Handledare: Joacim Hansson BO3003Examinator: Angela Zetterlund 15 hp

G2 G3 Avancerad nivå

Katarina Finnberg och Lotta Vigur

Institutionen för humaniora

Mer än Katitzi och klezmer?en kvalitativ undersökning av biblioteksverksamhet riktad mot

romer och judar

2009-06-01

G3Biblioteks- och informationsvetenskap

Svensk titel: Mer än Katitzi och klezmer – en kvalitativ undersökning av biblioteksverksamhet riktad mot romer och judar Engelsk titel: More than Katitzi and klezmer – a qualitative review of library work directed at Jewish and Romani people Författare: Katarina Finnberg och Lotta Vigur Färdigställt: 2009-05-25 Handledare: Joacim Hansson Abstract: This bachelor's purpose is to examine different types of library work directed at the Swedish national Jewish and Romani minorities. The thesis will begin with accounting for the politics of Swedish national minorities and of today’s situation for Jews and Romanis in Sweden. We will, to accomplish this purpose, use a three-piece question formulation regarding the respective works of the libraries, as well as the possible benefits that cooperation between different libraries could bring. The questions are answered in the analysis of four qualitative interviews through a model based on Dorte Skot-Hansen's thoughts on the library's different roles in different understandings of society. The analysis will lead us to a final discussion, in which we will present our results: that distinct guidelines regarding the national minorities for the public libraries are a necessity for Sweden’s fulfilling of the responsibility towards these groups; that there is a need for a coordination of the propositions and conventions regarding the national minorities in the shape of a substantial legislation; and that this field in the future needs to be thoroughly observed and examined in order to evaluate how the Swedish public libraries meet the needs of the national minorities.

Nyckelord: bibliotek, nationella minoriteter, judar, romer, folkbibliotek

1  

Innehållsförteckning

1. Inledning.......................................................................................................................................3 1.1 Bakgrund ................................................................................................................................4

1.1.1 Svensk minoritetspolitik ..................................................................................................4 1.1.2 Judar och romer i dagens Sverige ....................................................................................6 1.1.3 Romer...............................................................................................................................6 1.1.4 Judar.................................................................................................................................8

1.2 Problemdiskussion................................................................................................................10 1.3 Syfte och frågeställningar.....................................................................................................11 1.5 Avgränsningar och metod.....................................................................................................11 1.5 Teori och metodtillämpning .................................................................................................14

2. Kunskapsöversikt .......................................................................................................................18 2.1 Biblioteks relation till invandrare/nationella minoriteter .....................................................18 2.2 De nationella minoriteterna ..................................................................................................19 2.3 Romer ...................................................................................................................................20 2.4 Judar......................................................................................................................................21

3. Empiri.........................................................................................................................................23 3.1 Beskrivning av biblioteken...................................................................................................23 3.2 Resultatredovisning ..............................................................................................................25

4. Analys.........................................................................................................................................30 5. Slutdiskussion.............................................................................................................................32 6. Sammanfattning .........................................................................................................................35 Referenslista ...................................................................................................................................36 Källförteckning...............................................................................................................................42 Bilagor............................................................................................................................................43

2  

1. Inledning I Sverige finns fem nationella minoriteter: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. 1999 fick Statens Kulturråd i uppdrag av regeringen att utreda hur dessa grupper ska få mer utrymme i svenskt kulturliv. Denna undersökning resulterade bland annat i rapporten De nationella minoriteterna och kulturlivet som kom 2001. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka olika typer av biblioteksverksamhet riktad mot judar och romer. För att finna exempel på sådan verksamhet kommer vi att i undersökningen se på fyra bibliotek: Romska Biblioteket i Malmö, Malmö stadsbibliotek, Judiska biblioteket i Stockholm och Internationella biblioteket i Stockholm. Både den judiska och den romska gruppen är intressant i sin heterogenitet och deras bibliotek en tacksam grund att stå på i ett arbete med en omfattning som detta. Efter en genomgång av bakgrunden till den svenska minoritetspolitiken och judarnas och romernas situation i Sverige idag kommer vi att presentera vår konkreta empiriska frågeställning. Uppsatsen kommer att blicka åt flera olika håll, eftersom det råder brist på forskning som anknyter direkt till vår frågeställning. Vi tror dock att dessa utblickar är både en tillgång och en nödvändighet, då ett arbete med att förbättra villkoren för de nationella minoriteterna omöjligt kan föras från bara ett håll. Genom att anta ett sådant brett perspektiv vill vi peka på att hela samhället måste vara involverat i arbetet med att stödja grupperna, och därför kommer vi bland annat att rikta fokus även mot svensk minoritetspolitik i allmänhet, och mot de nationella minoriteternas situation utanför bibliotekssfären. Vårt syfte konkretiseras genom frågeställningen som presentas i kapitel 1. Vi inleder även detta kapitel med en utförlig bakgrund som beskriver svensk minoritetspolitik samt judarnas och romernas situation i dagens Sverige. Efter det för vi en problemdiskussion och redovisar vårt val av metod och teori. I kapitel 2 ges en kunskapsöversikt över fyra olika ämnen som alla är centrala för uppsatsen: bibliotek, nationella minoriteter, judar och romer. Därefter följer i kapitel 3 en redogörelse för vårt empiriska material samt en kortare beskrivning av de fyra bibliotek vi valt att undersöka. Kapitel 4 innehåller en analys av empirin som utgår från teorin vi presenterade i kapitel 1. Vi kommer sedan att i kapitel 5 föra en diskussion kring våra empiriska resultat och vår analys i förhållande till kunskapsöversikten och bakgrunden, och uppsatsen avslutas med en sammanfattning i kapitel 6. Uppsatsen är även en del i ett forskningsprojekt initierat av Joacim Hansson, fil. doktor och lektor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Växjö Universitet. Forskningsprojektet syftar till att få en bild av de nationella minoriteternas behov av folkbibliotekens verksamhet samt att se hur folkbiblioteken uppfyller sitt uppdrag gentemot berörda grupper. Vår uppsats ska ses som en mindre del i denna undersökning. Genomgående kommer vi i uppsatsen att använda oss av pronomina ”hen” och ”henom” där en persons kön är okänt eller irrelevant. Vi kommer även att ersätta ”man” med ”en”. Vi anser inte att vi i den här uppsatsen tjänar något på att bruka ett språk som utgår från det manliga som norm eller förutsätter en strikt uppdelning mellan två kön, utan vill genom att använda begreppen en, hen och henom istället för man, han/hon och henne/honom neutralisera språket i uppsatsen. Detta resonemang återfinns exempelvis i queerfeminstiska sammanhang, såsom den feministiska

3  

kulturtidskriften Ful.1

1.1 Bakgrund Det saknas samordnade nationella riktlinjer för bibliotekens arbete gentemot de nationella minoriteterna, men det finns ett flertal propositioner och internationella överenskommelser som skulle kunna ligga till grund för utvecklandet av sådana. Därför kommer vi att kortfattat i bakgrunden gå igenom dessa, för att sedan beskriva grupperna romer och judar, och deras kultur och språk, då vi menar att biblioteket bör känna sina målgrupper för att kunna skapa en passande verksamhet för dem. Vi är medvetna om risken för att sådana beskrivningar blir generaliserande på grund av de stora individuella variationer som finns inom grupperna, men försöker ta fasta på de största gemensamma kulturella dragen. För att skydda de nationella minoriteterna i Europa och de nationella minoritetsspråken upprättade Europarådet Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk 1992 och Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter 1994 (hädanefter kallade språkstadgan och ramkonventionen). I ramkonventionens första del fastlås att ett arbete för ett lands nationella minoriteter är ett arbete för mänskliga rättigheter, och att de nationella minoriteternas bevarande är nödvändigt för stabilitet, demokratisk säkerhet och fred. 2 Detta ska ske bland annat genom att ”[p]arterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv”.3 Detta tas även upp i språkstadgan: I fråga om … bibliotek, kulturcentra, förbinder sig parterna till … att uppmuntra uttrycksformer och initiativ som utmärker … landsdels- eller minoritetsspråk och främja olika sätt att få tillgång till verk framställda på dessa språk … att tillse att de organ som är ansvariga för att anordna … kulturell verksamhet avsätter tillräckliga medel för att inkludera kunskaper i och användning av … landsdels- eller minoritetsspråk och deras kultur … att uppmuntra och/eller underlätta upprättande av organ med uppgift att insamla samt förvara, presentera eller offentliggöra verk framställda på … landsdels- eller minoritetsspråk.4 Språkstadgan och ramkonventionen kan i sin tur härledas från FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som Sverige undertecknade 1966.5 Dessa konventioner ligger till grund för den svenska minoritetspolitik vi presenterar i följande avsnitt.

1.1.1 Svensk minoritetspolitik År 2000 ratificerade Sverige både ramkonventionen och språkstadgan. I ramkonventionen står att ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, skall de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk”.6 Genom att Sverige undertecknat dessa konventioner förbinder sig myndigheterna alltså att se till att de efterlevs inom samtliga samhällsområden, även bibliotek. Alla folkbibliotek är också skyldiga att

                                                            1 http://www.tidskriftenful.se/index.php?m=ful&o=manifest [2009-05-24]

2 Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter 1995, s. 2f.

3 Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter 1995, artikel 5.

4 Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk 1992, artikel 12

5 http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=10&module_instance=5&action=pod_show [2009-05-24]

6 Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter 1966, artikel 27.

4  

följa bibliotekslagen, i vilken det står att ”Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov”.7 Den politik som utvecklats utifrån konventionerna presenteras i propositionen Nationella minoriteter i Sverige 1998/99:143 som antogs av riksdagen 1999 och som anlade grunden till den svenska minoritetspolitiken. I propositionen angavs följande fem grupper och språk som minoriteter och minoritetsspråk: Judar och jiddisch, romer och romani, samer och samiska, sverigefinnar och finska samt tornedalingar och meänkieli.8 Språkstadgan innehåller bestämmelser om vilka språk som får minoritetsstatus: de ska vara traditionellt använda inom ett territorium i staten, skilja sig från det officiella språket samt ha tillräckligt många användare.9 I ramkonventionen ges däremot ingen entydig definition av vad som är en nationell minoritet, mer än att dess identitet grundas på gemensamma kulturella drag såsom religion, språk, traditioner och kulturarv.10 Där står även att ”var och en som tillhör en nationell minoritet skall ha rätt att fritt välja att behandlas eller inte behandlas som sådan och ingen nackdel skall följa av detta val eller av utövandet av de rättigheter som är förbundna med detta val.”11 Propositionen Nationella minoriteter i Sverige kompletterar detta i sin definition av minoriteterna som en: ” … grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning i samhället. Gruppbestämningen kan inte enbart göras efter gruppens numerära antal utan här måste också vägas in och belysas gruppens struktur och sammanhållning.”12 Gruppen ska också vilja behålla sin från majoritetssamhället särskilda identitet, och ha historiska band till Sverige sedan före förra sekelskiftet.13 Minoriteternas kultur och språk ska stärkas bland annnat genom att ”Vid fördelningen av det statliga stödet till litteratur och kulturtidskrifter samt övrig kulturverksamhet bör de nationella minoriteterna särskilt beaktas”.14 Dessutom föreslås en utredning av de nationella minoriteternas kulturliv och hur det kan stödjas, vilket resulterade i Statens Kulturråds rapport De nationella minoriteterna och kulturlivet, som vi skrev om i inledningen. Sverige måste regelbundet rapportera till Europarådet om hur ramkonventionen och språkstadgan följs; vart femte respektive vart tredje år. En kommitté i Europarådet skriver sedan en rapport med en beskrivning av situationen för minoriteterna samt rekommendationer på vad som behöver förbättras.15 Den senaste rapporten om ramkonventionen, Second Opinion on Sweden, trycktes 2008. I den framkommer bland annat att det är problematiskt att vilken myndighet som ansvarar för minoritetsfrågorna ofta varierar och att det kommunala samarbetet inte alltid fungerar. Även om Sverige får beröm för sitt arbete mot diskriminering och sitt välutvecklade skydd för minoriteterna, påpekas det att att det fortfarande pågår diskriminering, särskilt av romer.16 Nyamko Sabuni, minister för Integrations- och jämställdhetsdepartementet som ansvarar för minoritetsfrågorna, instämmer i att Sverige har haft problem med att uppfylla målen för

                                                            7 SFS 1996:1596 Bibliotekslag § 8.

8 Nationella minoriteter i Sverige 1998/99:143, s.1.

9 Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk 1992, artikel 1.

10 Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter 1995, artikel 5.

11 Ibid., artikel 3.

12 Nationella minoriteter i Sverige 1998 99, s. 31.

13 Ibid.

14 Ibid., s. 62.

15 http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=31&module_instance=10&action=pod_show [2009-05-24]

16 Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities 2008. Second Opinion on Sweden, s. 1

5  

minoritetspolitiken.17 För att förbättra situationen för landets minoriteter lade regeringen fram propositionen Från erkännande till egenmakt: Regeringens strategi för de nationella minoriteterna 2008/09: 158. I den föreslås bland annat utvidgad biblioteksverksamhet gentemot de nationella minoriteterna, exempelvis genom särskilda bibliotekskonsulenter och att produktion av barn- och ungdomslitteratur på minoritetsspråken får ett ökat stöd.18 I budgetproposition för 2009 föreslås att det ekonomiska stödet till de nationella minoriteterna ska öka med 70 miljoner kronor under 2010 och 2011.19 Det återstår att se hur detta kommer att påverka minoriteterna i framtiden, och vi vill nu presentera en beskrivning av romers och judars förhållanden i dagens Sverige, samt några kortare historiska tillbakablickar.

1.1.2 Judar och romer i dagens Sverige Då vi sökt information till vår uppsats har vi upptäckt att det skrivits betydligt mer om romernas situation i dagens Sverige, än om judarnas. Detta gäller allt från uppsatser till statliga rapporter och avspeglas i att våra texter om romerna respektive judarna, nedan och i kunskapsöversikten, skiljer sig åt i upplägg och innehåll. Vi vill understryka att enda anledningen till detta är att romer som minoritetsgrupp har studerats mer ur det perspektiv vi är intresserade av i den här uppsatsen. Judars och romers behov är naturligtvis på många sätt väldigt olika, då de är två folkgrupper med skilda kulturella och historiska bakgrunder. I De nationella minoriteterna och kulturlivet står att "... en framgångsrik minoritetspolitik måste utgå från de förutsättningar som är specifika för respektive grupp."20 Två gemensamma nämnare för judar och romer är dock att de som minoritetsgrupp inte är knuten till någon geografisk bas,21 som till exempel samerna, och att deras minoritetsspråk måste få ett ökat stöd.22 Det är särskilt viktigt att lyckas få de unga intresserade av att tala språket, och ge dem möjligheter till att använda det i vardagen, poängteras i

23

pporten.

a, finska, utomnordiska och nyanlända romer, men delningen täcker naturligtvis inte alla. 26

Romsk kultur och romani

                                                           

ra

1.1.3 Romer Romerna tros härstamma från Indien, men har sedan 1200-talet varit bosatta runtom i Europa. De har sedan 1500-talet invandrat till Sverige i olika vågor. Enligt personuppgiftslagen är det idag förbjudet att registrera medborgare utifrån etnisk tillhörighet,24 varför det är svårt att med säkerhet säga hur många romer som bor i Sverige. Dessutom hyser en del romer en motvilja mot att uppge sitt ursprung, på grund av negativa historiska erfarenheter. Uppgifterna om antalet varierar därför kraftigt, men är enligt Nationalencyklopedin cirka 35 000.25 Romerna i Sverige kan delas in i fem huvudgrupper: svenskin

 17 http://www.regeringen.se/sb/d/10332/a/111574 [2009-05-24]

18 Från erkännande till egenmakt: Regeringens strategi för de nationella minoriteterna 2008/ 09: 158, s. 146.

19 Budgetpropositionen för 2009, s. 201.

20 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 46.

21 Nationella minoriteter i Sverige 1998/99:143, s. 135.

22 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 45.

23 Ibid., s. 45.

24 SFS 1998:204.Personuppgiftslagen § 13.

25 http://www.ne.se/romer [2009-05-24].

26 Rodell Olgaç, Christina 2006. Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: från hot till möjlighet , s. 30.

6  

Trots romernas nationella variationer har de många gemensamma kulturella drag, varav språket är ett.27 Dess officiella term är romani chib, men då chib betyder språk kommer vi fortsättningsvis att skriva bara romani.28 Romani påverkas mycket av landet det talas i, och alla dess 60 varieteter räknas som svenska minoritetsspråk. På grund av antalet varieteter, och deras stora skillnader sinsemellan, är det svårt att utforma en standardisering av skriftspråket, vilket enligt De nationella minoriteterna och kulturlivet delvis förklarar den låga skriv- och läskunnigheten hos en del, framför allt äldre, romer.29 En annan förklaring är att det först 1965 blev tillåtet för romer i Sverige att gå i skolan.30 En uppgift som återkommer i flera källor, exempelvis i Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola…, är att många äldre romer är analfabeter. Någon exakt statistik om detta har vi dock inte funnit, men det är uppenbart att problemet finns. Bristen på skriftliga dokument har gjort att den romska kulturen traditionellt domineras av musik, dans, sång samt en rik berättartradition. Dessa uttryck måste på något sätt dokumenteras för att samtiden och eftervärlden ska kunna ta del av dem, påpekas i De nationella minoriteterna och kulturlivet.31 I rapporten Det romska språket och romsk språkvård i Sverige, där romer intervjuas, föreslås bland annat att romanis fortlevnad skulle gagnas av ” … samordning av råd och rekommendationer till bibliotek i fråga om inköp”,32 samt av ökat stöd till dokumentation i form av till exempel talinspelningar.33

                                                           

Det råder ett stort underskott på böcker för vuxna på romani i Sverige, och det finns än färre barnböcker34, även om Katarina Taikons välkända självbiografier och hennes barnböcker om Katitzi kan nämnas.35 Bristen på litteratur på romani bekräftas då vi på en sökning i Sveriges nationella bibliotekskatalog, LIBRIS, fick 146 träffar på böcker på romani, varav endast 15 var för barn och ungdom.36

De romska representanter Kulturrådet talade med, ville gärna ha stöd för publicering av böcker et cetera.37 Det påpekas vidare att det romska kulturlivet rymmer ett stort engagemang, och det finns romska kulturcentra både i Stockholm och i Malmö. Det fins även ett flertal romska föreningar runt om i landet, till exempel Nationella Centralförbundet Roma International.

Romer i Malmö Rapporten Romers situation i Malmö: En rapport om Malmös minoritetspolitik utifrån romernas perspektiv sammanställdes av Malmö kommun på uppdrag av Delegationen för romska frågor, som ville veta hur kommunens arbete riktat mot romer såg ut. Det bor mellan 6000 och 7000 romer i Malmö, och det understryks att rapporten inte ger en fullständig, generell bild av situationen för alla dessa, utan att den till stor del utgår från intervjuer med romska representanter. De tendenser som framkommer är ändå värda att uppmärksammas, menar

 27 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 24.

28 Jennische , Rikard 2004. De nationella minoriteterna och folkbiblioteken: Folkbibliotekens hantering av nationella minorittsfrågor i ljuset av Sveriges nationella

minoritetspolitik s. 30.

29 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 24.

30 http://www.lasarnasfria.nu/Artikel/8253 [2009-05-24].

31 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s.46.

32 Bijvoet, Ellen och Fraurud, Kari 2007. Det romska språket och romsk språkvård i Sverige, s. 27

33 Ibid., s. 44.

34 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001., s. 46.

35 Palosuo, Laura 2008. En inventering av forskningen om romer i Sverige, s. 20.

36 Vi gjorde en så kallad utökad sökning och fyllde i följande fält: språk: romani, materialtyp: böcker (alla sorter) . Sökningen gjordes 2009-05-06. (www.kb.se/libris)

37 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 25.

7  

författarna.38 Exempelvis upplever många romer ” … utanförskap som karaktäriseras av ett långt avstånd till arbetsmarknaden, en otillräcklig skolgång och utbildningsnivå, stora svårigheter på bostadsmarknaden samt en misstänksamhet gentemot svenska myndigheter”.39 Bara 10 % av romerna (350 av 3500) i arbetsför ålder arbetar inom den öppna arbetsmarknaden. De romska representanterna talar vidare om att vissa romer är missnöjda över att felaktigt betraktas som en homogen grupp. Det är dock inte enbart en negativ bild som framträder i rapporten; bland de positiva företeelserna nämns Romska Kulturcentret och brobyggare i skolan, personer med romsk bakgrund som är en länk mellan den svenska skolan och de romska barnen med föräldrar. De romska representanterna poängterar dock att ”… det behövs en övergripande strategisk minoritetspolitik, formad utifrån romers aktiva deltagande, där det finns en kunskap om romers situation, en förståelse för att förändringar av attityder kräver långsiktigt arbete, samt en medvetenhet om att romer generellt befinner sig i en underordnad position i samhället”.40 I april 2009 invigdes Romskt informations- och kunskapscenter i Malmö, som ska förbättra samhällets kunskaper om romer och hjälpa romer i behov med sin kontakt med myndigheter.41 Det är givetvis i skrivande stund (maj 2009) för tidigt att säga något om hur bra centret fungerar, men det vore intressant att senare utvärdera detta välbehövliga initiativ.

1.1.4 Judar Judarna tros ha kommit till Sverige under sista halvan av 1700-talet och har sedan dess, liksom romerna, under olika tidsepoker invandrat i vågor.42 Att avgöra vem som tillhör den judiska minoritetsgruppen är svårt, både trosmässigt och juridiskt, eftersom det inom judendomens olika trosinriktningar gäller olika regler för konvertiters ställning. Här kan det därför vara på sin plats att påminna om ramkonventionens kriterium för självidentifikation; den som anser sig tillhöra en minoritetsgrupp har också rätt till minoritetsgruppens friheter och rättigheter. Judendomen är vidare både en etnisk och en kulturell religion och en del judar är helt sekulära.43 Antalet judar i Sverige är svårt att fastställa av samma anledning som för romer och även här varierar uppgifterna. Enligt Nationalencykolpedin finns det dock cirka 25 000 judar, varav ungefär hälften uppges bo i Stockholm och dess närområden.44 Judiska organisationer I Sverige finns ett flertal judiska församlingar, av vilka Judiska Församlingen i Stockholm, som har funnits sedan 1775, är störst med sina 4400 medlemmar. Församlingen är öppen för alla judar, även sekulära, och vill ”… tillvarata och hävda judiska intressen och judisk närvaro som en självklar del av det svenska samhället”. Detta sker genom församlingens religiösa, sociala och kulturella verksamheter, såsom ”program inom musik, litteratur, film, filosofi, kulturhistoria och

                                                            38 Malmö Stadskontor, avdelning för Integration och arbetsmarknad, Emma Söderman i samarbete med Britta Ström 2008 Romers situation i Malmö En rapport om Malmös

minoritetspolitik utifrån romernas perspektiv, s. 1.

39 Ibid., s.2.

40 Ibid., s.11.

41http://www.malmo.se/arkiv/nyhetsarkiv/forvaltningsnyheter/romsktinformationsochkunskapscenteroppnasimalmo.5.3101c0911206abdf073800057507.html [2009-05-24]

42 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 19

43 Groth, Bente 2002. Judendom: Kultur, historia, tradition, passim.

44 http://www.ne.se/judar [2009-05-24]

8  

konst”.45 Förutom församlingen i Stockholm, finns församlingar i bland annat Göteborg och Malmö, vilka alla samordnas av samlingsorganet Judiska Centralrådet. 46 Judisk kultur och litteratur Judarnas kulturella verksamhet i Sverige är relativt väletablerad, präglas av självständighet och bedrivs till stor del på samma premisser som majoritetsamhällets kulturliv, enligt De nationella minoriteterna och kulturlivet.47 I Stockholm finns flera olika kulturverksamheter och kulturinrättningar, till exempel Judiska Teatern, Judisk Filmfestival och Judiska Museet. Judiska biblioteket ligger i Judiska Församlingens lokaler 48 och beskrivs närmare under kapitlet Empiri. Dessa verksamheter ger den judiska kulturen en större publik utanför den judiska gemenskapen, samt bidrar till att stärka judarnas känsla över den egna identiteten, menar Lars Denick i Judendom i Sverige: En sociologisk belysning.49 Liksom den romska kulturen har jiddisch en levande berättartradition, och den judiska folkmusiken klezmer har en framträdande roll i den judiska kulturen.50 Men den judiska kulturen har även en helt annan skriftlig tradition än den romska. Förutom att judendomen grundas på ett antal religiösa skrifter finns en mängd judisk litteratur51 och böcker på jiddisch.52 Detta talar för jiddischs möjligheter att finnas kvar som ett levande språk, enligt De nationella minoriteterna och kulturlivet som också nämner att det finns ett antal judiska bokförlag i Sverige.53 Ett exempel är Hillelförlaget som inom olika genrer ger ut litteratur med judiskt tema.54 Nämnas kan också kulturtidskriften Judisk krönika som funnits sedan 1932 och är ett forum för judisk debatt samt vill förmedla kunskap om judisk kultur.55 Då vi gjorde en sökning i LIBRIS efter böcker på jiddisch fick vi 3822 träffar, men enbart sex av dem var för barn och ungdom.56 Att det råder brist på barnböcker – och barnkultur överlag – konstateras i De nationella minoriteterna och kulturlivet. Då Kulturrådet talade med judiska representanter, uttryckte dessa främst önskemål om ekonomiskt stöd till olika engångsprojekt. 57 Jiddisch Judar talar olika språk beroende på vilket land de bor i, och långt från alla judar kan jiddisch. Språket har, i likhet med romani, präglats av de omgivande språkkulturer det verkat i.58 Jiddisch är både är ett modersmål och ett kulturspråk och minoritetspolitiken måste föras i enlighet med detta, menar Susanne Sznajderman-Rytz.59 Hon är sakkunnig i jiddisch och minoritetsfrågor för Judiska Centralrådet och har på uppdrag av regeringen skrivit rapporten Jiddisch: Språk utan

                                                            45 http://www.jf-stockholm.org/kultur [2009-05-24]

46 http://www.judiskacentralradet.se/html/omjc_historik.php [2009-05-24]

47 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 23.

48 http://www.jf-stockholm.org/kultur [2009-05-24]

49 Denick, Lars 2006. Judendom i Sverige: En sociologisk belysning, s. 33.

50 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 20.

51 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 20.

52 Boyd, Sally och Gadelii, Karl Erland 1999. Vem tillhör talgemenskapen? Om jiddisch i Sverige, s. 311. Ingår i Hyltenstam, Kenneth, red. Sveriges sju inhemska språk .

53 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 21.

54 www.hillelförlaget.se [2009-05-24]

55 www.judiskkronika.se [2009-05-23]

56 Datumet och tillvägagångssättet var i övrigt detsamma som då vi sökte efter litteratur på romani, se fotnot nr 36.

57 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 22f.

58 Boyd, och Gadelii, 1999, s. 311.

59 Sznajderman-Rytz, Susanne 2007. Jiddisch: språk utan land med hemvist i Sverige, s. 20.

9  

land med hemvist i Sverige. Den innehåller bland annat förslag på hur den judiska kulturen och jiddisch ska stärkas, exempelvis genom att fler böcker trycks på jiddisch.60 Rapporten framhåller att detta arbete måste få mer stöd då det kan bidra till att stärka språket, något även biblioteket kan hjälpa till med.61 I rapporten finns även en enkät om jiddischanvändares relation till språket. På grund av att bara 137 judar deltog i enkäten, och att samtliga dessa ” … aktivt deltagit i jiddischaktiviteter eller … via församlingsnyheter fått kännedom om enkäten”62, tror vi att det kan vara svårt att dra några generella slutsatser, men intressanta tendenser är att alla deltagare, utom en person, ansåg det mycket viktigt eller ganska viktigt att stödja jiddisch. Många deltagare ansåg vidare att språket, sedan det blivit officiellt minoritetsspråk, känns ”… mer värdefullt, fått större uppmärksamhet och att det stöds ekonomiskt av staten”. 63 Sznajderman-Rytz uppskattar antalet jiddischanvändare i Sverige till cirka 2000-3000, men påpekar att det exakta antalet är svårt att fastställa, eftersom det saknas statistik och för att kunskapsgraden kan variera så mycket mellan olika personer.64 De nationella minoriteterna och kulturlivet menar att det därför är bättre att tala om jiddischanvändare istället för jiddischtalande, för att täcka alla individers olika kunskapsnivåer.65 I Jiddisch: Språk utan land… framkommer vidare att då jiddischkulturen på många sätt underordnats majoritetskulturen har jiddischanvändare ”… raderat ut sitt eget kultur- och språkarv i övertygelsen om att på så vis vinna acceptens både på ett personligt och samhälleligt plan”66, något som är vanligt vad gäller talare av alla de svenska minoritetsspråken.67 I De nationella minoriteterna och kulturlivet tros dock som sagt att jiddisch har goda möjligheter att bevaras och utvecklas: förutom vad som nämndes tidigare om litteraturen, talas om språkets historiska användning inom flera olika språkdomäner, ”dess internationella karaktär” och spridda bruk, ett ökande samhällsstöd och inte minst ”… det egna stora engagemanget när det gäller att slå vakt om språket och kulturen”. 68 Detta kan sättas i relation till Kenneth Hyltenstams (professor i tvåspråkighetsforskning) teorier om språkbevarande av minoritetsspråk. Han talar om tre huvudnivåer vad gäller språkbevarande: en samhällsnivå, en gruppnivå och en individnivå. På samhällsnivån inkluderas exempelvis språklagstiftning och majoritetssamhällets inställning till minoritetsspråket, på gruppnivån är kulturella institutioner för språkbevarande en viktig faktor och på individnivån nämner han till exempel hur språket förmedlas generationer emellan.69 Detta resonemang kan naturligtvis även appliceras på minoritetsspråket romani. Denna kortare redogörelse av romers och judars situation för oss in till det centrala i vår uppsats: hur biblioteksverksamhet riktad mot dessa grupper kan se ut.

1.2 Problemdiskussion Biblioteken kan spela en stor roll för att bevara och utveckla ett språk genom att exempelvis tillhandahålla medier på språket i fråga. Det finns dock ingen samlad nationell politik gällande                                                             60 Ibid. s. 8.

61 Ibid., s. 16.

62 Ibid., s. 20.

63 Ibid., s. 14.

64 Ibid., s 1.

65 De nationella minoriteterna och kulturlivet, s. 20.

66 Sznajderman-Rytz 2007, s. 4.

67 Hyltenstam, Kenneth 1999. Inledning: Ideologi, tvåspråkighet och minoritetsspråk, s. 11. Ingår i Hyltenstam, Kenneth, red. Sveriges sju inhemska språk.

68 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 20.

69 Hyltenstam 1999, s. 11.

10  

folkbibliotekets uppdrag gentemot de nationella minoriteterna, vilket är problematiskt både med tanke på folkbibliotekets uppdrag – som står att läsa i om till exempel bibliotekslagen – och på de nationella minoriteternas lagstadgade rättigheter gällande kultur och språk. Detta vill vi uppmärksamma i vår uppsats genom att undersöka olika sorters biblioteksverksamhet riktad mot judar och romer. Tidigare forskning har visat att biblioteken kan vara mycket betydelsefulla vid integration av invandrare,70 och vi tror att biblioteken även skulle kunna spela en stor roll i arbetet med de skyldigheter Sverige har gentemot de nationella minoriteterna: att skydda dem, stödja deras möjligheter till inflytande och att hålla de officiella minoritetsspråken levande.

1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med den här uppsatsen är att undersöka olika typer av biblioteksverksamhet riktad mot de nationella minoriteterna romer och judar. Detta vill vi göra genom att se på fyra bibliotek som fungerar som exempel för vår undersökning: Internationella biblioteket i Stockholm och Malmö stadsbibliotek samt Romska Biblioteket i Malmö och Judiska biblioteket i Stockholm. Våra frågeställningar är:

1. Hur bedrivs biblioteksverksamheten på de fyra biblioteken? 2. Hur ser relationen mellan Judiska biblioteket och Internationella biblioteket i Stockholm respektive mellan Romska Biblioteket och Malmö stadsbibliotek ut? 3. Hur skulle specialbiblioteken och folkbiblioteken kunna dra nytta av varandras erfarenheter och praktiker?

1.5 Avgränsningar och metod Förutom studiens avgränsning till fyra bibliotek avgränsar vi den också i vårt urval av informanter och i empirins omfattning – i en kandidatuppsats finns helt enkelt inte utrymme för en omfattande empirisk undersökning, och vi har därför valt att intervjua fyra personer: en från varje berört bibliotek. Tidsmässigt har vi avgränsat oss till att undersöka hur frågeställningen kan besvaras i dagsläget. Metod Vi har gjort fyra kvalitativa telefonintervjuer och fyra mail-/brevintervjuer i vår uppsats. Vi har i den utsträckning det är möjligt velat få reda på de förhållanden som råder, men även gett informanterna utrymme att tala om sina personliga erfarenheter. Anledningen till att vi valde kvalitativa intervjuer som metod är att vi i, likhet med Martyn Denscombe i Forskningshandboken: För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna, menar att våra informanter kan ge oss insikter som vi inte skulle ha kunnat få på något annat sätt.71 På grund av att vi inte hade möjlighet att åka till de olika biblioteken, genomfördes

                                                            70 Se exempelvis Svensk Biblioteksförening 2008. Framgångsrikt men förbisett: Om bibliotekets betydelse för integration.

71 Denscombe, Martyn 2009. Forskningshandboken: För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna, s. 267.

11  

intervjuerna via telefon, mail och brev. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebär att intervjun tar sig formen av ett samtal som kretsar kring ett antal på förhand utvalda teman. När temana var avklarade fick informanterna tala fritt om ämnet och komma med egna associationer, tillägg och utvecklingar.72 Urval av informanter Vår ambition var att hitta informanter som var så insatta som möjligt inom området. Ett sådant urvalskriterium kallas centralitet och innebär att en väljer att intervjua de informanter som förväntas ha bäst kännedom om det som efterfrågas.73 Det föll sig således naturligt att intervjua de högst ansvariga på Judiska biblioteket och Romska Biblioteket, då båda dessa personer dessutom arbetar med den dagliga verksamheten på biblioteket. Situationen är dock lite annorlunda på Malmö stadsbibliotek och Internationella biblioteket; bibliotekschefer på större bibliotek kan inte förväntas vara lika insatta i den dagliga, praktiska verksamheten, som de ansvariga för ett mindre specialbibliotek är. Vi valde därför att på dessa bibliotek istället tala med bibliotekarier med särskild kunnighet om litteratur på andra språk än svenska. Vi hade från början tänkt använda oss av Stockholms stadsbibliotek i vår undersökning, men efter ett antal samtal både till det och till Internationella biblioteket, dit vi hänvisades, bestämde vi oss för att Internationella biblioteket vore mycket intressant att undersöka, i och med att hela deras verksamhet fokuserar på andra språk än svenska och för att de är ansvariga för medier på jiddisch och romani. De fyra informanter vi valt är Monica Caldaras, VD för Romska Kulturcentret i Malmö; Lars Raij, bibliotekarie på Judiska biblioteket i Stockholm; Birgitta Lindberg, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek samt Harriet Lacksten, bibliotekarie på Internationella biblioteket i Stockholm. Praktiskt genomförande Vi började med att utforma en intervjuguide för intervjuerna med representanterna för de två specialbiblioteken. Denna delades sedan upp i två delar: en med korta ”faktafrågor” som mailades eller postades beroende på informantens önskemål, och en som bestod av ett antal frågor som vi delat upp i olika teman och som besvarades i telefonintervjuerna. Intervjufrågorna utformades utifrån uppsatsens frågeställning, och vi hade stor hjälp av Rikard Jennisches intervjufrågor i De nationella minoriteterna och folkbiblioteken:  De nationella minoriteterna och folkbiblioteken: Folkbibliotekens hantering av nationella minoritetsfrågor i ljuset av Sveriges nationella minoritetspolitik.74 Då den första intervjuguiden var klar tog vi kontakt med informanterna för att boka tid för telefonintervju samt mailade eller postade faktafrågorna. Informanterna fick även möjlighet att läsa genom de tematiska intervjuguiderna ett par dagar innan telefonintervjuerna ägde rum, för att kunna förbereda sig. Varje telefonintervju pågick i ungefär 15 till 20 minuter och spelades, med informanternas samtycke, in för att sedan kunna transkriberas. Vid transkriberingen uteslöts de småord, upprepningar et cetera som en använder i talspråk, för att informationen skulle framträda klarare; vad Steinar Kvale i Den kvalitativa forskningsintervjun kallar meningskoncentrering.75 Därefter gjorde vi en meningskategorisering76 i vilken vi delade in utsagorna i olika teman som

                                                            72 Ibid., s. 234f.

73 Esaiasson, Peter 2007. Metodpraktikan: Konsten att studera individ, samhälle och marknad , s. 291.

74 Jennische 2004, intervjubilagor.

75 Kvale, Steinar 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 176

76 Ibid., s.178.

12  

vi sedan kopplade till vår teoretiska modell om biblioteksrummets olika roller. Utgångspunkten för alla de fyra intervjuerna är intervjuguide 1 (bilaga 1), som efter intervjuerna med informanterna från specialbiblioteken omarbetades. Detta för att lättare kunna identifiera centrala utsagor från bibliotekarierna på folkbiblioteken (se bilaga 2) och för att vi ville se vad intervjuerna med informanterna på specialbiblioteken gav oss innan vi intervjuade informanterna från folkbiblioteken, för att avgränsa intervjuunderlaget. De folkbibliotek vi undersöker har en verksamhet som är betydligt större än båda specialbiblioteken, varför vi ansåg att det var viktigt att sikta in oss på det centrala för vår uppsats: deras arbete gentemot romer och judar. Metodkritik och etiska reflektioner Trots att vi känner oss nöjda med vårt val av metod ser vi vissa problem med det. Det största är kanske att intervjuerna på grund av sitt antal och sin omfattning inte blir representativa för biblioteksverksamheten i stort. Av samma anledning kan även tillförlitligheten brista. Vidare måste vi reflektera över hur våra tolkningar av vad som sägs inom ramarna för intervjun korresponderar med det informanterna egentligen menat. För att minska risken för missförstånd har vi bett att få återkomma till alla informanter efter intervjuerna, för att komplettera eller räta ut eventuella frågetecken. Vi har även reflekterat över hur intervjusvaren påverkas av att det är just vi, två universitetsstudenter som inte tillhör någon av de undersökta minoriteterna, som utför intervjuerna. Dessa svårigheter anser vi dock vara överkomliga och acceptabla i sammanhanget, med tanke på uppsatsens omfattning och den tid vi haft på oss för att utföra undersökningen. Vi gör inga anspråk på vare sig representativitet eller återupprepningsbarhet, utan är intresserade av hur den avgränsade miljö vi valt att undersöka ser ut i dagsläget. De etiska reflektionerna har vidare rört sig kring frågor gällande anonymitet och urval. Urvalet var inte särskilt problematiskt eftersom vår uppsats rör sig inom ett väldigt begränsat område – antalet informanter att välja mellan var helt enkelt inte särskilt stort. Det begränsade urvalet gjorde det också ganska enkelt för oss att välja att inte anonymisera informanterna, naturligtvis med deras godkännnande. Vi anser inte att en anonymisering är motiverat, dels eftersom det ändå är relativt lätt att ta reda på informanternas namn för den intresserade, dels beroende på att vi anser att intervjufrågorna inte är känsliga till sin natur. En annan kritisk invändning skulle kunna röra urvalet av informanter; det vore intressant att få ta del av romernas och judarnas egna önskemål genom exempelvis enkäter. Tyvärr ryms inte en sådan undersökning inom ramarna för denna uppsats, men vi vill ändå peka på att det är viktigt för framtida studier att undersöka minoriteternas egna önskemål och uppfattningar.

13  

1.5 Teori och metodtillämpning

Uppsatsen tar sitt teoretiska avstamp i Dorte Skot-Hansens artikel ”Folkebiblioteket i civilsamfundet – civilsamfundet i folkebiblioteket”, som är en del i antologin Det siviliserte informasjonssamfunn: Folkebibliotekenes rolle ved inngangen til en digital tid.77 Utgångspunkten för Skot-Hansens artikel är att folkbiblioteken är en del i civilsamhället, den del av samhället som återfinns mellan det offentliga och marknaden, och att olika sätt att förstå civilsamhället ger olika bilder av folkbiblioteket som rum. I artikeln angriper Skot-Hansen den teoretiska diskussionen om civilsamhället genom att presentera tre olika förståelser för det: det moralfilosofiska, det sociologiska och det politiska. I vart och ett av dessa synsätt får folkbiblioteket en unik roll. Sammantaget skapar denna bild en sexfältskarta som vi kommer att använda oss av för att utveckla en modell som är tillämpbar på våra empiriska resultat.

Förståelse av civilsamhället Biblioteksrummet

Moralfilosofisk Det moraliska rummet

Sociologisk Mötesplats

Politisk Diskussionsforum

I den moralfilosofiska förståelsen av civilsamhället blir folkbiblioteket ett moraliskt rum; i den sociologiska blir det en mötesplats; och i den politiska återfinns folkbiblioteket som ett diskussionsforum. Vi kommer dock att i analysen utelämna resonemanget rörande civilsamhället och bara i utvigdandet av Skot-Hansens resonemang använda oss av begreppet för att skapa en grund till den modell vi själva utvecklat. De tre perspektiven är mycket användbara för att analysera den biblioteksverksamhet vi valt att undersöka, men förutsätter inte en definition av samhället som civilt, offentligt eller marknadsbundet. Vi kommer alltså inte att definiera några olika sätt att förstå samhället på, utan bara att använda oss av biblioteksrummets olika funktioner som Skot-Hansen identifierar i sin artikel. Modelltillämpning Det finns alltid ett glapp mellan den teoretiska modellen och det empiriska materialet i själva undersökningen. För att överbrygga detta glapp väljer vi här att omarbeta, utveckla och precisera Skot-Hansens modell till en handlingsmodell. Denna modell utgår från de handlingar som sker i och runtom bibliotekets verksamhet, men utgår från samma perspektiv på biblioteksrummet som Skot-Hansens grundläggande modell. För att konkretisera de tre perspektiven i modellen ska vi undersöka hur olika handlingar rör sig till, från och inom biblioteksrummet. I rutan som heter det politiska perspektivet ser vi handlingar som kommer från det omgivande samhället till biblioteksrummet, exempelvis politiska beslut om skydd för de nationella minoriteterna. I det sociologiska perspektivet återfinns handlingar som går från biblioteksrummet till det omgivande samhället, till exempel anordnandet av utställningar. De handlingar som identifieras som en del av det moralfilosofiska perspektivet är de som inom biblioteksrummet bidrar till ett (om)skapande av moraliska värden, till exempel debattkvällar med lokala politiker. Gränserna mellan de tre perspektiven är inte

                                                            77 Skot-Hansen, Dorte 2001 Folkebiblioteket i civilsamfundet – civilsamfundet i folkebiblioteket. Ingår i Audonsson, Ragnar Andreas och Windfeld Lund, Niels, red. Det

siviliserte informasjonssmfunn Foklekbibliotekens rolle ved inngangen til en digital tid s. 45-62.

14  

definitiva, utan deras innebörder tangerar varandra och samma företeelser kan placeras in i de olika rummen samtidigt, vilket vi senare kommer att visa i vår analys. Även medieutbudet är en faktor som också kan placeras in i flera av biblioteksrummen, genom att det både påverkar användarens bild av biblioteket och påverkas av yttre faktorer som exempelvis inköpspolicies och bibliotekets budget.

För att förtydliga de olika perspektiven och deras samverkan redogör vi här för ett exempel: Ett föredrag anordnas inom ramarna för bibliotekets verksamhet och är därför beroende av ekonomiska anslag från det offentliga (det politiska perspektivet). Under föredraget förs en diskussion kring ämnet, som utmanar och utvecklar deltagarnas värderingar (det moralfilosofiska perspektivet). Deltagarna tar sedan med sig dessa värderingar ut i samhället, och samhällets bild av vad biblioteket kan ha för funktion har utvecklats (det sociologiska perspektivet). Biblioteket som ett moraliskt rum En grundläggande tanke i ett demokratiskt samhällsbygge är den om en social gemenskap som bygger på individens frihet och aktivitet. För att ett demokratiskt samtal ska bli levande måste det föras mellan individer från skilda delar av samhället, inte uteslutande mellan grupper av människor med samma erfarenheter och intressen, och biblioteket kan mycket väl fungera som ett rum där medborgare med olika bakgrund möts på lika villkor. Att se biblioteket som ett moraliskt rum får dock inte fungera som ett motiv för att återinföra synen på moral som något statiskt som biblioteken ska hjälpa till att upprätthålla – snarare bör biblioteket ses som en sorts moralisk verkstad, där medborgarna gemensamt diskuterar, bygger och omskapar de värderingar som ligger till grund för samhällsformen.78 Dock är biblioteket i sig aldrig helt neutralt, utan baserar sin verksamhet på den demokratiska värdegrund som är en förutsättning för att en öppen diskussion ska kunna föras, och för att alla grupper ska få sina behov tillgodosedda. Bibliotekets uppgift får inte bli att moralisera över användarens vanor och önskemål, och att Skot-Hansen talar om biblioteksrummet som ett moraliskt rum i civilsamhället ska inte förstås som en uppmaning till ett upprättande av någon sorts ”biblioteksmoral” i en eller annan form. Istället måste det moraliska biblioteksrummet vara tillgängligt för och förhålla sig till sina användare som en öppen arena där värderingar och åsikter får prövas, diskuteras och omformuleras. I det här specifika sammanhanget menar vi att identitetsskapande biblioteksverksamhet för

                                                            78 Skot-Hansen 2001, s. 55.

15  

minoriteterna är ett exempel där biblioteket tar rollen som ett moraliskt rum i samhället. I en sådan kontext, där biblioteket har som uttalat mål att stödja en specifik grupp i samhället, är det kanske lättare att se det moraliska i biblioteksrummet: det finns en grupp som av en eller annan anledning är hotad eller marginaliserad, och som behöver stödjas och bevaras, och biblioteket går in för att göra vad det kan i ett sådant arbete. I vår vidareutveckling av Skot-Hansens modell ser vi det moralfilosofiska perspektivet som det som sker inom ramarna för bibliotekets verksamhet. Detta är den centrala platsen i vår modell: den är beroende av det politiska perspektivet, det vill säga av vad samhället sätter upp för regler för bibliotekets existens, och det påverkar hur biblioteket förs ut i samhället genom vad som blir utgångspunkten för det sociologiska perspektivet. Vidare tänker vi oss att det moralfilosofiska perspektivet också har en direkt påverkan på samhället genom att det utgörs av människors interaktion sinsemellan. De värderingar som omprövats, utvecklats, förkastats eller bekräftats följer med individen och kommer oundvikligen att påverka samhället omkring henom. Biblioteket som en mötesplats Civilsamhället i den sociologiska förståelsen präglas av tanken på att de sociala relationerna tillåts styra, till skillnad från den hierarkiska auktoriteten i den offentliga sfären eller pengaflödet i marknadssfären. En sociologisk förståelse som närmar sig den politiska menar att statens och marknadens grepp om individen ska luckras upp underifrån, och att civilsamhället i den kampen spelar en bärande roll. Självväxande aktiviteter som bygger på frivilligt deltagande ska gro ur ett sammanhang där lusten ses som ett högre värde än plikten.79 Häri kan biblioteken verka som grogrund för sammanslutningar och handlingar som varken är politiskt bundna eller knutna till ett marknadsmässigt vinstdriv. I ett samhälle där det finns få möjligheter att utanför hemmet träffas inomhus i det offentliga rummet utan krav på medlemskap, köpkraft eller initiativ är bibliotekets betydelse som ett socialt rum stor. I vår modell representeras det sociologiska perspektivet av det som riktas ut från biblioteket: det är bibliotekets verksamhet gentemot samhället och de handlingar som avgör hur biblioteket uppfattas av omvärlden. Biblioteket kan påverka denna bild genom att exempelvis marknadsföra sina samlingar och sin verksamhet, och att anordna olika sociala aktiviteter i eller av biblioteket. Även användaren har stora möjligheter att påverka bilden av biblioteket – både genom sitt brukande av bibliotekets tjänster och genom att lämna inköpsförslag et cetera. Hur biblioteket sedan uppfattas av det omgivande samhället blir avgörande för det politiska perspektivet och alltså det som förs in i biblioteksverksamheten i form av exempelvis lagar och finansiella resurser. Ett aktivt och levande bibliotek som fyller en uppenbar funktion hos sina användargrupper har rimligtvis större möjligheter att få högre ekonomiska anslag och inte riskera nedskärningar i lika hög grad som ett mer passivt bibliotek. Biblioteket som ett diskussionsforum För att inte förminskas till en romantisk föreställning om ett återinförande av äldre, mer traditionella, samhällsformer måste civilsamhället underordnas ett politiskt perspektiv.80 Den politiskt-filosofiska förståelsen av civilsamhället ger det ett nödvändigt djup som kan föra framåt diskussionen om dess form och vara. Civilsamhället kan även spela en viktig roll i reflektionen över den demokratiska samhällsformen i stort, och vara ett sätt att utveckla kritik mot företeelser i densamma. På så sätt spelar civilsamhället, som ett från hierarkier fritt medium, en stor roll i

                                                            79 Skot-Hansen, s. 48.

80 Ibid.

16  

hela den politiska debatten, och för opinionsbildande rörelser i samhället. I denna kontext faller sig folkbibliotekets roll som debattforum väldigt naturlig. Biblioteket ska fungera som ett öppet rum för medborgarna att besöka oberoende av deras samhällsställning, utbildning, ekonomiska tillgångar eller politiska tillhörighet. Det kan i den politiska förståelsen av civilsamhället ses som en förutsättning för en politiskt fri kommunikation och kritisk reflektion över samhällsformen, både direkt och indirekt. Indirekt genom att anordna exempelvis bokprat, författarträffar, föra referenssamtal och i förlängningen även genom sitt medieurval och i sina policies; direkt genom att skapa öppna möten gällande den politik som är aktuell för närsamhället, och tillhandahålla sina lokaler för dessa möten. 81 I vår modell representeras det politiska perspektivet av det som utifrån samhället påverkar hur biblioteket kan bedriva sin verksamhet, exempelvis lagstiftningar, anslag och bidrag, men också mer svårfångade faktorer som närsamhällets och medborgarnas syn på bibliotekets funktion och värde. Men det politiska perspektivet återfinns inte bara i politiskt beslutsfattande, utan även i användarens bild av biblioteket. Tydligast är detta kanske i fall där ett bibliotek är nedläggningshotat och användaren genom sina protester förhindrar att verksamheten flyttas eller läggs ner.

                                                            81 Skot-Hansen 2001, s. 58.

17  

2. Kunskapsöversikt Vi fokuserar i detta kapitel främst på svenskt material, dels på grund av platsbrist och dels eftersom vår uppsats ju specifikt ska behandla svensk biblioteksverksamhet riktad gentemot romer och judar. På grund av att vi knappt funnit någon akademisk forskning om bibliotekets roll i förhållande till romer och judar, eller ens till de nationella minoriteterna som grupp, kommer vi att ägna en del utrymme åt att redogöra för några av de olika statliga inrättningar och myndigheter, och några av deras rapporter, som behandlar närliggande frågor.

Kunskapsöversikten börjar med en kortare genomgång av forskningsläget på temat bibliotek och invandrare/nationella minoriteter (snedstrecket ska inte tolkas som att grupperna är synonyma), varefter vi skriver kort om de nationella minoriteterna i stort. Kapitlet avslutas med en forskningsöversikt om romer respektive judar, med huvudfokus på kultur, språk och identitet, då vi anser att kunskap om dessa ämnen är särskilt relevanta för utformandet av biblioteksverksamhet gentemot dessa grupper.

2.1 Biblioteks relation till invandrare/nationella minoriteter Det finns en hel del skrivet om både folkbiblioteken och om de nationella minoriteterna, men forskning och utredningar som sammanför dessa två fenomen är det dock ont om. Kulturutredningens betänkande från 2009 exempelvis säger ingenting om biblioteksverksamhet direkt riktad mot de nationella minoriteterna, undantaget en matris i vilken det framkommer att de, tillsammans med bland andra barn och unga, är en särskilt prioriterad grupp, vad gäller biblioteksverksamhet.82 Kulturrådets rapport De nationella minoriteterna och kulturlivet handlar om minoriteterna och kulturverksamhet av olika slag och innehåller förslag på hur de nationella minoriteterna och deras språk kan stärkas. I rapporten har representanter för de nationella minoriteterna tillfrågats om sina åsikter, även om den bara ytterst ytligt berör biblioteksverksamhet. Ett av förslagen är inrättandet av ett romskt kulturcenter, 83 som, vilket vi nämnde tidigare, idag finns i både Stockholm och Malmö. Båda dessa kulturcentra rymmer bibliotek.84 Rikard Jennische har intresserat sig för relationen mellan biblioteket och de nationella minoriteterna i sin magisteruppsats De nationella minoriteterna och folkbiblioteken: Folkbibliotekens hantering av nationella minoritetsfrågor i ljuset av Sveriges nationella minoritetspolitik, som är skriven vid Forum för nationella minoriteter, NAMIS, på Uppsala universitet. Jennische vill ”… undersöka hur Sveriges officiella minoritetspolitik påverkar folkbibliotekens praxis i deras arbete med de minoriteter denna politik innefattar”.85 Uppsatsen fokuserar främst på Uppsala stadsbibliotek, men gör även mer generella utblickar och betonar folkbibliotekets viktiga roll i minoritetspolitiken. Han menar att ”Tillträde till kultur … måste innefatta tillgång till litteratur och därmed tillträde till biblioteken. Litteratur på det egna språket

                                                            82 SOU 2009:12 Betänkande av Kulturutredningen, s. 241.

83 De nationella minoriteterna och kulturlivet 2001, s. 28.

84 http://www.romanokher.com (Stockholm) och http://www.rkcmalmo.se (Malmö) [2009-05-24]

85 Jennische 2004, s. 12.

18  

är viktigt för bevarandet av den egna identiteten och folkbiblioteken har en uttalad uppgift att inte enbart tillgodose majoriteten, utan att också främja mångfald i kulturyttringar”.86 Vidare problematiserar Jennische resonemanget kring efterfrågan som ett inköpskriterium: det gäller även för biblioteken att skapa en efterfrågan, inte bara tillgodose de önskemål som explicit uttrycks av användaren. Han avslutar med några konkreta förslag för hur folkbiblioteken kan förbättra sitt utbud mot de nationella minoriteterna, till exempel genom att satsa särskilt på barnlitteraturen för att bevara språket samt att ha utställningar och evenemang om och med utövare av minoritetskultur.87 Denna uppsats är den källa vi har funnit som ligger närmast våra frågeställningar. Bibliotekets relation till invandrare är ett vanligare tema än dess relation till de nationella minoriteterna. Det finns flera akademiska uppsatser på olika nivåer som berör dessa frågor, till exempel magisteruppsatsen Folkbibliotek: En väg till integration av Hawar Hamarashid (2006) vid Högskolan i Borås. Svensk Biblioteksförening gav 2008 ut rapporten Framgångsrikt men förbisett: Om bibliotekens betydelse för integration, som behandlar bibliotekets roll i integrationen av invandrare. Även om invandrare och nationella minoriteter inte är direkt jämförbara beskriver rapporten en del företeelser som kan vara aktuella också för de nationella minoriteterna, till exempel att ”… självkänsla [n] förstärks av att biblioteket lyfter fram deras [invandrarnas] kultur och bekräftar deras identitet”, som Hamarashid kommer fram till i sin uppsats.88 En annan gemensam nämnare är bibliotekets möjlighet att stärka språket och dess identitetsbärande effekt, genom att tillhandahålla medier på andra språk än svenska. Rapporten pekar även på bibliotekets möjlighet att ge "icke-invandrare" större insikter om andra kulturer89, vilket bekräftas av Kulturutredningens betänkande från 2009: ”… [kulturpolitiken] behöver bygga på insikten om att det som i någon mening uppfattas som majoritetens kultur inte bara är givande i förhållande till minoriteterna, utan att minoriteterna kanske i minst lika hög grad är de som ger till majoriteten”.90 I Framgångsrikt, men förbisett… konstateras vidare att på grund av att det saknas tydliga politiska riktlinjer för bibliotekets arbete gentemot invandrargrupperna, utnyttjas inte biblioteken på bästa möjliga sätt.91 Avsaknaden av sådana riktlinjer för bibliotekets arbete gentemot de nationella minoriteterna, torde innebära detsamma.

2.2 De nationella minoriteterna Forskning om de nationella minoriteterna bedrivs under olika institutioner på olika universitet. Vid Uppsala universitet finns till exempel NAMIS inom Centrum för multietnisk forskning. NAMIS vill ”… förbättra möjligheterna för forskningssamarbete inom temaområdena (nationella minoriteter, minoritetsspråk och minoritetskulturer) och … fungera som forum för kunskapsutbyte med minoritetsorganisationer, statliga organ och myndigheter som sysslar med språkliga och kulturella frågor samt med praktiker verksamma inom området kulturell och språklig revitalisering”.92 Kenneth Hyltenstam har redigerat antologin Sveriges sju inhemska språk som behandlar minoriteternas historia och språk i Sverige.

                                                            86 Jennische 2004, s. 14.

87 Ibid., s. 75f.

88 Svensk Biblioteksförening 2008, s. 24.

89 Ibid., s. 5.

90 SOU 2009:16, s. 195.

91 Svensk Biblioteksförening s. 5.

92 http://www.multietn.uu.se/research/namis/namis.htm [2009-05-24]

19  

Det finns även en hel del internationell forskning om olika minoriteter. Den politiska filosofen Will Kymlickas teorier har varit återkommande då vi läst i olika källor om minoriteter, exempelvis i Jennisches uppsats. Kymlicka pekar på vikten av kulturens betydelse för minoriteterna och argumenterar för en positiv särbehandling av dem, för att de ska kunna verka på samma villkor som resten av majoritetssamhället. 93 I bakgrundskapitlet presenterade vi ett antal propositioner, och vi vill återigen påminna om Nationella minoriteter i Sverige som är den proposition som spelat störst roll för landets minoritetspolitik. Biblioteksfrågorna är dock i det närmaste obefintliga i propositionen och då de nämns handlar det om minoriteternas specialbibliotek.94 Det finns även en del webbportaler med information om de nationella minoriteterna. Vi har i vår uppsats haft stor nytta av regeringens webbportal om mänskliga rättigheter, med ingångar till diverse artiklar, lagstiftningar och dokument rörande de nationella minoriteterna.95 I följande avsnitt ska vi kort beskriva kunskapsläget gällande romer och judar i Sverige. Inom detta går det inte att bortse från deras gemensamma erfarenheter av förföljelse och diskriminering, framför allt inte från de folkmord de utsattes för under Förintelsen. I ljuset av denna historia kan vikten av en välfungerande minoritetspolitik inte överskattas, speciellt inte ur ett människorättsperspektiv. Historien har naturligtvis satt sitt avtryck i såväl forskning om judar och romer, som i deras egna berättelser.

2.3 Romer Delegationen för romska frågor bildades 2007 för att förbättra romers situation i Sverige. De samarbetar med romska representanter och myndigheter, samt stödjer kommunala projekt.96 Delegationen ska inte förväxlas med Romska Delegationen, en intressegrupp för romer och sinter i Sverige och rådgivande instans för regeringen.97 2008 gav Delegationen för romska frågor Centrum för multietnisk forskning uppdraget att göra en forskningsöversikt om romer.98 Detta resulterade i Laura Palosuos gedigna rapport En inventering av forskningen om romer i Sverige. Enligt henne råder det brist på ny, svensk forskning om romer och tidigare forskning – ända in på 90-talet – är ofta stereotyp och kollektivistisk i sitt synsätt.99 I Diskriminering av romer: Rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering av romer beskrivs hur forskningen genom historien har utgått från olika perspektiv; exempelvis från ett rasbiologiskt perspektiv under 30-talet, via ett sociologiskt på 60-talet och ett etnologiskt på 90-talet.100 Idag påverkas forskningen om romer av postmodernistiska tankar om den kulturella och etniska identitetens sociala konstruktion, skriver Rodell Olgaç.101 Trots att denna bild är förenklad och grovskissad, kan den ge en vägledning om vilka perspektiv som dominerat under olika tidsperioder. Några för vårt uppsatsämne särskilt viktiga namn/verk som behandlat romer i Sverige är enligt Palosuo: Norma Montesino Parra, som bland annat                                                                                                                                                                                                  

93 Jennische 2004, s. 18.

94 Nationella minoriteter i Sverige 1998/99:143, passim

95 http://www.manskligarattigheter.se/extra/pod/ [2009-05-24]

96 http://www.romadelegationen.se/extra/pod [2009-05-24]

97 http://romskadelegationen.se/index.php?page=delegationen [2009-05-24]

98 Palosuo, s. 3.

99 Palosuo 2008, s. 8.

100 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 2004. Diskriminering av romer i Sverige: Rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och

motverka etnisk diskriminering av romer, s. 13.

101 Rodell Olgaç, s. 46.

20  

studerat äldre forskning om romer, Christina Rodell Olgaçs avhandling Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: Från hot till möjlighet som handlar om romers skolgång i Sverige från 1900-talets mitt, samt Katarina Taikons självbiografier och barnböcker om Katitzi.102 Taikon var mycket aktiv i 60- och 70-talets samhällsdebatt om romers rättigheter, och var en stark röst för den romska gruppen.103 En av få böcker om romsk litteratur är Gunilla Lundgrens Svarta Rosor - Kale Ruže: Romsk litteratur, kultur och historia om romska författare (2003). Språket romani är mer omskrivet, exempelvis i rapporten Det romska språket och romsk språkvård i Sverige som undersöker romanis situation utifrån språkstadgan. Termen antiziganism är kanske inte lika välkänd som antisemitism, men betecknar en fientlig inställning till romer.104 Den yttrar sig exempelvis som diskriminering av romer, som sedan de kom till Sverige på 1500-talet, utsatts för ” … utanförskap … fördrivning, tvångsförflyttning, näringsförbud, invandringsförbud, tvångssterilisering och tvångsassimilering.”105 En av de viktigaste rapporter gällande romers situation i dagens Sverige är enligt Palosuo106 Diskriminering av romer... I den redogörs exempelvis för att 90 % av romerna i en enkätundersökning ansåg ”… att Sverige till viss del eller i hög grad är ett land som är fientligt inställt till romer” och att 50 % av dem i vissa situationer undviker att berätta om sitt ursprung.107 På grund av att endast runt 150 romer deltog i enkätundersökningen, kan det vara svårt att generalisera enbart utifrån den, men bilden av utanförskap och diskriminering återkommer i alla våra källor som behandlat ämnet, till exempel i En inventering om forskningen av romer i Sverige av Laura Palosuo och Romers situation i Malmö: En rapport om Malmös romer utifrån ett minoritetsperspektiv. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering pekar vidare på att det finns ett problem med utbredd misstro hos romer mot myndigheter,108 vilket kan förstås med tanke på hur romerna historiskt sett har behandlats av samhället. Detta beskrivs bland annat i Christina Rodell Olgaçs avhandling.109

2.4 Judar Vanliga teman vi funnit då vi sökt i uppsatsdatabaser och bibliotekskataloger är konflikten mellan Israel och Palestina, judisk historia, Förintelsen, judendomen och den judiska identiteten. Nämnas bör att det inom Centrum för multietnisk forskning finns ett tvärvetenskapligt forskningsnätverk, Judarna i Sverige – en minoritets historia,110 som samarbetar med internationella forskare och för tillfället bedriver åtta forskningsprojekt, bland annat ett som behandlar ”judiska” och ”muslimska” identiteter i Sverige 1945- 2010.111 En antologi trots att den är närmare 20 år gammal berör judisk identitet på ett fortfarande relevant sätt är Judarna i det svenska samhället: Identitet, integration, etniska relationer112. Lars Denick, professor i socialpsykologi, har skrivit boken Judendom i Sverige: En sociologisk belysning som beskriver den svenska judendomen och hur den verkar i samhället. Judiska museets Sveriges judar: Deras historia, tro och traditioner                                                             102 Mail från Laura Palosuo 2009-04-27.

103 Palosuo 2008, passim.

104 http://www.levandehistoria.se/antiziganism [2009-05-24]

105 http://www.romadelegationen.se/extra/pod/?id=68&module_instance=1&action=pod_show&navid=68 [2009-05-24]

106 Mail från Laura Palosuo 2009-04-27.

107 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, s. 15f.

108 Ibid., s. 7.

109 Rodell Olgaç, passim.

110 http://www.multietn.uu.se/publications/ME_artikelsamling/ME31_Online_50c2.pdf [2009-05-24]

111 http://www.multietn.uu.se/research/Judarna_i_Sverige/jis.html [2009-05-24]

112 Nyström, Kerstin , red. 1991. Judarna i det svenska samhället : Identitet, integration, etniska relationer.

21  

(1997) tar också upp de svenska judarnas historia samt judiska seder och bruk.113 Två verk som vidare behandlar det judiska livet i Stockholm är Det judiska Stockholm, som består av texter om kulturinstitutioner i Stockholm som skapats av judar, kända judiska kulturpersonligheter och Judiska Församlingens historia,114 samt David Fischers avhandling Judiskt liv: En undersökning bland medlemmar i Stockholms judiska församling.115 Judiskt liv… syftar genom en empirisk undersökning till att ”… studera vad judiskt liv är och vad det omfattar för Församlingens medlemmar”.116 Fischer beskriver bland annat judarnas historia och organisationsliv i Stockholm samt redovisar resultaten för en enkät om judisk kultur som cirka 700 församlingsmedlemmarna deltagit i. Enligt Henrik Bachners avhandling Återkomsten: Antisemitism i Sverige efter 1945 återfinns antisemitism inte bara hos högerextremister och nazister, utan även bland kulturella fördomar hos befolkningen i allmänhet. Han menar att det råder brist på svensk forskning om antisemitism, men påpekar att den fortfarande existerar i Sverige, även om den är och har varit svagare än i många andra europeiska länder.117 Bachner har tillsammans med Jonas Ring även skrivit rapporten Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige, i vilken närmare 3000 svenskar tillfrågats om sin attityd till judar. I rapporten framkommer bland annat att 36 % av de tillfrågade instämde i vissa antisemitiska påståenden, 59 % avvisade sådana påståenden helt och 15 % ansåg att judarna har för mycket makt.118

Om judisk litteratur i Sverige har bland andra Hilde Rohlén-Wohlgemuth skrivit i Svensk-judisk litteratur 1775-1994 : en litteraturhistorisk översikt. (1995), och Suzanne Sznajderman- Rytz har, som vi nämnde i bakgrundskapitlet, i Jiddisch: Språk utan land med hemvist i Sverige beskrivit jiddischs ställning i dagens Sverige.

                                                            113 Glück, David; Neuman, Aron; Stare, Jacqueline, red. 1997. Sveriges judar : Deras historia, tro och traditioner.

114 Glück, David; Neuman, Aron; Stare, Jacqueline 1998. Det judiska Stockholm.

115 Fischer, David 1996. Judiskt liv: en undersökning bland medlemmar av Stoxkholms judiska församling.

116 Ibid. , s. 12.

117 Bachner, Henrik 1999. Återkomsten: Antisemitism i Sverige efter 1945., s.32f.

118 Bachner, Henrik och Ring, Jonas 2005. Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige, s. 8f.

22  

3. Empiri Vi har intervjuat fyra personer: en representant för Judiska biblioteket i Stockholm, en för Romska Biblioteket i Malmö, en från Malmö stadsbibliotek och en från Internationella biblioteket. Intervjuerna skedde via telefon mellan den 24 april och den 12 maj. I det här kapitlet ska vi först mycket kort beskriva de olika biblioteken, och sedan redovisa intervjuutsagorna uppdelade efter samma teman som vi använda oss av för att utforma intervjuguiden: samarbete med andra bibliotek, biblioteket som moraliskt rum, biblioteket som mötesplats och debattforum samt bibliotekets framtid.

3.1 Beskrivning av biblioteken Eftersom vi har valt att fokusera på de nationella minoriteterna judar och romer föll det sig naturligt att välja Judiska biblioteket i Stockholm och Romska Biblioteket i Malmö för vår studie. Vi har även valt att titta på Malmö stadsbibliotek och Internationella biblioteket i Stockholm för att kunna säga något om hur folkbibliotekens relation till de nationella minoriteterna ser ut. Internationella biblioteket i Stockholm är en filial till Stockholms stadsbibliotek och extra intressant för vår studie eftersom verksamhetens fokus ligger på medier på andra språk än svenska. Judiska biblioteket i Stockholm

Judiska biblioteket i Stockholm är en del av Stockholms Judiska Församlings verksamhet. Biblioteket har för 2009 en budget på 871 000 kronor och finansieras till största delen av församlingen, men får även bidrag från Kulturrådet och från Stockholms stads kulturnämnd. En mindre del av budgeten utgörs av gåvor och avgifter. Storleken på bidraget från Kulturrådet kan variera från år till år, och för att vara berättigade till bidraget måste biblioteket redovisa en projektplan för året. På biblioteket finns för närvarande tre tjänster: en fast bibliotekarietjänst på 50 % samt två projektanställningar i form av en bibliotekarietjänst på 50 % och en biblioteksassistenttjänst på 40 %. Varje år besöker ungefär 2500 människor biblioteket, och runt 3000 medier av olika slag lånas ut. Mediebeståndet är fördelat över ungefär 24 000 böcker, 226 DVD-filmer och 370 CD-skivor. En större del av bibliotekets bokbestånd rör ämnen som Förintelsen, andra världskriget, Israel samt judisk historia och religion. Alla medier som köps in har någon anknytning till judendomen, men att mediet har en judisk upphovsperson är inte i sig en anledning för inköp. På biblioteket anordnas författaraftnar, bibliotekssafari, studiebesök och information om judendomen för skolungdomar. Biblioteket ser sig som ett kombinerat folk- och forskningsbibliotek och vänder sig till alla intresserade, men marknadsför sig i första hand genom Judiska Församlingens medlemstidning Tachles och genom elektroniska veckobrev.119 Romska Biblioteket i Malmö

Romska Biblioteket upprättades 1998 är en del av Romska Kulturcentret, som även rymmer                                                             119 Mail från Lars Raij, 2009-04-28

23  

bland annat ett museum, en biograf och en förskola. Centret kunde uppföras tack vare att romerna blev en minoritet år 2000, kunde centret kunde uppföras. Målet är att ”… öka det svenska samhällets kunskap och förståelse för den romska kulturen samt att erbjuda det romska samhället en gemensam mötesplats för såväl aktiviteter som plattform för diskussion om framtiden för den romska kulturen”.120 Kulturcentret har cirka 20 000 besökare per år. Några uppgifter om budget har vi inte lyckats få, men centret finansieras av Malmö kommun. Biblioteket har en anställd och rymmer fler än tusen boktitlar och dessutom tidskrifter, musikmedier och filmer om romer och romsk kultur, både på romani och andra språk.121 Många av de företeelser vi frågar om i intervjun äger rum på kulturcentret och inte på biblioteket. Detta kommer även att avspeglas i analysen, då vi kommer att tala ömsom om biblioteket, ömsom om kulturcentret, eftersom biblioteket är en integrerad del i kulturcentret. Internationella biblioteket i Stockholm

Internationella biblioteket är en filial till Stockholms stadsbibliotek och har 195 000 medier på över hundra språk, och även utländska böcker översatta till svenska. De har budget på 1 688 000 kronor, och 2008 hade de 312 000 besökare. Bibliotekeket har även en bokbuss och bedriver programverksamhet av olika slag för både barn och vuxna, exempelvis i form av föreläsningar.122 De samarbetar med föreningar och andra bibliotek, som bland annat kan fjärrlåna böcker från dem. 123 På Internationella bibliotekets hemsida finns ingen bibliotekskatalog, utan bara en väldigt enkel sökfunktion, där en bara kan söka på sex språk. Vill en söka på övriga språk hänvisas en till Stockholms stadsbiblioteks katalog, genom vilken en kan söka på allt material på Internationella biblioteket. Då vi sökte på ”judisk kultur ” fick vi 12 träffar. ”Jiddisch” gav 35 träffar och en sökning på termen ”judar” resulterade i 30 träffar.124 En avgränsning till barn- och ungdomsavdelningen gav 4 träffar på ”jiddisch”, men inga på judar. Det går inte att söka på alla medier på ett språk, som i LIBRIS, om en inte känner till klassifikationskoden för det en vill söka efter. Malmö stadsbibliotek

Malmö stadsbibliotek är huvudbibliotek i Malmö kommun och hade närmare 918 000 besökare 2008. Mediebeståndet består av 500 000 medier för vuxna och över 81 000 för barn.125 Biblioteket har även flera kulturella verksamheter och projekt av olika slag, varav flera har personer med annat modersmål än svenska som särskild målgrupp. Ett exempel på biblioteteks utåtriktade verksamhet är Garaget, vars syfte är att ”besökarnas initiativkraft ska tas tillvara”, och som bedrivs tillsammans med bland annat Kulturförvaltningen. Garaget ligger inte i stadsbiblioteket, och fungerar bland annat som ett stadsdelsbibliotek, där det anordnas till exempel författaraftnar, debatter och dansföreställningar. Det är även tänkt att fungera som en länk mellan forskning och praktik, där forskare kan vara på den plats de

                                                            120 http://www.rkcmalmo.se/ [2009-05-24]

121 Brev från Monica Caldaras, 2009-05-22

122 Mail Harriet Lacksten, 2009-05-18.

123 http://www.interbib.se/default.asp?id=5129&PTID=0&refid=4122 [2009-05-24]

124 Avancerad sökning, medietyp: alla, datum 2009-05-19

125 Malmö stadsbibliotekets verksamhetsberättelse 2008, s. 8f

24  

beforskar, samt ett forum för medborgardialog.126 I Malmös biblioteksplan återspeglas Malmös demografiska sammansättning: ”Malmö uppvisar många olika kulturer, vilket ska återspeglas i verksamheten och de medier som biblioteken erbjuder” och att ”[s]amlingarna ska bestå av medier på relevanta språk”. Dessutom ska ”… [p] ersoner, som av olika skäl har svårt att ta del av bibliotekets utbud, ska erbjudas speciella tjänster i form av t ex Boken kommer-verksamhet, bokdepositioner och utskick av talböcker … … Biblioteken ska aktivt arbeta för att stimulera barns och vuxnas läs- och språkutveckling.”127 Då vi gjorde en sökning på ”romsk kultur” i bibliotekets katalog fick vi en (1) bok som träff. Inte heller i Malmö kan en söka på alla medier på ett visst språk, men termen ”romani”gav 154 träffar. En sökning på ”romer” gav 188 träffar. Då vi avgränsade sökningen till ”Barn & Unga”, fick vi 31 träffar på ”romani” och 21 på ”romer”. 128

3.2 Resultatredovisning Vår redovisning av den empiri vi samlat in genom våra fyra intervjuer kommer att ske tematiskt. För att underlätta läsandet av redovisningen kommer vi att använda oss av representanternas förnamn: Lars från Judiska biblioteket i Stockholm, Monica från Romska Biblioteket i Malmö, Harriet från Internationella biblioteket i Stockholm samt Birgitta från Malmö stadsbibliotek. Tema 1: Samarbete mellan olika bibliotek I dagsläget är det relativt ont om samarbeten mellan de fyra bibliotek vi valt att titta på. Romska Biblioteket fick av Malmö stadsbibliotek en del utbildning om det rent praktiska tillvägagångssättet vid utlån och dylikt, när de startade sin verksamhet. Romska Biblioteket har även haft utställningar och föreläsningar om romsk kultur, spelat romsk musik på Malmö stadsbibliotek och Monica, har läst romska sagor för barn där. Malmö stadsbibliotek hänvisar ibland låntagare som söker romsk litteratur till Romska Biblioteket, berättar Monica, som menar att samarbetet har fungerat mycket bra. Birgitta tar upp samma företeelser som Monica och på frågan hur hon ställer sig till mer samarbete är hon positiv och menar att det definitivt vore önskvärt. Mellan Internationella biblioteket och Judiska biblioteket finns en koppling vi inte förutsett, eftersom Harriet tidigare jobbade på Judiska biblioteket. När hon arbetade där anordnade de ett program om Isaac Bashevis Singer tillsammans med Stockholms stadsbibliotek. Sedan dess har det dock inte funnits några uttalade samarbeten i form av program av olika slag, men Harriet menar att samarbeten mellan olika bibliotek kan vara till hjälp i arbetet att höja samhällets medvetenhet om de nationella minoriteterna. Internationella biblioteket har dock ett nationellt samarbete med landets övriga bibliotek genom att de har ett riksansvar och lånar ut sina medier till landets alla folkbibliotek. Folkbiblioteken kan också få hjälp med att få tag på litteratur från andra länder, och med informationssökning på andra alfabet än det latinska. Judiska biblioteket har för tillfället inga pågående samarbetsprojekt med andra bibliotek. De diskuterar dock att göra ett program om judar i Jemen tillsammans med Kurdiska biblioteket i Stockholm, och de har kontakt med finlandsinstitutets bibliotek. Ett relation finns dock mellan                                                             126 Ibid., s. 2.

127 Malmös biblioteksplan 2005, s. 4ff.

128 Sökningen avgränsades till Malmö stadsbibliotek (det vill säga inte stadsdelsbiblioteken). I fältet material fyllde vi i: allt respektive böcker , fältet språk: alla. Sökningen

gjordes 2009-05-18.

25  

Judiska biblioteket och Kulturhuset i Stockholm: de prenumererar båda på en hebreisk dagstidning, men eftersom ingen av dem har resurser nog för att köpa in tidningen varje dag har de bestämt att ta olika dagar och hänvisa användaren till det andra stället övriga dagar. Tema 2: Biblioteket som moraliskt rum Både Lars och Monica vittnar om att Judiska respektive Romska Biblioteket spelar en stor roll för minoritetsgruppen i samhället. Lars ger uttryck för tanken att biblioteket fyller en funktion i sitt samlande av judiska medier. Även om han tänker sig att medierna skulle kunna finnas på en speciell avdelning på ett annat bibliotek, tror han att verksamheten är viktig för judarna i Stockholm. Likaså väljer han att köpa in även välkända böcker som går lätt att få tag på i bokhandlar eller på andra bibliotek, för att det ”hör till helhetsbilden”. Monica menar att biblioteket har hjälpt många romer, bland annat genom att de kan läsa om sin egen identitet, och få tillgång till böcker på romani; ”Det [fler böcker på romani] har vi ju fått sen vi blev en minoritet år 2000.” Bibliotekets användare kan påverka verksamheten, genom att fråga vad som finns och lämna inköpsförslag. Hon säger vidare att det är intressant för icke-romer som besöker biblioteket att låna böcker om romer och påpekar att trots att romer funnits i Sverige i femhundra år, är det inte många svenskar som vet vilka de är. Monica anser att samhällets fördomar mot romer har minskat, menar att romer, tillsammans med somalier, forfarande är den grupp som är mest diskriminerade, exempelvis inom arbetslivet; ”Det är inte många som anställer romer”. Därför välkomnar hon icke-romer till biblioteket för att ta del av den romska kulturen och historien och uppmuntrar att fråga om det är något en inte känner till, eftersom hon tror att diskriminering beror på okunskap och rädsla för det okända. När Monica får frågan om huruvida det är svårt att definiera vad som är romsk kultur, skrattar hon lite och menar att för romerna själva är det inte svårt, men för en utomstående kanske det är svårare att se vad som skiljer romernas kultur, från exempelvis judarnas. Lars tror att Judiska bibliotekets spelar en viktig roll för den judiska minoriteten. Biblioteket har anor från 1800-talet och har ett för Sverige relativt unikt bestånd av litteratur, som lånas av användare från hela Europa. För att förbättra bibliotekets verksamhet tar Lars mycket hjälp av användaren. Han använder sig framför allt av Judiska Församlingens medlemstidning för att be om tips och förslag från församlingsmedlemmarna, och så skickar han varje vecka ut ett elektroniskt nyhetsbrev till de som anmält intresse för det. Även Internet är en viktig informationskälla, framför allt via de leverantörer i Israel som biblioteket köper böcker av. Vidare berättar Lars om att lagen om skydd för de nationella minoriteterna har haft stor betydelse för bibliotekets verksamhet. I och med att den antogs så ”ändrades statens inställning”, och biblioteket är nu varje år garanterat en summa pengar från Kulturrådet. Biblioteket har därför kunnat utöka sina öppettider och anställa fler, vilket Lars ser som ”nästan uteslutande att det beror på att den här lagen kom”. Birgitta säger att hon inte är så bekant med lagstiftningen om skydd för nationella minoriteter, mer än att hon känner till att de har rätt att använda sitt språk och så vidare. Det är väldigt sällan hon i sitt arbete kommer i personlig kontakt med frågor som rör romer och hon tror att många som är intresserade går till det romska kulturcentret och dess bibliotek istället. De som arbetar där är väldigt engagerade, menar hon, och de bedriver en stor och ”livaktig” verksamhet . Hon är helt övertygad om att om inte Romska Biblioteket hade funnits, skulle efterfrågan på Malmö stadsbibliotek ha sett annorlunda ut. Biblioteket har inte så mycket romsk litteratur, dels på grund av att efterfrågan inte är så stor, dels för att det råder generell brist på romsk litteratur. Birigtta påpekar dock att de har en del på barnavdelningen och den språkvetenskapliga avdelningen och att läroböcker och liknande har börjat produceras i större utsträckning på senare

26  

år. Den romska användargruppen prioriteras inte särskilt i biblioteksverksamheten, utan ”det gäller lika för alla språkgrupper”. Något särskilt ansvar att främja den romska kulturen och romani tycker hon alltså inte att de har, utan de har ett ansvar för alla språkgrupper de kan hjälpa. Om någon ny språkgrupp kommer till Malmö försöker de skaffa litteratur på det aktuella språket. Hon känner inte till om biblioteket fått några politiska riktlinjer för att utforma särskild verksamhet gentemot romer. De har inte heller någon policy vad gäller inköp av böcker på andra språk än svenska. Inköp görs mycket utifrån behov: ”kommer det till exempel en stor grupp rumäner, försöker vi tillgodose deras behov.” Behoven får de reda på genom exempelvis vad besökarna efterfrågar och vad Malmö kommuns hemsida skriver om antal flyktingar. Malmö består av väldigt många olika språkgrupper, påpekar Birgitta. Hon tycker att det är svårt med inköp av utländsk litteratur, ”för vad man vill ha är inte alltid vad man får tag på.” Harriet på Internationella biblioteket skrattar till när vi frågar om de har någon policy för frågor som rör mångkultur och integration, och säger att ”hela vi är ju... mångkultur, integration. Vi är ju ett uttryck för rätten till språk oavsett var man kommer ifrån eller har för bakgrund”. Internationella biblioteket har, i likhet med Malmö stadsbibliotek, inte någon nedskriven inköpspolicy, men de principer de har i åtanke vid inköp är att försöka komplettera bibliotekets bestånd och satsa på smalare litteratur. De köper även in utifrån användarens efterfrågan samt försöker att återspegla bokutgivningen på de olika språken. Harriet tycker att biblioteket har ett ansvar när det gäller att tillhandahålla medier på andra språk, framför allt eftersom det är svårt att få tag på medier på jiddisch. Harriet vänder sig dock emot vår fråga om huruvida de prioriterar ”judiska medier” – för Internationella biblioteket är det språket som står i centrum, och inköpsförslag påverkas inte av vilken etnisk bakgrund den som frågar har. Det är inte Internationella bibliotekets uppgift att definiera vad som är judiskt: ”medierna i sig är varken det ena eller andra, de är bara på ett speciellt språk eller om ett visst ämnesområde.” Dock skiljer sig de svenska judarna enligt Harriet från många andra grupper, genom att de inte är bundna till jiddisch eftersom de även har svenskan. Detta spelar roll för hur biblioteket resonerar gällande medieinköp – behovet av böcker om till exempel barnavård på andra språk än svenska är mindre för judarna än för de grupper som inte behärskar svenska, och därför kan en istället fokusera på skönlitteratur. Men det är just tillgängligheten till medier på andra språk som är grundtanken i Internationella bibliotekets verksamhet, och mycket vikt läggs vid inköp av barnböcker på olika användargruppers modersmål. Sådana kan dock vara problematiska att få tag på, speciellt från länder som exempelvis Afghanistan, där det nästan inte ”ens ges ut skolböcker, så där finns ju knappt några barnböcker.” Vidare pågår en mycket intressant diskussion om på vilket bibliotek medier på minoritetsspråken ska finnas. Harriet anser att de bör finnas på Stockholms stadsbibliotek, som har medier på svenska och nordiska språk, eftersom ”man tillhör så att säga Sverige på ett annat sätt, det är ju själva essensen i den här lagstiftningen, att de här språken är en del av Sverige”. Idag finns medier på finska, meänkieli och samiska på Stockholms stadsbibliotek, medan litteratur på jiddisch och romani finns på Internationella biblioteket. Tema 3: Biblioteket som mötesplats och diskussionsforum Romska Biblioteket beskrivs av Monica som ”en avdelning där det bara är böcker, där folk kan få läsa i lugn och ro”. Föreläsningar och aktiviteter äger istället rum i kulturcentret. Åhörarna till föreläsningarna om romer och romsk kultur kommer både från allmänheten och från näringslivet: anställda från Malmö Allmänna Sjukhus, poliser och arbetsgivare är exempel på grupper som besökt någon av föreläsningarna, och de flesta aktiviteter är öppna för allmänheten. Biblioteket fungerar som sagt inte direkt som en mötesplats, men det gör däremot kulturcentret. Monica berättar om biografen, utställningarna, läxläsningen för barn från olika skolor, cafeterian med

27  

musik, där den som vill kan prova spela, sjunga eller dansa samt förskolan. Hon påpekar vidare att kulturcentret blivit mycket populärt och att det är många skolor som kommer på besök, bland annat från Italien, Israel och Finland. Där Romska Biblioteket har en klar fördel ur en tillgänglighetsaspekt genom sin placering i kulturcentret, har Judiska biblioteket större svårigheter. Biblioteket ligger på bottenvåningen i stora synagogan i Stockholm, och på grund av säkerhetsskäl måste biblioteket alltid vara låst. Besökare får ringa på en klocka och sedan bli insläppt av en anställd. Det finns även säkerhetskameror monterade vid entrén. Detta minskar naturligtvis bibliotekets möjligheter att fungera som en öppen mötesplats, men på grund av den hotbild som ännu finns mot judar i Sverige är säkerheten viktig, och Lars vittnar om att biblioteket trots detta har många välbesökta aktiviteter. När vi talar med honom ska Jens Lapidus komma och tala om rabbinska tolkningar av olika pesachberättelser, en aktivitet som väntas dra mycket publik. Biblioteket har även haft besök av Göran Rosenberg på besök, och det blir ofta bra diskussioner på biblioteket: ”Den publik som kommer hit är ofta väldigt debattlysten så det kan bli väldigt livligt”. Bibliotekets lokaler används också till församlingsverksamhet, till exempel gudstjänster. Det finns även en släktforskningsförening som har alla sina möten och en del av sitt material i biblioteket. På frågan om Malmö stadsbibliotek har uppmärksammat romerna berättar Birgitta om de romska programmen och nämner till exempel att Erland Caldaras och Monica varit där och föreläst, men något annat kan hon inte komma på. Biblioteket har dock flera andra aktiviteter i där det fungerar som en mötesplats för allmänheten. Internationella biblioteket fungerar inte som en mötesplats på samma sätt som till exempel det romska kulturcentret. Istället ligger deras fokus på tillhandahållande av medier på andra språk än svenska. Det finns inte några speciella policies eller program för bemötandet av de nationella minoriteterna, utan tar istället hänsyn till hur användargruppen ser ut: ”… hur stor den är, hur aktiv den är, så att man bygger upp ett relevant bestånd beroende på, för det skiljer sig ju från språkgrupp till språkgrupp”. Även om det inte pågår några samarbeten mellan Internationella biblioteket och något av de andra biblioteken vi undersökt finns det kontakter och Harriet påpekar att biblioteken kan spela en central roll i arbetet med integration och för att öka majoritetssamhällets kunskap om och förståelse för olika minoriteter. Tema 4: Biblioteket i framtiden Något som var tydligt i intervjuerna med både Romska och Judiska biblioteket var att de i framtiden hoppas på att kunna utveckla verksamheten för att nå fler användare och användargrupper i samhället. I intervjuerna med Internationella biblioteket och Malmö stadsbibliotek valde vi dock att fokusera på hur verksamheten ser ut i dagsläget, eftersom framtidsplanerna för en så specifik målgrupp som den vi är intresserad av på så stora bibliotek inte på ett meningsfullt sätt kunde särskiljas från de övergripande verksamhetsmålen. Monica hoppas fler romer skriver böcker och påpekar att många äldre romer inte kan skriva på grund av att de inte har fått gå i skolan och enligt henne är fortfarande 70 % analfabeter. Hon talar om att äldre romer kan berätta om en tradition och kultur som ” de bara har i huvudet” och inte finns nedskriven. Hon tycker att denna kunskap borde tas tillvara, exempelivs genom att någon annan skriver ner det de berättar och/eller tar upp det på band. Biblioteket skulle sedan kunna tillhandahålla dessa ljudinspelningar, menar hon. Lars på Judiska biblioteket vill i framtiden nå ut mer till det omgivande samhället. Judiska församlingen har en handlingsplan som går fram till 2012, och i den ingår biblioteksverksamheten. Förutom utvecklandet av den befintliga verksamheten vill Lars också fokusera på att få judiska barn intresserade av jiddisch och judisk kultur. I framtiden planerar han

28  

också att anordna en föreläsningsserie som ska undersöka temat judar och det mångkulturella samhället från olika vinklar.

29  

4. Analys Vår analys kommer att vara uppdelad i samma tre delar som vår modell baseras på: en moralfilosofisk, en sociologisk och en politisk. Vi är i den här uppsatsen intresserade av att se hur biblioteken kan hjälpa till att stärka de nationella minoriteterna och deras språk, och vår analys kommer att ske med detta syfte i fokus. Intervjuutsagorna kommer att sättas in under respektive begrepp och tolkas för att se hur de påverkar och påverkas i de olika perspektiven. En del av utsagorna kan naturligtvis placeras in under flera av perspektiven, vilket inte behöver vara problematiskt utan snarare visar hur de olika perspektiven samverkar och påverkar varandra. Även den konkreta biblioteksverksamheten kan i många fall passa in under flera kategorier samtidigt. Det moralfilosofiska perspektivet Det moralfilosofiska perspektivet påverkas av det politiska perspektivet, och är en påverkanskraft både på samhället i stort och på det sociologiska perspektivet. För att återkoppla till vår teoretiska diskussion om biblioteket som ett moralfilosofiskt rum vill vi återigen påpeka att biblioteket i denna funktion inte får verka för ett moralistiskt förhållningssätt gentemot det omgivande samhället. Judiska biblioteket kan sägas fungera som ett moraliskt rum genom sina föredrag och författaraftnar med judiskt tema, och dessa aktiviteter är öppna även de som inte är medlemmar i Judiska Församlingen. Dessa exemplifierar hur biblioteket är ett rum där samhälleliga värden synliggörs och omformas i de aktiva diskussioner som ofta följer på liknande aktiviteter. Ett annat sätt som biblioteken kan göra detta på är genom de utställningar och musikaliska evenemang som Romska kulturcentret anordnar. Föreläsningarna om romer och romsk kultur är ytterligare ett exempel på interdependensen mellan biblioteket och det omgivande samhället. Liknande aktiviteter kan också spela en stor roll för att öka förståelsen för, och därigenom förhoppningsvis minska diskrimineringen av, de nationella minoriteterna. Både Lars och Monica vittnar om att biblioteksverksamheten är viktigt för minoritetsgruppens identitetsbygge i samhället. Det är i just sammanhang som dessa som vi kan se biblioteket som ett moraliskt rum och en aktör som inte bara påverkas av, utan också påverkar, det omgivande samhället. Folkbiblioteken vi valt att undersöka är naturligtvis inte lika nischade mot en specifik målgrupp som specialbiblioteken. Inte desto mindre har de i sin roll av folkbibliotek både ett ansvar och en betydelse. Här kan vi se hur ett bibliotek kan fungera som ett moraliskt rum från majoritetssamhällets perspektiv: ett folkbibliotek kan genom sitt utbud och sin verksamhet arbeta för att öka majoritetssamhällets förståelse för de grupper eller individer som inte är en uppenbar del av det. Naturligtvis kan även medierna på minoritetsspråken och/eller om minoriteterna ses som ett uttryck för biblioteket i det moralfilosofiska perspektivet. Både Lars och Monica menar att medierna kan stärka språket och identiteten, och bidra till ökad kunskap om minoriteterna, både hos grupperna själva och i majoritetssamhället. Det sociologiska perspektivet I det sociologiska perspektivet ligger fokus på de sociala relationerna och samhällets bild av biblioteket. Biblioteket ses här som en mötesplats för olika användare, och i centrum står bilden som biblioteket förmedlar av sig självt.

30  

Romska Biblioteket är, som vi skrev tidigare, inte direkt tänkt att fungera som en mötesplats för användaren. Däremot är de föreläsningar som hålls på kulturcentret för kommunanställda och anställda inom näringslivet, samt de studiebesök de erbjuder tydliga exempel på hur de arbetar mot det omgivande samhället. Samspelet mellan Romska Biblioteket och Malmö stadsbibliotek är tydligt då Birgitta från stadsbiblioteket säger att många användare som efterfrågar romska medier eller information om minoritetsgruppen går till Romska Biblioteket eftersom verksamheten där är ”väldigt livaktiv”. Judiska biblioteket förmedlar med sina föreläsningar och författaraftnar bilden av biblioteket som aktivt och levande. Biblioteket har även en internationell sida genom sina kontakter med bokförlag i Israel och genom att de har en del unikt material som kan fjärrlånas från hela Europa. Ett konkret exempel på hur Malmö stadsbibliotek arbetar utåt, mot samhället, är projektet Garaget. Inom detta finns bland annat ett öppet forum där användaren får lämna förslag och önskemål om nya eller utvecklade verksamhetsområden, vilket bidrar till en för det omgivande samhället utvecklad bild av biblioteksverksamheten som utåtriktad och aktiv. Internationella biblioteket har ett något annorlunda uppdrag än de övriga biblioteken, men detta påverkar inte vikten av skapa en positiv bild av biblioteket hos allmänheten. Ämnena för deras föredrag och evenemang är vidare än för specialbiblioteken och når rimligtvis en större och mer heterogen användargrupp, som i sin tur får med sig en bild av att bibliotekets verksamhet inte bara riktar sig till de som använder andra språk eller tillhör en annan kultur än den svenska. Det politiska perspektivet En mycket viktig aspekt av det politiska perspektivet för de specialbibliotek vi undersökt är införandet av nationella minoriteter och officiella minoritetsspråk. När detta skedde fick både Judiska biblioteket och Romska Biblioteket större möjligheter att utveckla sin verksamhet, både genom högre anslag och genom att medvetenheten i samhället om de nationella minoriteterna ökade. Även Internationella bibliotekets verksamhet har påverkats: diskussionen om var medier på de officiella minoritetsspråken ska finnas är ett mycket konkret och intressant exempel på hur politiska beslut påverkar biblioteket. Ett annat exempel är hur Malmö stadsbibliotek anpassar sitt utbud efter antalet människor ur olika språkgrupper. Statistik om detta hämtas av de anställda från kommunens hemsida, och påverkar direkt inköp av nya medier. Hur det politiska kan påverka biblioteket på ett negativt sätt kan vi se på Judiska biblioteket i Stockholm. Bibliotekets tillgänglighet begränsas mycket av den hotbild som finns mot judar i Sverige, och biblioteket kan på grund av detta inte vara lika öppet som andra bibliotek. Även Romska Bibliotekets verksamhet är delvis anpassad efter ett svårt politiskt läge, då diskriminering av den romska gruppen är ett stort problem i samhället. Romska Bibliotekets föreläsningar för tjänstemän och allmänheten är ett svar på denna diskriminering, som antas utgå från fördomar baserade på okunskap. Ett annat exempel är att biblioteket gärna ser att människor som inte tillhör den romska gruppen besöker biblioteket och är intresserade av romska frågor.

31  

5. Slutdiskussion I vår avslutande diskussion sätter vi vår analys i förhållande till vår frågeställning och det material vi redogjort för. För att återknyta till de frågeställningar vi arbetat utifrån upprepar vi dem här:

1. Hur bedrivs biblioteksverksamheten på de fyra biblioteken? 2. Hur ser relationen mellan Judiska biblioteket och Internationella biblioteket i Stockholm respektive mellan Romska Biblioteket och Malmö stadsbibliotek ut? 3. Hur skulle specialbiblioteken och folkbiblioteken kunna dra nytta av varandras erfarenheter och praktiker?

De två första frågorna besvarades till stor del i empirin, och den tredje kommer att besvaras nedan. Vi har visserligen i denna uppsats skrivit om romer och judar, men tror att mycket av det vi säger kan vara giltigt också för de andra minoriteterna, även om det är viktigt att komma ihåg att dessa skiljer sig från varandra och rymmer stora individuella variationer. Genom att se på biblioteksverksamhet ur de tre perspektiv vi använt i vår modell – det moralfilosofiska, det sociologiska och det politiska – har vi fått en ökad förståelse för vidden av folkbibliotekets betydelse för de nationella minoriteterna, vilket vi utvecklar i denna slutdiskussion. Alla våra informanter anser att samarbeten i olika former är positiva, och de samarbeten som tidigare gjorts, även om de varit sporadiska, har varit mycket uppskattade. Trots detta saknas det idag utvecklade samarbetsprojekt biblioteken emellan. Viljan till samarbete finns hos alla fyra biblioteken, men är ingen central punkt för något av dem, och vi tror att det som istället saknas framför allt är initiativ, tid respektive ekonomiska medel. Den mesta kommunikationen mellan biblioteken sker indirekt, genom att biblioteken hänvisar sina användare mellan varandra när de efterfrågade medierna saknas. Som vi redogjort för tidigare finns det goda förutsättningar för olika samarbetsformer. Till exempel stödjer Delegationen för romska frågor kommunala projekt, något som folkbiblioteket skulle kunna dra nytta av. Även det flertal organisationer och kulturella verksamheter som bedrivs av intressegrupper för de nationella minoriteterna är tänkbara samarbetspartners. Genom att dessa besitter och kan samla in kunskap från representanter för grupperna, vilket gjordes exempelvis i Kulturrådets De nationella minoriteterna och kulturlivet, kan de vara en resurs för folkbiblioteket då det ska utforma riktlinjer för sitt arbete gentemot minoriteterna. Den kunskapsbank i minoritetsfrågor som specialbiblioteken utgör måste tas tillvara och användas för att öka den allmänna medvetenheten om de nationella minoriteterna, vilket i sin tur skulle kunna bidra till att minska diskrimineringen av dessa. Ett arbete mot diskriminering av, och för ökad förståelse för, de nationella minoriteterna måste ske på många plan i samhället, och folkbiblioteken borde ha en naturlig roll som kunskap- och informationscentrum rörande dessa frågor. Det är också viktigt att poängtera att folkbiblioteket naturligtvis måste anpassa sin verksamhet efter hur den demografiska sammansättningen ser ut i den aktuella kommunen; det behövs en större mängd medier på minoritetsspråken på ett bibliotek i en kommun där användare av dessa språk är många. Samtidigt är det viktigt att alla bibliotek tar ett ansvar för att, om det inte finns ett behov av medier på just de språken, ha aktuella medier som handlar om de

32  

nationella minoriteterna. Att det finns bibliotek som riktar sig direkt till minoriteterna är visserligen en stor tillgång, men kanske i första hand för de berörda grupperna själva. De minoritetspolitiska biblioteksfrågorna får inte förpassas till enbart specialbiblioteken eller en kommunal nivå: att ramkonventionen och språkstadgan efterlevs kan och ska inte behöva vara beroende av kommunala eldsjälar eller minoriteterna själva, utan frågorna behöver samordnas på nationell nivå för att försäkra att de följs och för att kvaliteten på arbetet som utförs i konventionernas namn är tillräckligt hög. Som ett led i detta tror vi att öronmärkta pengar till olika kommuner, beroende på deras behov, vore en bra start. Som vi har visat i bakgrundskapitlet går det att tolka flera av de dokument och propositioner som rör kulturell verksamhet riktad mot de nationella minoriteterna som att biblioteket är en viktig aktör och har ett ansvar i Sveriges uppfyllande av konventionernas syfte att stärka, stödja och skydda de nationella minoriteterna och deras respektive språk. Det saknas inte heller rapporter och akademiska texter gällande romsk och judisk kultur samt deras språk som bidrar till denna bild. Vi tror att många folkbibliotek har bra förutsättningar för att utveckla sin verksamhet och vara en aktiv del i detta, men att synen på minoritetsspråken som enbart några i mängden av språk i Sverige försvårar utvecklandet av åtgärder specifikt riktade mot minoriteterna. Kymlicka pekar på vikten av kulturens betydelse för minoriteterna och argumenterar för en positiv särbehandling av dem.  Minoritetsspråken är inte bara officiella språk i Sverige, utan också i varierande utsträckning i behov av stöd för sin fortlevnad, vilket gör att deras ställning i samhället skiljer sig från andra språk. Denna insikt speglas i den på Internationella biblioteket pågågende diskussionen om var medier på dessa språk bör placeras. Problemet är dock naturligtvis inte enbart bibliotekets. Det råder stor brist på böcker på framför allt romani, vilket är mycket problematiskt eftersom vårt samhälle är så pass beroende och dominerat av ett fungerande skriftspråk. Hyltenstam talar om språkbevarande faktorer, varav majoritetssamhällets inställning till minoritetsspråket, kulturella institutioner och hur språket förmedlas generationer emellan är några. Vi tror att biblioteket, som en kulturell insitution öppen för alla, kan bidra till att öka medvetenheten om minoriteternas kultur samt att de genom att satsa särskilt på barnverksamhet kan bidra till att barnen använder och utvecklar språket. Detta uttrycks också i Bibliotekslagen där det står att barn och unga ska ägnas särskild uppmärksamhet. De båda specialbiblioteken försöker köpa in så många barnböcker som möjligt för att få den nya generationen intresserad av språket. Även på Internationella biblioteket vill en fokusera på barnlitteratur, men biblioteken upplever alla att det är svårt eftersom det helt enkelt inte ges ut särskilt mycket i den genren. Detta är problematiskt eftersom det är särskilt viktigt att satsa på barn och ungas användning av språket om det ska fortleva, vilket bland annat påpekas i rapporten De nationella minoriteterna och kulturlivet. Problemet med att många äldre romer är analfabeter skulle biblioteket också kunna bidra till att avhjälpa, genom att exempelvis erbjuda stöd till läsinlärning, att tillhandahålla ljudböcker på romani och att använda sig av tjänsten Boken kommer för att nå de romer som av någon anledning har svårt att nå det fysiska biblioteket. Jennsiche menar även att en mycket viktig del i minoriteternas identitetsbygge är tillgången till litteratur på det egna språket, och därigenom till bibliotek, och att ett av bibliotekets uppdrag är att skapa en gynnsam grund för varierande kulturyttringar. Tillgången till litteratur på det egna språket är också en viktig del för att språket ska kunna överleva och utvecklas. Biblioteket blir då speciellt viktigt för romani och jiddisch eftersom dessa språk inte har någon geografisk bas i Sverige. Ett annat problem som vi, i likhet med Jennische, ser är att biblioteket ofta överskattar efterfrågans betydelse för medieinköp. Naturligtvis ska användaren kunna påverka inköp genom

33  

inköpsförslag och liknande, men att enbart ha efterfrågan i åtanke leder till att de grupper som inte aktivt försöker påverka biblioteket riskerar att inte heller får sina behov tillgodosedda. Det räcker alltså inte med att biblioteket konstaterar att efterfrågan saknas; det är även bibliotekets uppgift att skapa efterfrågan genom att aktivt locka till sig användare, och att utvärdera nyttan och undersöka behovet av medier på minoritetsspråken. I specialbibliotekens fall ser situationen naturligtvis annorlunda ut. Vår uppsats har varit kvalitativ men vi vill peka på vikten av att större, kvantitativa undersökningar också görs, då dessa kan ge en mer generell bild av situationen: både av minoriteternas önskemål och av folkbibliotekets verksamhet gentemot dem. Vi menar att den samlade kunskapen om bibliotekets betydelse för identitetsbygge och språkbevarande, tillsammans med konventionerna och propositionerna, motiverar en ökad satsning på de nationella minoriteterna från folkbibliotekets sida, och för införandet av åtgärder gällande dessa i bland annat bibliotekslagen. Detta skulle underlätta arbetet med att konkretisera minoriteternas behov i bibliotekets medie- och biblioteksplan, som ofta innehåller principer om mångfald i en vid bemärkelse. Trots att det har gått nästan tio år sedan konventionerna ratificerades finns det mycket kvar att göra från samhällets sida, och vi ser som sagt öronmärkta pengar och ett underlättande av samarbete kring dessa frågor som centralt i ett sådant arbete. Det är dock i sammanhanget mycket viktigt att poängtera betydelsen av att detta sker i dialog med minoriteterna själva: det är inte majoriteten som ska beskriva minoriteten eller avgöra vad denna är bäst betjänt av, och olika samarbeten mellan specialbiblioteken och folkbiblioteken skulle kunna vara en resurs för minoritetsgruppens påverkanskraft i dessa frågor. Hur en minoritetsgrupp vill identifiera sig själv måste hela tiden vara i fokus, och den diskussion om de olika bilder av identiteten som finns, både i samhället och inom gruppen, ska vara tydlig för att minska risken för att minoritetsgruppen ses som en homogen grupp av människor med liknande intressen, önskemål och åsikter, även om de gemensamma drag som finns naturligtvis måste uppmärksammas. Vi tror att landets biblioteksverksamhet och minoriteterna skulle vara betjänta av en lagstiftning gällande både en nationell bibliotekspolitik och en nationell minoritetspolitik, och att verksamhetsmålen gentemot minoriteterna skulle kunna förtydligas genom ett utvecklande av konkreta biblioteksplaner på kommunal nivå.  

34  

6. Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika former av biblioteksverksamhet riktad mot de nationella minoriteterna romer och judar kan se ut. Detta gör vi genom att titta närmare på fyra bibliotek: Romska Biblioteket i Malmö, Judiska biblioteket i Stockholm, Malmö stadsbibliotek samt Internationella biblioteket i Stockholm. Uppsatsen inleds med ett bakgrundskapitel där vi redogör för svensk minoritetspolitik samt situationen för romer och judar i dagens Sverige, ur vilken vi utformar en empirisk frågeställning. Empirin består huvudsakligen av kvaliativa telefonintervjuer med representanter för de olika biblioteken. Svaren vi får i dessa analyseras med hjälp av en modell som vi utformat efter Dorte Skot-Hansens sexfältskarta om biblioteksrummets tre olika roller i samhället. Analysen leder fram till en slutdiskussion, i vilken vi bland annat kommer fram till att det finns ett stort behov av tydliga riktlinjer för biblioteken i deras arbete gentemot de nationella minoriteterna, men också att det finns att goda förutsättningar för att utforma sådana utifrån svensk minoritetspolitik. Vi skulle även vilja se en samordning av alla de olika propositioner och konventioner som påverkar de nationella minoriteternas ställning i samhället, i form av en konkret lagstiftning. Vidare tror vi att det är viktigt att det genomförs fler och större undersökningar av hur folkbiblioteken uppfyller sitt uppdrag gentemot de nationella minoriterna för att ge en mer heltäckande bild av situationen.

35  

Referenslista Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities (2008). Second Opinion on Sweden. Strasbourg: Council of Europe. Även tillgänglig som: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/080214/00e54a24f8950cd66cf24ccd7adffdd7/Europaradet%202a%20rapp%20natmin%20eng.pdf [2009-05-24] Bachner, Henrik (1999). Återkomsten: Antisemitism i Sverige efter 1945. Stockholm: Natur och kultur. Diss. Lunds universitet. Bachner, Henrik och Ring, Jonas (2005). Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige. Stockholm: Forum för levande historia. Även tillgänglig som: http://www.levandehistoria.se/files/antisemitism.pdf [2009-05-24] Betänkande av Kulturutredningen (2009). SOU: 2009:16. Stockholm: Kulturdepartementet. Även tillgänglig som: http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/03/32/e6ab6539.pdf och http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/03/32/7a302f93.pdf och http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/03/32/39524981.pdf och [2009-05-24] (Betänkandet är publicerat i tre delar). Bibliotekslag: SFS: 1996:1596 (1996). Även tillgänglig som: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1996:1596 [2009-05-24] Biblioteksplan för Malmös bibliotek 2005. Även tillgänglig som: http://www.malmo.se/download/18.365accf7116191cc840800028841/biblioteksplan.pdf [2009-05-24] Bijvoet, Ellen och Fraurud, Kari (2007). Det romska språket och romsk språkvård i Sverige. Stockholm (uppgift om förlag/utgivare saknas). Boyd, Sally och Gadelii, Karl Erland (1999). Vem tillhör talgemenskapen? Om jiddisch i Sverige. Ingår i Hyltenstam, Kenneth, red. Sveriges sju inhemska språk. Lund: Studentlitteratur. S. 299-328. Budgetpropositionen för 2009. Stockholm: Regeringskansliet (Regeringens proposition, 2008/09:1). Även tillgänglig som: http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/16/79/bc7025e7.pdf [2009-05-24]

36  

Bästa språket: En samlad svensk språkpolitik (2005). Stockholm: Regeringskansliet. (Regeringens proposition, 2005/2006:158). Även tillgänglig som: http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/07/61/d32f62b5.pdf [2009-05-24] Cederberg, Irska. Romer. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/romer [2009-05-24] Chatai, Erika (2008). Nomadisk livsstil. Läsarnas Fria Tidning. http://www.lasarnasfria.nu/Artikel/8253 [2009-05-24] Delegationen för romska frågor. Diskriminering. http://www.romadelegationen.se/extra/pod/?id=68&module_instance=1&action=pod_show&navid=68 [2009-05-24] Delegationen för romska frågor. Om delegationen. http://www.romadelegationen.se/extra/pod [2009-05-24] De nationella minoriteterna och kulturlivet (2001). Stockholm: Statens kulturråd. (Rapport från Statens kulturråd, 2001:4). Denick, Lars (2006). Judendom i Sverige: En sociologisk belysning. Uppsala: Swedish Science Press (Studier av interreligiösa relationer, 1650-8718, 24). Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur. Esaiasson, Peter (2007). Metodpraktikan: Konsten att studera individ, samhälle och marknad. 3., rev. uppl. Stockholm: Norstedts juridik. Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk (1992). Strasbourg. Även tillgänglig som: http://www.sametinget.se/1548 [2009-05-24] Forum för levande historia (2008). Antiziganism. http://www.levandehistoria.se/antiziganism [2009-05-24] Forum för nationella minoriteter i Sverige, NAMIS. Bakgrund, målsättning, verksamhet. http://www.multietn.uu.se/research/namis/namis.htm [2009-05-24] Forum för nationella minoriteter i Sverige, NAMIS. Forskarnätverket Judarna i Sverige – en minoritets historia. http://www.multietn.uu.se/publications/ME_artikelsamling/ME31_Online_50c2.pdf [2009-05-24] Forum för nationella minoriteter i Sverige, NAMIS. Judarna i Sverige.

37  

http://www.multietn.uu.se/research/Judarna_i_Sverige/jis.html [2009-05-24] Från erkännande till egenmakt: Regeringens proposition om de nationella minoriteterna (2009). Stockholm: Regeringskansliet. (Regeringens proposition, 2008/09: 158). Även tillgänglig som: http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/27/69/fc387549.pdf [2009-05-24] Glück, David; Neuman, Aron; Stare, Jacqueline, red. (1998). Det judiska Stockholm. Stockholm: Judiska museet. Glück, David; Neuman, Aron och Stare, Jacqueline, red. (1997). Sveriges judar: deras historia, tro och traditioner. Stockholm: Judiska museet. Groth, Bente (2002). Judendomen: Kultur, historia, tradition. Stockholm: Natur och kultur. Hyltenstam, Kenneth (1999). Inledning: Ideologi, tvåspråkighet och minoritetsspråk. Ingår i Hyltenstam, Kenneth, red. Sveriges sju inhemska språk. Lund: Studentlitteratur. S. 11-40. Illman, Karl-Johan. Judar. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/judar [2009-05-24] Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (1966). Förenta Nationerna. New York. Även tillgänglig som: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/060505/fa60247e4d4729d44afe2354639cc316/Konventionen%20om%20medb%20och%20pol%20r%e4ttigheter.pdf [2009-05-24] Jennische, Rikard (2004). De nationella minoriteterna och folkbiblioteken: Folkbibliotekens hantering av nationella minoritetsfrågor i ljuset av Sveriges nationella minoritetspolitik. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för multietniska studier, Forum för nationella minoriteter (nr 2, NAMIS-kompendier). (Magisteruppsats i multietniska studier vid Uppsala universitet/Centrum för multietniska studier, Forum för nationella minoriteter.) Judiska Centralrådet. Om JC. http://www.judiskacentralradet.se/html/omjc_historik.php[2009-05-24] Judiska Församlingen i Stockholm. En levande församling. http://www.jf-stockholm.org/verksamhet/om_jf.php?title=Om+JF [2009-05-24] Judiska Församlingen i Stockholm. Kultur. http://www.jf-stockholm.org/kultur [2009-05-24] Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

38  

Lundgren, Gunilla (2003). Svarta rosor – Kale ruze: Romsk litteratur, kultur och historia.

Stockholm: Tranan. Malmö stad. Romskt informations- och kunskapscenter öppnas i Malmö. http://www.malmo.se/arkiv/nyhetsarkiv/forvaltningsnyheter/romsktinformationsochkunskapscenteroppnasimalmo.5.3101c0911206abdf073800057507.html. [2009-05-24] Malmö stadsbiblioteks verksamhetsplan 2008 Även tillgänglig som: http://www.malmo.se/download/18.3ce4ae6a11e2a8ab190800086129/Verksamhetsber%C3%A4ttelse-2008.pdf [2009-05-24] Malmö Stadskontor, avdelning för Integration och arbetsmarknad, Emma Söderman i samarbete med Britta Ström (2008). Romers situation i Malmö: En rapport om Malmös minoritetspolitik utifrån romernas perspektiv. Även tillgänglig som: http://www.malmo.se/download/18.3ce4ae6a11e2a8ab190800072082/Romers%2Bsituation%2Bi%2BMalm%C3%B6%2B20080923.pdf [2009-05-24] Nationella minoriteter i Sverige (1999). Stockholm: Regeringskansliet. (Regeringens proposition, 1998/99:143). Även tillgänglig som: http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/18/f5c9eed7.pdf [2009-05-24] Nyström, Kerstin red. (1991). Judarna i det svenska samhället: Identitet, integration, etniska relationer. Lund: Lund universitet press. Ombudsmannen för etnisk diskriminering (2004). Diskriminering av romer i Sverige: Rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering av romer. Även tillgänglig som: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/041006/96041c83e2864af34b98e9d3ea580da8/DOs%20roma%20rapport.pdf [2009-05-24] Palosuo, Laura (2008). En inventering av forskningen om romer i Sverige. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för multietniska studier. Även tillgänglig som: http://www.multietn.uu.se/research/Forskningsoversikt%2014%20nov2.pdf [2009-05-24] Personuppgiftslag: SFS 1998:204 (1998). Även tillgänglig som: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?sok=&titel=&bet=1998%3A204&rm=&nr=&sort=rel&nid=3910&a=s

39  

Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (1995). Europarådet: Strasbourg Även tillgänglig som: http://www.sametinget.se/1549 [2009-05-24] Regeringskansliet (2008). Nationella minoriteter i Sverige. http://www.manskligarattigheter.se/extra/pod/?id=33&module_instance=5&action=pod_show [2009-05-24] Regeringskansliet (2008). Regeringen satsar 70 miljoner på minoritetspolitisk reform. http://www.regeringen.se/sb/d/10332/a/111574 [2009-05-24] Regeringskansliet (2008).Undertecknade konventioner. http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=10&module_instance=5&action=pod_show [2009-05-24] Regeringens proposition, 1998/99:143. Se: Nationella minoriteter i Sverige. Regeringens proposition, 2005/06:2. Se: Bästa språket: En samlad svensk språkpolitik. Regeringens proposition, 2008/9:158. Se: Från erkännande till egenmakt: Regeringens proposition om de nationella minoriteterna. Rodell Olgaç, Christina (2006). Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: Från hot till möjlighet. Stockholm: HLS (Studies in educational sciences, 1400-78X, 859). Diss. Stockholms universitet. Romskt Kulturcenter i Malmö. http://www.rkcmalmo.se [2009-05-24] Romskt Kulturcenter i Malmö. Bibliotek. http://www.rkcmalmo.se/bibliotek.html. [2009-05-24] Romskt Kulturcenter i Malmö. Om oss. http://www.rkcmalmo.se/omoss.html. [2009-05-24] SFS: 1998:204. Se: Personuppgiftslag. SFS: 1996:1596 Se: Bibliotekslag. Skot- Hansen, Dorte (2001). Folkebiblioteket i civilsamfundet- civilsamfundet i folkebiblioteket. Ingår i Audonsson, Ragnar Andreas och Windfeld Lund, Niels, red. Det siviliserte informasjonsamfunn: Folkebibliotekens rolle ved inngangen til en digital tid.. Bergen: Fagbokforlaget s.45-62. SOU 2009:12 (2009). Se: Betänkande av Kulturutredningen Svensk Biblioteksförening (2008). Framgångsrikt men förbisett: Om bibliotekens betydelse för

40  

integration. Stockholm: Svensk Biblioteksförening. Sznajderman-Rytz, Susanne (2007). Jiddisch: Språk utan land med hemvist i Sverige. Stockholm: Judiska Centralrådet Även tillgänglig som: http://www.jf-stockholm.org/dokument/jiddischstudie_080117.pdf [2009-05-24]

41  

Källförteckning Muntliga uppgifter i författarnas ägo. Caldaras, Monica, Malmö. Telefonintervju. 2009-04-27. Lacksten, Harriet, Telefonintervju. 2009-05-12. Lindberg, Birgitta, Malmö. Telefonintervju. 2009-05-11. Raij, Lars, Stockholm. Telefonintervju. 2009-05-30. Mail och brev i författarnas ägo. Caldaras, Monica. Brev. 2009-05-22. Lacksten, Harriet. Mail. 2009-05-18. Lindberg, Birgitta. Mail. 2009-05-11. Palosuo, Laura. Mail. 2009-04-27. Raij, Lars. Mail. 2009-04-28.

42  

Bilagor

Bilaga 1 – Intervjuguide för intervju med Romska Biblioteket och Judiska biblioteket:

Mailfrågor: 1. Hur stor budget har ni? 2. Hur finansieras verksamheten (via statsbidrag, kommunalt, med hjälp av donationer eller liknande)? 3. Om ni får statsbidrag, hur stora är de, hur ofta utbetalas de och vad finns det för kriterier för er att uppfylla? 4. Hur många anställda har ni? 5. Ungefär hur många besökare har ni per år? 6. Hur stort antal medier lånar ni ut per år? 7. Vad har ni för verksamhet, utöver utlåning av medier? 8. Hur ser beståndet ut; hur många medier har ni och vilken sorts medier? Hur stor del av budgeten avsätts för inköp av medier riktade till barn? 9. Hur marknadsför ni er? 10. Vänder ni er främst till judar, eller även till andra besökare? 11. Har ni någon inköpspolicy? 12. Har ni några styrdokument för verksamheten som vi skulle kunna få ta del av? 13. Har ni någon barnverksamhet? Teman inför telefonintervjun: 1. Samarbete med andra bibliotek Exempel: Finns det några, och hur länge har de isåfall pågått? 2. Barnverksamhet Exempel: Har ni någon och hur ser den isåfall ut? 3. Biblioteket som en del minoritetsgruppens identitetsbygge Exempel: Vilken roll upplever du att biblioteket spelar för minoritetsgruppen judar i Stockholm och Sverige? Upplever ni att införandet av lagen om skydd för de nationella minoriteterna har påverkat er verksamhet på något sätt? 4. Biblioteket som mötesplats och diskussionsforum Exempel: Ses biblioteket som en mötesplats av användaren och av personalen? 5. Förhoppningar om och planer för framtiden

43  

44  

Bilaga 2 – Intervjuguide för intervju med Internationella biblioteket och Malmö stadsbibliotek:

Mailfrågor: Hur finansieras verksamheten? Hur stor budget har ni? Hur många anställda har ni? Ungefär hur många besökare har ni per år? Vad har ni för verksamhet, utöver utlåning av medier? Hur ser beståndet ut; hur många medier har ni och vilken sorts medier? Hur marknadsför ni er? Har ni någon inköpspolicy? Har ni några styrdokument för verksamheten som vi skulle kunna få ta del av? Frågor inför telefonintervjun:

1. Är du bekant med lagstiftningen om skydd för de nationella minoriteterna? 2. Kommer du i ditt arbete i personlig kontakt med frågor som rör romer/judar? Om ja, hur och hur ofta? 3. Prioriterar ni på något sätt frågor som berör den romska eller den judiska minoritetsgruppen? Till exempel vid medieinköp eller service. 4. Känner du till om biblioteket fått några riktlinjer från politiker, chefer eller liknande att anpassa sin verksamhet speciellt till romer eller judar? Finns det några dokument rörande detta som vi skulle kunna få ta del av? 5. Känner du till om romer eller judar har visat sig intresserade av romska/judiska medier och/eller aktiviteter på biblioteket? Till exempel genom inköpsförslag? 6. Har ert bibliotek någon gång uppmärksammat romerna eller judarna särskilt? Till exempel genom föreläsningar om eller av romer eller judar? 7. Har biblioteket någon policy när det gäller inköp av böcker på andra språk än svenska? 8. Har biblioteket någon policy som speciellt berör ämnen som "mångkultur" och integration? 9. Anser du att biblioteket har en funktion i arbetet för att främja romernas och judarnas språk och kultur? Hur skulle detta arbete i så fall kunna se ut? 10. Har ni någon gång samarbetat med Romska Biblioteket eller romska kulturcentret i Malmö, eller judiska biblioteket i Stockholm? Vore ett sådant samarbete önskvärt, enligt dig?