Medlemsinformation/Årsberättelse för Enebybergs IF´s orienterare

2018

Ansvarig utgivare: Stellan Fehrnström, Murkelvägen 18, 186 56 Vallentuna. Tel: 08-510 128 72 Redaktör: Ann-Mari Fehrnström Intensivt tävlande under 2018. Hela det gångna året har präglats av intensivt tävlande. EIFs femton aktiva orienterare med snittåldern 68 år har under året genomfört över 200 starter på nationella och internationella tävlingar. Här tillkommer alla starter på ”Luffarligan”, ”Veterantouren” andra distriktstävlingar och egna klubb-skubb. Tur att alla, med några få undantag, är pensionärer som får tiden att räcka till. De lila färgerna

har också presenterats utanför rikets gränser. Tre medlemmar undvek de isiga stigarna hemma och drog iväg till Spanien i februari. En slagkraftig trupp på sex EIF-are for till Danmark i juli för att slåss om Världsmästerskapen för veteraner. I den stenhårda konkurrensen gick Ann Sjöberg, Ann-Marie Rees Andersson och Kurt Andersson till A-final, där Ann blev imponerande 6:a på sprinten och 8:a på medeldistansen. I oktober åkte Kurt Andersson med på en del av Peo Bengtssons årliga Höst Öst-resa i Baltikum. Ann-Marie Rees Andersson tog den riktigt stora utmaningen och reste till Uruguay för att delta i öppna syd-amerikanska mästerskapen. A-M segrade i sprint och medeldistans och tog silvret på långdistansen. Vi bugar oss djupt. Grattis! Årets O-Ringen lockade 13 Enebybergare. Tävlingen avgjordes i den kraftigt kuperade terrängen utanför Örnsköldsvik. De lila presterade som vanligt goda resultat med tre etappsegrar på topp. Ann Sjöberg vann 2 etapper i klassen D80 och Märta Widenbrant en etapp i D70 M. (Se sep. art.). EIF tog åter ett DM-tecken genom Ann Sjöberg som blev distriktsmästare i D80 medeldistans. A-M Rees Andersson blev 3:a i D65 medeldistans. Ann och Ann-Marie är våra främsta löpare som under året vunnit många meriterande segrar. Våra manliga löpare i H75 är inte riktigt på toppen i sin klass men visade på distriktsmästerskapet i medeldistans sin jämnhet med Stellan 5:a, Kurt Andersson 7:a och Leif Lundquist 8:a.

Klubbmästerskapen inleddes i maj med sprint-KM som avgjordes på Stockholms City Cup i Högalids-parken. Klubbmästare blev A-M Rees Andersson D65, Svante Frid H65 och Kurt Andersson H75. Medel-KM avgjordes i augusti strax söder om Eds Kyrka. KM-tecknen gick till A-M Rees Andersson HD65, Marianne Hamilton D75 och Stellan Fehrnström H75. Lång-KM arrangerades av Waxholms OK vid Ellboda på Bogesundslandet. I det vackra höstvädret korades följande klubbmästare: Ann Sjöberg D75, A-M Rees Andersson HD65, Stellan Fehrnström H75 och Erik Boström H21.

Arrangemang

Årets arbete med olika arrangemang har begränsats till ”Luffarligan” och ”Veterantouren”. Tidigare år har vi även arbetat med att hjälpa skolorna, men efter att reglerna för det ekonomiska stödet Idrottslyftet ändrats har vi begränsat hjälpen åt skolorna till att leverera kartor. Under våren genomförde vi två Luffarligor vid IP som samlade 65 respektive 117 startande. Båda blev snöskubb med relativt få startande. Veterantouren körde vi i skogarna väster om Rimbo den 26 april. 77 löpare hade lockats till start i den vackra gammel-skogen. Höstens Veterantour och Luffarliga förlade vi till Enebybergs IP. Den 27 september kom 101 Roslagsveteraner till start och den 17 oktober kom rekordmånga 218 löpare till Luffarligan.

Naturpasset ordnades av Leif Lundquist och Kurt Andersson. Efterfrågan är stor och vi sålde närmare 200 paket.

Ann-Mari Fehrnström har tillsammans med undertecknad ritat en ny närkarta över skogspartiet mellan järnvägen och E18 norr om gymnasiet. Danderyds gymnasium som beställde kartan, passade dessutom på att köpa tryckning av sina standardbanor på vår nyrenoverade karta över Rinkebyskogen. Totalt tryckte vi 1400 kartor.

Vid en betraktelse av årets händelser så blir man imponerad av den aktivitet som alltid är på gång i vår lilla lila vuxna krets. Traditionella arrangemangen som Långpromenaden och Lucialoppet har också varit höjdpunkter som redovisas på annan plats i denna ”Pigg”. Sist men inte minst hälsar vi Erik Boström tillbaka i vår krets.

/Stellan

OL-SEKTIONEN 2018:

Styrelse Hemsida Ordförande Stellan Fehrnström http://idrottonline.se/EnebybergsIF-Orientering/ Ledamöter Ann Sjöberg Kurt Andersson

Ann-Mari Fehrnström Valberedning Henning Hamilton CG Boström Medlemmar Vuxna Aktiva 19 st En ökning med 4 st jämfört med 2017

Supportrar 22 st Däribland finns ett antal Hedersledamöter och andra som haft Orienteringssektionen som sin hemvist under den aktiva tiden och som nu stödjer oss med att betala

supporteravgift. Samt tre som betalat dubbelt! Alla dessa tackar vi extra!!

DISTRIKTSMÄSTARE 2018 Ann Sjöberg Medeldistans, klass D80

RESULTAT KM 2018

SPRINT 180516 LÅNG 181021Plats Högalidsparken Plats: Ellboda, Bogesund

Arr: Stockholms City Cup Banl: Bernth Gustavsson, Waxholm OK

Bana ÖM3 2.1 km Väder: Mulet, ca 8 gr

Damer D75 3.2 km

1 A-M Rees-Andersson 26.15 1 Ann Sjöberg 00:55:01

2 Ann Sjöberg 44.24 2 Marianne Hamilton 01:11:19

3 Marianne Hamilton 44.35 3 Ann-Mari Fehrnström 01:17:56

H65 H85 3.2 km (ej KM)

1 Svante Frid 23.00 1 Henning Hamilton 01:41:18

2 CG Boström 24.32 H21 4.7 km

H75 1 Erik Boström 00:31:58

1 Kurt Andersson 27.57 2 Nils Lilliedahl 00:36:51

2 Leif Lundquist 28.22 HD65 4.7 km

3 Stellan Fehrnström 31.46 1 Ann-Marie Rees Andersson 00:59:34

2 Olavi Peldan 01:04:36

MEDEL 180816 3 Svante Frid 01:12:02

Plats: Eds Kyrkskog, Upplands-Väsby H65 4.7 km (utom tävlan)

Banl: Bengt "Knäcken" Eriksson Willy Ljungdell 00:50:39

Väder: Varmt ca 22 gr H75 4.7 km

H21 4.5 km (ej KM) 1 Stellan Fehrnström 00:56:38

1 Erik Boström 33,14 2 Leif Lundqvist 01:01:51

HD65 2.5 km 3 Kurt Andersson 01:14:58

1 A-M Rees-Andersson 39,13 4 Magnus Areskoug 01:30:39

2 C-G Boström 42,10

H75 2.5 km

1 Stellan Fehrnström 32,41

2 Kurt Andersson 32,54

3 Leif Lundquist 40,29

4 Magnus Areskoug 51,35

H85 2.5 km

Henning Hamilton utg

D75 2.5 km

1 Marianne Hamilton 50,12

2 A-M Fehrnström 73,51

Costa Calida 2018Vi lämnar ett mörkt och fruset Stockholm tidigt en februarimorgon, men ovan molnen skiner solen. Fyra timmar senare kör vi från Alicante vid spanska kusten mot vårt hotell i El Berro vid kanten av Sierra Espuña i Murcia. Den 30e Costa Calidatävlingen ska gå av stapeln i skogarna och bergen norr om Alhama de Mur-cia under två dagar, och Ann-Marie Rees-Andersson, Kurt Andersson och jag, Leif Lundquist, tävlar i EIFs färger.El Berro visar sig vara en pärla, en trevlig by där husen trängs på branta sluttningar mot terrasser där apel-sinträden står tätt. Det är inte helt lätt att ta sig fram med vår stora van på smala gator och infarter som var betänkligt branta, men snart står vi på parkeringen vid Hotel Bajo El Cejo. Ägaren Andrés García visar sig

Bajo el Cejo i El Berro

vara gammal orienterare, även om han erkänner att numera tar hotellet det mesta av hans och familjens tid. Vi trivs utmärkt på Bajo El Cejo där även ett norskt orienterarpar bor. Medan vi andra orienterar utfor-skar Kurts fru, Pirjo, byn som är ett mål för bl.a. britter som vandrar i bergen. Medelåldern i byn är hög och den enda skolan som finns har bara sexsmå barn, som dock har sju lärare. I helgen hålls en folkmusikfestival på torget och där samlas stora gäng av gitarrister och spelmän för dans och sång.

Folkmusikfestival i El BerroLunchen uppdukad på terrassen

Nästa dag, en fredag, drar vi mot övningstävlingar och prövar på terrängen. Den påminner mig om Ari-zona på 1500 m höjd, med tallar, snåriga buskage, branta sluttningar och torra bäckfåror i smala dalar, dock utan kaktusar. Lördag är det så dags för tävling i långdistans. Kartor och resultat finns på https://ww .costacali-daorientacion.net/. Det enda jag kan säga för min egen del är att det är några luriga kontroller, men framförallt tuff terräng med mycket klättring. Min och Kurts H70-bana har nominellt 180 m klättring, men enligt min satellitklocka får jag ihop 330 m. Inga bra vägval för en 78-åring. På slutet är jag helt utmattad och förvirrad. Jag är på väg att ge upp när jag kommer till en 6 m hög brant som jag ska upp för. Men på något sätt går det och jag tar mig i mål som tolfte man. Leif kämpar med långdistansen - tolfte plats!

På söndag är det dags för medeldistans med jaktstart. Banläggaren visar barmhärtighet mot oss äldre och håller våra banor mestadels på en platå, och det blir inte så mycket uppför. Ledande Ann-Marie håller undan för jagande Ingrid, men Ann-Maries ledning från långdistansen räcker till en totalvinst i D65. Snyggt gjort!I H-70 kämpar Kurt och jag med varandra. Han leder över mig vid tionde kontrollen, men sedan smiter jag förbi. Slutresultatet blir tredje plats för mig och fjärde för Kurt. Totalt tar Kurt fjärde och jag nionde plats.Med Ann-Marie som lysande stjärna kan vi dock säga att EIF lyckades hyfsat bra.

Kurt gör ett mycket bättre lopp och blir sexa med ett mycket bättre vägval.Bäst i klassen är dock Ann-Marie. Hon vinner D65 med över nio minuters marginal till tvåan, Ingrid Ström från Ronneby. På kvällen är det sprint inne i Alhama de Murcia. Här byts rollerna. Ann-Marie missar en kontroll och då är det kört. Kurt och jag klarar oss bra, med tredje respektive andra plats.

Leif tvåa i sprintenLeif trea på medeldistans

Ann-Marie - EIFs stjärna - vinnare i D65

Hemresan stundar. Vi avslutar med ett besök i Granada. Det är en annan historia, men Alhambra är fantas-tikt, och folklivet mitt i staden “muy simpático”./Leif Lundquist

Herrarnas elitklass vanns av Olav Lun-danes med Magne Daehli 2 min. efter.

Lidingös Emma Bjessmo vann

damernas elitklass följd av Denisa

Kosova från IFK Mora, 6:46 min.

efter.

WMOC 2018, Köpenhamn Färjan gick varje kvart mellan Helsingborg och Helsingör alldeles lagom för de av oss som pendlade till World Masters

Orienteering Championship under några fina dagar i juli. Tävlingarna gick i Tisvilde Hegn på Själland och vi bodde

kungligt hos Göran, vars familj har ett hus i Viken, en av de gamla fiskebyarna, där numera badrockarna vandrar som

pingviner mellan husen och stranden för den dagliga konfrontationen med Öresunds vatten.

Ann, Göran och Leif Ann-Marie och Kurt

Kval I produktionsskogen - H75-4 med Leifs gps-spår

(De enda spår jag har är mina egna)

En snabbtitt på kartan över Själland visar att det inte finns så många skogar där, och de få som finns används flitigt av danska orienterare. För mig, som var där för första gången, var det spännande att pröva, även om det visade sig vara mest odlad produktionsskog med en hel del svårframkomliga områden, men också mycket gott om utdikningar, stigar och skogsvägar. Några banor nådde fram till sanddynerna vid Kattegatt, men de flesta var inne i skogen. Alla kartor, resultat och många bilder finns att se på http://www.wmoc2018.dk/. Våra resultat var blandade. De bästa var Anns, hon kom på andra plats i kvalet och åttonde totalt på Medel-distansen. Tyvärr missade hon sedan en kontroll på Långa. Själv missade jag en i finalen på Medel. Det ledde till att jag fick springa i C-gruppen på Långa, men det var kanske tur. Kurt, som sprang i A-gruppen, fick en extra kilometer. Vi trivdes väldigt bra i Viken med – som vanligt – fina middagar och trevligt umgänge. En dag efter tävlingen tog Kjell Sjöberg, vår inbitne och kunnige hästentusiast, med oss till ett stuteri på Själland. Fascinerande! Allt i allt blev det en lyckad resa och flera av oss har redan anmält oss till WMOC 2019 som går i Riga. /Leif Lundquist

WMOC 2018, Köpenhamn - EIF resultat

Sprint Kval Medel- och Lång Kval Namn Klass Pl/Alla Tid Namn Klass Pl/Alla Tid

A-M Rees-Andersson D65/2 18/76 18:15 A-M Rees-Andersson D65/4 18/61 48:42

Ann Sjöberg D80/1 11/47 18:44 Ann Sjöberg D80/1 2/48 28:37

Göran Andersson H70/5 50/77 23:18 Göran Andersson H70/1 56/73 01:20:02

Kurt Andersson H75/3 48/74 19:01 Kurt Andersson H75/2 13/63 54:34

Kjell Sjöberg H80/1 46/52 24:20 Leif Lundquist H75/4 31/64 55:49

Sprint Final Medel Final Namn Klass Pl/Alla Tid Namn Klass Pl/Alla Tid

A-M Rees-Andersson D65/A 52/80 17:23 A-M Rees-Andersson D65/A 50/80 41:42

Ann Sjöberg D80/A 6/23 14:24 Ann Sjöberg D80/A 8/24 24:13

Kurt Andersson H75/A 40/81 17:09 Göran Andersson H70/D 52/84 47:22

Kjell Sjöberg H80/B 38/44 30:52 Kurt Andersson H75/A 59/80 47:47

Leif Lundquist H75/B MP

Lång Final Namn Klass Pl/Alla Tid

A-M Rees-Andersson D65/A 51/79 1:17:34

Ann Sjöberg D80/A MP

Göran Andersson H70/D 43/84 1:21:52

Kurt Andersson H75/A 55/80 1:30:33

Leif Lundquist H75/C 9/95 56:04

Sommar på Höga Kusten

O-ringen 2018 utspelades i trakterna kring Örnsköldsvik. För säkerhets skull hade några av oss deltagit i tävlingar på Höga Kusten året innan och vi visste att terrängen är utmanande men ack så vacker. Då, 2017, var vi några hundra men nu kom över 14.000 tävlande plus familjer, husdjur, husvagnar, husbilar, tält, försäljare, arrangörer och åskådare. Det var hektiskt men det fungerade.

Min favoritarena var vid Backsjösjön (bild t vä) – den heter faktiskt så – och där var även min favoritbana under Etapp 4. Visserligen fick vi klättra till start för att komma upp så att vi kunde springa uppe på den höga delen av kusten. Där fanns hedar, myrar och öppna åsar där sikten framåt var god. Men i tratten in emot målet fanns det som vanligt gott om kontroller och lätt att ta fel. Etapp 3 gick vid samma arena och då tog jag fel trattkontroll och så var den dagen förstörd. EIF gjorde väl ifrån sig, med placeringar i det övre skiktet. Bäst av oss var utan tvekan damerna med Ann-Marie Rees-Andersson (3/322) och Ann Sjöberg (2/50 + en etappseger) i täten följda av Doris Ljungdell (12/190) och Marianne Hamilton (14/127). Märta Widenbrant som vann en etapp stämplade tyvärr fel sista dagen.

EIFs resultat totalt För vilodagen hade Kurt arrangerat en utflykt till Ulvön, en vacker ö med ett förflutet av gruvor Och surströmming. Båttur, havsbad för de modiga, Promenader och en lång avspänd middag i den Ljusa norrländska sommarkvällen.

/Leif Lundquist

Etapp 4 – H75 vid Backsjösjön med Leifs spår

SYDAMERIKANSKA MÄSTERSKAPEN I URUGUAY. Höjdpunkten på min orienteringssäsong 2018 blev resan till Sydamerika och öppna sydamerikanska mästerskapen i Uruguay. Resan gjorde jag tillsammans med Rolf Jakobsson från Alfta-Ösa OK som har arbetat och bott i Brasilien, både arbetat och sprungit orientering i flera länder i Sydamerika och pratar spanska. Efter flyg från Arlanda via Madrid landade vi i Montevideo på torsdag förmiddagen, dagen innan tävlingarna började. Vi hämtade ut den bokade hyrbilen och körde sedan drygt 10mil till Minas och Parque de Vacaciones, som var tävlingscentrum. Här fick vi våra nummerlappar samt två kartor med Warm Up- kontroller. Vi gav oss ut och letade kontroller och jag insåg att det nog skulle löna sig att springa runt en del av det gröna. Sedan vi tagit några kontroller på ett annat område nära där tävlingen skulle gå nästa dag, checkade vi in på vårt hotell i Villa Serrana. Här bodde vi toppenbra, inte långt från arenan för nästa dags långdistans. Huset hittade vi sedan på tävlingskartan. Tävlandet började med en långdistans, som för mig som sprang D60 var 3,3 km. Jag blandade som vanligt bra orientering med ett par rejäla bommar och blev tvåa (bara 5 startande) efter en finska slagen med 42 sekunder. Lite retligt, men detta var kval till medeldistansen två dagar senare, så där fick jag starta näst sist.

På lördagen var det dags för sprint som ägde rum i Parque de Vacaciones. Sprint i olika länder skiljer sig inte så mycket åt. Skalan var 1:4000 och ekvidistansen 2,5 m. Jag lyckades ta mig runt nästan felfritt och vann med ungefär 3,5 min. Kände mig riktigt nöjd, eftersom jag hade gjort dåliga sprintlopp tidigare under säsongen. Fick stiga överst på prispallen och ta emot en medalj. Medeldistansen nästa dag gick i samma område, men mera i skogen. Här startade jag bra, men vid kontroll 7 kom jag ordentligt fel. Sträckan från 6 till 7 var den kortaste, men där hade jag min längsta tid. Efter att ha irrat en hel del läste jag in mig vid vätskekontrollen och sedan var det bara att kämpa vidare. Resultatet blev till slut seger även denna dag, trots ännu några småmissar. Ännu en prisceremoni med en medalj om halsen. Rolf och jag var de enda svenska deltagarna, men det fanns deltagare från både Finland och Norge. Alla som jag kom i kontakt med var väldigt vänliga och trevliga, men jag saknade att jag inte pratar varken spanska eller portugisiska, eftersom många av deltagarna från länderna i Sydamerika inte kunde engelska. Efter tävlingarna hade vi nu tid för lite turistande i Uruguay. Från Minas åkte vi till Punta del Este och här passade vi på att gå runt på en karta, som Rolf hade med sig från en tidigare sprintorientering, innan vi åt en verkligt god middag med fisk. Nästa dag körde vi tillbaka västerut , passerade Montevideo och fortsatte till Colonia del Sacramento. Den ligger vid Rio de la Plata och man kan se över mot Buenos Aires. Colonia är den äldsta staden i Uruguay och dess historiska delar finns med på Unescos Världsarvslista. Sista natten i Uruguay bodde vi i utkanten av Montevideo på ett hotell mycket nära Rio de la Plata. För min del var det naturligtvis givet att passa på att ta ett härligt dopp. Efter Uruguay flög vi från Montevideo till São Paulo och vidare till Curitiba. Vi åkte sedan många mil med bil i Brasilien. Efter diverse stopp för att äta, sova och titta nådde vi Foz do Iguacu och de enorma vatten-fallen. Fallen ligger i ”hörnet” Argentina, Brasilien och Paraguay. Dessa var resans absoluta höjdpunkt. Kan inte beskrivas, måste ses. Vi såg fallen både från den brasilianska och argentinska sidan. Ett besök vid Itaipu-dammen och vattenkraftverket i Paranãfloden mellan Brasilien och Paraguay hann vi också med. Detta är världens näst störst vattenkraftverk. År 2020 kommer Sydamerikanska mästerskapen att gå i detta område med en tävling i vardera Argentina, Brasilien och Paraguay. Något att satsa på! Väl hemma igen med oförglömliga minnen. Det går att få se mycket av världen genom orientering. /Ann-Marie Rees-Andersson T höger: Iguazu-fallen och Ann-Marie överst på prispallen

Nedan: Karta från medeldistansen (förminskad)

Promenad i SM-spår

År 1963 övergick orienteringssporten från topografiska kartor till orienteringskartor dvs. kartor som ritades med

tanke på hur orienterare ser och upplever terrängen. Färger, skala, och symboler ändrades och nya kom till vartefter

detaljrikedomen gradvis ökade fram till dagens precisionskartor. I den första utgåvan var den största förändringen

att skalan ökade från 1:50 000 till 1:25 000.

En av de första stora tävlingarna på den nya kartan skulle bli SM i nattorientering på hösten 1963. I sista minuten

blev det dock strul med en markägare och i panik vände sig förbundet till Enebybergs IF, som fick uppdraget att lägga

nya banor i ett nytt område på Rådmansö sydost om Norrtälje mot Spillersboda och Kapellskär. Där fanns dock ingen

ny karta och Svenska Mästerskapet i nattorientering, den 5 oktober 1963, kom att bli den sista stora tävlingen som

hölls på rikets topografiska karta i skala 1:50 000, idag känd som den Gröna Kartan. Det blev också en tävling för

vilken EIF fick mycket beröm.

Årets långpromenad går längs valda delar av den gamla SM-banan på ca 15 km. Som ledning har vi den gamla

bankartan samt en något yngre upplaga av Gröna Kartan men även den i behov av uppdatering. Åtta deltagare

samlas vid Spillersboda, där ledaren Stellan delar ut kartor till alla. Vårt första mål är kontroll 6, ett pass mellan en

liten och en stor kulle (kallades pass). Men först måste vi komma ut ur Spillersboda som idag är fullt av både

sommarstugor och villor, och vi får pröva oss fram. Efter att ha prövat en återvändsgata kommer vi så småningom ut

mot vägen vid Trollsjön, där vi lämnar det bebodda området vid ett par stora villabyggen. Norrtälje växer och kusten

är ett populärt område där sommargästerna ersätts av fastboende.

SM-kartan med bana och Ingemars vägval I lila och långpromenadens väg i grönt.

Men så viker vi in i skogen på jakt efter spåren av en gammal stig som en gång gått västerut mot Norrsjön strax

bortom kontrollen. Vi driver aningen norrut från den rätta kompasskursen och hittar en liten kulle som skulle kunna

vara den vi letar efter. Men den större kullen saknas och inägan strax norr om vittnar om att vi är på fel kulle. Vår

ledare inser detta och med säkra fötter viker han mot söder och snart står vi i det rätta passet. Då och under

vandringen förundras vi över hur man kunde hitta rätt mitt i natten. De flesta nattlöpare valde dock att hela tiden

följa säkra ledstänger och landmärken som vägar, stigar, stora ängar och man sprang sällan långa sträckor på

kompass mitt ute i skogen. Enebybergs Ingemar Hedén kom på 20e plats av 84 med en tid på 2:09:43 ca 10 minuter

efter vinnaren Anders Morelius, vars kilometertid var 7:57. Som jämförelse hade segraren i Mila-by-Night i mitten på

november i år en kilometertid på 6:51.

Vi, som har dagsljus, kan lättare orientera genom skogen. Kontroll 7 låg åt nordväst från 6, men för att undvika

sankmarken vid Norrsjön blir vår riktning mer mot nordnordväst. Vi korsar ett kalhygge, går längs kanten på den stora

mossen, klafsar över våtmark vid nästa mosse och genom tät granskog som täckte en gammal inäga. Flera deltagare

hittar svamp som noggrant insamlas i den medhavda påsen eller korgen. Avsikten med vår navigation är att vi ska hitta

den långa bergskanten och att den ska leda oss in till kontroll 7. Oplanerad avdrift gör dock att vi kommer ut närmare

Mörtsjön än vad vi tänkt oss. Men där finns idag en jättelik kraftledningsgata som gör att den långa bergssluttningen

mot väster syns väldigt tydligt. I dagsljus! På natten, när man springer i en bubbla av ljus från pannlampan, finns inte en

chans att få den överblicken.

Ingemar Hedén har berättat att han på sin tid valde att springa runt och sedan gå på kompass från den smala inägan

sydväst om kontroll 7. Vi kan i enkelt gå ned och följa bäcken som går längs kanten av berget. Efter ca 1 km svänger

bäcken precis vid sänkan där kontrollen låg.

Dags för lunch! Ovanför sänkan hittar vi ett ovanligt vackert skogsparti som sträcker sig på höjderna åt alla håll.

Lavatäckta berghällar blandas med frodigt grönt blåbärsris, mossa och orörd skog så lång ögat kan se. Två frivilliga har

burit med torr ved i ryggsäckarna och snart sprakar en lägereld där Stellans sidfläsk och Anns korv kan grillas.

Svampplockarna kan dock inte sitta helt stilla och cirklar först runt och kollar att de inte missat något. Men även de

kommer till ro. Matsäckar tas fram och hungriga vandrare plockar i sig av medhavd mat och dryck. Vi pratar om SM-

tävlingen i oktobernatten 1963. Stellan pekar mot det breda passet som leder ned till kontrollpunkten och säger: ”Här

kom Ingemar i mörkret genom passet och när det börjar slutta nedåt såg han fotogenlyktan där nere som markerar

kontrollen. Vilken känsla det måste ha varit.” Jag håller helt med, men tänker att om han inte kom tillbaka på dagen fick

han aldrig se den vackra naturen runtomkring.

Fr v bild 1: Willy, Doris, Ann, Ulla, J-A, Kurt och Stellan. Bild 2: Lägereldens vänner J-A, Kurt , Stellan - notera den torra veden som burits av J-A och Stellan! Bild 3: Svampplockarna Willy och Doris

När lunchen är klar och lägerelden slocknat ställer vi in kompasserna mot kontroll 8 drygt 1 km åt sydsydväst.

Hällmarkerna fortsätter ett tag, men så börjar det slutta och via en liten inäga hittar vi kärret där matkontrollen hade

varit för SM-löparna. Därefter ned till vägen. På den yngre kartan, en bit norrut från vägkorset, hittar vi en ny grusväg

som leder mot kontrollen. Kontrollpunkten är tydlig – i varje fall på dagen – det är en sänka vid ett jättestup.

Vid det här laget börjar jag komma tillbaka till den orientering jag själv lärde mig på 1950-talet. Med dagens kartor är det

hela tiden smådetaljerna man använder sig av, men då gällde det att ta hjälp av de stora stråken på kartan. På den

Gröna Kartan var det ängar, stora mossar, vägar, höga berg och liknande. Men till kontroll 10 är det även kompassen

som gäller. Vi kommer dit strax efter 14 och det är dags att gå mot vårt mål, vägkorset vid Ösbyholm där en bil väntar.

Totalt har vi gått 12 km, vilket tog ca 3 timmar och 50 minuter om man tar bort lunchpausen. SM-löparna måste ha

sprungit minst det dubbla – på natten – och tiderna är imponerande! Vi tävlar naturligtvis inte men hade en fin dag i

vacker terräng och trevligt sällskap. /Leif Lundquist

LUCIALOPPET 2018-12-15

Förutsättningar: I linjen finns kontroller, okänt hur många.

I första kvadraten finns en kontroll vid en av punkthöjderna

I andra kvadraten finns en kontroll vid en av stenarna.

3 minuters tillägg/missad kontroll i linjen.

Sista kontrollen i linjen + punkthöjden + stenen + sista kontrollen är obligatoriska.

Alla kontroller stämplas med SI-pinne.

”Facit” samt resultat finns på nästa sida.

Segraren (=nästa års banläggare): Stellan med årets banläggare CG Boström Damsegr Ann-Marie och CG

”Ungdomssegraren” Peter Löfgren

”Facit”

RESULTAT MED STRÄCKTIDER Namn Löptid Sluttid 49 35 46 48 44 36 45 47 31 32 33 34 Mål

Stellan F 44.57 47.57 4,16 1.10 5,11 3,02 1,59 6,16 1,56 3,28 5,19 5,25 4,49 2,06

Kurt A 53.07 53.07 3,16 1,57 1,12 7,15 4,57 2,16 5,47 2,42 4.30 4,52 7,28 4,51 2,04

Svante F 61.19 61.19 2,52 2,04 4,59 8,35 4.00 2,11 5,52 2.00 7,21 9,48 8,33 4.10 1,46

Peter L 62.50 68.50 1.50 11,18 3,31 1,57 7,17 2.10 3,49 18,16 7,59 3,02 1,41

Magnus A 75.53 78.53 4,52 2,28 1,17 7,04 9.40 2,08 8,56 5,21 10,15 16,1 5,59 1,51

Ann-Marie R-A 72.11 81.11 6,22 11,12 4,44 2,37 11,13 4,59 7,11 17,22 4,37 1,54

Olavi P 80.18 89.18 12.10 6,58 6,02 2,45 4,59 4,59 24.50 8,59 5,39 3,01

Leif Lu utgått 2,39 2,17 1,54 10.40 3,19 2,13 6,22 2,22 3,13 23.10 6,18 2,12

Ann S utgått 6,08 2,06 10,52 6,34 5,01 19.10 24.20 7.50 3,04

Ann-Mari F utgått 4,12 3,25 3,35 14,31 6,12 4,57 10,18 13.10 11,36 8,36 3,47

Kjell utgått

EIF- orienterarnas historia.

I förra ”Piggen” åtog jag mig att försöka teckna ned EIF Orienterings historia med hjälp av gamla medlemsblad, samlade urklipp från medlemmar, muntliga berättelser och egna upplevelser. Inledningen började jag med att beskriva hur det startade med Oskar Janssons förslag till styrelsen för hundra år sedan. Att det sammanföll med året för orienteringens första officiella tävling är träffande. Den 3-5 maj 2019 arrangerar Järla IF en 100-års jubileumstävling i de historiska markerna vid Saltsjöbaden. Här restes 1975 en minnesstaty ” Den förste orienteraren”. Konstverket utformades av Olle Carlström och Enebybergaren Holger Johansson utförde det. Holger drev en egen plåtslagarfirma, men vi minns honom mest för hans ledarinsatser i EIFs skidsektion och hans enorma arbetsinsatser med ”Stockholmsloppet”, ett långlopp på skidor mellan Uppsala och Stockholm, Danderyd.

1920 var vi alltså igång. Första åren var dock inte aktiviteten så stor då grabbarna var hårt engagerade med bygget av nya dansbanan i Fenixvägens förlängning. Den store ledaren Martin Carlström får dock igång verksamheten med klubborienteringar, klubbmatcher och de lila visade sig i resultatlistorna på nationella tävlingar. Från första tävlingen 1919 utvecklades orienteringssporten mycket snabbt. De första åren toppades resultatlistorna av framför allt urstarka skidåkare, men redan i mitten av 20-talet dominerade en orienterarelit som utvecklats till konditionsstarka löpare och skickliga orienterare. Säsongen var i början enbart förlagd till hösten, men redan under 30-talet tävlade man på både vår och höst. Distriktsmästerskap instiftades och även Riksmästerskap som sedan fick SM-status. Under 20-talet var de ivrigaste utövarna i ”Berget” Martin Carlström, bröderna Olle o Sven Nilsson, Folke ”Focke” Hallberg, Oskar Jansson, Nils Sköld samt bröderna Anders och Gunnar Eriksson. De sistnämnda (från Mosstorp) inledde som juniorer. De första åren fram till slutet på 20-talet tävlades det enbart i herrklass seniorer, men med klassindelning för vilken nivå man tillhörde. Eliten var klass 1, klass 2 yngre oldboys och klass 3 motionärerna (även kallade turisterna) och äldre oldboys, men här kunde också juniorerna springa. Tids nog fylldes det på med både junior- och dam-klass. Anders Eriksson kom att bli en av våra säkraste orienterare och vann KM redan 1927, det skulle bli många fler, men det var framför allt som budkavlelöpare han skulle ge EIF stora framgångar. Juniorerna Elis Carlström och Viking Almgren fyller på i ledet i slutet av 20-talet, där Elis kom att bli en av våra stjärnor som gjorde EIF berömd som fruktad budkavleklubb.

1931 blev en milstolpe för EIF orientering. Martin Carlström, numera med tilläggsnamnet ”Stabben”, utmanade en av Stockholms bästa klubbar, Norrviken IS, på klubbmatch. EIF vinner, helt otippat! I det vinnande laget ingick Folke Möller (1:a), Lennart Södergren, Rolf Eriksson, John Wreting, Anders Eriksson, Elis Carlström. Segraren Folke M. slog igenom direkt och avancerade till att vara en av Stockholms bästa orienterare under några år och blev uttagen till den första inofficiella landskampen mot Finland 1935.

Budkavlar kom tidigt att bli Enebybergs signum.1932 inleddes en fantastiskt fin resultatserie på DM-kavlarna med en 5:e-placering, 1933 4:e, 1934 5:e, 1937 2:a, 1938 2:a. 1935 deltog vi i Riksbudkavlen (som fick SM-status först 1939). RM-budkavlen 1935 blev framgångsrik för EIF, förstalaget kom 3:a och andralaget 5:a. I förstalaget sprang Lennart ”Limpan” Södergren (15:e på sträckan), Elis Carlström (5:a), och Anders Eriksson (7:a). I andralaget sprang Lennart Borgström (16:e) Anders Carlsson (27:a) samt Folke Möller (2:a).

EIF blev också tidigt kända för att vara duktiga arrangörer. 1934 genomfördes första jubileumsorienteringen i de tuffa markerna norr om Riala. Martin ”Stabben” Carlström hade strängat en 11,6 km lång bana med 4 kontroller. Kartan var generalstabens svart-vita 100 000-del. De 350 tävlande samlades på söndags-morgonen den 23 september vid Jarlaplan och blev transporterade med 11 st bussar till starten strax söder om Ledinge. En lyckad jubileumsdag för EIF då arrangemanget fick bra recensioner i tidningarna och att våra löpare presterade på topp. Folke Möller vann med tiden 1.32.31 2) Anders Carlsson 1.39.43 3) Anders Eriksson 1.41.45, på 4:e plats kom förste icke Enebybergare, G.Bergfors Skuru IK 1.42.17. Enebyberg tog också hem lagtävlingen före Hellas och Goterna. Under 25-årsjubileiet 1939 arrangerades två tävlingar, dels en orientering i Nackareservatet och dels Stockholms DM i budkavle. Budkavlen var den riktigt tunga insatsen, det här året gavs ingen möjlighet för våra löpare att deltaga, alla måste hjälpa till. ”Limpan” Södergren var tävlingsledare och banläggare. ”Limpan” hade nu tagit över efter ”Stabben” som flyttat till Malmö. ”Limpan” hade god hjälp med banorna med så tunga namn som Vägne Gustafsson, Anders Eriksson och Anders Carlsson. Tävlingen avgjordes i de svårorienterade ”Lunsen”-skogarna söder om Uppsala. Det var orostider med ransoneringar varför biltransporter var otänkbart. Nu samlades löparna vid Stockholms Central för transport till stationerna innan Uppsala. Starten och växel 2 var ca 2 km väster

Alsike stn. Växel 1 och mål var förlagd till en inäga ca 2 km söder Bergsbrunna stn. EIF fick lysande betyg för genomförandet av både deltagarna och den, vid den här tiden, mycket engagerade pressen för genomförandet.

Några namn som tidigare nämnts måste beskrivas ytterligare. Gustav Gabeling kom med i gänget kring 1934 och blev en hängiven orienterare med ett DM som oldboy. En titel han var mycket stolt över trots de mängder av titlar han tidigare vunnit som en av världens bästa hastighetsåkare på skridskor. Under 20-talet möttes Norges stora stjärna Ivar Ballangrud och Gustav Gabeling (bild t hö) i dueller som utkämpades antingen i Oslo eller i Stockholm. När fighten gick i Stockholm kom nästan 30 000 till Östermalms IP för att titta! Vägne Gustafsson dyker upp som nybörjare 1936, två år senare tar han sitt första KM och han utvecklas till att bli en av landets bästa orienterare, vilket vi får ta del av när vi framöver kikar in i 40-talet. Sista åren på 30-talet är dock Anders Carlsson vår främste orienterare. Ytterligare duktiga EIF:re som visar sig i prislistorna under 30-talet är Kurt Fjellander, Börje Fäktenmark, Kjell Haglund, Gösta o Lasse Winge. Roffe Eriksson, den tredje och yngsta brodern från Mosstorp, har redan etablerat sig för ansvarsfulla budkavleuppgifter. Bengt Norling vinner sin första nybörjarorientering 1939. Benka, ”Råarn” kallad för sitt resoluta uppträdande på fotbollsplanen, blir heltänd och kommer att engagera sig starkt för orienteringssporten framöver.

Dam-orienteringen kommer igång under senare delen av 30-talet där först Maj Österberg dyker upp i prislistorna, men snart har vi många damer som gör bra resultat. Namn som återkommer är Solveig Almgren, Karin och Anna-Lisa Mobach, Greta Sjöblom, Eva Häggqvist, Alvy Karlsson, Karin Weimer samt Ruth Karlsson/Norling. Ruth visar att hon är en talang och utvecklas snabbt med flera segrar under första åren. Mer ska det bli framöver.

De två första decennierna, i EIFs orienteringshistoria, präglas alltså av den starke ledaren Martin Carlström (se bild t vä). Sektionen startade samtidigt som orienteringssporten, vilket innebar att EIF blev en av aktörerna som medverkade till sportens utveckling fram till 100-årsdagen. Vid 40-talets ingång var sektionen en av föreningens tre flaggskepp, de övriga två var fotboll och skidor.

”Stabben” fixade en gemensam träffpunkt i ett torp strax norr om det vi idag kallar för Rösjötorp. Rester av grunden kan idag ses utmed milspåret. Vår välkände medlem Harry Stjernfeldt växte upp här. Torpet blev en utmärkt samlingspunkt för både hårda träningar och lustfyllda träffar. Torpet döptes till ”Pensionat Jolly Joker”. Här inmundigades varje år den vida omtalade ”Sillfrukosten”.

Förhoppningsvis återkommer vi i nästa års ”Pigg” med fortsättningen som, trots världskrig, ändå utvecklas vidare mot ännu fler framgångar.

Stellan

Riksbudkavlen 1935, plac 3. Fr vä: Anders Eriksson, ”Limpan” Södergren, Elis Carlström

GLADA EIF:ARE PÅ TÄVLING 2018, VARAV NÅGRA ÄR VÅRA KLUBBMÄSTARE

Bild från Sprint-KM i Högalidsparken. Fr v Kurt Andersson, CG Boström, Stellan Fehrnström, Marianne Hamilton,

Svante Frid, Ann Sjöberg, Ann-Marie Rees Andersson och Leif Lundquist. Infälld: Erik Boström

Fet stil = Klubbmästare under 2018

EIF-SEGRARE 2018

Fr vä: Ann Sjöberg, Ann-Marie Rees-Andersson, Marianne Hamilton, Kurt Andersson. Stellan Fehrnström, Märta Widenbrant