Meddelanden från TAM-Arkiv. Nr 1/2010Meddelanden från TAM-Arkiv. Nr 2/2012

Intervju med TCO:s Inger Ohlsson s. 4

Ingenjörer – rationella eller irrationella? s. 14

Musiken i tjänstemannarörelsen s. 16

Intervju med TCO:s Inger Ohlsson s. 4

Ingenjörer – rationella eller irrationella? s. 14

Musiken i tjänstemannarörelsen s. 16

Arbetsterapeuter – en välfärds-statsprofession s. 8

Arbetsterapeuter – en välfärds-statsprofession s. 8

Bildning förutsätter en viss beläsenhet, att helt enkelt haläst och blivit väl förtrogen med några av de viktigasteklassikerna. Det tar lång tid att läsa och tillgodogöra sigdessa om man samtidigt ska klara sina studier, sitt arbete,sin familj och följa med i press och massmedia för sinpolitiska utbildning som också kräver läsning av politisklitteratur. Inom ramen för ett samarbetsprojekt mellanTjänstemännens centralorganisation TCO och TAM-Arkiv har vi gått igenom flera för mig tidigare okändapersoner. TCO:s förste ordförande hette Ruben Wangs-son och han skrev sina memoarer. Läsningen om hansliv öppnade mina ögon för folkskollärarna och facket förtjänstemän på ett nytt sätt. Min ungdoms klassiker gavmig myter, sagor och svunna hjältedåd. De nordiskamyterna och sagorna finns samlade i Viktor Rydbergsböcker, de grekiska och romerska myterna och sagornaläste jag via Alf Henrikssons Antikens historia i två band.Wangsson memoarer är inte lika livfulla i vers ochmeter, men de ger en tydlig bild skriven med en korrektsakprosa av ett Sverige på väg in i en modernismens tid-sålder, en kompromiss mellan arbete och kapital somtjänstemännen skulle förhålla sig till.

I detta nummer av TAM-Revy finns en intervju med Inger Ohlsson-Örtendahl som blev TCO:s förstakvinnliga ordförande år 1994. En lång intervju finns ut-skriven och arkiverad för framtida forskning och endastett smakprov av innehållet finns i detta nummer. Klivetfrån Wangsson till Ohlsson-Örtendahl kan förefalla litet,eftersom de båda var ordförande för samma centralorga-nisation. Men tidsandan är annorlunda. Under intervjunblir det uppenbart att Ohlsson-Örtendahl har studeratsamhällskunskap jämsides med tidningsläsning. Honhar satt sig in i politikens huvudfrågor och tagit politiskställning, vilken inställning hon i stort intar speglar hennes tid. Det är en annan tid än Wangssons, det är entid då modernismen nått en höjdpunkt.

Under de decennier som går mellan Wangsson ochOhlsson-Örtendahl förändras tjänstemännens könssam-mansättning – andelen kvinnor ökar, deras utbildningblir högre. Några forskare från Karlstads universitet harbl.a. studerat vad detta innebär. Ann Bergman och JanKarlsson granskar ett antal bilder i litteraturen av fram-tiden och relationen mellan könen. Äldre skildringar avett nytt samhälle, ett Utopia, inbegriper jämlikheten som

REDAKTÖREN HAR ORDET

Historiens vingslagett eget värde medan nyare tiders beskrivningar anpassarsina visioner om framtiden till marknaden. Deras forskar -kollega, Line Holth, hakar delvis på tidsresan från dåtidtill nutid genom att bekräfta Arne Jernelöfs tes i bokenAmazonia – den värld där kvinnor styr. Hon kommerfram till att kvinnornas intåg i ingenjörsyrket vittnar omen viktig förändring. Hon visar genom fältstudier att det ofta är kvinnorna som är rationella och männen somär passio nerade i sin yrkesutövning och detta vänderupp och ned på invanda föreställningar om relationenmellan könen.

Begreppet tjänsteman har på senare år försvunnit urflera förbunds namn, vilket Unionen och Vision är exem-pel på. Men en jubilar går mot strömmen: Skogs- ochLantbrukstjänstemannaförbundet (SLF) som under för-ra året fyllde hundra år. Förbundets ordförande AndersNilsson ger i detta nummer av TAM-Revy en personligskildring av denna historia i med- och motgång.

Ytterligare ett jubileum uppmärksammas i dettanummer genom en artikel om arbetsterapeuterna, ett yrkesom växte fram i välfärdsstatens skugga, mellan Wangssonoch Ohlsson-Örtendahl. Anders Björnsson ger oss ensmak av yrket som en kortversion av en ny bok: ”Orga-nisationen som skapade en profession”.

Min medarbetare och kollega Leif Jacobsson har i arkiven hittat tjänstemannamusik. Musiken har alltidvarit ett sätt att skapa gemenskap och känslor mellanmänniskor. Folkrörelserna är inget undantag. Arbetar -rörelsen sånger är väl kända: de utgår från ett tydligt underifrån-perspektiv. De uttrycker en kamp mot deetablerade samhällsmakterna och ett hopp om ett bättresamhälle. Att även tjänstemannarörelsen har skapat musikär mindre känt. Likväl sjöngs det vid exempelvis förbun-

dens representantskap och viddistriktsavdelnings- och klubb-möten.

Vi på TAM-Arkiv hoppas attvi bjuder på en intressant läsning!

Lars-Erik Hansen

Chef på TAM-Arkiv

2 TAM-REVY 2/2012

TAM-REVY 2/2012 3

I DETTA NUMMER

Redaktören har ordet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2

Den första ordföranden i TCO, men inte den förste? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4

Från mål till medel – betraktelser över framtidsbilder, kön och arbete . . . . .6

Framväxten av en välfärdsstatsprofession . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8

TAM-Arkivs nya hemsida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .11

SLF – det sista tjänstemannaförbundet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12

Ingenjörer – rationella eller irrationella? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14

Musiken i tjänstemannarörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16

Bilden av skrivmaskinen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18

TAM-ARKIVS M

EDLEM

MAR

1 novem

ber2012

Akademikerförbundet SSRCivilekonomernaDIK Fackförbundet STFarmaciförbundet FinansförbundetFörbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA)Förhandlings- och samverkans rådet (PTK), Försvarsförbundet Försäkringstjänstemanna förbundet (FTF)JournalistförbundetKyrkans Akademikerförbund (Kyrka)LotsförbundetLärarförbundetLärarnas Riks förbund (LR)NaturvetarnaNordiska Finansanställdas Union (NFU)Offentliganställdas Förhand lingsråd (OFR)PolisförbundetPsykologförbundetSaco-förbundet Trafik och JärnvägSkogs- och lantbrukstjänste mannaförbundet (SLF) Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (SFHL)Svenska LäkaresällskapetSveriges Akademikers Centralorganisation (SACO)Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF)Sveriges IngenjörerSveriges SkolledarförbundSveriges TandläkarförbundSveriges Universitetslärarförbund (SULF)Teaterförbundet (TF)Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Tull-KustUnionenVisionVårdförbundetYrkesföreningen Miljö och Hälsa (YMH)

TAM-REVY NR 2 • NOVEMBER 2012Årgång 16

ISSN 1654-6997

RedaktörLars-Erik Hansen

I redaktionenLars-Erik Hansen, Leif Jacobsson,Jim Löfgren (bildredaktör)

Grafisk form och layoutClou form/Madeleine Vestin

TryckExaktaprinting, Malmö

OmslagsbildSkådespelerskan Anna-Lisa Ericsson,sko� n ryttarinna pa� Djurga� rdsma� ssan.Publicerad i Stockholms-Tidningen,1930-tal. Teaterförbundets arkiv

Manusstopp till nästa nummerPlanerat till 26 mars 2013

TAM-ArkivGrindstuvägen 48-50, 167 33 Bromma Telefon: 08-54 54 15 60Telefax: 08-31 71 76E-post: tam-arkiv@tam-arkiv.seHemsida: www.tam-arkiv.sePostgiro: 487 40 99-7

INTERVJU

4 TAM-REVY 2/2012

1971-1972. Därefter blev hon viceordförande i sektion 2 inom SSF:slokalavdelning i Stockholm. År 1974blev hon föreningens ordförande.Sedan var hon vice ordförande i SHSTF:s länsavdelning för Stock-holm mellan åren 1981-1983. Efterdetta fick hon arbete som ombuds-man vid SHSTF:s centrala kanslioch var verksam där mellan 1983-1986. Inger Ohlsson-Örtendahlsengagemang för den fackliga rörel-sen ökade och hon blev ordförandepå förbundets kongress år 1986 ochdrivkraften var klar ”jag tyckte att dekvinnor som jobbade i vården intefick den respekt de förtjänade.”

Ett kvinnligt nätverkHon berättar om ett kvinnligt nät-verk inom Danderyds sjukhus somtidigt betydde mycket för henne. Inätverket ingick sedermera framstå-ende kvinnliga fackliga företrädare:Vanja Lundby-Wedin för kommunaloch Eva Fernvall för Vårdförbundet.

Efter en tid i TCO:s hängd blirhon aktuell som centralorganisatio-nens ordförande. Kvinnorna haderedan i 18 år varit i majoritet inomorganisationen och många medlem-mar tyckte att det var hög tid att änt-ligen välja en kvinnlig ledare. År1994 tog hon över en organisationsom hamnat i akut kris. Bakgrunden

var Björn Rosengrens avgång ochdebatten som följde efter avslöjan-det om hans besök på strippklubbenTabu. Många var upprörda efterhändelsen och Inger Ohlsson blevden som skulle återställa förtroendetför TCO. Hon hade visserligen enmotkandidat (Peter Nygårds frånSif ), men han drog sig ur. Honminns en episod som kastar ljus översituationen efter Tabu-besöket: ”Ochdå helt plötsligt, vilket var lite ska-kande och en mycket märklig upple-velse att kvinnor på gatan kom framoch sa att: ”du måste ta det här upp-draget Inger”. Det blev symbolfrågaatt TCO skulle ha en kvinna somordförande efter det här. Och då in-såg jag också att det fanns en kopp-ling här att det skulle reparera litegrann, så att jag bestämde mig föratt ställa upp.”

Från denna tidpunkt har TCOoch Saco varit angelägna om att finnagemensamma ståndpunkter i viktigafrågor (lönebildning, socialförsäk-ringar, studiemedel, kompetensut-vecklingskonton och skattepolitik).Då Inger Ohlsson efter 1997 årskongress anställt Bengt Nørby frånSaco som kanslichef var detta ett ledi ambitionerna att utveckla kontak-terna mellan de två centralorganisa-tionerna. Hon har flera argumentför samverkan:

Det är en regnig och grå oktober-dag. Vi har per telefon enats om enträff ett stenkast från Johannes kyrka.Jag är tidig och strosar längs medkyrkan under de gula och röda höst-löven. Ur ett genusperspektiv har dethänt en del sedan Ohlsson-Örten-dahl tillträdde som ordförande påkongressen den 16 september 1994.Centralorganisationen leds återigenav en kvinna: Ewa Nordmark. Ochandelen kvinnor i ledande befatt-ning inom TCO-förbunden har ökatmarkant. Tidigare manligt domine-rade bastioner som Unionen, Finans -förbundet och Polisförbundet haralla fått kvinnliga ordföranden.

Född 1949, efter krigsslutet ochden tid av hopp och förtvivlan somtonade upp sig i atombombens ochden ekonomiska tillväxtens skuggautbildade sig Inger Ohlsson-Örten-dahl till legitimerad barnsjukskö-terska. När hon började arbeta enga-gerade hon sig fackligt inom SHSTF(idag är det namnändrat och heterVårdförbundet) och innan dess iförbundets föregångare SSF (SvenskSjuksköterskeförening). Inom dessaorganisationer fick hon med tidenalltmer betydelsefulla förtroende -uppdrag.

Hon blev ledamot i SSEF:s (Sve-riges sjuksköterskeelevers förbunds)styrelse där hon var verksam åren

Den första ordföranden i TCO, men inte den förste?Efter över sex år som chef för TAM-Arkiv kan jag konstatera att bland annat Tjänste-männens centralorganisation (TCO) har en lång och intressant historia. Jag har fåttuppdraget att intervjua TCO:s första kvinnliga ordförande: Inger Ohlsson-Örtendahl.

Inger Ohlsson, ordförande i TCO 1994-1999. Målning av Sissel Wibom.

TAM-REVY 2/2012 5

1. Studenter vid olika universitethade svårt att skilja mellan Saco ochTCO och det riskerade att försvårarekryteringen av nya medlemmar:”den där konkurrensen mellan TCOoch Saco på högskolorna var nog rättså negativ för själva tanken om att fåstudenterna fackligt intresserade.”

2. ”Det var ändå så att man hadeväldigt liknande medlemsgrupper.Det finns också mellan LO ochTCO grupper som det är svårt attförklara varför de är i det ena ellerandra lägret. Men där var det liksominte så mycket att diskutera eftersomde var och är knutna till socialdemo-kratin. Så att det är inte möjligt, allt-så TCO:s hela bas bygger på att maninte är kopplad till ett politiskt parti.”

Inger Ohlsson och SacoRelationen mellan Inger Ohlsson-

Örtendahl och Saco:s Anders Miltonvar god. Men även kontakterna medLO och dess dåvarande vice ordfö-rande Vanja Lundby-Wedin och ord -förande Bertil Jonsson var intensiva.Det argumenterades till och medfrån flera stora vertikala medlems-förbund för en stor sammanslagningav samtliga tre fackliga centralorga-nisationer, alltså LO, TCO och Saco.Inger Ohlsson-Örtendahl menadedock att hon inte trodde på någotsamgående med vare sig Saco ellerLO i det läget men väl på ett samar-bete. När det gällde LO menade hondock att TCO ursprungligen bildatsför att tjänstemännen inte vill ha dennära koppling till socialdemokratinsom LO hade. Om ett närmare sam -arbete mellan LO och TCO skullekunna utvecklas måste LO brytabindningen till socialdemokratin.

Ohlsson-Örtendahl poängterar att”ärligt talat var inte Saco ett duggintresserade av en sammanslagning.De hade ju vind i seglen och växte.Så de såg inget skäl att gå ihop medTCO.”

LO och TCO startade redan år1989 ett gemensamt kontor i Brysselsom skulle bevaka arbetslivsfrågorinom EU. Frågan om en monetär-ekonomisk union seglade upp underInger Ohlsson-Örtendahls ordfö-randetid. TCO-kongressen och IngerOhlsson-Örtendahl tyckte att EMU- debatten borde utvidgas i Sverige.Ett gemensamt analysarbete inleddestillsammans med Saco och SAF föratt åstadkomma bättre förberedelsernär EMU skulle införas. LO hadeockså bjudits in till detta samarbetemen tackade nej. EU:s sociala dimen -sion sågs dock som den allra vikti-gaste frågan för de fackliga rörel -serna. Saco anslöt sig i denna vevatill Brysselkontoret. Ohlsson-Örten-dahl minns att kontakterna med Europafacken gjorde att ”man sågbåde skillnader och likheter” och attdetta fick ”Saco med i de här struk-turerna.” Hon erinrar sig att det ”nogvar Anders Milton som hade bestämtsig för att de skulle bli medlemmar”,men ”jag bidrog till det”, alla ”kommed och sitter nu med i Europa-facket och i världsorganisationen.”

Intervjun närmar sig slutet. Jagvet att Inger Ohlsson-Örtendahl avgick 1999 efter att ha blivit erbju-den posten som generaldirektör förArbetslivsinstitutet. Hon efterträddesav Sture Nordh. Som generaldirektörverkade hon fram till år 2005. Närjag i höstmörkret vandrar tillbakalängs med Johannes kyrka funderarjag på ett ämne hon tog upp vid flera tillfällen under vårt samtal –betydelsen av starka nätverk. Henneseget nätverk etablerades relativt tidigt. Var det lika slumpartat somde gula och röda löven på gångvägenlängs med kyrkan?

Av Lars-Erik Hansen

Chef för TAM-Arkiv

GENUS OCH FRAMTID

(till exempel Aniara, Kallocain och1984). I de utopiska verk som vi ut-gått ifrån är det synnerligen omväl-vande samhällsförändringar som ut-målas, där jämlikhet och ett värdigtliv ställs i centrum. Det handlar omatt omfördela resurser och utjämnaskillnader i rätten till arbete – inteminst mellan könen. Det handlarockså om att likställa olika typer avarbeten och därmed uppvärdera detobetalda kvinnoarbetet. Frågan hurdet goda och rättvisa samhället skauppnås besvaras i hög grad genom attpå allvar ifrågasätta uppdelningenmellan den reproduktiva och produk -tiva sfären, vilket får dagens diskus-sion om work-life balance att fram-stå som tämligen okontroversiell.Dock frångår More och Morris inteden könsbundna arbetsdelningen.

Det gör däremot Gilman, somgår än längre i sina feministiskt in-spirerade bilder och skapar dels ettsamhälle där kvinnor har makten,dels ett med enbart kvinnor. FörGilman är nämligen det största pro-blemet det manliga och ekonomiskaherraväldet. För att komma tillrättamed detta måste kvinnorna – åtmins -tone för en period – helt övertamakten. Gilman placerar därmedden reproduktiva sfären i centrumoch samhället organiseras efter hu-manistiska principer istället för eko-nomiska. Det handlar således om en

genomgripande förändring av bådesamhället och relationen mellan könen. Även André Gorz Farväl tillproletariatet – bortom socialismen(1982) menar att en förutsättningför att nå ett önskvärt samhälle är attta utgångspunkt i kvinnorörelsen,då denna grupp bäst lämpar sig föratt formulera ett alternativ till pro-duktionens självklara position icentrum. I samtliga utopiska fram-tidsbilder är någon form av kollek-tivt ägande eller medborgarlön enförutsättning för ett gott samhälle.Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och i ett flertal fall är detdessutom så att familjen och den reproduktiva sfären i samhället skaomvärderas och uppvärderas. I samt -liga fall, utom hos den allra tidigasteutopin hos More, är därtill kärnfa-miljen och äktenskapet något somsaknar betydelse eller har försvunnithelt. Jämlikhet och jämställdhet ärinte något som behöver motiveraspå något annat sätt än att de är efter-strävansvärda i sig. De är en del avdet goda samhället.

Modernare framtidsbilderI modernare framtidsbilder måstejämställdheten däremot motiverasmed de produktiva fördelar den antasåstadkomma. Två exempel är PamelaMcCorduck och Nancy RamseysThe Futures of Women: Scenarios for

Att det är något speciellt med fram-tiden råder det inget tvivel om. Ora-kel och profeter som med hjälp avreligion eller magi och spådom fickkännedom om framtiden kan spårastill civilisationens begynnelse. Ävenidag är kunskap om framtiden bety-delsefullt, men oraklen och profe -terna har bytts ut mot trendspanare,futurologer och framtidsinstitut.Samtidigt finns inga fakta från fram-tiden. De framtidsbilder som vi skabelysa rör hur arbete, kön och jämlik -het gestaltats i olika texter. Det mate-rial som vi utgått från är både skön-litterära och vetenskapliga verk sombehandlar kön och arbete på någotsätt. Vi kommer att visa att det sketten förändring från att jämställdhetär ett självändamål, något gott i sig, till att den är ett medel att nåhögre produktivitet. Presentationensammanfaller i stora stycken med enkronologisk ordning där de äldstaverken kommer först.

Tidiga utopiska texter som Utopiaav Thomas More från 1516, Nytt frånen ny värld av William Morris (1892)och Charlotte Perkins Gilmans Moving the Mountain (1911) ochHerland (1915) är skrivna som ensamhällskritik utifrån samtida pro-blem. I de utopiska fallen formule-rad som ett önskvärt alternativ tillskillnad mot de dystopiska verkensom snarare utgör varningslampor

6 TAM-REVY 2/2012

Från mål till medel – betraktelse överframtidsbilder, kön och arbeteÄr jämlika villkor för kvinnor och män något gott i sig eller något som främjar produkti-viteten? Tidigare utopister menade att jämlikheten hade ett egenvärde medan vår egentids futurologer har anpassat sin framtidsvision till marknaden. Det menar Ann Bergmanoch Jan Karlsson som har studerat bilder av framtidens ”livspussel” från olika tidsåldrar.

kompetensförlust och en minskadtillväxt för samhället i stort. I de lju-sare scenarierna utgör kvinnornadrivkraften för att uppnå något bätt-re, det vill säga en välmående ekono-mi med god tillväxt. Det rör sig omen kunskapsintensiv och högpro-duktiv ekonomi med full syssel -sättning. Könssegregeringen harupphört och arbetsliv och familjelivkan förenas på ett harmoniskt ochfunktionellt sätt. Det handlar såle-des om en mindre radikal form avjämställdhet som tämligen mark-nadsanpassat omfattar en omfördel-ning av resurser och plikter mellankönen. Jämställdheten i och utanförarbetslivet motiveras med dess posi-

TAM-REVY 2/2012 7

the 21st Century (1996) och SylivaWalbys Gender (In)equality and theFuture of Work (2007). Vanligtvisutformas möjliga framtidsbilder medhjälp av två eller flera scenarier ochofta är ett av dem mer eftersträvans-värt än de andra. Hos McCorduckoch Ramsey och Walby kvarstårarbetslivet som den utgångspunktutifrån vilken författarna skapar sinamöjliga framtider. I de värsta scena-rierna marginaliseras kvinnorna ochpressas ner i sämre jobb, deltidsar -bete och arbetslöshet. I den mån dearbetar så är det i kvinnodomineradeyrken med lägre status. De traditio-nella könsrollerna återskapas ochytterligare en konsekvens är en

tiva inverkan på produktiviteten.Vi vill slutligen nämna en fram-

tidsbild, som står utanför dettamönster, men som är värd uppmärk -samhet genom den originella – menlogiska – tanke den bygger på. Detgäller Arne Jernelövs Amazonia –den värld där kvinnorna styr (2010).Han finner att kvinnor knappar inpå männen på en rad olika områdeni samhället. Exempel på denna om-fördelning av resurser och livschanserfinner vi inom utbildning, löne -bildning, förhållanden på arbets-marknaden och tillträdet till makt-positioner. Jernelöv menar att demekanismer i samhället som kvinno -rörelsen satt igång inte kommer attavstanna när jämlikhet mellan könenhar uppnåtts. Nästan alla andra tarför givet att när det väl skett inträderen balans, som avslutar alla föränd-ringar. Men varför skulle den göradet? Jernelöv förutsäger istället attkvinnornas frammarsch fortsätter –något som i förlängningen kan föratanken till Gilmans samhälle i vilketkvinnorna har makten.

Oavsett om det rört sig om önsk-värda, möjliga eller troliga framtids-bilder och oavsett om vi pratar1500-, 1800-, 1900- eller 2000-talrör en diskussion om kön, arbeteoch framtid även en diskussion omdet obetalda arbetet och den repro-duktiva dimensionen. Relationenmellan könen och mellan produk-tion och reproduktion är i båda fallhinder för ett jämlikt samhälle. I detidigare texterna ses jämlikhet somnågot gott i sig och i de senare sna -rare som något positivt för produkti-viteten. Ju närmare vår egen tid vikommer desto mer marknadsanpass -ade blir antagandena om framtiden.Jämlikheten mellan könen är intelängre ett mål i sig utan ett medel.

Av Ann Bergman

Docent i arbetsvetenskap, avdelningen för

arbetsvetenskap vid Karlstads Universitet

Jan Ch. Karlsson

Professor i sociologi, avdelningen för

arbetsvetenskap

Adam och Eva. Målning av nederländaren Jan Gossaert (1478-1532).

FÖRBUNDSHISTORIK

Arbetsterapeuter är inte den endayrkesgrupp i landet som bär ordetarbete i sitt namn. Men medan fleraandra grupper – även fackliga orga-nisationer – har försökt tvätta bortordet i dess många former och avled -ningar, har arbetsterapeuterna käm-pat för att erövra och behålla det.Man måste komma ihåg att 1900-talet, då yrket etablerades och växtetill sig, var en epok då arbetsmark-naden blev en lika viktig marknadsom varumarknaden eller kapital-marknaden, och då arbetarpartierkunde vara en dominerande politiskkraft under flera decennier i sträck iländer där välfärdssamhällen höll påatt skapas.

Det är ingen överdrift att påstå attarbetsterapeuterna kom att se sigsjälva som en viktig komponent i väl -färdsbygget – de blev, vad jag harkallat, en välfärdsstatsprofession.

I Sverige kom kampen för yrketigång relativt sent – senare än i deanglosachsiska länderna, också sena-re än i Danmark. Under mellankrigs -tiden sökte man på medicinar- ochmyndighetshåll inspiration främstfrån tyska kurorter och nervklinikerdär ett aktivitetspedagogiskt patient -arbete hade kommit igång, i skarpkontrast till ett dittills rådande para-digm av vila och stillhet, passivitetoch sängläge för själssjuka. Men efternazismen och andra världskrigetkunde Tyskland inte längre varamönsterbildande. Ljuset kom, som

jag skriver i min bok, från väster –från andra sidan Nordsjön och At-lanten.

När rehabilitering blev ett modeordDet fanns i ett land som Sverige, ettland som hade stått utanför storakrig och inte lärt sig ta hand omkrigsskadade och som befann sig ien lång historisk våg av ekonomisktillväxt, ett våldsamt behov avarbetskraft. Efter 1945 skulle svenskindustri förse den europeiska åter -uppbyggnaden med insatsvaror avolika slag. Då räckte det inte med attskyffla folk från landsbygden in tillstäderna. Det räckte inte med arbets -kraftsimport från södra Europa:svensk industri, främst verkstadsin-dustri, skrek efter arbetare och ävende som endast kunde bli partielltarbetsföra var nu önskade och väl-komna i produktionen. Den moder-na arbetsterapin i Sverige, i själva sittfödelseögonblick, står på denna eko-nomiska grund.

Och då kunde man inte se på sys-selsättning som ett rent tidsfördriv –något som hade tillhandahållits un-der en ganska lång tid tillbaka inomsinnessjukvården, på kuranstalter ochsanatorier. Man behövde ha ut såmånga som möjligt så fort som möj-ligt i yrkeslivet – eller tillbaka dit, ibefattningar som dessa människormed sina funktionsnedsättningaroch tillkortakommanden var läm -

8 TAM-REVY 2/2012

Framväxten av en välfärdsstatsprofession

Arbetsterapeut är en ung profession. Före andra världskriget fanns yrket knappast i Sverige. Anders Björnsson har i en just utkommen bok, Organisationen som skapade en profession, beskrivit kårens fackliga och professionella strävanden.

pade för. Rehabilitering är ett ordsom vinner terräng under 1950-talet.Bästa metoden för rehabilitering varmeningsfulla arbetsuppgifter. För attutforma sådana behövdes det på sjuk -hus och andra inrättningar personalsom besatt en grundläggande medi-cinsk, men också hantverksmässigoch socialpedagogisk, skolning.

För sådana insatser i vården fannsdet efterfrågan på en ny typ av arbets -terapeuter, välutbildade sådana.

Övergången från sysselsättnings-till arbetsterapi är i hög grad enövergång, eller en förflyttning av fokus, från mentalvård till kropps-sjukvård. Det är kanske därför inteså märkligt att bland pionjärerna förarbetsterapin i Sverige fanns detsjuksköterskor på barnsjukhus, för -skollärare, anställda vid vanförean-stalter. Alla dessa var kvinnor. Inomhandaslöjder och konsthantverk, ettviktigt stråk inom den första regle -rade utbildningen av arbets- och sysselsättningsterapeuter, fanns detockså en och annan herre. I dialekti-ken mellan könen drog kvinnornadet längsta strået – och samtidigt togdet medicinska synsättet med tidenöverhanden över det konstnärliga.

Tas på allvar i en vårdhierarkiNär den första föreningen bildas imitten av 1940-talet står det ännuoch väger. FAST, Föreningen förarbets- och sysselsättningsterapi, gårpå två ben. I den första statliga för-

Artikel ur Femina (nr 11:1951) i en serie om kvinnoyrken (FSA:s arkiv). Ett annat samtidareportage om arbetsterapi inom psykiatrin gick under rubriken: "Öppen och rationellnervklinik verkstad för trasiga människor".

söksutbildningen av arbetsterapeu-ter, vid Slöjdföreningens skola iGöteborg 1949, var den medicinskaundervisningen inte framträdande;men opinionen inom den unga före-ningen var starkt för att den skullebli det. Utbildningen gjordes två -årig, med ett tjugotal utexamineradevart annat år – det var långt ifrån detkalkylerade behovet av arbetstera-peuter. 1955 kom så bakslaget: ettårs -utbildning, flera utbildade på korta-re tid, för att tillgodose efterfrågan.Men skulle dessa snabbutbildadeverkligen kunna utföra det man för-väntade sig av dem? Skulle de blitagna på allvar inom vårdhierarkin?

Detta var en kardinalfråga.I flera jämförbara länder var ut-

bildningen av arbetsterapeuter vidden här tiden treårig, i USA och

ett gemensamt forum, där diskussio-ner kan föras och förpliktande beslutfattas. Men i arbetsterapeuternas fallär de tidiga organisationssträvande-na ännu mer fundamentala: en före-ning för arbetsterapeuter tillkom in-nan det fanns några utbildadearbetsterapeuter och syftet med för-eningen var just att ett yrke skulleuppstå som inte hade funnits.

Det moderna FSA tillkommer1976 och kan ses som en ovanligtlyckad kombination av facklig rörel-se och intresseorganisation för yrkes-och professionsangelägenheter. Från1966 hade utbildningen av arbets -terapeuter äntligen förlängts eftersedvanligt statlig utredande och bli-vit treårig; den hade också fått lands-tingskommunalt, och inte mera stat-ligt, huvudmannaskap över helalinjen. Unga, strax eller nyss utexa-minerade arbetsterapeuter var miss-nöjda med att lönerna släpade efter,att gamla FSA inte hade uppnått sta-tus av remissinstans (utan enbart varen uppvaktande organisation), attman hade lämnat bort förhandlingarmed arbetsgivaren till andra parter,exempelvis SKTF, som inte alls –menade man – tillvaratog de utbil-dades intressen utan tvärtom ansågatt outbildade skulle ha likvärdig till -gång till tjänster, löner och befordran.

Om de första efterkrigsåren hadevarit en väckelsetid, blev åren kring1970 blir en ny sådan. Men nu ärdet medlemmarna, inte yrket somhar hamnat i centrum. Decenniet sågen väldig expansion av arbetstera-peuter med treårsutbildning och detfanns en tilltagande insikt om attdetta faktiskt var en framtidsbranschoch att det stod mycket att vinna ge-nom att efterfrågan på rehabiliteringskulle öka – och det stod samtidigtklart att rehabilitering var något sominte bara tillgodosåg arbetsmarkna-dens behov utan också önskemål omkorta liggtider på sjukhusen för attden kommunala ekonomin inteskulle gå alldeles över styr.

När FSA och de unga ”ergotera-peuterna” som organiserat sig fackligti Saco går samman 1976, har man

Storbritannien hade den sedan längeakademisk status. Föreningen somnu tog bort ordet sysselsättning i sittnamn gick in för utbildningens längdoch kvalitet om yrkesprioritet somnummer ett. Med fullgod utbild-ning skulle komma bättre löne- ochanställningsförhållanden, var en un-derliggande tanke. Men den tidensFSA var ingen facklig organisationutan närmast ett branschorgan. Denfackliga medvetenheten skulle bli –som så mycket annat dramatiskt –en produkt av året 1968.

Grundtanken i den bok jag harskrivit, att organisationen föregåroch skapar professionen: hur origi-nell är den? Man har svårt att tänkasig en profession, med tillträdesspär-rar, etiska rättesnören och behörig-hetskrav, utan att medlemmarna har

TAM-REVY 2/2012 9

�

tagit ett stort steg för att övervinnaen dittillsvarande ”facklig klyvnad”,det vill säga att medlemmar i yrkes-föreningen hade kunnat vara fack-ligt anslutna på olika håll. Med denhögre utbildningens fortskridandeexplosion gällde det också att få in enfot i högskolesystemet och därefter:att vinna fullt akademiskt erkännan-de. Och därför behövde man finnasi den fackliga akademikersfären.

Förändring och kontinuitetDe stora diskussionerna och kampan -jerna under 1980-talet om professio-naliseringens förtjänster handlar för-stås om att flytta fram positionerna.Professionsstatus ses samtidigt somett faktiskt villkor för att behörighets -frågan äntligen skulle få sin lösning– kravet på legitimation hade restsredan under femtiotalets första årmen gått i stå, därför att utbildning-en länge var så pass okvalificerad ochdärför att landstingsgubbarna kundehänvisa till att nästan inga arbetste-rapeuter var anställda i enskild tjänst,och alla de som fanns i offentligtjänst kunde dessa gubbar självahålla uppsikt över, (så nog fanns deten genusaspekt på detta också).

Men under åttiotalet ställdes så-dana nya saker som patientsäkerhetoch kompetent journalföring på sinspets. Här behövdes det strikta regler,det behövdes en yrkeskår med starketisk övertygelse och sammanhåll-

NOTERAT

Böcker om JournalistminnenTAM-Arkiv har bland sina yrkesminnes -insamlingar en stor mängd insamladeyrkesminnen från journalister. Denna samling journalistminnen harblivit utforskad av Birgitta Ney vid Södertörns högskola.

Birgitta var i våras en av arrangör -erna av ett seminarium om journalist-minnen. Då presenterades en liten bok– "Murvelminnen" – utgiven på förla-get Hjalmarson och Högberg. Här berättas, av 46 olika journalister, demest fantastiska och spännande upple-velser från redaktioner över hela landet.

Vid samma seminarium presentera-des även skriften "Pennskaft, Reportrar,Tidningskvinnor" utgiven av Journali -stikstudenter vid Södertörns Högskola.Här återges artiklar av kvinnliga journa-lister från Wendela Hebbe till MarianneHöök. Birgitta Ney och Kristina Lund -gren har dessutom försett varje jour-nalist med en kort introduktion. Såväl ”Murvelminnen” som ”Pennskaft,Reportrar, Tidningskvinnor” finns i TAM-Arkivs bibliotek.

Ny C-uppsats ombarnmorskorSedan en tid har barnmorskorna ochderas organisation Svenska Barnmor-skeförbundet (SBF) blivit ett populärtämne att forska på. Nyligen skrevs,med material från barnmorskearkivetpå TAM, en C-uppsats om "Barnmor-skors fackliga internationalism". Uppsatsen tar upp den svenska barn-morskekårens fackliga arbete inomNorden 1950 - 1958.

Området är tidigare delvis behand-lat av bl.a. Lena Milton i en studie, "Fol-khemmets barnmorskor" från 2001.Det finns dock mycket att göra ochdärför fyller den nya uppsatsen etttomrum. Såväl barnmorskorna, somsjuksköterskorna inom ”InternationalCouncil of Nurses”, har varit mycket aktiva i det internationella arbetet påmånga plan. Detta var ett led inomprofessionaliseringen samtidigt somman breddade arbetsmarknaden förbarnmorskorna till hela Norden.

Författare: Anna Berg. C-uppsats, vt 2012. Examinator: David Tjeder, histo -riska institutionen, Sthlms universitet.Uppsatsen förvaras på TAM-Arkiv.

Foton till vänster: Från ett särtryck, daterat i april 1970, kommer dessa bilder som visarvävhjälpmedel. Teckning till höger: AMR-slinga.

10 TAM-REVY 2/2012

� ning, man hade också ett behov avatt kunna avstänga personer sominte uppfyllde högt ställda fordring-ar i sin yrkesutövning. Akademiseringoch professionalisering låg inte barai kårens intresse utan också i patien-tens – sådant var budskapet. Dockfanns de som ansåg att patient -autonomi och professionsautonomivar svårförenliga.

Det finns en stark kontinuitet iden svenska arbetsterapikårens ut-veckling. Kåren är fortfarande intestor; den fackliga anslutningsgradenär förvisso hög och organisationenrymmer idag 10 000 medlemmar;den har i extrem grad fått lita tillegna krafter, men den har också, genom hängivna företrädare, på fyn-diga sätt lyckats knyta allianser ochingå koalitioner med personer i an-svarig ställning inom hälsopolitikoch vårdbyråkrati. Välfärdsstatspro-fessionen har utnyttjat den socialaingenjörskonstens instrumentlådaoch den har varit en drivkraft i detsvenska samhällets moderniseringoch humanisering.

Och fortfarande – alldeles be-stämt – är arbete ett ord att vararädd om och stolt över.

Av Anders Björnsson

Historiker och publicist. 2007 utgav han I kun-

skapens intresse. Saco:s första sex decennier.

Han tillhör styrelsen för TAM-Arkiv och har vid

flera tillfällen medverkan i TAM-Revy.

WWW.TAM-ARKIV.SE

TAM-REVY 2/2012 11

Välkommen till TAM-Arkivs nya webbplats!Nu finns TAM-Arkivs nya webbplats ute, med nytt utseende och innehåll!Arbetet har pågått intensivt under 2012 inför premiären den 18 oktober.Målet har varit att öppna webbplatsen för fler besökare med olika intressenoch att bättre förmedla TAM-Arkivs verksamhet och möjligheter.

Förstasidan på TAM-Arkivs nya webbplats.

TAM-Arkiv tar fram sidorna "Med källorna"för sina medlemmar, här Finansförbundet.Profilsidorna bjuder på historiker, beskriv-ningar av arkiv samt valda dokument ochfotografier.

TAM-Arkiv vill genom webbplatsenbättre lyfta fram arkiven, ge sökväg-ledningar och fånga intresse för merforskning och ökat användande avarkiven. På webben ges även ökatstöd till medlemmarna för derasinformationsbevarande och arkivfrå-gor där TAM-Arkivs tjänster och rådhar gjorts tydligare, en sektion somkommer att kunna utvecklas medt.ex. utbildning.

Webbplatsen kommer att kunnaanvändas långsiktigt för att byggakunskap om medlemmarnas fackligahistoria, professioner och samhälls-betydelse. Alla medlemsorganisatio-ner i TAM-Arkiv kommer successivtatt få profilsidor där de presenterasmed historiker, arkiv, dokument ochfotografier. Först färdiga och ute nuär sidor för Civilekonomerna, Finans-förbundet, Polisförbundet ochSvenska Läkaresällskapet. Profilsi-dorna kommer att kunna byggas utmed mer innehåll där medverkanfrån organisationerna välkomnas.

TAM-Arkiv är tacksamma för syn -punkter på webbplatsen och hur denfortsatt ska användas och utvecklas.Länka gärna till www.tam-arkiv.se

FÖRBUNDSHISTORIK

Skogs- och Lantbrukstjänstemanna-förbundet, SLF, fyllde 100 år 2011.Den 6 juli 1911, i Örebro, samladesett gäng intresserade för att bildaförbundet och antog namnet SvenskaLantbrukstjänstemannaföreningen.Förvaltaren Ragnar Fagerlund vidBroby Bettna var ordförande undermötet, han valdes också till för-bundsordförande under första året.Inbjudan till intresserade tjänste-män och arbetsgivare inom jordbru-ket kom från Sörmlands Lantbruks -tjänstemannaförening. 15 juni 1912genomfördes den första ordinariestämman.

Syftet med förbundet var att till-varata medlemmarnas yrkesintressen,att fungera som platsförmedling, attanordna en begravningskassa samtstöd till änkor vid deras makars bort -gång. Någon större förändring harinte skett under drygt 100 år. Fort-farande arbetar förbundet medplatsförmedling tillsammans medandra intressenter inom grön sektor.Jobbsajten "gröna jobb" är mycketpopulär och har cirka 400 tusen be-sökare varje år. Begravningskassanfinns inte längre (staten tog över),det finns fortfarande möjligheter attfå pensionsstöd även om den grup-pen som uppfyller sökandevillkorenhar minskat, och självklart diskute-ras yrkesfrågor.

År 1967 beslutades att Kontroll -assistenternas Riksförening ochSvenska Lantbrukstjänstemannafö -reningen skulle slås samman och de

antog då namnet Skogs- och Lant-brukstjänstemannaförbundet (SLF).Ändringen av namnet var också enanpassning till arbetsgivarnas orga-nisationsstruktur.

Förbundet fyllde 100 årUnder 100 år har förbundet verkat.Många gånger med små resurser menledstjärnan var- och är närheten tillmedlemmen. SLF har valt att inte gåupp i någon stor organisation meddärtill följande anonymitet. På gotteller ont. Valet kan diskuteras, menen sak vet jag: hitintills har medlem-marna och dess stämmoombud valtatt fungera som en egen organisa-

tion. Liten men "naggande god".För många oinvigda verkar för-

bundet bestå av ett antal medlems-grupperingar som inte har särdelesmycket med varandra att göra. Detär fel. Låt mig ge en kort tillba-kablick på varför vi ser ut som vi gör.

Lantbrukstjänstemännen var desom startade förbundet. Från denyrkesgruppen kom en del att anstäl-las som kontrollassistenter och hus-djurstekniker. Tidigare var lantbruks -näringen en stor del av BNP i vårtsamhälle och under den tiden fannsdet många arbetstillfällen för vår yrkesgrupp. Under femtio- och sex-tiotalet verkade en del som jord-

Har ordet ”tjänsteman” helt försvunnit som namn bland TCO:s medlemsförbund? Nej intehelt, medlemmarna i Skogs- och Lantbrukstjänstemannaförbundet (SLF) som fyllde 100 år2011 kan kanske kallas ”de sista tjänstemännen”. SLF:s ordförande Anders Nilsson berättarförbundets intressanta historia.

Två män håller i SLF:s förbundsfana. SLF:s arkiv.

12 TAM-REVY 2/2012

SLF – det sista tjänstemannaförbundet

Lantlig bild från SLF:s arkiv.

bruksinstruktörer vid Jordbrukare-ungdomens förbund (JUF). Domarbetade bl.a. med studiefrågor förung domen. Medlemmarna ville varakvar i SLF, trots ny arbetsgivare. Sedermera blev Riksförbundet 4Hden stora, tongivande ungdomsor-ganisationen när det gäller verksam-het kopplad till jord och dess närlig-gande områden. Rötterna till 4H:sväxande verksamhet kom från JUFmed inspiration från jordbruksrörel-sen i USA.

l slutet av sextio- och början avsjuttiotalet beslutade statsmakten attstudieförbund skulle vara friståendefrån andra organisationer. Ur JUFbildades Studiefrämjandet. En allde-les egen Studieorganisation med in-riktning på jord, skog, natur ochmiljö. Nya tjänstemän rekryteradesbland våra medlemmar och domfick nya arbetsgivare. Även dom val-de att stanna kvar i SLF och 1974,tror jag det var, slöts det förstakollektiv avtalet för den medlems-gruppen.

Och så har det rullat på. Nya yr-ken och arbetsgivare har tillkommit.Dom kommer ursprungligen frånSLF och dess rötter samt det verk-samhetsområde som har präglat för-bundet under 100 år. Att sedan oli-ka yrkesinriktningar har förändratsär en annan sak. Det är en del avsamhällets utveckling.

Det intressanta är att dessa männi -skor/medlemmar har valt att stannakvar och verka i sitt förbund – SLF.

Det är en del av förklaringen till vårtförbunds mångfald.

SLF valde mycket tidigt att ingå i den intressegruppering som i dagheter TCO. År 1949 var anslutning-en klar under direktör Otto Norden -skiölds ledning. Det har varit på gottoch ont. Gott, därför att vi känt enstor gemenskap med andra tjänste-män i vårt samhälle; därför att vitrott och tror på idén med samver-kan för att nå resultat och att vi gemensamt kan verka gentemot arbetsgivare och myndigheter.

Tyvärr också ont, därför att vi tidi -gare upplevt att vissa medlemsorga-nisationerna i TCO inte respekteratvårt ställningstagande när det gällerrätten att fritt tillhöra den organisa-tion som man känner tillhörighettill. Under årens lopp har attackernavarit många. Krav på att delar avvåra medlemmar skall tillhöra annanorganisation. Den dåvarande organi -sationen HTF var den som oftast attackerade SLF med hänvisning tillTCO:s organisationsplan. Vad med-lemmarna tyckte var inte så intres-sant. Stor vill bli större.

År 2012 är samverkansklimatethelt annorlunda. I dag har TCO:smedlemsorganisationer insett attsamverkan och respekt gagnar allaoch att fackföreningsrörelsen intehar råd med inbördes strider.

Fredligt förbundUnder de 100 åren som gått har SLFvarit ett fredligt förbund. Förbundet

TAM-REVY 2/2012 13

har, med ett undantag, inte strejkateller hotat. Samförståndslösningarhar varit ledstjärnan. Strejken komtill 1983 och skälet var att SLF villeteckna kollektivavtal för virkesmä-tarna som till 80 % var organiseradei SLF, Skogsarbetareförbundet, somvar avtalsbärare, hade resterandeantal medlemmar. Arbetsgivarnatordes inte teckna avtal med SLF.Risken var att Skogs skulle vidtastridsåtgärder. Frågan löste sig 1988genom ett avtal mellan LO ochTCO som innebar att SLF skulleberedas möjligheter till representa-tion vid frågor rörande avtal ochlöner, yrkesfrågor m m.

Redan från början gnisslade sam -arbetet och 1991 begärde SLF attfrågan på nytt skulle behandlas.Några konkreta resultat för yrkes-gruppen blev det inte utan TCO löste frågan inom "familjen". Sif ficki uppgift att organisera gruppen.Vad SLF:s medlemmar inte visstevar att Sif gjort en överenskommelsemed Skogs som innebar att Sif inteskulle motta några nya medlemmarfrån yrkesgruppen utan hänvisa dessa till Skogs. Många av SLF:smedlemmar nynnade på AnitaLindbloms slagdänga "sånt är livet,så mycken falskhet finns det här".

Åter till historien. Ordförandenfrån 1912, och 19 år framåt, var gods -ägaren Kristian Thesen, Askersund.Den nuvarande valdes 1992 och haralltså varit ordförande i 20 år. Mankan misstänka att dessa bägge funnitarbetet inom SLF så stimulerandeoch intressant att det är därför sommandatperioderna blivit så långa. År 2012 är ledstjärnan densammaför förbundets ledning som 1912.Närheten till medlemmen och upp-giften att tillgodose medlemmensönskemål samt kravet att bevakayrkesfrågorna.

Av Anders Nilsson

Ordförande i SLF

SVERIGES INGENJÖRER

Lika självklart som att män i alla tider har dominerat inom teknik och ingenjörsveten-skap, lika självklart har det varit att kvinnor har exkluderats. Manlig rationalitet kontrakvinnlig irrationalitet har genom historien kännetecknat synen på kvinnor och mäninom teknologi och ingenjörsvetenskap. På samma sätt som denna syn på kvinnorsoch mäns karaktärsdrag har format ingenjörsprofessionen har den legat till grund föratt utesluta kvinnor från teknikens område.

Män är tekniska, kvinnor är icke-tekniskaFrågan är hur väl denna bild avmanliga och kvinnliga ingenjörerstämmer. Ingenjörsyrket som manligbastion har djupa historiska röttersom går tillbaks till 1100-talet. Självayrkets formering skedde framföralltunder 1800-talet genom etableran-det av högre tekniska utbildningar,samtidigt som det växte fram enborgerlig medelklass. Könsskillna-der ”naturaliserades”, vilket innebaratt män och kvinnor sågs på somfysiskt och moraliskt helt olika ochsom varandras komplementära mot-satser. Karaktärsfasthet och en för-måga att styra kropp och själ enligtmoraliska principer ansågs utmärkade autonoma manliga individerna.Kvinnan var mannens motpol, fastförankrad i sociala relationer, tradi-tionella tankemönster, kropp ochnatur. Bilden av Ingenjören som en”modernitetens man” växte fram påde tekniska högskolorna och blev ensymbol för ett meritokratiskt medel -klassideal som senare fick en centralroll i det svenska folkhemsbygget.

Att dela upp verkligheten i dua-listiska motsatspar, såsom tekniskt –socialt, hårt – mjukt, rationellt – irra -tionellt, manligt – kvinnligt, var ing-et nytt. Redan Philus från Alexandria,

cirka 100 år e Kr, sorterade in oss ikönskategorier behäftade med olikaegenskaper: ”Det manliga är merkomplett och mer dominant än detkvinnliga, närmare besläktat medverklig handling, ty det kvinnliga ärofärdigt och i underordning och till-hör den passiva kategorin snarare änden aktiva. Så är också fallet med detvå ingredienser som konstituerar vårlivsprincip – det rationella och det ir-rationella. Det rationella som tillhörsjälen och förståndet är maskulint, detirrationella, känslans område är femi-nint. Själen tillhör ett överlägsnaresläkte än känslan, liksom mannengentemot kvinnan”.

Genom det dualistiska synsättetblev det naturligt att beskriva tekniskkompetens som en del i att vara manoch samtidigt det icke-tekniska, somen del av att vara kvinna. Teknik harassocierats med maskinentusiasm ochbrist på mänskligt intresse och harsetts som en version av den kulturellaskillnaden mellan kvinnlig irratio-nell känslomässighet och rationellmanlig instrumentalitet. Synsättetfick betydelse för den framväxandeingenjörsprofessionen och har präg-lat den yrkesmässiga verksamhetensformella regler för inkludering ochexkludering, roller, karriärvägar, be-löningar och bestraffningar.

Ingenjörsyrket – för rationellakvinnor och passionerade mänI mitt avhandlingsarbete studerar jagkvinnliga och manliga ingenjörersväg fram till ingenjörsyrket samtderas upplevelser av yrket. I inter-vjuer med ingenjörer har, i deras livs -berättelser, den historiskt förhärs-kande bilden av rationella män ochirrationella kvinnor kommit på skam.Istället har motstridiga vardagligauttryck framträtt som snarare visatrationella kvinnor och irrationellamän.

För de manliga ingenjörerna hartekniken varit en central del av upp-växt, livsvillkor, relationer och fostranoch representerat en social kontinui-tet från barndom till vuxen ålder. Ideras berättelser finns en motstridig-het i förhållande till ”logiken” omden rationella, behärskade och kal-kylerande ingenjören. Deras passio-nerade och lustfyllda relation tilltekniken har på ett självklart ochkänslomässigt sätt präglat deras vägfram till ingenjörsyrket och deras yrkesroll. Teknikintresset är även ettfritidsintresse, där tekniken beskrivsutifrån att vara ett egenintresse i sigmed inslag av både lek och experi-menterande som inte nödvändigtvisbehöver leda till något konkret. Detfinns även en otydlig gräns mellan

14 TAM-REVY 2/2012

Ingenjörer – rationella eller irrationella?

NOTERAT

ARAB invigde nya lokalerJag – Lars-Erik Hansen – fick som chefför TAM-Arkiv den stora förmånen attden 10 november få vara med när Arbetarrörelsens Arkiv och bibliotek(ARAB) invigde sina nya lokaler i Fle-mingsberg. TAM-Arkiv har länge haftett gott samarbete med andra arkivmed anknytning till det svenska ochäven det internationella arbetslivet. PåARAB fick vi som deltog medverka isamtal, se visningar, höra musik ochuppläsningar från lunch till middag.Med i programmet var Stefan Löfvén,partiordförande (s), som förrättade invigningen och temat för dagen var“Arbetarrörelsen minnet och framti-den”. TAM-Arkiv gratulerar ARAB till finalokaler!

Från den 13:e november slår ARABupp portarna med full service till besö-karna. Läs mer om vad som händer påARAB på deras hemsida www.arbark.se.

Social protection floor– rätten till grundläg-gande trygghetOnsdagen den 24 oktober 2012 bjödLO-TCO Biståndsnämnd in till en kon-ferens i anledning av att Förenta Natio-nernas organ ILO har antagit en re-kommendation om grundläggandesocialt skydd, en global överenskom-melse. Det är ett klart ställningstagan-de för en generell välfärdsmodell.

Med social trygghet avses tillgång-en till sjukvård och en inkomsttrygg-het som täcker grundläggande behovgenom hela livet. Rekommendationensom kallas "Social protection floor" be-tonar att rätten till social trygghet ären mänsklig rättighet. Den stadgarockså att alla människor bör ha rätt tillett liv i värdighet.

Ellen Nygren, ombudsman på LO:sinternationella enhet, berättade om re-kommendationen ur ett fackligt ocheuropeiskt perspektiv och allas rätt tillen grundläggande social trygghet. Detblir allt viktigare i takt med att flermänniskor tvingas flytta över gränserför att få ett jobb och ett sätt att identi-fiera brister i existerande trygghets-system och åtgärda dem.

Mer information finns på http://www.lotcobistand.org/facket-i-varlden.

Bild ur stillbildsfilmen ”Morgondagens Män”, en kampanjfilm för skolorna framtagen av Svenska Teknologföreningen 1959. Sveriges Ingenjörers arkiv.

arbete och lek som yttrar sig i atttekniska arbetsuppgifter överarbe-tas, då intresset och passionen fördet tekniska tar överhand – vilket ären tekniksyn som strider mot verkligkonkret rationell handling och somsnarare representerar det irratio -nella. Vidare visar sig ett förändratmanlighetsideal inom ingenjörspro-fessionen genom en omorienteringfrån traditionell ingenjörskarriärmot att prioritera familj och barn.

Kvinnorna har haft liten erfaren-het, praktisk kompetens eller lågtsjälvförtroende i förhållande till dettekniska och har inte identifierat sigmed ingenjörsyrket i yngre år. De val-de därför andra gymnasieprogram,som ledde till andra yrkesområden.Det var på grund av en önskan ochen ambition om goda karriärmöjlig-heter som kvinnorna senare i livethelt rationellt valde ingenjörsyrket,trots att de inte var särskilt intresse-rade av teknik. Kvinnor som tidigtvalde ”rätt” utbildning hade egna ra-tionella strategier såsom exempelvisAlma som var språkintresserad ochgick ingenjörsutbildningen för attden gick på tyska eller Anna-Karinför att hon hade dyslexi och inte villeha ”läsämnen”. Först senare, i taktmed förvärvad teknisk kompetensoch självförtroende i yrket, har tek-

TAM-REVY 2/2012 15

niken gradvis upplevts som rolig ochintressant, vilket visar på en alterna-tiv kurva i förhållande till inlärning,jämfört med männen. De kvinnligaingenjörerna upplever även att de fårrespekt och uppskattning av sinamanliga kollegor just för sin rationa-litet och effektivitet.

Dessa passionerade män och ra-tionella kvinnor visar att det finnssprickor i den könskonstruktion somdualismerna rationell och irrationellbygger på, det vill säga att varkenkön eller teknik är oföränderliga eller på förhand givna, utan någotsom ständigt måste omtolkas. Medbakgrund i de inkluderings- och exkluderingsprocesser som dualis-merna skapat är det alltså angelägetatt öppna upp för mer varierade sättatt uppfatta det som sker i prakti-ken. Därigenom ökar möjligheternaatt försvaga de processer och genera-liseringar som reproducerar stereo-typa och förhärskade föreställningarav kvinnor och män inom ingenjörs -professionen.

Av Line Holth

Doktorand, Arbetsvetenskap

Karlstad universitet

MUSIKHISTORIA

16 TAM-REVY 2/2012

Ute på den svenska landsbygdenodlades ett blomstrande körliv. Detsjöngs i landsbygdens kyrkor och ide politiska och folkuppfostranderörelsernas församlingssalar. Men våruppfattning om den svenska musik-historien är ändå koncentrerad tillstäderna: sångerna ljöd tidigt i våradomkyrkor, vid hovet och inom uni-versitetsvärlden. Den under 1800-talet framväxande borgarklassen bil-dade också körer. Musikens tyngd-punkt förändrades med den gryendeindustrialismen: statskulturens merprofana karaktär satte sin prägel.

Allsången blev ett typiskt inslag –också i vardagslivet. Allsångssjung-andet blev en del av vårt samhälleunder en period då vi inspirerades av och kände oss hotade av det mili-tanta och uppåtsträvande Tyskland.Den unisona sången blev något somutmärkte Sverige: unga som gamla,män som kvinnor och olika samhälls -klasser samlades allt som oftast kringen samsjungande gemenskap.

En musikalisk rikedom fannsäven inom de framväxande politiskaoch ideella rörelserna. Typografernastidiga historia visar hur viktig musi-ken var inom fackliga organisa -tioner. När de 1846 bildade Sverigesförsta fackförening var nämligen detinledande steget att de bildade enkör! Arbetarrörelsens sånger är välkända. De utgår från ett tydligt underifrånperspektiv: ett hopp om

Sången, takten och ljudet tillhandahåller i samklang en nyckel till människors hjärtan.Följaktligen har predikanten och den andliga världen ständigt förundrats över musi-kens mysterier. Men även inom världsliga organisationer – som tjänstemannarörelsen– har det gemensamma sjungandet varit ett sätt att stärka gemenskapen.

Musiken i tjänstemannarörelsen

en bättre tillvaro och kamp mot deetablerade samhällsmakterna.

Mindre känt är att även tjänste-mannarörelsen – TCO, dess före-gångare och olika förbund – har skapat en egen sångskatt. Vid för-bundens representantskap, vid dist -riktsavdelnings- och klubbmötenoch inte minst vid förbundens semes -terkurser utgjorde sången ett inslagför att skapa god trivsel och ett gottkamratskap inom rörelsen. En delorganisationssånger har bevarats. Deär en del av TAM-Arkiv:s samlingar.

Vi kan belysa det med historienom en förbundssång från SvenskaBankmannaförbundet. I ett nummerav tidningen ”Bankvärlden”, nr 61946 berättas det nämligen om entävling där förslag till en ny organi-sationssång för Svenska Bankmanna -förbundet skickats in. Vinnare bleven bankkamrer Charles Porsne frånSkandinaviska banken. Han ansågsav juryn ha skapat den text som bästöverensstämde med andan i Bank-mannaförbundets program. Så härbörjar den:

TCO:s blå sångbok ”Sjung ut” utkom 1982. Boken innehåller ett förord skrivet av ordförande Björn Rosengren.

TAM-REVY 2/2012 17

Slutligen konstaterade förbunds-styrelsen att man fått ett synnerligengott textförslag utan melodi ochnågra verkligt goda melodiförslagutan text. Man beslöt då att utlysaen ny tävling. Denna kommandetävling skulle dels syfta till att finnaen melodi till den prisbelönta tex-ten, dels en text till den medförstapris belönade melodin.

Vad finns det mer? I Svensk Sjuk-sköterskeförenings arkiv kan manfinna tidiga sånger som speglar sjuk-sköterskans yrkesroll. En av sånger-na heter ”Tjänande händer” skrivenav en Nils Bolander. Den skildrarsjuksköterskeyrket som ett kall:

”Vi vilja vara tjänande händerVi som ha systernamnVarma varliga tjänarhänderSträckta ut över folk och länderKärlekens vidöppna famn”

Här ser vi ett ideal som anspelar påJungfru Marias osjälviska omsorger.Jungfru Maria framställdes tidigtsom ett föredöme för sjuksköters-kan. Den kristna kärlekstanken speg-las även i andra strofer i texten därsjuksköterskan skildras som ”dearmas vän och svagas stöd”. Någotfackligt budskap kan ännu intespåras. Först på 1930-talet börjadeSvensk Sjuksköterskeförening drivamer fackliga frågor. Efter 1945,

”Som när vän möter vänÄr vårt möte igenVi är bankernas tjänande kvinnor ochmän”

Banktjänstemannens värv – kvinnorkan de också vara som synes – skild-ras här som ett tjänande, alltså enslags kall. Tjänstemännen hade oftaen stark yrkesidentitet. Men i någraandra rader betonas mer av fackligavärden:

”Varje bankman vår vädjan vill nåVi vill starka och eniga stå”

Även om texten alltså här betonarvärden som anknyter till arbetar -rörelsen – såsom solidaritet mellanlönearbetare – står det i ”Bankvärl-den” som kommentar, att det är braatt det inte förekommer några över-drifter i orden. En ”lugn saklighet”bär turligt nog, enligt tidningen,upp texten.

Vi kan här måhända skönja enambivalens som kan ha att göra medatt Bankmannaförbundet gått frånatt vara ett yrkesförbund till att medtiden få en mer facklig inriktning.Föregångaren till Svenska Bankman-naförbundet – Svenska Bankmanna-föreningen (SBmf) hade bildats redan1887 och var från början mest ensällskaps- och diskussionsklubb. Men1919, då banklönerna urholkats kraf -tigt genom inflationen, framtving-ade medlemmarna en kursändring ifacklig riktning. Först 1936 skullede komma att få förhandlingsrätt.

Till Charles Porsens nya bank-mannasång saknades det emellertiden melodi. Ett annat bidrag – förfat-tad av banktjänstemannen RuneJärmén – befanns ha den mest lätt-lärda och medryckande melodin.”Någon karakteriserade den som ettmellanting mellan internationalenoch Frälsningsarméns bästa sånger.Detta sagt som högsta beröm.” sum-merar tidningen. Skribenten hylladesåledes, med samma entusiasm,både andliga och världsliga musika-liska klassiker (hur budskapen skaförenas är en annan sak).

under den legendariske ordförandenGerda Höijers ledning, omvandla-des den helt i facklig riktning.

Att tjänstemannarörelsen har ensångtradition är alltså till stora delarokänt. Förutom de nyss nämndasångerna har vi hittat sångerna ”Hejhopp, du glade tjänsteman” och”TCO-sången” med texter somspeglar TCO:s fackliga och politiskaambitioner. Melodierna är lånadefrån ”Nu är jag pank och fågelfri” respektive ”Körlings Vandringssång”.Det finns även en ”SIF-marsch”komponerad till SIF:s 25-årsjubileum1945. TCO:s sångbok ”Sjung ut”från 1982 speglar delvis tidens väns -tervindar. Tjänstemannarörelsensmusik- och sångtraditioner kan allt-så berika kunskapen om TCO:s idé -historia under skilda tider. Menmycket återstår förmodligen ännuatt utforska. Det är på TAM-Arkivsom källdokumenten till dennaframtida forskning finns.

Slutligen: hur är det ställt medsången i dagens organisationsliv?

Källor Finansförbundets arkiv, Tidskrifter 1946-47 B3:17.Svensk Sjuksköterskeföreningsarkiv/Serie Ö5, Volym 2

Av Leif Jacobsson

fil.mag i socialantropologi och

medarbetare på TAM-Arkiv

”Tjänande händer”, tillägnad ”Svenska sjuksköterskekåren”. Vårdförbundets arkiv.

spännande teknisk nyhet och såsomett rationellt hjälpmedel för den tillstörsta delen manliga kontorsperso-nalen. Under 1900-talets begynnelsedå vi först skymtar kvinnorna påkontorsscenen var skrivmaskinenfortfarande vare sig ett manligt ellerkvinnligt arbetsredskap. När hastig-hetstävlingar i maskinskrivning ar-rangerades vanns de ännu in på1940-talet lika ofta av män som avkvinnor.

Men så småningom – under ra-tionaliseringens och lönsamhetenstäckmantel – fick kvinnorna succes-sivt ta över vissa uppgifter. De var derepetitiva och icke utvecklingsbaramomenten som männen lämnadeefter sig. Orsaken angavs då vara attskrivmaskinsarbete bättre passadekvinnornas speciella talanger, tåla-mod och noggrannhet – deras för-ment kvinnliga ”väsen”. Det blevkvinnor som tilldelades kontors -livets stillasittande, maskinbundnaoch i tid och rum oföränderliga ru-tinsysslor som registrering, redovis-ning och maskinskrivning.

I det äldre kontoret fanns en pat-riarkalisk känsla där den formella distansen – något som exempelvisuttrycktes i klädsel och i bruket avtitlar – spelade stor roll. Efter krigetförändrades kontoret successivt. Allt -mer psykologiserande och humanis-tiskt färgade ledningsfilosofier sattesin prägel på arbetsplatsen. En grad

MÅNADENS DOKUMENT

Bilden av skrivmaskinen

Kan du luta dig tillbaka och återkallarummets atmosfär, känna dess ”kon-torsdofter”, flera årtionden senare?De tunga skrivmaskinerna knattrarlågmält. Det är mörkt utanför. Detstår ljusstakar i fönstren, kanske börjar det lacka mot jul. Bilden kanförstås som en ”ytbild”: en bild avvad som ansågs vara en könsspecifiksyssla under den tid fotot togs. Menför att förstå dess djupare sociala och kulturella innebörd behöver vitränga djupare ned i det kontors -landskap i vilket 1960-talets ”kon-torsflickor” tillbringade en stor delav sin vakna tid.

Kontoret är, när vi finner det i detnyligen passerade seklets historia,tummelplatsen för mänskliga mö-ten, strävanden och sociala kraft-mätningar. Det är såväl en återspeg-ling av samhället som en delkulturinom detsamma: kontorsfolket harvarit både personal och samhälls-medlemmar. På kontoret skulle enuppåtsträvande manlig arbetarklass”uppkomlingarna” samsas med me-delklassens kvinnor. Här konfron -terades olika makthierarkier med varandra: springpojken och konto-ristens blickar möttes: en chef sam-manträffade med en avdelningschef.De anställda socialiserades in i ettredan existerande kontorsliv ochförde i sin tur vidare sina erfarenhe-ter och förvärvade kunskaper tillkommande generationer.

Ursprungligen hade kontoretstjänstemän grundat sin tillhörighetpå ett slags ”förmerskap”. De socialagränserna nedåt – mot arbetarna –bevakades strikt, medan gränsernauppåt var mindre angelägen att bevaka: ”Sugningarna uppåt, glid-ningarna, skuffningarna nedåt ärobeständiga”, skrev författaren E HThörnberg redan år 1935. Så sökteflera skriftställare fånga tjänsteman-nens sinnelag.

Den offentliga sektorns expan-sion började efter 1800-talets mitt.Detta berodde på tillkomsten av deaffärsdrivande verken SJ, Posten ochTeleverket. Dessa institutioner be-hövde en stor – men också billig –arbetsstyrka. De underordnade plat-serna kom i stor utsträckning att till-delas kvinnor. Men de ursprungligaämbetsverken förblev en konservativvärld. Det kom att dröja innan ävenhär den ökande andelen kvinnligakontorister – liksom tidigare de man -liga, lägre tjänstemännen – kunderubba den prestige som de aristokra-tiska ämbetsmännen givit åt verken.Ännu långt in på 1900-talet kundede statligt anställda tjänstemännensola sig i den ämbetsmannaglanssom omgivit forna tiders ämbets-verk.

Synen på skrivmaskinen ändradekaraktär under 1900-talet. När denförst introducerades kring sekelskif-tet 1900 betraktades den som en

18 TAM-REVY 2/2012

Vad visar bilden till höger? En grupp kvinnor sitter vid sina skrivmaskiner. Fotot visarhur det gick till på ”Facitskolan” och är förmodligen från någon gång under 1960-talet.

En av de fyra lä� rosalarna för maskinskrivning vid nya Facitskolan i Stockholm. Foto Dagens Bild 1960-tal. TCO:s arkiv.

TAM-REVY 2/2012 19

av företagsdemokrati började införasredan under 1940- och 50-talen.Medbestämmandelagen (MBL) från1976 blev höjdpunkten för dessasträvanden.

Under den tid då bilden togs –1960-talet – skedde en påtaglig för-ändring: ”Du” – reformen infördes.Istället för titlar som direktör, frö-ken osv, började ordet ”du” bli alltvanligare när man skulle tilltala varandra på arbetsplatsen. Den påytan synliga hierarkiska ordningenvar på väg att luckras upp. Normer,regler och konventioner var intelängre lika strikta.

Även kontorslandskapet börjadeförändras. Det kom allt mer att liknahemmet. Attiraljer som heltäckandemattor, gardiner och gröna växterskapade en mer hemliknande miljö.Den tidigare kontrollen som utgickfrån självdisciplin och en social kon-troll av det synliga uppträdandetövergick till en mer dold övervak-ning av de anställda: en övervakning

som utövades av den administrativastrukturen, av byråkratin och inte-grerades i kontorsautomationen.

I det ”gamla” kontoret hade mak-ten uttryckts genom de yttre forma-liteterna, såsom att man skulle varaprydligt och strikt klädd och hållatiden. Genom att uppträda på ettkonformt sätt visade den anställdeatt han/hon var solidarisk mot före-taget. När det gällde etikettsreglertillämpades en sträng disciplin.

Men var det bara ofrihet? Nej, detfanns en frihet på det gamla konto-ret också. De anställda på olika nivå-er kunde själva avgöra hur en arbets -uppgift skulle utformas – bara detgjordes inom stipulerad tid.

Förmånen att kunna kontrollerasitt eget arbete bidrog till att en kon-torist på 1930-talet kunde känna ar-betstrivsel även om arbetsvillkorenvar så godtyckliga. Många livsberät-telser har också kretsat kring konto-rets förändring till något som är merreglerat och styrt. Ofta har datorn

nämnts som något av en ”nyckel-symbol” för denna utveckling. Andraser istället datorns ankomst som etttecken på frihet.

På bilden som visar en av de fyralärosalarna för maskinskrivning vidFacitskolan i Stockholm är skriv -maskinerna fortfarande arbetsred-skapet. De vita pappershögarna lig-ger ännu prydligt bredvid deknattrande maskinerna. Men detska strax bli dags att vända blad. Ettnytt kontorshistoriskt kapitel skabörja skrivas – dataåldern ska se da-gens ljus…

LitteraturBirgitta Conradsson. 1988. Kontors-folket: Etnologiska bilder av livet påkontor. Nordiska museets handlingar108.

Av Leif Jacobsson

fil.mag i socialantropologi och

medarbetare på TAM-Arkiv

Post- och besöksadress: Grindstuvägen 48-50. 167 33 BrommaTelefon växel: 08-54 54 15 60. Telefax: 08-31 71 76

E-post: tam-arkiv@tam-arkiv.se Hemsida: www.tam-arkiv.se

Postgiro: 487 40 99-7ISSN 1654-6997

Kraftledningarnaspända i köldens rikenorr om all musik

Thomas Tranströmer

Thomas Tranströmer är hedersmedlem i Psykologförbundet. Bild: www.sledtrax.se.