Makronäringsämnen,mikronäringsämnen och pHi ekologisk grönsaksodling

Ekologisk odling av grönsaker på friland

Foto: Margareta Magnusson

2

3

Kväve (N)

Förekomst i jorden och upptag i växtenBeroende på jordart kan odlade jordar innehållamellan 4 och 30 ton N/ha i plogdjupet. Kväve före-kommer i olika former i marken (figur 1). Den över-vägande delen av kvävet är organiskt bundet medanen mindre del, från ett fåtal kilo upp till ett par hun-dra kg/ha, återfinns i mineralform, huvudsakligensom ammonium (NH4

+) och nitrat (NO3-).

Nitratkväve är relativt rörligt i marken medanammoniumkväve binds till markens lermineral ochtill nedbrutet organiskt material. Oorganiskt kväveförekommer också i form av gaser band annat somammoniak och lustgas, en av denitrifikationsga-serna.

Det organiskt bundna kvävet utgör inte en enhetligfraktion. Den aktiva poolen som utgör 10 % av jor-dens organiska substans men svarar för 30–40 % avkvävefrigörelsen, består av mikroorganismer samtlättomsättbara växt och djurrester. Resterandemängd organiskt kväve ingår i mer eller mindrelättill gängliga humussubstanser. De stabilaste frak-tionerna utgör mellan 30 och 70 % av jordens förrådav organiskt kväve och har en omsättningstid påmellan 100 och 1000 år.

Det är framför allt i form av de oorganiskajonerna ammonium och nitrat som kväve tas upp iväxtens rötter även om organiskt kväve också tasupp, speciellt under näringsfattiga förhållanden.Genom kvävefixering tillgodogör sig också vissaväxter kväve från luften s.k. elementärt kväve (N2).Medan nitrat kan transporteras och lagras i växten ärammonium och speciellt dess jämviktspartnerammoniak, giftigt för växten även i låga koncentra-

tioner. Ammonium binds därför in i organiska för-eningar redan i rötterna och transporteras vidare iväxten som aminosyror och amider.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKväve förekommer i växten i koncentrationermellan 1 och 5 % av torrsubstanshalten. Sombeståndsdel av proteiner, amino- och nukleinsyrorsamt i enzymer spelar kväve en viktig roll vid över-föring av genetisk information och i växtens ener-giomsättning. Inget annat ämne kan ersätta kväve inågon av dess funktioner och kvävebrist visar sigdärför snabbt i försämrad tillväxt. I grönsaker kanbrist förväntas vid koncentrationer i bladen under1,5 %. När kväve saknas avstannar syntesen av klo-rofyll och växten bleknar och gulnar så småningom.Då kväve är ett lättrörligt ämne i växten uppstårsymptomen först på äldre blad. Slutligen vissnarväxten med början i bladspets och bladkanter.Beroende på det relativa överskottet av kolhydratersom uppstår vid kvävebrist kan plantans få rödakti-ga missfärgningar. Rödfärgning förekommer ocksåvid brist på t.ex. fosfor men kvävebrist ger dessutomalltid bleka plantor. Rötterna hos plantor med kvä-vebrist blir långa med få förgreningar.

Vid överskott av kväve antar växten en mörkgrönfärg som stöter i blått. Växten blir lös vilket gör attväxten lättare angrips av skadegörare. Vid överskottav kväve sker dessutom, speciellt vid ljusunder-skott, en ansamling av nitrat och amider i växten vil-ket ger en smaklösare produkt. Höga nitrathalter görockså produkten mindre lämplig att äta, framför alltför små barn.

Fosfor (P)Förekomst i jorden och upptag i växtenMängden fosfor i odlade jordar uppgår till mellan0,2 och 1,5 ton/ha. Liksom kväve kan fosfor före-komma både i oorganiska former och bundet i jor-dens organiska fraktioner. I odlade jordar dominerarde oorganiska fosforfraktionerna. Oorganiskt fosforfinns i mineral t.ex. apatit, som svårlösliga järn-,kalcium- och aluminiumföreningar samt som joneradsorberat till lerpartiklar eller löst i markvätskan.De svårlösliga föreningarna med aluminium ochjärn bildas vid låga pH, de med kalcium vid högt pH.

Både den organiska och oorganiska fosforpoolen ijorden kan delas upp i en del med utbytbart fosforoch i en del med svårlösligt fosfor (över 90 %).Genom jämviktsreaktioner står de olika fosforfrak-tionerna i kontakt med varandra. En del av den utbyt-bara oorganiska fosforpoolen består av fosfor löst imarkvätskan. Det är från denna fraktion som väx-terna hämtar fosfor, främst i form av divätefosfat(H2PO4

-). Då denna fraktion är liten, 0,4–0,8 kg/ha,

MakronäringsämnenText: Birgitta Båth, Institutionen för ekologi och växtproduktionslära, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala

Figur 1. Kväve förekommer i olika former i jorden. (Illustration Kim Gutekunst)

4

är tillgängligheten av fosfor starkt beroende på has-tigheten i jämviktsreaktionerna. På våren när tempe-raturen är låg är också hastigheten låg vilket medföratt det kan uppstå tidig fosforbrist även på jordar mednormal fosforstatus. Detta gäller speciellt för växtermed svaga rotsystem som lökväxter. För dessa växterhar därför associationen med my korrhizasvampenstor betydelse för fosforförsörjningen.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserNormalt är koncentrationen av fosfor 0,1–0,5 % avväxtens torrsubstanshalt. I växten förekommer fos-for i olika cellmembran och som beståndsdel avnukleinsyror är fosfor en viktig bärare av genetiskinformation. Vissa fosforföreningar är också viktigaför transport och lagring av den energi som växtentillgodogör sig via fotosyntesen. I likhet med kvävekan fosfor inte bytas ut mot något annat element ochkoncentrationer under 0,2 % ger upphov till brist-symptom i grönsaksgrödor. Vid fosforbrist avtar till-växten kraftigt (dvärgväxt), blomningen försenasoch antalet blommor minskar liksom fröbildningen.Då växten har förmåga att recirkulera och återan-vända det fosfor som används i energirika förening-ar tar det emellertid långt tid innan tillväxten heltavstannar. I de tidiga stadierna av fosforbrist sker enkoncentration av klorofyll vilket gör att växten blirblågrön. Vid allvarligare brist bleknar växten ochsymptom i form av rödaktiga missfärgningar kanockså uppträda.

Överskott av fosfor ger sällan upphov till symp-tom då överskottet binds upp i jorden vilket i sin turdäremot kan ge upphov till brist på exempelvis järn.

Kalium (K)Förekomst i jorden och upptag i växtenI mineraljordar är kalium ett av de vanligast före-kommande makronäringsämnena. Beroende påjordart finns mellan 0,1 och 60 ton K/ha i plogdju-pet. I motsats till kväve och fosfor ingår kalium intei några organiska föreningar. Kalium återfinns imineral som fältspat och biotit. Genom vittring frånmineralen tillförs kalium till jordens fraktioner avsvårt- och så småningom lättlösligt kalium. Fixeratmellan skikten som bygger upp lermineral finns detsvårlösliga kaliumet (K-HCl) och associerat till leroch organiska föreningar samt löst i markvätskanfinns lättlösligt kalium (K-AL). I markvätskan före-kommer kalium som K+, den jon som växten tar upp.Andelen kalium löst i markvätskan är dock litenmen denna fraktion står genom jämviktsreaktioner idirekt kontakt med övriga kaliumfraktioner i jorden.När växten tar upp kalium förskjuts jämviktsreak-tionerna och mer kalium frigörs till markvätskan.

Då växten ofta behöver större mängd kalium änvad som finns tillgång till i markvätskan ”lyxkonsu-merar” vissa växter kalium, speciellt enhjärtbladigaväxter som spannmål, vid god tillgång i markvät-skan. Detta kan leda till brist på andra positiva joner

som t.ex. magnesium. Även om koncentrationen avmagnesium i markvätskan är högre än kaliumkon-centrationen tas magnesium upp i mindre mängd änkalium. Bakgrunden till detta är inte helt utredd menen orsak kan vara att magnesium tas upp passivt ochdärmed konkurrerar med andra positiva joner,medan kaliumupptaget är en aktiv process. Ju rikli-gare tillgång på kalium desto bättre måste därför till-gången på magnesium vara för att växten inte skalida brist på magnesium. Rekommenderad kvotmellan lättlösligt (AL) kalium och magnesium vidolika K-AL tal framgår av tabell 1. Gödslings -rekommendationerna för magnesium är dessutomberoende av lerhalten. Magnesiumtalet bör varahögre på en lerjord, >10 mg Mg/100 g jord, än på enlättjord där gränsnivån är 4 mg Mg/100 g jord.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKaliumkoncentrationen i växten varierar mellan 1och 6 % av torrsubstanshalten. Även värden därut -över kan förekomma vid ”lyxkonsumtion”. Dåkalium inte ingår i några organiska föreningar ärdetta växtnäringsämne det mest lättrörliga i växtenoch en viktig transportör av andra joner genom väx-tens olika membran. På grund av kaliums roll somtransportör har kaliumbrist bland annat stor bety-delse för näringssammansättningen i rotfrukter medstora upplagsorgan. Kalium reglerar också växtenspH, balansen mellan positivt och negativt laddadejoner och saftspänningen som styrs av balansenmellan salter och vatten. Kaliums roll för reglering-en av saftspänningen, vattentrycket, i växten gör attdet första tecknet på kaliumbrist kan vara att växtenlätt slokar varma sommardagar liksom att frosttole-ransen försämras. Kalium är även viktigt för synte-sen av proteiner och stärkelse. Vid brist på kaliumsker en ackumulering av enkla kolhydrater och kvä-veföreningar vilket påverkar växtens motstånds -kraft mot svampangrepp. Vid kaliumbrist uppträdersymptom först på äldre och halvgamla blad efter-som kalium vid brist transporteras till yngre bladmed stor metabolisk aktivitet. Bladkanter och spet-sar torkar in och därefter kan döda fläckar uppträdapå bladskivan längs nerverna. Vid kaliumbrist ärofta bladfärgen mörkare än normalt och bladennågot vågiga samt neråtböjda.

Symptom på kaliumöverskott är mycket sällsynt ifält.

Tabell 1. Rekommenderad högsta kvot mellankalium och magnesium vid olika K-AL klasser(K-AL anges i mg/100 g jord). När kvoten ärlägre rekommenderas komplettering med magne-sium. (Jordbruksverket, 2002)

K-AL Klass

Klass I–II Klass III Klass IV–V(<8) (8–16) (>16)

K/Mg kvot 2,5 2 1,5

Magnesium (Mg)

Förekomst i jorden och upptag i växtenMagnesium i jorden finns bundet i mineral som bio-tit och augit och genom vittring tillförs magnesiumtill de olika jämviktsfraktionerna i jorden. En min-dre fraktion utgörs av magnesium associerat tillorganiskt material medan det lättlösliga magnesiu-met är i storleksordningen 5 % av markens totalaförråd. I markvätskan återfinns magnesium som denväxttillgängliga jonen Mg2+.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKoncentrationen av magnesium i växten är0,1–0,5 %. Koncentrationer under 0,2 % indikerarbrist. Som centralatom i klorofyllmolekylen spelarmagnesium en viktig roll vid fotosyntesen. Huvud -delen av magnesiumet finns dock löst i cellvätskandär det, liksom kalium, påverkar och deltar i enzy-matiska reaktioner samt reglerar växtens vattenbud-get och jonbalans. Då magnesium är viktigt förtransport och överföring av energi i växten är mag-nesium indirekt nödvändigt för syntesen av de flestaav växtens byggstenar som t.ex. proteiner och kol-hydrater. Magnesiumbrist kan därför liksom kali-umbrist leda till ansamling av enklare föreningar ibladen. I likhet med brist på andra ämnen som ärlättrörligt i växtens framträder magnesiumbrist förstpå äldre blad. Bladen gulnar mellan nerverna somförblir gröna vilket ger upphov till en typisk marmo-rering, ibland med röda inslag.

Svavel (S)

Förekomst i jorden och upptag i växtenMängden svavel i matjordslagret uppgår till runt1 ton/ha, huvuddelen bundet i organiska föreningar.Genom omsättning av det organiska materialet ochgenom vittring av svavelrika mineral (t.ex. Pyrit) fri-görs svavel som sulfat (SO4

2-). Sulfatjonen som ärden dominerande oorganiska formen av svavel i jor-den är den form av svavel som växterna lättast tarupp. Sulfat förekommer fritt i markvätskan samt ivissa jordar associerat till mineralpartiklar och i oxi-der av järn och aluminium. Växter kan också ta uppsvavel som svaveldioxid genom bladen där detomvandlas till sulfat.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserI växten är koncentrationen av svavel 0,1–1,5 %.Koncentrationer under 0,5 % kan ge upphov till bristi grödor med stort svavelbehov. Det svavel som väx-ten inte har nytta av direkt, lagras i växten som sul-fat. Lagret av sulfat kan utgöra upp till 60 % av svav-let i växten. Det omsatta sulfatet återfinns som enviktig beståndsdel i proteiner. Omkring 90 % av detomsatta sulfatet finns bundet i aminosyror samt ivitaminer, hormoner och enzymer. I kålväxterna är

svavel dessutom en viktig beståndsdel i sekundäraföreningar som glukosinolater. Kål har därför ettstörre behov av svavel än andra växtgrupper.

På grund av minskat nedfall av svavel med ”surt”regn har brist på svavel börjat uppträda under senareår. Brist på svavel ger tillväxthämning. Då en stordel av bladproteinerna ingår i kloroplasterna gulnarbladen mellan nerverna med början hos de yngrebladen. Bladen kan bli mer upprättstående än van-ligt och buckliga. Hos kålväxter förekommer ävenröda missfärgningar på blad och stammar. Då svavelförekommer i enzym som styr omvandlingen avnitrat, kan svavelbrist hämma proteinsyntesen ochmedföra en ansamling av nitrat i växten. Svavelbristförväxlas på grund av hämningen av proteinsynte-sen ofta med kvävebrist men i motsats till svavel-brist uppträder kvävebrist först på äldre blad.

Kalcium (Ca)

Förekomst i jorden och upptag i växtenI jorden finns kalcium främst bundet i mineral. Dettaförråd av kalcium är större än förrådet av kalium, isynnerhet på kalkrika jordar. Kalcium finns också istor mängd associerat till lerpartiklarna i jorden ochlöst i markvätskan. Kalcium tas upp som Ca2+ ochtransporteras med transpirationsströmmen upp iväxten. Upptaget av kalcium påverkas, förutom avtillgången på kalcium, av pH och förekomsten avandra positiva joner i jorden som kalium och mag-nesium.

Förekomst i växten och symptom vid obalanserKoncentrationen av kalcium i växten varierarmellan 0,1 och 5,0 %. Kalciumkoncentrationerunder 0,8 % i bladen utgör en kritisk gräns för brist igrönsaker. Kalcium är viktigt för växtens strukturel-la och fysiska stabilitet och en hög andel av kalciu-met är bundet i cellväggarna. Brist på kalcium med-för därför ofta i kollaps av cellerna vilket yttrar sigsom döda fläckar eller mjuka, blöta partier. Kalciumär också viktigt för transportprocesser genom väv-nader och i celler.

Det är sällan brist på kalcium i jorden som utlöserkalciumbrist. Ofta är det istället obalanser mellanolika näringsämnen i jord eller växt som liggerbakom bristsymptomen. Bland annat orsakas”Cavity spot” i morot och palsternacka av obalansmellan kalcium och andra positiva joner i jorden.Kalciums bindning till fasta strukturer i växten ochdet faktum att kalcium transporteras nästan uteslu-tande med transpirationsströmmen innebär att dettaämne är svårrörligt i växten. Därmed hålls kalciumpå en låg nivå i yngre blad, i frukter och upplagsor-gan. Den låga kalciumnivån är en förutsättning föratt kunna upprätthålla en hög celldelning och där-med tillväxt i dessa organ men innebär samtidigt attdet lätt uppstår brist i dessa delar av växten.Bladkantbränna i sallat är ett exempel på detta.

5

6

Kalciumtransportens beroende av transpirations-strömmar innebär också att kalciumbrist kan uppståom transpirationsströmmarna i växten begränsas pågrund av låg eller ojämn vattentillgång, låg ljusin-tensitet eller på grund av hög luftfuktighet. Inrehjärt röta (tip-burn) hos grönsaker med stark huvud-bildning som huvudkål och isbergssallat beror oftapå kalciumbrist då den höga luftfuktigheten inne ihuvudet minskar drivkraften för transpirationen.

Vid syrebrist orsakad av t.ex. jordpackning ellernedbrukning av stora mängder färskt organiskt

material minskar rötternas aktiva upptagningsytavilket kan vara ytterligare en orsak till kalciumbrist.Då kalcium är ett svårrörligt näringsämne i växtenuppstår bristsymptom först på yngre blad. Till -växten avtar och växten får ett buskigt utseende.Bladen blir mindre, bladkanterna böjs uppåt ochbladnerverna blir bruna. Ljusa och med tiden dödafläckar uppstår längs bladnerverna, speciellt i områ-det kring bladspetsen. Om kalciumbrist uppstår pågrund av minskad transpiration kan plantan böjaskring mjuka, vattniga partier på stammen.

LitteraturBergmann, W. (1992). Nutritional disorders of plants - development, visual and analytical diagnosis.

Gustav Fischer Verlag, Jena.

Brady, N. C. (1974). The nature and properties of soils. Macmillan Publishing CO., Inc., New York.

Jerkebring, K. et al. (2001). Anpassad kvävegödsling i ekologisk odling av frilandsgrönsaker,Jordbruksinformation 6–2001, Jordbruksverket.

Jordbruksverket. (2002). Riktlinjer för gödsling och kalkning 2003. Rapport 2002:11, Jordbruksverket.

Magnusson, M. (2000). Soil pH and nutrient uptake in cauliflower (Brassica oleracea L. var. botrytis) andbroccoli (Brassica oleracea L. var. italica) in northern Sweden. Multielement studies by means of plantand soil analyses. Agraria 220, SLU, Umeå. 564 s.

Marschner, H. (1995). Mineral nutrition of higher plants. Academic Press, Cambridge.

Stevenson, F.J. (1986). Cycles of soil: carbon, nitrogen, phosphorus, sulfur, micronutrients. John Wiley &Sons Inc, New York.

Tisdale, S.L. et al. (1999). Soil fertility and fertilizers – an introduction to nutrient management. PrenticeHall, New Yersey.

Hammar, O. (redaktör) (1990). Växtodling 1, Marken. LTs förlag, Stockholm.

7

När mineralgödselmedel infördes i början av 1900-talet överdrevs riskerna med lågt pH-värde iodlingsjordarna. Man rekommenderade generellt attkalka jorden till ett pH nära 7. Dessa rekommenda-tioner är seglivade och upprepas fortfarande slent -rianmässigt inom trädgårdsodlingen trots att detmesta idag talar för att de är felaktiga. När man odlarmed organiska gödselmedel, exempelvis gröngöd-sel eller stallgödsel finns det sällan skäl att eftersträ-va pH värden över ca 5,5. Vid högre pH ökar ris-kerna för brist på de flesta kända mikronärings-ämnen.

I dag är det bevisat att växterna behöver järn,mangan, bor, zink, koppar, molybden, klor, koboltoch nickel för att utvecklas normalt. De här grund-ämnena kallas mikronäringsämnen eftersom de tasupp i mycket små mängder av växterna. Analyserarman en växt noggrant hittar man betydligt fleraämnen än de som räknas som nödvändiga växt -näringsämnen idag. Några av dessa t.ex. natriumoch kisel anses nödvändiga för vissa växter. Mångaär nödvändiga för djur och människor och därför harväxternas innehåll betydelse för deras kvalitet somfoder och livsmedel. Dit hör jod, arsenik, krom,selen, vanadin, litium och fluor. För ett antal andraämnen finns vissa indikationer på att de kan varanödvändiga för djur och/eller människor, men ännuanses bevisen vara mycket svaga. Ämnen somnämns i sådana sammanhang är: aluminium, bly,brom, germanium, kadmium, rubidium och tenn.Troligen kommer flera grundämnen att räknas somnödvändiga även för växter vartefter som forskning-en framskrider.

Nackdelar med högt pHRisken för brist på järn, mangan, bor, zink, koppar,kobolt och nickel ökar vid kalkning och med sti-gande pH-värde. Generellt är risken för brister stör-re på jordar som kalkats kraftigt än på jordar med ettnaturligt högt pH. Särskilt stor risk för att kalkningorsakar brist är det på lätta sand- och mojordar ochpå organiska jordar. Även många makronärings -ämnen påverkas negativt av kalkning och högt pH.Kalkning och höga kalciumhalter i jorden ökar ris-ken för magnesiumbrist (figur 1) och i internationelllitteratur har en kvot Ca/Mg i jorden kring 5 rappor-terats vara optimal. Risken för kaliumfixering i jor-den ökar vid kalkning och högt pH och det krävskraftigare kaliumgödsling än på jordar med lågt pH.Risken för kväveförluster genom utlakning, denitri-fikation och ammoniakavgång ökar med stigandepH. Det är också dokumenterat att kalkning och pHöver 6,0 ökar utlakningen av svavel, och alltså med-för större behov av svavelgödsling. Fosfor blir

snabbt mindre tillgängligt för växterna när pH-vär-det överstiger 6,0. Det beror på att den form av fos-for som främst tas upp av växterna, H2PO4

-, dåsnabbt övergår till HPO4

2- som är mycket svårare förväxterna att ta upp. Dessutom binds fosfor i svårlös-liga föreningar med kalcium vid högt pH. Den fast-läggning av fosfor vid lågt pH som ofta omtalas gäl-ler främst lättlöslig oorganisk fosfor tillförd medhandelsgödsel medan det har visats i många studieratt fosfor som tillförs i organiska gödselmedel för-blir tillgängligt vid låga pH-värden. Frigörandet avden fosfor som finns bunden i marken sker dessutomeffektivare vid lågt pH och hämmas av kalk.

Att höja pH värdet är lätt, att sänka är betydligtsvårare. Högt pH och höga kalciumhalter i kombi-nation med låga halter av mangan visar att jordenskulle må bra av surgörande gödselmedel. Någrakraftigt pH-sänkande organiska gödselmedel finnsinte. Blodmjöl har en viss pH-sänkande effekt. Rentsvavel (svavelblomma) sänker pH-värdet samtidigtsom det tillför svavel. Baljväxter sänker pH-värdetnärmast rötterna och kan på så sätt öka tillgänglig-heten för fosfor och mikronäringsämen på jordar

med för högt pH.

Risker med lågt pHVid låga pH-värden (oftast under 5), kan halterna avmangan och aluminium i markvätskan bli så högaatt de skadar växterna. Risken för sådana skador ärmycket större vid gödsling med handelsgödsel än

Mikronäringsämnen och pHText: Margareta Magnusson, Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Umeå

Figur 1. Relationen mellan kvoten kalcium/magnesium i jorden(Spurwayanalys) och magnesium i blasten på 209 prover avblomkål och broccoli tagna i norra Sverige 1989–1996.Optimala halter av magnesium i bladen är 0,25–0,50 % avtorrsubstansen. (Magnusson, 2000c)

0 10 20 30 40 500,0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

Blomkål

Ca/Mg i jorden

Broccoli

Mg i blasten, % av t.s.

med organiska gödselmedel. Aluminium kan geakut förgiftning och skadar främst rötterna, och där-med näringsupptagningen. Några stora mängder tassällan upp i skotten. Mangan tas däremot upp i storamängder och ackumuleras i både rot och skott.Förgiftning uppträder först när halterna i skottet ärhöga. Risken för skador av aluminium och manganär störst på lerjordar medan mulljordar ofta kan hapH-värden nedåt 4,0–4,5 utan att några skador upp-står. Molybden blir mindre tillgängligt för växternavid lågt pH, och en del av de positiva effekterna avkalkning har visat sig bero på att det gör molybdenmera tillgängligt för växterna. Stallgödsel och andraorganiska gödselmedel håller molybden i en formsom är tillgänglig för växterna även vid låga pH-värden. Förutom rena mulljordar är det få odladejordar i Sverige som har pH värden under 5,0 om deinte gödslats intensivt med försurande gödselmedel.

Farhågor finns för att lågt pH ökar risken för attgrödorna ska ta upp stora mängder av tungmetallersom t.ex. kadmium. Här finns få entydiga forsk-ningsresultat. Både svenska och internationellaundersökningar har visat att upptaget av t.ex. kad-mium i fält kan både öka och minska efter kalkning.En förklaring till ökad upptagning anses vara att kal-cium konkurrerar ut kadmium från markpartiklarnaså att mera kadmium kommer ut i markvätskan efterkalkning. Man har också visat att zink kan konkur-rera med kadmium vid upptagningen och att kalk-ning minskar tillgängligheten för zink mera än till-gängligheten för kadmium, vilket ger kadmium enfördel i konkurrensen. Studier i norra Sverige harvisat att höga halter växttillgängligt mangan i mar-kvätskan tycks hämma upptaget av kadmium i plan-torna (figur 2). Många studier har visat att mineral-gödsel ökar skadorna av aluminium och ökar uppta-get av kadmium i grödan. Det anses bero bl.a. på attlättlöslig mineralgödsel höjer saltkoncentrationen i

markvätskan vilket ökar lösligheten för aluminiumoch kadmium. Effekten ökar med stigande göds-lingsgivor. Organiskt material däremot, minskarofta upptaget av kadmium och skyddar mot t.ex.skador av de höga aluminiumhalter som kan före-komma i markvätskan vid låga pH värden.Mekanismerna bakom det här anses vara attorganiska syror komplexbinder metallerna i en formsom är ofarlig för växterna. Möjligheten för väx-terna att samarbeta med svampar i marken (mykor-rhiza) ökar också om inga stora mängder lättlöslignäring tillförs. Mykorrhiza kan skydda mot t.ex.höga halter aluminium i markvätskan.

Höga halter av aluminium och mangan i kombina-tion med lågt pH (under ca 5,0–5,5) tyder på att kalk-ning kan göra nytta. Om jorden dessutom har lågtinnehåll av magnesium är tillförsel av dolomit (enmagnesiumrik kalksten) ett billigt och effektivt sättatt förbättra tillgången till magnesium för grödorna.

Totala innehållet i jordenFör de flesta mikronäringsämnen gäller att det vikti-ga inte är den totala mängden i jorden utan tillgäng-ligheten för växterna. Den styrs av jordens egenska-per och påverkas av odlingsåtgärder. Innehållet avjärn och mangan är mycket stort i mineraljordarmedan mulljordar ofta har lågt totalt innehåll av allamikronäringsämnen. Innehållet av zink, kopparmolybden, kobolt och nickel är oftast tillräckligt imineraljordar, men kan variera kraftigt. Innehålletav bor är lågt i många jordar i Sverige och av mikro-näringsämnena är det främst bor som man kanbehöva tänka på att tillföra. För alla övriga gäller iprincip att de räcker till för växterna om man tillförorganiskt material och om förhållandena i jorden ärgynnsamma.

Organiska gödselmedelOrganiska gödselmedel innehåller oftast alla mikro-näringsämnen, både kända och okända. Vid gödslingmed organiskt material hålls oftast mikronäringsäm-nena i en form som växterna kan ta upp. Organiskagödselmedel kan också förbättra tillgängligheten förmånga ämnen som redan finns i jorden, bland annatmed hjälp av organiska syror. Redan i början av1900-talet fann man att organiska gödselmedel oftafungerade utmärkt vid låga pH-värden där mineral-gödsel orsakade missväxt. Å andra sidan är detmycket som tyder på att organiska gödselmedel oftafungerar sämre vid högt pH och det finns rapporterom att de då till och med kan öka risken för brist påbor, järn och mangan. Växternas egen metod att ökatillgängligheten för många ämnen är att surgöra mil-jön närmast rötterna. Vid högt pH motverkas det härgenom jordens buffrande förmåga. Den effekten kanförstärkas av koldioxidproduktionen från nedbryt-ningen av organiskt material.

8

Figur 2. Relationen mellan lättillgängligt mangan i jorden(Spurwayanalys) och kadmium i huvudet på 143 prover avblomkål och broccoli tagna i norra Sverige 1992–1996. (Magnusson, 2000c)

10 20 30 400,0

0,1

0,2

0,3

0,4

Blomkål

Mn i jorden, kg/ha

Broccoli

Cd i huvudet, mg/kg t.s.

9

Marktäckning med organiskt materialFörutom de fördelar som gäller allmänt förorganiska gödselmedel har just marktäckning fleraandra positiva effekter. Marktäckning skyddar motuttorkning vid soligt väder och mot igenslamning avmarkytan vid kraftiga regn. I gränsskiktet mellanjord och marktäckning skapas en miljö som ärmycket gynnsam för många nyttiga markorganis-mer. Till exempel främjas samarbetet mellan växtenoch svampar i marken (mykorrhiza). Det kan för-bättra tillväxten och upptagningen av många mikro-näringsämnen (figur 3 och 4). Samarbetet kan ocksåskydda växterna mot höga halter av skadliga ämneni jorden, och öka motståndskraften mot sjukdomar.

Baljväxter och gröngödslingBaljväxternas rotexudat (ämnen som utsöndras frånrötterna) kan sänka pH kraftigt närmast rötterna ochpå så sätt öka tillgängligheten för många mikro-näringsämnen men effekten minskar med stigandepH beroende på jordens buffrande förmåga. Det kanförbättra upptaget av många ämnen för efterföljandegröda. Dels genom förändringen i jorden, delsgenom att grönmassan innehåller höga halter avmikronäringsämnen i en form som efterföljandeväxter lätt kan ta upp.

Ända sedan början av 1900-talet har ett neutraltpH betraktats som idealiskt även för de flesta balj-växter. Det beror bland annat på att många balj -växter var mycket känsliga för den artificiella pHsänkning som skapades av t.ex. ammoniumsulfat.

Det har också visat sig att höga svavelhalter i mark -lösningen hämmar upptaget av molybden, ett ämnesom är nödvändigt vid kvävefixeringen. De under-sökningsmetoder man tidigare tillämpade i labora-toriestudier med baljväxtbakterier gjorde att man

Figur 3. Purjolök 6 veckor efter plantering. I de två raderna till vänster växte purjolök året innan, i raderna till höger växte broccoli.Ingen jordbearbetning gjordes mellan åren. Båda åren gödslades med grönmassa som marktäckning. Förklaringen till skillna-derna kan vara purjolökens förmåga att samarbeta med svampar i jorden (mykorrhiza). (Foto Margareta Magnusson)

Figur 4. De här purjolöksplantorna har växt i raderna intillvarandra och gödslats med grönmassa som marktäckning.Raden där plantorna till höger växte fick grönmassa sommarktäckning även året innan. (Foto Margareta Magnusson)

10

främst hittade arter och stammar som trivdes vidneutralt pH. Man använde nämligen rutinmässigtodlingsmedium som höll pH 6,8–7,0 när organismerskulle odlas fram. På senare år har man upptäcktmånga naturligt förekommande kvävefixerandebakterier som är anpassade till låga pH värden. Alltflera forskare ifrågasätter nu relevansen av laborato-riestudier när det gäller att testa organismers anpass-ning till olika naturliga miljöer. Man måste alltidtitta på hur en undersökning är gjord för att kunnabedöma hur relevant den är för ekologisk odlingidag. När det gäller andra nyttiga markorganismersom t.ex. daggmaskar visar nyare studier att till-gången till färskt organiskt material är mycket vikti-gare än pH-värdet inom ganska vida gränser.

BristsymptomFör alla mikronäringsämnen gäller att tillväxt ochskörd kan försämras vid brist utan att några andratydliga symptom uppträder. När specifika symptomuppstår har plantorna lidit brist länge och det äroftast för sent att påverka skörden det året, utan manfår inrikta sig på att förbättra situationen till nästasommar. Ofta följs flera mikroämnesbrister åt, t.ex.järn, mangan och zink, därför att de påverkas lik -artat av förhållandena i jorden (figur 5a och 5b).Eftersom mikronäringsämnena har nyckelfunktio-ner i bl.a. växtens näringsomsättning utnyttjasannan näring, t.ex. kväve, effektivare om plantan har

god tillgång till mikronäringsämnen.ManganMangan är nödvändigt i fotosyntesen och ingår ienzym som spelar en viktig roll för att skydda väv-nader mot skadliga effekter av fria radikaler. Vidareingår mangan i ett enzym som katalyserar kväveom-sättningen i baljväxter. Mangan behövs för syntesenav lignin och vid brist minskar rötternas motstånds-kraft mot patogener (sjukdomsalstrare). Mangananses vara ett av de viktigaste mikronäringsämnenaför växternas förmåga att utveckla motståndskraftmot svampsjukdomar både i rötter och skott.Mangan hämmar t.ex. tillväxten för vanlig skorv(Streptomyces scabies) i potatis.

Manganhalter på 30–300 mg/kg torrsubstans(ppm) i fullvuxna blad anses vara tillräckliga för deflesta växter. Vid lägre halter finns risk att tillväxtoch skörd försämras, medan högre halter kan varaskadliga. Tydliga bristsymptom uppträder ofta inteförrän halterna är så låga som 10 ppm. Brist påmangan ger nedsatt tillväxt, minskad skörd, min-skad motståndskraft mot sjukdomar och ökad frost-känslighet. Symptom på brist är kloros (bleka fläck-ar) mellan bladnerverna på unga blad. En planta somhar god tillgång på mangan får högre halter i deäldre delarna av skottet än i de yngre, och skörde -resten har högre manganhalt än den del som skör-das. Vid plantanalyser är det lättare att identifierabrist i skörderesten eftersom variationen är mycketstörre där. I en gröda som morot är behovet också

Figur 5a. En broccoliplanta (sort Shogun) som lider av en kombination av brist på mangan, zink och magnesium, vilket orsakatsav högt pH och höga kalciumhalter i jorden. Jorden hade pH 6,6. (Foto Margareta Magnusson)

11

större i blasten där fotosyntesen sker (figur 6).Mineraljordar innehåller mycket mangan och därberor det aldrig på det totala innehållet om plantornalider brist. I organiska jordar är innehållet av mang-an lågt och risken för brist större. Mangan är till-gängligt för växterna i den reducerade formen, Mn2+

som också kan ingå i organiska och oorganiskakomplex i markvätskan. Reducering av manganfrämjas av ett samtidigt överskott av protoner ochelektroner, dvs. lågt pH och god tillgång till orga-niskt material. Oxidation av mangan främjas av sti-gande pH och god tillgång till syre. Risken förmanganbrist ökar snabbt med stigande pH och vidkalkning. Höga halter av kalcium i jorden hämmarupptaget av mangan och transporten inuti plantan.Höga magnesiumhalter i jorden kan också orsakamanganbrist. Risken för brist på mangan är i stortsett obefintlig vid pH kring 5,5 och därunder.Manganbrist kallas ibland ”dåligt väder-sjuka”, dvs.risken ökar vid kallt, blött och solfattigt väder. Omjorden har för högt pH är det ineffektivt att gödslajorden med mangan eftersom det snabbt fastläggs.Då är man hänvisad till bladgödsling. Eftersommangan inte transporteras vidare från bladen tillväxande delar behöver bladgödslingen upprepasvartefter som nya blad växer fram. Med tanke på attmangan är minst lika viktigt för rötterna som förskottet är bladgödsling att betrakta som en nödlös-ning.

Kraftig gödsling med stallgödsel eller färskt

organiskt material kan öka tillgängligheten förmangan, genom att skapa reducerande förhållandeni jorden. För att det ska fungera får inte pH-värdetvara för högt, då kan man istället få försämrad till-gänglighet för mangan genom att de oxiderandebakterierna gynnas av organiskt material. Vissa balj-

Figur 5b. Närbild på blad av samma planta. (Foto Margareta Magnusson)

Figur 6. Förhållandet mellan jordens pH (0–30 cm) och manganhalten i morötterna och blasten vid skörd. 52 provtagna i odlingar i norra Sverige 1994–1999 (Magnusson, 2002).

pH i matjorden4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5

0

50

100

150

200

250

300

700750

BlastRot

Mangan mg/kg t.s.

växter som t.ex. vit lupin tar upp mycket meramangan än de flesta andra växter vid samma pHvärde, och kan förbättra mangantillgången för efter-följande gröda (figur 7 och 8).

Om höga koncentrationer av mangan finns till-gängligt i markvätskan kommer också rötterna att taupp mycket mangan och transportera vidare upp tillskottet där skadligt höga halter av mangan byggsupp successivt. Ett vanligt symptom på manganför-giftning i äldre vävnader är nekrotiska fläckar,omgivna av en klorotisk zon. Det anses att skörde-nedsättningar i fält beroende på manganförgiftningsällan är lika allvarliga som de som beror på mang-anbrist. De få fall av manganförgiftning jag sett inorra Sverige har varit på jordar med pH under 5som gödslats med handelsgödsel och haft dåligstruktur och/eller dränering.

JärnJärn är nödvändigt i fotosyntesen och medverkar vidkväveomsättningen i växten. Järnbrist ger nedsattskörd även innan några bristsymptom uppträder.Symptom på järnbrist är kloros mellan bladnervernapå unga blad (liknar manganbrist). Järnhalter på70–200 mg/kg torrsubstans (ppm) i fullvuxna bladanses vara tillräckliga för de flesta växter.

Mineraljordar innehåller stora mängder järn ochdär beror det aldrig på det totala innehållet om plan-torna lider brist. I organiska jordar är innehållet avjärn lågt och risken för brist större. Risken för järn-brist ökar med stigande pH och vid kalkning.Markpackning och syrebrist ökar också risken förjärnbrist, liksom kraftig fosforgödsling och nakenjord. Järnbrist kallas liksom manganbrist ibland för”dåligt väder-sjuka”. Det betyder att risken för bristökar vid kallt, blött och solfattigt väder. Risken förbrist minskar vid lågt pH och bra markstruktur.Organiska gödselmedel, marktäckning, baljväxter iväxtföljden och mykorrhiza kan också förbättra till-gången till järn för växterna.

ZinkZink är nödvändigt i fotosyntesen, medverkar vidbildandet av protein i växten, och påverkar balansenav tillväxthormoner. Zinkbrist orsakar försämradfruktsättning och ökad frostkänslighet. Symptom påzinkbrist är hämmad växt, korta plantor och småblad. Järnbristliknande kloros mellan bladnervernapå unga blad kan uppträda. Zinkhalter på 30–200mg/kg torrsubstans (ppm) i fullvuxna blad ansesvara tillräckliga för de flesta växter.

De flesta mineraljordar innehåller relativt mycketzink, men innehållet är lågt i organiska jordar.Faktorer som ökar risken för brist är högt pH, kalk-ning, naken jord, kraftig fosforgödsling och ”dåligtväder” (kallt, blött, solfattigt). Faktorer som min-skar risken för brist är lågt pH, organiska gödsel -medel, marktäckning, mykorrhiza och baljväxter iväxtföljden.

BorBor är nödvändigt för stabiliseringen av cellväg-

12

Figur 7. Vit lupin tar upp betydligt mera mangan än de flestaandra växter. (Foto Margareta Magnusson)

Figur 8. Manganhalter i gröngödslingsgrödor vid avslagning påsenhösten. (Magnusson 2002)

50

100

150

200

250

300

1998 (pH 6,7) 2000 (pH 6,4)

Mangan mg/kg t.s.

Gul lupin

Vit lupin

Alexandrinerklöver

Åkerböna

PerserklöverB

lodklöver

0 Blå lupin

FodervickerSubklöver

13

garna. Borbrist ger försämrad rottillväxt och nedsatttillväxt för skottet, sköra vävnader och inre rötor(figur 9). Borbrist ger också försämrad blomningoch fruktsättning. Vid allvarlig borbrist dör tillväxt-punkterna. Borhalter på 30–100 mg/kg torrsubstans(ppm) i fullvuxna blad anses vara tillräckliga för deflesta växter.

Totala innehållet av bor är ofta lågt både imineral jordar och organiska jordar och brist är van-ligt i Sverige. Risken för borbrist ökar vid kalkning,högt pH, utlakning och kraftig kvävegödsling.Borbrist uppträder oftast vid ”fint väder” dvs. varmt,soligt och torrt. Risken för brist minskar vid lågt pHoch med baljväxter i växtföljden om inte jorden harför lågt totalt innehåll av bor. Om jorden är för bor-fattig krävs tillförsel av bor med speciella gödsel-medel, t.ex. borax, som löses upp i vatten och spru-tas ut på jorden. Ca ett kilo rent bor per ha är lämp-lig mängd som kan behöva tillföras regelbundet iväxtföljden.

KopparKoppar är nödvändigt i fotosyntesen, och med -verkar vid förvedningen av olika organ i växten.Kopparbrist yttrar sig i försämrad tillväxt och lägreskörd, försämrad fruktsättning och ökad frostkäns-lighet. I kålväxter kan bladen bli små och blågröna,i stråsäd kan bladen bli bleka i spetsen (gulspets -sjuka). Kopparhalter på 5–15 mg/kg torrsubstans(ppm) i fullvuxna blad anses vara tillräckliga för de

flesta växter.Det totala innehållet av koppar är oftast relativt

stort i mineraljordar och lågt i organiska jordar, menkan variera mycket. Risken för brist på koppar ökarvid högt pH, kalkning och naken jord. Kraftig göds-ling med kväve och/eller fosfor kan också orsakakopparbrist. Lågt pH, organiska gödselmedel,marktäckning, mykorrhiza och baljväxter i växt -följden minskar risken för kopparbrist.

MolybdenMolybden är nödvändigt för baljväxter vid kväve-fixeringen, och medverkar vid kväveomsättningen ialla växter. Molybdenbrist yttrar sig i kvävebrist (deäldre bladen blir bleka) i baljväxter, och outveckladebladskivor (”pisksnärtsvans”) i kålväxter. Blad -kanterna dör. Molybdenhalter på 0,5–15 mg/kg torr-substans (ppm) i fullvuxna blad anses vara tillräck-liga för de flesta växter.

Det totala innehållet av molybden är ganska mått-ligt i både mineraljordar och organiska jordar, menkan variera mycket. Risken för brist på molybdenökar vid lågt pH, utlakning och kraftig gödsling medsvavel. Risken för brist minskar med stigande pHoch kalkning, om inte totala innehållet av molybdenär för lågt. Organiska gödselmedel kan hålla molyb-den i en form som är tillgänglig för växterna ävenvid lågt pH.

Figur 9. Borbrist ger ofta inre rötor, här i stjälken av broccoli. (Foto Margareta Magnusson)

14

NickelNickel är nödvändigt för kväveomsättningen i väx-ten. Vid nickelbrist försämras grobarheten för frön. Symptom på nickelbrist är kloroser liknande brist påjärn, mangan och zink, och bladkanterna dör.Nickelhalter på 0,5–10 mg/kg torrsubstans (ppm) ifullvuxna blad anses vara tillräckliga för de flestaväxter.

Det totala innehållet av nickel i jorden är ganskamåttligt i både mineraljordar och organiska jordar,men kan variera kraftigt. Risken för brist ökar vidhögt pH och kalkning. Risken för brist på nickelminskar vid lågt pH. Baljväxter kan öka tillgänglig-heten av nickel för andra växter och mykorrhiza kanöka upptaget av nickel.

KoboltKobolt är nödvändigt för baljväxter vid kvävefixe-ringen. Koboltbrist yttrar sig som kvävebrist (deäldre bladen blir bleka) i baljväxter. Kobolthalter på0,05–0,5 mg/kg torrsubstans (ppm) i fullvuxna bladanses vara tillräckliga för de flesta växter.

Totalt innehåll av kobolt i jorden är ganska mått-ligt i både mineraljordar och organiska jordar, menkan variera kraftigt. Risken för koboltbrist ökar medstigande pH, vid kalkning och utlakning. Faktorersom minskar risken för brist är lågt pH, organiskagödselmedel och baljväxter i växtföljden.

KlorKlor i små mängder är nödvändigt i fotosyntesen.Klor brukar räknas till mikronäringsämnena trots attmånga växter kan ta upp stora mängder klor om detfinns tillgängligt. I höga halter medverkar klor iregleringen av vattenbalansen i växten. Vid klorbristslokar plantan. Klorhalter på 0,5–1,5 % av torrsub-stansen i fullvuxna blad anses vara tillräckliga för deflesta växter.

Det totala innehållet av klor är relativt lågt i bådemineraljordar och organiska jordar. Klor kan tillfö-ras jorden med havsvindar och nederbörd i närhetenav havet. Klor lakas lätt ur jorden och vid stortavstånd till havet ökar risken för brist på klor.Organiska gödselmedel innehåller oftast en hel delklor.

Ökat intresseIntresset för mikronäringsämnen har ökat inombåde växtnäringsforskningen och humanmedicinende senaste decennierna. Mycket tyder på att livsme-del som odlats på jordar med otillräcklig tillgång tillmikronäringsämnen kan innehålla för människorotillräckliga halter av vissa ämnen, även om grödaninte visar några tecken på brist.

15

LitteraturBarnet, Y.M. (1991). Ecology of legume root-nodule bacteria. In Biology and biochemistry of nitrogen

fixation, ed. Dilworth M.J & Glenn A.R, pp. 199-228. Amsterdam: Elsevier.

Bergmann, W. (1992). Nutritional Disorders of Plants – Development, Visual and Analytical Diagnosis.Fischer Verlag, Jena. 741 s.

Burgess, P.S. (1922). The reaction of soils in the field as influenced by the long continued use of fertilizerchemicals. R. I. Agr. Exp. Sta. Bul. 189, 1–35.

Cooke, G.E. (1972). Fertilizing for maximum yield. London: Crosby Lockwood and Son Ltd.

Dell, B., Brown, P.H. & Bell. R.W. (ed.) Boron in soils and plants: Reviews. Dordrecht: Kluwer AcademicPublishers.

Graham, R.D., Hannam, R. J. & Uren, N. C. (ed.) (1988). Manganese in soils and plants. Dordrecht:Kluwer Academic Publishers. 344 s.

Klimis-Tavantzis D. (ed.)(1994). Manganese in health and disease. Boca Raton, FL: CRC Press. 212 s.

Lavelle, P. Chauvel, A. & Fragoso, C. (1995). Faunal activity in acid soils. In Plant-soil interactions at lowpH: Principles and management, eds. Date, R.A. m.fl. pp. 201–211. Dordrecht: Kluwer AcademicPublishers.

Loneragan, J. F., Robson, A.D. & Graham, R.D. (ed.) Copper in soils and plants. Sydney: Academic Press.

McLaughlin, M.J. & Singh, B. R. Ed. Cadmium in soils and plants. Dordrecht: Kluwer AcademicPublishers.

Magnusson, M. (1998). Växtnäring. Fakta Trädgård-Fritid 33. Uppsala: SLU/Info.

Magnusson, M. & Pettersson, M-L. (1998). pH och kalkning. Fakta Trädgård-Fritid 67. Uppsala:SLU/Info.

Magnusson, M. (1999). Mikronäringsämnen. Fakta Trädgård-Fritid 74. SLU, Uppsala.

Magnusson, M. (2000a). Myten om ett idealiskt pH. 10:e Regionala Lantbrukskonferensen för norraSverige den 14–15 mars 2000 Umeå. Röbäcksdalen meddelar 2000:1, s 11–14.

Magnusson, M. (2000b). Odling med organiska gödselmedel: kalkning ofta onödig. Fakta Trädgård 6.SLU, Uppsala.

Magnusson, M. (2000c). Soil pH and nutrient uptake in cauliflower (Brassica oleracea L. var. botrytis) andbroccoli (Brassica oleracea L. var. italica) in northern Sweden. Multielement studies by means of plantand soil analyses. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae. Agraria 220, Umeå. 564 s.

Magnusson, M. (2002). Manganbrist smyger sig på. Fakta Trädgård 3. SLU, Uppsala.

Marschner, H. (1995). Mineral nutrition of higher plants, 2nd ed. Academic Press, San Diego CA, 889 s.

Mattson, S. (1946). Effects of excessive liming on leached, acid soils. Roy Agr Coll Sweden 13, 196–222.

Mills, H.A. & Jones, J.B. (1996). Plant analysis handbook II. A practical sampling, preparation, analysisand interpretation guide. Micro-Macro Publishing Inc., Athens, 422 s.

Morvedt J.J, Cox F.R, Shuman L.M & Welch R.M, (ed.) (1991). Micronutrients in agriculture. 2nd ed.Madison: SSSA Book Series No.4. 760 s.

Robson, A.D. (ed.) Zinc in soils and plants. Dordrecht: Kluwer Academic Publishers.

Soon, Y.K. (1995). Forms of extractable aluminium in Canadian acid soils and their relations to plantgrowth. In Plant-soil interactions at low pH: Principles and management, eds. Date, R.A. m.fl. pp.65–70. Dordrecht: Kluwer Academic Publishers.

Sumner, M.E. & Farina, P.M.W. (1986). Phosphorus interactions with other nutrients and lime in fieldcropping systems. Adv Soil Sci. 5, 210-236.

Åslander, A. (1948). Den svenska åkerjordens kalkbehov. LT:s förlag, Stockholm.

Åslander, A. (1951). Forskning contra propaganda i det svenska jordbrukets kalkfråga. LantmännensTryckeri, Gävle.

Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 (vx)E-post: jordbruksverket@sjv.seWebbplats: www.sjv.se P7:18

Broschyren är en del i kurspärmen ”Ekologisk produktion av grönsaker” 2003. Produktionen har bekostats gemensamt av Sverige och EU.