Läs amerikanska epost om svensk invandringspolitik...som en sorgens dag. Det var den dagen en norsk...

Södertälje kommun sviker arbetslösa och slösar skattepengar med Växthuset

verigedemokraternaTrygghet & Tradition

• Ett knäckt revben

• Ett försök till mordbrand

• Regelbundna hotsamtal

• Hatbrev med hot om våldtäkt, styckmord och kannibalism

Nummer 2Årgång 1 Kvartal 3 2Årgång 1 Kvartal

Terrorvåg mot kvinnliga SD-politiker

Är alla journalister verkligen mot SD? Är alla vänster vridna? Kvartalsrapporten gör en djup-dykning i frågan.

Misshandel och hot särskilt riktat mot utomeuropeiska invandrare i SD

Kvartalsrapporten anmäld och friad hos Justitiekanslern

Läs amerikanska diplomaters hemliga epost om svensk invandringspolitik

När den islamistiska terrorn nådde Södertälje

Jimmie Åkesson om massmorden i Norge

Myten om journalisterna

SIDAN 8

SIDAN 5

SIDAN 8

SIDAN 10

SIDAN 5

SIDAN 2

SIDAN 4

Sidan 6

Sidan 2 KR Kvartal 3–2011

Södertälje Nykvarn Gnesta

Utgivare: Kvartalsrapporten utges 4 ggr per år av kommunföreningen Sverigedemokraterna Västra Södertörn.

Upplaga: 48 000 exTryck: Mittmediaprint

Adress:KvartalsrapportenBox 19137152 27 Södertälje

[email protected]

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Tommy Hansson

Formgivning, tryck och distri-bution: Christofer Johnsson

Sättning: BL Design

Illustrationer: Göran Ahl

Redaktion: Niklas Andersson Tommy BlomkvistChristofer Johnsson Tobias KarlssonGabriella Sander Annelie Svingdal

Ledare

Fredagen den 22 juli 2011 kom-mer för all framtid att framstå som en sorgens dag. Det var den dagen en norsk galning vars namn jag här inte kommer att nämna – den respekten tänker jag inte ge honom – mördade ett 70-tal människor genom ett sprängattentat i centrala Oslo respektive en mordorgie med kpist på Utöya. För oss samtida är terrorn i Norge historisk på samma sätt som Kennedy-mordet den 22 november 1963, Palme-mordet den 28 februari 1986 och flyg-plansterrorn mot World Trade Center i New York den 11 sep-tember 2001 är det: vi minns alla exakt var vi var och vad vi gjorde vid det aktuella tillfället.

Åkesson sade sanningen om massmorden i Norge Själv deltog jag i ett kultur-evenemang vid Medevi Brun i Östergötland när jag fick reda på vad som hade hänt i vårt västliga broderland. Jag och en sverigedemokratisk partibroder som också var på plats i Medevi insåg båda, att våra politiska motståndare inte skulle vara sena att utnyttja detta tillfälle att smutskasta SD. Massmördaren hade nämligen i sitt förvirrade så kallade Manifeste uttryckt kritik mot bland annat mång-kulturalism och islamisering. Han hade också påstått sig vara katolsk kristen, gilla den homosexuella Pride-kulturen och att han tyckte det var bra att alliansregeringen Reinfeldt vann valet 2010. Någon skuld-beläggning av vare sig den katolska eller protestantiska kyrkan har emellertid inte fö-rekommit efter mordorgien, ej heller fingerpekande mot ho-mosexlobbyn eller regeringen Reinfeldt. Utan som vanligt är det Sverigedemokraterna som råkar illa ut genom medias hat-kampanjer. Två veckor efter Oslo-tragedin höll SD:s partiledare Jimmie Åkesson under hård medie- och säkerhetsbevakning sitt andra sommartal i hemstaden Sölves-borg. Åkesson hade ursprung-ligen tänkt ägna talet åt aktu-ella inrikespolitiska frågor, men massmördarens härjningar fick honom att tänka om och ägna lejonparten av talet åt händel-

serna i Oslo och på Utöya. Jimmie Åkesson sade sig vara ”förbannad” över försöken att skuldbelägga Sverigedemokra-terna och fortsatte: – Kan man då inte skuldbe-lägga ett parti eller en organisa-tion för terrorhandlingar som dem i Norge? Visst kan man göra det. Man kan mycket väl ge en del av skulden åt organi-sationer som pläderar för våld i politiken och godkänner terror-handlingar. Men man kan inte ägna sig åt skuldbeläggning av ett parti som SD som arbetar uteslutande med demokratiska metoder! Jimmie fortsatte: – Är det rimligt att vi skuld-belägger Socialdemokraterna för att de delar den socialis-tiska ideologin med terroriströ-relserna Rote Armee Fraktion och Röda Brigaderna? Är det rimligt att Miljöpartiet ställs till svars för UNA-bombarens dödliga sprängdåd på grund av det gemensamma miljöenga-gemanget? Eller att jämställa Moderaterna med Pinochet-re-geringen i Chile därför att båda vänder sig mot socialismen och stöder marknadsekonomin? Jimmie Åkesson klargjorde att sådana kopplingar vore helt orimliga. Han underströk vida-re det beklagliga i att den norske massmördaren på grund av sitt 1500 långa ”manifest” upphöjts till något slags politisk filosof: – Han är en uppenbart störd

individ med en förvriden verk-lighetsuppfattning som satt fal-ska ideologiska etiketter på sig själv. Han är varken kristen el-ler kulturkonservativ utan bara förvirrad och falsk. Man kan inte bekänna sig till det kristna kärleksbudskapet och ägna sig åt massmord. Då har man ing-enting med Gud eller Jesus att göra. Man kan inte vara konser-vativ och samtidigt förespråka blodig revolution i Europa med hjälp av islamistiska ter-rorgrupper. Inte heller är mass-mördaren nationalist eftersom han inte har begripit kärnan i nationalismen: att alla folk skall vara herrar i eget hus. Det skall också sägas att massmorden har lett till att stö-det för Socialdemokraterna och även mångkulturalismen har ökat i Norge. Alltså raka mot-satsen till vad gärningsmannen avsåg. I slutet av sitt tal i Sölvesborgs småbåtshamn erinrade Åkesson om att den politiska vardagen, terrorn i Oslo till trots, snart är här: – SD har nått fantastiska framsteg, inte minst genom att ta sig in i riksdagen. Motstån-darnas jakt på den ”silverkula” som skall ta kål på oss sveri-gedemokrater har misslyckats. Man kan fortsätta leta, men man kommer inte att hitta nå-gon silverkula.

Efter en en skön sommar med bland annat bergsbestigning med övernattningar på höga höjder i Montenegro blev det dags att spotta i nävarna, samla ihop gänget och sätta ihop ett nytt nummer av Kvartalsrap-porten, den nya sverigedemo-kratiska gratistidningen i Sö-dertälje, Nykvarn och Gnesta.Efter några veckors slit har nu tidningen åter landat i medbor-garnas brevlådor. Det har blivit några reaktio-ner på första numret. Skulle man döma av övrig medias rapportering, så skulle det en-bart varit negativa reaktioner. Men ser man till de reaktioner vi själva mottagit, så är det en förkrossande övervikt för posi-tiva reaktioner. Vi fick så många förfrågningar av utomsocknes medborgare om att få tidningen hemskickad att vi började er-bjuda prenumerationer för de som inte bor i de kommuner vi skickar till. Av detta kan man utläsa det gamla vanliga; övrig media (med några få undantag som till exempel Länstidning-en) lyfter i princip bara fram SD när det det finns något negativt att lyfta fram och folk som gil-lar SD är fortfarande lite rädda för att sticka ut hakan i offent-

ligheten. Tänk om de som hört av sig från Gnesta för att be-römma oss istället hört av sig till lokaltidningarna och sagt att ”Vi tycker inte alls att bilden av Gnesta som särskilt avstånds-tagande till Kvartalsrapporten stämmer och vi och många av våra bekanta vill gärna balan-sera upp den med att uttrycka vår uppskattning”. SN skulle givetvis slängt på luren med en rysning (och spottat över axeln tre gånger), men LT skulle kan-ske ha publicerat en notis om det om de ville ställa upp med namn och bild. Fast riktigt där är vi kanske inte ännu, även om riksdagsinträdet fått SD att bli mer uppfattat som en politiskt rörelse som är legitim att ta par-ti för. Bland den negativa kritik vi erhållit, så är det delvis från folk som troligtvis inte alls accepte-rar kritik mot det multikulturel-la samhället i någon form. Det tycks dock även som att man ib-land inte förstått innebörden av vissa saker. Det upprörda paret i Gnesta som fick gråta ut i SN och hon som anmälde tidningen till JK har samtliga anmärkt på att Annelie i sin krönika pekat ut de trafikgalningar hon råkat ut för som unga invandrare. Men kära någon... Vad tror de egentligen? En del aggressiva invandrarungdomar kallar re-gelmässigt svenska flickor för horor, trakasserar och miss-handlar sina svenska klasskam-

rater och hotar lärare och bi-drar till att Södertälje hamnar i bottenligan av landets skolor med sitt beteende (som inte bara slår mot de svenskar som har oturen att gå i dessa sko-lor, utan även mot skötsamma invandrarelever som försöker plugga och göra något av sina liv). Samma invandrarungdo-mar är ofta inblandade i bråk på stan och ibland även tyngre kriminalitet som narkotikahan-del, personrån, överfallsmiss-handel och stölder. Hur tror dessa tre upprörda Gnestabor att dylika missanpassade per-soner agerar när de sätter sig bakom ratten? Deras aggressiva machobeteende präglar givetvis massor av saker de gör. Anne-lies krönika syftade inte till att peka ut invandrare i sig som trafikmarodörer, utan ville visa att de av invandrarungdomarna som är missanpassade även ska-par problem på andra ställen i samhället än skolan och de an-dra miljöer man i första hand tänker på. Ytterligare ett incita-ment för samhället att ta tag i dessa personer med andra ord. Några har hört av sig till tid-ningen och undrat varför de får den utdelad när de skrivit på brevlådan eller dörren att de inte vill ha reklam. Vissa har ogillat SD medan andra visat sympatier för partiet men ändå inte velat ha någon tidning. En gratistidning är ju inte reklam, men även om man skriver att

man inte vill ha specifikt gra-tistidningar får man det ändå. Samhällsinformation och gra-tistidningar delas alltså oavsett vad man skriver på lådan. Jag tycker själv att det är oerhört dumt att i alla fall gratistidning-ar inte är något man ska kunna avsäga sig från. Det skapar en massa onödigt papper som tär på miljön och är jobbigt att be-höva släpa till återvinningssta-tionen. Är det någon som ändå aldrig läser lokaltidningarna, så är det ju helt onödigt för alla parter att den delas ut till detta hushåll. Tidningen skulle kunna spara en del pengar på att minska upplagan och sam-hället sparar resurser. Vi som ger ut Kvartalsrapporten skulle också gärna se att de som är

helt säkra på att de inte vill ha tidningen inte får den. Vi kom-mer att komma ut med minst 12 nummer till fram till valet 2014. Skulle det fungera att folk som inte önskar den sätter upp en lapp på brevlådan och Pos-ten returnerar överexemplar till oss, så skulle vi kunna justera ner upplagen till att täcka en-bart de som är intresserade och spara både pengar och miljö. Om alla vi som inte vill ha gra-tistidningar skriver samtidigt till de politiska partier vi stödjer och påpekar att det är konstigt att man kan avsäga sig direktre-klam, men inte gratistidningar, så kanske något av dem vill driva frågan i riksdagen. Det är värt ett försök i alla fall.Christofer Johnsson

Artikelförfattaren på 2500 meters höjd. Foto: Mina Karadic

verigedemokraternaTrygghet & Tradition

Jimmie Åkesson gjorde upp räkningen med Oslo-terroris-ten. Foto: Tommy Hansson

KR Kvartal 3–2011 Sidan 3

Jag kommer från Irak där vädret är mycket varmt, men jag har länge velat bo i ett land med kallare klimat. Ef-ter de krigiska händelserna i Irak bestämde jag mig för att lämna mitt land och flytta till Sverige. Sverige är ett fint land som många tycker om att bo i ef-tersom folket är så snällt och gärna hjälper människor som har det svårt. När jag kom till Sverige med min familj kom jag själv att älska landet som hjälpte mig. Jag skulle gärna offra mitt liv för Sverige om det behövdes – jag vill försva-ra och skydda landet från allt ont.

Beredda gå i krig

Efter fyra års vistelse i Sverige lade jag märke till något märk-ligt. Det var nationaldagen den 6 juni, men det svenska folket verkade inte vara sär-skilt intresserat av att fira den.

Marwan Odiesh, SD-medlem med irakiska rötter:

Några tankar på nationaldagen den 6 juniI Sverige är det inte som i an-dra länder, här verkar folk inte vara glada över att fira natio-naldagen. I mitt gamla hemland Irak stod vi en tyst minut inför flaggan och därefter firade vi hela dagen, och jag undrar varför det svenska folket inte bryr sig mer om sin flagga. I många andra länder är man till och med beredda att gå i krig för flaggan. Jag minns ett exempel på detta då det var fotbollslands-kamp mellan Irak och Qatar. Det blev upplopp sedan en spelare från Qatar skändat den irakiska flaggan. Med ti-den blev det till följd av denna händelse politiskt käbbel, och Iraks diktator Saddam Hus-sein hotade med krig. Då bad emiren av Qatar det irakiska folket om ursäkt och lät till och med avrätta den spelare som förolämpat flag-gan, en förvisso drastisk åt-

gärd som jag inte på något sätt rekommenderar.

Ingen nationalsång

När ett krig börjar mellan två länder är det flera tusen solda-ter som offrar sig för nationen och dess flagga. Men i Sverige verkar folket inte uppskatta sin egen flagga särskilt myck-et, och jag undrade varför. Man kan uppskatta sin flagga utan att vilja avrätta dem som skändar den. Förlägenhet för-lamade mina tankar och jag blev upprörd. Plötsligt passerade en gam-mal man förbi och frågade mig varför jag var upprörd. Jag lyfte mitt huvud och sade till honom: — När jag var tio år arbe-tade jag för att hjälpa min fa-milj, men i Sverige leker tioår-ingarna. I mitt land dör gamla människor av sjukdomar men här i Sverige lever de kung-ligt. Allting man behöver finns

här och det finns ingenting man behöver vara rädd för. I Sverige finns inte bomber och terrorister och inga krig som i mitt land. Jag offrade mycket för att komma till Sverige. Slutligen undrade jag förvå-nat varför det var så tyst här när det är landets national-dag. Den gamle mannen gav mig bara en blick innan han försvann. Därefter gick jag hem, satte mig ner och frågade min son – han är sju år – om han kan sjunga den svenska national-sången. Han svarade: — Nej, det kan jag inte, vad är det? — Har de inte lärt er natio-nalsången i er skola? frågade jag, och han svarade att det hade de inte.

Arbeta för nya hemlandet!

Förvånad över min sons svar gick jag ut och träffade en tioårig flicka, och jag frågade

igen: — Kan du sjunga national-sången? Flickan svarade ”nej”. Jag ville ändå vara säker så jag frå-gade en 24-årig arbetskamrat om han kunde sjunga Sveriges nationalsång. Han svarade att han bara kunde litet: — Men om det till exempel skulle bli landskamp mellan Sverige och Tyskland, då skul-le många sjunga med. Jag kände mig besviken över den inställning som råder i Sverige till nationaldagen, flaggan och nationalsången. I Afghanistan dör svenska sol-dater för att flaggan skall vara uppe men i Sverige får skol-barnen inte ens lära sig natio-nalsången. Jag lovade mig själv att jag skulle lära mina barn sjunga Sveriges nationalsång och ar-beta för mitt nya hemland!

Marwan Odiesh

Är det rätt att kommunen går in och räddar en idrottsför-ening med stora ekonomiska problem? Det ansåg en majo-ritet av Södertälje kommun-fullmäktige, som efter en lång debatt vid sista sammanträ-det före sommaruppehållet röstade för det krispaket som förhandlats fram mellan kom-munen, Handelsbanken och Södertälje Sportklubb. Inom Sverigedemokraterna rådde delade meningar. När Södertälje SK:s arena-bolags AXA Sports Center stod klar 2005 var det meningen, att anläggningen genom tal-rika så kallade events skulle få bolaget att gå med vinst. Det visade sig omgående att detta var en felsatsning. Så många events blev det inte och skul-derna tornade upp sig.

Hjälpte inte

Redan 2007 tvingades SSK Arenabolag AB, Södertälje kommun och Handelsbanken genomföra en rekonstruktion av företaget. Och nu, fyra år senare, är det dags igen. Re-konstruktionen av arenabo-laget är utformad så att Han-delsbanken skriver ner SSK:s skuld på 93 miljoner kronor med 45 miljoner. De övriga 48 miljonerna går kommunen i borgen för. – SSK och kommunen får en arena som till hälften betalats av Handelsbanken, samman-fattade avgående kommunsty-relseordföranden Anders Lago ärendet vid fullmäktigesam-manträdet. I och med att en majoritet

Lång fullmäktigedebatt 15 juni

SSK räddades från konkurs – den här gången

av partierna i kommunstyrel-sen godkänt det av Telge AB:s koncernchef Kjell Hasslert framlagda rekonstruktionsför-slaget, var det redan före den långa och emotionella debat-ten i fullmäktige klart hur det skulle gå. Det hjälpte inte att en majoritet av Moderaternas ledamöter – och några andra – röstade nej till förslaget och att KD krävde återremiss.

Delat inom SD

Inom det största oppositions-partiet (M) fanns röster både för och emot rekonstruktions-förslaget. Så var fallet även inom Sverigedemokraterna (SD), där gruppledaren Tom-my Hansson pläderade för att SSK, trots ekonomisk miss-skötsel, borde få en ny chans: – Södertälje var åtminstone tidigare mer eller mindre sy-nonymt med ishockey, och SSK har betytt oerhört mycket för staden genom åren. Därför röstar jag för rekonstruktio-nen. Men jag har förståelse för om andra partimedlemmar har en annan uppfattning. Annelie Svingdal (SD) me-nade för sin del, att SSK:s are-nabolag borde få gå i konkurs om ekonomin nu var körd i botten trots ett tidigare kon-struktionsförsök: – Det finns inget annat lag än SSK i mitt hjärta, sade An-nelie, men om ingenting hänt sedan 2007 så finns det inte någonting som talar för att det skulle gå bättre nu.

Niklas Andersson

1978 anlände från Malmö till Södertälje den socialistiska så kallade Musikteatergrup-pen Oktober. I dag, 33 år se-nare, hänger gruppen – nu under namnet Oktoberteatern – kvar i kommunen med hjälp av statliga och kommunala bi-drag uppgående till åtskilliga miljoner kronor. Det är hög tid för kommunen att sluta hålla Oktober under armarna ekonomiskt.Oktoberteaterns historia i Sö-dertälje inleddes egentligen re-dan 1964. Då hade en kommitté ledd av den tidens ledande kul-turpersonlighet, Rosenborgs-skolans rektor Edvin Jonasson, utrett frågan om hur Södertäl-jes kulturliv borde organiseras. Ett av kommitténs förslag var att se över möjligheterna att få till stånd en ”egen teatergrupp (stadsteater) i Södertälje.” 1973 tillstyrkte sedan ett ut-skott av kulturnämnden ett förslag från teater- och musik-intendenten Harry Olt om en utredning beträffande en teater-grupp av nämnt slag.

Socialistiskt samhälle

Den utredning som tillsattes efter Olts förslag hade flera för-slag att välja mellan men fast-nade för Musikteatergruppen Oktober, detta sedan dess före-trädare Henric Holmberg 1976 skisserat ett verksamhetsförslag som tillställdes kulturförvalt-ningens chef Bengt Skoog. Holmberg utarbetade för Ok-tobers räkning en handskriven ekonomisk kalkyl som skulle gälla för verksamheten 1/7 1977 till 30/6 1978. Nu anställdes gruppen först från och med hös-

Oktoberteatern – relik från en svunnen tid

ten 1978, men den socialistiska majoriteten i Södertälje kultur-nämnd och fullmäktige hade ändå i princip köpt Holmbergs första, skissartade förslag rakt av. I en bilaga till det avtal som kom att reglera Musikteater-gruppen Oktobers första an-ställningstid i Södertälje (1/7 1978 till 30/6 1981) återfanns följande passus som beskriver gruppens målsättning: ”Vi vill använda vårt teaterar-bete som ett av instrumenten i en process som avser att förändra det nuvarande samhället till ett socialistiskt samhälle.”

Södertälje nappade

Oktobergruppens revolutionära målsättning framgick ju faktiskt av själva namnet. Det härrör från författaren och akademi-

ledamoten Lars Forssells Okto-berdikter, som utgör en hyllning till den ryska bolsjevikrevolutio-nens arkitekt V. I. Lenin (1870-1924). Musikteatergruppen Okto-ber hade bildats 1972 med en stomme radikala skådespelare och musiker från Malmö och Lund. Sammanhållande i grup-pen – då som nu - var regissören och dramatikern Ingrid ”Ninne” Olsson. Gruppens stora genom-brott kom med filmatiseringen av pjäsen Sven Klangs kvintett 1976. Efter en rad vänsterpolitiska uppsättningar i Malmö började denna stads socialdemokratiska styre få nog av Oktobers politi-serande världsfrälsarattityd och avstod till slut från att förlänga

Forts. på sidan 12

Det är hög tid att kommunen avslutar sitt ekonomiska åtagande till Oktoberteaterns förmån. Foto: Tommy Hansson


Ofta hör man bland både sverigedemokrater och an-dra att nästan alla journa-lister är kommunister el-ler halvvägs på väg dit. Och alla är brinnande fiender till SD och ljuger ihop vad som helst för att framställa par-tiet i sämsta möjliga dager. Finns det någon sanning i detta eller är det en skröna?

I Kent Asps Arbetsrapport nr 38, ”Journalistkårens partisym-patier” (ISSN 1101-4679, Göte-borgs Universitet), så framgår av statistiken 1989-2005 att det finns en vänstervridning inom Sveriges journalistkår. 1989 uppgav hela 22% av de kring 900 journalister som svarat på enkäten att de röstade på då-varande Vpk, som då var ett öppet kommunistparti med direkta kopplingar till Sovjet och DDR. 30% var sossar och 12% miljöpartister (vilket är anmärkningsvärt med tanke på hur nytt MP var då). Röd-gröna hade alltså 64% mot de borgerliga 36%. 2005 hade andelen för nume-ra Vänsterpartiet minskat till 14%, sossarna låg på samma procent, men MP hade ökat till hela 23%. På den tiden hade MP fortfarande socialistiska flumidéer som medborgarlön och räntefritt samhälle på par-tiprogrammet, vilket sannolikt tilltalade de som kände sig missnöjda över att Vpk trans-formerats till V och blivit ett vänsterpopulistiskt parti un-der Schyman. Övervikten för de rödgröna hade ökat och man hade nu 67% mot 33%. Jag har inga siffror för sena-re år, men det vi kan se i denna gamla undersökning är att:

• Journalistkåren har en his-toria av att sympatisera över-drivet med de två mest extrema vänsterpartierna i riksdagen, två partier som genom åren varit ytterlighetspartier vilka

som mest tillsammans fått kring 16% (1998) i ett val. 1989 sympatiserade 34% av journa-listerna med dessa och 2005 hade det ökat till 37%. Dessa två partier är alltså överrepre-senterade mer än det dubbla i valet 1998 och närmare det tredubbla i slutet av undersök-ningen.

• Journalisterna är inte alls representativa för väljarna. Vissa år har antalet journalis-ter som säger sig sympatisera med M varit så lågt som 10% och KD skulle inte ha funnits i riksdagen ens under storhets-perioden under Alf Svensson om journalisterna fått bestäm-ma. Och 2005 skulle V + MP varit fyra procentenheter stör-re än hela borgerliga blocket.

Man kan alltså se att det finns viss substans i anklagelserna om att journalistkåren är vän-stervriden, men samtidigt ska man ha klart för sig att alla dessa journalister jobbar inte på Aftonbladet och DN. Inom extremvänstern finns det en uppsjö av olika kommunis-tiska kamptidningar som lever på skattemedel via presstödet. Räknar man bort dessa tom-tar, så kvarstår säkert en ohäl-sosam övervikt för V och MP, men det torde i alla fall vara lite jämnare mellan blocken. Så kommer då SD in i bilden. Under tiden som denna under-sökning omfattar, så fanns SD knappt på kartan. I valet 2002 fick partiet 1,44% och få bedö-mare trodde på ett riksdagsin-träde de närmaste valen. Och med dåvarande partiledningen vid rodret anser jag att det var en inte helt tokig bedömning. Undersökningen slutar samma år då förnyarfalangen tog över makten i partiet, men det lär inte ha hunnit påverka journa-listkårens uppfattning märk-bart ännu.

Idag 2011, så finns det ett fåtal journalister som faktiskt sympatiserar i en eller annan utsträckning med SD. Att man gått journalisthögskola betyder inte per automatik att man inte kan se de problem i samhället som SD ser. Det är ju vår egen journalistutbildade Tommy Hansson ett ganska gott exem-pel på. Jag har även obestrid-liga uppgifter om att det finns i alla fall en handfull yrkes-utövande journalister i landet som röstar SD. Detta tvingas de dock dölja för att kunna be-hålla jobbet. I ljuset av att vi känner till att det finns flera folkvalda politi-ker för andra partier som rös-tar SD trots att de själva sitter invalda för något av de andra partierna, så är detta inte sär-skilt förvånande. Man gillar SD men vill inte sabba sin karriär helt enkelt. Men det viktiga är inte dessa utan att överlag så lär det ha skett en stor nyanse-ring av journalistkårens samla-de uppfattning av SD som parti och dess politik. Janne Josefs-son lär till exempel nog ha fått sig ett par tankeställare genom åren även om han fortfarande lär vara en bra bit från SD. Hu-vudanledningarna till denna utveckling lär vara:

• Det är lättare att hacka på ett litet parti utan makt. I syn-nerhet när man bli påhejad av 7-klövern som inte vill ha en ny spelare på plan som kan peka på deras katastrofalt misslyck-ade migrations- och integra-tionspolitik (men framför allt hota dem genom att ta delar av partistöd och riksdagsplat-ser). Då kan man utan risk låta aggressiva hatjournalister ta sig fram i medialjuset och låta dem hetsa, vilket är en troliga-re förklaring än att alla som är journalister skulle vara på det viset.

• De som driver media har gi-

Myten om journalisterna

”Alla journalister är vänster-vridna och hatar SD”

vetvis en politisk agenda (inget konstigt med det och det kan ju även vara en bra agenda), men den är alltid underordnad ekonomiska intressen. Redak-tionerna har press på sig att producera material som kan sälja lösnummer och ägarna vill tjäna pengar på annonsö-rer som betalar mer om uppla-gan är större. I valet 2010 rös-tade 339 610 människor på SD i riksdagsvalet. En tredjedels miljon människor som också är mediakonsumenter. Det sä-ger sig självt att man inte har råd att stöta sig allt för mycket med så stor och fortsatt väx-ande konsumentgrupp. Expressen lär till exempel ha förlorat rätt många läsare på sin onyanserade hets mot SD inför valet 2010. Resultatet blir att mer nyanserade journalis-ter som har trovärdighet istäl-let lyfts fram.

I takt med att de problem som SD lyfter fram blivit allt mer uppenbara för fler och fler människor, så påverkas givet-vis även de som styr mediakli-matet. SD:s agerande i offent-lighetens ljus minskar givetvis

även glöden hos de som har aversioner mot partiet efter-som de nu ser att de haft fel i mycket om vad partiet står för. Journalister med SD-sympa-tier som framträder öppet med detta i media ligger dock en bit fram i tiden. Men vem vet vad som står på ledarsidorna 2018? Vad gäller journalister som ”hatar SD”, så måste man även komma ihåg att det finns ett stort antal regionala tidningar i landet, där den journalistiska nivån i många fall ligger sky-högt över den skandaljourna-listik som främst Expressen och Aftonbladet spyr ut på löpsedlarna i kampen om upp-lagan. Saklig och i huvudsak korrekt journalistik som t.ex. vår egen regionala tidning LT bedriver märker man inte av i andra delar av landet, varvid många gör likhetstecken med Expressens påhopp (på inte bara SD utan ofta på allt och alla) och journalistik. Journa-listyrket har därför tappat mer i trovärdighet än vad som bor-de vara berättigat.

Christofer Johnsson

Det var ganska givet att tid-ningen Södermanlands Ny-heter inte skulle gå i polemik mot de avslöjanden Kvartals-rapporten gjorde kring deras tvivelaktiga arbetsmetoder och den politiska angrepps-journalistik man ofta uppvisat. Man vill nämligen inte ”legiti-mera” sverigedemokrater som jämbördiga samtalsparter. Istället låter man ett upprört politiskt korrekt par från idyl-len Björnlunda agera megafon och gråta ut i ett reportage där SN vill försöka slå i läsarna att det dels skulle handla om massiva protester mot vår tid-ning när det i själva verket var

några få personer (av närmare 48.000 hushåll, det vill säga knappt någon promille). De flesta, även de som inte nöd-vändigtvis sympatiserar med SD, har nämligen inget emot att få information, de klarar alldeles utmärkt att själva av-göra huruvida de vill läsa och eventuellt ta till sig informa-tionen och behöver inte skrika på förbud.

Agitatorer och gärningsmän

Micaela Löwenhielm kom-menterar artikeln ”Invandrar-ungdomar i Gnesta trakasse-rade förståndshandikappad” i en debattartikel ”Gärnings-

man som gärningsman”. Rub-riken säger allt. Nej, Micaela, det är inte alls gärningsman som gärnings-man. Har man fått komma hit som (påstådd eller äkta) flyk-ting, så står man i tacksam-hetsskuld till landet och dess skattebetalare som initialt (ibland permanent) generöst finansierat ens uppehälle och som med öppna armar erbju-dit en att bli en del av landets gemenskap. Då är det ganska magstarkt att man istället för att visa lite tacksamhet och vilja ingå i gemenskapen istäl-let begår brott och trakasserier mot värdfolket. I synnerhet om

man gör det i form av hatbrott mot den allra svagaste och försvarslösa gruppen i vårt samhälle. Av den anledningen finns det ett nyhetsvärde i att omnämna gärningsmännen som invandrare. Skötsamma invandrare har ingen som helst anledning att känna sig träffade av detta, utan borde tvärtom instämma i kritiken. I vårt betydligt mindre flumpo-litiska grannland Finland gör man klart för de som anländer till landet vad som gäller. SD tycker att Sverige borde inspi-reras mer av detta.

Forts. på sidan 12

Storm i ett vattenglas på SN:s redaktion


Södertälje kommun tillämpar en filosofi som kallas Lean. I kommunala sammanhang översätts detta ibland till ”Växt-huset”. Det är ett slags övergri-pande filosofi – en ”überfilosofi” om man så vill – som är ämnad att sätta sin prägel på alla kom-munala verksamheter. Det finns emellertid all anledning ifråga-sätta detta föregivna universal-medel. ”Spindeln i nätet” och sam-tidigt överguru för Lean/Växt-hus-verksamheten i Södertälje kommun är en ung man med indianfrisyr som heter Robert Kusén. Det är han som betrotts med uppdraget att sälja in den-na filosofi till politiker och an-ställda i kommunen. Att han lyckats bra därmed avseende de etablerade politi-kerna framgår av en väl tillrät-talagd propagandafilm, i vilken gruppledarna för samtliga eta-blerade partier sjunger Leans lov (filmen visades i samband med fullmäktigesammanträdet den 5 september, där också Ro-bert Kusén framträdde med sitt

Lean/Växthuset: überfilosofi med skavankerbudskap). Kusén presenterade verksam-hetens tre aktuella nivåer på följande sätt: Nivå 1: Internt inom kom-munens organisation och pro-cesser. Nivå 2: Södertäljes väl-färdssystem. Nivå 3: Offentliga sektorn i Sverige. Att Södertälje har en central roll när det gäller att sprida Le-ans ”välsignelser” demonstreras av det faktum, att den 4–5 okto-ber hålls i Södertälje stadshus ett nationellt Lean-Forum. Sverigedemokraterna avstod från att medverka i den kom-munala propagandafilmen för Lean av det enkla skälet, att partiet tvivlar på att filosofin i fråga förmår leverera vad som utlovas. Lean/Växthuset är en-ligt SD:s mening en überfilosofi med betydande skavanker! Låt oss se vad Wikipedia har att säga om Lean: ”Lean Production är en filo-sofi om hur man hanterar re-surser. Syftet med Lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionspro-

cess som inte skapar värde för slutkunden. Enkelt uttryckt handlar det om ’Mer värde för mindre arbete’.” Grundidén kom från bland andra Frederick Winslow Tay-lor, vilken med sitt så kallade Scientific Management inspi-rerade den amerikanske indu-strialisten Henry Ford. Japan-ska Toyota Production System (TPS) vidareutvecklade Lean-filsofin efter Andra världskriget genom att tillverka sina pro-dukter på resurssnålast möjliga sätt. 1990 kom nästa milstolpe i utvecklandet av det moderna Lean-modellen med en bok av James Wormach, som myntade Lean Manufacturing. Sedan har Taiichi Ohno myntat begreppet Kaizen inom management (ett engelskt ord för företagsled-ning) med innebörden, att man alltid skall eftersträva konti-

nuerlig förbättring. Wikipedia anger att huvudprincipen inom Lean är att ”minimera slöseri”. Metodiken spred sig sedan till bland annat sjukvården, där idén är att få mesta möjliga gjort med minsta möjliga per-sonal. Som vi ser praktiskt taget dagligen har detta slags tänkan-de lett till stress, överbelastning och felbehandlingar inom den svenska sjukvården. Tillgängliga fakta visar att det finns många frågetecken för Lean/Växthus-verksamheten i Södertälje. Det har föranlett SD:s Nader Helawi, ledamot i fullmäktige, ersättare i kom-munstyrelsen och ledamot i flera kommunala nämnder, att inge en reservation till social-nämnden där han bland annat kräver närmare information om Lean/Växthuset och dess betydelse för kommunen Särskilt kritisk är Helawi till

socialkontorets statistik och analys. ”Dessa saknar trovär-dighet”, menar Helawi, ”när man studerar Migrationsver-kets statistik för importerad ar-betskraft och invandring.” Statistiken över importerad arbetskraft visar exempelvis vid tiden för Leans införande 2009 på en stor ökning, när det rätta enligt Leans egen filosofi naturligtvis hade varit att an-vända sig av den arbetskraft som redan fanns tillgänglig. (Se diagram här intill). I stället för att erbjuda arbetslösa jobb har kommunen i stället importerat arbetskraft i städsektorn. – Om man inte hade impor-terat städare kunde kommunen ha sparat cirka två miljoner kro-nor i försörjningsstöd under ett år genom att låta arbetslösa få jobben!, menar Nader Helawi.

Tommy Hansson

Diagrammet visar, att Lean lett till ökad import av arbetskraft när man i stället kunde ha använt arbetslösa.

Sverige utifrån. Nyligen släppte Wikileaks samtliga dokument fria, där man nu i oredigerad form kan läsa USA:s diplomat-post. Saxat ur diplomatposten:

UNCLAS STOCKHOLM 000235

SIPDIS SENSITIVE

SIPDISSTATE FOR EUR/NB

E.O. 12958: N/ATAGS: SOCI PINS

Amerikanska diplomater om svensk invandringspolitikPGOV KCRM ASEC SW SUBJECT: SWEDEN’S IMMIGRANTS’ DIS-PROPORTIONATELY HIGH REP-RESENTATION IN CRIME & WEL-FARE STATS

Ref: Stockholm 192

Sensitive but unclassified. Not for internet. 1. (SBU) Summary. Two re-cent GoS reports show immi-

grants in Sweden to be over-represented in crime and sick leave statistics, which are in-terpreted as being indicators of integration shortcomings. The level of attention applied to the issue of integration stands to increase as we ap-proach the September 2006 parliamentary elections. End Summary.

Immigrants Overrepre-sented in Crime Statistics———— 2. (SBU) According to a report by the National Council for Crime Prevention published in December 2005, immigrants or individuals with at least one immigrant parent perpetrated about 45 percent of all crimes during the period 1997-2001. In re-gard to the most serious fel-onies — murder, manslaugh-ter, assault and rape — the percentage was even higher. 3. (SBU) A National Coun-cil press release about the report focused on other find-ings showing immigrants are often wrongly suspected of crimes — possibly in defer-ence to the politically sensi-tive nature of the crime sta-tistics. The Council report cites failed government in-tegration strategy as partly responsible for the over-rep-resentation of immigrants in criminal activity. Immigrants Use More Sick Leave———— 4. (SBU) Just days after the crime report the National Social Insurance

Office issued a report on use of sick-leave. This report con-cludes that immigrants use sick-leave more often than indigenous Swedes. Those of certain national origins, such as people from North Africa, the Middle East and Turkey, show high rates of sick leave, especially among women. These groups take an aver-age of 34 sick days per year, as compared to 20 days for ethnic Swedes. The report of-fers as a possible explanation that immigrants often fill low status jobs with low wages and often difficult work 5. (SBU) The sick-leave report stated that long-term unemployment can lead to loss of health insurance. Among ethnic Swedes some 5 percent are outside the so-cial insurance system, while among people from North Af-rica and the Middle East the rate is as high as 30 percent. These people are often long-term recipients of state wel-fare, which is arguably gen-erous enough to serve as a disincentive to work.


På senare tid har odemokra-tiska motståndare till Sveri-gedemokraterna bytt stra-tegi och nu börjat inrikta sig på att trakassera och miss-handla kvinnor som företrä-der SD. Kulmen blev kväl-len den 29 augusti, då ett attentat med ett brinnande föremål inkastat genom bre-vinkastet utfördes mot den i Gnesta bosatta sverigede-mokratiska ledamoten Fri-da Grundström. Attentatet har rubricerats som försök till mordbrand.

Frida berättade i Dagens Ny-heter: – När jag slet upp dörren brann det även utanpå dör-ren, det verkade som om nå-gon hällt tändvätska in genom brevlådan och ute på dörren och sedan tänt på, berättar le-damoten. Det är väldigt otäckt att de redan sedan tidigare allvarliga trakasserierna mot Sverigede-mokraterna nu eskalerat till en sådan oroväckande nivå. Hade Frida inte haft en fung-erande brandvarnare och gått och lagt sig tidigt hade hon kunnat brinna inne i lägenhe-ten och även de andra i huset hade kunnat ta skada. Polisen spärrade av lägen-heten för teknisk undersök-ning och i skrivande stund bor Frida på annan ort och det är inte sannolikt att hon kommer kunna bo kvar där efter det som har hänt utan kommer troligtvis att behöva flytta och få skyddad identitet.

Makabert hotbrev

Detta attentat mot Frida Grundström är inte bara ett av de allra allvarligaste som riktats mot en sverigedemo-kratisk representat, utan är kulmen på en serie trakasse-rier där det tidigare förekom-mit skadegörelse med hakkors sprejat på ytterdörren och en grov misshandel, där en svensk man i 40-årsåldern spräckte ett revben på henne. Mannen, som är en tidigare granne till Frida, har även trakasserat och hotat henne verbalt flera gånger, även när hon haft med sig den snart treåriga lilla dot-tern. Datum är satt för rätte-gång och mannen är även för-hörd om mordbrandsförsöket.

Frida hade sinnesnärvaro nog att snabbt ta en bild med mobilkameran innan hon försökte släcka elden och ringde 112. Hon har på nätet klandrats för detta, men som tidigare utsatt för politiska hatbrott, har hon instruerats att noga dokumentera om fler saker skulle hända.

Terrorvåg mot kvinnliga SD-politiker

Tidigare under sommaren har flera andra otäcka händel-ser utspelat sig, mot manliga men nu alltså även i större om-fattning kvinnliga företrädare. Therese Borg i Eskilstuna fick rutorna krossade i bostaden. Therese, som är ensamstå-ende med en fyraåring, hade även hon råkat ut för skadegö-relse med sprejade hakkors på dörren innan trakasserierna förgrovades ytterligare. Therese och flera andra SD-kvinnor har även fått ett makabert hotbrev från en av allt att döma djupt störd per-son som hotar med våldtäkt, styckmord och att äta delar av kvarlevorna (se bild). En av de andra SD-kvin-norna som fått emottaga detta sjuka brev är Hanna Wigh som föredräder partiet i Falköping. Hon berättar för nättidningen Politiskt Inkorrekt: – Jag har även den sista veckan fått mottaga en hel del telefonsamtal från personer med kraftig utländsk brytning som kallar mig för väldigt fula saker bla könsord samt påstår att jag är prostituerad fast med fulare ord då förstås. De

talar även om att de ska skära halsen av mig. Hur man som vanlig män-niska med familj som vill göra en insats som fritidspolitiker kan uppfatta detta tror jag många inte riktigt reflekterat över. Hanna fortsätter: – De värsta samtalen kom en lugn vanlig eftermiddag då jag och min son stod i hallen och skulle ta på oss skorna för att hämta dottern på förskola. Att svara i telefonen och höra allt

detta när min son står bredvid fullständigt oförstående varför mamma blir så konstig och att sen när samtalet bryts försöka vara som vanligt och fortsätta som vanligt det är en påfrest-ning. Han ringde sen igen men då råkade jag trycka bort sam-talet. Han gav sig dock inte

utan ringde igen precis när vi kommit fram till dagis för att upprepa alla sina fula ord och mordhot när sen även det samtalet bröts var det bara att gå in på förskolan och hämta min dotter och försöka vara trevlig och käck och fortsätta precis som ingenting. Det är kontraster.

Vänsterpersoner bakom

Att det är vänsterpersoner som ligger bakom är ju inget spek-

takulärt påstående, men i dessa fall bekräftar de det själva: – Hotsamtal är något av vår vardag. Jag har exempelvis två personer som ringer då och då med förställda röster och vill sjunga dagens visa för att sen övergå till skrikande om

röd flagga och revolution osv. Man tar samtalet, lyssnar, läg-ger på och får fortsätta som inget. Men nu då det eskalerar på det här viset är jag orolig för att det snart kommer bli mycket värre. Andra kvinnor som drabbats i denna våg av brott mot SD-Kvinnor är Kristina Winberg i Jönköping och Marie Eden-hager i Borlänge och man ser att det inte är ett geografiskt isolerat fenomen, utan en rikstäckande våg av brott mot demokratin. Ett av huvudproblemen med att komma till rätta med de politiska attentaten och trakasserierna är att politiker och i viss mån även journa-lister uppmuntrat folk som är benägna till den här typen av saker. Detta har dels skett genom att man genom åren kallat SD för ohyra, löss, råt-tor etcetera och sedan har man uppmanat att dessa typer måste ”bekämpas”, vilket blir en bärande del i en avhumani-seringsprocess där förövaren inte uppfattar att han (eller hon) ger sig på en fullvärdig medmänniska som råkar ha en annan politisk åsikt. Utan några slags elaka poli-tiska sagoväsen som inte har samma rättigheter som övriga medborgare och som man bör bekämpa med alla medel som står till buds. När sedan fack-föreningar som syftar till att tillvarata en viss yrkesgrupps rättigheter och intressen gen-temot arbetstagarna utesluter eller mobbar sina egna med-lemmar (som betalat för att få sina rättigheter tillgodosedda) för att de är sverigedemokra-ter, ja då är det inte så svårt att förstå att dessa destruktiva personer som vill finna rätt-färdigande för sina handlingar ser sig göra något i samhällets ögon nyttigt. Detta i ljuset av hur både samhällsinstanser och makthavare signalerar att man är non grata och ska förskjutas från samhället om man valt att gå med i SD. Så sent som i senaste val-rörelsen uttalade sig självaste statsministern Fredrik Rein-feldt till Helsingsborgs Dag-blad med anledning av de då nyligen begångna attackerna mot SD: – Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan män-niskor inte ska bli förvånade om sådant händer.

Gudmundson fördömer

Den enda rikstidning som tycks ha förstått allvaret i det-ta är Svenska Dagbladet, vars ledarskribent Per Gudmun-son i en ledare fördömer den uppsjö av attacker som riktats mot partiet på senare tid. Han kommenterar där Reinfelds

Forts. på sidan 12Frida Grundström. Hanna Wigh. Therese Borg.

Det makabra hotbrevet.


Gästkrönikan i förra numret problematiserade att vuxna per-soner tar sig till Sverige och ut-ger sig för att vara barn och den redogjorde för vad detta kostar i detalj (och exemplifierade vad dessa pengar istället till skulle kunna ha räckt till i humant bi-stånd på plats). Några få indivi-der (i princip samtliga i idyllen Gnesta förefaller det som) har upprörts över detta. I sak hade man ingen kritik som man kunde klandra arti-kelskribenten för (de enorma kostnader som redogjordes för vågade man t.ex. inte säga nå-got om), utan det man reagera-de på var några ordval och att vi hade spetsat till det hela genom att sätta in en bild på en person som skulle representera ironin i att man kallar myndiga yng-lingar eller ibland till och med fullvuxna karlar för ”barn”. Vi menar att det är ett osmakligt bedrägeri när migranter som allt att döma inte uppfyller kra-ven för asyl istället ljuger om sin ålder för att kunna platsa i en generösare och känsligare kategori som är avsedd att om-fatta föräldrarlösa krigsbarn och andra barn som på grund av krigssituation skickas iväg. Vi upprörs både över hur mycket pengar detta kostar och över hur politisk korrekta svenskar som ju säger sig värna den generösa svenska invand-ringsmodellen väljer att blunda och slå huvudet i väggen hellre än att se på fakta som pekar på ett omfattande missbruk av de generösare regler och resurser som ensamkommande minder-åriga omfattas av. Vi ber er som

Angående de ensamkommande

inte förstod detta om ursäkt och tar till oss kritiken. Kvartalsrap-porten ska vara en tidning som alla kan förstå. Därför så väljer vi att publi-cera bilder på autentiska perso-ner som själva valt att figurera i något medialt sammanhang och som i sin ansökan hävdar och av myndigheterna behand-las som om de vore minder-åriga personer. Döm själva, är personerna på bilderna max 17 år gamla?• 2005 kom 400 ensamkom-mande och man såg aldrig några bilder på fullvuxna kar-lar. De som kom var riktiga

minderåriga så som lagen av-sett. Könsfördelningen var skev då också, men alls som idag. • I takt med att man upptäckt att det är lätt att få asyl som minderårig även som vuxen har siffrorna ökat lavinartat (ingen händelse i världen inträffade som kunde förklara de ökade strömmarna på annat sätt). Förra året kom hela 2400. Nu ser man allt oftare sökande som är allt annat än barn. An-delen flickor är förkrossande liten, vilket i sig är misstänkt. Det finns lika många flickor som pojkar i länderna de kom-mer ifrån, är det farligt att vis-

tas där skulle väl föräldrarna i lika stor utsträckning skicka iväg sina döttrar till säkerheten i Sverige?

Förklaringen är helt enkelt att en stor del av de som kommer under senare år är inte barn, utan är unga män som vill för-söka få PUT (permanent uppe-hållstillstånd) lättare. I Norge har man haft liknande problem och därför stoppat fusket ge-nom ålderbestämning via tand-röntgen, som slagit fast att nio av tio av de sökande ljugit som sin ålder och att hälften av de som sade sig vara minderåriga

var över 20 år. Det har fram-förts kritik mot metoden och nu senast uppmärksammades Golam Rezai från Afghanistan som fick sin ålder uppskriven till 27 år efter att en norsk tand-röntgen kommit svenska mig-rationsverket till handa. Även om metoden inte skulle visa sig vara helt tillförlitlig och exakt på året, så är det ändå en av de mest använda metoderna i världen när man fastställer ål-der på mordoffer. I varje fall lär den inte vara så otillförlitlig att den visar fel på 10 år och inte kan skilja på en tonåring och en fullvuxen man på snart 30 år. Har man äkta flyktingskäl så kan man söka asyl i Sverige. Är man vuxen så ska man söka som vuxen. Asylrätten bygger på att man har godtagbara asyl-skäl enligt de kriterier myndig-heterna satt upp (vilka i Sverige är oerhört generösa i jämförel-se med omvärlden). Uppfyller man inte dessa krav ska man inte få stanna, annars finns det ju ingen poäng med att ha dessa regler. Uppfyller man dä-remot kraven har man ju ingen anledning att ljuga. Så kastar man bort sitt pass, ljuger om sin ålder eller liknande bör man automatiskt få avslag på sin an-sökan. Håller man inte med om detta, så bör man inte hymla en massa utan helt enkelt stå för att man är motståndare till den reglerade invandring vi har och öppet propagera för det man vill se istället: en fri oreglerad invandring där precis alla som vill får bo i landet.

Christofer Johnsson

”Barnen” aktiverar sig under väntan på uppehållstillstånd till exempel med att spela fotboll. Är verkligen alla på denna bild max 17 år gamla? Är ens någon av dem 17 år eller yngre?

Den 2 maj hölls en ganska sär-egen debatt i Södertälje kom-munfullmäktige. Då behand-lades kristdemokraten Robert Halefs motion om att Södertäl-je borde inleda ett vänortssam-arbete med staden Qamishly i nordöstra Syrien. När motionen lades för två år sedan hänvisade KD:s dåva-rande gruppledare i fullmäktige Robert Halef, numera riksdags-man, till att det i Södertälje fanns omkring 8000 syrianer/assyrier med en bakgrund i Qa-mishly med omkringliggande byar. Ett vänortssamarbete, re-

Halef (KD) stångade pannan blodig mot verklighetensonerade Halef, skulle stärka vänskapen mellan befolkning-arna i de båda städerna och dessutom ge den syriska staden lovvärda demokratiska influen-ser. Jag var redan då motionen tillkom för två år sedan mycket kritisk mot Halefs initiativ. I ett inlägg i tidningen Södertäl-jePosten (4/3 2009) kritiserade jag Halef och andra mer än lov-ligt troskyldiga bedömare, som trodde att en vänortssamverkan skulle kunna leda till ökad de-mokrati i Syrien, och skrev: ”Tvärtom skulle sannolikt Sy-

rien ta ett vänortssamarbete av skisserat slag som ett svenskt godkännande av diktaturen i landet.” Det mest sensationella med Robert Halefs motion var väl att han stod fast vid den även efter den senaste händelseut-vecklingen i Syrien. Det mus-limskt styrda landet var en av världens hårdare diktaturer redan 2009 och hölls i ett fast grepp av Bashar al-Assad, son till Hafez al-Assad som var dik-tator i 30 år mellan 1970 och 2000. Sedan tidigare i år tillhör Syrien de arabländer där stora

delar av befolkningen krävt demokratiska reformer, något som föranlett Bashar-regimen att skicka ut väpnade trupper som skjutit skarpt på fredliga demonstranter och dödat eller svårt lemlästat tiotusentals per-soner. Men Robert Halef ger sig inte. Han vägrar ståndaktigt inse, att såväl tid som verklighet sprung-it ikapp hans motion. Han borde ha lärt något av sin efter-trädare som KD-gruppledare, Veronika Westergård, som inte brydde sig om att yrka på bifall Robert Halef vs. verkligheten.

Foto: Riksdagen Forts. på sidan 12

Vi visade fotbollsbilden och dessa bilder för några utländska bekanta som inte känner till denna diskussion och frågade hur gamla de trodde att personerna på bilderna var. Från 20 till 35 år gamla var svaren vi fick.


När den islamistiska terrorn nådde Södertälje

I utkanten av samhället Gnes-ta ligger en idyllisk vrå där man som boende har en vack-er omgivning med utsikt mot idylliska Frösjön och Frustu-na kyrka, som byggdes redan på 1100-talet. Där lever man bra och har man skaffat barn får de gå i en trygg skola utan kriminella gäng som saboterar undervisningen, hotar lärare och andra elever med mera. Men det finns även en risk att man i lyckoruset av sitt goda liv glömmer bort att det finns de som är mindre lyckligt lottade här i livet. Säkert finns det personer som inte gillade verklighetsbeskrivningarna av de negativa samhällsyttringar som återfinns på andra sidan fönsterrutan. Det riskerar kanske att krossa illusionen man lever i. Hur som helst bor där en person som hatar san-ningen till den grad att hon tycker att den borde förbjudas. En anmälan gjordes därför av denna person till Justitiekans-lern (se bildruta). Anmälaren ville inte bara få det aktuella numret dömt, utan ville även att Posten skul-le förbjudas dela ut tidningen som sådan. Inte bara oerhört demokrati- och yttrandefri-hetsfientligt, utan även höjden av otack när denne person själv är invandrare och som givits möjlighet att bo här med oss i vårt land. Det minsta man kan begära är väl att någon som bosätter sig här respekterar vår (emel-lanåt redan haltande) tradition av demokrati och yttrandefri-het istället för att slösa landets skattepengar på anmälningar i syfte att lägga munkavle på befolkningen. Många flyr till Sverige för att här få avnjuta just dessa åtråvärda rättighe-ter – att få säga vad man tyck-er utan att riskera repressalier från statsmakten. Då känns det osmakligt med folk som flyttar hit och vill försämra dessa rättigheter. Skäms!

Christofer Johnsson

Kvartalsrapporten anmäld och friad hos Justitiekanslern

Anmälan är en offentlig handling och vi väljer därför att återge den, så att läsarna själva kan ta del av den i sin helhet. Ladda ner dokumentet i full storlek på www.kvartalsrapporten.se.

Frustuna kyrka.

Domprosten Rofael Kutaimy klarade sig undan terrorattacken i Bagdad med livet i behåll. Foto: Tommy Hansson

Den 31 oktober 2010 slog den islamistiska terrorn till mot en kyrka i Bagdad. En handfull medlemmar i jihadistgruppen Islamiska staten i Irak trängde under pågående gudstjänst in i Syriansk-kaldéiska kyrkan i den irakiska huvudstaden och massakrerade omkring 70-ta-let personer till döds samt ska-dade åtskilligt fler. Av de tre präster som tjänstgjorde vid altaret under attacken över-levde endast en. Den överlevande prästen, domprosten Rofael Kutaimy, var en dryg månad efter ter-rorattacken så pass återställd att han kunde besöka sin bror i Södertälje för en tids åter-hämtning. Under besöket pas-sade han på att hålla en press-konferens i Sankt Ansgars Katolska kyrka i Södertälje och berätta om sina skakande upplevelser den där fruktans-värda söndagseftermiddagen i Bagdad. Så varför skriva om händel-ser som ligger nästan ett år tillbaka i tiden? Självmords-bombaren som av misstag de-tonerade sin sprängladdning för tidigt mitt i julruschen i Stockholm förra året visar att den islamistiska terrorn nu nått vårt eget land. Och det är tyvärr ett inte helt orealistiskt scenario att en eller flera ter-rorister skulle komma på idén att spränga en kristen kyrka i Södertälje – som av somliga kallas ”Sveriges Jerusalem” på grund av sina många aktiva invandrarkyrkor – i luften för att på så sätt slå ett slag för Al-lah. Fader Rofael var märkbart tagen av händelserna den 31 oktober men förmådde ändå redogöra för terrorattacken på ett klart och redigt sätt. Han talade arabiska vilken översat-tes direkt till svenska. – Jag klarade mig med li-vet i behåll genom att ta min tillflykt till kyrkans sakristia, berättade fader Rofael vid presskonferensen som hölls

två veckor före jul. Dit kunde jag också rädda många guds-tjänstbesökare. Hörseln, inre organ och underlivet skadades dock. Domprost Kutaimy berättar att den katolska församlingen höll gudstjänst som vanligt på söndagseftermiddagen den sista dagen i oktober när fem välbeväpnade terrorister trängde in i kyrkan. Några krav framställdes aldrig: terroris-terna öppnade genast eld med sina vapen och kastade grana-ter omkring sig. Gudstjänst-deltagarna började skrika. Detta blev inledningen till fyra timmar fyllda av våld, ter-ror och skräck. Kyrkan fylldes efter hand av döda och lem-lästade kroppar – män, kvin-nor och barn – samt kopiösa mängder blod. Fader Rofaels unga prästkolleger, som var 30 respektive 27 år gamla, döda-des redan inledningsvis. – Granaterna gav upphov till ett öronbedövande oväsen, förklarade Rofael Kutaimy. Jag skadades själv först i slu-tet av attacken, vet inte om det var till följd av kulor från eld-handvapen eller granatsplit-ter. Jag märkte bara att jag hade blod över hela kroppen och att jag var skadad. Tur i oturen var att detta hände un-der de sista 15 minuterna av attacken. När det hela var över var alla fem terrorister döda efter att ha sprängt sig själva i luften, utan tvivel övertygade om att de hedrat Allah med sitt dåd och nu skulle få tillträde till det hägrande paradiset. – Det tog militären fyra timmar att ta sig in i kyrkan, konstaterade fader Rofael. Jag såg blod överallt och männis-kor som rörde sig. Jag togs till ett sjukhus, genomgick en operation och fick samman-lagt nio liter blod. Jag låg på detta sjukhus i åtta dagar och fick, då jag vaknade, reda på att höga män i den irakiska staten, liksom representanter

– Vi irakier älskar vårt land, förklarade fader Rofael med stor övertygelse. Om vi kunde leva i säkerhet där skulle ingen vilja lämna Irak. Nu flyr emel-lertid såväl kristna som musli-mer utomlands på grund av de osäkra förhållandena. Enligt Rofael Kutaimys sätt att se förändrades hela situa-tionen i Irak på ett drastiskt sätt efter diktatorn Saddam Husseins fall 2003: – Något har förändrats, vil-ket jag som präst inte förstår

för shia- och sunnimuslimer, besökt min sjuksäng. Efter behandlingen i Bagdad fördes Rofael Kutaimy och ett drygt 50-tal övriga skadade till Paris eller Rom för ytterligare vård. Domprosten var då ännu ovetande om hur många döds-offer terrordådet hade krävt. På sjukhuset Saint Antoine i Paris fick han förstklassig vård och kunde mottaga besök av höga kyrkorepresentanter, ex-empelvis från Koptiska kyr-kan.

vad det är. I egenskap av en kristen som hela mitt liv levt sida vid sida med muslimer i frid och ro tvivlar jag på att irakiska muslimer kan utföra terrordåd av detta slag. Ut-ländska fingrar har fört Irak in i en mörk tunnel. ”Utländska fingrar” kan även föra Södertälje och Sverige in i en mörk tunnel. Låt oss in-nerligt hoppas och be för att så inte kommer att ske!

Tommy Hansson


Stavhopparlegendaren Ragge Lundberg avled nyligen i sin födelsekommun Nybro, 86 år gammal. Att Ragnar ”Ragge” Lundberg är Södertäljes bäs-te friidrottare någonsin torde bestridas av ingen. Ragge, från början smålänning, blev europamästare i Bryssel 1950 och olympisk bronsman i Helsingfors 1952. Grenen var stavhopp. Därnäst kommer Richard Dahl, sensationell EM-segrare i höjdhopp 1958, samt Kenth Eldebrink, som knep bronset i spjut i Los Angeles-OS 1984.

Född i småländska Madesjö 1924 kom Ragnar Lundberg i unga år till Södertälje där han tävlade för IFK Södertälje. Han slog igenom 1947 genom att slå Allan Lindbergs svenska rekord i stavhopp genom att hoppa 4,21. 1948 förbättrade han det rekordet fem gånger med 4,36 som bäst, vann sitt första SM-tecken samt kom femma i OS i London på 4,10. Således ett genombrott som hette duga. Lundberg skulle hålla sig kvar i toppen i ytter-ligare ett decennium innan han trappade ned på klubb- och di-striktsnivå i IFK. Det var i de sammanhangen artikelförfatta-ren i späd ålder hade nöjet att uppleva ”Ragge”, som han mest kallades, på närmare håll.

Vann Bryssel-EM 1950

Olympiaåret 1948 hade Ragge också slagit europarekord två gånger med 4,32 respektive 4,36, det senare rekordet satt på hemmaplan i Södertälje anrika idrottspark med dess fjädrande kolstybbsbanor. Han domine-rade stavhoppet i Sverige un-der 1950-talet och blev svensk mästare elva gånger i rad åren 1948-58. 1949-51 samt 1953 blev han även svensk mästare i 110 meter häck. 1950 förbättrade Lundberg sitt eget europarekord i två om-gångar upp till 4,40, varför det inte var någon sensation att den småländske södertäljebon skul-le vinna EM i Bryssel samma år på just 4,40. Därtill lyckades Lundberg knipa silvret i 110 meter häck med personbästa 14,7. Genom sin höga klass i båda dessa grenar kom Lundberg att bli en betydelsefull komponent i det svenska friidrottslandslaget under 1950-talet med rader av segrar. I tidningen All Sport (10 1952) lyfts exempelvis Lund-berg fram som ”den förkropps-ligade segerviljan” i landslaget, främst tack vare sin seger i kor-ta häcken i en landskamp mot Tyskland i Düsseldorf.Åke Hall framhåller lyriskt: ”Som fysiskt uttryck för en vilja var Lundbergs explosiva ögonblick på målsnöret större än någon dansartist kan skapa.

Hans vilja var så tekniskt befri-ad från fysiska hinder och an-strängningar, de var inte hinder men hjälp, uttrycksmedel, red-skap.”

OS-trea 1952

Men det var alltså stavhopp som var Ragge Lundbergs pa-radgren. Om dagens genera-tion tycker att de resultat man nådde på den tiden var små-smulor jämfört med dagens, så har detta en naturlig förklaring – fram till början på 1960-talet, då stavhoppet genomgick sin glasfiberrevolution, använde hopparna först bambu- och där-efter stålstavar. Hade Lundberg haft tillgång till glasfiberstavar under sin storhetstid hade han gissningsvis hoppat en meter

är Södertäljes främste friidrot-tare genom tiderna så torde det vara lika obestritt att Richard Dahl, född i Landskrona 1933 och tävlande för Södertälje IF, bör rankas tvåa. Dahls stora och för varje friidrottsvän oför-glömliga prestation var det sen-sationella guldet i höjdhoppet i europamästerskapen i Stock-holm 1958. Inför Stockholms-EM hade Richard Dahl som bäst tidigare presterat 2,08, ett respektabelt resultat vid den tiden men knap-past så bra att Dahl sågs som en tänkbar vinnare. Då trodde nog fler på stockholmaren Stig ”Stickan” Pettersson. När den gastkramande tävlingen var över var dock Richard Dahl vinnare med 2,12, vilket var en centimeter bättre än Bengt ”Benke” Nilsson tidigare svens-ka rekord från 1954. Tvåa var tjecken Lansky och trea Stickan Pettersson. Det sägs att Richard Dahl i finalen i Stockholm hoppade som i en egen värld utan att notera vad som försiggick utan-för denna. Det han utförde var en klassisk bragd, och mycket riktigt belönades Richard Dahl i slutet på året med den finaste utmärkelse en svensk idrottsut-övare kan få, nämligen Svenska Dagbladets bragdmedalj. Svenska Dagbladets tidiga-re sportchef Martin Lehman skriver i Bragdernas bok – som handlar om bragdmedaljörerna 1925-83 – följande om Dahls prestation: ”’Någon som satt på ribban’ måste ha älskat Richard Dahl; ribban darrade som ett rö för vinden när Richard vikt sig över den på 2,12. Nere i gropen hann han att förtvivlat stirra upp och gunga huvudet i takt med darr-ningarna, men ribban låg kvar. Bragden var gjord.” Richard Dahl skulle under återstoden av sin karriär som höjdhoppare aldrig mer kom-ma i närheten av de 2,12 från Stockholms stadion. Han slu-tade snart den aktiva banan för att satsa på en framgångsrik karriär som sportjournalist.

Sportchef på Länstidningen

Det var i Dahls kapacitet av sportchef på Länstidningen jag kom i kontakt med honom vå-ren 1969, då jag inledde min bana som skribent under sig-naturen ”Tom” med att i LT skriva sammanfattningar av fotbollsomgångarna i division VII samtidigt som jag gick sista året i gymnasiet. Jag hade dock träffat den vördnadsvärde Richard Dahl redan omkring tio år tidigare. Han och Ragge Lundberg kör-des då runt av min far Bror Hansson, kompis med Lund-berg då de tävlade för samma klubb, i trakterna runt Söder-

tälje på jakt efter en lämplig inomhuslokal där friidrotts-träning skulle kunna bedrivas under vintersäsongen. Jag var runt sju-åtta år och hade den stora lyckan att få följa med. Jag vill minnas att man börja-de undersöka interiören i ladan vid mitt föräldrahem (Svaläng-en) innan färden gick vidare några kilometer i riktning Mä-laren, där det fanns en väl till-tagen lagringslokal i anslutning till Högantorps säteri. Inget av de alternativ som uppenba-rade sig på denna anspråkslösa rundresa visade sig passa för ändamålet, och det skulle dröja åtskilliga år innan det fanns möjligheter till friidrottsträning inomhus värd namnet i Söder-tälje. Jag träffade på Richard Dahl många år senare vid SM i frii-drott i Växjö 1983. Han var där i egenskap av sportchef på Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm, jag såsom utsänd av Idrottsbladet i Södertälje. Vi hamnade bredvid varandra på pressläktaren och hade en trev-lig konversation som jag minns det. Richard Dahl avled 2007.

Kenth OS-trea 1984

Södertälje IF:s Kenth Eldebrink (född 1955) vann till skillnad

Ragge, Richard och Kenth – Södertäljes bästa friidrottare

från Ragnar Lundberg och Ric-hard Dahl inget stort internatio-nellt mästerskap. Främsta me-riten är i stället den hedrande bronsmedaljen i spjutkastning vid de olympiska spelen i Los Angeles 1984 med resultatet 83,72. Dock fanns inga kastare från det bojkottande östblocket med. Kenth Eldebrink – som för öv-rigt är pappa till baskettvilling-arna Elin och Frida Eldebrink och bror med förra hockeystjär-nan Anders – tillhörde världens spjutelit under 1980-talet. Bäs-ta resultatet hänför sig till 1983, då Kenth nådde 91,14 i sista omgången i det årets finnkamp vilken han som förste svensk sedan 1960 vann. Jag var själv på plats på Stockholms stadion och såg det mäktiga kastet. Med tanke på att Sverige vid den här tidpunkten hade ett flertal goda spjutkastare, var det en förnämlig prestation av Kenth Eldebrink att bli svensk mästare fyra gånger mellan 1977 och 1984. Sedan ett spjut med annorlunda tyngdpunkt införts 1986 i syfte att förhindra superlånga och säkerhetshotan-de kast på över 100 meter, valde den skadedrabbade Eldebrink att avsluta karriären.

Tommy Hansson

högre än det svenska rekord han satte i Nordingrå 1956 med 4,46. 1952 blev Ragge Lundberg bronsmedaljör i Helsingfors-OS genom att återigen prestera 4,40, att jämföra med USA-pas-torn Bob Richards segerresultat på 4,55. Richards vann igen i Melbourne 1956 på 4,56 medan Lundberg då slutade femma på 4,25. Två år dessförinnan hade det blivit EM-silver i Bern med 4,40. Ragnar Lundbergs svenska stavrekord stod sig till 1962, då det slogs av glasfiberhoppa-ren Svante Rinaldo. Min kusin Kjell och jag var mycket impo-nerade av Lundbergs spänst, då han i samband med klubbmat-cherna på distriktsnivå i början på 1960-talet hur lätt som helst jämfota hoppade över stålstake-tet som löpte runt Södertälje IP. Utan elitträning vann han alla stavtävlingar han ställde upp i med resultat en bit under 4,00. Ragnar Lundberg var känd för att i alla väder vara en ur-sympatisk idrottskamrat, som dessutom vann allas beundran genom att i vått och torrt ställa upp för sin handikappade fru.

Dahls oförglömliga EM-bragd

Om Ragnar Lundberg tveklöst

Ragnar Lundberg, IFK Söder-tälje (1924-2011).

Ragge Lundberg i häckträning på Bosön på Lidingö. Foto: All Sport


Biologiska museet i Södertälje uppfördes som en undervis-ningsanläggning till dåvarande Läroverket år 1913. Bygget be-kostades av industrimagnaten, naturvännen och idealisten Carl Fredrik Liljevalch den yng-re (1837-1909), vilken avled på Saltskogs gård i Södertälje fyra år innan bygget stod klart. Lil-jevalch, som var son till en känd diplomat och industriidkare med samma namn, är bland annat mecenaten som möjlig-gjorde Liljevalchs konsthall i Stockholm. Biologiska museet riskerar nu att läggas ner, eftersom Sö-dertälje kommun inte anser sig ha råd att driva denna i sitt slag unika institution vidare. Byggnaden är ett tidstypiskt ju-gendhus av stort arkitektur- och kulturhistoriskt värde. Som ar-kitekt står Hjalmar Cederström (1880-1953), vilken eljest är mest känd för sina sjukhusarbe-ten. Han var en av tillskyndarna av Södersjukhuset i Stockholm och även verksam med Söder-tälje sjukhus. Museet, beläget i byggnads-landskapet kring gymnasiet mitt emot Södertälje sjukhus, sor-terar administrativt under To-rekällbergets friluftsmuseum. – Det har varit svårt att finna intressenter som vill driva Bio-logiska museet vidare, säger Torekällbergets chef Stefan Sundblad. Vi har frågat bland

Det unika Biologiska museet måste räddas!

andra skolorna, Tom Tits och Naturskyddsföreningen. Ingen tycks vilja ställa upp. Anna Bohman (S), kultur- och fritidsnämndens ordfö-rande, har när detta skrivs dock ännu ej givit upp hoppet om att rädda museet. – Det finns alternativ som ännu inte undersökts, säger hon. Biologiska museets interiör utgörs av ett diorama i form av ett sörmländskt landskap för-sett med uppstoppade djur och inspelade fågelläten. Detta pe-dagogiska grepp var för sin tid banbrytande och hade utfor-mats av konservatorn, zoologen och upptäcktsresanden Gustaf Kolthoff (1845-1913) med hjälp av sonen Kjell Kolthoff. Museet totalrenoverades 1970 och åter-invigdes 1983. – För att driva museet vidare på en någorlunda anständig nivå skulle krävas cirka 450 000 kronor årligen, säger Stefan Sundblad. För att driva det vi-dare på miniminivå och enbart bevara det som kulturminne krävs runt 200 000 kronor. För närvarande görs från kommunalt håll absolut ingen-ting för att hindra Biologiska museet från att förfalla. Om så sker vore det ett kulturmord – eller kanske rättare en långsam utsvältning – utan like. Biolo-giska museet måste räddas!

Tommy Hansson

Det är inte bara kvinnor inom SD som utmärkt sig som grupp som extra utsatt. I förhållande till sitt antal är det en stor överrepresenta-tion av antalet grova brott riktade mot våra företräda-re som är utomeuropeiska invandrare.

Det allvarligaste dådet in-träffade förra året under val-kampanjen, då SD:s kandidat syrianen Issa Issa i Göteborg knivhöggs i axeln, ryggen, handen och benet. Hans hö-

Utomeuropeiska invandrare som företräder SD extra utsattagra hand är nu förlamad. Han slogs även i ansiktet, sparkades och man slog en flaska i hans huvud. Det ledde till att han skrämdes att lämna partiet och lägga ner allt poli-tiskt arbete. Lyckligtvis har inget lika allvarligt drabbat någon annan, men flera andra väldigt allvarliga och otäcka attentat har riktats mot både folkvalda och andra politiskt engagerade sverigedemokra-ter med irakiska rötter i Sö-dertälje: • Leith Chalabi, är ersättare

i kommunfullmäktige i Söder-tälje och sitter i flera nämnder. Han pistolhotades av två män i sitt hem, fick sin balkong ra-serad med bulldozer och har utsatts för flera andra allvar-liga hot. • Nader Hillawi, sitter i kommunfullmäktige, kom-munstyrelsen, flera nämnder och är nämndeman i tingsrät-ten. Han blev vida känd för allmänheten via de reportage i LT om hur han mobbades av en fackpamp och som försökte få honom utsparkad ur facket

om han inte lämnade SD. Han har därefter hotats med kniv, blivit skjuten med laser i ögat, blivit slagen med batong över handen och fått massor av oli-ka hot. • Marwan Odiesh har fått sin bils fönsterrutor sönders-lagna två gånger och utsatts för allvarliga hot. Att detta är något särskilt riktat mot dem för att det är invandrare har framgått av ho-ten, men det blir även uppen-bart när inga av våra svenska folkvalda besvärats.

Vi kommer att fördjupa oss mer i dessa tragiska saker, men även många positiva händel-ser i nästa nummer av Kvar-talsrapporten. Det rönte stor uppmärksamhet att SD hade hälften irakier på sin kom-munala lista inför valet 2010 i Södertälje. Vi kommer med anledning av detta att ha en en stor special kring våra ira-kiska medlemmar och deras engagemang i SD Södertälje i nästkommande nummer.

Christofer Johnsson

Nu när bilden av ”världens bästa skolor” har rämnat och fallit i bitar är det dags att fri-sera och bortförklara verklig-heten. Självklart att vi skulle kunna vara bäst, men…Vi har elever som ”kommer från ett annat land”. Sedan finns det barn som ”har föräldrar utan gymnasieutbildning”. Några elever ”bor med en ensam vård-nadshavare”. Till råga på allt har vi pojkarna som ”generellt har en sämre måluppfyllelse än flickor”. Slutsatsen är: Om vi skulle ha endast svenskfödda flickor med parlevande, högutbildade föräldrapar, då skulle vi vara världsbäst…Med tanke på skol-plikten måste vi ha alla sorters elever, men vid resultaträkning avskriver vi dem som hindrar oss från att vara bäst.

Underlig skolpolitik

Så löste vi den gordiska knuten, och i fortsättningen belönar vi alla lärare som arbetar efter den nya linjen. Därmed får vi stöd för att vi kan behålla våra illusioner. Vi har problem med elevunderlaget, men våra sko-lor är bäst… Nu när vi återställt ordning-en kan vi sjunka tillbaka i den vanliga bekväma ställningen och fortsätta ägna oss åt nyare skolreformer, nyare läroplaner, uppgraderingar av skollagen. Vi kan konstruera ett nytt betygs-system och hitta nya svepskäl om det skulle gå lika galet som vanligt. Att skruva ner förväntning-arna på cirka tre fjärdedelar av eleverna, det är en underlig skolpolitik! Och det var inte bättre förr. Slagordet genom årtiondena var att ”kunskap är makt”, samtidigt som de välut-bildade stämplades som ”över-kvalificerade” och underlaget till betyget var ”kvot” och inte kunskap. Frågan är om vi har skolan för att utbilda eleverna eller för att sortera barnen i lämpliga fack och prioritera några ut-valda. Vi blir tårögda av tanken att vi bidrar till att kunskaps-törstande barn i u-länder kan få utbildning. Men nu har vi all anledning att spara tårarna

Tankar kring en DN-artikel 21/4 2011:

Vi skulle kunna vara bäst…för att kunna gråta över det nya sättet att sortera barn inom det svenska skolväsendet.

En hållbar grund

Det är självklart att lärarna skall ha rimlig lön för mödan, men att skapa avund och ri-valitet genom lönesättning är förkastligt. Ni vet att det i stort sett är samma skolor som varje år ”hamnat i topp” och det utan extra lönelyft! Fyra skolor, och inte fyra lä-rare som ”nått anmärkningsvärt bra resultat”. Har ni studerat deras metod? Har ni rekom-menderat skolorna att följa de-ras exempel? Har ni uppmunt-rat skolorna att samarbeta för barnens bästa? Förstår ni Al-viksskolans kärleksfulla, kloka pedagogik? De kvoterar inte, de möter barnen på barnens nivå. De hjälper eleverna att växa och vara självmedvetna och trygga. De når resultat eftersom de har lyckats behålla sin lärarstatus trots de styrandes härjningar och reformer. Politikerna tycks vara överens om att med pengar går det att få människorna dit man vill. Kan ni fatta att dagens problem inte gäller lönespridning? Dagens problem är: lärarbrist, obehö-riga lärare, håltimmar, kontakt-löshet, splittring, otrygghet och besparingar. Och att lärarna nedgraderas till någon sorts ”pass upp” vid självstudier. Att ni fick idén att barnens betyg-sättning på lärarna skall utgöra grund för lärarnas löner. Lärarstudenterna i Malmö ef-terlyser fler undervisningstim-mar. De vill ha en stabil grund att stå på. De vill vara respekte-rade akademiker för att kunna ge barnen adekvata, heltäck-ande och hållbara kunskaper. De vill vara stolta, aktade yr-kesmänniskor. Ni uppmuntrar girighet, kvotering och diskri-minering. Ni uppmanar lärarna att se barnen som en väg till lönelyft och tar bort lärarnas fantastis-ka förmåga att se varje elev som en unik utmaning. Att kunna ge alla elever en hållbar grund stärker lärarnas yrkesstolthet. Undervisning är samarbete och

yrkesskicklighet och inte mara-tonlopp för högre löner!

Lönespridning inget trollspö

När ni har uppfattningen att ”pojkar har en sämre målupp-fyllelse än flickor” bidrar ni i högsta grad till, att pojkarna lever upp till negativa förvänt-ningarna. Att sänka förvänt-ningsnivån på grund av kön, föräldrarnas utbildning och ci-vilstånd är att säga till barnen att ”du räknas inte”. Och barnen gör sitt bästa för att motsvara de destruktiva för-väntningarna. Är det nya sättet att sortera en utstuderad form av diskriminering eller ett bevis på inkompetens… Skolborgarrådet i Stockholm tycks tro att större lönesprid-ning är någon sorts trollspö, som förvandlar brister till fram-gångar. Så är det tyvärr inte. Lö-nespridningen trollar inte bort håltimmarna och trollar fram flera ämneskunniga, behöriga lärare eller ökar lärarstatusen och arbetsron. Om det skulle vara så att fors-kare kommit till slutsatsen, att ”duktiga lärare betyder mest för elevernas resultat om de har samma bakgrund”, då är det dags att kasta forskningsresul-tatet i papperskorgen. För det skulle vara att ta i, om vi för lärarnas bästa i skolbänkarna endast skulle ha ”klonade löne-lyftare”.

Dags avstå från prestige

Barn är barn även i Sverige. De har olika bakgrund även i andra länder och i alla skolor. Skillna-den ligger i skolpolitiken. Målet i andra länder – och några sko-lor här i Sverige – är att ge den bästa möjliga, hållbara kunska-pen till alla. Medan de styrandes strävan här tycks vara att splittra, de-gradera kvotera och motivera varför inte alla kan få de bästa möjliga, hållbara kunskaperna. Det är dags att avstå från presti-ge och sätta alla barn i fokus. Och ta lärdom av skolpoli-tiken i ett av de bästa skollän-derna – Finland!

Gabriella Sander

Biologiska museet är en unik byggnad med högt kulturvärde. Foto: Tommy Hansson


Till de mer angenäma uppgif-terna uppgifter som en med-lem i stadsbyggnadsnämnden ställs inför hör att, jämte fö-reträdare för Byggmästare-föreningen, agera jury när det gäller att utse ”årets byggnad” respektive ”årets renovering”. Tre kandidater i varje kate-gori hade utkristalliserat sig, och för att kunna bedöma dessas fel och förtjänster bjöd kommunen berörda politiker och tjänstemän på en bussut-färd till de respektive objek-ten. Nominerade i kategorin ”årets byggnad” var en villa i området Murverket, en villa i Kallfors samt Nya järnvägs-bron. Kandidaterna i ”årets renovering” var Viksbergs sä-teri, Gamla rådhuset och Kä-gelbanan på Torekällberget. Av Byggmästareföreningens röstande rådde en rörande en-hetlighet: Nya järnvägsbron samt Viksbergs säteri fick alla röster. Bland stadsbyggnads-nämndens medlemmar an-sågs Nya järnvägsbron enhäl-

Nya järnvägsbron och Viksbergs säteri prisade

ligt vara årets byggnad, medan Viksbergs säteri fick alla röster utom fyra när det gällde årets renovering (de avvikande rös-terna tillföll Kägelbanan). Och visst är Nya järnvägs-bron en värdig profilbyggnad för Södertälje. Det är en 230 meter lång lyftbro som är äg-nad att ge en bättre samver-kan mellan tåg- och båttran-

sport. I tågtrafikläge har bron en segelfri höjd om 26 meter, och vid broöppning höjs den 420 ton tunga brodelen till 41,5 meters höjd. Bo Kjes-sel arkitektkontor står för ut-formningen. Viksbergs säteri, skönt be-läget vid Mälarens bölja, har en lång och delvis ärevördig historia som dateras tillbaka

ända till år 1681. I anslutning till den närbelägna hälsobrun-nen huserade en stormaktsida kändis som Urban Hjärne, kunglig livläkare och mannen som anses ha satt stopp för de barbariska häxbränningarna. Drottning Kristina anges ock-så ha uppehållit sig här. Nuvarande säteriägaren Per-Inge Nilsson, som köpte egen-

Nya järnvägsbron: prominent landmärke i Södertälje. Foto: Tommy Hansson

Viksbergs säteri – förtjänstfullt renoverat. Foto: Tommy Hansson

Vi har fått några brev från lä-sare som hittat oss på webben som undrar om vi inte kan skriva om nyheter från andra delar av landet. Två av dem, en Karlsson på Öland och en Leif i Värmland har skickat kopior på artiklar från andra delar av landet som beskriver liknande samhällsproblem. Att det behövs en rikstäckande alternativ nyhetstidning som innehållsmässigt liknar Kvar-talsrapporten håller vi med om och vi hoppas att partiet kommer att kunna förverkliga detta någon gång i framtiden. Hör av er igen, Karlsson och Leif, och skicka era adresser, så bjuder vi på en prenumera-tion av pappersupplagan! Läsarna har annars varit lite blyga och inte vågat fråga så mycket. Men vi har i alla fall Lina i Järna som undrar:

– Varför är SD emot abor-ter? Borde inte kvinnan själv få bestämma över sin kropp? Detta är ju inte en lokal-

politisk fråga, men eftersom frågan diskuterats i Söder-tälje kommunfullmäktige och Tommy Hansson publicerat en debattartikel i Länstidningen (LT) i ämnet, så är det rimligt att vi svarar på den. Lina har helt missuppfattat saken. SD vill inte alls avskaf-fa rätten till abort. Först och främst måste man göra en skillnad på abort av medicinska eller sociala or-saker och fri abort. Abort när det finns särskilda omständig-heter som våldtäkt, incest, att fostret uppvisar missbildning-ar eller skador och liknande är inget som SD vill ha några andra restriktioner kring än de som redan finns idag. Det vi talar om är enbart den fria aborträtten, där en kvinna kan göra abort enbart av orsaken att hon råkat bli gravid och inte känner för att bli mamma för tillfället, det vill säga att använda abort som ett pre-ventivmedel. När det gäller den fria aborträtten så vill vi inte alls avskaffa denna, men tycker att Sverige har extrema lagar kring detta som bör nor-maliseras. I Sverige råder idag fri abor-trätt upp till 18 veckor i gravi-diteten. Det är väldigt mycket senare än i de flesta av länder-na i vår omgivning som har fri aborträtt till den 12:e veckan. Frankrike, Tyskland, Belgien, Norge och Finland med flera är exempel på detta. Sedan finns det extrema exempel åt båda hållen, till exempel Po-len och Irland där fri abort fortfarande inte alls existerar (på Irland hängde man till och med så sent som 1956 en fos-terfördriverska). Och Holland där man har fri aborträtt upp

till 21:a veckan (ett land som även är extremt i andra hän-seenden genom att ha legal narkotika, dödshjälp för sju-ka, samt en licensierad och bolagiserad prostitution). Om vi tittar på hur vår om-värld ser ut och vilka andra länder vi indentifierar oss med, så märker man att vi inte är särskilt mellanmjölk i denna fråga utan snarare lig-ger närmare det vulgärlibe-rala Holland. Att frågan om normalisering innan SD lyfte den enbart drevs av Krist-demokraterna gjorde att li-beralextremisterna i landet kunde fulspela och försöka dra paralleller med KD:s kristna profil och de kristna extremister i USA, Polen och Irland som helt vill förvägra kvinnor att kunna göra abort efter att ett ägg blivit befruk-tat. Varför är då detta viktigt? Vad gör några några veckor hit eller dit för skillnad? Frågan är inte helt lätt, men man kan säga att det handlar om att ha goda marginaler till vad som är barnamord. Ett foster sak-nar egna juridiska rättigheter, så det är en rent moralisk frå-ga. Redan mellan vecka 21-22 har fostret fått lungkapacitet och det finns barn som fötts så tidigt som har kunnat räddas. Holland har utgått från detta och sträckt sig till den allra yttersta gränsen för vad som betraktas som det tidigaste fosterstadiet där barnets liv ibland kan räddas vid för ti-dig förlossning. Att mörda en liten nyfödd bebis betraktas med rätta som ett av de mest avskyvärda brott någon kan begå. Att döda ett helt färdig-utvecklat barn som är redo att

födas skulle också uppfattas som sjukt och avskyvärt. Ser man det från andra hållet, rör det sig i början av graviditeten om ett litet embryo som bara är en liten rund prick. Någon-stans däremellan går en gräns där ett avslutande av en oön-skad befruktning är början på barnamord. Varför just 12 veckor? 10-20 procent av alla graviditeter resulterar i missfall (ofrivillig abort) och 80 procent av dessa sker före vecka 12. Så det tycks ligga något slags biologiskt gräns däromkring. Vid denna tidpunkt är fostret orörligt och stort som en kidneyböna och även om det finns ett mora-liskt dilemma även här, så vet vi i alla fall att fostret inte är självmedvetet på det sätt som de 18 veckor gamla aborte-rade foster som när de tvingas ut visar överlevnadsinstinkter och kan röra sig som de små

varelser de är. Foster som aborterats sent med nuvarande lagstiftning överlever nämligen ibland upp till en timme utanför kroppen där de ligger och andas och rör på sig. Detta är mycket traumatiskt för sjukvårdsper-sonal och en sjuksköterska berättade i början av maj i år för tidningen Dagens Medi-cin att hon då hittills under året varit med om två sådana aborter. Det ena fostret var 18 veckor gammalt, gränsen för vår fria abort (det andra var 22 veckor och således en abort på grund av speciella omstän-digheter). Jag tror att det skul-le vara svårt även för de mest förhärdade att förespråka en 18 veckorsgräns efter att ha bevittnat ett så pass utvecklat foster ligga och kämpa för att överleva i en timme.

Christofer Johnsson

Fråga SD

domen av familjen Lindström för åtta år sedan, har själv ombesörjt renovering av så-väl huvudbyggnad som flyglar och lyckats med konststycket, att nå tillbaka till säteriets ur-sprungliga karaktär utan att ge avkall på moderna finesser.

Tommy Hansson

Illustration av ett 18 månader gammalt foster.


tryck av, från högsta ort.” Det vore klädsamt om våra politiker som företräder de andra partierna nu ville visa att de värnar om demokratin även i praktiken och att det inte bara förekommer i flos-kler man kastar ur sig när SD kommer på tal. Även den som tiger när demokratin attack-eras blir passivt medskyldig.

Christofer Johnsson

uttande: ”Att en regeringschef uttryck-er sig så om organiserat våld mot den politiska oppositionen brukar vi normalt bara höra från länder som saknar demo-kratiska traditioner. [...] Våldet sanktioneras ju, kan man få in-

existerande kontrakt. Till grup-pens smala lycka nappade dock Södertälje, som gärna ville få namn om sig att vara en kultur-politisk avant garde-kommun, på det röda betet. Oktobers verksamhet i Söder-tälje har ifrågasatts med ojäm-na mellanrum. På 1970- och 1980-talet var det Moderaterna och Folkpartiet som gick i brä-schen för kritiken, på 1990-talet hade den rollen övertagits av Ny Demokrati och dess kommunal-politiska efterföljare Täljepar-tiet. Min kritik kulminerade i den mycket uppmärksammade skriften Skandalen Oktober (1991). 20 år senare är det Sverigede-mokraterna som är Oktobers främsta (enda?) vedersakare.

Alltmer problematiskt

Oktoberteatern erhåller för 2011-2012 2 392 000 kronor från statliga kulturrådet och ungefär lika mycket från Söder-tälje kommun samt kommunal sponsring av lokalhyra (gamla Castor-biografen) och biljetter för skolungdom. Dessutom medges teatern ofta scenkonststöd från landstingets kulturnämnd. Teatergruppen Oktober har nu funnits i Södertälje kommun i 33 år. Det är hög tid att kom-munen avvecklar sitt hittillsva-rande åtagande som, i ekono-miska åtstramningstider, ter sig alltmer problematiskt. Oktoberteatern är, som jag ser det, en relik från en svunnen tid med föga bevarandevärde. Det är i mitt tycke ett stycke tragik att Södertälje fick en politisk propagandateater i stället för en egen professionell operaensem-ble, vilket initialt låg inom möj-ligheternas gräns.

Tommy Hansson

The Batikhäxa ChronicleKvartalsrapporten har fått flera brev där man undrat vad en ”batikhäxa” (förekom i förra krönikan) är för något. Precis som många andra nya ord är det något som bara vuxit fram spontant hos folk och när man hör ordet fattar man oftast precis vad som menas. Det kan vara lite kne-pigt att sätta ord på benämningen till de som inte riktigt fattar, så jag googlade runt lite för att se om någon skrivit någon kul beskrivning som jag kunde sno och minsann – det fanns en Facebookgrupp som hette ”Vi som blir räd-da för batikhäxorna” och där hittade jag denna klockrena beskrivning:

En ”Batikhäxa” kan jobba som socio-nom, förskollärare, på kommunens socialkontor eller som kulturarbeta-re. Hon ser alla pro-blem som socioeko-nomiska. Individen har aldrig något eget ansvar utan om man hamnar snett i samhället så är det alltid nå-gon annans fel och orsak till det. Batik-häxan bor under fin adress men vurmar för förorten. Hon vill vara generös - med andras pengar. Batikhäxan använder gärna ”rasistkortet” när man inte har samma åsikter.

Beskrivning av en typisk ”Batikhäxa”:1. Kvinna.2. Minst 40 år gammal.3. Struntar i sitt utseende.4. Extremt politiskt korrekta åsikter inom ämnena feminism och integration.5. ”Ångvält” och allmänt gapig i politiska debatter. Oförson-lig om åsikten inte är på invandrares, låginkomsttagares och kvinnors sida. Uppfattas i diskussioner som ”elefant i pors-linsbutik”.6. Dålig/ingen koll på hur system och verklighet fungerar ef-tersom hon mentalt lever kvar i 60- och 70-talet. Tänker ofta med hjärtat hellre än hjärnan.7. Har haft en trygg och problemfri uppväxt, men tror sig ha haft det väldigt svårt.8. Adressen ska vara i fina välbärgade kvarter, men hjärtat ska finnas i förorten.9. Svag för dikter, syslöjd, teater och skulpturer i ekologisk lera föreställande kvinnors underliv.10. Omedveten om att hon är en Batikhäxa.

Surkärringen i Gnesta som anmälde Kvartalsrapporten till JK är säkert batikhäxa så det skriker om det. I alla fall vet vi av hennes anmälan att hon uppfyller minst sex av krite-rierna här ovan. Fast hon lär ju läsa detta, så då faller ju i och för sig det sista kriteriet bort...

PS. En kul blogg finns där en imaginär batikhäxa som kal-lar sig ”BERIT VON GYLLENCREÜTZER AF BJÖRKE-SUND OCH HELGÖ-AL ABDULHASSIS” skriver. Berit är 50 plus och gift med 23-årige nigerianen Bubba. Kul läs-ning för alla som tyckte att beskrivningen ovan var rolig.

http://batikhaxanberit.blogspot.com

Niklas HörnaNiklas Andersson heter en 28-årig alltid lika glad skit som bor i Södertälje och som jobbar ideellt för Sverigede-mokraterna på fritiden. Han är en lantis med bred dialekt som är inflyttad till staden sedan några år tillba-ka. Han har ett kul jobb inom kultursektorn i Stockholm, vilket enligt honom själv är ”värdens roligaste jobb” (en-ligt kollegorna i partiet ”ett flumjobb”). På fritiden ägnar han sig åt att läsa böcker, fo-tografera, resa och emellanåt förgylla Sverigedemokrater-nas lokalavdelning med sina ideella arbetsinsatser.

Bli medlem i SD Genom att bli medlem i Sverige-demokraterna bidrar du med ekonomiskt stöd samtidigt som du får ta del av partiets informa-tionsmaterial. I medlemsavgiften ingår nämligen både medlems-bulletinen SD-Bulletinen och parti-tidningen SD-Kuriren. Dessutom får du inbjudningar till olika parti- aktiviteter. Följande medlemsavgifter finns att välja på:• Medlemskap, ett år: 300 kr• Medlemskap, ett år, utan post-utskick av SD-Kuriren/SD-Bulleti-nen: 150 kr• Medlemskap, ständigt: 1500 kr Önskar du betala medlemsav-giften direkt, använd bankgirokon-to 5280-7005. Som meddelande skriv vem du är. Du kan även bli medlem över nätet: http://sverigedemokraterna.se/

stod-oss/ansok-om-medlemsskap

Halef (KD) stångade pannan blodigForts. från sidan 7

Storm i ett vattenglasForts. från sidan 4

TerrorvågForts. från sidan 6

OktoberteaternForts. från sidan 3

Det kan även konstateras att Micaela Löwenhielm tog i så att hon nästan sprack för att medvetet kunna vantolka innehållet. I samma bisarra anda som när tidningen tidi-gare velat associera SD med gaskammare i Tredje riket och publicerat pajasartade ord-lekar i liknande anda skriver hon: ”I artikeln framgår också att det i samma hus som invandrarungdomarna bor ”vanliga familjer”. Invandrarfamiljer är alltså inga vanliga familjer, enligt SD. De tillhör ett annat släkte som artikeln antyder borde leva i en annan verklig-het som helst inte alls utspelar sig i Sverige.” I själva verket berättar ar-tikeln att det i detta hus bor många familjer som är handi-kappade som för detta ända-mål har en tillhörande vård-inrättning. Vidare nämns ”Det bor även vanliga familjer i hu-set för att dessa [handikappade familjer] ska kunna känna sig delaktiga i samhället och inte vara utstötta för att de är an-norlunda”. Ingen antydan alls om att invandrare inte skulle kunna vara normala familjer. Det vet de som bor i Gnesta, Nykvarn och Södertälje ef-tersom de fått tidningen. Mi-caela skriver däremot för de som bor i andra sörmländska kommuner inom SN:s distri-butionsområde som inte fått möjligheten att läsa själva. Hennes artikel är uppenbarli-gen snarare att betrakta som politisk agitation mot SD än en journalistiskt betraktelse över vår artikel. På SN-fronten inget nytt således.

Christofer Johnsson

för sin partikollegas motion i den föregående behandlingen i kommunstyrelsen. Nejdå. Halef, han skulle nöd-vändigtvis upp i talarstolen och stånga pannan blodig mot verk-ligheten. Han envisades med att vänortssamarbete mellan Södertälje och Qamishly i As-sad-diktaturens Syrien skulle stärka demokratin på den se-nare orten, detta trots att alla de tjänstemän Södertälje skulle komma i kontakt med vid ett samarbete av nämnt slag skulle vara nitiska medlemmar i det allenarådande Baath-partiet. Robert Halef har naturligtvis full rätt att säga och motionera om vad han vill i fullmäktige. Ibland skadar det dock inte med en pragmatisk anpassning till de verkliga förhållandena. Halef fick amper kritik av flera debattörer och hans motion röstades ner med dunder och brak. Jag gläder mig åt att LT-redaktören Tomas Karlsson den 2/5 2011 skrev följande på sin ledarblogg: ”Det går inte att påstå att ett närmande till Qamishly inne-bär någonting annat än ett legi-timerande av Bashar al-Assads blodbesudlade regim. Inget an-nat. Och det är bra att framfö-rallt Sait Yildiz (V) och Tommy Hansson (SD) markerade detta.” (Jag är inte säker, men jag tror faktiskt detta kan vara för-sta gången någonsin en jour-nalist omnämner en sverigede-mokrats politiska handlande i positiva ordalag!)

Tommy Hansson

Läs amerikanska epost om svensk invandringspolitik...som en sorgens dag. Det var den dagen en norsk...

Documents

Transcript of Läs amerikanska epost om svensk invandringspolitik...som en sorgens dag. Det var den dagen en norsk...