LONDON · hus på Bond Street i London. Svenskan Candy Winberg guidade oss runt och berättade att...

LONDONBL A DE T®

V ä r l d s V i d V ä n s k a p • l o k a l t s t ö d • G l o b a l k o m p e t e n s

Ulla Zachrisson om palliativ vårdDöden är livsviktig

Katerina Janouch besöker SWEA Om skam, smuts och smussel

Bergmanveckan på FåröSvenska Resmål

Årgång 23 Nr 2 | Höst / Vinter 2012 | www.swea.org / london

Farewell Adieu

Auf Wiedersehn Good Bye

FRAMSIDA: Ulla ZachrissonFOTO: Emma Wieslander

Min tid som redaktör for SWEA-Bladet har nu nått sitt slut. Efter detta nummer läm-nar jag över facklan till min efterträdare och önskar henne förstås ett varmt lycka till. Efter tre och ett halvt år och sju nummer är det min tur att skriva mina sista redaktörsord.

Hur summerar jag min tid som redak-tör? Mycket har förstås hänt sedan jag för första gången kom i kontakt med dåvarande ordföranden Sofie Haag våren 2009. Hon berättade entusiastiskt om SWEAs 20-års-jubileum och jag skrev en artikel om detta för en av mina arbetsgivare. Min nyfikenhet var väckt och jag fick uppdraget att ta över redaktörsrollen och starta en tidningsre-daktion från grunden. Jag gjorde ett utrop, min fotografkollega och tillika vän, Emma Wieslander kallades in. Den underbara illustratören Karin Dahlbackas och mina vägar korsades under denna period. Hon är också numera är en god vän, även andra skribenter och vänner i min närhet ställde upp. Vi drog igång och vårt arbete har visat sig bli fruktbart, och är den produkt ni idag håller i handen, drygt tre och ett halvt år senare. Under denna tid har jag hunnit gifta mig och jag har ännu en gång blivit mamma till en liten pojke. Dagarna innan han föddes satt jag och vår före detta grafiker Susanne Rehnmark med våra stora magar, och satte de sista rubrikerna innan vi gick till tryck. Även Susanne fick en liten pojke några dagar senare. Faktum är att tre ”SWEA-bebisar” kommit till sedan dess. Vår nya grafiker Lina Bronson fick en liten flicka i våras. Tusen tack Lina för din insats med tidningen emel-lan amning och vyssning! Dagarna innan min bröllopsdag skulle höstnumret 2012 gå i tryck och jag skrev artiklar in i det sista. Med andra ord har SWEA varit en del av mig under viktiga milstolpar i mitt liv och jag vill alltså ta tillfället i akt och tacka för den tid som varit. Nu, är det dags för mig att gå vidare och möta nya utmaningar.

Först och främst så vill jag förstås tacka den redaktion som jag byggt upp under

årens lopp, ni har varit fantastiska, kreativa och inte minst lojala. Utan er hade inte SWEA-Bladet sett ut som det gör idag. Några av er lämnar också era uppdrag för tidningen tillsammans med mig, detta gäller vår duktiga illustratör Karin Dahlbacka och skickliga fotograf Emma Wieslander. På sidan 14 blickar vi tillbaka på deras under-bara arbete genom åren. Mia Evander, vår kära matredaktör sedan 11 år lämnar också redaktionen. Tusen tack Mia för allt du har gett oss och den matglädje som du har spridit under denna långa tid. Nu söker vi hennes efterträdare. Är du duktig på att laga mat och tycker du dessutom om att skriva? Då kan du vara den vi söker! Hör av dig till redaktionen!

Under våren fick jag möjligheten att lyssna på vår London-SWEA och tillika doktor inom palliativ onkologi och cancerspecialist Ulla Zachrissons gripande föreläsning om döden och vård i livets slutskede. Ulla och jag möttes även upp efteråt och pratade mer. Dessa två möten grep tag i och skakade om mig. Läs om Ullas gripande föredrag på sidan 6. Reportaget kommer att publiceras i sin helhet med en personlig intervju med Ulla i nästkommande nummer av SWEA-Forum, som utkommer kring jul.

Linn Lönroth har skrivit en intressant artikel om Skandinavisk identitet och vad den egentligen innebär efter ett besök på en utställning kring ämnet på det danska konst-galleriet Louisiana utanför Helsingör. Listan kan göras lång på vårt fina innehåll!

Vad saknar ni i tidningen? Finns det något som vi kan göra bättre? Har ni tips, idéer el-ler rentav lust att skriva för oss? Vi uppma-nar till en dialog med våra medlemmar och är nyfikna på vad ni tycker! SWEA-Bladet är allas vår tidning, och det är tillsammans som vi gör den till vad den är. Än en gång tack för mig!

RED

AK

TIO

NEN

TRYCKERI: Frank Layton Display | Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insända bidrag.

Emelie

ANSVARIG UTGIVARE Rigmor [email protected]

REDAKTÖREmelie Krugly Hillswealondonredaktion @gmail.com

KONSTREDAKTÖRMalin Ståhlmalinstahl @malinstahl.se

FORMGIVARELina Bronsonlinabronson@ gmail.com

KULTURREDAKTÖRSofie Haagsofie@fromsweden productions.com

FOTOGRAF Emma [email protected]

ILLUSTRATÖRKarin Dahlbackakarindahlbacka@ hotmail.com

WEBBMOSTERGunilla Perry [email protected]

SWEDECAREAU PAIRS, MOTHERʼS HELP, HOUSEKEEPERS,CARERS AND COMPANIONS FOR THE ELDERLY,

HORSESTABLESTAFF/COMBINATIONAUPAIR/GROOMLive-in and live-out staff - available all year round

Tel: 020 8458 2921 Mobile: 07958 606084e-mail: [email protected]

www.swedecare.info

SWEDECAREAU PAIRS, MOTHERʼS HELP, HOUSEKEEPERS,CARERS AND COMPANIONS FOR THE ELDERLY,

HORSESTABLESTAFF/COMBINATIONAUPAIR/GROOMLive-in and live-out staff - available all year round

Tel: 020 8458 2921 Mobile: 07958 606084e-mail: [email protected]

www.swedecare.info

REDAKTÖR HÄLSA & SKÖNHETBritt Engströmswealondonredaktion @gmail.com

KULTURREDAKTÖR Linn Lönrothlinn.lonroth @gmail.com

Välkommen att direkt kontakta en svensk,

erfaren gynekolog på en välkänd

mottagning i centrala London när du

behöver en specialist.

tel. 020 7467 5470

[email protected] Marylebone High StreetLondon W1U 5HJ

Dr. Ewa Hellbergspec. gynekologi/obstetrik

Bed & BreakfastH a m p s t e a d - L o n d o n , U K - n W 2 2 H J

dubbelrum/privat badrumk

Buss/82/13/328/113national express

Buss till flygplatserna stanstead, Luton, Gatwick och Heathrowtunnelbaneförbindelser: northern Line, metropolitan,

Jubilee och thames link

anne norton - [email protected]+44 207 435 1262, +44 7958 606084

Discover real Private BankingAt SEB Private Banking, we acknowledge that everyone has a unique set of challenges. It’s why we do not off er ready-made solutions, concentrating instead on developing meaningful, long-lasting fi nancial relationships and making the eff ort to really understand you and your requirements.

We look after all aspects of your personal and your family’s business fi nances– from daily transactions to long-term investments. And we off er everything from in-depth fi nancial management to specialist advice on legal and tax matters.

As one of the world’s strongest banks and with more than 150 years of experience in private banking, we have just what it takes to ensure your future prosperity.

To fi nd out what SEB can do for your personal wealth, contact us in London:Christian A. Hvamstad +44 (0) 207 246 4307 [email protected]

Sweden • Norway • Denmark • Finland • Luxembourg • Switzerland • United Kingdom • Singapore • Estonia • Latvia • Lithuania

SEB 2890 Discover real PB_190x137.indd 1 2012-10-15 14:18

I detta nummer:

Ordföranden har ordet

Katerina Janouch

Ulla Zachrisson – Palliativ vård

Bokhörnan

Nya Sweor

Olympiska Spelen

Konstens grotta

Nordisk identitet

Karin & Emma

Bergmanveckan på Fårö

Fikapaus på Tirups örtagård

VEMA Regionmöte

Hälsa och skönhet

Anna Jägberg

Smycken

Kräftskiva

OS i musikens &

kulturens tecken

SWEA Stipendiat

Vad är SWEA?

4

5

6

8

9

10

12

13

14

16

19

20

22

23

24

24

25

26

27

LONDONB L A D E T®

V ä r l d s V i d V ä n s k a p • l o k a l t s t ö d • G l o b a l k o m p e t e n s

Ulla Zachrisson om palliativ vårdDöden är livsviktig

Katerina Janouch besöker SWEA Om skam, smuts och smussel

Bergmanveckan på FåröSvenska Resmål

Årgång 23 Nr 2 | Höst / V inter 2012 | w w w.swea.org / london

4

Första mötet ägde rum i slutet av september och det var vårt eget, det vill säga VEMAs Regionmöte i Telemark i Norge. När jag i Oslo klivit på bus-sen till Skien, där mötet skulle äga rum, hörde jag två glada svenska röster bland alla norska: De var vår regionordförande Sofie Haag och vår vice RO, Kersti Winblad von Walter, från Mallorca. Det blev ett glatt återseende och en trevlig bussresa, vi hade tusen saker att tala om. Telemark-Sweorna hade arrangerat allt så fint och mötesdagarna blev mycket intressanta och givande. Det kändes viktigt att personligen träffa och lära känna regionens andra avdelningsordförande för att utbyta erfarenheter, tankar, strategier och planer för framtiden.

I början av oktober reste jag till Österrikes vackra huvudstad Wien för att deltaga i OEMAs (Östra Europa, Mellanöstern, Afrika) Regionmöte där. Det var 100 Sweor från olika delar av världen som sammanträffade för att ta del av regionmötet och det var underbart att träffa gamla vänner och en chans att etablera nya vänner. SWEA Wien hade ar-rangerat, förutom konferenserna, ett program med stadsrundturer till fots och med buss, utflykter till slott och andra spännande turistmål med SWEA-guider som på ett professionellt och kunnigt sätt redogjorde för Österrikes historia, sevärdheter och även berättade om egna erfarenheter av hur det var/är att bo i Wien. Vi åt middag på typiskt österrikiska restauranger och under lördagens festmiddag på Radisson Blu Hotell underhölls vi av en wiensk stråkkvartett.

Det är faktiskt en hisnande känsla när man betän-ker att vi är 7 500 Sweor runt om i världen, i 34 länder på fem kontinenter, länkade samman i denna underbara organisation som är SWEA! Vi värnar om det svenska språket, vi stödjer och sprider kän-nedom om svensk kultur och svenska traditioner. Vi förmedlar personliga och professionella kontakter, vi skapar ett viktigt nätverk för utomlands boende svenskor, men också för dem som återvänt hem till Sverige. SWEA delar dessutom varje år ut donatio-ner och stipendier för 2 miljoner kronor! SWEA är verkligen en unik organisation, den största ideella svenska organisationen utomlands!

Nu tillbaka till London: Höstprogrammet inleddes 3 september med Välkomstmöte för nya Sweor hemma hos Ulla Zachrissons i vars våning man från fönstren hade en panoramisk utsikt över centrala Londons välkända turistattraktioner! Nästa programpunkt var kräftskivan 11 september i Svenska kyrkan då också partners och vänner var medbjudna. Det serverades läckra engelska signal-

kräftor, stämningen var hög och alla sjöng glatt med! En verkligt lyckad kväll!

Sveriges ambassadör i London, Nicola Clase, är London-Swea och 12 september var alla London-Sweor bjudna på drinksparty på ambassadörens residens för att träffa Krister Henriksson, fira hans kommande debut som Hjalmar Söderbergs Doktor Glas på Wyndham Theatre i London 16 april – 11 maj. Skriv in dessa data i er almanacka och kom med på en teaterföreställning!

3 oktober var det visning av Sotheby’s auktions-hus på Bond Street i London. Svenskan Candy Winberg guidade oss runt och berättade att Samuel Baker redan 1744 startade Sotheby’s som nu också finns i New York, Toronto och Tokyo. Vem som helst kan gå in på Sotheby’s för att få saker värderade (emellertid ingenting under £3 000) och sålda på auktion. Edvard Munch målade fyra versioner av den världsberömda målningen Skriet. I våras såldes en version i akvarell för 119 miljoner dollars till den amerikanske miljadären Leon Black! De andra tre tavlorna finns på muséer i Norge. 11 oktober skulle Percy Barnevik ha kommit och berättat för oss om ‘Hand in Hand’, men tyvärr blev programpunkten inställd på grund av sjukdom. ’Hand in Hand’ är en utvecklingsorganisation i Asien som genom hjälp till självhjälp, med fokus på kvinnligt entreprenörskap, vill skapa förutsättningar till bestående utveckling, en värld utan fattigdom och utan barnarbete. Under verksamhetens första år finansierades organisatio-nen av medel från Percy Barnevik. Vi hoppas att Percy Barnevik kommer och berättar för oss om ’Hand in Hand’ en annan gång.

Programpunkter för november har ännu inte fastställts, men 13 december blir det Luciakaffe hemma hos Gunilla Tuite.

Förutom dessa speciella programpunkter ar-rangeras varje månad kaffemorgnar, promenader, golftävlingar med mera. Vi vill nu också starta en bokcirkel. Skriv och berätta vad du är intresserad av, vad du vill göra, vad du tycker om våra program!

Till nästa år söker vi flera nya styrelsemedlemmar. Om du är intresserad av styrelsearbete, kontakta mig eller Valberedningen. Det är faktiskt väldigt in-spirerande och roligt att vara med i en styrelse, vara mer aktiv, arbeta samman med andra Sweor.

Glöm inte att gå in på nätet och läsa om SWEA International www.swea.org för att se vad som hän-der i SWEA-land, och läs om oss, SWEA London, och våra aktiviteter på www.swea.org/london.

Jag hoppas att se många av er på höstens intres-santa programpunkter!

ORD

föRA

ND

E

Rigmor

Hej alla London-Sweor!

SWEA LONDON STYRELSE

ORDFÖRANDE& STIPENDIUM Rigmor [email protected]

PROGRAMChristina Legachristinalega@ hotmail.com

PROGRAMMadeleine [email protected]

PROGRAMLis [email protected]

WEBBMOSTERGunilla Perrygunillaperry@ gmail.com

SKATTMÄSTARELena Tiger Anthonsenl_ s_tiger@ hotmail.com

MEDLEMSANSVARIGDagny Bugnondagny. [email protected]

PROGRAMUlla [email protected]

SEKRETERARE & PROGRAMKerstin Ullström [email protected]

VICE ORDFÖRANDE PROGRAMIngvor [email protected]

REDAKTÖREmelie Krugly [email protected]

MED

LEM

MA

R

Våren 2012 startade SWEA London, på initiativ av Christina Lega, en ny spännande programserie genom att bjuda in starka, kloka, beundransvärda svenska kvinnor, som i med- och motgångar lyckats skapa framgångs-rika liv. Den första gästföreläsaren i serien var tv-personligheten, författaren Agneta Sjödin. Den andra, författarinnan, journalisten och relationsexperten Katerina Janouch som till-sammans med sin man Robert Bohman, berät-tade om vägen tillbaka från en dysfunktionell familjerelation till en sund sådan. Katerina kom ut med boksuccén ”Anhörig” såld i över 150 000 exemplar, 2004, en intim och utläm-

Om vägen till tillfrisknande, men också om livsanekdoter i största allmänhet, bjöd Katerina Janouch och hennes man Robert Bohman på sig själva med värme och hu-mor när de mötte ett 50-tal Sweor som hade samlats på Radisson Blu Portman Hotell i Marylebone i London den 27 mars.

nande skildring av förnekelse, ångest, oro och om resan till nykterhet. Den berättar deras familjehistoria; om hur alkoholen finns med i deras relation redan från början, som en full-ständigt självklar del av ett frekvent festande och hur den successivt tog över och komplette-ras med kokain på Stockholms innekrogar.

Katerina Janouch var 29 år, frilansande journalist och ensamstående mamma till en fyraåring när hon träffade Robert, 22, känd i Stockholms krogvärld och klubbarna Vegas och G-klubben. De berättar om den intensiva förälskelse som uppstod trots olikheterna och ålderskillnad. Katerina tar oss också tillbaka till barndomsåren i Prag, när Sovjetmakten intar Tjeckoslovakien 1968 liksom vägen till Skandinavien och hur hennes familj så små-ningom hamnar i Stockholm.

Katerina och Robert har föreläst i Sverige, Norge och Finland om medberoende och anhörigskap. Det märks att de är rutinerade och de fångar verkligen sin publik vid första andetaget. Robert Bohman är konceptdesig-ner, alkohol- och drogterapeut samt populär föreläsare i missbruksfrågor. Han har tagit hit det amerikanska självhjälpsprogrammet

TEXT: Emelie Krugly Hill BILD: Emma Wieslander

Katerina Janouch & Robert Bohman:

Cocaine anonymous, som gjorde honom frisk och gensvaret har varit stort i Sverige. Det som dock blir allra tydligast är den oerhörda kärlek som finns emellan dem; Passionen är deras grund som gör att relationen faktiskt inte dör under de svåra åren.

Ofta går den anhörige och missbrukaren skilda vägar även sedan de blivit friska. Det kan vara svårt att hitta tillbaka till en vardag där båda är delaktiga.

- Jag tror att det är för att vi gått in i och för-sökt leva i tillfrisknandet båda två, säger Robert. - Och att vi älskar varandra i grunden. Om man ser missbrukaren som enbart missbrukare så tappar man all respekt, säger Katerina. - Viktigast är att lyfta skulden och skammen, ge hopp och öka förståelsen och visa att det finns en väg ut, säger Katerina.

Men hon och Robert vill också sticka hål på fördomar om alkoholister, narkomaner och medberoende och visa att missbruk förekom-mer i alla samhällsgrupper. De hoppas att fler medmänniskor ska våga se genom fasaden, ifrågasätta och erbjuda sitt stöd.

Naket och självutlämnade om skam, smuts och smussel

Jag har just kommit tillbaka till ett höstlikt England efter att ha deltagit i två intressanta och läro rika SWEA regionmöten, där jag träffade många inspirerande Sweor!

5

MED

LEM

MA

R

Nyligen lämnade hon en lång karriär som överläkare på den palliativa enheten vid Stockholms sjukhem, en av Skandinaviens största palliativa kliniker, bakom sig. Ulla har i sitt yrkesverksamma liv hjälpt obotligt sjuka in i döden. Dagligen mött människor som befinner sig i sitt livs största kris, där kaos och ångest råder. Hon har under sin resa också medverkat som sakkunnig i svenska tv- och radioprogram och har en unik insikt i ämnet.

Hur hanterar man att livet går mot sitt slut och hur förbere-der man sig och kan man egentligen göra det? En god död, exis-terar den? ”Döden en del av livet”. Ämnet kring föreläsningen är laddat, ja, rent av ruskigt men nödvän-digt att våga prata om i vardagen. Det är därför vi har kommit.

- Vi undviker gärna att prata om vår död, kanske för att det är så svårt och oundvik-ligt. Vår kära författarinna Astrid Lindgren inledde alltid sina dagliga samtal med sin syster genom att först ventilera: ”döden, döden, döden”. Sedan var det avklarat, kanske

något som vi kan ta lärdom av, inleder Ulla Zachrisson medan hon blickar ut över det ovala bordet där vi sitter.

Ulla har ett märkvärdigt lugn runtomkring sig. Hon talar om detta svåra och oundvikliga

på ett mjukt och be-hagligt sätt och lyckas med att sätta begrip-liga ord på de känslor som dyker upp inför en nära och älskad anhörigs sista tid. Hon har en särskild erfaren-het av ämnet sedan drygt 25 år.

Den palliativa vårdens syfte är att förhöja livskvaliteten i livets slut och un-derlätta döden och döendet, förklarar hon. - Vår ambition är att tillgodose fysiska, psy-kiska, sociala och andli-ga behov. Vi skall också ge stöd åt anhöriga. För att klara av allt detta krävs ett välfungeran-de teamarbete samt kunskap, lyhördhet, empati och närvaro. En god död, finns den?

Kanske, menar Ulla och citerar psykiatrikern Avery Weisman: ”En god död är den död en människa skulle välja om hon kunde”.

Ulla berättar om alla de svåra besked hon har tvingats ge under årens lopp. Patient och

anhöriga har alltid rätt att få veta men har också rätt att slippa veta.

- Man måste vara lite musikalisk och tänka efter vad patient och anhöriga egentligen vill veta, säger Ulla.

En vanlig fråga Ulla får är naturligtvis hur lång tid patienten har kvar att leva. Det går aldrig att utmäta tiden, menar hon. Man kan istället beskriva den allvarliga och kritiska situationen.

Symptomlindring, främst smärta, andnöd, illamående, oro och ångest utgör den mest centrala delen av palliativ vård. Behandlingen av svåra symptom har utvecklats och förfinats de senaste 10-15 åren.

- Vi kan idag hantera morfin och andra mycket potenta läkemedel på ett helt annat sätt än tidigare, förklarar Ulla. Dödsångest kan idag behandlas på ett skonsamt sätt med rogivande läkemedel. Man kan aldrig säga: ”Nu finns det inte mer att göra”. I livets slut finns det oändligt mycket att göra för att lindra och underlätta själva döden.

Närstående tar ofta på sig ett stort ansvar, något som är underskattat, menar Ulla.Därför är det mycket viktigt att hela tiden stötta de anhöriga. Informera och förbereda dem om vad som kan hända här näst för att minska osäkerhet och otrygghet. Det är också viktigt att de får känna att de är närstående och inte vårdpersonal. Syftet är att hela tiden försöka vara steget före. Sorgemottagning och uppföljningssamtal med de anhöriga är också viktigt för att kunna bemöta frågor som kan dyka upp i efterhand.

- Vi får förstås uppleva mycket sorg, lidande, ångest och utsatthet i vårt arbete.

Men inte att förglömma även många positiva, fina och starka möten och situationer. Även många skratt och en hjärtlig och varm stämning som gör att man stundvis glömmer det svåra, reflekterar Ulla. Vi får otro-ligt mycket tillbaka av patienterna som trots vetskapen om sin svåra sjukdom hanterar situationen på ett strålande sätt.

Ulla ger ett exempel på ett starkt ögonblick som har fastnat på näthinnan. En liten fyraårig flicka har just tagit avsked av sin mamma tillsammans med sin pappa. Hon är på väg att lämna rummet när hon plötsligt stannar upp i dörröppningen, pussar sitt älskade gosedjur och springer tillbaka till sin mamma och lägger gosedjuret bredvid hennes kind, vinkar och går iväg med sin pappa.

- Det är viktigt at låta barn till svårt sjuka föräldrar vara med så mycket som möjligt och att ge raka svar på deras raka frågor, säger Ulla. Hon poängterar också att döden är unik och individuell för varje enskild person.

Ulla Zachrisson stannar upp och tänker till en stund. - Det är alltid lika svårt att ta beslutet att till exempel avsluta en be-

handling, trots min mångåriga erfarenhet är detta alltid otroligt känsloladdat skede, säger hon. När min far gick bort för några år sedan fick jag uppleva detta på nära håll. Inte förrän då förstod jag på riktigt hur oerhört starkt det var, och min ödmjukhet förstärktes ytterligare genom detta. Det var första gången som jag verkligen förstod vad det innebär att en person som man älskar dör. Intellekt, tankar, känslor och fantasi, allt som gör oss levande försvinner. Det var en oerhört stark känsla som jag inte var fullt medveten om, berättar hon.

Ulla menar att i stort sätt alla är rädda för själva dödsögonblicket. Ingen skall behöva dö ensam men sedan händer det tyvärr att döden ibland kommer oväntat och snabbt.

- I själva dödsögonblicket är vi troligen helt ensamma men förhopp-ningsvis trygga och befriade från ångest och smärta. Att lämna livet här på jorden, att lämna sina nära och kära, är ett enormt steg för alla människor även för en hundraåring, förklarar Ulla.

Ulla Zachrisson är van vid att prata om döden. Hon har nämligen gjort det i drygt 25 år. Ikväll är det min tur att lyssna på hennes berättelser om att befinna sig i dödens väntrum. Vi är en liten skara Sweor som har samlats i en kontorslokal i centrala London. Den brittiska huvudstaden är sedan en tid Ulla Zachrissons nya hem. Hon är läkare inom palliativ onkologi, cancerspecialist och specialist på smärtlindring.

Döden är en del av livet Ulla Zachrisson föreläste om vård i livets slutskede för London-Sweorna

“En liten fyraårig flicka har just tagit

avsked av sin mamma [...] Hon är på väg att

lämna rummet när hon plötsligt stannar upp i dörröppningen, pussar

sitt älskade gosedjur och springer tillbaka till sin mamma och lägger

gosedjuret bredvid hennes kind .... ”

“Att lämna livet här på jorden [...] är ett enormt steg för alla människor, även för

en hundraåring. ”

TEXT: Emelie Krugly Hill BILD: Emma Wieslander

Faktaruta

76

8 9

Ku

LTu

R

MED

LEM

MA

R

“Det står ett rum här och väntar på dig...”. Berättelsen om Raoul WallenbergINGRID CARLBERG – Författaren Ingrid Carlberg har med utgångs-punkt från nya forskningsresultat skrivit en fascinerande bok om Raoul Wallenbergs liv och hans hjältemodiga insatser för att rädda judar undan förintelsen.

TyskungenCAMILLA LÄCKBERG – I denna spännande kriminalroman får vi följa huvudpersonen Ericas sökande efter en förklaring på varför hen-nes mor sparat en gammal nazistmedalj och babykläder i en kista på vinden. Under handlingens gång blir flera personer mördade för att försöka förhindra att sanningen om vad som verkligen skedde under andra världskriget i Fjällbacka skall komma fram.

Brobyggarna – Det stora århundradet, IJAN GUILLOU – Första delen i Jan Guillous familjesaga i tre delar från 1900-talet handlar om hur tre unga faderlösa bröder på Norges Vest-land visar sig vara ovanligt tekniskt begåvade och genom välgörenhet skickas till Katedralskolan i Bergen, och därefter erhåller den tidens bästa ingenjörsutbildning vid universitet i Dresden. Efter avslutade studier flyr mellanbrodern, Oscar, på grund av olycklig kärlek till Tyska Östafrika, yngste brodern, Sverre, till England. Endast äldste brodern, Lauritz, återvänder till Bergen för att återgälda skulden genom att bidra till förverkligandet av järnvägsbygget mellan Bergen och Oslo.

DandyJAN GUILLOU – Trilogins andra del handlar om tredje brodern, Sverre, som lämnar Dresden tillsammans med sin första stora kärlek, den engelske ingenjörstudenten Lord Albert Manningham, för att leva med denne i Wiltshire och i London.

SiriLENA EINHORN – Filmmakaren och regissören Lena Einhorn berättar i sin debutroman om Siri von Essen, August Strindbergs första hustru och deras 15 år tillsammans innan de skildes.

Hon älskadeHELENA HENSCHEN – Författaren berättar om sin egen farmor, Signe Thiel, dotter till den kände bankiren och mecenaten Ernest Thiel. Signe var en stark, självständig kvinna som tidigt revolterade mot sin far och sin uppväxt, mot kvinnans ställning i samhället. Hon kämpade för kvinnans frigörelse och blev ordförande i Fredrika Bremerförbun-det. I hennes liv var dock kärleken det viktigaste och i sina efterläm-nade papper uttryckte hon önskan att på hennes gravsten skulle stå orden: Hon älskade.

SommarbarnKATERINA JANOUCH – Författaren berättar om sin lyckliga barndom i Prag på 1960-talet, hur familjen senare tvingas fly först till Danmark, sedan till Sverige och hur svårt det var att som invandrare anpassa sig till ett nytt sätt att leva, ett nytt språk, nya traditioner och värderingar.

HypnotisörenLARS KEPLER – En man hittas mördad på en idrottsplats. Senare påträffas i familjens lägenhet mannens hustru och ena dot-ter också mördade, medan sonen, trots livshotande skador, överlevt attacken och tidvis vaknar ur

medvetslösheten. En annan familjemedlem, en äldre dotter finns forfarande i livet på annan ort och nu vill kriminalkommissarien Joona Linna få en känd läkare att hypnotisera pojken för att få information om hur anfallet gick till, vilka mördarna är, för att försöka rädda den andra dot-tern. En oerhört spännande deckare med många förvecklingar.

Ett kort uppehåll på vägen från AuschwitzGÖRAN ROSENBERG – Journalisten och doku-mentärfilmaren Göran Rosenberg berättar sak-ligt och detaljerat om fadern, David Rosenberg, om hans liv i ghettot i Lodz, i koncentrations-lägret Auschwitz och i Braunschweig. Genom Svenska Röda Korset lyckades han komma till Sverige, där han kunde återförenas med fästmön Hala, som också räddats undan judeförföljelser-na. Trots den svenska idyllen i Södertälje, förföljs David Rosenberg av svårigheter, traumatiska upplevelser och själslidanden, som leder till ett tragiskt slut.

En kvinnas hjärtaAGNETA SJÖDIN – Denna roman är en uppföljare till den 2007 utkomna En kvinnas väg, som handlade om huvudpersonen Marias pilgrimsvandring från södra Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. I en kvin-nas hjärta har Maria blivit övergi-ven av sin älskade och hon beger sig till New York för att försöka reda ut sitt liv, finna ny styrka och nya livskrafter.

En dåres försvarstalAUGUST STRINDBERG – I år är det 100 år sedan August Strindberg dog och denna vår största diktare uppmärksammas på olika sätt hela världen över. Strindberg skrev denna självbiografiska roman på franska 1887-1888, och han ville inte att den skulle utges på svenska (översatt till tyska på 1890-talet och till svenska först 1914). Strindberg säger själv i romanens förord att “det här är en förfärlig bok”. Den be-rättar hänsynslöst och avslöjande om hans och Siri von Essens äktenskap.

Bokhörnan

Välkommen till SWEA London styrelse,

Lis Brasen!- Det ska bli intressant att se hur SWEA arbetar och vara med och ordna arrangemang för medlemmarna. En tanke jag har fått är att kanske ordna lerduveskytte om det finns intresse för att prova på. På det första styrelsemötet som jag var med på nämndes det att vi ska ha roligt. Det tror jag vi får!

Berätta lite om din bakgrund!- Mitt stora intresse för människor och beteende ledde till att jag 2002, som vuxen valde att läsa Psykologi på Lunds Universitet. 2004 gjorde jag min Mastersuppsats, fast den formella examen har jag inte tagit ut. Om jag ska nämna det känslomässiga i att studera som vuxen, var det för mig en otrolig känsla att lyckas.

Vad gjorde du innan flytten till London?- Den längsta anställningen jag har haft är 27 år inom Tetra Pak- koncernen, inom vilken jag började på Alfa Laval Automation. 2008 sa jag upp min fasta anställning på egen begäran från det bästa jobbet jag haft, för att kunna leva ihop med min nya man i England. Jag slutade som Event Manager på Customer Rela-tions och startade ett eget företag. Företaget heter BizLis och är inom Upplevelser och Foto.

Berätta lite om dina fritidsintressen och din familj!- Ulf och jag gifte oss 2010. Tillsammans har vi 2+3 vuxna barn och Ulf har 5 barnbarn. När vi träffades började jag spela golf och sedan har det bara ”rullat på”! Det andra stora gemen-sam-ma intresset är skytte och jakt. Det var älgjakten som förde oss samman. I mitt arbete var jag bland annat ansvarig för kund-jakter och på fritiden sektionsledare för lerduveskytte inom Tetra Paks idrottsförening. Parollen var: Det är kul att skjuta och träffa vänner! Fotografering är också ett av mina intressen. Har alltid kameran med mig!

TEXT: Rigmor RutlinBILD: Norsteds Förlag, Pirat Förlaget, Månpocket & Forum Bokförlag

Foto: Privat

En OSlagbar Sommar i London

Camilla Coats-Carr i svenska etern igen

TEXT & BILD: Lena Tibbelin Buhre

TEXT: Lena Tibbelin Buhre BILD: Camilla Coats-Carr & Lena Tibbelin Buhre

De Olympiska Spelen i London blev en oförglömlig upple-velse och förhoppningsvis med många glada minnen att se

tillbaka på vare sig det var den totala brittiska glädjen över alla 29 guldmedaljer, publikrekord på Wembley Stadium

vid damernas fotbollsfinal med svenskan Pia Sundhage som tränare för det amerikanska laget, svenskt seglingsguld,

The Mall fullsmockat med folk som hejade på maratonlöpare, triatleter, och cyklister.

London-Swean Camilla Coats-Carr blev återigen under OS en del av det svenska radioprogrammet P4 Extra med Lotta Bromé efter hennes inhopp som kunglig reporter under prinsbröllopet.

OLY

MPI

SKA

SPE

LEN

OLY

MPI

SKA

SPE

LEN

London-Swean Camilla Coats-Carr blev återigen under OS en del av det svenska radio-programmet P4 Extra med Lotta Bromé efter hennes inhopp som kunglig repor-ter under prinsbröllopet.

Men inför OS, med 26 olika sporter på program-met, var faktiskt Camilla lite orolig, berättade hon eftersom hon inte följer idrottsvärlden så noga till vardags.

”Jag var mera nervös,” sa Coats-Carr ”Jag var överväldigad hur stort Olympiaden var.”

Fast precis som så många andra som kunde välja mellan BBCs 24 olika Olympiska TV-kanaler och direkt bevakning av alla sporterna blev Coats-Carr snabbt fast framför TV i flera timmar varje dag.

”Det var helt suveränt,” sa Coats-Carr, ”jag tittade på allt möjligt. Allt var intressant – simningen, simhopp var kul. Jag började med hästevenemangen, tennis och seglingen. Jag kunde inte slita mig. Det var helt fantastiskt.”

Bland hennes favoritminnen från de olympiska spelen väljer Coats-Carr både engelska och svenska medaljögonblick –Andy

Eller kanske de 24 olika TV-kanaler BBC bjöd på? Det största problemet för

dagen var ju vilken sport man skulle titta på just för stunden – segling från Wey-

mouth, badminton, friidrott, gymnastik eller kanske just cyklisterna igen innan man

slängde sig iväg på tåget for att åka tre statio-ner och sen heja i knappa fem minuter på de förbisvischande Olympierna?

Maskotpromenaderna med Wenlock och Mandeville runtom centrala och östra London bjöd på guidade turer med både kända sevärdheter som Tower Bridge, West-minster, St. Pauls-katedralen som bakgrund

blandat med nya spännande upptäckter som piratskeppet vid South Bank, Curry

Lane, och till barnens stora glädje var den nästa statyn runt hörnet utstyrd

som Sherlock Holmes, Big Ben, City Worker eller dekorerad med hundar och temuggar.

De Olympiska och Paralympiska spelen blev inte så kaotiska som kanske först befarats, ganska typiskt brittisk anda “Keep Calm and Carry On” och den enorma sportsliga framgången for Team GB (29 guld, 17 silver, 19 brons) gjorde det ganska lätt att som svensk hoppa på

det blå-vita-röda glädjeyran då tyvärr de svenska sportsliga framgångarna uteblev (1 guld, 4 silver, 3 brons). Men nog satt vi som klistrade vid teven

Murray som vann herr-singel guldet i tennis åt Storbritannien och ridsportens Sara Algotsson

Ostholts som fick silver då sista bommen ram-lade ner på det sista hindret i den inviduella fälttävlan istället för den svenska guldmedalj som alla trott varit klar.

”Tennisen var en av mina favoriter. Det var fantastiskt kul för Storbritannien att han äntligen vann någonting.”

Den enda större skandalen under OS var ju badmintonens läggmatcher i damernas gruppspel och Coats-Carr, som motionsspelar badminton två gånger i veckan, hade givetvis en uppfattning om det också, på sin charme-rande blanding av svenska och engelska:

”Det var väldigt naughty, very naughty. Det var väldigt dumt.”

I ett av inslagen i P4 Extra inför OS berättade Coats-Carr att hon tyckte att det

då herrarnas handbollsfinal med Sverige nästan klarade av att besegra Frankrike. Och Fredrik Lööfs och Max Salminens guldmedalj i starbåts-tävlingarna på bekostnad av ytterligare ett brit-tiskt guld var spänning i hög klass.

Alltifrån Tower Bridge till Kew Garden bjöd på Olympiska ringar och Paralympiska Agitos, den Olympiska facklan genom alla Londons boroughs och sedan båttur på Thamsen bjöd på ytterligare tillfällen att njuta av OS-yran trots att biljetterna var frustrerande svåra att få tag på. De guldmålade brevlådorna runtom Storbritan-nien till ära för alla Team GBs guldmedaljer finns ju fortfarande runtom landet att beskåda. Söndagsöppet och utsiktsplattform vid Westfield Stratford shopping centrum gjorde att även om man inte hade biljett till den Olympiska parken så kunde man se en del av OS. Lite synd bara att arrangörerna bestämde sig för att bygga OS-facklan inuti stadion så att ingen utanför stadion kunde se den.

Paralympics fortsatte i samma anda, gratistid-ningara på morgonen vid tunnelbanestationerna hade utförliga reportage om allt och alla och inspirerande bilder av vad en människa kan göra.

Londons borgmästare bjöd förutom på maskotpromenaderna även till andra upplevelse-äventyr – att hoppa på ett uppblåsbart Stone-henge i Ravnescourt Park – och storbildsskär-marna på Trafalgar Square och cirkus på gatorna runtom Picadilly Circus en helg. OS blev kort sagt en upplevelse för livet, det gällde bara att hitta det man ville vara med på och ta del av den enorma glädjen.

Olympiska Spelen skulle tillbaka till Grekland istället för att vara i London och den åsikten

hade inte ändrats trots den brittiska glädjeyran som höll på under OS.

”Jag tycker det samma,” berät-tar hon, ”därför att trots det är väldigt bra för vilket land som än gör det, så är det bara i 14 dagar.

De spenderar ju mer än vad de har råd med.”Hennes förslag var enkelt: OS tillbaka till

Grekland, bygg en fin arena i grekisk stil och låt andra länder hjälpa till med kostnader och håll OS där varje gång och därmed kanske kommer Grekland upp ur sin ekonomiska kris. Tja, varför inte?

Efter OS har P4 Extra bett om Coats-Carrs åsikter när Prins Harrys nakenbilder cirkule-rade i pressen och bett henne läsa ”50 Shades of Grey” (Femtio nyanser av honom) inför den svenska utgivningen av boken. Men hon vill inte kalla sig en svensk expert på Storbritan-nien och engelska traditioner bara för att P4 Extra kallar henne deras favoritsvengelska.

”Jag tycker bara som vanligt folk tycker, jag råkar bara bo i London.”

11

OS 2012 Medaljligan 1 USA: 46 guld, 29 silver, 20 brons

3 Team GB: 29 guld, 17 silver, 19 brons

37 Sverige: 1 guld, 4 silver, 3 brons

Paralympics 2012 Medaljligan1 China: 95 guld, 71 silver, 65 brons

3 Team GB: 84 guld, 43 silver, 43 brons

29 Sverige: 4 guld, 4 silver, 4 brons

Sveriges guldmedaljörer: • Fredrik Lööf & Max Salminen

(herrarnas starbåt)

• Peter Jakobsson (herrar R7-50 m gevär)

• Maja Reichard (100 m bröstsim, SB11)

• Anna-Carin Ahlquist (bordtennis, klass 3)

• Stefan Olsson & Peter Vikström (rullstolstennis)

“ Det var väldigt naughty, very naughty. Det var väldigt dumt. ”

Det här historien börjar med Plato som på 400-talet före Kristus lade fram teorier om idévärlden och sinnevärlden. I idévärlden finns det sanna och verkliga, i sinnevärl-den finns våra bleka tolkningar av det verkliga. Plato illustrerade sina tankar med allegorin om grottan; vi sitter fastbundna med ryggarna mot grottans öppning och ser skuggspelet av förmål på grottans inre vägg. Detta är vår verklighet, en blek kopia av idévärldens klara och färgstarka liv som pågår utan-för grottan.

poli

tik

TEXT: Malin StåhlBILD: Lis Rhodes & Tate Photography

18

Under nittonhundratalet genomgick kon-sten stora förändringar. Från att under flera århundraden varit avbildande och porträtterat händelser, människor och föremål började konstnärerna i slutet av artonhundratalet föra in sinnevärldens tolkningar i sina motivbilder. På tjugotalet dök surrealisterna upp med sina tolkningar av samtiden och människan. De utgick helt från psyket och det undermed-vetna i sitt skapande och de använde allegorin om grottan som det trygga sköte man fötts ur och till vilket man gärna ville återvända. Sur-realisterna var djupt fascinerade av biografen och filmen som medium för sina konstnärliga visioner. De såg biografen som en manifesta-tion för tankarna om denna mörka, ombonade grotta där det undermedvetna kunde utfors-kas i drömliknande tillstånd.

I år är Strindbergåret och det är August Strindberg som ska ha sagt; ‘intet är nytt under solen’. Och som för att ge Strindberg rätt har Tate Modern i år slagit upp dörrarna till Tate Tanks. Kraftstationens underjordiska oljetankar har blivit rum för performance-konst. Här får den konst som inte lätt visas i en traditionell gallerikontext plats; verk som tar plats här och nu i ett möte mellan konstnär och åskådare. Performance, film, dans, musik och ljudkonst utspelar sig i oljetankarnas råa betongrum i tydlig kontrast till galleriets övriga upplysta vita utställningslokaler. Tate Modern har skapat sin egen, samtida grotta för upplevelser av konst, parallella med upple-velserna av den objektsbaserade konsten. Sin-nevärlden och det undermedvetna får återigen tillfälle att drömma, både i bleka bilder och klara, mättade färger.

KON

ST

Konstens grotta

Tate Modern ligger på Bankside London SE1 9TGNärmaste tunnelbanestation är Southwark station, man kan också

nå Tate Modern genom att promenera över Millenium Bridge, rakt söder om St. Pauls Cathedral. Tate Modern är öppet 10.00-18.00 torsdag – söndag och

10.00-22.00 fredag – lördag. Entrén är fri, men entréavgift tas på programutställningarna. Många av evenemangen i Tate Tanks är gratis, för program och entréavgifter, se Tates hemsida

www.tate.org.uk eller via telefon +44 (0)20 7887 8888.

Besöken på IKEA är nästan magiska och så fort jag hör svenska röster omkring mig får jag lust att hälsa. Plötsligt passar jag in i varenda löjligt svenska stereotyp. På samma gång kän-ner jag mig ju brittisk, tillbringar gärna mina söndagar i mörka pubar utan att beklaga mig över den missade eftermiddagsfikan och kän-ner mig inte längre obekväm av den brittiska vänligheten och råa humorn. Det har bli-vit en märklig blandning av nationella identiteter efter så många år utomlands. Men vad är egentligen en natio-nell eller kulturell identitet? Finns det en specifik och definierbar svensk identitet bortom IKEA och Kalles kaviar, och vad händer i så fall med den när fler och fler väljer att flytta utomlands?

På Danmarks konstmuseum Lousiana i Humlebeck vid kusten norr om Köpenhamn pågick just en utställning där man problema-tiserade ”svenskheten” ytterligare genom att fråga sig om det går att urskilja en gemensam nordisk identitet. Är det över huvud taget möjligt att prata om fasta identiteter i en tid då globaliseringen tycks sudda ut så många kulturella skillnader?

På New Nordic, som utställningen heter, fokuserar olika konstnärer och arkitekter på den nordiska identiteten eller kanske identite-terna som knutna till den geografiska platsen och arkitekturen. I Norden delar vi inte bara kulturarv, historia och skandinaviska språk;

vår identitet och våra sociala och kulturella värderingar, menar man, manifesterar sig också i den särpräglade arkitekturen och kan därför nästan fungera som en inblick i den nordiska identitetens olika nyanser.

Ett intressant exempel på detta är den nord-iska välfärdsstaten. Tankarna bakom den nord-

iska modellen, där jämlikhet och välfärd för alla ligger som grund, visar sig tydliga i vår stadsplanering och arkitektur. För att garan-tera utbild-ning, vård och

omsorg för varje medborgare betalar vi höga skatter och lägger mycket pengar på utbygg-naden av allmänna sjukhus och skolor. Rätten till kultur sätter igång byggandet av bibliotek, allmänna muséer, sporthallar och andra sociala och kulturella mötesplatser. Arkitektu-ren speglar på detta sätt en nordisk identitet som tar sin grund i politiska idéer kring en jämlik fördelning av landets resurser. Något jag kommer att tänka på, men som inte nämns på New Nordic, är Sveriges miljonprogram, ett bostadsprojekt som ju också växte fram ur välfärdsmodellen men i många fall istället ledde till socialt utanförskap och segregation. En kanske mindre lyckad del av den svenska välfärden, men ändå en del av vårt kulturarv och därmed också vår identitet.

Men även de nordiska landskapen hamnar i fokus under sökandet efter vår identitet. Naturen som ju inte minst i litteraturen länge har använts för att illustrera eller avspegla människans inre landskap och identitet får i New Nordic också en stor betydelse i relation till arkitekturen. Nordens distinkta årstider: de långa, ljusa och milda sommarnätterna som står i markant kontrast till de mörka, kalla och ofta grå och dystra vintrarna, är något som man menar fångas upp i våra byggnaders arkitektur. Ett exempel som nämns är Reykja-viks konserthus Harpa, som är konstruerad för att påminna om norrskenets speciella ljus eftersom den, byggd vid hamnen, i sina stora fönster reflekterar de skiftande ljusen från himlen, staden och havet.

Jag tror att det ligger mycket i idén kring arkitekturen som en avspegling av i alla fall en del av våra identiteter. Varje gång jag åker hem till Sverige njuter jag av att titta på de höga sekelskifteshusen i Malmö, de stora portarna, fönsterkarmarna med blommor och de mysiga innegårdarna. Egentligen räcker det att jag tar tåget från London över till Paris eller Berlin för att jag ska få en liknande hemkänsla. Att bara något så enkelt som arkitekturen, de gamla jugendhusen som skiljer sig så markant från de engelska radhusen som sträcker sig över det London som jag under så många år kallat hemma, kan räcka för att sätta igång min hemlängtan och få min svenska identitet att kännas nästan alldeles för påtaglig.

KON

ST

På spaning efter den nordiska identiteten

“ Finns det en specifik och definierbar svensk identitet bortom IKEA

och Kalles kaviar? ”

TEXT & BILD: Linn Lönroth

Efter att ha bott nästan fem år i Storbritannien känner jag mig på ett märkligt vis mer svensk än någonsin. Egentligen trivs jag bättre här i London, men så fort jag lämnar Sverige blir filterkaffet, knäckebröden, kanelbullarna och fikapauserna på jobbet något jag inte kan klara mig utan.

13

1514

KON

ST

KON

ST

Våra medarbetare sedan 3 år, fotografen Emma Wieslan-der och illustratören Karin Dahlbacka lämnar tidningen denna höst, vi tackar dem så hjärtligt för den tid som varit och allt det de har gett SWEA-Bladet under resans gång. Njut av detta underbara galleri av bilder och illus-trationer som de har skapat alltsedan hösten 2009. - Det har varit tre roliga och mycket intressanta år med SWEA-Bladet. Jag skulle vilja tacka alla Sweor för denna tiden, hälsar Emma. Att uppleva Karins illustrationer är nästan som att följa med på en resa till ett annat land, som är en betydligt mer färgglad värld än den gråa vardagen.

I snart tre år har Karin Dahlbacka spridit glädje i SWEA-Bladet London och det är nu alltså dags att ta farväl. Men inte utan att ta reda på lite mer om denna fascinerade illustratör.

Hur kom det sig att du hamnade i London och att du fastnade för illustratörsyrket?- Spännande äventyr och storstadsliv lockade mig som tonåring till London. Tanken var att stanna i 6 månader. Inte anade jag då att jag 17 år senare skulle illustrera för SWEA London. När jag var liten och bodde i min lilla by i Finland brukade jag beundra en lokal målarinna. Denna målarinna gav mig ett staffli och några penslar, en livslång passion för färger och figurer föddes. Du kommer från den svensktalande delen av Finland, finns det något speciellt som du saknar hemifrån?- Jag saknar lugnet, den friska luften, tystnaden, mörkret/ljuset, naturen... Sa-ker som jag inte uppskattade när jag bodde där. Men jag är glad att jag pratar svenska med mina barn och att dom känner till den finlandsvenska kulturen. Berätta lite om ditt arbete som illustratör!- Man måste knacka på många dörrar. Man måste tro på sig själv och vara en-trägen. Min svaghet är att marknadsföra mig själv, jag vill helst bara sitta och rita och måla. Min studio är full av saker som jag hittar på gatan, i second-hand affärer och på resor, jag vill gärna återanvända allt som går. Jag har en väldigt “hands on” stil, allt börjar med papper och penna. Vad inspirerar dig och hur upplever du att leva och arbeta i London?- Jag inspireras av de många olika livsöden och berättelser man stöter på i London, på en och samma dag kan man träffa folk från hela världen. Jag tror att det är en rikedom för mina barn att växa upp här, när vi har barn-kalas så kan vi räkna att vi ibland oss kan prata 15 olika språk. De flesta av mina barns kompisar har föräldrar från olika länder. Du lämnar nu ditt uppdrag för SWEA-Bladet efter drygt 3 år, summera din tid med SWEA-Bladet? - Jag är tacksam för tiden med SWEA. Det har varit lärorikt och jag har haft chansen att illustrera många intressanta artiklar. Jag hoppas att mina illus-trationer har roat och spridit lite av den glädje jag känner när jag illustrerar. Vad har du för framtidsplaner?- Jag hoppas att jag ska få min barnbok som jag skrivit och illustrerat publicerad inom en snar framtid. Jag ser också fram emot att ha en liten utställning i ett café i Dulwich village i februari nästa år. Jag vill tacka för mig och önska alla Sweor en fortsatt trevlig höst och vinter! Om någon har ett spännande projekt som behöver några färggranna bilder så är det bara att ta kontakt med mig.

&Hej då och tack, Karin & Emma!

www.karindahlbacka.com www.karindahlbacka.blogspot.co.uk

www.emmawieslander.com

TEXT: Emelie Krugly Hill BILD: Karin Dahlbacka & Emma Wieslander

”Egentligen vet jag inte vad som hände”, skriver Ingmar Bergman om sitt första möte med Gotlands karga och väderbitna systerö Fårö i sin självbiografi Laterna magica. ”Om man vill vara högtidlig kan man säga att jag hade funnit mitt landskap, mitt verkliga hem. Vill man vara lustig kan man tala om kärlek vid första ögonkastet.”

Kärleken till den 113 km² stora ön började en stormig vårvinterdag 1960, då Bergman hade inlett sitt sökande efter det perfekta landska-

pet till inspelningen av Såsom i en spegel. Egentligen var det Orkneyöarna

som var i Bergmans tankar, norra Skottlands arkipelag, men den

oroliga produktionsled-

ningen ”vred händerna inför kostnaderna”, som Bergman själv uttrycker det, och snart satt den motvillige regissören och hans producent i en taxi till Fårösund på väg mot färjan som skulle ta dem till Fårö. Och det blev i Öster-sjön vid Fårös kust som Harriet Andersson, Gunnar Björnstrand, Max von Sydow och Lars Passgård i skymningen fick vada in till stranden i den berömda öppningsscenen till Såsom i en spegel. Det blev också här som Bergman valde att spela in senare filmer som Persona (1966), Skammen (1968), En passion (1969) och Scener ur ett äktenskap (1973), och det var här han själv bosatte sig fram till sin död år 2007. Och egentligen är Bergman fortfarande kvar på Fårö där han ligger begravd vid Fårö kyrka på kyrkogården som sluttar ner mot havet. ”Det här är ditt landskap, Bergman”, skriver han själv om sitt första möte med Fårö, ”det mot-svarar dina innersta föreställningar om former, proportioner, färger, horisonter, ljud, tystnader, ljus och reflexer.”

raukteatern, då man samlas vid Gamlehamn för att lyssna på radioteater och blicka ut över raukarna och havet.

Från en liten tillställning har Bergmanveckan nu växt till ett internationellt kulturevenemang med besökare och föreläsare från hela världen. I år talade den svenska filmregissören Susanne Osten om sitt komplicerade förhållande till Ingmar Bergman, men även internationella gäster som Ang Lee, Wim Wenders och Kenneth Branagh har gästat Fårö. Årets Bergmanvecka besöktes av

bland andra Sveriges gamle stadsminister Ingvar Carlsson som inledde ett samtal om 60-talets kultur- och filmpolitik med utgångspunkt i Harry Scheins kontroversiella debattbok ”Har vi råd med kultur?”

Under 60-talet var det inte bara den ekonomiska aspekten av filmpolitiken som var aktuell och omdebatterad. När 68-rö-relsen svepte in över Sverige riktades det stark kritik mot just Ingmar Bergman, som ansågs göra filmer endast om borgarklas-sens själsliv. Istället ville man se politiskt radikala filmer som kunde bidra till den samhälleliga förändringen. Regissören Bo Widerberg var en av de kulturpersonligheter som gick till angrepp mot Bergman och det svenska filmetablissemanget, då han i sin debattbok ”Visionen i svensk film” från 1962 beskrev Bergman som ”vår andes dalahäst i världen”.

Fårö – som många antar har fått sitt namn efter de många får som fritt betar på ön och springer över vägarna - har sina etymologiska rötter i orden far (som i farväg) och ö. Ön som man far till. Den 760 personer stora befolkningen som under Bergmans första tid på Fårö bodde på ön året runt har under decennierna minskat till dagens drygt 500 invånare, en siffra som nästan 20-dubblas under sommarhalvåret. ”Populationen har minskat men turismen ökat”, berättar Kerstin Blomberg som har bott på Fårö i hela sitt liv och nu arbetar vid Fårös hembygdsförening. ”När jag var liten hade Fårö två egna skolor, flera affärer, biblio-tek och eget postkontor - till och med en sjuksköterska.” Idag finns det bara en mataffär kvar på Fårö, och de få restauranger som finns kvar har endast säsongsöppet.

Landskapet på Fårö är kargt och vindslitet. Under stormiga dagar ser himlen kärv och mörk ut, havet argsint och när dim-man tätnar hörs mistluren, ett ängsligt och nästan ångestlad-dat ljud som Bergman ofta använt sig av i sina Fåröfilmer. ”Vi brukar kalla det för Bergmanväder för att hålla humöret uppe”, fortsätter Kerstin. Vid öns nordvästra kust ligger raukområdet Digerhuvud. Den 3,5 kilometer långa och 50 meter breda sträckan är idag naturskyddad och de gamla kalkjättarna reser sig majestätiskt upp längs den klippiga stranden. Inte långt därifrån ligger Fårö fyr som blickar mot Estlands kust. Hit kom många av de estniska flyktingar som i fiskebåtar flydde undan andra världskriget. Bergmans hus vid Hammars på Fårös östra sida vätte mot Polen. På den sparsamt bevuxna stranden ned-anför spelade han 1965 in filmen Persona med Liv Ullman och Bibi Andersson i huvudrollerna. För att kunna följa de två skå-despelarna som sprang längs den långa och steniga kusten fick filmteamet bygga upp en lång specialanpassad räls åt fotografen Sven Nykvist för att hans filmkamera skulle kunna färdas fram obehindrat under den långa tagningen.

”Få filmskapares verk är så intimt förknippade med en särskild geografisk plats som Bergman med Fårö”, skriver Bergmanstiftelsen som bland annat arrangerar den årliga Berg-manveckan dagarna före midsommar, i år för nionde gången. Bergmans filmiska resor genom Fårös särpräglade landskap får stor betydelse för festivalveckan, då man varje år arrangerar en Bergmansafari som tar besökarna runt ön till de olika inspel-ningsplatserna. På avslutningsdagen hålls den traditionsenliga

TEXT & BILD: Linn Lönroth

BERGMANVECKAN

TEM

A S

vEN

SKA

RES

Må

L

“Vi brukar kalla det för Bergmanväder för att hålla

humöret uppe. ”på Fårö

Ur Linn Lönroths privata album. Berman tillsammans med

skådespelerskan Harriet Andersson. Foto: Carina Sild Lönroth

18

Men några år senare spelade Bergman in Fårö dokument 69’, en dokumentärfilm tilläg-nad Fåröborna själva där Bergman engagerade sig i befolkningens alltmer otrygga levnadsför-hållanden och förde deras talan mot det mins-kade samhällsstö-det. I filmen följer vi öbornas vardag, som med tiden försvåras på grund av nedmonteringen av infrastrukturen och det alltmer väx-ande avståndet till fastlandets moderna bekvämligheter. ”Jag vill att Fårö ska vara som det har varit i alla tider”, berättar en fiskare som har fått det allt svårare att försörja sig på sitt fiske.

Ingmar Bergman fortsatte att engagera sig i fåröbornas vardag och byggde snabbt upp

en bra relation till befolkningen. Flytten till Fårö gav bland annat många nya jobb på ön, eftersom Bergman anställde många fåröbor till sina filminspelningar, som statister och hantverkare. Befolkningen på ön respekterade

Bergmans omskrivna behov av ensamhet och eget privatliv. ”Om jag här i Stockholm upphäver ett galltjut eller kommer in här på teatern och är på dåligt humör, då sprider det sig i hela det här jävla huset”, berättar Bergman intervjuad med journalisten och filmaren Jonas Sima. ”Men om jag upphäver ett tjut på

Fårö, vilket aldrig skulle falla mig in att göra, så skulle väl på sin höjd en kråka fara upp!”

Och sin tystnad fick Bergman hemma på Hammars bakom skylten ”Varning för hunden”, som han med sin dåvarande fru

Liv Ullman satte upp för att hålla turisterna borta. Ingen visste då att hunden bara var en rädd liten tax. Och när turisterna frågade var Ingmar Bergman bodde var det aldrig någon som visste det, och det är fortfarande inte så lätt att hitta rätt väg i skogen till Bergmans hus, som idag används till konstnärssti-

pendiater som kan sitta och arbeta ostört och få inspiration i de kreativa miljöerna.

”Vi sa aldrig var Bergman bodde.”, berättar fåröbon Kerstin Blomberg. ”När turisterna frågade var det till och med vissa som sa ”Vem då? Ingmar Bergman? Nää… bor han här?”

TEM

A S

vEN

SKA

RES

Må

L

Inte långt från den skånska landsvägen mellan Malmö och Staffanstorp ligger Tirup. Gömd bakom vad som nästan ser ut som en skogsdunge mitt bland de gula rågfälten kikar Skånes gröna trädgårdsoas och örtagård fram, som med sina över 600 arter är en av Europas största.

Bland pelargoner, rosor och doften av timjan, lavendel, citronmeliss, rosmarin och hundratals andra örter kan man sitta ner i trädgårdens café för att välja något fikabröd bakat med gårdens många kryddväxter. Här finns allt från hembakta matiga örtbullar till socker- och choklad-kakor med mynta, vallmofrön och salvia.

Tirups örtagård började anläggas redan för 35 år sedan, och rymmer idag två stora pittoreska ört- och blomträdgårdar som slingrar sig runt caféstugan och trädgårdsbutiken. Här kan man köpa hundratals växter och örter, krukor, spaljéer, fågelbad i mosaik och många andra dekora-tioner och redskap till trädgården. Bland de väldoftande perennerna, kryddorna och trolldomsväxterna gömmer sig också trädgårdsgudar i keramik, betongskulpturer och annan trädgårdskonst i olika material skapade av olika konstnärer.

Här kommer Tirups eget recept på Cheesecake med citronmeliss, som jag hittat bland andra recept på deras hemsida, tirupsortagard.se.

PAJSKAL:• 250 gram Digestivekex • 100 gram smält smör

Krossa kexen. Blanda med smält smör och tryck ut i en form med löstagbar botten. Grädda mitt i ugnen i ca fem min.

FyLLNING: • 500 gram Philadelphiaost • 2 dl socker • 3 ägg • 1 tsk vaniljsocker • Rivet skal av en citron • ½ till 1 msk finhackad färsk citronmeliss

Mosa osten och rör den mjuk tillsam-mans med ägg, socker, citronskal och citronmeliss. Häll smeten i pajskalet och grädda mitt i ugnen, 175 grader i 40 min.

Låt svalna, bred sedan över 3 dl crème fraiche och grädda ytterligare en gång i 5- 8 minuter.

Låt kallna och dekorera med citron-melissblad.

Ät och njut!

MAT

& D

RYcKFikapaus på

Tirups örtagårdTEXT: Linn Lönroth ILLUSTRATION: Karin Dahlbacka

Cheesecake med citronmeliss

“När turisterna frågade var det till och med vissa som sa ”Vem då? Ingmar Bergman?

Nää… bor han här? ”19

Med

leM

Ma

r

traditionell norsk mat som ’spekemat’ (rökta, saltade, torkade kött- och korvsorter). Kocken Beate berättade för oss om alla spännande rätter och allt smakade otroligt gott!

Fredag 28 september var det Förmöte i ho-tellets konferenssal. RO Sofie Haag öppnade mötet, hälsade alla välkomna och efter presentation av alla mötesdele-gater gick vi igenom viktiga diskus-sionspunkter som 1. Bakgrund/in-formation om SWEA, 2. Konkreta lösningar för att underlätta arbetet med SWEA framåt, 3. Det ideella ledarskapet, 4. Säsongen 2012/13 och 2013/14 och 5. Lördagens Årsmöte. Detta var mycket viktigt eftersom åtta av avdelnings-ordförandena var nya och hade inte deltagit i ett regionmöte tidigare. Efter ett mycket positivt, kreativt och innehållsrikt möte med-delade Sofie Haag, till allas stora sorg, att hon beslutat att avgå som VEMAs RO och att vice RO, Kersti Winblad von Walter skulle överta posten som regionens ordförande. På Kerstis förslag utnämndes sedan Sofie till VEMAs speciella rådgivare.

På kvällen åkte vi maxitaxi till grannstaden Porsgrunn, känd för sin porslinsfabrik, Norges enda producent av fältspatporslin. Speciellt berömd är den handmålade servisen Strå.

På Café Osebro, varifrån man hade en vidunderlig utsikt över Porsgrunn/Skienelva,

blev det välkomstdrink och middag. Alla valde vad de själva ville äta och allt smakade mycket gott.

Lördag 29 september var det VEMA (Västra Europa, Mellanöstern, Asien) Regio-nala Årsmöte. Sofie Haag gick igenom dagord-ningens 22 punkter på ett mycket skickligt och effektivt sätt.

På kvällen promenerade vi till restaurangen Jacob & Gabriel, som låg vid Skienelvens kaj bara några hundra meter från hotellet. Vi

fick möta SWEA Telemarks grundare Anita Coward och hon berättade om Skien och om den vackra restaurangen, som en gång varit varulokaler. Middagen bestod av ’fyra läckra rätter med vinpaket’, och vår kypare Pontus berättade utförligt och intressant om varje

maträtt och de olika vinerna som serverades därtill. Lyckliga och mätta vandrade vi till-baka till hotellet.

Söndag 30 september kunde de flesta av oss njuta av en sen frukost

och sitta och prata om ett mycket lyckat, intressant och lärorikt regionmöte, innan vi skulle ge oss iväg till våra respektive länder och avdelningar i den djupa förvissningen att vi lärt känna varandra bättre och knutit starka vänskapsband för resten av livet.

Nästa Världsmöte och alla sju regionernas Regionmöten arrangeras av SWEA Rimini i Bologna 3-6 oktober 2013. Hoppas att många av er kommer att resa dit då.

Skidåkare tänker förstås på ‘telemarksåk-ning’, ett sätt att åka skidor nedför fjällslutt-ningarna, ofta i djup snö, med skidbindningar som inte sitter fast i hälen (lös häl) i nigande knäposition, och på ’telemarksvängen’, där skidorna formas till en plog i svängarna. Denna urgamla utförsåkningsteknik har återi-gen blivit populär, men kräver god kondition och starka benmuskler.

Telemark ligger i södra Norge och är ett stort landskap med mycket varierande natur. Släktingar som bor i Telemark säger att det är en fantastisk plats att bo på, här finns nämligen allt från höga fjäll till djupa dalar, vattenkraftrika älvar och sjöar, kustlandskap, industristäder och traditionsrik bygdekultur. I Telemark ligger den största av Norges 29 beva-rade medeltida stavkyrkor, Heddal stavkyrka från 1250-talet. Residensstaden Skien vid Skienelva är den viktigaste staden i Fylket. Det var här Henrik Ibsen, ’den moderna dramati-kens fader’, föddes 1828.

“ ... meddelade Sofie Haag, till allas stora sorg, att hon beslutat att avgå som

VEMAs RO ”

TEXT & BILD: Rigmor Rutlin

I Norge finns två SWEA-avdelningar, en i Oslo och en i Telemark. Anita Coward startade 1993 SWEA Telemark och trots att de idag bara har 30 medlemmar erbjöd de sig att i oktober 2012 hålla VEMA Regionmöte, som senare beslöts skulle vara ett Arbetsmöte/Års-möte utan några sidoaktiviteter eller efterresor.

Torsdag 27 september sammanstrålade elva av regionens tolv ordförande, skattmästaren och regionordförande Sofie Haag på Thon Hotel Höyers i Skien och välkomnades av Telemarks AO Eva Backen och hennes vice Sofia Herbertsson med några av traktens specialiteter - äpplen, äppelmust, flatbröd och ostar – uppdukade i hotellets foajé. På kvällen blev det först underhållning av spelmän och en folkdansgrupp i vackra, färgstarka telemarks-bunader (kvinnorna bar svarta kjolar med röd, blå eller grön kant nedtill, färgsprakande broderade förkläden och rosenbroderade liv samt vita blusar). Efteråt blev det i hotellets vackra Rådmansmatsal middag bestående av

När vi hör ordet Telemark tänker många av oss på filmen ’Hjäl-tarna från Telemarken’ med Kirk Douglas, Richard Harris och Ulla Jacobsson i huvudrollerna. Filmen bygger på en verklig händelse som ägde rum under andra världskri-get 1942. I det tyskockuperade Norge får en grupp partisaner i uppdrag att spränga Norsk Hydros elektrolysanläggning i luften för att förhindra att tyskarna genom användning av tungt vatten skulle lyckas tillverka en atombomb.

27-30 september 2012

20

VEMA regionmöte i Telemark

21

med

lem

ma

r

22

hä

LSA

Och

SK

öN

hET Under sommaren äter björnarna så

mycket som de bara kan så att de blir riktigt tjocka innan de kry-per in för sin vintersömn. De har skyhögt kolesterol, mycket fett på kroppen och ligger stilla i många månader. Varför får de inte plack i sina artärer eller hjärt- och kärlpro-blem? Kan vi människor lära oss något av dem?

Den tyska läkaren och forskaren dr. Matthias Rath som också var lärjunge till nobelprista-garen Linus Pauling, har kanske förklaringen. Han anser att den främsta orsaken till att björ-nar inte får hjärtattacker är att de liksom de flesta djur producerar stora mängder kropps-eget C-vitamin. Vitaminet kan beskrivas som ett ”cement” som stärker blodkärlens väggar och stabiliserar artärväggarna. C-vitamin ger både skydd och en naturlig läkning av artärväggarna samt bidrar till att tillbakabilda plack. Björnarna äter också en naturlig föda

som ger dem vitaminer, proteiner och nödvän-diga fetter. Allt detta tillsammans hjälper dem att inte drabbas av hjärtattacker.

Vi människor kan däremot inte själva pro-ducera en enda C-vitamin molekyl. Våra förfä-der förlorade den förmågan när människan tappade det enzym som krävs för att omvand-la glukos till vitaminer. Denna genförändring innebar inte ett problem då, eftersom våra förfäder under tusentals generationer hade växtnäring som sin huvudsakliga föda. De åt bär, rötter, frukter och annat som gav dem en daglig dos av vitaminer.

Nu har kostvanorna förändrats och därmed också möjligheten att genom kosten få vitaminbehovet tillfredsställt. Idag saknar många människor vitaminer. Utarmade jordar, konstgödsel, matprocesser, långtidslagring och överdrivet långa koktider förstör de flesta vitaminerna i maten.

Kärlen i vårt blodomlopp har en samman-lagd längd på 100 000 km och är kroppens största och mest omfattade organ. Hjärtat slår cirka 80 000 slag varje dygn och arbetar mest av alla organ. Detta kardiovaskulära system har

TEXT: Britt Engström ILLUSTRATION: Karin Dahlbacka

Björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo …

påverkan på hur din kropp åldras. Genom att stärka din kardiovaskulära hälsa så får du bättre livskvalitet och kan också förlänga ditt liv.

Hjärt- och kärlsjukdomar beror främst på att blodkärlen är instabila eller skadade. C-vitamin är nyckelnäringsämnet för stabilite-ten i blodkärlen och är också viktig för snabb sårläkning i våra kroppar, även läkningen av miljoner små sår och skador innanför blodkärlen. Dr. Rath talar om cellnäring och föreslår ett intag på 600-1000 mg C-vitamin, ju äldre du är desto högre dos C-vitamin. Ät C-vitamin varje dag, gärna syraneutralt och i pulverform för att skona magen. Anspän-ningen i blodkärlsväggarna minskar ytterligare om du kompletterar med magnesium, Omega 3-fetter och 400 mg E-vitamin.

Vi människor går ju inte i ide men när man tänker på att avlagringarna i våra blodkärl börjar byggas upp redan i tjugoårsåldern så är det viktigt att börja i tid med att ge kroppen vad den behöver.

Britt

Känner du någon björn, som har problem med hjärtat?

SWEA

-PRO

FILHur trivs du som rektor i Svenska

skolan?- Jag trivs jättebra. Jag tycker det är fantastiskt roligt att vara rektor och jag tycker att det är superkul att jobba med barn och människor. Att få vara med och forma framtidens ledare är en ynnest.

Hur trivs du i London?- Jag trivs väldigt bra i London. Jag var i London redan på 80-talet och jobbade som lärarassistent i en engelskt pre-prep school. Så den familjen är vår extrafamilj numera.

Vad är det mest utmanade med att driva en svensk skola utanför Sverige?- Det är att få ihop alla bitarna. Att driva den svenska pedagogiken men att samtidigt matcha det med som folk tycker är bra med engelsk pedagogik.

Vad är det bästa med skolan?- Det är dynamiken här, att det finns sådan kraft, från personal, från föräldrar … alla strä-var mot samma mål. Det är en förutsättning för att driva en sådan här skola.

Vilka förhoppningar har du för skolans framtid?- Jag skulle gärna se att den växer lite. Det går inte att växa hur mycket som helst, vi har inte så stor kostym. Men lite vore bra och så att vi fortsätter att vara så bra som vi är, vi är en väldigt bra skola. Eleverna får otroligt mycket kunskap med sig som inte är korvstopp-ning utan som är riktigt kunskap och social kompetens.

Hur viktigt är det att det finns organisa-tioner som SWEA för utlandssvenskar?- Det är jätteviktigt. Vi skall kunna hjälpa var-andra. Vi är en del av det brittiska men det är

TEXT & BILD: Lena Tibbelin Buhre

väldigt skönt at ha stöd av det svenska. Friends här på skolan är också såsom SWEA en otrolig trygghet när man kommer hit.

Som nybliven Swea har du hunnit vara med på några evenemang ännu?- Nej. Jag hoppas att SWEA ska använda sko-lans lokal och ha något här för oss som bor här i Barnes med omnejd.

Fem ord som beskriver London?- Möjlighet – det engelska ordet ‘possibilities’ är bättre, man kan hitta allt här. Färggrann i all dess bemärkelser. Vänlig. Dynamisk. Spännan-de. Nära – till Sverige, till världen, till allt annat som man vill ha. (Det blev visst sex ord. ☺)

Ditt svenska smultronställe?- Stockholm och Stockholms skärgard. Havet och svampskogen saknar jag.

Namn: Anna Jägberg

Familj: Gift med Erik, redigerare, frilan-sare, som pendlar mellan Stockholm och London; sonen Isak, 19, går första året på KTH; döttrarna Ebba, 17, andra året på Svenska Skolans gymnasium i Richmond och Klara, 11, klass 5 på Svenska Skolan.

Fritidsintressen (om tid ges): Allt som har med kultur att göra – teater, sång och musik, litteratur också. Har sjungit i kör.

Aktuell: Nybliven SWEA-medlem och blev klar med den svenska rektorsutbild-ningen i våras, är sedan ett år tillbaka rektor på Svenska Skolan i Barnes.

*Friends = Friends of the Swedish School in London är en föräldraförening för den Svenska Skolan i London som bland annat bidrar med ekonomiskt stöd till olika aktiviteter för skolans elever.

Anna Jägberg

23

2524

”När vi båda fick barn försökte vi ändra om våra liv”, berättade Wiberg från London om historien bakom Promise Sweden Jewel-lery som börjar 2005-06. ”Vi tyckte om den trenden med smycken.”

Med hjälp av en småländsk silversmed, inspiration från den Nya Zeeländska paua-snäckan och deras resor och erfarenheter runt om världen, har systrarna sedan dess designat smycken och levererat till utvalda varuhus och butiker i Sverige, London, New York, Boston, Chicago, Greenwich and Hoboken.

”Vi försöker växa långsamt så att butikerna kan välja själva och så att vi kan stå för person-lig service”, fortsatte Wiberg.

De har delat på sig, Wiberg finns i London medan Ekwall håller ställningarna i Stock-holm där hon fortfarande jobbar inom mode-branschen vid sidan om Promise.

Företagets namn Promise, en ursprunglig idé från Ekwall, grundas i att det är ett eng-elskt ord som alla i världen känner till.

”Det är ett starkt ord och det är mycket att leva upp till”, förklarar Wiberg att det är ett löfte att jobba tillsammans som systrar, ett löfte till kunderna, att leverans sker enligt överenskommelse, alltid nära personlig kontakt med olika butikerna som beställt smycken.

Kollektionerna har utvecklats från de ursprungliga designerna med paua-snäckan och nu används många olikfärgade stenar till-sammans med silverkedjor, enkel och stilren Skandinavisk design.

Men fortfarande är grundidén enkel: ”Sånt som vi tycker om själva”, sa Wiberg.

Mer information: www.promisesweden.com

med

lem

ma

r

KU

LTU

R

En av årets trevligaste fester, SWEAs kräftskiva, ägde rum den 11 september i Svenska Kyrkans bibliotek. En alldeles lagom stor lokal för de 23 personer som samlades denna kväll. Med mångubben och andra attiraljer på plats satte vi oss till bords. Och så kunde festen börja: sallad och västerbottenpaj, nyfångade engelska kräftor med svensk dill, kladdkaka med vispgrädde… mmm… allt smakade gudomligt gott. Och det var bara maten.

Några Sweor hade sina ”svenner” med sig, vilket visade sig vara en riktig lyckträff för bland dem fanns kvällens toastmaster, Stefan Hising,

som ledde sången. Vilken baryton! Som alla vet kräver kräftor en viss dryck och ju mer man inmundigar av denna ju fler och ljudligare blir snapsvisorna. Välljudande och kraftfullt rungande hördes våra röster mellan skålandet, och roligt hade vi. Till och med de allvarsamma porträtten på väggen drog på smilbanden.

Det blev en fantastiskt fin kväll. Min danska väninna, Ingeborg, vars första kräftskiva det varit, sa då vi gick hemåt på kvällen: ”En meget underholdende aften”.

TEXT: Madeleine Imai BILD: Knuckles, via Wikimedia Commons

ÅRETS KRäFTSKIVA:

Vad vore livet utan fest?

En längtan efter förändring i samband med barnens ankomst var katalysatorn för systrarna Vendela Wiberg och Viveca Ekwalls intåg till smyckevärlden efter långa karriärer i modebranschen.

TEXT: Lena Tibbelin Buhre BILD: Promise

Det har varit ett händelserikt år i Storbritannien, där festligheterna avlöst varandra. Knappt hade vi firat Drottningens 60-årsjubileum med handvinkningar, statsbesök, konserter och evenemang på löpande band innan det var dags för de olympiska spelen i all sin prakt. Och vilka spel det blev.

TEXT: Sofie Haag BILD: www.londonmediacentre.co.uk

Katy B performing at the London 2012 Olympic Torch Relay Finale concert

Musiken och underhållningen har aldrig tidigare haft så framträdande roll på ett OS, både före, under och efter spelen och mycket av den eufori som kändes under dessa som-marmånader beror på hur arrangö-rerna så genom-tänkt planerat minsta lilla detalj både framför och bakom kulisserna. Jag skulle kunna tala mycket om upplägget kring öppnings- och avslutningsceremonierna vilka var som olika konstverk i sig. I detta sammanhang vill jag dock särskilt belysa något inte alla känner till, och kanske inte heller tänker på, nämligen hur arrangörerna använde underhållningen till att styra stämningen åt de håll de önskade för både atleter och åskådare. Detta på en mängd mer eller mindre uppenbara sätt.

Redan tre år innan spelen anlitades en musikproducent med bakgrund inom MTV, för att sätta samman shower och ett team med 1200 anställda speciellt för underhållningen. De ordnade så att olika sporter fick olika slags

musik, där hela 2500 sånger spelades in för att användas på de olika arenorna efter behov. Sportgrenarna delades in i fem kategorier utifrån graden av intensitet och fick musik

särskild anpassad för sig med scenljus, video och en scenshow för varje sammanhang. Vid sidan av det planerades olika metoder för att engagera och driva på publiken, med alltifrån sing-a-long aktiviteter, gemensamma fotstamp och handklappningar till unisona rop på kom-mando, vågen och användandet av så kallad ”clapometer” där sportarenorna mätte ljudni-vån på publikens engagemang. Professionella och populära välkända presentatörer anlitades också som kommentatorer för att ytterligare öka på spänningen och dramatiken i stunden.

När jag inför denna artikel frågade med-lemmar på LinkedIn om deras musikaliska

minnen från OS, nämnde en av dem som jobbat vid vattenpoloarenan: ”Jag hörde ofta samma energifyllda musik spelas om och om igen, där publiken sjöng med i Queens ’We are the champions’, ’We will rock you’ etc. Det fungerade suveränt bra med de tusentals åskå-darna som var där. De sjöng med och klappade händerna i takt med musiken. Ljudnivåerna var helt otroliga!” En annan säger att han slogs av hur musiken som av en händelse passade in vid olika situationer under de handbolls-matcher han var närvarande vid, till exempel låten ”Under Pressure” (Bowie/Mercury) när spelarna skulle skjuta mot mål från 7 meters håll och sången ”Sit Down” av brittiska rock-bandet James, när någon av spelarna skickades till bänken. ”Musiken förklarar mycket bättre än en presentatör vad som händer på plan.”

Det jag tycker är fint med upplägget av årets OS är just hur sport och kultur har kom-pletterat varandra och bidragit till att höja kvalitén och intrycket av hela evenemanget. Kulturnäringen hör till Storbritanniens främsta exportgrenar och efter sommarens uppvisningar ser det ut som att de kommer hålla sig på topp ett tag till.

London 2012Ett OS i musikens &

kulturens tecken

“ ... sport och kultur har kompletterat varandra och bidragit till att höja kvalitén och intrycket av hela evenemanget.”

Promise Den framgångsrika svenska designer-duon som har smyckat Sweorna

KONTAKTSWEAs avdelningar är uppdelade i sju regioner. Varje region har en regionsty-relse som består av en regionordföran-de samt en ordförande från respektive avdelning.

AME = Amerika

VäSTRA AMERIKA (VAME)Arizona, Hawaii, Las Vegas, Los Angeles, Orange County, San Diego, San Francisco, Santa Barbara, Seattle, Vancouver

MELLERSTA AMERIKA (MAME)Austin, Chicago, Dallas, Denver, Florida, Houston, Michigan, Minnesota, New Orleans, Tampa Bay, Toronto

ÖSTRA AMERIKA (OAME)Atlanta, Boston, New Jersey, New york, North Carolina, Philadelphia, Virginia Beach, Washington DC

EMA = Europa, Mellanöstern, Afrika

VäSTRA EMA (VEMA)Barcelona, Costa Blanca, Göteborg,Holland, Irland, Lissabon, London,Mallorca, Marbella, Oslo, Sydafrika,Telemark

MELLERSTA EMA (MEMA)Belgien, Berlin, Frankfurt/Heidelberg, Israel, Köln/Bonn, Luxemburg, Malmö, Milano, Paris, Rimini, Rivieran, Rom, Tunisien, Örestad

ÖSTRA EMA (OEMA)Aten, Budapest, Dubai, Genève, Istanbul, Moskva, München, Riga, Stockholm, Vilnius, Västerås, Warszawa, Wien, Zürich

ASIENBangkok, Beijing, Hong Kong, Japan, Kuala Lumpur, Perth, Seoul, Singapore

WEBBADRESSER:www.swea.org/londonwww.swea.org

FÖR SENASTE KONTAKTDETALJER:www.sweakansliet.orgwww.sweaguiden.com

SWEA

-IN

fORM

ATIO

N

Vad är SWEA?SWEA i korthetSWEA är en global ideell organisation för svenskor och svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands.

Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen, något som gör livet utomlands lättare.

SWEA ger stöd vid utflyttning och flytt mellan länder, samt välkomnar och stöttar vid åter-komsten till Sverige.

SWEAs internationella nätverk är en betydelsefull resurs för UD och det svenska närings livet utomlands, bland annat genom insatser vid katastrofer.

SWEA är idag en av de största Sverigefrämjande ideella organisationerna, vars mångfacette-rade aktiviteter är en del av Sveriges ansikte utåt och stärker banden med främmande länder.

SWEA stödjer projekt med svensk anknytning samt utbildning genom stipendier.

SWEA har cirka 7 500 kvinnor som medlemmar i 73 lokala avdelningar i 34 länder på fem kontinenter.

Föreningen grundades i Los Angeles 1979 av Agneta Nilsson. Hon har belönats med två kunga medaljer för sina SWEA-insatser samt erhållit utmärkelsen Årets Svensk i Världen 1995 och Årets Svensk-Amerikan 2006.

SWEAs internationella ordförande från och med 1 januari 2012 är Margaret Sikkens Ahlqvist. SWEAs internationella vice ordförande är Ann-Marie Gustafson. VEMAs region-ordförande från och med 1 maj 2012 är Sofie Haag, och från och med 15 oktober 2012 blev Kersti Winblad von Walter från SWEA Mallorca VEMAs nya regionordförande.

SWEA LondonSWEA London grundades 1989 av Anna Curman. Avdelningen har idag 145 medlemmar ialla åldrar. Som medlem får man tidningen SWEA-Bladet samt SWEA Inter nationals tidning Forum 2 gånger/år. Det anordnas programaktiviteter på dagar såväl som kvällar och helger, och man har också tillgång till en mängd attraktiva medlemsförmåner. Varje år anordnar varje region ett regionmöte och varannat år samlas alla Sweor världen över för ett världsmöte. 2011 hölls världsmötet i Kuala Lumpur. I år hölls VEMAs regionmöte i Telemark. Som Swea är man välkommen att delta på alla möten. I SWEA London finns det flera intressegrupper, öppna för alla London-Sweor. Vill man starta en ny grupp går det också bra. Kontakta ordfö-rande för mer information:

GRUPP KONTAKTPERSON Golf Ulla HisingMålarklubb Anne BrunKaffemorgon i Richmondområdet Anne BrunKaffemorgon i Beaconsfield/Gerrards Cross Kajsa HöijFilmkvällar Ing-Marie Ando och Kajsa HöijPromenader i Richmond & Windsor Birgitta Lawrence, Ingvor Pettersson & Gudrun FahlströmSWEA Art Maria Willman

(För kontaktinformation se SWEAs matrikel eller gå till www.swea.org/london)

Nytt för i år är också networking på internet. På Facebook och LinkedIn finns SWEA Londonsom grupp, exklusivt för alla London-Sweor.

SWEA London blir vad vi gör det till. Har du önskemål eller synpunkter på vår verksamhet,tveka inte att höra av dig!

2726

Annonsera i SWEA-Bladet London

SWEA Stipendium

upplaga & utgivningstillfällenSWEA London tidningen trycks i 200 ex och ges ut i april och oktober.

annonspris Baksida omslag helsida £660 Helsida (ej omslag) £330Baksida omslag halvsida £400 Halvsida (ej omslag) £220Insida omslag helsida £440 Insida omslag halvsida £300 Kvartsida (ej omslag) £165 Åttondels sida £80Sextondels sida £50 Originalframställning Om du inte har färdigt annonsmaterial hjälper vi gärna till med original-framställningen. Vi behöver till exempel text, logotype och bildunderlag. Bilder ska vara högupplösta (300 dpi). Logotype exempelvis i formaten: ai, eps, tiff, pdf. Kostnaden för original offerteras och debiteras separat.

Leveransadress Annonsmaterial och underlag ska sändas till Lina Bronson, [email protected].

För annnonsering och mer information kontakta Rigmor Rutlin, [email protected].

SWEA är en ideell organisation och därmed betalar vi ingen skatt.

SWEA International London Chapter delar årligen ut ett stipendium på £1500 för att stödja studier eller projekt som främjar svensk kultur. Stipen-diet är öppet för alla att söka.

• Ansökningarna måste vara avdelningen tillhanda senast 15 november. • Stipendiet delas ut på SWEA Londons Årsmöte i slutet av januari

påföljande år. • Ansökningar inkomna efter 15 november kan tyvärr inte godtagas.

Intresserad av att söka?Du kan ladda ned ansökningsblanketter på: www.swea.org/london och om du vill ha mer information, kontakta kontakta Elisabet Baldwin: [email protected] eller Rigmor Rutlin: [email protected]

Tidigare stipendiater har haft olika bakgrunder och åldrar och deras specia-liteter har till exempel varit inom svensk folkmusik, opera, smyckestillverk-ning, konst, knyppling, broderi, litteraturöversättning, svenskundervisning och andra kulturfrämjande ämnen med Sverige som gemensam nämnare.

Kanske Du själv studerar, praktiserar och letar efter hjälp med finansiering?

Om så är fallet, vill vi gärna att Du hör av Dig till oss!

Tack!Å alla London-Sweors vägnar

VILL VI PÅ DET VARMASTE TACKAföljande personer som nu lämnar

SWEA-Bladets redaktion:Emelie Krugly Hill, som i tre och ett halvt år

varit en strålande, inspirerande redaktörtillsammans med de skickliga kollegorna

Karin Dahlbacka, illustratör,Emma Wieslander, fotograf och

Mia Evander, matredaktör,som i elva år glatt läsekretsen med

inspirerande artiklar och läckra matrecept.

TACK TILL VÅRA ANNONSÖRER:Bed & Breakfast, Dr. Ewa Hellberg,

Inuti Designer Jewellery, SEB, Sola Kitchens,Svenska skolan och SWEDECARE.

TACK till SWEA-Bladets skribenter:Britt Engström, Sofie Haag, Madeleine Imai,

Linn Lönroth, Malin Ståhl och Lena Tibbelin Buhre.

TACK till våra korrekturläsare:Rigmor Rutlin, Lis Brasen och Madeleine Imai.

TACK till vår nya grafiska designer:Lina Bronson

Förra årets stipendiat, Mia Karlsson. Foto: miakarlsson.com

Sola half page 2.pdf 1 13/03/2012 17:52

Entusiastiska, engagerade lärare och små undervisningsgrupper

Förskola 3-5 år Grundskola 6-16 år

Gymnasium: ekonomiskt, naturvetenskapligt och

samhällsvetenskapligt program

Grundskolan +44 (0)20 8741 1751 [email protected]

Gymnasiet +44 (0)20 8332 8360 [email protected]

eller besök vår hemsida: www.swedishschool.org.uk

Ring och besök vår skola. Välkommen!

LONDON · hus på Bond Street i London. Svenskan Candy Winberg guidade oss runt och berättade att...

Documents

Transcript of LONDON · hus på Bond Street i London. Svenskan Candy Winberg guidade oss runt och berättade att...