Liberalisering, globalisering ogfaglige strategier i

nordisk telekommunikationEn analyse af de faglige organisationers udfordringer

og udvikling i Danmark, Norge, Sverige og Finland

Christina J. Colclough (red), FAOS

Med bidrag af:Bård Jordfald (Fafo), Sofia Murhem (Arbetslivsinstitutet)

och Ralf Sund (Löntagarnas Forskningsinstitut)

Report No 4:2003

SALTSA – JOINT PROGRAMMEFOR WORKING LIFE RESEARCH IN EUROPEThe National Institute for Working Life and The Swedish Trade Unions in Co-operation

© National Institute for Working Life and authors 2003SE-113 91 Stockholm, SwedenTel: (+46) 8-619 67 00, fax: (+46) 8-656 30 25Web: www.arbetslivsinstitutet.se/saltsaPrinted at Elanders GotabISSN: 1404-790X

SALTSA is a collaboration programme for occupational research in Europe. The NationalInstitute for Working Life in Sweden and the Swedish confederations of trade unionsSACO (the Swedish Confederation of Professional Associations), LO (the Swedish TradeUnion Confederation) and TCO (the Swedish Confederation of Professional Employees)take part in the programme. Many problems and issues relating to working life arecommon to most European countries, and the purpose of the programme is to pave theway for joint research on these matters from a European perspective.

It is becoming increasingly obvious that long-term solutions must be based onexperience in and research on matters relating to working life. SALTSA conductsproblem-oriented research in the areas labour market, employment, organisation of workand work environment and health.

SALTSA collaborates with international research institutes and has close contacts withindustry, institutions and organisations in Europe, thus linking its research to practicalworking conditions.

Contact SALTSALabour Market ProgrammeLars Magnusson, National Institute for Working Life, Tel: +46 8 619 67 18,e-mail: lars.magnusson@arbetslivsinstitutet.seTorbjörn Strandberg, LO, Tel: +46 8 796 25 63, e-mail: torbjorn.strandberg@lo.se

Work Organisation ProgrammePeter Docherty, National Institute for Working Life, Tel: +46 8 619 69 59,e-mail: peter.docherty@arbetslivsinstitutet.seMats Essemyr, TCO, Tel: +46 8 782 92 72, e-mail: mats.essemyr@tco.se

Programme for Work Environment and HealthPer Malmberg, National Institute for Working Life, Tel: +46 8 619 67 10,e-mail: per.malmberg@arbetslivsinstitutet.seAnders Schaerström, SACO, Tel: +46 8 613 48 74, e-mail: anders.schaerstrom@saco.se

Indholdsfortegnelse

Forord 6 Rapportens formål og struktur 8 Information om forskningsprogrammet 9 Kontaktadresser 10 Liste over forkortelser 11

Kapitel 1: Internationale udviklingstræk og faglig organisering i telekommunikation 13 Christina J. Colclough, FAOS 1.1 Liberalisering af den europæiske telekommunikationsbranche 13

Frem mod afregulering - EU direktivpakken anno 2002 14 Den verdensomspændende dimension 15

1.2 Internationaliseringens konsekvenser for de faglige organisationer 15 1.3 Union Network International 17

UNI-International 17 UNI og internationalt samarbejde – en anderledes model 17 Globale aftaler, multinationale fagforeningsalliancer og virtuelle komiteer 18 Konsekvenserne af UNIs model 20

1.4 Forholdet mellem de internationale aktører, ETUC og UNI 21 1.5 UNI-Europa 22

Forholdet mellem UNI og UNI-Europa 22 1.6 UNI-Telekom 23 1.7 Nordisk Tele Organisation 24

NTO og den sociale dialog 25 Bilateralt samarbejde gennem NTO 26 NTO og UNI-Telekom 26

1.8 Paradokser og konflikter 27 1.9 Opsummering 28

Litteraturliste 30 Interviews 30 Kilder 30

1

Kapitel 2: Faglige strategier og forandringer indenfor den danske telekommunikationsbranche 31 Christina J. Colclough, Malene Nordestgaard & Søren Kaj Andersen, FAOS 2.1 Indledning 31 2.2 Strukturen i telekommunikationsbranchen og ICT erhvervene. 33

Antal virksomheder og beskæftigelse 33 Markedsandele fordelt på virksomheder 33

2.3 De faglige organisationer indenfor telekommunikationsbranchen 34 Arbejdstagerorganisationer – nationale/internationale 34 Organisationsgrad 36 Arbejdsgiverorganisationer - nationalt 37

2.4 Branchens udvikling over tid og fagbevægelsens rolle 38 Øget regulering, mere liberalisering – salg af Tele Danmark 40 Tele Danmark opsplittes og bliver til TDC 41 Opsummering 42

2.5 Telekommunikationsforbundet i Danmark 43 Fusionen mellem Dansk Tele Forbund og Dansk Tele Samvirke. 43 Privatiseringens konsekvenser for overenskomstforhandlingerne 44 Grænseaftaler 45 Fusion med Dansk Metal 2003 46

2.6 Telekommunikationsforbundets internationale arbejde 47 Organisering af det internationale arbejde i TKF 47 Påvirkning af udviklingen i branchen gennem nationale kanaler 48 Nordisk Tele Organisation 48 NTO og den sociale dialog 48 NFS 49 Det europæiske arbejde – hvordan påvirkes det politiske system? 49 Erfaringer med den sociale dialog 50 Europæisk og internationalt samarbejde i UNI-Europa/UNI 51 Etableringen af det europæiske samarbejdsudvalg 51 Det globale koncernfaglige samarbejde 52

2.7 Sammenfattende diskussion – og udfordringer i fremtiden 52 Litteratureliste og kilder 54 Litteraturliste. 54 Interviews 55 Kilder 55 Bilag 55

2

Kapitel 3: Norsk telekommunikasjon 56 Bård Jordfald, Fafo 3.1 Innledning 56 3.2 Norsk telekommunikasjon 1855-2003 – fra telegraf til Delta4 57 3.3 Arbeidstakerorganisasjonene i Telenor 61

Samarbeid og kryssende interesseområder nasjonalt 63 Representasjon i styrende organer og medbestemmelse 63 Lønnsforhandlinger 64 Konkurranseflater 64 Lokal organisering av klubbene 65 Samarbeidsavtaler internasjonalt 65 ESU 65 Bilateralt samarbeid 65 Konsernfaglige samarbeid- utenfor Norden 66

3.4 Arbeidsgiverorganisering og arbeidstakerforbund i telekommunikasjonsbransjen 66 Arbeidsgiversidens organisering – NAVO 66 Arbeidstakersidens organisering - forbundsnivå 68 EL&IT forbundet 68 Kommunikasjonsforbundet 68 Norsk ingeniørorganisasjon og Norske sivilingeniørers forening 69

3.5 Internasjonalt arbeid på forbundsnivå 69 Forbundenes organisering av det internasjonale arbeid 71 Samarbeid med norske fagforbund 72 Internasjonalt solidaritetsarbeid 72 Telekommunikasjon - forbundsnivå 72 Allianseavtalen 73

3.6 Sammenfatning 74 Litteratur 76 Vedlegg 77

3

Kapitel 4. Telekomservice i Sverige 78 Sofia Murhem, Arbetslivsinstitutet/Uppsala universitet 4.1 Inledning 78 4.2 Telekom i Sverige 78

Telia 79 Telias organisation 81 Branschstrukturens utveckling i Sverige 81

4.3 Industriella relationer 83 Fackföreningar 83 SEKO 84 Sif och SACO-förbunden 85 Arbetsgivarorganisationer 86 Avtal och anställningsformer 87

4.4 Förändringar inom sektorn under 1990-talet 90 Omreglering, konkurrensutsättning och globalisering 90 Svenska företag med verksamhet i utlandet och utlandsägda teleföretag 90 Utvecklingen inom olika områden inom telekom 92

4.5 Fackliga strategier för att möta förändringarna 92 Bolagiseringen av Telia 93 Arbete över gränser 94 Norden 95 Europa och världen 95 Koncernfackligt arbete 96 Solidaritet och fackligt bistånd 98 Medlemmarnas åsikter om fackligt samarbete i Europa 99 Facklig inställning till samgåendena Telia-Telenor och Telia-Sonera 99

4.6 Sammanfattande diskussion 100 Branschstrukturens utveckling 101 Omreglering, konkurrensutsättning och globalisering 102 Fackliga strategier för att möta förändringarna 102 Arbete över gränser 103 Facklig inställning till samgåendena mellan Telia-Telenor och Telia-Sonera 105

Käll- och litteraturförteckning 106 Lagstiftning 106 Statistiska källor 106 Pressmeddelanden 106 Intervjuer 106 Tidningsartiklar 106 Webb 106 Litteratur 106

4

Kapitel 5: Telekommunikationen i Finland – fackföreningsrörelsens utmaningar 108 Ralf Sund, Löntagarnas Forskningsinstitut i Helsingfors 5.1 Inledning 108 5.2 Översikt över telekommunikationsbranschens struktur 109

Historien 109 5.3 ICT -branschen 110 5.4 Telekommunikationsbranschens visioner 113 5.5 Fackliga organisationer och avtalsfrågor inom ICT -sektorn 114 5.6 Förändringar under 1990-talet inom telekommunikationsbranschen 116

ICT -företagens strategier 116 Konsekvenser för anställda 116

5.7 Fackliga strategier 117 5.8 Det nordiska samarbetet och fackliga strategier för internationaliseringen 120 5.9 Fackets förväntningar i framtiden 120 Käll- och litteraturförteckning 122

Intervjuade personer 122 Litteraturförteckning 122

Kapitel 6: Sammenlignende analyse og diskussion - strategiske udfordringer 123 Christina J. Colclough, FAOS 6.1 Ændringer i den faglige struktur i de nordiske lande 123

Ligheder og forskelle mellem de nordiske lande 124 Det lokale niveau – central-decentraliserings tendenser i de nordiske lande. 125 Arbejdsgiverorganisering 126 Er der en ’Nordisk Model’ i telekommunikationsbranchen? 127

6.2 Internationaliseringen af det faglige arbejde 128 Nordisk samarbejde og europæisk integration 128 Koncernfagligt samarbejde og Europæiske Samarbejdsudvalg 129 Er UNIs model for strukturen i det internationale faglige arbejde realistisk? 130

6.3 Fremtidens udfordringer for de nordiske forbund 132

5

Forord

Telekommunikationsbranchen i Norden har i løbet af de sidste 10 til 15 år gen-nemgået en rivende udvikling både hvad angår de økonomiske og konkurrence-mæssige konsekvenser af internationaliseringen af kapital- og tjenestemarke-derne, og hvad angår den teknologiske karakter af branchen. Fælles for de nordi-ske lande er, at tidligere statsmonopoler er blevet helt eller delvist privatiseret som følge af nationale og europæiske politiske beslutninger om en gennemgri-bende liberalisering af markedet. Den europæiske integrationsproces og indførel-sen af det indre marked i begyndelsen af 1990’erne, åbnede således op for en øget konkurrence mellem udbydere af teletjenester på de respektive nationale markeder, hvilket i alle landene har ført til en rationalisering og omstrukturering af branchen.

Samtidigt har den teknologiske udvikling medført, at grænsefladerne mellem telekommunikationsbranchen, medie- og underholdningsbranchen og IT-bran-chen er blevet mindre tydelige. Konvergensen mellem disse brancher kan ses på især tre områder; en teknologisk konvergens; en tjenestekonvergens og en mar-kedskonvergens, som tilsammen har stor betydning for den politiske regulering og faglige organisering indenfor det, der samlet set betegnes ICT-sektoren.1 Med andre ord har udviklingen i sektoren ført til en høj grad af kompleksitet i de poli-tisk-regulatoriske forhold, i konkurrenceforholdene og i de internationale og na-tionale arbejdsmarkedsrelationer.

Et fællestræk for de fire nordiske lande Sverige, Norge, Finland og Danmark er udviklingen i de nationalpolitiske strategier, som er gået fra at være statsinter-ventionistiske og protektionistiske til at være præget af en større international åbenhed og politiske rammestyring. Reguleringsgraden af markederne er i alle landene steget markant i takt med den øgede liberalisering, men overgangen fra statslige monopoler med direkte politisk styring til et system med konkurrence og en adskillelse af de tidligere tæt sammenvævede funktioner har ført til, at statens rolle i dag er at sikre de optimale rammebetingelser for de respektive nationale markeder.

Statens rolle i de fire nordiske lande er dog også varierende, idet det kun er i Danmark, at staten har solgt samtlige sine aktier i det tidligere monopol. Den norske stat ejer 80 procent af Telenor, den svenske stat ca. 70 procent af Telia og den finske stat ca. 60 procent af Sonera. De svenske og finske staters aktieandel 1 Betegnelsen ICT dækker over 1) produktionsvirksomheder og 2) servicevirksomheder

indenfor informations og kommunikationsteknologiske erhverv. Under 2) hører tre hovedgrupper: ICT engroshandel, telekommunikation og ICT-konsulentvirksomhed. (kilde OECD).

6

er til dags dato ikke forandret i det nye teleselskab TeliaSonera, der er en fusion af de to selskaber. Staternes position som majoritetsaktieejere får selvsagt indflydelse på graden og typen af regulering af branchen, og på hvordan de forskellige nationalstater skal implementere og følge de europæiske rammebetingelser for branchens fremtidige udvikling.

Tillige har de nordiske lande forskellige udgangspunkter, hvad angår erhvervsstruktur, hvilket også spiller ind på de konkrete rammebetingelser i landene. Således er produktionsvirksomhed i forbindelse med telekommunikation mere betydningsfuld i både Sverige og Finland end i Norge og Danmark, hvor de fleste ansatte i branchen er beskæftiget indenfor service.

I takt med, at markeder er blevet åbnet, er der også sket en ændring i de kon-kurrencebetingelser, som teleselskaber må operere under, hvilket har ført til en betydelig fragmentering men også centralisering indenfor branchen. Fragmente-ringen kan især ses i den strukturelle opbygning af virksomhederne, der for at minimere risikofaktoren i den intensiverede konkurrence, har udskilt forskellige tjenester og ydelser til mere eller mindre økonomisk uafhængige datterselskaber. De traditionelle teleselskaber har desuden ekspanderet deres services til også at omfatte tilknyttede brancher såsom internet, informations- og kommunikations konsulentvirksomhed, databehandling og medierelateret services, der alle fun-gerer som autonome enheder under moderselskabets paraply.

Centraliseringsprocessen er tydelig når der kigges på ejerskabsforholdene i branchen, både indenfor Norden men også bredt i Europa. Samtlige af de tidli-gere nordiske monopolvirksomheder, med undtagelse af Telenor i Norge, er nu ejet enten af hinanden eller af multinationale selskaber, der igen ejer andre te-leskaber rundt om i verdenen. Tendensen er således den, at der kommer få men store og globale spillere på markedet, der hver for sig opererer med underafdelin-ger, som ofte er specialiseret indenfor et bestemt område f. eks mobil, bredbånd, fastnettelefoni og/eller internet.

I takt med, at ejerforholdene og strukturen i telekommunikationsbranchen ændredes, skete der en gennemgribende rationalisering i de tidligere monopol-selskaber og en kvalitativ såvel som en kvantitativ ændring i kravene til medar-bejderne. De nye kvalitative behov går på en radikal ændring i kravene til medar-bejdernes kvalifikationer, der med den tekniske udvikling i branchen har betydet en voldsom ændring i jobprofiler. Således har nedgangen i beskæftigelsen for de traditionelle faggrupper såsom teknikerne været stor, mens beskæftigelsen for servicemedarbejdere, specialister og konsulenter har været stigende. Den kvan-titative ændring skal ses i lyset af udliciteringen og fragmenteringen af de tid-ligere monopolselskaber og indførelsen af fri konkurrence. Dette har medført et skærpet fokus på omkostningsminimering og ressourceoptimering og derfor også på personalenedskæringer.

7

Rapportens formål og struktur Den følgende rapport vil kigge nærmere på, hvordan disse strukturelle forandrin-ger har påvirket de nordiske fagforbunds strategier og arbejdsvilkår. Rapporten indledes med en gennemgang af de internationale politiske og faglige forhold og beskriver således, hvordan kompleksiteten i de faglige relationer er vokset som følge af udviklingen i både branchen og den politiske regulering. Derefter følger de enkelte landestudier, der med afsæt i ønsket om at beskrive hvordan udvik-lingen har været i de respektive lande, vil koncentrere sig om de nationale for-bunds udfordringer og strategiske målsætninger. Slutteligt vil landestudierne trækkes sammen og sammenlignes med de internationale faglige organisationers mål og visioner for fremtiden for det faglige arbejde i branchen.

Udgangspunktet for projektet har ligget i et sæt fælles problemstillinger og te-maer, som har været diskuteret på flere workshops undervejs. Vi har dog lagt vægt på at give spillerum for forskellige udformninger af de nationale landestu-dier, for dermed at åbne op for en beskrivelse af de særlige nationale karakteri-stika og forhold. Metodisk bygger rapporten dels på semi-strukturerede inter-views med repræsentanter fra nationale fagforbund, Nordisk Tele Organisation, UNI-Europa, UNI-International og UNI-Telekom og dels på skriftligt materiale fra organisationerne, EU og offentlig branchestatistik.

På de deltagende forskeres vegne skal der lyde en stor tak til de medvirkende forbunds- og organisationsrepræsentanter for deres tid, interesse og opbakning til udførelsen af denne rapport.

Rapporten er udarbejdet som del af forskningsprogrammet ’Globalisering, re-gionalisering og arbejdsmarkedsorganisering: Ændringer i de nordiske faglige organisationers nationale vilkår og internationale strategier’ som Fafo, Institut for arbeidsliv-og velferdsforskning, organiserer i samarbejde med Arbetslivs-institutet i Stockholm (ALI), Löntagarnas Forskningsinstitut i Helsingfors, og FAOS Forskningscenter for arbejdsmarkeds– og organisationsstudier ved Socio-logisk Institut, Københavns Universitet. Der skal lyde en stor tak til Jon Erik Dølvik fra Fafo for kommentarer til de indledende og afsluttende afsnit. København, august 2003 Christina J. Colclough, FAOS (koordinator)

8

Information om forskningsprogrammet Globalisering, regionalisering og arbejdslivsorganisering: Ændringer i de nordiske fagorganisationernes nationale handlingsvilkår og internationale strategier Deltagende forskningsinstitutter: Fafo, Institutt for arbeidsliv-og velferdsforskning, Arbetslivsinstitutet i Stockholm (ALI), Löntagarnas Forskningsinstitut i Helsingfors, og FAOS Forskningscenter for Arbejdsmarkeds – og Organisationsstudier ved Universitetet i København. Økonomiske bidragsydere: Norges Forskningsråd (NFR), Nordiska Nämnden för Samhällsforskning (NOS-S), SALTSA (LO, TCO og SACO’s program for arbeidslivs-forskning i Europa), Nordisk Metal og medlemsorganisationer i Nordens Faglige Sammenslutning (NFS). Rapportering: I løbet af 2003/2004 publiceres en serie delrapporter på Arbetslivs-institutet/ SALTSA’s rapportserie ’Working Life Research in Europe’ (http://www.arbetslivsinstitutet.se/saltsa) Delrapporterne bygger på komparative landestudier og omhandler bl.a. følgende tema:

Publicerede rapporter: * Globalisering og regional integrasjon – utfordringer for lønnsforhandlinger og kollektivavtaler i de nordiske land (Jon Erik Dølvik og Juhana Vartiainen, 2002)

* EU og det nordiske spil om lov og aftale - De nordiske lande og de europæiske aftaler/direktiver om deltid og tidsbegrænset ansættelse (Søren Kaj Andersen, red, 2003) * Fackliga strategier för att möta globalisering och regionalisering inom metallindustrin. En jämförande studie av fyra nordiska länder (Paula Blomqvist & Sofia Murhem red., 2003)

Kommende rapporter: * Surveyundersøgelse af nordiske forbunds internationale arbejde (Ansvarlig: Kristine Nergaard, Fafo) * Fagorganisationernes internationale arbejde i

- Landtransport (Koordinatorer: Espen Løken og Jon Erik Døvik, FAFO.) * De nordiske hovedorganisasjonenes internasjonale faglige arbeid (Ansvarlig: Jon Erik Dølvik, Fafo)

En sammenfattende slutrapport er planlagt, samtidig med at notater og artikler vil blive lagt ud på programmets hjemmeside (http://www.fafo.no/pro/sip-g-ap.htm), med links til de medvirkende institutters hjemmesider.

Kontaktadresser Et vigtigt mål for programmet er at styrke samarbejdet mellem nordiske arbejds-

9

forskningsmiljøer og fagorganisationer. Tag derfor gerne kontakt til os. Vi kan findes på følgende adresser:

Fafo, Institutt for arbeidslivs-og velferdsforskning Postboks 2924 Tøyen, N-0608 Oslo, Norge Tlf: +4722088660 Fax: +4722088700, Jon Erik Dølvik (projektleder), jed@fafo.no Kristine Nergaard (surveystudie), kne@fafo.no Bård Jordfald (telekommunikation), bjo@fafo.no Mona Bråten (metalsektoren), mob@fafo.no Espen Løken (landtransport), elo@fafo.no Arbetslivsinstitutet (ALI) 113 91 Stockholm, Sverige Tlf: +4686196700 Fax: +4686563025 Jan Ottosson (projektansvarlig), jan.ottosson@arbetslivsinstitutet.se Paula Blomqvist (metal), Paula.Blomqvist@ekhist.uu.se Sofia Murhem (metal, telekommunikation), sofia.murhem@ekhist.uu.se Malin Junestav (landtransport), malin.junestav@arbetslivsinstitutet.se

FAOS Forskningscenter for Arbejdsmarkeds- og Organisationsstudier, Sociologisk Institut, Linnésgade 22, 1361 København K, Danmark Tlf: +4535323299 Fax: +4535323940 Søren Kaj Andersen (projektansvarlig), ska@faos.dk Christina Jayne Colclough (metal, tele, landtransport), col@faos.dk Malene Nordestgaard (metal, tele, landtransport), man@faos.dk Löntagarnas forskningsinstitut Pitkänsillanranta 3 A, 6. krs, 00530 Helsinki Tlf: +358-25357330 Fax: +358-25357332 Ralf Sund (metal, landtransport, telekom), Ralf.Sund@labour.fi Juhana Vartiainen c/o Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomiskt Forskning (FIEF), Wallinggatan 38, SE-111 24 Sverige, Tlf: +46-8-240450, fax +46-8-207313, juhana.vartiainen@fief.se Desuden har Niklas Bruun og Kerstin Ahlberg, Arbetslivsinstitutet, og Asløg Rask, Hanken, bidraget til delrapporten om europæiske aftaler/direktiver. Delrapporter fra programmet kan bestilles via Arbetslivsinstitutet. S- 113 91 Stockholm, Sverige, Tlf: +4686196700 Fax: +4686563025, www.arbetslivsinstitutet.se/saltsa Fafo, Postboks 2947 Tøyen N-0609 Oslo, Norge, Tlf: +4722088600, Fax: +4722088700, http://www.fafo.no, eller fafo@fafo.no.

10

Liste over forkortelser AC Akademikernes Centralorganisation (Danmark) AF Akademikernes Fellesorganisasjon DA Dansk Arbejdsgiverforening CEEP European Centre of Enterprises with Public Participation

and of Enterprises of General Economic Interest CI Communications International DEF Dansk El Forbund DH&S Dansk Handel og Service DI Dansk Industri EF Det Europæiske Fællesskab EGF European Graphical Federation (nu nedlagt) EL Embedmennenes Landsforbund EL&IT EL&IT forbundet EMF Europæisk Metalføderation ESU Europæisk samarbejdsudvalg ETNO European Public Telecommunication Network Operators Asso-

ciation ETUC European Trade Union Confederation EU Europæisk Union FDIH Foreningen for Dansk Internethandel FIET White collar and Services Grouping (nu nedlagt) FTF Funktionærernes og Tjenestemændenes Fællesråd GATS General Agreement on Trade and Services GPRS General Packet Radio Service HK Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund, Danmark HK Handel og Kontor i Norge ICFTU International Confederation of Free Trade Unions ICT Information Communication Technologies ILO International Labour Organisation IT Informations Teknologi ITB IT-Brancheforeningen (Danmark) ITEK Branchefællesskabet for IT-, Tele-, Elektronik- og

Kommunikation (hører under DI/Danmark) ITK Foreningen for InformationsTeknologi og Kommunikation (under

DH&S/Danmark) KF Kommunikasjonsforbundet KFO Kommunalt ansattes Fellesorganisasjon KTAS Københavns Telefonselskab KTTL Kommunikasjons- og Teleansattes Landsforbund LO Landsorganisationen i Danmark , Sverige og Norge LO Stat LOs hovedsammenslutning i statlig sektor og NAVO MNS Multinational selskab NAF Norsk Arbeidsmandsforbund NAS Norsk Akademikersamband NAVO Arbeidsgiverforeningen NAVO

11

NEKF Norsk Elektriker og Kraftstasjonsforbund NFS Nordisk Faglige Sammenslutning NHO Næringslivets Hovedorganisasjon NIF Norske Sivilingeniørers Forening NITO Norges Ingeniørorganisasjon NJF Norsk Jernebaneforbund NTL Norsk Tjenestemannslag NTO Nordisk Tele Organisation NTTF Norsk Telegraf- og Telefonforbund OME-OTE Græsk hovedorganisation OTE Greek Telecommunications Organization, Grækenland PROSA Forbundet af IT-professionelle, Danmark PTTI Postal, Telegraph and Telephone International (nu nedlagt) SAMAK Arbejderbevægelsens Nordiske Samarbejdskomite SAN Sammenslutningen av akademikerorganisasjoner i NAVO SBC SBC Communications, amerikanske ejer af TDC SEKO Facket för Service og Kommunikation (LO), Sverige Sif Svenska industritjänstemannaförbundet (TCO), Sverige STTK Tjenestemændenes centralorganisation, Finland TCO Tjenestemændenes centralorganisation, Sverige TD Tele og dataforbundet TDC Tele Danmark Communication TKF Telekommunikationsforbundet (LO), Danmark TMLF Telegrafmennenes landsforbund TS Telenor Sivilingeniørene UNI Union Network International (Global Union) UNI-Europa Europæisk kontor i UNI UNI-Telekom Brancheafdeling i UNI UNICE Union of Industrial and Employer’s Confederations in Europe WCL World Confederation of Labour WTO World Trade Organisation WWC World Work’s Council YS Yrkesorganisasjonenes Sentralforbund YS-Stat YSs hovedsammenslutning i statlig sektor

12

Kapitel 1: Internationale udviklingstræk og faglig organisering i telekommunikation

Christina J. Colclough, FAOS

Kapitlet her vil først og fremmest beskrive, hvordan ideologiske forandringer i det politiske system har haft afgørende indflydelse på branchens udvikling. Der-efter vil de internationale, europæiske og nordiske faglige organisationer indenfor telekommunikation blive præsenteret sammen med deres individuelle og fælles strategier og ønsker for fremtiden.

1.1 Liberalisering af den europæiske telekommunikations-branche EU har spillet en afgørende rolle i liberaliseringen og udviklingen af telekommu-nikationsbranchen siden slutningen af 1980erne. Allerede i 1987 udarbejdede Kommissionen en grønbog2 om, hvordan de nationalregulatoriske forhold inden-for telekommunikationsindustrien kunne ændres for at tilgodese det indre mar-ked. Efter flere supplerende tiltag udkom hvidbogen ”Growth, Competitiveness and Employment” i 1993, der for alvor satte liberaliseringen af telekommunikati-onsbranchen på den politiske dagsorden. Det blev således besluttet af Ministerrå-det i 1993, at alle offentlige telefontjenester skulle være liberaliseret senest den 1. januar 1998. I løbet af 1990erne vedtog EU flere direktiver og resolutioner, der blandt andet skulle sikre en harmonisering af erhvervet i medlemslandene, fri og åben konkurrence, takstfastsættelsesregler baseret på reelle omkostningsniveauer og liberalisering af samtlige telefonitjenester.3

I takt med, at de europæiske telekommunikationsmarkeder gradvist blev libe-raliseret, blev den teknologiske konvergens mellem telekommunikations-, medie- og IT-brancherne forstærket. EU kommissionen udgav derfor i 1997 en grønbog om konvergensens betydning for reguleringen af de respektive brancher,4 som konkluderede, at der var behov for en tilpasning af reglerne. Tilpasningen gik på,

2 Towards a dynamic European economy: Green paper on the development of the common

market for telecommunications services and equipment, COM(87) 290 final, 30.07.1987 3 For en gennemgang af udviklingen i de europæiske politisk-regulatoriske tiltag se ”Commis-

sion staff working document – Europe’s Liberalised Telecommunications Market – A Guide to the Rules of the Game”

4 Green Paper on the Convergence of the Telecommunications, Media and Information Techno-logy Sectors, and the Implications for Regulation, COM(97)623, Brussels, 03.12.1997.

13

at brancherne skulle reguleres af de samme love og regler på de områder, hvor der var sammenfaldende interesser. Kommissionens opmærksomhed over for den teknologiske konvergens betydning for, hvordan de tre brancher (IT, telekom-munikation, og medie og underholdning) udnyttede den samme teknologi til diverse formål fik også indflydelse på, hvordan forskellige tjenester fik lov til at udvikle sig som sideløbende og nye tjenester som supplement til den traditionelle telefoni. Da liberaliseringen af telekommunikationsbranchen således var gennemført i EU i 1998, havde mange nye typer af virksomheder etableret sig på de loka-le markeder enten som støttevirksomheder eller direkte konkurrenter til de gamle monopolselskaber.

Frem mod afregulering - EU direktivpakken anno 2002 Den 4. maj 2002 vedtog Kommissionen en ny direktivpakke for teleområdet, der skal virke som en overbygning på direktivet om liberaliseringen af branchen fra 1993.

Den endnu branchespecifikke lovpakke har flere formål og skal ses som næste skridt på vej mod fuld konkurrence indenfor telekommunikationsbranchen. Målet er, at behovet for en branchespecifik lovgivning skal mindskes på sigt, fordi tele-kommunikationsbranchen da vil være tilstrækkelig afreguleret og liberaliseret til, at den kan høre ind under EUs generelle konkurrencedirektiv.

Netop i en erkendelse af, at de konvergerende brancher burde være omfattet af fælles rammebetingelser, og at der i medlemsstaterne findes forskellige grader af fri konkurrence, åbner lovpakken op for en fleksibilitet i den nationale regulering, der har til formål at skabe fuld konkurrence indenfor hvert land. Den nationale regulering, og omfanget af samme, skal fremover defineres udfra årlige markedsanalyser, der udfærdiges af de nationale telestyrelser.

Den nye lovpakke består af et rammedirektiv som ledsages af fire særdirekti-ver. Rammedirektivet skal bl.a.:

• fastlægge specifikke politiske målsætninger for medlemsstaterne; • sikre forbrugernes rettigheder (f.eks. procedurer til bilæggelse af

tvister, alarmopkaldsnumre, øget åbenhed og gennemsigtighed, adgang til information osv.);

• sikre en passende grad af interoperabilitet mellem kommunikationstjenester og -udstyr;

• fastslå de nationale myndighedsorganers rettigheder og ansvar samt de beføjelser og procedurer, der gælder for beslutningsprocessen;

• oprette og fastlægge reglerne for det nye kommunikationsudvalg og kommunikationsgruppen på højt niveau.

De fire særdirektiver, der ledsager rammedirektivet, er:

• direktivet om tilladelser og licenser (bl.a. med regler om effektiv

14

forvaltning af og adgang til knappe ressourcer); • direktivet om forsyningspligtydelser med elementer fra bl.a. de nuvæ-

rende direktiver om taletelefoni og samtrafik; • direktivet om netadgang og samtrafik (baseret på de nuværende direkti-

ver om samtrafik og tv-standarder); • direktivet om beskyttelse af personoplysninger og privatlivets fred i

telebranchen, som skal ajourføres og tydeliggøres for at tage højde for den tekniske udvikling.

Lovpakken skal være implementeret i national lov senest den 25. juli 2003,

dog med undtagelse af direktivet om beskyttelse af personoplysninger, der på grund af nye reguleringstiltag taget på baggrund af 11. september, har fået ud-skudt implementeringsfristen til oktober 2003.

Den verdensomspændende dimension På telekommunikationsområdet har GATS-aftalen fra 1997 (General Agreement on Trade and Services), som er udarbejdet i WTO-regi, også haft betydning for afviklingen af de nationale protektionistiske reguleringer af branchen. 67 lande fra hele verdenen tilsluttede sig aftalen om en progressiv liberalisering af bran-chen. Dette svarer til at ca. 90 procent af den totale omsætning i branchen er til-sluttet aftalen om fri og åben konkurrence og fuld liberalisering. Ministerrådet tilsluttede sig aftalen på vegne af hele EU i 1997.

GATS-aftalen har stor betydning for de multinationale virksomheders mulig-heder for at investere i og operere på tværs af kloden. Den øgede mobilitet og internationale virke, som er muliggjort af aftalen, har således ikke blot ført til en høj grad af udenlandsk investering i de nationale telekommunikationsbrancher i Europa, men har også haft stor betydning for, hvordan nationale love og kollektive aftaler har måtte tilpasse sig de internationale forhold.

1.2 Internationaliseringens konsekvenser for de faglige organisationer De faglige organisationer indenfor telekommunikationsbranchen har i høj grad været påvirket af de politiske, økonomiske, teknologiske og reguleringsmæssige forandringer, der er sket i løbet af de sidste 10 til 15 år.

De nationale fagforbund/fagforeninger har for det første måttet ændre fokus fra hovedsageligt at være beskæftigede med nationale forhold til at være langt mere orienteret mod internationale forhold. For det andet har internationaliserin-gen og de ændrede konkurrenceforhold ført til en udvikling i kompleksiteten i relationerne til andre fagforbund, internationale faglige organisationer og multi-

15

nationale virksomheder, som har nødvendiggjort en reorganisering i både struktur og ressourceprioritering for fortsat at kunne varetage medlemmernes interesser.

Figur 1 nedenfor viser de komplekse relationer i den internationale fagfore-ningsverden med udgangspunkt i telekommunikationsbranchen i Europa. Som det ses, har de nationale fagforbund/fagforeninger i dag et væld af mulige kanaler, som de kan arbejde igennem på hhv. nordisk, europæisk og globalt niveau. De nationale fagforeninger kan foruden påvirkningen via de europæiske og internationale/globale faglige organisationer også arbejde på direkte at påvirke de politiske processer i de nationale regeringer og EU.

Figur 1: Oversigt over de komplekse relationer mellem aktørerne i den internationale fagforeningsverden i telekommunikationsbranchen. Forkortelser: ICFTU (International Confederation of Free Trade Unions), WCL (World Confederation of Labour), UNI (Union Network International), ETUC (European Trade Union Confederation), NTO (Nordisk Tele Organisation), NFS (Nordisk Faglige Sammenslutning).

WCLICFTU

UNI

UNI-Africa UNI-Europe UNI-Americas UNI-Asia & Pacific

ETUC

NTO

Hovedorganisation

NFS

Nationalregering

Nationale karteller, fagforbund ogfagforeninger

Multinationale selskaber (MNS)

Globalt

Regionalt/Europæisk

Nordisk

Nationalt

EU-Kommissionen

EU-Parlamentet

I de næste afsnit, vil de vigtigste internationale faglige organisationer for tele-

kommunikationsbranchen blive præsenteret sammen med en gennemgang af de-res indbyrdes forhold og eventuelle problemområder. Som der ses på figur 1, er der 3 hovedniveauer hvorigennem de nationale fagforbund kan agere: det inter-

16

nationale/globale, det europæiske og det nordiske niveau. Den følgende gennem-gang af disse niveauer, vil tage udgangspunkt i de respektive organisationers op-bygning, mål, strategier og indbyrdes relationer.

1.3 Union Network International På det globale niveau er telekommunikationsorganisationer repræsenteret i Union Network International (UNI). UNI blev dannet i januar 2000 som en fusion af organisationer fra IT, telekommunikation og medie- og underhold-ningsbrancherne.5 I dag repræsenterer UNI flere end 900 fagforeninger fra 140 lande svarende til ca. 15 millioner medlemmer.

UNI-Europa er den europæiske afdeling af UNI. UNI-Europas rolle er blandt andet at fremme arbejdet med europæiske samarbejdsudvalg (ESU), den sociale sektordialog og at påvirke sager i ETUC.

UNI-International Stiftelsen af UNI er ifølge vice-generalsekretæren i UNI Philip Bowyer foranle-diget af to væsentlige faktorer, de teknologiske forandringer i branchen og priva-tiseringen af tidligere statsvirksomheder. De mere flydende grænseflader mellem brancherne gjorde det tydeligt, at et tættere samarbejde mellem sekretariaterne ville kunne styrke deres gennemslagskraft på det internationale niveau. UNI består i dag af 13 brancheudvalg: Casino - Commerce - Electricity - Finance - Graphical - Hair & Beauty Care - IBITS (Industry, Business Services & I.T.) - Media, Entertainment & Arts - Postal & Allied Services - Property Services - Social Insurance & Private Health Care - Telekom og Tourism.

UNI og internationalt samarbejde – en anderledes model UNIs mål er at udvikle et verdensomspændende netværk af faglige organisatio-ner, der kan sikre arbejdstagernes rettigheder i en globaliseret økonomi. UNI ad-vokerer derfor for en model, hvor paraplyorganisationen International Confede-ration of Free Trade Unions (ICFTU) skal forhandle generelle rettigheder for ar-bejdstagere globalt og UNI sammen med andre globale sektororganisationer (el-ler global unions som de også kaldes) forhandle selskabsspecifikke aftaler sam-men med de nationale fagforeninger, der har aftaler i branchen. Aftalerne skal indgås direkte med de multinationale selskaber, som har divisioner i flere lande. Med denne model (se figur 2 nedenfor), mener UNI, at man bedre vil kunne danne modpart til de multinationale selskaber, samt sikre at de respektive natio-

5 De fire oprindelige fagsekretariater var: The Communications International, FIET (the white

collar and services grouping), the International Graphical Federation og the Media and En-tertainment International.

17

nale fagforbund på tværs af landegrænser kan kæmpe for, at alle arbejdstagere i en given virksomhed er sikret nogenlunde ens vilkår.

Globale aftaler, multinationale fagforeningsalliancer og virtuelle komiteer Hidtil har UNI formået at underskrive to globale aftaler indenfor telekommuni-kation, som begge har til formål at implementere ILOs minimumsrettigheder6 for arbejdstagere i dagligdagen på virksomhederne og forbedre en række områder som sikkerhed, sundhed og miljø.7 Den første aftale blev underskrevet mellem UNI, de spanske hovedorganisationer CC.OO og UGT og det spanske Telefónica i 2000 og den anden med det græske telefonselskab OTE i 2001 sammen med den nationale hovedorganisation OME-OTE. Aftalen med OME-OTE dækker, udover de nævnte ILO konventioner, følgende områder: organisationsret, fagfo-reningsret til løbende at udgive informationsmateriale; uddannelse; miljøhensyn og endelig sikring af arbejdsbetingelser. Aftalen dækker alle selskaber indenfor OTE-koncernen og giver fagforeningerne ret til at mødes med ledelsen mindst en gang om året. Netop retten til at mødes med ledelsen kan siges at være første skridt på vej mod etableringen af egentlige World Works Councils, der bygger på nogenlunde samme fundament som de europæiske samarbejdsudvalg. Dog skal det nævnes, at de globale rammeaftaler ikke er retslig bindende – de udtrykker først og fremmest en ’moralsk forpligtigelse’ for koncernledelsen til at følge op på de aftalte retningslinier og procedurer - hvilket rejser mange spørgsmål knyttet til håndhævelse af aftalerne og løsning af eventuelle tvister (Gunnes og Tørres 2002).

Både aftalen med Telefónica og OTE bygger på det, man indenfor UNI kalder multinationale fagforeningsalliancer, som er alliancer mellem de respektive fag-foreninger i de lande, hvor virksomheden har en afdeling. Formålet med allian-cerne er at koordinere de enkelte fagforeningers arbejde og forbedre dette ved at udnytte den ekspertise, viden og erfaring de hver især har i forhold til den pågæl-dende virksomhed.

Til dags dato findes der ikke nogle globale aftaler, som er underskrevet af ejerne af de nordiske telekommunikationsselskaber, selvom UNI og Telekom-munikationsforbundet i Danmark kan bekræfte, at der har været diskussioner i gang med SBC, ejeren af det danske teleselskab TDC.

Et andet vigtigt element i UNIs strategi for at sikre rettighederne for medarbej- 6 ILOs konventioner og rekommandationer indeholder følgende principper: beskæftigelse skal

være et frit valg; ingen diskrimination i arbejdet, ingen brug af børnearbejdere, tvungen eller bundet arbejde, organisationsret og respekt for kollektive aftaler, tilstrækkelige lønudbetalinger, arbejdstiden må ikke være urimelig, arbejdsforholdene skal være rimelige og arbejdsbetingelserne skal være fastsatte.

7 I maj 2002 estimerer ”the European Works Councils Bulletin” (EWCB), at der i alt findes 24 multinationale selskaber, der har indgået i alt 31 globale aftaler.

18

dere i multinationale virksomheder er skabelsen af såkaldte ’virtuel committees’. De virtuelle komitéer er, som navnet antyder, internetbaserede lukkede rum, hvor medlemmer af UNI, der ønsker at videregive information om et multinationalt selskab, kan skrive ind og dele deres viden med andre medarbejdere i samme koncern, uanset hvor i verden de befinder sig. Virksomhedens ledelse har ikke adgang til komitéerne.

UNI er af den overbevisning, at hvis ikke multinationale selskaber er bundet til en global aftale, vil de til enhver tid kunne flytte selskaber til nye lande samt ansætte personer og bestemme arbejdsbetingelser uden, at de nye medarbejdere på forhånd kan være garanteret et minimum af rettigheder. Som situationen er nu, uden de globale aftaler, kan virksomhederne udnytte, at eventuelle indgåede kol-lektive aftaler kun er gyldige på det nationale niveau. Nationale fagforeninger er, ifølge UNI, dårlige til at arbejde sammen på tværs af landegrænser, selvom de virksomheder, hvori medlemmerne arbejder, netop opererer på tværs af lande. Dette er i UNIs øjne en af de største svagheder i den nuværende nationale og in-ternationale fagforeningsstruktur.

19

Konsekvenserne af UNIs model Figur 2 nedenfor viser, at UNI grundlæggede arbejder for at styrke forholdet mellem på den ene side sektororganisationer på nationalt og internationalt niveau og på den anden side mellem multinationale selskaber og specielt de internationale brancheorganisationer. Eventuelle regionale netværk såsom indenfor EU tillægges derfor mindre vægt og støttes ikke.

Figur 2: Strukturen i UNIs arbejde (se forkortelser ved figur 1)

Globalt niveau

(Europæisk niveau)

(Nordisk niveau)

Nationalt niveau

Koncernniveau MNS MNS

UNI

Union Network

International

National fagforening

NTO

ETUC/EFS UNI-Europa

ICFTU WCL

Evt. Kartel

NFS

Hoved-organisationer

Tværtimod betragter UNI relationerne mellem EU, ETUC, CEEP og UNICE

som usolidariske og utidssvarende i en økonomisk integreret verden, hvor fag-foreninger på tværs af lande skal lære, at de må arbejde sammen på det globale niveau snarere end det europæiske for at danne modvægt til de multinationale selskaber. Implicit i modellen ligger derfor også den konsekvens, at UNI-Europas betydning ønskes svækket, og at arbejdet med koncernfagligt samarbejde, som det for eksempel kommer til udtryk i de europæiske samarbejdsudvalg, skal ligge på det globale niveau, hvor ønsket vil være at få skabt verdensomspændende samarbejdsudvalg.

En anden umiddelbar konsekvens af UNIs model for fremtidens samarbejde, er at de nationale hovedorganisationer og deres respektive regionale nordiske og

20

europæiske sammenslutninger (NFS og ETUC) vil miste betydning til fordel for stærkere globale sektororganisationer. UNI forudser, at globale medarbejder-rettigheder skal sikres i et tæt samspil med de multinationale virksomheder, de respektive nationale sektororganisationer og UNI, der som paraplyorganisation skal være den internationale koordinator af aftalerne. Det er dog lidt paradoksalt at UNI, der selv kan betragtes som et sektorkartel, ønsker at hovedorganisations-niveauet skal svækkes i takt med at sektorfokusset skal opprioriteres, medmindre at UNI-International vil overlade en stor autonomi til de 13 brancher indenfor organisationen. Hvis ikke der sikres en vis autonomi, vil ledelsen i UNI-Interna-tional da selv fremstå som havende mere generelle ønsker for en vifte af medar-bejdere i diverse sektorer, og vil derfor ikke have en meget anderledes rolle end nutidens hovedorganisationer.

1.4 Forholdet mellem de internationale aktører, ETUC og UNI Forholdet til ICFTU er, ifølge ledelsen i UNI, blevet betydeligt bedre de seneste år. UNI støtter og følger ICFTUs politik, og UNI sidder i bestyrelsen, men har ikke stemmeret.

Relationerne mellem ICFTU og UNI er ydermere blevet forstærket i kraft af, at to tidligere UNI-ansatte er blevet valgt som henholdsvis generalsekretær og præsident i ICFTU. Således håber UNI, at ICFTU vil være aktive i at støtte og udvikle den model, som UNI står for, hvor ICFTU tildeles en central rolle i de globale forhandlinger af arbejdstageres rettigheder indenfor ILO.

UNI har desuden foreslået, at der etableres et ”globalt senat” bestående af et fusioneret ICFTU og WCL, og global unions såsom UNI. Ideen blev i første om-gang skudt i sænk, men de førnævnte forandringer i ledelsen i ICFTU kan betyde, at samarbejdet omkring global unions vil blive udviklet i fremtiden.

Netop i kraft af, at UNI-International hellere ser, at ansvaret for sikringen af generelle arbejdstagere rettigheder ligger på det globale niveau, er forholdet mellem UNI-International og ETUC, ifølge UNI-International, problematisk. Før stiftelsen af UNI havde FIET, CI og EGF8 pladser i ETUCs bestyrelse. Da fusio-nen mellem organisationerne gik igennem og UNI stiftedes, mistede CI sin plads i bestyrelsen, idet CI allerede inden fusionen ikke havde et selvstændigt Europa-kontor, men blot en europæisk komite. UNI-Europa kontoret fik tildelt de to resterende pladser, og skulle da udpege, hvem der skulle sidde på bestyrelsen. Den regionale sekretær i UNI-Europa fik den ene plads, og den anden gik til se-kretæren i det tidligere CI, der nu er en del af ledelsen i UNI-International. Hvor- 8 FIET(White collar and services grouping); CI (Communications International); EGF (Europe-

an Graphical Federation)

21

for valget faldt ud på denne måde, kan synes paradoksalt, netop i kraft af at CI inden fusionen ikke havde et europæisk kontor, og derfor antageligt ikke havde samme tilknytning til de europæiske forhold, som de andre organisationer der dannede UNI havde. Til dags dato sidder de samme personer, altså en fra UNI-Europa og en fra UNI-International i ETUCs bestyrelse, men UNI-repræsentan-terne kan ikke stemme om spørgsmål vedrørende nye affilierede og finans-spørgsmål.

I tidens løb har der været en del diskussioner frem og tilbage om at smide UNI ud af ETUC – men det er aldrig blevet realiseret. Dog vurderer UNI-Inter-national, at ETUC har en berettigelse i forhold til generelle faglige spørgsmål, hvor det er hensigtsmæssigt, at det ikke er sektororganisationerne, der skal for-handle med Kommissionen eller arbejdsgiverne.

1.5 UNI-Europa UNI-Europa er en af de fire regionale afdelinger i UNI og har kontor i både Bru-xelles og Nyon i Schweiz. I modsætning til andre europæiske industriføderationer er UNI-Europa ikke en selvstændig europæisk organisation, men en semi-autonom del af UNI. I UNI-Europas vedtægter er det indskrevet, at enhver ændring i vedtægterne skal godkendes med en 2/3 majoritet af medlemmerne, samt at ændringer efterfølgende skal godkendes af UNIs World Executive Board.

UNI-Europa har 20 ansatte, der repræsenterer sine godt 7 millioner medlem-mer i den sociale dialog og gennem lobbyvirksomhed i forhold til både Kommis-sionen og EU-parlamentet. UNI-Europa er ligeledes aktiv i arbejdet med de euro-pæiske samarbejdsudvalg og forsøger at danne netværk mellem de forskellige udvalg på tværs af sektorerne og mellem de nationale forhandlere af kollektive overenskomster. Endeligt har UNI-Europa en vigtig rolle i forhold til ETUC.

UNI-Europa er som en undtagelse ikke direkte involveret i arbejdet indenfor telekommunikationsbranchen, idet hovedkvarteret i Schweiz har besluttet, at al arbejde med den branche skal styres fra central side gennem UNI-International. Denne arbejdsdeling har historiske rødder, og bliver af UNI-Europa opfattet som både uhensigtsmæssig og forringende for medlemsforbundenes vilkår. Hoved-kvarterets argumenter for at holde arbejdet indenfor deres kontrol går som nævnt på, at langt de fleste televirksomheder er globale spillere, og hvis man skal kunne sikre medarbejdernes rettigheder i de virksomheder, er man nødt til at være på forkant med virksomhedernes globale karakter og have et verdensomspændende perspektiv.

22

Forholdet mellem UNI og UNI-Europa Ifølge ledelsen i UNI-International er UNI-Europa i dag en nødvendig afdeling at have for at øve indflydelse i Europa, men på sigt ønsker man ikke at støtte ’regi-onaliseringen’ af UNIs arbejde. Fremtidens struktur for det faglige arbejde i UNI-regi indeholder, som ovenfor beskrevet, følgelig ikke de fire regionale kontorer.

I det hele taget er den øverste ledelse i UNI-International meget skeptiske overfor det europæiske politiske system og den europæiske sociale dialog. Vice-generalsekretæren i UNI mener således, at ETUC langt hen ad vejen er Kommis-sionens forlængede arm, og at der aldrig kan blive tale om en ægte dialog på eu-ropæisk niveau, så længe at ETUC hovedsageligt er finansieret af Kommissionen. Den regionale sekretær i UNI-Europa beklager hovedkvarterets holdning til og prioritering af det europæiske kontor, og især den manglende støtte til arbejdet med de europæiske samarbejdsudvalg, som både ledelsen i UNI-International og UNI-Telekom er meget skeptiske overfor. De hævder, at mange af samarbejdsudvalgene bliver stiftet uden, at der er fagforeningsrepræsentanter involveret, og at udvalgene derfor mere er udtryk for en udhuling af fagforeningsarbejdet i Europa end et udtryk for international solidaritet.

Det er dog tvivlsomt om UNI-International på sigt vil kunne gennemføre deres planer om at nedlægge de regionale kontorer. I 2003 stammer 55 procent af alle UNI-medlemmer fra Europa, hvilket svarer til at godt 60 procent af alle økono-miske midler i UNI kommer fra europæiske forbund.9 De europæiske medlemmer har derfor meget at skulle have sagt indenfor UNI, og som de efterfølgende landestudier vil vise, prioriterer teleforbundene i de nordiske lande samarbejdet på det europæiske niveau højt.

På UNI-Europas første konference i foråret 2003 skulle medlemsforbundene dels tage stilling til UNI-Europas hidtige arbejde, men også være med til at for-mulere de næste 4 års programerklæring og fælles målsætninger. På konferencen blev til tydeligt, at der på tværs af sektorerne indenfor UNI er et stærkt ønske om at styrke det europæiske kontor. Forbundene stemte enstemmigt for at forhøje kontingentet til UNI-Europa, og i tilgift ønskede de alle, at de forskellige bran-cheudvalg skulle tildeles øget autonomi med henblik på at forfølge branchespe-cifikke spørgsmål. Forbundenes tydelig opbakning til det europæiske kontor er således ikke i tråd med UNI-Internationals ønsker for fremtiden, hvorfor det må formodes, at ledelsen i UNI-International må revidere deres planer og ønsker for fremtidens struktur.

9 Disse oplysninger stammer fra et telefoninterview med UNI-Europa februar 2002.

23

1.6 UNI-Telekom UNI-Telekom, som er et af UNIs 13 brancheudvalg, er ledet af Neil Anderson, der har kontor i UNIs hovedkvarter i Schweiz. I UNIs rapport fra deres første verdenskongres i 2001, bliver der opgjort, at der på verdensplan er 20 multinatio-nale virksomheder indenfor telekommunikationsbranchen, som tilsammen har omkring tre millioner ansatte. UNI-Telekom vurderer, at godt 2 millioner af disse er medlem af UNI.

I forhold til de europæiske samarbejdsudvalg nævner Neil Anderson, at der kun er etableret otte europæiske samarbejdsudvalg indenfor telekommunikations-branchen, og at ikke alle er lige velfungerende. Han fremhæver, at hovedproble-met er, at fagforeninger ikke har tilstrækkelig indflydelse i udvalgene, og at de europæiske samarbejdsudvalg derfor er mere arbejdsgivernes forlængede arm end udvalg, der kan forbedre arbejdstagernes rettigheder. Dog fremhæver han samar-bejdsudvalget i TDC som værende velfungerende, hvor det danske telekommuni-kationsforbund har haft en aktiv rolle i etableringen af udvalget. Det kortsigtede mål for UNI-Telekom er således, at få mere indflydelse ved oprettelsen af de europæiske samarbejdsudvalg, enten ved selv at være med ved forhandlingsbordet eller ved, at de nationale forbund er med. På langt sigt så UNI-International og UNI-Telekom dog hellere, som allerede nævnt, at der blev gjort en større indsats for at skabe globale aftaler og multinationale alliancer (World Works Councils) i stedet for ESU.

UNI-Telekom har også som mål, at de med tiden skal udvikle kompetence til at forhandle direkte med multinationale virksomheder, hvilket de siger støttes af flere nationale fagforeninger. UNI-International har hidtil formået at skabe 13 aftaler med multinationale selskaber, hvor de to som tidligere nævnt er indenfor telekommunikationsbranchen. Dette arbejde vil UNI-Telekom videreudvikle i tråd med den model, som bliver lagt frem af UNI-Internationals øverste ledelse.

I forhold til udviklingstendenserne i telekommunikationsbranchen er Neil An-derson enig i, at der sker en konvergens med medie- og IT-brancherne, og at branchen er på vej mod større diversitet. Som eksempel nævner han den vok-sende mobiltelefonindustri, der med det nye UMTS-system sammenkæder bil-lede, lyd og data i et apparat. Denne blanding af teknologier er tegn på, at man ikke længere kan tale om en skarp adskillelse mellem IT og telekommunikation, og at UNIs brancheudvalg for IT og telekommunikation derfor er nødt til at ar-bejde mere sammen – både nationalt og globalt. Af politiske grunde og med er-kendelsen af, at en fusion mellem de to brancher er en besværlig proces, anbe-faler Neil Anderson dog, at fusionen sker langsomt og med støtte fra fagforbun-dene.

24

1.7 Nordisk Tele Organisation I 1998 blev Nordisk Tele Organisation (NTO) stiftet, som en samling af fagfor-bundene i Norge, Sverige, Finland, Island og Danmark, som organiserer medar-bejdere i telekommunikationsbranchen.10 I 2003 repræsenterer NTO ca. 55.000 medlemmer.

I NTOs vedtægter står der, at det er en forudsætning for medlemskab af NTO, at man er medlem af UNI-Telekom. På den måde håber NTO at sikre en sam-menhæng i repræsentationen og ens vilkår. NTO medlemmerne mødes tre til fire gange om året.

NTO og den sociale dialog I NTO har medlemsorganisationerne gennem længere tid ført en diskussion om, hvordan man får indflydelse på den sociale dialog og reguleringen i Europa. Der er skabt enighed om, at mest mulig styrke og gennemslagskraft kræver, at de nor-diske lande har et fælles standpunkt, og at de så vidt muligt er godt repræsenteret i de forskellige arbejdsgrupper indenfor den sociale dialog på europæisk niveau.

Formanden for Telekommunikationsforbundet i Danmark, Bo Stenør Larsen, er præsident for den europæiske sociale sektordialog og er valgt til denne post af UNI og arbejdsgiversammenslutningen European Public Telecommunication Network Operators Association (ETNO). Derudover har TKF formandsposterne i arbejdsgrupperne omkring regulatoriske forhold og udvidelsen af EU, Metallito fra Finland er med i Uddannelsesgruppen, El & IT forbundet fra Norge er repræ-senteret i Arbejdsmiljø- og sikkerhedsgruppen og Sif fra Sverige i Ligestillings-gruppen. Medlemmerne i NTO er således stærkt repræsenteret i den sociale dia-log, hvor de som NTO-medlemmer taler med én stemme, der repræsenterer de fælles nordiske synspunkter.

Bo Stenør Larsen mener afgjort, at Nordens stærke repræsentation i den soci-ale sektordialog er positiv for udvikling af branchen i Norden, men indrømmer, at det også kan have en negativ effekt. Han forklarer: “NTO er stærkt repræsenteret i den sociale dialog og har mange af de centrale pladser, hvilket har bevirket at de sydeuropæiske partnere er blevet jaget lidt ud. Der laves mange aktiviteter, og ar-bejdet er effektiviseret parallelt med den mere nordlige dominans. Men den syd-europæiske tilbagetrækning skaber problemer i forhold 10 Medlemmerne er:

Danmark: Telekommunikationsforbundet Sverige: SEKO (Facket for Service och Kommunikation), Sif (Svenska Industritjanstemannaforbundet). Norge: Kommunikasjonsforbundet, El & IT Forbundet.

Finland: Metalliliitto, Tietoliikenneliitto TLL, Elbranchernas Fackförbund, Tjenestemandsunionen

Island: Felag Islenskra Simamanna (F.I.S.)

25

til repræsentativiteten over for Kommissionen. Det er fint nok at fremme sine interesser, men hvis ikke de dækker den fælles holdning, så er der ingen der lytter alligevel.”

I 2001 underskrev UNI-Telekom og de øvrige parter i telekommunikations-branchens udvalg for den sociale sektordialog, en aftale om distancearbejde/te-lework. NTOs repræsentanter havde aktivt arbejdet på at påvirke indholdet af rammeaftalen, der til dags dato er blevet implementeret via kollektive overens-komster i 13 ud af de 19 lande, der er repræsenteret af arbejdsgiverorganisationen ETNO. Siden hen har ETUC, CEEP og UNICE også indgået en frivillig aftale om distancearbejde.

Svagheden i arbejdet omkring den sociale dialog findes i det faktum, at det re-elt set er arbejdsgiverorganisationen ETNO, der kan bestemme, hvilke områder dialogen skal eller ikke skal dække. Hvis ETNO vælger at blokere et forslag, går dialogen i stå, hvormed den eneste vej til forandring må ske gennem en direkte påvirkning af EU-kommissionen. NTO-medlemmerne er enige om, at den sociale dialog har været svær at få i gang, hvilket de mener i allerhøjeste grad skyldes, at virksomhederne i ETNO er internt uenige og bekæmper hinanden gennem offen-siv konkurrence på hinandens markeder. Bo Stenør Larsen forklarer den interne strid i ETNO på følgende måde: ”Striden er resultat af, at alle virksomheder er børn af hinanden og en ny virksomhed i et land, er en gammel virksomhed i et andet land. De er hinandens værste konkurrenter. Situationen giver problemer, fordi NTO og de andre lande således ikke har nogen modpart at forhandle/-diskutere med. Så nytter anstrengelserne jo ikke noget.”

Med hensyn til fremtidige krav til den sociale dialog, har NTO-repræsentanter nævnt følgende hovedpunkter: 1) der skal fortsat arbejdes med ligebehandling indenfor branchen, 2) der skal arbejdes på beskæftigelseskompetencer og certifi-cering af samme i branchen, 3) arbejdsmiljøspørgsmål skal opprioriteres for at undgå social dumping i de nye medlemslande og 4) NTO vil rejse krav om, at de hjemlige teleselskaber skal overholde mindste standarder på alle felter, når de opererer i de nye medlemslande.

Bilateralt samarbejde gennem NTO NTO har været og er meget aktiv i forhold til samarbejde med de tre baltiske lande. Aktiviteten har udmøntet sig i forskellig kursusvirksomhed om partsfor-hand-linger, telekommunikationsbranchens udfordringer mm. NTO ønsker, at fagforeningerne i de baltiske lande skal på banen, og sige hvad de mener, men det er oplevelsen, at de generelt er meget tilbageholdende både med hensyn til krav og ønsker. NTO er dog ikke interesseret i at inkludere medlemmer fra de baltiske lande, idet de ønsker at bevare et stærkt nordisk samarbejde, hvori de nordiske traditioner står i højsædet.

26

NTO og UNI-Telekom Ledelsen i UNI-International og UNI-Telekom har i flere omgange henvendt sig til medlemmerne i NTO for at få nordisk støtte til en fusion mellem UNI-Tele-kom og UNI-IT. I et brev til UNI fra september 2001 erklærer NTO, at de er po-sitive overfor at diskutere nye muligheder for at styrke og udvikle samarbejdet mellem de to brancher, men at dette kun må ske hvis følgende betingelser kan sikres:

• der må ikke ske en devaluering af hverken det organisatoriske eller det politiske niveau i UNI-Telekom, og

• UNI-Telekoms stærke og ledende position skal opretholdes. UNI-International ønsker, at NTO-medlemmerne skal have en drivende rolle i

forhold til øget samarbejde med IT-branchen. Hvis NTO vælger at holde sig ud-enfor, vil de ifølge UNI gå glip af muligheden for at hverve nye medlemmer og yde indflydelse på et område, som i stigende grad påvirker de traditionelle tele-kommunikationsselskaber.

Men NTO er som antydet tilbageholdende. Organisationerne ønsker ikke at af-give magt eller indflydelse til IT-branchen, som er relativ ung og uorganiseret, om end med stor indflydelse. I UNI er IT-branchen større end telekommunikati-onsbranchen, og der er derfor i NTO frygt for, at IT-forbundene ved et tættere samarbejde vil komme til at dominere indsatsen. På grund af IT-branchens manglende traditioner for kollektive overenskomster og organisering i det hele taget, vil det, ifølge NTO, på nuværende tidspunkt være farligt at svække sin ind-flydelse i UNI og UNI-Europa gennem en fusion af de to brancheområder.

UNI forstår ikke NTOs tilbageholdenhed og mener afgjort, at hvis ikke NTO tør forny sig, vil det blive deres død på sigt.

1.8 Paradokser og konflikter Med udviklingen i den faglige organisering i de nordiske lande og i telekommu-nikationsbranchen tegner der sig et komplekst billede af forholdet mellem NTO, UNI og ETUC.

NTO-medlemmerne lægger relativ stor vægt på arbejdet på det europæiske ni-veau, og ønsker at styrke telekommunikationsbranchen gennem et effektivt lob-byarbejde overfor Kommissionen og gennem den sociale sektordialog. Derimod har UNI-International og UNI-Telekom proklameret, at de på sigt ikke ønsker at styrke det europæiske niveau. UNI-Europa kontoret, som ikke har et telekommu-nikationsudvalg, står derfor uden direkte mulighed for at hjælpe de nordiske tele-kommunikationsmedlemmer med arbejdet på det europæiske niveau.

UNI oplever desuden interne interessekonflikter, idet flere af deres nordiske

27

og andre affilierede både er repræsenteret i UNI og andre internationale/euro-pæiske fagsekretariater såsom den Europæisk Metalføderation (EMF). Dette for-hold kan skabe problemer i det faglige arbejde på det europæiske niveau, hvilket også var tilfældet, da aftalen om vikararbejde i EU skulle forhandles på plads. UNI ønskede at forhandle aftalen, men hverken ETUC eller EMF ville overdrage arbejdet til dem. Stridigheden mellem UNI og de andre europæiske fagorganisa-tioner både svækkede og forsinkede arbejdet med aftalen, som dog efter lang tids arbejde, blev forhandlet på plads mellem ETUC, CEEP og UNICE.

Reelt set har de uafklarede grænser mellem de europæiske fagsekretariater flere konsekvenser. Dels betyder det en intern kamp mellem de globale/europæi-ske fagsekretariater om medlemmer, og dels kan det komme til at betyde, at UNI i stridsspørgsmål kunne ende med at skulle være både repræsentant for, og uenig med, nogle af sine medlemmer.

Det største splid mellem NTO og ledelsen i UNI findes dog i spørgsmålet om-kring sammenlægningen af IT- og telebrancherne i UNI. Presses sammenlægnin-gen igennem af UNI, frygter repræsentanter fra NTO, at blandt andet arbejdet i den sociale sektordialog vil blive svækket, idet ETNO vil udnytte de svage for-hold i IT-foreningerne til at bremse dialogen indenfor telekommunikation. Den anden store fare som NTO ser er, at de relativt dårlige og ofte mangelfulde aftaler på IT-området, vil trække kvaliteten i aftalerne på telekommunikationsområdet ned, og at sammenlægningen derfor vil kræve, at der bliver afsat mange ressour-cer til at højne arbejdet i IT-branchen. Ressourcefordelingen til fordel for IT risi-kerer i en sådan situation at gå ud over arbejdet i telekommunikationsbranchen.

Så længe at relationen mellem UNI-International og UNI-Europa, samt mellem UNI-Telekom og UNI-IT ikke er afklaret, vil de nordiske fagforbund for teleansatte få svært ved at opfylde deres mål om at styrke det kollektive aftale-system i Europa på effektiv vis. Samarbejdet på tværs af niveauer er derfor pro-blematisk på flere felter, hvor der synes at være mange hensyn at tage, både hvad angår de fremtidige indsatsområder, og udviklingen i de respektive brancher. De forskellige ideologiske indgangsvinkler til den fremtidige struktur for det inter-nationale arbejde med UNI-International på den ene side og UNI-Europa og til en vis grad de nordiske fagforeninger på den anden side, fremstår umiddelbart også som en barriere på længere sigt.

1.9 Opsummering Dette kapitel har beskrevet de faglige relationer på det transnationale niveau. Som det er blevet beskrevet, er der i dag et væld af arenaer, hvorigennem nationale forbund på den ene side kan søge indflydelse, og på den anden side arenaer de nærmest er nødsaget til at deltage i. Den øgede betydning af det

28

internationale arbejde hvadenten det foregår på det ene eller det andet niveau, er en direkte konsekvens af de ændrede politiske rammebetingelser, der med liberaliseringen af telekommunikationsbranchen i 1990erne, har åbnet op for øget økonomisk integration og globale udviklingsmuligheder for virksomhederne i branchen. Selvom Norge ikke er medlem af EU, er landet medlem af det europæiske økonomiske samarbejde (EØS), og er derfor under stærk påvirkning af forholdene i EU. Det er derfor med rette, at vi behandler Norge på samme måde som de tre andre nordiske lande, når vi har beskrevet den internationale faglige struktur, og som det vises i de følgende landestudier, har udviklingen i Norge været præget af de samme processer, som i de øvrige lande.

De følgende fire kapitler udgør fundamentet i rapporten, og beskriver for hvert land den seneste udvikling i telekommunikationsbranchen og fagbevægelsens omstilling til og arbejde indenfor de nuværende politiske og industrielle rammer i branchen. De enkelte landestudier vil ad den vej diskutere globaliseringens kon-sekvenser for det faglige arbejde i landene og vil beskrive de fremtidige strategi-ske mål for forbundene.

29

Litteraturliste EU-Kommissionen (1987): Towards a dynamic European economy: Green paper on

the development of the common market for telecommunications services and equip-ment, COM(87) 290 final, 30.07.1987

EU-Kommissionen (1997): Green Paper on the Convergence of the Telecommunica-

tions, Media and Information Technology Sectors, and the Implications for Regula-tion, COM(97)623, Brussels, 03.12.1997.

European Works Councils Bulletin, issue 39 (2002): Global Agreements – an update. Gunnes, S. & Tørres, L (2002), Global Framework Agreements: a new tool for interna-

tional labour? Draft Report, Fafo, Oslo UNI (2001): Organise! Organise! Organise! UNIs First Global Organising Report.

UNI. Nyon. Switzerland.

Interviews Anderson, Neil Head of Telecom, UNI-International Bowyer, Philip Deputy General Secretary, UNI-International Jennings, Philip General Secretary, UNI-International Påskesen, Per Sekretær i NTO og næstformand i TKF/Dansk Metal IT/Tele Sekretariat Stenør-Larsen, Bo Præsident for UNI-Europa Telekom og formand for

TKF/Dansk Metal IT/Tele Sekretariat Tesch-Ségol, Bernadette Regional Secretary, UNI-Europa

Kilder http://europa.eu.int/scadplus/ http://europa.eu.int/ www.union-network.org www.tkf.dk

30

Kapitel 2: Faglige strategier og forandringer indenfor

den danske telekommunikationsbranche

Christina Colclough, Malene Nordestgaard og Søren Kaj Andersen, FAOS.

2.1 Indledning Statens rolle i reguleringen og udviklingen af telekommunikationsbranchen i Danmark har præget markedsbetingelserne og dermed også den strukturelle op-bygning af branchen siden introduktionen af telefonien i slutningen af det 18. århundrede. I begyndelsen var markedet fuldt ud privatiseret, siden hen udvikle-des en oligarkisk markedssituation med ganske få aktører på markedet foruden staten, og umiddelbart inden, at markedet atter blev fuldt ud privatiseret efter godt 100 år, var der tale om et monopol med staten som hovedaktionær. Gennem disse forskellige markedssituationer har staten spillet en vigtig, om end varie-rende rolle, som hhv. regulator af markedet og som aktiv ’virksomhed’ på mar-kedet. Staten har derfor også haft en afgørende indflydelse på de rammevilkår, som fagforeningerne må arbejde indenfor.

Foruden statens rolle har ændringer i de globale vare- og kapitalstrømme haft en stor betydning for udviklingen af den danske telekommunikationsbranche. I takt med at markeder blev åbnet for international spekulation og investering, og at der i Europa herskede et politisk ønske om at liberalisere de markeder, der endnu var præget af monopollignende tilstande, blev den danske telekommuni-kationsbranche sat under eksternt pres for at tilpasse sig de internationale vilkår. I løbet af relativt få år skiftede således både det politiske, men også det faglige fokus, fra hovedsageligt at være orienteret mod nationale forhold til at være ori-enteret mod det internationale niveau. Udviklingen og omorganiseringen af fag-bevægelsen indenfor branchen afspejler således dels de strukturelle ændringer, der er sket gennem årene i Danmark, dels internationaliseringen af det politiske og faglige liv.

For bedst at kunne illustrere denne udvikling, vil der i det følgende blive lagt vægt på to hovedforhold: De økonomiske og strukturelle konsekvenser af statens regulering af markedet i Danmark, og på globaliseringens konsekvenser for mar-kedet og dermed for de rammer hvori fagforeningerne opererer. I kølvandet på globaliseringen og de ændrede markedsbetingelser voksede der nye rammebe-

31

tingelser frem for fagforeningerne, som dels kom til udtryk i medlemmernes ændrede ønsker og behov, og dels krævede, at fagforeningerne organiserede sig i forhold til at kunne agere på det overnationale niveau og yde indflydelse på de politiske beslutninger, der bliver taget i især EU. De følgende afsnit vil beskrive og analysere sammenhængen mellem de strukturelle og politiske ændringer og de organisatoriske forandringer, der er sket indenfor de fagforeninger, som organiserer medarbejdere i telekommunikationsbranchen.

Set i et historisk perspektiv har telekommunikationsforbundene i Danmark nydt godt af et højt medlemstal og deraf følgende høj organisationsgrad. Udvik-lingen i teleselskaberne mod dannelsen af et egentlig monopol havde den konse-kvens, at fagforbundene med tiden også slog sig sammen og dannede et forbund, Telekommunikationforbundet (TKF). Den nyeste udvikling i forbundenes struk-tur er, at TKF i foråret 2003 er blevet indlemmet i Dansk Metal. Disse struktur-ændringer og tilpasninger til erhvervslivets organisatoriske forandringer er altså noget, der til dags dato påvirker forbundenes strategier.

Hovedvægten af analysen ligger på forholdet og sammenhængen mellem Dan-marks største telekommunikationsselskab Tele Danmark Communication (TDC), som tidligere havde monopol på markedet, statens rolle i udviklingen og endelig fagforbundet Telekommunikationsforbundet – nu Dansk Metal, Sektretariat for IT og Tele. Det historisk forløb op til og efter etableringen af TDC er bestem-mende for udviklingen i fagbevægelsen og tilblivelsen af TKF, men hvor det er hensigtsmæssigt, for at kunne tegne et bredere billede af branchen, vil andre for-hold blive belyst.

I det første afsnit vil telekommunikationsbranchen blive placeret i en overord-net ramme i forhold til økonomisk betydning, størrelse, beskæftigelse og ejer-skab. Dernæst vil de arbejdsgiver- og arbejdstagerorganisationer, der opererer indenfor ICT-sektoren blive præsenteret, sammen med en figur over de respek-tive internationale organisationer, som de er medlem af. Det tredje afsnit beskæf-tiger sig med udviklingen af den danske telekommunikationsbranche, med særlig fokus på statens rolle i form af reguleringer og love, og den strukturelle opbyg-ning af erhvervet. Afsnittet beskriver de vigtigste ændringer, og sætter disse i forhold til fagforeningernes ændrede vilkår. Med de ydre rammer på plads vil det fjerde afsnit beskrive, hvordan og hvorfor TKF blev stiftet i 1995, og hvilke ud-fordringer fagforbundet stod overfor ved stiftelsen. I det femte afsnit ændres fo-kus til at handle om nutidens udfordringer for det nye sekretariat i Dansk Metal. Analysen bygger på interviews, der er foretaget i løbet af 2002 med formanden og næstformanden for TKF. Idet der i det nye sekretariat i Dansk Metal bibehol-des en særlig underafdeling for TDC/tele ansatte, må det formodes at informan-ternes nationale og internationale strategier og erfaringer med og syn på globaliseringens konsekvenser for deres daglige arbejde, fortsat vil være gæl-dende i Dansk Metal regi.

32

2.2 Strukturen i telekommunikationsbranchen og ICT erhvervene Telekommunikationsbranchen er en integreret del af det, man kalder ICT-erhver-vene (Information Communication Technology). De seneste tal fra 1999, viser at 26% af alle ansatte indenfor ICT service er beskæftigede i telekommunikations-branchen (Danmarks Statistik 2001b), og at omsætningen i branchen i 2001 var godt 36 mia. kroner (IT- og Telestyrelsen 2002).

Antal virksomheder og beskæftigelse Væksten i antal virksomheder i den danske telekommunikationsbranche har været voldsom i perioden fra 1992 til 1999, hvor der ifølge statistiske oplysninger er sket en seksdobling i antallet af registrerede virksomheder (Danmark Statistik 2001a). Det anslåede antal virksomheder var i 1999 213. Selvom en seksdobling i antal virksomheder umiddelbart kan vidne om en kraftig stigning i økonomisk aktivitet, skal tallene tages med forbehold. Den nyeste opgørelse fra IT- og Telestyrelsen i 2003 viser nemlig, at langt hovedparten af selskaberne er inaktive, og må derfor betegnes som værende uden betydning for branchen.11 Således vurderer TDC, der er det tidligere monopolselskab, at der i 2002 findes blot 60 operatører på det danske marked.12

Sammenlignes væksten i antal virksomheder med væksten i antal beskæftige-de er der i samme periode kun sket en stigning på godt 5.000 fuldtidsansatte. I 1999 arbejdede der således godt 20.000 personer i branchen (Danmarks Statistik 2001a).

I 1999 er beskæftigelsen desuden i udpræget grad koncentreret i store virk-somheder, da hele 92% af de beskæftigede er ansat i virksomheder med over 100 ansatte (ibid).

Markedsandele fordelt på virksomheder Det danske telekommunikationsmarked er trods udviklingen i antal selskaber, stadigvæk præget af det tidligere monopolselskab TDC. TDC er markedsførende i samtlige teletjenester, som tabel 1 nedenfor viser.

11 Jvf. Teleårbog 2001, IT- og Telestyrelsen 2003 og Datamateriale til Telestatistik, 2. halvår

2002. 12 Oplysningen stammer fra et arrangement hos TDC i efteråret 2002.

33

Tabel 1: Udvalgte markedsandele. Kilde: IT- og Telestyrelsen 2002. ** Oplysning fra TDC 2002. Markedandele på udvalgte tjenester 2002 TDC Nærmeste konkurrent ADSL og andre XDSL abonnementer 79% Cypercity = 13%Fastnet udlandstrafik 53% Tele2 = 11%Fastnet indlandstrafik ** 64% ukendtMobilabonnnementer 40% Sonofon = 24%

Udover TDC findes der kun fire andre operatører i Danmark, der ejer deres ejet telefonnet, alle andre selskaber skal leje sig ind på TDCs net.13 De nyeste tal fra TDC viser, at der i 2003 var, hvad der svarer til 17.000 fuldtidsækvivalente medarbejdere i koncernen, hvilket er en vækst på 4.549 personer siden 1998.14 Til sammenligning viser en stikprøveanalyse, at de nærmeste konkurrenter i Danmark ikke havde over 2000 medarbejdere hver.15

2.3 De faglige organisationer indenfor telekommunika-tionsbranchen

Arbejdstagerorganisationer – nationale/internationale Indenfor den danske fagbevægelse er der en række forbund, der organiserer med-arbejdere i ICT-erhvervene. Nogle af disse forbund er decideret ICT-forbund, hvorimod andre er mere generelle forbund, der udover ansatte i ICT-sektoren, også organiserer medarbejdere i andre erhverv og industrier. Tabel 2 nedenfor viser de forskellige forbund, deres anslåede medlemstal i ICT-erhvervene og hovedorganisationstilknytning.

På telekommunikationsområdet var TKF, der organiserede ca. 78%16 af med-arbejderne i TDC, den dominerende fagforening. Efter fusionen med Dansk Metal er organisationsgraden endnu ikke faldet. Udover TKF/Dansk Metal er der tre andre overenskomstforhandlende foreninger i TDC. Nogle af de akademiske medarbejdere har slået sig sammen i Akademikerne, som består hovedsageligt af Ingeniørerforbundet (IDA) og Dansk Jurist og Økonom Forbund (DJØF). Derud-over er der en selvstædig lederforening, og en mindre gruppe på ca. 50 personer, der er organiseret i Specialarbejderforbundet (SID).

13 Disse virksomheder er: Sonofon (mobilselskab), Telia, Song Networks og Orange. 14 Kilde: Årsopgørelse 2001, www.tdc.dk 15 Jvf. offentliggjorte årsopgørelser fra Orange, Sonofon, Tele2, Telia og Tiscali. 16 Antal medarbejdere i TDC i 2003 er ifølge TDC 17.000.

34

Tabel 2: Organisationerne og deres medlemstal 2002. Kilde: De faglige organi-sationer og egne beregninger.17

FagforeningMedlemstal i ICT erhverv Tilknyttet

Specielle ICT fagforeningerTKF Telekommunikationsforbundet, ansatte i TDC 13.237 LOSam-data, HK (hovedsageligt ICT-folk) 10.073 LOPROSA (programmører) 14.500 FTFAndre fagforeningerMetal (ansatte indenfor for IT branchen) ca. 15.000 LOEL-forbundet (telekom.-kyndige elektrikere) 4.500 LOTeknisk Landsforbund (IT teknikere) 497 LOMagisterforeningen na ACIngeniørforbundet na ACFinansforbundet (ICT ansatte) 3856 FTFDanske forsikringsfunktionærers landsforening na FTF

TKF havde i maj 2003 inden fusionen med Dansk Metal 13.237 medlemmer

og organiserede dermed ca. 64% af de samlede beskæftigede indenfor telekom-munikationsbranchen. Givet TKFs dominerende position indenfor TDC, og der-for også i telekommunikationsbranchen som helhed, vil denne rapport først og fremmest beskrive og analysere dette forbunds arbejde i branchen. Figur 3 nedenfor viser relationerne mellem de forskellige danske forbund i ICT-sektoren, deres hovedorganisationer og deres respektive internationale faglige organisationer. I kraft af Dansk Metals/TKFs dominerende position i den danske telekommunika-tionsbranche er der i figuren lagt vægt på en grafisk afbildning af de nationale og internationale organisationer, som IT og Tele Sekretariatet i Dansk Metal er medlem af. De indbyrdes relationer mellem de øvrige forbund og organisationer er derfor ikke nøje skitseret. Som det blev beskrevet i kapitel 1, er relationerne mellem de internationale faglige organisationer komplekse og til tider svære at afgrænse. I forhold til de nationale forhold, vil vi senere i dette kapitel vise, at det nye IT- og Tele sekretariat har komplekse relationer til dels andre LO-forbund, men også til kartels- og hovedorganisationsniveauet.

17 Medlemstallet for SAM-data er inklusiv studerende, og repræsentationen er således høj i

forhold til, hvor mange der egentlig er på arbejdsmarkedet. Dette gælder også PROSA's medlemstal.

35

Figur 3: Forholdet mellem nationale fagforeninger, hovedorganisationer og in-ternationale brancheorganisationer indenfor ICT-sektoren med særlig vægt på TKF/Dansk Metal.

Internationalt

Nordisk

DANMARK

Specielle ICT-forbund

Andre forbund med ICT ansatte

Teknisk Landsforbund

Dansk El-forbund

Magisterforeningen

Ingeniørforbundet

Dansk MetalIT/Tele

sekretariat HK-Samdata

Hovedorganisation

FTF AC

Prosa

ICFTU

UNI/ UNI-Europa

EMF/IMF

Nordisk Metal

NTO NFS

ETUC

CO-industri

LO

Organisationsgrad Andelen af beskæftigede indenfor ICT-sektoren, der er dækket af en kollektiv overenskomst, er lille sammenlignet med arbejdsmarkedet generelt. Organisati-onsgraden indenfor den private del af sektoren estimeres til at ligge på omkring 60%, hvor hardwareproduktion og telekommunikation trækker op og service og software ned.

Specifikt i telekommunikationsbranchen er organisationsgraden inden for TDC omtrent 95%. Af LO-forbundene har TKF/Dansk Metal aftaleretten i TDC. Indenfor det gamle TKF18, varierer organisationsgraden dog meget for de forskellige personalegrupper, hvor den er højest blandt teknikere og telefonister (100%), hvorefter det administrative personales organisationsgrad ligger på 70- 18 Som vi senere vil beskrive, meldte Telekommunikationsforbundet sig ind i Dansk Metal i

foråret 2003.

36

80%. Mobil- og internetafdelingernes ansatte har en organisationsgrad på hhv. 50% og 30%, hvilket er lavt, men dog højt sammenholdt med konkurrenternes formåen. Den relativ høj organisationsgrad skyldes de traditionelle organisations-bånd i det tidligere statsmonopol, hvor TKF indenfor hovedorganisationen LO havde eneretten til at organisere medarbejderne. Samlet set er organisations-graden indenfor hele det gamle TKF dog svagt faldende og har været det siden perioden umiddelbart inden privatiseringen af Tele Danmark. Dette skyldes flere ting. For det første at Tele Danmark udvidede organisationen til at omfatte flere delselskaber indenfor IT-området, hvor der er ringe tradition for fagforenings-medlemskab. For det andet skyldes faldet, at der er sket en opkvalificering af medarbejderne på bekostning af de traditionelle fag. Det stigende antal medarbejdere på funktionærlignende ansættelser, har derfor haft betydning for medlemsgrundlaget i TKF.

Arbejdsgiverorganisationer - nationalt IT- og telebrancherne i Danmark har ikke separate arbejdsgiverforeninger, men er derimod repræsenteret i to særskilte brancheorganisationer under arbejdsgiver-organisationerne Dansk Industri (DI) og Dansk Handel og Service (DH&S). På teleområdet er TDC medlem af brancheforeningen ITEK under DI, der igen er medlem af Dansk Arbejdsgiverforening (DA). DI er forhandlende modpart til TKF/Dansk Metal. Dansk Handel og Service har oprettet brancheorganisationen ITK (se bilag 1 for grafisk beskrivelse).

Udover ITEK og ITK under arbejdsgiverorganisationerne findes der yderligere to brancheorganisationer19 og en brugerorganisation20, der ikke er tilknyttet arbejdsgiverforeninger.

Ifølge brancheorganisationerne selv, betyder udbuddet af organisationer på IT-området en svækkelse af branchens politiske gennemslagskraft, i det branchen sjældent taler med en stemme.21 Umiddelbart er der dog ikke tale om, at antallet af organisationer vil falde, selvom der har været fusionsdiskussioner i gang. Ifølge formændene for ITEK og ITK findes det største skel i mål og holdninger netop mellem disse to organisationer. Dels er de medlem af hver sin arbejdsgi-verorganisation og dels er der nogle fundamentale brydningspunkter mellem ser-vice og industri, de to områder som de to foreninger hver for sig repræsenterer. Begge organisationer har forsøgt at fusionere med de andre selvstændige bran-cheorganisationer men hidtil uden held.

Centraliseringsgraden i ICT-sektoren kan derfor siges at være mindre udtalt, selvom lederne af ITEK og ITK begge spår, at der om få år kun er de to branche-organisationer tilbage i Danmark. 19 IT-Brancheforeningen (ITB) og Foreningen for Dansk Internethandel (FDIH) 20 Dansk IT 21 kilde: Berlingske Tidende, 3. sektion, 10/3-2003.

37

2.4 Branchens udvikling over tid og fagbevægelsens rolle Den danske telekommunikationsbranche har gennem tiden været præget af en del omstruktureringer og forskellige markedssituationer, der alle har været påvirket af spændingen mellem staten som både serviceudbyder og regulator af markedet og de private koncessionerede selskaber. Fagforeningerne i telekommunikations-branchen har altid spillet en betydningsfuld og aktiv rolle i feltet mellem de pri-vate selskaber og staten.

Frem til årene før 2. verdenskrig bestod markedet af en række 100% privat-ejede selskaber, der via koncessioner udstedt af staten udbød telefontjenester på tværs af landet.22 Men da recessionen i 1930erne var på sit højeste blev en større omstrukturering af telebranchen igangsat med statens køb af aktiemajoriteten i samtlige selskaber. Staten kom derved til at sidde på majoriteten af bestyrelsesposterne i de private selskaber. Som svar på dette indgreb og de ændrede ejerforhold skete der betydelige sammenlægninger blandt de private selskaber, således at der blev dannet tre store regionale selskaber. Statens aktiemajoritet i teleselskaberne forandredes ikke før 1990 på trods af samarbejdsvanskeligheder og konkurrence mellem staten og de private selskaber.

De mest afgørende forandringer i branchen sker i løbet af 1990’erne, men i pe-rioden op til er der flere hændelser, som er værd at tage med i betragtning. I midten af 1980’erne blusser uenigheden mellem staten og de private selskaber op i forbindelse med en beslutning truffet af Finansministeriet om overdragelse af samtlige teletjenester til de private selskaber og tildeling af udenlandstelefonien til staten. Denne fordeling markerede, at staten endnu ikke var villig til at give slip på muligheden for at etablere enhedsdrift på trods af udsendte signaler fra den daværende EF-Kommission om fremtidig liberalisering og privatisering af telekommunikationsbranchen, hvilket vakte modstand hos de private selskaber.

De blandede signaler fra politisk side skabte en del usikkerhed i branchen, og de private selskaber begyndte at opleve stigende problemer. Arbejdsnedlæggel-ser, utilfredse kunder og ledelsens dårlige forhold til fagforeningerne skabte uro på markedet, og som svar på den forestående liberalisering af markedet begyndte de private selskaber en offensiv kampagne overfor hinanden. I realiteten betød denne konkurrenceoffensiv, at selskaberne var ved at udkonkurrere hinanden, hvilket svækkede de enkelte selskabers værditilvækst og aktieværdi. Denne usta-bile markedssituation fik branchen til at fremstå som fragmenteret og uprofessio-nelt drevet, hvilket gjorde det danske marked yderst interessant for udenlandske investorer, som var klar til at udnytte den begyndende liberalisering af branchen 22 Princippet om udstedelse af statslige koncessioner (tilladelser) til de private selskaber på

telemarkedet indføres med Lov af 1897, der sikrede staten eneret på anlæg og drift af telegrafi og telefoni. De statslige koncessioner udstedtes på individuel basis til hvert teleselskab og skulle genforhandles ved en periodes udløb.

38

(Blüdnikow 2000). Staten ville ikke gå med til, at telemarkedet blev opkøbt af internationale inve-

storer og indså at usikkerheden på markedet måtte fjernes for at forhindre dette. Staten fremlagde på den baggrund en plan i 1989, der havde som sigte at skabe et stort og stærkt danskejet telefonselskab. Forslaget gav anledning til en intens de-bat om forskellige modeller for den fremtidige struktur. Der var stor uenighed mellem staten og de private selskaber samt internt mellem selskaberne. Urolighe-derne og en stigende utilfredshed og usikkerhed blandt de ansatte i branchens selskaber gjorde, at fagforeningerne blev tvunget til at forholde sig til fremtids-planerne, men de var ikke enige om at støtte etableringen af et stort teleselskab. Dansk Tele Forbund, der organiserede hovedparten af medarbejderne i to af de tre selskaber støttede centraliseringen, mens Dansk Tele Samvirke kæmpede for de regionale selskabers autonomi.

Uenighederne omkring fremtiden for det danske telemarked førte til et rege-ringsindgreb, som blev fremlagt sommeren 1990. Konsekvensen af indgrebet blev en gennemgribende omstrukturering af telekommunikationsbranchen, som kom til at betyde, at der fremover skulle være et koncessioneret selskab bestående af fem relativt autonome stamselskaber, som var 100% ejet af holdingselskabet Tele Danmark. Staten kom til at eje 51% af aktierne i holdingselskabet mens private aktionærer ejede resten. Dansk Teleforbund, der var aktivt involveret i processen omkring etablering af den nye struktur, havde siddet med ved bordet, da modellen skulle forhandles på plads.

Efter to år med den nye struktur for Tele Danmark havde stamselskaberne fortsat ikke fået vendt underskud til overskud, hvilket fik Tele Danmarks koncernledelse til at fremlægge en treårs plan, der skulle rydde op i selskabernes økonomi og ressourceforbrug, samt forberede dem på at klare sig på det stadigt mere liberale marked. På grund af et forbud fra staten om at forhøje takstsatser betød stramningerne fra koncernledelsen, at personalenedskæringer var uundgåelige – 5000 medarbejdere stod til afskedigelse over fem år.

Udover kravene om ressourceoptimering, indeholdt planen også et ønske om et delvist frasalg af statens aktier i Tele Danmark. I Teleloven af 1990 var der imidlertid blevet lagt et loft på værdien af aktierne i Tele Danmark, og staten ville ikke sælge aktier fra, førend de rigtige betingelser var tilstede. Loven blev derfor taget op til revision, og staten fik bred opbakning til at hæve loftet. Der-med var vejen banet for, at aktierne kunne sælges til markedsværdien, hvilket var vigtigt dels for statens indtjening og dels for Tele Danmarks internationale kon-kurrenceevne.

Den stigende internationale konkurrence og udmeldinger fra EU om yderligere liberalisering af branchen betød, at der opstod et behov for at omstrukturere Tele Danmark, så koncernen fremstod som et effektiviseret sammenhængende hele med en stærk identitet. Endvidere var den skrøbelige

39

opbygning med de fem regionale selskaber et nemt bytte for internationale investorer, der måtte ønske helt eller delvist at overtage stamselskaberne, hvilket hverken ledelsen eller staten ønskede. Planerne om nedlæggelse af de regionale selskaber mødte skarp modstand fra såvel selskabsledelserne og det politiske system, og egentlige store organisationsændringer blev udskudt til 1997. Det lykkedes dog koncernledelsen at presse en fælles markedsføringsstrategi for alle selskaber under ét logo igennem. Med et fælles logo kunne koncernen begynde at markedsføre Tele Danmark som én virksomhed, hvilket var vigtigt, når salget af de frigjorte aktier skulle gennemføres.

Salget af statens aktier i Tele Danmark i 1994 gik over forventning og ind-bragte 19,3 milliarder kroner. Salget blev startskuddet til en gradvis liberalisering af monopolet, og var derfor en hurtig reaktion på det europæiske Ministerråds beslutning fra 1993 om fuld liberalisering af branchen fra 1998.

På grund af fortsatte uoverensstemmelser mellem koncernledelsen og det poli-tiske system blev det i 1996 vedtaget at fremskynde den fulde liberalisering et par år, hvilket konkret betød, at alle ene- og særrettigheder vedrørende fastnettelefoni skulle ophæves. Tele Danmarks monopol kom således ikke til at vare mere end nogle få år, før der igen skete omsiggribende forandringer i branchen.

Øget regulering, mere liberalisering – salg af Tele Danmark Allerede inden loven om den fulde liberalisering af branchen blev vedtaget, havde koncernledelsen per 1. januar 1996 gennemført store organisatoriske æn-dringer i Tele Danmark. De regionale selskaber var formelt blevet nedlagt, og i deres sted dannede man 7 teleregioner, som delte landet i geografiske områder, der hver skulle have udvalgte særkompetencer foruden ansvaret for telefoniens drift og vedligeholdelse.

I takt med at staten vedtog loven om liberaliseringen af branchen, begyndte medarbejderne at rase overfor forandringerne i organisationsstrukturen, som for-uden nedlæggelsen af de gamle stamselskaber, også betød at mange af de ledende personer blev fyret eller erstattet med nye personer.

Fagforeningerne følte sig ligeledes ført bag lyset. Koncernledelsen havde lovet fagforeningerne, at der i de nye regioner ikke ville blive reduceret i antallet af medarbejdere, men det viste sig, at en massiv fyringsrunde begyndte blot få må-neder efter dannelsen af regionerne. Dansk Tele Forbund havde oprindeligt støt-tet planerne for en ny organisationsstruktur, men følte sig snydt af koncern-ledelsen og har efterfølgende anklaget koncernledelsen for bevidst at have presset organisationsændringerne igennem for at klargøre Tele Danmark til fuld privatisering og endeligt salg.

Fyringsrunden tog fart i 1997, hvor ledelsen meldte ud, at godt 2500 ud af i alt 17.000 medarbejdere skulle fyres. Det lykkedes den største fagforening indenfor

40

koncernen, Telekommunikationsforbundet,23 at indgå et kompromis omkring fyringerne, der blandt andet indeholdt tilbud om efteruddannelse og gunstige fri-villige aftrædelsesordninger.

I efteråret 1997 og altså kun få måneder efter fyringsrunden blev Tele Dan-mark solgt til det amerikanske selskab Ameritech til en samlet salgsværdi af 31 milliarder kroner. Staten solgte alle sine aktier til Ameritech, som endte med at sidde på 41,6 pct. af aktierne. I salget havde Ameritech afgivet tre hovedløfter; 1) ikke at sælge aktierne inden for tre år, 2) at sikre de i loven beskrevne forsy-ningspligter i fem år, og 3) ikke at flytte hovedkvarteret udenfor Danmark i de næste ti år.

1998 blev et dårligt år for Tele Danmark, medarbejdertilfredsheden var i bund, klagesagerne hobede sig op, kundeservicen – eller mangel af samme – blev kriti-seret fra alle sider, og manglen på kommunikation fra de nye ejer til medarbej-derne skabte meget uro og uvished omkring koncernens fremtid (Blüdnikow 2000).

I september 1999 blev Ameritech formelt overtaget af det amerikansk ejede selskab SBC Communications, som med overtagelsen blev verdens næststørste televirksomhed.24 SBC overtog samtidig alle Ameritechs aktieposter i Tele Dan-mark. På trods af de ændrede ejerforhold holdt Ameritech sine løfter om ikke at sælge Tele Danmark indenfor de første tre år efter købet.

Tele Danmark opsplittes og bliver til TDC Henning Dyremose, der blev udpeget ny direktør for koncernen i oktober 1998, fortsatte med at omstrukturere virksomheden. Han formåede at ændre ledelses-stilen og opsøgte i omstruktureringsprocessen både medarbejderne og fagfore-ninger og fik dermed et konstruktivt forhold til fagforeningerne fra starten.25

Organisationsforandringerne betød bl.a., at navnet blev ændret fra Tele Dan-mark til TDC. I oktober 2000 blev TDC organiseret i fem selvstændige driftssel-skaber og et serviceselskab alle med egen direktion og bestyrelse. De nye forret-ningsenheder blev Kommunikationsløsninger, Mobil, Internet, Forlag, Kabel TV og Tele Danmark Services. Indtil foråret 2003 havde de interne omstrukturerin-ger ikke betydet endnu en fyringsrunde, men mellem enhederne er der sket for-flytninger – specielt til de enheder, der repræsenterer koncernens vækstområder. Aktuelt er to af enhederne blev lagt sammen med virkning fra 1. januar 2003, men den overordnede struktur med et holdingselskab og datterselskaber indenfor for hvert af koncernens hovedforretningsområder udgør den fortsatte grund-

23 Telekommunikationsforbundet etableres i 1995 som en fusion mellem Dansk Tele Forbund

og Dansk Tele Samvirke (se afsnit 3.1.5 for mere information). 24 Jyllands-Posten, Erhverv & Økonomi, 7. september 1999 25 Kilde: Interview med TKF 2002 og Blüdnikow 2000.

41

struktur i koncernen.26 I maj 2003 meldte koncerneledelsen, at 1.650 personer skulle afskediges. Umiddelbart efter modtog ledelsen 1.700 ansøgninger fra med-arbejdere, der frivilligt ville gå af, men kun 961 af ansøgningerne blev imøde-gået. 1.180 medarbejdere bliver fritstillet i 2003, og de øvrige i begyndelsen af 2004. Fyringsrunden har været en økonomisk gevinst for TDC, hvis aktieværdi umiddelbart efter fyringsrunden steg med godt 5%. Dansk Metal mener, at TDC burde bruge optimismen på markedet til at annullere nogle af fyringerne, og har vendt sig stærkt imod den måde, hvorpå fyringerne er sket. Som en af afdelings-lederne i IT- og telesekretariatet siger: "Hvis ikke TDC annulerer nogle helt uri-melige fyringer, vil vi forfølge sagerne gennem det fagretlige system. Ni konkrete sager er allerede på vej i Afskedigelsesnævnet med krav om genansættelse eller krav om erstatning for uberettiget afskedigelse. Og flere sager kan dukke op. Det drejer sig om helt uretsmæssige fyringer. Nogle blev sagt op, selv om andre gerne ville gå, andre blev tvunget til melde sig frivilligt, og selv folk som blev rost for deres arbejdsindsats må forlade arbejdspladsen" (pressemeddelelse august 2003).

Den seneste omstrukturering af TDC fuldender billedet af en branche, som i flere omgange er gået fra at være delvist privatiseret til statsstyret og endelig fuldt privatiseret og som har været gennem en decentralisering, centralisering og tilbage til en decentral struktur. Den røde tråd gennem hele udviklingen har været og er statens skiftende reguleringsstrategier, som uanset ejerstruktur og graden af privatisering spiller en betydelig rolle for Danmarks telekommunikationsbranche.

Opsummering Udviklingen i løbet af 1990erne kan synes paradoksal på mange måder. Samtidig med at det politiske system talte mere og mere om liberalisering og forbrugerfor-dele gennem fri konkurrence, blev monopolet cementeret. De regionale selska-bers autonomi blev fjernet og erstattet af en central ledelse og organisationsop-bygning. Reguleringsgraden af branchen gennem love og bekendtgørelser steg i takt med, at skiftende ministre ønskede en hurtig gennemførelse af liberaliserin-gen.

Det er med andre ord bemærkelsesværdigt, at liberaliseringen af branchen har været betinget af en gennemgribende regulering af markedet og konkurrencefor-holdene, der alt andet lige er med til at tæmme de frie markedskræfters spillerum. Og til trods for, at TDC nu har været privatejet i 6 år, er reguleringsgraden sta-digvæk et politisk emne i branchen. I Telekommunikationsforbundets medlems-blad nr 2/2002 hilser formand Bo Stenør Larsen således den nye minister på tele-området Helge Sander velkommen med ordene: ”Tele-politisk kan man håbe på

26 Pt. har TDC følgende seks datterselskaber: TDC Totalløsninger, TDC Mobile international,

TDC Internet, TDC Kabel TV, TDC Forlag og TDC Services

42

en ændring af konkurrencesituationen så den snarest normaliseres. Det der var tænkt som en afregulering af markedet, er desværre endt i en ny overregulering, der er på vej til at eliminere konkurrencen…. Der har været al for mange indgreb og fejlskud i den hidtil førte politik og vi håber på, at den nye regering vil ændre på dette hurtigst muligt.” (Telefokus 02/2002, s. 3)

Det er også værd at bemærke, hvordan de politiske målsætninger skiftede kurs. I begyndelsen af 1990erne havde det været politisk selvmord at forslå, at sælge en statsejet virksomhed til udenlandske investorer og dermed udenlandsk ejerskab. Holdningen var, at kun en stor og stærk danskejet virksomhed, vil kunne drive den teknologiske udvikling frem til fordel for hele det danske erhvervsliv. Men blot få år efter ændrede holdningen sig til, at de selv samme fordele sagtens kunne opnås ved at sælge koncernen til et udenlandsk selskab.

Telefoniens historie i Danmark beretter om et monopol, der blev til gennem statsligt opkøb af aktiemajoriteten i flere private selskaber, der mellem sig alle-rede nærmest havde sikret et monopol via gensidige aftaler om ikke at udkonkur-rere hinanden på tværs af geografiske regioner. Staten styrkede denne tendens ved at sætte sig på den interregionale trafik og på eneretten på driften og udbyg-ningen af hele grundstrukturen i telefonien. På trods af, at der eksisterede mono-pol på langt de fleste områder i næsten 100 år, var udviklingen fra monopol til liberalisering og privatisering noget, der rent faktisk blev gennemført på under 7 år. Det er selvsagt, at det hurtige forløb næppe havde kunne lade sig gøre uden årtiers forberedelse gennem forhandlinger og udviklinger i ejerskab, struktur og regulering, men når det er sagt, vidner privatiseringen af Tele Danmark om en proces, der var styret af den dagsorden globaliseringen har sat på det telepolitiske magtapparat i både Danmark og EU. For blot to årtier siden havde det været utænkeligt at markedsfordele gennem åben konkurrence, forbrugerfordele gen-nem afviklingen af monopollignende tilstande og tiltrækning af international ka-pital kunne være faktorer, der kunne styre den endelige afhændelse af så stor og vigtig statsvirksomhed på så forholdsvis kort tid.

2.5 Telekommunikationsforbundet i Danmark Der er ingen tvivl om, at privatiseringen og internationaliseringen af branchen har påvirket det danske telekommunikationsforbund stærkt både med hensyn til strukturelle og organisatoriske ændringer, men også hvad angår vilkårene for det daglige arbejde.

Dette afsnit beskriver disse forhold, og hvordan de konkrete ændringer, der har fundet sted i løbet af de sidste 10-15 år, har været og er udtryk for en sta-dig tilpasning af det faglige arbejde på nationalt niveau.

43

Fusionen mellem Dansk Tele Forbund og Dansk Tele Samvirke Før stiftelsen af Telekommunikationsforbundet den 1. januar 1995 var der to næ-sten lige store grupperinger indenfor organiseringen af medarbejdere i telekom-munikationsbranchen, hhv. Dansk Tele Forbund, som var tilsluttet LO, og Dansk Tele Samvirke, som var tilsluttet Funktionærernes og Tjenestemændenes Fælles-råd (FTF). Ved stiftelsen af TKF lykkedes det at samle stort set alt personale i Tele Danmark koncernen, undtagen ledere og akademikere, i én organisation.

Dansk Tele Forbunds fem regioner og Dansk Tele Samvirkes fem selvstæn-dige organisationer havde inden fusionen forskellige organisationsområder. Ved stiftelsen af Telekommunikationsforbundet blev disse ti afdelinger bibeholdt, dog under andre navne. Siden hen har flere af afdelingerne fusioneret med hinanden, således at TKF inden fusionen med Dansk Metal bestod af seks afdelinger, der hver for sig organiserede bestemte medarbejdergrupper indenfor TDC-koncern-en.27 I begyndelsen af 2003, var der 13.237 medlemmer, hvoraf 5.604 er kvinder, 7.633 er mænd, og der er 410 tillidsrepræsentanter (kilde TKF). TKF/Dansk Me-tal er derved den største fagforening, der organiserer medarbejdere indenfor TDC-koncernen.

Privatiseringens konsekvenser for overenskomstforhandlingerne Inden salget af Tele Danmark i 1997 havde TKF allerede i 1993 påbegyndt arbej-det omkring ændring af medlemmernes overenskomster. På daværende tidspunkt fandtes der 25 forskellige overenskomster for arbejderne i Tele Danmark, men per den 1. juli 1997 blev disse overenskomster slået sammen til én landsoverens-komst efter godkendelse fra ledelsen i Tele Danmark. Drivkraften bag ændringen i overenskomststrukturen var de fremskyndede planer omkring liberaliseringen og omstruktureringen af Tele Danmark, og fagforbundets ønske om at sikre med-arbejderne på tværs af erhverv/beskæftigelsesområder indenfor organisationen. Dette skete umiddelbart inden, at TDC i forbindelse med salget til Ameritech meldte sig ind i Dansk Industri, hvorved DI blev den egentlige modpart til TKF. Ved samme lejlighed begyndte TKF at vise interesse for at blive medlem af CO-industri28, der er modparten til DI, og de efterfølgende drøftelser førte til, at TKF blev medlem under særlige vilkår. Landsoverenskomsten i TKF var meget for-skellig fra funktionæroverenskomsten i industrien, og da TKF ikke ville give efter for presset fra arbejdsgiversiden om at indføre ens vilkår, måtte der særlige forhandlinger til. Det lykkedes forhandlingsudvalget i TKF, som havde ansvaret

27 Medlemmerne i TKF bliver inddelt i 5 grupper: Administrativt personale, teknisk/

administrativt personale, teknikere, telefonister, specialister. 28 CO-industri er et kartel under LO , der i dag består af 11 fagforbund. De 11 medlemsforbund

er i alt tilmeldt med lidt over 323.000 medlemmer. CO-industri dækker dermed langt hovedparten af lønmodtagerne inden for industriområdet i Danmark. Varetagelsen af overenskomsterne udgør rygraden i COs virke.

44

for overførelsen af overenskomsterne, at beskytte de særlige vilkår i TKF-overenskomsterne. Således forblev løn- og ansættelsesvilkårene stort set uforand-ret for de ansatte i Tele Danmark trods overførelsen til industrioverenskomsten. Dog har privatiseringen haft den effekt, at alle nyansættelser sker under andre vilkår, hvilket har haft negative konsekvenser på arbejdspladsen, men som TKF siger: ”Det giver problemer når to personalegrupper, der laver det samme, har forskellige vilkår, men vi oplever, at der generelt er forståelse for forskelle i en overgangsperiode” (Interview maj 2002).

Privatiseringen medførte altså at overenskomsten kom under pres hvilket, ifølge TKF, især kunne ses i forhold til reglerne omkring arbejdstid, lønninger og særlige sociale ydelser. Lønsystemet blev ændret fra et anciennitetsbaseret system til et mindstelønssystem med resultat- og bonusordninger, og samtidig blev tjenestemandsansættelser stoppet.

Samarbejdet mellem arbejdsgiveren TDC og TKF ændrede sig væsentligt som følge af privatiseringen, ikke blot var indholdet i overenskomsterne under pres, men også selve forholdet mellem de to parter. TKF beskriver ændringen i Tele Danmark således: ”Desværre har det [overgangen til privat virksomhed] medført, at nogle af de mindre pæne sider af de private arbejdsgiveres holdninger til afta-lesystemet er blevet god latin i personaleafdelingen. Det tyder på, at det bevidst bliver forsøgt at trække sager i langdrag – det tager lang tid at få aftalt mødedato – ting skal undersøges en ekstra gang – sagen kan ikke løses lokalt – der køres bevidst mod mægling.” (Beretning, TKF, 1996-2000).

I fremtiden forventer næstformanden, at der vil ske en decentralisering i for-hold til forhandlingsretten af overenskomsterne. Datterselskaberne i TDC har krævet, at overenskomstforhandlingerne kommer til at foregå på hvert område, og det er TKF i og for sig ikke modstander af, siden der er en del fornuft i at bringe forhandlingerne tættere på det enkelte medlem. TKF vil, såfremt det går igennem, virke som paraply over de decentraliserede forhandlinger, men indtil videre holder det centrale forhandlingsorgan i TKF fast på deres forhandlingsret.

Grænseaftaler TKF har i forbindelse med organiseringen af medarbejderne i TDC indgået græn-seaftaler med El-forbundet, Metal og HK, der alle er medlem af hovedorganisati-onen LO. Grænseaftalerne går ud på, at TKF udelukkende må organisere medar-bejdere i de virksomheder, hvor TDC har over 50% ejerskab. De blev til efter en længevarende strid internt i LO i løbet af 1980erne mellem Dansk Tele Forbund og Dansk El Forbund (DEF). DEF forsøgte at tegne overenskomst med KTAS, der var et af de private selskaber, på det område Dansk Tele Forbund overens-komstdækkede. Det mislykkedes dog og efter en del diskussioner valgte de to forbund at bilægge stridighederne og indgik i slutningen af 1980erne den græn-seaftale, som er gældende i dag. Da Telekommunikationsforbundet blev stiftet i

45

1995 blev der indgået tilsvarende aftaler med HK/Service, HK/Industri og siden også med Dansk Metal.

Fusion med Dansk Metal 2003 Netop grænseaftalernes restriktioner på medlemsgrundlaget i TKF er den bæ-rende kraft bag de organisatoriske forandringer, der har fundet sted indenfor TKF regi i det senere år, og her ikke mindst fusionen med Dansk Metal. Formand Bo Stenør Larsen begrunder udviklingen således: ”Det er livsnødvendigt for TKF at blive løst fra restriktionerne på medlemsgrundlaget for at sikre fagforbundets fremtidige overlevelse. Som situationen er nu, står mange medarbejdere i tele-virksomheder på det danske marked uden overenskomstdækning, og vi [TKF] kan ikke nå ud til dem”.29 Ydermere har TKF erkendt, at deres afhængighed af TDC gør forbundet utroligt sårbart. Hvis TDC i fremtiden skulle vælge at fra-sælge afdelinger, som det er sket med broadcasting og marinedivisionen, vil medlemsgrundlaget i TKF naturligvis blive mindsket, hvormed forbundets eksi-stensgrundlag med tiden kan forsvinde.

Fusionen, der blev stemt igennem ved en urafstemning blandt TKFs medlem-mer, trådte officielt i kraft den 14. april 2003. Strukturen for arbejdet i Dansk Metal regi er den, at der er blevet oprettet et nyt sekretariat for IT- og telemedar-bejdere, der skal varetage medlemmernes interesse. Formanden for det nye se-kretariat er den tidligere formand for TKF og indenfor sekretariatet vil der fortsat være et særligt teleudvalg, som svarer til TKFs oprindelige dækningsområde. I sekretariatets hensigtserklæring er følgende hovedpunkter nævnt:

• Dansk Metal og Telekommunikationsforbundet forpligter sig til en fortsat organisatorisk udvikling, idet aftaleparterne er enige om, at formålet ikke er opfyldt ved fusionen mellem de respektive forbund.

• Det er et vitalt mål at samle hele IT-branchen eller beslægtede forbund i ”Dansk Metal” (IT-og tele sekretariat). Forbundet er opmærksom på den teknologiske udvikling i relation til andre forbund, idet der vil ske et sammenfald af arbejdsområder/arbejdsopgaver, hvilket bevirker at det nye forbunds interesseområder vil være præget af en stadig udvikling.

• Parterne forpligter sig løbende til, at undersøge mulighederne med andre forbund, men henblik på en samling af de LO-forbund, der er medlem af CO-industri og som er omfattet af foranstående.30

For TKFs vedkommende var det et naturligt valg at samarbejde med Dansk Metal. For det første havde der tidligere været fusionsplaner med Dansk El For-bund og Forbundet for handels og kontorfunktionærerne i Danmark (HK), som 29 Interview med Formand Bo Stenør Larsen/ TKF. Maj 2002. 30 Se Fagpolitisk aftale af 15.oktober 2002 vedrørende Dansk Metal og Telekommunikations-

forbundet om en evt.fusion, på: http://www.tkf.dk/media/tele.pdf

46

ikke var gået igennem. Den nuværende struktur i HK er bygget op på en måde, der ikke umiddelbart muliggør en fusion med TKF, og HK har for nærværende ikke planer om at ændre på deres struktur. For det andet havde Dansk Metal alle-rede inden planerne blev offentliggjorte oprettet et særligt IT-udvalg for netop at varetage det stigende antal IT-medlemmers interesser. Og for det tredje har TKF længe arbejdet på at samle LO-forbundene, der organiserer medarbejdere i IT- og telebrancherne, i en organisation.

En direkte konsekvens af liberaliseringen og privatiseringen af branchen er således, at der er sket en signifikant centralisering i henholdsvis branchen og ar-bejdsmarkedsparternes organisering. De følgende afsnit vil gennemgå Telekom-munikationsforbundets tidligere strategier og målsætninger. Det må formodes, at brancheudvalget for teleområdet under det nye IT og tele sekretariat vil fortsætte med at videreføre de strategiske målsætninger fra TKF, hvorfor gennemgangen, der bygger på information fra formanden og næstformanden i TKF, ikke har mi-stet relevans.

2.6 Telekommunikationsforbundets internationale arbejde Det daglige arbejde i TKF var til det sidste i langt højere grad end tidligere orien-teret mod at være en aktiv part i både nordiske, europæiske og internationale fag-lige organisationer og politiske tiltag.

I de følgende afsnit vil der især blive lagt vægt på TKFs strategier i det inter-nationale arbejde. Afsnittene vil blive delt op på niveauer, startende med det nor-diske samarbejde gennem Nordisk Tele Organisation, videre til arbejdet på euro-pæisk niveau og afsluttende med det globale niveau. Slutteligt vil det koncern-faglig niveau blive beskrevet udfra etableringen af det europæiske sam-arbejdsudvalg i TDC.

Organisering af det internationale arbejde i TKF Eftersom der ikke har været et decideret internationalt udvalg i TKF, var det me-ste af det internationale arbejde centreret omkring Formand Bo Stenør Larsen og Næstformand Per Påskesen. Ifølge TKF lagde de sproglige krav til arbejdet på internationalt niveau en naturlig begrænsning på, hvem der kunne løfte opga-verne.

Inden fusionsplanerne var blevet realiseret, havde TKF besluttet sig for at CO-industri skulle overtage ansvaret for en del af forbundets internationale opgaver, heriblandt medlemskabet af Union Network International. Men da Dansk Metal og TKF offentliggjorde fusionsplanerne i efteråret 2002, blev CO-industris rolle i det internationale arbejde ikke til noget. Det nye sekretariat i Dansk Metal har således nu ansvaret for arbejdet på tværnationalt niveau.

47

UNI er, ifølge TKF, lidt skeptiske overfor fusionen med Dansk Metal. UNI organiserer for det meste funktionærer indenfor servicefagene og vil helst holde Metal-området ude, men som Bo Stenør Larsen forklarer: ”De andre lande [i Norden] er OK med det – det finske metal er i UNI, så det ligner vel bare det. Det er et tilvendingsspørgmål, men det har været lidt hedt. I sidste ende er det UNIs problem og handler egentligt om, hvem der skal repræsentere hvem i forhold til Kommissionen.”

Påvirkning af udviklingen i branchen gennem nationale kanaler Som det toneangivende fagforbund i TDC har TKFs hjemmeaktivitet været at påvirke udviklingen af landets største televirksomhed.

I og med den stærke politiske regulering af branchen, har TKF forsøgt at have et velfungerende forhold til de nationale politikere. Forbundet forsøger således at påvirke både den nationale regulering og ministrenes holdninger til diverse regu-lativer eller lovmæssige forslag fra europæisk side.

Med hensyn til deltagelse i nationale institutioner eller ekspertpaneler af rele-vans for telekommunikationsbranchen, beklager TKF at måtte konstatere, at det meste er blevet barberet væk i løbet af de seneste år. TKF er dog repræsenteret i Telerådet, som er et rådgivende organ for ministeren i spørgsmål vedr. teleområ-det, og i IT-EU udvalget under Forsknings- og Videnskabsministeriet.

Nordisk Tele Organisation Som nævnt i kapitel to, er TKF medlem af Nordisk Tele Organisation (NTO) og er det fortsat efter fusionen med Dansk Metal.

TKF anser det nordiske samarbejde som yderst vigtigt og har positive erfarin-ger med det. Samarbejdets karakter har dog forandret sig over tid. Hvor det tidli-gere bar præg af, at Danmark var det eneste nordiske land, der var medlem af det daværende EF, og at det danske forbund derfor agerede som meddeler tilbage til Norden, fungerer det i dag mere på et ensartet grundlag og et fælles mål om at styrke de nordiske interesser i Europa. TKF er også af den overbevisning, at det nordiske samarbejde vil forblive vigtigt i årerne fremover, og at NTO skal ved-blive med at indgå aktivt og konstruktivt i europæiske udvalg.

Netop varetagelsen af fælles nordiske interesser og dét faktum, at de nordiske repræsentanter i europæiske og internationale udvalg arbejder udfra nogle fælles mål og holdninger, der bliver afstemt på NTO møderne, giver de nordiske for-bund væsentlig styrke og indfyldelse.

NTO og den sociale dialog NTO har som nævnt besluttet, at repræsentanterne i de forskellige arbejdsgrupper i den sociale dialog skal repræsentere de nordiske interesser i den europæiske sociale dialog. Det er ifølge TKF gået godt de sidste par år, selvom at det i nogle

48

sammenhænge kan være problematisk at tale med én stemme og at der ikke altid er klarhed omkring, hvad man som NTO-repræsentant har mandat til. Dette kan naturligvis svække NTOs gennemslagskraft i international sammenhæng.

Til tider opstår der også uenigheder på grund af de meget forskellige strukturer på området i de forskellige nordiske lande. Som vist i det indledende kapitel, er den danske telekommunikationsbranche præget af mange servicevirksomheder, hvorimod brancherne i især Sverige og Finland er præget af producerende virksomheder - hhv. Ericsson og Nokia. Men fælles for landene er tilstedeværelsen af de gamle monopolselskaber, og den omstrukturering af branchen som er fulgt i hælene på liberaliseringen.

TKF mener ligeledes, at det er fornuftigt at satse på at påvirke den europæiske sektordialog via et fælles nordisk udgangspunkt, hvor aftalesystemet står stærkt i forhold til især de sydeuropæiske lande.

NFS Hverken NFS eller ETUC er organer, som TKF har et egentligt samarbejde med udover de få gange, hvor TKF-repræsentanter inviteres til møder i de respektive organisationer. TKF understreger, at det er LO der har medlemskabet i hhv. NFS og EFS, men at TKF følger med i diskussionerne og støtter, der hvor det er nød-vendigt.

TKF har deltaget nogle få gange i SAMAK31 - som er en sammenslutning af nordiske fagforeninger og socialdemokratiske partier. SAMAK er dog ikke noget fagbevægelsen prioriterer særligt meget, vurderer Bo Stenør Larsen, selvom både NFS og NTO begge er medlemmer af sammenslutningen.

Det europæiske arbejde – hvordan påvirkes det politiske system? Foruden at arbejde gennem de nordiske og internationale faglige organisationer, forsøger TKF at påvirke det europæiske politiske system enten gennem nationale politikere eller gennem de danske medlemmer af EU-Parlamentet. Med hensyn til de forskellige EU-direktiver, der omhandler generelle arbejdsvilkår, mener TKF ikke, at de har haft den store indflydelse på branchen i Danmark eller på TKFs arbejde generelt. Direktiverne sikrer minimumsbestemmelser og har kun haft overenskomstmæssig betydning i form af, at direktiverne nævnes i protokollater i overenskomsterne. En enkelt undtagelse nævner TKF dog med hensyn til arbejdstidsdirektivet, som med sit loft på 48 timers arbejdsuge, har haft betydning for visse af medlemmerne. Derimod har direktiverne der specifikt omhandler telebranchen inkl. liberaliseringen af samme og Direktivpakken fra 2002 haft og har stadig afgørende indflydelse på branchen og på forbundets arbejde.

Selvom de generelle arbejdsmarkedsdirektiver hidtil ikke har medført nævne- 31 Arbejderbevægelsens Nordiske Samarbejdskomite

49

værdige ændringer i indholdet af overenskomsterne, følger TKF aktivt med i og forsøger at påvirke de emner, som bliver taget op i EU-regi, der har betydning for branchen. Det er oftest enten gennem LO, NTO eller UNI, at TKF vil søge ind-flydelse. For det meste vil TKF rådføre sig hos de nordiske medlemmer af NTO inden de eventuelt går til UNI med en fælleserklæring eller et synspunkt. På denne måde håber TKF at kunne udøve større indflydelse på beslutningssystemet.

Erfaringer med den sociale dialog Generelt set betragter TKF den sociale dialog på europæisk niveau som noget positivt, men siger samtidigt, at det er meget langvarigt arbejde, hvor der ofte tages to skridt frem og et eller to tilbage. Netop langsommeligheden og de ikke altid synlige fremskridt betyder, at det bliver svært at retfærdiggøre ressourcefor-bruget overfor medlemmerne, som sætter spørgsmålstegn ved outputtet.

Det kan også umiddelbart virke som om, at succesen i arbejdet er meget af-hængig af hvilke personer, der er med i dialogen. For tiden oplever TKF, at det hele går lidt baglæns på grund af interne uenigheder mellem organisationerne fra de forskellige lande. Uenighederne skyldes ofte, at organisationerne har vidt for-skellige udgangspunkter og traditioner. Et andet væsentligt problem, som viser sig i forhandlingerne omkring konkrete sager, er de store kulturelle og økonomi-ske forskelle mellem landene. TKF nævner selv arbejdet omkring ligeløn, som et tydeligt eksempel på, hvor forskellige udgangspunkter de enkelte lande har. In-den noget reelt arbejde kan foretages i forhold til arbejdsgiversiden, kræves der derfor meget arbejde internt blandt arbejdstagerorganisationerne, hvilket natur-ligvis forlænger og besværliggør etableringen af et fælles udgangspunkt.

TKF fortæller, at de forskellige arbejdsgrupper i den sociale dialog typisk mø-des to til fire gange om året, hvor styregruppen mødes tre gange om året. Afhæn-gig af budgettet fastlægges det, hvor mange dage hver gruppe har til rådighed med tolk, hvilket sådan set er bestemmende for mødehyppigheden. Aktiviteten i grupperne og dermed mødehyppigheden er steget betragteligt de senere år, hvil-ket af TKF vurderes som en positiv tendens og en styrkelse af kompetencen i de forskellige grupper. Dog er effektiviteten og resultaterne af arbejdet med den sociale dialog meget afhængig af, i hvor høj grad hver organisation kan repræsentere sit bagland og finde enighed internt.

Det virker på TKF som om der er en stærk tro på, at den sociale dialog med ti-den effektiveres, men der er, som beskrevet ovenfor, samarbejdsvanskeligheder hos såvel arbejdsgiverorganisationerne som hos arbejdstagerne. Arbejdsgiver-organisationen ETNO organiserer næsten udelukkende de gamle monopol-operatører, hvilket konkret betyder, at de fleste nye private teleselskaber er uor-ganiserede og derfor ikke repræsenteret i den sociale dialog. Det er i høj grad med til at begrænse effektiviteten og repræsentativiteten i arbejdet.

50

Både Bo Stenør Larsen og Per Påskesen understreger, at det er vigtigt, at ar-bejdet i den sociale dialog ikke opgives til fordel for den model som UNI advokerer for, nemlig alliancer og aftaler med multinationale virksomheder, som går på tværs af lande, men som kun er gyldige for den enkelte virksomhed. Den sociale dialog er nødvendig for at videreudvikle aftalesystemet, idet det er gennem dialogen, at tværnationale aftaler, som er repræsentative for europæiske forhold, kan indgås. Om de globale aftaler, som UNI forsøger at udbrede, siger TKF: ”De globale aftaler er udemokratiske og en trussel mod den danske model. De vil aldrig blive stærke nok set med europæiske øjne, men vil nærmere være et sæt regler, som opfordrer multinationale selskaber til at opføre sig på en bestemt måde, men vil aldrig komme til at indeholde en substans som tilgodeser de stærke fagforeninger i Europa og dermed de indgåede overenskomster.”

Europæisk og internationalt samarbejde i UNI-Europa/UNI Som nævnt overtager det nye sekretariat i Dansk Metal medlemskabet af UNI. Generelt er TKF/Dansk Metal positive omkring samarbejdet med UNI, som har udmøntet sig i for eksempel den vellykkede forhandling omkring TDCs europæi-ske samarbejdsudvalg (se nedenfor), men TKF er kritiske overfor den interne organisering og nogle af målsætningerne i UNI. Dels er TKF uenig med UNI-International i, at de europæiske aftaler og direktiver er usolidariske overfor medarbejdere udenfor Europa, og dels ønsker TKF at UNI-International vil støtte mere op omkring arbejdet med at styrke de faglige relationer på det europæiske niveau og især gennem den europæiske sektordialog.

Med hensyn til konvergensen mellem IT- og telekommunikationsbrancheerne er TKF generelt enig med UNI i, at grænsefladen mellem de to brancher bliver mere og mere flydende, og at et samarbejde mellem de to afdelinger vil være po-sitivt på længere sigt. TKF ser dog kritisk på, at UNI vil have at IT-forbundene skal lede samarbejdet i den samlede organisation.

Det nye IT-og tele sekretariat i Dansk Metal står stærkt i forhold til det inter-nationale arbejde der udføres i UNI-regi. På UNI Tele verdenskongressen i Za-greb den 25 - 27 juni 2003, blev Bo Stenør Larsen, forbundssekretær og IT talsmand i Dansk Metal, valgt som vicepræsident for UNI Tele Verden. Bo Stenør Larsen er i forvejen præsident for UNI Tele Europa, et udvalg under UNI-International.

Etableringen af det europæiske samarbejdsudvalg I august 2000 underskrev TKF med hjælp fra UNI aftalen omkring etableringen af et europæisk samarbejdsudvalg i TDC. Målet har fra starten udelukkende væ-ret at hjælpe med at udforme aftalen, og TKF understreger, at de som forbund ikke vil være aktive i det løbende arbejde i samarbejdsudvalget.

Forbundet har godt nok lavet aftalen og har været ’the negotiating body’ –

51

men efter det stiftende ESU-møde, er ansvaret for det videre arbejde blevet overgivet til de valgte repræsentanter.

Det europæiske samarbejdsudvalg består af seks repræsentanter fra Danmark, to repræsentanter fra det tyske selskab Talkline, en medarbejder fra Storbyguiden i Norge, en fra InterNordia og en fra TDC Förlag AB i Sverige, og en fra TDC Hakemistot OY i Finland. Fælles for alle medlemmerne i udvalget er, at de er organiseret, hvilket Bo Stenør Larsen begrunder med, at i Danmark er det organi-sationerne, der udvælger repræsentanterne og ikke ledelsen, som tilfældet er i nogle andre europæiske selskaber. TKF er af den opfattelse, at det netop er fordi, at der findes mange europæiske samarbejdsudvalg i Europa som består af ikke-organiserede repræsentanter, at UNI-International tvivler på de reelle hensigter bag ESU initiativerne.

Det globale koncernfaglige samarbejde UNIs deltagelse i etableringen af det europæiske samarbejdsudvalg er ikke et tegn på, at der er ved at blive etableret et ”World Works Council” i TDC/SBC. I stedet har UNI-telekom forsøgt at lave en generel aftale med SBC (hovedaktio-næren i TDC) om at overholde de overenskomstmæssige rettigheder, der findes i de lande, hvor SBC har selskaber. Sigtet har således været, at få SBC til at aner-kende UNIs organisationer og de rettigheder UNI sikrer, i stedet for dem SBC selv etablerer i de forskellige lande. Årsagen er den, at der globalt set er stor for-skel på, hvordan lønmodtagerorganisationerne arbejder. TKF nævner bl.a., at i Latin- og Sydamerika er det arbejdsgiverejede lønmodtagerorganisationer, der har ansvaret for at samarbejde med selskabets ledelse. Dette er i forhold til at sikre fælles medarbejderrettigheder på tværs af kontinenter et stort problem, som UNI og TKF prøver at udjævne med en global aftale med SBC.

2.7 Sammenfattende diskussion – og udfordringer i fremtiden Telekommunikationsforbundet var på mange måder et produkt af de strukturelle forandringer i branchen, der er sket siden 1990erne, men har også været aktivt med til at sætte de internationale udfordringer på dagsordenen indenfor de faglige sammenslutninger, de er medlem af. Forbundets organisatoriske udvikling gennem fusioner, interne omorganiseringer og vægtning af ressourcer afspejler i høj grad en proaktiv holdning til internationaliseringens konsekvenser på forbundets rammevilkår.

Fusionen med Dansk Metal er ligeledes en konsekvens af de forandringer, der er sket både i erhvervsstrukturen i Danmark og i ejerskabet af det tidligere mono-polselskab. Hvis forbundet skal kunne overleve, som en stærk og indflydelsesrig

52

organisation, der kan varetage sine medlemmers interesser i fremtiden, kræver det, at der foretages større investeringer i arbejdet på det internationale niveau, og dertil har TKF måtte sande at deres medlemsgrundlag ikke var stort nok.

Ledelsen i TKF ønsker at styrke den europæiske sociale dialog og håber, at der i fremtiden vil komme en større afklaring omkring, hvor meget kompetence, der skal overlades til det europæiske niveau. De mener, at hvis antallet af aftaler, der bliver indgået i den sociale dialog, kan forøges, vil disse tilsammen kunne danne baggrund for europæiske overenskomster på teleområdet. Men de europæiske overenskomster vil nok kun blive en realitet på specifikke områder, og der vil gå lang tid, før TKF vil overlade forhandlingsansvaret til andre.

TKF forventer, at det europæiske samarbejde vil udvikle sig til at blive mere temabaseret end sektorbaseret, og at denne tendens vil have den konsekvens at flere nationale organisationer vil slutte sig sammen i større tværfaglige enheder, som bedre vil kunne prioritere det ofte bekostelige internationale arbejde. Samti-digt vil større organisationer, der formår at favne bredt indenfor en sektor, bedre kunne nå ud til nye medlemmer, og på den måde sørge for, at organisationsgra-den også i fremtiden er stor.

53

Litteratureliste og kilder

Litteraturliste. Andersen, M.M (1986): Omstillingen er klar. Dansk telehistorie og det statslige tilsyns

placering. Poul Slevig ApS. København. Arbejderbevægelsens Erhvervsråd (2003): IT-beskæftigelsen faldet 1½ pct. det seneste

kvartal. Blüdnikow, B (2000): Tele Danmark, et erhvervseventyr. Aarhuus Stiftsbogtrykkerie. Danmarks Statistik (2002): Informationssamfundet Danmark 2001: fokus:

Internetanvendelse. Danmarks Statistik (2001a): Informationssamfundet Danmark. En statistisk mosaik. Danmarks Statistik (2001b): The ICT Sector in the Nordic countries 1995-2000. European Commission (1999): Status report on European Union Electronic Communi-

cations Policy – update november 1999. EU (1999) “Commission staff working document – Europe’s Liberalised Telecommuni-

cations Market – A Guide to the Rules of the Game”. Status rapport. European Works Councils Bulletin, issue 39 (2002): Global Agreements – an update. IT- og Telestyrelsen (2002): Datamateriale til Tele statistik, 2. halvår 2002. IT- og Telestyrelsen (2003): Teleårbog 2001, Danmark. Medlemsblad for Telekommunikation (nr. 2/ 2002) SCADPlus: Grønbog om konvergensen mellem telekommunikationsbranchen, medie-

branchen og informationsteknologibranchen og de lovgivningsmæssige implikationer heraf.

Telekommunikationsforbundet (2000): Kongres protokol for

Telekommunikationsforbundets 2. ordinære kongres, 28-30. november 2000. Telekommunikationsforbundet (2000): Dagsordenens punkt 6. Beretning 1996-2000.

TKF’s 2. ordinære kongres 2000.

54

UNI (2001): Organise! Organise! Organise! UNIs First Global Organising Report.

UNI. Nyon. Switzerland.

Interviews Påskesen, Per Næsteformand i TKF Stenør-Larsen, Bo Formand i TKF

Kilder Nielsen, Carsten D: Afdelingsformand, TKF www.tkf.dk www.union-network.org

Bilag

Figur 4: Arbejdsgiverforeninger og brancheorganisationer i den danske ICT-sector

Arbejdsgiverorganisationer i den danske ICT-sektor

Dansk Arbejdsgiverforening

(DA)

Dansk Industri (DI)

Dansk Handel & Service (DH&S)

ITEK ITK

Brancheforeninger

Foreningen for Dansk Internethandel (FDIH)

Dansk IT

IT-Brancheforeningen

Brugerorganisationer

55

Kapitel 3: Norsk telekommunikasjon

Bård Jordfald, FAFO

3.1 Innledning Som for telekommunikasjonsbransjen i de andre nordiske landene har det vært endringer av tidligere offentlige monopoler til delprivatiserte selskaper i de seneste årene. I norsk sammenheng kan man si at prosessen mot deregulering startet i 1985, frikobling fra forvaltningen til statseid aksjeselskap kom i 1994 og delprivatisering og børsintroduksjon i 2000. Mens internasjonalisering i andre bransjer og næringer ofte er en lang prosess hvor nasjonale virksomheter ekspan-derer gjennom salg/oppkjøp eller oppbygging av nye bedrifter ute, er det for telekommunikasjonsbransjen snarere fragmenteringen av virksomhetsområdet som er utgangspunktet. Man går fra en stor offentlig virksomhet til flere mindre enheter som igjen ekspanderer gjennom generisk vekst eller oppkjøp/salg av nærliggende bedrifter eller forretningsområder – til dels uavhengig av det tid-ligere nasjonale markedet. Virksomheten deles opp i selvstendige juridiske enheter som igjen deles opp i enda mindre enheter. Her kan man kjøpe opp IT virksomheter, samtidig som man selger ut av tradisjonelle områder som elektro-installasjon, eller man kan skille ut tjenestefunksjoner samtidig som man prøver å opprette nye markeder og tjenester. Denne oppsplittingen gjør det ikke bare uoversiktlig å følge bransjen, men skaper også en rekke utfordringer for fagbevegelsen.

Telekommunikasjon er en del av IKT-sektoren, som også omfatter IKT-industri, IKT-varehandel og databehandling32. Det kan være problematisk å sette skiller mellom de fire bransjene, ettersom grensene er flytende, endringene er hyppige og den teknologiske utviklingen skjer raskt (Jordfald og Olberg 2002) . Selv om grensene mellom bransjene kan være uklare og til dels drivende , vil vi holde oss til virksomhetene som sprang ut fra det tidligere offentlige televerket, samt de nyetablerte virksomhetene som konkurrer innenfor telekommunikasjon, enten gjennom fasttelefon, mobiltelefon, leide linjer, linjer for datatjenester eller infrastruktur for internett (Post og teletilsynet 2002).

32 For nærmere definisjon se www.ssb.no/ikt eller The ICT Sector in the Nordic Countries,

Nordisk Ministeråd, Temanord 2000.

56

Med denne tilnærmingen er det verdt å nevne at arbeidstakerorganisasjoner med tariffavtaler nesten bare er å finne i Telenor 33, som er bygd opp på det gamle offentlige televerket. Netcom som er den største konkurrenten på mobiltelefon har ingen faglige organisasjoner med tariffavtale, utover frittstående enkelt-medlemmer uten kollektivavtale. De nye aktørene i telekommunikasjon leier adgang til linjenettverket enten fra Netcom eller fra Telenor og er i syssel-settingmessig sammenheng små. Det er heller ikke kommet til noen nye arbeids-takerforbund i bransjen. Utover virksomheter som Telenor har kjøpt opp, er det heller ikke kommet til nye virksomheter som har blitt bundet av avtaler med de eksisterende forbundene. På den annen side har arbeidstakerforbund slått seg sammen. Arbeidsgiversidens organisering og selve forhandlingsmodellen er også en spesiell konstruksjon.

Dette kapitlet vil med nokså brede strøk beskrive hvordan det norske Tele-verket går fra å være en offentlig etat til å bli et børsnotert selskap. Deretter følger en oversikt over de forskjellige arbeidsgiver- og arbeidstaker-organisasjonene i bransjen. På arbeidstakersiden har vi fokusert på de største forbundene i bransjen og hvordan disse har organisert sitt internasjonale faglige arbeid. Fordi den norske delen av bransjen til de grader er dominert av ett konsern vil også de interne faglige samarbeidsforhold og hvordan man har jobbet nasjonalt og internasjonalt i konsernet bli nærmere beskrevet. Kapitlet avsluttes med en sammenfattende diskusjon om hvordan fagbevegelsen har møt endrings-prosessene og hvordan man ser for seg det fremtidige faglige bildet i bransjen.

3.2 Norsk telekommunikasjon 1855-2003 – fra telegraf til Delta434 Når man skal tegne et bilde av endringene er dette først og fremst et utviklings-forløp fra forvaltning til marked, fra offentlig styring og kontroll til markeds-konkurranse og oppsplitting av virksomheten. Spenningen mellom politisk styring og økonomisk frihet er ikke av ny dato, faktisk kan man finne de første kimene til interessekonflikt mellom Televerket og statsforvaltningen allerede i perioden før første verdenskrig (Vatne 1998). Det offentlige teleselskapet – Televerket - har heller ikke alltid hatt monopol. Det var betydelige private aktører innen telefoni frem til mellomkrigstiden, men disse ble kjøpt opp og det

33 Se her avsnitt 3.2 om krav om tariffavtale innen Banetele 34 Takk for kommentarer og innspill fra Christina Jayne Colclough og Jon Erik Dølvik som har

lest gjennom og kommentert det norske kapitlet.

57

siste selskapet ble innlemmet i Televerket så sent som i 1974 35 ( Thue 1995). Perioden etter annen verdenskrig var preget av sterk politisk styring på femti, seksti og syttitallet, mens det på åttitallet var et skift i retning av større økonomisk handle-frihet og fristilling. I begynnelsen av åttitallet arbeidet om lag 21000 personer i Televerket. Virksomheten ble betraktet som en stor og tungrodd organisasjon som hadde problemer med å fjerne telefonkøer, å forbedre telenettet og å få frem nye teletjenester.

Som forvaltningsvirksomhet sto Televerket ikke bare i relasjon til sitt eget styre, men også i forhold til direktorat, departement, regjering og storting. I politisk sammenheng har synet på Televerkets fulgt den tradisjonelle høyre–venstreaksen. Høyresiden i norsk politikk ønsket sterkere innslag av konkurranse og økonomisk fristilling, mens venstresiden var opptatt av institusjonen som politisk styringsinstrument i lys av økonomiske, velferdspolitiske og distrikts-politiske mål. Fagforbundene i Televerket har ikke alltid vært så lett å plassere langs denne aksen. Blant annet var LO-forbundet Norsk Telegraf- og Telefon-forbund (NTTF) blant pådriverne for statsaksjeselskap på femtitallet, mens YS-forbundet Kvinnelige Telegraf og Telefonforbund (KTTL) var motstander av en slik fristilling. Der NTTF så muligheter for ekspansjon og vekst i etterspørselen (og dermed flere medlemmer), var KTTL opptatt av å opprettholde status som statstjenestekvinner som vern mot nedbygging av de manuelle sentralene (Vatne 1998).

I lys av det generelle politiske hamskiftet og ikke minst den raske teknologiske utviklingen på åttitallet, ble Televerket delt. Stortinget vedtok i 1985 at Tele-verket skulle splittes i tre: Televerket Bedriftskommunikasjon (TBK AS) som skulle utgjøre konkurranseenheten, Statens Teleforvaltning som skulle utgjøre forvaltningsdelen og basisorganisasjonen Televerket. Arbeiderpartiet støttet etter hvert tredelingen, hvor LO-forbundet Telegrafmennenes landsforbund (TMLF) brukte samarbeidskomiteen mellom Arbeiderpartiet og LO til å få støtte for konkurranse på bedriftsmarkedet (TBK). Derimot sto en samlet fagbevegelse (YS, LO og ingeniørorganisasjonene) sterkt mot forslaget om å organisere Tele-verket som statsaksjeselskap.

Det offentlige monopolet falt i 1988, da det ble åpnet for konkurranse for terminalutstyr (telefoner, telefax, modem, personsøkere, hussentraler og lig-nende). Den teknologiske utviklingen skjøt ytterligere fart, samtidig som endel europeiske land begynte å deregulere sine teleselskaper. I politisk sammenheng gikk diskusjonen om man skulle åpne for konkurranse og om Televerket med sin sterke posisjon skulle få lov til å delta i konkurransen. I 1990 ble det åpnet for

35 I tillegg til televerkets linjer, fantes det telenett i NSB, Forsvaret og i El forsyningen og noen

bedriftinterne nett, men for den jevne forbruker og bedrift var Televerket det eneste alterna-tivet

58

konkurranse og Televerket fikk få lov til å delta, da med restriksjoner på selve linjeleien. Dette åpnet også for den første private aktøren siden 1974 – mobiloperatøren NetCom. Selskapet ble etablert i 1989 og var operativt i det norske markedet i 1993.

På slutten av åttitallet og begynnelsen av nittitallet gikk diskusjonene rundt Televerkets organisasjonsform videre, om Televerket skulle være et stats-aksjeselskap eller om det fortsatt skulle være en forvaltningsbedrift med større fullmakter og friere tøyler. Ledelsen i Televerket tok da et grep i den forstand at de reorganiserte Televerket etter en ’kvasikonsern’ modell innenfor rammene av en forvaltningsbedrift. Dette innebar en nedbemanningsprosess gjennom Tele-verket Nye Muligheter–(TNM)- hvor om lag hver fjerde ansatt skulle bort. Etter å ha organisert Televerket etter en konsernmodell, klarer selskapets ledelse å få den tilknytningsform som den hadde ønsket og arbeidet for gjennom mange tiår - et statsaksjeselskap. Fra 1994 ble Televerket et 100 prosent statseid aksjeselskap, og ikke lenger en forvaltningsbedrift med utvidede fullmakter.

Det ’nye’ Televerket skifter navn til Telenor i 1995. Med overgangen til aksjeselskapsformen får ledelsen i Telenor frihet til å drive selskapet med et forsterket forretningsmessig preg. Man har nå fått mulighetene til å gå inn på nye markeder med nye produkter. Men dette krever også finansielle muskler og arbeidet med å få inn mer kapital og å få Telenor børsnotert starter.

I årene rett før årtusenskiftet skjer fire ting som må trekkes frem; ekstrem investeringsvekst til dels i risikofylte markeder, Telenors ekspansjon inn i tilknyttede bransjer (IKT-varehandel og databehandling, media osv), børs-introduksjon og to mislykkede fusjonsforsøk med det tidligere svenske Tele-verket, Telia. Disse årene preges bransjen av sterk tiltro til at man måtte inn på nye markeder, gjerne i kombinasjon med nye produkter. Telenor investerte ute eller inngikk strategiske allianser mens utenlandske selskaper investerte i Norge. Svenske Telia etablerte seg i Norge. Det tidligere nettet til elektrisitetsverkene ble til Enitel, som kjøpte opp Telia Norge (gikk på børs og noen år senere konkurs – konkursboet ble så igjen kjøpt opp av Banetele). Mens telekommunikasjon og IT virksomheter strømmet til Oslo Børs, ble mobilselskapet Netcom tatt av som-meren 2000. Grunnen var at Netcom hadde blitt kjøpt opp av det svenske Telia, etter en lengre tautrekking med Tele Danmark. Samtlige av de tidligere tele-verkene i de nordiske landene, så på Norden som ’sitt’ hjemmemarked. Kort og godt møtes de i de sine tidligere nasjonale markeder, dersom de ikke innledet drøftinger om allianser og/eller sammenslutninger. I likhet med de tidligere europeiske telemonopolene har de fleste nordiske ett eller flere mislykkede fusjonsforsøk bak seg.36 36 Faktisk er det ingen av de europeiske selskapene med monopolfortid som har klart å fusjone-

re, og listen over mislykkede forsøk er lang. Deutsche Telecom og France Telecom, Deut-sche Telecom og Telecom Italia, nederlandske KPN og spanske Telefonica, KPN og

59

Telenor fikk sin delprivatisering og børsintroduksjon høsten 2000. Den norske stat har fortsatt eierandeler direkte eller indirekte på om lag 80 prosent. Det er her gitt tillatelse for et ytterligere nedsalg, hvor regjeringen ønsker å selge seg ned til negativt flertall (34 prosent). Derimot ønsker det sittende stortingsflertallet (2001-2005), hvor Fremskrittspartiet synes å ha snudd i saken, å beholde et posi-tivt flertall på 50,1 prosent.

Dersom man legger den sist tilgjengelige strukturstatistikk for telekom-munikasjon til grunn, var det 301 foretak registrert i 2000 (Statistisk årbok 2002). Mer enn halvparten av disse foretakene hadde under 1 person ansatt og kun 42 foretak hadde mer enn 20 ansatte. Disse selskapene sto igjen for 95 prosent av samlet sysselsetting. Med andre ord er det mange telekommunikasjonsselskaper som ikke har noen betydning i sysselsettingsmessig forstand, og snarere er å betrakte som ’tomme’ selskaper. Etter det økonomiske klimaskiftet innen IKT sektoren generelt og innen telekommunikasjon spesielt, er det lite trolig at samtlige selskaper eksisterer i dag 37.

Mens bransjestatistikken opererer med om lag 12000 sysselsatte i telekom-munikasjon viser Telenors årsmelding for 2000 at det arbeidet 25000 ansatte i konsernet. At konsernet sysselsatte mer enn dobbelt så mange som bransjen henger sammen med at konsernet ikke bare dekker inn nesten samtlige sysselsatte i telekommunikasjon, men også at en del av Telenor selskapene er å finne i andre bransjer og at konsernet har ansatte i utlandet (om lag 6000 utenlandsansatte i 2000). Selv om det er konkurrenter i telemarkedet baserer disse seg på leide linjer, i all hovedsak fra Telenor – og i sysselsetting sammenheng er de som tidligere nevnt små.

Blant de større organisatoriske endringer som skjedde i Telenor i 2000 var at tele- og installasjonsenheten Bravida med sine 5200 ansatte ble skilt ut og at Telenor Media med sine 900 ansatte ble solgt. Spesielt Bravida utskillelsen og nedsalget av eierandel til under 50 prosent var omstridt blant de faglige organisa-sjonene.

På tampen av 2001 satte Telenor i gang kostnadsbesparende programmer, som de fleste andre aktørene i bransjen. Frem til 2005 skal selskapet kutte sine sam-lede kostnader med over 4 milliarder NOK, og innsparingsprogrammet går under navnet Delta4. Dette innebærer reduksjoner i antall ansatte og salg av avdelinger og bedrifter som ikke lenger defineres som kjernevirksomhet – både i Norge og

belgiske Belgacom er alle eksempler på mislykkede forhandlinger. Svenske Telia og finske Sonera er faktisk de eneste som har gjennomført en fusjon.

37 Post og teletilsynets rapport for 2001 opererer med 83 tilbydere av offentlige telenett og telet-

jenester. Deriblant 2 nederlandsk eide, 2 svenske, 2 danske, 1 canadisk og 3 britiske selska-per. De 73 andre var norsk eide.

60

utlandet. I norsk sammenheng kan det synes som om det foregår en sentralisering og nedskjæring i mindre avdelinger som i stor utstrekning er lokalisert i mellomstore norske byer. Signalene fra Telenor sin ledelse omkring personalkutt var 1500 personer i 2002 og 200-300 personer i 2003. Utover dette er det usikkert hvor mye av de samlede innsparingene man vil ta ut på personalsiden.

Tilsvarende har det blitt ryddet i de utenlandske investeringene som ble fore-tatt på slutten av nittitalet og ikke minst i 2000 38, hvor man har solgt seg ut eller skrevet ned verdiene på de oppkjøpte selskapene. Det er i hovedsak innen mobil-området selskapet har investert, mens man innenfor de andre forretnings-områdene mer har bygd opp egne organisasjoner. På mobilområdet er investeringene spredd over 14 land. I hovedtrekk vil utenlandsinvesteringene fremover bli mer konsentrert, i form av større eierandeler i færre selskaper primært lokalisert i Russland og Asia. Nedskrivninger på mobilselskapene i Dan-mark, Thailand og Malaysia var med på å bidra til at overskuddet fra 2001 på 10 milliarder ble snudd til et underskudd på 5 milliarder for 2002. Den interna-sjonale nedturen i bransjen har dermed også satt sine dype spor i Telenors regnskaper.

3.3 Arbeidstakerorganisasjonene i Telenor 39 Det er fire organisasjoner på arbeidstakersiden i Telenor: EL&IT som er tilknyttet LO, Kommunikasjonsforbundet (Heretter forkortet til KF) som er tilknyttet YS, Norske Sivilingeniørers Forening (NIF) som er tilknyttet Akademikerne og Norges Ingeniørorganisasjon (NITO) som er et frittstående forbund. I det neste avsnittet vil vi komme nærmere inn på organisasjonene på forbundsnivå, mens vi i dette avsnittet skal se nærmere på utviklingsforløpet og hvordan de arbeider lokalt – i Telenor.

Mens det gamle Televerket var preget av tilnærmet 100 prosent organisasjons-grad er bildet i dag ett helt annet. Bare fra 1995 frem til 2001 går organisasjons-graden i Telenor ned fra 90 prosent til litt over 50 prosent. Det er i første rekke det største forbundet EL&IT som har nedgang. Mens 60 prosent av de ansatte var 38 Telenor investerte i 2000 for i alt 50,3 milliarder kroner. De største investeringene ble gjort i

det danske Sonofon (14,2 milliarder kroner), det tyske mobilselskapet Viag Interkom (8,1 milliarder kroner – senere solgt til British Telecom for 13 milliarder) og de thailandske sels-kapene TAC og UCOM (6,4 milliarder kroner). Investeringsnivået var langt lavere i 2002 med 9 milliarder, 18,8 milliarder i 2001, mens det 1999 lå på 13,2 milliarder og i 1998 på 9,4 milliarder (Telenors årsmelding 2001). For 2003 er det signalisert investeringer for om lag 9 milliarder .

39 Avsnittet er i hovedsak basert på intervjuer med (EL&IT) konserntillitsvalgt Per Gunnar Sa-lomonsen i Telenor og Forbundsleder Synnøve Lohne-Knudsen i Kommunikasjons-forbundet

61

EL&IT medlem i 1995, var kun hver fjerde ansatt medlem i 2001. NIF-TS 40 og NITO som organiserer ingeniørene har derimot hatt en svak økning i perioden, mens KF har hatt en mindre tilbakegang. Mens hver tiende ansatt ikke var organi-sert i 1995 er nesten halvparten uorganiserte seks år etter.

Figur 5: Organisasjonsgrader innen Telenor konsernet 1995-2000 (Kilde: Telenor)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

100

1995 1997 1999 2001

El&IT KF NITO/NIF-TS Uorganiserte

Årsakene til den kraftige nedgangen i organisasjonsgrad er flere, men over-gangen fra offentlig televerk til telekommunikasjonsselskap har også endret på arbeidsstokkens kompetanse og sammensetting. Det har blitt færre elektro-montører, færre sentralbordoperatører og flere ansatte med IT/teknisk og merkan-til utdannelse. Fordi det har blitt flere med høyere utdannelse og færre med lavere utdannelse har også det samlede utdanningsnivået i konsernet økt, noe som igjen er med på å forrykke rekrutteringsgrunnlag og maktbalanse mellom de ulike organisasjonene.

Bravida er et forretningsområde hvor EL&IT står sterkt. Når virksomheten ikke lenger blir definert som en del av konsernet, slår de organisatoriske endringene også inn i den samlede organisasjonsgraden i Telenor. Selv om forbundet beholder medlemmene i selskapet, er disse ikke lenger definert som en del av konsernet. Som figuren viser går forbundets organisasjonsgrad kraftig ned fra 44 prosent i 1999 til 25 prosent i 2001. Hovedårsaken til den kraftige ned-gangen er utskillelsen av Bravida. Tilsvarende kan noe av nedgangen også for-

62

40 Jeg har her valgt å bruke betegnelsen NIF-TS om den lokale klubben for sivilingeniørene,

selv om man strengt tatt kan være medlem av NIF uten å være medlem av den lokale klub-ben Telenor Sivilingeniørene (TS).

klares med at andre sterkt organiserte områder som opplysningstjeneste ble kraftig nedbemannet.

Nedgangen i organisasjonsgrad er bekymringsverdig sett med forbundenes øyne. Med unntak av ingeniørorganisasjonene er det ingen som har klart å fange opp nye potensielle medlemmer. Verving og nyrekruttering kan synes å ha kommet i andre rekke, fordi man har prioritert å følge de mange organisatoriske endringene og medlemmene som har blitt berørt av disse. Samtidig er det klart at kontinuerlige endringer, med nye juridiske enheter og foretningsområder som forandres, er med på å lage et vanskeligere terreng for de ansattes organisasjoner. Telenor har også vært flinke til å rekruttere nyutdannet arbeidskraft. I lys av den økonomiske utviklingen fra midten av nittitallet frem til i dag, har kanskje heller ikke den nye generasjonen med arbeidskraft sett tilbudet fra organisasjonene som nødvendig for deres karriere og jobbsikkerhet.

Samarbeid og kryssende interesseområder nasjonalt De fire forbundene som er representert i konsernet har alle vært med siden televerkstiden. Som den korte historiske oversikten i begynnelsen viste har man til dels stått sammen, mens det i en del saker har vært avvikende synspunkter. I nyere tid sto organisasjonene lengst fra hverandre i 1998, da konsernet ønsket å innføre felles arbeidstidsbestemmelser i forretningsenhetene og hvor arbeids-takersiden delte seg 41. Derimot sto arbeidstakersiden sammen når det gjaldt prinsippet om likverdighet i Telenor-Telia fusjonen om innflytelse og medbes-temmelse i det tiltenkte Telia- Telenor konsernet.

Representasjon i styrende organer og medbestemmelse I henhold til norsk lov har ansatte i større virksomheter krav på plasser i virksomhetenes styrer. I den forbindelse har det siden 1995 vært et utstrakt samarbeid mellom KF, NITO og NIF-TS. Strategien må betegnes som vellykket ettersom to av de tre ansatterepresentantene i morselskapets styre kom fra denne listen ved valget i 2000. Ved valget i 2002 ble fordelingen opprettholdt med aller minste margin, hvor det faktisk ikke skilte mer enn 3-4 stemmer mellom de to listene på hvem som skulle få to ansattesrepresentanter. Tilsvarende er det sam-arbeid mellom de tre organisasjonene for valg av ansatterepresentanter i de forskjellige datterselskapene. Det finnes ett unntak hvor de fire organisasjonene har stilt liste sammen ved valg av ansattesrepresentanter. I et selskap som

41 Etter meklingsbrudd valgte TD (EL&IT) streik på endringer i arbeidstidsbestemmelsene innenfor

Telenor Bedrift. KF, NIF-TS og NITO inngikk avtale med kompensasjon for lengre arbeidstid uten mekling. Streiken varte i 12 dager før regjeringen brøt inn med tvungen lønnsnemd (vold-gift), som en følge av at mangler for rutiner for feilretting av nødnummerene satte liv og helse i fare.

63

Telenor kjøpte opp eksisterte en husforening, og for å utfordre denne valgt de fire forbundene å stille felles liste, mot husforeningen.

Det er tre konserntillitvalgte i selskapet, en fra EL&IT, en fra KF og en fra NITO/TS. På konsernnivå fungerer ordningen med konsernutvalg hvor topp-ledelsen og konserntillitsvalgte har faste møter hver måned. Nivået under regulerer forholdet mellom forretningsområdeleder og hovedtillitsvalgte. På neste nivå er det avtale mellom administrerende direktør i det enkelte selskap og lokale hovedtillitsvalgte. Laveste nivå omfatter forholdet mellom lokale ledere og stedstillitsvalgte.

Lønnsforhandlinger Forskjellene mellom de forskjellige organisasjonene kommer tilsyne gjennom lønnsforhandlingene hvor EL&IT og KF ligger nærmere hverandre i profil og innretning (lavtlønnsprofil og kronetilleggs argumenter) versus NIF og NITO (prosenttillegg og kompetanse/utdanningsbaserte argumenter). I forkant av opp-gjørene har man i de senere år hatt uformelle møter hvor man diskuterer rammer og profil. Dette kan betegnes som en uformell samarbeidsdialog. EL&IT og KF organiserer samtlige sjikt i virksomheten mens ingeniørorganisasjonene kun organiserer funksjonærer med ingeniørbakgrunn.

Etter at A-delen i Telenoravtalene er ferdig forhandlet med NAVO (forhandlingsmodellen i Navo blir nærmere beskrevet i avsnitt 4.1), skjer B-forhandlingene lokalt mellom de tillitsvalgte og bedriftledelsen i de enkelte selskapene. Tradisjonelt har de fire organisasjonene sittet sammen og forhandlet med ledelsen i den enkelte virksomhet. For NITO og NIF-TS har det her vært en dreining ved at de er med å forhandle på selve rammen, mens tileggene i større grad fordeles administrativt (ledelsen fordeler).

Lønnssystemene i de mange selskapene er nokså likt bygd opp med stillings-kategorier fra 1 til 6 hvor de nederste stillingsgruppene har ansiennitets-beregninger mens de øvre stillingskategoriene er basert på lønnsspenn med innplassering (her angis bare innenfor hvilken rammer stillingen kan lønnes og det gis ikke tilegg for tjenestetid/ansiennitet) .

Konkurranseflater Det er en viss overlapp mellom de fire organisasjonene, ettersom EL&IT og KF har avtaler som dekker inn alle typer ansatte i virksomheten. Sterkest er konkur-ransen om ingeniørene som er potensielle medlemmer i alle fire forbundene. El&IT og KF har ingeniører blant sine medlemmer, selv om disse også kan være medlem i NITO eller i NIF (ingeniører med sivilingeniørutdannelse). Blant operatøryrkene og merkantile funksjonærer konkurrerer EL&IT og KF, hvor de historiske føringene med tidligere manns- og kvinneforbund nok fortsatt dom-

64

inerer. Fortsatt er fire av fem KF medlemmer kvinner, mens to av tre EL&IT medlemmer er menn.

Lokal organisering av klubbene Klubbene er organisert etter bedriftsenhetene, som igjen kan være lokalisert i opp mot 10–15 forskjellige steder i Norge. Med landsomfattende klubber er fordelen at man sitter nærmere ledelsen i selskapet og der beslutningene fattes, mens ulempen blir geografisk avstand til det enkelte medlem ute i landet. Tidligere hadde man større regional påvirkningsmulighet i televerksorganisasjonen enn i den nåværende forretningsområde organiserte strukturen. Konsernet har også nylig relokalisert seg, og omlag halvparten av de Telenor ansatte er nå samlet på Fornebu (Oslo), noe som kan være med på fjerne distansen mellom de sentrale tillitsvalgte og den delen av medlemsmassen som arbeider i det nye hovedkontoret.

Samarbeidsavtaler internasjonalt

ESU Telenor har inngått avtale om europeiske samarbeidsutvalg, men denne betegnes både fra EL&IT og KF som i beste fall hvilende. Årsakene til dette er at ekspan-sjonen innen Telenor har skjedd utenfor EU, i første rekke i Sentral og Øst Europa og i Asia. Telenor har i stor grad solgt seg ut av virksomheter i EU området. Hvis og når landene i Øst Europa blir medlemmer av EU og kan det muligens være med å vekke ESU avtalen opp av dvalen. Slik konsernet er eksponert utenfor landets grenser er det nåværende ESU arbeidet ikke prioritert hos de lokalt tillitsvalgte. Derimot regner man med at ESU modellen kan fungere som mal for et mer formelt samarbeid på tvers av landegrensene uavhengig av EU.

Bilateralt samarbeid Høsten 2002 eksisterer det kun bilateralt samarbeid med fagforeninger i nærm-este naboland Sverige. Dette skjer i forretningsområdet Telenor Business Solutions, i selskapet Telenordia AB 42. Dette samarbeidet har skjedd på fritt-stående grunnlag hvor EL&IT uformelt øvde innflytelse gjennom morselskapet, for å få til en avtale som sikret at SEKO fikk tariffavtale. Tilsvarende ser man fra EL&IT sin side muligheten til å vinne innpass i Telia-eide virksomheter i Norge, hvor søsterforbund brukes til å øve press mot morselskapet for å få inngått avtaler i datterselskapene. 42 Forløperen til dette selskapet var eid med 1/3 av henholdsvis Tele Danmark, British Telecom

og Telenor. Det skjedde da et synkront forsøk på å legge press på selskapet hvor EL&IT la press på Telenor, TKF la press på Tele Danmark og Connect la press på BT for å få oppret-tet tariffavtale i selskapet.

65

Konsernfaglige samarbeid- utenfor Norden Det er ikke konsernfaglig samarbeid med andre klubber, foreninger eller forbund utenfor Norden. Dette har heller ikke vært drøftet i nevneverdig grad mellom de fire arbeidstakerorganisasjonene i Telenor. Fra EL&IT sin side er det besluttet å få frem en fullstendig oversikt over arbeidstakerorganisasjonene i selskaper der man har store eierinteresser. Her sikter man seg i første rekke inn mot de heleide eller konsoliderte (eierandel over 50 prosent) selskapene hvor selskapet har signalisert et langvarig eierskap. De hovedtillitsvalgte har pålagt konserntillits-valgt å opprette kontakt, for i første rekke å finne frem til hvor det er faglige organisasjoner og eventuelt hvorfor det ikke er organisasjoner tilstede i virksomhetene. Dette arbeidet har blitt utsatt som en følge av nedbemanningen under i Delta4 programmet. Tilsvarende meldes det fra KF at nedbemannings-prosessene i Telenor prioriteres fremfor konsernfaglig samarbeid utenfor Norden.

3.4 Arbeidsgiverorganisering og arbeidstakerforbund i telekommunikasjonsbransjen Innen telekommunikasjon er arbeidstakerorganisasjoner kun å finne i Telenor. Telia-eide Netcom som er den største konkurrenten på mobiltelefon har 650 ansatte, men ingen fagorganisasjoner eller tariffavtaler. Bedriften er heller ikke medlem i noen arbeidsgiverorganisasjon. Derimot er Banetele medlem av arbeidsgiverorganisasjonen NAVO, men har i skrivende stund ingen tariffmotpart i form av en arbeidstakerorganisasjon. LO har fremmet krav om opprettelse av tariffavtale, hvor det synes som Norsk Jernebaneforbund er tiltenkt rollen som avtalepart 43.

I norsk sammenheng er det vanlig å bruke betegnelsen vertikal tariffavtale 44 om en avtale som dekker samtlige ansatte, med unntak for den øverste ledelse, i virksomheten. Tilsvarende er en horisontal avtale en avtale som er rettet mot et sjikt eller lag av de ansatte.

Arbeidsgiversidens organisering – NAVO Opprettelsen av NAVO må betraktes i lys av fristillingsprosessene i virksomheter med offentlig tilknytting generelt og Televerket spesielt. NAVO oppsto i 1993, som en følge av uenighet om hvor de tidligere statlige virksomhetene skulle plasseres. Både i LO og Arbeiderpartiet, var det liten interesse for at tidligere statstjenestemenn skulle få Næringslivets hovedorganisasjon (NHO) som

43 Årsaken til at Norsk Jernebaneforbund (NJF) er tiltenkt arbeidstakerorganisasjon, er at Bane-

tele sitt nett er basert på Norges Statsbaner (NSB) sitt linjenett. NJF organiserer de ansatte i NSB og i selskaper som er skilt ut fra NSB.

44 Tilsvarende betegnelse er medarbetersavtal i Sverige og Fælles overenskomst i Danmark.

66

motpart. For det første var organisasjonen dominert av industrivirksomheter med annerledes avtalestruktur, videre bidro organisasjonen økonomisk og sto nær Høyre i næringspolitisk sammenheng. Derfor forutsatte en overgang fra forvaltningsvirksomhet, til aksjeselskap, under en sosialdemokratisk regjering, en ny arbeidsgiverorganisasjon.

Telenor utgjør i dag en av i alt ti overenskomstområder i NAVO, tilsvarende er den tidligere installasjonsenheten Bravida et overenskomstområde, mens sel-skaper hvor Telenor har eierandeler tilhører et annet overenskomstområde. Disse overenskomstområdene er også konfliktområder, slik at en eventuell arbeids-konflikt rammer kun det området det gjelder. En eventuell streik i Telenor vil altså ikke utløse arbeidskonflikt i de andre overenskomstområdene.

Forhandlingsløpet innenfor overenskomstområdene kan i korthet beskrives som: sentralt- lokalt- sentralt. Overenskomstene er bygd opp med en A-del som er felles for alle virksomhetene i området (sentralt nivå), og en B-del som er bedriftsspesifikk (lokalt nivå). B-delen er vertikal og dekker samtlige arbeids-takere i virksomheten, i tillegg kan det opprettes særavtaler lokalt. I første runde blir det i A-delen, mellom hovedsammenslutningene45, lagt sentrale føringer i form av hva som kan og hva som skal gjennomføres av partene lokalt. Deretter blir det gjennomført forhandlinger i de forskjellige virksomhetene (B-delen), mellom forbund/forening og bedrift. Her er det ingen muligheter for konflikt dersom forhandlingene bryter sammen. Etter at de lokale forhandlingene er sluttført (eller brutt sammen) går man tilbake til A-delen, hvor det er hoved-sammenslutningene som igjen overtar arbeidstakerforbundenes stafettpinne. Her forhandles det igjen om ’eventuelt utestående spørsmål’. De sentrale partene skal deretter forhandle ferdig overenskomstene, eller bryte og gå til mekling dersom det ikke er oppnåes enighet mellom partene.

NAVO er ikke organisert etter bransje eller næring, og betrakter seg selv som bransjeuavhengig – selv om de har delt inn virksomhetene i overenskomst-områder. Overenskomstene er knyttet til hver enkelt virksomhet. Den vertikale avtalestrukturen og de lokale forhandlingene gir stor grad av lokal tilpassnings-mulighet og lokal variasjon. Med andre ord vil ansatte i samme yrkesgruppe innen samme overenskomstområde kunne ha forskjellig lønnsnivå og arbeidsbetingelser. Dette gjelder selv om man er organisert i samme forbund og arbeider i samme konsern.

45 Hovedsammenslutningene som dekker Telenor overenskomstområde er: LO Stat, YS-Stat og

SAN (Sammenslutningen av akademikerorganisasjoner i NAVO)

67

Arbeidstakersidens organisering - forbundsnivå

EL&IT forbundet EL&IT har enerett til å organisere ansatte i Telenor og deres tilknyttede selskaper innenfor LO. Forbundet er et resultat av flere sammenslåinger, og har om lag 28000 yrkesaktive medlemmer. De to teleorganisasjonene Norsk Teletjeneste-forbund (NTTF) og den norske Teleorganisasjon som organiserte personell i Televerket, valgte å gå sammen til ett forbund i 1989. Det nye forbundet fikk navnet Tele- og dataforbundet (TD). Ti år senere fusjonerte forbundet igjen med Norsk Elektriker og Kraftstasjonsforbund (NEKF) og ble til EL&IT forbundet. De to fusjonene som skjedde i løpet av en tiårsperiode, kan i hovedtrekk sammenfattes med at skillene mellom funksjonærer og operatører ble overflødige og at organisasjonsområdene mer og mer overlappet hverandre som en følge av bransjeglidninger.

I tillegg til ansatte i Telenor organiserer forbundet ansatte i andre IT bedrifter, innen elektrisitetsforsyning og elektroinstallasjon. I Telenor organiserer man vertikalt, mens forbundet organiserer både horisontalt og vertikalt innen instal-lasjon.

Avtalestrukturen i NAVO gjør at El&IT forbundet tilsammen har 24 B-deler eller overenskomster som revideres hvert annet år. Med andre ord er det 24 tariffavtaler innenfor ett og samme konsern. Til en viss grad ble de generelle arbeidsbetingelsene som reguleres i avtalene harmonisert i 2002 forhandlingene. Lønnsbetingelser, reguleringer og lønnssystemer ble derimot ikke gjenstand for en tilsvarende harmonisering.

Kommunikasjonsforbundet Kvinnelige Telegraf funksjonærers Landsforening 46 ble stiftet i 1914 og er forløperen til dagens Kommunikasjonsforbund. Forbundet var faktisk et rent kvinneforbund helt frem til 1988, hvor det først ble åpnet for mannlige med-lemmer. Forbundet er knyttet til YS Stat og organiserer i hovedsak i Telenor konsernet, hvor 80 prosent av medlemmene arbeider. De sterkeste organiserte områdene har vært i de kvinnedominerte yrkene som i opplysningstjeneste og i de merkantile funksjonæryrkene. Her konkurrerer forbundet i første rekke med EL&IT, ettersom disse to er de eneste som organiserer vertikalt

Med noen unntak har Kommunikasjonsforbundet den samme avtalestrukturen innenfor Telenor som El&IT.

46 Forbundet har vært igjennom en rekke navnendringer: Kvinnelige Telefunksjonærers Lands-

forening (1933), Kvinnelige Tele-Tilsattes Landsforening (1982), Kommunikasjons- og Te-letilsattes Landsforbund (1988) og Kommunikasjonsforbundet (2000).

68

Norsk ingeniørorganisasjon og Norske sivilingeniørers forening NITO ble stiftet i 1936, men fikk først forhandlingsrett i statlig sektor 1947 og i industrien i 1951. I 1976 melder forbundet seg inn i Akademikernes Felles-organisasjon (AF). Dette medlemskapet vedvarer frem til 1999, da man meldte seg ut. Per dags dato er forbundet frittstående, mens det innen telebransjen er tilknyttet en forhandlingskonstruksjon tilpasset tariffområdet. Sammenslutningen av akademikerorganisasjoner i NAVO – SAN, består av 17 organisasjoner som gjennom en samarbeidsavtale bindes sammen som sammenslutning.

NITO har vært medlem av Europeiske Metallarbeiderføderasjonen (EMF) og Nordisk Metall (NMF) siden 1996. I tillegg har man vært tilknyttet Internasjo-nalen for stats- og kommuneansatte (ISKA) og European Federation of Public Sector Unions (EPSU) siden 1998.

NIF som organiserer ingeniører med fire årig utdannelse (sivilingeniørene) og universitetsutdannede innen naturvitenskapelige fag (Cand.scient o.l) er en av de første faglige organisasjonene i Norge, og har historiske føringer tilbake til 1874. Selv om man som organisasjon har en lang historie er det først rundt 1950 man begynner med lønnsforhandlinger og utvikling av hovedavtale (Olberg 2000). Dette skjedde gjennom Embedmennenes Landsforbund (EL) og Norsk Akademikersamband (NAS). I 1975 blir man tilknyttet det nyopprettede AF, og man er medlem her frem til 1997. Da bryter NIF ut sammen med andre utdanningsforbund med bakgrunn fra de vitenskapelige høyskolene og universitetene, og danner Akademikerne. I likhet med NITO er NIF med i sammenslutningen SAN i den norske telebransjen.

NIF har ingen internasjonal tilknytning utover medlemskap i den Europeiske ingeniørføderasjonen Feani.

3.5 Internasjonalt arbeid på forbundsnivå47 El&IT er det forbundet som har det mest utbygde internasjonale nettverket, og vi vil derfor konsentrere fremstillingen her. I tillegg vil det andre forbundet med vertikale avtaler, Kommunikasjonsforbundet, sitt internasjonale arbeid bli pre-sentert. De to ingeniørorganisasjonene NITO48 og NIF sine internasjonale tilknytting er kort skissert i det foregående avsnittet, og vil ikke bli nærmere utdypet.

I første rekke er det snakk om å få oversikt over hvilke organisasjoner EL&IT og KF er med i og hvilke ressurser forbundet bruker på arbeidet. Videre går vi

47 Informasjonen her er basert på intervjuer med leder for utviklingsavdelingen i EL&IT Tove

Johansen og Kommunikasjonsforbundets forbundsleder Synnøve Lohne-Knudsen. 48 Deler av NITO sitt internasjonale arbeid er nærmere beskrevet i Bråten og Dølvik sin studie

av den norske metallsektoren.

69

mer inn på forbundenes internasjonale arbeid innen tele, gjennom medlem-skapene i Nordisk Teleorganisasjon (NTO) og UNI samt gjennom internasjonale avtaler forbundene har opprettet innen telekommunikasjon.

Figur 6: Oversikt over EL&IT sine internasjonale medlemskap

El &ITforbundet

NordiskISKA

EPSU ISKA

Offentlig sektorPrivat sektor

IBTU EBTF NBFT

NAG

NTO

NEF

NOFSEMF

UNI

Nordsjø AG

Telekom-sektor

Europeisk nivå

Nordisk nivå

Internasjonalt nivå

UNI

Som figuren viser er EL&IT i likhet med de fleste andre LO forbundene med-lem i flere yrkesinternasjonaler. Forbundet har også valgt å opprettholde samtlige internasjonale medlemskap etter fusjonen i 1999. Det internasjonale arbeidet er et området hvor forbundet formodentlig vil legge ned noe mer ressurser fremover. Den generelle internasjonaliseringen, EUs direktiver og påvirkningsarbeid i forkant av disse, samt den mulige utvidelsen av EU østover er her sentrale fak-torer. Spesielt problemstillinger knyttet til sosial dumping, hvor man ser for seg mulig undergraving av avtaleverket ved at arbeidstakere fra de nye søkerlandene kan jobbe for dårligere betingelser i Norge, synes å ligge nærmest forbundets prioriteringer.

Kommunikasjonsforbundet har medlemskap tilsvarende telekom sektor aksen i figur 6, det vil si NTO og UNI. Det internasjonale arbeidet vil fra KF sin side ligge på omtrent det samme nivået som tidligere.

70

El&IT er medlem av tre forskjellige yrkesinternasjonaler: Den internasjonale Bygnings- og trearbeiderføderasjon (IBTU49), Union Network International (UNI) og Internasjonalen for stats- og kommuneansatte (ISKA50). IBTU er inter-nasjonalen som dekker medlemmene i bygningssektoren; elektromontører og elektrikere. ISKA er relatert til medlemsmassen i offentlig sektor hvor forbundet har medlemmer innen elektrisitetsforsyningen. For medlemsmassen som er i telekommunikasjon er UNI yrkesinternasjonalen.

På europeisk plan er EL&IT tilknyttet den europeiske metalarbeider-føderasjonen (EMF). Deltakelsen her er i første rekke rettet mot heismontørene som forbundet organiserer, samt elektroarbeider på oljeplattformene i Nordsjøen. Europeiske bygnings- og trearbeiderføderasjon (EBTF) dekker bygningssektoren og den europeiske føderasjon og forbund i offentlig sektor (EPSU) dekker el-forsyningen.

På nordisk nivå har El&IT flere samarbeidsorganisasjoner. Nordisk El-føderasjon (NEF) dekker de nordiske forbundene innen elektrisitetsforsyningen. I tillegg bør det nevnes undergruppene Nordiske Arbeidskraftsgruppen (NAG) som behandler problemstillinger knyttet til grenseoverskridende arbeid mellom de nordiske landene på land, og gruppen som ser på arbeidsreguleringer på sokkelen (Nordsjø –AG). Denne arbeidsgruppen baserer seg på en samarbeidsavtale mel-lom med de danske og britiske fagforbundene. EL&IT er også tilknyttet den Nordiske Offentlige Faglige Samorganisasjon ( NOFS). Videre skjer det arbeid på nordisk nivå i regi av Nordisk ISKA og i regi av Nordisk bygnings og trearbeiderføderasjon NBTF.

Forbundenes organisering av det internasjonale arbeid EL&IT har ingen internasjonal avdeling, men vervene er delt mellom personer i forbundsledelsen. Forbundets leder representerer innen IBTU aksen, samt i den nordiske elføderasjonen (NEF), mens lederen for tariffavdelingen representerer innen EMF. Verv innen NTO/UNI retningen representeres ved forbundets nestleder og lederen for utviklingsavdelingen. Videre representerer forbunds-sekretærer forbundet i utvalg og komiteer knyttet til de forskjellige organisasjon-ene. Det er forskjell i aktivitetsnivået i de respektive organene. Å anslå samlede ressursbruk på internasjonale aktiviteter er derfor ikke helt enkelt, ettersom dette stort sett skjer i tillegg til andre arbeidsoppgaver som forbundsledelsen og ansatte i forbundet har.

49 IBTU er den nordiske betegnelsen for International Federation of Building and Woodworkers – IFBWW 50 ISKA heter også Public Services International – PSI

71

Kommunikasjonsforbundet er et lite forbund, og det er bare den politiske ledelsen i forbundet som tar seg av det internasjonale arbeidet. Forbundslederen representerer forbundet alene internasjonalt.

Samarbeid med norske fagforbund EL&IT samarbeid med andre fagforbund skjer stort sett innenfor LO familien. Innen telekommunikasjon er det også samarbeid med Kommunikasjonsforbundet, selv om forbundet er tilknyttet en annen hovedsammenslutning (YS). I tillegg er Handel og Kontor (LO) tilsluttet en annen del av UNI systemet; UNI –IBITS, fordi de organiserer de merkantile funksjonærene i industrien og i deler av servicesektoren.

Samarbeid på tvers av hovedsammenslutningene er sterkest innen ISKA-området. Det norske arbeidet i Nordisk- ISKA koordineres gjennom NOR-ISKA. Forbundene som deltar her er NITO, Norsk Tjenestemannslag (NTL), Norsk Arbeidsmands-forbund (NAF) og Kommunalt ansattes Fellesorganisasjon (KFO). Det sistnevnte forbundet er tilknyttet Yrkesorganisasjonenes Sentralforbund (YS), mens NITO som nevnt er frittstående. NTL og NAF er i likhet med EL&IT tilknyttet LO.

Kommunikasjonsforbundet har i tillegg til samarbeidet med EL&IT, noe samarbeid med Finansforbundet (YS) ettersom disse er med i UNI – finance.

Internasjonalt solidaritetsarbeid EL&Its internasjonale solidaritetsarbeid har i første rekke vært rettet mot nær-områdene, Russland og Barentsregionen. Arbeidet her har gått ut på skolering og opplæring av tillitsmenn i det russiske søsterforbundet, Elektrounion. Det er her utviklet en felles faglig pedagogisk plattform, hvor tillitsvalgte samles og kurses i arbeidet. Det har også vært noe arbeid rettet mot Cuba. Dette har ikke skjedd direkte i forbundets regi, men i første rekke gjennom NTO/UNI aksen.

Telekommunikasjon - forbundsnivå Tradisjonelt har det internasjonale arbeidet på forbundsnivå skjedd på nordisk plan gjennom NTO. I tillegg til de opprinnelige forbundene ble Elbranchens Fackforbund (Finland) medlem i 2001. I hovedtrekk fungerer organisasjonen mellom årsmøtene med formannsmøter omtrent fire ganger årlig. Ledervervet går på rundgang mellom landene/forbundene.

Både fra EL&IT og Kommunikasjonsforbundets ståsted har NTO vært et viktig forum, blant annet i prosessen med oppløsning av det offentlige televerket, nedbemanning, deregulering, liberalisering og delprivatisering. Dette er prosesser som har skjedd i samtlige nordiske land, men med noe forskjellig utviklings-forløp i tid. Dermed har man også vært i stand til å lære av hverandres feil og høste av hverandres erfaringer. Dette var svært viktig kunnskap i forbindelse

72

med nedbemanningsprosessen som skjedde tidlig på nittitallet (TNM prosessen). Fra forbundets sin side betraktes agendaen i NTO som preget av europeiske spørsmål og problemstillinger, men i et mer nordisk perspektiv. Arbeidet med den sosiale dialogen mot EU systemet, retningslinjer for fjernarbeid, helse, miljø og sikkerhet og likestillingssaker er de mer fremtredende saksfeltene.

EL&ITs aktiviteter i relasjon til EU/EØS skjer også til dels gjennom NTO hvor man til en viss grad drøfter problemstillinger knyttet til den sosiale dialogen og mot Helse, Miljø og Sikkerhet (HMS). Sentrale nordiske tillitsvalgte har her posisjoner, og man søker å få frem nordiske kandidater for denne type jobber.

I UNI er EL&IT representert i styrekomiteen i UNI Telecom Europa og som vararepresentant i verdenskomiteen. Den europeiske styrekomiteen har dansk leder (TKF). Tilsvarende er det også et sterkt europeisk preg på UNI Telecom på globalt nivå med seks av ti representanter fra Europa. Kommunikasjonsforbundet er representert med vara i kvinnekomiteen i UNI.

El&IT ser på den dreiningen som har skjedd mot en mer aksjonsrettet internasjonal som et positivt utviklingstrekk. Fokus på verving, rekruttering, kampanjer mot utvalgte mobiloperatører og multinasjonale selskaper, virtuelle komiteer (over internett), strukturert informasjonsutveksling og organisering av tverrnasjonale avtaler (deriblant ESU) har blitt langt sterkere i UNI sin forløper FIET.

Allianseavtalen Som en følge av internasjonalisering i bransjen inngikk Tele og Dataforbundet (nå El&IT) i 1994 en allianse-samarbeidsavtale med det danske Dansk Tele-forbund (Telekommunikasjonsforbundet ), finske Metallitiio, britiske National Communications Union (heter nå CWU) og Soceity of Telecom Executives (heter nå Connect ) og det amerikanske Communications Workers of America. Avtalen kom til som en følge av at det norske televerket inngikk en strategisk allianse med British Telecom (BT), deretter inngikk BT tilsvarende allianser med finske og danske selskaper. Det var bedriftenes allianseavtaler som dannet utgangspunkt for fagforbundenes allianseavtaler. Her reguleres følgende forhold mellom de seks forbundene:

• Informasjonsutveksling • Felles initativ og kampanjer • Jevnlige møter og informasjonsbrev • Gjensidig assistanse

Dersom et medlem av en av forbundene jobber midlertidig i et annet land, skal medlemmet betjenes av forbundet i gjestelandet. Denne servicefunksjonen baser-er seg på rett til representasjon, juridiske tjenester og liknende – men har ingen

73

klausuler omkring lønnsbestemmelser. Ved avtaleinngåelsen var det forventet forflyttinger av personell mellom de ulike landene, noe det i ettertid har vist seg å være langt mindre enn forventet. Derimot er det fortsatt utstrakt bruk av informa-sjonsutvekslingen som ligger i avtalen. Ved etableringen av avtalen i 1994 var det diskusjon og noe turbulens knyttet til avtalen ettersom denne ble lagt på siden av de internasjonale samarbeidsorganisasjonene og internasjonalene.

3.6 Sammenfatning På mange måter kan utviklingen fra offentlig televerk til internasjonalt tele-kommunikasjonsforetak billedgjøres ved å se på Televerket som et tårn bygd av lego-klosser i forskjellige farger. Dette tårnet blir så tatt fra hverandre for deretter bli konstruert på nytt. De gule legoklossene blir skilt ut og solgt, man kjøper røde og grønne lego-klosser i Norge eller i utlandet, mens egne grønne lego-klosser blir delt opp i mindre klosser som igjen blir solgt eller bygd opp på nytt. De blå klossene derimot endres det lite på, og er med hver gang man flytter på andre fargeklosser i det nye legotårnet. Fordi tårmet blir bygd på og revet ganske kontinuerlig blir det også vanskelig å skille mellom bransjen og Telenor. Faktisk er det langt flere ansatte i den norske delen av Telenor enn det er i bransjen sam-let. Årsakene er nettopp rokeringene knyttet til nye produkter og nye markeder og hvor man har gått inn i tilgrensede bransjer i IKT-sektoren, samt at de andre bransjeaktørene i sysselsettingsmessig forstand er relativt små.

I politisk perspektiv er det klart at den norske stat gjennom først å opprette NAVO, og deretter opprette et statsaksjeselskap som siden blir delprivatisert på børs gir Telenor en langt friere stilling enn som et statlig forvaltningsselskap. Langt ut på den politiske venstresiden er Telenor nå tilnærmet å betrakte som et hvilket som helst privat selskap, og som ikke står i noen særstilling i dets daglige virke.

Dersom man legger faglig organisasjonsgrad til grunn som suksesskriterium har deregulering av monopol, delprivatisering og de organisasjonsmessige end-ringene klart ført til en svekket fagbevegelse. Mens ni av ti Telenoransatte var organisert i 1995 var en av to det seks år senere. Med andre ord har man i løpet av seks år gått fra tilnærmet full organisering til en organisasjonsgrad på nivå med resten av norsk privat sektor. Relativt sett er det EL&IT som har hatt den sterkeste nedgangen. Det kvinnedominerte Kommunikasjonsforbundet hadde mindre nedgang, mens ingeniørorganisasjonene hadde en viss vekst. På den annen side har de to forbundene, EL&IT og KF, med nedgang i medlemsmassen og vertikale avtaler klart å tegne tariffavtaler i de nye virksomhetene, samtidig som de har beholdt de eksisterende avtalene. De to forbundene som organiserer vertikalt, er også fortsatt dominerende ut fra størrelse. Som fagforbundenes svar

74

på bransjemessige endringer har man også foretatt en fusjon mellom to LO forbund i 1999. EL&IT og Kommunikasjonsforbundet har også foretatt endringer lokalt, hvor de bedriftsbaserte foreninger eller avdelinger organiseres, og re-organiseres, etter Telenors selskapsstruktur. Selv om organisasjonene har foretatt endringer ,samt at fallet i organisasjonsgrad kan forklares ut fra strukturelle endringer – er det også klart at forbundene må vinne de uorganiserte . Både for å opprettholde egen styrke og legitimitet i de mange selskapene under Telenor paraplyen er man avhengig av nyverving og nyrekruttering.

På forbundsnivå innen telekommunikasjon er det i første rekke den nordiske dimensjonen som legger grunnlaget og basis for arbeidet videre på europeisk og globalt nivå. Det nordiske nivået har vært og vil være den viktigste plattformen for internasjonalt arbeid i de to forbundenes regi. Endringene som har skjedd på europeisk og globalt nivå, med endringene fra FIET til UNI betraktes fra EL&IT som en positiv dreining. I spørsmålsstillinger til hvor langt et internasjonalt sam-arbeid kan gå, er det både fra EL&IT og Kommunikasjonsforbundet side klart at lønnsforhandlinger og lønnsnivå ikke var noe man flytter ut av de nasjonale forhandlingsområdene. Problemstillingene knyttet til grensegangene mellom tele-kommunikasjon og IT ble heller ikke trukket nevneverdig frem. For det første er dette nokså infiltert i Telenor, samtidig som EL&IT har vise ambisjoner om å rekruttere ansatte innenfor IT virksomheter nasjonalt.

Tilsvarende var signalene fra konserntillitsvalgt i EL&IT de samme, lønns-forhandlinger på tvers av landegrensene er å betrakte som utopisk. På bedrifts-nivå har det internasjonale arbeidet vært skadelidende eller nedprioritert som en følge av strukturelle endringene, de mange oppkjøpene nasjonalt og inter-nasjonalt, de mislykkede fusjonsforhandlingene med Telia og ikke minst de påbegynte Delt4 nedbemanningene. Samtidig er det klart at det fremover vil være enklere for de tillitsvalgte i konsernet å kunne utarbeide en fullstendig inter-nasjonal plan. Potensielle fusjonsforhandlinger synes å være lagt på is og de mer finansielt orienterte investeringene utenlands er erstattet med færre og større eierandeler i geografisk avgrensede områder. Signalene her er at man skal være færre steder og at man skal være i disse markedene lengre. Dette vil gi fag-organisasjonene lokalt mer tid til å knytte kontakter med eventuelle arbeids-takerorganisasjoner i datterselskapene og å utøve press på konsernledelsen for at man i de utenlandskeide selskapene skal akseptere organisasjonsretten og tilstedeværelsen av faglige organisasjoner.

75

Litteratur Bråten Mona (2002) Lokal Lønnsdannelse i stat og NAVO – med vekt på erfaringene til

tillitsvalgte i LO Stat, Oslo; Fafo rapport 396 Hveem Helge, Heum Per og Ruud Audun (2001) ’Norske selskapers

transnasjonalisering og demokratiet’ i Østerud Øyvind og Bent Sofus Tranøy (red.) Mot et globalisert Norge?, ’ Oslo; Gyldendal Akademiske forlag.

Jordfald Bård og Olberg Dag (2002) IKT-sektoren – perspektiver på sysselsetting,

arbeidsmiljø og intereseorganisering Oslo; Fafo rapport 391. Jordfald Bård (2001) ’Organisasjoner og avtaler i IKT-sektoren’Fafo notat 2001:11,

Oslo. Midtsundstad Tove (2002) Sosiale ordninger under press. En kvalitativ studie av lønns-

og arbeidsvilkår i fire NAVO virksomheter, Fafo rapport 401, Oslo. Olberg Dag (2000) Funksjonæravtalene i industrien, Fafo notat 2000:13, Oslo. Post og Teletilsynets årsrapport 2001 (www.npt.no) Seip, Åsmund Arup (1996) Arbeidsgiverorganisering i den offentlige randsonen: Apo

og NAVO, Fafo notat 1996:13, Oslo. Statistisk Årbok (diverse utgaver 1980 –2002) Statistisk Sentralbyrå, Oslo

www.ssb.no). Telenors årsmeldinger for perioden 2001 – 1997 (www.telenor.no) Thue Lars (1995) Gode forbindelser – Televerket 1980 – Telenor 1995, Oslo;

Gyldendal Forlag. Vatne Thomas (1998) Fra Forvalting til Forretning – mot opprettelsen av Telenor AS

1968-1994, LOS- senteret rapport 9805, Bergen.

76

Vedlegg

Tabell 3: Markedsoversikt over den norske telekommunikasjonsbransjen post og teletilsynets årsrapport 2002 prosentvis fordelt etter omsetting 2001 Fast telefon 2000 2001 Telenor 81,4 80,2 Tele2 8,2 13,7 Enitel 3,9 Konkurs Andre 6,5 6,1 Mobiltelefon 2000 2001 Telenor Mobil - 65 Netcom - 25 Sense - 5 Andre - 5 Leide linjer 2000 2001 Telenor 78 72 Banetele, Eltele, Song networks

22 28

Datatjenester 2000 2001 Telenor - 71 Banetele - 18 Andre - 11 Internett 2001 Telenor 52 Tele2 21 UPC 6 Andre 21

Tabell 4: Arbeidstakerorganisasjoner i Telenor 31.12 2001 Forbund Hovedorganisasjo

n Yrkesaktive medlemmer

Antall medlemmer i Telenor (prosentvis andel av medlemsmassen i Telenor)

EL&IT LO 28000 4400 (15%) KF YS 2500 2000 (80%) NIF-TS Akademikerne 29000 700 (2 %) NITO Frittstående 39000 1500 (4%) 99000 8600 (9%)

77

Kapitel 4. Telekomservice i Sverige

Sofia Murhem, Arbetslivsinstitutet/Uppsala universitet

4.1 Inledning Förändringarna inom servicedelen av telekommunikationssektorn har varit avse-värda under de senaste decennierna, men accelererade under 1990-talet. Bransch-en hade varit tämligen homogen dittills, dominerade av offentliga monopol-företag och med en hög organisationsgrad bland arbetskraften, till och med i län-der som har en jämförelsevis låg organisationsgrad, såsom USA.

Sverige har inte utgjort något undantag i den förändringsvåg som svept över telekommunikationsservicebranschen. Tvärtom kan landet ses som en typisk re-presentant för de flesta europeiska länder. Likheterna mellan länderna har natur-ligtvis förstärkts genom att EU har arbetat för en avreglering av marknaden. Konkurrensutsättning, privatisering och omreglering har banat väg för ny- och utländsk etablering.

De teknologiska förändringarna har också varit avsevärda. Det antal tjänster som förmedlas genom telefonledningar har utökats från röstkommunikation till att också inkludera datakommunikation och kabeltelevision. Sverige har generellt legat väl framme i den tekniska utvecklingen inom tele- och datakommunikation. Likaså har utbyggnaden av systemen inom såväl mobiltelefoni som tillgången till datakommunikation gått snabbt och täcker idag den absolut största delen av be-folkningen. Här har funnits en utveckling som drivits av den tekniska utveck-lingen, men också en stark politisk vilja. Ett exempel är de förmånliga skatte-regler som introducerades för datorköp via arbetsgivare (Jacobsson 2002).

Röstkommunikationen kan nu utföras såväl över telefonnätet som genom tele-fonmaster och satellit. Branschen består av idag ett flertal olika delar, rösttelefoni över fast nät, det fasta telenätet, mobiltelefoni, kabel-TV, internet, bredband och ADSL. Genom att konkurrensutsättning skett parallellt i de flesta västländer har fler aktörer uppträtt på den nya marknaden, men också de gamla monopolisterna fått nya uppgifter (Katz 1998).

4.2 Telekom i Sverige Telefoni har gamla anor i Sverige. Fram till 1980-talet var Televerket ett tämli-gen ohotat monopol. Därefter började monopolet successivt luckras upp, en fö-ränd-ring som skedde parallellt med motsvarande utveckling i många andra

78

europeiska länder och därför kan ses som huvudsakligen ideologiskt motiverad, med mål-sättningen konkurrensutsättning och effektivitet, samtidigt som teknisk utveck-ling naturligtvis också påverkade. Dessa rörelser förstärktes också av det av EU utvecklades gemensamma regelverket inom området, som dikterade ut-veck-lingen.

Telia Under 1880-talet sökte amerikanska Bell etablera sig i Sverige, men från 1890-talet togs marknaden över av såväl privata som statliga svenska aktörer. Från 1910-talet fanns ett de facto-monopol av telenätet, medan dåvarande L.M Erics-son tillverkade den nödvändiga utrustningen. Ägandet av det svenska telefonnä-tet övergick formellt 1918 i statlig ägo. Dåvarande telemyndigheten, senare Televerket och nuvarande Telia, (TeliaSonera), hade en stark självständig roll som reglerare och ägare (Magnusson & Ottosson 2000).

Under hela den svenska telekomutvecklingen har samarbetet mellan Tele-verket och Ericsson varit viktigt. Ett exempel på samarbetet är utvecklandet av AXE, det mest framgångsrika och spridda telefonstationssystemet i världen, som introducerades 1985. Fram till 1980 fanns ett i princip fullständigt monopol på televerksamhet i Sverige, ett tämligen oreglerat sådant som uppehölls genom det svenska statliga monopolverket Televerkets rätt att ansluta terminalutrustningar, det vill säga telefoner, växlar och datorer, till telenätet.

Det första land att bryta upp de offentliga monopolen var USA i slutet av 1970-talet, kort därefter följt av Storbritannien. Det dröjde dock fram till 1990-talet innan de följdes av andra länder. Utvecklingen i USA och Storbritannien har dock i någon mån stått som en modell för de efterföljande länderna. Förändring-en har också inneburit av- eller omreglering och privatisering, men också att tele-kommunikation övergått från att vara ett så kallad naturligt monopol i offentlig regi till en huvudsakligen privat serviceindustri.

Televerket började utsättas för konkurrens, om dock i begränsad omfattning, under 1980-talet, då nya aktörer började etablera sig på marknaden och anslut-ningsmonopolet successivt avvecklades. 1980 tilläts anslutning av privata mo-dem och mobiltelefonfrekvenser uppläts i begränsad omfattning. Först med att utnyttja möjligheten var Comviq, ägt av Tele2, ett företag i Stenbecksfären51. Det fulla monopolet uppfattades mot bakgrund av de internationella föränd-ringarna och strömningarna som otidsenligt.

1985 avvecklades monopolet för telefoner och 1988-89 för telefonväxlar. Pa-rallellt fördes en debatt om bolagisering och privatisering av Televerket, såväl 51 Stenbecksfären baseras i familjen Stenbecks ägarintressen i förvaltningsbolaget Kinnevik.

Denna bas utnyttjades av den år 2002 avlidne huvudägaren Jan Stenbeck till att skapa ett imperium även inom telekomservice och media, med bolag som Tele2, Comviq och Metro med flera.

79

från verkets ledning som de borgerliga partierna. Många företag förespråkade också en liberalisering, då teknologiska förändringar, liksom utvecklingen av nya produktionskoncep såsom just-in-time-delivery, hade medfört ett behov av mer utvecklad kontroll över telefonsystemen (Andersson 2001). Även den social-demokratiska regeringen tog upp frågan om bolagisering i tillväxtpropositionen 1990/91:87. Motiveringen för att utreda frågan var dels den ökade konkurrensen och dels telemarknadens allt snabbare internationalisering. Till detta ska läggas att flera andra affärsverk vid denna tid bolagiserades. Trots detta var social-demokraterna tveksamma till just Televerkets eventuella bolagisering. Det var de regionala och sociala konsekvenserna av bolagiseringen som ansågs alltför ovis-sa (Ottoson 2002).

1990 inleddes dock en omdaning av Televerket, där det första steget innebar en organisationsförändring med en minskning från ett tjugotal distrikt i landet till 8 regiondistrikt. Samtidigt genomfördes bolagisering av vissa verksamheter. 1992 skedde också för första gången inom Televerket uppsägningar på grund av arbetsbrist. Regeringsskiftet till en borgerlig regering 1992 satte också ny fart på frågan om Televerkets bolagisering, parallellt med anpassningen till EU. Den av den tidigare regeringen tillsatta arbetsgruppen föreslog att affärsdelen av Tele-verket skulle föras över till ett bolag och att en särskild myndighet skulle bildas för myndighetsdelen (Ottoson 2002).

1993 infördes en telelag som krävde licensansökan för att driva telekom-verksamhet. I samband med detta bolagiserades också Televerket och blev det statligt helägda Telia AB. Televerkets tidigare myndighetsuppgifter lades då över på den nybildade Post- och telestyrelsen. I slutet av 1998 hade också de tidigare så negativa socialdemokraterna börjat svänga i sin inställning till en privatisering av Telia. År 2000 introducerades Telia på Stockholmsbörsen, och cirka 30 pro-cent av aktierna i bolaget bjöds ut. För köparna har introduktionen varit allt annat än ekonomiskt lyckosam. Däremot har telemonopolets avskaffande och den föl-jande konkurrensutsättningen resulterat i lägre inflation, vilket varit fördel-aktigt för den svenska ekonomin, och Sverige har också lägre telepriser än EU i gemen (Jacobsson 2002).

Förändringarna inom Telia kan ses som ett resultat av förändrade ideologier vad gällde konkurrensutsättning och privatisering, där Sverige följde interna-tionella mönster, och inte minst det regelverk som introducerades inom EU. Vis-sa partipolitiska skillnader har funnits, där de borgerliga partierna har sett föränd-ringarna som ett mål i sig, medan socialdemokraterna snarare har sett dem som ett medel att nå förbättrad samhällsnytta. Skillnaderna har dock inte haft någon avgörande betydelse, inte heller de sociala och regionala farhågor som funnits. Sverige tillhör också de EU-länder som genomfört mest genomgripande reformer av telekommunikationsservice (Jacobsson 2002).

80

Telias organisation Under 1990-talet har Telia förändrat sin organisation och styrning, från en inte-grerad, regional organisation till alltmer självständiga affärsområden och ökad grad av målstyrning. Denna organisationsförändring kan ses vara i linje med en rådande näringslivstrend. Telias kärnverksamheter idag är mobil kommunikation, bredband och internet, fasta nät och internationell carrierverksamhet. Verk-samheten är koncentrerad till Norden och Östersjöområdet. Telia omsatte 2001 57 196 MSEK och antalet anställda var 17 149, att jämföra med cirka 33000 an-ställda efter bolagiseringen 1994. Av dessa anställda finna cirka 13 000 i Sveri-ge, och resterande utomlands.

Följande 24 bolag ingår i Teliakoncernen, 23 dotterbolag förutom moder-bolaget Telia AB; com hem ab, Comcarta AB, Infonet Svenska, Marakanda Marknadsplats AB, Multicom Security AB, NetCom ASA, Respons AB, Sergel Kredittjänster AB, Skanova Networks, Swedia Networks AB, Swedtel AB, Telia AB, Telia Communications AB, Telia Handel AB, Telia International Carrier, Telia Internet A/S, Telia Internet Services AB, Telia IT-Service AB, Telia Mobi-le AB, Telia MultiCom A/S, Telia Research AB, Telia Sverige AB, Telia Tele-com A/S och Validation AB (www.telia.se).

Också Telia har sökt fusionera sig i syfte att blir mer konkurrenskraftigt, först med norska Telenor 1999, vilket misslyckades, och för närvarande är en fusion med finska Sonera beslutad. Fusionen med Telenor var bestämd och ett fusions-avtal undertecknat, när samarbetet bröt samman på grund av meningsskiljak-tigheter kring styrelsen. Arbetet hade då pågått mer än ett år.

Det nya TeliaSonera skapades 9 december 2002. Bolaget blir det ledande tele-kommunikationsföretaget i Norden och Baltikum, med cirka 34 000 medarbetare och en sammanlagd preliminär nettoomsättning 2001 på 83 miljarder SEK, vilket motsvarar cirka 9 miljarder euro. Det sammanslagna företaget kommer att ha sitt säte och huvudkontor i Stockholm. Koncernspråket blir engelska. Såväl den svenska som den finska regeringen har gett sitt fulla stöd till samgåendet och har träffat ett aktieägaravtal. Man har för avsikt att minska sitt ägande i det samman-slagna företaget under de fem första åren efter samman-slagningen, vilket kom-mer att öka graden av privatisering i såväl den svenska som finska telekomservicebranschen. Några uppgifter om i vilken utsträckning detta ske finns dock ännu inte att tillgå.

Förändringarna inom Telia har naturligtvis lett till stora konsekvenser för de fackförbund som varit verksamma inom bolaget. Hur förbunden hanterat dessa och vilka strategier man valt diskuteras i denna framställning.

Branschstrukturens utveckling i Sverige Det gamla telemonopolets uppbrott har inneburit en markerad strukturförändring i branschen. Ökningen av antalet företag har varit stark. Totalt sett har antalet

81

företag ökat mer än två och en halv gång mellan 1993 och 2001, från 178 till 492. Samtliga storlekskategorier har ökat. Vi bör dock hålla i minnet att 1993 var det år då Televerket blev Telia AB. Bolagiseringen innebar också förändringar av bolagets struktur. Femdubblingen av de riktigt stora företagen är delvis en följd av att Telia delats upp i flera bolag under perioden, som tidigare beskrivits. Vidare är ökningen i absoluta tal inte tillnärmelsevis så stor, från tre till 15 före-tag med över 500 anställda. Att antalet företag ökat har dock inte inneburit att antalet anställda också ökat. Tvärtom, som i många andra västländer har utveck-lingen inom telekommunikation i Sverige gått i motsatt riktning.

Tabell 5: Antal anställda i telekomserviceföretag i Sverige 1993-2001 efter före-tagsstorlek mätt i antal anställda

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 20011-4 anställda 58 118 119 76 87 81 90 143 1765-9 anställda 64 86 134 89 47 89 134 186 27110-19 anställda 85 26 118 180 183 285 205 229 27720-49 anställda 142 224 171 181 494 355 520 763 97350-99 anställda 66 127 273 104 249 579 666 876 1311100-199 anställda 367 466 182 416 491 113 728 1030 1181200-499 anställda 1316 1733 1994 1361 1161 866 263 896 1820500+ anställda 37222 27327 23659 23516 25529 26206 22505 21047 20128Summa 39320 30107 26650 25923 28241 28574 25111 25170 26137 Källa: SCB:s databas, CFAR, egna beräkningar

Konkurrensutsättningen och betoning på lönsamhet snarare än sociala och re-gionala mål har generellt inneburit nedskärningar i arbetskraften hos den forna monopolisten Telia, och därmed också att det tidigare så säkra arbetet plötsligt övergick till något som inte alls var så säkert. En statlig anställning vid ett tele-verk var något man avgått ifrån med pension, nu kunde den anställde plötsligt bli föremål för nedskärningar och arbetsbrist.

Antalet anställda har minskat med en tredjedel mellan 1993 och 2001, från 39320 till 26137. Detta innebär att 34 procent av de anställda 1993 har försvunnit 2001. Den stora minskningen sker dock under två år, mellan 1993 och 1995. Från och med 1995 ligger antalet anställda tämligen stabilt. Skillnaden mellan olika stora företag är dock avsevärd. Det är uteslutande de allra största företagen som minskat, i övriga kategorier har antalet anställda faktiskt ökat. De allra störs-ta företagen uppvisar dessutom en vikande trend under hela perioden, med tem-po-rära uppgångar. Att antalet anställda i stort sett varit konstant sedan 1995 beror på att de mindre företagen ökat sitt antal anställda.

82

Tabell 6: Antal anställda per företag i telekomserviceföretag i Sverige 1993-2001

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001Antal anställda 221 129 105 99 94 96 83 62 53 Källa: SCB:s databas, CFAR, egna beräkningar

Den genomsnittliga storleken på företagen 2001 var endast cirka en fjärdedel av vad den varit 1993. Det finns flera bidragande orsaker till detta. Delvis beror minskningen på förändringarna i Telia. Telia har bildat flera bolag och även out-sourcat verksamheter, parallellt med att man s minskat antalet anställda. Bidra-gande är också etableringen av många nya små bolag med få eller inga anställda. En minskning av företagsstorleken i gemen bör innebära en minskning av anslut-ningsgraden, då mindre företag är svårare att organisera och i mindre utsträck-ning har lokala fackklubbar. En amerikansk studie pekar på just detta i anslutning till avregleringen av telekommarknaden (Peoples 1998). Utvecklingen av anslut-ningsgraden diskuteras senare i rapporten.

Den stora ökningen av antalet företag inom telekom som skett på grund av konkurrensutsättningen har varit större än ökningen av antalet företag generellt i Sverige. Andelen har ökat inom alla storleksklasser utom de utan anställda, där den varit konstant.

Branschens utveckling vad gäller antalet företag och antalet anställda har na-turligtvis i fått konsekvenser för branschens betydelse för det svenska närings-livet. Som arbetsgivare har branschen tydligt minskat i betydelse mellan 1993 och 2001. Förändringen kan ses som en följd av det avskaffade monopolet, då det är främst Telia som dragit ned på personalstyrkan. Detta syns statistiskt som en stor minskning av andelen anställda i företag med mer än 500 anställda. I öv-riga storleksklasser har den ökat. Minskningen bör därför till stor del kunna hän-föras till Telias neddragningar av personal.

4.3 Industriella relationer Fackföreningar Tre fackförbund dominerar teleservicesektorn, en för vardera central-organisationen. Inget av dessa förbund är ett renodlat förbund för telekomservi-ceanställda, utan har en bredare rekrytering, som bland annat också inbegriper anställda inom IT. Till detta ska läggas ett antal förbund som representerar en mindre andel anställda. Figuren nedan utgör en schematisk sammanställning av de tre största förbunden.

83

Tabell 7: Facklig organisation inom telekomservice Förbund Centralorganisation Organiserar Antal

medlemmar 2000

Varav inom teleservice

Huvudarbetsgivarförbund inom teleservice

SEKO* LO Produktionsanställda inom transporter, kommunikation, statsförvaltning, energi

180000 18000* ALMEGA IT-arbetsgivarna

Sif* TCO Tjänstemän inom industrin 363000 10000 ALMEGA IT-arbetsgivarnaCF* SACO Civilingenjörer 85000 ? ALMEGA IT-arbetsgivarna

* inkluderar IT-anställda

SEKO Den dominerande fackförbundet har hittills varit LO-förbundet SEKO. Tidigare hette förbundet Statsanställdas Förbund (fram till 1995) och organiserade anställ-da inom Postverket, Televerket med flera statliga verk. I samband med dessas omvandling till kommersiella bolag har även facket förändrats. Fackförbundet har anpassat sig till bolagiseringen. Istället för att vara ett förbund inom den stat-liga sfären har man valt att omorientera sig i enlighet med de förändrade förut-sättningarna till huvudsakligen privata arbetgivare. Idag arbetar cirka 75 procent av medlemmarna i företag som ingår i Svenskt Näringsliv. SEKO har 2002 ca 160 000 medlemmar inom nio olika branscher, vilket gör det till den åttonde största förbundet i Sverige. Medlemmarna är till största delen engagerade i direkt produktion, huvudsakligen inom tjänsteområdet. De indelas i fyra huv-udområden : transporter, kommunikation, statsförvaltning och energiområdet. Avdelningarna bildas såväl efter geografisk anknytning som arbetsområde. Av förbundets avdelningar är det åtta som representerar tele- och data, exempelvis SEKO Tele Stockholm. Vidare finns lokala klubbar, dels allmänna och dels efter arbetsställe eller område, såsom SEKO Tele Stockholm Klubb Telia och SEKO Mälardalen Klubb Tele Uppsala. Av förbundets medlemmar är cirka en tredjedel kvinnor.

Medlemsantalet har tydligt påverkats av Telias nedskärningar av verk-samheten. Tele- och IT-branscherna inom SEKO har idag cirka 18 000 aktiva medlemmar. 1993 hade man cirka 33 700 telemedlemmar. Det betyder att antalet medlemmar har reducerats med 47%, vilket är 13 procent mer än minskningen av antalet anställda. En minskad anslutningsgrad är också vad som förväntats då företagsstorleken minskat. Eftersom nya aktörer kan ha medlemmar anslutna till andra LO-förbund behöver inte branschens anslutningsgrad nödvändigtvis ha påverkats i motsvarande utsträckning. Vidare kan ett ökat kompetensinnehåll i arbetena ha medfört att de anställda i högre grad är medlemmar i ett tjänste-mannaförbund, exempelvis Sif. Sif har de facto ökat under de senare åren. SEKO konkurrerar till viss del med Sif om samma medlemmar, eftersom SEKO har så-väl arbetar- som tjänstemannamedlemmar. Ett av Sifs konkurrensmedel är, enligt SEKO, den lägre fackföreningsavgiften. Något som skulle motverka effekten av

84

det förändrade kunskapsinnehållet i arbetet är att SEKO har så kallade medarbe-tareavtal, det vill säga avtalet är gemensamt för såväl arbetare som tjänstemän på arbetsplatsen och båda grupperna kan alltså vara medlemmar i samma förbund (Intervju # 1).

Framtiden för SEKO telekom kan ses som något osäker. Målsättningen är att växa, men sektorn har just nu problem. Därmed minskar medlemsunderlaget för förbundet. De dåliga tiderna inom telekom har dock gett en ökad medlems-tillströmning för både SEKO och Sif (Intervju # 1).

Sif och SACO-förbunden Tjänstemännen är organiserade i TCO-förbundet Sif, avdelning Tele och i olika SACO-förbund, främst CF (civilingenjörer), men också CE (civilekonomer) och JUSEK (jurister, samhällsvetare och ekonomer). Sif är det största TCO-förbundet, och är med 363 000 medlemmar 2000 Sveriges näst största fack-förbund. Knappt fyra av tio medlemmar är kvinnor. Förbundet har ökat med över 40 000 sedan 1990, och har verksamhet från lokal, över regional till central nivå. Sifs medlemmar arbetar inom industri, IT, media, bygg, tele och konsult-branscherna. Många av de som är medlemmar inom Sif Tele är dock anställda vid tillverkningsbolag inom telekom, såsom Ericsson och dess underleverantörer.

Sif har 20 lokala avdelningar, 2700 tjänstemannaklubbar och totalt ungefär 22000 fackligt engagerade. En klubb kan bildas om det finns 10 medlemmar eller fler på företaget. Saknas klubb på arbetsplatsen finns ofta istället ett arbetsplats-ombud som fungerar som en kontaktlänk mellan medlemmarna, arbetsgivaren och Sif-avdelningen.

Bolagiseringen av Telia innebar att nästan 11000 Teliaanställda bytte från Statstjänstemannaförbundet till Sif. Jämfört med SEKO, där fackförbundet an-passade sig och fortsatte med samma medlemmar inom samma fält, men med privat arbetsgivare, behöll respektive TCO-förbund sina områden, och med-lemmarna fick istället byta. Detta var den största medlemstillströmningen till Sif på tio år och Sif Tele är nu den största fackklubben inom Teliakoncernen, med idag cirka 5000 medlemmar. Medelsmtillströmningen medförde givetvis en försträkning av Sif, men också att nya krav ställdes på organisationen. För Stats-tjänstemannaförbundet innebar detta att man förlorade medlemmar. Under 1990-talet, då bolagiseringen av affärsverken pågick, förlorade förbundet cirka 25000 medlemmar och gick från 121000 medlemmar till 86000. Hela minsk-ningen kan dock inte hänföras till bolagiseringaran, då Sverige också genomgick en svår ekonomisk tid med minskningar av antalet anställda även inom offentlig sektor.

Av Sifs medlemmar är cirka 45000 verksamma inom IT och telekom. Av des-sa omfattas ungefär 25000 av avtal med arbetsgivarföreningen Almega52 IT-

52 ALMEGA motsvarar den tidigare så kallade Allmänna gruppen inom SAF.

85

företagens Arbetsgivarorganisation, vilken organiserar arbetsgivare inom IT. Där ingår exempelvis inte Ericssonanställda, eftersom Ericsson såsom tillverknings-företag är medlem i Sveriges Verkstadsindustrier (VI). 15 000 av de 25 000 är verksamma inom IT och de resterande 10 000 är anställda inom telekomservice. Det är alltså den gruppen som omfattas av denna studie. Tyvärr finns siffror ej att tillgå för 1993. Av de anställda på Telia var dock 16 000 av 50 000 (32 procent) i början av 1990-talet med i Sif, år 2002 finns det 5 000 medlemmar av 12 000 anställda (42 %). Andelen Teliaanställda som är organiserade i Sif har alltså ökat, men medlemsantalet har samtidigt minskat till mindre än en tredjedel på grund av Telias nedskärningar.

En viss konkurrens om medlemmarna finns med SEKO. Så arbetar Sif Tele hårt med rekrytering av medlemmar, genom olika typer av aktiviteter, även mer sociala, på arbetsplatserna. Rekryteringen verkar framgångsrik, under det senaste året har man fått ytterligare 400 medlemmar. Av dessa är ungefär hälften ny-rekryteringar, medan hälften gått över från annat förbund (Intervju # 5).

Framtiden för Sif inom telekom beror av branschens utveckling. Om Telia fortsätter vara ett bordiskt bolag bedöms den av Sif Tele som god, men om bola-get köps upp av till exempel ett amerikanskt företag ses den som betydligt mer osäker (Intervju # 5).

CF är det största förbundet inom SACO. Medlemsantalet har ökat avsevärt under 1990-talet, från 52000 medlemmar 1990 till 85000 år 2000. Av dessa är knapp en femtedel kvinnor. Kraven för medlemskap är att den presumtiva med-lemmen ska ha avlagt akademisk examen inom teknik eller naturvetenskap om minst 120 poäng, det vill säga tre års heltidsstudier. TCO och SACO har också träffat ett samarbetsavtal, vilket var en förutsättning för att SACO skulle kunna få medlemskap i ETUC (Kjellberg 1998).

De svenska fackförbunden försöker arbetat riktat mot de nya företag i bran-schen som har låg organisationsgrad eller saknar kollektivavtal. Så kommer ex-empelvis förbunden att delta i UNI Teles kampanj riktad mot mobiltelesektorn. Målsättningen är både att öka antalet fackliga medlemmar och att söka få till stånd fler kollektivavtal. Ett fyrtiotal operatörer kommer att vara huvudmålgrupp. Bland dem finns Telia Mobile och Europolitan, bolag som har en förhållandevis låg organisationsgrad.

Arbetsgivarorganisationer Under början av 1990-talet, då Televerket omdanades, skapades på fackligt initiativ en särskild arbetsgivarorganisation för statliga bolag. Som tidigare be-skrivits, så var det flera av de tidigare så kallade affärsverken som under denna period ombildades till bolag. Syftet från fackligt håll med den särskilda arbets-givarorganisationen var att söka behålla det fackliga inflytandet i bolaget. Den särskilda arbetsgivarorganisationen upphörde 1996, och medlemmarna gick över

86

till de SAF-förbund som omfattande den verksamhet de bedrev. SAF, nuvarande Svenskt Näringsliv, inrättade dock ett nytt förbund för teleområdet. Syftet var att skapa mer utrymme för den växande ICT-sektorn, däribland det bolagiserade Telia. Infogandet av de forna affärsverken i SAF medförde en förstärkning av organisationen, då denna då kom att omfatta en större del av den svenska arbets-marknaden. Telia är medlem i arbetsgivarföreningen Almega IT-företagens Ar-betsgivarorganisation, även kallat Almega IT-arbetsgivarna, eller Almega ITA. Då Telia fortfarande täcker en stor del av de anställda är en majoritet av de an-ställda fortfarande anställda i ett företag som är medlem i ett arbetsgivar-förbund.

Eftersom de nya operatörerna är en heterogen grupp finns ett antal olika ar-betsgivarförbund representerade, så är exempelvis ett dotterbolag till elproducen-ten Vattenfall medlem av elproducenternas arbetsgivarorganisation, EFA. Ett annat som är dotterbolag till ett kommunalt bolag är med i kom-munernas ar-betsgivarförbund. Ytterligare en variant är ett dotterbolag till Sonera, som tecknat ett så kallat serviceavtal med Almega. Serviceavtalen har varit tämligen omdiskuterade. De innebär att företaget får tillgång till samma arbets-givarservice som en vanlig medlem, men utan att vara medlem av arbets-givarorganisationen. Huvuddelen av de nya operatörerna är dock inte medlemmar i något arbetsgivarförbund (Murhem 2001).

Avtal och anställningsformer Bolagiseringen av Telia innebar en förändring av vissa av de anställdas avtals-villkor. Dessa förändringar sammantaget har dock inte ur fackligt perspektiv in-neburit en försämring. I och med bolagiseringen försvann de så kallade konstitu-torialanställningarna. Dessa var en form av livstidsanställningar, vilka funnits inom det statliga området. De anställda som hade konstitutorialanställning fick avsäga sig den vid övergång till Telia. Om den anställde önskade behålla anställ-ningsformen fick han eller hon istället stå till statens förfogande i en särskild av-vecklingsorganisation. Merparten valde att gå över till Telia och de kvarvarande har idag pension om 73 procent av slutlönen hos Televerket fram till pension vid 65 års ålder (Intervju # 2).

SEKO:s och Sifs avtal är så kallade medarbetaravtal, det vill säga att alla an-ställda inom företaget omfattas av samma avtal. Förbundens avtal inom telekom-service är därför mycket lika. SEKO har centrala branschavtal med Almega IT-företagens Arbetsgivarorganisation och med EIO, Elektriska installatörsorganisa-tionen. Vidare har SEKO Tele tecknat företagsavtal med ett stort antal företag, vilka ej är medlemmar i arbetsgivarföreningar. Avtalen reglerar bland annat lö-neutveckling, anställningsvillkor, pension, försäkringar, insyn och inflytande i företaget, regler för arbetstidens längd och förläggning, regler om övertid, trak-tamenten och resekostnadsersättning samt minimilöner. I anslutning till att nya avtal tecknas kommer parterna också överens om bland annat löneökning, ersätt-

87

ning för övertid och obekväm arbetstid, ersättning för jour, beredskap med mera samt ökning av lägsta lön.

Tjänstemännen har huvudsakligen varit organiserade i Sif, men hos en av de nya operatörerna är dominerande och avtalstecknande TCO-förbund HTF. Sifs avtal har haft motsvarande struktur som SEKO:s, med centrala avtal samt medar-betar/företagsavtal.

Föregående avtal som SEKO och Sif tecknade med ALMEGA IT-Arbetsgivarna var ett kort avtal, som tecknades 2001 och löpte ut 31 oktober 2002. De övriga svenska kollektivavtalen löper över tre år. Det ettåriga avtalet motiverades av Sif förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt:

”Vi vill befria en ung och vital bransch, från den styrning och det hämman-de inflytande på kreativiteten som Sveriges Verkstadsindustrier (VI) ofta utövar i en avtalsrörelse. Genom att komma överens om en kortare avtals-period med vår motpart i Almega IT såg vi till att IT-branschen fick sin egen avtalsrörelse, mitt emellan alla andra. Och på det sättet kan våra medlemmar, och arbetsgivarna, i branschen få både Sifs och Almegas odelade uppmärksamhet” (Nya tag i IT-branschen).

Det föregående avtalet var ett så kallat processavtal som ej inbegrep exakta löneökningar mätt i kronor. Sedan avtalets ingående har IT- och telekom-branschen drabbats av en djupgående kris. Ur detta perspektiv kanske ett längre avtal hade varit att föredra för fackförbunden och de anställda.

I avtalsrörelsen 2002 fanns en skiljelinje mellan å ena sidan fackförbunden SEKO och Sif som krävde reallöneökningar, och arbetsgivarsidan som lagt ett nollbud, med hänvisning till branschens kris. Sif inhämtade synpunkter från sina medlemmar om vilka frågor som är viktigast att driva i avtalsrörelsen. Mest prio-riterade var arbetstid och arbetsmiljö och struktur för löner med 30 procent var-dera av de svarande. Prioriteringarna skilde sig i flera fall åt mellan olika inkomstgrupper (Sif Rådslag inför lönerörelsen). Att de lägst avlönade prioriterar lönedelen i avtalsrörelsen, medan denna del inte har lika stor betydelse för de med högre löner, kan knappast anses som förvånande.

Det nya avtalet ingicks i början av december 2002 och omfattade cirka 15 000 SEKO-medlemmar. Avtalet låg i nivå med övriga avtal som tecknats på arbets-marknaden. Även Sif har tecknat nytt avtal gällande från 1 november 2002. Av-talet motsvarar det som ingåtts av SEKO, det vill säga minst 2,8 procent av löne-summan vid företaget, en lägstlönegaranti om 205 kronor per månad till varje heltidsarbetande tjänsteman och lägstlöner, som ska vara 12 650 kronor per må-nad.

De nya bolagen som etablerat sig i branschen har i många fall inte varit villiga att teckna kollektivavtal. Ett undantag har Utfors, vilket nu kommer att köpas av Telenor, utgjort. Företaget har valt att teckna avtal med de avtalsbärande organi-

88

sationerna. SEKO har valt att använda utnötningstaktik gentemot de företag som visat sig ovilliga, snarare än använda någon form av mer militant aktion såsom blockad.

Tele2, den största nya teleoperatören, har precis som de övriga nya Stenbeck-företagen av principiella skäl inte velat ingå i någon form av kollektiva samman-slutningar eller avtal. Vodafone har tecknat avtal med HTF, då det fanns en HTF-klubb inom företaget. Med Telenordia är SEKO och Sif nu nära ett avtal. Vid förhandlingarna har man där använt sig av den norska fackliga styrelse-representanten för att utöva påtryckningar. Kontakten med denne har skapats inom arbetet inom NTO, vilket här gett ett handfast resultat. Totalt finns mellan 75 och 100 direktavtal mellan SEKO och telekomföretag. Bland dessa ingår även telemarketingföretag, en grupp SEKO konkurrerar med HTF om (Intervju # 1). I den nya internationella kampanjen för fler kollektivavtal som UNI Tele organise-rar kommer från svensk sida särskild uppmärksamhet satsas på att söka få till stånd kollektivavtal med Tele2/Comviq, Tele 1, Bredbandbolaget, Orange och Telenordia.

Som framgått av ovanstående lönerörelse är avtalen fortfarande nationella, dock på branschnivå. Den decentralisering av avtalsförhandlingarna som skett i många länder som ett resultat av de strukturella förändringarna inom telekom-service har ej haft någon direkt motsvarighet i Sverige (Katz 1998). Processavtal, såsom det som ingicks 2001, ger visserligen ökat utrymme för lokal lönesättning, men det avtal som slöts 2002 återinförde procentsatser och summor. Täcknings-graden för kollektivavtal har minskat något, då antalet nya bolag, av vilka flera ej velat teckna kollektivavtal har ökat. Samtidigt står dessa fortfarande för en liten del av antalet anställda inom branschen. Vad gäller förhandlingsnivån kan inte bortses från att generellt har kollektivavtalsförhandlingarna i Sverige decentrali-serats under 1980- och fram till mitten av 1990-talet, från att tidigare varit myck-et centraliserade. Telekomservice har inte utgjort något undantag. Efter 1997 års industriavtal har en återgång skett mot ökad centralisering i Sverige, denna gång på branschnivå. Telekomservice har här inte avvikit i riktning mot större decent-ralisering, utan snarast följt det generella mönstret.

Avtalsförhandlingarna bör enligt förbunden även fortsättningsvis bedrivas på nationell nivå. Någon överföring av makt från nationell till europeisk eller inter-nationell nivå vad gäller avtal är inte aktuellt. Inte heller kan man tänka sig att låta eventuella EWC förhandla om frågor som traditionellt ingår i kollek-tivavtal. Vissa frågor, såsom jämställdhet, kan dock mycket väl förhandlas på koncern-facklig nivå. Den bestämda uppfattningen, och här är förbunden eniga, är att kol-lektivavtalsförhandlingar ska skötas av respektive nationell facklig organisation. Denna inställning, oviljan att lämna ifrån sig makt till europeisk eller koncern-facklig nivå, återfinns inom hela den svenska fackföreningsrörelsen. Det är knap-

89

knappast förvånande att nationella fackliga organisationer intar den, eftersom det handlar om att bevara makt och inflytande.

4.4 Förändringar inom sektorn under 1990-talet Omreglering, konkurrensutsättning och globalisering Konkurrensutsättningen av Telia skedde i flera steg. EU:s resolution av 16 juni 1993 innebar att monopolet för rösttelekommunikation skulle avskaffas inte se-nare än 1 januari 1998. Arbetet med förändringar hade dock pågått länge innan. Sverige var då inte medlem av EU, men var bundet av EES-avtalet. Dessutom pågick en anpassning till en framtida EU-inträde inför den svenska folkom-röstningen om EU-inträde som hölls hösten 1994. Syftet med 1993 års nya svenska telelag var att söka skapa konkurrens, vilken i sin tur skulle leda till att priserna sjönk och kvaliteten steg samtidigt som utbudet av tjänster också skulle öka. Parallellt utökades också svenska statens ansvar för heltäckande kommuni-kationsmöjligheter över landet till att förutom telefoni inbegripa fax och mo-demmöjligheter. De nya telelagen innebar att staten avhändat sig den närmast totala kontroll över telemarknaden som funnits via kontrollen av telemonopolet. Den kontrollen skulle nu skötas av Post- och telestyrelsen (PTS). Jeding har på-pekat att den nya kontrollen snarast ska ses som en omreglering, inte en avregle-ring, då kontrollbehovet närmast ökade då ett nytt mål, effektiv kon-kurrens, introducerades. Mängden regleringar blev alltså större, då dessa ersatte den direkta kontrollen. De facto betydde inte detta att den statliga kontrollen nödvän-digtvis minskade, utan snarare att den omformulerades. Merparten av de nya regleringarna syftade till att främja konkurrensen (Jeding 2001).

Det första området att konkurrensutsattes var region-, fjärr- och utlandssamtal, där kunden var tvungen att använda ett prefix, men från hösten 1999 öppnades möjligheten för förval av operatör på alla samtal utan prefix.

Telelagen har också gradvis skärpts med ytterligare regleringar i syfte att stär-ka konkurrensen. Dessa regleringsskärpningar har tillkommit på initiativ av PTS eller lagstiftaren. Den tämligen försiktiga telelagen från 1993 har alltså blivit mer ingripande efter hand (PTS 2003).

Svenska företag med verksamhet i utlandet och utlandsägda teleföretag En bransch internationalisering kan ses på olika sätt. Den kan mätas utifrån in-hemska företags engagemang i utlandet och den kan också mätas utifrån de ut-ländska bolagens engagemang i det egna landet. Mätt på båda dessa sätt är internationaliseringen inom telekommunikationsservice lägre än genomsnittet i Sverige.

90

Andelen utlandsanställda i svenska företag inom branschen är låg. Generellt är det de allra största koncernerna som står för den absolut största delen av de ut-landsanställda. Så är också fallet inom telekommunikationsservice, där Telia är det bolag som har någon större antal anställda utomlands. Vid bokslutet 31 de-cember 2001, det sista som självständigt bolag, hade Telia cirka 4000 anställda utomlands. Telia ingår visserligen som en av de fyrtio största svenska tjänstekon-cernerna med anställda utomlands, men det är ändå en liten andel (Svenskägda koncerner med verksamhet i utlandet 2000). Bolaget kom på 40 plats av svenska bolag mätt i antal anställda utomlands.

År 2000 fanns i Sverige 35 utlandsägda företag med 2201 anställda verk-samma inom telekommunikationsservice. Därmed svarade telekommunikation för 5 procent av alla anställda i utlandsägda företag. Totalt sett var 13 procent av anställda i branschen i Sverige anställda i utländska bolag, vilket innebar en ök-ning med tre procent från året innan. År 2001 hade antalet företag ökat till 60, med 4863 anställda. Därmed var 19 procent av alla anställda i branschen anställ-da i ett icke-svenskt bolag. Telekommunikationsservice är en bransch med lägre andel anställda i utlandsägda bolag än det svenska genomsnittet. Siffran 19 pro-cent för 2001 ska jämföras med att totalt i Sverige arbetar cirka 21 (2000 var det 19 procent) procent i utlandsägda företag. Detta är visserligen högre än genom-snittet för tjänstesektorn, 18 procent, men betydligt lägre än IT-sektorn i allmän-het. Inom IT-sektorn totalt arbetar 29 procent av de anställda i ett utlandsägt bolag. Ökningen av utländska bolag är dock stark inom telekom-munikation (Ut-landsägda företag 2000, Utlandsägda företag 2001).

Telebolag ska enligt femte paragrafen telelagen registreras hos Post- och tele-styrelsen, som är tillsynsmyndighet. Detta avser bolag som förmedlar 1) telefoni-tjänst till fast nätanslutningspunkt, 2) mobil teletjänst, 3) annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet ur nummerplan för telefoni samt 4) nät-kapacitet (SFS 1993:597).

2002 fanns 299 registrerade bolag, som dock inte nödvändigtvis var aktiva. Av dessa var 1 från Belgien, 4 från Danmark, 3 från Irland, 5 från Holland, 2 från Finland, 6 från Norge, 10 från Storbritannien, 1 från Tyskland, 5 från USA, 2 från Frankrike och 2 från Schweiz. Alla dessa bolag har dock inte i realiteten verksamhet i Sverige. Totalt utgjorde de utländska bolagen 14 procent av det totala antalet, varav Norden 4 procent, EU utom Norden 7 procent, övriga Euro-pa 1 procent och övriga världen (USA) 2 procent. De registrerade bolagen är en blandad skara. Förutom renodlade telekomföretag finns exempelvis också många energibolag. 15 av de registrerade bolag avsåg endast att ägna sig åt mobil-telefoni.

91

Utvecklingen inom olika områden inom telekom Fast rösttelefoni är fortfarande det största området. 2002 finns 59 prefixbolag, varav 30 för privatpersoner. Dominerande aktör är alltjämt Telia. Största konkur-renterna är Tele2, som ingår i Kinnevikkoncernen och Telenordia, dotterbolag till norska Telenor.

Telefonnätet är fortfarande ett monopol, med reglerad prissättning. Tillgången till telenätet ska vara den samma över hela landet och till samma pris för alla abonnenter.

Sverige var tidigt ute vad gäller mobiltelefoni. Redan 1976 började Östen Mä-kitalo bygga det nordiska mobiltelefonsystemet NMT där AXE var en viktig grund. NMT lanserades 1981. Telia var på 1990-talet en av de första att lansera GSM. Mobiltelefonin i Sverige domineras av tre aktörer, Telia, Vodafone och Comviq. Telia och Vodafone är självständiga bolag, medan Comviq ägas av Stenbeckssfären. Tredje generationens mobiltelefoni har drabbats av förseningar i Sverige liksom övriga Europa (PTS 2002).

Kabel-TV levereras huvudsakligen av Telias dotterbolag com.hem, Kabel-vision samt Viasat.

Telias Internettjänster hade i slutet av 1996 100 000 kunder. Idag är kund-antalet nästan 800 000. Begreppet bredband introducerades för den stora allmän-heten i Sverige 1999. Målsättningen var då att 95 procent av alla svenskar skulle ha bredband inom två år, enligt dåvarande näringsminister Björn Rosengren. Milt sagt har bredbandsutbyggnaden kommit av sig och idag marknadsförs snarare ADSL gentemot privatpersoner. Totalt sett finns 66 leverantörer inom bredband och ADSL.

Som framgår har Telia framgångsrikt lyckats etablera sig inom de olika branschgrenarna. Stenbecksfären har vidare också byggt upp en mångfacetterad verksamhet inom branschen, men andelen av abonnenterna jämfört med Telia är fortfarande liten.

4.5 Fackliga strategier för att möta förändringarna Förbunden inom telekomservice har upplevt förändrade omständigheter, vilka varit resultat av flera olika, men ofta parallella processer. Vissa av dessa har re-dan behandlats, såsom sjunkande anslutningsgrad och något minskande kollek-tivavtalstäckning, liksom etablerandet av en särskild arbetsgivar-organisation vid bolagiseringen. Många gånger har omständigheterna varit resultat av direkta poli-tiska beslut, vilka dock i sin tur har orsakats av andra faktorer. EU-inträdet tillhör de politiska beslut som påverkat, dels genom EU:s riktlinjer för konkurrens inom telekomsektorn, vilka Sveriges riksdag och regering anpassat sig till, dels genom den ökande betydelse den europeiska nivån fått för beslut som får effekter för

92

arbetstagarna. Bolagiseringen av Telia var ett politiskt beslut, väl i linje med den allmänna europeiska utvecklingen, som gett stora effekter, inte minst i den efter-följande ökande konkurrensen. De tänkta fusionerna mellan Telia och Telenor var beslut som fattades på affärsmässiga grunder i syfte att öka bolagens konkur-renskraft, men som också innehöll ett stort mått av politik, och nationella mot-sättningar. Omorganisationerna av Telia var mer renodlat affärsmässiga.

Bolagiseringen av Telia Inför bolagiseringen av Telia prioriterade facket två områden, dels medlem-marnas löne- och anställningsvillkor och dels möjligheter till inflytande över ut-vecklingen av infrastrukturen. De minskningar av personalstyrkan som blivit fal-let av de inledande bolagiseringarna löstes genom omskolningar eller avgångs-vederlag. Ett avtal slöts för 1996-1999 om kompetensväxling och former för per-sonalminskning under perioden. Avtalet innebar att ingen anställd skulle sägas upp på grund av arbetsbrist under perioden. De åtgärder som vidtogs skulle vara godkända av arbetsgivare, fack och den anställde. Åtgärdspaketet omfattande bland annat omskolning, vidareutbildning, mentorskap, avtalspensionering och uthyrning. Under perioden gjordes åtgärder för cirka 6000 anställda, av dessa fick vid periodens slut endast mellan 50 och 100 sägas upp (Intervju # 2). Från fackligt håll har poängterats att just övertaligheten som uppstod, när bolaget gick från 50 000 anställda till endast 12 000, varit mycket tung. Samtidigt är man nöjd med den samverkansmodell som utvecklades och upplever att man fått stort in-flytande över processen (Intervju # 5).

Större förändringar har bolagiseringen medfört för de medlemmar som ingått i bolag inom Teliakoncernen vilka genom outsourcing av verksamheter förts över till andra bolag. För denna grupp har såväl anställningsvillkor och förmåner som anställningstrygghet drastiskt förändrats i vissa fall. Televerket och senare även Telia hade förmånliga pensionsvillkor, avtal som förhandlats fram på bekostnad av löneökningar. För exempelvis anställda växeltelefonister som förts över till Teliadelägda Ingroup AB, som hade rätt till så kallad villkorad pension vid 55 års ålder, upphör rätten om de blir uppsagda på grund av arbetsbrist. Och så är nu fallet när Telia säger upp avtalet med Ingroup. Pensionspengarna är avsatta hos Telia, vilka saknar personalansvaret i detta fall (Vi är lurade på pensionen). Det-samma har också drabbat de anställda inom anläggningsverksamheten, vilken sålts till Industrikapital under namnet Swedia Networks. Tidigare kunde de gå i pension vid 65 års ålder, med 65 procent av lönen i pension, men i samband med uppsägningar, där turordningsreglerna gjort så att företrädelsevis de äldre anställ-da sägs upp, kommer den rätten att gå förlorad. Formellt sett är förfarandet kor-rekt i båda fallen, men fackförbunden kommer att driva frågan vidare via När-ingsdepartementet, då man ser det som främst en moralisk fråga (Vår pension dribblades bort). Från Sifs sida har man sökt bevara den fackliga anslutnings-

93

graden vid outsourcing, att se till att det finns klubbar vid enheterna och att avtal också förs över i det nya bolaget. Samtidigt har överlevnaden för klubbarna inte alltid varit god, i vissa fall har det fungerat bra, och i andra mindre bra (Intervju # 5). Börsintroduktionen medförde också förändringar i det koncernfackliga arbetet. I och med denna blev ibland frågor som tidigare diskuterats och förankrats hos berörda medlemmar. De öppna diskussioner som först tidigare blev omöjliga. Arbetssättet fick därför anpassas, så att hållningen i vissa frågor bestämdes på förhand genom policyer som utvecklades. Policyerna tjänar då till att skapa rlinjer för de förtroendevalda och förankring hos medlemmarna (Intervju # 5).

ikt-

Arbete över gränser Det utländska samarbetet inom fackföreningsrörelsen har för SEKO:s del gått via ett antal organisationer. SEKO ser som sin största påverkansmöjlighet sina med-lemskap i internationaler och deras europeiska strukturer. Europa är huvud-arena för den internationella verksamheten. Detta ska dock inte uppfattas som att SEKO söker minska det globala arbetet. Vidare anses Norden och den nordiska integrationen vara viktig, inte minst som en väg till ökat europeiskt inflytande, och gemensamma policyer eftersträvas därför inom exempelvis kommunika-tioner.

Eftersom SEKO organiserar ett antal yrkesgrupper blir det internationella ar-betet tämligen spritt och har nätverkskaraktär. Målsättningen är att involvera hela organisationen i det internationella samarbetet. För telekommunikations-anställda är det framför allt Union Network International (UNI), där 51000 av medlemmarna kommer från SEKO, och speciellt då område telekom, UNI Euro-pa och Nordisk Tele Organisation (NTO), som är viktiga.

Både Sif och CF har betydligt kortare internationella traditioner. För Sifs del har mycket av engagemanget vuxit fram under 1990-talet. I samband med EES-förhandlingarna utökade Sifs sin internationella personal och tog de första stegen mot ett ökat internationellt arbete, som idag bedrivs inom fyra verksamhets-områden; samarbete med internationella organisationer, samarbete med andra fackföreningar, genom internationella företagsråd och via bistånd. Vad gäller internationella organisationer prioriteras de europeiska yrkesfederationerna man är medlem i, såsom UNI Europa. Kontakterna med andra fackförbund domineras av Norden och Europa, främst Belgien, Italien, Storbritannien, Tyskland och Ös-terrike. Sif är också medlem via TCO i ETUC (Intervju # 3).

Cfs engagemang har varit än kortare. Tidigare har man främst varit aktiva inom det nordiska civilingenjörssamarbetet. Eftersom Cf är en liten organisation med begränsade resurser prioriterar man hårt vad gäller medlemskap i olika or-ganisationer. Hösten 2002 gick förbundet med i UNI, eftersom medlemmarna

94

verksamma inom telekomindustrin önskade det. Det är därför ännu väl tidigt för att kunna säga något om samarbetets eventuella förtjänster (Intervju # 4).

Norden Den nordiska nivån har prioriterats av såväl SEKO som Sif. NTO används för att samordna de nordiska rösterna inför UNI-möten. Mötesfrekvensen är hög och man söker också nominera gemensamt. SEKO upplever inte att det finns några direkta problem med arbetet. De vägar man väljer för att påverka beror på frå-gans art, men det har setts som viktigt att förankra frågor i Norden först. Tysk-land och England upplevs stå närmare de nordiska länderna än exempelvis Sydeuropa. Norden har också haft en mycket bra representation vad gäller ordfö-randeskap i olika grupper. En av de frågor som drivits hårt från nordisk håll är arbets-miljön.(Intervju # 1).

Sif ser det nordiska fackliga samarbete som en förutsättning för det euro-peiska. Fyra områden prioriteras inom samarbetet; lagar och avtal, industripoli-tik, arbetsmiljöfrågor samt kompetensutveckling. Målsättningen är en gemensam nordisk syn inom det europeiska samarbetet på dessa områden.

Arbetet inom NTO har utvecklats betydligt under de senaste två decennierna. Under den tidigare perioden gick arbetet mycket ut på att jämföra avtal, något som knappt förekommer idag. Därefter har arbete inriktats först med dato-riseringen och nu senare med av/omregleringen. Den största nyttan med NTO har dels varit samordningen inför UNI-möten, vilken gjort Norden till den starkaste gruppen inom det europeiska samarbetet, dels inför de två fusionerna, där arbete underlättats betydligt av den goda person- och organisationskännedomen (Inter-vju # 5).

Cf har haft en stark orientering mot det nordiska civilingenjörssamarbetet. Detta har gett konkreta resultat, exempelvis har man infört ett system med gmedlemskap som gäller inom Norden (Intervju # 4).

äst-

Europa och världen Under perioden 1996 till 1999 hade SEKO ett eget Bryssel-kontor för att “bana väg för övriga i SEKO som kunde ha behov av att tränga in i strukturerna i Brys-sel“. Detta uppfattas nu som avklarat, och SEKO:s olika branscher får själva ska-pa och vidareutveckla sin kontakter i EU. Den främsta ingången ses de olika yrkessekretariaten vara. Som ett av de mest prioriterade område anges den fram-tida telekommunikationen, nya regelverk och att fortsatt liberalisering måste be-vakas (www.seko.se).

Den europeiska nivån är viktig ur SEKO:s synvinkel, och arbetet är främst in-riktat på EU och dess dialog. Vissa frågor förs upp till världsnivå. UNI:s styrka ligger just i att man har information och kan fungera som förmedlare av infor-

95

mation om världsbolagen. Som exempel nämns från SEKO-håll de virtuella kommittéer som upprättats inom Vodafone och Telefonica (Intervju # 2).

Sektorsdialogerna fungerar inte så bra inom telekom, främst på grund av abetsgivarnas negativa inställning. I vissa fall kan man vara överens nationellt inom en fråga, men få problem på europeisk nivå (Intervju # 1).

r-

uro-förallt är

I samband med att Televerket omvandlades från verk till bolag fick, som tidi-gare omtalats, Sif en stor grupp nya medlemmar. Eftersom förbundet då blev en-gagerade i nya områden valde Sif också att söka medlemskap i UNI.

Sif betonar vikten av det svenska EU-medlemskapet. Genom detta har bety-delsen av goda kontakter med andra europeiska fackförbund ökat väsentligt. Bland frågor som kan utgöra lämpliga områden för samarbete nämns jämställd-het och arbetstid. ETUC ses som en viktig kanal främst i frågor som rör arbets-rätt. Inom Sif finns dock fortfarande bristande kunskaper om EU. Detta försöker man bland annat motverka genom utbildning, även i språk (Intervju # 3).

Från Sifs sida är UNI den viktigaste kanalen vad gäller europeiska telekom-frågor. Den sociala dialogen har förstärkt betydelsen av den europeiska nivån. Dock är UNI:s funktionssätt mycket beroende av de personer som verkar som tjänstemän inom organisationen. Vissa problem har också funnits inom det epeiska arbetet när det gäller olika traditioner och fackliga kulturer. Framdet Medelhavsländerna som upplevs som passiva (Intervju # 5).

Det internationella arbets- och annat miljöarbete bedriver Sif i samarbete med fackliga och andra organisationer. Fokuseringen sker här på europanivån.

För CF:s del är medlemskapet i UNI ännu mycket nytt.

Koncernfackligt arbete SEKO anser att arbetet med Europeiska Företagsråd (EWC), sektorsdialog-kommittèer och det koncernfackliga arbetet måste prioriteras. Hittills har det va-rit i princip obefintligt inom telekomservicesektorn. Vad gäller EWC är den vik-tigaste frågan för SEKO att se till att endast fackliga representanter kan väljas, något som idag i många länder ej är fallet. Inom telekomområdet fanns ett EWC i Unisource, vilket fungerade mycket bra, men bolaget är idag nedlagt. SEKO ser EWC som ett viktigt område, för att skapa nätverk och sprida information. Aktu-ellt idag är Telia och Flextronics Networks. Inom Telia pågår ett arbete, medan Flextronic Networks personalminskningar gjort att EWC ej prioriterats särskilt högt. Generellt har just de lokala facken lägre prioritering av EWC utgjort en anledning till att sådan inte kommit till stånd. De lokala verksam-heterna har helt enkelt tagit för mycket tid. Likaså har det funnits en bristande kontinuitet bland personalcheferna i bolagen. I det nya TeliaSonera skulle eventuellt ett EWC kun-na lösa problemen kring facklig representation i styrelsen (Intervju # 1).

Som synes är SEKO centralt tämligen positiva till EWC. Detta kan bero på att förbundet är starkt centralt, men svagare lokalt, jämfört med exempel Metall, där

96

de lokala fackklubbarna är mycket inflytelserika. En förstärkning av den lokal nivån innebär för SEKO centralt inte samma påfrestning som ytterligare förstärk-ning av den lokala nivån skulle medföra i en organisation som tydligare har en ömtålig maktbalans.

Även Sif nationellt är positiva till EWC. Rent allmänt anses att den koncern-fackliga nivån kommer att bli allt viktigare i framtiden. Förbundet saknar dock en direkt analys av situationen. På sikt kan dock den ökande betydelsen av den koncernfackliga nivån innebära ett reellt hot mot de centrala fackliga organisa-tionerna (Intervju # 3).

På företagsnivå är dock inställningen mindre odelat positiv. Här betonas skill-naden mellan ett direkt utvecklat koncernfackligt samarbete, och ett EWC som enbart är konsultativt och som sällan träffas. Framförallt erfarenheterna från det tidigare EWC som fanns i Unisource avskräcker något. Arbetet där upplevdes som problematiskt, då några ledamöter ej var fackligt tillsatta. Dessa uppfattades som dåligt förankrade och bristfälligt skolade. Likaså fanns språkproblem (Inter-vju # 5). Här märks en tydlig skillnad mellan informanterna angående kvali-teten på arbetet i det tidigare EWC:t inom Unisource.

Arbete pågår dock i Telia med att skapa ett EWC, vilket motiveras med dels att ”man ska ha” ett sådant, dels som ett sätt att hjälpa de anställda i länder där inflytande saknas. Ledningen i TeliaSonera har fungerat stödjande i arbetet, men uppfattas som väl medvetna om skillnaden i kvalitet på arbetet i ett EWC jämfört med ett mer genomgripande koncernfackligt samarbete (Intervju # 5).

Det koncernfackliga arbetet inom Telia och nu TeliaSonera har fungerat bra. Innan bolagiseringen hade arbetet mer karaktären av två parter som arbetade med eller mot varandra, men därefter har arbetet fått mer tydlig samarbetskaraktär. Från att ha tagit ställning till färdiga förslag är facket nu med från idéstadiet. För-ändringen ses dels som ett resultat av de förhandlingar och samarbete som kräv-des i samband med övertaligheten, men också en ny ledning och VD, som till skillnad från den tidigare generaldirektören inte hade kanslihusbakgrund utan såg med andra ögon på hur arbetet skulle bedrivas. Det nya arbetssättet stället större krav på de fackliga vad gäller kunskap om verksamheten, men också mod att ifrågasätta arbetsgivaren, så att men undviker att reduceras till dennes förlängda arm. Den koncernfackliga nivån har därmed också blivit viktigare. Mellan för-bunden är det främst SEKO och Sif som samarbetat, medan Cf uppfattas som mer federativ och mindre som en facklig organisation (Intervju # 5).

Cf har upplevt problem med att få fackligt förtroendevalda att engagera sig i EWC. EWC har upplevts som resurskrävande och dåligt fungerande av de lokala fackliga företrädarna. Från centralt håll ser man dock EWC som ett prioriterat område. En förfrågan har nu skickats ut till samtliga CF-klubbar för en inven-tering av EWC, i syfte att skapa ett nätverk för CF-förtroendevalda verksamma i

97

EWC:n. Liksom Sif anser man att den koncernfackliga nivån i framtiden kommer att bli allt viktigare (Intervju # 4).

Solidaritet och fackligt bistånd SEKO söker i första hand skapa ett samarbete med de fackliga organisationerna i de länder där moderbolagen etablerar, eller avser att etablera, sig. Ett koncern-fackligt samarbete ska alltid skapas i samråd mellan förbundet och de lokala fackliga organisationerna. Ansvaret för koncernfacklig verksamhet ligger dock på den lokala fackliga organisationen inom koncernen.

Det fackliga biståndsarbetet inom SEKO går idag huvudsakligen till att bygga upp demokratiska fackliga organisationer i utvecklingsländer och stödja den de-mokratiska fackliga utvecklingen i forna östblocket, speciellt Baltikum. Den största delen av arbetet sker via ett samarbete med de internationaler SEKO är medlem i, men det förekommer också bilaterala arbeten mellan SEKO och för-bund i något annat land. Man ser fackligt biståndsarbete som alltmer viktig del av den fackliga verksamheten. Den för LO och TCO gemensamma bistånds-nämnden är ett viktigt organ, och SEKO har representation i styrelsen liskom i styrelsen för Olof Palmes Internationella Center (www.seko.se).

I det forna Östblocket har man deltagit i internationalernas arbete och inom te-lekomsektorn till exempel genom att hjälpa till att bygga upp fackliga organisa-tioner i Tjeckien, Slovakien och Rumänien. Under en treårsperiod har SEKO också varit med och byggt upp det estniska Post- och Teleförbundet. SEKO sam-arbetar även med den svenska FN-kommittén, svenska ILO-kommittén och svenska Amnesty.

Sifs biståndsarbete går huvudsakligen genom LO/TCO Biståndsnämnd. Dels arbetar förbundet via fackföreningsinternationalerna och dels rör det sig om egna projekt. Viss finansiering sker även genom särskilda insamlingar. Förbundets solidaritets- och biståndsverksamhet grundas på såväl på solidaritetsmotiv som på egenintresse. Stöd till facklig verksamhet i länder där svenska företag är verk-samma förbättrar såväl för de inhemska anställda, som det skapar möjlighet att skapa företagsråd i framtiden, vilket gynnar de egna medlemmarna direkt. Under senare år har kandidatländerna varit en viktig grupp, framförallt har man från Sifs sida engagerat sig i Polen (Intervju # 3).

Sif delar årligen ut Inge Granqvists stipendium för internationell solidaritet. Stipendiet är på 25 000 kronor och delas ut till personer eller organisationer som har främjat internationell solidaritet. Arbetet kan ha inneburit att man bekämpat främlingsfientlighet och segregation eller att personen eller personerna ifråga verkat i utvecklingsländer för demokrati och facklig verksamhet eller mot för-tryck och fattigdom.

CF har inget fackligt biståndsarbete alls. Man har inte upplevt att det varit en viktig fråga för sina medlemmar, och till skillnad från LO-förbunden saknar man

98

traditioner på området facklig solidaritet. Förbundet har dock fört vissa diskus-sioner med de baltiska staterna (Intervju # 4).

Medlemmarnas åsikter om fackligt samarbete i Europa Fackligt samarbete i Europa är inte en speciellt prioriterad uppgift för facket tycker medlemmarna, enligt en undersökning som genomfördes av SCB (Statistics Sweden) på uppdrag av LO 2002. Av tjugo olika områden som respon-denterna tillfrågats om, kommer fackligt samarbete i Europa på 16:e plats för LOs medlemmar, på 14:e för TCO-medlemmar och på 15:e plats för SACOs medlemmar. Högst prioriterat i samtliga grupper är anställningstrygghet, därefter följer löner, skydd mot inkomstförluster, arbetsmiljö och jämställdhet. Alla dessa områden tyckte 90 procent eller fler var viktiga eller ganska viktiga. Som jäm-förelse ansågs fackligt samarbete i Europa som viktigt eller ganska viktigt av 59 procent av LO-medlemmarna, 58 procent av TCOs medlemmar och 54 procent av SACOs medlemmar. Detta betyder dock att över hälften av medlemmarna tycker att det är en väsentlig fråga (Röster om facket och jobben).

Facklig inställning till samgåendena Telia-Telenor och Telia-Sonera Såväl SEKO som Sif var positiva till den föreslagna fusionen med Telenor. Det nära samarbetet inom NTO, där man kände sina kollegor och också hur deras organisationer och företagen som ingick i de planerade fusionerna fungerade, sågs som en stor fördel i arbetet (Intervju # 5).

Ulla Olovsson, då vice ordförande i SEKO, kommenterade Telia och Telenor-affären som en “riktig och bra åtgärd“, då den skapade förutsättningar för såväl de anställdas trygghet som företagets konkurrenskraft (Telia och Telenor – “Starkare och tryggare“). Ett klagomål som dock framfördes under fusionsarbetet var det dåliga fackliga insynen i förhandlingsarbetet mellan norska och svenska staten (Fackligt inflytande på Telia-Telenoraffären). Detta reste farhågor inför det kommande integrationsarbetet, och SEKO och Sif tillskrev näringsdepartementet i frågan. Man betonade oron för hur den framtida koncernen skulle utformas och fackligt inflytande. Likaså framfördes det bristande gehör facken fått rörande facklig samverkan och anställningstrygghet (Facklig oro inför telefusionen). De fackliga frågorna kvarstod till sent i processen och var en bidragande orsak till att avtalets undertecknande försenades något. Ledning och fackliga företrädare enades dock om att koncernavtalet om samverkan i det nya bolaget, liksom överenskommelsen om förstärkt trygghetsåtagande och omställningsansvar skulle grundas i motsvarande överenskommelser inom Telia (Telia-Telenoraffären klar). Trots överenskommelsen stupade fusionen på styrelseproblem och genomfördes alltså aldrig, något som beklagades från fackligt håll (Beklagligt uppbrott säger Arbis om Telia/Telenor).

99

SEKO är positiva till det 2001 beslutade samgåendet mellan Telia och finska Sonera:

”Köpet stämmer väl med den strategi som vi varit överens om med Telias ledning. Vi har också sedan länge en god relation med de fackliga organisationerna i Sonera och kommer nu att ta kontakt med dem för att diskutera hur vi ska arbeta tillsammans, säger Elof Isaksson, ordförande i SEKO:s företagsfack på Telia i ett pressmeddelande” (Telia och finska Sonera går samman).

Sif är likaså positiva till samgåendet. Man betonar vikten av att bli ett större bolag i en internationell jämförelse, och vinsterna för Telia med Soneras mark-nadsandelar i Ryssland och Baltikum. På sikt uppfattas fusionen som positiv för de anställda. Sifklubbens vid Telia ordförande Berith Westman anser inte att den kommer att medföra några större personalneddragningar.

”Det innebär naturligtvis vissa synergieffekter, speciellt på koncernnivå. Men samtidigt får vi ta hem mer affärer, vilket innebär fler arbetstillfällen. Jag är övertygad om att det här är en bra affär” (Sif tror på Teliaaffär).

De uppsägningar, med uppgifter om avskedandet av minst 5000 anställda, som diskuterades i massmedia under oktober 2002 förnekar Westman:

”Vår uppfattning är att förändringen endast kommer att resultera i en viss övertalighet på koncernkontoret. Den svenska marknaden har inte krympt och folk som jobbar med den svenska operativa verksamheten ska fortsätta göra det. Och de som arbetar med den finska operativa verksamheten ska fortsätta göra det i Finland” (Telia dementerar rykten om uppsägningar).

4.6 Sammanfattande diskussion 1990-talet har inneburit en närmast fullständig omorganisering av den svenska telekomservicesektorn. För i princip alla berörda har bolagiseringen och konkur-rensutsättningen av det forna monopolområdet telekomservice i Sverige inneburit stora omvälvningar. Förändringarna har varit ett resultat av förändrad ideologi, där uppfattningen om naturliga monopol har ersatts med konkurrensutsättning och effektivitet. Såväl de svenska borgerliga partierna som socialdemokraterna har arbetat i den riktningen, även om de förra har varit mer ideologiskt och de senare mer pragmatiskt inriktade. Den tekniska utvecklingen har givetvis också varit bidragande. Förändringarna har varit likartade i många länder, något som anpassningen till EU:s gemensamma regelverk förstärkt.

För de anställda har förändringarna medfarit att deras tidigare trygga anställ-ningar, i vissa fall till och med så kallade konstitutorialanställningar, har försvun-

100

nit. Många har sagts upp. En stor grupp har dock följt med till det nya Telia-bolaget, nuvarande TeliaSonera. Ytterligare en grupp har genom företagens strävan att outsourca verksamheter, övergått till anställning inom branschen, men i andra bolag. Dessa bolag har i sin tur också ibland sagt upp personal, personal som i vissa fall då fått betydligt sämre villkor än om de hade kvarstått som Teliaanställda.

För fackförbunden har situationen blivit mer komplex. Privatiseringen och bolagiseringen av flera statliga verk har fått SEKO att byta namn och omorientera sig från att ha staten som arbetsgivarmotpart, till att nu ha huvudsakligen privata arbetsgivare, om än med stort statligt ägarskap. För Sif har det inneburit en stor medlemstillströmning, då Teliaanställda gick över från Statsanställdas förbund till Sif. Samtidigt har ett ökat kunskapsinnehåll i arbete medfört att tidigare SEKO-anslutna nu räknar sig som tjänstemän och övergått till Sif. Till detta kanske också Sifs lägre fackavgift bidrar, liksom att man aktivt söker rekrytera. Samarbetet med företagsledningen i Telia har förändrats till det bättre efter bolagiseringen, från förhandlande till gemensam utveckling och samarbete. En stor grupp nya bolag har etablerat sig på marknaden. Detta har för facken betytt svårigheter genom färre kollektivavtal och lägre anslutningsgrad.

För staten har förändringarna medfört att man ej längre har full kontroll. Istället sker kontrollen via PTS. Den svenska ekonomin har dock förbättrats, som ett resultat av den lägre inflation som konkurrensutsättningen av telemarknaden resulterade i. För konsumenterna har konkurrensutsättningen lett till fler val-möjligheter och lägre priser, men samtidigt en mer komplicerad situation med många valmöjligheter. De svenskar som investerade i Teliaaktier har dock förlorat pengar.

Branschstrukturens utveckling Från att tidigare dominerats av ett statligt ägt monopolföretag har företags-strukturen blivit mycket mer diversifierad. Antalet företag har ökat starkt, samtidigt som genomsnittsstorleken, mätt i antalet anställda, har minskat. Ökningen av antalet företag har dock inte kunnat motverka att antalet anställda minskat dramatiskt. Det är främst det till Telia AB ombildade Televerket, som stått för personalneddragningarna.

Ägarbilden är idag blandad. Telia har privatiserats till 30 procent, och är fortfarande den dominerande aktören. Genom Telia är fortfarande den största delen offentligt ägt, och det finns också exempel på andra offentliga aktörer inom branschen, till exempel kommunala bolag och vissa av energibolagen. Någon mer omfattande privatisering av branschen har alltså inte ägt rum. Graden av priva-tisering beräknas dock öka, då både den svenska och den finska staten avser att minska sina ägarandelar i det nya fusionerade TeliaSonera. Nya mediekoncerner som Stenbecksföretagen har etablerat sig inom telekom, liksom

101

andra typer av bolag. Flera av de nyetablerade bolagen inom branschen är energibolag.

Omreglering, konkurrensutsättning och globalisering Samtidigt som marknaden konkurrensutsatts har också behovet av regleringar ökat. En ny tillsynsmyndighet, Post- och telestyrelsen, har bildats. Det är alltså mer korrekt att rubricera förändringarna som omreglering än avreglering. Den tidigare direkta kontrollen genom monopolföretaget har ersatts av en indirekt kontroll genom lagstiftning och via en tillsynsmyndighet. Samtidigt har Telia fått behålla monopolet över telenätet.

Den svenska telekomservicebranschen har inte genomgått en djupgående internationalisering. Många utländska bolag har visserligen skapat dotterbolag i Sverige, men telekomservice är fortfarande betydligt mindre internationaliserad än vad IT-branschen i gemen är. Inte heller de svenska företagens engagemang i utlandet är särskilt stort. Den beslutade fusionen mellan Telia och Sonera kommer dock att ge ett betydligt större internationellt inslag, men huvudkontoret kommer fortfarande att ligga i Sverige.

Några större direkta effekter för fackföreningsrörelsen av globaliseringen har på grund av den jämförelsevis ringa internationaliseringen inte kunnat skönjas. Däremot har effekterna av andra förändringar, vilka varit resultat av interna-tionella ideologiska strömningar, som bolagisering och konkurrensutsättning, varit betydligt mer märkbara och fackförbunden har här tvingats utveckla nya strategier för att möta dessa effekter.

Fackliga strategier för att möta förändringarna Två olika fackliga strategier kan urskiljas i samband med bolagiseringen av Televerket till Telia. Statsanställdas förbund (LO) valde att behålla verksam-hetsområdet och medlemmarna, men byta namn och arbetsgivarkategori, från offentlig till privat/bolag. Inom TCO valdes motsatt strategi. De anställda inom Televerket fick vid bolagiseringen byta förbund, från Statstjänstemannaförbundet till Sif, och Sif fick därmed ett utökat område. De respektive förbunden behöll därmed offentlig respektive privat/bolag som motpart.

För fackförbunden har splittringen på fler bolag, nya ägargrupper och personalminskningarna inneburit stora påfrestningar. Arbetet har till stor del inriktats på att lösa övergångar genom omskolning och andra åtgärder på ett sådant sätt att andelen som blir arbetslösa är så liten som möjligt. I många fall har man också lyckats tämligen väl. Likaså har man sökt bevara de förmåner man tidigare haft i kollektivavtal och dylikt i så hög grad som möjligt. Rekryteringen av anställda i den nya bolagen har däremot gått trögt, liksom upprättandet av kollektivavtal i många fall. Den ökade diversifieringen i branschen vad gäller ägarbild har inneburit konkurrens mellan olika förbund, liksom arbetsinnehållets

102

förändring, där skillnaden mellan arbetare och tjänsteman suddats ut. De nya bolagen är i många fall dåligt organiserade. Då dessa ändå har en liten andel av det totala antalet anställda, har organisationsgraden inte sjunkit så som befarats. Krisen inom telekombranschen har dock gett en tillströmning av nya medlemmar till såväl SEKO som Sif.

Ett nytt arbetsgivarförbund skapades under en övergångsperiod på fackligt initiativ, för att söka behålla inflytandet vid bolagiseringen av Telia. Detta förbund är nu ersatt av ett nytt förbund inom Svenskt Näringsliv. Bolag-iseringarna har inneburit nya medlemmar till SAF/Svenskt Näringsliv och därmed en förstärkning av organisationen. Eftersom Telia fortfarande är den dominerande arbetsgivaren har andelen anställda som täcks av en arbetsgivar-organisation inte minskat i någon större utsträckning. Flertalet av de nya bolagen är dock inte medlemmar.

Kollektivavtal saknas idag i många nya bolag. Den fackliga strategin har varit fokuserad på utnötning, istället för att ta till aktiva åtgärder. Då homogeniteten i branschen minskat, finns det också fler arbetsgivarförbund att teckna avtal med, vilket ytterligare komplicerat fackets roll. Generellt har avtalen decentraliserats under 1980- och 1990-talen i Sverige. Efter Industriavtalet 1997 har en åter-centralisering skett, men denna gång på branschnivå. Någon specifik decentra-lisering, motsvarande den som skett i många andra länder, har ej skett inom telekom i Sverige. Det förra avtalet, som var ett processavtal, lämnade visserligen större utrymme för lönesättning på företagsnivå, men modellen övergavs i de avtal som slöts 2002.

Inget av förbunden är dock villiga att omfördela förhandlingsmakt till varken uppåt eller nedåt vad gäller kollektivavtal. Varken koncern- eller europeisk/ internationell nivå anses under några omständigheter vara aktuell. Koncernfack och EWC får dock gärna förhandla om frågor som ligger utanför traditionella svenska kollektivavtal.

Krisen i branschen, med uppsägningar på grund av arbetsbrist som följd, har också tydliggjort de försämringar av anställningsvillkor och -förmåner som många av de anställda som följt med till nya bolag med helt eller delvis nya ägare fått. Framförallt har detta gällt möjligheter till tidig pension, en möjlighet som de anställda menar har medfört att de hållit tillbaka sina lönekrav under många år. Hur detta kommer att utfalla är ännu inte klart, men frågan drivs som ett moraliskt krav från fackligt håll.

Arbete över gränser De fackliga medlemmarna prioriterar inte facklig samverkan på europanivå i någon större utsträckning. Såväl SEKO som Sif ligger under genomsnittet för respektive centralorganisation. Detta kan på sikt bli problematiskt för förbunden,

103

om det blir en klyfta mellan de prioriteringar förbundsledningen gör och det som medlemmarna ser som viktiga fackliga frågor.

Det internationella arbetet bedrivs huvudsakligen via den nordiska nivån, Här fokuseras på gemensamma ställningstaganden och nomineringar, ett arbete som bedöms ha fungerat väl. Den samordnade nordiska hållningen har också utgjort förutsättningen för Nordens starka ställning inom UNI. De nordiska kontakterna har också i ett fall använts som påtryckare för att få till stånd kollektivavtal med ett nordiskt bolag verksamt i Sverige.

Övriga samarbetspartners inom yrkesfederationerna är främst Tyskland och England. UNI:s arbete med virtuella kommittéer och dess funktion som informa-tionsspridare och nätverksskapare ses som den största förtjänsten med organ-isationen och dess arbete. Europanivån prioriteras före den internationella, och UNI ses som den viktigaste kanalen för att påverka i europeiska telefrågor, men det beror också på vilka bolag som diskuteras, då vissa bolag är verksamma över hela världen. Betydelsen av den europeiska nivån har dock ökat med den sociala dialogen.

Den koncernfackliga nivån ses som mycket viktig. Bolagiseringen av Telia, med en ny ledning med nytt synsätt och den tunga börda som arbetet med att finna lösningar för övertalig personal, har inneburit en positiv utvecklig för det koncernfackliga arbetet. Samarbetet med ledningen har utvecklats till att bli mer processinriktat, ett gemensamt arbetet, snarare än att vara en förhandling mellan parter.

Det har varit svårt att få EWC-samarbeten till stånd, delvis beroende på de lokala fackliga förtroendevaldas arbetsbörda som varit avsevärd i och med omorganisationer och nedskärningar. Detta har gällt båda de företag som anses aktuella för EWC, Telia och Flextronics Networks. Dessa har därför i första hand koncentrerat sig på att söka utverka så bra lösningar som möjligt för med-lemmarna, och etableringen av koncernfackliga samarbeten har kommit i andra hand. Likaså har de planerade storfusionerna inneburit mycket arbete för de fackligt aktiva inom Telia. Inför Telia-Telenoraffären lades ett avsevärt arbete ned av de fackliga representanterna, ett arbete som sedan tyvärr inte resulterade i något. Att övrigt koncernfackligt samarbete i detta läge kommit något i skymundan är knappast svårförståeligt.

Den positiva synen på EWC från centralt fackligt håll kan relateras till den förhållandevis svagare lokala nivån som råder inom området. Jämfört med exempelvis metallindustrin är de lokala fackklubbarna inom telekomservice svagare, och därmed mer beroende av den centrala nivån. Etablerandet av EWC innebär därför inte samma hotbild för det centrala facket som i mer duala organisationer med större spänningar mellan två mäktiga nivåer. Tvärtom kan EWC stärka fackets ställning generellt och vara ett värdefullt tillskott inom det fackliga arbetet. Skapandet av EWC kan också bidra till att såväl organisations-

104

graden som kollektivavtalstäckningen ökar. Detta gör att synen på EWC från centralt fackligt håll kanske blir mer positiv i denna bransch än i många andra. Lokalt däremot, där erfarenheterna av EWC varit mindre goda, är inställningen inte odelat positiv. Samtidigt ses EWC ändå som viktigt framförallt för de bolag inom koncernen där facklig organisering saknas.

Facklig inställning till samgåendena mellan Telia-Telenor och Telia-Sonera De båda fusionerna har mottagits väl från fackligt håll. Fusionen med Telenor var dock inte oproblematiskt ur ett svenskt fackligt perspektiv. Det var svårt att få till stånd en överenskommelse som inte skulle försämra det fackliga inflytandet. Diskussionen gällde bland annat facklig samverkan och anställningstrygghet. Mycket arbete lades ner från de svenska fackens sidan på fusionsarbetet. Fusionen med Sonera har också applåderats, och avtalsarbetet pågår. De svenska förbunden är alltså positiva till att företagen fusioneras, men bevakar samtidigt noga det fackliga inflytandet.

105

Käll- och litteraturförteckning

Lagstiftning SFS 1993:597

Statistiska källor SCB:s Databas CFAR ITPS: Utlandsägda företag 2000, S 2001:007 ITPS: Utlandsägda företag 2001, S 2002:007

Pressmeddelanden SEKO Telia och Telenor – “Starkare och tryggare“ 990120. Fackligt inflytande på Telia-Telenoraffären 990408. Facklig oro inför telefusionen 990623. Telia-Telenoraffären klar 991019. Beklagligt uppbrott säger Arbis om Telia/Telenor 991217. Telia och finska Sonera går samman 020326 Sif Sif tror på Teliaaffär 020327. Telia dementerar rykten om uppsägningar 021003

Intervjuer Andersson, R., SEKO 2002-11-19, muntlig. Intervju # 1. Lindh, B., SEKO 2002-11-19, skriftlig. Intervju # 2. Nygårdh, C. CF 2003-02-13, muntlig. Intervju # 4. Westman, B. Sif Tele 2003-03-20, telefon. Intervju # 5. Zandén, M., Sif 2003-02-12, muntlig Intervju # 3.

Tidningsartiklar DN 20021107 "Vi är lurade på pensionen" DN 20020204 "Vår pension dribblades bort" Sif Journalen nr 1:2002 Nya tag i IT-branschen

Webb www.seko.se

Litteratur Andersson, C. (2001) Sweden: a case of lighter or tighter telecommunications regula-

tion?, i Henry, C., Matheu, M. & Jeunemaître, A. (eds.) Regulation of Network Utili-ties. The European Experience. Oxford: Oxford

Jeding, C. (2001) Liberalisation and Control: Instruments and Strategies in the Regula-

tory Reform of Swedish Telecommunications, i Magnusson, L. & Ottosson, J. (red) Interest Groups and the State. Cheltenham,. Edward Elgar.

106

Jacobsson, K. (2002) The Cardiff process of structural refom in Sweden, i Foden, D. & Magnusson, L. (red.) Trade unions and the Cardiff process. Bryssel: ETUI.

Katz, H. C. (red.) (1997) Telecommunications. Restructuring Work and Employment

Relations Worldwide. New York: Cornell University Oress. Kjellberg, A. (1998) Fackliga organisationer och medlemmar i dagens Sverige. Lund:

Arkiv förlag. Magnusson, L. & Ottosson, J (2000) State Intervention and the Role of History- State

and Private Actors in Swedish Network Industries, Review of Political Economy, vol. 12, nr 2.

Murhem, S. (2001) Sweden: Stability in a Turbulent Environment, i Dölvik, J. E (red).

At Your Service?, P.I.E. Peter Lang, Bruxelles. Ottosson, J. (2002) Avregleringar eller omregleringar?, i Isacson, M. & Morell, M.

Industrialismens tid. Stockholm: SNS förlag. Peoples, J. (1998) Deregulation and the Labor Market, Journal of Economic Perspec-

tives, vol. 12, nr 3. PTS (2002) 3G rollout status. PTS rapport:PTS-ER-2002:22. PTS (2003) I backspegeln. Erfarenheter av tio år med telelagen. PTS rapport:PTS-ER-

2003:5 Sif (2002) Rådslag inför lönerörelsen. Stockholm:Sif rapport. Sif Journalen, Nya tag i IT-branschen, nr 1:2002

107

Kapitel 5: Telekommunikationen i Finland – fackföreningsrörelsens utmaningar

Ralf Sund, Löntagarnas Forskningsinstitut i Helsingfors

5.1 Inledning I denna skrivelse är syftet att beskriva Finlands telekommunikationsbransch och särskilt de händelser som har skett under de sista åren, för att förstå fackets verk- samhet och särskilt den internationella verksamheten. Affärslivet är ju till sin natur mycket internationellt och det har en stor betydelse för den fackliga vsamheten.

erk-

Man kan inte förklara telekommunikationsbranschen utan att också beskriva hela ICT-sektorn. Företagen samarbetar inom ICT -sektorn. Telekommuni-kationen utgör ett kluster inom ICT -sektorn. Skillnaden mellan telekommunika-tionsverksamheten och den övriga ICT -sektorn är något oklar också inom fack-föreningsrörelsen. I Finland finns nämligen flera fackförbund som har över-lappande kollektivavtal inom telekommunikationen. På grund av förbundens överlappande verksamhet behandlar man i denna rapport ofta hela ICT -sektorn.

Det är svårt att finna tydliga strategier för den internationella fackliga verk-samheten. Orsaken är både en nationell och internationell oklarhet beträffande den fackliga organiseringen och avtalsverksamheten. I Finland har indelningen av telekommunikationsbranschen i statlig och privat sektor också lett till en or-gani-satorisk tudelning. De viktigaste aktörerna för den traditionella telebran-schen är två arbetstagar- och två tjänstemannaförbund. Tre av dessa är delar av större fackliga organisationer och ett av dem är så litet att det bara har en mindre be-tydelse. Dessa förbund har olika internationella förbindelser och takorganisa-tion-er. Därför är det omöjligt att finna en gemensam strategi för den internatio-nella fackliga verksamheten.

Tidigare verkade de statliga och regionala telesällskapen i stor utsträckning nationellt. Statsägda Sonera och Helsingfors Telefonförening har sedan 1990-talet sökt sig in i den internationella affärsverksamheten. Finland var ett av de första länderna i Europa som genomförde en avreglering av telebranschen.

Tidigare var organisationsgraden i telekommunikationsbranschen relativt hög, men i dag är den lägre än i övriga branscher i Finland. I detta avseende spelar de nya medarbetargrupperna inom branschen en viktig roll, eftersom de har arbets-uppgifter som avviker från de traditionella jobben och är mera serviceinriktade.

108

Därför är det nyttigt att titta på de visioner som telekommunikationsbranschen har. Fackföreningsrörelsens problem har alltid varit att dess verksamhet släpar flera år efter ändringarna i affärslivet. Problemet framhävdes i samband med den snabba förändringen av ICT -branschen både nationellt och internationellt. Ett annat problem är att anställda inom produktionen och inom serviceverksamheten är organiserade i olika förbund.

5.2 Översikt över telekommunikationsbranschens struktur

Historien Telefonverksamheten har aldrig varit monopoliserad i Finland. När Finland var en del av Ryssland fick den autonomiska delen, Finland, tillstånd att ge licenser åt telefonoperatörer. I början av 1930-talet fanns det i Finland 815 lokala telefon-sällskap. På grund av regleringen och bristande resurser minskade antalet privata operatörer under perioden 1950-65. Redan 1921 grundade de privata lokala tele-fonoperatörerna en förening (senare känd som Finnet) som organiserade sam-arbete i Finland för de privata lokala telefonoperatörerna. Den statliga Post- och telefonverket hade monopol i den internationella telefon- och fjärntrafiken. Sta-ten skötte också glesbygden, medan de privata telefonoperatörerna hade monopol i samtalen inom sina lokalområden. Telefontrafiken avreglerades i början av år 1994.

Den finländska telefonmarknaden var indelad i två delar till slutet av 1980-talet. Post- och televerket hade monopol i ARP- och NMT-trafiken (de första teknikerna i mobiltelefon-verksamheten), men i 1988 bildade de lokala telefon-operatörerna ett företag, Radiolinja, för GSM-trafiken. Radiolinja fick år 1991 tillstånd att vara med om skötandet av GSM-trafiken. Under den här processen började Post- och televerket utvecklas snabbt. I början av 1990-talet blev det ett affärsverk och i början av år 1994 ett aktiebolag.

Staten delade det gamla Post- och Televerket i två delar. Staten sålde senare sina aktier i börsen dels för att finansiera budgeten men kanske mera för att liberalisera telekommunikationsmarknaden. Dels var det fråga om ett ideologiskt val. Postverksamheten fick ett eget företag som staten ägde, och televerket blev ett börsföretag som år 1998 fick namnet Sonera. I detta sammanhang beslöt staten att äga över 50% av aktierna i Sonera.

Sonera är den ledande mobiloperatören med en marknadsandel som är över 60 %. Radiolinja har en tredjedel av marknaden. På marknaden finns nu tre ope-ratörer: TeliaSonera, Radiolinja samt ett inhemskt företag, DNA som började sin verksamhet år 2001.

Soneras historia är ett gott exempel på telekommunikationsbranschens turbu-

109

lenta förhållanden. De stora ändringarna har på många sätt påverkat arbets-tagarna.

Sonera blev listat i börsen hösten 1998. En Sonera-aktie kostade ca 10 euro. Efter ett år sålde staten sina aktier så att statens ägandeandel av Sonera är mindre än 60%. Soneras börskurs steg från 10 euro till över 90 euro inom 1,5 år. Staten sålde ytterligare aktier. Statens innehav var ca 55% före fusionen mellan Telia och Sonera 2002. Därefter har kurserna sjunkit, och priset på TeliaSoneras aktie var våren 2003 ca 3,5 euro.

Sonera ändrade kraftigt strategin under året 2000 och riktade sig mot den in-ter-nationella affärsverksamheten. År 2001 köpte Sonera UMTS -licenser i olika länder i Europa. Ett år senare på sommaren 2002 avskrev Sonera UMTS-invest-eringarna i Tyskland och gjorde en förlust på 4,3 miljarder euro. Litet tidigare hade staten investerat i Sonera för att bolaget skulle kunna lösa de ekonomiska problem som hade orsakats av att börskurserna sjönk kraftigt till följd av att IT-bubblan sprack.

Under sin fyraåriga historia har Sonera haft fyra verkställande direktörer. Telia och Sonera fusionerades i mars 2002. I slutet av 2002 kom det fram en

ny skandal: några personer i Soneras ledning häktades av polisen misstänkta för missbruk av identifieringsuppgifter i samband med telefonsamtal.

I slutet av 2002 hade Finlands stat 19,4% och Sveriges stat 46,0% av TeliaSo-neras aktier.

5.3 ICT -branschen ICT -branschen består av produktion av IT -varor och service. Telekommunika-tionen är en del av servicesektorn. Andra delar är försäljning samt servicecentra och konsulentservice.

Tabell 8: ICT -branschen i Finland 1999. (Källa: Finlands Statistikbyrå)

ICT -produktion Telekom ICT -service Produktion M€ 14805 3678 2947 Värdeökning M€ 4692 2254 1594 Arbetskostnader M€ 1139 529 876 Firmor st. 414 216 3463 An tällda 38385 19294 25284 s

Produktionen dominerar inom hela ICT -branschen. Antalet anställda är i alt cirka 83 000. Av alla anställda finns i produktionen 46% och i telekommunika-tionsbranschen jobbar 23% av ICT -branschens anställda. I telekommunikations-branschen jobbar 20 000 personer. Sysselsättningen inom telekommunikations-branschen har varierat kraftigt under 1990-talet. Den minskade i början av 1990-

110

talet på grund av digitaliseringen, och började öka igen efter år 1995 när serviceverksamheten ökade i telebranschens företag.

Figur 7: Sysselsättningen inom telekommunikationen på 1990-talet i Finland (Finlands statistikcentral: Liikenne ja matkailu, 2001:17)

Anställda (1000)

0

5

10

15

20

25

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Tillväxttakten i hela ICT -branschen har varit hög under 1990-talet: från året

1992 till 1999 20% per år. Under samma period har ICT -produktionen ökat med 32% per år. ICT -branschen utgör 6,9% av Finlands BNP och den sysselsätter 3,6% av yrkesverksamma personer i landet.

Nokias roll i ICT -branschen är stor. Nokias utveckling dominerar hela branschens siffror. ICT -branschen är ett kluster i affärslivet, och olika firmors samarbete inom klustret gynnar deras konkurrenskraft. Utan att förstå Nokias roll i det finländska samhället och inom ICT -branschen kan man inte förstå bransch-ens utveckling. Efterfrågan av mobiltelefoner har under åren vuxit över 20% per år. Därför har elektronik- och elindustrin varit den industribransch som har vuxit snabbast. År 1979 började en gammal gummistövel- och kabelfabrik Nokia sam-arbeta med Salora, som hade radio- och tv-produktion. De bildade företaget Mobira, som började producera NMT-telefoner. Mobira fick en bra position när marknaden började växa 1981-82. Utländska företag som Siemens, Ericsson och ITT hade en dominerande roll i den här sektorn till 1980-talet. Dessa firmor hade verksamhet i Finland och det hjälpte Nokia i början. Det fanns utbildat och

111

yrkes-kunnigt arbetsfolk i Finland så Nokia fick arbetskraft när den startade sin snabba utveck-ling. En annan viktig faktor som bidrog till utvecklingen var samarbetet med de nordiska televerken.

Tabell 9: Finländska ICT -firmor (2000) Källa: (Finnish ICT Cluster in the Digi-tal Economy, Laura Paija (ed), Etla, Helsinki 2001)

FIRM Line of business Sales M€ Personnel DIGITAL CONTENT/PACKING Sanoma-Wsoy Oyj media house 1448 10 350INFRASTRUCTURE AND TERMINALS

Nokia Oyj mobile phones and network sys-tems 30376 58 708

Tellabs Inc. network access and transfer sys-tems 3640 8 643

Teleste Oyj access networks 92 562Benefon Oyj mobile phones 59 377Electrobit Oy network equipment 37 550APPLICATIONS SOFTWARE TietoEnator Oyj enabling solutions 1120 9 934Tecnomen Oyj unified messaging solutions 66 484Comptel Oyj mediation device systems 60 426Samlink Oy electronic banking system 45 243F-Secure Oyj secure network solutions 41 399CCC Oy 3D sofware 34 400OPERATION Sonera Oyj telecom and mobile operator 2057 10 305Elisa Communications Oyj telecom operator 1244 6 161Radiolinja Oyj mobile operator 614 1 058Jippii Group internet service provider 35 387COMPONENTS/CONTRACT MANUF. Elcoteq Network Oyj electronic manufacturing 2214 9 630Perlos Oyj mobile phones enclosures 452 3 503NK Cables Oy communications cables 286 800

Flextronics Finland electronic manufacturing servi-ces 253 532

Aspocomp Oyj printed circuit boards 240 2 007JOT Automation Oyj industry automation 140 746PKC Group Oyj data transfer systems 129 730ICT CONSULTANCY Satama Interactive internet consultancy 30 414TJ Group Oyj internet consultancy 29 404

I tabellen kan man klart se, att i telekommunikationen har Sonera och den på lokala telefonbolag byggda koncernen (Elisa Communications och Radiolinja)

112

båda en bra position på marknaden.

5.4 Telekommunikationsbranschens visioner I en undersökning som Elbranschernas fackförbund och Medieförbundet har gjort tillsammans53 skissade man tre olika möjliga utvecklingstrender. Tidsperioden var 10 år.

Den första trenden, "en framtid utan överraskningar" ser framtiden som ganska stabil. I telekommunikationsbranschen är antalet anställda ungefär 20% större. På marknaden finns några stora företag och en massa små. Internationaliseringen har utvecklats tydligt och man opererar mest på den europeiska nivån.

Figur 8: En möjlig utveckling av telekommunikationen. Källa: Finnish ict-cluster in the digital economy, Laura Paija (ed), ETLA, Helsinki 2002

Det andra alternativet kallas "gränserna håller" alternativet. I den visionen har

telekommunikationsfirmorna återvänt till den grundläggande affärsverksamheten. Den teknologiska "hypen" är förbi. Det betyder inte att ICT -sektorns och tele-kommunikationens betydelse är mindre. ICT- och telekommunikationsföretagen koncentrerar sig på att utnyttja teknologin i den gamla industrin.

Det tredje alternativet kallas "konvergens mellan teknologin och branscherna"

113

53 Ulf Lindqvist & Timo Siivonen: ICT - Rakennemuutokset ja edun-valvonta, VTT, Helsinki

2002, "ICT -sektorns strukturförändringar och intresse-bevakningen"

-visionen. Den här "Content is King" modellen betyder att mediesektorn och tele-kommunikationsbranschen hamnar i en konvergensspiral. Det betyder nya firmor och koncerner. Medieföretagen går ihop med telekommunikationsfirmor. Nya koncerner bildas.

114

5.5 Fackliga organisationer och avtalsfrågor inom ICT-sektorn Med tanke på fackföreningsrörelsens framtid i telekommunikationsbranschen är det viktigast att man är redo för olika utvecklingsmöjligheter.

Både de fackliga organisationerna och arbetsgivarsidan är splittrade. Om vi ser på hela ICT-sektorn kan vi konstatera att åtta förbund är med i det fackliga arbe-tet. Det är litet svårt att avgränsa telekommunikationsbranschen, men där finns åtminstone sex förbund som jobbar fackligt.

Av den historiska analysen kom det fram att telekommunikationsbranschen i Finland har varit tudelad. Omkring Sonera, som har vuxit upp av det statliga Post- och televerket har uppstått en avtals- och organiseringsgrupp, och kring de lokala privata telefonföretagen, som nu är kraftigt med i mobiltelefon verksamheten, verkar den andra gruppen med egna fackförbund. Man kan konstatera att de här historiska skiljelinjerna är en nackdel när det gäller att stärka det fackliga arbetet inom ICT -branschen och i telekommunikations branschen.

Organisationsgraden är fortfarande relativt hög (cirka 69-70%). Den grundar sig på en hög organisationsgrad i det statliga post- och televerket. Men det fak-tum att anställda är organiserade i så många olika fackförbund är förstås en nack-del med tanke på fackförbundens styrka inom hela branschen.

Man kan också konstatera att den historiska organisationsmodellen med tre centralorganisationer passar mycket dåligt för den här sektorn, eftersom det finns allt mindre skillnader mellan olika yrken.

Tabell 10: Fackförbund som organiserar löntagare inom ICT -branschen. Förbund Medlemmar Centralorganisation ICT -branschen totalt Metallarbetarförbundet 30.000 172.000 FFC/SAK (LO) Elbranschernas fackförbund 3.100 30.000 FFC/SAK (LO) Medieförbundet 2.800 28.000 FFC/SAK (LO) Telekommunikations- Förbundet 6.300 6.300 FTFC Tjänstemannaförbundet för Spe-cialbranscher ERTO 4.000 20.000 FTFC Tjänstemannaunionen 8.000 125.000 FTFC Ingenjörsförbundet 2.000 53.000 AKAVA Teknikens Akademikerförbund 1.000 54.000 AKAVA Summa 57.200 488.300

115

FTFC (STTK) är centralorganisationen för tjänstemän och Akava är de specialutbildades intresseorganisation (centralorganisationen för akademiskt ut-bildade).

I telekommunikationsbranschen organiseras löntagare av Metallarbetar-förbundet, Telekommunikationsförbundet och Tjänstemannaunionen. Metall-arbetarförbundet och Telekommunikationsförbundet har en egen motpart på arbetsgivarsidan och de tecknar ett avtal för Sonera. Elbranschernas fackförbund och Tjänstemannaunionen har en egen motpart och de träffar ett separat kollek-tivavtal för den övriga telekommunikationsbranschen.

Det är viktigt att lägga märke till att det endast finns ett förbund där ICT -sektorns eller telekommunikationsbranschens anställda har en stor roll. Detta är förstås viktigt när man försöker ta upp sådana frågor som är speciella för tele-kommunikationen. Telekommunikationsförbundet är ett litet förbund som har en ganska liten roll i fackföreningsrörelsen överhuvudtaget. Metallarbetarförbundet är stort och starkt, men det kan ställast fråga om telekommunikationens speciella frågor kommer fram där?

Tabell 11: Fackförbund inom telekommunikationsbranschen, 2000. Förbund Medlemmar i telekommu-

nikationen %

Metallarbetarförbundet 1000 6,8 Elbranschernas fackförbund 1000 6,8 Medieförbundet 1800 12,3 Telekommunikations-förbundet

6300 42,9

Tjänstemannaförbundet för Specialbranscher ERTO

3000 20,4

Tjänstemannaunionen 1000 6,8 Ingenjörsförbundet 300 2,0 Teknikens Akademikerför-bund TEK

300 2,0

Sammanlagt 14.700 100 Tabell 11 bygger på intervjuer. Det är en gissning hur anställda i

telekommuni-kationsbranschen har organiserat sig. Enligt denna tabell skulle organisations-graden vara litet över 70%. I övrigt i Finland är organisationsgraden ca 85%.

Inom Industrins och Arbetsgivarens Centralförbund (TT) som organiserar in-dustrins arbetsgivare finns två förbund som båda ingår avtal med sina motparter. Servicearbetsgivarna har ett ytterligare medlemsförbund som ingår avtal för ICT-sektorn.

Metallförbundet är störst när det gäller avtalsrätt i produktionen. Största delen

116

av Nokias anställda är organiserade i Metallarbetarförbundet och Tjänstemanna-unionen.

Det finns planer att minska splittringen inom ICT -sektorn. På arbetsgivarsi-dan har man planerat att slå ihop de två förbund som träffar avtal för telekommu-nika-tionsbranschen. I Tjänstemannacentralorganisationen har man bildat ett förhand-lingsorgan för de medlemsförbund som har medlemmar inom ICT -sektorn, men det har en rådgivande status.

Samtidigt måste man lägga märke till att förbunden kämpar om medlemmar. Det finns inte något krig mellan dem, men nästan alla intervjuade personer nämnde att detta är ett problem inom branschen när det gäller att effektivera det fackliga arbetet eller den internationella intressebevakningen.

5.6 Förändringar under 1990-talet inom telekommunika-tionsbranschen

ICT -företagens strategier Internationaliseringen, den snabba tillväxttakten, liberaliseringen av marknaden och privatiseringen är alltså de största ändringarna i telekommunikations-branschen. Den snabba tillväxttakten ledde till uppkomsten av nya företag och antalet anställda inom branschen ökade. Det statsägda telefonverket fördes till börsen, vilket betydde osäkerhet. Under de hetaste perioderna tittade företags-ledningen mera på börskurserna än på själva verksamheten: man koncentrerade sig enbart på uppföljningen av ekonomiska mätare och därigenom av börs-kurserna. De privata lokala telefonbolagen blev aktiebolag när de förr hade varit andelslag. Internationaliseringen märkte man på två sätt: utländska firmor investerade i Finland och finländska firmor investerade utomlands.

Enligt Laura Paija har man under de senaste åren märkt en ändring i de fin-ländska ICT -företagens strategier.

1) Vinsterna från basverksamheten i telefoni har minskat. Operatörerna för-söker mera specialisera sig. Det har betytt att man har gått i fusioner och sam-arbetar över den traditionella branschen. 2) Bland operatörerna finns en tendens att sälja de investeringar de har gjort i nätet. 3) De största operatörerna har riktat sig mycket kraftigt till den internationella arean. Det har ofta betytt att man har varit tvungen att ha internationella part-ner.

Konsekvenser för anställda Stora och snabba ändringar i de ekonomiska förhållandena har gjort att syssel-

117

sättningen i branschen har ändrats snabbt. Tillväxten i produktiviteten har ändrat kraftigt arbetsorganisationen och sättet att jobba. Stora fusioner både i hemlandet och internationellt har haft sin betydelse för arbetstagarna och deras arbetsvillkor.

Enligt Petri Böckerman54 har den nya informationsteknologin påverkat arbets-tagarnas förhållanden på många sätt.

Enligt empiriska undersökningar har den nya tekniken - också i telekommuni-kationsbranschen - en tendens att öka löneskillnaderna. Den tendensen accepteras inte i facket. Fackets mål är ju att nå en större ekonomisk jämlikhet.

I de företag som sysslar med den nya teknologin är det vanligt att man an-vänd-er olika sätt att belöna anställda. Det betyder att löneskillnaderna blir större. Des-sa belöningsmetoder är vanligtvis utanför förhandlingsprocessen. Det vill säga att fackförbunden har mycket litet att säga om dem.

Ett problem för fackförbunden är också den nya produktionsmetoden som byg-ger på självständiga arbetsgrupper. Fackförbunden har litet erfarenheter av att or-ganisera löntagare som jobbar i en sådan organisation.

Enligt undersökningar byter de som jobbar i telekommunikationsbranschen arbetsplats oftare än andra. Den beror på att det är brist på yrkeskunniga i brans-chen, och företagen konkurrerar med löner om arbetskraften. Detta fenomen är förstås en nackdel om man tänker på fackföreningsjobbet på arbetsplatser. Detta gäller mest tjänstemannayrken.

5.7 Fackliga strategier På basen av de diskussioner som jag har haft med de ansvariga i telekommunika-tionsförbunden kan man skissa en grov swot-analys. Fördelar, styrka Avtalsrätt på arbetsmarknaden. Den nordiska modellen är en styrka. Fackför-bunden har rätt att träffa avtal. Det ökar antalet medlemmar och ger styrka.

De fackliga traditionerna har en stor betydelse, även om de inom telekom-munikationsbranschen inte är så starka som inom de traditionella branscherna. Det är en fördel att Metallarbetarförbundet som har långa och fasta traditioner i det fackliga arbetet också organiserar människor i telekommunikationsbranschen. Det är viktigt att ha ett starkt nätverk av förtroendevalda. Enligt avtalen har för-troendemännen en stadig position på arbetsplatserna.

A-kassasystemet lockar medlemmar. I Finland har fackförbunden hand om arbetslöshetskassorna. Det har betydelse för organisationsgraden överhuvudtaget 54 Tietokone ja informaatioteknologian vaikutus työmarkkinoihin, ETLA, keskustelualoitteita

No 760, Helsinki 2001

118

i samhället. Man har konstaterat att organisationsgraden skulle vara ungefär 20% lägre utan a-kassasystemet. Det finns inga seriösa planer att ändra a-kassa-systemet. I de branscher där det finns litet fackliga traditioner har systemet en större betydelse. Svagheter Känsligheten för konjunkturer på hela ICT -sektorn är ett problem för fack-föreningsarbetet.

Visstidsanställningar och andra atypiska anställningsformer ökar inom ICT -branschen. Fasta och långvariga anställningar skulle ge fackförbunden bättre möjligheter att bygga upp en bra organisation på arbetsplatser.

De internationella resurserna är svaga. Internationella fackliga organisationer har för litet resurser om man tänker på de utmaningar som de står inför.

Solidariteten och de fackliga traditionerna håller inte takten med ändringarna. Nya företag med unga anställda kan vara ett hot åt den fackliga verksamheten.

Möjligheter ICT-branschen växer också i framtiden. Det betyder att man har möjlighet att få mer medlemmar. Organisationsgraden är inte så hög så det finns potential för nya medlemmar också i det fall att verksamheten inte växer.

Rörligheten av arbetskraft ger nya idéer och möjligheter. Den ger också möj-ligheter att utveckla det internationella fackliga arbetet.

Även om branschen är splittrad på den fackliga sidan har alla förbund likadana värden. Det finns stora möjligheter att åstadkomma ett bättre och djupare samar-bete.

Inom telekommunikationsbranschen är flexibiliteten stor vad gäller löner och arbetstider. Situationen utgör också en stor möjlighet att utveckla det fackliga arbetet. Det är möjligt att man kan harmonisera arbetsavtalen så att de motsvarar de starkas villkor.

Hot Stora multinationella företag tar beslut utomlands. Det orsakar osäkerhet i vissa sammanhang. Förbunden kämpar om medlemmar, det blir strid och det gör fack-förenings-rörelsen svagare och minskar på lång sikt medlemssiffrorna. Avtals-skyddet försvagas.

Fackföreningsrörelsen hinner inte med när det skapas nya kluster och koncer-ner inom branschen. Arbetsorganisationer ändrar sin form i en så snabb takt att det fackliga arbetet inte hinner med.

Arbetet utflaggas till länder där lönenivåerna är lägre. Mest tänker man då på tillverkningen av ICT-sektorns produkter och på verksamheten av servicecentra.

119

Utmaningar Det finns många utmaningar för facket när det gäller jobbet i telekommunika-tionsbranschen. Organisationsgraden är lägre en i andra branscher. I hela ICT -branschen är litet över 60% av anställda medlemmar i facket. I telekommunikationen och produk-tionen är organisationsgraden över 70%, men i ICT:s servicedel är anställda då-ligt organiserade. Det har visat sig att organisationsgraden ökar under ekono-miska svårigheter. Under de svårigheter som drabbade företag som utnyttjar ny teknologi, t.ex. telekommunikations-företagen senaste åren, har fackförbunden fått mera medlemmar. I förbunden påstår man att organisationsgraden har ökat med 10-20% under 2001 och 2002 på grund av den osäkerhet som ekonomiska svårigheter orsakar. Då måste man komma ihåg att i Finland sköter fackförbunden arbetslöshetskassan. Det är utan tvivel en mycket viktig orsak. I hela branschen behövs det en kraftig organise-ingskampanj för att fackförbunden skulle nå en bättre position i fråga om avtals- och arbetsvillkoren. Av detta har fackföreningen erfarenheter från 1950-70 talen.

Då skapade man den struktur som nu är gällande och som ännu inte är etablerad i de nya teknologibranscherna. Strategiskt är saken mycket viktig för när den nya teknologin utnyttjas i det övriga näringslivet finns det en risk för att organisati-onsmodellerna också kopieras. Detta hot har man inte tagit tillräckligt i beaktande i de finländska fackförbunden. I telekommunikationsbranschen använder man mera än i det övriga arbetslivet olika ekonomiska belöningsmetoder. Fackför-bunden har kompetens att förhandla fram och träffa avtal när det gäller löner, men när det är gäller optioner och olika slags bonussystem, är fackförbunden svaga. Detta kan reducera organisationsgraden. Företag som använder den nya informationsteknologin har ofta en modern arbetsstruktur. Hierarkin i dessa företag är mycket decentraliserad. De anställda kan påverka sina egna jobb. Det hör till fackförbundens grundläggande värderingar att hjälpa de svagare. Arbets-strukturen i den nya teknologins företag gynnar inte organisering. Skillnaderna mellan tjänstemannayrken och övriga yrken är ganska små i den nya teknologin. Läget är samma i telekommunikationsbranschen. Fackförbunden har ursprung-ligen grundats i Finland på det sätt att högt utbildade hör till AKAVA, tjänste-männen i tjänstemannacentralorganisationen FTFC (STTK) och alla andra i FFC (SAK eller finska LO).

Ingen vet hur telekommunikationsverksamheten kommer att utvecklas. Det finns många potentiella vägar att gå vidare. En möjlighet är att det skapas ett nytt klust-er som bildas av den nuvarande teknologiproduktionen, den nuvarande telekom-munikationsbranschen och informationssektorn. Det finns många tankar

120

om detta. Om den här tendensen blir verklighet har Medieförbundet en viktig roll i det fackliga arbetet inom telekommunikationsbranschen.

När fackföreningsverksamheten har splittrats i många olika fackförbund har strategiarbetet lidit. Medlemmar i fackförbunden är ofta en minoritet. Då kan det hända att man inte tar ICT -sektorns frågor riktigt på allvar.

5.8 Det nordiska samarbetet och fackliga strategier för internationaliseringen En kort svar på denna fråga skulle vara att det inte finns några klara strategier. Även om största delen av förbunden är medlemmar i de nordiska, europeiska och globala fackliga organisationer, har det internationella arbetet på telekomfältet varit ganska anspråkslöst.

De stora förbunden är mycket aktiva i sitt internationella arbete, men det gäller mest deras huvudbranscher. Det är både en nackdel och en fördel.

Enligt intervjuerna har det nordiska samarbetet inom Nordiska Tele Organisa-tionen NTO varit mycket nyttigt. När Sonera och Telia fusionerades var förbund-en ganska väl förberedda för situationen. Det får man tacka arbetet inom NTO för. Det nordiska samarbetet gäller mest informationsutbyte. De nordiska länd-erna har likadan situation inom telekommunikationsbranschen och de fackliga traditionerna är likadana.

Fackförbunden var i princip positivt inställda till Telias och Soneras fusion. Det var möjligt därför att man i Finland hade i förhand tillräckligt information om Telia och i Sverige om Sonera. Man kände företagen och osäkerheten var liten. I kommentarer påpekade man mest personalens trygghet och krävde att arbetsplatserna måste bevaras.

De svårigheter som Sonera hade hamnat i genom en mycket aggressiv inves-teringspolitik ändrade åsikterna till en positiv attityd mot en fusion med Telia, som är känt för en företagspolitik med mycket låga risker. Telias strategier är närmare Soneras anställdas tankar.

I Europa gäller det internationella arbetet mest att följa utvecklingen i bransch-en och utnyttja information. I diskussionerna kom inte fram viktiga saker om den europeiska socialdialogen.

Samarbetet med de baltiska fackförbunden tycks vara viktigt. Detta samarbete bedrivs via NTO och bilateralt. När de baltiska länderna blir medlemmar i EU blir dessa kontakter ännu nyttigare.

121

5.9 Fackets förväntningar i framtiden Som sammanfattning kan man säga att bästa sättet att nå en bättre nivå i det fack-liga arbetet är att samla krafterna. Men vilken struktur är den mest effektiva är en stor fråga. I dagens läge tycks det var förnuftigt att försöka jobba gemensamt på hela ICT -sektorn. Det finns tecken på att det strategiska klustret i framtiden byggs på något annat sätt. Ingen vet hur läget kommer att vara i framtiden.

Därför skulle det vara förnuftigt att bygga upp det fackliga arbetet på ett myck-et flexibelt sätt. Den gamla traditionen har varit att de fackliga organisatio-nerna hålls oförändrade år efter år. Och gränserna mellan akademiker, tjänstemän och övriga anställda finns där de alltid varit.

Ett mycket radikalt alternativ skulle vara att grunda ett helt och hållet nytt fackförbund som organiserar människor på ICT -sektorn eller i telekommunika-tionsbranschen. Den sist nämnda organiseringsmodellen skulle vara lämpligare i de internationella fackliga systemen. Telekommunikationen har i den branschen specialiserade organ.

I detta ena förbund skulle man samla alla löntagare från akademiker till mon-törer och kontorister.

Om man skulle bilda ett sådant förbund, skulle det vara första gången man går över de gamla gränser som man har dragit mellan centralorganisationerna.

Om ett sådant förbund överhuvudtaget är möjligt, skulle villkoren för tele-kom-munikationsbranschen vara ganska goda därför att gränserna mellan olika löntag-argrupper på arbetsplatserna är låga och minskar hela tiden. Men samti-digt måste en likadan utveckling ske på arbetsgivarsidan.

Denna utveckling är inte realistisk på kort sikt. Men det är möjligt att för-bunden på kort sikt kommer att samarbeta mera än hittills. Åtminstone i det in-ternationella arbetet krävs det mera samarbete mellan förbunden.

122

Käll- och litteraturförteckning

Intervjuade personer Eero Hovi, Metallarbetarförbundet Kari Vilkman, Metallarbetarförbundet Riitta Kaljunen, Metallarbetarförbundet Petteri Ojanen, Tjänstemannaunionen Matti Viljanen, Ingenjörsförbundet Matti Hellsten, Tjänstemannaförbundet för specialbranscher ERTO Martti Reuna, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC Ari Åberg, Teknikens Akademikerförbund TEK Tapio Vaahtokivi, Telekommunikationsförbundet

Litteraturförteckning

Böckerman, Petri (2001): Tietokone ja informaatioteknologian vaikutus työmarkkinoi-hin, ETLA, keskustelualoitteita No 760, Helsinki 2001

Lindqvist U. & Siivonen T: ICT - Rakennemuutokset ja edun-valvonta, VTT, Helsinki

2002, [ICT -sektorns strukturförändringar och intresse-bevakningen] Paija, Laura (2001): Finnish ICT Cluster in the Digital Economy, ETLA B 176, Talous-

tieto 2001, s. 31

123

Kapitel 6: Sammenlignende analyse og diskussion - strategiske udfordringer

Christina J. Colclough, FAOS

I indledningen beskrev vi i brede strøg, hvordan de ændrede politiske rammebe-tingelser på den ene side, og de industrielle, teknologiske og økonomiske foran-dringer på den anden side har påvirket udviklingen af telekommunikationsbran-chen i løbet af de sidste 10-15 år. I spændingsfeltet mellem disse to parallelle og gensidigt afhængige udviklinger befinder de nationale forbund sig, og det er netop dette felt, der har vist sig at være afgørende for fagforbundenes ramme-betingelser og vilkår for handling. Rapportens hovedformål har således været at beskrive ændringerne i de nordiske faglige organisationers strategier, struktur og vilkår som følge af de gennemgribende forandringer der har fundet sted i kølvandet på liberaliseringen af den europæiske telekommunikationsbranche.

I kapitel 1 blev de internationale faglige organisationer indenfor branchen in-troduceret sammen med deres vigtigste strategier for fremtiden. I samme ånde-drag blev deres indbyrdes relationer beskrevet, og der blev vist, at der i dag fin-des et væld af forskellige arenaer, hvori nationale forbund kan agere. Netop den stigende grad af kompleksitet i de tværnationale faglige relationer blev behandlet som blot ét eksempel på, hvordan liberaliseringen og internationaliseringen af branchen har medført, at de nationale forbund har måtte udvide sit arbejdsfelt fra hovedsageligt nationale forhold til også at skulle øve indflydelse på, og i stigende grad aktivt deltage i, internationale sammenhænge. Disse forandringer har lagt et ressourcemæssigt pres på de nationale forbund, og har foranlediget en række in-terne strukturelle forandringer i forbundene og mellem forbundene. I de foregå-ende landestudier er disse forhold blevet nærmere beskrevet. Vi har forsøgt at belyse på hvilken måde forbundene har tilpasset sig, og hvordan orienteringen mod det internationale niveau har medført, at fagforbundenes daglige arbejde har taget karakter af at være delt mellem tre niveauer: det internationale, det nationale og det lokale.

6.1 Ændringer i den faglige struktur i de nordiske lande Forandringerne i den politiske regulering af telekommunikationsbranchen har nok været den største drivkraft bag forandringerne i de nordiske fagforbunds

124

strategier og handlingsvilkår. I anden række har den teknologiske udvikling i branchen, der medførte en rivende forandring i teleselskabernes udbud af tjenester, ligeledes haft stor indflydelse på branchens struktur og derfor også på forbundenes arbejde. I Danmark og Norge har fagforbundene søgt større integration og indflydelse gennem fusioner med andre beslægtede forbund, i Sverige er konkurrencen mellem forbundene i de forskellige hovedorganisationer blevet skærpet og i Finland er der begyndende tendenser til større samarbejde mellem de involverede forbund. Af de fire lande synes forandringerne i Finland dog at være mest beskedne, hvor de organiserede ansatte i branchen er repræsenteret i seks forbund, der hver især forhandler kollektive aftaler på virksomhederne. Centraliseringsgraden kan derimod siges at være størst i den danske fagbevægelse, hvor Telekommunikationsforbundet/ Dansk Metal er dominerende i forhold til de andre forbund.

Ligheder og forskelle mellem de nordiske lande Fælles for de nordiske lande, med undtagelse af Finland, er det forhold at hoved-parten af forbundene organiserer både horisontalt og vertikalt i telefonselska-berne. På denne måde er det enkelte forbund ikke bygget op omkring en bestemt faggruppe, men fungerer som branche- eller sektororganisationer. De voksende akademiker- og ingeniørorganisationer er dog undtaget fra denne udvikling. For at sikre at der ikke sker en negativ konkurrence mellem forskellige forbund in-denfor bestemte hovedorganisationer, er der i Norge og Danmark indgået græn-seaftaler mellem LO-forbundene, der sikrer at både EL&IT forbundet og Tele-kommunikationsforbundet har eneret til at organisere arbejdstagerne i de tidligere monopolselskaber. I både Norge og Danmark er der i midlertidigt en vis konkurrence mellem forbund fra forskellige hovedorganisationer. I Danmark vil det nye sekretariat i Dansk Metal, stå i direkte konkurrence med PROSA, der hører ind under Funktionærernes og Tjenestemændenes Fællesråd (FTF). I Norge er der konkurrence om medlemmer mellem Kommunikationsforbundet under Yrkesorganisasjonenes Sentralforbund (YS) og El & IT forbundet. I konkurrencen mellem forbundene i Sverige, ser det ellers dominerende LO-forbund SEKO ud til at miste terræn i forhold til tjenestemandsorganisationen Sif, der er vokset i betydning. Lignende tendenser ses i Norge, hvor en række ingeniørforbund vokser i medlemstal på bekostning af især El & IT forbundet. I alle tre lande genspejler dette, at kravene til arbejdstagernes kvalifikationer er vokset markant de senere år som følge af den teknologiske udvikling i branchen, og at der findes organisationsstrategiske forskelle mellem forbundene. Disse forskelle viser sig især i hvordan forbundene markedsfører sig, hvilke tjenester de udbyder og hvilken profil de har. I Finland kan tilstedeværelsen af hele seks forhandlende forbund indenfor branchen umiddelbart virke svækkende på det faglige arbejde for branchen som sådan, selvom organisationsprocenten stadig er

125

relativ høj. Uanset strukturen i de respektive lande, fastholdes det kollektive aftalesystem

som grundstenen i reguleringen af løn- og arbejdsvilkår for medarbejderne i alle de nordiske lande. Andelen af faglige organiserede er faldende i alle fire lande, dog i særlig grad i Norge, men forbundene har alligevel formået at holde en or-ganisationsprocent i branchen på mellem 50 og 70%. Dette er sket trods de store omvæltninger i industrien, opblomstringen af flere jobs for højtuddannede perso-ner på bekostning af de traditionelle fag, og den politiske regulering der går mere i retning af love end kollektive aftaler. Sammenlignet med det øvrige Europa er organisationsprocenten relativ høj, hvilket understøtter tesen, at der i Norden fin-des en særlig tradition for arbejdsmarkedsregulering, som tit refereres som ’den nordiske model’. Denne tradition står stadigvæk stærkt i kernen af telekommuni-kationsbranchen, men er kommet under stigende pres, særligt i det voksende service og IT-segment, hvor faglig organisering og kollektive aftaler er mindre udbredt.

Det lokale niveau – central-decentraliserings tendenser i de nordiske lande. Før liberaliseringen af branchen var de nordiske forbunds arbejde hovedsageligt koncentreret om monopolselskaberne. Som det blev vist i landestudierne, med-førte liberaliseringen en stor vækst i antallet af virksomheder indenfor telekom-munikationsbranchen samtidig med, at den teknologiske konvergens betød, at beslægtede industrier også voksede markant. Begge processer er her vigtige at bide mærke i.

For det første betød liberaliseringen og tendenserne til privatisering af mono-polerne, at overenskomsterne kom under pres og at grænserne mellem aftaleom-råderne blev uklare. I forskellige tempi overgik forbundene og arbejdsgiverne i de nordiske lande fra at være offentlige organisationer/institutioner til at være del af det private arbejdsmarked. Overgangen har i alle landene betydet en ændring i overenskomsterne og derfor også i løn- og arbejdsvilkårene for medlemmerne.

En anden væsentlig ændring var netop den kraftige vækst i nye og beslægtede virksomheder og brancher, der for det meste var uorganiserede og derfor stod udenfor det traditionelle aftalesystem. Dette skete samtidigt med, at monopolsel-skaberne i de fire lande skar drastisk ned i antallet af arbejdspladser, hvorfor medlemsgrundlaget for især de mindre forbund i Norge og Danmark blev svæk-ket.

Konsekvenserne af liberaliseringen for forbundenes arbejde er derfor tostren-get. Forbundene skulle tilpasse sig industriens vilkår samtidigt med, at medlem-mernes behov for støtte voksede i takt med den nye usikkerhed omkring bran-chens udvikling og den enkelte medarbejders fremtid. Samtidig blev medlems-grundlaget i mange af de traditionelle forbundene drastisk formindsket i kraft af

126

personalenedskæringer eller jobflytning til ikke-organiserede virksomheder. Kombinationen af monopolernes opdeling i forskellige forretningsområder og centralisering af styringsstrukturen, bidrog også til en øget afstand mellem med-lemmerne, de lokale afdelinger og de centrale tillidsvalgte. Forbundene skulle derfor på ganske kort tid tilpasse sig de nye vilkår indenfor den private sektor, arbejde på at vedligeholde overenskomsternes dækning for de tilbageblevne medarbejdere, og forsøge at hverve nye medlemmer og indgå aftaler indenfor de uorganiserede dele af branchen. Samtidig indebar væksten i antallet af medarbej-dere med funktionærlignende kvalifikationer, og faldet i antallet af de traditio-nelle faglærte grupper, øget kamp om medlemmer og ændringer i styrkeforhol-dene mellem LO-forbundene og funktionærer- og akademikerforbundene.

For at kunne opfylde alle de nye behov og krav til forbundenes formåen, har tendensen i Norge og Danmark været, at de mindre LO-forbund har fusioneret på centralt niveau for at skabe større og mere ressourcestærke forbund med bedre kapacitet til at arbejde på det lokale niveau for de forskellige medarbejdergrup-per. I Sverige var medarbejderne i telekommunikationsbranchen allerede inden liberaliseringen organiseret i større forbund, der enten repræsenterede en bred vifte af industrier (SEKO) eller store grupper af funktionærer og akademikere. Antallet af lokalafdelinger, lokalaftaler og særlige telekommunikationsafdelinger og tjenestemandsklubber i både SEKO og Sif er stor, hvilket indebærer en høj grad af decentralisering i forhold til især Danmark. I Sverige er der derfor tale om en central-decentralisering af forbundenes arbejde, som også gør sig gældende i Norge. Udviklingen i Finland falder på dette punkt anderledes ud end i både Danmark, Norge og Sverige. Her er der hverken sket fusioner eller sammenlægninger af forbund, hvorfor der med undtagelse af Metalforbundet findes mange mindre forbund, der dels konkurrerer med hinanden indenfor de tre hovedorganisationer og til en vis grad konkurrerer på tværs af hovedorganisati-onsniveauet. Der er imidlertid signaler, som kan pege i retning af et nærmere samarbejde på tværs af forbunds- og hovedorganisationsgrænser.

Arbejdsgiverorganisering For arbejdsgiverorganisationerne i de fire lande har tilpasningen til det nye inter-nationale og liberaliserede marked, indebåret endnu større ændringer og delvis en stærkere centralisering, end der er set hos fagforbundene. Overgangen til den pri-vate sektor skete dog i forskellige tempi i de nordiske lande og på forskellig vis. I Danmark meldte det tidligere monopolselskab TDC sig ind i Dansk Industri umiddelbart efter privatiseringen af selskabet. I Norge blev der, efter en del uenighed om hvor de tidligere statslige virksomheder skulle placeres, oprettet en ny arbejdsgiverorganisation, NAVO, der nu har forhandlingsretten indenfor blandt andet Telenor og det udskilte selskab Bravida. Sverige fulgte først samme strategi som Norge og skabte en ny arbejdsgiverorganisation for tidligere stats-

127

virksomheder. I 1996 blev organisationen nedlagt, hvormed medlemmerne over-gik til Almega IT i Svensk Arbejdsgiverforening (SAF), nu Svensk Næringsliv. I Finland findes der to arbejdsgiverorganisationer indenfor telekommunikationsin-dustrien og en organisation indenfor service, som er modparter i de kollektive forhandlinger. Centraliseringsgraden i Finland er dermed ligesom i den finske fagbevægelse relativt mindre end i de øvrige nordiske lande.

Er der en ’Nordisk Model’ i telekommunikationsbranchen? Den politiske omreguleringen har, som vi har set, været drevet frem af en kraftig liberalisering og internationalisering af telekommunikationsbranchen i Norden, som har haft store konsekvenser for de faglige og industrielle relationer. Selvom der er en række punkter, hvor de nordiske lande har fulgt forskellige udviklings-strategier, er der, som rapporten viser, fortsat en række fællestræk mellem de na-tionale arbejdsmarkedssystemer i Norden.

For det første er det kollektive aftalesystem i de fire lande stadig betydnings-fuldt for reguleringen af arbejdsforholdene indenfor de nationale telekommuni-kationsbrancher. Forbundene har formået at holde organisationsprocenterne på et niveau mellem 50 og 70%, og tilstedeværelsen af store og udbredte arbejdsgiver-organisationer, er tegn på, at der også i fremtiden vil være organisationer, der kan indgå aftaler. Der er imidlertid klare tegn til fald i både den faglige organisering og i dækningsgraden af de kollektive aftaler, som stiller forbundene overfor store udfordringer.

For det andet repræsenterer de nationale forbund en bred vifte af stadig mere kompetente medarbejdere, der må formodes at spille en vigtig strategisk rolle på arbejdsmarkedet i de nationale telekommunikationsbrancher i fremtiden. Dette forudsætter dog, at forbundene fremover forholder sig proaktivt til de hastige for-andringer i branchen (især med hensyn til konvergensen med IT-branchen og medie og underholdningsindustrien). Dette vil igen betyde, at forbundene skal kunne klare at udvikle samarbejdsformer, som gør dem i stand til at mestre kom-binationen af øget koncentration, opsplitning og konkurrence, som præger bran-chens udvikling.

Sat i forhold til de eksisterende europæiske arbejdsmarkedsrelationer udenfor Norden, er det tydeligt, at aftalesystemet og konsensusdannelsen på de nordiske arbejdsmarkeder er noget, der i forhold til lande som regulerer arbejdsmarkedet fortrinsvis gennem lovgivning, binder de nordiske telekommunikationsforbund sammen.

For det tredje har det nordiske samarbejde mellem forbundene i NTO på den ene side og arbejdet i hhv. UNI-Europa og UNI-International på den anden side styrket forbundenes position indenfor europæiske politiske og faglige arenaer, som er tema for det næste afsnit.

128

6.2 Internationaliseringen af det faglige arbejde De nationale tilpasninger til de ændrede omstændigheder skal sammenholdes med den øgede betydning af det internationale faglige arbejde. Kravene til det internationale arbejde er i følge forbundene vokset betragteligt i både betydning og omfang.

Denne proces skyldes flere ting: for det første har EUs beslutning om at libe-ralisere branchen været fundamentet i de industrielle og nationalpolitiske ændrin-ger, der er sket i løbet af de sidste 15 år. Dette har gennem direktiver og forord-ninger skabt de ydre rammebetingelser for både industrien og for arbejdsmar-kedsparterne, samtidig som fremvæksten af den europæiske sociale dialog har åbnet nye arenaer for faglig aktivitet. Den politiske magtbalance og de faglig-po-litiske indflydelsesmuligheder er derfor i stigende grad flyttet fra det nationale niveau til Bruxelles. Deraf følger, at ’lobbying’ overfor de europæiske institutio-ner bliver nødvendig for forbundene, for at kunne vedligeholde en stærk position og indflydelse på arbejdsmarkedet.

For det andet, og som følge af den europæiske lovgivning og udvikling, har branchens internationale karakter forårsaget en stærk stigning i internationale investeringer, opkøb, virksomhedsflytninger og finansielle bevægelser, hvilket har lagt pres på de nationale forbunds evne til alene at kunne danne modsvar til virksomhedernes internationale karakter. Dette har igen stillet nye krav til udvik-lingen af koncernfagligt samarbejde over landegrænserne (se nedenfor).

Nordisk samarbejde og europæisk integration De nordiske forbund bruger en stigende del af deres ressourcer til arbejdet på de forskellige internationale niveauer. I alle de fire lande vurderes samarbejdet i først og fremmest NTO som yderst vigtigt og af højeste prioritet. Som nævnt i indledningen og de enkelte landestudier, bruger medlemsforbundene i NTO deres sammenhold og indbyrdes enighed til at arbejde videre på det europæiske og internationale niveau. Men som vi også har set, er de internationale faglige relationer, der ligger udover NTO, yderst komplicerede.

NTO-forbundene er velrepræsenteret i både europæiske udvalg og i de udvalg der ligger under UNI-Internationals bemyndigelse. Men det må formodes, at det anspændte forhold mellem UNI-Europa og UNI-International og deres diverge-rende ønsker for den fremtidige struktur indenfor det internationale og det euro-pæiske aftalesystem, kan virke begrænsende for det nordiske arbejde. Dette kan især komme til udtryk, når de nordiske forbund forsøger at styrke det europæiske aftalesystem og udvide traditionen for konsensusdannelse i regulering af arbejdsmarkedet til det øvrige Europa. Blandt medlemsforbundene i NTO er der, trods de førnævnte spændinger, dog generelt tilfredshed med de resultater, der er opnået hidtil i det europæiske og globale arbejde. Det må derfor formodes, at de

129

nordiske forbund fortsat vil vælge, at bruge deres repræsentation i henholds-vis UNI-Europa og UNI-International konstruktivt, og på den måde forsøge at trække udviklingen i retning af en styrkelse af det europæiske arbejde. På tele-kommunikationsområdet helt specifikt, er formanden for TKF/Dansk Metal i Danmark blevet udnævnt til præsident for UNI-Europa Telekom, dvs. den afde-ling under UNI-International, der beskæftiger sig med branchespecifikke emner. Denne udnævnelse vil givetvis yderligere styrke de nordiske landes synspunkter og indflydelse i de europæiske og internationale spørgsmål.

Koncernfagligt samarbejde og Europæiske Samarbejdsudvalg Internationaliseringen af telekommunikationsbranchen og af de tidligere mono-polerselskaber indebærer især, at fagforeningerne i selskaberne i stigende grad må samarbejde over landegrænserne. Selvom arbejdet på koncernniveau ikke er nyt for forbundene, har Direktivet om Europæiske Samarbejdsudvalg (ESU) medført, at der er kommet endnu en arena til, hvor fagforeningerne kan agere. I Danmark havde TKF en støttende og vejledende funktion i tilblivelsesfasen af ESUet i TDC, og i Sverige er både SEKO og Sif i gang med arbejdet omkring etablering af et udvalg i det nye TeliaSonera. I Norge findes der et europæisk samarbejdsudvalg på Telenor, men dette ligger stille, dels på grund af at de hjemlige omstillinger har taget al opmærksomhed, og dels fordi hovedparten af Telenors selskaber ligger udenfor EU.

Trods en vis fremgang i de enkelte selskaber, viser landestudierne, at udvik-lingen af det koncernfaglige samarbejde og af ESUerne er gået trægt i alle de nordiske lande. I forbindelse med etableringen af de europæiske samarbejds-udvalg som trods alt findes, har de nordiske forbund dog draget nytte af hinan-dens erfaringer gennem samarbejdet i NTO. Kontakterne i NTO viste sig således nyttige i forbindelse med fusionsprocesserne i Telia-Telenor og senere hen i Telia-Sonera. Det er vigtigt for de nordiske forbund, at arbejde for at medarbej-derrepræsentanterne i udvalgene er medlemmer af et fagforbund. Forbundene i Danmark og Sverige har således aktivt søgt at være med i etableringsfasen.

Det synes tydeligt, at arbejdet og ønskerne omkring ESUerne atter er et punkt hvor de nordiske fagforbund har en fælles holdning. Samtidig betyder integratio-nen af de nordiske telekommunikationsmarkeder, som først og fremmest er ud-trykt i fusionen mellem Telia og Sonera, at de nordiske forbund i stigende grad bliver del af de samme selskaber. Dette skaber et øget pres for at samarbejde over landegrænserne i Norden.

Forbundene udtrykker, at de forventer, at ESUernes betydning vil vokse på fremtidens europæiske arbejdsmarked, og at det derfor er vigtigt, at forbundene aktivt indgår i såvel arbejdet omkring udvalgene på de enkelte virksomheder, som i arbejdet i UNI for at påvirke EUs fremtidige politik og direktiver på områ-det.

130

De nordiske forbund har medlemmer, som arbejder i teleselskaber, der foruden at operere indenfor Europa, også har virksomheder i andre dele af verdenen. Forbundene udtrykker således ønske om at kunne udvide det koncernfaglige samarbejde, som det blandt andet kommer til udtryk gennem ESUerne, til også at omfatte andre regioner. TKF har forsøgt i flere omgange at etablere et samarbejde med det amerikanske forbund Communication Worker’s of America (CWA), netop i kraft af at ejerne af TDC (SBC) er amerikanske, og at europæisk samarbejde derfor ikke er tilstrækkeligt. Som det også blev beskrevet i det danske kapitel, har TKF og UNI-International haft forhandlinger i gang om indgåelsen af en global aftale med SBC, men der er endnu ikke skrevet under på nogen aftale. Umiddelbart kan de nordiske forbunds prioritering af udviklingen af globale aftaler siges at være lille, og sekundær i forhold til arbejdet med ESUerne, også selvom de respektive teleselskaber i Norden har en stigende økonomisk aktivitet i lande udenfor Europa.

Netop ESUerne og den øgede vægt på koncernfagligt samarbejde er et godt billede på, hvordan de forskellige arenaer og niveauer i forbundenes arbejde spiller sammen på kryds og tværs. Det er også udtryk for, hvor vigtigt det er, at forbundene både har ressourcer til at sprede deres indsats over samtlige niveauer og kræfter til at samordne alle disse aktiviteter. Dette indebærer på den ene side en decentralisering af ressourcer ud til de lokale, koncernfaglige, og internatio-nale niveauer, og på den anden side en stærkere central koncentration på for-bundsniveau. Det sidste gælder ikke mindst i opbygningen af kompetence og ekspertise, der kan støtte de lokale tillidsrepræsentanter.

Er UNIs model for strukturen i det internationale faglige arbejde realistisk? I kapitel 1 beskrev vi modellen for den fremtidige struktur i det internationale faglige arbejde, som UNI-International gerne så indført i praksis. I landestudierne så vi, at de respektive nationale forbund på telekommunikationsområdet er langt fra at kunne støtte denne model i praksis. Som vi har opsummeret i de foregående afsnit, er de nordiske forbund bygget op omkring en tradition for kollektive forhandlinger, der foregår på nationalt niveau. I deres helhed går forbundenes arbejde derfor først og fremmest ud på, at sikre de nationale medlemmers løn- og ansættelsesvilkår, og som svar på branchens-, teknologiens- og det politiske systems forandringer først dernæst at arbejde på internationale forhold, såsom ESU, koncernfagligt arbejde, europæisk lobby arbejde og deltagelse i internationale faglige sammenslutninger. Det er derfor svært at forestille sig, at der indenfor de nordiske forbund på telekommunikationsområdet findes opbakning til, at overlade ansvaret for - og koordineringen af - virksomhedsspecifikke aftaler til UNI-International på bekostning af nationale rammeaftaler og/eller kollektive aftaler.

131

Der findes derudover en række antagelser om branchens udvikling og de deraf afledte ’nødvendige’ faglige ændringer i UNIs model, som er diskuterbare.

Den første problematiske antagelse går på begrundelsen af nødvendigheden af globale aftaler på bekostning af nationale og/eller regionale aftaler. UNI-International og UNI-Telekom mener, som allerede nævnt, at branchens interna-tionale karakter sammen med liberaliseringen af branchen i EU, men også gennem GATS-aftalen, har muliggjort, at virksomheder vil udnytte lavtløns-områder, hvor arbejdsmarkedet kun i ringe grad er reguleret af love eller aftaler. Denne antagelse er for så vidt rigtig nok især indenfor lavteknologiske og/eller personaletunge brancher (for eksempel tekstilbranchen), hvor virksomhedens største løbende udgift går til personaleomkostninger. Men netop telekommuni-kationsbranchens højteknologiske og videnstunge karakter gør, at der kun er ganske få, og ofte underordnede dele af moderselskabet, som det vil kunne svare sig at flytte til periferområder. Langt de fleste af teleselskabernes tjenester og services er rettet mod nationale markeder, og er derfor betinget af national tilstedeværelse i branchen. Det er derfor højst usandsynligt at TDC, Telenor og/eller TeliaSonera vil drive deres forretning fra lande, der ligger langt væk fra de respektive nationale forbrugere, idet det må formodes, at en succes-fuld virksomhed er betinget af en stor grad af national forankring.

For det andet støtter UNIs model ikke eventuelle europæiske aftaler og love på telekommunikationsområdet, som ideelt set helst skal vige for globale aftaler og love. Vi diskuterede i kapitel 1 sandsynligheden af, at de nationale forbund vil støtte denne ’afregionalisering’ og derfor overflødiggørelse af det europæiske arbejde, hvor vi konkluderede, at dette ikke fandt støtte fra forbundenes side. Derudover er der det faktum, at langt hovedparten af de store teleoperatører i Eu-ropa, er ejet af europæiske moderselskaber. Indenfor Norden, er det kun TDC, der ikke har en nordisk ejer. I tilgift overvejer SBC at trække sig ud af det euro-pæiske marked, og har derfor også sat TDC til salg. Ejerskabsforholdene viser netop, at selvom de europæiske teleselskaber har været udsat for og/eller selv udfører væsentlige internationale opkøb, fusioner og investeringer, så udgør det europæiske marked stadig det centrale marked for de oprindelige europæiske monopolselskaber. Det er derfor svært at forestille sig at UNIs model, der bygger på at der findes en større grad af internationale finansielle bevægelser og globale ejerskabsforhold, end tilfældet er, vil få succes med at overbevise de europæiske forbund om, at det globale niveau er vigtigere end det europæiske. UNI har dog ret i, at de europæiske teleselskaber også ekspanderer og investerer globalt, og at der derfor kan være et behov for større globalt samarbejde (for eksempel gennem ’world works councils’), men arbejdet på det globale niveau vil med al sandsyn-lighed ikke ske på bekostning af indsatsen på det europæiske niveau.

Den tredje problematiske antagelse eller forudsætning i UNIs model, ligger i selve opbakningen til modellen. Som vi beskrev i kapitel 1, så stammer over 60%

132

af midlerne i UNI-International fra de europæiske forbund, og som vi også har vist, har især de nordiske forbund afgørende og indflydelsesrige positioner i den europæiske sociale sektordialog. Det er derfor næppe sandsynligt, at ledelsen i UNI-International og UNI-Telekom på sigt vil kunne nedprioritere de europæiske hensyn. Det vurderes ligeledes, at UNI-International tillægger det amerikanske forbund CWA for meget vægt og betydning. CWA er et af de største forbund i UNI med sine 630.000 medlemmer, men givet at langt hovedparten af teleselskaberne i Europa er europæisk ejede, burde UNI prioritere det europæiske niveau langt højere end de umiddelbart gør.

Foruden den overordnede model for fremtidens struktur i det internationale faglige arbejde, arbejder UNI helt specifikt på telekommunikationsområdet for, at fusionere IT- og telebrancherne indenfor UNIs organisation. Som landestudierne viste, er der i de nordiske forbund en erkendelse af, at de to brancher er svært af-grænselige, men også at en fusion ikke betingelsesløst vil kunne lade sig gøre. Som beskrevet i kapitel 1 står medlemmerne af NTO på dette område sammen om en række betingelser, der skal opfyldes før fusionen kan ske. Med reference til de nordiske medlemmers relative betydning i UNI, vil det derfor være svært at forestille sig, at UNI vil skubbe fusionen igennem uden støtte fra NTO.

UNIs udgangspunkt i branchens internationale karakter og konsekvenserne af liberaliseringen på de nationale forbunds daglige arbejde, er svær at antaste. På en række områder udtrykker de nordiske forbund også tilfredshed med det arbejde UNI udfører, hvorfor man ikke skal forledes til at tro, at den manglende støtte til UNIs model for fremtiden, er et generelt udtryk for utilfredshed med UNI. De fleste nordiske forbund er også tilbageholdende overfor at berøre for-holdet mel-lem UNI-International/UNI-Telekom og UNI-Europa. Enten har de holdningen at ’man skal undgå at stikke hånden ned i en hvepserede’ eller også er det et emne, der ikke har forbundenes opmærksomhed. Generelt udviser forbundene da også engagement i alle tre afdelingers arbejde.

6.3 Fremtidens udfordringer for de nordiske forbund Selvom de nordiske fagforbund indenfor telekommunikationsbranchen på mange måder har klaret omstillingen til de nye politiske rammebetingelser og erhvervs-struktur godt, står de stadig overfor en række udfordringer.

For det første deler de et problem med fagbevægelsen i det hele taget i forhold til medlemsnedgang. Som det er beskrevet i de enkelte landestudier, har forbun-dene oplevet medlemsnedgang og et fald i organisationsprocenten, som skyldes såvel branchens udvikling, et fald i generel medlemstilgang blandt især de unge og ofte højtuddannede medlemmer.

133

For det andet, og som vi også tidligere har diskuteret, betyder den generelle opkvalificering af medarbejderne, at der er sket en ændring i styrkeforholdene mellem de nationale forbund i henholdsvis Sverige, Norge og til dels Finland.55 Medlemsgrundlaget i de traditionelle forbund bliver derfor mindsket, hvorfor forbundene også på dette punkt står overfor særlige udfordringer.

For det tredje står alle forbundene overfor den udfordring, som nye ansættel-sesformer og lønsystemer giver. I ICT-sektoren som helhed bliver individuelle lønforhandlinger, individuelle ansættelseskontrakter og bonus- og præstationsba-serede lønsystemer i stigende grad anvendt. Således også i telekommunikations-branchen, hvor vi i landestudierne beskrev den generelle opkvalificering af med-arbejderne og den følgende stigning i funktionærlignende stillinger, som ofte er kendetegnet ved en stor grad af individualitet i løn- og ansættelsesvilkårene. Skal forbundene, og i særdeleshed de mere traditionelle forbund have en eksistensbe-rettigelse i forhold til disse ansættelsesformer, vil det kræve, at forbundene for-mår at tilpasse deres services overfor medlemmerne, men også deres opfattelse af forbundets rolle i forhold til individet. LO i Danmark har på en ekstraordinær kongres i februar 2003 behandlet spørgsmålet, om hvordan fagbevægelsen bedre kan klare overgangen til vidensamfundet og heriblandt fagbevægelsens rolle i relation til en større grad af fleksibilitet og individualitet på arbejdsmarkedet. LO/DK erkendte at der var brug for handling og nytænkning, hvis ikke tiden skulle løbe fra fagbevægelsen, og at der skulle være større fokus på det enkelte individ56. Endnu er der ikke synlige tegn på aktuelle handlingsplaner for, hvordan dette arbejde bedst kan gøres i de danske LO-forbund, men uanset er dette et spørgsmål, der allerede nu vedrører de nordiske forbund, og som må forventes af blive adresseret i den nære fremtid.

For det fjerde betyder konvergensen med IT-branchen, der er relativ ung og derfor ikke har tradition for fagforeningsmedlemskab, at nyankomne medarbej-dere i branchen, ofte vælger ikke at organisere sig. På sigt er dette et problem der også skal adresseres af forbundene, og som det blev vist, er noget der allerede bliver prioriteret af de nationale forbund. Den øgede integration med IT-branchen er oven i købet en proces, der fremskyndes af den europæiske lov-givning, som det blev beskrevet i afsnit 1 om den nye direktivpakke på teleområ-det. Dette betyder igen, at forbundene på den ene side vil blive nødt til at arbejde tæt sammen med de andre ICT-forbund, og på den anden side blive mere op-mærksomme på de dele af telekommunikationsbranchen, der endnu står udenfor det kollektive aftalesystem. Som situationen er i dag, er de nordiske forbund stadigvæk relativt afhængige af de gamle monopolselskaber i forhold til 55 Udviklingen på dette område er anderledes i Danmark, hvor TKF/Dansk Metal stadig er det

altdominerende forbund i telekommunikationsbranchen, selvom akademikersammenslutningen i TDC er vokset de senere år.

56 Se www.lo.dk for mere informationen om LOs nye værdigrundlag og organisationsstruktur.

134

medlemmer. Telekommunikationsforbundet i Danmark har i foråret 2003 taget konsekvensen af netop det og har fusioneret med Dansk Metal, for at blive mindre sårbar overfor forandringer indenfor TDC. Det er således målet for det nye IT/Tele sekretariat, at skabe en brancheorganisation for alle medarbejdergrupper i ICT-erhvervene, som oven i købet ideelt set skal gå på tværs af hovedorganisationerne. I Finland blev netop eksistensen af mange forbund indenfor ICT-området og skillelinjerne mellem hovedorganisationerne peget på som en hindring for de finske forbunds arbejde. I Sverige kan det umiddelbart virke som om, at forbundet Sif har klaret sig bedst i forhold til branchens udvikling, men også der kan konkurrencen mellem forbundene under de forskellige hovedorganisationer være et problem, som kan svække målsætningen om at udvide det kollektive aftalesystem til de ikke-organiserede områder af både IT- og telekommunikationsbranchen. Også i Norge er forbundsmønstret ganske opsplittet og præget af den historiske opdeling mellem hovedorganisationerne, men med etablering af El & IT forbundet under LO, er der også skabt mulighed for et større samarbejde omkring sammensmeltningen af IT og telebrancherne, og derfor også med hensyn til at udvide forbundets eksi-stensgrundlag.

For det femte vil en stigning i betydningen af arbejdet på det internationale ni-veau, der er ressource- og tidskrævende, have den konsekvens, at forbundene vil skulle forhold sig til, hvordan forbundets prioriteringer kan legitimeres overfor det enkelte medlem. Som det blev nævnt i det danske kapitel, oplever repræsen-tanterne for TKF, at det til tider langsommelige arbejde i blandt andet den sociale dialog, kan være svær at forklare nytten af overfor medlemmerne, der ikke ople-ver synlige fremskridt i det daglige. Idet TKF/Dansk Metal nok er det forbund indenfor telekommunikationsbranchen i Norden, der er længst fremme med hen-syn til prioriteringen af det internationale arbejde, må det formodes, at de andre nordiske forbund vil komme til at opleve nogenlunde samme legitimitetsproble-mer i den nære fremtid.

Når dette sammenkædes med det sjette punkt, som omhandler forbundenes udfordringer på det koncernfaglige niveau, tegner der sig et komplekst billede af hvordan internationaliseringen af branchen på flere niveauer og måder afkræver, at forbundene er i stand til at legitimere deres arbejde overfor de nationale med-lemmer. I takt med at teleselskaberne ekspanderer til nye geografiske områder, vil der opstå et større behov for fagligt samarbejde på tværs af nationale grænser, hvad enten dette må blive i form af koncernfagligt samarbejde, eller igennem eu-ropæiske samarbejdsudvalg. Et af de vigtigste områder hvor de nordiske telesel-skaber har valgt at investere, er Central- og Østeuropa, hvor både TDC, Telenor og TeliaSonera har datterselskaber. Udvidelsen af EU, vil derfor medføre, at de europæiske samarbejdsudvalg indenfor moderselskaberne skal udvides, og andre vil skulle etableres. Forbundenes arbejde med især ESUerne vil da få større be-

135

tydning og kræve flere ressourcer, end tilfældet er i dag. Idet de nordiske forbund helst ser at repræsentanterne i ESUerne er tillidsvalgte personer, kan man for-mode, at forbundene i langt højere grad end hidtil, vil få en rådgivende rolle i især etableringsfasen af ESUerne. Bliver det tilfældet, vil det stigende behov for rådgivning og støtte omkring de europæiske samarbejdsudvalg kræve af de cen-trale forbund, at de kan fungere som kompetencecentre og koordinatorer for ar-bejdet i selskaberne.

Presset på de traditionelle telekommunikationsforbund sker altså fra flere si-der. Dels fra det politiske system gennem direktiverne, dels fra branchens gene-relle udvikling og dels fra UNI-International. Det har især stillet forbundet i Danmark og forbundene i Finland under et stærkt pres, som de større forbund i Sverige og Norge nemmere kan modstå. Det kan derfor formodes, at de finske forbund vil skulle adressere graden af centralisering i den nærmere fremtid, hvis der også i fremtiden skal være en effektiv organisering indenfor ICT-erhvervene.

Tendenserne peger derfor i retning af større koncentration på forbundsniveau, samtidig med en diversificering af forbundenes arbejde på henholdsvis det inter-nationale/europæisk niveau og det lokale niveau. På længere sigt må det formo-des, at de nationale forbund skal prioritere diskussionerne omkring den struktu-relle opdeling af forbund under hovedorganisationerne, og om denne traditionelle opdeling er formålstjenstlig i fremtiden.

136