Kvinnor som mördar

- ett diskursanalytiskt perspektiv

Adina Edvardsson

C-uppsats

Sociologi C2 - Ht12

Handledare: Fredrik Palm

Examinator: Hedvig Ekerwald

2

Sammanfattning

I Sverige idag är endast en femtedel av landets brottslingar

kvinnor, varför forskning gällande kriminalitet och dess struktur

tenderar att förbise kvinnor som begår brott. Uppsatsens syfte var

att studera hur det talas om kvinnliga mördare i media. Detta

ämnades undersöka med en diskursanalytisk ansats där

tidningsartiklar om två fall av kvinnliga mördare analyseras. De

diskurser som kunde urskiljas i talet om de kvinnliga mördarna

var den passiva och den aktiva gärningskvinnan samt relationella

diskurser. Kvinnorna talas antingen om som passiva och

irrationella eller som aktiva och planerande i sitt handlande.

Kvinnornas identiteter konstrueras i samband med par- och

familjerelationer. Resultatet relaterades och diskuterades med

tidigare forskning gällande synen på kvinnor som begår brott.

Avslutningsvis ges implikationer för framtida forskning på

området.

Nyckelord: Diskurs, Socialkonstruktionism, Kvinna, Passivitet,

Aktivitet, Relationer

3

Summary

In Sweden today one out of four criminals are female, therefor

research on criminality tends to overlook crimes committed by

females. This report aims to study how media talks about female

murderers. A discoursive analysis was used to study articles

from two Swedish newspapers. Two cases of murderers

committed by a female perpetrator were selected for the

analysis. Three major discourses was identified in how the

media talks about female murderers; the passive perpetrator, the

active perpetrator and discourses about relationships. The female

perpetrators where talked about as passive and subordinate or as

active and planning in their actions. The female identities where

closely related to their couple and family relationships. The

results and its implications were discussed and suggestions for

future research were given.

Keywords: Discourse, socialconstructionism, female, passivity,

activity, relationships

4

Innehållsförteckning 1. Inledning 5

1.1 Bakgrund 5

1.2 Syfte och frågeställningar 6

1.3 Disposition 6

2. Tidigare forskning 7

2.1 Kriminalitet som begrepp 7

2.2 Kvinnlig kriminalitet 8

2.2.1 Våldsbrott 9

2.2.2 Kvinnors kriminalitet- utveckling 10

2.3 Kvinnlighet och kriminalitet 11

2.3.1 Den passiva gärningskvinnan 12

3. Teori 12

3.1 Socialkonstruktionism 13

3.2 Diskursanalys 14

3.2.1 Makt och diskursskapande 16

3.2.2 Subjektet 17

3.3 Teori kopplad till kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar 17

4. Metod 18

4.1 Material 19

4.1.1 Urvalsprocessen 19

4.2 Diskursanalytisk metod 20

4.3 Förförståelse 22

4.4 Uppsatsens generaliserbarhet 22

5. Resultat 22

5.1 Två fall där kvinnor mördat 23

5.1.1 Fallet i Sandviken 23

5.1.2 Fallet i Växjö 23

5.2 Subjektspositioner 23

5.2.1 Kvinnan i Sandvikenfallet 23

5.2.2 Kvinnan i Växjöfallet 24

5.3 Våldsbrott – Mord 25

5.4 Kvinnor som mördar 26

5.4.1 Den passiva gärningskvinnan 26

5.4.1.1 Förövaren som offer 27

5.4.2 Den aktiva gärningskvinnan 28

5.4.2.1 Den brutala, planerande och känslokalla kvinnan 29

5.4.3 Relationella diskurser 30

5.4.3.1 Parrelation 30

5.4.3.2 Familjerelation 31

5.4.3.3 Hemmet 31

5.4.4 Antagonism i talet om de kvinnliga mördarna 32

6. Diskussion 33

6.1 Hur talas det om kvinnlig kriminalitet i media? – En summering 33

6.1.1 Diskurser i talet om morden 33

6.1.2 Diskurser i talet om kvinnorna som mördar 33

6.2 Talet om kvinnliga mördare i relation till tidigare forskning och teori 35

6.2.1 Den passiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 36

6.2.2 Den aktiva kvinnan i relation till tidigare forskning och teori 37

6.2.3 Relationella diskurser i relation till tidigare forskning och teori 38

6.3 Implikationer för framtida forskning 40

7. Litteraturförteckning 42

5

1. Inledning

Denna uppsats bygger på en diskursiv analys av texter som beskriver två fall av kvinnor som

mördar. I kommande underavsnitt presenteras uppsatsens syfte, en bakgrund till ämnesvalet

samt en beskrivning av kommande avsnitt.

1.1 Bakgrund

I Sverige var år 2011 ungefär 17 procent av landets lagförda kriminella kvinnor (BRÅ.

2011:23). Det innebär att det för varje kriminell kvinna finns fyra kriminella män. Teorier

som ämnar beskriva och förklara kriminalitetens strukturer och utveckling samt behandlar

kriminella individer riskerar därför att endast förklara mäns kriminalitet medan kvinnors

kriminalitet förbises (BRÅ, 2007:375). Kvinnor och mäns kriminalitet skiljer sig inte bara åt

när det gäller antalet kriminella, utan skiljer sig även åt i vilken typ av brott som begås.

Kvinnor begår mindre grova och mindre våldsamma brott än män (Bergström, 2004:38) De

brott som flest kvinnor är misstänkta för är mened, stöld, snatteri, ärekränkning, bedrägeri och

allmänfarlig vårdslöshet. När det handlar om grövre brott såsom mord, dråp, misshandel med

dödlig och utan dödlig utgång, rån och grovt rån ligger andelen kvinnor på mellan 5 och 10

procent av totala antalet brottsmisstänkta (BRÅ, 2007:375). Något som dock inte får förbises

är att det även finns likheter mellan mäns och kvinnors kriminalitet där den övergripande

brottsstrukturen är någorlunda likartad, trots att antalet misstänkta kvinnor är färre. Kvinnor

och män som begår samma sorts brott liknar också varandra åldersmässigt där exempelvis

unga män och unga kvinnor som representerar den största andelen av misstänkta för

misshandel (Ibid:376).

Könstillhörighet kan ses som en betydelsefull faktor för hur en persons kriminella bana kan

komma att se ut, och hur den kriminella utvecklingen ter sig samt vilka typer av brott som

personen är benägen att begå. Hur könstillhörighet påverkar kriminalitet kan förklaras med

biologiska modeller där exempelvis testosteronnivå ges som orsak till könsskillnaderna i

kriminalitet, men detta saknar stöd i forskning (Bergström, 2004:37). Andra förklaringar till

hur könstillhörighet påverkar kriminalitet är sociala faktorer. Sociala faktorer som

förklaringsmodell beskriver hur könsroller, normer och värderingar formar individer olika

beroende på könstillhörighet, och att den manliga könsrollen ses som mer förenlig med

kriminalitet än den kvinnliga könsrollen. förklara den snedfördelning som bevittnas mellan

könen i andelen misstänkta för brott (BRÅ, 2007:373). Ur ett socialkonstruktionistiskt

perspektiv ses kvinnliga kriminella som konstruktioner skapade av samhället, av individer i

6

samspel med varandra. Kvinnor som begått brott har ofta konstruerats som passiva,

underordnade och psykiskt sjuka. Kvinnliga förövare har därför framställts som offer,

antingen för sin situation eller för sin psykiska sjukdom. (Lander, Pettersson & Tiby,

2003:256)

Uppsatsen ämnar att med en diskursanalytisk ansats undersöka hur två kvinnor som mördat

konstrueras i media genom att studera tidningsartiklar och hur man talar om de kvinnliga

förövarna. De artiklar som valts beskriver två kvinnor som begått och blivit dömda för mord.

Våldsbrott, vilket är kategorin som innefattar mord, är som tidigare nämnt ett brott som en

liten andel kvinnor är misstänkta ha begått. Våldsbrott får uppmärksamhet i media vilket

underlättar för uppsatsens syfte att göra en diskursanalys av talet om kvinnor som mördar i

artiklar. Våldsbrott begångna av en kvinna är ovanliga i jämförelse med våldsbrott begångna

av en man, och det är då intressant att studera hur de kvinnliga förövarna beskrivs och hur

talet i media konstruerar de två fallen där kvinnor mördat.

Att studera texterna gällande de två kvinnorna som mördat; hur kvinnorna framställs och

konstrueras i media är ett steg på vägen mot en ökad förståelse av kvinnor som begår brott.

Genom att studera talet om kvinnliga mördare i de två fallen och vilka diskurser som är aktiva

kan detta ge en insikt i ett större perspektiv om hur kvinnlig kriminalitet konstrueras i media.

Vilket vore betydelsefullt för förståelsen av kvinnor som begår brott, då detta är en grupp som

förbises i studier av större kriminella strukturer.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att studera hur två kvinnlig mördare konstrueras i media. Detta

ämnas undersöka med en diskursanalytisk ansats. Den huvudsakliga frågeställningen som

uppsatsen ämnar besvara är hur det talas om kvinnor som mördar i media.

Vilka diskurser är aktiva i talet om de två kvinnliga mördarna?

Hur talas det om de kvinnliga förövarna i förhållande till aktivitet och passivitet?

Finns det motsättningar (antagonister) i talet om de kvinnliga förövarna?

1.3 Disposition

Uppsatsens disposition har följande ordning: Tidigare forskning kommer ge en bakgrund till

kvinnlig kriminalitet, hur kvinnlig kriminalitet ser ut i Sverige och hur forskning kring

kvinnlig kriminalitet bedrivs. I avsnittet teori kommer vald teori, socialkontruktionism och

diskursanalys, att beskrivas. Sedan kommer vald metod, i detta fall diskursanalys, presenteras.

7

Här presenteras hur diskursanalysen används mer praktiskt för att analysera texter. Därefter

kommer studiens resultat presenteras, för att sedan diskuteras i avsnittet diskussion, där även

förslag ges på framtida forskning.

2 Tidigare forskning

Detta avsnitt redovisar för relevant forskning när det gäller kvinnor som begår brott.

Inledningsvis kommer det redogöras för begreppet kriminalitet för att ge en bakgrund till

brottslighet i allmänhet. Därefter presenteras statistik gällande kvinnor som begår brott. Här

presenteras olika typer av brott för att ge en inblick i hur kvinnlig kriminalitet ser ut i olika

aspekter av brottslighet.1 Sedan presenteras statistik gällande kvinnor som begår eller är

misstänkta för våldsbrott. Statistiken gällande våldsbrott redovisar för olika typer av

våldsbrott, där även mord ingår. Därpå redogörs för hur kvinnors brottslighet har utvecklats

under åren. Avslutningsvis ges en redogörelse för tidigare forskning gällande kvinnlighet och

kriminalitet.

2.1 Kriminalitet som begrepp

Svensk lagstiftning har stiftat att ett brott är en gärning som finns beskriven i brottsbalken

(Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1§). Brottsbalken samlar de lagar som behandlar brott och

bestämmer vilket straff en person som begår brottet i fråga ska dömas till. Brottsbalken

innefattar olika kapitel vilka behandlar olika former av brott, exempelvis tredje kapitlet som

behandlar brott mot liv och hälsa. Ett brott är en handling som begås uppsåtligen (Brottsbalk

1962:700 1 kap 2§) och en person som begår brott ska dömas till det straff som i brottsbalken

står föreskrivet. (Brottsbalk 1962:700, 1 kap 1 §) Kriminalitet kan beskrivas såsom ovan, med

stöd i brottsbalken, men det finns även alternativa beskrivningar av var kriminalitet är och hur

det ska definieras. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv existerar inte kriminalitet i sig

utan kriminalitet är konstruerat av samhällets normer och regler, där handlingar tillskrivs en

kriminell betydelse endast inom vissa sociala ramar. En kriminell handling är en handling

som begås i en viss social kontext där denna handling ses som avvikande. Om handlingen

istället sker i en annan kontext där denna är socialt accepterad eller inte ses som avvikande får

handlingen en annan betydelse (Christie, 2005:17). Ett exempel som kan ges till detta är

handlingen där en person använder sina knytnävar och slår en annan person. I kontexten av en

park eller en gata så behandlas detta som en misshandel, men i kontexten av en

1 Statistiken för kvinnor som begår brott kommer att presenteras tillsammans med statistik för män som begår

brott. Detta för att sätta den kvinnliga brottsligheten i ett jämförande perspektiv. Statistiken gällande män som

begår brott kommer dock inte användas i samband med resultatredovisningen.

8

boxningsmatch beskrivs handlingen som en sport och ren och skär underhållning. En handling

blir kriminell först då en oönskad handling genomgått ett meningsskapande, för att sedan

enligt lag slås fast som kriminell. Begreppet kriminalitet kan ses som en ansats för att

klassificera och döma oönskade handlingar (Christie, 2005:22).

Kriminalitet och kategoriseringen av kriminella har länge varit ett område där forskning

bedrivits. Under 1800-talet studerade man kriminella och försökte kartlägga vem som blir

kriminell, då med fokus på karaktärsdrag och utseendemässiga attribut. Denna forskning

riktades mot män då de generellt begick flest brott (Bergström, 2004:23) Här sökte man

individer som, med utgångspunkt i den evolutionella utvecklingen, kunde förstås som lägre

stående. Forskningen utvecklades sedan till att se kriminalitet som en psykologisk defekt, där

kriminalitet sågs som en samhällelig sjukdom eller en psykisk sjukdom hos individen. Sedan

började sociala förhållanden ses som en förklaringsmodell till kriminalitet där fattigdom,

utanförskap och kulturella konflikter orsakar att individer begår kriminella handlingar

(Lander, Pettersson & Tiby, 2003:36).

2.2 Kvinnlig kriminalitet

När begreppet brottslighet behandlas och beskrivs i forskning är det ofta mäns kriminalitet

som hamnar i fokus då kvinnors brottslighet utgör en liten del, endast en knapp femtedel, av

den totala brottsligheten. Analyser av brottslighetens struktur och utveckling som utgår från

den totala brottsligheten i samhället riskerar att förbise den kvinnliga kriminaliteten (BRÅ,

2007:373). Enligt Brottsförebyggande rådet uppgick år 2011 andelen lagföringsbeslut

gällande kvinnor till 17 procent av de totala lagföringsbesluten (BRÅ, 2011:23).

Lagföringsbeslut innebär samtliga personer som förklarats skyldig till ett brott. Av denna

statistik att döma är färre kvinnor benägna att begå brott, då det på en kriminell kvinna går

fyra kriminella män.

Skillnaden mellan könen i brottsbenägenhet är inte det enda som skiljer dem åt, det finns även

en skillnad mellan könen i vilken typ av brott som begås. Den kvinnliga kriminaliteten tar sig

ofta uttryck i vad samhället anses vara mindre grova brott. Här följer en redovisning av olika

typer av brott och andelen kvinnor som år 2007 var misstänkta. Det brott med flest kvinnliga

misstänkta är mened där hälften av det totala antalet misstänkta är kvinnor. För brott som

stöld och snatteri är 36 procent av totala antalet misstänkta kvinnor. En tredjedel av de som är

misstänkta för ärekränkning, bedrägeri, och allmänfarlig vårdslöshet är kvinnor. När det gäller

förfalskningsbrott, våld mot tjänsteman och förskingringsbrott är en femtedel av det totala

9

antalet misstänkta kvinnor. Vad gäller sexualbrott var endast två procent, av det totala antalet

misstänkta, kvinnor. Andelen kvinnor misstänkta för rån eller grovt rån var fem procent.

Kvinnor i åldrarna 15 till 17 år är den åldersgrupp som är mest brottsaktiv. Detta minskar

sedan stadigt ju äldre kvinnorna blir (BRÅ, 2007:377). Detta stämmer även överens med män

och deras brottsaktivitet i olika ålderskategorier. Män är, liksom kvinnor, mest brottsaktiva

när de är unga. Det finns även likheter mellan könen om man ser till vilka brottstyper som är

de mest förekommande. För både kvinnor och män är olika former av stöldbrott samt hot- och

våldsbrott de vanligaste brottstyperna. Andelen män och andelen kvinnor som begår dessa

skiljer sig däremot åt, och även hur dessa brott tar sig uttryck skiljer sig åt(Ibid, 376)

När det talas om brottslighet och statistik över antalet misstänkta eller dömda brottslingar så

är det viktigt att ha i åtanke att dessa brott som innefattas av statistiken endast är de som

kommer till myndigheternas kännedom. Det finns mörkertal som består av brott som aldrig

blir anmälda eller där man aldrig finner och kan döma förövaren (BRÅ, 2007:378) Detta är en

viktig aspekt när brottsstatistik diskuteras men mörkertal är inget denna uppsats kommer att

beröra ytterligare.

2.2.1 Våldsbrott

Våldsbrott benämns i Brottsbalken (1962:700) tredje kapitel som brott mot liv och hälsa. Här

har alla brott där en person åsamkar en annan skada oberoende av utgång. Våldsbrott

innefattar misshandel, grov misshandel, dråp, mord, vållande till annans död, vållande till

kroppslig skada eller sjukdom och framkallande av fara för andra (Brottsbalk kap 3 § 1-9).

För dråp och misshandel med dödlig utgång var nio procent av det totala antalet misstänkta

kvinnor. Elva procent av de misstänkta för försök till mord eller dråp var kvinnor. För

misshandel och grov misshandel där brotten ej fick dödlig utgång var 13 procent av det totala

antalet misstänkta kvinnor och samma procent gäller för vållande till annans död. (BRÅ,

2007:375) När det gäller misshandel är det yngre ålderskategorier mellan 15 och 39 år som

har störst andel misstänkta kvinnor, medan det är färre kvinnor äldre än 39 år som misstänks

för misshandel (BRÅ, 2007:382).

Kvinnor som misshandlar utsätter vanligtvis en annan vuxen kvinna för våld; i hälften av

misshandelsfallen med en kvinnlig förövare är offret en kvinna. Misshandel där män över 15

år faller offer för en kvinnas våld är 30 procent av fallen. Övriga är mot barn mellan åldrarna

10

0-14 år (BRÅ, 2007:383). I de flesta fall har förövaren och brottsoffret en relation till

varandra, till exempel en bekantskaps- eller familjerelation (Ibid.).

Inom kriminologisk forskning har våld diskuterats som ett sätt att utöva dominans och

markera maskulinitet. Våld och våldsbrott har varit ett verktyg för att konstruera manlighet,

ett verktyg för individen att framställa sig som maskulin. Hur kan då kvinnors våldsutövande

diskuteras? Är våld ett sätt även för kvinnor att uppvisa någon slags maskulinitet, eller kan

kvinnors våld ses som ett uttryck av femininitet? Begreppet våld kanske snarare ska

problematiseras och istället för att ses som ett uttryck av maskulinitet istället studeras som en

handling med koppling till både maskulinitet och femininitet (Lander et al, 2003:140).

2.2.2 Kvinnors kriminalitet - utveckling

Antalet kvinnor som begått brott och lagförts för dessa ökade gradvis mellan år 2002 och år

2009. Arton procent av det totala antalet lagföringsbeslut var lagföringsbeslut gentemot

kvinnor (BRÅ, 2011:23). Detta innebär att andelen lagförda kvinnor mellan år 2009 och 2011

minskade med en procentenhet till 17 procent (Ibid). Antalet kvinnor som misstänktes för

brott år 2007 var 12 879 fler än antalet kvinnor som misstänktes för brott 1975. Antalet

misstänkta män ökade med ungefär samma antal år 2007 jämfört med år 1975. Den största

ökningen av antalet misstänkta kvinnor skedde mellan år 1975 och år 1993. Sedan följde en

nedgång av antalet misstänkta kvinnor för att sedan kring år 1999 återigen öka. Denna

nedgång förklaras med ett stort bortfall i data under detta år. Jämfört med brottsutvecklingen

för män så har ökningen efter år 1999 varit större för antalet misstänkta kvinnor. Trots denna

ökning är antalet brottsmisstänkta kvinnor betydligt färre än antalet brottsmisstänkta män,

även om avståndet mellan de två grupperna tenderat att minska sedan år 1975. År 1975 var

exempelvis elva procent av det totala antalet brottsmisstänkta kvinnor jämfört med år 2011 då

17 procent var kvinnor (BRÅ, 2007:386). Orsaker till den ökning statistiken visar kan vara att

det skett en förändring i den samhälleliga strukturen. En ökad jämställdhet i yrkeslivet och

familjelivet gör att kvinnors och mäns samhälleliga roller närmar sig varandra, vilket också

kan påverka mäns och kvinnors benägenhet att begå brott (BRÅ 2007:374).

När det gäller olika brottstyper så minskar skillnaderna mellan män och kvinnor. När det

gäller hot- och våldsbrott har antalet misstänkta kvinnor ökat med 86 procent under perioden

1995 till 2007, närmare bestämt från cirka 2 500 kvinnor år 1995 till 4 700 kvinnor år 2007.

Motsvarande ökning för män är 26 procent (BRÅ, 2007:389). Detta innebär att antalet

11

kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrott sakta närmar sig antalet män misstänkta för hot-

och våldsbrott.

Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv finns en problematik gällande beskrivningar av

ökad eller minskad brottslighet. Kriminologen Christie befäster denna problematik och menar

att kriminalitet är skapat av normer och regler och är egentligen inte bestämda. Statistik kring

kriminalitet kan därför användas för att se vad samhället för tillfället uppfattar som avvikande

och oönskat beteende och hur dessa avvikelser bör angripas (Christie 2005:29). Ett perspektiv

på att statistik över kvinnlig kriminalitet ökar eller minskar kan därför vara att samhällets syn

på vad som är och inte är kriminellt kan ha förändrats eller att synen på kvinnor som förövare

har förändrats. Detta kan möjligtvis vara svårt att urskilja under ett så kort tidsspann som det

som redovisades ovan, men är trots allt ett viktigt perspektiv att reflektera kring då ökad eller

minskad brottslighet studeras.

2.3 Kvinnlighet och kriminalitet

Kvinnlighet beskrivs enligt forskning med ord som moral, moderskap och dygd. Den

kvinnliga normen uppvisar kvinnan som en moralbärare med en naturlig modersinstinkt; en

känsla för omsorg och omhändertagande (Lander et al, 2003:38). Kvinnan beskrivs som

passiv, underordnad, svag och irrationell (Ibid:142). Hon förväntas vara mindre aggressiv och

mindre maktlysten, och känna mer empati och ansvar jämfört med män (BRÅ, 2007:374). En

kvinna antas även generellt vara mindre benägen att ta risker än män (Ibid:373). En kvinna

som begått en kriminell handling avviker från de ovan presenterade förväntningar samhället

har på kvinnor och deras agerande. Den kriminella och avvikande kvinnan är en individ vars

subjekt och agerande skiljer sig från normer och förväntningar samhället har på kvinnligheten

(Lander et al, 2003:39). Att en individ kan ses som avvikande och att ett fenomen som

avvikelse existerar i samhället kan beskrivas som en konstruktion. En sådan konstruktion av

en social ordning ses som naturlig (Ibid:37). Den kvinnliga sociala ordningen har den

normativa kvinnligheten som högsta ordning och den avvikande kvinnligheten som lägsta

ordning. Kvinnan kontrolleras genom föreställningar om den avvikande kvinnan, genom

uttryckta förväntningar på hur hon bör agera, hur hon bör se ut, hur hon bör föra sig för att

inte ses som avvikande. Kvinnan bör agera på ett anständigt sätt för att inte av andra uppfattas

som avvikande från normer (Ibid:39). En kriminell kvinna har genom historien stämplats som

en dålig, avvikande kvinna. Hon har inte setts som en riktig kvinna utan hon är maskulin och

ofeminin. Kriminella kvinnor har även beskrivits som mentalt sjuka och kriminaliteten

12

förklaras utifrån deras biologi, inte utifrån de samhälleliga förhållanden som kan tänkas

orsaka kriminalitet (Ibid:151).

2.3.1 Den passiva gärningskvinnan

Kvinnan och kvinnlighet beskrivs med ord som passiv, underordnad och svag vilket även

påverkar synen på den kvinnliga förövaren. En kvinna som begått ett brott och dömts för detta

ges ofta en offerroll. Hennes brott förklaras med att hon hela livet dominerats och utnyttjats

av män, eller att hon tidigare varit utsatt för övergrepp från män (Lander et al, 2003:256). Den

kvinnliga kriminaliteten genomsyras av det faktum att kvinnor ses som passiva och

underordnade män. Den kvinnliga brottslingen beskrivs inte ha agerat av egen fri vilja, vilket

ofta är fallet då män begår brott (Ibid:264). Att orsaken till att en kvinna begått ett brott

förklaras med psykisk sjukdom bidrar också till att ge en passiv bild av kvinnan som förövare,

där hon agerat irrationellt och till följd av sin psykiska störning (Ibid.151).

3. Teori

Uppsatsen bygger på en socialkonstruktionistisk teori vilken har som utgångspunkt att

verkligheten är konstruerad i social interaktion mellan individer. Detta innebär att

samhälleliga fenomen inte existerar naturligt utan skapas i interaktion(Alvesson & Sköldberg,

2008:86). Begreppet och diskursen kvinnlig kriminalitet kommer med hjälp av en

diskursanalytisk metod studeras och problematiseras. Diskursanalys grundar sig på tanken om

att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggd av diskurser. Diskurser innebär en sorts

allmän syn på verkligheten, ett gemensamt sätt att förstå och tala om verkligheten (Winther

Jörgensen & Phillips, 2000:7). En diskursanalytisk metod studerar därigenom sociala

fenomen i text och tal, där kategoriseringar och beskrivningar av sociala sammanhang eller

praktiker framgår (Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Genom dessa kategoriseringar och

beskrivningar konstrueras verkligheten och diskurser framträder. Diskurser kan ses som

skapade av olika maktförhållanden i samhället. Dessa maktförhållanden kan beskrivas som

styrkeförhållanden som existerar på olika nivåer i samhället. Dessa styrkeförhållanden

uppkommer i relationen mellan två eller fler individer, mellan grupper, mellan institutioner

och mellan kulturer (Foucault, 1976:103). Subjektet, individens tankar, handlingar och

uppfattning om sin egen identitet ses som konstruerade av diskurser. Diskurserna sätter ramar

för hur individen ska agera och tänka och beroende på vilken diskurs som är aktiv i vilken

kontext så agerar individen därefter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49). I kommande

avsnitt kommer en grundligare genomgång av teorin och relevanta begrepp presenteras.

13

3.1. Socialkonstruktionism

Socialkonstruktionismen härrör från tankar om att verkligheten är socialt konstruerad, att

verkligheten är en produkt av social interaktion mellan människor. Socialkonstruktionismen

riktar kritik mot att sociala företeelser ska betraktas som naturliga, och teorin är kritisk

gentemot det som kan kallas självklar kunskap. Socialkonstruktionismen studerar

samhälleliga sociala fenomen som konstruktioner skapade av individer i samspel med

varandra. (Alvesson & Sköldberg, 2008:85) Studierna av hur verkligheten konstrueras i den

sociala interaktionen mellan individer fokuserar på hur tecken, symboler och språk används

för att kategorisera och konstruera sociala fenomen. Språket ger individen ett kunskapsförråd

som sedan används för att tolka sociala situationer och avgör även individens agerande i

sådana situationer (Ibid).

I relationer mellan individer skapas rutiner och vanor för hur man hanterar just en sådan social

situation, dessa vanor och rutiner påverkar sedan individernas agerande i efterföljande sociala

situationer. Individen skapar kategorier för att lättare förstå sin omgivning. Dessa kategorier

skapas och omskapas då individen observerar och tolkar socialt samspel mellan andra

individer i olika kontexter (Ibid:86). Människans tendens att kategorisera omvärlden

underlättar för henne och hennes sätt att leva. Genom att snabbt förstå att det är ett träd, en

hund eller en människa vi ser så sparar vi på vår tolkningsförmåga. Vi behöver inte tänka efter

och tillskriva en tolkning till objekt vi sett förut. (Passer, Smith, Holt, Brenner, Sutherland &

Vliek, 2008:633) Kategorier som delar upp individer i män, kvinnor, svenskar, spanjorer

består av ett nätverk av begrepp som beskriver hur dessa individer agerar, vad som är typiskt

för kategorins utseende, vilka sociala förhållanden de härstammar ifrån. Kategorin bygger på

en stereotyp, en genomsnittlig mall skapad av en mängd tolkningar av individer som anses

tillhöra samma kategori. Berger och Luckmann definierar denna process som typifiering

(Berger & Luckmann, 1998:43). De diskuterar fenomenet typifiering som en institution, där

handlingar förväntas utföras av en viss typ av aktör. Individer agerar utifrån fasta tanke- och

handlingsmönster och genom vanemässiga handlingar skapas ständigt institutioner där

enskilda aktörers agerande kan ses som bestämt av typifiering (Ibid:69).

Den socialkonstruktivistiska teorin menar att varje individ har olika versioner av verkligheten,

och varje individ är även medveten om att alla inte har samma erfarenhet i livet som denne

har. Verkligheten blir på så vis subjektiv eftersom alla inte tolkar och agerar utifrån samma

utgångspunkter. Trots att varje individs verklighet är subjektiv så samexisterar vi och utgår

från en verklighet som bygger på en slags commonsense-kunskap. Commonsense-kunskap är

14

den sorts kunskap individer delar om sociala samhälleliga situationer, hur vi agerar i det

vardagliga livet (Berger & Luckmann, 1998:32). Exempelvis använder individer en

commonsense-kunskap när de delar tankar om och agerar likadant i sociala kontexter, där

individer i till exempel ett klassrum agerar såsom elever bör agera, eller som en lärare bör

agera enligt deras commonsense-kunskap. Kvinnans normativa roll som moderlig,

omhändertagande och ansvarstagande kan också ges som exempel på commonsense-kunskap.

Det är denna commonsense-kunskap som socialkonstruktionismen ämnar ifrågasätta och

kritisera. Genom att ifrågasätta, vrida och vända på begrepp som av allmänheten anses

självklart så upptäcks nya perspektiv av verkligheten. Röster som tidigare varit stumma får

möjlighet att tala. En verklighet som är konstruerad i social interaktion kan på så vis kunna te

sig på ett helt annat sätt om konstruktionen vore annorlunda. Vår commonsense-kunskap

speglar endast den verklighet vi tror och uppfattar som sann, men om bilden av verkligheten

plötsligt förändras så anpassas även vår commonsense-kunskap.

3.2. Diskursanalys

Teorin grundar sig på tankar om att vår sociala verklighet och vårt språk är uppbyggda av

diskurser. Diskurser kan definieras som ”ett bestämt sätt att tala om eller förstå världen (eller

snitt av världen” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Diskursanalys används då för att

studera tal och text och därigenom även studera sociala sammanhang och sociala praktiker

(Alvesson & Sköldberg, 2008:460). Diskursbegreppet utgår från en konstruktionistisk

grundtanke där språket konstruerar hur vi förstår och förhåller oss till verkligheten. Då vi

genom språket tolkar och diskuterar verkligheten konstruerar vi den samtidigt. Bilden vi har

av verkligheten är en subjektiv representation som konstrueras utifrån de erfarenheter och

diskurser som präglar vår person (Ibid).

Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt kan innebära att man studerar diskurser, vilket man kan

beskriva som det tidigare nämnda begreppet commonsense-kunskap, det vill säga det som tas

för givet i samhället. Genom språket kategoriserar vi vår verklighet då talet är inte bara är

begränsat till det som ses som socialt och kulturellt accepterat utan även sätter dessa gränser

(Alvesson & Sköldberg, 2008:465). Diskurser skapar föreställningar hos både omgivningen

och individen själv om hur denne förutsätts agera i en viss kontext. Genom att ge olika

beteende olika mening skapar vi kategoriseringar av vad som är ett lämpligt samt olämpligt

beteende (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48). Beroende på social kontext kan även ett

beteende som tolkas som olämpligt eller avvikande i ett sammanhang tolkas som helt naturligt

i ett annat. Exempelvis kan en individ stå och skrika på en fotbollsmatch men om samma

15

individ skulle agera på samma sätt i en kontext som ett klassrum skulle beteendet uppfattas

som avvikande.

I språket finns olika diskurser för olika fenomen, dessa skapas och omskapas då de kommer i

kontakt med varandra. En händelse kan beskrivas och tolkas utifrån flera olika diskurser

beroende på observatörens, alltså den tolkandes, erfarenheter (Winther Jörgensen & Phillips,

2000:16, Alvesson & Sköldberg, 2008:465).

Diskurser kan även omfatta olika stora delar av verkligheten. Diskursordning är ett begrepp

som beskriver hur en diskurs kan innefatta flera mindre diskurser. Till exempel innefattar

diskursen och kategoriseringen kvinna flera underdiskurser som beskriver hur en kvinna bör

agera i sociala sammanhang, hur en kvinna ser ut et cetera. Diskursen kriminell innefattar

underdiskurser som till exempel kan delas upp i individer som begår olika sorters kriminalitet

eller straffade och ostraffade kriminella.

Diskursanalys är kritisk mot försök att spegla verkligheten genom metoder där data undersöks

för att finna ett mönster. Kritiken riktas främst mot att resultat vid sådana undersökningar

tenderar att reducera den variation man finner i resultatet. Resultatet används sedan för att

utveckla kategorier och för att se mönster i beteende. Diskursanalysen vill istället fokusera på

just variation som intressant att studera och även hur kategorier begränsar denna variation.

Diskursanalytiska studier fokuserar på hur individer använder språket för att konstruera deras

verklighet, hur kontexten kan tänkas påverka och vilken funktion deras uttalande fyller

(Alvesson & Sköldberg, 2008:462). Diskursanalysen påpekar att det borde finnas en större

försiktighet i att dra slutsatser av språkliga uttalandet eller texter, och istället uppmärksamma i

vilken kontext detta uttalande eller denna text sker i (Ibid:468).

3.2.1 Makt och diskursskapande

Michel Foucault beskriver sitt sätt att arbeta som ett sätt att blottlägga omedveten kunskap.

Sådan omedveten kunskap definieras som något som existerar utanför forskarens medvetande

men ändå är en del av den vetenskapliga diskursen. Paralleller kan här dras till commonsense-

kunskap och det commonsense-kunskap utesluter. Diskurser existerar i alla tidsepoker och det

är reglerna för hur diskurser formas och skapas som Foucault intresserar sig för (Harrington,

2005:207). Foucault diskuterar begreppet diskurs med utgångspunkt i begreppet makt. Han

menar att diskurser uppkommer slumpmässigt och att makt styr hur diskurser utvecklas

(Alvesson & Sköldberg, 2008:369). Makt utövas genom de diskurser makten skapar, genom

att skapa diskurser som talar om och beskriver ett, enligt makten, normalt och accepterat

16

beteende (Harrington, 2005:211). Exempelvis kan diskursen kvinnlighet diskuteras ur ett

maktperspektiv där normer och allmängiltiga värderingar om hur en kvinna bör vara och se ut

konstraterat med den avvikande kvinnan skapar ett maktförhållande. Det finns ett rådande hot

om att kvinnor som inte lever upp till normen för kvinnlighet ska ses som avvikande och

maskulina. (Lander et al., 2003:37)

Foucault beskriver att det finns en relation mellan makt och kunskap där kunskap resulterar i

makt vilket resulterar i diskurs, där ny kunskap omskapar verkligheten och diskurser som

beskriver den. Men makt resulterar även i kunskap där makten i samhället avgör vad som är

värdefull kunskap, och utifrån detta omskapas diskurser så de beskriver verkligheten såsom

makten förutsätter (Alvesson & Sköldberg, 2008:373). Makt i den mening Foucault syftar till

är inte den makt en individ har över en annan individ, utan han definierar makt som den makt

som är spridd över olika sociala praktiker (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20). Makten

bygger på en mångfald av inneboende styrkeförhållanden som organiserar området där de

fungerar. Styrkeförhållandena finner kraft i varandra genom oupphörlig kamp mellan

motsättningar där makten förstärks eller omvandlas (Foucault, 1976:103). I varje relation och

i varje ögonblick skapas makt, makten styr hur diskurser, kunskap, institutioner och

subjektiviteter konstitueras (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:20).

Diskurser kämpar ständigt mot varandra om ställningen som den rådande diskursen (Ibid:13).

När en diskurs går segrande ur kampen råder hegemoni, verkligheten talas och beskrivs

utifrån den segrande diskursens perspektiv. Andra diskurser osynliggörs dock. Vår sociala

verklighet befinner sig i en ständig förändring där diskurser avlöser varandra och verkligheten

omformas ständigt.

Foucault diskuterar även normer som finns i samhället. Han fokuserar främst på normen om

tvåsamhet, heterosexualitet, fortplantning som mål för sexuell aktivitet och normer som

beskriver vad som är normalt sexuellt beteende beroende på ålderkategori. Sexuella beteenden

som inte överensstämmer med normen klassas som perversa (Foucault, 1976:59). Att

kategorisera och klassificera beteenden som normala och utifrån detta skapa normer kan även

appliceras på andra aspekter i samhället, inte endast synen på sexualitet. Normer som

beskriver ett normalt beteende i den rådande diskursen får även en motsats, vilken ses som

underlig och ej passande. Makten kan då skapa censur och förbud gentemot beteenden som

avviker, där hot om straff om avvikelsen fortsätter försöker tygla och dämpa beteendet

(Ibid:96).

17

3.2.2 Subjektet

Individens medvetna och omedvetna tankar, självförståelse, upplevelser, känslor och

individens förhållningssätt till världen kan beskrivas med begreppet subjekt (Alvesson &

Sköldberg, 2008:415). Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt uppvisar en kritik gentemot

subjektet då det beskrivs som medvetet handlande, autonomt och att det sociala samspelet

kretsar kring individen. Ur ett diskursanalytiskt/socialkonstruktionistiskt perspektiv menar

man istället att den sociala omgivningen och kontexten formar individen (Winther Jörgensen

& Phillips, 2000:21). Individens tankar, upplevelser och medvetna konstrueras av den

språkliga kontexten genom begränsningar av subjektets uttryck (Alvesson & Sköldberg,

2008:415). Genom språket konstitueras individens identitet och subjekt, genom att studera

språket, tal och text, och diskurser det är uppbyggt kring kan vi då även studera subjektet

utifrån det sociala som konstruerat det. Subjektet konstrueras inte enbart av en diskurs utan att

flera diskurser är aktiva vid olika tillfällen och på så sätt konstruerar subjektet. Exempelvis

kan en individ i en kontext vara student, i en annan patient och i en tredje mamma. Olika

subjektsformer aktiveras då beroende på vilket diskursivt fält vi befinner oss i (Winther

Jörgensen & Phillips, 2000:49, Alvesson & Sköldberg, 2008:416). Genom bli benämnd som

till exempelvis mamma så anammar individen en identitet som mamma. Varje individs egen

bild, kategori och erfarenhet av hur en mamma agerar påverkar då hur individen själv agerar

och anammar identiteten som mamma (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:48).

3.3. Teori kopplad till begreppet kvinnlig kriminalitet och kvinnor som mördar

Med utgångspunkt i socialkonstruktionistisk teori kommer talet om de kvinnliga mördarna att

undersökas och problematiseras. Den kvinnliga förövaren som subjekt kan studeras som en

konstruktion av sociala interaktioner, där kontext och samhällets beskrivning av hennes

handling skapar hennes kriminella identitet. Kriminalitet, och även mord, i sig är ett begrepp

som inom socialkonstruktionismen ses som en konstruktion skapad i social interaktion.

Kriminalitet är enligt socialkonstruktionismen inget naturligt existerande socialt fenomen utan

konstrueras då en handling tillskrivs en betydelse som är beroende av i vilken kontext

handlingen utförs och vem som utför handlingen. Exempelvis om en individ tar något från en

annan individ utan lov så skulle detta kunna tillskrivas betydelsen av stöld. Men om

situationen var så att en dotter tog pengar ur mammas plånbok utan lov skulle detta inte

rubriceras som stöld. Kontexten och vem som utförde handlingen påverkar på detta sätt vilken

betydelse en handling får. Kvinnan är enligt en socialkonstruktionistisk teori också en social

konstruktion där en könsroll konstruerats och där samhället förväntar sig att en kvinna ska

18

agera, tala och se ut på ett visst sätt. Berger och Luckmann beskriver detta som typifiering,

vilket man skulle kunna beskriva som ett skapande av stereotyper. Specifika handlingar

förväntas utföras av en viss person, exempelvis att städning och matlagning förväntades

utföras av en kvinna enligt gamla könsroller. Den kvinnliga kriminaliteten som konstruktion

kan exempelvis ta sig uttryck i att kvinnor som förövare ofta ses som offer trots att de begått

en kriminell handling eller att en viss sorts brott kopplas till eller inte kopplas till en kvinnlig

förövare.

Den kvinnliga förövaren kan diskuteras ur Foucaults maktperspektiv. Foucaults maktbegrepp

innebär en mångfald av styrkeförhållanden som organiserar det område där de fungerar. Makt

skapas i varje relation och styr hur diskurser, kunskap, institutioner och subjektiviteter

konstitueras. Diskurserna kring kvinnor och kriminalitet kan båda diskuteras ur en sådan

synvinkel, där den kvinnliga könsrollen kan ses som skapad ur maktförhållanden både

gentemot män och gentemot andra kvinnor. Konstruerandet av kvinnlighet och hur en kvinna

bör agera för att inte stämplas som avvikande är ett maktutövande från samhällets sida.

Kriminalitet kan ses som ett tillvägagångssätt för makten att beskriva ett avvikande beteende

som ej anses som gynnande för samhället på samma sätt som Foucault talar om

perversionernas införande. Diskurserna skapas av makten och används för att bibehålla makt.

Den kvinnliga förövaren som subjekt är enligt den socialkonstruktionistiska teorin skapad i

och av sin omgivning, genom social interaktion med andra. Kvinnan som mördare, hennes

tankar kring det egna subjektet och hennes handlingar påverkas av språket, hur det beskriver

en mördare. Att benämna henne som mördare påverkar hur hon uppfattar den egna identiteten.

Tanken om att olika diskurser aktiveras i olika kontext visar även hur komplex bilden av den

egna identiteten kan bli hos en kvinna som av samhället beskrivs som kriminell eller som

mördare. I den samhälleliga kontext där hon är mördare, när hon exempelvis befinner sig i

fängelse så innefattas hennes uppfattning av den egna identiteten av diskursen mördare. Men

då hon befinner sig i det egna hemmet så kan diskursen dotter, mamma eller flickvän aktivera

en annan subjektsform hos henne.

4. Metod

Uppsatsen är en kvalitativ undersökning av begreppet kvinnlig kriminalitet där konstruktionen

av kvinnlig kriminalitet i media undersöktes med en diskursanalytisk ansats. Med

utgångspunkt i tidningsartiklar studerades hur den kvinnliga kriminella framställs och på så

19

sätt konstrueras i media. Nedan följer en genomgång av det material som användes och en

redogörelse för den diskursanalytiska metod som användes i undersökningen. Det redogörs

även för min förförståelse och hur den kan påverka uppsatsens utformning. En redogörelse

görs även av vilket bidrag denna uppsats kan tänkas göra till forskningen om kvinnlig

kriminalitet.

4.1 Material

Uppsatsens material består av tolv tidningsartiklar som behandlar två mordfall där förövarna

var kvinnor. Nedan följer en redovisning för urvalsprocessen gällande materialet.

4.1.1 Urvalsprocess

Urvalsprocessen inleddes med att begränsa vilken sorts kvinnlig kriminalitet som ämnades

undersöka. Valet föll på våldsbrott då detta är ett brott där få kvinnor är förövare och

våldsbrott i form av mord ofta får stor uppmärksamhet i media vilket underlättar för

insamlande av material passande för uppsatsens syfte. Våldsbrotten begicks i Sverige av

svenska kvinnor, detta valdes för att jag vill studera diskursen kvinnlig kriminalitet ur ett

svenskt perspektiv. Den tidigare forskning jag tog del av behandlar även den brottsstatistik

från Sverige.

Nästa steg i urvalsprocessen var vilken media som var lämplig för en diskursanalytisk

undersökning. Tidningsartiklar valdes då de torde spegla vanligt förekommande

föreställningar gällande kvinnlig kriminalitet och dessa lämpar sig väl för en diskursanalytisk

metod där tal och text studeras för att skapa förståelse kring det bestämda sättet att tala om

och förstå världen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:7). Tidningsartiklarna kommer från

Aftonbladet och Dagens nyheter, vilka är två av Sveriges största tidningar. Denna del i

urvalsprocessen resulterade i att mordfall med kvinnliga förövare valdes ut. Det ena fallet var

en 41-årig kvinna som i juni 2012 knivmördade en man utanför Sandviken (A1)2. Det andra

fallet rör en 34-årig kvinna som knivmördade två män i Växjö i april 2010.

(DN1). Fallen valdes för att dessa brott då de begicks fick uppmärksamhet i media och då

våldsbrotten begicks inom en relativt närliggande tid för denna uppsats kan tidningsartiklar

2 Hänvisningarna till materialet har kodats, där exempelvis A1 hänvisar till artikeln

Fembarnsmamman skyldig till mordet på Ingemar från Aftonbladet och DN1 hänvisar till

Dagens nyheters artikel Misstänkta dubbelmördaren begärs häktad. Förteckning över

samtliga koder och hänvisningar till artiklar finns i litteraturförteckningen.

20

som beskriver fallen ses som en aktuell skildring av den kvinnliga kriminella diskursen i

dagens samhälle. Av de tidningsartiklar som påträffades gällande de två fallen valdes de

artiklar som var mest informativa. Med informativa menas att fallen beskrevs ingående och

gav en tydlig bild av händelsen och även innefattade information om förövaren. Sju av de tolv

artiklarna som valdes som material behandlar fallet i Sandviken och resterande fem behandlar

fallet i Växjö.

Tidningsartiklarna som beskriver de två fallen var således det material som uppsatsen ämnade

undersöka. Hur tidningsartiklarna beskriver de kvinnliga förövarna, morden och de rådande

omständigheterna kring fallen studerades för att skapa en bild av hur kvinnorna som mördar

konstrueras i media, det vill säga hur det talas om och vilka diskurser som är aktiva i talet om

de kvinnliga mördarna.

4.2 Diskursanalytisk metod

En diskursanalytisk ansats användes för att analysera materialet gällande kvinnor som mördar.

Denna analysmetod valdes då uppsatsens syfte var att studera hur kvinnliga mördare

konstrueras med utgångspunkt i en diskursanalytisk ansats. Diskursanalytisk metod utgår från

att språket är konstruerat av verkligheten samt konstruerar verkligheten. Diskursanalys menar

också att språket har varierande funktioner och att språket då har varierande konsekvenser. En

diskursanalytisk metod bygger på att språkliga uttryck studeras utan att slutsatser dras om vad

som ligger bakom ett uttalande. Kontexten som studeras är den kontext där språket tar sig

uttryck i form av en intervju, ett samtal, en text (Alvesson & Sköldberg, 2008:465). En

diskursanalytisk metod kan byggas upp på olika sätt (Winther Jörgensen & Phillips 2000:131)

och här nedan följer en beskrivning av hur analysen av uppsatsens material gick tillväga.

För att praktiskt studera dessa texter diskursanalytiskt användes i denna uppsats Laclau och

Mouffes diskursteoretiska begrepp som diskurs, moment, nodalpunkter, element och

artikulation. En diskurs ”uppfattas som en fixering av betydelse inom en bestämd domän

”(Ibid:33) eller som tidigare beskrivits är en diskurs ett bestämt sätt att tala om och förstå

världen. Genom tal och text skapas representationer av verkligheten och dessa

representationer skapar i sin tur verkligheten (Ibid:15). En diskurs består av olika tecken, och

dessa tecken som en diskurs innefattar kallas moment. Moment kan ses som knutar i diskursen

vilka skiljer sig från varandra på ett bestämt sätt och får betydelse i relation till varandra

(Ibid). Nodalpunkter är tecken som organiserar diskursen (Ibid:57). Dessa tecken är

21

överordnade de andra tecknen, det är kring nodalpunkterna som de andra tecknen i texten

ordnas och får sin betydelse (Ibid:33).. I en diskurs finns även tecken som diskursen inte

lyckats ge en slutgiltig betydelse, dessa kallas element. Element är mångtydiga tecken som

diskursen försöker göra entydiga (Ibid:34). När element sätts i relation till varandra och får sin

betydelse så förklaras detta med begreppet artikulation, där elementens identitet förändras då

det skapas en relation till ett annat element (Ibid:35). Elementens betydelse förändras därmed

beroende på vilken diskurs som är aktiv eftersom dessa är mångtydiga. En diskurs innefattar

de tecken som anses beskriva diskursen, och diskursen utesluter alla andra möjliga betydelser

dessa tecken kan ha och även andra relationer tecknen kan tänkas ha till varandra (Ibid:34).

Begreppen som nämns ovan beskriver beståndsdelar i en diskurs och genom att identifiera

dessa i tidningsartiklarna rörande de två fallen med kvinnliga mördare framträder de diskurser

som tillsammans är talet om kvinnliga mördare.

Diskurserna om kvinnliga mördare analyserades också utifrån de subjektspositioner som

kunde urskiljas i texterna. Subjektet är enligt diskursteorin splittrat och får sin identitet genom

att representeras diskursivt. Identiteten skapas genom ekvivalenskedjor, vilket innebär att

tecken sorteras och knyts ihop i kedjor som beskriver hur man är och hur man inte är. Liksom

diskurser är identiteten föränderlig och subjektet har flera identiteter beroende på vilken

diskurs som är aktiv (Ibid:51). Gruppbildning ses enligt diskursteorin på samma sätt, där en

person kan identifiera sig med flera olika grupper, på samma sätt som en person har olika

identiteter beroende på kontext. Genom att identifieras som grupp så försvinner de skillnader

som existerar inom gruppen, och då de skillnader som existerar inom gruppen försvinner så

utesluter man även alla andra möjligheter för att bilda grupper av andra konstellationer

(Ibid:52).

Ytterliggare två diskursanalytiska begrepp som var av vikt då texterna analyserades var

begreppen antagonism och hegemoni. Antagonism innebär konflikt och inom diskursteorin

syftar man till den konflikt som uppstår då olika identiteter hindrar varandra. En person har

flera olika identiteter beroende på situation och beroende på aktiv diskurs. Men i vissa

situationer finns flera identiteter och flera diskurser aktiva samtidigt, vilket leder till konflikt

mellan identiteterna och mellan diskurserna (Ibid:55). Denna konflikt kan sedan lösas med

hegemonisk intervention, vilket återupprättar entydigheten och låter en diskurs gå segrande ur

konflikten och blir den dominerande diskursen (Ibid).

22

4.3 Förförståelse

Materialet till denna uppsats byggde på tidningsartiklar vilket bidrog till att de etiska

övervägandena istället rörde min roll som författare och hur jag påverkade innehållet i

resultatet och även framställningen av resultatet. En kvalitativ analysmetod som

diskursanalys påverkas av forskarens förförståelse och den relation har eller inte har till det

ämne som denne undersöker. Jag har haft som intention att återge kvinnorna som mördar på

ett så objektivt och informativt sätt som möjligt, men samtidigt är jag väl medveten om att

min förförståelse och mina erfarenheter kan ha kommit att avspeglas i uppsatsens resultat. Jag

har tidigare kunskaper inom kriminologisk teori samt kunskaper inom genusforskning som

kan ha kommit att påverka min syn på de kvinnliga mördarna. Kriminalitet och speciellt mord

som denna uppsats bygger sitt resultat på väcker både tankar och känslor. Det finns olika

åsikter om hur kriminalitet bör bestraffas, om vilken funktion kriminalitet fyller i samhället

och vad som ligger bakom ett kriminellt beteende. Uppsatsen ämnade undersöka kvinnor som

mördar som social konstruktion, vilket visar min egen syn på kriminalitet. Jag är av åsikten att

kriminalitet konstrueras och inte är något som finns naturligt i samhället. Vi konstruerar lagar

och regler och ett beteende som avviker från dessa kan stämplas som kriminellt. Trots att min

förförståelse kan ha präglat uppsatsen kan dess resultat ändå ses som ett bidrag till

forskningen om kvinnlig kriminalitet.

4.4 Uppsatsens generaliserbarhet

Denna uppsats ämnar endast undersöka två fall där kvinnor mördat vilket innebär att denna

undersökning inte kan generaliseras till hur man talar om gruppen kvinnor som mördar i

media. Jag kan inte heller uttala mig om kvinnor som begår andra typer av brott som kvinnor

begått och hur man talar om dem i media. Uppsatsens material är även begränsat till

tidningsartiklar i Aftonbladet och Dagens Nyheter vilket inte kan sägas representera media i

stort. Uppsatsen kan dock ses som ett bidrag till forskningen om kvinnlig kriminalitet då

uppsatsen är ett exempel på hur media talar om två kvinnor som mördat.

5. Resultat

I följande avsnitt kommer resultatet av den diskursanalytiska undersökningen att presenteras.

Inledande ges en beskrivning av de två fallen som valts som material till denna uppsats. Sedan

presenteras de kvinnliga subjektspositionerna som beskrivs i texten. Därefter presenteras de

diskurser som är aktiva i talet om morden och sedan presenteras de mest framträdande

diskurserna som tillsammans konstruerar talet om de kvinnliga mördarna.

23

5.1 Två fall där kvinnor mördat

Texterna som analyserats diskursivt handlar om två mordfall där förövarna var kvinnor.

Nedan följer en kort redovisning av vart och ett av fallen. Redovisningen innefattar var och

när morden begicks, vem som föll offer, hur förövaren grips samt vilket straff förövaren fick i

de två fallen.

5.1.1 Fallet i Sandviken

Det första fallet utspelar sig under midsommarhelgen 2012 i Högbo utanför Sandviken. En

41-årig kvinna knivhugger under midsommarnatten sin nyblivna sambo till döds. Hon lämnar

platsen, hämtar sina barn som sovit på annan plats och åker till Stockholm, där hon är

hemmahörande. Hon lämnar av barnen hos bekanta. Kvinnan åker sedan vidare till en

arbetskollega för vilken hon erkänner brottet hon begått och beskriver hur även hon gått

tillväga. Hon anmäler sig själv till polisen och häktas (A1). Hon genomgår en

rättspsykiatriskundersökning som visar att hon inte lider av eller vid brottstillfället led av en

psykisk störning. Hon döms till 15 års fängelse för mord (A6).

5.1.2 Fallet i Växjö

Det andra fallet utspelar sig i Växjö under påskhelgen 2010. En 34-årig kvinna knivhugger två

män, 41 och 70 år gamla, till döds i deras respektive hem. Kvinna grips på en buss efter att

hon, i bloddränkta kläder, agerat förvirrat och visat upp en kniv samtidigt som hon berättar att

hon mördat två män (DN1). Kvinnan har sedan sex år tillbaka varit skriven på samma adress

som den ene mannen och det är bekräftat att de haft en relation. Den andra mannen är även

han bekant med kvinnan (DN3 & DN5). Kvinnan genomgår en rättspsykiatriskundersökning

som visar att kvinnan lider av en allvarlig psykisk sjukdom och att hon vid mordtillfällena led

av en akut fas av paranoid schizofreni. Hon döms för morden till psykiatrisk tvångsvård med

särskild utskrivningsprövning (DN5).

5.2. Subjektspositioner

I detta avsnitt kommer det att redovisas för de två kvinnliga subjektspositioner som

konstrueras i texterna. Dock bör has i åtanke att kvinnornas subjektspositioner ständigt

konstrueras i samband med hur man talar om deras roller som förövare och hur man talar om

de roller kvinnorna har i relation till andra.

5.2.1. Kvinnan i Sandvikenfallet

Den 41-åriga kvinna som mördat en man i Sandviken får sin identitet genom att diskursivt

representeras som flickvän, sambo, mamma och mördare. Identiteten skapas genom att dessa

tecken knyts ihop genom en ekvivalenskedja som beskriver hur kvinnan är. Kvinnans identitet

24

skapas därför genom relationen hon hade med mannen hon mördade då hon presenteras som

flickvän och nybliven sambo med denne man (A1, A2, A3, A4). Hon presenteras även som

mamma till fem barn och styvmamma till sin nye sambos två döttrar (A2, A3). Kvinnans

identitet skapas även i förhållande till det brott hon begått, hon är en mördare och beskrivs

utifrån den rollen. Hennes identitet beskrivs därför som aningen splittrad då hon i ena stunden

beskrivs som en stöttande flickvän och mamma(A1) för att i nästa beskrivas som en brutal

mördare (A1). Subjektspositioner förändras dock till följd av vilken diskurs som är aktiv, vid

brottstillfället var en diskurs aktiv och fick henne att agera som hon gjorde. När kvinnan är

med sina barn är dock diskursen mamma aktiv och då agerar hon i enlighet med den

identiteten.

5.2.2. Kvinnan i Växjöfallet

Den 34-åriga kvinnan som gjort sig skyldig till dubbelmord i Växjö beskrivs mestadels utifrån

sin psykiska sjukdom samt sin tidigare sjukdomshistoria (DN3). Hon beskrivs som förvirrad

och irrationell och hennes identitet skapas av den diagnos, paranoid schizofreni, hon får i den

rättspsykiatriska undersökning hon genomgår (DN5). Kvinnan har en relation med den ena

mannen hon dödade, de har under sex års tid varit skrivna på samma adress och kvinnans

mamma bekräftar att de haft ett förhållande (DN2). Kvinnans identitet konstrueras delvis av

hennes förhållande till denna man. Hon identifieras även med rollen som dotter då hennes

mamma figurerar i texterna (DN2). Tecknen psykisk störning, flickvän och dotter bildar då en

ekvivalenskedja och tillsammans konstruerar de kvinnan som subjektsposition. Hennes

agerande beskrivs mest utifrån tecknet psykisk störning, vilket var den identitet som var aktiv

då hon begick brotten och även efter brotten.

5.3. Våldsbrott - Mord

I detta avsnitt kommer texternas tal om morden att beskrivas och exemplifieras för att visa

olika aspekter om hur det talas om morden. Tre olika diskurser kan identifieras i artiklarna,

nämligen en rättmedicinsk, en värderande samt en autobiografisk diskurs gällande sättet att

tala om morden.

Den rättsmediciniska diskursen som framträder i texterna om de två kvinnliga förövarna

beskriver brottet kliniskt. Diskursen speglar resultaten av de rättsmedicinska undersökningar

av kropparna som skedde efter mordet inträffat. Resultaten från en rättsmedicinsk

undersökning kan exempelvis beskrivas med ”Ingemar hade ett 30 tal sårskador av kniven

varav tre av huggen varit direkt dödande”(A6) och ”Båda de dödade männen hade svåra skär-

25

och stickskador.”(DN1). Diskursens moment beskriver hur skadorna uppkommit, hur skadade

kropparna var och vilka skador som var dödande.

Värderande beskrivningar av brotten framkommer i texterna vilket kan identifieras som en

värderande diskurs. Avsnitt i texterna som ger värderande beskrivningar av morden är

exempelvis ”Besinningslöst våld med knivhugg i huvud, hals och bröst som liknar en

avrättning”(A1), ”Två män knivmördades brutalt”(DN2) och ”Tidigt på påskdagen hittas en

41-årig man död i sitt hem av anhöriga. Han har svåra stick- och skärsår på kroppen”(DN2)

”Ytterligare en man, en 70-åring, har blivit brutalt överfallen” (DN2). Beskrivningarna

speglar en värderande diskurs där talet i sig värderar och moraliserar våldsbrotten. Talet

präglas här av mer känsloladdade moment som brutalt, besinningslöst våld, avrättning.

Våldshandlingen konstrueras här som något fruktansvärt, som det värsta en människa kan

utsätta en annan människa för.

Morden beskrivs även ur förövarens egen synvinkel vilket ger autobiografisk diskurs.

Beskrivningarna ger en inblick i hur förövaren gick tillväga för att mörda sitt offer och hur

händelseförloppet utspelade sig.

”Jag väntade tills han somnade. Sen funderade jag över om jag skulle hugga

honom i huvudet eller bröstet. Jag högg honom i huvudet. Då vaknar han och

reser sig. Då fortsätter jag hugga tills han faller ihop, rosslar och dör” (A6)

Momentet jag är en viktig knutpunkt i den autobiografiska diskursen, och i relation till

övriga moment i texten skapas talet om brottet ur den kvinnliga förövarens perspektiv.

5.4. Kvinnorna som mördar

Inledningsvis kommer talet om och kategoriseringen av kvinnliga mördare som grupp att

presenteras, därefter kommer de diskurser som är aktiva i talet om de två enskilda förövarna

att presenteras.

Texterna baseras till stor del på talet om de två enskilda kvinnorna vars brott texterna ämnar

redovisa. Dock kan en kategorisering skönjas, denna kategorisering beskriver gruppen

kvinnor som mördar, vad som är mest karaktäristiskt för denna. Kategoriseringen blir tydlig i

DN2 där polisprofessor Leif G W Persson uttalar sig om att kvinnor som mördar ofta har

väldigt starka motiv som är relaterade till offret. Det är ytterst sällan som kvinnor dödar någon

som för dem är helt främmande. Han säger också att det är ovanligt med kvinnor som dödar,

det händer mellan fem och tio gånger per år. Han säger även att kvinnor som dödar ofta lider

av psykiska problem.

26

Det denna kategorisering av kvinnor som mördar gör är att den skapar en generell bild av

kvinnor som begått ett eller flera mord. Genom att påvisa hur ovanligt det är att kvinnor begår

brott av sådan våldsam karaktär blir de kvinnor som faktiskt begår dessa brott än mer

avvikande. Den vanligaste orsaken som ges till att brotten begås är att förövaren lider av en

psykisk störning vilket även det förklarar kvinnan som avvikande. Genom att påtala kvinnliga

förövares psykiska problem frångås att kvinnor kan begå brott utan att det orsakats av

kvinnans mentala tillstånd, den variation som finns inom gruppen försvinner i och med detta.

Psykisk störning kan ses som ett normativt avvikande, då det avvikande beteendet förklaras

med diagnoser och ses som något som kan ges vård för att avvärja.

Kvinnor som mördar avviker från den kvinnliga normen i och med att de avviker från bilden

av den omhändertagande, moderliga, ansvarstagande och moralbärande kvinnan. Brottet de

begått är av grövsta karaktär vilket avviker, både i lagens och i normens mening, från vad som

är ett socialt accepterat beteende. Normer och avvikelser från normer är något som är

återkommande i talet om de kvinnliga förövarna. Detta kommer därför vara ett stående inslag

i diskurserna i talet om de två kvinnliga mördarna. Nedan följer en redovisning för diskurser

som finns aktiverade då det talas om de två kvinnliga mördarna.

5.4.1. Den passiva gärningskvinnan

I detta avsnitt kommer jag att redovisa för diskurser som tillsammans konstruerar den passiva

gärningskvinnan. Tidigare forskning gällande kvinnliga förövare har visat att kvinnor

framställs som offer när de begått ett brott och deras gärning förklaras som följd av psykisk

störning (Lander et al, 2003:151). Den normativa kvinnan beskrivs som passiv och

omhändertagande (Ibid:38). Dessa synsätt är även framträdande i talet om de två kvinnliga

förövare som materialet till denna uppsats bygger på.

5.4.1.1. Förövaren som offer

Kvinnan i Växjöfallet beskrivs lida av en psykisk störning, paranoid schizofreni (DN5), och

man talar om hennes tidigare sjukdomshistoria där hon tidvis varit intagen för tvångsvård till

följd av psykisk ohälsa (DN5). Kvinnan beskrivs som ”förvirrad och irrationell”(DN5). Enligt

DN4 ska hon, trots sina psykiska problem, ha varit tillräckligt medveten för att medverka

under förhandlingen och svara på frågor gällande brottet. Dock talar man om att det var

”givetvis uppenbart för var och en att hon inte är fullständigt psykiskt frisk” (DN4). Även

hennes motiv anges i skenet av den psykiska sjukdom hon lider av, ”Genom telepati, hävdade

kvinnan, hade hon fått veta att männen skulle vara pedofiler – något som utredningen inte gett

minsta belägg för. Ändå är det detta som kvinnan anfört som motiv”(DN5). Under förhör med

27

kvinnan framkommer även att hon planerat att döda sin egen mamma, och motivet till detta

ska ha varit att kvinnan ansåg att mamman var allmänfarlig (DN5.) Det talas även om

kvinnans beteende då hon greps. Kvinnan hade, efter morden begåtts, iklädd blodiga kläder

klivit ombord på en buss där hon berättat för passagerare att hon mördat två män och även

visat upp en blodig kniv (DN1, DN2). Talet om kvinnan genomsyras av hennes psykiska

tillstånd och hon förklaras utifrån sin psykiska störning. Hon förpassas som en passiv förövare

som endast agerat till följd av hennes psykiska problematik. Hon framställs som ett offer i

relation till sin sjukdom som kontrollerar hennes sinne. Hon har inte agerat av fri vilja då hon

begick brotten och hon förpassas som irrationell och förvirrad. Det befästs inte enbart en

diskurs om den passiva kvinnan som agerar till följd av sin psykiska störning utan det befästs

även en diskurs gällande psykisk sjukdom. Det talas om diagnos, sjukdom, paranoid

schizofreni, tvångsvård och inte fullt psykiskt frisk vilka blir moment i diskursen om psykisk

sjukdom. Talet om kvinnans psykiska sjukdom avslöjar hur samhället ser på kategorisering av

psykisk ohälsa genom att ställa olika diagnoser och hur personer med psykisk ohälsa bör

vårdas.

I artiklarna gällande Sandvikenfallet framställs kvinnan dels som passiv och dels som aktiv i

sitt handlande. Beskrivningar av kvinnan som aktiv kommer jag återkomma till i senare

avsnitt. De delar av talet om kvinnan som mördare och brottet hon begått som kan tolkas som

en diskurs om den passiva gärningskvinnan är då det talas om kvinnans motiv till brottet. I

texterna framgår tre olika motiv, där två av dem konstruerar en bild av kvinnan som passiv

förövare. Det ena motivet anger kvinnan själv, hon menar att hon agerat i nödvärn och hon

ska ha sagt ” Jag hann först till kniven” (A2). ). Den kvinnliga förövaren menar att hon i

självförsvar huggit mannen med kniven då offret enligt henne tagit ett grepp om hennes hals

med sin hand (A4). Det andra motivet som anges är ”Enligt tingsrätten kan motivet vara att

hon känt sig kränkt över att Ingemar klagat på matinköp och att hon tagit emot begagnade

möbler av en granne” (A6). Kvinnans relation till mannen hon mördar beskrivs ha en

problematisk historia med bråk och polisanmälningar för skadegörelse av egendom (A1).

Passiviteten i kvinnans handling konstrueras här genom att förklara brottet som en reaktion på

missförhållanden. Kvinnan blir ett offer i sin relation till mannen där hon har känt sig kränkt

och bråk har präglat relationen. Kvinnan hävdar själv att hon agerat i nödvärn; om hon inte

försvarat sig hade utgången kanske varit annorlunda. Dock ges detta motiv inget stöd i den

tekniska undersökning som sker av brottsplatsen (A6). Kvinnan talar osanning om vad som

skedde under mordnatten, men hennes berättelse bidrar till att konstruera bilden av henne som

28

ett offer, en passiv kvinna som endast agerade för att skydda sitt liv. En passiv kvinna som till

följd av pojkvännens kränkande behandling gentemot henne begick ett grovt våldsbrott.

Psykisk störning, agera i nödvärn och känsla av att bli kränkt i sin relation är moment som i

en ekvivalenskedja konstruerar diskursen om den passiva gärningskvinnan. Brotten sker till

följd av att kvinnan har en destruktiv relation till sitt offer och agerar, inte till följd av sin egen

vilja, till följd av hennes underordnade position till mannen i fråga. Hon agerar irrationellt och

endast för att skydda sitt eget liv och inte för att hon rationellt planerat brottet. Alternativt sker

brotten till följd av att kvinnan inte är psykiskt frisk och även här agerar irrationellt.

5.4.2. Den aktiva gärningskvinnan

Den aktiva gärningskvinnan blir den passiva gärningskvinnans kontrast. Den aktiva

gärningskvinnan är aktivt agerande, hon är planerande och handlingar sker enligt hennes vilja

och inte till följd av att andra parters vilja medverkar. Det är främst i Sandvikenfallet som

diskursen om den aktiva gärningskvinnan framträder. Den 41-åriga kvinnan som knivhugger

sin pojkvän till döds misstänks först lida av en psykisk störning vilket kan förklara hennes

handling (A2). Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som kvinnan genomgår lider hon

inte, och led inte heller tillfället för brottet, av någon psykisk störning (A5). Hennes agerande

kan därför inte förklaras som en följd av hennes psykiska tillstånd. Hennes agerande blir

istället aktivt och hon framställs som brutal, planerande och känslokall.

5.4.2.1. Den brutala, planerande och känslokalla kvinnan

Diskursen om den aktiva kvinnliga mördaren inleds med den brutala kvinnan. Mordet i

Sandviken beskrivs med ”Besinningslöst våld med knivhugg i huvud, hals och bröst som

liknar en avrättning”(A1) och ”Enligt åtalet högg hon tills knivbladet gick av”(A3). Detta

konstruerar bilden av kvinnans agerande som brutalt. Momenten besinningslös, avrättning

och högg till knivbladet gick av ger intryck av att släppt alla hämningar då hon begick brottet

och att det var hennes nyblivna sambo som föll offer för hennes vrede gör att hennes handling

framställs som än mer brutal.

Kvinnan ska, innan hon knivhögg sin pojkvän till döds, ha uppdaterat sin status på ett socialt

nätverk, vilket beskrivs på följande sätt:

”I sova med fienden skjuter Julia Roberts ihjäl sin man med en pistol. Klockan

01.58 på midsommarafton ”gillade” den 42-åriga fembarnsmamman den kända

thrillern på Facebook och skrev: ”Nu blir det denna film ”. Sedan högg hon ihjäl

sin pojkvän Ingemar Wallin, 49, med en filékniv”(A7)

29

Klockan 03.50 ringer hon på hos grannen för att hämta sina döttrar som sovit där. Då har

mordet redan skett. Kvinnans handlande kan tolkas som planerat och tingsrätten i Gävle

menar att mordet inte var en impulshandling, då inget i utredningen stödjer detta (A7).

Kvinnan ska även efter mordet ha tagit bilder av kroppen med sin mobilkamera (A3) och

torkat av kniven hon använde som mordvapen och lagt den i en ryggsäck (A7). Mordet

berättade hon sedan om för en arbetskamrat innan hon själv ringde polisen och anmälde att

hon mördat mannen, detta gjorde hon enligt texten ”småfnissande” (A7). När kvinnan sedan

var häktad för brottet och deltog i de olika momenten av rättegången så ”har 41-åringen

knappt visat några känslor. Oftast har hon lyssnat med ett leende på läpparna. Under

slutpläderingen skrattade hon ett par gånger” (A4). I en av texterna finns även ett uttalande

från kvinnan själv där hon ska ha sagt ”att hon var glad över att nu ha fått använda

julklappskniven för en gångs skull” (A3). Här talas på flertalet olika sätt om kvinnan så hon

framstår som känslokall inför brottet hon begått. Hon beskrivs inte visa någon ånger för

brottet hon begått i och med uttalandet om att äntligen få användning för filékniven.

Momenten småfnissade och leende stödjer även detta.

Kvinnan i Sandvikenfallet säger själv, som tidigare diskuterat, att hon agerat i nödvärn och att

om hon inte försvarat sig hade mannen skadat henne (A4 & A6). Kvinnan hävdar att ”Han

tagit ett grepp med ena handen om hennes hals”(A4) och att hon ”hann först till kniven”(A2).

Hennes förklaring till dådet är dock inget som kan stödjas av den tekniska undersökningen av

brottsplatsen och skadorna på offret (A2). Kvinnans planering av mordet samt hennes

fingerade motiv till varför hon begick brottet och hur det i texterna talas om detta påvisar

diskursen om den planerande och aktiva gärningskvinnan. Kvinnan far med osanning och har

själv konstruerat en historia för att dölja sitt egentliga motiv med handlingen. Talet om

kvinnans försök till att manipulera tingsrätten att tro att hon istället för att vara en kallblodig

mördare agerade i självförsvar konstruerar kvinnan som planerande och aktiv. Även hennes

egen beskrivning av mordet som hon berättar för sin arbetskamrat påvisar talet om en

planerande förövare. Hon berättar steg för steg hur hon resonerade med sig själv om var hon

skulle hugga honom, och hur hon högg honom med kniven tills han rosslade till och föll ihop.

5.4.3. Relationella diskurser

I texterna om de två kvinnliga mördarna framträder flera relationella diskurser. Diskurserna

konstruerar kvinnornas subjektspositioner, där kvinnorna får sin identitet skapad i samband

med de relationer som kan identifieras i texterna. De relationella diskurser som framträder är

parrelation och familjerelation. I den relationella diskurs som innefattar parförhållanden finns

30

kan även en problematisk parrelation urskiljas. I den relationella diskursen om familjen finns

även aspekter av diskursen om hemmet och om kvinnan som omhändertagande.

5.4.3.1. Parrelation

De två kvinnliga förövarna som texterna beskriver hade båda två en relation med männen de

dödade. Den ena kvinnan var nybliven sambo med pojkvännen som hon senare knivmördade

(A1) medan den andra även hon levde tillsammans med den första mannen hon mördade, hon

var även bekanta med det andra offret (DN5). I texterna om Växjöfallet framgår att ”Enligt

smålandsnytt ska kvinnan även ha bott och varit skriven på samma adress som ett av sina

offer, den 41-årige mannen, under sex års tid. Om de bodde grannar eller ihop är ännu oklart”

(DN3) samt att ”Hon kände båda männen sedan tidigare och hade en relation med 41 åringen”

(DN5) I texterna om fallet i Sandviken framgår den relationella diskursen i ”Paret hade

återupptagit sitt kärleksförhållande och bestämt sig för att flytta ihop i Ingemars villa i Högbo,

Sandviken.” (A6), ”träffade den 41-åriga fembarnsmamman 2010” (A1) och

”Fembarnsmamman misstänks ha huggit ihjäl sin sovande pojkvän med en filékniv” (A2).

Den 41-åriga kvinnan i Sandvikenfallet beskrivs även som en stöttande flickvän som vid ett

tillfälle följer med sin pojkvän då han tävlar i motorsport. Hon fotograferar honom och

publicerar sedan en bild på nätet där hon beskriver honom som sin älskling.

Den relationella diskursen om parrelationer beskrivs i texterna gällande de två fallen som

heterosexuella förhållanden i och med att det talas om ett förhållande mellan en man och en

kvinna. Det talas även om att paren ingått samboskap vilket kan ses som ytterligare ett steg i

relationen, och förhållandena har pågått under en längre tid.

Det framgår dock i talet om parrelationen i Sandvikenfallet att ”förhållandet flöt inte helt

friktionsfritt” (A1). Den kvinnliga förövaren och offret i fallet i Sandviken hade nyligen

återupptagit sitt förhållande (A6) och i texterna beskrivs hur deras tidigare relation varit

problematisk. Kvinnan hade tidigare polisanmält mannen för skadegörelse då ett bråk ledde

till att han sparkade sönder hennes dator (A1). Vid ett tidigare uppbrott i relationen krossade

kvinnan ett fönster i mannens hus (A2). I texterna finns exempel på att även den nuvarande

parrelationen var problematisk, ”dagen före midsommaraftonen blev det tjafs och bråk mellan

de båda” (A4). Den problematiska relationen mellan parterna i Sandvikenfallet kan även

urskiljas i talet om kvinnans motiv till brottet. Offrets anhöriga menar att motivet kan ha varit

att mannen ville avsluta det samboförhållande som paret nyligen ingått ”Ingemar hade ångrat

31

sig och sa att han inte vill bo ihop med henne” (A3) och att mordet ska ha föranletts av ett

raseriutbrott på grund av detta (A1).

Talet om den problematik paret i Sandviken stött på under sin tid tillsammans ger ytterligare

en aspekt till den relationella diskursen. Det talas om bråk och tjafs mellan de två parterna och

en polisanmälan har vid ett tillfälle lämnats in till följd av skadegörelse. Motivet till mordet

tros även vara att mannen ville avsluta förhållandet och kvinnan i ett raseriutbrott mördat

honom. Talet konstruerar ett destruktivt förhållande som kulminerar i att kvinnan hugger ihjäl

sin partner.

5.4.3.2. Familjerelation

Texterna om fallet i Sandviken speglar även en familjerelation. Kvinnan beskrivs som

”fembarnsmamman”(A1, A2, A3 & A4) och två av hennes yngre barn flyttade med henne när

hon blev sambo med sin pojkvän som hade två barn (A6). Paret firade midsommar

tillsammans med sina respektive barn (A6) och ”Vittnen såg hur de påtade i trädgården dagen

före midsommarafton. Allt såg idylliskt ut.”(A2). Familjediskursen som befästs här genom en

bild idyllisk familjesituation med firande av svensk högtid. Kvinnans roll som mamma ges

stor vikt i talet om henne och påverkar således hennes egen identitet liksom förväntningarna

på hennes karaktäristiska och hennes handlande.

I beskrivningarna av den kvinnliga förövaren i Växjö finns relationen till kvinnans mamma,

dels så informerar mamman om att hennes dotter hade ett förhållande med den 41-åriga man

som föll offer för kvinnan. Kvinnan ska även ha planerat att mörda sin mamma, kvinnan

beskriver sin mamma som ”allmänfarlig”(DN5). Här framträder familjediskursen med

utgångspunkt i en mor-dotter relation. Den kvinnliga förövaren är 34 år gammal och därför en

vuxen kvinna, men hon är ändå en dotter, och mammans uttalande i pressen etablerar talet om

deras relation. Kvinnan uttalar även ett hot gentemot sin mor; hon har planerat att mörda

henne. Av detta att döma framgår tal om en problematisk relation mellan mor och dotter.

5.4.3.3. Hemmet

I texterna framträder hemmet som element, hemmet beskrivs i samband med att paret i

Sandvikenfallet precis valt att flytta ihop i mannens nyinköpta hus (A6). Detta hem är även

den plats där brottet begicks ”Det var tidigt på midsommarafton som 41-åringen dödade sin

pojkvän, Ingemar ”Inke” Wallin, 49 med flera knivhugg i hans hus i Högbo,

Sandviken.”(A4). Även i Växjöfallet finns hemmet med i brottsplatsangivelserna. ”Tidigt på

påskdagen hittas en 41-årig man död i sitt hem av anhöriga. Han har svåra stick- och skärsår

32

på kroppen”(DN2) och ”Mannen hittas utanför sin lägenhetsdörr, även han med svåra stick-

och skärsår. Hans liv går inte att rädda”(DN2). Kvinnan hade attackerat och dödat båda

männen i deras hem. Den kvinnliga förövaren var även i detta fall sammanboende med det

ena offret då det i texten talas om att hon var skriven på samma adress som offret (DN3)

Talet om hemmet finns följaktigen i både fallet i Sandviken och i Växjöfallet. Det talas om

hemmet som en plats där en familj eller ett par lever tillsammans. Hemmet är en plats som

ofta associeras med trygghet, en plats där man i lugn och ro kan tillbringa delar av sin tid och

där man har sina tillhörigheter. Men hemmet talas också om som mordplats vilket blir det

fridfulla hemmets motsättning. Brotten utspelar sig i båda fallen hemma hos offret, vilket i två

av brotten även är gärningskvinnans hem. Talet om hemmet blir således tudelat, å ena sidan

artikuleras det som det trygga, idylliska hemmet och å andra sidan som en plats där något

makabert skett.

5.4.4. Antagonism i talet om de kvinnliga mördarna

Antagonism är ett begrepp som behandlar motsättningar eller strider mellan två rådande

diskursiva identiteter (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:55). Den passiva och den aktiva

kvinnliga förövaren är ett av flera exempel på antagonism som går att skönja i texterna om de

två mordfallen. Här finns två rådande diskursiva identiteter som motsätter sig varandra, den

ena talar om en underordnad och viljelös gärningskvinna medan den andra talar om en

gärningskvinna som agerar av fri vilja och är aktiv i sitt handlande.

Talet om hemmet tyder också på antagonism, där hemmet både blir en plats för trygghet och

hemtrevnad samtidigt som det är platsen där ett allvarligt brott begås. Ytterligare kan de

relationella diskurser som identifierats i texterna i relation till kvinnornas roller som mördare

beskrivas som antagonister. Kvinnan i Sandvikenfallet beskrivs frekvent som

fembarnsmamman och som flickvännen, två diskurser som syftar till den omhändertagande

kvinnan, kvinnan som bryr sig om och värnar om familjen. Det idylliska familjelivet som

beskrivs får sin motsättning i diskursen om den aktiva gärningskvinnan, där kvinnan blir

brutal och känslokall. Hon mördar sin nyblivne sambo i deras hem, ett mord hon planerat.

Uttalanden om att hon äntligen fick användning för kniven hon fick i julklapp konstruerar

henne som en hänsynslös och ångerlös mördare. Kvinnan slits här mellan flera identiteter,

dels den som mamma och de antaganden som följer talet om modersrollen, dels identiteten

som flickvän och nybliven sambo samtidigt som hon även tilldelas en identitet som kallblodig

mördare.

33

6. Diskussion

Denna uppsats ämnade med en diskursanalytisk ansats att undersöka hur två fall av kvinnliga

mördare konstrueras i media, närmare bestämt tidningsartiklar. Tidningsartiklarna om de två

mordfallen med kvinnlig förövare analyserades med en diskursiv metod där syftet var att

studera hur det talas om de kvinnliga mördarna. I denna diskussion kommer kriminalitet som

konstruktion i relation till hur det i texterna talas om de två morden att diskuteras. Därefter

följer en diskussion om diskurserna i talet om de kvinnliga mördarna. Där kommer talet om

den passiva och den aktiva gärningskvinnan diskuteras i ljuset av tidigare forskning samt

teori. De relationella diskurserna kommer även de att diskuteras i relation till teori och

tidigare forskning. Slutligen kommer förslag om framtida forskning att presenteras.

6.1 Hur talas det om kvinnlig kriminalitet i media? – En summering

I artiklarna kunde flertalet diskurser skönjas och tillsammans konstruerar diskurserna de

kvinnliga mördarnas subjektspositioner samt förståelsen av kvinnorna och brotten de begått.

Nedan presenteras en summering av hur det talas om de kvinnliga mördarna i media, vilka

diskurser som är aktiva då det talas om kvinnorna och brotten de begått.

6.1.1. Diskurser i talet om morden

De diskurser som kan skönjas i talet om morden är olika sätt att tala om brotten; hur man på

olika sätt presenterar beskrivningar av brottet. I texterna kunde tre diskurser gällande detta

skönjas. Dessa var en rättmedicinsk diskurs där talet om brotten och hur de begåtts skildras

med kliniska termer som antal knivhugg och vilka av dessa som var direkt dödande. Det

framgår även en diskurs där brottet moraliseras och värderas, där handlingen beskrivs med

mer känsloladdade termer som avrättning och besinningslöst våld. Ytterligare en diskurs

gällande talet om brotten framkommer i förövarens egen beskrivning av hur hon gick till väga

för att döda sitt offer, där blir momentet jag avgörande.

6.1.2. Diskurser i talet om kvinnorna som mördar

I texterna talas det om de kvinnliga förövarna som passiva gärningskvinnor. I Växjöfallet

förklaras kvinnan utifrån sin psykiska störning - paranoid schizofreni - och talet fokuseras

kring detta samt hennes tidigare psykiska sjukdomshistoria. Kvinnan framstår som styrd av

sin sjukdom, som ett verktyg för den psykiska störning hon lider av. Brottet förklaras som en

följd av detta och inte som en planerad och rationell handling. I Sandvikenfallet framträder

bilden av en passiv gärningskvinna i samband med talet om hur kvinnan varit kränkt i sin

relation och i hennes eget tal om att hon agerat i självförsvar då brottet begicks. Diskursen om

34

den passiva gärningskvinnan speglar då dels att kvinnor som begår allvarliga brott gör detta

till följd av psykisk sjukdom eller för att de drevs att utföra brottet av mannen de har en

relation med.

I Sandvikenfallet framträder dock även en diskurs om den aktiva gärningskvinnan. Den

kvinnliga förövaren kan, enligt den rättspsykiatriska undersökningen, inte sägas lida av en

psykisk störning och förklaringen till hennes agerande letas på annat håll. Här framträder talet

om den brutala, planerande och känslokalla kvinnan. Brottet beskrivs som en avrättning och i

texten framgår att kvinnan kan sägas ha planerat mordet på sin pojkvän. När det talas om

hennes agerande efter mordet används moment som leende och småfnissande vilket tillför den

känslokalla och ångerslösa kvinnan till diskursen om den aktiva kvinnan. Talet om kvinnans

handlande påvisar aktivitet, hennes val och hennes agerande beskrivs med rationalitet och

beslutsamhet. Hon har inte varit styrd av varken psykisk ohälsa eller någon annan individ i det

val hon gjorde då hon begick brottet.

Ytterligare diskurser som framträder är relationella diskurser, i artiklarna beskrivs

parrelationer då de två kvinnliga förövarna hade ett kärleksförhållande med sina offer.

Diskursen om parrelationen framträder då det talas om att paren bor tillsammans och i

Sandvikenfallet talar man om kvinnan som stöttande flickvän. Texterna beskriver även att det

fanns en problematik i parrelationen i Sandvikenfallet då de har vid tiden för mordet precis

återupptagit sitt förhållande efter en tid isär. Moment som polisanmälan, bråk, och tjafs är

viktiga i talet om den problematiska relationen. En familjerelationsdiskurs kan skönjas i båda

fallen där kvinnan i Sandvikenfallet är mamma till fem barn och även styvmamma till sin

pojkväns två döttrar. Fembarnsmamman är ett moment som konsekvent används för att

beskriva henne. I Växjöfallet uttalar sig förövarens mamma om sin dotter, texterna framhäver

även att mamman var ett tilltänkt offer. Diskursen om hemmet framträder i talet om

brottsplatsen, som i båda fallen skedde i offrens egna hem. De kvinnliga förövarna var även

sammanboende med offren, kvinnan i Sandvikenfallet hade precis ingått samboskap med sin

pojkvän och kvinnan i Växjöfallet levde tillsammans med sitt första offer sedan något år

tillbaka.

Diskurserna om den passiva och den aktiva gärningskvinnan samt de relationella diskurserna

som ovan presenterats bildar tillsammans talet om två kvinnliga mördare i media. Diskurserna

konstruerar även kontinuerligt kvinnornas subjektspositioner och därigenom deras identiteter.

35

Nedan kommer talet om de två kvinnliga mördarna samt varje diskurs att diskuteras i relation

till tidigare forskning samt teori.

6.2 Talet om kvinnliga mördare i relation till tidigare forskning och teori

Kriminalitet och hur det betraktas av samhället kan ses som en social konstruktion,

konstruerad av individer i samspel med varandra (Alvesson & Sköldberg, 2008:86)

Kriminalitet som konstruktion gör beteenden som anses skada samhället, beteenden som

avviker från normer och inte anses passande stämplas som kriminella. Konstruktionen av

kriminalitet har skapat en commonsense-kunskap (Berger & Luckmann, 1998:32) i samhället;

vi delar en uppfattning om vad som är en brottslig handling och detta har skapat grunden för

lagar och regler i samhället. I denna uppsats behandlas brottet mord, vilket kan ses som ett av

de värsta brott en människa kan begå. Oavsett vem som begått ett mord väcker det upprörda

känslor och straffen för mord är bland de högsta straff som tilldelas en brottsling. Mord som

brottslig handling kan dock också ses som en socialkonstruktion där kontexten spelar en

viktig roll för hur handlingen uppfattas (Christie, 2005:17). En handling där en människa

knivhugger en annan människa till döds i kontexten av hemmet tillskrivs en annan betydelse

än om samma handling sker i en krigszon. Exemplet påvisar hur meningar vi tillskriver en

handling i en kontext i en annan kontext kan få en helt annan mening, vilket understryker ett

socialkonstruktionistiskt perspektiv där verkligheten är socialt konstruerad (Alvesson &

Sköldberg, 2008:83).

Kriminalitet har förklarats som en samhällelig och psykisk defekt och om man ser till de två

fall av kriminalitet som detta material består av förklaras kriminalitet även idag som en

psykisk defekt då de kvinnliga förövarnas beteende beskrivs som avvikande och även

diagnostiseras som psykiskt stört. Sett till kvinnlighet och kriminalitet diskuterar Lander et al.

(2003:39) att kvinnor som inte lever upp till den kvinnliga normen blir stämplade som den

dåliga kvinnan och den avvikande kvinnan. Förklaringen till hennes agerande söks i kvinnans

psyke och inte i samhällsstrukturen. Kvinnorna denna uppsats beskriver tillhör den lägsta

positionen i samhällets sociala ordning. Kvinnorna avviker från normen där kvinnan förväntas

vara omhändertagande, moderlig, ansvarstagande, trygghetssökande och mindre aggressiva

(BRÅ, 2007:374). Talet om de kvinnliga mördarna i texterna skildrar därför normer och

avvikelser. Oavsett om man talar om den passiva eller den aktiva gärningskvinnan påvisas

kvinnan som avvikande från bilden av den normativa kvinnan. Diskurserna om den avvikande

kvinnan ska enligt Foucaults maktperspektiv (1976:96) ha utvecklats genom makt. Makten

kontrollerar kvinnan genom att konstruera diskurser om den normativa kvinnan om hur

36

kvinnan ska vara och se ut samt den avvikande kvinnan som den normativa kvinnans motsats.

Genom att tala om kvinnan och kvinnorollen återupprepas och utvecklas diskursen, samtidigt

som diskursen blir en commonsense-kunskap, där alla är medvetna om hur en kvinna ska

vara, hur hon ska se ut och bete sig för att anses leva enligt normen. De kvinnor som inte har

förmågan att leva upp till den normativa kvinnan blir däremot förpassade som dåliga kvinnor.

6.2.1 Den passiva gärningskvinnan i relation till tidigare forskning och teori

Kvinnan som mördar två män i Växjö beskrivs till stor del utifrån sin psykiska sjukdom.

Hennes subjektsposition (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:49) konstrueras till största del

av att hon i den rättspsykiatriska undersökningen bedömts som psykiskt störd samt att hon

tidigare varit inlagd för tvångsvård. Identitetsskapandet som sker av henne som psykiskt störd

färgar hennes övriga identiteter. Oavsett om hennes identitet som flickvän eller dotter är

aktiva präglas identiteten av hennes psykiska sjukdom. Kvinnan beskrivs som förvirrad och

irrationell, vilket kan relateras till tidigare forskning om beskrivningar av kvinnliga förövare.

En kvinna som begår ett brott anses inte uppfylla den kvinnliga normen, hon avviker från

samhällets konstruerade bild av en kvinna. Samhället försöker förklara dessa kvinnor genom

att ge dem diagnoser som visar på psykisk sjukdom, eller förklarar att handlingen var

irrationell; kvinnan själv hade ingen klar tanke med brottet hon utförde. Kvinnan blir på så

sätt passiv i sin roll som förövare. Den passiva förövaren agerande antingen till följd av att en

man instruerat henne eller så förklaras agerandet med grund i kvinnans psykiska hälsa.

(Lander et al. 2003:142-151).

Diagnostisering av människors psykiska hälsa kan diskuteras i ljuset av sociala

konstruktioner. Psykisk störning kan här ses som en konstruktion, en förklaring skapad av

samhället för att förklara individer som avviker från den samhälleliga normen för vad som är

accepterat beteende. I en värld utan konstruktioner vore psykisk hälsa och ohälsa enbart en

variation av olika psykiska tillstånd, där inget tillstånd skulle diagnostiseras och

sjukdomsklassas. Kategoriseringarna av vad som är ett normalt psykiskt tillstånd och vad som

är ett onormalt psykiskt tillstånd konstruerar hur vi talar om psykisk hälsa. Benämningar som

sjukdom, störning, ohälsa samt olika diagnoser kategoriserar individer och formar hur vi talar

om deras psykiska tillstånd. Berger och Luckmanns typifieringsbegrepp (1998:43) kan

beskriva hur vi skapar sådana kategorier för att förklara olika typer av psykisk störning, där

olika beteenden diagnostiseras och placeras in i en egen kategori. När ett avvikande beteende

fått sin förklaring i form av en sådan diagnos skapas förväntningar på individen att agera i

enlighet med denna. Omgivningen kan även påverkas i sitt bemötande gentemot individen och

37

tolka individens agerande som en bekräftelse på diagnosen denne har. I Växjöfallet kan

kvinnans beteende och tolkningen av detta ha påverkats av diskursen om psykisk störning då

denna redan var aktiv i och med talet om hennes tidigare sjukdomshistoria.

Den passiva gärningskvinnan är intressant att diskutera ur Foucaults maktperspektiv. Han

menar att diskursers utveckling kontrolleras av makt (Alvesson & Sköldberg, 2008:369) och

makt styr diskurser och genom diskurser skapar makten normer för normalt och accepterat

beteende. Diskursen om den underordnade och passiva kvinnan har skapats genom makt, där

kvinnan kontrolleras genom sättet att tala om henne. En kriminell kvinna avviker från den, av

makten skapade, normativa kvinnan. Hennes beteende är inte normalt och talet om henne, de

diskurser som beskriver henne, påvisar ständigt hennes avvikelse. Hon förpassas som psykiskt

störd. Hon behåller dock de moment som även finns i diskursen kvinna. Kvinnan är i relation

till mannen underordnad, det finns ett tydligt styrkeförhållande mellan könen där mannen är

makthavande. Detta styrkeförhållande kan skönjas i den tidigare forskningen gällande

kvinnliga förövare där det talas om att kvinnor inte begår brott av egen vilja utan de begår

brott till följd av någon annans, ofta en mans, vilja (Lander et al. 2000:264).

6.2.2 Den aktiva gärningskvinnan i relation till tidigare forskning och teori

Identiteten som den aktiva och brutala mördaren är en del av kvinnan i Sandvikenfallets

subjektsposition. Efter att mordet skett talas hon om som en mördare, en ny identitet

konstruerad av talet om henne som appliceras till hennes subjektsposition. Identiteten mördare

påverkar sedan hur hon agerar i kontext av rättegångssal, fängelse och övriga platser där hon

benämns utifrån denna. Bemötandet hon får kan vara präglat av talet om hennes identitet som

mördare och denna identitet får ett allt större inflytande på hennes subjektsposition, på hennes

tankar om sig själv.

Talet om den aktiva gärningskvinnan som återfinns i texterna om fallet i Sandviken

kontrasterar gentemot den tidigare forskningen av hur kvinnliga kriminella förklaras. Istället

för att förpassas som passiv och tillskrivas en offerroll blir kvinnan en aktiv förövare, hon

planerar sin handling och tar inte en underordnad roll. Hon framstår som beslutsam och

känslokall vilket motsäger den normativa bilden av den irrationella, svaga och passiva

kvinnliga förövaren som begår brott till följd av inte sin egen, utan någon annans vilja

(Lander et al, 2003:256). Här går det endast att spekulera kring varför talet om den kvinnliga

mördaren inte präglas av passivitet, en möjlig förklaring skulle kunna vara en ökning av

kvinnor som begår brott och att statistiken gällande antalet män och antalet kvinnor som begår

38

brott visar att skillnaden mellan könen minskar. Avståndet mellan antalet brottsmisstänkta

män och antalet brottsmisstänkta kvinnor har sedan 1975 tenderat att minska (BRÅ,

2007:386). Skillnaderna mellan män och kvinnor har även minskat när det gäller olika

brottstyper, och gällande våldsbrott har antalet brottsmisstänkta kvinnor sakta börjat närma

sig antalet brottsmisstänkta män. Det kan förklaras med att det kan ha skett en förändring i

synen på vilka handlingar som anses kriminella, men en troligare är att den förändrade

samhällsstrukturen med ökad jämställdhet påverkar antalet kriminella hos könen (BRÅ,

2007:374). Kvinnor och män delar alltmer på ansvaret för familjen och försörjning vilket gör

att båda kan ledas in på en kriminell bana i större utsträckning. Detta ger också en förändrad

syn på kvinnan och kvinnorollen. Kvinnan är inte längre enbart är en modersfigur, som är

omhändertagande, ansvartagande och en bärare av moral vilket gör att talet om kvinnan också

förändras. Talet om den normativa kvinnan får mer variation, vilket skulle kunna förklara att

kvinnan i Sandvikenfallet talas om som brutal, känslokall och planerande.

6.2.3 Relationella diskurser i relation till tidigare forskning och teori

Relationella diskurser är aktiva i konstruerandet av kvinnornas subjektspositioner i båda

fallen. I Sandvikenfallet konstrueras kvinnan som mamma och flickvän och i Växjöfallet

konstrueras kvinnan till viss del som sambo och dotter. Identiteterna som skapas i talet om

kvinnorna påverkar deras agerande i situationer då identiteternas diskurser är aktiva, och de

påverkas av hur andra bemöter och talar om dem.

De relationella diskurser som framträder i texterna är parrelationer samt familjerelationer. När

det gäller kvinnliga förövare av våldsbrott är det enligt statistiken vanligast att de utsätter

någon de har en relation till för våld (BRÅ, 2007:383). Sandvikenfallet och Växjöfallet

överensstämmer med denna statistik då de tre männen som faller offer för kvinnorna har en

relation till dem på något sätt.

Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv (Alvesson & Sköldberg, 2008:85) konstrueras

parförhållandena som framkommer i texten som heterosexuella förhållanden, där parterna

även valt att bo tillsammans i samma bostad. Kvinnornas subjekt konstrueras också genom de

relationella diskurserna. Subjektet byggs upp av individens medvetna och omedvetna tankar,

av självförståelse, upplevelser och känslor. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv formas

individen av den sociala omgivningen och kontexten. De två kvinnliga subjekten som texterna

behandlar är därför skapade av omgivningen, av deras relationer och erfarenheter. Talet,

språket, som omger de två kvinnorna är en del av skapandet av deras subjekt. Det kvinnliga

39

subjektet i Sandvikenfallet skapas genom att benämna henne som kvinna, där den normativa

kvinnorollen sätter gränser och riktlinjer för hur kvinnan bör agera. Kvinnan konstrueras

också av att benämna henne som flickvän och mamma. Förväntningar skapas då både hos

henne själv och hos omgivningen på hur hon ska agera. Hon anammar identiteterna och dessa

skapar hennes subjekt. Kvinnornas subjektspositioner som flickvänner och mamma är

intressant att diskutera relaterat till bilden av den normativa kvinnan som moderlig,

omhänderatagande och moralbärare (Lander et al. 2003:38). Sett till detta är kvinnan som

moder och kvinnan som kärlekspartner en viktig del av hennes identitet och talet i texterna

påvisar detta ytterligare. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv (Alvesson & Sköldberg,

2008:86) har kvinnan konstruerats till den roll hon har, genom social interaktion har kvinnans

normativa karaktäristika konstruerats. Kategoriseringar av kvinnor och hur kvinnor enligt

normen agerar existerar för att vi lättare ska kunna tolka vår omgivning men gör också att vi

förutsätter och tolkar situationer enligt de normativa kategorier som vi känner till. Detta gäller

även individer, vi förutsätter att en individ ska agera enligt den kategori vi tillskrivit denne

(Passer et al. 2008:633). Typifiering, där en handling förväntas utföras av viss typ av aktör,

blir också intressant i relation till detta (Berger & Luckmann, 1998:43). Talet om kvinnan i

Sandvikenfallet präglas av att hon är mamma, genom att tala om henne på detta sätt aktiveras

omedvetet närliggande kategorier för hur en mamma agerar. Hon förväntas vara moderlig och

omhändertagande i enlighet med kategorin mamma. Detta får sin motsättning i kvinnan som

en aktiv gärningskvinna; som mördare. Diskurserna är varandras antagonister och de hamnar i

konflikt med varandra, då flera av kvinnans motstridiga identiteter är aktiva samtidigt. En

sådan konflikt löses enligt diskursanalysen med en hegemonisk intervention som ger en av de

stridande diskurserna en dominerande roll (Winther Jörgensen & Phillips, 2000:55). I

Sandvikenfallet kan diskursen om den aktiva gärningskvinnan sägas gå segrande ur striden, då

talet om hennes brutala och planerade handling övervinner talet om kvinnan som

omhändertagande mor.

I samband med familjediskursen framträder diskursen om hemmet. De två kvinnliga

förövarna delar sitt hem med männen som faller offer för dem och brotten sker i hemmet.

Talet om hemmet och vikten detta tal får i texterna är intressant att reflektera över i samband

med kvinnorollen och den starka kopplingen denna har till hemmet. Kvinnan som moder blir

en symbol för hemmet och tryggheten och även om kvinnan som mördar är en motsättning till

tryggheten är kvinnan starkt knuten till hemmet, vilket blir synligt även i tal om kvinnan som

ond. I talet om hemmet finns även antagonism då det å ena sidan är en trygg plats men å andra

40

sidan är en mordplats. I Växjöfallet blir det talet om brottsplatsen som genom hegemonisk

intervention blir den rådande diskursen då talet övergår i att tala om hemmet som brottsplats,

men i Sandvikenfallet är det svårt att urskilja vilken diskurs som blir den dominerande. Det

talas istället parallellt om hemmet en plats för familjen att samlas samtidigt som man talar om

brottet som utspelats där.

En avslutande reflektion kring det faktum att de relationella diskurserna ges utrymme i talet

om de kvinnliga mördarna är aspekten att kvinnan definieras av den relation hon har till

andra. Kvinnan får sin identitet när hon är någons flickvän, när hon är någons sambo eller när

hon är någons mamma. I talet om kvinnorna finns exempelvis inte diskurser om kvinnornas

roller i arbetslivet eller andra samhälleliga institutioner. Talet om hennes subjekt präglas

istället av relationen hon har till sina närstående och inte av rollen hon spelar i samhället.

6.3. Implikationer för framtida forskning

Denna studie ämnade endast studera en liten del av hur man talar om kvinnlig kriminalitet i

media, nämligen hur man talar om två kvinnliga mördare. För framtida studier inom ämnet

vore det intressant att studera om talet om kvinnor som begår brott har förändrats. Talas det i

större utsträckning om kvinnan som en aktiv förövare istället för att tala om henne som

passiv? I och med att samhället går mot mer jämställda tider kan talet om kvinnliga kriminella

eller i mindre skala; kvinnliga mördare, ha förändrats i och med att antalet kvinnor som begår

brott ökat. Sådana studier skulle omfatta fler fall där kvinnor begått brott och därför kunna ge

en mer generell bild av kvinnliga kriminella och hur samhället ser på kvinnor som begår brott.

Jämförande studier av hur man talar om kvinnlig kriminalitet och hur man talar om manlig

kriminalitet vore även intressant, om en manlig mördare lika frekvent skulle benämnas som

”fembarnspappan” och definieras utifrån sina relationer som kvinnorna i dessa två fall.

Intressant vore också att studera om mäns handlingar då de begår brott förklaras med psykisk

störning i samma utsträckning som kvinnliga förövares handlingar.

41

7. Litteraturförteckning

7.1 Böcker:

Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (2008). Tolkning och reflektion: vetenskapsfilosofi och

kvalitativ metod. 2., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas (1998). Kunskapssociologi: hur individen uppfattar

och formar sin sociala verklighet. 2. uppl. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Bergström, Gunnar (2004). Kriminalitet som livsstil. 4., rev. uppl. Stockholm: Mareld

Christie, Nils (2005). Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur och kultur

Foucault, Michel (2002). Sexualitetens historia. Bd 1, Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg:

Daidalos

Lander, Ingrid, Pettersson, Tove & Tiby, Eva (red.) (2003). Femininiteter, maskuliniteter och

kriminalitet: genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur

Passer, Michael W. (red.) (2008). Psychology: the science of mind and behaviour. European

ed. New York: McGraw-Hill Higher Education

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod.

Lund: Studentlitteratur

7.2 Statistiska rapporter:

Brottsförebyggande rådet. 2011. Personer lagförda för brott – slutgiltig statistik för 2011.

Sveriges officiella statistik.

Hollari, Solveig. 2007. Kvinnors brottslighet. Rapport: Brottsutveckling i Sverige fram till år

2007. Brottsförebyggande rådet.

7.3 Artiklar:

A1: Westlund, Tord. 2012. Dödad av sin flickvän. Aftonbladet.10 juli.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15086742.ab (Hämtad 2012-11-04)

A2: Westlund, Tord. 2012. Misstänks ha mördat sin pojkvän med kniv. Aftonbladet. 27

augusti. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15312046.ab (Hämtad 2012-11-04)

A3: Westlund, Tord. 2012. Han höggs ihjäl med filékniven. Aftonbladet. 3 september.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15348168.ab (Hämtad 2012-11-04)

A4: Westlund, Tord. 2012. Fembarnsmamman skyldig för mordet på Ingemar. Aftonbladet. 5

september. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15393833.ab (Hämtad 2012-11-04)

42

A5: Westlund, Tord. 2012. Fembarnsmamman döms som frisk. Aftonbladet. 5 oktober.

http://144.63.250.12/nyheter/article15559078.ab;jsessionid=9AE162DFDA6B3E32F6F91B22

B628CB1A (Hämtad 2012-11-04)

A6: Westlund, Tord. 2012. Mördade Ingemars döttrar: Inget straff är långt nog. Aftonbladet.

31 oktober. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15700017.ab (Hämtad 2012-11-04)

A7: Westlund, Tord. 2012. Skrev sova med fienden – sen högg hon ihjäl Ingemar.

Aftonbladet. 1 november. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15704441.ab (Hämtad

2012-11-04)

DN1: Bolling, Anders. 2010. Misstänkta dubbelmördaren begärs häktad. Dagens nyheter. 5

april.http://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankta-dubbelmordaren-begars-haktad(Hämtad

2012-11-04)

DN2: Fagerberg, Emma. 2010. Okända motiv till dubbelmorden i Växjö. Dagens nyheter. 6

april. http://www.dn.se/nyheter/sverige/okanda-motiv-till-dubbelmord-i-vaxjo (Hämtad 2012-

11-04)

DN3: Billengren, Astrid. 2010. Misstänkta mördaren i Växjö häktad. Dagens nyheter. 6 april.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/misstankta-mordaren-i-vaxjo-haktad (Hämtad 2012-11-04)

DN4: TT. 2010. Förklarad skyldig till dubbelmord. Dagens nyheter. 15 juni.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/forklarad-skyldig-till-dubbelmord (Hämtad 2012-11-04)

DN5: Palmkvist, Peter. 2010. Döms till vård för dubbelmord. Dagens nyheter. 22 juli.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/doms-till-vard-for-dubbelmord (Hämtad 2012-11-04)