Kulturgeografiska Institutionen, Uppsala universitet Geografi B, Miljö och landskap

Norsholmen

En kultur- och naturgeografisk beskrivning

Författare: Emelie Königsson Jonsson

Jonas Lundgren Johan Persson

2

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ......................................................................................................................... 3

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING .................................................................................. 4

3. BAKGRUND ......................................................................................................................... 5

3.1 BERGGRUND ...................................................................................................................... 5

3.2 JORDARTER ........................................................................................................................ 6

3.3 LANDHÖJNING ................................................................................................................... 7

3.4 STRANDVALLAR .............................................................................................................. 10

3.5 LITORALDRIFT OCH LANDTUNGOR ................................................................................... 10

3.6 MARKANVÄNDNING ......................................................................................................... 10

3.7 HISTORISK ÅKERMARK .................................................................................................... 11

3.8 FORNMINNEN ................................................................................................................... 12

3.9 KALKINDUSTRI ................................................................................................................ 13

3.10 NATURA 2000 ................................................................................................................ 14

4. METOD ............................................................................................................................... 16

4.1 ARBETSGÅNG ................................................................................................................... 16

4.2 KARTOR I GIS .................................................................................................................. 17

4.3 FÄLTARBETET .................................................................................................................. 18

5. RESULTAT ........................................................................................................................ 19

5.1 FRÅN Ö TILL HALVÖ ......................................................................................................... 19

5.2 DE SYDÖSTRA STRÄNDERNA ............................................................................................ 20

5.3 TVÄRPROFIL .................................................................................................................... 21

5.4 GRAVAR .......................................................................................................................... 23

5.5 BETE ................................................................................................................................ 24

5.6 ÅKERMARK ...................................................................................................................... 24

5.7 SPÅR AV KALKINDUSTRI .................................................................................................. 25

6. DISKUSSION ..................................................................................................................... 27

7. SLUTSATS ......................................................................................................................... 29

8. REFERENSLISTA ............................................................................................................. 30

3

1. Inledning

Studieområdet i den här

rapporten omfattar Norsholmen

och ett område söder om denna.

Norsholmen är en halvö som

går ut i havet på norra delen av

Fårö. Halvön är en gräshed som

på väst- och nordsidan övergår i

klapperstensstränder.

Norsholmen är känt för ett rikt

växt- och fågelliv och är ett

fågelskyddsområde som mellan

15 mars till 15 juli har

begränsat tillträde för

människor. Norsholmen är

också ett Natura 2000 område

vilket innebär att det finns bestämmelser för hur marken ska förvaltas. I studieområdet finns

också rester av kalkugnar och en utskeppningshamn av kalk från början av 1900-talet samt

flera gravplatser. Marken på Norsholmen används idag till största delen som betesmark men

det har odlats här så långt som till mitten av 1900-talet enligt historiska kartor. Området söder

om halvön är också till största delen betesmark. Norsholmens landskap präglas av

landhöjningen och var för några hundra år sedan en ö, berggrunden består av olika sorters

kalksten och jordlagret är tunt. En liten samling fritidshus finns i områdets sydöstra del men

området saknar större bebyggelse och bilvägar. För att få fram våra resultat har vi analyserat

de observationer vi gjort under fältarbetet tillsammans med den bakgrundsinformation vi hade

innan arbetet i fält. Vi har använt oss av historiska kartor, kartor från SGU och lantmäteriet

och bearbetat kartor i GIS för denna studie.

Figur 1 Översiktskarta över Fårö och studieområdet

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

4

2. Syfte och frågeställning

Rapportens syfte är att beskriva och skapa en översikt och bredare kunskap om studieområdet.

Rapporten ska skapa en bild av hur landskapet har utvecklats historiskt i och med landhöjning

och andra naturliga processer, hur människor har påverkat området samt vilken framtida

utveckling området står inför.

Syftet skall uppnås genom besvarandet av följande frågeställningar:

1. Vilka processer har format norsholmen till den halvö vi ser idag?

2. Vilka konsekvenser har instiftandet av Natura 2000-området haft och kommer att

ha?

3. Hur har människor använt marken i studieområdet och hur har det format

landskapet?

4. Vilken framtida landskapsförändring står studieområdet inför?

5

3. Bakgrund

3.1 Berggrund

Berggrunden på Gotland består av kalksten och stupar 0,2-0,4 grader åt sydsydost (Erlström

m.fl. 2009 s.20). Kalkstenen på Gotland har delats in i tolv lagerföljder som har fått namn

efter orter på Gotland. Slitegruppen och högklintslagret är de lager som dominerar Fårö.

Norsholmen ligger i slitegruppen och den norra delen av halvön domineras av revkalksten och

kalcirudit (se figur 2). Södra delen av Norsholmen består av kalkarenit och

stromatoporoidkalksten (Palmér Rivera m.fl. 2011 s.8).

Kalkstenen på Gotland bildades för ungefär 425 miljoner år sedan under den tid som kallas

silur. Gotland låg då på en plats nära ekvatorn där mängder av organismer levde i det som då

var ett grunt, tropiskt hav. I det grunda havet bildades ett korallrev som skulle bli grunden för

Gotland. När organismerna dog och sjönk till havsbotten lagrades de och genom tryck och

Figur 2 Berggrundskarta

Kartunderlag väglager, vattenlager © Lantmäteriet, i2012/921

Kartunderlag berggrund, SGU

6

kemiska processer har de avsatta sedimenten bildat sedimentär berggrund. Kontinentaldriften

har förflyttat Gotland till den plats ön har idag. På Gotland är det den siluriska berggrunden

som går i dagen, men under den ligger berggrund från ordovicium och kambrium som är 440-

500 miljoner år gammal (Palmér Rivera m.fl., 2011, s.5). Kalkstenen varierar i både hårdhet

och motståndskraft mot vittring och erosion. Den hårdaste typen av kalksten är revkalkstenen

(Gardell, 1987, s.10).

Revkalkstenen är en oregelbundet lagrad kalksten med komplex struktur. Den består av en

hög andel stora fossilfragment som tabulater, koraller, krinoidéer och stromatoporoidéer och

är lämningar efter gamla korallrev. Den inrymmer lös och ofta ljusgrön märgel mellan de

stora fossilpartierna och berggrunden innehåller också hålrum som är rester av större

organismers mjukdelar. Revkalkstenen är hård och motståndskraftig mot erosion och därför

skapas de raukar som syns längs delar av Fårös kust.

Kalciruidit är en grovkornig eller grovkristallin kalksten. Den innehåller rikligt med stora

fossilfragment som ofta är krinoidéer, som är lämningar efter sjöliljor. Kalciruditen är en

porösare kalksten som i stort sett saknar finkornigt material då den avsatts under förhållanden

med högre vattenenergi (Erlström, 2009, s.32).

Stromatoporoidkalksten är oregelbundet till tydligt lagrad kalksten. Den består

dominerande av inslag av stromatoporoidéer, även så kallade kattskallar som är ett svampdjur

vars fossiler ger en knölig hällyta (Svantesson 2004, s.14). Stromatoporoidéerna kan variera i

storlekar från några få centimeter till flera decimeter, de har en tät textur och är beige till

nougatfärgade. Stromatoporoidkalkstenen förekommer ofta tillsammans med kalkarenit

(Erlström m.fl. 2009s, 20, 32).

Kalkarenit är en medelkornig eller medelkristallin kalksten som har en tydligt kristalliserad

textur. Den har en glittrig, grynig yta som beror på att den består av karbonatskal som brutits

sönder av hav och vågor. Kalkarenit kan jämföras med kustnära marin sandsten (Erlström

m.fl. 2009 s.34).

Vid övergången från silur- till devon perioden började Gotland stiga upp ur havet och

sedan dess har berggrunden varit utsatt för diverse vittring och erosionsprocesser som har

skapat de ytformer vi ser idag (Svantesson, 2004 s. 12).

3.2 Jordarter

Norsholmen har till stora delar ett tunt jordlager och i vissa områden inget jordlager alls utan

berggrunden ligger i dagen. Den dominerande jordtypen är svallsediment med olika

kornstorlek med den grövre kornstorleken på uddens yttersida och de finaste innanför udden

7

på öns stora landmassa. Jord kan kategoriseras efter kornstorlek där sand är mellan 0,06 och 2

mm, grus 2- 60 mm och klapper över 60 mm (Dahlberg & Lindén, 2009, s.3)

En andra kategorisering bygger på jordartens ursprung. Vi har i vårt område svallsediment

i form av sand, grus och klapper. Dessa bildas genom att vågor och strömmar drar med sig

sediment som sedan läggs av och kan skapa till exempel strandvallar. I och med

landhöjningen har strandvallarna senare blivit mer permanenta inslag i landskapet. Det finns

även älvsediment som bildas utmed vattendrag. I dessa finns ofta väldigt lite organiskt

material (Dahlberg & Lindén, 2009, s.6). Även inlandsisen har skapat jordarter. Isen tog upp

och bearbetade gamla jord och berglager och när isen smälte lämnade den material efter sig.

Det efterlämnade materialet är det vi kallar morän. Morän har ofta en blandad kornstorlek

(Palmér Rivera m.fl. 2011, s.5).

Figur 3 Jordartskarta med justering efter fältobservationer

Kartunderlag SGU, Kartunderlag väglager © Lantmäteriet, i2012/921

8

3.3 Landhöjning

Landhöjningen är ett resultat av den senaste istidens tjocka istäcke och den kraft med vilken

detta trycke ner marken. När isen drog sig tillbaka började marken höja sig mot den nivå den

haft innan istiden. Detta i kombination med inre krafter i jorden gör att marken höjer sig i

förhållande till havsnivån (Lantmäteriet, 2013).

Trycket från isen tyckte ner Gotland till långt under nuvarande nivån. Istäcket kunde vara

över tusen meter tjockt och trycket på landytan var följaktligen enormt (Martinsson, 2001,

s.18). Inlandsisen smälte över Gotland för drygt 12000 år sedan (SGU, 2013a).

Landhöjningen har sedan varit kontinuerlig om än inte helt konstant. De första delarna av

Fårö dök upp ur havet för omkring 9000 år sedan (SGU, 2013a). De första delarna av

studieområdet runt Norsholmen hamnade över vattenytan för drygt 2000 år sedan (SGU,

2013a). Det var då ett par holmar på det som senare skulle bli uddens östra sida samt en liten

topp på uddens västra sida som stack upp. För 1000 år sedan hade en sammanhängande ö

bildats som liknade det som idag är udden (SGU, 2013a). Ön bands ihop med resten av Fårö

för mellan 200 och 320 år sedan och bildade den udde vi ser idag (figur 4). En historisk karta

från 1692 visar att Norsholmen, då kallad Fenikke holmen, fortfarande var en ö (se appendix

bilaga 2) medan en skifteskarta från 1823 visar området som en udde (se appendix bilaga 3).

Enligt SGU:s (2013) beräkningar kommer landhöjningen fortsätta och Norsholmen

kommer bli mindre och mindre allt eftersom Fårö växer. På samma sätt kommer Fårö att om

1000 år ha växt ihop med Gotland och inte längre vara en egen ö. Inom 10 000 år kommer

Norsholmen inte längre vara en udde utan en rak del av Gotlands norra kust. De senaste 8000

åren har studieområdet höjt sig 23 meter i fröhållande till havsnivån. Det innebär en höjning

på ungefär tre decimeter per hundra år i en i princip linjär höjning (SGU, 2013).

9

Figur 4 Markytans ålder baserad på en landhöjning om tre decimeter per 100 år.

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

10

3.4 Strandvallar

Vid kraftiga oväder med stora vågor och kontinuerligt vid mindre vågors brytning vid kusten

spolas sediment upp i vallar. Vallarna bildas parallellt med kustlinjen i områden med god

tillgång till löst material (Hughes m.fl. 2011, s. 254). Formen på strandvallarna varierar men

är i allmänhet avrundade åsliknande avlagringar som sträcker sig längst med kusten och följer

dess former. I områden med landhöjning stiger vallarna tillsammans med resten av marken

och hamnar så småningom bortom vågornas påverkan. Det bildas med tiden ett vågformat

mönster i landskapet med äldre strandvallar längre bort från kusten och yngre närmare

(Svantesson, 2004, s. 17-18; SGU, 2013b). De äldre strandvallarna följer inte nödvändigtvis

den nuvarande kustlinjen utan är formade utifrån hur kusten såg ut vid vallens bildade.

3.5 Litoraldrift och landtungor

Vid kuster med löst sediment sker ofta en förflyttning av material längst med kusten, så kallad

litoraldrift. Litoraldrift skapas när vågor kommer in snett mot en strandlinje och spolar med

sig material i vågriktningen för att sedan rinna tillbaka vinkelrätt mot stranden och ta med sig

materialet ner igen. Materialet transporteras därmed i ett sicksackmönster längst med stranden

(Hughes m.fl. 2011, s. 243-245). När litoraldrift sker längst med en kust som plötsligt ändrar

riktning, till exempel vid spetsen på en udde, kan en landtunga bildas som sticker ut i havet.

Litoraldriften fortsätter längst med landtungan och den byggs på allt mer. Vid landtungans

ände böjs vågorna av och material kan transporteras runt spetsen och bildar en krokliknande

formation. Flera sådana krokar kan bildas och landtungan fortsätter ändå i riktningen av den

initiala litoraldriften (Hughes m.fl. 2011, s. 248). Så småningom kan landtungan nå en ö eller

liknande och binda ihop denna med kusten från vilken tungan utgår.

3.6 Markanvändning

Markanvändningskartan visar som namnet tyder på hur marken används. Det man kan se är

bostäder, vägar, skog åkrar och öppen mark (se appendix bilaga 1).

Jordbruket har genomgått stora förändringar under 1900-talet. Nya sädesslag som ger

större skördar har tagits fram, men ofta ställs högre krav på jorden den ska växa i. Samtidigt

så har nya maskiner tagits fram som gör arbetet lättare men enbart är effektiva på större

åkermarker (Björklund m.fl. 2009, s.129-130). Detta har gjort att åkrar med en mindre areal

eller vars jord inte passar till dagens grödor och maskiner överges då det inte är ekonomiskt

hållbart att bruka dem längre.

11

Det brukade landskapet är en förutsättning för mångfallden i landskapet. Många växt och

djurarter är anpassade till det jordbruk som vi använt oss av under en längre tid. Betet har

blivit en förutsättning för att vissa växter ska växa och om man låter betesmarkerna växa igen

så som sker i stora delar av västvärden med det nya effektivare jordbruket så tar ett litet antal

arter över, andra kvävs och försvinner. På ett liknande vis påverkas djurlivet då de lever och

får mat från åker och betesmarker. Med stora maskiner och bekämpningsmedel så blir det

svårare att leva på de existerande markerna (Björklund m.fl. 2009, s. 132-133). På

Norsholmen så har stora delar av tidigare åkermarker bytt användning men till skillnad från

Sverige i stort där de ofta växer igen så har de här blivit betesmark.

På kartans södra delar finns en blandning av skog, öppen och odlad mark. Den öppna

marken kam här vara öppen av olika anledningar. Det kan vara bete för boskap eller så kan

det vara så att marktäcket inte tillåter att träd växer på de områdena. Att träden inte växer på

området kan bero på att den täta undervegetationen hindrar förnyelsen av träd (Tafvelin,

1997, s.214). Skogen växer där jordlagret är lite tjockare och runt betes- och alvarsmark

(Magnus Martinsson s.33).

På området finns även en sjö som uppkom när man lade en järnvägsräls till en kalkhamn

på udden. Det finns ett antal byggnader i framförallt områdets sydöstra del, dessa är mestadels

fritidshus. Vägnätet i området består mestadels av småvägar varav många inte får beträdas

med bil.

3.7 Historisk åkermark

Åkermarken på Fårö har aldrig varit speciellt god. De grunda jordarna gjorde att marken var

känslig. Frost, torka och för mycket vatten hotade ständigt skörden. Åkermarken var också

oregelbundna och uppdelade i många små figurer till följd av krav på anpassning efter den

steniga terrängen. För att kunna skapa någorlunda plana åkrar användes sladdar gjorda av

stora stockar (Öhrman, 2004, s. 116). Åkrarna bestod mestadels av sten och grus och liknade

mest stenstränder (Ohlsson, 2001, s. 86).

För att det skulle gå att odla alls på de karga jordarna användes släke som gödning. Släke

är olika sorters tång och alger som bärgades från stränderna runt Fårö (Ohlsson, 2001, s. 83).

Den jord som finns på Fårös steniga åkrar kommer ofta från släke som förmultnat (Ohlsson,

2001, s. 86).

Delar av den södra änden av undersökningsområdet är beskrivet som åkermark på de

aktuella fastighetskartorna från Lantmäteriet (se appendix bilaga 1). För att se en förändring

12

av landskapet är historiska data, i det här fallet i form av kartor, bra att nyttja. Med historisk

data från flera olika tidsperioder kan förändringar i landskapet spåras och tidsbestämmas även

om exaktheten ibland kan ifrågasättas (Trimble, 2008, s. 21) På äldre kartor är betydligt större

delar av området beskrivna som åker. Enligt en karta från 1692 (se appendix bilaga 2) är en

liten bit mark i västra änden av den som då var en ö odlad mark. Dessutom ska det ha funnits

ett par åkerplättar i södra delen av undersökningsområdet. Exakt var dessa åkrar befann sig är

svårt att säga eftersom kartan saknar tydliga referenspunkter och landhöjningen har förändrat

kustlinjen betydligt sedan kartan ritades. På en storskifteskarta från 1823 (se appendix bilaga

3) så tycks åkermarken växt och utgör nu en betydande del av den västra delen av

Norsholmen, som nu har blivit en halvö. Åkermarken i södra delen av undersökningsområdet

har också växt något om än inte i lika stor utsträckning. Åkermarken är markerad med gul,

orange (brun) och grå färg. Delar av marken ute på västra delen av halvön kan ha varit äng,

baserat på den mörkgröna färg som använts på kartan (Cserhalmi, 1998, s. 25). På 1940 års

ekonomiska karta (se appendix bilaga 4) verkar åkerarealen i undersökningsområdet vara så

gott som oförändrad jämfört med kartan från 1823. Ekonomiska kartan från 1977 (se

appendix bilaga 5) visar däremot på en drastisk minskning av mängden åker. Nu finns endast

en del av den sydligaste åkern kvar och all åkermark ute på halvön är borta.

Figur 5 Man på åker 1932. Foto: C. Claesson, arkivet Gotlands muséum.

3.8 Fornminnen

Studieområdet är rikt på fornminnen från flera olika tidsperioder. I studieområdets nordöstra

del, ute på halvön, finns ett gravfält bestående av tio gravar varav sju är stenrösen och tre

stensättningar. Vilken tidsperiod gravarna är ifrån är oklart och dateringen är satt till

stenålder, bronsålder eller järnålder (ca 1800 f. kr. till 1050 e. kr.) (Riksantikvarieämbetet,

13

2013a). Något söder om gravfältet finns en ensam stensättning, också den en grav, från

bronsålder eller järnålder (Riksantikvarieämbetet, 2013b).

Strax väster om halvöns mitt finns en ovalformad stenring där stenar lagts som i en mur. I

ringen har man påträffat flera gravar. Området tycks ha fungerat som en kyrkogård och analys

av ben funna i gravarna tyder på att människor begravts på platsen runt år 1440

(Riksantikvarieämbetet, 2013c).

På den udde som sticker ut åt nordväst på halvön finns ett gravfält bestående av 18

stensättningar. De är daterade till stenålder, bronsålder eller järnålder. I anslutning till

gravfältet kan också flera gropar som tycks vara kokgropar ses. De skulle i så fall vara spår

efter en boplats i området (Riksantikvarieämbetet, 2013d).

Vid halvöns östra strand, en bit ut i vattnet, ligger vraket av handelskeppet Fortuna som

gick på grund utanför Fårö 1969 för att sedan spolas upp på Norsholmen. Vraket har lämnats

på platsen och bryts ner av väder och hårda vindar (Riksantikvarieämbetet, 2013e).

Gravarna på östsidan tros komma från en tid mellan 1800 f.kr till 1050 e.kr detta är en

period som går från bronsålderns början till järnålderns slut. Under bronsåldern så byggde

man sällan små rösen utan det rörde sig oftast om stora rösen för hövdingar och deras familjer

(Gardell, 1987 s. 19). Under järnåldern blev gravfält med många mindre gravrösen vanligare

men det handlade vanligen om bygdegravar som användes av en större grupp människor och

under en lång tid (Gardell, 1987 s.24).

I södra delen av undersökningsområdet finns rester av en gårdstomt från en gård som

enligt kartor från 1700-talet kallades Kangul. Gården ska ha varit en del av den större gården

Nors och ha haft ett perifert läge (Riksantikvarieämbetet, 2013f).

3.9 Kalkindustri

Kalkbrytning och kalkbränning är en verksamhet med gamla anor på Fårö. Både kommersiell

och privat bränning har pågått åtminstone sedan 1600-talet (Nyström, 2001, s. 176).

Bränningen av kalksten för att få fram kalk var omfattande och ett sätt för människor att både

tjäna pengar genom försäljning och för att få tillgång till egen kalk för byggnationer, kalken

används bland annat i murbruk. Kalken bröts ofta i närheten av ugnen och brändes sedan med

ved som bränsle. Tidigare krävdes tillstånd för att bränna kalk. Detta krav upphörde år 1847

och antalet ugnar ökade. Vid en inventering åren 1930-34 så fann man rester av så många som

71 kalkugnar på Fårö (Nyström, 2001, s. 180). I undersökningsområdets södra del finns tre

lämningar efter kalkugnar från medeltid eller nyare tid (efter år 1050) (Riksantikvarieämbetet,

14

2013g). Kalkugnarna kunde variera i storlek men många mindre ugnar byggdes för fåröbornas

eget bruk. Dessa kallades kalkmilor och bestod av en rund grop som gärna fick ligga i en

grusbacke. I gropen lades stenen i ordnade högar med öppningar för brännveden och eldens

fördelning över stenen. Sedan täcktes allt med jord och brändes under ett antal dagar

(Nyström, 2001, s.180).

På Norsholmens östra sida finns en gammal nedlagd hamn för utskeppning av kalksten

från stenbrottet i Tällevika. I dag syns spår av hamnen genom att det ligger kvar tre stora

högar av kalksten där stenen är sorterad i storleksordning. Mellan kalkhögarna reser sig också

ett betongfundament som är resterna av sorteringsverket dit materialet fraktades för att sedan

sorteras och föras ur till hamnen där det lastades. Kalkhamnen började byggas 1916 och

användes bara i två år, då företaget som anlade hamnen gick i konkurs

(Riksantikvarieämbetet, 2013h; Landell, 1975, s.33). För att kunna frakta stenen från

stenbrottet ut till Norsholmen anlades en decauville-järnväg som är en smalspårig järnväg

(Nyström, 2001, s.184). Varför driften på Norsholmen avslutades så fort efter dess start är

oklart. Det spekulerades i att kalkstenen var av dålig kvalitet, att pengarna tog slut och att de

som jobbade med kalkbruket kom från Malmberget och var vana vid att arbeta med järnmalm

och inte hade någon erfarenhet av att jobba med kalksten (Nyström, 2001, s.187).

3.10 Natura 2000

Norsholmen, halvön i studieområdet, är klassat som Natura 2000-område (Länsstyrelsen

Gotlands län, 2005a). Natura 2000-nätverket består av skyddade naturområden inom hela EU.

Nätverket har som mål att hindra utrotandet av arter och miljöer. Områdena utgörs ofta av

hotade livsmiljöer för hotade arter (Naturvårdsverket, 2013). I bevarandeplanen för

Norsholmens Natura 2000-område står att området är ett av få kvarvarande

strandbetesområden med fortsatt god hävd, det vill säga som fortfarande betas aktivt

(Länsstyrelsen Gotlands Län, 2005a, s. 2). I planen står att marken ska fortsätta vara

välhävdad vilket innebär att höjden på gräset inte får vara högre än fem centimeter vid slutet

av växtperioden. Det står också att träd inte får ta över på ön och att vissa invasiva arter ska

hållas borta (Länsstyrelsen Gotlands Län, 2005a, s. 5). Betesdjur ska släppas ut efter att

fåglarnas häckningssäsong är över och bete ska bedrivas så länge det är möjligt på hösten

(Länsstyrelsen Gotlands Län, 2005a, s. 7). Mot slutet av planen nämns ett par hot mot

området. Främsta hotet skulle vara minskat bete i området och tillåtande av området att växa

15

igen (Länsstyrelsen Gotland Län, 2005a, s. 10). Som det ser ut idag bedöms läget som

gynnsamt för bevarande av området (Länsstyrelsen Gotlands Län, 2005a, s. 11).

16

4. Metod

I följande del redovisas de metoder vi använt i skapandet av denna rapport. Delen är uppdelad

i tre rubriker där den första ger en allmän beskrivning av hur vi har gått till väga i vårt arbete.

Den andra och tredje delen går mer in i detalj på två av områden inom projektet och

presenterar metoderna inom dessa.

4.1 Arbetsgång

Arbetsgången för vårt projekt har utgått från Landscape character assessement guidance for

England and Scotland (Swanwick, 2002) där arbetet med landskapsklassificering delas upp i

fem steg. Definiera arbetsområdet, förstudie, fältundersökning, klassifikation med beskrivning

och bedömning av landskapet. Utifrån dessa har vi skapat en arbetsgång i sex steg som består

av arbetsformulering, förstudie, fältstudie, sammanställning, resultatbeskrivning och

formulering av slutsatser.

I arbetsformuleringen bestämdes arbetets syfte och frågeställningar formulerades. Vi

definierade området för studien utifrån det tilldelade området. I den här fasen lades grunden

för vårt arbete och vilket fokus vi skulle ha.

Förstudien skedde innan fältarbetet och bestod i att studera litteratur och skapa kartor.

Litteratur om såväl vårt specifika arbetsområde som mer allmänna texter om geografiska

processer som äger relevans för vår studie studerades. Kartmaterial hämtades från lantmäteriet

och SGU och sammanfördes i ett antal kartor med olika innehåll. Bland dessa fanns en

jordartskarta, en berggrundskarta, en karta över markanvändningen och ortofoton över

området. Utifrån det vi fann i litteraturen och kartorna bildade vi oss en uppfattning om

studieområdets utformning och utveckling.

Under fältstudien valdes fyra områden ut som extra intressanta att studera för att besvara

frågeställningarna. De fyra områdena valdes utifrån inledande observationer och tidigare

uppfattning hämtad i förstudien. Dessa studerades ur olika perspektiv och kartlades genom

observationer, GPS-mätning och jämförande med kartor.

Sammanställning av våra observationer skedde dels i anslutning till fältstudierna och dels

efter hemkomst. I den här fasen skrevs observationsprotokoll samman elektroniskt, bilder

sorterades och GPS-punkter laddades in i datorer. Observationer från de olika områdena vi

17

fokuserat på i fält behandlades som grupper och vi bildade oss en bild av respektive område

och en helhetsbild över hela studieområdet.

Efter att fältarbetet sammanställts skedde en analys av de resultat vi fått under studien.

Våra observationer studerades och tolkades med hjälp av tidigare inhämtade teoretiska

utgångspunkter. Vi försökte i den här fasen analysera våra studier för att finna svar på våra

frågeställningar.

Det sista steget innebar att dra slutsatser utifrån de resultat vi fått och de analyser vi gjort i

tidigare steg. Vi diskuterade resultaten och resonerade kring olika framtidsscenarion.

Frågeställningarna besvarades och arbetet sammanfattades i slutsatser.

4.2 Kartor i GIS

Vid arbetet med projektet har flera kartor skapats för att täcka olika behov. Främst för att ha

som utgångspunkt i fältstudien och för att illustrera våra resultat i den slutgiltiga rapporten.

Dessa kartor har gjorts i GIS-programmet ArcMap med kartunderlag från Lantmäteriet och

SGU. Vid utformandet av kartorna har relevant data hämtats från Lantmäteriets och SGU:s

karttjänster och förts samman i GIS-programmet.

Data från Lantmäteriets fastighetskarta och terrängkarta har gett oss kartor som visar bland

annat markanvändning, höjddata och vegetationstyp. Från SGU kommer data för kartor som

visar jordarter och berggrund i området. I flera kartor har data från båda källorna använts.

Efter nedladdning av kartdata har ett urval gjorts kring vilka datalager som är relevanta att

ta med. I de flesta kartorna har ett lager med vägar och ett med havsnivå tagits med. Vi har

sedan omklassificerat dataunderlaget utifrån våra behov. Till exempel har vi utgått från

höjddata och omklassificerat den för att illustrera landhöjning. På de kartor som skilde sig

från våra observationer i fält har vi skapat nya lager för att korrigera de felen. På flera kartor

har vi också märkt ut specifika landskapselement med symboler och streck. Dessa har vi

markerat med GPS i fält för att sedan föra över koordinaterna från GPS:en till GIS-

programmet.

Kartorna har i de flesta fall försetts med teckenförklaring, skala och norrpil. Vidare har

flera av kartorna behandlats i andra redigeringsprogram för beskärning och annan

layoutmässig behandling.

18

4.3 Fältarbetet

På plats i studieområdet bedrevs fältstudierna utifrån de fokusområden vi kommit fram till på

förhand och de vi kommit fram till var intressanta utifrån inledande observationer på plats.

Respektive område undersöktes genom observationer som skrevs ner i observationsprotokoll.

Vi observerade vegetation, berggrund och jordart, mänskliga spår och övriga

anmärkningsvärda landskapselement. Det kunde på flera platser vara svårt att avgöra vilken

sammansättning jorden hade och bedömningen av denna har då skett utifrån vegetation och

geologiska kartor. Vid varje observationspunkt togs koordinater med hjälp av en GPS och

flera foton togs i olika riktningar. Vid kartläggning av större ytor har GPS använts och

utkanten av respektive område har markerats med punkter. Detta användes främst för

kartläggning av gammal åkermark och för omklassificering av jordartskartan.

En linje som skulle ligga till grund för en tvärprofil valdes i ett område som ansågs

beskriva områdets speciella natur. Tvärprofilen dokumenterades genom att GPS-punkter

markerades längst en med kompass fastlagd rak linje tvärs över ön. GPS-punkterna

kompletterades med en skiss och anteckningar om landskapets sammansättning. Materialet

bearbetades sedan i ett GIS-program och med ett fotoredigeringsprogram för att skapa en

överskådlig tvärprofil.

19

5. Resultat

5.1 Från ö till halvö

Väster om sjön ungefär i mitten av

undersökningsområdet finns en

krokformad formation som böjer sig åt

öster (se figur 6, nummer 1). Öster om

kroken är marken plattare och våtare än

omgivningen. Denna platta mark sträcker

sig bort till sjön åt öster. Kroken ser ut att

vara änden på lämningarna av en landtunga

som sträckt sig från sydöst mot nordväst.

Landtungan bör ha bildats genom

litoraldrift från stränderna sydöst om

kroken (figur 6, nummer 2) när

Norsholmen fortfarande var en ö.

Norr om kroken finns ett område med

något svårtolkade strandvallar. Vallarna

böjer sig generellt mot sydväst (figur 6,

nummer 3) vilket skulle kunna tyda på en

liknande process som den ovan men i motsatt riktning. Öster om dessa vallar ligger sjön som

enligt historiska kartor (se appendix bilaga 2) varit ett sund. Detta skulle kunna tyda på

litoraldrift norrifrån (figur 6, nummer 4) med bildandet av en landtunga som följd.

Mellan den södra kroken och vallarna i norr finns ett plattare område (figur 6, nummer 5)

som vi tolkar som den sista delen av det före detta sundet som steg ur havet.

Landhöjningen har gjort att landtungorna aldrig nådde varandra utan marken steg ur havet

och det som en gång var en ö blev en halvö. Det gjorde att sundet mellan Norsholmen och

Fårö stängdes av och istället blev en vik som sträckte sig från sydost åt nordväst.

1916 byggdes en järnväg för transport av kalksten ut till den nya utskeppningshamnen ute

på Norsholmen (figur 6, nummer 6). Denna järnväg anlades tvärs över vikens östra del och

stängde av den helt från havet. Det som var ett sund som blev en vik hade nu blivit en sjö.

Sydväst om järnvägen började nu sand avsättas. Den sand som tidigare fördelats kring hela

Figur 6 Strandprocesser som omformat Norsholmen från

ö till halvö.

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

20

viken hamnade nu utanför järnvägen och en sandstrand uppkom. Formen på sandstranden

vittnar inte om att sanden skulle ha kommit från endera hållet. Det finns heller inga tecken på

en drift åt något håll. Det är därför rimligt att anta att sanden kommer utifrån havet (figur 6,

nummer 7). Möjligen skulle sanden kunna vara sediment som brutits loss från Salvorev. Ett

rev som sträcker sig från Fårö upp till Gotska Sandön och som har en omfattande

omfördelning av sediment (Länsstyrelsen Gotland, 2005b, s. 2; Naturvårdsverket, 2008, s.

73).

För Norsholmens övergång från att ha varit en ö till att ha blivit en halvö kan alltså

förklaras som en kombination av landhöjning, litoraldrift med bildandet av landtungor och

mänsklig påverkan. Det ska påpekas att järnvägen bara avgränsade det före detta sundet i

öster, den västra delen stängdes av naturliga processer långt tidigare.

5.2 De sydöstra stränderna

I den sydöstra delen av studieområdet finns två uddar som sticker ut i havet på var sin sida av

en sandstrand (figur 7, punkt 1:2 och 1:4). Båda dessa uddar består till största delen av

berggrund i dagen (figur 3). In mot vikarna söder om punkt 1:1 och mellan punkt 1:2 och 1:4

(figur 7) syntes en övergång från berggrund till mer och mer sand för att längst in i viken vara

ren sandstrand. Det tyder på en transort av sediment från uddarna in mot vikarna.

Berggrunden vittrar sönder genom frost och vågenergi och sedimentet förs med vågorna in

mot viken där den avsetts. Vid punkt 1:2 (figur 7) fanns en vågbrytare som var tydligt

Figur 7 Utklipp ur observationskartan,

se appendix bilaga 6

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

21

eroderad på den västra sidan medan den låg stabil och inpackad i småsten på östra sidan (se

appendix bilaga 7, observation 1:2). Det tyder också på att det tycks ske en borttransport av

sediment från uddens spets in mot viken i en västlig riktning. Sediment har avlagrats mot

vågbrytaren på östsidan och transporterats bort på västsidan.

Vid punkt 1:5 syns inte en liknande övergång från grövre till finare material utan här är

linjen tvärt mellan vad som ser ut som en erosionskant och sandavlagringar. Det stärker vår

uppfattning om att sanden inte kommer utifrån udden utan att den har förts dit någon

annanstans ifrån.

5.3 Tvärprofil

Tvärprofilen (figur 8) beskriver en 600 meter lång linje i nord-sydlig riktning från strand till

strand och över den högsta naturliga punkten på östra Norsholmen (se appendix bilaga 6).

Punkt ett är profielens södra ände och punkt 24 dess norra. Profilens vågmönster kommer sig

av den stora mängd strandvallar som är ett genomgående mönster i hela norra delen av

undersökningsområdet.

Den nedre linjen i figur 8 är ett utklipp från ett ortofoto draperat över en höjddatafil. En

tredimensionell karta skapades som sedan skars ut vid tvärprofilen. Den nedre linjen är därför

en korrekt återgivning av landskapets form sett från sidan. Höjden har justerats till tio gånger

sitt faktiska värde för att höjdskillnader ska vara urskiljbara i profilen. Den övre linjen är en

återgivning av tvärprofilens innehåll med vegetation, marktäcke och så vidare. Punkterna är

tagna med en GPS och varje numrerad linje motsvarar en punkt. Respektive punkt är samma

på båda linjerna.

Varje punkt, med undantag för punkt 5, är tagen på toppen av en större strandvall.

Strandvallar är därför inte markerade i tvärprofilen. På vissa platser fanns mindre vallar som

vi valde att inte markera av såväl praktiska skäl som bedömningen att markering av alla vallar

inte var relevant för undersökningens resultat. Tvärprofilen skär ett fyrtiotal större och mindre

vallar varav de i mitten, mellan punkt 9 och 14 är cirkelformade och går runt den naturliga

högsta punkten. De yttersta vallarna är aktiva. Vallarna har fått sin form beroende på

kustlinjens utformning vid tiden för respektive valls bildande. De cirkelformade vallarna

kommer sig av det faktum att de bildades när området runt tvärprofilens högsta punkt var en

egen ö. Landhöjningen har sedan gjort att ön förenades med andra öar i närheten för att så

småningom bilda den halvö vi ser idag. Liknande runda strandvallar hittas på flera ställen

inom studieområdet och dessa kan förklaras på samma sätt.

22

De södra vallarna är, bortsett från de närmast havet, bevuxna med gräs. De nordliga

vallarna är betydligt mindre bevuxna och består till största delen av kalt grus och kal sten.

Något som kan förklaras med den grövre jordart, svallsediment i form av klapper, som finns

på norra delen av halvön jämfört med svallsedimentet i form av grus på den södra (se figur 3).

En annan förklaring skulle vara den större mängd vind och vågor som norra delen av ön

utsätts för. Vegetationen är genomgående sparsam och består mestadels av gräs och enstaka

runt 150 centimeter höga enbuskar.

Vid punkt fem var marken betydligt våtare än omgivningen. I närheten skall det också,

enligt jordartskartan, saknas jordart och istället vara berggrund (se figur 3). Den våta marken

kan därför förklaras med sämre dränering genom berggrunden jämfört med omkringliggande

svallsediment. Ett liknande mönster har observerats i hela studieområdet. De platser som

markerats som berggrund på jordartskartan visar genomgående upp en våtare markyta med

något annorlunda växtlighet jämfört med övriga områden.

På norra delen av profilen, mellan punkt 15 och 16 finns ett litet område med berggrund i

dagen. Strax väster om tvärprofilens norr ände, vid punkt 24, ligger ett område med raukar.

Dessa är placerade nedanför den yttersta strandvallen.

På tvärprofilens högsta punkt, nummer elva, står ett historiskt sjömärke som restaurerats

och rests av Fårö hembygdsförening (2013) bara veckor innan denna studie. Bredvid

sjömärket finns en grav i form av ett röse. Mellan punkt 16 och 17 och vid punkt 20 finns

flera rösen som är en del i ett större gravfält (Riksantikvarieämbetet, 2013a). Strax öster om

punkt 21 står ett modernt sjömärke i form av en liten solcellsdriven fyr.

Figur 6 utdrag ur observationskartan (se appendix bilaga

6)

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

Figur 8 Tvärprofil. Punkt 24 är tvärprofilens norra ände Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

23

5.4 Gravar

Det finns gravar på ett antal platser på Norsholmen. Det finns den så kallade kyrkogården som

ligger på en av de första platserna som kom upp från havet. Platsen ligger nästan mitt på

udden och en rund stenmur omger gravarna. På halvöns nordvästra udde finns ett gravfält

med ett flertal gravar. Vi har valt att fokusera på gravfältet på halvöns nordöstra spets. Valet

av det östra gravfältet kom sig av att gravarna var tydliga i landskapet och därför

lättmarkerade. Gravfältet ligger också i närheten av vår tvärprofil och därför i ett av de

områden vi valde att fokusera närmare på.

På uddens nordöstra spets fann vi 14 rösen. Enligt fornsök så ska det här finnas 10 gravar,

sju rösen och tre stensättningar (riksantikvarieämbetet 25-09-13). Vi har inte kunnat göra en

bedömning av vilka rösen som är gravar och vad de andra kan vara då alla högars

konstruktion är likartad. Samtliga rösen är placerade ovanpå vallarna och inte i sänkorna

mellan dem.

Efter att ha markerat gravarna med GPS och lagt in GPS-punkterna i en landhöjningskarta

så har vi kunnat konstatera att riksantikvarieämbetets datering på mellan 1800-f.kr. till 1050-

e.kr. går att korta ner betydligt. Marken de äldsta gravarna ligger på kom upp för 2000 år

sedan och de yngsta för 900 år sedan (figur 9). Vi kan inte göra en mer exakt bedömning av

när gravarna skapats då vi inte vet om de skapades på de yttersta strandvallarna eller längre

inåt land.

Figur 9 Markerade gravar på markålderskarta

Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

24

5.5 Bete

Av det vi har kunnat se observera är det ingen mark inom studieområdet som används till

odling, inte ens de områden som enligt fastighetskartan är markerade som odlingsmark (se

appendix bilaga 1). Istället är i stort sett hela området inklusive hela halvön betesnmark för

kor och får, detta gäller den öppna marken så väl som skogen. Detta leder till att marken hålls

relativt öppen och skogen här tycks inte tät och ovårdad. Det är bara ett mindre område i

studieområdets sydvästra ände som har tillåtits växa igen något. I sydöst ligger en samling

fritidshus vars trädgårdar inte heller fungerar som betesmark men dessa hålls istället öppna av

husägarna själva. Att hela området betas stämmer väl överens med målen för Natura 2000-

området där bete nämns som den viktigaste faktorn för bevarandet av landskapstypen på och

runt Norsholmen.

5.6 Åkermark

All den yta som på fastighetskartan är beskriven som odlad mark (se appendix bilaga 1) är i

verkligheten öppen mark med bete för kor och får. Det finns diken i landskapet runt de platser

som tidigare varit åkrar vilket tyder på att de en gång använts som just sådana.

På västra delen av Norsholmen finns spår efter de historiska åkrarna som fanns där fram

till någon gång mellan 1940 och 1977 (se figur 10). Det syns en gräns i vegetationen där mark

bevuxen av nästan uteslutande gräs övergår i mark bevuxen med gräs och marklåga enbuskar.

Det syns också en tydlig gräns i markytans utformning. Norsholmen präglas av strandvallar

men dessa upphör och tycks avgrävda och utplattade inom det område där det växer marklåga

enbuskar (se appendix bilaga 7, observationsprotokoll 2:1- 2:10). Dessutom finns på flera

platser rader av rösen eller stenmurar som bildar gränser mellan de olika typerna av

vegetation och markform. Vid vår kartläggning av dessa gränser i vegetation och

markutformning så sammanfaller dessa i stora delar med de områden där det enligt historiska

kartor har funnits åkermark (figur 10).

Den utplanade markytan kan förklaras med att bönderna på Fårö sladdade sin åkermark för

att plana ut den (Öhrman, 2004, s. 116). Dessutom tillfördes med största sannolikhet släke

som gödning vilken efter förmultning blev till jord som fyllde ut mellan stenarna och jämnade

ut marken (Ohlsson, 2001, s. 86).

Det ska sägas att förekomsten av de låga buskarna inte var helt begränsad till det kartlagda

området. Det förekom liknande buskar även på andra platser. Omfattningen och tätheten var

däremot avsevärt mycket större inom det område som markerats. På vissa platser kunde

25

gränsen mellan gräsbevuxen mark och buskbevuxen mark vara lite svår att se exakt och där är

därför gränsdragningen något osäker. Detta gäller framförallt den södra delen av det kartlagda

området och där syns också en större skillnad på vår markering jämfört med åkermarken på

de historiska kartorna (figur 10). Den norra delen däremot var betydligt tydligare och där

sammanfaller linjerna också bättre.

Figur10. Historisk åkermark

Uppe till vänster: Storskifteskarta, 1823

Uppe till höger: Ekonomisk karta, 1940

Nere till vänster: Ekonomisk karta, 1977

Nere till höger: Lämningar av historisk åkermark.

observerade 2013

Kartunderlag lantmäteriets historiska kartor

Ortofoto © Lantmäteriet, i2012/921

26

5.7 Spår av kalkindustri

I dag syns resterna av kalkindustrin på flera platser på Norsholmen. Det finns rester av flera

kalkugnar och vi valde att titta närmare på en som ligger i den södra delen av studieområdet

(se appendix bilaga 7, observationsprotokoll kalkugn). Resterna syns som en rund upphöjning

i marken med stenar runtomkring. I mitten är det en grop där stenarna ligger mer oorganiserat

i en hög. Runt omkring växer det tallskog och enbuskar.

Lämningarna efter kalkhamnen på Norsholmens nordöstra del består bland annat av tre

stora högar av kalksten. Det syns tydligt att stenen är sorterad i storleksordning. Mellan

högarna reser sig ett brunt betongfundament som består av fyra pelare som sitter ihop i

toppen. Där stod tidigare det sorteringsverk som sorterade stenen innan den skeppades iväg

(se appendix bilaga 7, observationsprotokoll 5:1) En bit ut i vattnet syns också en

betongplattform som tros vara resterna av hamnen. Det finns även rester av en husgrund och

bakom högarna med sten ligger ett vattenfyllt område. Det byggdes en järnväg ut till detta

område, den syns idag som en vall som går genom landskapet. Själva järnvägen finns inte

kvar men det är tydligt var järnvägen har legat då den går i en rak linje från kalkhamnen i öst

till sydvästra delen av Norsholmen för att sedan svänga en aning väster ut och försvinna in i

skogen. Järnvägen har påverkat området genom att den skar av den sydöstra delen och det

som tidigare var en vik, vilket gjorde att en sjö bildades. På den östra sidan om sjön ligger det

nu en sandstrand, som bildats då sediment avsatts där eftersom det inte kunde fortsätta in i

viken.

27

6. Diskussion

Det finns några faktorer som har präglat landskapsutvecklingen på Norsholmen. Det är främst

landhöjning, olika kustprocesser, kalkindustri och jordbruk som har satt tydliga spår i dagens

landskap.

Kustprocesserna har både en uppbyggande och en nedbrytande funktion. Områdets uddar

består på flera platser av berggrund i dagen som vittrar och eroderas. Sediment från uddarna

förs med vågor och strömmar in i vikar och bildar sandavlagringar. Dessa sandavlagringar

bildar de sandstränder som präglar kustlinjen i studieområdets sydöstra del.

Kustprocesser i form av litoraldrift och bildandet av landtungor i kombination med

landhöjning har gjort att Norsholmen gått från att ha varit en ö till den halvö vi ser idag.

Landhöjningen har också i stor utsträckning bidragit till att landskapet ser ut som det gör.

Samtidigt som strandvallar bildats av havets vågor så har landet höjt sig vilket fått till följd att

landskapet är vågigt. Framtida landhöjning kan få till effekt att Norsholmen än mer byggs

ihop med resten av Fårö. Om erosionen samtidigt bryter ner i samma takt som landhöjningen

för upp så kommer effekten att begränsas. Det är svårt att säga vilken av dessa processer som

kommer vara starkast.

Den motståndskraftiga revkalkstenen kan anses vara orsaken till att Norsholmen finns kvar

när omgivande områden brutits ner. Detta skulle även kunna förklara att Norsholmen är så

pass kargt då berggrunden här inte brutits ner till sand utan fortfarande är mer grovkornig.

Den sand som finns i området kommer antingen från den mindre motståndskraftiga

kalkstenen i söder eller har drivit in från havet.

Även om det till stor del är geomorfologiska processer som gett Norsholmen sitt utseende

så kan man även se hur kulturella inslag kan påverka utvecklingen. I och med att järnvägen

anlades så skapades en sjö av det som var en vik. Öster om järnvägen har det under åren

samlats sand som annars skulle lagt sig i hela den tidigare viken och den skulle med tiden

kunnat täppas igen. Nu har det istället bildats en sjö som har en positiv effekt på fågellivet

(Länsstyrelsen Gotlands län, 2005, s. 2). Järnvägen anlades för att föra sten till en

utskeppningshamn på Norsholmen och trots att den bara var i bruk i ett fåtal år så dominerar

resterna i form av tre höga kalkhögar det visuella intrycket av landskapet. Om kalkhamnen

hade fortsatt vara i bruk så skulle området än mer ha dominerats av kalkskeppningen. Hade

det i så fall blivit ett fågelskyddsområde och hur skulle landskapet då sett ut idag?

28

Jordbruket har också satt sin prägel på området. Ute på halvön finns tydliga spår efter

åkerbruk i form av förändrad vegetation, platt markskikt och gränsmarkering. Området

slutade brukas någon gång mellan 1940 och 1977 (se figur 10). I studieområdets södra del

finns ett par fält som enligt fastighetskartan är odlad mark men som nu används för bete.

Betet sker i stort sett i hela studieområdet, både på öppen mark och i skog. Betet regleras i den

bevarandeplan för området som fastställts i och med områdets upptagning i Natura 2000-

nätverket. Där framgår att området ska betas för att undvika en igenväxning och för att bevara

det historiska landskapet. Vad som skulle hänt med området om det inte skyddats enligt

Natura 2000 är svårt att säga. Betet hade möjligen fortsatt men oreglerat och kanske inte i

samma utsträckning. Det hade funnits risk för att delar av området hade tillåtits växa igen och

det hade hotat dels växter och fåglar i området och dels områdets säregna utformning.

Upphöjandet av området till Natura 2000 innebär att kontinuerligt arbetet kommer ske för

att bevara områdets egenskaper. Hur länge det arbetet kommer fortgå är naturligtvis omöjligt

att säga men det borde fortsätta inom en överskådlig framtid. Speciellt som området är ett

fågelskyddsområde och därför skyddat enligt regler för detta.

Fågelskyddsområdet har funnit sedan 1960-talet och området har varit avstängt för

människor under perioden mars till juli och skyddat från bebyggelse och annan exploatering.

Hade en exploatering av området skett om skyddet inte upprättats? Det hade i så fall kunnat

förändra områdets karaktär avsevärt.

29

7. Slutsats

Vilka processer har format norsholmen till den halvö vi ser idag? Norsholmen har

formats av en kombination av flera olika processer. Den mest betydelsefulla är landhöjningen,

andra processer är transport av sediment, bildandet av strandvallar och mänskliga ingrepp så

som järnvägen och kalkhamnen.

Vilka konsekvenser har instiftandet av Natura 2000-området haft och kommer att

ha? Instiftandet av Natura 2000 har lett till begränsning av mänsklig påverkan, en

bevarandeplan har tagits fram som innebär att området ska betas för att hållas öppet och på så

vis bevara växt och djurliv. Framtida effekter är svåra att spekulera om men rimligen så

kommer bevarandeplanen fortsätta vara gällande och därmed kommer landskapet bevaras.

Hur har människor använt marken i studieområdet och hur har det format

landskapet? Marken har använts för odling, bete, kalkindustri och som begravningsplats.

Odlingarna ser man spår av genom att marken är platt och vegetationen skiljer sig från

omgivningen. Betet gör att vegetationen hålls nere. Kalkindustrin kan man se spår av i form

av kalkhögar vid resterna av kalkhamnen, en banvall där järnvägen gått vilket skapat en sjö

och en strand och resterna av kalkugnar i området. Gravarna ser man i form av låga rösen på

flera platser i området.

Vilken framtida landskapsförändring står studieområdet inför? Området kommer att

ha en fortsatt landhöjning som bygger upp landskapet och en fortsatt erosion som bryter ner

och omfördelar material. Förutsatt att området fortsätter vara en del av Natura 2000 så

kommer området fortsätta förvaltas enligt nuvarande bevarandeplan. Det skulle innebära att

områdets karaktär inte förändras.

30

8. Referenslista

Tryckta källor

Björklund, Johanna, Holmgren Pär, Johansson Susanne (2009) Mat & klimat. Stockholm

Medströms förlag

Cserhalmi, Niklas (1998) Fårad mark – handbok för tolkning av historiska kartor och

landskap. Stockholm: Sveriges hembygdsförbund

Dahlgren, Nils & Lindén Anders G (2009) Beskrivning till jordartskarta 10C Åmål SO

Sveriges geologiska undersökning

Erlström Mikael, Persson Lena, Sivhed Ulf & Wickström Linda. (2009) Beskrivning till

regional berggrundskarta över Gotlands län. Sveriges geologiska undersökning

Gardell Carl Johan (1987) Gotlands historia i fickformat Visby: Immenco AB

Hughes, M. knight, J & Masselink, G (2011) Coastal processes & geomorphology (2: nd

edition). Hodder education: London

Sten, Sabine (2004) Om gamla skelett på Fårö. I: FårÖ bebyggt land. Gotland: Fårö

hembygdsförening

Landell, Nils-Erik & Holmåsen, Ingmar (1975) Fårö. Stockholm: Alberts Bonniers förlag AB

Länsstyrelsen Gotlands län (2005a) Bevarandeplan för natura 2000-område Norsholmen.

Gotland: Länsstyrelsen Gotlands Län

Länsstyrelsen Gotlands Län (2005b) Bevarandeplan för natura 2000-område (Gotska

Sandön)-Salvorev del 2. Gotland: Länsstyrelsen Gotlands Län

Martisson, Magnus (2001) naturen I: Fårö den egensinniga ön. Gotland: Fårö

hembygdsförenings förlag.

Naturvårdsverket (2008) Nationalparksplan för Sverige. Stockholm: Naturvårdverket

Nyström, Osborne (2001) Kalkbränning och stenbrytning I: FårÖ den egensinniga ön.

Gotland: Fårö hembygdsförenings förlag.

Ohlsson, Erik W. (2001) Lantbruk I: FårÖ den egensinniga ön. Gotland: Fårö

hembygdsföringens förlag

Svantesson Sven-Ingemund (2004) Havet och isen formade Fårö I: Fårö bebyggt land.

Gotland: Fårö hembygdsföringens förlag

Swanwick, Carys (2002) The Landscape Character Assessement Guidance. The Countryside

Agency & Scottish Natural Heritage.

Tafvelin (1997) Norra Gotlands tallskogar. Tillgänglig på

http://pub.epsilon.slu.se/4347/1/Thafvelin_M_1997.pdf Hämtad: 2013-09-25

Trimble, Stanley W (2008) The use of historical data and artifacts in geomorphology.

Progress in physical geography, 32(3), p. 3-29.

31

Öhrman, Roger (2004) Kulturlandskap och bebyggelse I: FårÖ bebyggt land. Gotland: Fårö

hembygdsförenings förlag

Internetkällor:

Fårö hembygdsförening (2013), Aktuellt. Tillgängligt på:

http://www.farohembygdsforening.se/aktuellt.html. Hämtad den: 2013-10-01, 19:30

Lantmäteriet (2013). Landhöjning. hämtad på: http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/GPS-och-geodetisk-matning/Referenssystem/Landhojning/. Hämtad den: 2013-10-14.

Naturvårdverket (2013), Natura 2000. Hämtad på: http://www.naturvardsverket.se/Var-

natur/Skyddad-natur/Natura-2000/. Hämtad den: 2013-10-17

Riksantikvarieämbetet (2013a). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920000100

01 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013b). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920016300

01 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013c). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920000500

01 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013d). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920000400

01 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013e). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=180000000692

00 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013f). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=120000001244

94 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013g). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920015200

01 Hämtad den: 2013-09-25

Riksantikvarieämbetet (2013h). Fornsök, hittas på:

http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=100920016200

01 Hämtad den: 2013-09-25

SGU (2013a). Sveriges geologiska undersökning, Kartgeneratorn. Hämtad på:

http://maps2.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html. Hämtad den: 2013-09-25

32

SGU (2013b). Svallsediment – resultat av havsströmmar och vågor. Hämtad på:

http://www.sgu.se/sgu/sv/geologi/jordtacket/efter-istiden/svallsediment.html. Hämtad den:

2013-10-14

Palmér Rivera Marika, Ridderstolpe Peter, Djurberg Håkan (2011) VA-utredning för Fårö

inför fördjupad översiktsplanering WRS Uppsala AB, Region Gotland.

http://www.gotland.se/60930 Hämtad den:2013-09-25

Figurer:

Försättsblad: foto Johan Persson, 2013

Figur 1: Översiktskarta över Fårö och studieområdet, översiktskarta, Kartunderlag ©

Lantmäteriet, i2012/921

Figur 2: Berggrundskarta, fastighetskartan Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

Kartunderlag, SGU

Figur 3: Jordartskarta med justering efter fältobservationer, Kartunderlag SGU,

fastighetskartan Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

Figur 4: Markytans ålder, höjddata Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

Figur 5: Man på åker 1932. Foto: C. Claesson, arkivet Gotlands museum

Figur 6: Strandprocesser som omformat Norsholmen från ö till halvö, ortofoto Kartunderlag

© Lantmäteriet, i2012/921

Figur 7: Utklipp ur observationskartan, ortofoto, fastighetskartan Kartunderlag ©

Lantmäteriet, i2012/921

Figur 8: Tvärprofil, höjdata, ortofoto Kartunderlag © Lantmäteriet, i2012/921

Figur 9: Markerade gravar på markålderskarta, höjddata Kartunderlag © Lantmäteriet,

i2012/921

Figur 10: Historisk åkermark, Lantmäteriets historiska kartor, Storskifteskarta, 1823,

Ekonomisk karta, 1940, Ekonomisk karta, 1977, Ortofoto kartunderlag © Lantmäteriet,

i2012/921