Fackliga strategier i ett land som växer

INDIEN

Texter: Mats Wingborg

Foto där ej annat anges: Mats Wingborg

Omslagsbilden: En inhyrd reparatör från ett bemanningsföretag lagar

utrustning på fabriksgården utanför Atlas Copcos fabrik i Pune.

Grafisk form: Eva Vaihinen / Press Art

Tryck: Tabergs tryckeri, Taberg 2008.

Skriften är utgiven med stöd av Sida. Sida svarar inte för innehållet.

ISBN 978-91-977340-2-8

LO-TCO Biståndsnämnd är LO:s och TCO:s gemensamma organ för fackligt utvecklingssamarbete. Bara tillsammans kan vi genomföra förändringar, både hemma och utomlands. Svenska storföretag påverkar anställda i många länder runt om i världen, och det som sker i Afrika, Asien och Latiname-rika påverkar även oss. Det fackliga arbetet är en global fråga – inte bara en svensk angelägenhet. Därför stödjer svensk fackföreningsrörelse, med bidrag från Sida, utvecklingen av demokratiska och oberoende fackliga organisationer i utvecklingsländer.

/innehåll INlEDNINg

Indiens tillväxt påverkar hela världen 5

BakgruND

Indien – kontrasternas land 7

PolItIk

Världens största demokrati 9

EkoNomI

Snabb ekonomisk tillväxt – men många hålls kvar i fattigdom 14

arBEtE

En arbetsmarknad för eliten och en annan för de fattiga 16

FackFörENINgsrörElsEN

Från utsugna arbetare till fackligt aktiva 23

Rapport från soptippen: Organiserade sopletare 29

ProjEkt I INDIEN

Svenska företag – en maktfaktor 34

Privatiseringar tvingar till facklig omställning 39

Lönerna står stilla i blomstrande industri 40

Tearbetarna slåss för att överleva 42

Facklig förnyelse på Coca Cola och Unilever 43

Studiecirklar höjer lärarnas kompetens och fackliga medvetenhet 45

Bevakningsbranschen växer – men väktarna saknar viktiga rättigheter 48

Allt som sys här säljs i svenska butiker 50

Bygg- och lantarbetarna organiserar sig 54

Fler projekt 55

slutorD Utmaningen 57

Förkortningar 58

foto

: pen

tti lehto

�

Indiens ekonomiska tillväxt har skapat en växande medelklass i stä-derna. samtidigt finns fler fattiga än i något annat land i världen. omkring �0 procent av den vuxna befolkning-en är fortfarande analfabeter.

�

Indiens tillväxt påverkar hela världen

Det mullrar från Indien. Förändringarna i det gigantiska landet skapar svallvågor över hela världen. Vi kommer alla

att påverkas. Vår svenska ekonomi kommer att bli mer samman-bunden med den indiska. I takt med den indiska tillväxten kom-mer allt fler varor från Indien att nå Sverige och allt fler indiska företag kommer att etablera sig på den svenska marknaden. Men Sverige och Europa kommer också att bli allt mer närvarande i Indien. Detta är ett gott skäl för att lära känna Indien – åtmins-tone lite bättre.

/inledning

�

�

Indien har en folkmängd på drygt 1,1 miljarder. På varje svensk finns fler än tusen indier. Den indiska befolkningen växer också snabbt. Inom några decennier kommer Indien att gå om Kina och bli världens folkrikaste nation.

I Indien talas över 200 språk, varav 15 har officiell status. Det största språket är hindi, men inte ens hälften av landets befolkning har hindi som modersmål. I Indien samsas alla stora världs-religioner. Men hinduismen dominerar stort. Över 80 procent av befolkningen är hinduer. Till konstitutionen är Indien emellertid en sekulär stat. Ingen religion har en starkare laglig ställning än någon annan.

Indien är också geografiskt mäktigt. Det sträcker sig från Himalaya i norr till sydspetsen på 8:e breddgraden norr om ekvatorn. I Indien finns både berg med evig snö och gyllene sand-stränder, där finns såväl karga öknar som natio-nalparker med elefanter och tigrar.

Under det senaste decenniet har det blivit fart på den ekonomiska tillväxten i Indien. I rask takt

växer landets medelklass. För dem är den nya tidens attribut mobiltelefoner, skotrar, caffè latte och bhangadisko. Medellivslängden har stigit snabbt, idag är den 68,5 år. Bara sedan 2000 har den stigit med 5 år. Det är ett tydligt tecken på att många människor har fått det bättre.

Men Indien är på alla sätt ett land av kon-traster. Det gäller även människors villkor. Å ena sidan har den ekonomiska tillväxten lyft många människor ur armod. Å andra sidan är Indien det land i världen där det lever flest fattiga män-niskor. En fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, det vill säga på mindre än en amerikansk dollar per dag.

Kontrasterna är också tydliga när det gäller utbildningsnivå. I Indien finns några av värl-dens mest avancerade teknologiska universitet. Samtidigt är nästan 40 procent av den vuxna befolkningen analfabeter. I Rajasthan och Bihar existerar byar där det inte finns någon vuxen som kan läsa och skriva.

Många barn, särskilt flickor, tvingas att arbeta

Indien – kontrasternas land

”Indien är på alla sätt ett land av kontraster. Det gäller även människors villkor”.

/bakgrund

istället för att gå i skolan. En fjärdedel av alla barn i världen som inte får gå i skolan lever i Indien.

Klyftan är också stor mellan kvinnor och män. Det är nästan dubbelt så vanligt att kvinnor är analfabeter som att män är det. Inkomstklyftorna mellan män och kvinnor hör till de högsta i Asien. I genomsnitt tjänar män drygt tre gånger mer än kvinnor.

I Indien finns samtidigt förutsättningar för att många människor ska lyftas ur fattigdom. Den ekonomiska tillväxten är hög, vilket är en nödvän-dig förutsättning. Men det räcker inte. Det krävs

också fördelningspolitik och offentligt garanterad utbildning och hälsovård.

I Indien existerar ett starkt civilt samhälle som kan ställa krav på stat och företag. Till de stora folkliga organisationerna hör landets fackfören-ingsrörelse. Den har en lång historia i Indien och påverkar villkoren på mängder med arbetsplatser. Den fackliga rörelsen har också en stor potential. Ett problem är emellertid att många fackliga organisationer är partipolitiserade. Det har också försvårat medlemsvärvningen, under det senaste decenniet har de oberoende fackliga rörelserna vuxit mest.

�

3000-1�00 f krPerioden för den högt utvecklade Induskulturen kring flo-den Indus. Dagens Indien har fått sitt namn efter floden Indus – som numera hör till Pakistan.

1�00-1200 f krIndien invaderas av indoeuropéer.

300-�00 e krGuptarikets litterära och konstnärliga guldålder.

1�9�Portugisen Vasco da Gama anländer till Sydindien.

1���Indien underställs de brittiska kolonisatörerna. Men indierna revolterar. Sepoy-upproret i de norra delarna av landet blir start-punkten för självständighetskampen.

1920Mahatma Gandhi inleder sin första ohörsamhetskampanj mot britterna.

19��Den 15 augusti blir Indien och Pakistan självständiga stater. Omfattande etnisk rensning sker när många mus-limer flytt till Pakistan och många hinduer till Indien.

INDIENs hIstorIa – VIktIga årtalmahatma gandhi talar på ett möte i calcutta 19��.

foto: Scanpix

9

Världens största demokrati Indien är världens största demokrati. Minst vart femte år hålls allmänna val i Indien.

Under de senaste valen har omkring 60 procent av medborgarna röstat, vilket är högre

än i USA. Valdeltagandet är också högt bland fattiga människor och inom margina-

liserade grupper som daliter och adivasis, det vill säga lågkastiga respektive etniska

ursprungsgrupper.

/politik

En familj i jaipur.

gEograFI

Yta: 2 288 000 kvadratkilometer,

det vill säga mer än sju gånger

Sverige.

grannländer: Pakistan, Kina,

Nepal, Bhutan, Burma och Bang-

ladesh.

huvudstad: New Delhi.

Invånare: 1 129 866 154 (officiell

statistik, 2007). Förväntad be-folkning 2015: 1 260 400 000.

FolkgruPPEr

och rElIgIoNEr

språk: Officiella språk: hindi,

bengali, telugu, marathi, tamil,

urdu, gujarati, malayalam,

kannada, oriya, punjabi,

assamese, kashmiri, sindhi och

sanskrit. Sammantaget talas

omkring 200 språk i Indien och

ett stort antal lokala dialekter.

religion: Drygt 80% av

befolkningen är hinduer,

13,5% muslimer, 2,3% kristna.

1,9% sikher, därutöver finns

jainister, buddister med flera.

medellivslängd: 68,5 år

(kvinnor: 71 år, män: 66 år).

EkoNomI

BNP per capita (PPP): 3 452

US-dollar (2005).

Valuta: rupie.

Viktiga exportvaror: kläder,

textilier, smycken, kemikalier,

läderprodukter, maskiner, maskin-

komponenter.

Viktiga importvaror: olja, maski-

ner, kemikalier.

socIala FörhållaNDENandel över 1� år som kan läsa och skriva: 61% (kvinnor:

47,5%, män: 73,5%).

hälsa: Hälften av de indiska

barnen är undernärda och hälften

av de vuxna kvinnorna lider av

blodbrist (anemi).

kvinnor och män i befolkning-en: På 100 födda flickor går det

108 födda pojkar. Könsselektiva

aborter är den viktigaste orsaken.

rankning i human Develop-ment report 200�/200�: 128

(av totalt 177 länder).

Källor: Exportrådet, Utrikespolitiska

Institutet, World Fact Book, UNDP

Human Development Index 2007

Baotou

Benxi

Chengdu Fuzhou

Guiyang

Harbin

Hong Kong

Jilin

Jixi

Kaifeng

Lanzhou

Mianyang

Nanning

Saratov

Dukou

Ningbo

Qiqihar

Shanghai

Shantou

Taian

Urumqi

Wenzhou

Xiamen

Xian

Xining

Yinchuan

Agra

Ahmedabad

Allahabad

Jaipur

Nagpur

Esfahan

Shiraz

Basra

Sendai

Qaraghandy

Krakow

Constanta Chelyabinsk

Gorkiy

Irkutsk

Kazan

Krasnodar

KrasnojarskKuybyshev

St. Petersburg

NovosibirskOmsk

Ufa

Volgograd

Adana

Izmir

Frunze

Lviv

Sunderland

Ho Chi Minh City

Bombay

Chennai

Calcutta

Cochin

Davao

Fuxin

Hefei

Sapporo

Taiyuan

Yueyang

Zigong

Alma Ata

Mecka

Murmansk

Petropavlovsk-Kamchatskij

Khabarovsk

Bangalore

Pune

Bhopal

Minsk

CopenhagenHelsinki

Reykjavik

New Delhi

Jakarta

TehranBaghdad

Phnom Penh

Astana

Vientiane

Kuala Lumpur

Ulaanbaatar

Pyongyang

Oslo

Muscat

Manila

Warsaw

Bucharest

Moscow

Riyadh

Seoul

Stockholm

Ankara

Ashgabat

Kiev

Tashkent

Sanaa

Beijing

Berlin

Dublin

Tokyo

Bishkek

London

Hanoi

Dili

R u s s i a

F i n l a n d

Austria

S w e d e nNorway

Germany

Hungary

Romania

Bulgaria

T u r k e y

Denmark

Poland

Belarus

U k r a i n e

CzechRep.

Slovakia

Cyprus

Ireland

Mold.

Lithuania

LatviaEstonia

G r e e n l a n d

Iceland

S o m a l i a

Jordan

IsraelLebanon

ArmeniaAzerbaijan

Georgia

KIRGIZISTAN

TADJIKISTAN

Kuwait

Qatar

Bahrain

U. A. E.

Y e m e n

S y r i a

I r a q

I R A N

O m a n

S A U D I A R A B I E NA F G H A N I S T A N

P A K I S T A N

I N D I E N

K I N A

K A Z A K S T A N

Turkmenistan

Uzbekistan

B U R M A

T H A I L A N D

KAMBODJA

NEPALBHUTAN

VIETNAM

SRI LANKA

L A O S

BANGLA-DESH

MALAYSIAMalaysia

Brunei

Singapore

Philippines

I N D O N E S I E N

Australia

Japan

M O N G O L I E TSouthKorea

NorthKorea

U. K.

East Timor

Arctic Circle

Tropic

of Canc

er

Ekvatorn

ChukchiSea

NorwegianSea

Greenland Sea

North Sea

Baltic Sea

Black Sea

Aral-sjön

Arabiskahavet

Bengaliskabukten

Sydkinesiskahavet

Sea ofJapan

Östkinesiskahavet

Gula havet

Sea of Okhotsk

BeringSea

Barents Sea KaraSea

LeptevSea

Caspian Sea

RedSea

P A C I F I C

O C E A N

I N D I S K A O C E A N E N

A R C T I C

O C E A N

L. Balkhash

Bajkalsjön

1000 Miles0

0 1000 Km

Fakta om INDIEN

städer med flera namnUnder 1990-talet bytte flera indiska städer namn. Orsaken var att man ville göra upp med britternas koloniala förflutna, det vill säga ta bort de namn som britterna införde och ta tillbaka de ursprungliga indiska namnen. Resultatet har blivit aningen förvirrande eftersom flera av de gamla namnen fortfarande lever kvar.

gammalt namn Nytt namnBangalore Bengaluru

Bombay Mumbai

Calcutta Kolkata

Madras Chennai

Poona Pune

Trivandrum Thiruvanan-

thapuram

Indiens största delstater, sorterade efter antalet invånare (miljoner)

Uttar Pradesh 170

Maharashtra 96

Bihar 83

Västbengalen 80

Andra Pradesh 76

Tamil Nadu 62,5

Madhya Pradesh 60

Rajasthan 56,5

Karnataka 53

Gujarat 50,5

Orissa 36,5

Kerala 32

Jharkhand 27

Assam 26,5

Punjab 24

Chhattisgarh 21

Haryana 21

Delhi 14

10

Den verkställande makten utövas av premiärmi-nistern och regeringen. För att kunna bilda reger-ing krävs en majoritet av rösterna i parlamentets underhus, Lok Sabha. I genomsnitt motsvarar ett mandat drygt en miljon röster. Statsöverhuvud är presidenten, vars funktion kan liknas vid den svenska riksdagens talman.

Indien är en federation där en stor del av makten är decentraliserad. Landet består av 28 delstater och 9 unionsterritorier. Varje delstat har sitt eget parlament, Vidhan Sabha, och sin egen regering. Unionsterritorierna administreras av centralregeringen, men kan själva besluta i vissa lagstiftningsfrågor. Delstatsparlamenten röstar fram representanter till det indiska överhuset, Raja Sabha.

Genom reformen Panchayati Ray 1993 infördes en lokal nivå i det indiska demokratiska systemet. Människor på by- och distriktsnivå får genom allmänna val utse sina lokala politiska styrelser. Totalt väljs 3,2 miljoner företrädare som represen-terar Indiens 700 000 byar och 68 500 företrädare som representerar indiska städer.

Indien är också ett land där grundläggande liberala rättigheter, som yttrande- och tryckfrihet, har ett starkt konstitutionellt stöd. Till en del är de liberala rättigheterna också en realitet. I Indien finns en enorm flora av olika politiska organisa-tioner, tidningar och tidskrifter av olika ideologis-ka schatteringar och en fri akademisk forskning.

Politiken efter självständigheten Kongresspartiet är en arvtagare av nationaliströ-relsen Indian National Congress som leddes av Mahatma Gandhi. Efter Indiens självständighet 1947 dominerade kongresspartiet landets politiska scen. Kongresspartiets ledare, Jawaharala Nehru, blev också landets första premiärminister.

Med två korta undantag styrde kongresspartiet

landet fram till valet 1996 då partiet gick kraftigt tillbaka efter en rad korruptionsskandaler. Bland annat tog ledande politiker emot mutor från det svenska företaget Bofors.

Efter ett nyval 1998 blev det hindunationa-listiska partiet Bharatiya Janata Party (BJP) det största partiet och Atal Behari Vajpayee ny pre-miärminister. BJP är ett värdekonservativt parti som håller fram Indiens hinduistiska tradition. Runt BJP finns ett antal hinduchauvinistiska och främlingsfientliga rörelser. Hit hör den nationella frivilligkåren Rashtriya Svayamsevak Sangh (RSS) och Shiv Shena. I de delstater där hindunationalisterna fick starkt lokalt inflytande urartade politiken i förföljelse. Värst var situatio-nen i Gujarat där hindunationalister 2002 angrep muslimska kvarter, 2 500 människor mördades och över 200 000 invånare fick sina bostäder förstörda.

Efter parlamentsvalet 2004 kunde kongress-partiet återta makten, men blev beroende av par-lamentariskt stöd av de största vänsterpartierna. Kongresspartiets ledare, Sonia Gandhi, änka efter den tidigare premiärministern Rajiv Gandhi, ville till mångas förvåning inte bli ny premiär-

I parlamentsvalet 200� deltog 21� politiska partier. men endast fyra partier fick mer än fem procent av rösterna, varav två partier framstår som giganter jämfört med de övriga.

Flest röster fick Indian National congress (kongresspartiet): 26,5 procent.Det nästa största partiet blev hindunationalisterna Bharatiya janata Party (BjP): 22 procent.Tredje största parti blev communist Party of India-marxist (cPI-m): 5,5 procent.Fjärde största parti blev Bahujan samaj Party (Bsj): 5,3 procent. BSJ bildades för att företräda de lägre kasterna, det brukar beskrivas som ett nationalistiskt parti med vissa socialistiska drag.

21� PolItIska PartIEr – mEN tVå DomINErar totalt

övrigakongress-partiet

BjP

cPI-mBsj

Fördelningi parlamentsvalet 200�

Indien är en federation. Förutom det nationella parla-mentet i huvudstaden New Delhi har varje delstat sitt delstatsparlament.

11

alla BarN FöDs IN I kastsYstEmEtDet indiska kastsystemet har sin

grund i vedaböckerna långt före

vår tidräkning. Systemet är en

form av klassuppdelning där män-

niskor delas in i varna (färg) och

jati (födelse). Det finns fyra varna

– brahminer (präster), kshatriyas

(krigare), vaishyas (köpmän) och

shudras (bönder) – och tusentals

olika jati. De indier som saknar

varna kallas ibland kastlösa, men

den beteckningen är för det mesta

felaktig eftersom nästan alla har

ett jati. Den lägsta av alla kaster

är dalit, en grupp som Mahatma

Gandhi kallade harijan. Kastsyste-

met har luckrats upp, men spelar

fortfarande en stor roll, bland

annat vid giftermål. Diskrimine-

ring på grund av kast är förbjudet

enligt indisk lag, men förekommer

fortfarande. De flesta fackliga fö-

reträdare brukar förneka att kast-

tillhörighet har någon betydelse

inom de fackliga organisationerna.

Andra menar att kasttillhörighet

fortfarande kan påverka vilka

företrädare som röstas fram. Ordet

kast kommer från portugisiskans

castas (grupp).

12

13

minister. Istället gick uppdraget till Manmohan Singh, som i början av 1990-talet var landets finansminister. Singh är den första sikh som blivit premiärminister i Indien.

alla har inte samma möjlighet att påverkaMånga människor i Indien är diskriminerade och fråntagna flera av sina lagliga rättigheter. Diskri-mineringen följer flera dimensioner, den sker på grund av kön, klass, kast och religion. Kvinnor är underordnade, inte minst i arbetslivet. Fattiga personer är utestängda från stora delar av välfär-den, exempelvis har de inte möjlighet att betala avgifterna till privata skolor och vårdinrättningar. Diskriminering av lågkastiga är vanlig, särskilt på landsbygden. Vidare har framför allt muslimer blivit förföljda och missgynnade av fanatiska hindunationalister.

På landsbygden råder ofta en feodal struktur. I delstaten Bihar anlitar flera stora godsägare be-väpnade vakter som regelbundet angriper bönder och lantarbetare som ställer krav på bättre villkor. På många arbetsplatser åsidosätts de lagstadgade fackliga rättigheterna. Det är vanligt att fackliga företrädare avskedas och hotas. Ännu vanligare är att människor inte vågar gå med i facket av rädsla för repressalier.

Den lokala indiska demokratin har utvärderats. Resultatet ger en splittrad bild. I vissa delstater, som Kerala, har de lokala politiska valen bidragit

till att aktivera människor i byarna. I andra delar av landet har den lokala demokratin mest haft en skenbar betydelse, i realiteten har godsägare och självutnämnda byledare fortsatt att styra.

Korruptionen i landet är ett stort problem. Storföretagare och godsägare mutar ofta politiker för att få igenom sin vilja. Därigenom blir pengar ett politiskt verktyg, vilket minskar inflytandet för fattiga småbönder och arbetstagare.

Diskrimineringen och korruptionen erkänns öppet av Indiens ledande politiker. Nyligen lik-nade premiärminister Manmohan Singh behand-lingen av de lågkastiga daliterna med det tidigare apartheidsystemet i Sydafrika. Likaså finns många kvinnoorganisationer som protesterar mot sexism och könsförtryck.

”Många människor i Indien är diskriminerade och fråntagna sina lagliga rättigheter. Diskrimineringen sker på grund av kön, klass, kast och religion.”

Vägarbetare. kasttillhörighet reglerar ofta vilka yrken en person kan välja. foto: Denny lorentzen

1�

snabb ekonomisk tillväxt – men många hålls kvar i fattigdom

år 1991 lade landets politiska ledning om kursen i den ekonomiska politiken efter påtryckningar från Världsbanken och Internationella valutafon-den. Tidigare hade Indien starka planekonomiska inslag och många av företagen var statligt ägda. Genom lägre tullar, minskad byråkrati och priva-tiseringar skulle den nya politiken främja handeln med omvärlden.

De ekonomiska reformerna ledde till en ökad ekonomisk tillväxt. Likaså ökade landets handel med omvärlden. När det hindunationalistiska partiet BJP tog över makten 1998 frågade sig många i omvärlden vad det skulle betyda för den ekonomiska politiken. Men BJP skilde på politi-kens olika sfärer. När det gällde kultur, utbildning och religion var BJP starkt nationalistiskt och fientligt mot tankeströmningar som man uppfat-tade som icke-indiska. I den ekonomiska politi-ken fortsatte dock BJP verka för ökad handel och fullföljde planerna på privatiseringar av statliga företag.

Den ekonomiska tillväxten i Indien varierar starkt mellan olika sektorer av arbetslivet och mellan olika delar av landet. Framför allt är det tillverkningsindustrin och tjänstesektorn som vuxit. Där har den årliga tillväxten länge varit

över 10 procent. Många utländska industriföretag, inklusive flera svenska, har investerat i Indien. I industriområdena runt städerna New Delhi, Pune och Chennai är expansionen makalös. Indien är världsledande inom IT-sektorn. Staden Banga-lore har blivit ett nytt Silicon Valley. Mängder med multinationella företag har flyttat enheter för datautveckling till landet. Tillverkningsindu-strin och IT-sektorn har stötts av stora offentliga satsningar på högre utbildning inom teknik och data.

Allt fler utländska företag söker sig till Indien, både för att det är billigt att förlägga produktion dit och för att man vill sälja varor på den indiska marknaden. Men det är också allt fler indiska företag som söker sig utanför Indien. Det indiska storföretaget Tata har exempelvis köpt upp de brittiska företagen Jaguar och Land Rover.

Inom jordbruket är tillväxten endast omkring två procent per år. Jordbrukets andel av landets ekonomi har också sjunkit från 40 till 20 procent på bara ett årtionde, men utan att det skett någon minskning av andelen sysselsatta. Fortfarande lever omkring 70 procent av landets befolkning på landsbygden. En svag ekonomisk utveckling på landsbygden innebär inte bara fortsatt fattigdom,

Den ekonomiska tillväxten i Indien har årligen varit nästan 8 procent under det senas-

te decenniet. Landets politiska ledning är optimistisk. Regeringen har förklarat att det

fortsatta tillväxtmålet på 10 procent är ”ambitiöst men möjligt att uppnå”.

/ekonomi

foto: Denny lorentzen

1�

det leder också till att den inhemska efterfrågan hålls tillbaka, vilket dämpar hela landets utveck-ling.

Avgörande för landsbygdens utveckling är en bättre infrastruktur. Vägförbindelser till och från vissa byar i Indien är undermåliga och dyra trans-porter till städernas marknader gör att småbön-dernas vinst blir liten när de säljer sina grönsaker.

Även de regionala skillnaderna i Indien är skri-ande. Merparten av de utländska investeringarna sker i de åtta mest urbaniserade delstaterna. Men även inom delstaterna råder stora skillnader mel-lan stad och landsbygd. I en framgångsrik delstat som Maharashtra och Karnataka sker många nya investeringar i städerna, men bara några mil ut på landsbygden finns människor som lever i byar utan elektricitet.

DEt sVENska BIståNDEt tIll INDIEN I augusti 200� kallade den moderate biståndsmi-

nistern Gunilla Carlsson till presskonferens. Hon

deklarerade att det skulle ske en koncentration av

länder inom det svenska biståndet. Hon förklarade

att långsiktigt utvecklingssamarbete i framtiden ska

bedrivas med 12 länder. Två av dessa ligger i Asien

– Bangladesh och Kambodja. Men Indien hör uppen-

barligen inte till de länder som prioriteras.

Svenskt offentligt bistånd når dock fortfarande

Indien – och kommer att göra det även framöver. För

det första är Sverige med och finansierar multilaterala

insatser i Indien genom institutioner som FN:s barn-

fond Unicef och Världsbanken. För det andra sker ett

samarbete med enskilda organisationer i Indien, en

del av detta stöd kanaliseras via LO-TCO Bistånds-

nämnd.

livlig trafik i thiruvananthapuram, i delstaten kerala i sydvästra Indien. foto: pentti lehto

1�

En arbetsmarknad för eliten och en annan för de fattigaDen indiska arbetsmarknaden är en spegel av landets ekonomiska kontraster. Landet

består av flera parallella arbetsmarknader avgränsade från varandra. En elit är ingen-

jörer, ekonomer och ledare inom de högteknologiska exportföretagen och högt upp i

statsapparaten. I andra ändan av arbetsmarknaden finns de som arbetar med inhemsk,

småskalig produktion och där arbetet utförs manuellt.

lantarbetare är en av de största yrkesgrupperna i Indien. För dem har inte lönerna och arbetsvillkoren förbättrats.

/arbete

foto

lo-tc

o b

iStån

DSn

äm

nD

Den indiska arbetskraften består av 510 miljoner människor. Befolkningen är ung och arbetskraf-ten växer. I Indien är medianåldern under 25 år. Det kan jämföras med Sverige där den är drygt 41 år.

En majoritet av den indiska arbetskraften får sin försörjning genom jordbruket. I flera del-stater finns stora områden av plantager. Indien är världens största producent av te. Andra stora exportvaror är gummi, bomull, cashewnötter, jute, peppar och mattor flätade av kokosnötsfiber. Men i allmänhet är jordbruket småskaligt. Omkring en tredjedel av landsbygdens befolkning har ringa eller ingen egen jord. Småbönderna har för det mesta inte ekonomiska möjligheter att investera för att förbättra odlingstekniken, deras avkastning förblir liten. I fattiga byar är det vanligt att barn blir tvungna att delta i jordbruksarbetet. När barn måste valla djur och samla ved försummas deras skolgång. En del barn går överhuvudtaget inte i skolan, vilket gör det omöjligt att bryta fattig-domscirkeln.

Knappt 20 procent av arbetskraften arbetar inom tillverkningsindustrin. Inom denna sektor är kontrasterna allra störst. Sida vid sida existerar omoderna arbetsplatser med världsledande och högteknologiska företag, bland annat inom IT och rymdteknologi. Även inom exempelvis tex-tilsektorn finns både företag där mönster trycks manuellt på tygen till företag där datoriserade robotar utför avancerade broderier.

Under de senaste 20 åren har den indiska exportsektorn vuxit explosionsartat. Men andelen som arbetar inom industrin har inte ökat. Snarare har den tilltagande exporten lett till en omstruk-turering av tillverkningen. Många gamla småska-liga industrier har slagits ut, medan nya och mer högproduktiva industrier har vuxit fram. Särskilt påtaglig är den teknologiska utvecklingen inom

exportsektorn, medan tillverkning som enbart riktar sig till den inhemska marknaden ofta är ålderdomlig.

Efterfrågan på malm har ökat som en kon-sekvens av den växande exportindustrin i Kina och Indien. Särskilt har lönsamheten att bryta järnmalm ökat. I den indiska delstaten Karna-taka har det skett ett snabbt uppsving av utvin-ning i smågruvor. Indien är för närvarande den tredje största leverantören av järnmalm till Kinas stålverk. Bara under 2005 exporterades 15 miljo-ner ton högkvalitativ järnmalm till ett värde av 670 miljoner dollar enbart från området kring

alltFlEr EkoNomIska FrIzoNEr

Den första ekonomis-

ka frizonen i Indien

bildades redan 19��.

Idag finns ett 20-tal

frizoner, men antalet

växer för varje år. Den

största zonen i landet

är sEEPz i Bombay.

Kritiken mot de

ekonomiska frizonerna

är av två slag. För det

första är anställda och

fackliga organisationer

missnöjda med att de

fackliga rättigheterna

är inskränkta. I frizo-

nen i Cochin har dock

arbetarna fått rätt att

organisera sig, men

först efter en strejk

som lamslog zonen.

För det andra är det

vanligt att bybor körs

iväg när nya frizoner

byggs utanför stä-

derna. Det har skapat

stora protester, sär-

skilt i Västbengalen.

Frizonerna i Indien

kallas för det mesta

Special Economic

Zones (SEZ).

1�

Indien är en världsledande nation inom It och mobilte-lefoni. Flera globala företag inom dessa branscher har byggt upp forskningsenheter i landet.

1�

Hospet-Bellary-Sandut i Karnataka. Många småbönder har övergivit jordbruket för att istället bryta malm. Tidigare jordbruksmark har förvand-lats till steril mark med öppna gruvhål, ofta bara några meter djupa. Fattiga människor arbetar från gryning till kväll med enkla redskap för att bryta malmen i den småskaliga driften. Barnarbete är vanligt, ofta sitter hela familjer tillsammans och försöker separera den röda jorden från malmbitar.

Exporten växer inte bara inom råvaru- och tillverkningsindustrin, utan också inom tjäns-tesektorn. I Indien är engelska ett stort språk. Det har lett till en stor marknad för call center-verksamhet. Många brittiska och amerikanska företag har lagt ut telefonförsäljning, telefon-service, marknadsföring och biljettbokning på indiska call center-företag. I Indien finns också särskilda utbildningar för att lära sig tala engelska med brittisk eller amerikansk accent. Kunderna i

Storbritannien och USA ska aldrig behöva märka att telefonsamtalen kommer från andra sidan jordklotet.

Servicesektorn är den del av arbetsmarknaden som vuxit snabbast i Indien under globalisering-ens era. Inom den återfinns cirka 25 procent av arbetskraften. Ökningen handlar framför allt om en tillväxt av transporter, undervisning, hotell, restauranger och – som tidigare nämnts – call center-verksamhet. Även inom servicenäringen är kontrasterna stora. Den rymmer allt från IT-tjänster för utländska kunder till gatuförsäljning och skoputsning.

Formell och informell sektorEnligt landets statistik har knappt 10 procent av arbetskraften i Indien en anställning, medan drygt 90 procent tillhör den informella sektorn. Det betyder att omkring 50 miljoner människor

tearbetare köar för att väga sin skörd

foto: pentti lehto

19

har en anställning medan omkring 450 miljoner tillhör den informella sektorn. En stor del av arbetskraften pendlar kontinuerligt mellan den formella och den informella sektorn, däribland många byggnadsarbetare.

Den informella sektorn har alltid varit stor i Indien. Inte minst därför att familjejordbruket räknas dit. Men det finns tecken som tyder på att den informella sektorn vuxit under de senaste 20 åren. Ett sådant är att allt fler företag undviker att anställa, istället hyr man in tillfällig arbetskraft på korta kontrakt. Ett annat är privatiseringar och av den statliga administrationen, som inneburit att människor tvingats lämna fasta anställningar för tillfälliga jobb inom den informella sektorn.

Personer med fast anställning har inte bara en större trygghet. I genomsnitt tjänar de också bättre och arbetar oftare heltid än personer inom den informella sektorn. Här finns också en tydlig könsaspekt. Av de anställda inom den formella sektorn är endast 18 procent kvinnor, varav de flesta är lantarbetare med korta kontrakt. Däre-mot är andelen kvinnor hög inom den informella sektorn. I städerna arbetar många kvinnor som hembiträden, med småskalig försäljning och enklare service.

Den informella sektorn är en stor utmaning för den fackliga rörelsen. De flesta fackförbund har sin bas inom den formella sektorn, den grup-pen är enklare att organisera. Men sedan flera år finns en medveten facklig strävan att bli bättre på att organisera dem som arbetar inom den infor-mella sektorn. Ett konkret initiativ är den fackliga rörelsen för kvinnor inom den informella sektorn, Self Employed Women’s Association (SEWA).

Miljontals arbetstagare har flyttat från fattiga byar i landets inland till de expansiva industriom-rådena. Det är också många som pendlar mellan landsbygd och städer. Många av de farligaste och

lägst betalda jobben i städer som Bombay, New Delhi och Calcutta utförs av arbetare uppväxta på landsbygden eller i fattiga delstater. Hit hör de sämsta fabriksjobben, arbeten på olycksdrab-bade byggarbetsplatser och jobb som hembiträde. Eftersom Indien är uppdelat i många språkgrup-per blir den rörliga och pendlande arbetskraften en form av inre migrantarbetare. Ofta kan de bara några få ord på det språk som talas dit de flyttat.

Dessutom finns många utländska migrantar-betare som arbetar i Indien, flera från bland annat Nepal och Bangladesh. Bara i New Delhi arbetar över en halv miljon migrantarbetare, bland annat på byggarbetsplatser. Exploateringen av dessa arbetare är ofta hänsynslös och de har små möj-ligheter att försvara sina intressen.

tjänstemän på ekonomiavdelningen vid atlas copco i Pune.

arbetsmiljön – paradis och helvetekontrasterna i Indien är gigantiska när det gäller arbetsmiljö och arbetarskydd. De stora skillnader-na hänger samman med landets näringslivsstruk-tur, där moderna och högteknologiska arbetsplat-ser ligger vägg i vägg med omoderna, bullriga och farliga arbetsplatser.

Att en anläggning är nybyggd är emellertid ingen garanti för att arbetsmiljön är acceptabel. I många av de moderna exportindustrierna används många skadliga kemikalier. I stort antal fall har olämplig förvaring och avsaknad av skyddsutrust-ning lett till att anställda skadats.

I Indien finns ett system med statliga arbets-miljöinspektörer som ska kontrollera produktio-nen. Men korruptionen är stor. Arbetsmiljöin-spektörerna har låga löner och det är vanligt att de tar emot mutor för att förbättra sina inkom-ster. Arbetsgivarna kan därigenom betala för att slippa kritiska anmärkningar.

Den hittills värsta industrikata-

strofen i historien inträffade i den

indiska staden Bhopal 1984. Vid

det USA-ägda företaget Union

Carbides fabrik började giftig

gas läcka ut. Omkring 4 000

personer omkom direkt. Vatten

och mark i närheten av fabriken

blev förgiftade och fortfarande

har ingen tagit ansvar för att

sanera området. Det amerikanska

företaget Dow Chemicals – som

köpte Union Carbide 2001 – har

nu erbjudit att delvis finansiera

saneringen runt fabriken. Men i

gengäld kräver företagsledningen

att de ska befrias från ansvaret

för olyckan. Satinath Sarangi, fö-

reträdare för folkrörelsen Bhopals

grupp, uppmanar regeringen att

avvisa budet från Dow Chemicals.

Satinath Sarangi hävdar att staten

bör ställa sig på offrens sida. Fort-

farande lever tiotusentals personer

med skador på lungor, njurar och

lever som kräver skadestånd. Den

indiska regeringen är splittrad i

frågan, vilket beslut man kommer

att fatta är i skrivande stund, mars

2008, oklart.

20

gIFtgas läcktE ut och DöDaDE � 000 – tIotusENtals skaDaDEs

arbetare i ett industriområde i ahmedabad.

De fackliga rättigheterna i In-dien regleras framför allt i trade union act och Industrial Dis-pute act. rätten att organisera sig fackligt finns också inskriven i Indiens konstitution.

Lagarna ger anställda rätt att ansluta sig till den fackliga organisation de själva väljer. Det finns dock ingen lagstadgad skyldighet för arbetsgivarna att erkänna fackföreningarna eller delta i kollektiva förhandlingar.

En fackförening ska repre-sentera minst 100 anställda el-ler 10 procent av arbetskraften.

Det är förbjudet att diskrimi-nera fackliga medlemmar och fackliga företrädare. Arbets-givare som diskriminerar på grund av facklig verksamhet kan straffas.

lagarna skiljer på arbetare och tjänstemän. Tjänstemän-nens rättigheter är begränsade, både när det gäller rätten att organisera sig och att bedriva kollektiva förhandlingar.

lagarna reglerar till en del de fackliga organisationernas inre arbete. De lokala fackklub-barna ska välja ny styrelse minst vart tredje år. Vidare ska lokala kollektivavtal gälla i högst tre år, parterna kan dock komma över-ens om kortare avtalsperioder.

I Indien finns lagstadgade minimilöner. Lönerna är upp-delade efter yrke, arbetsuppgift och delstat.

Arbetsgivarna är vidare skyl-diga att betala den så kallade ESI-avgiften (Employees State Insurance). Det är en sjukför-säkring som ger rätt till vård vid de offentliga ESI-sjukhusen, men däremot inte vid de privata sjukhusen. Vidare ska arbets-givaren betala avgiften för de anställdas pensionsfonder. Ett genomgående problem i Indien är klyftan mellan lag och verklighet. Det finns brister i lagarna, men om de efterlevdes skulle mycket vara vunnet.

Bra skolor mINskar BarNarBEtEt

andelen barn som går i skolan och andelen vuxna som kan läsa och

skriva är högst i delstaten kerala. Där finns också det minsta antalet

barnarbetare. Erfarenheten från Indien visar att det mest effektiva

sättet att minska barnarbetet är att erbjuda skolor med hög kvalitet

och utan avgifter. Idag är nästan �0 procent av den vuxna befolk-

ningen analfabeter.

Barn som tillverkar rökelsestickor i ahmedabad i delstaten gujarat. Barnarbete är mycket vanligt i Indien, och landet har inte undertecknat de två Ilo-konventioner som förbjuder barnarbete.

INDIska arBEtsmarkNaDslagar

Internationella avtalIndien har ratificerat fyra av de grundläggande Ilo-konventionerna:

29, 100, 10� och 111. Det betyder att landet inte godkänt de

två konventionerna som slår fast rätten till facklig organisering

(89) och rätten att sluta kollektivavtal (98). Likaså har Indien inte

undertecknat de två konventioner som förbjuder barnarbete (138

och 182). Samtliga dessa konventioner är dock erkända av ILO

som mänskliga rättigheter, vilket innebär att de ska efterlevas även

av stater som inte undertecknat konventionerna.

21

22

23

Från utsugna arbetare till fackligt aktivaBrittiska kolonisatörer byggde upp de första

textilfabrikerna i Indien. Under 1870-talet

uppstod de första fackföreningarna på dessa

industrier. Efter en våg av protester antog

textilarbetare i Bombay en deklaration 1884

där man krävde högre löner och bättre arbets-

villkor. Det första fackförbundet, The Bombay

Millhands’ Association, grundades 1890.

Ganska snart skulle de fackliga idéerna sprida

sig till fler sektorer av arbetslivet.

De första indiska fackför-eningarna växte fram på textilfabriker. men fortfarande är de flesta textilarbetare oorganiserade.

foto: Denny lorentzen

/fackföreningsrörelsen

En stor facklig konflikt inträffade i Ahmedabad 1918. Stadens textilarbetare gick ut i en gemensam strejk och krävde höjda löner. Med uttalad sympati för fabriksägarna beskrev histori-

kern Myers de rådande förhållandena: ”Fabrikerna är privatägda, och de drivs med ett enda motiv, att skapa profit. Arbetarna anställs med det syftet. Därför erbjuds arbetarna enbart lön och villkor så att de klarar sin överlevnad. Det skapar maximal effektivitet. Det är som det ska vara.”

Strejken är fortfarande berömd därför att Mahatma Gandhi kall-lades in som medlare. Han beskrev konflikten som att den inte främst handlade om ekonomi, utan om ”rättvisa”. När fabriksägarna vägrade att godta Gandhis medlingsförslag inledde han en av sina berömda hungerstrejker. Den varade tills arbetsgivarna slutligen gav upp och accepterade Gandhis lönebud. Ahmedabad Textil Agreement blev Indiens första kollektivavtal.

I den brittiska kolonin Indien innebar grundandet av FN-organet ILO 1919 att det uppstod ett behov av en facklig centralorganisation som kunde representera landets arbetstagare. Detta blev den direkta orsaken till att den första fackliga centralorganisationen bildades samma år, all India trade union congress (aItuc).

Den tidiga partipolitiseringenDen kommunistiska oppositionsrörelsen försökte ta över AITUC. Vid kongressen 1929 lyckades kommunisterna driva igenom att organisa-tionen skulle anslutas till ett internationellt kommunistiskt forum. En konsekvens blev att en tredjedel av medlemmarna lämnade AITUC.

AITUC:s tidiga partipolitiska koppling skulle förebåda det som fortfarande är ett kännetecken för stora delar av den indiska fackför-eningsrörelsen, de nära banden mellan fackföreningar och politiska partier.

Under andra världskriget skärptes motsättningarna på den indiska arbetsmarknaden. De brittiska kolonisatörerna var misstänksamma mot de kommunistiskt influerade fackföreningarna och många fackliga ledare fängslades. Samtidigt växte den indiska självständighetsrörelsen under ledning av Mahatma Gandhi. Efter Tysklands anfall på Sovjet-unionen 1941 kom Sovjetunionen och Storbritannien att stå på samma sida i kriget. Från Moskva utgick en ny order till de indiska kommu-nisterna, nu skulle de samarbeta med britterna. Flera av de fängslade

2�

➤

cENtralorgaNIsat IoNEr

30 miljoner är med i facket

Den indiska arbetskraften består av �10

miljoner personer. av dessa är omkring 30

miljoner fackligt organiserade. men med-

lemssiffrorna är osäkra.

Den indiska staten registrerar godkända

fackliga centralorganisationer, så kallade

CTUO:s (Central Trade Union Organisations).

Två kriterier är att organisationen har minst

en halv miljon medlemmar och är verksam i

minst fyra av Indiens delstater.

För närvarande finns sex ctuo:s som blivit

godkända:

n Bharatiya mazdoor sangh, Bms (Indian

Workers’ Union): BMS är Indiens största

fackliga rörelse. Organisationen deklarerar att

man har 8,3 miljoner medlemmar. De lokala

fackföreningarna finns inom alla sektorer av

arbetslivet. BMS samarbetar med det cen-

ter-högerinriktade och hindunationalistiska

partiet BJP. hemsida: www.bms.org.in

n Indian National trade union congress,

INtuc: INTUC redovisar 6,8 miljoner

medlemmar, de återfinns inom alla sektorer

av arbetslivet. INTUC har nära band med

kongresspartiet. hemsida: www.intuc.net

n hind mazdoor sabha, hms (Workers’ As-

sembly of India): HMS redovisar 5,7 miljoner

medlemmar. De största förbunden finns

inom järnvägs-, transport- och livsmedels-

sektorn. HMS har kopplingar till partiet All

India Forward Bloc, som framför allt har lokal

kommunistiska fackliga ledarna frisläpptes. Istället åkte Gandhis sympatisörer in i fängelserna.

Fackföreningarna efter självständighetenTiden efter andra världskriget karakteriserades av en ny våg av kon-

flikter i arbetslivet. Över hela landet strejkade arbetare. Både i protest mot de brittiska ko-lonisatörerna och för att lönerna skulle höjas. Men också den fackliga rörelsen genomgick en förändring. Eftersom AITUC var sam-manbundet med Communist Party of India (CPI) började andra politiska partier att bilda egna fackföreningar.

Efter Indiens självständighet 1947 blev det också viktigt för de politiska partierna att mobilisera väljare inför de allmänna valen.

Genom de ”egna” fackliga organisationerna hoppades man kunna nå ut med politiska budskap till arbetsplatserna.

2�

➤

Ett känne-tecken är de nära banden mellan fack-föreningar och partier.

cENtralorgaNIsat IoNEr

Facklig protest mot nedskärningar inom postväsendet i Bombay.

förankring i Västbengalen. Under årens lopp

har dock HMS blivit allt mer pragmatiskt

och är idag en av de minst partipolitiserade

fackliga rörelserna i Indien. hemsida: http://

members.rediff.com/hms

n center of Indian trade unions, cItu:

CITU redovisar 3 miljoner medlemmar. De

största förbunden finns inom industri- och

livsmedelssektorn. CITU har särskilt många

medlemmar där samarbetspartiet CPI (M)

har en stark ställning, som i Kerala och Väst-

bengalen. hemsida: www.citucentre.org

n all India trade union congress, aItuc:

AITUC redovisar 0,9 miljoner medlemmar.

AITUC är landets äldsta fackliga centralor-

ganisation. Den är kopplad till kommunist-

partiet CPI.

n self Employed Women’s association,

sEWa: SEWA redovisar 688 000 medlem-

mar, hälften finns i delstaten Gujarat. SEWA

organiserar enbart kvinnor inom den infor-

mella sektorn. hemsida: www.sewa.org

INtErNatIoNEll aNkNYtNINg

Tre av organisationerna är medlemmar i

Internationella fackliga samorganisatio-

nen (IFS), som även LO och TCO tillhör:

INTUC, HMS och SEWA. (Den engelska

beteckningen för IFS är International Trade

Union Confederation, ITUC.) Hemsida: www.

ituc-csi.org

Två av organisationerna tillhör den kom-

munistiska fackliga internationalen World

Federation of Trade Unions (WFTU):

AITUC och CITU.

I maj 1947 grundade företrädare för kongresspartiet den fackliga rörelsen Indian National trade union congress (INtuc). Enligt den tidens formuleringar var målet att tillämpa Gandhis idéer i arbetslivet. Konflikter skulle lösas genom icke-våldsmetoder, förhandlingar och kompromisser. Ett år senare bildade företrädare för partiet All India Forward Bloc och ett antal oberoende fackliga aktivister organisatio-nen hind mazdoor sabha (hms).

I takt med framväxten av nya politiska partier bildades ytterligare fackliga organisationer. År 1955 tog hindunationalistiska rörelser ini-tiativ till den fackliga organisationen Bharatiya mazdoor sangh (Bms). När det hindunationalistiska partiet BJP grundades 1980 inleddes samarbetet mellan BJP och BMS.

Det indiska kommunistpartiet splittrades 1964 som ett resultat av spänningen mellan Sovjetunionen och Kina. CPI behöll de nära kontakterna med Sovjetunionen. Medan utbrytarpartiet CPI (M) knöt kontakter med Kina. Som en konsekvens splittrades också den fackliga rörelsen. Den Kinavänliga utbrytargruppen grundade 1970 den nya fackliga organisationen center of Indian trade unions (cItu), medan de Sovjettrogna blev kvar i AITUC.

2�

kartläggNINg

➤

gurudas Dasgupta, generalsekreterare för aItuc, talar till indiska transportarbe-tare under ett stort protestmöte i New Delhi i november 200�.

utmaningar för det indiska facket

En kartläggning av den indiska fackför-

eningsrörelsen har genomförts av LO-TCO

Biståndsnämnd i samarbete med den hol-

ländska fackföreningsrörelsen FNV, det finska

fackliga solidaritetscentret SASK och den

tyska organisationen Friedrich Ebert Stiftung.

Dessa aktörer – och deras medlemsförbund

– har under lång tid finansierat fackliga

biståndsprojekt i Indien, i samverkan med de

globala branschfacken.

Kartläggningen resulterade 2005 i

studien strengthening the trade union mo-

vement in India. Den statistik man redovisar

visar att de fackliga medlemsantalen är

särskilt höga inom vissa branscher av arbets-

livet. Flest fackliga medlemmar finns inom

industrin, jordbruket och transportsektorn,

särskilt inom järnvägen. Den fackliga styrkan

varierar också mellan olika delstater. I Kerala

och Västbengalen är organisationsgraden

ovanligt hög. I de branscher och områden

där facket är starkt kan det utöva inflytande,

inom andra sektorer av arbetslivet har facket

foto

: Sca

np

ix

Partipolitisk splittring av fackföreningsrörelsen – och försök till förnyelseDen partipolitiska splittringen av den indiska fackföreningsrörelsen består. Varje politiskt parti, oavsett hur stort det är, vill ha sin ”egen” fackförening. När nya politiska partier grundas eller när partier splitt-ras, bildas för det mesta nya fackliga organisationer.

På en och samma arbetsplats finns ofta många konkurrerande fackföreningar. Industrier med uppåt tio fackföreningar är inte ovanligt. Det högsta antal som hittills observerats är ett indiskt livsmedelsföretag med 64 registrerade fack-föreningar. Oftast har splittringen sin grund i olika partipolitiska sympatier. Men det förekommer också att den fackliga tillhö-righeten är uppdelad efter religion, där de hinduistiska arbetarna tillhör en fackfören-

ing medan de muslimska och kristna tillhör andra.När det uppstår lokala konflikter mellan anställda och arbetsgivare

händer det att de lokala fackföreningarna samverkar med varandra. I delstaten Kerala är det vanligt att olika lokala fackföreningar utlyser gemensamma strejker.

Men på det hela taget har splittringen och partipolitiseringen fått förödande konsekvenser för den fackliga verksamheten. På många arbetsplatser fungerar de fackliga organisationerna snarast som grenar av de politiska partierna, vars främsta uppgift är att rekrytera medlem-mar och samla in pengar till partiapparaterna. I värsta fall prioriterar de fackliga företrädarna partipolitiken medan de är ointresserade av traditionella fackliga frågor.

Samtidigt är allt fler fackligt aktiva missnöjda med partipolitise-ringen av fackföreningsrörelsen. Istället vill man skapa bredare fackliga sammanslutningar som kan ena arbetstagare med olika politiska uppfattningar. Flera stora förbund har också valt att inte ansluta sig till någon facklig centralorganisation, däribland det landsomfattande lä-rarförbundet aIPtF, det nybildade förbundet för hotellanställda hEFoI och industriarbetareförbundet i delstaten Maharashtra, shramik Ekta mahasangh. I några fall har fackförbund slutit sig samman i paraply-organisationer för att överbrygga splittringen. En sådan är alliance of Indian agriculture Workers’ unions, aIaWu.

Industrier med uppåt tio fackfören-ingar är inte ovanligt.

kartläggNINg

➤ små möjligheter att påverka.

Enligt studien behöver den indiska fack-

föreningsrörelsen möta ett antal utmaningar.

En svaghet är partipolitiseringen av stora

delar av fackföreningsrörelsen. Men studien

pekar också på andra problem:

• De indiska fackföreningarna är finan-

siellt svaga. Medlemsavgifterna är

mycket låga och många är beroende av

ekonomiskt stöd utifrån.

• Behovet av facklig utbildning är stort.

För att stärka den inre demokratin inom

organisationerna behövs utbildade

medlemmar.

• De fackliga organisationerna behöver

bli bättre på att organisera arbetare

inom den informella sektorn.

• Det behövs fler kvinnor med fackliga

förtroendeuppdrag.

I studien finns också ett antal rekommenda-

tioner. En grundtanke är att det behövs olika

strategier för olika segment av arbetslivet.

Inom den traditionella industrin behövs

projekt som stöder anställda när arbetslivet

förändras på grund av globalisering och ökad

handel. Inom den sektorn finns också stora

behov av projekt som tar upp hiv/aids och

där man försöker få bort barnarbetet. Inom

den framväxande högteknologiska industrin

behövs fackligt nätverksbyggande och projekt

som stärker det koncernfackliga samarbe-

tet. Inom den informella sektorn i städerna

behövs projekt som stärker arbetares sociala

skydd och rättsliga ställning, bland annat ge-

nom nya former av facklig organisering. Inom

jordbruksarbetet på landsbygden behövs

projekt som stärker de anställdas sociala

skydd, men som också bidrar till att bygga

upp utbildning och hälsovård.

2�

Fler partipolitiskt obundna

Under de allra senaste åren har ett antal nya trender inom den indiska fackföreningsrörelsen blivit tydliga.

– Antalet partipolitiskt obundna fackföreningar har ökat. De nybil-dade fackliga organisationerna finns framför allt på lokal företagsnivå eller inom koncerner. Framgångsrika exempel på oberoende fackklub-

bar är de som bildats inom textilföretagen Kanoria och Victoria, den lokala transport-arbetarorganisationen i Maharashtra samt koncernfacken inom företagen Siemens, Brooke Bond och Pyhser.

– Svikande fackliga medlemssiffror och missnöje med partipolitiseringen av fackför-eningsrörelsen har lett till diskussioner om sammanslagningar av existerande rörelser. Långtgående samtal om sammanslagning

har bland annat förts mellan AITUC och HMS. Om detta blir en rea-litet kommer de gamla partipolitiska banden att luckras upp, eftersom centralorganisationerna idag har olika partipolitisk koppling.

– Inom flera av de partipolitiserade fackliga organisationerna finns en ökad distans mellan fackföreningarna och de politiska partierna. Exempelvis har den fackliga centralorganisationen INTUC förvand-lats från en stödtrupp till kongresspartiet till en facklig organisation som ofta kritiserar de förslag som kommer från kongresspartiet.

– Ibland har de fackliga ledarna inte ens blivit valda av de egna medlemmarna utan blivit tillsatta av de politiska partierna. Men nu höjs allt fler röster som vill demokratisera de fackliga organisationerna. Många kräver också att ledarna inte bara ska rekryteras ur förutbe-stämda slutna kretsar. Redan idag har många gamla fackliga ledare blivit utbytta av krafter stödda av en ny generation av fackligt aktiva.

Därtill finns två fackliga centralorganisationer som medvetet undvikit partipolitiska band. Den ena är New Trade Union Initiative (NTUI) som grundades 2001 av ett antal lokala fackföreningar som dessförinnan inte varit anslutna till något förbund. Syftet med orga-nisationen är att ena alla arbetstagare och motverka den ”sekterism” som finns inom den indiska fackföreningsrörelsen. Hittills har dock NTUI spelat en marginell roll. Den andra är den tidigare nämnda Self Employed Women’s Association (SEWA). SEWA organiserar kvinnor inom den informella sektorn. Hälften av SEWA:s medlemmar finns i delstaten Gujarat.

självständigafackföreningar

En växande grupp fackföreningar och fack-

förbund tillhör överhuvudtaget ingen facklig

centralorganisation. Dessa kan vara av mycket

olika karaktär, allt från genuina lokala organi-

sationer som vill stå utanför partipolitiken till

”gula” fackföreningar som startats av arbetsgi-

vare. Det förekommer också att jurister startar

nya fackförbund, där det primära målet är att

tjäna pengar för egen del. I landet finns sam-

mantaget 65 000 fackföreningar som är lokalt

registrerade i enlighet med ”Trade Union Act”.

Många kräver att ledarna inte bara ska rekryteras ur slutna kretsar

cENtralorgaNIsat IoNEr

2�

I den indiska delstaten gujarats huvudstad ahmedabad finns fem soptippar. Den största är Peraner, ett fält på över en kvadratkilometer. Från toppen av det växande sopberget skymtar höga fabriksskorstenar i morgondiset. Fräna lukter sticker i näsan och vilda hundar nosar i brå-ten, utan att ta notis om mig. himlen är spräcklig av skränande fåglar, många glador och gamar. – rovfåglarna är våra vänner. De håller råttorna borta, säger kanta-hen chawda.

raPPort FråN soPt IPPEN

organiserade sopletare

29

sopletarna på ahmedabads största soptipp är organiserade i sEWa, världens största fackförbund för kvinnor inom den informella sektorn. Flest medlemmar finns i den indiska delstaten gujarat. sEWa är välkänd inom hela den globala fackföreningsrörelsen. många nybildade fackförbund har haft sEWa som förebild, däribland förbund i sydafrika och sydkorea.

kantahen chawda har försörjt sig i 20 år på att samla sopor. Nästan hela tiden har hon arbetat på soptippen.

– Vi letar efter järn, plast, läder och gamla kläder. Skor är särskilt värdefulla, säger Kantahen Chawda.

Kantahen Chawda ingår i ett arbetslag på 18 sopletare, nästan alla är kvinnor. På ryggarna bär de jutesäckar där de samlar sina skatter. På kvällen tar de med sig säckarna till uppköpare. Dagsförtjänsten är för det mesta omkring 100 rupier, det vill säga ungefär 20 kronor.

– Jag har fyra barn som går i skolan. Jag oroar mig ständigt för att jag inte ska ha råd att köpa skoluniformer, säger Kantahen Chawda.

Det unika med arbetslagen på soptippen är att de alla är fackligt organiserade. Samtliga är medlemmar i den växande rörelsen self Em-ployed Women’s association (sEWa). Den fackliga rörelsen organiserar kvinnor inom den informella sektorn, den del av arbetsmarknaden som är störst i Indien.

Fackklubben vid soptippen ställer krav på de stora uppköparna av plast och järnskrot.

– Vi arbetar alltid åt samma uppköpare. Därför hävdar vi att de också har ett visst arbetsgivaransvar. Vi kräver att de ska betala in motsvarande åtta procent av vad de betalar till oss till den offentliga pensionsfonden. Indien förändras och många barn flyttar till städernas nya industriom-råden. Vi kan inte räkna med att bli försörjda av dem när vi blir gamla. Dessutom har allt blivit så dyrt nuförtiden, säger Kantahen Chawda.

sEWa är visserligen en organisation för kvinnor inom den informella sektorn. Men trots detta går den fackliga strategin ofta ut på att hävda att det råder en form av anställningsrelation mellan de arbetande kvin-norna och uppköparna. Kravet är att uppköparna måste ta ansvar för pensioner och andra försäkringar.

Just då kör en bulldozer över sopptippen, den skapar djupa fåror och vänder upp och ner på soporna. Kvinnorna skyndar fram. Nya värdefulla sopor kan ha kommit upp till ytan. De krafsar i högarna med långa krokar. Längst ut på toppen finns en magnet som drar till sig järnbitar.

– De här krokarna har vi fått av SEWA, berättar en av kvinnorna.En arbetande fembarnsmor börjar plötsligt leta med handen innan-

för sin grova tröja. Så håller hon upp ett ID-kort, utfärdat av SEWA. Snart står en hel ring av kvinnor runt henne och håller fram sina ID-handlingar.

raPPort FråN soPt IPPEN

30

När barnen slutat skolan hjälper de sina mödrar att leta metallskrot på soptippen.

manlen Ditra har varit med i sEWa i fem år. hon fruktar att deras löner ska sjunka. Då kommer hon inte att ha råd att betala skoluniformer till sina barn.

Kantahen Chawda förklarar: – ID-korten är viktiga för var och en. De skapar tillhörighet. Men

de har också en facklig betydelse. SEWA kan visa uppköpare och myn-digheter exakt hur många kvinnor som arbetar inom olika delar av den informella sektorn. Det är en förutsättning för att kunna ställa krav.

sEWa:s medlemsantal har snabbt skjutit i höjden och idag har organi-sationen drygt 800 000 medlemmar. På SEWA:s huvudkontor berättar organisationens vice ordförande, Manali Shah, vad som gjort SEWA framgångsrikt.

– Vi har jobbat länge och målmedvetet och väldigt systematiskt. Vi har exakt kontroll över hur många som jobbar inom olika sektorer. Gatuförsäljarna är till och med uppdelade i olika kategorier. Därför kan vi också formulera väldigt precisa krav. För att hålla ordning på statistiken har våra ID-kort varit geniala.

Sedan lägger hon till att SEWA också vunnit flera rättsliga tvister. – Det har stärkt vårt självförtroende. Våra medlemmar ser att vi kan

åstadkomma något. Något annan väldigt viktigt är att SEWA är en mötesplats för både

hinduiska och muslimska kvinnor. Faktiskt en av de få organisationer som överträder religionsgränserna i det segregerade Ahmedabad. När delstaten Gujarat brann efter etniska motsättningar 2002, öppnade SEWA flera fredscenter.

raPPort FråN soPt IPPEN

kantahen chawda (till vänster) visar sitt medlemskort i den fackliga rörelsen för kvinnor inom den informella sektorn, sEWa. till höger, Praveen Nair från sEWa:s huvudkontor.

31

32

Fackföreningsmöte vid Volvos fabrik i Bangalore.

Foto: DENNY lorENtzEN

33

projekt i indien

Svenska förbund inom LO och TCO stödjer för närvarande 16 utvecklingsprojekt som bedrivs i

Indien. Den fackliga potentialen är stor: här finns en sjättedel av världens arbetskraft. För att möta globalise-ringens effekter och göra upp med den politiska splitt-ringen inom den fackliga rörelsen, genomgår många fackförbund stora reformer. I en presentation av alla projekt får vi möta fackligt aktiva i Sverige och Indien som berättar om föränd-ringar och bakslag i detta kontrasternas land.

/

3�

foto: Denny lorentzen

allt fler svenska företag etablerar sig i In-dien. För närvarande bedriver knappt 100 svenska företag egen verksamhet i landet och för varje år ökar antalet med omkring 15 nya företag.

Samtidigt finns svenska företag som länge funnits på plats i Indien. I staden Pune i delstaten Maharashtra ligger svenska industriföretag på rad. Där finns faktiskt den största koncentrationen av svenska storföretag utanför Sverige.

Historien om de svenska företagen i Pune börjar 1957. Det året besökte In-diens premiärminister Jawaharlal Nehru den svenske statsministern Tage Erlander på Harpsund. De båda politiska ledarna var överens om att Sverige och Indien

hade mycket gemensamt. Båda länderna var ”blandekonomier”, ett uttryck man inte hör så ofta numera. Ett konkret re-sultat av överläggningen blev att ett stort markområde i staden Pune (som då hette Poona) avsattes för svenska företag. Lä-

svenska företag – en maktfaktor

mats svensson, internationell sekreterare inom IF metall, diskuterar med fackliga medlemmar vid atlas copco.

ProjEkt Bygga internationella nätverk mellan fackklubbarna vid svenska företag. ProjEktorgaNIsatIoNEr IF Metall, Unionen, IMF och fackklubbar på Alfa Laval, Atlas Copco, Sandvik, Seco Tools och SKF.

3�

get var strategiskt, inte långt från Indiens kommersiella centrum Bombay.

Tre svenska industriföretag – Alfa La-val, Atlas Copco och Sandvik – etablera-de sig i Pune 1960. Några år senare fanns också SKF på plats. Stadsdelen döptes till Sveanagar, det vill säga ”svenskstaden”.

I ett första skede arbetade många svensk-ar på fabrikerna, både som fabrikschefer och ingenjörer. Även svenska fackliga representanter fanns tidigt på plats.

Vid de fyra svenska industriföretagen bildades lokala fackklubbar. Klubbarna

blev snabbt starka; med en omfattande lokal verksamhet, egna lokaler, fackliga möten och kontinuerliga överläggningar med fabriksledningarna. Facklubben på SKF fick till och med företaget att bygga bostäder åt arbetarna.

Facklubbarna valde tidigt att inte an-sluta sig till någon facklig centralorgani-sation. Däremot har man sedan starten samarbetat nära varandra. Fackklubbarna blev också genom ett undantag direktan-slutna till det globala branschfacket för metallarbetareförbund IMF.

Under senare tid har klubbarna tagit

ett nytt fackligt initiativ genom att bilda shramik Ekta mahasangh, ett förbund för industriarbetare i delstaten. En viktig förutsättning är att förbundet står utan-för partipolitiken.

Idag är Pune en bultande industristad mitt i ett av Indiens tillväxtbälten. Långt utanför stadskärnan växer nya industri-områden. Ännu fler svenska företag har etablerat sig staden, sedan många år till-baka är även Seco Tools och Tetra Pak på plats. På väg in är också Volvo lastvagnar. Markområdet vid Sveanagar, i kant med

Vid sandvik i Pune finns en stark fackklubb med 2�� medlemmar. klub-ben har en bra dialog med företaget, men tar också strid när det behövs.

männen har blå skjortor, vilket visar att de är med i facket. Personal som kallas tekniker har vita skjortor och tillåts inte att ansluta sig till facket.

3�

motorvägen till Bombay, har stigit sky-högt i värde.

Fackklubbarna vid de svenska före-tagen i Pune är fortfarande starka. Med indiska mått är den fackliga verksam-heten unik. Lönerna i kollektivavtalen ligger klart högre än i motsvarande in-hemska företag. Klubbarna är välorga-niserade, med erfarna ledare och många aktiva medlemmar. Medlemsavgifterna dras direkt på lönen och företagen för över pengarna till de fackliga organisa-tionerna.

Men det finns hot mot den fackliga verksamheten. Fabriksledningarna vid företagen hävdar att den indiska lag-stiftningen tillåter att vissa grupper av

anställda undantas rätten att organisera sig fackligt. Det handlar bland annat om ”management”, det vill säga de som till-hör fabrikernas ledning. Det kan tyckas att den gruppen borde vara ganska be-gränsad. Men problemet är att företagen

använder en väldigt vid definition där även arbetare på fabriksgolvet plötsligt kan kallas ”management”. Därmed blir de omöjliga att organisera.

Det har också blivit allt vanligare att företagen hyr in tillfällig arbetskraft från bemanningsföretag. Inte heller de arbetarna går att organisera eftersom de är anställda av ett annat företag.

Konsekvensen har blivit att fackklub-barna ofta inte kan organisera de anställ-da som nyrekryterats till företagen. Den fackliga medlemsbasen består i växande utsträckning av arbetare som varit an-ställda under lång tid på företagen.

Generalsekreterare vid Atlas Copcos facklubb i Pune är kishor Dhokale. Han

Den fackliga medlemsbasen består i växande ut-sträckning av arbetare som varit anställda under lång tid.’’

två av de ledande fackliga företrädarna vid skF:s fabrik i industristaden Pune, den fackliga sekreteraren E.j. Pereria och vice ordföranden i klubben raghu k. amin.

3�

berättar att problemet med arbetare som anställs under beteckningen ”manage-ment” blivit allt större på Atlas Copco. Ibland händer det även att arbetare blir erbjudna att ändra kategori och bli ma-nagement. Men klubben, med 249 med-lemmar, har förblivit stark. Kishor Dho-kale förklarar varför:

– Vi tar strid för medlemmar som råkar illa ut. Vi vinner ofta tvister. Men vi hjäl-per aldrig icke-medlemmar. Det vet arbe-tarna. Därför stannar de kvar i facket.

Trots svårigheten med att värva nya medlemmar är den fackliga strukturen vid Atlas Copco imponerande. I klubben finns 20 sektionsledare som träffas varje vecka. Dessutom hålls ett kort möte

varje dag på fackklubbens kontor. De täta mötena har lett till att de fackliga företrädarna är mycket välinformerade om det som händer på fabriksgolvet.Fackklubben vid sandvik har 247 med-lemmar. Medlemsantalet har sjunkit nå-

got de senaste åren. I Sandviks fall beror det på att många nyanställda hamnar i kategorin ”tekniker”, en grupp som en-ligt fabriksledningen inte heller går att organisera. Den som besöker fabriken kan tydligt se skillnaden mellan vilka arbetare som är fackligt organiserade och vilka som är tekniker, den första ka-tegorin har blå skjortor, den andra vita.

För att påverka företagsledningen hänvisar klubben ofta till Sandviks upp-förandekod. Klubben har också en sär-skild turordning för att driva frågor när det uppstår en konflikt. Första steget är att försöka lösa frågorna genom över-läggningar med fabriksledningen. Nästa steg är att driva fallet i domstol. Tredje

Vi hjälper aldrig icke-medlem-mar. Det vet arbetarna. Därför stannar de kvar i facket.’’

I bostadsområdet ”seco tools society” bor en stor del av de anställda vid företaget.

3�

steget är att hissa röda fanor vid entrén till företaget och det sista att gå ut i strejk. Det var dock mycket länge sedan det förekom någon strejk vid företaget.

– Men röda fanor hissade vi nyligen när en arbetare som gick i pension inte fick utlovade förmåner, säger michael ke-elasi, styrelseledamot i klubben.

Vid SKF i Pune finns en mycket väletablerad facklubb. Centralfiguren i klubben är den samordnande sekretera-ren E.j. Pereria, men kring honom finns flera andra skickliga företrädare.

På fabriksgolvet finns 1 074 arbetare. Alla är fackligt organiserade. Sex av med-lemmarna är kvinnor, de enda kvinnor som är med i någon av fackklubbarna vid de svenska företagen i Pune.

Men mönstret vid SKF är detsamma som vid de andra företagen. Enligt Pereira har kombinationen av att företaget anstäl-ler tillfälliga kontraktsarbetare och använ-der sig av allt fler lärlingar successivt mins-

kat basen för fackklubben. På tio år har klubben inte kunnat rekrytera några nya medlemmar – helt enkelt beroende på att inga ”vanliga arbetare” har nyrekryterats.

– Företaget försöker göra facket över-flödigt, säger Pereria.

Mest tillbakaträngd är facklubben vid Alfa Laval. Numera är endast 150 arbe-tare organiserade. Samtidigt deltar över 1 000 tillfälliga kontraktsarbetare i pro-duktionen.

sedan några år tillbaka är också fack-klubbarna i Pune involverade i ett fack-ligt utvecklingsprojekt som de svenska förbunden IF Metall och Unionen samt det globala branschfacket IMF ansvarar

IF metall och unionen avslutade hösten 2007

ett utvecklingsprojekt i Indien som drivits i

samverkan med det globala branschfacket

�0 000 nya fackliga medlemmar inom metall- och gruvsektorn

Mest tillbaka- trängd är fack-klubben vid Alfa Laval. Numera är endast 150 arbetare organiserade.’’

tjänstemän vid atlas copco i Indien. Det är ovanligt att tjänstemän inom den privata sektorn är fackligt organiserade i Indien. men på vissa företag finns särskilda föreningar för tjänstemän som skulle kunna utvecklas till regelrätta fackföreningar.

ProjEkt Stärka och demokratisera förbund inom metall- och gruvsektorn. ProjEktorgaNIsatIoNEr IF Metall, Unionen, IMF samt de indiska förbunden SMEFI och INMF.

IMF. Syftet har varit att utveckla lokala fack-

liga organisationer i fem delstater. Ett annat

att stärka Steel, Metal & Engineering Workers’

Federation of India (SMEFI) och Indian

National Mineworkers’ Federation (INMF), det

vill säga två av Indiens största förbund inom

metall- respektive gruvsektorn.

Projektet har resulterat i att förbunden rekry-

terat 60 000 nya medlemmar.

39

De indiska fackförbundet för offentligan-ställda påverkas av landets ekonomiska politik. Inom stora sektorer sker omfat-tande privatiseringar. Det handlar bland annat om hamnar, järnvägar och bussar. Kraven på de fackliga organisationerna blir stora, dels vill de kunna påverka pri-vatiseringen, dels måste de anpassa verk-samheten till relationerna med de nya privata arbetsgivarna. Vid många privati-seringar har de fackliga organisationerna haft svårt att klara förändringen. Ofta har de fackliga organisationerna försvunnit efter att en verksamhet har privatiserats.

För att stödja den fackliga omställ-ningen bedriver det svenska fackför-bundet SEKO två projekt i Indien. Men projekten syftar också till att stärka den fackliga organiseringen inom den offent-liga sektorn. Det ena projektet bedrivs i samverkan med det globala branschfack-et för offentliganställda, ISKA, och det andra med det globala facket för trans-portarbetare, ITF.

Båda projekten ger stöd till facklig

utbildning, rekrytering av medlemmar – och försöker rusta förbunden inför planerna på privatisering. Ett annat mål är att stärka kvinnornas position inom fackförbunden. Svensk samordnare för projekten är carl tauson, från fackför-bundet SEKO. Han deltog nyligen på ett tvådagarsseminarium i den indiska staden Jaipur som anordnades som en del av projektet inom transportsektorn.

– Representanter från väldigt många förbund deltog. De berättade om mäng-der med aktiviteter som har eller ska ge-nomföras; främst medlemsvärvning, stu-diecirklar och lokala seminarier. Det ska bli spännande att följa resultatet. Inom den offentliga sektorn i Indien finns idag en stor oro bland många anställda, både över att förlora jobben och få sämre ar-betsvillkor, säger Carl Tauson.

Privatiseringar tvingar till facklig omställning

Inom den offent- liga sektorn finns idag en stor oro’’

ProjEkt Utbilda och organisera de oorganiserade inom allmännyttig, offentlig och so-cial service. ProjEktorgaNIsatIoNEr SEKO, ISKA och deras indiska medlemsförbund.

ProjEkt Stärka förbunden inför avreglering och privatisering inom flyg, järnväg, hamnar och vägtransporter. ProjEktorgaNIsatIoNEr SEKO, ITF och deras indiska medlemsförbund.

för. Syftet med projektet är att öka med-lemstalet i facklubbarna och att utveckla det koncernfackliga samarbetet. Inom ramen för projektet har konferenser och möten arrangerats med svenska fackliga företrädare. En central slutsats är att för-må företagen att anställa fler i kategorin som är möjliga att organisera fackligt.

En som deltar i projektet från svensk sida är lars-Erik soting, Metallklubbens ordförande på Atlas Copco i Örebro.

– Genom det koncernfackliga samar-betet kan vi ge klubbarna i Indien infor-mation, men framför allt kan vi fungera som en länk och se till att deras krav och åsikter når fram till koncernledningen, säger Lars-Erik Soting.

�0

turismen i Indien slår nya rekord. Längs med stränderna i turistparadisen Goa och Kerala byggs mängder med nya hotell. Bara i Goa planeras för 250 nya hotell under 2008. Turisterna kommer från hela världen, men även den inhemska turis-men ökar som ett resultat av den växande medelklassen.

Men alla som kommer till Indien är inte turister. Även andra kategorier av be-sökare har blivit fler. Inte minst har glo-baliseringen skapat nya kontakter inom affärslivet, kulturen och utbildningen vil-ket ökat utbytet med andra länder. Under 2007 besökte drygt fem miljoner utlän-ningar Indien, vilket var en ökning på 12 procent jämfört med året innan.

De utländska besökarna skapar ett flö-de av pengar till Indien. Men trots ökade vinster inom turistbranschen har lönerna stått stilla för de indier som arbetar på tu-risthotellen. Dessutom är arbetsdagarna långa och många anställda får inte ut er-sättning för övertid. En annan stor strids-fråga gäller lönebonusen. De normala systemet är att en del av lönen består av ett tillägg beroende på hur många gäster

det finns på hotellen, det vill säga en pro-cent på försäljningen. Men väldigt ofta blir de anställda lurade på bonusen, vilket orsakat många strejker inom hotellbran-schen. Ytterligare en orsak till konflikt är att många anställda upptäcker att arbets-givarna gör löneavdrag för saker man inte kommit överens om, det kan handla om avdrag för arbetskläder eller transporter. Det är vidare vanligt med könsdiskrimi-nering, ungefär 40 procent av de anställda är kvinnor.

I över tio år har det globala branschfacket IUL (som organiserar livsmedels-, lantar-betare och restaurang- och hotellanställ-

da över hela världen) i samarbete med det svenska Hotell- och Restaurang Facket (HRF) stöttat fackliga utbildningar för hotellanställda i Indien.

Det första projektet var koncentre-rat till Goa. Ett hotellförbund bildades i delstaten. Men arbetsgivarna, som var mycket antifackliga, lyckades knäcka or-ganisationen.

– Nu har de fackligt aktiva fått re-vansch, berättar therése hulthén, om-budsman för HRF. Under 2006 bilda-des ett nytt förbund för hotellanställda i Indien – men med huvudkontor i Goa. Det långsiktiga och enträgna arbetet har visat sig vara framgångsrikt.

Samtidigt medger Therése Hulthén att vägen till framgång inte varit enkel.

– Åsiktsskillnader mellan olika fackli-ga företrädare har gjort att det tagit tid att bygga ett gemensamt förbund. Ett viktigt steg har varit att små lokala projektkon-tor blivit mötesplats för de olika lokala fackföreningarna. Där har man lärt kän-na varandra och förtroendet mellan olika fackliga företrädare har växt. Men även projektets koordinatorer har varit viktiga, ibland har de nästan fungerat som med-lare mellan de olika lokala facken.

Det nya indiska hotellförbundet hotel Employees’ Federation of India (hEFoI) består av 60 lokala hotellfack. Facken finns spridda över hela Indien, men med en övervikt i delstaterna Goa och Kerala. HEFOI tillhör inte någon facklig cen-

lönerna står stilla i blomstrande industri

Många anställda upp-täcker att arbetsgivaren gjort löneavdrag på saker man inte kommit överens om.’’

ProjEkt Etablera nätverk mellan hotellförbunden i Goa och Mumbai och öka den regionala förhandlingsförmågan. ProjEktorgaNIsatIoNEr HRF, IUL och Hotel Employees’ Federation of India (HEFOI)

ProjEkt Genomföra ledarskapsutbildningar för att de förtroendevalda ska bli bättre på att försvara sina medlemmars intressen både på arbetet och i samhället.ProjEktorgaNIsatIoNEr HRF, Kommunal, Livs, Unionen och IUL

�1

tralorganisation och är inte kopplat till något politiskt parti.

Enligt Therése Hulthén har de lokala facken framför allt etablerat sig inom de

stora utländska hotellkedjorna, som ex-empelvis inom den amerikanska hotell-koncernen Star Wood.

– Det är hotellkedjor som ofta gör stor

vinst. Dessutom expanderar branschen vilket skapar en bra förhandlingsposition för de anställda, säger Therése Hulthén.

Projekten som HRF varit med och gett stöd till har framför allt gått ut på att ge medlemmar facklig utbildning. På arbetsplatsnivå har fackliga studiecirklar genomförts som behandlat frågor om grundläggande fackliga rättigheter, in-disk arbetsmarknadslagar samt hälsa och säkerhet. Dessutom har seminarier ord-nats för de lokala fackliga ledarna. Där har centrala frågor varit utåtriktad kom-munikation, hur man planerar verksam-heten och vilka mål man ska sätta upp.

Grundpelaren för att förbättra villko-ren för de anställda vid de indiska hotel-len är att de anställda själva har starka fackföreningar. Men Therése Hulthén menar att det också är viktigt att påverka turisterna från Sverige.

– Får vi konsumenterna att ställa krav ökar pressen på hotellkedjorna att efter-leva de fackliga rättigheterna. Men det handlar också om att mer pengar från turismen ska komma fattiga människor till del. Idag är hotellkedjorna och flyg-bolagen utlandsägda. Största delen av de vinster som turismen genererar försvinner utomlands.

n rEsEr Du aNsVarsFullt?För att påverka svenskar som turistar utom-

lands har hrF och förbundet unionen tillsam-

mans med svenska kyrkan, Ecpat, Iogt-Nto-

rörelsen, swedwatch och Fair trade center

tagit initiativ till kampanjen schyst resande.

www.schystresande.se

turismen växer lavinartat, både den inhemska och den utländska. En konsekvens är expansionen av hotellbranschen.

�2

Det råder en djup kris inom den indiska teindustrin. Orsakerna är flera. En är att den växande produktionen av te har pressat ned världsmarknadspriserna. In-dien har fått ökad konkurrens av länder som Indonesien, Vietnam och Kenya. En annan orsak är att många länder minskat sin import av te från Indien. Det forna Sovjetunionen köpte det mesta av sitt te från Indien, medan Ryssland importerar betydligt mindre. Likaså har exporten av te till Irak kollapsat efter ockupationen.

I de södra och nordöstra delarna av Indien odlas te. Högst kvalitet har te från Darjeeling i delstaten Västbengalen. Men trots att indierna konsumerar mer te än något annan folk i världen får de säl-lan dricka de finaste sorterna – i princip går allt högklassigt te på export. Mycket te produceras också i den angränsande delstaten Assam, som även den har givit namn åt flera tesorter.

För en långsiktig teproduktion krävs att tebuskarna förnyas och planteras om. Men de stora indiska teföretagen har en-bart haft kortsiktiga vinster för ögonen och försummat att investera. Många av tebuskarna är över hundra år gamla och avkastningen minskar. Detta i kombi-nation med det globala prisfallet har lett till att flera plantager lagts ned.

I nordöstra Indien har arbetslösheten bland lantarbetarna stigit brant. Många av de unga männen har lämnat de isolerade by-

tearbetarna slåss för att överleva

I nordöstra Indien befinner sig teindustrin i kris. många plantager har lagts ner och mängder av arbetare har mist sina jobb.

ProjEkt Utbilda de anställda på teplantager och inom teindustrin så att de bättre kan försvara sina rättigheter. ProjEktorgaNIsatIoNEr Kommunal, IUL och lokala medlemsförbund i Indien och Indonesien.

�3

arna, medan äldre arbetare, kvinnor och barn lever kvar. Många är analfabeter och har små möjligheter att få andra arbeten.

kristina olsson, internationell sekrete-rare inom svenska Kommunal, har nyligen besökt området. Hon berättar om övergiv-na plantager där de som bor kvar varken har tillgång till vatten eller elektricitet. När arbetsgivarna lade ner verksamheten försvann också all infrastruktur.

– Lantarbetarna var fattiga redan från början. Nu har många inte ens tillräck-ligt att äta. Omkring 700 personer har dött av undernäring det senaste året.

kristina olsson reste i Indien för att be-söka de lantarbetarprojekt som Kommu-nal bedriver i samarbete med det globala branschfacket IUL. Projektet skiljer sig drastiskt från andra fackliga projekt ge-nom att det humanitära stödet utgör en väsentlig del.

– De indiska lantarbetareförbunden har byggt upp hjälpcentraler för dem som blivit arbetslösa. Ett syfte har varit att tvinga regeringen att genomföra lagstad-gade hjälpinsatser, men också att kunna bistå med utbildning. IUL stödjer också

arbetslösa som vänt sig till domstol för att få ut löner som inte betalats ut.

En viktig samarbetspartner i projektet är lantarbetareförbundet Paschim Banga khet majoor samity (PBkms), ett av IUL:s medlemsförbund. Inom ramen för projektet har utbildningar arrangerats om fackets grundvalar och indisk arbets-marknadslagstiftning. Ett mål är också att PBKMS ska värva fler medlemmar.

I Singur i Västbengalen är PBKMS involverat i en bitter strid mot den vän-sterkoalition som styr delstaten. Bak-grunden är att det indiska konglomera-tet Tata Group vill bygga en ny bilfabrik. Den ska byggas på en plats där det bor 6 000 fattiga lantarbetare och småbön-der. Dem vill Tata köra bort och för det

har man fått delstatsregeringens stöd. Redan i september 2005 hölls den första demonstrationen i Calcutta mot planer-na på att konfiskera marken. Över 7 000 lantarbetare samlades utanför den lokala regeringens byggnad. Men protesten at-tackerades av polis. En demonstrant blev dödad och flera arresterades.

Det existerar många indiska lantarbeta-reförbund. Splittringen har satt käppar i hjulet för det fackliga arbetet. Men det pågående IUL-projektet har bidragit till ökad enighet. År 2005 grundades alliance of Indian agriculture Workers’ unions (aIaWu). I alliansen ingår förbund med många olika politiska inriktningar, men i sig är alliansen partipolitiskt obunden. Hittills har 19 medlemsförbund, med sam-mantaget drygt 400 000 medlemmar, an-slutit sig. De viktigaste kraven är ”land till landlösa” och en starkare lagstiftning till skydd för lantarbetare.

Totalt finns drygt 40 miljoner hushåll som livnär sig på lantarbete eller småjord-bruk. 75 procent av dessa hushåll saknar egen jord. En liten minoritet av landets lantarbetare är fackligt organiserade.

Lantarbetarna var fattiga redan från början. Nu har många inte ens tillräckligt att äta.’’

Facklig förnyelse på coca cola och unileverDet globala branschfacket Iul bedriver ett projekt i samarbete med Livsmedelsarbe-tareförbundet i Sverige som syftar till att organisera anställda inom multinationella livsmedelsföretag verksamma i Indien, bland annat Coca Cola och Unilever. Nya fackliga klubbstyrelser erbjuds utbildning, ett särskilt mål är att rekrytera fler kvinnor

till fackliga förtroendeuppdrag. Indien är idag världens näst största livsmedelspro-ducent efter Kina, men landet står endast för 1,5 procent av den globala handeln med

livsmedel. Nu vill den indiska regeringen öka exporten av livsmedel, vilket i sin tur förändrar arbetsplatserna och skapar be-hov av facklig förnyelse.

ProjEkt Organisering av anställda i multinationella livsmedelsföretag. ProjEktorgaNIsatIoNEr Livs, IUL och lokala medlemsförbund i regionen.

��

studiecirkelledare i malur diskuterar medlemsutbildningens roll för att stärka facket.

foto: henrik herber

��

shashi Bala singh kommer från Indien och är ursprungligen lärare. Hon blev ti-digt medlem i all India Primary teachers’ Federation (aIPtF). Genom sitt fackliga arbete blev hon också involverad i det stora studiecirkelprojekt som i slutet av 1980-talet startades i samarbete med svenska lärarförbundet.

– Vid den tiden fanns stora svårighe-ter inom AIPTF. Det existerade inte nå-gon fungerande infrastruktur, ekonomin var under isen och det var svårt att få in medlemsavgifter. Ett annat grundläg-gande problem var att inte ens de aktiva medlemmarna alltid kände till organisa-tionens egna stadgar.

Shashi Bala Singh minns att hon blev entusiastisk över studiecirkelmetodiken. Däremot föreföll den organisatoriska modellen för att dra igång projektet först väldigt komplicerad.

– Det hängde ihop med att Indien är ett stort land med många nivåer. Både på nationell nivå och i de berörda delstaterna

skulle en rad förbere-dande kommittéer bil-das och så småningom skulle cirkelmaterialen tas fram. Varje delstat har en egen studiebok, på delstatens språk, men några kapitel är gemen-

samma för alla delstater. Hela planen var genomtänkt, men den var mastig och svår att överblicka.

Inledningsvis kom också studiecirk-larna att möta ett visst motstånd. Enligt Shashi Bala Singh berodde det i första hand på att vissa av AIPTF:s ledare var

vana vid toppstyrning och blev irriterade över att medlemmarna fick allt bättre kun-skaper och plötsligt började ställa krav.

– Det fanns också ledare inom AIPTF som kanske hade hoppats på att de för egen del skulle få möjlighet att kontrol-lera biståndspengar. Nu fick de istället

studiecirklar höjer lärarnas kompetens och fackliga medvetenhet

Dagens ämne, jämställdhet, väcker livliga samtal under en studiecirkel i malur.

shashi Bala singh

ProjEkt Genom medlemsutbildning och ledarskapsträning skapa förutsättningar för ett all-indiskt, oberoende och demokratiskt lärarförbund för grundskolelärare.ProjEktorgaNIsatIoNEr Lärarförbundet och All India Primary Teachers Federation.

foto

: an

Der

S åh

lin

��

höra att organisationens finansiella si-tuation var beroende på om de kunde få in medlemsavgifterna. För att överleva ekonomiskt blev man både tvungen att skärpa systemet för att förmå medlem-marna att betala och samtidigt success-ivt höja avgifterna.

överlag var det lättast att få cirklarna att fungera i södra Indien, skillnaderna mot de norra delarna av landet var stora. Shashi Bala Singh förklarar varför:

– I Kerala i södra Indien har alla lära-re en lång utbildning, men i Bihar i norr finns unga lärare som själva bara har gått några få år i skolan. Skillnaderna i lä-rarnas utbildningsnivå är extrem mellan olika delar av Indien. Det betyder också att förutsättningarna för fortsatta studier varierar kraftigt.

För de flesta lärarkategorierna blev dock studiecirkelmetoden en succé. Shashi Bala Singh hävdar att cirkelme-todiken knyter an till traditionella mö-tesformer i Indien. Dessutom, påpekar hon, är lärare vana att sitta ned under luncher och pauser och samtala i små

grupper. Skillnaden med cirkeln var egentligen att diskussionerna blev mer systematiska och målmedvetna.

Shashi Bala Singh är sedan länge sta-tionerad på EI:s kontor i Malaysia.

Utifrån erfarenheterna i Indien, men också utifrån andra projekt i Asien, drar hon en viktig slutsats.

– Det måste finnas ett starkt eget engagemang hos den mottagande or-ganisationen. Inte bara i form av att de verkligen tycker projektet är angeläget, utan också genom att de själva bidrar till projektet ekonomiskt. Om organisatio-nen inte alls kan bidra ekonomiskt till projektet betyder det ofta att det inte är så angeläget. Jag har sett många exempel

på där mottagaren inte betalt något och projekten i realiteten blivit en sidoverk-samhet bortkopplad från den verksam-het som har högst prioritet.

margareta axell, internationell sekrete-rare vid Lärarförbundet, har varit med i samarbetet med AIPTF sedan det inled-des för nästan 20 år sedan. Hon tycker att den indiska lärarorganisationen har utvecklats enormt.

– Den har gått från att ha varit en in-stabil rörelse till att bli en organisation med fast struktur. Den inre demokratin fungerar för det mesta bra. AIPTF har många utbildade funktionärer, varav en tredjedel är kvinnor. I flera delstater öpp-

Skillnaden i lärarnas utbild-ningsnivå är extrem mellan olika delar av Indien.’’

girijamma leder en diskussion om lärarnas situation i Indien under en facklig utbildning på Världslärardagen.

foto

: an

Der

S åh

lin

��

nar man nu Lärarnas Hus, knutpunkter för möten och utbildning.

Projektet har stöttat facklig utbildning. Studiecirkeln har varit en viktig metod, men den har inte använts i alla delstater. Särskilda satsningar har gjorts på ledar-skapsutbildningar och kvinnor. Innehåll i studieböcker och seminarier har utformats av AIPTF på delstatsnivå. Sedan projek-tet startade har 200 000 indiska lärare ut-bildats, varav en tredjedel är kvinnor.

– Nu fasar vi ut tre delstater, Kerala, Tamil Nadu och Västbengalen, där är de tillräckligt starka för att kunna organisera och finansiera sina utbildningar ensamma. Det finns också en plan för den fortsatta utfasningen, säger Margareta Axell.

aIPtF är en av fem lärarorganisatio-ner i Indien som är medlemmar i det globala branschfacket för lärare, EI. Men AIPTF är den i särklass största och mest representativa av Indiens lärarorganisationer och den enda som är godkänd av regeringen i samtliga delstater. AIPTF organiserar dock enbart offentligt anställda lärare. Sammantaget har AIPTF omkring 1,7 miljoner medlemmar. AIPTF är till namnet en association och inte en facklig organisation. Det beror på att lärare och lärarorganisa-

tioner i Indien inte faller under den så kallade Trade Union Act, som garante-rar förhandlingsrätt etc. Lärarorganisa-tioner faller istället under Society Act, vilket betyder att de inte har förhand-lingsrätt, inte strejkrätt, inte rätt att kalla sig fackförening etc. Men AIPTF kan ändå driva vissa förhandlingar, även om det kall-las något annat. Lönerna inom varje delstat är på samma nivå och det sker efter överenskommelser med AIPTF:s delstatsorganisation.

n aIPtF – Indiens största lärarförbund

En flicka i en skola i Bangalore har provskrivning. skolvägg i Bangalore, bokstäver i språket kannada.

foto

: an

Der

S åh

lin

��

I samma takt som de indiska klassklyf-torna vuxit har den indiska bevaknings-branschen blivit större. De välmående har mer tillgångar att skydda – och då behöver man väktare. Men de som utför bevakningen får ofta arbeta under slav-liknande förhållanden. En orsak är att väktarna saknar flera av de lagliga rättig-heter som gäller för andra arbetstagare. Väktare är inte ens en yrkesgrupp som erkänns i landets lagstiftning. Därför finns ingen lagstadgad gräns för mini-milöner för väktare.

stefan andreasson är koordinator i det projekt som svenska Transportarbetare-förbundet driver tillsammans med det globala branschfacket för handelsanställ-da med flera (UNI). Syftet är att stärka den fackliga organiseringen av väktare i Bangalore, Calcutta, Cochin och New Delhi. Stefan Andreasson besökte nyli-gen projektet – och han blev chockad.

– Det var värre än jag kunde föreställa mig. Många väktare är fattiga personer från landsbygden eller migrantarbetare från Nepal eller Tibet. Arbetstiden är ohygglig. Många arbetar årets alla dagar. Lönen är minimal. Men de tvingas ändå att själva betala för sina uniformer. De ska också städa platserna de vaktar. Sköts inte städningen dras 10 procent av lönen.

Lika illa ställt är det med anställnings-

tryggheten. Stefan Andreasson berättar att väktarna måste skriva under fem dokument ”in blanco”, ett av dokumenten ska arbets-givarna ha om de vill bli av med personen. Då utfärdas en begäran om uppsägning.

I Bangalore, berättar Stefan Andreas-son, delade tre väktare på ett skift dyg-net runt. När en av väktarna hittade ett nytt jobb fick de två som blev kvar dela på hela skiftet. Deras arbetstid ökade från 8 till 12 timmar per pass.

– Men utan att lönen gick upp en enda rupie.

Ett annat stort problem är att bevak-ningsföretagen inte betalar in de obliga-toriska sjuk- och pensionsförsäkringarna för sina anställda. Ibland blir arbetarna

lurade. Företagen hävdar att de betalat in avgifterna, men i själva verket stoppar de försäkringspengarna i egen ficka.

Stefan Andreasson är själv anställd inom det multinationella bevakningsfö-retaget Group 4 Securicor (G4S). Det är ett av världens största säkerhetsföretag med verksamhet i mer än 100 länder och över en halv miljon anställda. Huvud-kontoret ligger i London.

För närvarande växer G4S särskilt snabbt i Indien. Företaget har redan 167 000 an-ställda, vilket kan jämföras med 3 500 i Sverige. Alla prognoser tyder på att ex-pansionen i Indien kommer att fortsätta.

När Stefan Andreasson besökte pro-jektet i oktober 2007 var han ledig från sitt arbete vid G4S. Men någon från G4S fotograferade Stefan Andreasson när han deltog i en facklig demonstration mot att väktare inom företaget nekades sociala försäkringar. Bilden skickades sedan till G4S i Sverige – och med frågan vad Ste-fan Andreasson gjorde i Indien och i vil-ken egenskap han var där.

– Man blir mörkrädd när man inser

Bevakningsbranschen växer – men väktarna saknar viktiga rättigheter

Många arbetar årets alla dagar. Lönen är minimal. Men de tvingas ändå själva betala för sina uniformer.’’ProjEkt Förbättra arbetsvillkoren för de anställda inom bevakningsbranschen genom utbildning och kampanjarbete. ProjEktorgaNIsatIoNEr Svenska Transport, UNI och Indian Security Workers’ Organising Council (ISWOC).

�9

att hemlig fotografering används för att kartlägga fackligt aktiva. Som tur är var G4S:s ledning i Sverige lika förvånade som jag över det som inträffade.

Stefan Andreasson är koncernfackligt aktiv inom G4S och deltar kontinuerligt i överläggningarna inom det europeiska företagsrådet (så kallat EWC, European Works Council).

– Vårt arbete är begränsat till Europa. Men vi försöker påverka villkoren för fackligt arbete inom hela koncernen. Just nu driver vi att G4S ska anta en uppfö-randekod där företaget tydligt deklare-

rar att man ställer sig bakom OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s kärnkonventioner, det vill säga att företaget gör tydliga markeringar när det gäller synen på fackliga rättigheter, dis-kriminering och barnarbete. Men hittills har koncernledningen vägrat, man vill inte anta en kod som stärker de anställ-das rättigheter.

Däremot har projektet för att stödja fack-lig organisering inom den indiska bevak-ningsbranschen fått en flygande start. De indiska förbunden har fått massor

av nya medlemmar och flera förbund har börjat samarbeta med varandra.

– Men fortfarande är strukturen splitt-rad. Det finns många förbund som kon-kurrerar med varandra. Dessutom tillhör väktare som är anställda på exempelvis en klädfabriker vanligtvis ett textilarbetare-förbund. Detta trots att villkoren för väk-tare skiljer sig från andra arbetare. Men i takt med att bemanningsbranschen växer ställs större krav på att det finns organisa-tioner som kan föra väktarnas talan, säger Stefan Andreasson.

stefan andreasson, koncernfackligt aktiv inom bevakningsföretaget g�s, diskuterar med fackliga kolleger i Indien.

�0

Efter �0 minuters färd från centrala New Delhi svänger taxin in i ett labyrintiskt industriområde. Dammet yr genom det öppna bilfönstret och munnen får smak av stenkross. över 1 000 fabriker trängs på några kvadratkilometer och flera halvfärdiga byggen reser sig ur marken. arbetarna bor i avlånga cementhus, det syns på de nertyngda klädstrecken.

Allt fler svenska företag är involverade i tillverkning i Indien. Men de företag som bedriver verksamhet i egen regi är bara toppen på ett isberg. Långt vanligare är att svenska företag lägger ut beställning-ar på indiska leverantörer, i synnerhet i klädbranschen.

Syftet med besöket är att träffa före-tagsledningen vid en av klädfabrikerna för att diskutera med dem och de anställ-da hur företagens sociala ansvar fungerar i praktiken. En sak är högtflygande dek-larationer, en annan vad som sker på fab-riksgolvet.

Produktionschefen tar i hand och bjuder på kaffe i ett konferensrum. Tre underchefer sitter med, samtliga med akademisk examen från Storbritannien.

Personalchefen deklarerar högtidligt att vi befinner oss i ”svenskfabriken”.

Det visar sig att företaget äger nio fabriker i industriområdet, men just den här används enbart för tillverkning åt svenska beställare. Under det senas-te året har man sytt kläder åt H&M, Lindex och Indiska.

– Olika beställare har lite olika öns-kemål om hur produktionen ska se ut, därför har det varit bra att dela upp fa-brikerna efter respektive exportmark-nad, säger produktionschefen.

Produktionschefen håller med om att det är något absurt över uppdelningen. Inom ett och samma företag kan man hålla olika standard i olika fabriker, för att tillfredsställa olika nivåer av etisk standard.

I trånga salar upplysta av neonljus sitter arbetare i långa rader och syr på japan-ska symaskiner av märket Juki. Det är välstädat och doftar av rengöringsmedel. På väggarna sitter skyltar med säker-hetsföreskrifter. Alla plagg som sys den här dagen är svarta. Om några månader kommer de att ligga på hyllorna i de svenska butikerna.

Totalt finns 700 anställda i ”svenskfa-briken”. Nästan alla är kontraktsarbetare. De arbetar i 9-10 månader, sedan reser de tillbaka till sina familjer i den fattiga del-staten Bihar och efter några månader åter-vänder de till fabriken och söker nya kon-traktsjobb. De flesta är män. Skillnaden

Det har varit bra att dela upp fabrikerna efter respek-tive exportmarknad.’’

n rENa kläDEr-kamPaNjENrena kläder är ett nätverk som verkar för förbättrade villkor inom den

globala klädindustrin. I sverige består nätverket bland annat av IF me-

tall, handelsanställdas förbund, sktF, röda korsets ungdomsförbund

och kooperationen utan gränser.

På rena kläders hemsida finns studier om bland annat h&m, Indiska,

Polarn o. Pyret och gudrun sjödén. rena kläder är en del av det

internationella nätverket clean clothes campaign.

www.renaklader.org. • www.cleanclothes.org

allt som sys här säljs i svenska butiker

�1

är påtaglig mot andra länder i regionen – i Kina, Bangladesh och Sri Lanka är de flesta arbetare i klädfabrikerna kvinnor.

Såväl H&M, Lindex som Indiska har antagit så kallade uppförandekoder som anger vilka krav man ställer på leve-rantörerna, det handlar bland annat om arbetsmiljö, brandskydd, minimilöner, försäkringar, arbetstider och fackliga rättigheter. Samtliga leverantörer måste

skriva under att man godtar koderna, i annat fall får man inga beställningar. Koderna följs upp genom inspektioner. När det gäller H&M sköts dessa av etik-ansvariga vid företagets produktionskon-tor. I Indien har H&M kontor både i New Delhi och Bangalore. Totalt har H&M ett 40-tal etiska granskare, eller auditörer som de kallas. Inspektionerna är av olika karaktär, de längsta varar i tre dagar och

inkluderar intervjuer med arbetare. Indiska har bara en heltidsanställd per-

son som ansvarar för den etiska kontrollen. Det kan låta magert jämfört med H&M, men eftersom H&M är mer än 40 gånger större än Indiska är det egentligen Indiska som satsar mer. Lindex uppförandekod och system för granskning av leverantörs-fabriker påminner om Indiskas.

Produktionschefen berättar om de

I sverige har nätverket rena kläder ställt krav på svenska klädföretag, vilket i sin tur har bidragit till att företagen antagit så kallade uppförandekoder om villkoren i leverantörsfabrikerna.

�2

svenska beställarföretagens granskning-ar. Han och hans medhjälpare måste ha ordning på papperen. De är vana att visa upp lönelistor, kvitton på inbetalda för-säkringar och dokumentation av brand-övningar. Särskilt utförlig blir genom-gången av hur Indiskas granskare utför sitt uppdrag, bland annat kontrolleras utbetalningarna av sjuk- och pensions-försäkringarna i detalj.

Produktionschefen menar att klädföre-tag i exportbranschen måste vara välsköt-ta, annars riskerar de att förlora kunder.

– Vi tillverkar åt 25 klädkedjor i Europa och Nordamerika. Två tredjedelar av dem bryr sig inte om villkoren i fabrikerna.

Men en tredjedel av företagen ställer pre-ciserade krav och genomför egna inspek-tioner. Ska man ha många kunder måste man hålla hög standard. I annat fall får man börja tillverka för den inhemska marknaden. Då ställs inga krav.

Även arbetarna som jag samtalar med

berättar att det under de senaste fem åren har skett stora förbättringar när det gäller skyddsutrustning, brandlarm och nödutgångar. Det är uppenbart att kon-sumenters påtryckningar på klädked-jorna har haft positiv effekt. Däremot uttrycker arbetarna en oro över anställ-ningstryggheten, att de ska fortsätta att få nya kontrakt.

Det finns också andra förhållanden som inte blivit bättre. Vid ”svenskfabri-ken” existerar ingen facklig organise-ring. Produktionschefen säger dock att det inte är något problem:

– Arbetarna kan komma direkt till mig om de har några svårigheter.

Två tredjedelar av klädkedjorna i Europa och Nord-amerika bryr sig inte om villkoren i fabrikerna.’’

Blekning av tyger i jaipur. männen arbetar dagligen i bassänger med hälsovådliga kemikalier.

�3

efterlever koderna. Problemet är förstås att ju längre ut man kommer i produk-tionskedjan, desto svårare är det att göra inspektioner, bland annat för att det handlar om väldigt många producenter. Enbart klädföretaget utanför New Delhi använder omkring 150 underleverantörer – ingen utländsk uppköpare har möjlig-het att besöka alla dessa.

FOTNOT Besöket på fabriken i New Delhi gjordes i samband med en studie av Indiskas etikarbete på uppdrag av nätverket Rena Kläder. För att få tillstånd att besöka fabriken var det nödvändigt att un-derteckna ett avtal om att inte nämna fabrikens namn eller namnen på några i företagsledningarna.

Den kommentaren är vanlig. Så ut-trycker sig många arbetsgivare i Indien – och inte bara där – när fackliga organi-sationer saknas.

Istället för fackliga organisationer finns det så kallade arbetarkommittéer där utvalda arbetare diskuterar frågor som arbetsmiljö och säkerhet. Men det är arbetsgivaren som formulerar dag-ordningen och kommittéerna har ingen förhandlingsrätt.

Även de arbetare som blir intervjuade är ointresserade av att organisera sig fack-ligt. Men varför de svarar som de gör är svårt att veta. Undersökningar genomför-da av indiska fackföreningar visar att det är vanligt med subtil repression, att företags-ledningar sprider en antifacklig stämning utan att förbjuda facklig organisering.

Några dagar senare sker en intervju med en annan chef vid ett indiskt klädföretag som också tillverkar för Sverige. Han är mer rakt på sak:

– Det är tillåtet att gå med i facket, men jag är glad att ingen har gjort det, säger han och erkänner öppet sin anti-fackliga hållning.

Kontentan blir att de svenska kläd-kedjornas koder och inspektioner varit ett effektivt verktyg för att påverka den synliga arbetsmiljön i fabrikerna, men mindre framgångsrikt för att förändra attityder; som inställningen till facket.

Beställarföretagens uppförandekoder är emellertid inte bara bindande för leve-rantörerna. H&M, Lindex och Indiska ställer också krav på att leverantörerna ska se till att deras underleverantörer

Bearbetning av tyger i jaipur. leverantören arbetar åt flera globala kedjor, men inga svenskägda.

ProjEkt Utveckla utbildningsstrukturer hos förbunden inom textil- och vävindustrin.ProjEktorgaNIsatIoNEr IF Metall, ITGLWF och Indian National Garment and Leather Workers’ Federation (INGLWF).

ProjEkt Rekrytera medlemmar till textilförbundet i Tirupur och öka förhandlings-kapaciteten på företagsnivå. ProjEktorgaNIsatIoNEr IF Metall, ITGLWF och Indian National Textile Workers’ Federation (INTWF).

Fackliga samarbetsprojekt inom textilindustrin i Indien

��

I delstaten tamil Nadu finns en stor grupp arbetstagare som under sommaren arbetar inom lantbruket och lever med sina familjer i byar på landsbygden. Un-der vintern reser de till städerna för att söka jobb inom byggindustrin. De flesta är män och det är vanligt att hustru och barn bor kvar på landsbygden medan de jobbar på byggarbetsplatser. Fenome-net är egentligen inte speciellt för just Tamil Nadu – utan mycket vanligt i hela Indien.

En svårighet för de pendlande arbetar-na är att det finns olika fackförbund för lantarbetare och byggnadsarbetare – och att byta förbund varje halvår är knappast hållbart. Ingen vill betala dubbla avgif-ter. Då står man hellre utanför facket helt och hållet. Lösningen har blivit att man bildat en ny federation som omfattar både lantarbetarfack och byggnadsarbetarfack i delstaten – tamilnadu construction and unorganized Workers’ Federation (tcWF).

Hittills har sju fackföreningar anslu-tit sig till TCWF med en halv miljon medlemmar tillsammans. En fördel är att TCWF samlat fackföreningar med olika politiska och religiösa inriktningar. Enligt federationens stadgar ska dessut-

om kvinnor och lågkastiga kvoteras till organisationens styrelse.

Huvudfrågan för TCWF är att få ar-betsgivarna – både inom lantbruket och byggsektorn – att betala sjuk- och pen-sionsförsäkringar för de anställda. Det är kännetecknande för hur den indiska ar-betsmarknaden fungerar för lågavlönade arbetstagare. Det fackliga målen är ofta att få arbetsgivarna att följa lagen!

Bildandet av TCWF är ett direkt re-sultat av ett utvecklingsprojekt som drivs av svenska fackförbund i samarbete med det globala branschfacket för byggnads-, träindustri- och skogsarbetare (BWI).

Inom projektets ram finns verksamhet både i Indien och i Nepal. Koordinator för den indiska delen är Niklas Enström från Elektrikerförbundet. Han tycker att den nybildade federationen TCWF är ett stort steg framåt. Samtidigt åter-står mycket innan federationen kan stå på egna ben. Framför allt krävs att man får in medlemsavgifter.

– Fortfarande finns ett system med både betalande och icke-betalande med-lemmar. Vilka som ingår i den sistnämn-da kategorin är oklart. Nu är målet att alla medlemmar ska betala en avgift.

Bygg- och lantarbetarna organiserar sig

De fackliga målen är ofta att få arbetsgivarna att följa lagen.’’

I Indien finns många arbetare som pendlar mellan lantbruk och byggnadsarbete.

ProjEkt Facklig federation för bygg- och lantarbetare i Tamil Nadu. Organisera och utbilda medlemmar samt öka antalet betalande medlemmar. ProjEktorgaNIsatIoNEr Byggnads, Målareförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Unionen, Skogs- och träfacket och BWI.

foto

: lo-tc

o b

iStån

DSn

äm

nD

��

Facklig enighet i splittrade finansförbund

ProjEkt Mobilisera och organisera anställda inom finanssektorn samt skapa facklig enighet.ProjEktorgaNIsatIoNEr Finansförbundet och UNI.

Sedan 2007 pågår ett projekt i Indien för att förbättra samarbetet mellan olika finans- och bankmannaförbund i Indien. Idag är förbunden starkt splitt-rade och uppdelade efter partipolitiska linjer. Likaså behöver förbunden förnyas för att möta den privatisering som sker av banksektorn. Projektet stöds av det svenska Finansförbundet. Men det är det globala branschfacket UNI som ansvarar för innehållet.

– Fackligt arbete måste uppvärderas och kvinnor måste börja värdesätta sig själva och sitt arbete, säger anjali Be-dekar till tidningen Finansvärlden som nyligen besökte en facklig konferens i Bombay för anställda inom banksektorn.

Anjali Bedekar är vice sekreterare i all India state Bank India staff Federa-tion (aIsBIsF) och därmed den första kvinnan som fått en framskjuten posi-tion inom förbundet.

Så gott som alla anställda inom State Bank of India är fackligt organiserade. Men ett syfte med projektet är att få fler kvinnor på fackliga förtroendeposter.

Därför är Anjali Bedekar ett föredöme. Med fler aktiva kvinnor är förhopp-ningen att också minska könsdiskrimi-neringen och de sexuella trakasserierna på bankerna.

Trots splittringen av fackförbund inom banksektorn sker redan idag en viss samverkan. I januari 2008 strejkade bankanställda i Bombay och Calcutta i protest mot att flera storbanker skulle slås samman. Man fruktade att det skul-le leda till neddragningar av personal.

I Indien finns 82 kommersiella banker, varav 29 är utländska, samt 3 000 kooperativa banker. Flera svenska banker finns på plats. Nyligen öppnade svenska Handelsbanken ett nytt kontor i Bombays finanscentrum Bandra Kurla.

öka kunskaperna om hur hiv och aids smittarProjEkt Informera om hiv/aids på arbetsplatserna för att öka kunskapen om smittan bland lantarbetare. ProjEktorgaNIsatIoNEr Kommunal, IUL och indiska medlemsorganisationer.

I Indien finns omkring fem miljoner människor som lever med hiv/aids. Det innebär att Indien näst efter Sydaf-rika har flest invånare i världen med hiv/aids. I flera av de fackliga utveck-lingsprojekten görs insatser för att stävja sjukdomen. Ett projekt som har

hiv/aids som huvudfokus drivs av Kom-munal och det globala branschfacket IUL. Verksamheten består i att indiska lantarbetarförbund sprider information om hiv/aids på arbetsplatserna. IUL har tidigare bedrivit fackliga projekt om hiv/aids, vilket gjort att man kunnat utveckla metoderna. Idag använder man mycket affischer och bilder för att kunna nå även dem som inte kan läsa och skriva. En annan metod är roll-spel, särskilt för att påverka männens beteende.

svaga indiska journalistfack kan bli starkareProjEkt Organisera journalister och förbättra förbundens kompetens att företräda kårens ekonomiska och professionella rättigheter.ProjEktorgaNIsatIoNEr Svenska Journalistförbundet, IFJ och deras indiska medlemsförbund.

Tre indiska journalistförbund är an-slutna till det globala branschfacket för journalister, IFJ. Sammantaget har de tre indiska journalistförbunden drygt 33 000 medlemmar. Svenska Journa-listförbundet samverkar med IFJ och stödjer ett regionalt fackligt projekt som syftar till att öka organisationsgraden bland journalister. En metod är utbild-ning av fackliga organisatörer.

FlEr ProjEkt

��

��

I svenska medier kan vi läsa spalt-meter om Indiens växande medel-

klass. Den bilden är sann – men mycket ensidig. Fortfarande är den indiska fattigdomen skriande. Enligt de senaste studierna har till och med armodet ökat i de fattigaste byarna, trots en fortsatt ekonomisk tillväxt.

Vad den indiska framtiden bär i sitt sköte avgör levnadsvillkoren för över en miljard människor. Fortfarande lever en stor majoritet på landsbygden, där finns de flesta analfabeter och barnarbete är vanligt. De största yrkesgrupperna är lantarbetare och småbönder, de har inte fått del av den stigande välfärden.

Den fortsatta utvecklingen i Indien är också avgörande för om de så kall-lade millenniemålen ska kunna uppnås, däribland en halvering av fattigdomen till år 2015.

Anständiga levnadsvillkor kan inte dirigeras fram av den indiska statsap-paraten, detta trots att Indien är en le-vande demokrati. Inte heller kan privata investeringar lösa Indiens alla problem, detta trots att sådana är nödvändiga.

Vad som också behövs är folkrörelser och mänskligt deltagande. En avgöran-de faktor är och förblir utvecklingen av den indiska fackföreningsrörelsen.

utmaningen

/slutord

��

Förkortningar

DE största PolItIska PartIErNa I INDIEN

BJP Bharatiya Janata Party

BSJ Bahujan Samaj Party

CPI (M) Communist Party of India-Marxist

INC Indian National Congress

DE största FacklIga cENtralorgaNIsatIoNErNa I INDIEN

AITUC All India Trade Union Congress

BMS Bharatiya Mazdoor Sangh

CITU Center of Indian Trade Unions

HMS Hind Mazdoor Sabha

INTUC Indian National Trade Union Congress

SEWA Self Employed Women’s Association

gloBala BraNschFack som NämNs I skrIFtEN

BWI Building and Wood Workers’ International

EI Education International

IFJ International Federation of Journalists

IMF International Metalworkers’ Federation

ISKA Internationalen för Stats- och Kommunalanställda

(ofta används den engelska förkortningen PSI)

ITF International Transport Workers’ Federation

ITGLWF International Textile, Garment, Leather Workers’

Federation

IUL Internationella unionen för livsmedels-, njutnings-

medels- och lantarbetareförbund samt förbund inom

hotell- och restaurangbranschen (ofta används den

engelska förkortningen IUF)

UNI Union Network International

Sex av de globala branschfacken har kontor i Indien: BWI, IFJ, IMF,

ITF, IUL och ISKA.

VIktIga INDIska FackFörBuND och FacklIga

allIaNsEr som NämNs I skrIFtEN

AIAWU Alliance of Indian Agriculture Workers’ Unions

AISBISF All India State Bank India Staff Federation

AIPTF All India Primary Teachers’ Federation

HEFOI Hotel Employees’ Federation of India

INMF Indian National Mineworkers’ Federation

SMEFI Steel, Metal & Engineering Workers’ Federation

of India

TCWF Tamilnadu Construction and Unorganized

Workers’ Federation

öVrIga orgaNIsatIoNEr

CTUO Central Trade Union Organisations

EWC European Works Council

FNV Federatie Nederlandse Vakbeweging

IFS Internationella fackliga samorganisationen

ITUC International Trade Union Confederation

(den engelska förkortningen för IFS)

RSS Rashtriya Svayamsevak Sangh

(hinduistisk frivilligkår)

SASK Suomen Ammattiliittojen Solidaarisuuskeskus

(finskt fackligt solidaritetscenter)

SEZ Special Economic Zones

WFTU World Federation of Trade Unions

�9

Förändringarna i det gigantiska landet Indien skapar svallvågor över hela världen. I takt med den indiska till-

växten kommer allt fler indiska företag att etablera sig på den svenska marknaden och svenska företag och organisationer bli allt mer närvarande i Indien. Ett stort antal samarbets-projekt pågår idag mellan svenska fackförbund inom LO och TCO och indiska systerorganisationer. Här presenteras detta samarbete och bakgrunden till projekten.

LO-TCO Biståndsnämnd, Upplandsgatan 3, 111 23 Stockholm • Tel 08-796 28 80 • info@lotcobistand.orgwww.lotcobistand.org