IdrottsMedicin - Svenska Läkaresällskapet · 2019. 9. 11. · Nr 4 2011, Årgång 30 ISSN...

IdrottsMedicinSV E N S K FÖ R E N I N G F Ö R FY S I S K AK T I V I T E T O C H ID R O T T S M E D I C I N

4/114/11

IdrottsMedicin

Tema

Multisporttrend som

lockar alltfler

Tema

Multisporttrend som

lockar alltfler

K1_Idr.Med. 4-11_Idr.Med. 4-11 2011-11-17 07.46 Sida 1

I samband med styrelsens internat i september diskuteradesoch förankrades riktningen för styrelsens fortsatta arbete. Isamband med årsmötet i våras då föreningen bytte namn ochlogga behövde vi bestämma vilket kortnamn som föreningenska ha. Det nya kortnamnet är SFAIM. Detta kortnamn ärunikt och sammanfattar orden i föreningens namn: Svenskförening för Fysisk Aktivitet och IdrottsMedicin.

Under styrelseinternatet reviderade vi också vår vision ochvåra primära målsättningar. Vår nya vision är: ” Svensk Före-ning för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin ska vara ledandekunskapsaktör och verka för fysisk aktivitet i hälsofrämjandesyfte och för säker idrott!”

Visionen i engelsk översättning är: ”The aim of the Swe-dish Society of Exercise and Sports Medicine is to be the bodyof knowledge in promoting health enhancing physical exerci-se, and safety of sports.”

Vi landade också i fyra primära målsättningar föreningenoch dessa är vägledande för styrelsens och kansliets arbete.Dessa fyra målsättningar är:– att föreningens verksamhet drivs med hög kvalitet och evi-

densbaserat kunskapsinnehåll– att sprida kunskap om fysisk aktivitet och idrottsmedicin

till hälso- och sjukvården, idrottsrörelsen, skolan och all-mänheten

– att stärka samarbetet med universitet och högskolor, RFoch dess specialförbund, SOK, landsting och andra natio-nella aktörer

– att alla med intresse för, eller som aktivt arbetar med, fysiskaktivitet och idrottsmedicin ska vara medlemmar i före-ningen och/eller en delförening.

Hängivet engagemangStyrelsens förhoppning är att tillsammans med medlemmar-na utveckla föreningen mot dessa mål.

Våra möten, kurser och tidskrifter är våra viktigaste fora.För att utveckla vår förening krävs många ideella insatser. Vihar ett gott och i många fall hängivet engagemang inom före-ningen och jag tycker att vi gör mycket väldigt bra. Jag harfrån flera håll hört uppskattande utlåtanden om vår tidning,som jag tycker genomgående håller hög kvalitet. Redak-tionsrådet gör ett toppenjobb och tack till alla som bidrarmed artiklar.

Närmaste mötet är på riksstämman och årets programfinns i tidningen. Vilket av de fria föredragen kommer att för-äras med Läkaresällskapets diplom för bästa föredrag? Dettakommer efter givna presentationer att avgöras av en veten-skapligt kompetent jury under ledning av vår vetenskapligasekreterare Eva Zeisig.

Vår vice ordförande Mats Börjesson har förstärkt föreningensinternationella kontakter inom vår paraplyorganisationEFSMA (European Federation of Sports Medicine Associa-tions) vid mötet i Salzburg i slutet av oktober. Under 2012 av-görs om idrottsmedicin blir fullvärdig EU-specialitet (finnssom bas eller subspecialitet i 20 EU-länder). Arbetet med spe-cialitetsfrågan i Sverige fortsätter också nästa år med en för-längd tidplan då hela ST-läkarutbildningssystemet ses över ianslutning till den pågående utredningen.

60-årsjubileumPassa på att skyndsamt boka in föreningens 60 årsjubile-umskurs i Vålådalen 20-24 mars. Föreningen hade undermånga år mycket uppskattade steg 1 och steg 2 kurser i Vålå-dalen. Titeln för kursen är ”Idrottsmedicinens nästa steg –Från mekanik till mekanism”. Tomas Lihagen har varit dri-vande och gjort ett fint planeringsarbete och Per Renströmhar tillsammans med en grupp lagt upp det vetenskapligaprogrammet. Det kommer att bli intensiva dagar som för -utom ett starkt program ger möjlighet för skidåkning, gym-nastik, innebandy och samkväm.

I Skåne planeras för 2012 års kombinerade skandinaviskamöte med vårt årsmöte då ska vi också fira våra 60 år. Tematför mötet i Malmö i september är ”Kvinnor och idrott”. Ävenhär finns en stark arrangörsgrupp med Harald Roos som mö-tesgeneral. Grattis också till Harald och HIF för nytt SM-guld i fotboll.

Vi går nu vintern till mötes och jag har kunnat återupptamin passion för långfärdskridskoåkning genom premiärtureri Härjedalen på sjösystem över 900 möh på kalfjället i slutetav oktober.

Tomas Movin

2 IdrottsMedicin 3/11

SFAIM är föreningensnya kortnamn

TOMAS MOVIN – [email protected]


håll

IdrottsMedicin 4/11

Svensk IdrottsMedicinOrgan för Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och IdrottsmedicinNr 4 2011, Årgång 30ISSN 1103-7652

Svensk Förening för Fysisk Aktivitetoch Idrottsmedicin, kansliTuna Industriväg 4, 153 30 JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104 [email protected]

Ansvarig utgivareTomas Movin

ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08 [email protected]

RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, EvaZeisig, Carl Johan Sundberg ochAnn-Kristin Andersson. Redaktio-nen förbehåller sig rätten att redige-ra insänt material.

Grafisk formSam Björk, Visby

Utgivningsplan manusstopp utgivning

1/12 1/12 2012 15/2 20122/12 5/3 2012 18/4 20123/12 2/7 2012 14/9 2012

Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 725 kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.

[email protected]

TryckeriEdita Västra Aros AB Box 721, 721 20 VÄSTERÅS

AdressändringMeddela [email protected] så att vi kan uppdateravårt och delföreningarnas register.

Omslagsfoto: Staffan Söderberg

4

12

20

Inne

Samarbeta med Svensk Förening för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin

Det finns flera olika alternativ för dig som vill bli samarbetspartner till Svensk Före-ning för Fysisk Aktivitet och Idrottsmedicin. Kontakta kansliet för mer information:[email protected] eller ring Ann-Kristin Andersson tel 08-550 102 00

Huvudsponsor

Ortolab AB, Jörgen Wiklander E-post: [email protected]

Övriga samarbetspartners

Centrum förIdrottsforskning,Christine Dartsch E-post: [email protected] eller [email protected]

Baurfeind Nordic AB, Katarina WesterlundE-post: [email protected]

Skaraborgs Ortopedservice, Patrik LeideforsE-post: [email protected]

Otto Bock – RehbandE-post: [email protected]

Multisport lockar alltfler

Svårt att täcka energibehovet

Tävlingarna består i allmänhet av löpning, cykling och paddlingmen ibland även repklättring, inlines och simning.

Det tycks vara svårt att äta tillräckligt för att täckadet enormt stora energibehovet vid multisport.

NSAID vid multisportNSAID är ett samlingsnamn på smärtstillande ochanti-inflammatoriska mediciner men dess påverkanvid idrott är oklar.

Så påverkas hjärtatEn ny avhandling redogör för den centralacirkulationen vid ultra-uthållighetsarbete.

24

8 Hur farlig är multisport?Den övervägande delen av deltagarna i större multisporttävlingardrabbas av någon typ av skada.

MULTISPORT Adventure Racing

Idr.Med. 4-11 (sid3)_Idr.Med. 4-11 2011-11-17 07.42 Sida 1

3


De första tävlingarna genomfördes iNya Zeeland på 1980-talet. Därifrånspreds sporten snabbt till USA och Eu-ropa, inklusive Skandinavien och harfrån starten alltmer professionaliserats.Utövarna har gått från entusiastiskaamatörer till extremt vältränade elitid-rottsmän. Tempot i tävlingarna hardärmed höjts ordentligt, vilket innebu-rit att alla typer av förberedelser har bli-vit allt viktigare. Tävlingar kan delas in i kort-, medel-

och långdistans omfattande c:a 6-10,15-35 respektive 48-250 timmar. Kort-distanserna kan vara individuella ellerpartävlingar men på de längsta di-

stanserna tävlar man i lag om fyra varavminst en måste vara av motsatt kön. Of-tast betyder det en sammansättning avtre män och en kvinna. Det gäller attklara en förutbestämd bana med hjälpav navigering via ett antal kontroll-punkter på kortaste tid. Banan och täv-lingen innehåller således många olikamoment, och äta och sova får man göranär det passar. Utrustning för nästaetapp och egen mat finns, beroende påvarje tävlings specifika regler, antingengenom ett eget serviceteam eller genomatt tävlingsarrangören transporterar la-gets förpackade lådor till de platser därman byter tävlingsform.

När jag en dag 2005 fick kontaktmed två entusiastiska multisportare(Mikael Mattsson och Jonas Enqvist)som ville göra fysiologiska studier påden unga sporten, var det inte svårt attbli entusiastisk. Det fanns vid den tid-punkten endast ett tiotal mindre un-dersökningar om multisport och dehandlade uteslutande om skador (merom multisportens skadepanorama i enrelaterad artikel i tidningen). Det sägersig självt att tävlingsformen är bådespännande och utmanande. Ur fysiolo-gisk och medicinsk synvinkel torde delånga tävlingarna vara bland de mestextrema man kan tänka sig. Medanman i etapptävlingar av typ Tour deFrance tävlar i högsta möjliga tempoett antal timmar per dag och därefterhar obegränsad tillgång till mat, vilaoch omvårdnad, sover man i multi-sportens flerdagarstävlingar högst ettpar timmar per dygn och är såledesigång 20-22 timmar per dygn underolika klimatförhållanden. Man får istor utsträckning klara sig själv och litapå att förberedelserna varit riktiga ochtillräckliga. Intensiteten måste av na-turliga skäl bli ganska måttlig (c:a 40procent av maximal syreupptagning,alla pauser medräknade) men eftersomtävlingstiden är lång blir totala energi-omsättningen hög (12 000 till 20 000kCal per dygn) (Enqvist et al 2010). Enav svårigheterna är att kunna äta till-räckligt mycket. Energiintaget kan i

Multisport en trend för alltflerEn intressant trend i motions- och tävlingsvärlden är att extrema uthållighetsidrotter blir allt -fler och dessa får dessutom alltfler utövare. Multisport (engelska Adventure Racing) är en avdessa. Tävlingarna består i allmänhet av löpning, cykling och paddling men ibland läggs ocksåolika fysiska aktiviteter såsom repklättring, inlines och simning in i tävlingen.

Av B j ö r n E k b l o m o c h C . M i k a e l M a t t s s o n

Björn Ekblom, professor emeritus, Åstrandlaboratoriet, Gymnastik- och id-rottshö[email protected]

C. Mikael Mattsson, med dr, fysiolog,Åstrandlaboratoriet, Gymnastik- och id-rottshögskolan & Karolinska [email protected]



�

IdrottsMedicin 4/11 5

många fall endast vara c:a 50 procent avtotala energiförbrukningen, vilket stäl-ler mycket stora krav på olika organ,organfunktioner och fysiologiskasystem. Frågor som ”Hur farligt ärdetta för hälsan?” och ”Vad händermed hjärtat och andra inre organ?” ärnaturliga. I andra artiklar i det härnumret av Svensk Idrottsmedicin be-skrivs dessa och andra frågor från hu-vudsakligen de undersökningar som visjälva har gjort, oftast i samarbete medolika forskargrupper. Förutom artikelnom skadepanorama sammanfattas Mi-kael Mattssons avhandling om föränd-ringar av central cirkulatoriska ochhjärtats arbete, dessutom finns en arti-kel om problematiken kring kost ochenergi samt en artikel om NSAID(Non Steroidal Anti InflammatoryDrugs), det vill säga smärtstillande ochantiinflammatoriska läkemedel.

Kroppen är stryktålig

Det som framkommit vid våra olikastudier visar på att kroppen är förvå-nansvärt stryktålig. Den första störreundersökningen vi genomförde var en24-timmars laboratoriebaserad studiedär nio män cyklade, sprang och padd-

lade i 110 minuter per block i dessa ar-betsformer på en belastning motsva-rande 60 procent av individens maxi-mala syreupptagning i respektive ar-betsform. Under undersökningsdyg-net blev det således fyra omgångar avvardera arbetsformen. Intensitetenkunde styras med hjälp av hjärtfre-kvensen, som skulle hållas inom ettvisst pulsspann. Under tio minutersvila mellan passen bytte man utrust-ning och åt. Före starten, i slutet avvarje arbetspass samt omedelbart efteroch även 28 timmar efter hela 24-tim-marsarbetets slut genomfördes olikaundersökningar. Våra fynd visadebland annat att syreupptagningen, ochdärmed även energiförbrukningen,ökade för en viss submaximal belast-ning under arbetet och var på slutet 13procent högre än i början – således enkraftigt försämrad verkningsgrad.Hjärtfrekvensen på samma arbetsbe-lastning ökade till en början, helt enligtläroboken, men efter c:a sex timmarbörjade den oväntat sjunka igen och islutet hade den återgått till samma nivåsom i början av hela arbetsperioden.Syreupptagningen per hjärtslag hadealltså ökat, vilket kan tolkas som en för-

bättrad och mer effektiv cirkulation.(Mattsson et al. 2010) Samtidigt visade undersökningar på

färska levande mitokondrier från mus-kelbiopsier att mitokondriernas effek-tivitet hade minskat, vilket till viss delförklarar den ökade syreupptagningenpå submaximal belastning. Samtidigthade den maximala effekten för fett-omsättning ökat, vilket aldrig tidigarehade visats efter ett enskilt träningspassmen som absolut är en ändamålsenligadaptation vid långvarigt arbete.(Fernström et al. 2007)

Fria syreradikaler

En annan delstudie baserad på fynd imuskelbiopsier och mitokondrier visa-de att mängden så kallade fria syreradi-kaler (ROS) var högre i muskeln efterarbetet men den var åter normal efter28 timmars vila. ROS har traditionelltansetts vara skadliga ämnen associera-de med vävnadsskada, åldrande och ettflertal sjukdomar. Men det har på sena-re år visats att ROS har viktiga funktio-ner i cellsignalering och gentranskrip-tion, till exempel när det gäller glu-kostransport och mitokondriell bioge-nes. Detta påstående stöds av konstate-

Resultaten från 24-timmarsstudierna visar att syreupptagningen, och då även energiförbrukningen, ökade för en viss sub-maximalbelastning och var på slutet 13 procent högre. Hjärtfrekvensen gick istället ner mot slutet av försöket. Syreupptagning per hjärtslaghade alltså ökat vilket kan tolkas som att cirkulationen blivit mer effektiv. Foto Karin Svanström



randet att tillskott med antioxidanterkan hämma både ROS-produktionoch den fysiologiska anpassningen tillträning (Rostow et al. 2009) och ävenpåverka prestanda negativt (Malm etal. 1997). Den ökningen vi såg i ROS-produktion hade inget samband medoxidativ skada på mitokondrierna,men var korrelerad till mängden friafettsyror i blodet. Sammanfattningsvisså visar alltså vår studie på 24-timmarsmultisport att ROS-produktionenökar efter arbetet på ett reversibelt sättoch utan några tecken på en negativond cirkel. (Sahlin et al 2010)Denna första undersökning gav såle-

des väldigt många nya och intressantaresultat och triggade till nya studier. Ettav de nya projekten var 2006 års VM imultisport, som gick i norra delarna avSverige och Norge med Hemavan somcentralort. Nu bytte vi alltså laboratorie-miljön mot ett fältförsök på en riktigtävling över långdistans. Banan varöver 800 km fågelvägen mellan kon-trollerna, och innehöll förutom cyk-ling, inlines och paddling också pro-menad över glaciärer, grottkrypningoch mer avancerad orientering. Vigjorde en del undersökningar på samt-

liga 128 deltagare men följde 20 av detävlande mer ingående med blodpro-ver före och efter loppet. En liten gruppom tre lag, det vill säga tolv personer,genomgick rigorös testning med blandannat stationer med ergometercyklingunder själva tävlingen, såväl som mus-kelbiopsitagning före och efter. Dentotala tävlingstiden för det vinnandelaget blev c:a 120 timmar, och genom-snittstiden för våra försökspersonerblev c:a 150 timmar.

Katabolt tillstånd

Ett stort arbete gjordes kring energiun-derskottet under tävling i förhållandetill hormonell status och könsskillnader.IGF-I är en viktig tillväxtfaktor sombland annat reglerar substratupptag, sti-mulerar celltillväxt och differentiering iskelettmuskel och är involverat i anpass-ningen till träning. Serumkoncentratio-ner av totalt IGF-I och fritt IGF-I mins-kade i snitt med 33 procent respektive54 procent. På individuell nivå verkademinskningen i totalt IGF-I vara knutentill det totala energiunderskott underloppet. Hos männen minskade testoste-ronnivåerna med i snitt 67 procent vidjämförelse mellan före och efter loppet,

medan östradiol hos kvinnorna sjönkunder detektionsgränsen utan någonpåvisbar ökning av LH och/eller FSH.Sammanfattningsvis kan sägas att ult-rauthållighetsarbetet resulterade i ettkraftigt katabolt tillstånd med liknandereaktioner hos män och kvinnor. (Berget al. 2008)

En annan viktig regulatorisk sub-stans är interleukin 6 (IL-6). Det är encytokin med både pro- och anti-in-flammatoriska egenskaper, och som ut-söndras av T-celler och makrofager föratt stimulera immunförsvaret, till ex-empel under infektion och efter trau-ma, som brännskador eller andra väv-nadsskador som leder till inflamma-tion. Vid uthållighetsidrott har tidigarestudier visat på ökningar på upp emot100 gånger vilovärdet, med c:a 50 pro-cent av ökningen beroende på arbetsin-tensitet och resterande c:a 50 procentberoende på arbetets varaktighet. Vikunde däremot visa att nivåerna av IL-6var konstanta från tolv timmar till slu-tet av 24-tmmarsarbetet, och i 6-dygns-arbetet låg IL-6 på samma nivå frånförsta mätningen efter 24 timmar ändafram till målgång. Extra anmärk-ningsvärt var att i 24-timmarsförsöket

Fältundersökningen vid vid 2006 års VM i multisport visade att serumkoncentrationerna av IGF-1 och fritt IGF-1 minskade i snittmed 33 procent respektive 54 procent. Foto Lars Lundegård



där deltagarna arbetade på individuelltanpassad belastning (60 procent aveget VO2max) så hamnade de på i stortsett identiska nivåer av IL-6. Vi drarslutsatsen att under uthållighetsarbetesom är längre än tolv timmar så är in-tensitet, och inte varaktighet, den över-lägset viktigaste faktorn för kroppensIL-6 svar. (Wallberg et al 2011)

Ytterligare studier

Dessutom satsade vi denna gång blandannat på hjärtats funktion. I samarbetemed Professor Lars-Åke Brolin påKTH/KI studerades hjärtats rörelse-mönster före och efter loppet. Gene-rellt kan sägas att hjärtat i vila tycksklara av dessa hårda belastningar utanstörre avvikelser från det normala. Vivet dock inte vad som händer på långsikt. De markörer för hjärtfunktionsom vi tog under och efter loppet varvisserligen förhöjda men närmade signormaldata efter ett dygns vila.

Under åren efter 2006 har vi genom-fört flera ytterligare undersökningar,både i laboratoriemiljö och på tävling-ar med arbetstider på c:a 48, 72 respek-tive 96 timmar. De nya undersökning-arna har dels gjorts för att kompletteraoch verifiera de tidigare fynden, delsför att utforska nya områden. Just nujobbar vi bland annat med att slutföraanalyserna och bearbeta manuskriptmed avseende på nya blodmarkörersom skall särskilja lever- och muskel -skador, som genomförs med forskarefrån Astra i Södertälje. Ett annat sa-marbete är med professor Fawzi Kadi iÖrebro som har analyserat muskelbi-opsier från multisportarna och blandannat funnit intressanta fynd kring im-munologiska förändringar.

Energiproblem

Alla dessa studier har redan givit, ochkommer att fortsätta ge, multisportarebättre förutsättningar för att klara dehårda påfrestningarna. Ett område somär viktigt och direkt applicerbart på id-rottarnas tävlingsprestation är kosten.Eftersom energiunderskottet är så stortvid tävlingarna är det viktigt att kom-ponera kosten så att man dels får i sigtillräckligt med energi och näringsäm-

nen och dels motverkar eventuella ne-gativa påverkningar av tävlandet. Mul-tisportare tar ofta antiinflammatoriskaoch smärthämmande tabletter, menfaktum är att ingen vet hur detta påver-kar prestationsförmågan eller hälsan.Detta är två forskningsområden sompresenteras i egna artiklar men där vårforskargrupp ändå bara har påbörjatarbetet.

Sammantaget har studierna på mul-tisportare gett oss möjlighet att studeramänniskans fysiologi under myckettuffa betingelser. Tidigare kunskap harbyggts på erfarenheter från någon ellernågra timmars arbete, men nu finnsdata från flera dygn av kontinuerligtävling. En del av våra fynd stämmerinte med tidigare lärobokskunskap.Vissa andra är av intresse för områdenutanför idrotten, till exempel militäraexpeditioner. Slutsatsen är att det ännufinns mycket mer att göra.

R E F E R E N S E R

Berg U, Enqvist JK, Mattsson CM, Carls-son-Skwirut C, Sundberg CJ, EkblomB & Bang P (2008). "Lack of sex diffe-rences in the IGF-IGFBP response toultra endurance exercise." Scand JMed Sci Sports 18(6):706-14.

Enqvist JK, Mattsson CM, Johansson PH,Brink-Elfegoun T, Bakkman L, Ek-blom B (2010). "Energy turn-overduring 24-hours and 6 days of Adven-ture Racing." J Sports Sci 28(9):947-955.

Fernstrom M, Bakkman L, Tonkonogi M,

Shabalina IG, Rozhdestvenskaya Z,Mattsson CM, Enqvist JK, Ekblom B& Sahlin K (2007). “Reduced efficien-cy, but increased fat oxidation, in mi-tochondria from human skeletal mu-scle after 24-h ultra-endurance exerci-se.” J Appl Physiol 102(5):1844-9.

Malm C, Svensson M, Ekblom B, SjodinB (1997). ”Effects of ubiquinone-10supplementation and high intensitytraining on physical performance inhumans.” Acta Physiol Scand 161:379–384.

Mattsson CM, Enqvist JK, Brink-Elfe-goun T, Johansson PH, Bakkman L,Ekblom B (2010). “Reversed drift inheart rate but increased oxygen uptakeat fixed work rate during 24 hoursultra-endurance exercise.” Scand JMed Sci Sports 20(2):298-304

Ristow M, Zarse K, Oberbach A, KlotingN, Birringer M, Kiehntopf M, Stum-voll M, Kahn CR, Bluher M (2009).“Antioxidants prevent healthpromo-ting effects of physical exercise in hu-mans.” Proc Natl Acad Sci USA 106:8665–8670.

Sahlin K, Shabalina I, Mattsson CM, Bak-kman L, Fernström M, Rozhdest-venskaya Z, Enqvist JK, Nedergaard J,Ekblom B, Tonkonogi M (2010).“Ultra-endurance exercise increasesthe production of reactive oxygen spe-cies in isolated mitochondria fromhuman skeletal muscle.” J Appl Physi-ol 108(4): 780-787.

Wallberg L, Mattsson CM, Enqvist JK,Ekblom B (2011). "Plasma IL-6 con-centration during ultra-endurance ex-ercise." Eur J Appl Physiol111(6):1081-1088.

Intensitet är den överlägset viktigastefaktorn för kroppens IL-6 svar. Foto David Svensson



Den breda ansatsen i hela multisport-projektet kan sägas ha varit att utredaom den extremt långvariga belastning-en är farlig eller skadlig ur olika fysiolo-giska perspektiv. Det kan fastslås direktoch med stor tydlighet att tävlingsfor-men multisport är riskfylld, eller merexakt de längre expeditionsloppen somäven benämns Adventure Racing (AR).

Dödsfall

Under 2000-talet har flera dödsfall in-träffat under tävling. Det första fall vikänner till inträffade 2002 i Kanada dåen ung och relativt oerfaren multispor-

tare överraskades av ett stormväderunder en kajakpaddling, kapsejsade,och hamnade i det kyliga vattnet. Man-nen avled senare på sjukhus, troligenpå grund av hypotermi (nerkylning).En svensk mycket erfaren multisporta-re avled i mars 2007 på ett liknande sättunder ett träningspass i Vänern.

Ett annat dödsfall i samband medkajakpaddling inträffade 2003 underden klassiska multisporttävlingen RaidGauloises som avgjordes i Kirigistan.Skillnaden mot de tidigare beskrivnafallen var att den topprankade fransys-kan färdades i snabb hastighet när hen-

nes kanot snabbt och oväntat slog runtoch trasslade in sig i ett stort antal gre-nar. Trots att räddningsteamet snabbtvar på plats gick hennes liv inte atträdda.

Att vara rutinerad och erfaren verkarsåledes inte vara någon garanti för attklara sig. Under Primal Quest 2004 in-träffade en av de mer välkända och om-talade dödsolyckorna i modern tid.Tävlingsbanan var mycket tuff ochkrävande, och i mitten av loppet stodde två ledande lagen inför ett osäkertoch riskabelt vägval. De tävlande klätt-rar ner för en till synes säker, men brantoch stenig ravin, för att undersöka enpassage. Olyckligtvis lossade plötsligtett stenblock som träffade två av delta-garna, varav en blev allvarligt skadadoch en omkom.

Allvarliga olyckor

Inte heller 2005 var fritt från dödsfall.Under tävlingen Extreme Hidalgo iMexico sjönk en mexikansk man ochdrunknade under en simsträcka. Hy-potermi vore en ologisk dödsorsak medtanke på att olyckan inträffade underdet första dygnet, personen var en starkoch god simmare, sträckan endast varen kilometer i en lagun utan störrevågor och som dessutom genomfördesunder dagtid i solljus. Istället tyder detmesta på att dödsorsaken var en hjärt-attack. Ytterligare ett dödsfall på grundav hjärtattack rapporterades 2008 från

Hur farlig ärmultisport?Den övervägande delen av deltagarna i större multisporttävlingar drabbas av någon typ avskada som i de flesta fall är lindrig. Men det är ändå ingen tvekan om att multisport kan varafarligt. Det ställs höga krav på medicinsk personal att kunna hantera en mångfald av skadoroch sjukdomar.

Av F r i d a B j ö r k m a n o c h C . M i k a e l M a t t s s o n

Frida Björkman, MSc idrottsvetenskap,forskningsassistent, ÅstrandlaboratorietGymnastik- och idrottshö[email protected]





ett kortare sololopp i Kanada. Trots attdetta är otroligt tragiskt så är ändådessa dödsfall minst anmärkningsvär-da med tanke på att det alltid finns enförhöjd risk för hjärtstopp under fysiskansträngning.

Allvarliga olyckstillbud som lyck-ligtvis inte lett till dödsfall finns gi-vetvis också rapporterade. Bland annatmärks två svåra fallolyckor där de in -blandade tillhörde den absoluta inter-nationella eliten.

En amerikanska föll över 20 meterunder ett träningspass 2006 och dettog tre dagar innan hon blev räddad.

Under tävling i Abu Dhabi i decem-ber 2007 snubblade en svensk man ochföll fritt i 15 m och rutschade sedan vi-dare utför bergskammen ytterligare ca15 m. Han klarade sig efter omständig-heterna väldigt bra. Kombinationen avoländig terräng, långa arbetstider,energi- och sömnbrist gör att risken förden typen av olyckor aldrig helt går attundvika.

Kraven på de medicinska

teamen

Efter de spektakulära dödsfallen 2003-2005 har säkerheten på tävlingarnaskärpts och de mest extrema passagernaeliminerats, men det ställs ändå högakrav på all inblandad medicinsk perso-nal.

Flera studier har undersökt riskenatt drabbas av skador i samband medAdventure Racing (AR). De första ve-tenskapliga rapporterna berörde risker-na med att tävlingarna hålls i jordensalla hörn. Tävlingsformen innebär attdeltagarna vistas ute i skog och markunder flera dygn i sträck. I till exempeltropiska miljöer är infektionsriskenförhöjd och de tävlande är även expo-nerade för giftiga insekter och djur.Den första rapporten om infek-tionssjukdom i samband med ett ARhandlar om 13 fall av fläckfeber (”Afri-can tick-bite fever”) orsakad av fästing-bett under en tävling i Sydafrika (Four-nier et al, 1998). Andra exempel är två

Långa arbetstider, energi- och sömnbristoch svårframkomlig terräng är faktorersom påverkar risken för olyckor.Foto Karin Svanström

�


utbrott av leptospirosis (bakteriell in-fektionssjukdom) under Eco-Chal-lenge i Malaysia 2000 (Sejvar et al.,2003) och bland deltagare i ett AR iFlorida, USA, 2005 (Stern et al.,2005).

Tävlingsläkare och annan sjukvårds -personal måste alltså kunna behandlaett brett spektrum av akuta skador ochsjukdomar, eftersom tävlingarna hålls ivitt skilda miljöer där allt från problem

med värme och uttorkning till infek-tioner, ormbett och fallolyckor kandrabba deltagarna (Kohler, 2003; Gre-enland 2004).

Skadepanorama

På senare år har ett antal epidemiolo-giska studier gjorts för att undersökaförekomsten av skador hos ultra-uthål-lighetsidrottare. På grund av idrottenskomplexa karaktär så är atleterna utsat-

ta för risker att drabbas av bådeakuta/traumatiska skador och överbe-lastningsskador av kronisk karaktär.De kroniska skadorna kommer oftastsuccesivt under en längre period, vilketgör att idrottarna oftast har haft tid påsig att lyssna på kroppen och justeraträningsbelastningen innan det är för-sent.

För att prestera bra inom sportenkrävs god aerob förmåga och extremtbra uthållighet, vilket många gångerinnebär att atleterna underkastar sigstora träningsvolymer med mångalånga träningspass. Det faktum att detränar och tävlar i många olika grenar(löpning, cykling, paddling, simning)gör att belastningen kan fördelas påolika kroppsdelar vilket i sin tur kanminska risken för överbelastning. Där -emot kommer de akuta skadorna oftastunder tävling. Det kan tyckas paradox-alt, men de akuta skadorna med rejälasymptom är betydligt lättare att be-handla än överbelastningsskadorna.

I en retroperspektiv enkätstudie avFordham och kollegor (2004) uppgav73 procent av multisportarna att dehaft någon typ av skada under de senas-te 18 månaderna. Flest akuta muskelo-skeletala skador drabbade fotlederna(23 procent). Skador av överbelast-ningskaraktär var vanligast i knäleder-na (30 procent), följt av överbelastningoch kroniska smärtor i ländrygg, sken-ben och hälsenor. Det fanns en starkkorrelation mellan antalet trä-ningstimmar på cykel och antal akutaskador, samt antalet vilodagar pervecka och förekomsten av överbelast-ningsskador. Vidare var förekomstenav akuta/traumatiska skador högrebland elitaktiva än bland motionäreroch nybörjare (Fordham et al., 2004).

Höjdsjuka

Flera studier av skadepanoramat inommultisporten har gjorts i samband medenskilda tävlingar, till exempel ”theSouthern Traverse” i Nya Zeeland ochtävlingen ”Primal Quest” i USA. Drygt14 procent av deltagarna i “PrimalQuest” 2002 (fyra eller fler dygns täv-lande där banan var belagd från 2 896m ö.h. till 4 115 m ö.h.) behövde medi-cinsk vård på grund av akut höjdsjuka.Fyra av de 28 atleter som bröt tävlingengjorde det på grund av höghöjds -relaterade sjukdomssymptom (Talbotet al., 2004). Under tävlingen drabba-des totalt 59 procent av deltagarna av


När tävlingarna hålls i tropiska miljöer är infektionsrisken förhöjd och de tävlande ärockså många gånger exponerade för giftiga insekter och djur. Foto Karin Svanström



olika skador, främst sårskador i hudoch mjukdelar (i huvudsak blåsor).Olika sjukdomar förekom hos 41

procent av de tävlande, och det varolika respiratoriska sjukdomar (övreluftvägsinfektioner, bronkit och an-strängningsutlöst astma) som var devanligaste medicinska skälen att brytatävlingen (Townes et al., 2004). Vid samma tävling ett år senare gjordesen liknande kartläggning som bekräf-tade den höga förekomsten av mindresår- och mjukdelsskador, problem medövre luftvägarna, samt även övriga ob-servationer gällande skador och sjuk-domar under den här typen av extremuthållighetsidrott (McLaughlin et al.,2006). Att respiratoriska sjukdomaroch problem i luftvägarna står för enmajoritet av de medicinska skälen tillatt atleter tvingas avbryta de långa mul-tisporttävlingarna bekräftas även av ensenare studie (Newsham-West et al.,2010).

Varierande belastning

Trots att dessa tre olika studier i grovadrag visar liknande skadepanoramanförekommer stora olikheter beroendepå var tävlingen hålls och hur bananhar lagts upp. Ett exempel på multi -sportens komplexitet går att finna i stu-dierna från de olika upplagorna av täv-lingen Primal Quest. År 2003 utgjordeinflammationer i övre extremiteternassenor och senfästen 7,4 procent avsamtliga medicinska problem som re-gistrerades under tävlingen. En stor delav dessa skador uppstod till följd av atttävlingens första del bestod av 90 kmkajakpaddling i öppet vatten. Undersamma tävling året innan fanns det dä-remot ingen så lång paddelsträcka ochinte heller någon annan gren med mot-svarande långvarig belastning på över-kroppen, vilket ledde till att det endastrapporterades ett fåtal fall av skador i deövre extremiteterna under hela tävling-en.

Lindriga skador Under den tidigare nämnda tävlingenPrimal Quest år 2003 var det sex av 320

startande atleter som drabbades av såallvarliga traumatiska skador och sjuk-domar att de behövde akut transporttill sjukhus. De allvarliga åkommornavar i de här fallen hypotermi, lungin-

flammation, njursten, skallskada (all-varlig hjärnskakning), bindvävsinflam-mation, och så kallat compartmentsyndrome (McLaughlin et al., 2006).Under världsmästerskapen i AdventureRacing 2005 på Nya Zeeland behövdeendast en av de 184 deltagarna sjuk-husvård och det på grund av en frakturoch luxation i ena axelleden (Ne-wsham-West et al., 2010).Även efter avslutad tävling är före-

komsten av skador relativt hög. Efterthe Southern Traverse 2003 var det 38av 48 undersökta deltagare (79 pro-cent) som hade en eller flera muskulo-skeletala skador (främst i de nedre ex-tremiteterna) och samtliga undersöktadeltagare uppgav att de hade smärtorbåde under och efter tävlingen. De fles-ta skadorna var dock av lättare karaktäroch två veckor efter målgång var detendast fem av multisportarna (10 pro-cent) som fortfarande besvärades avsina skador (Anglem et al, 2008).

Sammanfattning

Sammanfattningsvis så förekommerett brett spektra av skador i sambandmed Adventure Racing. Majoriteten avdeltagarna i större tävlingar drabbas avnågon typ av skada, men i de flesta fallhandlar det om lindriga åkommor. All-varliga akuta skador (i värsta fall meddödlig utgång) förekommer dock i be-tydligt högre grad inom multisportenän inom andra uthållighetsidrotter.Multisportarna har däremot en störremöjlighet än ”en-sports-idrottare” attanpassa träningen mellan de olika di-sciplinerna så att överbelastningsska-dor undviks.

R E F E R E N S E R

Anglem N, Lucas SJ, Rose EA, Cotter JD(2008). “Mood, illness and injury re-sponses and recovery with adventure

racing.” Wilderness Environ Med.19(1):30-38.

Fordham S, Garbutt G, Lopes P (2004).“Epidemiology of injuries in adventu-re racing athletes.” Br J Sports Med.38(3):300-303.

Fournier PE, Roux V, Caumes E, DonzelM, Raoult D (1998). “Outbreak ofRickettsia africae infections in partici-pants of an adventure race in SouthAfrica.” Clin Infect Dis. 27(2):316-323.

Greenland K (2004). “Medical support forAdventure Racing.” Emerg Med Au-stralas. 16(5-6):465-468.

Kohler MK (2003). “Adventure racing:Roles and protocols for the sports chi-ropractor.” J Chiropr Med. 2(1):1-7.

McLaughlin KA, Townes DA, WedmoreIS, Billingsley RT, Listrom CD, Iver-son LD (2006). “Pattern of injury andillness during expedition-length ad-venture races.” Wilderness EnvironMed. 17(3):158-161.

Newsham-West RJ, Marley J, SchneidersAG, Gray A (2010). “Pre-race healthstatus and medical events during the2005 World Adventure Racing Cham-pionships.” J Sci Med Sport. 13(1):27-31.

Sejvar J, Bancroft E, Winthrop K, Betting-er J, Bajani M, Bragg S, Shutt K, Kai-ser R, Marano N, Popovic T, TapperoJ, Ashford D, Mascola L, Vugia D,Perkins B, Rosenstein N (2000). “Lep-tospirosis in "Eco-Challenge" athletes,Malaysian Borneo, 2000.” Emerg In-fect Dis. 2003 9(6):702-707.

Stern EJ, Galloway R, Shadomy SV, Wan-nemuehler K, Atrubin D, BlackmoreC, Wofford T, Wilkins PP, Ari MD,Harris L, Clark TA (2010). “Outbreakof leptospirosis among AdventureRace participants in Florida, 2005.”Clin Infect Dis. 50(6):843-849.

Talbot TS, Townes DA, Wedmore IS(2004). “To air is human: altitude ill-ness during an expedition length ad-venture race.” Wilderness EnvironMed. 15(2):90-94.

Townes DA, Talbot TS, Wedmore IS, Bil-lingsly R (2004). “Event medicine: in-jury and illness during an expedition-length adventure race.” Emerg Med.27(2):161-165.

Kvinna föll 20 meter underträning. Räddad efter tre

dagar

Fästingbett orsakade trettonfall av fläckfeber i samband

med tävling.



Stort underskottpå energiDet är vanligt att multisportare hamnar i negativ energibalans. Det tycks vara svårt attäta tillräckligt för att täcka det enormt stora energibehovet. Kostrekommendationer föruthållighetsidrottare är heller inte helt gångbara inom multisport.

Av C . M i k a e l M a t t s s o n o c h J o n a s E n q v i s t

Målet med delarbetet är att belysa om-rådet energiomsättning och substrat-metabolismen hos ultrauthållighetsid-rottare. Kunskapen erhållen från pro-jektet kan bidra till utvecklandet av nyakoststrategier för framför allt multi -sportare, men till viss del även andrauthållighetsidrottare och motionärer.Koststrategier med syfte att förbättraprestationen, minska återhämtningsti-den, samt öka effekten av varje trä-ningspass.

Baskunskap: Energi

Energibalansen beskriver förhållandet

mellan energiförbrukning och ener-giintag. Att befinna sig i energibalansbetyder att energiintaget är lika stortsom energiförbrukningen. En negativenergibalans leder till att endogenaenergikällor måste brytas ner för atttäcka energibehovet. En positiv energi-balans innebär att energiintaget över-stiger energiförbrukningen, vilketleder till att energi lagras i kroppensenergidepåer.

En normalperson har en energiför-brukning på ca 2 000 kcal per dygn.Vid arbete ökar energiförbrukningen,och för att vara i energibalans behöver

energiintaget också öka. Vi kan tänkaoss en person som väger 80 kg och harett maximalt syreupptag på 5,0 l/min.Om denna person utför ett måttligt an-strängande arbete på 70 procent avmaximalt syreupptag kräver det 3,5 lsyre/minut. Varje liter syre ger ca 5kcal, och således kommer varje minutatt kräva ca 17,5 kcal. När personenspringer i 60 min så kommer hela arbe-tet att kräva drygt 1 000 kcal. För attuppnå energibalans måste därför indi-viden inta 1 000 kcal extra.

Studier av energiförbrukning

vid olika uthållighetsgrenar

I ett Ironman-triathlon ska deltagarensimma 3,8 km, cykla 180 km och där -efter springa 43 km innan en vinnarekan koras. En studie har visat en totalenergiförbrukning på 10 036 kcal förmän respektive 8 570 kcal för kvinnor.Energiintaget för män respektive kvin-nor låg på 3 940 och 3 115 kcal. Ener-giintaget bidrog alltså endast med ca 40procent av energiutgiften, vilket indi-kerar att 60 procent av energin måsteha utvunnits från endogena energikäl-lor (Kimber et al. 2002).

Under cykeltävlingen Race AcrossAmerica (RAAM) genomfördes en fall-studie på en deltagare i den 5 000-kmlånga cykeltävlingen och studien visa-de även på en stor negativ energibalans.Försökspersonen avslutade tävlingenefter 9 dygn 16 tim och 45 min med en

Jonas Enqvist, fysiolog, Institutionen förkost- och idrottsvetenskap, Gö[email protected]




�


total energiförbrukning på 179 600kcal, vilket motsvarar 18 500kcal/dygn. Energiintaget låg på 9 600kcal/dygn, där 75 procent av energiin-taget kom från kolhydrater, 16,2 pro-cent kom från fett och protein bidrogmed 8,6 procent. Den totala ener-gibristen under hela arbetet var 83 526kcal och försökspersonen förlorade 5kg av kroppsvikten under tävlingen(Knechtle et al. 2005). Andra rapporter från olika typer av

ultra-uthållighetsidrotter visar även depå stor total energiförbrukning. White,Ward & Nelson (1984) rapporteradeen energiutgift på 19 800 kcal undercykling i 24 timmar (≈ 825 kcal/tim)och under 124 timmars löpning var ut-giften hela 55 000 kcal (≈ 445kcal/tim) (Rontoyannis, Skoulis, &Pavlou, 1989).Deltagarna i Tour de France, ett av

de största etapploppen på cykel, hållerdäremot sin energibalans anmärk-ningsvärt bra, med en energiförbruk-ning på ca 6 000 kcal och ett energiin-tag på 5 800 kcal per dygn. Majoritetenav energiintaget kom från kolhydratersom bidrog med 62 procent, medanfett och protein bidrog med 23 respek-tive 15 procent (Saris et al. 1989). Dessutom finns data från en simule-

rad Tour de France-tävling i laboratorie-miljö. Energiförbrukningen varierade

under dagarna mellan 4 800- 6 700kcal, medan energiintaget låg mellan4 800- 5 300 kcal. 59 procent av ener-giintaget kom från kolhydrater, 38 pro-cent från fett och 3 procent från prote-in (Brouns et al. 1989). Tidigare studier på ultrauthållighets-

idrottare visar svårigheten med attupprätthålla energibalansen. De endasom är i närheten av energibalans ärTour de France-cyklisterna, och orsa-ken till det är med största sannolikhetutformningen med etapper där delta-garna arbetar i 5-6 timmar per dygnoch har relativt långa perioder däre-mellan med möjlighet att inta födaunder vila. Inom multisport finns ingalånga återhämtningsperioder och del-tagare bär själva med sig sin föda på deolika sträckorna.

Energibalans och arbets -

intensitet

Hur hårt arbetar multisportarna då?Det finns en del rapporter om arbetsin-tensitet under Adventure Race. Ashleyet al. (2006) observerade en genom -snittspuls på över 100 slag/min från entävlande som genomförde en 300 km:stävling på ca 100 timmar. Helge medkollegor (2007) rapporterade en hjärt-frekvens (HR) på 80 procent av HR-re-serv (maxpuls – vilopuls, det vill sägapulsspannet) i början av en tävling, vil-

ket minskade till cirka 40 procent avHR-reserv efter 15 timmar och förblevså under resten av loppets 115 timmar.Samma trend har senare rapporteratsbåde av Lucas et al. (2008) och i våregen studie (Enqvist et al. 2010). I studien av Lucas var arbetsintensi-

teten 64 procent av HR-reserven underde första 12 timmarna, föll till 41 pro-cent av HR-reserven efter 24 timmaroch låg kvar på den nivån under de res-terande fem dagarna. Vi har förutomHR-mätningar även genomfört sy-reupptagningsmätningar under täv-lingar för att kunna korrigera för drift iförhållandet mellan HR och syreupp-tag.

Stort underskott på energi

Det säger sig självt att ultrauthållighets-arbete kräver ett stort energiintag föratt upprätthålla energibalans. Figur 1är representativ för situationen undertävling. Energiutgiften under de första24 timmarna av arbete är ofta över 750kcal/tim, och fortsätter att vara över400 kcal/timme (inklusive sömn ochviloperioder) även efter mer än sex da-gars tävlande. Beräknad energiförbrukning för id-

rottare som arbetar på intensiteten 45procent av VO2max (VO2max= 5,5l/min) under en 96 timmar lång mul-tisporttävling är ca 70 000 kcal. Det är

0

200

400

600

800

1000

1200

1

Exercise time (h)

EE

(k

cal

• h

-1)

50 10025 75 125 1500

g

Figur 1.Energiutgift per timme för två lag under Adventure Racing World Championship 2006. Varje punkt visar medelenergi utgifter (EE)under en timme (n = 6 herrar uppdelade i två lag). Fyllda symboler är lag 1 med en total tävlingstid på 142 h 14 min, och öppnasymboler lag 2 med en total tävlingstid 157 h 31 min. (Enqvist et al. 2010)



cirka 17 000 kcal per dygn, vilket mot-svarar åtta gånger normal energiför-brukning. För att tydliggöra mängdenav föda som måste intas ges följande ex-empel: 70 stycken Big Mac & Co, 90kg potatis eller 8 kg rent fett motsvararungefär 70 000 kcal. Den stora energiomsättningen gör

multisport ett intressant undersök-ningsområde. Även multisportarnahamnar i negativ energibalans liknan-de det som rapporterats i andra ultra-uthållighetsgrenar. Multisportarna hari medel ett energiunderskott på ca 50procent. Under en 24-timmars simule-rad multisporttävling testades niomanliga elitaktiva multisportare. Degenomförde arbetet med en intensitetpå ca 60 procent av maximalt syreupp-tag och den genomsnittliga totala ener-giförbrukningen, inklusive viloperio-der, var ca 18 000 ± 2 400 kcal, vilketmotsvarar en genomsnittlig energiför-brukning på 750 ± 100 kcal/tim.Energiintaget var i medel ca 8 500 ±

1 200 kcal, vilket motsvarar 350 ± 50kcal/timme eller endast 47 ± 8 procentav energiförbrukningen. Individuellavariationer visas i figur 2.

Lågt intag av kolhydrater

Den stora negativa energibalansenkommer att leda till ett katabolt (ned-brytande) tillstånd, något som måste

kompenseras efter tävling. Underligtnog har få studier undersökt multi -sportares energiomsättning efter täv-ling och deras strategier för att kom-pensera energiförlusten under tävling. Den enda studie som undersökt

kosthållning i idrottarnas träningsvar-dag fann att både männen och kvin-norna hade ett högt intag av både pro-tein (1,9 ± 0,5 g/kg hos män, 2,0 ± 0,4g/kg hos kvinnor) och fett (1,6 ± 0,3g/kg hos män, 1,5 ± 1,3 g/kg hos kvin-nor). Däremot var kolhydratintaget förmännen vid den nedre gränsen för vadsom rekommenderas (5,9 ± 1,8 g/kg).Idrottarnas intag av de flesta vitaminervar adekvat, med undantag av magne-sium, zink och kalium hos män ochkvinnor samt E-vitamin och kalciumhos kvinnor, som presenterade en högsannolikhet för att vara otillräckligtjämfört med referensvärden. Forskarnadrog slutsatsen att multisportatleterinte når upp till rekommendationer föruthållighetsträning. Dessa idrottarebehöver få information om en adekvatdiet för att möta näringsbehov i sinverksamhet. (Zalcman et al. 2007)

Våra slutsatser och kommen -

tarer

Energiomsättningen under AdventureRacing är en komplex fråga. Tävlings-deltagarna verkar inte kunna äta den

mängd föda som behövs för att matchade höga energiutgifterna. Till stor delverkar detta bero på den enorma energi-förbrukningen, bristande aptit ochgastrointestinala problem. Det betyderatt nya strategier för att förbättra ener-giintaget behövs och har potential föratt förbättra idrottsprestationen. Dennegativa energibalansen försätter krop-pen i ett katabolt (nedbrytande) till-stånd där kroppens endogena energila-ger används för att täcka energikraven.Primärt används kolhydrater och fettsom energikälla, men det sker även ennedbrytning av endogent protein. Energiunderskottet hanteras i första

hand genom att endogent fett användssom energikälla, vilket innebär a) att id-rottare måste ha en viss mängd tillgäng-ligt kroppsfett, och b) att det kundevara fördelaktigt för ultra-uthållig-hetsprestation att förbättra fettförbrän-ningen. Punkt a kan faktiskt utläsas di-rekt i flera studier där multisportarnaskroppssammansättning visar sig inne-bära relativt hög fettprocent, kvinnornahar cirka 25 procent och männen cirka15 procent kroppsfett, vilket är mer änandra mer traditionella uthållighets-idrottare (Ashley et al., 2006; Zalcmanet al., 2007; Enqvist et al., 2010).Även punkt b verkar till viss del falla

sig naturligt i och med idrottens upp-byggnad och krav. Vi kunde i en tidiga-

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

1 2 3 4 5 6 7 8 9

En

erg

iin

tag

i %

av

en

erg

ifö

rbru

kn

ing

Manliga försökspersoner i 24-timmarsstudie

Energiintag i % av energiförbrukning (medel ca 45 %)

Figur 2.Energiintag i procent av energiförbrukning för nio manliga elitaktiva multisportare under ett 24-timmarsarbete på arbetsintensitetmotsvarande ca 60 procent av maximalt syreupptag.



re studie se att multisportarnas mito-kondrier kraftigt hade uppreglerat sinkapacitet för fettförbränning (+39 pro-cent) efter ett enskilt 24-timmarsarbe-te, och samtidigt hade tillgänglighetenpå fria fettsyror i blodet ökat med 400procent (Fernström et al. 2007).

Praktisk tillämpning

Om vi utgår ifrån det sagt ovan angå-ende energiutgift och kostproblemati-ken så leder det till att rekommendatio-ner för andra konditionsidrottare inteär helt tillämpliga. Råd angående attäta ”högoktaniga” kolhydrater i form

av sportdryck och gel är inte funktio-nellt, dels för att kolhydrater har lägreenergitäthet än fett och därmed inne-bär mer att bära och en större volym attkonsumera, och dels för att så storaenergiintag i form av sportdryck skulleinnebära magproblem och stor risk förblåsor i munhålan. Inom kortare uthål-lighetsprestationer är energiupptag enbegränsande faktor och kost som ledertill ett snabbt upptag prioriteras, men imultisportsammanhang gäller snararedet omvända. Fett och protein ger en långsammare

magsäckstömning, vilket har gjort att

konditionsidrottare främst försökeroptimera energiupptaget genom attinta flytande kolhydrater under arbete.Eftersom multisportare tävlar under enså lång period och på en relativt låg in-tensitet kan de äta kontinuerligt underarbetet och därmed planera så att krop-pen får en jämn ström av näringsäm-nen. Samtidigt kan det vara mångatimmar mellan depåstopp vilket gör attdet är positivt med en så långsam mag-säcksömning som möjligt. De erfarnaidrottarna har i många fall på empiriskväg kommit fram till lämpliga strategi-er, till exempel en blandning av nötter, �

Eftersom multisportare tävlar under långa perioder på relativt låg intensitet kan de äta kontinuerligt under arbetet. De erfarna idrot-tarna ha i många fall av erfarenhet kommit fram till lämpliga koststrategier som exempelvis en blandning av russin, nötter och cho-klad. Foto Staffan Söderberg



russin och choklad, ostkaka med gräd-de eller torkat renkött och parmesa-nost. Dessutom bör de tävlande hanågon form av ”räddningsplanka”, detvill säga kost som fungerar även vidmagproblem, ett exempel på det är av-slagen Coca-Cola och Marshmallows.

Mat på bestämda tider

Vad man kanske inte tänker på i första

läget är att det är en förmåga att ätaunder arbete, och som alla förmågorgår den att träna upp. Således är detviktigare att lära sig äta och presterahögt, än att lära sig att inte äta och pre-stera så bra som möjligt. Ett sätt för attunderlätta energiintag är att öka till-gängligheten, till exempel genom attplacera kost i lättillgängliga fickor så attman inte behöver stanna, ta av sig rygg-

säck och packa upp innan man kom-mer åt energin. Ytterligare ett sätt attsäkerställa ett så högt energiintag sommöjligt är att upprätta ett matschemaoch äta på bestämda tidsintervall. Detär lätt att glömma tiden när man blirtrött.

R E F E R E N S E R

Ashley EA, Kardos A, Jack ES, Haben-bacher W, Wheeler M, Kim YM, et al.,(2006). “Angiotensin-converting enzy-me genotype predicts cardiac and auto-nomic responses to prolonged exerci-se.” J Am Coll Cardiol, 48: 523-531.

Brouns F, Saris WH, Stroecken J, et al.(1989). "Eating, drinking, and cycling.A controlled Tour de France simula-tion study, Part I." Int J Sports Med 10Suppl 1: 32-40.

Enqvist JK, Mattsson CM, Johansson PH,Brink-Elfegoun T, Bakkman L, Ek-blom BT (2010). "Energy turnoverduring 24 hours and 6 days of adven-ture racing." J Sports Sci, 28: 947-55.

Fernström M, Bakkman L, Tonkonogi M,Shabalina IG, Rozhdestvenskaya Z,Mattsson CM, Enqvist JK, Ekblom B,Sahlin K (2007). "Reduced efficiency,but increased fat oxidation, in mi-tochondria from human skeletal musc-

Sammanfattande tips

• Bibehåll en god vätskebalansgenom att dricka vatten ochinta elektrolyter för att upprätt-hålla en god elektrolytbalans. • Natrium (1g/tim)

• Maximera energiintaget undertävling. Försök att äta en sam-mansatt kost innehållande kol-hydrater, fett och protein underhela tävlingen. • Skapa ett matschema • Ha kost lättillgängligt• Träna magen för tävling • Träna upp förmågan att äta

under arbete genom att ätaunder träning

• Testa ny kost under träning • Hitta dina egna favoriter• Vad äter du när du blir trött?

Skaffa ”räddningsplankor”.• Hur varierar du kost för att

bibehålla aptit och sug? Testaolika smarta multisportmål-tider under träning.

Energiutgiften under första 24 timmarna av arbete är ofta över 750 kcal/timma ochfortsätter att vara mer än 400 kcal/timma. Multisportare har i medel ett energiun-derskott på ca 50 procent. Foto Karin Svanström



le after 24-h ultraendurance exercise." JAppl Physiol, 102: 1844-1849.

Helge JW, Rehrer NJ, Pilegaard H, Man-ning P, Lucas SJE, et al. (2007). "Incre-ased fat oxidation and regulation ofmetabolic genes with ultraenduranceexercise." Acta Physiologica. 191: 77-86.

Kimber NE, Ross JJ, Mason SL, et al.(2002). "Energy balance during anironman triathlon in male and femaletriathletes." Int J Sport Nutr ExercMetab 12(1): 47-62.

Knechtle B, Enggist A and Jehle T (2005)."Energy turnover at the Race AcrossAMerica (RAAM) - a case report." Int JSports Med 26(6): 499-503.

Lucas SJE, Anglem N, Roberts WS, AnsonJG, Palmer CD, Walker RJ et al.(2008). "Intensity and Physiologicalstrain of competitive ultra-enduranceexercise in humans." J Sports Sci, 26:477-489.

Rontoyannis GP, Skoulis T & Pavlou KN(1989). "Energy balance in ultramarat-hon running." Am J Clin Nutr, 49:976-979.

Saris WH, van Erp-Baart MA, Brouns F, etal. (1989). "Study on food intake andenergy expenditure during extremesustained exercise: the Tour de France."Int J Sports Med 10 Suppl 1: 26-31.

White J, Ward C & Nelson H (1984). “Er-gogenic demands of a 24 hour cyclingevent.” Br J Sports Med, 18: 165-171.

Zalcman I, Guarita HV, Juzwiak CR, Cris-pim CA, Antunes HK, Edwards B,Tufik S, de Mello MT (2007). “Nutri-tional status of adventure racers.” Nut-rition, 23: 404-11.

Zimberg IZ, Crispim CA, Juzwiak CR, An-tunes HK, Edwards B, Waterhouse J etal. (2008). “Nutritional intake during asimulated adventure race.” Int J SportNutr Exerc Metab, 18: 152-168.

Idrottsmedicin på dagen, längdskid -åkning på eftermiddagen och efter -snack i puben på kvällen. Låter dettrevligt? Då ska du boka in 20-24mars då kursen Idrottsmedicin nästasteg – från mekanik till mekanism ar-rangeras i Vålådalen.

Programmet täcker in många delarav det idrottsmedicinska området.Som exempel kan nämnas hamst-ringsskador, fysisk aktivitet som pre-vention och behandling vid sjukdom,

senproblem, stressfrakturer, främrekorsbandsskador och vad som händerinom idrottsfysiologin. Det kommeratt anordnas workshops som diskute-rar frågor som kursdeltagarna skickatin i förväg. Paneldebatt och runda-bordssamtal finns också på program-met.

Här finns det gott om möjligheterav själv vara aktiv och det arrangerasgemensamma träningspass för kurs-deltagarna. Därefter går det bra att

fortsätta de idrottsmedicinska diskus-sionerna i puben.

Givetvis avslutas det hela med entrevlig tillställning.

Anmälan och information finns påhemsidan: www.svenskidrottsmedi-cin.seFrågor: [email protected]

Boka vårens kurs i Vålådalen

Ett bra tips för multisportare är att ha kosten lätt tillgänglig. Foto Karin Svanström



NSAID, ”Non Steroidal Antiinflam-matory Drugs”, är ett samlingsnamnpå smärtstillande och anti-inflamma-toriska mediciner som till exempel Vol-taren och Ibuprofen. NSAID användsfrekvent i samband med idrott och harlänge varit standard för behandling avett brett spektra av smärta, inflamma-tion och muskuloskeletala skador.Konsumtion, både som receptbelagdoch självmedicinering, är vanlig inomde flesta idrotter, vid allt från fotbolloch gymnastik till cykling (Alaranta etal. 2006 & 2008; Baldwin Lanier2003: Berglund 2001; Corrigan &Kazlauskas 2003; Huang et al. 2006;

Thuyne & Delbeke 2008; Taioli 2007;Warner et al. 2002). Vid Ironman-tävlingar är konsum-

tionsgraden så hög som 30-35 procent(Gorski et al. 2011; Page et al. 2007;Wharam et al. 2006). Dock är dess användning inom id-

rotten samt påverkan på atleternas pre-station och återhämtning omdiskute-rad. Meningarna går fortfarande isär,men en del nyare studier tyder på vissanegativa effekter, speciellt på regene-rering och läkning i olika organ(Feucht & Patel 2010; Ziltener et al.2010).Dock upplever så mycket som en av

fem idrottare motsatt effekt av medici-nerna, och det är även uppenbart att at-leterna själva har bristande kunskapom användningsområde och bieffekter(Alaranta et al. 2008; Warner et al.2002).

Möjliga negativa effekter

För att förstå riskerna med NSAIDmåste man förstå dess funktion. Enzy-met Cyclooxygenas (COX, med isoen-zymerna COX1 och COX2) deltar ibildningen av flera olika viktiga ämneni kroppen, bland annat prostaglandi-ner. Prostaglandiner tros också regleramyogenesen (Horsley & Pavlath 2003;Zalin 1987 a & b) samt stimulera mus-keltillväxt och satellitcellsaktivitet(Horsley & Pavlath 2003; Otis et al.2005). COX är viktigt för att satellit-celler ska proliferera, differentiera ochfusera (Bondesen et al. 2004; Mackeyet al. 2007). COX2 har också en viktigroll vid muskelregenerering, samt vidtillväxt av muskelfibrer (Bondesen etal. 2004 & 2006). NSAID verkar anti-inflammatoriskt genom att hämmadetta enzyms funktion. Det är dock inte odelat positivt att

hämma inflammation, eftersom in-flammatoriska processer har en nyckel-funktion vid tidig muskelåterhämt-ning, bland annat genom att makrofa-ger stimulerar prolifereringen av satel-litceller (Merly et al. 1999) och myob-laster (Cantini et al. 1994). Muskelre-

NSAID inom multisportAnvändning av NSAID är mycket vanligt bland deltagare i längre multisporttävlingar. Ofta itron att NSAID påskyndar återhämtningen, trots att kunskapen om dess påverkan vid idrott ärbegränsad. Det är till och med möjligt att NSAID har motsatt effekt och istället påverkar mus-kelåterhämtning och -uppbyggnad negativt.

Av C . M i k a e l M a t t s s o n o c h E m m a W i c h a r d t

Emma Wichardt, MSc idrottsmedicin,med kand t10, Idrottsmedicinska enhe-ten, Umeå [email protected]




generering hämmas när inflammato-riska celler minskar och stimuleras närde ökar i antal (Lescaudron et al. 1999,Robertson et al. 1992). Neutrofiler och makrofager elimi-

nerar cellulära avfallsprodukter sombildas vid muskelskada och utsöndrartillväxtfaktorer och prostaglandiner,vilka alla tros vara viktiga vid myogenes(Cantini et al. 1994; Robertson et al.1992). Muskelåterhämtning är alltsåen väldigt komplex process som ännuär långt ifrån färdig utforskad.

Muskelåterhämtning

NSAID:s påverkan på muskelåter-hämtning och regenerering har stude-rats till viss del. Specifikt dess hämningav COX2 tros ha en negativ inverkan

på satellitceller (Bondesen et al. 2004;Mackey et al. 2007), myogenes (Bon-desen et al. 2004 & 2006), och mus-kelregenerering (Cantini et al. 1994;Robertson et al. 1993). COX2-selektiva NSAID:s tros för-

sämra läkning även i många andra väv-nader (Elder et al. 2001; Rudnick et al.2001; Sun et al. 2000). Men även detmotsatta har visats (Paulsen et al.2010). Så det finns allt fler tecken påatt NSAID-preparat kan ha en negativinverkan på regenerering och läkning,och vidare att inflammationsprocessensom NSAID har som mål att minska isjälva verket är nödvändig för ett välfungerande system för vävnadsrepara-tion. Eftersom NSAID frekvent an-vänds för att behandla överträning och

skador i det muskuloskeletala systemetvid idrott, ofta med baktanken att detskulle hjälpa just återhämtningen, så ärdet av yttersta vikt att ta reda på hurdetta faktiskt hänger ihop.

Hämmad proteinsyntes

Fysisk träning stimulerar satellitcelleratt återgå i celldelning och proliferera(Mackey et al. 2007). NSAIDs inver-kan på muskelnedbrytning vid framförallt excentrisk träning har tidigare stu-derats av flera olika forskargrupper,men resultaten är inte helt samstämmi-ga. Om NSAID intas under excentriskträning så försämras prolifereringen avsatellitceller så långt som åtta dagarefter (Mikkelsen et al. 2009). Det haräven visats att proteinsyntes i muskula-


�

Det är inte enbart positivt att hämma inflammatoriska processer eftersom dessa har en nyckelfunktion vid tidig muskelåterhämtning. Foto Lars Lundegård



tur 24 timmar efter excentrisk träninghämmas av NSAID-intag (Trappe etal. 2002).

Sammanfattningsvis så tros COX2,prostaglandiner och andra inflammato-riska celler spela en viktig roll i åter-hämtningen av muskelceller efter trä-ning eller skada. Studier kringNSAID:s inverkan på muskelåterhämt-ning och nedbrytning är icke-konklusi-va och få. De flesta studier är utfördaantingen in vitro eller på möss. De fåstudier som har gjorts på människor har

behandlat NSAID:s inverkan på åter-hämtning efter excentrisk träning.

NSAID, multisport och

prestation

Det är välkänt att muskuloskeletalaskador är vanligt förekommande viduthållighetstävlingar (Anglem et al.2008; Newsham-West et al. 2010;Townes et al. 2004), och tecken påmuskelnedbrytning med ökade nivåerav kreatinkinas och myoglobin har rap-porterats efter flera uthållighetstävling-

ar (Boudou et al. 1987; Thomas &Motley 1984).

Data från vår forskningsgrupp visaratt NSAID-konsumtion är mycketvanligt bland tävlande i långa Adventu-re Races (AR). 30 procent av försöks -personerna använde NSAID vid Nor-diska Mästerskapen i AR 2008 (Wi-chardt et al. 2011a). Vid VM i AR2009 i Portugal så konsumerade hela54 procent (60 av 111 tävlande)NSAID under tävlingen.

Anmärkningsvärt var att hela 89procent av idrottarna i lagen som sluta-de på pallen (topp 3) använde NSAIDunder loppet. Samma fynd fanns ävengällande generell NSAID-användning(i samband med träning och tävling)där de elitaktiva i högre utsträckninganvände NSAID än sub-elit (elitmo-tionärer), 84 procent jämfört med 56procent (Wichardt et al. 2011b).

Vid kortare tävlingar, som SvenskaMultisportcupen (ca sex timmar), ärdet endast ett fåtal atleter som använ-der läkemedlen under själva tävlingen,men över 40 procent av de tävlandeuppger att de konsumerar NSAID dåoch då mellan tävlingar (Wichardt et

Figur 1.NSAID-användning under VM i AR 2009, samt under, efter och mellan tävlingar iallmänhet. (Wichardt et al. 2011b)

Konsumtion av NSAID är mycket vanlig bland tävlande i långa Adventure Races. 30 procent av försökspersonerna använde NSAIDunder Nordiska Mästerskapen i AR år 2008. Vid VM 2009 i Portugal använde 54 procent av de tävlande NSAID under tävlingen.Foto Lars Lundegård



al. 2010). Motsvarande siffra för delta-garna i VM i AR 2009 var över 90 pro-cent! Dessutom angav 47 procent avdem att de vanligtvis konsumerarNSAID direkt efter tävlingar.

Den vanligaste substansen som an-vänds under tävling var Ibuprofen,följt av Diclofenac. De vanligaste orsa-kerna till NSAID-konsumtion undertävling var för att minska generellsmärta, minska muskelvärk, minskainflammation samt minska svullnad.Trots att en majoritet av de tävlandeanvänder preparaten har de bristandekunskap om NSAID:s effekter och bi-verkningar. En vanlig (miss)uppfatt-ning är att NSAID skyndar på åter-hämtningen efter tävling och en del at-leter hävdar att de upplever snabbareåterhämtning som en positiv effekt pågrund av NSAID-konsumtion.

Upplevd ansträngning

NSAID och prestation är hittills ettganska outforskat område. En tidigarestudie kom fram till att NSAID-använ-dare hade signifikant lägre upplevd an-strängning än de som ej användeNSAID (Garcin et al. 2005). Data frånNordiska Mästerskapen i multisport2008 (Wichardt et al. 2010) visar att det,som förväntat, sker en betydande mus-kelnedbrytning med myoglobinemiunder uthållighetstävling. NSAID-kon-sumtion minskar denna myoglobinemi,men detta var dock korrelerat med sämreprestation. För att muskulaturen skakunna återhämta sig från denna ned-brytning så snabbt som möjligt så krävs

det en optimal miljö. Atleterna tycks troatt de skyndar på återhämtningengenom att konsumera NSAID bådeunder och efter tävling, men om det visarsig i vidare forskning att så ej är fallet såskulle NSAID-konsumtion rent avkunna vara skadligt för atleten.

Slutsats

Kunskapen kring NSAID:s påverkan påmuskelåterhämtning och nedbrytningvid idrott är relativt sparsam. Men ändåär användandet av NSAID under idrott,speciellt under tävling, utbrett. Atleter-nas kännedom om effekter och biverk-ningar är dock minimal. EftersomNSAID är designade att hämma COX-systemet, prostaglandiner samt inflam-mation så är det högst möjligt attNSAID har en negativ inverkan påmuskelåterhämtning och -uppbyggnad.

Fortsatt forskning bör inriktas påökad förståelse för och bättre kunskapom effekter för varför och när det ärlämpligt respektive olämpligt att taNSAID. Riktlinjer behövs, både för id-rottarna själva och för sjukvårdsperso-nal som jobbar med idrottare angåendenär och hur NSAID borde användas.

N Y C K E L R E F E R E N S E R

För fullständig referenslista kontaktaförfattarna.Bondesen BA, Mills ST, Kegley KM, Pav-

lath GK (2004). “The COX-2 pathwayis essential during early stages of skele-tal muscle regeneration.” Am J PhysiolCell Physiol, 287:C475-83.

Bondesen BA, Mills ST, Pavlath GK

(2006). “The COX-2 pathway regula-tes growth of atrophied muscle viamultiple mechanisms.” Am J PhysiolCell Physiol, 290:C1651-9.

Cantini M, Massimino ML, Bruson A, etal. (1994). “Macrophages regulate pro-liferation and differentiation of satelli-te cells.” Biochem Biophys Res Com-mun, 202:1688-96.

Feucht CL, Patel DR (2010). “Analgesicsand anti-inflammatory medications insports: use and abuse.” Pediatr ClinNorth Am, 57:751-74.

Lescaudron L, Peltekian E, Fontaine-PerusJ, et al. (1999). “Blood borne macrop-hages are essential for the triggering ofmuscle regeneration following muscletransplant.” Neuromuscul Disord,9:72-80.

Mackey AL, Kjaer M, Dandanell S, et al. (2007).“The influence of anti-inflammatory medi-cation on exercise-induced myogenicprecursor cell responses in humans.” J ApplPhysiol, 103:425-31.

Merly F, Lescaudron L, Rouaud T, et al.(1999). “Macrophages enhance musclesatellite cell proliferation and delaytheir differentiation.” Muscle Nerve,22:724-32.

Mikkelsen UR, Langberg H, Helmark IC,et al. (2009). “Local NSAID infusioninhibits satellite cell proliferation inhuman skeletal muscle after eccentricexercise.” J Appl Physiol, 107:1600-11.

Robertson TA, Maley MA, Grounds MD,Papadimitriou JM (1993). “The role ofmacrophages in skeletal muscle regene-ration with particular reference to che-motaxis.” Exp Cell Res, 207:321-31.

Vid VM i Adventure Racing 2009 angav 47 procent att de vanligtvis konsumerar NSAID direkt efter tävlingar. Den vanligaste sub-stansen som används under tävling var Ibuprofen följt av Diclofenac. Foto Lars Lundegård



Ett Adventure Race (AR) varierar ilängd från sex timmar till över sex dagar.Deltagarna ska navigera via ett antalkontrollstationer över en förbestämdsträcka, och utföra en kombination avtre eller flera uthållighetsidrotter, t.ex.cykling, löpning och kajakpaddling. Av-handling är baserad på resultaten frånfyra olika försöksprotokoll, 12- och 24-tim (n = 8 respektive n = 9) i en kontrol-lerad miljö och med kontrollerad arbets-intensitet och 53-tim och 5-7-dagar (n =15 i vardera) i tävlingssituation. Försök-spersonerna i samtliga delarbeten var er-farna elitaktiva multisportatleter.

Central cirkulation – Kardiovas-

kulär drift

Den centrala cirkulationen förändrasunder långvarig uthållighetsarbete.”Kardiovaskulär drift” är ett samlings-namn på ett antal välkända cirkulato-riska anpassningar till uthållighetsar-bete på fast arbetsbelastning. Hjärtfre-kvensen (HR) ökar långsamt under ar-betet, samtidigt som slagvolymen (SV)sänks i motsvarande grad (Figur 1)(Åstrand et al, 1960; Ekelund, 1967;Saltin och Stenberg, 1964). Även omfysisk träning förbättrar flera cirkulato-riska parametrar, till exempel ökadmaximal SV och minskad HR på ettsubmaximalt arbete, kvarstår driften iHR (Ekblom, 1970).

Minskad slagvolym

En vanligt förklaring till minskningen iSV under långvarigt arbete är att detsker en progressiv ökning av blodflödetill huden (CBF) i och med ökadkroppstemperatur, vilket minskar detcentrala venblodtrycket och hjärtatsslut-diastoliska volym (Johnson ochRowell, 1975, Rowell, 1974). Dessu-tom leder vätskebrist/uttorkning underlångvarig träning till att den totala

blodvolymen minskar, vilket ytterligarebidrar till driften (González-Alonso etal, 1995;. Saltin, 1964). Men faktum äratt kroppstemperatur och CBF förblirstabila efter 20 minuter av träning. Dethar därför föreslagits att en ytterligarenedgång i SV är en konsekvens av enökning av HR (Coyle och González-Alonso, 2001; Fritzsche et al, 1999.).Detta skulle innebära att driften i HRinitialt drivs av minskad SV men för-ändras efter ungefär en halvtimme tillatt istället drivas av en ökad HR.Om denna "klassiska" kardiovasku-

lära drift skulle fortsätta kontinuerligtunder ett 5-7-dagars AR skulle det be-tyda att de tävlande når maximal HRtrots att de står still. Eftersom vi vetempiriskt att deltagarna faktiskt full-följer tävlingarna, och att de dessutomhåller en relativt hög arbetstakt ävenunder de senare stadierna, är dettahögst osannolikt. Hur driften föränd-ras över tid var dock okänt när detta av-handlingsarbete inleddes.Även syreupptaget (VO2) på stan-

dardiserat submaximalt arbete ökademed i genomsnitt sex procent (0,09 l •min-1) i studien av Åstrand (1960).Saltin och Stenberg (1964) bekräftadestorleksordningen på ökningen avVO2, fem procent, under tre timmarsträning. Driften skulle kunna tillskri-vas försämrad rörelseekonomi pågrund av till exempel generell mus-keltrötthet vilket leder till rekrytering

Det övergripande målet med denna avhandling är att redogöra för hur den centrala cirkulatio-nen påverkas av ultra-uthållighetsarbete (multisport/Adventure Racing), samt bidra till kart-läggningen av den så kallade "arbetsinducerade hjärtutmattningen".

Av C . M i k a e l M a t t s s o n


Physiology of Adventure Racing – with emphasis on cir-culatory response and cardiac fatigue.

n y a a v h a n d l i n g a r :

Så påverkas hjärtat

MULTISPORTAdventure Racing


�


av alternativa muskelfibrer och ago-nistmuskler (Dick och Cavanaugh,1987;. Westerlind et al, 1992). Ök-ningen i VO2 betyder att arbetets ef-fektivitet minskar, och därmed att meroch mer energi krävs för att bibehållaarbetstakt eller tävlingsfart. Eftersomnegativ energibalans redan är ett pro-

blem för multisportarna är en stigandedrift i VO2 mycket ovälkommen,särskilt om den skulle fortsätta konti-nuerligt med arbetstiden.

Trots att ökningen i VO2 syns samti-digt som ökningen i HR, behöver intedessa drifter nödvändigtvis vara avsamma ursprung.

Arbetsinducerad hjärt -

utmattning

Begreppet arbetsinducerad hjärtut-mattning föreslogs i modern tid förstav Saltin och Stenberg 1964 som enförklaring till den minskade SV somobserverats vid långvarigt arbete. Dockär begreppen hjärttrötthet och hjärtut-

Figur 1.Nedre del: Experimentelltupplägg för försöksdagen.Den effektiva arbetstiden var180 min (inkl. vila och pau-ser, 195 min). Övre delen:Procentuella förändringar ihjärtfrekvens, plasmaprotei-ner, arterio-venös syrediffe-rens, blodvolym, kroppsvikt,arteriellt blodtryck (medel)och slagvolym under träning.(Saltin & Stenberg, 1964)

Den centrala cirkulationen förändras i flera steg vid ultra-uthållighetsarbete. Steg 1 pågår i fyra till sex timmar och steg 2 pågår tillomkring tolv timmar. Foto Staffan Söderberg



mattning under debatt och än så längedet finns ingen konsensus. Den all-männa uppfattningen är att våra hjär-tan, om de är friska, inte påverkas avnågon träningsövning eller belastningsom vi kan utsätta det för. Hjärtat fort-sätter helt enkelt att arbeta tills den daglivet är över. Ett av de största hindrenatt övervinna var att hitta metoder somfaktiskt skulle kunna avgöra om detfinns något sådant som minskad hjärt-kapacitet och prestanda. En övergri-pande hypotes för studie III och IV varatt hjärtmuskeln kan bli trött påsamma sätt som skelettmuskulatur(Figur 2).

För studier på trötthet i skelettmus-kulatur är det möjligt att mäta bådemaximal frivillig kraft och kontrak-tionshastighet mot yttre motstånd,samt att extrahera muskelbiopsier ochutföra biokemiska och mikroskopi ana-lyser på materialet. Tyvärr är dessa typer

av undersökningar inte tillgängliga förutvärdering av hjärtfunktionen hos fris-ka människor. En återstående möjlig-het, för både skelett- och hjärtmuskula-tur är analyser av biomarkörer i blodet.

Vävnadshastighetsavbildning (TVI)är ett väletablerat förfarande för kvanti-tativ analys av longitudinella myokar-diella hastigheter (Brodin, 2004), ochsom också har visat sig vara ett kraft-fullt verktyg för diagnos av patientermed olika typer av hjärtsjukdom (Pal-mes et al, 2000; Kiraly et al, 2003;Hayashi et al, 2006). Genom att foku-sera på specifika områden (ROI) i ensekvens av TVI-bilder kan hastig-hetsparametrar för både vänster ochhöger kammare mätas. Den mest kli-niskt användbara informationen är denhögsta systoliska hastigheten (PSV).En studie med färg TVI visade att ärra-de delar av hjärtmuskeln på patientermed kranskärlssjukdom uppvisade

lägre PSV än motsvarande segment påfriska personer, både i vila och understress (Pasquet et al., 1999).

Delstudier och delarbeten

Avhandlingens delstudie I och II be-handlar den cirkulatoriska responsenunder ergometercykling på fasta ar-betsbelastningar under perioder före,under och efter ultra-uthållighetsarbe-te. Mätningarna innefattade HR,VO2, blodtryck och hjärtminutvolym(icke-invasiv gasåterandningsmeto-dik). I delstudie III och IV undersökteseventuell förekomst av arbetsinduce-rad hjärtutmattning efter ett 5-7-da-gars AR, från två olika perspektiv. I stu-die III användes biokemiska metoderför att bestämma plasmanivåer avhjärtspecifika biomarkörer (det vil sägakreatinkinas isoenzym MB (CK-MB),troponin, B-typ natriuretisk peptid(BNP) och N-terminal prohormonal

12-h protocol

Study I

��

24-h protocol

Study II

53-h protocol

Study III

5-7-day protocol

Study IV

��Figur 3. Schematisk modell över försöksprotokoll, delstudier och primära forskningsområden. (Avhandlingen)

Figur 2.Schematisk modell över tecken och mätningar för arbetsinducerad trötthet i skelett-respektive hjärtmuskulatur. (Avhandlingen)

Skeletal muscle

Cardiac muscle

��

Decreased

capacity &

performance

�� (e.g.) ��

Maximal force

Contraction velocity

Pain and soreness

Cellular damage

Maximal force

Contraction velocity?

Pain and soreness

Cellular damage?

Tissue velocity imaging

Biomarkers in plasma

Voluntary contraction

against external force.

Subjective ratings.

Biomarkers & microscopy

Decreased

capacity &

performance?


B-typ natriuretisk peptid (NT-proB-NP)). Varje deltagare skattade sin egenprestation under de sista tolv timmarnaav loppet på en skala från 1 till 3, där 1= bra, stark, bar extra vikt, hjälpte/droglagkamrat, 2 = mellannivå, tog handom sig själv, 3 = dålig, svag, tog hjälp avlagkamrat(er). Dessutom skattadesvarje deltagare enligt samma skala avsina tre lagmedlemmar. De fyra betygenför varje deltagare slogs sedan sammanför att ge ett värde på relativ presta-tionsförmåga. Det är viktigt att nämnaatt skattningen var i förhållande till res-ten av laget snarare än tävlings resultat.

Eftersom en del av vår hypotes var atthjärttrötthet är orsakad av relativ arbets-intensitet och belastning anser vi det ir-relevant att relatera ökningar i hjärtspe-cifika biomarkörer med tävlingsresul-tat.

I studie IV användes mätningar avhjärtats kontraktionshastigheter (TVI)(VIVID I, GE VingMed Ultraljud,Norge) för att se funktionella tecken påhjärtutmattning, det vill säga sänktatopphastigheter på kontraktionen.

Figur 4. Korrelation mellan procentuell föränd-ring av syreupptagning (VO2) vid stan-dariserat arbete på ergometer cykel ochprocentuell förändring i beräknad arte-rio-venös syredifferens (AV O2 diff )jämfört mellan början och slutet av ett53-timmar långt Adventure Race (n =20). Streckad linje visar 95% KI. Korre-lation r = 0,73, p


Med konventionell ekokardiografi ut-värderades om dessa ultra-uthållighets-idrottares hjärtan var större än den nor-mala övre gränsen.

Resultat och Slutsatser

Den centrala cirkulationen förändras iflera steg som svar på ultra-uthållighets -arbete. Jämfört med initialnivåerna varVO2 förhöjt vid samtliga mättillfällen(5-15%). Ökningen kan tillskrivas pe-rifera anpassningar, vilket bekräftas avett nära samband mellan förändringar iVO2 och förändring i arterio-venös sy-reextraktion (A-V O2 diff ). Det fannsen tydlig korrelation mellan förändringi VO2 och förändring i A-V O2 diff

mellan första och sista mätningen i 53-tim-upplägget (p

�


kliniska symtom på hjärtsvikt. Dockverkade höga nivåer av NT-proBNPvara relaterat till försämrad relativ ar-betsförmåga och en indikator på hjärt-utmattning. Studie IV visade att storleken på

ultra-uthållighetsidrottarnas hjärtan(vänster kammare) var inom normalagränser. Mätningarna av maximala kon-traktionshastigheter visade (för grupp-genomsnitt) inga tecken på hjärt -utmattning, trots att belastningen varsex dygn av kontinuerligt arbete. Skill-naden mellan våra och andras fynd,skulle kunna bero på det faktum attdenna typ av arbete utförs med relativtlåg genomsnittlig intensitet, vilket tyderpå att intensiteten, snarare än varaktig-het, är den viktigaste faktorn för hjärtut-mattning.

Avhandling

Mattsson CM. "Physiology of Adven-ture Racing - with emphasis on circula-tory response and cardiac fatigue." Dis-sertation, Karolinska Institutet: Stock-holm, ISBN 978-91-7457-262-9,Mars 2011.

Delstudier

I) Mattsson CM, Enqvist JK, Brink-Elfegoun T, Johansson PH, BakkmanL, Ekblom B (2010). “Reversed drift inheart rate but increased oxygen uptakeat fixed work rate during 24 hoursultra-endurance exercise.” Scand JMed Sci Sports 20(2):298-304.

II) Mattsson CM, Ståhlberg M, LarsenFJ, Braunsweig F, Ekblom B. "Late car-diovascular drift observable duringultra endurance exercise." Med SciSports Exerc. 2011 Jul; 43(7):1162-8).

III) Mattsson CM, Berglund B, Ek-blom B. "Extreme values of NT-proB-NP after ultra-endurance exercise inhealthy athletes – Related to impairedexercise performance?" (preprint dis-sertation 2011).

IV) Mattsson CM, Lind B, Enqvist JK,Mårtensson M, Ekblom B, Brodin L-Å. "Resting tissue velocity curves mo-nitored after 6 days of ultra-enduranceexercise show no sign of cardiac fati-gue." (preprint dissertation 2011).

R E F E R E N S E R

Åstrand I (1960). “Aerobic work capacityin men and women with special refe-rence to age.” Dissertation, Acta Phy-siol Scand. 49(Suppl. 169):64-73.

Brodin L-Å (2004). “Tissue Doppler, afundamental tool for parametric ima-ging.” Clin Physiol Funct Imaging.24:147-155.

Ekblom B (1970). “Effect of physical trai-ning on circulation during prolongedsevere exercise.” Acta Physiol Scand.78:145-158.

Ekelund LG (1967). “Circulatory and re-spiratory adaptation during prolongedexercise of moderate intensity in thesitting position.” Acta Physiol Scand.69:327-340.

Johnson JM, Rowell LB (1975). “Forearmskin and muscle vascular responses toprolonged exercise in man.” J ApplPhysiol. 39:920-924.

Hayashi S, Rohani M, Lindholm B, Bro-din L-Å, Lind B, Barany P, AlvestrandA, Seeberger A (2006). “Left ventricu-lar function in patients with chronickidney disease evaluated by colour tis-

sue Doppler velocity imaging.” Nep-hrol Dial Transplant. 21:125-132.

Kiraly P, Kapusta L, Thijssen J, Daniëls O(2003). “Left ventricular myocardialfunction in congenital valvar aorticstenosis assessed by ultrasound tissue-velocity and strain-rate techniques.”Ultrasound Med Biol. 29:615-620.

Palmes P, Masuyama T, Yamamoto K,Kondo H, Sakata Y, Takiuchi S, Ku-zuya T, Hori M (2000). “Myocardiallongitudinal motion by tissue velocityimaging in the evaluation of patientswith myocardial infarction.” J Am SocEchocardiogr. 13:818-826.

Pasquet A, Armstrong G, Beachler L,Lauer MS, Marwick TH (1999). “Useof segmental tissue Doppler velocity toquantitate exercise echocardiography.”J Am Soc Echocardiogr. 12:901-912.

Rowell LB (1974). “Human cardiovascu-lar adjustments to exercise and ther-mal stress.” Physiol Rev. 54:75-159.

Saltin B, Stenberg J (1964). “Circulatoryresponse to prolonged severe exercise.”J Appl Physiol. 19:833-838.



Syftet med denna avhandling var delsatt beskriva främre korsbandsskadanslångtidsförlopp men också att beskriva

en behandlingsmodell för denna skadabaserad på initial sjukgymnastik ochaktivitetsmodifiering. Målet med be-handlingsmodellen var att uppnå enacceptabel aktivitetsnivå för patienter-na i ett kortare perspektiv och att mini-mera artrosrisken i ett längre perspek-tiv. Ett annat syfte var att belysa hurolika faktorer såsom skademekanism,tidig instabilitetsproblematik och knä-ets konfiguration kan prediktera beho-vet av främre korsbandsrekonstruktionsamt prognostisera långtidsresultat av-seende knäfunktion och framtidaartros.

Denna avhandling utgör ytterligareen pusselbit i främre korsbandsskadanspussel genom att studera effekten av enoptimerad icke-operativ behandlingoch aktivitetsmodifiering. Faktum äratt artrosprevalensen i denna cohort ärden lägsta som hittills rapporterats.[1]

Dessutom har vi genom att försökaundvika operation kunnat studera in-dividuella patientkarakteristika i ”co-pers” såsom lutningen på tibiaplatånoch tidig förändring av pivot shift samthur den initiala skadan kan påverkalångtidsresultatet.

En unik randomiserad studie somjämför ACL-rekonstruktion med ickeoperativ behandling har presenteratsnyligen och har fått mycket uppmärk-samhet.[2] Tyvärr har förespråkare till

icke operativ behandling misstolkat re-sultaten och säger att man inte behöveroperera korsbandsskador, medan före-språkare till operation säger att dennastudie visar att man behöver operera deflesta patienterna! Om vi låter oss tittalite närmare på resultaten har knappthälften bland icke opererade patientergått över till operativ behandling. Se-nare rekonstruktion hos dessa indivi-der ökade risken för meniskskada, menden kumulativa incidensen av menisk-skador hos icke opererade var intehögre än dem som opererades direkt.Vad säger detta? Att mer än hälften avalla med en främre korsbandskada kan

nya a vhand l i n g a r :

Kan vi förutsäga förloppetav främre korsbandsskador?

Av I o ann i s Ko s t og i a nn i s

Mer än hälften av alla patienter med främre korsbandsskada kan klara sig bra utan operationmed anpassning av aktivitetsnivån. Omkring 60 procent av dessa patienter kan också återgåtill tidigare aktivitetsnivå. Avhandlingen visar också att de patienter som hade god stabilitet iknäleden tre månader efter skadan kunde klara sig även på 15 års sikt utan rekonstruktion.

Ioannis Kostogiannis, MD, PhD, orto-pedkirurg på Sektion för idrottsskador,Ortopediska kliniken, Skånes Universi-tetssjukhus. Han är dessutom lagläkareför Landskrona BoIS och Rögle. [email protected]

Is it possible to predict the outcome of an anteriorcruciate ligamtent injury?



klara sig utan operation och att en se-nare rekonstruktion inte ökar den ini-tiala risken för meniskskada. Dessa re-sultat bekräftas även i vår studie där pa-tienter behandlades initialt utan re-konstruktion men med aktivitetsmo-difiering. En tredjedel av patienternahar blivit rekonstruerade under de 15år studien pågick. Men det fanns sam-tidigt en del patienter som uppfattadeaktivitetsmodifieringen som mer nega-tiv än andra.[3]

Material och metoder

Alla avhandlingens delarbeten baseraspå sa

IdrottsMedicin - Svenska Läkaresällskapet · 2019. 9. 11. · Nr 4 2011, Årgång 30 ISSN...

Documents

Transcript of IdrottsMedicin - Svenska Läkaresällskapet · 2019. 9. 11. · Nr 4 2011, Årgång 30 ISSN...