________________________________________________________________________________

Studentarbete Nr. 759 Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

Student report No. 759 Swedish University of Agricultural Sciences Department of Animal Environment and Health

ISSN 1652-280X

Hur djurskyddet skiljer sig mellan odlad och

vildfångad fisk vid avlivning –

Svensk lagstiftning, ASC, MSC & KRAV

Animal welfare comparison between farmed and wild caught

fish at time of euthanasia – Swedish legislation, ASC, MSC &

KRAV

Caroline Axelsson

Uppsala 2018

Etologi och djurskydd – Kandidatprogram

Foto: Dag Wahlström, 2018

I denna serie publiceras olika typer av studentarbeten, bl.a. examensarbeten, vanligtvis omfattande

7,5-30 hp. Studentarbeten ingår som en obligatorisk del i olika program och syftar till att under

handledning ge den studerande träning i att självständigt och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift.

Arbetenas innehåll, resultat och slutsatser bör således bedömas mot denna bakgrund.

Hur djurskyddet skiljer sig mellan odlad och vildfångad fisk vid

avlivning - Svensk lagstiftning, ASC, MSC & KRAV

Animal welfare comparison between farmed and wild caught fish at

time of euthanasia - Swedish legislation, ASC, MSC & KRAV

Caroline Axelsson

Studentarbete 759, Uppsala 2018

Självständigt arbete i biologi, EX0520, 15 hp, G2E

Etologi och djurskydd – Kandidatprogram

Handledare: Albin Gräns, Sveriges lantbruksuniversitet, Husdjurens Miljö och Hälsa,

Examinator: Anna Wallenbeck, Sveriges lantbruksuniversitet, Husdjurens Miljö och Hälsa.

Nyckelord: Ekologisk, akvakultur, lagstiftning, fiskslakt, välfärd, vildfångad fisk,

fiskemetoder, bedövning.

Keywords: Fish, welfare, farmed, stunning, carbon dioxide, CO2, electric stunning, slaughter,

captured, wild caught, on board, fishing methods.

Serie: Studentarbete/Sveriges lantbruksuniversitet

Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

nr. 759, ISSN 1652-280X

Sveriges lantbruksuniversitet

Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap

Institutionen för husdjurens miljö och hälsa

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

ABSTRACT PÅ ENGELSKA s.2

BAKGRUND s.3

SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR s.4

METOD s.4

RESULTAT s.5

Svensk lagstiftning s.5

Svensk lagstiftning för odlad fisk s.5

Svensk lagstiftning för vildfångad fisk s.6

Sammanfattning svensk lagstiftning s.7

Märkningar s.7

ASC s.8

MSC s.8

KRAV - En märkning för både odlad & vildfångad fisk s.8

KRAV - Vildfångad fisk s.9

KRAV - Odlad Fisk s.9

Sammanfattning märkningar s.10

DISKUSSION s.11

Svensk lagstiftning för odlad fisk s.11

Fasta s.11

Hopsamling & trängsel s.12

Transport s.13

Slaktprocessen s.14

Koldioxidbedövning s.14

Svensk lagstiftning för vildfångad fisk s.15

Fisket s.16

Ombord på båten s.16

Kvävning s.16

Urtagning s.17

Domar & framtiden s.17

Märkningar s.18

Avslutning s.20

SLUTSATS s.20

POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING s.21

TACK s.22

REFERENSLISTA s.23

2

Abstract

I have investigated what the Swedish legislation for farmed and wild caught fish have in

common and what the differences are, also if the private standards ASC, MSC and KRAV

have any additional rules that imply animal welfare in the slaughter/killing-process. The

results show that there is only one similarity in the Swedish legislation between farmed and

wild caught fish in the slaughter/killing-process. They are both represented in one single

paragraph about animal abuse. The rest are differences.

Wild caught fish is only included in one more paragraph than the paragraph about animal

abuse, certain fishing methods are prohibited. Also one utterance from the Swedish Board of

Agriculture declares that it is not allowed to use fish as live bait. There is no other legislation

regarding wild caught fish that involves animal welfare. Farmed fish on the other hand, are

also included in one paragraph of the EU-regulation and in the Swedish animal welfare

legislation because they are kept by humans. However, there are no regulations on how the

slaughter should proceed and the legislation is in need of development, especially with regard

to methods used to stun and slaughter fish. In Sweden, anesthesia with carbon dioxide is

commonly used although the anesthetic method is very aversive and have been deemed as

inhumane. According to Swedish legislation animals are to be stunned quickly, but stunning

with carbon dioxide is considered a poor method as it takes several minutes before the fish

loses consciousness during which the fish show aversive behaviors.

The markings ASC and MSC do not contain internal animal welfare regulations for the

slaughter/killing-process of fish. KRAV has no additional regulations than the Swedish

animal welfare legislation for farmed fish, except if another country that is using KRAV's

label has to follow more strict regulations in their country, if these are stricter than the

Swedish legislation. For wild caught fish, however, KRAV has three internal animal welfare

paragraphs, one is that ships longer than 24 meters should be able to use a stunning method

on board, that the fyke net should be emptied at least two times a week and fish should not be

retained on the yarn or hook for more than 24 hours.

In conclusion, euthanasia of both farmed and wild caught fish are in need of welfare

development in terms of legislation. Wild caught fish have barely no regulations concerning

animal welfare and farmed fish need additional regulations, especially regarding the slaughter

process. Private markings are an additional opportunity to increase the welfare for fishes.

3

Bakgrund

Den snabbast växande livsmedelsproduktionen av djur är akvakulturen (FAO, 2013). När det

gäller odlad fisk konsumerar Sveriges befolkning huvudsakligen fisk som importeras från

länder utanför EU och Sverige har en relativt liten produktion i jämförelse med andra länder

(Bruno, 2014). Svenskar köper framförallt odlad atlantlax (Salmo salar), hajmal (Pangasius

hypophthalmus), niltilapia (Oreochromis niloticus), havsabborre (Dicentrarchus labrax) och

hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus) (Bruno, 2014). Den dominerande fiskarten som

odlas i Sverige är regnbåge (Oncorhynchus mykiss) medan fjällröding (Salvelinus alpinus)

kommer på en blygsam andraplats (SCB, 2015). Det vanligaste sättet att inhysa odlad fisk i

Sverige är i öppna nätkassar med genomströmmande vatten (Bruno, 2014).

År 2013 var globalt sett 89.5% av de vilda fiskebestånden över- eller fullfiskade (FAO,

2016). Året därpå fiskades över 93.4 miljoner ton vild fångst upp och ändå passerade

mängden ton odlad fisk för humankonsumtion för första gången mängden vildfångad det året

(FAO, 2016).

FAO- Food and Agriculture Organization, kvantifierar produktionen räknar ut djur som

årligen slaktas på odling (FAO, 2013) men det skiljer sig åt hur det beräknas mellan fiskar,

däggdjur och fåglar (FAO, 2013; Mood & Brooke, 2010). Odlad fisk beräknas nämligen i

enbart ton medan däggdjur och fåglar räknas i antal individer (Mood & Brooke, 2010). Det är

ett stort djurskyddsproblem eftersom lagstiftningen som regel ska gälla på en individnivå,

men eftersom fiskar enbart räknas i antal ton så är inte djurskyddet anpassat till det. På så sätt

skiljer sig fiskarnas djurskydd markant åt från övriga djur.

År 2010 producerades globalt sett 60 miljoner ton odlad fisk varav 90 % producerades i

Asien med Kina som den överlägset största producenten (FAO, 2013). Omräknat till antal

fiskar så handlar det om uppskattningsvis 40-140 miljarder odlade fiskar som globalt avlivas

för humankonsumtion varje år (Mood & Brooke, 2012) och 830-2400 miljarder vildfångade

fiskar (Mood & Brooke, 2010). Om det jämförs med de 63 miljarder lantbruksdjur och fåglar

som slaktas årligen så är bara antalet odlade fiskar, utan att räkna med de vildfångade

fiskarna, fler individer än antalet lantbruksdjur och fåglar tillsammans (Mood & Brooke,

2012).

Fiskvälfärd är inte lika välstuderat som välfärden för de flesta övriga djur som slaktas för

humankonsumtion (EFSA, 2009), vilket indikerar på att fiskar inte betraktas som lika viktiga

ur djurskyddssynpunkt och att människor har inte samma medlidande för fiskar som för

fåglar och andra däggdjur. Dels för att de inte uttrycker sig på sätt som liknar vårt med ljud

och miner men även för att människor traditionsenligt inte ser på fiskar som kännande

varelser samt att det är normaliserat (Poli, 2009). En annan sak som tyder på detta är att odlad

fisk sägs skördas istället för att slaktas. För fiskar finns det betydande djurskyddsbrister när

det gäller djurhållning, förflyttningar, fiskemetoder och slaktmetoder (Ashley, 2007; EFSA,

2009; van de Vis et al., 2012).

Djurskyddet mellan odlade fiskar och övriga djur som hålls av människan skiljer sig också åt

genom att det inte finns en lika detaljerad djurskyddslagstiftning för odlad fisk. För personal

som hanterar djur i samband med slakt så finns det en guide, DISA- djurvälfärd i samband

4

med slakt. Den beskriver hur slakten bäst går till för att kunna leva upp till det

kompetensbevis som avlivningsförordningen (artikel 7 rådets förordning (EG) nr 1099/2009

av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning1) avser att

personalen ska ha. Men i den guiden står det ingenting om hur fisk ska slaktas. Eftersom

fiskar inte ingår i EUs avlivningsförordning förutom i artikel 3.1 där det står att ”Djur ska

förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning

och därmed sammanhängande verksamhet” (artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1099/2009) så

ska arbetet undersöka närmre hur den svenska djurskyddslagstiftningen ser ut för fisk vid

slakt.

Förutom lagstiftning så finns det märkningar på olika fiskprodukter. För att produkter ska få

bära en märkning så ska produkten följa de standarder som märkningen symboliserar och

ibland innebär den hårdare restriktioner än vad lagstiftningen kräver. För fiskar finns det

framförallt tre kända märkningar ASC, MSC och KRAV. Märkningen ASC gäller för odlad

fisk, märkningen MSC för vildfångad fisk och KRAV gäller för både vildfångad och odlad

fisk. Arbetet kommer därför även att undersöka om de tre olika märkningarna innebär något

ytterligare djurskydd för fiskar vid avlivning.

Syfte & frågeställningar

Syftet med arbetet är att lyfta ämnet och ge en översiktlig sammanställning av hur det

svenska djurskyddet ser ut vid avlivning av odlad respektive vildfångad fisk. I det inkluderas

den svenska djurskyddslagstiftningen och regelverk för olika privata nationella och

internationella märkningar.

Frågeställningar:

1. Vad finns det för likheter respektive olikheter i den svenska lagstiftningen mellan

odlad och vildfångad fisk vid avlivning?

2. Inkluderar regelverken för de olika fiskemärkningarna ASC, MSC och KRAV

djurskydd för fiskar vid avlivning?

Metod

För att hitta information till arbetet har främst SLU:s sökmotor Primo, google scholar och

google använts. För att hitta vetenskapliga artiklar användes de två förstnämnda medan

lagstiftning, information om märkningar och populärvetenskaplig litteratur söktes på googles

sökmotor. I arbetet har 25 vetenskapliga artiklar använts, artiklarna har sökts under större

delen av arbetets gång allteftersom kunskapen inom ämnet ökats. De artiklar som ansetts

relevanta för ämnet har använts medan de som inte varit väsentliga har sållats bort.

Nackdelen med att söka information under arbetets gång istället för att samla allt från början

1 EUT L 303, 18.11.2009, s. 9-10. Celex 32009R1099.

5

är att tidsramen för när arbetet blir klart riskeras att förändras då varje ny information kan

leda till att ytterligare information behöver sökas.

I arbetet har icke vetenskaplig litteratur behövts användas. Märkningsföretagen ASC, MSC

och KRAV, liksom WWF, har använts på grund av att det är primärkällan och anses ange den

bästa informationen inom respektive ämne vilket är en fördel för att få korrekt information.

Statistiska Centralbyrån och FAO (FAO 2013; FAO 2016) är källor som uppger statistik från

siffror de samlat, men det finns det ett stort mörkertal av fisk som inte står med i någon

statistik (FAO, 2016). De två rapporterna från EFSA (EFSA 2009; EFSA 2009b) anses som

trovärdiga eftersom de är skrivna av flertalet forskare som anses ha god kunskap inom

området och bygger huvudsakligen på vetenskaplig forskning.

Mailkontakt med olika märkningsföretag, forskare och jordbruksverket har också utförts

vilket har varit till en fördel för att kunna få svar och bekräftelse på det som eftersökts.

Sökord: Fish, welfare, farmed, stunning, carbon dioxide, CO2, electric stunning, slaughter,

captured, wild-caught, on board, fishing methods. Ibland söktes det på hela artikelnamnet för

att finna den ursprungskälla som förekom i annan litteratur.

Resultat

Svensk lagstiftning

Svensk lagstiftning för odlad fisk Odlad fisk ingår i djurskyddslagstiftningen och omfattas av djurskyddslagen,

djurskyddsförordningen och särskilda djurskyddsföreskrifter. Riksdagen beslutar om

djurskyddslagen, regeringen beslutar om djurskyddsförordningen och

djurskyddsföreskrifterna beslutas av jordbruksverket. Sveriges djurskyddslagstiftning måste

även anpassa sig till EU:s bindande rättsakter, EU-förordningar, EU-direktiv och beslut.

I EU-förordningen står det att avlivningsstandarder för fisk behöver sättas in men för att

kunna göra det krävs mer forskning hur fisk ska avlivas på bästa sätt och att det samtidigt

även behöver tas hänsyn till ekonomiska, sociala och administrativa konsekvenser (rådets

förordning (EG) nr 1099/2009). Än så länge får nationella bestämmelser avgöra hur fiskar

ska avlivas och informera kommissionen hur de går till väga (artikel 27.1 i förordning (EG)

nr 1099/2009). Den enda regel som finns i EU-lagstiftningen i samband med slakt av odlad

fisk är att fiskar ska skonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid

tidpunkten för avlivning (artikel 3.1 rådets förordning (EG) nr 1099/2009). Ett tillägg i den

svenska djurskyddslagen är att fiskar som förs till slakt och som slaktas även ska skonas från

onödigt obehag och lidande (13 § djurskyddslagen [1988:534]).

Under fiskarnas livstid ska de storlekssorteras i Sverige för att alla som skickas till slakt ska

vara ungefär lika stora (3 kap. 2 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter [DFS 2006:8] om

odling av fisk, saknr L15). En tid före slakten kan fiskarna behöva fasta för att förebygga

djurskyddsproblem (3 kap. 11 § L15) oftast 1-5 dagar beroende på fiskart, storlek och

temperatur (6 kap 56 § allmänna råd Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om

transport av levande djur [SJVFS 2010:2], saknr L5). Men fastan ska vara under så kort tid

som möjligt (3 kap. 11 § L15).

6

Innan fiskarna transporteras till slaktplatsen efter fasteperioden ska deras hälsotillstånd

kontrolleras och om det finns det några sjuka individer så får de inte förflyttas (3 kap. 18 §

L15). Bedövning eller lugnande får ges när de blir hanterade om det kan minska stress eller

smärta (3 kap. 17 § L15). Innan de transporteras/förflyttas innebär det att de samlas ihop tätt

och då är det extra viktigt att kontrollera vattenkvalitén, däribland syremängden, med jämna

mellanrum (3 kap. 15 § L15). All hantering och flyttning ska begränsas så mycket det går och

för att det ska gå så skonsamt som möjlig ska det helst ske i vatten med en temperatur

anpassad till fiskarten (3 kap. 12 § L15). Om det inte går att ha fiskarna i vattnet hela tiden så

ska luftexponering ske under en så kort tid som möjligt och redskapen som används till

förflyttningen ska vara blöta (3 kap. 13 § L15). I vissa fall kan några enstaka fiskar behöva

lyftas för hand men då ska hela kroppen stödjas (3 kap. 14 § L15).

Under själva transporten så ska fiskarnas tillstånd journalföras minst varannan timme (6 kap.

2 § L5). Även under transporten är det viktigt att se till att vattenkvalitén som omfattar

syremängd, koldioxidhalt, pH-värde och vattentemperatur är tillräcklig och att de två

sistnämnda inte skiljer sig åt alltför mycket från vad fiskarna är vana vid (3 kap. 19 § L15).

Om transporten är längre än två timmar så ska det gå att mäta syretillsättningen och om

transporten är längre än åtta timmar ska även urluftning av koldioxid kunna ske (6 kap. 57 §

L5).

När fiskarna sedan anländer till slaktplatsen och ska tas ur transporttanken eller kassarna så

bör de helst pumpas eller slussas ur, om de måste håvas så är det viktigt att anpassa maskorna

efter fiskstorleken och att personalen uppmärksammar frysskador om det är kallt ute (6 kap.

57 § allmänna råd L5). Vid själva slakttillfället så ska de bedövas innan de tappas på blod (14

§ djurskyddslagen). Bedövningen ska verka så att de snabbt blir medvetslösa och de får inte

få tillbaka sitt medvetande igen (30 § djurskyddsförordningen 1988:539).

På en fiskodling ska det finnas en person med tillräcklig kompentens som har hand om

skötseln och kan sköta och övervaka arbetet efter djurskyddslagstiftningen (2 kap. 8 § L15).

Övrig personal på odlingen ska också kunna följa djurskyddslagstiftningen i sitt arbete och

kunna bedöma hur fisken mår genom att observera fiskarna och förstå beteenden som är

onormala (2 kap. 9 § L15). Det är odlingsägarens ansvar att se till att all personal har den

kompetens som krävs (2 kap. 10 § L15).

Förutom djurskyddslagstiftningen ingår odlad fisk i en paragraf om djurplågeri där det står

”Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller

vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till

böter eller fängelse i högst två år ” (16 kap. 13 § Brottsbalk [1962:700]).

Svensk lagstiftning för vildfångad fisk

I Sverige finns det en fiskeförordning som förbjuder vissa fiskemetoder, närmare bestämt att

fiska med gifter, elektrisk ström, skjutvapen, redskap som fiskar kan blir spetsade av,

sprängämnen eller andra bedövande eller dödande ämnen (2 kap. 6 § förordning [1994:1716]

om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen). Enligt samma paragraf är det även tillåtet att

bärga fisk med huggkrok som har fångats med andra redskap samt tillåtet att använda ålsax

om tänderna är högst 6 millimeter. I övrigt är andra redskap tillåtna om det inte finns

särskilda föreskrifter för ett specifikt område.

7

I ett yttrande från jordbruksverket så får inte levande agn användas och den fisk som används

till bete ska slaktas som odlad fisk, nämligen bedövas snabbt varefter de ska avblodas eller att

hjärnan förstörs (Jordbruksverket, 2011). Anledningen till yttrandet är att jordbruksverket

bekräftar att det kan innebära att fiskar lider när de används som agn (Jordbruksverket, 2011).

Det finns dock ingen omfattande lagstiftning som är specifikt inriktad på djurskydd för

vildfångad fisk i Sverige. Djurskyddslagen täcker endast djur i fångenskap (1 §

djurskyddslagen) vilket innebär att vildfångad fisk inte räknas in i djurskyddslagstiftningen.

Vilda däggdjur och fåglar innefattas av jaktlagstiftningen men vilda fiskar faller mellan

stolarna och omfattas inte av den lagstiftningen heller. Den enda paragraf som har med

djurskydd att göra och som vilda fiskar ingår i är paragrafen om djurplågeri 16 kap. 13 §

brottsbalk (1962:700), där även odlad fisk ingår.

Sammanfattning svensk lagstiftning (Tabell 1): Odlad fisk ingår i en paragraf i EU-

lagstiftningen, i den svenska djurskyddslagstiftningen och i samma paragraf i brottsbalken

som även vildfångad fisk ingår i. Utöver den paragrafen ingår vildfångad fisk i en paragraf

den svenska lagstiftningen som berör förbjudna fiskemetoder samt ett yttrande från

jordbruksverket att levande agn får inte användas.

Tabell 1.

Lagstiftning där odlad respektive vildfångad fisk ingår i Sverige.

Odlad fisk ingår i:

En § i EU-lagstiftningen

Svenska djurskyddslagstiftningen

En § i brottsbalken (djurplågeri)

Vildfångad fisk ingår i:

En § i brottsbalken (djurplågeri)

Fiskeförordningen (vissa fiskemetoder är förbjudna)

Yttrande från jordbruksverket (levande agn får ej användas)

Röd text: Den enda likhet som finns mellan odlad och vildfångad fisk i den svenska lagstiftningen.

Svart text: Olikheter mellan odlad och vildfångad fisk.

Märkningar

På fiskprodukter kan det finnas olika märkningar. De mest kända fiskmärkningarna är MSC

(Marine Stewardship Council), ASC (Aquaculture Stewardship Council) och KRAV. De här

tre märkningarna anses alltid godkända att konsumera enligt WWF (2015) och deras

fiskeguide (WWF, fiskeguide). Vad de här tre märkningarna har gemensamt är att de arbetar

för att minska miljöpåverkan genom ett hållbart fiske och mer hållbara odlingar, samt att de

inte utför sina egna kontroller för certifieringen utan lejer ut det arbetet (WWF, 2015). Nedan

finns en sammanfattning av vad respektive märkning innebär och vad de betyder för fiskarnas

djurskydd vid slakt/avlivnings-processen.

8

ASC- En märkning för odlad fisk

ASC grundades år 2010 av WWF (World Wildlife Fund) och IDH (the Dutch Sustainable

Initiative) och är en oberoende, icke vinstdrivande organisation (ASC, 2014). Märkningen

ASC arbetar för att odla fisk och skaldjur på ett ansvarsfullt sätt med det främsta målet att

minska de miljömässiga och sociala konsekvenserna som vattenbruket orsakar (ASC, 2014).

För att kunna uppnå målen sätter de standarder som vattenbrukarna ska följa för att få bli

ASC-certifierade och deras varor ska få bära märket (ASC, 2014).

Den standard som ASC har för olika odlade fiskar innebär inga direkta djurskyddsstandarder

utan det ingår indirekt inom vissa områden genom exempelvis att vattenkvalitén ska vara bra,

hur sjukdomar ska minimeras, foderkvalité och att inhysningen ska hållas ren (ASC, 2017).

Det finns alltså inga interna regler kring hur slakten ska gå till.

MSC- En märkning för vildfångad fisk

MSC är en internationell organisation som arbetar med att certifiera fiskare så att de kan

miljömärka fångad fisk och skaldjur med märket MSC (MSC, 2014). Märkningen innebär att

fiskarna förhåller sig till de standarder som MSC satt upp (MSC, 2014). I stora drag innebär

det fiske från hållbara bestånd, att ekosystemet påverkas så lite som möjligt, att det ska gå att

spåra var fiskarna fiskats upp och att regelverken som gäller för respektive fiskeområde följs

(MSC, 2014).

Alla fiskemetoder, förutom sprängämnen och gifter, anses leva upp till MSC Fisheries

Standarder och får användas, men den fiskemetod och redskap som ska användas måste passa

till det habitat som fisket ska äga rum på (MSC, 2014). Därför ska en oberoende

bedömningsgrupp först kontrollera habitatet, metoden och den fiskepopulation som ska fiskas

upp för att avgöra om det är hållbart (MSC, 2014). Oavsett vilken fiskemetod som används är

det oundvikligt att havsmiljön inte påverkas överhuvudtaget (MSC, 2014).

Några av de vanliga fiskemetoderna som används av MSC är snörpvad/ringnot, långrev,

bottentrål, flyttrål, spöfiske och drivgarn (MSC, 2017). Det finns däremot inga interna regler

som innebär något djurskydd för fiskarna vare sig det gäller fångstmetod eller

slakt/avlivnings-metod.

KRAV – En märkning för både odlad och vildfångad fisk

KRAV är en ekologisk miljömärkning som finns på både odlade växtprodukter och de flesta

djurslag som brukas för livsmedelsproduktion, däribland odlad och vildfångad fisk (KRAV,

2018). I KRAVs egna regler (2018) står det bland annat att de arbetar för att påverka klimatet

i en liten utsträckning och för en hög djuromsorg.

För att fiskprodukter ska få bära KRAV-märket måste fiskodlarna och fiskarna följa

lagstiftningen och KRAVs egna regelverk (KRAV, 2018). Den svenska lagstiftningen ska

alltid följas (KRAV, 2018). Både odlade och vildfångade fiskprodukter som är KRAV-

märkta får endast odlas och fångas i Nordostatlanten, Östersjön och i Nordiska sötvatten

(kap. 2.1.1, KRAV 2018).

9

KRAV - Vildfångad fisk

För att bli KRAV-certifierad och få fiska upp vildfångad fisk som blir KRAV-märkt behövs

först ett godkänt intyg på anslutning till MSC-certifierat fiske (17.1.1, KRAV, 2019).

Därefter kan en ansökan om KRAV-certifiering ske och då behöver även KRAVs egna regler

uppfyllas.

Fiskemetoderna som används inom KRAV anses ha mindre påverkan på ekosystemet än

andra fiskemetoder (KRAV, 2017). Inom KRAV är det två fiskemetoder som är förbjudna,

bomtrålning och bottentrålning, med undantaget från räktrålning som har dispens för att det

inte finns några andra fiskemetoder (17.4.1, KRAV, 2018).

KRAV har tre interna djurskyddsregler för vildfångad fisk. Den första är att fisken inte blir

fast på kroken eller i garnet längre tid än 24 timmar när garn och krok används som

fiskemetod, undantag finns vid otjänlig väderlek samt att andra beslut kan tas vid vissa

certifierade fisken (17.4.4, KRAV, 2018). Den andra är att alla ryssjor ska tas upp minst två

gånger i veckan (17.4.5 KRAV, 2018) och i dem ska det finnas till exempel åldringsmaska

och åldringspanel i alla fiskhus samt burar (17.4.7, KRAV, 2018) vilket innebär att fiskarna

kan ta sig ut om redskapen skulle gå förlorade vilket gör att problemet med spökfiske

minskar. Den tredje är att fartyg som är längre än 24 meter ska ha möjlighet att använda en

bedövningsmetod på båten eller ha en plan för när det kan börja omsättas i praktiken

(17.4.11, KRAV, 2018). Båtar som är längre än 24 meter kan dock slippa undan att tillämpa

det om de kan förklara för certifieringsorganet varför det inte är möjligt att ta någon

bedövningsmetod i drift (17.4.11, KRAV, 2018). I övrigt finns inga djurskyddsregler för

vildfångad fisk.

KRAV - Odlad fisk

För att blir certifierad som ett KRAV-märkt vattenbruk, däribland odlad fisk, så måste de

följa:

Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om

tillämpningsföreskrifterna för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk

produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk

produktion, märkning och kontroll2.

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion

och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr

2092/913.

KRAVs egna regler, kapitel två, tre, sju och 20 (7 kap. 2018, KRAV).

Den svenska lagstiftningen (KRAV, 2018).

Arbetet hänvisar även till Kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 av den 5 augusti

2009 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets

förordning (EG) nr 834/20074 när det gäller fastställande av närmare bestämmelser för

2 EUT L 250, 18.9.2008, s. 1. Celex 32008R0889, 3 EUT L 189/1, 20.7.2007, s. 11. Celex 32007R0834. 4 EUT L 204/15, 6.8.2009, s. 22, 25. Celex 32009R0710.

10

ekologisk produktion av vattenbruksdjur och alger, som är en uppdatering av de två

förordningar som KRAV hänvisar till.

Enligt KRAVs regler via EU-förordningarna så ska fiskar transporteras så att deras

välbefinnande bibehålls och allt lidande vid tidpunkten för slakt minimeras (artikel 15.1b i

rådets förordning (EG) nr 834/2007). När fiskarna ska börja transporteras inför slakten så ska

det ske så stressfritt som möjligt och vissa försiktighetsåtgärder behöver vidtas (artikel 32a.3 i

förordning (EG) nr 710/2009). Till exempel ska tanken vara av lämplig storlek, djurtätheten

ska vara anpassad efter den art som ska förflyttas och alla fiskar ska ha tillgång till vatten

med bra vattenkvalité, d.v.s. med rätt syremängd och temperatur (artikel 32a.1-3 i förordning

(EG) nr 710/2009).

När fiskarna sedan hanteras så ska det ske i en så liten utsträckning som möjligt, även det

med försiktighet och med lämpliga redskap och rutiner för att undvika stress och fysiska

skador (artikel 25h.1 i kommissionens förordning (EG) nr 710/2009). Den slaktteknik som

sedan används ska säkra att fiskarna blir medvetslösa och inte känner av någon smärta, men

vid valet av den bästa slakttekniken så ska även andra faktorer vägas in såsom vilken fiskart

det är, antalet fiskar som ska skördas och efter produktionsanläggningen (artikel 25h.5 i

förordning (EG) nr 710/2009). Personalen som arbetar med fiskar ska dock ha baskunskaper

om fiskarnas djurhälsa och djurskydd (artikel 15.1b i förordning (EG) nr 834/2007).

För odlad fisk som är KRAV-märkt så finns det alltså inget ytterligare djurskydd än den

svenska lagstiftningen eftersom den europiska lagstiftningen är mindre strikt än den svenska.

Striktare regler inom KRAV kan dock tillkomma om en annan nation som får använda sig av

märkningen har en striktare lagstiftning än den svenska.

Sammanfattning märkningar (Tabell 2): Märkningarna ASC och MSC har inget internt

djurskydd vid avlivning. KRAV har totalt tre djurskyddsregler för vildfångad fisk och för

odlad fisk finns det inga ytterligare djurskyddsregler än den svenska lagstiftningen. Striktare

regler för odlad fisk inom KRAV kan dock tillkomma om en annan nation har en striktare

lagstiftning än den svenska.

11

Tabell 2.

Har märkningarna några interna regler berörande djurskydd för fiskar vid

fångst/avlivning?

ASC Nej.

MSC Nej.

KRAV odlad Nej, med undantag från om en annan nation har en striktare lagstiftning

än den svenska lagstiftningen.

KRAV

vildfångad

Ja, tre stycken.

1. Fisken får inte sitta fast i garnet/på kroken längre än 24 h.

Undantag finns vid otjänligt väder samt att KRAV kan besluta

annat vid vissa certifierade fisken.

2. Alla ryssjor ska dras upp minst två gånger i veckan.

3. Fartyg som är längre än 24 m ska ha möjlighet att använda en

bedövningsanordning ombord eller ha en plan för när det kan

börja omsättas i praktiken. De kan dock undslippa att tillämpa det

om de kan förklara för certifieringsorganet varför det inte är

möjligt att ta någon bedövningsanordning i drift.

Diskussion

Svensk lagstiftning för odlad fisk

Sammanfattningsvis kan man säga att slakten för odlad fisk går till så att de fastar några

dagar innan slakt. Därefter samlas de ihop tätt, transporteras, bedövas varpå de avlivas. Här

nedan kommer ett resonemang kring delar av lagstiftningen i relation till befintlig litteratur.

Fasta

Fördelarna med att fiskar fastar innan slaktprocessen börjar är att den minskar deras

känslighet för stress (Ashley, 2007) och fiskarnas metaboliska aktivitet, syreförbrukning och

avföringsmängd minskar (Ashley 2007; Poli, 2009). Det innebär också att minskad risk för

att köttet kontamineras av avföringen vid slakttillfället (Poli, 2009). Dock har flera studier

påtalat hur svårt det kan vara att avgöra i vilken grad fastan egentligen påverkar fiskarna

(Lines & Spence, 2012; Poli, 2009). Fiskar är växelvarma och deras metaboliska aktivitet

styrs till stor del av faktorer i omgivningen (Lines & Spence, 2012) och under vissa stadier i

fiskars liv, beroende på art, är det naturligt att de svälter, t.ex. under vintern (Poli, 2009).

Fiskar behöver inte bibehålla samma kroppstemperatur hela tiden och det tar mycket längre

tid för ett växelvarmt djur att svälta i jämförelse med människor och andra djur (Poli, 2009).

Enligt en studie av Lines & Spence (2012) så orsakar fasta troligtvis inte några signifikanta

välfärdsproblem, men enligt Ashley (2007) så kan brist på föda orsaka beteendeförändringar

12

och ökade mängder aggressioner. Fiskar visar dessutom hög motivation till att äta vilket

innebär att de inte svälter frivilligt (Lines & Spence, 2012). Att inte utfodra bryter dessutom

mot en av de fem friheterna (Webster, 2001). Därför kan det vara bra att den svenska

lagstiftningen påvisar att de ska fasta under så kort tid som möjligt (3 kap. 11 § L15) vilket

även Poli (2009) stödjer. Dock kan det behövas mer än ett allmänt råd som säger att fastan

ska vara mellan 1-5 dagar beroende fiskart, storlek och vattentemperatur (6 kap 56 §

allmänna råd L5). Förslagsvis kan det forskas för att därefter definiera en maxtid med

angivna mått i lagstiftningen utifrån vilken fiskart det är, fiskstorlek och vattentemperatur.

Tiden bör i första hand grunda sig på fiskarnas välfärd men även ur köttkvalité- och

smittskyddssynpunkt.

Hopsamling & trängsel

När fiskarna ska samlas ihop inför transporten till slaktplatsen blir ytorna mindre vilket

resulterar i mycket trängsel (Lines & Spence, 2012) och det blir en stressad situation för

fiskarna (Poli, 2009). På så sätt kan det vara bra att föreskrifterna fastställer att

hälsotillståndet ska kontrolleras och att sjuka individer inte får förflyttas (3 kap. 18 § L15)

eftersom de drabbas värre än friska fiskar. Dock kan det vara svårt för personalen att förutse

alla fiskar som inte klarar av processen. Enligt Poli (2009) så kan nämligen stora fiskar, som

ser uppenbart friska ut, ha svårt att klara av procedurer som storlekssortering, transport och

hantering på grund av att de har onormalt små hjärtan (Poli, 2009). Enligt författaren beror

det troligen på att de är avlade för att växa snabbt och de får inte använda hjärtmuskeln

tillräckligt mycket genom fysisk aktivitet. Att människan påverkar fiskarna negativt genom

avel samt att inhysa dem på en yta som inte ger dem förutsättningar att hantera hela

livsprocessen i fångenskap kan behöva ifrågasättas. Vissa arter klarar dock av trängseln bra,

till exempel ål (Lines & Spence, 2012), medan andra arter som lax (Skjervold et al., 2001),

som är vanlig att inhysa (SCB, 2015), och tonfisk är väldigt känsliga och processen måste då

utföras varsamt för att fiskarna inte ska få panik som kan leda till skador, hög stress eller att

fiskar dör (Lines & Spence, 2012; Lines & Spence, 2014). Frågan är varför vissa arter vi

håller i fångenskap är känsligare, om det är biologiskt, om vi har avlat på det, om det beror på

hållningssättet eller en kombination av de olika sakerna.

I stressade situationer så kan fiskar konsumera dubbelt så mycket syre mot när det är en lugn

situation (Poli, 2009) och det vanligaste problemet vid hopsamlingen är att det blir syrebrist

(Lines & Spence, 2012). Därför är det är bra att vattenkvalitén ska kontrolleras med jämna

mellanrum under hopsamlingen och att hantering och förflyttningar ska begränsas så mycket

det går för att det ska ske skonsamt (3 kap. 12 & 15 §§ L15). Beroende på fiskart och storlek

kan det dock behöva lagstiftas en maxtid för hur länge de får vara ihop på en liten yta, hur

länge de ska vänta innan de förflyttas och hur stor volym vatten som får bestå av fisk

beroende på hur mycket syre de konsumerar. Det behöver också definieras i föreskrifterna

beträffande hur personalen rent praktiskt ska arbeta för att skona fiskarna.

Något som troligen skulle kunna förbättra situationen för fiskarna under hantering eller

förflyttningar är att använda bedövning i vattnet, vilket är tillåtet i Sverige för att minska

stress eller smärta (3 kap. 17 § L15). I vilken utsträckning det förekommer i praktiken och

vilka ämnen som är godkända i Sverige är i detta arbete outrett men det vore värt att

undersöka och att överväga det inför framtiden. I länder såsom Nya Zeeland, Australien,

Chile, Korea, Costa Rica och Honduras så används en licenserad bedövningsmetod med

13

isoeugenollösning eller clove oil (d.v.s. oljan från kryddnejlika) i vattnet redan vid

insamlingen eller strax före fiskarna tas upp ur vattnet (Robb & Kestin, 2002). I en studie av

Erikson (2011) så visade det sig att isoeugenol som bedövningsmetod på odlad lax ger

minimala aversiva reaktioner, lyckas göra dem medvetslösa samt anses vara bättre för

köttkvalitén på grund av att deras muskelaktivitet blir minimal. Anledningen till att det inte

används i flera länder är för att det är oklart hur isoeugenol påverkar fiskköttet som

konsumeras (Lines & Spence, 2014). Forskning inom området är därför viktigt för

möjligheten att öka välfärden för fiskarna samt för konsumenternas skull.

Föreskriften om att fiskar får luftexponeras under så kort tid som möjligt om det inte går att

ha fiskarna i vattnet hela tiden (3 kap. 13 § L 15) behöver också ses över eftersom fiskar som

hålls utan vatten ger akuta stresspåslag (Ashley, 2007) samt att de kvävs då de flesta arter av

fiskar inte kan ta upp syre från luften. I en studie av Arends et al. (1999) så visade det sig att

arten guldbrax som fick vistas i luften i tre minuter fick en femtiofaldig ökning av kortisol i

blodet inom 30 minuter, vilket visar på stresspåslag. Om fiskar ska få luftexponeras behöver

det forskas på vilka arter som klarar av det utan större välfärdsproblem, och därefter lagstifta

tiden de ska få luftexponeras beroende på fiskart. Alternativt förbjuda luftexponering helt.

Transport

När fiskar ska förflyttas från kassen/tanken så kan det utföras med hjälp av en pump eller

med en stor håv som lyfts upp med lyftkran (Lines & Spence, 2012). I de svenska

föreskrifterna finns det ett allmänt råd som säger att fiskarna helst ska pumpas eller slussas ur

och om de måste håvas så ska maskorna vara anpassade efter fiskstorlek (6 kap. 57 §

allmänna råd). Anledningen till att pumpning är att föredra framför håvning är antagligen för

att det är mer skonsamt för fiskarna. En nackdel är dock att pumpning är dyrare än håvning

(Lines & Spence, 2014) vilket kan försvåra för odlingar i mindre skala att använda sig av

pumpning.

När håvning används så kan ett stort antal fiskar förflyttas samtidigt med eller utan vatten,

men med vatten är att föredra eftersom det innebär lite mindre skaderisker (Lines & Spence,

2012; Ashley, 2007). När det inte är vatten i kassen är risken betydligt större att fiskarna

skadar sig på nätet och på andra fiskar (Lines & Spence, 2012; Lines & Spence, 2014). När

de sedan släpps ut från näten, oavsett om det finns vatten i dem eller inte, så finns det risk för

att de landar på varandra eller på hårda ytor (Lines & Spence 2012, Lines & Spence, 2014).

Med tanke på detta är ett förslag att fiskar endast ska håvas med vatten om det används och

att det ska finnas anvisningar för hur det kan ske så skonsamt som möjligt när fiskarna släpps

ner.

Även fast pumpning anses vara det bättre alternativet finns det vissa risker som personalen

kan se över om de vet vad de ska titta efter. Pumpning innebär att fiskarna sugs in i en

centrifug eller vakuumsystem och när de sugs in i pumpen tar de sig i vissa fall förbi rörande

delar (Lines & Spence, 2012). Transporten kan vara allt från några meter till mer än en

kilometer (Lines & Spence, 2014). Risken för att de fastnar eller skadar sig är liten (Lines &

Spence, 2012) men de kan skada sig ifall rören är dåligt utformade, om det finns vassa kanter,

om det blir stockning, om vattenkvalitén blir dålig och ofta blir de utmattade när de simmar

mot strömmen (Lines & Spence, 2012; Lines & Spence 2014). Med tanke på att pumpning

verkar vara det bättre alternativet för fiskarnas välfärd om den är utformad på ett skadefritt

14

sätt (Ashley, 2007) och att det föredras i lagstiftningen (6 kap. 57 § allmänna råd) verkar det

vara bra men även här kan det behöva vara mer än ett allmänt råd. Istället bör det skapas

föreskrifter om hur pumpningsanordningen ska se ut, vad personalen ska kontrollera för att

fiskarna inte ska skada sig och när personalen exempelvis ska kontrollera olika saker såsom

vattenkvalitén.

Efter omtumlande förlopp är det viktigt att fiskarna har möjlighet att återhämta sig i form av

vila innan nästa steg i slaktprocessen sker (Lines & Spence, 2014; Poli, 2009) men i de

svenska föreskrifterna står det ingenstans att fiskar ska ha möjlighet till återhämtning.

Tidsangivelser för respektive art kan även det behöva lagstiftas.

Slaktprocessen

Det skydd som odlade fiskar har vid själva slakttillfället är att de ska skonas från onödigt

obehag samt lidande (13 § djurskyddslagen; artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1099/2009). De

ska bedövas snabbt och får inte återfå medvetandet igen (30 § djurskyddsförordningen

1988:539) samt vara bedövade när de tappas på blod (14 § djurskyddslagen). Det saknas

alltså föreskrifter eller framtagna preciseringar, som till exempel DISA, kring hur slakten ska

gå till på bästa sätt ur djurskydds- eller välfärdssynpunkt för fisk. Personalen på odlingarna

ska förutom lagstiftningen kunna bedöma hur fiskarna mår genom observationer och det är

odlingsägarens ansvar att se till att personalen har den kompetens som krävs (2 kap 8-10 §

L15). Det kan dock vara en svår uppgift, både för den odlingsansvariga och personalen, att

veta hur de ska gå till väga och bedöma huruvida fiskarna lider eller inte, bara utifrån

lagstiftningen. Med tanke på det stora antalet fiskar på en liten yta kan det inte vara rimligt

för personalen att se alla individer. Av dessa anledningar kan fiskarnas djurskydd och välfärd

vid slakttillfället bedömas vara mycket kritiskt.

Ett exempel på att personalen har svårt att bedöma fiskars lidande kan anses ha visat sig vid

bedövningen, då främst vid koldioxidbedövningen som är en vanlig bedövningsmetod i

Sverige (Gräns et al., 2016; Seth et al., 2013) och i andra länder (van de Vis et al., 2003;

Robb et al., 2000, EFSA, 2009b).

Koldioxidbedövning

Innan koldioxidbedövningen börjar verka uppvisar fiskarna olika beteenden som tyder på

obehag, bland annat så simmar de runt i cirklar och försöker ta sig ur tanken (Gräns et al.,

2016). Det finns många studier som pekar på att koldioxidbedövning är inhuman och aversiv

för fiskar (Marx et al., 1997; Robb et al., 2000; Robb & Kestin 2002; van de Vis et al., 2003;

EFSA, 2004; EFSA, 2009b; Erikson 2011; Seth et al., 2013; Gräns et al., 2016) och i Norge

är koldioxidbedövning, liksom andra gaser som blockerar syreupptagningen, redan förbjuden

(4 kap. 14 § Forskrift 30. oktober 2006 nr. 1250 om slakterier og tilvirkingsanlegg for

akvakulturdyr). Human slakt innebär att de inte ska känna av smärta inom en sekund efter att

bedövningen börjat verka (Lines et al., 2003) och enligt 30 § djurskyddsförordningen

(1988:539) så ska bedövningen verka så att de blir medvetslösa snabbt. Men

koldioxidbedövning tar betydligt längre tid än en sekund och den räknas dessutom som en

långsam bedövningsmetod (Robb & Kestin, 2002). Det tar olika lång tid för olika arter att

bedövas, studier visar att det tog det 2-4 minuter för fjällröding att tappa sin jämvikt (Gräns et

al., 2016), 6 minuter för lax att sluta känna något, medan fiskarter såsom ål, som klarar av att

15

leva när det är syrefattigt bättre, har visat sig dröja 1.8 timmar att bedöva (Robb & Kestin,

2002). Olika vattentemperaturer påverkar också tiden för bedövningen att verka (Robb &

Kestin, 2002). Det här kan betraktas som att lagstiftningen systematiskt överträds. Dels för att

det tar så lång tid för fiskar att bli bedövade och för att det finns stöd ifrån ett stort antal

forskare som menar att metoden är inhuman.

Det finns även andra risker med bedövningsmetoden. En är att fiskarna tas ur behållaren för

att avlivas så fort de slutat röra på sig (Robb & Kestin, 2002; EFSA, 2009b) trots att det oftast

tar lite längre tid för dem att förlora medvetandet (Robb & Kestin, 2002). Det innebär att det

finns risk för att de känner av när de blir avblodade vilket bryter mot den svenska

lagstiftningen som fastslår att de ska vara bedövade innan avblodning (30 §

djurskyddsförordningen 1988:539). En annan risk med koldioxidbedövningen är att fiskarna

kan bli slemmiga vilket gör dem svårare att hantera (Marx et al., 1997) när de blir

strupskurna och eventuellt även rensade (EFSA, 2009b). Blir de inte strupskurna ordentligt så

finns det alltså en risk för att de vaknar upp igen i den fortsatta slaktprocessen vilket också

bryter mot den svenska lagstiftningen (30 § djurskyddsförordningen 1988:539). Även

Sverige, och andra länder, bör därför avskaffa koldioxidbedövning för fisk då metoden inte

förefalls leva upp till lagstiftningen och är inhuman.

Två andra vanliga bedövningsmetoder, elbedövning och slag mot huvudet (EFSA, 2009b)

som verkar snabbt (Robb & Kestin, 2002) innebär även de nackdelar men om de utförs på rätt

sätt kan de anses vara bättre alternativ än koldioxidbedövning eftersom båda metoderna

verkar snabbt.

Det är bra att det finns en svensk lagstiftning för odlad fisk, men den är eftersatt i jämförelse

med andra djurslag och det finns en del punkter som behöver förbättras. Underlag som kan

ligga till grund för en ny lagstiftning (artikel 27.1 i rådets förordning (EG) nr 1099/2009)

kommer förhoppningsvis snart att komma. Förhoppningsvis kommer den att definieras efter

olika fiskarter, att det finns praktiskt genomförbara instruktioner för hur hela slaktprocessen

ska gå till samt att bedövningsmetoderna ses över för att därefter förbättras eller avlägsnas.

Svensk lagstiftning för vildfångad fisk

Sammanfattningsvis omfattar den svenska lagstiftningen vildfångad fisk genom att vissa

fiskemetoder är förbjudna (2 kap. 6 § förordning 1994:1716), de ingår i en paragraf mot

djurplågeri (16 kap. 13 § brottsbalken 1962:700) och levande agn är förbjudet

(Jordbruksverket, 2011). I stort sett saknas det alltså regelverk för fisk som inte hålls av

människan och det saknas helt och hållet regelverk för hur vildfångad fisk ska avlivas. Den

bristande svenska lagstiftningen för vildfångad fisk kan betraktas som oacceptabel och en

mer omfattande lagstiftning som inkluderar vildfångad fisk borde stiftas. I jämförelse med

odlad fisk, som har en mer omfattande lagstiftning, men där det fortfarande saknas betydande

definitioner kring hur slakten ska gå till, så är den vildfångade fiskens djurskydd nästintill

obefintlig. Det är även anmärkningsvärt att vildfångade fiskar varken inkluderas i

djurskyddslagstiftningen eller i jaktlagstiftningen.

16

Fisket

Även fast vissa fiskemetoder är förbjudna att använda (2 kap. 6 § förordning 1994:1716) kan

de förbjudna fiskemetoderna orimligt anses vara ett tillräckligt skydd eftersom de tillåtna

fiskemetoderna påverkar fiskarna på olika sätt och enligt Mood (2012) så skadas och dör

många fiskar under hela fångstproceduren. Det är många olika slags tillåtna fiskeredskap som

används; flyttrål, bottentrål, fiskespön, långrev, drivgarn, snurregarn, ringnot med mera men

Håstein et al. (2005) menar att det inte går att avgöra vilken fiskemetod som plågar fiskarna

mest. Vid trålning så kan fiskar bli stressade och utmattade när de försöker simma ifrån nätet

(Mood, 2012) och laxfiskar är känsliga för att fångas med drivgarn vilket kan resultera i att

de avlider på grund av stress och utmattning (Borderías & Sánchez-Alonzo, 2011). Andra

risker vid fångsten är att de kan mosas av andra fiskar, speciellt vid trålning, simblåsan kan

brista när de tas upp från djupt vatten för snabbt, de trasslar in sig, fastnar på fel ställen och

när de tas upp med krokar (Mood, 2012) som ska tryckas in i huvudet (Esaiassen et al.,

2013), så skadas dem. I Sverige är det tillåtet att bärga fiskar med huggkrok (2 kap. 6 §

förordning 1994:1716) vilket kan tyckas vara tvetydigt eftersom det är stor skillnad från

odlad fisk, som ska lyftas för hand och hela fisken ska stödjas (3 kap. 14 § L15). Enligt

djurskyddslagstiftningen får ett djur i fångenskap inte heller överansträngas, agas eller drivas

på med redskap som lätt kan såra eller att djuret kan skadas på något sätt (5 §

djurskyddslagen). Därför kan det ifrågasättas varför det är tillåtet att vildfångade fiskar får

sitta fast på krokar och bärgas med huggkrok när det inte är tillåtet att skada fiskar i

fångenskap.

Ombord på båten

Beroende på vilken slags fiskemetod som använts kommer varierande mängder fisk upp

samtidigt på båten. Om trålar används kommer stora mängder upp på en gång, medan om det

fiskas med krok och lina så kommer fiskarna upp en och en. När de landat på båten är det

vanligt att de kyls ned snabbt (Borderías & Sánchez-Alonzo, 2011) eller så förvaras de i

luften utan is. Det vanligaste sättet för vildfångade fiskar att dö på är genom kvävning (Mood

& Brooke, 2010; Borderías & Sánchez-Alonzo, 2011) eller kvävning i kombination med

uttagning på levande fiskar (van de Vis & Kestin, 1996). Även här är det rimligt att anmärka

på hur olika samma slags djur kan behandlas då det skiljer sig avsevärt från odlad fisk i

Sverige där fiskar ska bedövas innan de avblodas (14 § djurskyddslagen).

Kvävning

Kvävning räknas som en billig och långsam avlivningsmetod och är globalt sett den

vanligaste (Robb & Kestin, 2002). Det är en väldigt aversiv och stressfull metod som går ut

på att fiskarnas gälar kollapsar en tid efter att de vistats på land vilket leder till att de kvävs

ihjäl (Robb & Kestin, 2002). Det tar olika lång tid för olika arter att dö genom kvävning.

Vissa arter, till exempel ål är anpassade för att kunna vistas en tid i luften eller i syrefattigt

vatten vilket gör att de kvävs mycket långsammare än arter som inte är det (Robb & Kestin,

2002). För arterna sill, torsk, rödspätta, vitling, sandskädda och tunga har det visat sig ta

mellan 65-250 minuter att kvävas ihjäl i luften (van de Vis & Kestin, 1996). Men det finns

även opublicerade uppgifter om att plattfiskar som fiskats upp med trål kan överleva i tio

timmar utan vatten (A Gräns, forskare på SLU, personligt meddelande, 24 Maj 2017) och

Håstein et al. (2005) påvisar att det kan ta upp till 24 timmar för vissa arter. Är det varmt i

17

luften så dör dock de allra flesta arter lite snabbare vilket troligtvis beror på att deras

ämnesomsättning och syreförbrukning ökar (Robb & Kestin, 2002).

Det är även vanligt att fisken placeras levande på is på båtarna. Anledningen till det är att det

är praktiskt att fiskarna kyls ned och bevaras på ett bra sätt samt att det är billigt att inte ha

samt behöva använda någon slaktanordning (se Lines & Spence, 2014). Köttkvalitén anses

även blir bättre (Robb & Kestin 2002; Seth et al., 2013) men det är viktigt att temperaturen

inte går upp över 8 °C för att färgen, utseendet och konsistensen kan ändras då (Borderías &

Sánchez-Alonzo, 2011). Enligt Roth et al. (2009) så bör flera studier gällande köttkvalitén på

fiskar som kyls ned levande utföras eftersom olika arter blir olika snabbt nedkylda. Det bör

även forskas på om fiskarna verkligen är i behov av att vara vid liv när de kyls ned för att

köttkvalitén ska vara bra eftersom snabb nedkylning innebär att fiskarna blir stressade

(Skjervold et al., 2001). Det är även tänkvärt ur ett etiskt perspektiv.

När fisk läggs på is blir de ganska snabbt orörliga (Lines & Spence, 2014) men det tar lång

tid för dem att tappa hjärnfunktionen, längre tid än om de kvävs i luften (Robb & Kestin,

2002). Hjärnfunktionen är reversibel så om de tappar hjärnfunktionen när det är kallt så kan

de få tillbaka den om det blir varmare igen (Robb & Kestin, 2002). Det verkar även som att

det är plågsammare för kallvattenlevande arter att placeras på is eller i isvatten eftersom det

tycks ta längre tid innan de dör. I en studie av Roth et al. (2009) så kunde arten piggvar, som

är en kallvattensfisk, återhämta sig igen efter att de blev nedkylda i -1 gradigt havsvatten

under 90 minuter, trots att deras inre temperatur bara var 1 grad och deras muskler blivit lika

stela som om de vore döda. Eftersom deras kroppar blir så stela så att det liknar likstelhet

(Roth et al., 2009) så kan de antas vara döda även fast de inte var det. Då är det självklart

svårt för personalen ombord att avgöra om de lever eller inte. Det är oklart hur aversivt is är

för fiskar (Robb & Kestin, 2002).

Urtagning

Urtagning sker på vildfångade fiskar (Robb & Kestin, 2012; Borderías & Sánchez-Alonzo,

2011) som är stora till medelstora (Borderías & Sánchez-Alonzo, 2011). Det innebär att deras

inälvor tas ut när fiskarna fortfarande är levande utan någon bedövning (Robb & Kestin,

2012). Det vanligaste är att det sker för hand med en kniv, men om det är ett stort fartyg

används maskiner (Borderías & Sánchez-Alonzo, 2011). Om maskiner används så suger den

ut inälvorna från fisken genom munnen och sköljer även rent efteråt (Borderías & Sánchez-

Alonzo, 2011). Beroende på vilken art det är så tas olika delar av organen ut, hos torsk tas allt

ut, inklusive hjärtat (Robb & Kestin, 2002). Efter urtagningen så dröjde det, beroende på

urtagningsmetod och art, 20-40 minuter innan de dog av blodförlust och kvävning

kombinerat (se Robb & Kestin, 2012). I en annan studie av van de Vis & Kestin (1996) tog

det mellan 25-65 minuter för fiskarna att inte känna något längre. Eftersom det är en

internationellt vanlig metod att avliva vildfångad fisk på så antas köttkvalitén vara ok (Robb

& Kestin, 2012).

Domar och framtiden

Med tanke på hur plågsamt kvävning och levande urtagning är för fiskar samt för att det tar

lång tid innan de avlider så kan det behöva upprättas ett rättsligt skydd även för vildfångad

fisk som inkluderar att de ska bedövas innan avlivning. Rent praktiskt säger man att djur som

hålls av människan slaktas och att vilda djur jagas och dödas utan bedövning. Trots detta vore

18

det rimligt att använda slaktmetoder med bedövning för vildfångad fisk. Det är ofta stora

mängder fisk som landas och de lider långa stunder på däck innan de slutligen dör. För andra

vilda djurslag finns det framtagna jaktmetoder och regler som är anpassade för att skydda

djuren och vi bör göra detsamma för vildfångad fisk, då med bedövningsanordning med

avlivning efteråt. Även skonsammare fiskemetoder bör tas fram.

Metoderna från fångst till att de avlider skulle kunna anses vara djurplågeri. Några fällande

domar med vildfångad fisk förekom mellan 1907 och 1920 (Striwing, 1987) och mellan

1920-1925 så dömdes en fiskhandlare för djurplågeri mot en fisk (Cserhalmi, 2004). I

modern tid så har dock inte djurplågeri mot vildfångad fisk gått till domstol (Striwing, 1987).

Eftersom fiske är utbrett i hela världen och har använts länge så kan det antas vara svårt att få

människor att lättvindigt anta en lagstiftning med djurskydd för vildfångade fiskar. Men med

tanke på hur hela fiskeprocessen går till så kan fiskarna anses vara i behov av ett rättsligt

skydd. För att skapa ett djurskydd och göra det så bra som möjligt för vildfångad fisk behöver

vi forska på och lagstifta vilka fiskemetoder som är lämpligast beroende på art, hur vi kan

minska bifångster, vara innovativa och ta fram skonsamma fiskemetoder, reglera hur lång tid

de får sitta fast i olika fiskeredskap, hur fiskar ska hanteras samt ha en slaktanordning som

ska användas ombord på båtarna. Det behövs även kontroller ombord på båtarna som ser till

att lagstiftningen följs.

Vi kan dock anta att vi måste ha tålamod och inse att det inte kommer att vända på en gång.

Det är normaliserat hur vi behandlar fiskar och de liknar inte oss människor med ljud och

miner (Poli, 2009). I en rapport som jordbruksverket ombett SCAW (Swedish Centre of

Animal Welfare) att ta fram så ha de dragit slutsatsen att fiskar kan känna smärta samt att vi

därför behöver behandla dem därefter (SCAW, 2011). I rapporten finns även motsägande

uppgifter men SCAW har ändå dragit den slutsatsen (SCAW, 2011). Även jordbruksverket

har tagit del av rapporten och utgått från den, och även annan information, och gjort yttrandet

att förbjuda levande agn (Jordbruksverket, 2011). En rapport från Eurogroup for animals

visade dessutom att 79% av tillfrågade personer runt om i Europa tycker att fisk borde

skyddas på samma sätt som andra lantbruksdjur (Eurogroup, 2018). Av den här anledningen

är det troligt att det kommer komma en lagstiftning för vildfångad fisk så småningom då det

verkar bli alltmer övertygande att fiskar kan känna smärta, frågan är bara när. Det här arbetet

kan på så sätt hjälpa till att belysa viss problematik inom ämnet.

Märkningar

Varken den odlade märkningen ASC eller den vildfångade märkningen MSC har några

standarder berörande djurskydd för fiskar vid avlivning. Båda är snarare två miljömärkningar.

För att kunna utveckla märkningarna är ett förslag att lägga till standarder inom dessa

märkningar som innebär ett ökat djurskydd för fiskar, och sedan marknadsföra det. Ett annat

alternativ är att en helt ny märkning tas fram som endast är inriktad på djurskydd, som är till

för både för odlad och vildfångad fisk. Det vore ett enkelt sätt att marknadsföra sig på och det

blir lättare för konsumenter att veta vad de köper.

Eftersom KRAV anger att de arbetar för en hög djuromsorg (KRAV, 2018) så kan gemene

man anta de har striktare standarder än lagstiftningen för alla arter, även vid slakt. Så är alltså

inte fallet för odlad fisk då det inte finns inga ytterligare regler som berör slakten. Det är dock

19

möjligt att det finns striktare regler inom KRAV om ett annat land nationellt sett har striktare

regler än Sverige. Naturligtvis kan vissa odlingar ha striktare regler än lagstiftningen också,

men det är inget konsumenter ska utgå från när produkterna inhandlas. För att garantera att

fisk har ett bättre djurskydd vid slutskedet i livet så bör KRAV arbeta med de här frågorna i

framtiden. Förslagsvis kan de skriva ut vad som är bättre än den svenska

djurskyddslagstiftningen för varje art, för att konsumenter lättare ska veta vad de vad stöttar

och vad de betalar för när de inhandlar KRAV-märkta varor. Konsumenten får då lättare att

handla utifrån de preferenser de anser är viktiga.

När det gäller vildfångad fisk så har KRAV tre djurskyddsregler som är striktare än den

svenska lagstiftningen. Den ena är att fiskar inte får sitta på garnet eller kroken längre än 24

timmar (17.4.4, KRAV 2018). Det kan anses vara bra att det finns en regel som säger att de

inte får sitta längre tid än så. I praktiken förekommer det nämligen att fiskar blir sittande på

krokar timmar eller dagar innan de landas på båten (Mood, 2012). Frågan är dock om 24

timmar är tillräckligt ofta för fiskarnas välfärd. När de sitter fast i olika redskap en längre tid

finns det risk att de skadas av andra djur såsom säl, bläckfiskar, krabbor eller andra fiskar

(Esaiassen et al., 2013). De kan även trassla in sig och fastna på fel ställen och när de tas upp

med krokar (Mood, 2012) och därför bör de dras upp så fort som möjligt när fiskaren ser att

de har fisk på kroken.

Den andra regeln, att ryssjor ska tas upp minst två gånger i veckan (17.4.5, KRAV, 2018)

innebär också risk för att fiskarna blir attackerade av djur utanför ryssjorna och skadas

(Esaiassen et al., 2013). Att ryssjorna ska ha åldringsmaska och åldringspanel (17.4.7,

KRAV, 2018) kan anses som väldigt positivt. Det borde ingå i all den fiskeutrustning som det

kan användas i för att motverka att vattenlevande djur fastnar med förödande

slutkonsekvenser som följd.

KRAVs sista djurskyddsregel för vildfångad fisk, som handlar om att fartyg längre än 24

meter ska ha möjlighet att använda en bedövningsmetod (17.4.11, KRAV, 2018) är i grunden

bra men kan med nuvarande tillägg om undantag befaras verkningslös. Tillägget innebär att

om fartygsinnehavaren kan ge en orsak till varför en bedövningsmetod inte kan tas ombord,

eller varför det inte är möjligt att göra en plan för när en bedövningsmetod kan tas i drift

(17.4.11, KRAV, 2018), så går det, i princip, att undslippa att följa regeln om

bedövningsutrustning. Försök att kontakta KRAV vid flertalet tillfällen har gjorts för att få

veta hur många båtar som är över 24 meter och använder sig av bedövningsanordningar samt

hur många av dem som har bedövningsanordning ombord. Även för att ta reda på exempel på

anledningar till att båtar över 24 meter inte behöver ta bedövningsanordning ombord. I

nuläget har inga dock svar presenterats. Hypotetiskt sett skulle det kunna innebära att ingen

båt har någon bedövningsutrustning ombord.

Fördelarna med att bedöva och avliva fiskar på båten är att det kan bli bättre fiskvälfärd,

bättre fiskkvalitet när fiskarna rensas ur snabbare, hanteringen av fiskarna blir lättare när de

inte rör sig vid rensning och avblodning vilket också ökar säkerheten för fiskebesättningen

(Lambooji et al., 2012). Nackdelen är att det blir dyrare att bedöva fiskar ombord då

bedövningsutrustning behövs till skillnad från att exempelvis kväva dem. Förhoppningsvis

kommer det att forskas mer på bedövningsutrustning i framtiden och att det börjar tillämpas

mer i takt med att vi börjar accepterar fisk på samma sätt som andra djurslag.

20

Avslutning

Syftet med arbetet är att lyfta ämnet och ge en översiktlig sammanställning av hur det

svenska djurskyddet ser ut vid avlivning för odlad respektive vildfångad fisk. Genom att

uppmärksamma ämnet så kan takten för utvecklingen av fiskarnas djurskydd och välfärd ökas

samt tillämpas. Konsumenters intresse för fiskarnas djurskydd och välfärd är av yttersta vikt

för att öka forskningens takt och utsträckning, att lagstiftningen kompletteras samt att

märkningsföretag utvecklar och marknadsför djurskyddsmässigt bättre märkningar.

Slutsats

Den enda likheten mellan odlad och vildfångad fisk i den svenska lagstiftningen vid

avlivning är en paragraf, ”Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom

misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för

lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år ” (16 kap. 13 §

brottsbalken (1962:700).

Resterande är olikheter. Vildfångad fisk har en paragraf som förbjuder vissa fiskemetoder (2

kap. 6 § förordning 1994:1716) samt ett yttrande som innebär att det är otillåtet att fiska med

levande bete (Jordbruksverket, 2011). Utöver det finns ingen lagstiftning som innebär något

djurskydd för vildfångad fisk. I Sverige ingår odlad fisk även i en paragraf i EU-

förordningen, i djurskyddslagstiftningen inklusive föreskrifter inför slakten. Föreskrifter hur

själva slakten ska gå till saknas helt och hållet. Hela lagstiftningen bedöms vara i behov av att

ses över och utvecklas på vissa plan.

Märkningarna ASC och MSC innebär inga ytterligare djurskyddsregler vid avlivning av fisk.

För odlad fisk har KRAV inga ytterligare regler än den svenska djurskyddslagstiftningen,

undantag finns om ett annat land, som får använda sig av KRAVs märkning, har striktare

regler än vad den svenska lagstiftningen kräver. För vildfångad fisk har KRAV tre

djurskyddsregler från fångst till avlivning. Att fartyg som är längre än 24 meter ska ha

möjlighet att använda en bedövningsmetod på båtar (17.4.11, KRAV, 2018), att ryssjor ska

tas upp minst två gånger i veckan (17.4.5, KRAV, 2018) och att fiskar inte får sitta i

garnet/på kroken längre än 24 timmar (17.4.4. KRAV 2018).

21

Populärvetenskaplig sammanfattning

Fisk är eftersatt djurskyddsmässigt i jämförelse med andra arter, både när det gäller

lagstiftning och märkningar. För andra arter finns det instruktioner för hur slakten ska gå till

så optimalt som möjligt, exempelvis guiden DISA som handlar om djurvälfärd i samband

med slakt, medan det saknas för odlad fisk. Även för vildfångad fisk saknas det inte bara

instruktioner utan även lagstiftning för hur fiskarna ska avlivas ombord på båten. Det

resulterar i att de oftast kvävs till döds vilket kan ta upp till 24 timmar beroende på art,

antingen i luften alternativt på is, eller så rensas de ur levande varpå de avlider genom

kvävning. Olika fiskemetoder påverkar också fiskarna på olika sätt. Det finns även stora

risker att de skadas, stressas, blir attackerade av andra djur, att simblåsan går sönder på väg

upp från djupt vatten för snabbt, att de mosas, blir utmattade, intrasslade etcetera. Den enda

lagstiftning som finns för vildfångad fisk är en paragraf mot djurplågeri, att vissa

fiskemetoder är förbjudna samt ett yttrande att levande agn är förbjudet. Det är tydligt att den

lagstiftning som finns idag inte räcker till för att skydda de vilda fiskarna med tanke på hur

fiskeprocessen och hanteringen går till.

Den enda lagstiftning som omfattar både odlad och vildfångad fisk är paragrafen mot

djurplågeri. Resterande är olikheter. Odlad fisk hålls av människan och av den anledningen

ingår de även i en paragraf i EU-lagstiftningen och i den svenska djurskyddslagstiftningen.

Deras djurskydd är alltså mer omfattande än de vildfångade fiskarnas. Inför slakt fastar

fiskarna en till fem dagar varpå de samlas ihop, transporteras och de ska bedövas snabbt

innan de avlivas genom avblodning och de får inte återfå sitt medvetande igen. Trots detta är

en av de vanligaste bedövningsmetoderna i Sverige en metod som verkar långsamt,

koldioxidbedövning. Human bedövning ska verka inom en sekund men med

koldioxidbedövning kan det dröja mellan ett par minuter till 1.8 timmar beroende på art.

Koldioxidbedövning anses dessutom av många forskare vara väldigt aversiv och inhuman.

Fiskarna som bedövas med denna riskerar att avblodas fastän de är vid medvetande då de kan

antas vara omedvetna fast de i själva verket bara är orörliga. Det finns även risk att de vaknar

upp igen under slaktprocessen eftersom de blir slemmiga av koldioxidbedövningen och då

riskerar att bli strupskura fel. Det finns andra bedövningsmetoder än koldioxidbedövning som

verkar snabbare, men som är i behov av att förfinas. För att de odlade fiskarnas djurskydd ska

bli bättre behövs mer omfattande föreskrifter för hela slaktprocessen.

Det finns även olika märkningar som fiskprodukter kan bära och arbetet har undersökt om de

innebär några ytterligare djurskyddsregler vid avlivning. ASC, en märkning för odlad fisk,

och MSC, en märkning för vildfångad fisk, innefattar inga ytterligare djurskyddsregler vid

avlivning. KRAV, som är en märkning för både odlad och vildfångad fisk, har inga striktare

regler för odlad fisk än den svenska lagstiftningen, med undantag från om det finns striktare

nationella regler i något annat land där märkningen får användas. KRAV har däremot tre

djurskyddsregler för vildfångad fisk från fångst till avlivning. Att fiskar inte får sitta på

garnet eller kroken längre än 24 timmar, att ryssjor ska tas upp minst två gånger i veckan och

att fartyg som är längre än 24 meter ska ha möjlighet att använda en bedövningsmetod på

båtar.

22

Tack!

Jag vill tacka min handledare Albin Gräns som har varit snabb att återkoppla till mig när jag

behövt stöttning samt bistått med bra tips och information. Jag vill även tacka Oscar

Wahlström som har stöttat mig under arbetets gång.

23

Referenslista:

Arends, R. J., Mancera, J. M., Munoz, J. L., Bonga, S. E. W. & Flik G. 1999. The stress

response of the gilthead sea bream (Sparus aurata L.) to air exposure and confinement. J.

Endocrinol. 163, 149–157.

ASC Standards. 2017. http://www.asc-aqua.org/index.cfm?act=tekst.item&iid=625&lng=1,

använd 2017-12-19.

ASC. 2014. ASC Standard Setting Procedure. DC Utrecht, Nederländerna.

Ashley P. J. 2007. Current issues in aquaculture. Applied Animal Behaviour Scinece. 104, 3-

4, 199-235.

Borderías A. J. & Sánchez-Alonzo I. 2011. First processing steps and the quality of wild and

farmed fish. Journal Food Science. 76, 1, R1-R5.

Brottsbalk (SFS 1962:700).

Bruno E. 2014. Rapport: Miljöanpassat vattenbruk i Sverige. En näring med stor potential.

Naturskyddsföreningen.

Cserhalmi N. 2004. Djuromsorg och djurmisshandel 1860-1925. Sid. 340. Hedemora,

Gidlunds förlag.

Djurskyddsförordningen (1988:539).

Djurskyddslagen (1988:534).

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2006:8) om odling av fisk, saknr L15.

EFSA. 2004. Opinion of the scientific panel of animal health and welfare on a request from

the commission related to welfare aspects of the main systems of stunning and killing the

main commercial species of animals. 45, 1-29.

EFSA. 2009. General approach to fish and the concept of sentience in fish. Scientific opinion

of the panel on animal health and welfare. 954, 1-27.

EFSA. 2009b. Species-specific welfare aspects of the main systems of stunning and killing of

farmed fish: rainbow trout. Scientific opinion of the panel on animal health and welfare.

1013, 1-55.

Erikson U. 2011. Assessment of different stunning methods and recovery of farmed Atlantic

salmon (Salmo salar): isoeugenol, nitrogen and three levels of carbon dioxide. Animal

welfare. 20, 3, 365-375.

Esaiassen M., Akse L. & Joensen. 2013. Development of a catch-damage.index to assess the

quality of cod at landing. Food Control. 29, 231-235.

Eurogroup for animals. 2018. Looking beneath the surface: Fish welfare in European

aquaculture. Bryssel.

FAO. 2013. FAO Statistical yearbook 2013 - world food and agriculture. Rom.

24

FAO. 2016. The state of world fisheries and aquaculture, contributing to food security and

nutrition for all. Rom.

Forskrift 30. oktober 2006 nr. 1250 om slakterier og tilvirkingsanlegg for akvakulturdyr.

Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

Gräns A., Niklasson L., Sandblom E., Sundell K., Algers B., Berg C., Lundh T., Axelsson

M., Sundh. & Kiessling A. 2016. Stunning fish with CO2 or electricity: contradictory results

on behavioural and physiological stress responses. Animal. 10, 2, 294-301.

Håstein, T., Scarfe A. D. & Lund V. L. 2005. Science-based assessment of welfare: aquatic

animals. Revue Scientifique Et Technique-Office International Des Epizooties. 24, 2, 529-

547.

Jordbruksverket- Avdelningen för djurskydd och hälsa. 2011-10-14. Angående användning

av fisk som levande agn. Yttrande. Dnr 31-10510/11.

Kommissionens förordning (EG) nr 710/2009 av den 5 augusti 2009 om ändring av

förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr

834/2007 när det gäller fastställande av närmare bestämmelser för ekologisk produktion av

vattenbruksdjur och alger.

Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om

tillämpningsföreskrifterna för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion

och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och

kontroll.

KRAV. 2017. http://www.krav.se/fiske, använd 2017-04-14.

Lambooji E., Digre H., Reimert H. G. M., Aursand I. G., Grimsmo L. & van de Vis J. W.

2012. Effects of on-board storage and electrical stunning of wild cod (Gadus morhua) and

haddock (Melanogrammus aeglefinus) on brain and heart activity. Fisheries Research. 127-

128, 1-8.

Lines J. A., Robb D. H, Kestin S. C., Crook S. C. & Benson T. 2003. Electric stunning: A

humane slaughter method for trout. Aquacultural Engineering, 28, 3-4, 141-154.

Lines J. A. & Spence J. 2012. Safeguarding the welfare of farmed fish at harvest. Fish

Physiology and Biochemistry. 38, 1, 153-162.

Lines, J. & Spence, J. 2014. Humane harvesting and slaughter of farmed fish. Revue

Scientifique Et Technique (International Office of Epizootics). 33, 1, 255-264.

Marx H., Brunner B., Weinzierl W., Hoffmann R. & Stolle A. 1997. Methods of stunning

freshwater fish: impact on meat quality and aspects of animal welfare. Zeitschrift Fur

Lebensmittel-Untersuchung Und-Forschung. 204, 282–286.

Mood A. 2012. Humane capture and slaughter of commercially caught wild fish: An

emerging issue. Animal Welfare. 21, 166-167.

Mood A. & Brooke P. 2010. Estimating the number of fish caught in global fishing each

year. Fishcount. 1-18.

25

Mood A. & Brooke P. 2012. Estimating the number of farmed fish killed in global

aquaculture each year. Fishcount. 1-40.

MSC 2014. MSC Fisheries Standard and Guidance v2.0 (Extracted from Annexes SA, SB,

SC and SD of the Fisheries Certification Requirements v2.0). London, United Kingdom.

MSC fiskemetoder. 2017. https://www.msc.org/healthy-oceans/sustainable-fishing/fishing-

methods-and-gear-types/, använd 2017-05-09.

Poli B. M. 2009. Farmed fish welfare-suffering assessment and impact on product quality.

Italian Journal of Animal Science. 8, 1, 139-160.

Regler för KRAV-certifierad produktion utgåva 2018. Växjö: Grafiska punkten.

Regler för KRAV-certifierad produktion utgåva 2019-20. Växjö: Grafiska punkten.

Robb D. H. F. & Kestin, S. C. 2002. Methods used to kill fish: Field observations and

literature reviewed. Animal Welfare. 11, 3, 269-282

Robb, D., Wotton, S., Mckinstry, J., Sørensen, N. & Kestin, S. 2000. Commercial slaughter

methods used on Atlantic salmon: Determination of the onset of brain failure by

electroencephalography. Veterinary Record. 147, 11, 298-303.

Roth B., Imsland A. K. & Foss A. 2009. Live chilling of turbot and subsequent effect on

behaviour, muscle stiffness, muscle quality, blood gases and chemistry. Animal Welfare. 18,

33–41.

Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid

tidpunkten för avlivning.

Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och

märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91.

SCAW. 2011. Jalmlöv M., Stéen M., Röcklinsberg. Kan fiskar känna smärta och/eller

uppleva lidande. Uppsala.

SCB. Statistiska centralbyrån. 2015. Vattenbruk 2015.

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2010:2) om transport av

levande djur, saknr L5.

Striwing H. 1987. Djurplågeri – en studie i lagstiftning och rättsfall. Sid 155-159. Stockholm,

Norstedts förlag.

Seth H, Axelsson M, Sundh H, Sundell, Kiessling A, & Sandblom E. 2013. Physiological

responses and welfare implications of rapid hypothermia and immobilisation with high levels

of CO2 at two temperatures in Arctic char (Salvelinus alpinus). Aquaculture, 402-403, 146-

151.

Skjervold P. O., Fjæra S. O., Østby P. B. & Einen O. 2001. Live-chilling and crowding stress

before slaughter of Atlantic salmon (Salmo salar). Aquaculture. 192, 2-4, 265-280.

van de Vis J. W. & Kestin S. C. 1996. Killing of fishes: literature study and practice-

observations (field research). Report number C 037/96 1996 RIVO DLO.

26

van de Vis H., Kestin S., Robb D., Oehlenschläger J., Lambooji B., Münkner W., Kuhlmann

H., Kloosterboer K., Tejada M. Huidobro A., Otterå H., Roth B., Sørensen N. K., Akse L.,

Byrne H. & Nesvadba P. 2003. Is humane slaughter of fish possible for industry?.

Aquaculture Research. 34, 3, 211-220.

van de Vis J. W., Poelman M., Lambooji E., Bégout M.-L. & Pilarczyk M. 2012. Fish

welfare assurance system: initial steps to set up an effective tool to safeguard and monitor

farmed fish welfare at a company level. 38, 243-257.

Wahlström, D. 2018. (Fotografi).

Webster A. 2001. Farm Animal Welfare: The Five Freedoms and the Free Market. The

Veterinary Journal. 161,3, 229-237.

WWF. 2015. http://www.wwf.se/wwfs-arbete/hav-och-fiske/wwfs-fiskguide/miljomarkning-

av-fiske/1133529-miljomarkning-av-fiske, använd 2017-12-20.

WWF fiskeguide. http://fiskguiden.wwf.se/, använd 2017-12-20.

DISTRIBUTION:

Sveriges lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences

Fakulteten för veterinärmedicin och Faculty of Veterinary Medicine and Animal

husdjursvetenskap Science

Institutionen för husdjurens miljö och hälsa Department of Animal Environment and Health

Box 234 P.O.B. 234

532 23 Skara SE-532 23 Skara, Sweden

Tel 0511-67 000 Phone: +46 (0)511-67 000

E-post: hmh@slu.se E-mail: hmh@slu.se

www.slu.se/husdjurmiljohalsa www.slu.se/animalenvironmenthealth

Vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa finns tre publikationsserier:

Avhandlingar: Här publiceras masters- och licentiatavhandlingar

Rapporter: Här publiceras olika typer av vetenskapliga rapporter från institutionen.

Studentarbeten: Här publiceras olika typer av studentarbeten, bl.a. examensarbeten,

vanligtvis omfattande 7,5-30 hp. Studentarbeten ingår som en obligatorisk del i olika

program och syftar till att under handledning ge den studerande träning i att självständigt

och på ett vetenskapligt sätt lösa en uppgift. Arbetenas innehåll, resultat och slutsatser

bör således bedömas mot denna bakgrund.

Vill du veta mer om institutionens publikationer kan du hitta det här:

www.slu.se/husdjurmiljohalsa