HOT MOT HUNDSTALLET STOPPADE ÖPPET HUS ... 3 OKTOBER 2017 SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGENS...

NR 3 OKTOBER 2017 SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGENS MEDLEMSBLAD

HOT MOT HUNDSTALLET STOPPADE ÖPPET HUS

ANOUK & OLIVER I NYA HEM

gal

AGRIAPROMENADENblev en succé !

Anette från doggy walker till ekonomiansvarig

VALPEN HERO överlevde tack vare er!Här får RÄDDA HUNDAR respekt

PIGGA

Du kan stödja oss direkt genom att swisha en gåva!Vårt allmänna Swish-nummer är: 123 90 05 570Vårt Swish-nummer specifikt för Skåne är: 123 54 55 845


HOT STOPPADE ÖPPET HUSHöstens årliga Öppet Hus på Hundstallet fick tyvärr ställas in på grund av hot. Verksamhetschef Margite Guséus Nordenstam förklarar bakgrunden.

Öppet hus blev inställt i år, varför?– Polis och Länsstyrelsen gjorde ett stort tillslag i juni månad på grund av vanvård, och hundarna blev som alltid förflyttade till Hundstallet. Ägaren tog under knivhot tillbaka en hund under juli. När ägarna sedan blev varse att de inte skulle få tillbaka de andra hundarna, utan beslut togs att Hundstallet skulle få omplacera hundarna till nya ägare, började hot komma via telefon och brev. Bland annat handlade hoten om att förstöra på Öppet Hus, och därför tog vi beslutet att ställa in. Säkerheten för besökare, personal och hundarna går före allt annat. Hur har ni påverkats av den här hotbilden?– Vi har blivit tvungna att kalla in mer personal då ingen får promenera ensam utan alla måste gå i grupp i Judarnskogen, vi haft kameraövervakning dygnet runt med därmed ökade säkerhetskostnader, och många har känt stort obehag och rädsla. Hur blir det framöver, kan vi se fram emot en julmarknad?– Vi hoppas verkligen att vi kommer kunna ta emot besökare på vår årliga julmarknad, men de närmaste månaderna får utvisa hur det blir. Vi månar om alla besökare, personal och hundar och vid minsta misstanke ställer vi hellre in. Våra årliga Öppet Hus är väldigt viktiga för oss då det är då vi öppnar vår fastighet, och kan komma i kontakt med intressenter, medlemmar och givare. Att få träffa våra vänner personligen är oerhört viktigt och det var en enorm sorg för oss när vi blev tvungna att ställa in.

När Hero kom till Hundstallet och blev akut intagen på djursjukhuset Albano gjorde vi ett upprop för att få hjälp med sjukvårdskostnaderna.Gensvaret blev större än vi hade kunnat ana! Tillsammans bidrog ni med 356 245 kronor. Pengar som gör att även andra hundar kan få mycket välbehövlig vård. Många hundar som kommer in till Hundstallet behöver omedelbar vård, men det är inte alla hundar vi kan berätta om, av olika skäl. Dessa hundar har fått hjälp av er, och vi är oerhört tacksamma för att ni finns!

Tack för all hjälp!

HUNDSTALLETS FYRA FRÄMSTA SPONSORER ÄR:

...OCH VI HAR ÖVER 30.000 FÖLJARE PÅ INSTAGRAM.

ÖVER 148.000 PERSONER GILLAR HUNDSTALLET PÅ

FACEBOOK...

SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGENS MEDLEMSBLAD NR 3 OKTOBER 2017

Att leva under hot och erfara hatSom personal på en djurrättsorganisation är vi vana vid att bli hotade. Vän av ordning undrar genast – varför då?Vi är vana att ta emot hot av frustrerade och ilskna hundägare som samhället gripit in mot, för att de inte kan sköta sin hund. För många av dessa är det en stor kränkning att få detta besked av ett samhälle som man redan hatar. Men hur kan då Hundstallet bli hotat av dessa människor – är det Hundstallet som tagit hunden? Som tagit beslutet? Är Hundstallet samhället?Nej, Hundstallet stallar endast hundarna, på uppdrag av polisen, och sköter de omhändertagna hundarna under utredningstiden som Länsstyrelsen och Polismyndigheten behöver för att avgöra om hundägaren ska få tillbaka sin hund eller ej.Och får då hundägaren till slut besked att de inte får tillbaka sin hund, så kan det brista ordentligt för ägaren och man tar till hot, kränkningar, inbrott, ”hundnappning” och till och med misshandel.Ofta är det människor som redan använder sig av sådana metoder och som inte vet något annat sätt att reagera på! Hatet mot samhället överbryggar allt annat.

Som ideell förening är det förödande att leva under dessa hot eftersom vi måste lägga om hela vårt arbete med hundarna, med personalen, med volontärerna, med medlemmarna, och med givarna. Vi måste vara extra försiktiga på våra promenader, vid våra telefonsamtal samt vid våra kontakter med allmänheten. Vi tänker i alla sammanhang – är Du vår vän eller är just Du vår fiende? Vi lägger ner oerhörda summor på säkerhet för personalen och hundarna samt krishantering för personalen och det måste vi göra. Men när kan vi andas ut? När kan vi ta en ensam promenad i skogen och ägna hela vår uppmärksamhet mot den specifika hunden och utan att behöva se oss om över axeln, om man är förföljd eller känna rädsla för att vara ensam med en hund under utredning, i skogen?

Hundstallet har en fantastisk personal som är hängiven sitt uppdrag och som inte vill något annat än att de hundar som sitter på Hundstallet ska få en trygg och bra vistelse hos oss under utredningstiden. Beslutet som sedan följer har Hundstallet inget att göra med, utan det är ännu en gång vårt samhälle, en statlig myndighet, som meddelar hundägaren att hunden antingen ska få komma tillbaka eller få en ny ägare som bättre kan ta hand om hunden.

Tyvärr tar inte hotet slut där för Hundstallets del, för nu följer hatet mot samhället, oss och alla som jobbar för hundarna. Och vi får fortsätta leva med både hot och hat!

Och det enda vi gör är att sköta, vårda, älska och omplacera hundar!

Margite Nordenstamverksamhetschef

Hundstallsnytt utkommer med 4 nummer per år. Mottagare är alla medlemmar i Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen.

Kommunikationsansvarig: Åsa Ragnarsson

Redaktör: Karin Wallén Form: Claes Berggren

Tryck och distribution: Bomas tryck, Stockholm

Kontakt: [email protected]

Vid adressändring: Anna Chowdhury medlems- och givaransvarig [email protected]

Vår verksamhet kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll.

STYRELSE 2017Ulf Uddman, ordförande 070-752 36 30, [email protected]

Pekka Olson, vice ordförande [email protected]

Ylva Thunqvist, ledamot [email protected]

Maria Pettersson, ledamot/sekreterare [email protected]

Åsa Ragnarsson, ledamot [email protected]

Catherine Seton, ledamot [email protected]

Charlie Lejdbrandt, suppleant [email protected]

Susanne Lindh, suppleant [email protected]

Milena Bergquist, suppleant [email protected]

Jane Avena, valberedning sammankallande, [email protected]

Annika Havas, intern revisor

Monica Hedberg, extern revisor

Margite Nordenstam, verksamhetschef [email protected]

VÅRA TELEFON- OCH RECEPTIONSTIDER Se www.hundstallet.se - Kontakt - för aktuella tider.

Telefon: 08-20 38 48

Mejl: [email protected]

Adress: Åkeshovs Gårdsväg 10 168 38 Bromma

Webbplats: www.hundstallet.se

Facebook & Instagram: www.facebook.com/Hundstallet www.instagram.com/Hundstallet


Det började som en vanlig söndags- promenad i skogen för paret ut-anför Stocholm, tills de gjorde en upptäckt de sent ska glömma. Först trodde de att det var en påse som låg där under träden. Men när de gick närmare såg de vad det var. En valp. En livlös liten huskyvalp.

De tog den till polisen, som sa åt dem att kontakta Hundstallet för att få hjälp med hunden.

– När han kom in var han mer död än levande. Jag körde direkt ut till djursjuk-huset Albano och ringde dem när jag var på väg. Jag sa att jag inte visste om han skulle vara vid liv när jag kom fram, säger Ellinor Krogh, hundskötare på Hundstallet.

Han hängde slappt när hon höll honom i famnen, rosslade när han andades och orkade inte öppna ögonen. Både ur ögonen och ur nosen rann gul gegga. Kroppen var full av infektioner. Ett helt team mötte henne vid djursjukhuset och tog genast in valpen för vård.

– Jag sa att de skulle göra precis allt de kunde för att rädda honom. Jag kände att det måste gå. Och

jag visste att vi skulle kunna få tag på människor som ville hjälpa till ekonomiskt. För det här skulle förstås kosta mycket pengar, säger Ellinor, som där och då bestäm-de att den lilla valpen skulle heta Hero.

Hero blev rakad längs svans och rumpa, där fluglarver gjort sig ett bo. Förmodligen hade han legat i skogen i minst ett par dagar. Han var enormt uttorkad och skulle

förmodligen inte ha överlevt mer än ett halvt dygn till i skogen.

Men efter omvårdnad och dropp på Albano kun-de han sitta upp.

– Det var ett stort framsteg att han kunde sitta upp, men veterinärerna var fortfarande inte säkra på om han skulle klara sig. Han kunde fortfarande inte äta. Men han fick mycket dropp, mediciner och anti-biotika för att klara de där dagarna, säger Ellinor.

Efter fem dagar på djursjukhuset hade han blivit så pass pigg att han kunde checka ut och fortsätta vårdas i ett hem. Då ringde det hemma hos jourfa-miljen Almgren-Borg i Täby.

Han hittades av en slump, mer död än levande. Hur och varför någon dumpat en huskyvalp mitt i skogen vet

ingen, men tack vare omedelbar hjälp och stöd av Hundstallets givare, har Hero fått chansen till ett nytt liv.

text och bild: Karin Wallén

ÖVERLEVAREN

Foto: Ellinor Krogh

>>

Svag och orkeslös– Plötsligt står jag på Albano och tar emot den här lilla valpen. Som egentligen inte är min, men som behöver omvårdnad direkt. Det var ungefär som att komma hem med sitt första barn. Känslan var bara – shit, vad hände?

Lisa Almgren ler och tittar ner på Hero som so-ver under matsalsbordet. Han tvärslocknar ibland, så som valpar gör. Men när han är vaken är det full rulle. Numera.

För några veckor sedan var det annorlunda. De första dagarna efter sjukhusvistelsen orkade han inte gå mer än ett par meter i taget. Han var orkeslös. De små muskler han fått hade hunnit förtvina under ensamheten i skogen. Förmodligen var han inte mer än åtta veckor när han hittades, och när han kom till sitt jourhem gick de rakt in i rollen som extra-föräldrar.

– Vi matade honom med händerna. Det var inte många tuggor som han klarade själv, så vi stoppade i honom några kulor flera gånger om dagen. Jag tänk-te att nu måste han bara lägga på sig lite och bli star-kare. Han var så svag, säger Lisa.

Djursjukhuset tog prover på allt från rabies till valpsjuka. Eftersom ingen visste något om Heros bakgrund gällde det att kolla allt. Han hade ju kun-nat vara insmugglad från ett annat land.

Den lilla huskyvalpen följs upp med undersök-ningar, och i skrivande stund verkar han frisk. För varje dag som gått har han blivit starkare, piggare – och mer som en valp ska vara.

– Nu bits han med sylvassa tänder precis som val-par gör. Han leker. Han pratar. I början lät han inte alls, så första gången han gav ifrån sig ett läte blev vi förvånade, säger Lisa.

Hon hade svårt att sova under den första tiden med Hero, det var som att ta-hand-om-hormonerna genast började gå på högvarv, och hon tittade till ho-nom och tog ut honom för att kissa flera gånger per natt. Nu har han så smått börjat förstå det där med att göra ifrån sig ute, och han lyssnar på sitt namn.

Leker som kompisar– Tyvärr får han inte träffa andra hundar än eftersom han fortfarande ska få någon vaccination till och är under utredning. Han blir så ivrig och vill inget hell-re än gå fram när han ser andra hundar ute, säger Lisa.

I jourfamiljen finns förutom matte Lisa och husse Andreas även barnen Stella, 7, och Julia, 4. De har blivit bästa kompisar, även om valptänderna som nu börjar prova sig fram är lite jobbiga ibland.

Hero har vaknat till under bordet och får sitta i husses knä en stund.

– Vi har förstås tänkt på det här om vi skulle kun-na ha honom kvar. Man blir ju så fäst, och med ho-nom är det speciellt eftersom han kom som en hjälp-lös liten svag valp, säger Andreas, och fortsätter:

– Men vi måste tänka på vad som är bäst för ho-nom. Vi vill verkligen att han ska komma till det bästa hemmet för honom. Någonstans där de kan ge honom allt en husky behöver. Men det kommer att bli svårt. Jag har nog gråtit varenda gång vi har läm-nat vidare en jourhund.

Julia lägger sig på golvet och Hero kommer genast för att se vad hon gör. De har blivit som två kom-pisar, och när vi fortsätter ut i trädgården springer de runt och leker en stund. Borta är den svaga lilla valpen som bara orkade gå två meter innan han var tvungen att vila. Hero fick en ny chans till livet, och det här är bara början.


Lisa Almgren och lillmatte Julia ägnar mycket tid åt valpen.


Fyraåriga Julia och huskyvalpen Hero har blivit bästa kompisar

En puss ska du ha …

.. och lite godisNu är det bus som gäller!

Pigall En ragig, livig,

toklad

godbit.Han kastar sig in i

alla utmaningar utan att tveka,

och är en aktiv familjemedlem

som vunit allas hjärtan.

text och foto: Karin Wallén


odi, tuf och outrötlig

Pigall En ragig, livig,

toklad

godbit.Han kastar sig in i

alla utmaningar utan att tveka,

och är en aktiv familjemedlem

som vunit allas hjärtan.

text och foto: Karin Wallén

Han väcker en del uppmärksamhet när han travar fram på gatorna i Öster- sund, den tigrerade och lite raggiga hunden med den glada uppsynen och det ivriga sättet.

– Det har hänt att folk kommer fram och frågar om det är hunden Arthur från Ecuador. Han är ju mycket ljusare, och bor dessutom i Örnsköldsvik. Men de har kanske något gatuhundsutseende gemen-samt, säger Therese Selander och skrattar lite.

Vilka raser som finns i honom har de endast kunnat gissa sig till tidiga-re. Kanske en smula riesenschnau-zer? Likheten med en malinois finns där, men den raggiga pälsen måste komma från någon annan ras.

En av kullsyskonens nya ägare skickade in ett DNA-prov och fick svaret: malinois, schäfer, airedaleter-rier och engelsk staffordshire bullter-rier.

Det är många aktiva raser, och en blandning som kräver en del av sin ägare. Men för Therese Selander och Fredrik Paananen blev det en per-fekt matchning. Även om det inte var kärlek vid första ögonkastet för Fredrik.

– Jag var inte lika övertygad som Therese från början. Hon hade be-stämt sig redan när hon såg bilden, säger han och klappar om Pigall.

Valpar från vanvårdsfal Att den raggiga hunden nu vunnit hans hjärta råder det ingen tvekan om. Hela familjen, inklusive tre barn – två trettonåringar och en elvaåring, har blivit hans bästa vänner.

Både Fredrik och Therese har haft stora och aktiva hundar förut: schäfer, flatcoated retriever, labra-dorblandning. Therese har dessutom växt upp med jakthundar som jagat både älg och björn. När de nu skul-le skaffa en gemensam hund ville de hellre ta sig an en av alla de hundar som som är i behov av omplacering, än att vända sig till en uppfödare.

De hade hållit koll på Hundstal-lets hemsida och gjort en intressean-mälan om en hund som gick till ett

annat hem. Men en dag ringde tele-fonen.

– Det var Anna på Hundstallet som sa att de hade fått in en kull val-par, och att det här skulle kunna vara något som passade oss. Pigall var den tuffaste i kullen, säger Therese.

Valpkullen, som alla fick namn från chokladbitar, kom in tillsam-mans med flera andra hundar i ett vanvårdsärende i juni 2016. Pigall och hans syskon hade varit instäng-da i ett badrum. Många av hundarna hade hudsjukdomar, och valparna hade frätskador av urin på krop-pen. Ett par månader efter att Pigall hade flyttat upp till Östersund bör-jade han tappa päls. Det visade sig att han hade demodex – en form av hudkvalster.

Efter tre månaders behandling kom pälsen tillbaka och sedan dess har han inte haft några problem, åt-minstone inte än. I övrigt har han varit frisk, förutom att han bröt en tå i vintras och var tvingad till stillsam-het. Något som inte är det lättaste för en aktiv hund.

Energisk och orädd– Han är världens häftigaste, modi-gaste hund jag har haft, och då har jag ändå haft björnhundar. Han är som en pansarvagn, säger Therese.

Under ett och ett halvt år med Pi-gall har de sett honom ta sig an alla utmaningar med samma självklar-het. Han klättrar upp i jakttron och fågeltorn. Kastar sig i åar och forsar och simmar utan att tveka. Åker med på skotern och går över svajande hängbroar i fjällen som om det var den naturligaste sak i världen.

Efter några kurser i allmänlydnad har de också lärt sig nosework, vilket han klarar med bravur.

– Han är med på allt och vill verk-ligen lära sig. Det enda som är svårt med en sån här hund är att kunna tillfredsställa honom helt. Han äls-kar allt och alla och är svår att tröt-ta ut. Det gäller att trötta ut honom mentalt för att det ska bita på honom, säger Therese.

Hon konstaterar att han inte är

någon nybörjarhund, och att han be-höver mycket träning.

– Det är mycket jobb, men vi tycker ju att det är kul. Och jag har fått en perfekt träningskompis.

Redan förra vintern fick Pigall prova på att hänga med lite i skidspå-ret, fast utan att dra eftersom krop-pen inte var helt färdigväxt än. Men han visar stor talang på att dra, och med den enorma arbetslusten han har kan Therese räkna med framfart i spåren till vintern.

– Jag ska gå med i Östersunds Draghundsklubb och gå någon kurs. Det gäller ju att få lite ordning på höger och vänster och att inte trassla in sig. Men det kommer nog att gå bra. Det kommer att gå fort, säger hon och ler.

Lålder: 1,5 år raser: Malinois, schäfer, airedale- terrier, engelsk staffordshire bullterrier bor: I Östersund med Therese Selander, Fredrik Paananen och barnen Wille, Tindra och Lukas. favoritgodis: Husmanskost och Frolic. Han får kokt älgkött i maten och det älskar han. favoritplats: Stugan vid Lofssjön. favoritaktivitet: Att springa lös i sko-gen. Då är han som lyckligast. Han är väldigt bra på att vara lös, han vallar gärna familjen och ser till att ingen kommer undan.

odi, tuf och outrötlig


Att lära sigtrygghet � tillit

Så närmar sig hundskötarna de rädda hundarna

text och bild: Karin Wallén

Rädsla kan yttra sig på olika sätt. Men vare sig det hand-lar om en skygg, räddhågsen hund som försöker gömma sig, eller en som gör aggressiva utfall – handlar lösningen om att få dem att känna trygghet och tillit.

På Hundstallet jobbar alla hundskötare med att skapa förtroende hos hundarna. Men det är Petter Fahlin och Karin Lundberg som har ansvar för träningsprogram och strategier för hur man närmar sig de svåraste fallen.

Karin Lundberg minns särskilt en gång när fyra stora hundar kom in som ett polisärende. Det var två tikar och två hanar, och några av dem var riktigt svåra att hantera. De första dagarna gick det inte att närma sig gallret utan att fradgan flög, och maten var tvungen att skickas in ge-nom en lucka.

Metoden blev att försiktigt och utan åthävor börja finnas i hundarnas närhet, och visa att de inte behövde känna sig hotade.

– Vi gick förbi deras rastgårdar med jämna mellanrum, och slängde till dem någon korvbit. Det var viktigt att inte bli stående där för länge, så att de inte skulle känna sig hotade. Det blir en habitueringsprocess, säger Karin.

När hundarna börjat vänja sig kunde de småningom börja stå kvar lite längre, och snart kunde de även sitta där utanför gallret, och lugnt prata.

– Vi sitter alltid med ryggen till först. Bara sitter där och pratar lite. Man kan hålla på med mobilen och verka som att man inte alls bryr sig om hunden. Ibland sitter jag till och med och läser högt ur en tidning, och under tiden kan jag då och då slänga in någon köttbullebit ibland. Sedan kan jag börja luta mig lite mot gallret. Fortfarande med ryggen till, säger Petter.

Behåll lugnet, och händernaDet är viktigt att utstråla lugn, menar Karin och Petter. Att själv gå ner i varv, och inte förhasta sig och vända sig fram mot hunden innan den är redo för den typen av kontakt.

– Det misstag vi människor ofta gör är att vi alltid ska sträcka fram våra händer mot rädda hundar. Om man träffar en rädd hund som skäller, och den till slut vågar sig fram för att nosa – då ska man inte sträcka sig fram efter den, utan bara låta den undersöka. Men vi människor vill ofta sträcka fram dem för att visa vår goda vilja. Tyvärr

funkar det dåligt på rädda hundar och man riskerar att bli biten när hunden känner sig trängd, säger Petter.

Med de fyra hundarna i fallet som nämndes tidigare, gick det olika snabbt för de olika hundarna att bli tryg-gare. En av dem kunde Karin koppla efter en dag, och ta ut på promenad. Efter det blev hanteringen betydligt lättare. Med en annan tog det längre tid. Petter bestämde sig för att ta med den tik som var enklast, och sätta sig utanför rastgården där den svåraste av hanarna fanns.

– Det kanske låter fånigt, men jag ville visa honom att vi var vänner, jag och den här tiken som han ju kände. Jag satt där med henne och pratade, och märkte efter ett tag att hanhunden började förändras, säger Petter.

Hunden hade börjat vänja sig vid honom, hans röst, hans lukt, och hans lugna sätt. Ett förtroende hade börjat växa fram. Strax därefter kunde han ta ut hunden på den första promenaden sedan den kommit in till Hundstallet.

– Det är så häftig när det där händer, säger Karin.– Man märker hur nosljuden förändras. De börjar luk-

ta på en på ett annat sätt. De blir intresserade. Och man blir lite extra fäst vid de hundarna som varit svåra i bör-jan. Det blir en särskild anknytning.

Respektera hundens morrandeFörutom att en del hundar är traumatiserade genom hård behandling, finns förstås hundar som bara inte blivit vana att bli hanterade, och även hundar som av naturen är mer misstänksamma mot nya människor.


Hundarna som kommer in till Hundstallet har ofta tuffa erfarenheter bakom sig. De kan vara oroliga, skygga eller utåtagerande. För hundskötarna börjar då det viktiga arbetet

– att göra rädda hundar trygga. I deras egen takt.

>>

Karin Lundberg visar att hon är ofarlig

att närma sig


– Många så kallade urhundar är mer misstänksamma. Det är ju naturligt egentligen. Om vi ser på vargen så är den mycket mer rädd än hunden. Det är något vi har avlat bort hos våra hundar, säger Petter.

Att läsa signalerna hos en rädd hund är inte alltid lika enkelspårigt som man kan tro. Svansen mellan benen har de flesta lärt sig – ett tydligt tecken på att hunden är rädd. Men det finns många fler, mer subtila signaler, och olika sätt att uttrycka rädslan. Den hund som vänder rädslan till ett utåtagerande beteende har kanske lärt sig att det är det enda som fungerar för att hålla andra på avstånd.

Det gäller, menar Petter och Karin, att ta hundars sig-naler på allvar.

– En hund som morrar kommunicerar och säger oftast att – nu är du lite för nära för att jag ska känna mig trygg. Backa! Det måste man respektera, säger Petter.

Den morrande hunden vill öka avståndet, men om den andra parten ändå närmar sig, kan det till slut gå så långt att hunden biter.

– Alla hundar biter inte. Men det finns hundar som har sagt till jättelänge genom att morra, utan att få mer utrymme, och när den till slut biter och märker att det fungerar för att få avstånd – då lär den sig ju att det är det enda som fungerar, säger Petter.

Passiva, apatiska hundarPå Hundstallet kommer det in hundar med en rad olika beteenden som styrs av rädsla. De utåtriktade aggressio-nerna är bara en liten del av hela spektrat. Det har funnits många fall av hundar som är så skygga att de bara håller sig undan, och då är det förstås enklare att börja jobba med dem.

– Då kan man gå in i boxen på en gång, och bara sitta där. Eller till och med lägga sig ner och vila. Låta an-detagen bli helt lugna. Tänk när du slumrar till lite och plötsligt vaknar och ser att hunden har lagt sig nära dig, säger Petter och ler.

Men vissa hundar som kommer in har också utvecklat ett apatiskt beteende, som kommer sig av att de vet att

egna initiativ bestraffas. Karin minns särskilt en sådan hund, som hon till slut nådde fram till.

– När jag tog hem honom som jourhem kunde han lig-ga blixtstilla och bara titta in i väggen, minns hon.

Han hade lärt sig att lägga locket på alla känslor och instinkter inombords, av rädsla för att bli bestraffad. Idag är Tuff Karins egen hund, och hon har uppmuntrat när han tar egna initiativ. Från det att han började plocka upp leksaker och få beröm för det, har han blivit allt busigare. När han började öppna sig och släppa det förtryck som legat över honom började han först att göra utfall mot det ena och det andra – ett sätt att släppa ut allt han tidigare gått och hållit inne. Men genom positiv träning och ett ökat självförtroende har Karin fått honom att slappna av allt mer, och nu ”skvallrar” han istället glatt när någon närmar sig.

Att läsa signalerna hos en rädd eller obekväm hund är en omfattande skola, långt bortom svansen mellan benen och en darrande kropp. Även subtila medel som att slicka sig om munnen, lägga öronen bakåt, gäspa – kan vara

ett sätt för hunden att tala om att den inte är helt bekväm med situationen, säger Karin Lundberg.

– Det kanske låter fånigt, men om jag ser att en hund ger de där subtila signalerna, till exem-pel när jag ska sätta på ett halsband, så försöker

jag visa den att jag ser den och för-står. Jag vänder bort huvudet lite så att jag inte ska verka hotfull, och liksom säger – ja, jag vet att det är lite jobbigt. Men det kommer att gå bra.

Petter Fahlin låter hunden komma fram när den själv är redo.

FYLL I TALONGEN OCH POSTA DEN PORTOFRITT TILL HUNDSTALLET!

q JA TACK! Jag vill veta mer om hur jag kan stödja Hundstallet.

Skicka mig information/ kontakta mig om:

q Bli månadsgivare

q Bli medlem

q Skänk ett stalldygn

q Minnesgåva

q Högtidsgåva

q Testamente

q Stora donationer

Du kan också skänka direkt via vår hemsida - både enkelt och smidigt. Eller maila till [email protected]

q Jag är redan medlem eller stödjer Hundstallet men har ny adress och vill komplettera mina uppgifter: (Fyll i alla uppgifter och vg texta)

För- och efternamn: ....................................................................................................................................................................

Adress: ...............................................................................................................................................................................................

Postnummer: .............................................. Postadress: .........................................................................................................

Telefon: .............................................................................................................................................................................................

E-post: ...............................................................................................................................................................................................

Födelsedatum (år-månad-dag): .............................................................................................................................................

Medlemsnummer: .........................................................................................................................................................................

Vid adressändring: det här var min gamla adress:

Adress: ...............................................................................................................................................................................................

Postnummer: .............................................. Postadress: ........................................................................................................

Klipp ur talongen och lägg på brevlådan, Hundstallet bjuder på portot!Det går också bra att mejla [email protected] för att meddela din nya adress.

Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen är godkända som 90-kontoinnehavare. Vårt 90-konto har utfärdats av Svensk Insamlingskontroll som kontrollerar vår verksamhet och ekonomi för att du som är givare ska känna trygghet i att din gåva används på rätt sätt.

Medlemsavgifter 2017Årsmedlem: ....................................... 250:-Ständig medlem: ...........................2 500:-Stalldygn: ........................................... 295:-Plusgiro: ...................................90 05 57-0Bankgiro: ...................................900-5570Swish: ................................. 123 90 05 570Swish specifikt till Skåne: 123 54 55 845

TACK FÖR ATT DU UPPDATERAR

DINA UPPGIFTER!Vi tackar på förhand för att du fyller i talongen

här brevid för att göra en adressändring

eller uppdatera dina övriga uppgifter hos

Hundstallet. Just nu uppdaterar vi vår databas

med personnummer och vi tar tacksamt emot

information om detta. Du kan också skicka ett

mail till [email protected]

Frågor om medlemskap och gåvor?Då är du välkommen att kontakta givarservice via e-post till [email protected]

STÖDSIDAN - för dig som engagerar dig i Hundstallets verksamhet

” Jag heter Axel och är en Fransk Bulldogvalp. Mina ägare kunde inte ge mig den omsorg jag behövde – så därför tyckte de att det var bäst att lämna bort mig. Då fick jag komma till Hundstallet som en privat omplacering – där alla människorna var jättesnälla mot mig”

Swisha gärna en gåva direkt till 123 90 05 570! Tack för att du ger övergivna hundar en andra chans.

Valpen Axel fick en andra chans – du behövs!

På Hundstallet får vi ibland in mödrar med valpar. Din gåva kan hjälpa en valp på vägen till ett nytt hem.

Frankeras Ej Mottagaren

betalar portot

Svarspost 20120717 168 20 Bromma

Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen

Den 23 september hölls Agrias Hundpro-menad, till förmån för Hundstallet. Det var tredje gången som evenemanget hölls och en rekordstor skara tog sig till Djurgården för att promenera för en god sak.

– 1 550 hundar deltog i promenaden, vilket betyder att vi slog det tidigare rekordet med hästlängder, säger Patrik Olsson, affärsområ-deschef för Agra Djurförsäkring.

De som deltog fick förutom att umgås med en mängd fina hundar och deras hussar och mattar, även se Marie Serneholt underhålla på scenen, och förstås också få chansen att träffa den mångsysslande tv-profilen, musik-producenten och Hundstallsvännen Anders Bagge och hundcoachen Fredrik Steen.

Sammantaget blev det en perfekt mix av spännande dofter och miljöträning för hundarna, trivsam underhållning för människorna och en stor summa pengar till Hundstallets verksamhet.

Agria skänkte 50 kronor per deltagande ekipage, och insamlingen resulterade i hela 77 550 kronor.

Ett stort tack till Agria, för det fina enga-gemanget och initiativet!

NYTT REKORD FÖR AGRIAPROMENADEN

fotograf: Kickan Nikolic


Hur ser ditt jobb som ekonomiansvarig ut?– Vi är en ideell förening som har ett ”90-konto”,

vilket kräver att man sköter ekonomin enligt särskilda anvisningar. Våra intäkter kommer ju i huvudsak från våra medlemmar och givare och största delen av pengarna ska användas till ändamålet, det vill säga hundarna och skötseln av dem. Det kräver noggrann bokföring. En mindre del får användas till administ- ration. Så dagarna ägnar jag åt bokföring, fakturor, betalningar, och allt annat som följer med ekonomi-arbetet. Sedan gör jag lite andra administrativa saker, bland annat korrekturläsning av den här tidningen, våra insamlingsutskick, dokument och annat. Och har hand om föreningens inköp av arbetskläder, profilprodukterna som vi säljer, och har kontakt med advokatbyråer när vi får arv eller legat.

Och i Marknadsgruppen?– Som medlem i Marknadsgruppen tar jag vid

varje veckomöte upp de olika förfrågningar vi får kring önskemål om vår närvaro vid olika event, förslag på sponsoraktiviteter och annat. Vi diskute-rar detta tillsammans och, oftast i samråd med vår verksamhetschef Margite, bestämmer vi om vi ska tacka ja eller nej. Vi bestämmer även vilka inlägg vi ska göra på hemsida, Facebook och Instagram för kommande vecka.

Hur hamnade du här?

– Jag började som doggy walker (det som nu kallas volontär) 2007, och gick ut med hundar på helgerna, då jag inte jobbade på reklambyrå. Ganska snabbt fick jag bli helg-jourhem och det var så roligt. Jag jobbade som volontär Stockholmsmässan och andra mindre event i Stockholm för Hundstallet. En dag blev jag tillfrågad om jag ville sitta i styrelsen för för-eningen och jag tackade ja och blev invald 2010. Man behövde någon med min bakgrund från reklam- och kommunikationsbranschen. Hösten 2015 öppnade sig en möjlighet att få jobba ”på riktigt” på Hundstallet, och jag bytte styrelsen mot verksamheten!

Vad betyder det för dig att jobba på Hundstallet?

– Det betyder att jag vaknar varje morgon och bara längtar till jobbet. Och när andra gnäller att det är söndag och ”imorgon ska man jobba…” så förstår jag ingenting!

Har du lärt dig något särskilt av att jobba här?– Att aldrig tro att den ena dagen blir den andra

lik. Här händer det grejer hela tiden. Och att det ald-rig är försent att byta bana i livet, hur gammal man än är. Och att förändringar i livet kan vara av godo, många är så rädda för förändringar och lever efter devisen ”man vet vad man har men inte vad man får”.

Vad är det bästa och det sämsta med jobbet på Hundstallet?

Det bästa är gemenskapen, alla underbara kol-legor och hundarna så klart. Och att jag skrattar så mascaran rinner, minst en gång om dagen. Det sämsta är de sorgliga fallen av vanvård vi är tvingade att se, hur människor kan göra djur illa – det är så obegripligt. Och med detta, naturligtvis den hotbild vi ibland lever lite extra med.

VI PÅ HUNDSTALLET

EKONOMIANSVARIG OCH MED I MARKNADSGRUPPEN

Luci & Anette

Anette Nygårds Kers

Hälsningar från före detta HundstallshundarOLIVER (fd Zlatan)ÅLDER: 8 årRAS: Powder puff (kinesisk nakenhund med päls).I nytt hem sedan: september 2016.BOR: I Vaxholm med Helen Westlund och Bela Selendy. Och valpen Gilbert, som också är från Hundstallet.

HUR HITTADE NI OLIVER?– Jag anmälde mig som jourhem hos Hundstallet och fick komma dit på besök och skriva under papper. Redan veckan därpå ringde de och sa att de hade en hund från ett polisärende, som behövde placeras i jourhem. Han var för

rädd och nervös för att vara på Hundstallet. Jag blev förvarnad om att man ibland blir fäst vid jourhemshundar, så de ville att jag skulle säga till ganska snabbt om jag skulle vilja behålla honom. När vi hade haft honom någon vecka var vi inne med honom på veterinärbesiktning och de tog bilder på honom för omplacering. Redan då kände jag att – nej, det här är ju vår hund!

HUR VAR FÖRSTA TIDEN?– Första dagarna var han väldigt skygg och gick med kutig rygg. Han kunde inte riktigt äta, men åt på nätterna. Jag försökte etablera kontakt försiktigt. Han fick sova i sängen från början och sprang efter oss för att inte bli ensam. Men efter någon vecka började han lugna ner sig Han har utvecklats jättefint, till en ganska modig hund som tar för sig och är jättesocial, mysig och väldigt lyhörd.

HUR SER LIVET UT FÖR OLIVER IDAG?– Oliver är med överallt. Han är lugn och skäller inte, han vill bara vara med. Det verkar som han känner av folk som kan behöva lite hundterapi, då bara går han och lägger sig bredvid och låter dem klappa honom utan att kräva något. Alla blir jättekära i honom. Men han är lite som en katt i mentaliteten och går undan när han vill vara för sig själv. Nu har han också blivit en gullig och lekfull storebror till Gilbert, som är en valp från Hundstallet. Första dagarna tyckte han det var jobbigt med en valp. Men efter någon vecka kom han på att det var kul med en liten valp och de leker jättemycket, har dragkamp och springer ihop. Nu får Gilbert gå och lägga sig med honom, det fick han inte i början. Oliver leker jättefint, markerar när det gått för långt, men bara lagom. Han växer tillsammans med den här valpen. Blir tåligare, tolerantare och mer lekfull.

ANOUKRAS: Tysk schäferÅLDER: 5 årI nytt hem sedan: 28 juli 2017.BOR: Utanför Eksjö med Kristina Ambrosiani och Lasse Brohlén. HUR HITTADE NI ANOUK? – Vi hade tvingats ta bort en hund och första tanken var "aldrig mer" men snart började vi känna tomheten. Ny valp var inget alternativ för oss, så vi funderade på en omplacering och letade bland annat på Hundstallets hemsida. Och där fanns hon med vaken blick in i kameran. Inom en vecka besökte vi Hundstallet och fick träffa Anouk, som hälsade på oss med en svansviftning. Vi gick en promenad och var förvarnade om att hon skulle skälla på andra hundar. Det gjorde hon. Men hon lät sig distraheras av en bitstock och letade ivrigt upp oss när vi gömt oss bakom träden i allén. På vägen tillbaka hade vi bestämt oss alla tre. Någon betänketid var inte nödvändig.

HUR VAR FÖRSTA TIDEN? – Anouk är en mycket öppen hund. Hon kom in i sitt nya hem med svansviftningar och nyfikenhet och valde samma platser som vår gamla schäfer valt åt sig. Hon var som mest nöjd när vi alla var på samma plats. Vi hade också fått veta att hon kunde skälla och leva om under bilåkning. Men det visade sig också att hon lugnade sig när vi kom ut ur staden och kunde hon slappna av.

HUR SER LIVET UT FÖR ANOUK IDAG?– Anouk har verkligen fått visa att hon kan hänga med på små och stora äventyr, som det stod på Hundstallets hemsida. Vi hade varit hemma en knapp vecka när vi åkte på en sedan tidigare planerad resa till Gotland. Det gick inte att på kort varsel få någon hundhytt eller plats i hundsalong, så det enda som återstod var bilen. Otänkbart att lämna henne ensam i tre timmar, så matte och hund smög in i husvagnen, drog ner alla gardiner och tillbringade mot alla regler överfarten sovandes i dubbelsängen. Efter Gotland följde en dryg vecka i Gårdskär eftersom husse skulle vara speaker på SM i Bruks och IPO. Där fanns också gamla schäfergänget och Anouk fick sina första lärospån i spår, uppletande och rallylydnad. Nu är vi på vår årliga höstresa till Provence, så husvagnen och vi är Anouks fasta punkter och hon synes nöjd med det, den lilla äventyrerskan.

VI HAR HITTAT HEM!

POSTTIDNING BAvsändare:Svenska Hundskyddsföreningen Åkeshovs Gårdsväg 10 168 38 Bromma

AnoukOliver(fd Zlatan)

HOT MOT HUNDSTALLET STOPPADE ÖPPET HUS ... 3 OKTOBER 2017 SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGENS...

Documents

Transcript of HOT MOT HUNDSTALLET STOPPADE ÖPPET HUS ... 3 OKTOBER 2017 SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGENS...