Författare: Carl Petersson Handledare: Yonhyok Choe Termin ...1469341/FULLTEXT01.pdf · Carl...

Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16

1

Populism & masslojalitet.

Demokrati och kriser – En studie om masslojalitet, etablerad makt & populistiska

korrektiv inom Grekland & Sverige.

Författare: Carl Petersson

Handledare: Yonhyok Choe

Termin: VT19

Ämne: Statsvetenskap

Nivå: Kandidat

Kurskod: 2SK30E


2

Abstract

Populism in a democratic sense undermines the representative aspect of any democracy’s public

interest, which plays a key role in the legitimacy, also known as credibility, of any democratic

representation. In both Greece and Sweden during an extensive amount of time, populists have

gained a seemingly steady increase in support. In this sense this essay will also pursue an attempt

to find out if factors like crisis could be an underlying explanation to as of why established

power is losing their previously assumingly secured mass loyalty within these societies. The

purpose of this essay is to investigate the health of two European democracies, namely Greece

and Sweden, to potentially find out to which extent established parties succeed to maintain a

healthy political organization within society. Europe’s free democracy is affected by the even

more so present populism we see today. In theory this means we are investigating the

representation of the citizens and the popularity towards populist parties, through voting

support. This should give us an idea of how these democracies are faring, in favor of populists

one could also assume there is a detoriating support for established parties. Depending on how

these similarities or differences play out, the actual populist support could potentially undermine

the legitimacy of any given democratic representation, if populist tendencies are widely present

during times of crisis. Therefore, this essay will pursue the investigation of the questionable

growth of populism within Sweden’s and the Greece democracy to find out if established parties

have addressed day to day political topics in a credible way, or if they might have a potential

inability to handle crisis could be the underlying factor, as of why and how populists have

increased in both popularity and support over distinguishable periods of times in crisis. During

a crisis, the state apparatus is faced with new challenges. If these developing challenges are not

tended to or subdued, it will of course in theory make the democratic voter seek an alternative

solution, hence also resulting in a mass loyalty loss for established parties.

Nyckelord: Demokrati, Förtroende, Legitimitet, Masslojalitet, Representation & Populism


3

Innehållsförteckning Abstract ................................................................................................................................................................ 2

1.0 – Problemformulering ............................................................................................................................... 4

1.1 – Syfte & frågeställningar ..................................................................................................................... 5

1.1.2 – Frågeställningar .......................................................................................................................................... 6

1.2 - Tidigare forskning ............................................................................................................................... 6

1.2.1 – Timbro Authoritarian Populism Index ........................................................................................................ 7

1.2.2 – Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan ................................................................. 7

1.2.3 – Populism versus Democracy....................................................................................................................... 8

1.2.4 – Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy .................................................................. 8

1.2.5 – Populist Parties in Contemporary Europé .................................................................................................. 8

2.0 – Teori ....................................................................................................................................................... 9

2.1 – Populismen och kriser ...................................................................................................................... 10

2.2 – Populistiska- & etablerade partier .................................................................................................... 11

2.3 – Populismens sju teser – Müllers: What is Populism ........................................................................ 12

2.4 – Most similar system design - MSSD ................................................................................................ 14

2.5 – Operationalisering ............................................................................................................................ 16

3.0 – Metod ................................................................................................................................................... 18

3.1 – Material ............................................................................................................................................ 19

3.2 - Källkritik ........................................................................................................................................... 20

4.0 Empirisk genomgång .............................................................................................................................. 21

4.1 Populismens utvecklingsmönster – Timbro Authoritarian Populism Index ....................................... 22

4.2 Populismens utveckling mellan år 2007 – 2018 .................................................................................. 23

4.3 Brottslig och Kriminell utveckling mellan år 2008 – 2017 ................................................................. 24

4.4 Ekonomisk Utveckling – Skulder eller kristendenser? ....................................................................... 26

4.5 Arbetslöshet & invandring – Identifierbara kristendenser? ................................................................ 27

5.0 Sammanfattning och diskussion .............................................................................................................. 29

6.0 Slutsats .................................................................................................................................................... 32

Vidareforskning ............................................................................................................................................. 40

➢ Referenser .................................................................................................................................................. 43


4

1.0 – Problemformulering

Sedan år 1980 har politiska partier med populistiska tendenser ökat allt mer i väljarstöd inom

Grekland och Sverige, som båda är europeiska demokratier. Det är en indikation som kan styrka

att stödet för etablerade partier sjunker inom de två utvalda demokratierna. Vad mer exakt detta

beror på är vad uppsatsen är ute efter att klargöra. Hanteringen av kriser är vad som anses

problematiskt i anseendet, eftersom dessa kriser karaktäriseras av svårhanterliga scenarion där

samtida utvecklingar på nationell nivå, kräver olika mängd resurser, så som pengar, arbetskraft,

standarder, förnödenheter eller politiskt styrda säkerhetsåtgärder och så vidare för att hämma de

negativa utvecklingarna. Alltså blir generella faktorer, olika svåra att motverka beroende på

politisk styrning och institutioners förutsatta möjlighet att uppnå och förvalta satta mål. Detta

leder till scenarion som ej enkelt kan lösas utan problematiserande utvecklingsmönster vid

misslyckad eller mindre önskad politisk styrning under kriser. Behoven och förutsättningarna

för att hantera gemensamma, så som nationellt unika kriser är olika för medlemsnationerna inom

den Europeiska unionen, men samma krav ställs på varje medlem. Till exempel Greklands

finansiella kris år 2010 som ledde till stora ekonomiska utmaningar för landet, samt

flyktingkrisen år 2015 som är relevant för både Grekland och Sverige.

Flyktingkrisen var som tydligast, med sitt ursprung i Syrien sedan år 2012 fram till år 2015. De

småskaliga utvecklingarna som tidigt återspeglades sedan år 2012 skapade friktioner

internationellt på grund av att flödet av människor på flykt ökade markant. Dessa friktioner

skapade dessutom osäkerheter vid Europas yttre gränser, vilket så klart är en politisk

angelägenhet som måste styras på politisk väg.

Säkerhetsrisken var dessutom en viktig aspekt när det kommer till immigrationsfrågan och

gränspolitiken. Yttre medlemsstater inom unionen ifrågasatte då politiskt hanteringen av

situationen. Flexibla och provisoriska gränskontroller sattes upp längs medelhavsliga

kuststräckor och dessutom konstruerades sydöstliga avgränsningar mellan Serbiens och

Ungerns gräns i ett försök att enligt en ordningsam och legal process hantera det stora flödet

människor som ansågs kunna ha asylskäl. Då medlemsstater längs medelhavet på grund av

tillgången till en landstigning via kusten är speciellt utsatta och exponerade för ett större flöde

av flyktingströmmarna så var behoven större, samt krävde ofta fler och mer insatser vilket

utgjorde helt olika förutsättningar att hantera krisen på. Detta gjorde att hanteringen av samma

kris utspelade sig olika i både hantering och utseende, beroende på vart flyktingströmmarna

rörde sig. På grund av instabiliteten och oförutsägbarheter runt om Europeiska Unionens yttre

gränser så har dessutom populismen börjat att få ett fotfäste på insidan. Vad som konsekvent


5

och förmodat orsakas av tidigare bristfällig politisk styrning av och under kriser. Leder

arbetslöshet, flyktingkriser, finanskriser & kriminalitet till en ökande förekomst av populism?

(CARL PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).

1.1 – Syfte & frågeställningar

Uppsatsens undersökande syfte är att analysera kriser så som: arbetslöshet, ekonomi

(BNP/GDP), invandring och kriminalitet statistiskt sammanställt och då i parallellt samband

med populismen under en längre period omfattande år 2008 fram till år 2018.

Den politiska styrningen och medborgarnas godtyckliga tillkännagivande av den etablerade

makten inom en demokrati att fortsätta styra politiskt avgörs vid demokratiska val. Då är

väljarresultat intressant i det syftet att andelen röstberättigade medborgare som röstar på

etablerade och populistiska partier syns med. Populister och etablerad makt tävlar om

masslojaliteten och därför är det troligt att det finns samhällsutvecklingar som med en politiskt

”dysfunktionell” styrning under krisartade tider utvecklingsvis leder till att etablerad makt

tappar stöd ifrån massan och tidigare etablerad makt byts ut, därav kallat masslojalitet.

Då trovärdigheten bland etablerade partier till stor grad utgörs av den politiska styrningen och

även förekomsten av kriser, så har politiskt dysfunktionella styrningar av krishanteringar

(Habermas, J., 1975. Legitimation crisis, Boston, Mass.: Beacon Press) förmodligen en stark

förklaringskraft och kan anses lämplig som teoretisk förklaring för etablerade partiers sjunkande

förtroende och att röstberättigade medborgares uttryckta frustration börjar bekräftas, vilket är

något som attraherar väljare till utmanande korrektiv (Müller, J, 2016. What is Populism.).

Styrningsförmågan för demokratiska representanter och deras förmåga att organisatoriskt styra

under kriser är därför två mycket viktiga aspekter för att kunna klargöra begreppet

”Masslojalitet” och väljarnas uppvisade masslojalitet gentemot den representativt etablerade

makten, även synonymt känt som: förtroende, masslojalitet, tillit, trovärdighet och validitet.


6

1.1.2 – Frågeställningar

1.1.3 – Vilka effekter har undermålig politisk styrning på etablerade partiers masslojalitet?

Därav handlar den första frågan om etablerade partiers uppskattade masslojalitet, samt om det

finns tydliga (statistiska) sammanträffanden, då i form av både inhemska och internationella

samhällsutvecklingar som kan tänkas påverka valresultaten efter den demokratiskt och politiskt

etablerade styrningen i både Grekland, samt Sverige. Detta utefter de kriser som enligt

Habermas gör att etablerad politisk styrning kan anses dysfunktionell (Habermas, J., 1975.

Legitimation crisis).

1.1.4 – Vilka effekter kan då förklara en ökande ökad masslojalitet bland populister?

Den andra frågan handlar om den potentiellt politiska frustrationen som manifesterar sig i form

av alternativa korrektiv, som då enligt Müller’s ”What is Populism” inte är en fråga om

irrationella medborgare med rösträtt. Utan att det kan finnas fog för en viss frustration och då

är det viktigt att ta reda på vilka samhällsutvecklingar eller problem som kan bakomliggandes

förklara frustrationen bland allt fler väljare som nu är den realitet uppsatsen berör (Müller, J,

2016. What is Populism?).

1.2 - Tidigare forskning

Användandet av tidigare publikationer och forskning från utgivare består av redan tidigare även

utförda och liknande projekt, vilket betyder att tidigare rapporter och data är enkla att

kontrollera. När det väl kommer till krishanteringar, gemensamma som enskilda, så kommer ett

tidigare, egenskrivet arbete att inkluderas i uppsatsen. Då den belyser de möjligheter och

förhinder som oplanerat och därmed naturligt vis låg i vägen för att kunna hantera flyktingkrisen

år 2015 som effektivast. Då även i relation till Europas yttre gräns- och säkerhetspolitik (CARL

PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).


7

1.2.1 – Timbro Authoritarian Populism Index

År 2015 valde hela 19,2% av europeiskt demokratiskt röstberättigade väljare att lägga sina röster

på populistiska- och etablerade partier genom demokratiskt öppna val. Det kan i sin tur leda till

konsekventa politiska beslut som ej respekterar demokratiskt liberala värdegrunder eller har en

helt annorlunda syn på dessa. Som stapeldiagrammet ovan påpekar så är det alternativhögern

som ökar kraftigast och alternativ-vänstern förhåller sig näst intill ett oföränderligt väljarantal

genom de fyra åren som diagrammet avser att återspegla. År 2016 så ökar alternativhögern med

0,9 procentenheter (+7%) och alternativ-vänstern backar med 0,6 procentenheter (9%) i

jämförelse med föregående år 2015. År 2017 så ökar alternativ högern med ytterligare 0,5

procentenheter (+3%) medan alternativ-vänstern står stilla på 6,2% totalt jämfört med tidigare

år 2016. Det är just den här rapportens innehåll som gör den legitim i undersökandet av populism

enligt Esaiassons källkritiskt tänkande i Metodpraktikan, kapitel 15. (TIMBRO, 2019, Timbro

Authoritarian Populism Index 2019.).

1.2.2 – Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan

I denna forskningsartikel framgår från Margaret Canovan utvecklat ett synsätt som uppfattar de

pragmatiska och återlösande ansiktena inom demokratin, som en vädjan till

massan(befolkningen), istället för att tala om dessa två motpoler som ”elitistiska” eller

”populistiska”. Dessa uppmanande vädjanden är till för att utmana de maktstrukturer som

tidigare ansetts som korrektiv för medborgare, samt statsapparaten. Detta gäller allt mellan de

politiska maktstrukturerna och ekonomiskt etablerade strukturer. Då mer specifikt ingående

opinionsbildare, media, akademien och etablerade värdegrunder som samhället tidigare

generaliserat. Vid ett ifrågasättande i form av en vädjan till politiskt deltagande, kan man

därmed öppna upp för delaktighet inom sociala rörelser som tidigare ej återfanns uttryckligen

som ett organiserat, föredraget ”demokratiskt” korrektiv. I tre olika förklarande teoretiska

perspektiv, framgår det hur populism kan förklaras i första hand: Pragmatiker anser att

demokrati är ett nyckelverktyg för att undvika förtryck och inbördeskrig.

Andrahandsförklaringen är följande:

”Power to the people!” – Uppfattningen om en demokratis kapacitet att styra från politiskt håll

bland befolkningen, utifrån den uppfattade kontrollen av den politiska styrningen.

Dysfunktionell politisk styrning eller passivitet från representativt håll är ett konstaterat

fenomen som kan liknas vid en gödande mark för populister. Sedan finns en

tredjehandsförklaring: Den styrande maktens institutioner och deras expertismässigt resoluta

förmåga att verkställande förvalta ”The Will of the People” succesivt (Arditi, B., 2004. Populism

as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan. pg. 136 – 138.).


8

1.2.3 – Populism versus Democracy

Relationen mellan demokratin och populismen kan anses vara ett dualistiskt medfött symptom

eller en paradoxal spänning inom den konstitutionella demokratin i sig. Paradoxen återfinns i

kombinationen mellan den konstitutionellt bestående liberala- eller även så kallat den

konstitutionella pelaren, som förespråkande lägger tonvikt på den individuella rättighetspelaren

och rättsstatsprincipen, samt den andra pelaren, nämligen den demokratiska pelaren. Denna

pelare går ut på uppmuntran till deltagande och populärsuveräniteten. Populismen är bekräftat

och kontinuerligt sammanknuten med den demokratiska pelaren och kan därför automatiskt

anses vara en ärvd beståndsdel av den konstitutionella demokratin. Det är därför som populism

ej kan anses som ett direkt hot emot demokratin i sig, om de inte försöker lägga anspråk på eller

dominera beståndsdelar (till exempel rättsstaten) av ett sådant system, i denna paradoxala

pelarkombination (Abts, K. & Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. pg.406.).

1.2.4 – Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy

En vetenskaplig artikel om nödvändig revisionism, inkludering och aktivism på nya villkor.

Alltså att inkludera tidigare icke-politiska individer till den politiska organiseringen för att

utmana den etablerade intellektualismens och politiska elitens vis att förhålla sig med ett

tempererat bemötande som är mycket utmanande. Populister vill ej bemöta etablerad makt på

samma villkor. Populistisk politik är ej ordinär likt den etablerade makten, som antar politisk

styrning enligt avtalad eller överenskommen rutin. Detta utgör ett utmanande uttryck i sig.

(Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Political

Studies, 47(1), pg.6-8.).

1.2.5 – Populist Parties in Contemporary Europé

När vi väl talar populism så är det mycket viktigt att särhålla partier som kan klassificeras som

uteslutande populistiska och de som är icke-uteslutande populistiska. De partier som är

exklusivt populistiska är ej detsamma som partier som ej anses vara uteslutande populister, detta

då exklusivt populistiska partier gör anspråk på tolkningen om rätt och fel. Enligt deras valda

teori så är den första kategorin ”icke-uteslutande populistiska partier” en separat kategori för

sig och resulterar i att icke-uteslutande populister ej ingår inom samma kategori av populism,

då dessa kan ha populistiska tendenser i form av ideologi eller traditionella doktriner som

normativt samexisterat tidigare. Den andra kategorin är Exklusivt populistiska partier som

baserar all sin existentiellt delaktiga substans på populism och denna populism manifesterar sig


9

bland deras sociala rörelser, samt utgör deras aktiviteter. Det är den andra kategorin av

”uteslutande populistiska partier” som utgör det stereotypiskt negativa inom politiken när

populism väl uppdagas som återkommande fenomen inom demokratier (Kubát, M. & Mejstřík,

M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles University.). Detta arbete är extra

intressant med tanke på vidareforskningsmöjligheter.

2.0 – Teori

En stor del av uppsatsen kommer att basera sig på teori ifrån en bok skriven av Jürgen Habermas,

så kallad ”Legitimation Crisis”. Han har tydligt lyckats dela upp det svårbegripna begreppet

”kris” och skapat fyra urskiljande kris-tendenser som kan identifiera negativa utvecklingar

bland olika områden inom det komplexa samhället. Därmed påverkar dessa områden generella

samhällsfunktioner (till exempel institutioner) som är nödvändiga att bibehålla effektiviserade,

till den grad att dessa kan uppnå sina föreskrivna uppgifter. De fyra kris-tendenserna är:

ekonomiska kriser, rationalitetskriser, legitimitetskriser och motiveringskriser. Uppsatsen

kommer dock i teorin att huvudsakligt vila sig på ekonomiska kriser och motiveringskriser, då

tagna ur Habermas litterära verk, vilket ändå indirekt kan tänkas vara på grund av

Rationalitetskris och/eller en Legitimitetskris. Dessa är alla underställda enligt följande segment

ur boken:

Point of Origin System Crisis Identity Crisis

Economic System Economic Crisis X

Political System Rationality Crisis Legitimation Crisis

Socio-Cultural System X Motivaion Crisis

(Legitimation Crisis, Habermas, J., 1975, pg.45)

Alltså att statens målsättningar blir så pass begränsade att deras institutionella organisering kan

anses som dysfunktionell i visst anseende, vilket är den kortfattade definitionen av

motivationskriser. Mer ingående så samspelar även ”Delsystem”. Dessa är: Sociokulturella,

politiska och ekonomiska sådana som kan liknas vid uppställda ”förgreningssystem” i

litteraturen (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg. 6 - 50).


10

För att samhället skall styras effektivt, parallellt med ett samhälles identitet, så måste man

tillgodose de strukturer som uttryckligt (normativt) existerar i ett samhälle, nämligen de:

Sociokulturellt, politiskt och ekonomiskt underliggande skikten. Eftersom dessa kan

kategoriseras in via tre urskiljbara delsystem delges politisk styrning utefter de sociala

föreställningar om vad den politiska föreställningen är bland befolkningen. Detta för att

återspegla den politiska, folkligt kulturella och därmed nationella identiteten utåt i samhället så

att det organisatoriskt finns en naturligt social uppslutningskraft i samhället. Vilket i sin tur kan

säkra en vis social lojalitet gent emot den förekommande samhällsorganiseringen. Därmed

accepteras det att organisatoriska principer begränsar samhällets kapacitet att ta lärdom eller del

av kunskaper för att undgå att en sådan gemensam identitet skulle gå förlorad. Politisk

identitetsorienterad styrning kan dock i sig leda till krisutvecklingar. Styrproblem kan enligt

denna definition uppstå, vilket kan ge förstärkta kriseffekter. Detta om utvecklingarna ej kan

lösas med hjälp av ett samhälles omfattande organiseringsprinciper. Ett samhälles utformning

har djupa rötter i förbestämda och fundamentala principer som är införstådda bland ett samhälles

invånare på ett sådant vis att det socialt uttrycker sig deras sätt att organisera sig på. (Habermas,

J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.6–31).

Då populism är svårt att identifiera och en legitim demokrati endast kan förankras genuint via

ett välrepresenterat folkligt och politiskt allmänintresse, så är det extra viktigt att det finns en

viss medvetenhet om vad som definierar en bristfällig samhällsorganisering från politiskt håll.

Alltså något som kan liknas vid en kris. Det har blivit allt mer populärt att beskriva

maktrelaterade övergångar och politiska aktörer som populistiska (Müller, J, 2016. What is

Populism. chap. 1).

2.1 – Populismen och kriser

Det är extra problematiskt om media, skall fungera som en kontrollmekanism för att granska

den politiska styrningen och dess effekter, om vårt politiska omdöme försämrats. Är då den

bakomliggande populariteten att diagnostisera alla möjliga politiska utvecklingsmönster som

populism ett problem? eller indikerar det att vi verkligen har blivit sämre i vårt politiska

omdöme? Media speciellt behöver inte undersökas i detta anseende, då de agerar granskare och

opinionsbildare, vilket ej är något som uppsatsen är avsedd att beröra. Skapar de en inkorrekt

världsbild så är det en risk att även konsumenter av deras material får en svagare kunskap om

vad populism egentligen är. Vilket indirekt i teorin leder till att populister kan samspela mer

obemärkta, eller direkt om det är så att vårt politiska omdöme har försvagats och därmed kan vi

inte urskilja på när allmänintresset är legitimt representerat eller om allmänintresset är under


11

exploatering av populistiska partier. Kriser är inte kända för att vara lätthanterliga och kallas

därför kriser, men dessa bör bemötas med aktsamhet och social organisering (Müller, J, 2016.

What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist? pg. 7).

Enligt motivationskrisen så torde politiska mål vara rationellt lämpliga för att säkerställa att en

legitimitetskris ej uppstår som konsekvens av irrationell politisk styrning eller resursmässigt

kostsam organisering. Detta betyder att statsapparaten inte får bli dysfunktionell i den mening

att den ej längre fungerar som föredraget korrektiv för samhället. Samhället kommer annars att

föredra alternativa korrektiv som erbjuder mer önskvärda utvecklingar politiskt, eftersom inom

demokratier är makten är utbytbar. Den har vid kriser ett ansvar att förvalta och motarbeta

negativa utvecklingar för samhällets intressen, samt behov och därmed avstå sina egna

prestigemål under överbelastande kriser som råder i samhället. Gör de ej detta så blir den

uppsamlade samlingskraften & hanteringen av kriser dessutom sämre organiserad och den

negativa utvecklingen svårare att motarbeta som samhälle i helhet. Detta då vissa delar av

samhället har olika utvecklingar som kan klassas som kriser (Habermas, J., 1975. Legitimation

Crisis, Chap. 1.. pg.45–48).

Till exempel eskalerande kriminalitet som leder till en svagare känsla av trygghet eller en

ökande arbetslöshet som konsekvens av en understimulerad arbetsmarknad. Då kanske även till

exempel kriminaliteten är en faktor som ökar negativt i sin förekomst, medan arbetstillfällen

blir färre och sjunker negativt, parallellt med en ökande invandring. Kanske det då finns ett

samband gällande hur man motiverar sin organisering emot dessa två negativa utvecklingar som

exempel med försvårande utvecklingar vid sidan av. Alltså att samhällets politiska institutioner,

i detta fall de högst styrande organen endast kan bidra med otillräcklig styrning från politiskt

håll åt samhället. Alltså att deras institutioners förvaltning eller den politiska styrningen blir

dysfunktionell. Då uppstår en motivationskris (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap.

1.. pg.75).

Då Populism och Kriser är två svårbegripliga begrepp inom politiken, så kan de två teorierna

sammanställande förklara varför den etablerade makten tappar masslojalitet från väljarbasen.

2.2 – Populistiska- & etablerade partier

Då populism är svårt att identifiera och en legitim demokrati endast kan förankras genuint

genom ett folkligt välrepresenterat & politiskt allmänintresse (masslojalitet), så är det extra

viktigt att det finns en viss medvetenhet om vad just kan klassas som en legitimitetskris.


12

Allmänintresset undermineras om det passivt, utan ansträngning påstår sig representeras av

tvivelaktiga representanter. Dock är det inte helt enkelt att definiera populism. Detta eftersom

det är under fria val där medborgerliga rättigheter brukas och man ej kan neka dessa medborgare

sina politiska rättigheter till politiskt deltagande. Det har blivit allt mer populärt att beskriva

fenomen och politiska utvecklingar som populistiska bland både representanter inom fria

demokratier, så som bland media (Müller, J, 2016. What is Populism. chap. 1).

Det är extra problematiskt om till exempel media skall fungera som en kontrollmekanism för

att granska makten. Är då den bakomliggande populariteten att diagnostisera alla möjliga

politiska utvecklingsmönster som populism, en indikator på att vi har blivit sämre i vårt politiska

omdöme? Vilket indirekt i teorin leder till att populister kan kamouflera sig i en vag definition

för vad populism kan karaktäriseras som, eller direkt om det är så att vårt politiska omdöme har

försvagats och därmed kan vi inte urskilja på när allmänintresset är legitimt representerat eller

om allmänintresset är under exploatering av populistiska partier. Det är en teori som denna

uppsats kommer grunda sig på från start till slut, samtidigt som relevanta rapporter inflätas under

läsningens gång (Müller, J, 2016. What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist?, pg.

7).

2.3 – Populismens sju teser – Müllers: What is Populism

Inom den politiska dimensionen bland demokratier så finns det många uttryck och mönster som

kan antyda förekomsten av populistiska tendenser, samtidigt som tendenserna ej nödvändigtvis

behöver vara av negativ art.

En ökande förekomst av populistiska tendenser kan även tolkas som ett korrektiv från väljare

till etablerade partier, då gällande eventuellt missnöje runt den politiska hanteringen. Müllers

sju teser består av följande:

1. Populism är varken en pålitlig del av modern demokrati, inte heller är det ett patologiskt

fenomen som uppstår konsekvent av irrationella medborgare. Det är alltid möjligt för en

aktör, till exempel en populist: att tala för ”det riktiga folket” som ett sätt att politiskt

bekämpa nuvarande etablerade partier, även så kallat ”eliter”. Populister är ej emot

rätten till politisk representation, men anser sig vara de enda legitima politiska

representanterna (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).


13

2. Alla som kritiserar etablerade partier, är ej nödvändigtvis per automatik populister.

Utöver att vara emot etablerade partier, så är populister dessutom även emot pluralistiskt

styre. Detta då populister anser sig vara den enda legitima politiska representationen.

Alla politiska motståndare är alltså emot folkets vilja och därmed illegitima gällande

representativt styre, enligt populister (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).

3. Det är ofta populister som påstår sig tjäna det ”allmänt goda”, alltså folkviljan. Vid en

närmre inspektion så verkar det dock mer som att de är viktigare för populister att

politiken som förs är symboliskt förenlig med deras politik, än att processen som

politiken förs genom är genuin. Populister använder sig ofta av den ”riktiga

befolkningen” eller den ”tysta majoriteten” som verktyg mot den representativt

etablerade makten (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).

4. Samtidigt som populister oftast initierar reformeringar och omröstningar, så är detta

utövande inte för att ge medborgare en öppen demokratisk process att göra sin folkvilja

hörd. Populister försöker så enkelt som möjligt endast bekräfta sitt ställningstagande i

vad de redan har definierat som ”allmänintresset”, alltså folkviljan. Populism är alltså

därför inte en väg till högre valdeltagande inom politiken (Müller, J,. 2016. What is

Populism. Pg. 80).

5. Populister kan regera och de är mycket troligt benägna att göra så i enlighet med deras

standard-initiativ som går ut på att endast de kan representera folkviljan. Konkret kan

det dock leda till att populister delaktigt ockuperar statsmakten, mass-klientism,

korruption och förtryck av all civil kritik gent emot statsmakten förekommer. Populister

leder ofta politiska ändamål så långt att det kan leda till konstitutionella konflikter

(Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).

6. Populister borde bli kritiserade för vad de är – En riktig fara för demokratin, inte bara

den liberala demokratin. Detta betyder dock inte att man skall undvika populister i

politiska debatter. Att tala med populister är inte detsamma som att prata som populister.

Man kan enkelt ta problemen de talar om på allvar, utan att acceptera sättet som

populister valt att beskriva dessa problem (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).


14

7. Populister hävdar sig genom att hävda att folkviljan, med deras regering, skulle

representeras effektivare och komma ”närmre folket”. Detta istället för liberalismens

demokrati, som populister ofta anser sig vara ett påstått och genuint supplement emot.

Detta för att det alltid finns underrepresenterade intressegrupper och identiteter inom

samhället, som populister i utbyte emot makt lovar att representera. Detta legitimerar

dock ej det populistiska påståendet om att endast deras väljarstöd är den riktiga

befolkningen och att de därför skulle vara de enda genuina representanterna. Istället så

borde populister tvinga förespråkare av den liberala demokratin att tänka om en gång

till gällande allmänna misslyckanden som drivits politiskt och hur det återspeglas

representativt när etablerade partier sjunker i förtroende och populistiska partier ökar i

förtroende. Vad är kriteriet för att tillhöra det politiska i samhället? Påtryckningar om

varför pluralistiskt styre är värt att bevara? Dessa två frågor måste besvaras för att

etablerade partier skall kunna bemöta den oro och förväntan på lösningar från politiskt

håll, som kommer ifrån frustrerade, arga och bittra demokratiska väljare som stödjer

populistiska partier (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).

“Hence also the impression—widespread among both political philosophers and social

scientists—that populism, despite some serious flaws, might under some circumstances serve

as a “corrective” to a liberal democracy that has become too remote from the people.” (Müller,

J,. 2016. What is Populism. Chap, 2. Pg., 51.).

2.4 – Most similar system design - MSSD

För detta används förklarande en matris för Grekland och Sverige som enligt Most Similar

System Design kategoriskt sammanställer similaritet bland oberoendevariablerna för att finna

sammanbindande mönster som kan styrka urskiljbara effekter mot beroendevariablen som då är

populismens väljarstöd. Här jämförs ”kriser” så som arbetslöshet, ekonomiska, invandring,

kriminalitet och masslojalitetens stöd bland etablerade- & populistiska partier. Detta för att

oberoendevariablerna tillsammans med hjälp av MSSD-modellen kan förklara den beroende

variabelns utvecklingsmönster gällande sjunkande masslojalitet (beroendevariabeln) för

etablerade partier och ökande förtroende för populistiska partier (Esaiasson, 2017,

Metodpraktikan. Kapitel 6, s.104).


15

(Timbro Authoritarian Populism Index, Timbro, 2019)

Här framkommer det tydligt att alt-högern med populistiska tendenser har fått allt mer stöd

under de åren som passerat förbi oss bland europeiska demokratier. Ovanstående stapeldiagram

talar om för oss hur den generella, populistiska utvecklingen i Europa förändrats under en

fyraårsperiod. Den populistiskt generella utvecklingen inom Europa, är av stort intresse att

undersöka, men mer ingående så kommer uppsatsen förhålla sig till Grekland och Sverige som

båda omfattas väl i rapporten. Med utgång ifrån den liberala, även känt som den fria demokratin,

så är det ett direkt baksteg för hur Europas framtida demokrati skall legitimt vidareutvecklas

utan att legitimt undermineras representativt, då politiskt genom något så viktigt som

demokratiskt öppna val med representanter som väljs av befolkningen, utan att förgäves gå

miste om tilliten gent emot legitima, etablerade partier. Föregående år 2018 så framkom det

dessutom att enligt Timbros senaste ”Timbro Authoritarian Populism Index 2019” att

alternativhögern fortfarande ökar avsevärt snabbare i sitt väljarstöd, men att alternativ-vänstern

dessutom lockat till sig flera röster och varken backar eller står stilla längre (Timbro, TAP:

Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.).

Det framkommer tydligt att 21,3 % av Europas demokratiska väljare valt att rösta på

populistiska partier år 2018. Alternativ-högern har ökat med 1,3 procentenheter (+9%) och

alternativ-vänstern ökar aningen svagt med 0,2 procentenheter (+3%) i jämförelse med

föregående år 2017. Genom en tillbakablick från år 2018 så framkommer det att

alternativhögern ökat med hela 2,7 procentenheter (+21,7%) medan alternativ-vänstern backat

med 0,4 procentenheter (-6%) sedan år 2015. Övergripande så indikerar denna utveckling en


16

tydlig förekomst av populism och att alternativ-högern utgör majoriteten av den populism som

samtidskritiskt är förekommande. Det är relevant data som därför valts ut avvägande då den

genomsnittligt återspeglar en lägre förekomst av populism bland europeiska demokratier

generellt, än nuvarande förekomster av populism i både Sverige och Grekland (Timbro, TAP:

Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.).

2.5 – Operationalisering

Teoretiska utgångspunkter och deras anpassningsmöjlighet i jämförelse med de indikatorer som

har utvalts är vad som ligger till grund för jämförelsernas förenliga och styrkande validitet. Det

är viktigt att denna operationalisering säkerställer att även de definitioner- eller fenomenen som

beskrivs i teorierna och den tidigare forskningen, är jämförbara teoretiska utgångspunkter som

kan konkretiseras med hjälp av empiri. De operationella indikatorerna är vad som

begreppsmässigt kan antas vara en mätbar/urskiljbar förklaringskraft rent empiriskt. Dessa

operationella indikatorer kommer att empiriskt sett bestå av insamlad statistik &

databehandling.

Först och främst försöker vi leta operationella indikatorer som berör begreppet ”Populism”,

vilket är en ”politisk ideologi” enligt definition. Politiska ideologier i uppsatsens utvalda fall

omfattar pluralistiska demokratier, vilket betyder att partier med olika ideologiska doktriner kan

delta i valdeltagandet och utgör en stor variation av valmöjligheter bland väljarna inom dessa

demokratier. Empiriskt sett utgörs ett valresultat av väljare och de valmöjligheter som finns

tillgängliga. Istället för att lista alla valmöjligheter för väljare så är det statistiskt sett objektiva

valresultatet mer intressant att använda som indikator. Via valresultatet så syns nämligen

andelen framröstade mandat, även antalet populistiska röster. Då är det viktigt att leta reda på

underliggande faktorer som bakomliggande kan ge en förklaring i samband med utvald teori.

arbetslöshet, invandring, kriminalitet och nationell skuld GDP/BNP är

faktorer/variabler/Indikatorer som valts ut i syfte att ta reda på sammanträffandena för att

konkretisera variabler/indikatorer som kan påvisa en förklaringskraft.

Den andra teoretiska utgångspunkten handlar om varför väljare röstar på populistiska partier.

Då i intresse att leta reda på varför populistiska partier attraherar väljare från etablerade partier.

Enligt ett teoretiskt resonemang som är uppdelat i sju olika delar, så får vi en överblick av

populismen och de symptom populismen manifesterar i samhället. Utmanande korrektiv finns


17

alltid då demokrati betyder folkstyre och det är per definition ej ett statiskt tillstånd. Det som då

måste undersökas för att undgå så pass mycket felmarginal som möjligt är ”Frustration”. Det

kan då tänkas att frustrerade medborgare röstar på populistiska korrektiv som uttrycker

osäkerheter eller ineffektivitet, samt att de upplever en genuin oro gällande

samhällsutvecklingar som genererat skadliga resultat via den etablerade maktens politiska

styrning. Då kriser är tydligt negativa av naturliga anledningar så kan dessa även extra påtagligt

vägas in som en mycket möjlig anledning till just populismens framgångar.

Kriser kan ske av många anledningar som dessutom enligt Habermas ursprungligt kan beskrivas

som: Det Ekonomiska Systemet (Ekonomisk kris), Det Politiska Systemet (Rationalitetskris &

Legitimitetskriser) och Socio-Kulturella Systemet (Motivering/s-kris). Dessa ursprungskällor

kan även förklara de fyra kriserna som Habermas byggt sin analys på. Systemkriser som berör

och karaktäriseras som Rationalitetskriser (Politiska Systemet) och även Ekonomiska Kriser

(Ekonomiska Systemet), som dessutom även kan tänkas leda till Rationalitetskriser inom det

Politiska Systemet. Habermas har även utvecklat de två Identitetskriserna som berör:

Legitimitetskriser (Politiska Systemet) och Motivationskriser (Socio-Kulturella Systemet).

Politiska Kriser kan som fenomen antas vara Rationalitetskriser eller Legitimitetskriser, då

enligt jämförelsen mellan populismens utveckling (valresultat) och de objektivt statistiska

sammabanden bland negativa utvecklingar arbetslöshet, invandring, kriminalitet och nationell

skuld GDP/BNP som då kan tänkas ha väckt en inre frustration som gjort att väljare påverkat

valresultatet genom att lägga sina röster på populistiska korrektiv. För att denna teori skall

fungera med så pass lite felmarginal som möjligt så förhåller sig uppsatsen till Habermas

förklaring gällande Kristendenser och hans föreslagna förklaringar (Habermas, J., 1975.

Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.50.):

Ekonomiska Kriser: Kriser uppstår via - A) Statsapparaten agerar sanslöst som naturligt

verkställande organ för lag och värdegrund eller B) Statsapparaten agerar som planerande

förvaltare för ett gemensamt ”monopolkapital”.





(Legitimation Crisis, Habermas, J, 1975. pg.45)


18

Rationalitetskriser: Förstörelse av administrativ rationalitet sker via – C) Motstående intressen

bland individuella kapitalister eller D) Produktionen (behövlig för fortsatt existens) av strukturer

som är främmande för det nuvarande systemet.

Legitimeringskriser: Kriser uppstår via: E) Systemets begränsningar eller F) oavsiktliga

bieffekter (politisering) av administrativa ingripanden bland den kulturella traditionen.

Motivationskriser: Kriser uppstår via: G) Erosion av viktiga traditioner för fortsatt existens

eller H) Överbelastat genom universella värdegrunder (”nya” behov).

Om en eller flera av dessa kriser kan identifieras inom Grekland eller Sverige så finns det en

förklaringskraft som kan, med hjälp av ”Populismens Sju Teser” av Müller’s – ”What is

Populism?”, förklara vilka faktorer som ligger till grund för en underliggande frustration som

leder till att mer alternativa korrektiv av populistisk karaktär börjar attrahera fler, tidigare

sympatisörer för den etablerade makten.

Lämpliga indikatorer för nationella och internationella kriser och underliggande frustration är:

arbetslöshet (C eller D), ekonomi [BNP/GDP] (A eller B), invandring (E, systemets

begränsningar) och kriminalitet (F, oavsiktliga bieffekter).

Möjliga indikatorer för populism är: demokratiska valresultat, populistiska partier, övergrepp

emot oberoende/fria domstolar eller politisk polarisering. Det är därför viktigt att dessa

indikatorer vid en eventuell inkludering i sitt sammanhang kan jämföras. Därför har ”övergrepp

emot oberoende/fria domstolar” och ”politisk polarisering” exkluderats eftersom dessa är etiska

frågeställningar, som kan anses ligga utanför uppsatsens område och frågeställningar.

Demokratiska valresultat och populistiska partier (Ideologiskt särhållet eller sammanlagt

populistiskt väljarstöd) är så klart något som fungerar utmärkt som indikatorer.

3.0 – Metod

Denna uppsats baserar sig på en induktiv och kvantitativ innehållsanalys, som kommer att

utgöra den största delen av metoden för att beskriva & förklara bakomliggande faktorer till


19

populistiska partiers ökande masslojalitet i detalj. I induktivt anseende betyder detta att

generaliserande slutsatser via en kvantitativt, alltså utbredande empirisk (objektiv) data-analys

operationaliseras. Dock tillkommer deduktiva karaktärsdrag utöver dessa induktiva

generaliseringar, då huvudfokus läggs vid Habermas teorier om kriser och Müller’s bok ”What

is Populism”. Vad detta beror på, kommer att empiriskt uppklarande begränsas och förklaras

under en tidsperiod som sträcker sig ifrån år 2007 till 2018. Tidigare problemformulering leder

till uppsatsens avsedda frågeställningar och därefter jämförs empiriska och statistiska resultat

för Sverige och Grekland som anses lämpliga operationellt enligt frågeställningarna. Most

Similar System Design (MSSD) kommer enskilt att brukas för att återfinna eskalerade

utvecklingar inom de två utvalda demokratierna som påvisar ett samband under utvalt

tidsintervall. Icke sammanfallande mönster har alltså ingen tydlig förklaringskraft. Empiriskt

sett så kommer statistik och diverse händelser att belysas som kompletterande information för

en mer objektiv överblick i vad uppsatsens utvalda rapporter innebär under den förutsättningsvis

relevanta tidsperioden. Detta för att kunna undersöka begreppet ”masslojalitet”, även känt som

”tillit/popularitet” bland etablerade partier och andra relevanta terminologiska begrepp. På detta

vis kan beroendevariabeln (Masslojalitet) härledas utefter de oberoendefaktorer som utgör att

populariteten ökar eller minskar bland etablerade partier. Detta görs enligt och utefter utvalt

material och kontrollera demokratiskt välstånd och förekomsten av populism, för att kvantitativt

leta ut kategoriska likheter, exkludera olikheter och därmed även finna tydliga samband

(Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. pp.101 – 104.).

3.1 – Material

Materialet grundar sig på en så pass vidgad överblick som möjligt. Det material som brukas är

väl utfört, omfamnar extensivt parallella fenomen och utvecklingsmönster vid sidan av de valda

teorierna om populismen, vilket uppsatsen har i avsikt och tar upp senare under läsningens gång.

Huvudsakligen så kommer rapporter, data-blad och diverse statistik jämföras med Timbro

Authoritarian Populism Index – TAP (Timbro, TAP: Timbro Authoritarian Populism Index,

2019.), för att sedan jämföra om ökningen av populism till exempel kan kopplas tidsmässigt

med faktorer, även kallat oberoende variabler/indikatorer så som till exempel: Arbetslöshet,

Flyktingkriser (Invandring), Nationell skuld och Ökad Kriminalitet.

Vikten av att beröra populismen korrekt ur en demokratisk synvinkel är mycket viktig. Det är

något som selektivt utvalda rapporter, data och vald litteratur gör. Det valda materialet kan


20

användas som jämförbara komplement mellan varandra då de alla berör eller kan analysera

samma politiska områden i rimliga mån för att ge en utökad insikt i detalj empiriskt för att

bekräfta utvald teori (Müller, J,. 2016. What is Populism.).

Sverige och Grekland är de två länder som selektivt valts ut och detta eftersom at de är

intressanta i krissammanhang, då förutsättningarna är så pass olikt påtagliga. Geografiskt

territorium var avgörande för att tydliggöra de geografiska skillnaderna grupperingsvis och

varför dessa utgör olika förutsättningar. Det gör det lättare att tydliggöra hur geografiska,

statskickliga och institutionella skillnader möjligen kan ligga till grund för olika omdömen och

eventuella åtgärder som konsekvens, på grund av komplicerande förutsättningar som försvårar

hanteringen vid eventuella kriser. Det är dessutom utifrån ett egenskrivet tidigare akademiskt

arbete, intressant hur kriser ibland är mer påtagliga nationellt än vad de är gemensamt, även om

ansvaret ligger i allas allmänintresse ur en humanistisk synvinkel på internationell nivå

(Petersson. C. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee, pg. 5 – 7).

Dessutom används ett tidigare, mer extensivt akademiskt arbete som stöd från en examinerad

student ifrån Linnéuniversitetet i Kalmar & Växjö, som är relevant i en analys som berör

populismen, då ”framing” är ett begrepp som kan förklara populismens karaktäristiska uttryck

bland Europas fria demokratier och hur politiska sidor språkligt målar upp helt olika sidor och

underminerar kriser för att vinna politiskt inflytande vid till exempel kriser, terrorattacker eller

nationellt öppna valprocesser (Eriksson, Brexit – valkampanjers ideologiska och strategiska

uppbyggnad, 2017).

3.2 - Källkritik

Äkthetskriteriet, beroendekriteriet, tendenskriteriet, samt samtidskriteriet är de fyra

kontrollmekanismer som används vid alla källkritiska kontroller av den information som samlas

in ifrån selektivt utvalda källor (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. Kapitel 15.).

Äkthetskriteriet är något huvudsakligt som ligger i åtanke genom hela uppsatsen och endast så

pass äkthetstrolig information som möjligt är vad som lyfts fram. Historiskt sett är många

östeuropeiska och vissa sydöstliga demokratier någorlunda förankrade i annorlunda strukturer

där mer auktoritära och kollektiva rörelser, lever kvar starka än idag. Då Timbro Authoritarian

Populism Index (TAP) endast använder information baserad på demokratiska medborgares


21

väljarmönster som presenterats offentligt efter demokratiska valresultat som sammanställts

sedan 1980-talet, kan man anta att äkthetskriteriet är mer än väl uppfyllt i detta anseende. Detta

för att inga ideologiska värdegrunder ligger till grund för rapportens resultat. Det är

demokratiska väljarmönster som skenat ifrån den normativa trenden att rösta på etablerade

partier (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. Kapitel 15.).

Beroendekriteriet är trivialt i detta anseende eftersom det är demokrati, populistiska partier och

etablerade partiers representation av allmänintressen som denna uppsats grundar sig på att

undersöka. Detta då alla begrepp är mycket känsliga och som enkelt kan felkategoriskt

definieras eller förknippas felaktigt med varandra, så beroende på hur dessa används och av vem

ligger till grund för att peka ut populistiska tendenser. Timbro Authoritarian Populism Index är

därför lämpligen oberoende i sina rapporter, då de förmodat ej har möjlighet att manipulera

officiellt publicerade demokratiska valresultat bakåt i tiden (Esaiasson, P., 2017.

Metodpraktikan. Kapitel 15.).

Tendenskriteriet är väsentligt i så stor utsträckning som möjligt, men då helt oberoende

rapporter är omöjliga på grund av mänsklig natur och en vilja att styrka sina egna intressen, kan

man anta att vissa tendenser är per automatik ideologiskt identifierbara. Timbro Authoritarian

Populism Index diskuterar ideologiska fenomen och utvecklingsmönster, vilket gör dem

minimalt befläckade rent tendensmässigt, men är en liberalt inriktad tankesmedja med rötter i

Svenskt Näringsliv, som har sina egna intressen dessutom (Esaiasson, P., 2017.

Metodpraktikan. Kapitel

15.).

Samtidskriteriet är något grundläggande som finns i åtanke genom hela uppsatsen och endast så

pass samtidig information som möjligt är vad som lyfts fram. Uppsatsens tidsintervall som är

av avsikt att undersöka är en tidsperiod som i sitt totala omfång täcker tiden från år 2008 fram

till år 2018. Då Timbro Authoritarian Populism Index endast använder information baserad på

demokratiska medborgares väljarmönster som är data som presenterats offentligt efter

demokratiska valresultat har sammanställts sedan 1980-talet och framåt, är detta kriterium mer

än väl uppfyllt gällande vald utveckling att undersöka (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan.

Kapitel 15.).

4.0 Empirisk genomgång

Inledningsvis kommer de empiriska fakta som kan tänkas sammankopplas till utvalda teorier att

förtydligas i syfte att även förklara varför samhällsfunktionerna (statsapparaten) parallellt med


22

dessa utvecklingar, kan från ett väljarperspektiv (masslojalitet) anses som dysfunktionell och

även då som en förklarande faktor gällande populismens nutida tillökning bland dess väljare.

Den utvalda empirin kan till synes anses vara förklaringskraftiga faktorer för varför etablerade

partier tappar masslojaliteten bland sin etablerade väljarbas i en allt högre utsträckning enligt

diagrammen som har skapts i syftet att framställa utvecklingarna på ett förtydligande vis. De

indikatorer som valts ut är: Kriminalitet, Ekonomi (GDP/BNP), Arbetslöshet och Invandring.

Beroendevariabeln blir därmed masslojalitet gent emot etablerad makt, eller alternativa

korrektiv, parallellt med de oberoende utvecklingarna. Vilka alla fyra mycket väl kan tänkas

utgöra en förändring bland de förskjutningar som skett inom maktfördelningen från etablerade

partier, övergående till populister om dessa förändringar sammanfaller överensstämmande

negativt bland utvecklingarna inom satt tidsintervall. Då år 2007 – 2010 ej har några tydliga

förskjutningar i diagrammet så utgår jag ifrån att det ej existerar några starka samband mellan

de oberoende faktorerna, ökande stöd bland populister och minskande stöd bland etablerade

partier under denna period (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019).

4.1 Populismens utvecklingsmönster – Timbro Authoritarian Populism Index

Den operationaliserade indikatorn: ”Valresultat” är den huvudsakliga utvecklingen som ger

grund för uppsatsens empiriskt relevanta anknytningar under tidsintervallet. Nedanför här utförs

en genomgång gällande populismens förekommande förändringar inom Grekland och Sverige,

som statistiskt förklarar punktliga förändringar nedanför från och med år 2000 – 2018. Detta för

att ge en tydlig överblick gällande den drastiska förskjutningen i maktfördelningen. Då

Grekland och Sverige båda enligt diagrammet nedan stadigt gått ifrån en mindre representativt

populistisk väljarbas till en allt större från och med år 2011 och framåt i Grekland, samt för

Sverige blir avvikelsen som tydligast vid slutskedet år 2013. Detta kan klarläggas enligt

Timbros Authoritarian Populism Index (TAP) årsrapport för år 2019. Från och med år 2000 till

och med år 2018 har populismen i Grekland ökat med cirka 506,4% och i Sverige med cirka

108,1%. Timbro Authoritarian Populism index sträcker sig ända bak till år 1979 fram till år

2019. Dock har det av praktiskt observerade anledningar, avgränsats till år 2000 för att det ger

en tydligare inblick i de drastiska ökningarna som är förekommande nedan år 2007 (TIMBRO,

2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019).


23

(Timbro Authoritarian Populism Index 2019, Timbro, 2019.)

4.2 Populismens utveckling mellan år 2007 – 2018

Nedanför syns ett diagram som förhållandevis talar om för oss, vad även Timbro Authoritarian

Populism Index (TAP) indikerar. Detta för att lyfta fram och förklara direkta samband mellan

populismens utvecklingar inom Grekland och Sverige, samt vilka faktorer (oberoende variabler)

som kan tänkas ligga till grund för dessa utvecklingar utefter populismens ökade masslojalitet

(beroende variabel), vilket också borde kunna härledas bevisligen som en förklaring till

etablerade partiers sjunkande förtroende (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism

Index 2019).

(Timbro Authoritarian Populism Index 2019, Timbro, 2019.)

De indikatorer som operationaliserats för populism är: Demokratiska Valresultat som utgörs av

den uppvisade masslojaliteten, då för både populistiska och etablerade partier (ej antal

individuella partier, se avgränsningar/exkluderingar vid avsnitt ” 2.5 Operationalisering”).


24

4.3 Brottslig och Kriminell utveckling mellan år 2008 – 2017

Här nedanför syns kriminal-statistik för Grekland och Sverige som sträcker sig i sin omfattning

mellan år 2008 och år 2017. Sammanställningsvis kommer den data som syns i de nedanstående

diagrammen baserade på EuroStat Statistics: ”Recorded offences by offence category”, att

sammanfogas och vad den data som finns tillgänglig betyder förändringsmässigt procentuellt

mellan de bredaste möjliga mätpunkterna år 2008 till år 2017 kommer att tydliggöras. Då

kriminalpolitik är en tänkbar variabel som kan tänkas påverka beroende variabeln, så tillkommer

senare tillfälle att dedikerat gå igenom relevanta förändringar inom satt tidsintervall för att finna

samband bland utvecklingarna som teoretiskt kan tänkas förklara maktfördelningens

förändringar (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category).

I Sverige har antalet anmälda stölder mellan år 2012 - 2017 minskat från 408 420 till 352 312

antal anmälda stölder, vilket är en minskning på cirka 15,9% jämfört med år 2012. Inom samma

tidsintervall har dessutom antalet avsiktliga mord ökat från 68 till 113 antal mord enligt

EuroStat, vilket är en ökning med cirka 66% jämfört med år 2012. Varför dessa data ej syns i

diagrammet ovan är för att skalan mellan dessa olika värden annars skulle utgöra en otydlighet,

men utesluter ej denna utveckling genom att inkludera dem här i skrift. Sammanställt har alltså

antalet stölder minskat i Sverige sedan år 2012, medan avsiktliga mord ökat urartande jämfört

med år 2012 (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category).

(Recorded offences by offence category, Eurostat, 2019.)


25

Förutom den data som finns tillgänglig ovan, talar även ovanstående diagram om för oss

betraktare att sedan år 2008 har förekomsten av sexuellt våld ökat från totalt 14 058 tillfällen

till totalt 18 874 sexuella våldsövergrepp, vilket är en ökning med cirka 34,2% vid senare

mätpunkt år 2017, jämfört med utgångspunkten 2008. Inom samma tidsintervall har dessutom

antalet sexuella övergrepp ökat från totalt 9 157 övergrepp till 11 505, vilket är en ökning med

cirka 25,6% jämfört med år 2008. Dessutom har även våldtäkter ökat till antalet sedan år 2008,

från totalt 4901 våldtäkter till 6969 antalet våldtäkter år 2017, vilket motsvarar en procentuell

ökning på cirka 70,3%. Överfall har dock generellt sett minskat mellan år 2008 och 2017, från

5992 överfall till 4685, vilket motsvarar en minskning på cirka 21,8% (Eurostat, 2019, Recorded

offences by offence category). Det är alltså de kriminella utvecklingarna som har starkast

förklaringskraft för Sverige.

(Recorded offences by offence category, Eurostat, 2019.)

I Grekland har antalet anmälda stölder mellan år 2012 - 2017 minskat från 119 078 till 109 733

antal anmälda stölder, vilket är en minskning med 7,8% jämfört med år 2012. Inom samma

tidsintervall har dessutom antalet avsiktliga mord minskat från 165 till 78 antal mord enligt

EuroStat, vilket är en minskning med cirka 52,7% jämfört med år 2012. Varför dessa data ej

syns i diagrammet ovan är för att skalan mellan dessa olika värden annars skulle utgöra en

otydlighet, men utesluter dem ej genom att inkludera dem här i skrift. Sammanställt har alltså

både antalet stölder och avsiktliga mord minskat i Grekland sedan år 2012 (Eurostat, 2019,

Recorded offences by offence category).


26

Enligt ovanstående data, så talar diagrammet om för oss betraktare att sedan år 2008 har

förekomsten av sexuellt våld minskat från totalt 682 tillfällen till totalt 453 sexuella

våldsövergrepp, vilket är en minskning med cirka 33,5% vid senare mätpunkt år 2017, jämfört

med utgångspunkten 2008. Inom samma tidsintervall har dessutom antalet sexuella övergrepp

minskat från totalt 450 övergrepp till 224, vilket är en minskning med cirka 50,2% jämfört med

år 2008. Dessutom har även Våldtäkter minskat till antalet sedan år 2008, från totalt 232

våldtäkter till 156 antalet våldtäkter år 2017, vilket motsvarar en procentuell minskning med

cirka 32,7%. Överfall har dock generellt sett ökat markant mellan år 2008 och 2017, från 450

överfall till 1510, vilket motsvarar en ökning hela 235,5%, alltså mer än en trefaldigad ökning

gällande förekomsten av överfall sedan 2008 (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence

category).

4.4 Ekonomisk Utveckling – Skulder eller kristendenser?

(Eurostat, 2018, General Government Gross Debt)

Detta kan mycket väl vara en styrkande faktor som kan förklara ett ökat stöd bland populister

under utvald period som grafen ovan avser att återspegla. Då jämfört med det sjunkande

förtroendet för tidigare etablerade partier. Medan som tidigare uppdagat, så har Sveriges BNP

(GPD) varken försämrats eller förbättrats speciellt markant mellan år 2007 - 2018 (Eurostat,

2018, General Government Gross Debt), vilket ej utgör ett stärkande utvecklingsmönster

gällande det ökande stödet för populism, men kan ge en ökande förklaringskraft till varför

populismen inom Sverige ej fått samma uppsving som Grekland, samtidigt som det förklarar

utvecklingen i Grekland, i teorin enligt de sju teserna om populism enligt Jan Müllers ”What is

Populism” (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80) och Habermas kristendenser (Habermas,

J., 1975. Legitimation Crisis, pg.50.).


27

4.5 Arbetslöshet & invandring – Identifierbara kristendenser?

Invandringen har enligt EuroStat ökat markant inom EU, dock har ej alla medlemmar tagit emot

lika många på flykt, vilket även överensstämmer med Grekland och Sverige som undersökts

och kan återfinnas i EuroStats databas (Eurostat, 2019, Immigration). Den mätning som finns

tillgänglig sträcker sig mellan år 2008 till och med år 2017. I Sverige ökade invandringen från

101,171 år 2008 till 144,489 år 2017, vilket motsvarar en ökning på cirka 42,8%. Arbetslösheten

i Grekland har dessutom en stor inverkan i detta, då arbetslösheten år 2018 låg på 19,3% i

jämförelse med år 2008 när arbetslösheten var lägre på 7,8%, vilket är en ökning med cirka

147,4% i jämförelse med år 2008. Dessutom har Greklands invandring ökat från 66,529 år 2008

till 112,247 år 2017, vilket är en ökning på 68,7%. I Sverige är den i stort sett oförändrad från

6,2% år 2007 till 6,3% år 2018. Det är en tillökning med cirka 1,6% i jämförelse med år 2007

(Eurostat, 2019, Unemployment trends).

Detta betyder att

Grekland har tydliga

kristendenser som måste

hanteras effektivare,

jämfört med Sverige.

Detta i sin tur för att i

Grekland syns det att de

befann sig i en

motivationskris som är

baserad på att den

politiska styrningen

misslyckades hantera

befolkningens behov

sedan tidigare, innan

flyktingkrisen år 2015.

Greklands politiska system har alltså via politisk styrning ej lyckats hantera de tidigare

problematiska utvecklingarna, vilket på det socio-kulturella planet för samhället, betyder en

svagare organiseringskraft (förtroende för etablerad makt) som redan är begränsad eftersom

många är oförmöget arbetslösa, medan efterfrågan på arbetstillfällen ökar.

(Eurostat, 2019, Unemployment trends).


28





Enligt Most Similar System Design komparativa

jämförelser mellan operationaliserade indikatorer,

som oberoendefaktorer (kriminella, ekonomiska &

sociokulturella) utvecklingar så är det tydligt att det

framgår en utveckling inom Sverige som missgynnar

etablerade partier, då bland grövre brott och

invandring. Grekland är avvikande i detta anseende på

grund av att den enda synliga ökningen återfinns bland

kategorin överfall, bland grövre brott. Inom Grekland

finns anmärkningsvärda förändringar utöver de som

syns för Sverige, då gällande arbetslöshet, invandring

och statsskuld under avsett tidsintervall som

undersökts. För Sverige blir det dock svårt att finna någon förklaringskraft mellan invandring

och andra operationaliserade oberoendevariabler och indikatorer enligt MSSD, då endast

populism som beroendevariabel är parallellt sammanträffande med invandring inom de båda

demokratierna. Varken arbetslöshet eller invandring påvisar någon sammanfallande

förklaringskraft som operationaliserade indikatorer för Sveriges enskilda mätningar. Dock kan

andra oberoende variabler/indikatorer så som kriminalitet påverka en populistisk tillökning

ytterligare.

Arbetslösheten är alltså för Grekland en operationaliserad indikator och oberoendevariabel som

kan tänkas ha en hög förklaringskraft gentemot beroendevariabeln: Masslojalitet. Detta då enligt

avsedd teori från Habermas och även de sju teserna om populism, från Jan Müller. En högre

arbetslöshet, ökande statsskuld och tillökning av befolkning via flyktingströmmar är knappast

en oproblematisk utveckling för en nation. För Sverige är det åter igen svårt att bekräfta en

förklaringskraft som kan sammanfallande förklaras av dessa två utvecklingar. Varken

arbetslöshet eller invandring påvisar någon sammanfallande förklaringskraft som

operationaliserade indikatorer för Sveriges enskilda mätningar. Dock kan andra oberoende

variabler/indikatorer så som kriminalitet påverka en sådan tillökning ytterligare

(Legitimation Crisis, Habermas, J, 1975. pg.45)

(Petersson, C. 2019, Most Similar System Design)


29

5.0 Sammanfattning och diskussion

en central kategori på grund av flyktingkrisen år 2015 och det handlar om både utmanande

korrektiv från en progressiv synvinkel (mer öppen gränspolitik) och en mer protektionistisk

(Stängd, bevarande gränspolitik) från populistiskt håll, som utmanar styrningen och ifrågasätter

den etablerade maktens roll att förvalta detta politiskt. De val som har gjorts indikerar att båda

länderna intagit ett mer progressivt (öppet) ställningstagande gällande flyktingmottagande och

det har gynnat både progressiva populister och protektionistiska populister i den sakfrågan

eftersom mottagandet av flyktingar har ökat i samband med populismens sammanlagt ökade

masslojalitet (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.46).

Invandringen kan identifieras som återkommande parallell utveckling vid sidan av populismens

ökande masslojalitet inom både Grekland och Sverige, då det är den enda utmärkande

oberoendevariabeln i båda fallen (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg.45). Detta för att

i både Grekland och Sverige har antalet mottaganden ökat under hela perioden samtidigt.

Invandring utgör i sig inte nödvändigtvis en negativ utveckling. Dock kan det anses

problematiskt om krisartade utvecklingar sker parallellt med en redan påtaglig arbetslöshet och

finanskris som i Grekland under den period som avsiktligt undersökts. Enligt Habermas

(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45) modell om kriser och deras

uppkomstkälla, så framgår det tydligt att fyra kristendenser kan identifieras inom Grekland:

Ekonomiska Kriser, Rationella kriser, Legitimeringskriser & Motivationskriser. Dessutom går

det att rikta kritik gent emot hur resurserna hanteras (rationalitetkris), hur Instutioner organiseras

och om kriser, så som flyktingkrisen år 2015 krävde mer regionalt riktade insatser, samt

resurser, detta då för Sveriges del (Petersson. C. 2015. A Global Responsibility: Refuge or

Refugee, pg. 5 - 7). En ekonomisk kris uppstår inom det ekonomiskt adopterade systemet. Om

systemet ej försöker lindra symptomen där största möjliga effekt kan uppnås, så anses även den

politiska styrningen som dysfunktionell och institutioners satta mål att arbeta utefter blir allt

mindre eftertraktade och allt mer ineffektiva. Detta leder till att en Rationalitetskris uppstår

inom det politiska systemet och i sin tur kan detta leda till en Legitimitetskris som uppstående

inom sociokulturella förhållanden även således kan urarta till en motiveringskris. Detta om

samhällets etablerade makt genom sin politiska styrning kan antas vara dysfunktionellt

missgynnande för den gemensamma identiteten. Det vill säga, vad den politiska styrningen,

gemensamt med de sociala normerna/föreställningarna försöker skapa nationellt. Detta utifrån

en systemkris (ekonomiska och rationella kriser), skulle i sin tur kunna tänkas bedda grund för

en identitetskris som kan vara politiskt revolutionär (utmanande) utifrån ett


30

legitimitetsperspektiv (kritiserar pluralistiskt/etablerat styre) eller motivationsmässigt

korrigerande då man ej erkänner den politiska styrningen från etablerade partier på grund av

misslyckad hantering av kirsliknande utvecklingar (Müller, J, 2016. What is Populism. Pg. 80).

Alltså att den grekiskt politiska styrningen misslyckats hantera arbetslösheten och även fått

handskas med en undermålig hantering av statsfinanser samtidigt som invandringen givit

tillökning bland befolkningen. En ökande invandring kan med hjälp av teori och empiri

sammanställa ett styrkande samband mellan ökad invandring och ökat populistiskt stöd. Inte på

grund av irrationella medborgare, utan det är som konsekvens av en inre ovilja

(frustration/misstro) som gör att dessa väljer alternativa korrektiv, istället för att leta alternativ

bland politiskt & traditionellt väl etablerade partier.

I både Grekland och Sverige är det så att etablerade partier tappar allt mer makt åt populistiskt

tenderande representativa politiker och därmed får populister alltså en effekt av en ökad

masslojalitet som konsekvens. Det är ett påstående som baserar sig på Timbro Authoritarian

Populism Index (TAP), Invandring, Arbetslöshet, Statsfinanser i form av GDP (BNP) och

Brottsstatistik från EuroStat. Detta för att dessa är oberoende variabler som indikerar hur vidare

effektivt krisutvecklingar styrts politiskt av etablerade partier. Är diverse negativa utvecklingar

förekommande så påverkar det så klart i sin tur i vilken utsträckning den etablerade makten har

kapacitet att styra utvecklingarna, vilket blir problematiskt om styrningen redan är

dysfunktionell (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.6 - 50). Baserar detta då

på en del, ifrån en av de ”Sju teserna om Populism” där punkt 7 tar upp ”Vad är kriteriet för att

tillhöra det politiska i samhället?” (Müller, J, 2016. What is Populism. Pg. 80). Detta är en

legitim fråga, oavsett hur legitim den som står bakom ifrågasättandet är, så kan frågeställningen

användas implicit åt andra hållet med. Vid negativa utvecklingar som dessa oberoende variabler

indikerar förekom mellan 2007 – 2018, så ökar dessutom populismens stöd och den etablerade

makten har tappat masslojalitet sedan dess och lyckades ej ta tillbaka någon makt ifrån

populister i det stora hela under avsatt tidsintervall som undersökts. Enligt motivationskrisen

kan slutsatsen dras om att parallella utvecklingar vid sidan av invandring kan förklara de

demokratiska samhällspänningar som i sin tur gemensamt ger en tydlig förklaringskraft, då

genom ”Most

Similar System Design (MMSD)” som förklarar varför populismen har ökat, då som

operationaliserad beroendevariabeln. Motivationskrisen kommer att förtydligande förklaras i

avsnitt sex.


31

För Grekland är det som tydligast att Populismen ökat markant tidsmässigt och parallellt med

en tuff skuldsättning som förvärrats under den period som undersökts, som dessutom slutligen

krävde att EU fick gå in och hjälpa Grekland år 2010. Denna utveckling är tendensmässigt en

nationell motivationskris, som är gödande för populisters ökande masslojalitet (Habermas, J.,

1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.46). Detta eftersom Trots dessa insatser, så tog det tid

innan någon förbättring kunde synas över huvud taget, det sågs ej förrän år 2012 och efter det

har det trots allt gått ostabilt enligt Eurostats data (Eurostat, 2018, General Government Gross

Debt) som finns tillgänglig. Dessutom har Överfall (Assault) ökat inom Grekland sedan år 2008

– 2017 med hela 235,5%, vilket är mer än tre gånger så mycket i jämförelse med nio år bakåt i

tiden. Om det har med en ökande polarisering gällande tolerans emot oliktänkande, som kan

tänkas resultera i våld eller överfall att göra, är inte vad som är intressant i detta anseende, utan

det som är intressant i detta anseende är huruvida dessa kriser och negativa utvecklingar överlag

har skötts av etablerade partier vid makten sedan tidigare skede, samt att det sjunkande

förtroendet bland de etablerade kan härledas som konsekvens av oförmågan att hantera negativa

utvecklingar effektivt nog. Framför allt kan man enligt den första tesen, av de ”Sju teserna om

populism”, dra slutsatsen om att frustrationen över hur kris-liknande situationer hanterats,

resulterat i en allt mer verbalt uppviglad version av populism som aktivt kritiserar etablerade

”eliter” eller anser sig själva vara kapabla att representera dessa intressen effektivare än

etablerade partier, som tidigare uppenbarligen ej lyckats med den politiska styrningen. Därmed

kan det inte undgå att dessa negativa utvecklingar av extremare slag, delvis med stor sannolikhet

ligger till grund för den allt mer populistiska politiken i Grekland för avsatt tidsintervall mellan

år 2007 - 2018.

För Sverige är det ännu tydligare bland brottsstatistiken att urskilja tydliga negativa utvecklingar

som mycket sannolikt ligger till grund för en allt mer förekommande frustration bland

demokratiska medborgare. Förekomsten av populism är fortsatt ökande under avsatt

tidsintervall, men inte i samma representativa utsträckning procentuellt som Grekland. Det som

är mindre förekommande är negativa utvecklingar för den svenska statsskulden, som minimalt

återfinns vid år 2007, 2009, 2012, 2013 och 2014. Brottsstatistiken talar dock om för oss att

mellan år 2009 – 2012, så ökade antalet brott gällande: Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och

Våldtäkter. Undantaget för den sistnämnda brottsrubriceringen ”våldtäkt” som år 2012 avtog i

jämförelse med tidigare år för att sjunka rubricerande bland dessa tre brottstyper år 2013. År

2014 sker dock en ökning åter igen bland samma typer av brott, för att se en minskning år 2015


32

och på nytt så ökar antalet Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och Våldtäkter för både år 2016 och

år 2017.

6.0 Slutsats

En mindre välskött kriminalpolitik är så klart något som förklarande kan ligga till grund för en

underliggande frustration hos väljare, som gör att man ifrågasätter etablerade partier genom att

rösta på alternativa populister för att hantera oönskade utvecklingar, så som ekonomiska

utvecklingar, en bred arbetslöshet och relativt hög invandring i Grekland. I Sverige kan det

tänkas bero på att man kriminalpolitiskt misslyckats bromsa de negativa utvecklingarna inom

fyra olika brottsrubriceringar: Mord, Sexuellt våld, Sexuella Övergrepp & Våldtäkter (Müller,

J, 2016. What is Populism. Pg. 80). Detta kan tänkas väcka en Legitimationskris bland den

politiska styrningen eller motiveringskris rent socio-kulturellt för ett samhälles normativa

uppfattning och sätt att kulturellt, samt normativt organisera sig på (Habermas, J., 1975.

Legitimation Crisis, pg. 50).

Ekonomiska kriser uppstår i den mening att statsapparaten sanslöst fortsätter samma

ineffektiva politiska styrning, samtidigt som förhållandena inte tillåter ett sådant administrativt

förhållningssätt i förvaltandet av ekonomin.

Rationalitetskriser uppstår när aktörer sätts emot varandra och missgynnandet sker på ett

sådant vis att ett ärvt problem, ej blir löst via den politiska styrningen och fortsätter att växa och

då övergår till en permanent kris bland de offentliga finanserna som då ligger till grund för

Ekonomiska kriser och även då Rationalitetskrisen enligt Habermas teorier. För Sverige

utgör den operationaliserade indikatorn ”Nationell skuld” ingen tydlig förklaringskraft, men ett

tidigare arbete utfört av mig själv kan indikera att den ekonomiska faktorn fortfarande finns

med där och att det hade kunnat skötas effektivare, samtidigt som det hade kostat mindre och

skänkt nödvändig hjälp till fler behövande under flyktingkrisen som exempel (CARL

PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee). I Grekland är dock den

”Nationella Skulden” något som trots insatser och räddningspaket, tynger den politiska

styrningen under hela perioden som avsatts, samt undersökts. Det som ytterligare kan

identifieras i Greklands fall är arbetslösheten. Detta kan dessutom tänkas som parallellt fenomen

försvåra statsapparatens försök till korrigering/förvaltning via politisk styrning. Parallellt med

dessa två negativa utvecklingar och Greklands befolknings utsatthet, så ökade även


33

invandringen under finans-, arbetslöshets- och flykting-krisen. Vilket utgör en spänning mellan

aktörer och arbetssökande på arbetsmarknaden.

En Legitimitetskris uppstår antingen när ett systems begränsningar uppnåtts och/eller om det

skapar oavsiktliga/oönskade bieffekter av de administrativt politiserade ingreppen, vilket är

något som kan tänkas ha skett i Grekland och Sverige. I Sverige så har kriminaliteten skenat

iväg och det leder även till oavsiktliga bieffekter för medborgarna om den politiska styrningen

ej får bukt med utvecklingen. Kriminella utvecklingar som dessa skapar social oro och går emot

det normativa sättet att bygga ett organiserat samhälle på där alla är lika inför lagen och att den

skall efterföljas traditionsenligt och etiskt utefter de lagar och regleringar som finns, som

dessutom skall verkställas vid överträdelser. I Grekland så är det tre utmärkelser som kan

tydliggöras enligt en legitimitetskris, två utvecklingar som absolut direkt kan förklara ett

sjunkande förtroende för den etablerade makten. Dessa två indikatorer är åter igen Nationell

skuld och arbetslösheten. Den tredje indikatorn utgör i sig inte en negativ utveckling, eftersom

inom en blomstrande ekonomi så hade invandring endast lett till mer arbetstillfällen. Nu är det

dessvärre så att under avsett tidsintervall så är varken arbetsmarknaden eller de offentliga

finanserna i sin ordning. En tillökning av medborgare under tider som dessa leder till att mer

resurser måste spenderas på deras integration i samhället för dessa nyinkomna medborgare skall

kunna delta på arbetsmarknaden. De negativt ärvda effekterna av oavsiktliga konsekvenser ifrån

tidigare politisk styrning och systembegränsningar till gränsen på överbelastning är därmed två

utvecklingar som ger flyktingkrisen en förklaringskraft för just Grekland i detta anseende, men

det kan ej argumenteras för lika tydligt i Sveriges fall.

Motivationskriser uppstår när traditioner som är viktiga för en nations kulturella identitet bryts

ner eller när den politiska styrningen belastas av nya och universella värdegrunder. Dessa nya

värdegrunder som tillkommer kan utgöra en konkurrens om vilka traditioner som måste

tillgodoses eller försvaras vid eventuella förtryck och därmed går det fokus som tidigare lades

på majoritetens kultur bort till en viss del (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 50).

Detta kan i sig skapa friktioner/spänningar inom ett land om det finns ett etiskt

majoritetsanspråk som kan börja känna sig hotat av utmanande korrektiv. Detta då majoriteten

känner att deras intressen faller längre ifrån politikens centrum och att den representativt

etablerade makten på demokratisk väg vill tillgodose dessa ”nya” och universella värden. Detta

leder då så klart till att alternativa korrektiv uppstår inom ett demokratiskt samhälle genom

politisk organisering och kan därmed anses som ett utmanande korrektiv (Müller, J, 2016. What

is Populism. Pg. 80).


34

Rationalitetskriser: Förstörelse av administrativ rationalitet sker via – C) Motstående intressen

bland individuella kapitalister eller D) Produktionen (behövlig för fortsatt existens) av strukturer

som är främmande för det nuvarande systemet. Det är tydligt här att en fortsatt produktion av

främmande strukturer ursprungligen skapades av den etablerade styrningen.

I Sverige har Kriminalpolitiken skenat iväg negativt, samtidigt som antalet nyanlända ökat i

jämn takt med högre antal immigranter. Det finns som sagt ingen förklaringskraft (bland utvalda

indikatorer) här som härledande kan förklara att man uppnått någon systembegränsning i form

av ekonomi eller överbelastning. Dock finns det för Sverige – Enligt Motivationskrisen nya

behov att på kulturell väg att tillgodose och det skapar i teorin spänningar mellan dessa

tillgodoseende från politiskt håll och uttrycker sig genom demokratisk organisering som

politiskt korrektiv.

Legitimitetskrisen: E) ”Systemets begränsningar” i Grekland är ett tydligt fenomen som har

teoretiskt stöd dessutom. Denna förklaringskraft baserar sig på de operationaliserade

indikatorerna som i en korrekt jämförelse med ”Systembegränsningar” kan anses vara

belastande eller oönskade för ett demokratiskt, politiskt styrt samhälle. Dessa operationaliserade

indikatorer är Arbetslösheten, Invandringen och Statsskulden – Som även ur ett kritiskt

antagande utifrån ”Motivationskriser” kan antas vara spänningar som förklaringskraftigt

utspelar sig emellan etablerad makt, utmanande korrektiv och de socio-kulturella utvecklingarna

som sker parallellt med samtida politisk styrning. Dessa parallella utvecklingar leder till sociala

osäkerheter och dessa utvecklingar kräver ett bredare tillgodoseende, viket leder till en högre

konkurrens bland de politisk florerande ”korrektiven” genom politiskt deltagande och

organisering. Som resultat blir då politiskt och populistiskt utmanande korrektiv allt mer

föredragna gällande de viktiga traditionerna eller normativa förväntningarna av det politiska

styret, om den etablerade maktens politiska prestigemål faller längre ifrån väljarbasen.

Det som procentuellt går att se är att invandringen ökat till 42,8% inom Sverige i jämförelse

med år 2008 och inom Grekland syns det att invandringen ökat till 68,7% i jämförelse med

samma år. Invandring är i sig nödvändigtvis ej en huvudsakligt utgörande faktor för ”kriser”.

Dock är det inom detta tidsintervall nödvändigt att ta med i det anseende att det faktiskt pågick

en flyktingkris som drog in över Europa år 2015. Flyktingkrisen var storskaligt svårhanterad

med stora flyktingströmmar som proportionerligt sätt i jämförelse med den normala


35

förberedskapen, ej kunde hanteras utan anmärkningar och det ger för visso negativa

konsekvenser för etablerade partier om den politiska styrningen kan anses vara undermålig och

situationen kompliceras ytterligare för de som redan är socialt utsatta i samhället som helhet.

Inom Grekland är det dessutom uppenbart att det teoretiskt kan tänkas vara så att en

Legitimitetskris uppstått eftersom E) Systemets begränsningar har uppnåtts (Habermas, J.,

1975. Legitimation Crisis, pg. 50). Dessutom pågår en ekonomisk kris skenande statsskulder

bland finanserna, en tillökning bland befolkningen och en mycket hög arbetslöshet som grädden

på moset. Det kan därför i detta kontextuella anseende anses som flera förklaringskraftigt

styrkande faktorer för ett ökat stöd bland populister, som lett till att den etablerade makten

överskattat sin politiska styrningsförmåga och därmed underpresterar under dessa oundvikliga

kriser när människor är på flykt ifrån krig och förföljelse. Samtidigt som inhemskt negativa

utvecklingar parallellt fortlöper spänt och skapar en social oro. Dock utgör det en drastisk

skillnad gällande Greklands och Sveriges gränspolitik, därmed kan det även i sin tur påverka

maktkonstellationerna beroende på vilka korrektiv som finns tillgängliga (Müller, J, 2016. What

is Populism. Pg. 80).

Att dessa utvecklingar är fortsatt problematiska i kvantitativt anseende är knappast undgående

eller ifrågasättbart. Att grövre brott, trendmässigt ökar är något som är fastställt och kan leda

till kriser. I alla fall om man godtar beskrivningar, enligt alternativa korrektiv, jämfört med den

etablerade makten så är utvecklingarna negativa och detta påvisar även den data som uppsatsen

berört och behandlat, vilket leder till frustration och även social osäkerhet. Detta kan ligga till

grund för det sjunkande förtroendet bland etablerade partier från väljarbasens perspektiv, då

hanteringen av dessa utvecklingar uppenbarligen ej varit tillräcklig. Därmed kan ett påvisat

ökande stöd för populistiska partier i Sverige, härledande synliggöras och även kopplas

förtydligande som påverkande oberoendefaktorer gällande beroende variabeln till mina två

frågeställningar: Masslojalitet - som baserar sig på krisers tendenser och kravet på politiskt

effektiv styrning utefter tendenserna. (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45).

En mindre välskött kriminalpolitik är så klart något som förklarande kan ligga till grund för en

underliggande frustration hos väljare, som gör att man ifrågasätter etablerade partier genom att

rösta på (korrektiv) alternativa populister (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).

1.1.3 – Vilka effekter har undermålig politisk styrning på etablerade partiers masslojalitet

under kriser?

Svårhanterliga kriser leder till att etablerade partier kan upplevas som dysfunktionella i sin

politiska styrning och därmed uppnås ej önskad samhällelig utveckling. Detta leder i sin tur att


36

de resultat man uppskattningsvis har att presentera ej är speciellt önskvärda och erkänner man

ej misslyckad styrning från politiskt håll så sjunker masslojaliteten för etablerade partier

(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 46). Det kan även bli så att alternativa korrektiv

överlag, generellt föredras och politiska spänningarna förvärras konsekvent, på grund av

uteslutande av de som kritiserar samhällsutvecklingar. Detta leder till att andra korrektiv blir

allt mer föredragna bland väljare och dessa korrektiv skulle då enligt väljare producera bättre

resultat genom deras sätt att politiskt styra, eftersom den sociala uppslutningen för dessa

korrektiv ökar. Denna förklaring kan också beskrivas som att de problembeskrivningar

medborgare tidigare upplevt ej tidigare kunnat identifierats bland den etablerade maktens

föredragna politiska styrning. Detta kan tänkas att med stöd av både teori och empiriska data,

härledningsvis påverka den generella masslojaliteten för korrektiven i en ökande trend-riktning.

Detta är även något som Timbro Authoritarian Populism Index (TAP) bekräftat, att ökningen

bland populister (alternativa korrektiv) blivit allt mer populära bland EU’s demokratiska

invånare, generellt.

Det som faktiskt går att urskilja är att en allt större skala av de demokratiska väljarna inom avsett

tidsintervall, valt att lägga sin röst på partier med populistiska tendenser. Detta kan enligt vald

litteratur förklaras och förankras i att medborgare söker ett alternativt korrektiv (Müller, J, 2016.

What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist? pg. 7) istället för att förlita sig på den

etablerade styrningen. Detta för att väljare ej kan identifiera sig med sättet etablerade partier

ekonomiskt styrt samhällets utveckling, då det kanske skapar en social, samt ekonomisk oro

bland befolkningen som i detta fall kan identifieras i Grekland. Masslojaliteten minskar om den

politiska styrningen blir dysfunktionell, vilket är ett tydligt och urskiljbart fenomen i Grekland,

under avsett tidsintervall som undersökts med en hög arbetslöshet, Ökad invandring och

nationella spänningar ekonomiskt. Detta skapar en frustration bland väljare som då uttryckligen

söker ett korrektiv till den dysfunktionella styrningen från politiskt håll (Müller, J, 2016. What

is Populism. pg. 80). Undantaget i Sverige så kan denna utveckling ej sammanställas som

sammanträffande eller urskiljbart utmärkande.

Då kriminella- och ekonomiska utvecklingar påverkar demokratiska val och deras politiska

innehåll under valprocesserna, så utgörs en stor del av hur den politiska debatten förs av de som

tenderar att anse sig ha lösningen jämfört med den etablerade makten som i både Greklands och

Sveriges fall är Pluralistiska. Beroende på om etablerade partier klarar av att styra politiken på

ett sådant vis att de negativa utvecklingarna som skadar samhällets identitet kan motarbetas eller


37

ej återspeglas i samhällets sociala sätt att organisatoriskt uttrycka sig. Om de styrande politiska

institutionerna klarar av att motarbeta samhällets kriser enligt den samhälleliga identiteten och

enligt det föredragna sättet för befolkningen att organisera sig på så borde det finnas en validerad

legitimitet och rationalitet enligt avsedd vald teori (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis,

pg.50). Då borde alltså ej etablerade partiers väljarstöd heller sjunka, om den etablerade maktens

styrning vore den föredragna styrningen. Dessutom borde det annars säkerställa en slags socialt

validerad lojalitet emot den etablerade makten. Samtidigt borde inte populismen enligt samma

definitiva slutsats, öka i väljarstöd. Enligt teorin om masslojalitet (Habermas, J., 1975.

Legitimation Crisis, pg. 46) gent emot styrande politiskt administrativa institutioner och dess

makthavare, verkar det ej heller stämma överens enligt Timbros Authoritarian Populism Index

(TAP) som snarare indikerar att etablerade partier tappar väljarstöd och allt fler väljare lägger

sina röster på partier med populistiska tendenser, istället för etablerade partier under den period

som undersökts mellan år 2007 och 2018. Då torde ett återbekräftande mönster återfinnas tydligt

gällande samhällets lojalitet gent emot den etablerade makten, men väljarresultatet visar att

deras hantering av förekommande kriser ej säkerställt någon ytterligare lojalitet.

1.1.4 – Vilka effekter kan då förklara en ökad masslojalitet bland populistiska korrektiv?

Enligt Timbro Authoritarian Populism Index (TAP) så vinner populistiska partier väljarstöd

under den period som undersökts. Vilket redan är klargjort sedan tidigare frågeställning.

Svårhanterliga kriser leder till att populistiska partiers kritik verkar upplevas som föredragna

korrektiv för att styra politiskt, istället för den etablerade styrningen. Detta kan endast

sammanträffa om den politiska styrningen från etablerade partier anses vara misslyckad eller

genererar en dysfunktionell styrning från politiskt håll. Därmed syns en ökande masslojalitet

bland de populistiska korrektiven. Det kan även bli så att alternativa korrektiv överlag, generellt

föredras och utvecklingarna förvärras konsekvent, på grund av att de tidigare uteslutits av

etablerade partier som kritiserats av de politiskt existerande korrektiven. Detta leder till att den

etablerade makten blir allt mindre föredragen bland väljarna och alternativa korrektiv skulle då

enligt väljarna producera bättra resultat via alternativ politisk styrning. Detta kan tänkas att med

stöd av både teori och empiriska data, härledningsvis påverka den generella masslojaliteten för

icke etablerade korrektiv, i en ökande trend-riktning. Detta är även något som Timbro

Authoritarian Populism Index (TAP) bekräftat, att ökningen bland populister (alternativa

korrektiv) blivit allt mer populära bland grekiska, samt svenska demokratiska invånare.


38

I både Grekland och Sverige är det så att etablerade partier tappar allt mer makt åt populistiskt

tenderande representativa politiker och därmed, får populister alltså ett ökat förtroende som

konsekvens av detta. Det är ett påstående som baserar sig på Timbro Authoritarian Populism

Index (TAP), Statsfinanser i form av GDP (BNP), samt Brottsstatistik och Arbetslöshet från

EuroStat påvisar en stark koppling mellan dessa fenomen. Detta för att dessa är oberoende

variabler som indikerar hur vidare väl dessa områden förvaltats av etablerade partier och om

diverse negativa utvecklingar är påtagliga, så påverkar det så klart i sin tur i vilken utsträckning

den etablerade makten har kapacitet att motarbeta utvecklingarna. Baserar detta då på en del,

ifrån en av de ”Sju teserna om Populism” där punkt 7 tar upp ”Vad är kriteriet för att tillhöra

det politiska i samhället?”. Detta är en legitim fråga, oavsett hur legitim den som står bakom

ifrågasättandet är, så kan frågeställningen användas implicit åt andra hållet med. Vid negativa

utvecklingar som dessa oberoende variabler indikerar är förekommande mellan 2007 – 2018, så

ökar dessutom populismens stöd och etablerade partier har tappat makt sedan dess och lyckades

ej ta tillbaka någon makt ifrån populister i det stora hela under avsatt tidsintervall som

undersökts.

För Grekland är det som tydligast att Populismen ökat markant tidsmässigt och parallellt med

en tuff skuldsättning som förvärrats enligt den period som undersökts, som dessutom slutligen

krävde att EU fick gå in och hjälpa Grekland år 2010 (European Council, Financial Aid to

Greece 2010 – 2018). Trots dessa insatser, så tog det tid innan någon förbättring kunde synas

över huvud taget, det sågs ej förrän år 2012 och efter det har det trots allt gått ostabilt enligt

Eurostats data (Eurostat, 2018, General Government Gross Debt) som finns tillgänglig.

Dessutom har Överfall (Assault) ökat inom Grekland mellan år 2008 – 2017 med hela 335,5%,

vilket är mer än tre gånger så mycket i jämförelse med nio år bakåt i tiden. Om det har med en

ökande polarisering gällande tolerans emot oliktänkande, som kan tänkas resultera i våld eller

överfall att göra, är inte vad som är intressant i detta anseende, utan det som är intressant i detta

anseende är huruvida dessa kriser och negativa utvecklingar överlag har politiskt styrts av

etablerade partier vid makten sedan tidigare skede, samt att det sjunkande förtroendet bland de

etablerade partierna kan härledas som konsekvens av oförmågan att hantera negativa

utvecklingar effektivt nog. Framför allt kan man enligt den första tesen, av de ”Sju teserna om

populism”, dra slutsatsen om att frustrationen över hur kris-liknande situationer hanterats,

resulterat i en allt starkare version av korrektiv med representativ vilja som aktivt kritiserar

etablerade ”eliter” eller anser sig själva vara kapabla att representera dessa intressen effektivare

än etablerade partier, som tidigare uppenbarligen ej lyckats med detta. Därmed kan man inte


39

undgå att dessa faktorer med stor sannolikhet ligger till grund för den allt mer populistiska

politiken i Grekland för avsatt tidsintervall mellan år 2007 - 2018.

För Sverige är det ännu tydligare bland brottsstatistiken att urskilja tydliga negativa utvecklingar

som mycket sannolikt ligger till grund för en allt mer förekommande frustration bland

demokratiska medborgare. Förekomsten av populism är fortsatt ökande under avsatt

tidsintervall, men inte i samma representativa utsträckning procentuellt som återfinns i

Grekland. Det som är mindre förekommande är negativa utvecklingar för den svenska

statsskulden, som minimalt återfinns vid år 2007, 2009, 2012, 2013 och 2014. Brottsstatistiken

talar dock om för oss att mellan år 2009 – 2012, så ökade antalet brott gällande: Sexuella

Överfall, Sexuellt Våld och Våldtäkter. Undantaget för den sistnämnda brottsrubriceringen

”våldtäkt” som år 2012 avtog i jämförelse med tidigare år för att sjunka rubricerande bland

dessa tre brottstyper år 2013. År 2014 sker dock en ökning åter igen bland samma typer av brott,

för att se en minskning år 2015 och på nytt så ökar antalet Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och

Våldtäkter för både år 2016 och år 2017. Alltså är en ökad förekomst av brott en indikator för

ökat stöd bland populister och en faktor som underminerar validiteten bland etablerade partier.

Förmodligen kan en legitimitetskris (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 46)

utmärkande urskiljas i detta anseende och därmed en rationalitetskris som leder till ett

ifrågasättande av den politiska styrningen, utifrån ett korrigeringsperspektiv.

Enligt motivationskrisen så torde politiska mål vara rationellt anpassade för att säkerställa att

en legitimitetskris ej uppstår som konsekvens av irrationellt social eller resursmässigt kostsam

organisering, som går ut på att statsapparaten inte får bli dysfunktionell i den mening att den ej

längre fungerar som föredraget korrektiv för samhället och dess invånare. Inom demokratier är

makten utbytbar. Makten, har vid kriser ett ansvar att förvalta och motarbeta negativa

utvecklingar utefter samhällets intressen och behov och därmed avstå sina egna prestigemål

under kriser. Gör de ej detta så blir den uppsamlade samlingskraften & hanteringen av kriser

dessutom sämre organiserad och den negativa utvecklingen svårare att motarbeta som samhälle

i helhet och kan skapa oavsiktliga utvecklingar som även måste förvaltas administrativt

(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg. 50). Detta då vissa delar av samhället

har olika utvecklingar som kan klassas som kriser. Till exempel eskalerande kriminalitet som

leder till en svagare känsla av trygghet eller en ökande arbetslöshet som konsekvens av en

understimulerad arbetsmarknad. Då kanske även till exempel kriminaliteten är en faktor som

ökar negativt i sin förekomst, medan arbetstillfällen blir färre och en styrningsmässigt


40

dysfunktionell hantering av utvecklingarna. Kanske det då finns ett samband gällande hur man

motiverar sin organisering emot dessa två negativa utvecklingar som exempel. Alltså att

samhällets politiska institutioner, i detta fall de högst styrande organen endast kan bidra med

otillräcklig styrning från politiskt håll åt samhället. Då uppstår en motivationskris. (Habermas,

J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.75). Detta leder enligt den empiriska data som

sammanställts till en tydlig utveckling som kan förklara en ökande masslojalitet för populistiska

partier.

Vidareforskning

När vi försöker att tydliggöra eller behandla begreppet populism så är det mycket viktigt att

särhålla partier som kan klassificeras som uteslutande populistiska och de som är icke

uteslutande populistiska. De partier som är exklusivt populistiska är ej detsamma som partier

som ej anses vara uteslutande populister, detta då exklusivt populistiska partier gör anspråk på

tolkningen om rätt och fel. Den första kategorin ”icke-uteslutande populistiska partier”

resulterar i att dessa ej ingår inom samma kategori av populism, då dessa kan ha populistiska

tendenser i form av ideologi eller traditionella doktriner som normativt tidigare samexisterat.

Den andra kategorin är ”Exklusivt populistiska” partier som baserar all sin existentiellt delaktiga

substans på populism och denna populism manifesterar sig bland deras sociala rörelser, samt

utgör deras aktiviteter. Det är just den andra kategorin av ”uteslutande populistiska partier” som

utgör det stereotypiskt negativa inom politiken när populism väl uppdagas som återkommande

fenomen (Kubát, M. & Mejstřík, M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles

University.). I syfte att besvara det två problemfrågeställningarna som uppsatsen behandlar är

det viktigt att tänka på de empiriska utvecklingarna som karläggningsvis utgörs helt av Timbro

Authoritarian Populism Index (TAP) som kan styrka att populismen är ökande i sin förekomst

och inte minskande (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019). Dessa data

indikerar dessutom för Grekland år 2000 att nivån av populism låg vid 9,4 procentenheter och

år 2018 hela 57 procentenheter. Samt för Sverige så går ökningen inom samma tidsintervall från

12,4 procentenheter till 25,8 procentenheter av väljarstödet till populister. Det som kan likställas

är att det måste handla om att mer ”uteslutande populistiska partier” har attraherat fler väljare

och att det inte redan handlar om någon samexisterande ”ideologisk” polarisering som gör att

resultatet skiftar så pass drastiskt. Eller att ”icke-uteslutande populistiska partier” kan ha för

många ideologiska doktriner för att politiskt styra och institutionellt förvalta successivt under

kriser, vilket är något som bara berörs kort på ytan och ett område som uppsatsen ej är avsedd


41

att beröra på djupet, men dessa två förklaringar är båda möjliga och styrker min tes om att kriser,

politisk styrning och förekomsten av populism hör samman. Att leta förklaringskrafter

sinsemellan spekulativa variabler och fördjupa sig inom Populismen som fenomen i form av

ideologiskt uttryck och anti-pluralister kan tänkas vara av värde för framtida forskning.

Ur ett pragmatiskt synsätt är detta en nödvändig utveckling för att förhindra en nations förfall

(då i syfte att i tidigt stadie avsätta politiskt dysfunktionell styrning), samt en social uppslutning

bakom beslutsfattare (stark effekt i samhället) och populism kan som fenomen förklaras enligt:

”All Makt åt Folket!” eller även så kallat ”Power to The People!” – en stark vilja gällande

politiskt deltagande, då bland väljare. Dessutom kan tredjehandsförklaringen inflätas här: Den

styrande maktens institutioner och deras expertismässigt resoluta förmåga att verkställande

förvalta ”The Will of the People” succesivt, indikerar resultaten en lyckad politisk styrning eller

är den etablerade maktens åtgärder dysfunktionella? (Arditi, B., 2004. Populism as a Spectre of

Democracy: A Response to Canovan. pg. 136 – 138.). Dessa samband kan även ses som

spänningar enligt ett dualistiskt synsätt för Grekland, samt Sverige som demokrati. Detta då

populism är ett medfött/ofrånkomligt symptom som är paradoxalt nog ställt den konstitutionella

pelaren (individuella rättigheter) som garanterar rättsstatsprincipen och då den demokratiska

pelaren – alltså demokratiskt, medborgerligt deltagande och populärsuveräniteten (Abts, K. &

Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. pg.406.). Populism utifrån

populärsuveräniteten (den demokratiska pelaren) är inte nödvändigtvis skadlig eftersom det är

ett, åter igen medfött symptom som endast kan legitimeras eller som utmanande korrektiv ske

via konstitutionella föreskrifter ståendes på den första pelaren. När majoritetens generellt och

politiskt normativa uppfattning ej längre tjänar en tillräcklig medborgarskara, så uppstår

spänningar som är uppmanande till deltagande och utmanar den etablerade makten. Det är när

dessa individuella rättigheter utmanas, som populismen är som tydligast. Alltså när en växande

minoritet socialt sluter upp för att peka ut deras ”uppfattade” sociala eller samhälleliga osäkerhet

i syfte att styra dessa frågor politiskt utefter deras uppfattade ”allmänintresse” genom ett mer

önskat korrektiv och önskad utveckling (Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and

the Two Faces of Democracy. Political Studies, 47(1), pg.6–8.).

Kriser existerar från och med 2015 och framåt för både Sverige och Grekland. Syftar då på en

lägre arbetslöshet som inom Sverige kan anses ha minimal förklaringskraft för en ökad

populism, medan Grekland tacklar en stegrande arbetslöshet från år 2007 – 2018 (11 år) med

den högsta arbetslösheten på 27,5% år 2013. Samtidigt har arbetslösheten ökat från 7,8% år


42

2008 till 24,5% år 2012 och populismen ökar från 19% år 2011 till 50,5% år 2012. Där finns en

tydlig förklaringskraft enligt frågeställningarna här. Dessutom ökade antalet människor på flykt

under flyktingkrisen år 2015, vilket resulterade i ett högre flyktingmottagande för både

Grekland och Sverige (PETERSSON, C, 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).

Detta leder också till sociala spänningar eftersom det redan är bristfälligt med antalet jobb på

arbetsmarknaden och blir man fler så ökar konkurrensen, extra tydligt blir ett antagande som

detta i Grekland. Sammanfattningsvis kan Habermas teorier om kriser, speciellt

legitimitetskriser (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45) härleda en stärkt

tes om att demokratin i Sverige och Grekland blev politiskt dysfunktionell under flera perioder

som avsatts enligt tidsintervallet 2007 till år 2018, vilket kan anses som ett intressant område

för vidare framtida forskning om man nu godtar att utgå från att väljarna har rätt. Det som kan

vara intressant att undersöka är att kontrollera hur många företag som får stänga ner, vilka

arbetar i samhället som förlorar jobben (specifika yrken) först och då hur samhället påverkas

mer i helhet av dysfunktionell politisk styrning. Hittar man förklaringskrafter bland dessa så

kan man även finna validitet för frustrationen bland politiskt deltagande medborgare som enligt

Müller, är en logisk och fullt rimlig förklaring. För Grekland finns här en otroligt tydlig

förklaringskraft i det anseende att korrektiven sammanträffande tagit över i stort sett helt under

avsett tidsintervall. Dessutom ökar förekomsten av överfall, då 450 och år 2017 hela 1510

överfall. Det är åter igen, en ökning på hela 235,5%, vilket är en mycket oönskad utveckling

som kan från en politiskt styrd vinkel, anses mycket dysfunktionell, men inte heller speciellt

anmärkningsvärt i det stora hela. Det finns även därmed i det stora hela en stark förklaringskraft

mellan detta samband och en frustration (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80) kring

etablerade partiers validitet bland väljare, vilket också kan förklara ett ökande stöd för

populismen inom Grekland.


43

➢ Referenser

Tryckta källor:

Abts, K. & Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. Political Studies, 55(2), pp.405–424.

Arditi, B., 2004. Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan. Political Studies,

52(1), pp.135–143.

Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Political Studies,

47(1), pp.2–16.

Bearbetningar

CARL PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee

https://1drv.ms/w/s!Ait2oR24qR-9iO1iG7ZN0XE1LJRWVQ

(Sophie Eriksson, 2017, Brexit)

Brexit – valkampanjers ideologiska och strategiska uppbyggnad

Författare: Sophie Eriksson - Termin: HT17

Handledare: Yonhyok Choe - Ämne: Statsvetenskap

Litteratur

Esaiasson, P. et al., 2017. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad

Femte upplagan., Stockholm: Wolters Kluwer.

Müller, J.-W., 2016. What is populism? University of Pennsylvania Press.

Habermas, J., 1975. Legitimation crisis, Boston, Mass.: Beacon Press.

Internetmaterial:

Eurostat, 2019, Unemployment trends (Arbetslöshet) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-

explained/index.php/Unemployment_statistics#Longerterm_unemployment_trends

Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category (Brott)

https://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do

Eurostat, 2019, Immigration

https://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=migr_imm1ctz&lang=en

https://1drv.ms/w/s!Ait2oR24








https://1drv.ms/b/s!Ait2oR24qR-9iYQVZYkEDq-PwHejrA





https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Unemployment_statistics#Longer-term_unemployment_trends











44

Eurostat, 2018, General Government Gross Debt

https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&plugin=1&language=en&pcode=teina22

5

European Council, Financial Aid to Greece 2010 – 2018

https://www.consilium.europa.eu/en/infographics/financial-assistance-to-greece-2010-2018/

Kubát, M. & Mejstřík, M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles University.

https://demos-h2020.eu/en/demos-identifies-four-types-of-populism-in-european-

politicalparties

TIMBRO, 2016, Timbro Authoritarian Populism Index 2016. https://timbro.se/allmant/timbro-

authoritarian-populism-index-2016/

TIMBRO, 2018, Timbro Authoritarian Populism Index 2017.

https://timbro.se/allmant/timbro-authoritarian-populism-index2017/

TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019. https://populismindex.com/

TAP: Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.

https://timbro.se/allmant/ny-utgava-avtimbro-authoritarian-populism-index-och-

nyinteraktivsajt/
















https://demos-h2020.eu/en/demos-identifies-four-types-of-populism-in-european-political-parties






















https://timbro.se/allmant/timbro-authoritarian-populism-index-2016/




























https://populismindex.com/




https://timbro.se/allmant/ny-utgava-av-timbro-authoritarian-populism-index-och-ny-interaktiv-sajt/





































Författare: Carl Petersson Handledare: Yonhyok Choe Termin ...1469341/FULLTEXT01.pdf · Carl...

Documents

Transcript of Författare: Carl Petersson Handledare: Yonhyok Choe Termin ...1469341/FULLTEXT01.pdf · Carl...