FM 1 11

– FÖR DITT BARNS TRYGGHET

Stöd Friends arbete mot mobbning på friends.se

No 1 2011

magazine

Tema:MAKT

mark levengoodom barndom, föräldraskap och att inte passa in

vem bestämmer?– tips till tonårsföräldrar

FRIENDS FÖRÄLDRA-TIDNING!

malin alfvén

om föräldrars känsla av maktlöshet

emma greenmed makt över kroppen

RADAR72 huset där unga styr

01+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 301+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 3 2011-01-12 17.352011-01-12 17.35

Säljprofilen AB

Vi på Smakis tycker att alla människor ska få vara precis som de är. Därför stödjer vi Friends

i deras viktiga kamp mot mobbning.

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 202-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 2 2011-01-12 17.422011-01-12 17.42

3

innehåll no 1TEMA: Makt

4 LEDARE Låt hjärtat ta makten

5 FÖRÄLDRAPORTRÄTTET Mark Levengood – Lagom udda

12–37 TEMA MAKT:

12 Maktlekar – på lek eller allvar?

18 Vem bestämmer?

21 Att vara människa

28 Små barn – stort infl ytande

34 Huset där unga styr

26 FRIENDS Bli Vänskapare du med!

39 IDROTTSREPORTAGE Emma Green – Makten över kroppen

44 TIPS & RÅD Ordets makt

46 INTERVJU Rickard Sjöberg – Stolt över sitt jobb

50 KRÖNIKA Makt – ett hinder för trivsel eller medel för förändring?

5

32

44

37


4

Roslagsgatan 34

113 55 Stockholm

Tel: 08-545 519 90

Fax: 08-545 519 99

E-post: [email protected]

www.friends.se

Katarina Rosenqvist

[email protected]

Tel: 08-545 919 90

Andreas Drufva

[email protected]

Tel: 08-545 519 90

Jo Barker

[email protected]

Tel: 08-545 519 94

Lobby Design

www.lobbydesign.se

Turbin, Stockholm

V-TAB

Karl-Oskar Bjurenstedt

Jo Barker

Sara Damber

Kristin Helgesson Svenske

Lena Levin

Anna Pettersson

Karin Styrenius

Kajsa Wiktorin

Karl-Oskar Bjurenstedt

Anders Magnusson

Nils Olsson KATSLOSA DESIGN

FRIENDS

ANSVARIG UTGIVARE

CHEF MARKNAD &

KOMMUNIKATION (vik.)

KOMMUNIKATIONSANSVARIG

GRAFISK FORM

REPRO

TRYCK

OMSLAG

SKRIBENTER

FOTOGRAFER

BILDMONTAGE

UNDER EN KOMPISSTÖDJARUTBILDNING jag höll för ett par år sedan

blev det här med makt väldigt påtagligt. Ganska snart insåg jag att

både skolans kung och hans hov fanns med i gruppen. Det var en

orolig stämning, pratigt och rörigt. Jag fi ck kämpa rätt hårt för att göra

mig hörd. Efter ett tag kom jag in på det här med att skapa förändring.

Kungen och hovet snackade och höll på med sitt tills jag på ren instinkt

vände mig direkt till kungen och sa: ”Inser du vilken makt du har?”

Tystnaden i rummet gick att ta på. ”Alla här inne lyssnar på dig och

jag gissar att det är så på skolan också. Du kan välja hur du använder

den makten, och det valet avgör om du förändrar livet för en annan

människa på ett bra eller dåligt sätt.” Jag såg hur något förändrades i

hans ögon. En insikt som kan tyckas självklar men så hade han upp-

enbarligen inte sett på det tidigare.

För utbildningen innebar det en total vändpunkt. Alla lyssnade och

när någon störde utbrast kungen: ”Håll käften!” Och alla tystnade.

Kanske inte mitt ordval men det funkade. Makt behöver inte vara

negativt – om man bara använder det med hjärtat.

I det här numret av Friends Magazine tittar vi på makt från olika

håll. Läs om de maktlekar som pågår bland unga, ofta utan vuxnas

vetskap. Du får även ta del av två inspirerande exempel där barn och

unga har makt. Från de minsta på förskolan Sagan till ungdomshuset

Radar72. Höjdhopparen Emma Green resonerar kring makten över

den egna kroppen och Rickard Sjöberg berättar om den maktkänsla

han kan uppleva i Heta stolen i PostkodMiljonären.

Makt är även aktuellt när det kommer till föräldraskap. Vem är det

egentligen som bestämmer? Fyra 16-åringar tycker till. Man kan också

känna sig maktlös som förälder många gånger. Psy-

kologen Malin Alfvén tycker att dagens föräldrar ska

sluta oroa sig och inse att det är helt ok att bli förban-

nad, skrika och gråta – det är att visa barnet vad det

är att vara människa.

Dessutom poserar allas vår helyllefi nne Mark Le-

vengood som maktpamp, i kontrast till den vanliga

snällstatusen. Han berättar om sin barndom, hur det

är att vara alldeles lagom annorlunda och om livet

som förälder.

Inser du själv vilken makt du har?

Jo Barker

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

LEDARE


5

NÄR MARK LEVENGOOD SKAKAR HAND och fi rar av ett ”Mumin-Hej”

följt av ett varmt leende är det bara att kapitulera. Svaret på den ound-

vikliga frågan är: ”Ja, han är lika sympatisk i verkligheten”. När vi sjunker

ner i skinnsoffan konstaterar jag att de blanka svarta lackskorna sitter

kvar på fötterna trots att det stod en lapp i hallen om att man skulle

ta av sig skorna. Det gör mig glad. Mark i välskräddad kostym och i

strumplästen hade känts fel.

MARKS BARNDOM VAR, trots närsynthet och stamning, en lycklig tid.

De tre första åren tillbringades på en militärbas i Amerika och sen blev

det fl ytt till mormor och morfar i Finland. På Båtsmansgatan diggade

han och storebrorsan stenkakor med Jarl Kulle, och Ulla Sallert i

My fair Lady var det hottaste som fanns. Kompisar fick han först

vid sex års ålder och då insåg han rätt snart att han inte riktigt var

som alla andra.

– Om man stammar tar det ett tag innan folk fattar vad man vill säga.

Och du vet hur det är med barn, de är någon annanstans innan man

är färdig med meningen. Men det blev aldrig någon grej för mig.

Jag förstod bara att det tog lite längre tid för mig att prata än för andra.

VÄRRE VAR DET MED SYNEN. För att hitta hem till rätt radhusvilla var

han tvungen att krypa runt på bakgårdarna och leta efter de röda

Marimekkogardinerna som prydde familjens vardagsrumsfönster. Men

kulmen var ändå den dag då han stötte på sin pappa på gatan som sa:

”God dag unge man” och Mark svarade: ”God dag, jag heter Mark”.

– Pappa tänkte nog att även om det fanns en del obegåvning att

brås på i familjen så kunde det knappast vara så här illa.

”Pappa tänkte nog att även om det

fanns en del obegåvning att brås

på i familjen så kunde det knappast

vara så här illa.”

FÖRÄLDRAPORTRÄTT

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSSON/KATSLOSA DESIGN

SÄLLSYNT MISSLYCKAD. SÅ BESKRIVER HAN SIG SJÄLV. MARK SJU ÅR

– NÄRSYNT, STAMMANDE OCH MED LIKADANA GLASÖGON SOM PRESIDENT

KEKKONEN. IDAG HAR HAN VUXIT UPP, OM ÄN LITE MOTVILLIGT. TILLHÖR MAN

60-TALISTERNA SÅ GÖR MAN.

– lagomlevengood mark

u da


6

NAMN: Mark LevengoodÅLDER: 47 år

FAMILJ: Gift med Jonas Gardell, två barn.BOR: SaltsjöbadenGÖR: Programledare, ambassadör för Unicef mm.BÖCKER I URVAL: Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig

förutan dig (2010), Hjärtat får inga rynkor (2008), Gamla tanter lägger inte ägg (2002).FRITID: Böcker, datorer och kompisar.LIVSDRÖM: Att bli lugn och eftertänksam men jag somnar alltid så fort jag ska meditera. En gång blev jag utslängd från en kurs i meditativ avslappning för att jag snarkade så högt.


7

REPORTAGE KOMMER I AUG


8


9

Jag tror aldrig att jag har sökt acceptans, det har inte

varit viktigt för mig. Jag skulle aldrig klara mig utan

vänner men det räcker med några som gillar mig.

Jag har aldrig trott att alla skulle gilla mig.

MARK BERÄTTAR ATT världen blev mycket mindre skrämmande med

glasögon. Allt blev tydligare och ju mer man kan och vågar se hur saker

är på riktigt, desto lättare blir det att attackera och hantera dem.

– Som mobbning. Ett stort problem idag är lärare som blundar. Anting-

en av total okunskap eller på grund av någon slags undermedveten

kraft som gör att de inte tar tag i det. Man vill ju så hemskt gärna att

mobbning ska vara något som sker någon annanstans.

SJÄLV BLEV HAN INTE MOBBAD. Mark tror att det kan ha att göra med

att han aldrig försökte passa in. Han var som han var och bestämde

vad som gällde för honom och det respekterades, konstigt nog.

Vad vill du säga till ett barn idag som känner sig lite annorlunda?

– Att bara han eller hon överlever sin barndom så är det en väldigt

stor styrka att vara udda. Men det tuffa är förstås att orka ta sig ige-

nom de där åren då alla ska vara likadana. Var och en av oss föds

med så många otroligt speciella gåvor och om man vågar utveckla

och använda dem så får man ett mycket mer spännande liv som

vuxen, tror jag.

Vad skulle du vilja säga till oroliga föräldrar till barn som inte riktigt

passar in i normen?

– Det är bara att stötta, stötta och stötta. Försök aldrig att tvinga barnet

till något den inte är utan tvärtom – fi nns där och försvara barnet! Om

det fi nns tendenser till mobbning så ska man genast ta upp det med

skolan på vuxennivå. Och man ska slå till stenhårt, som en hök. Var

den där jobbiga föräldern, avlasta ditt barn, belasta lärarna.

SOM 16-ÅRING KOM Mark ut som homosexuell. Ganska tufft gjort,

tänker han idag, men han kunde inte låta bli eftersom han var så himla

kär. Kärleken hette Johan och länge trodde de att de var ensamma

i ett land där man på den tiden inte var öppen med homosexualitet.

Trots detta blev han inte heller nu utstött.

– Jag tror aldrig att jag har sökt acceptans, det har inte varit viktigt för

mig. Jag skulle aldrig klara mig utan vänner men det räcker med några

som gillar mig. Jag har aldrig trott att alla skulle gilla mig.

MARK LER OCH BYTER SNUS för tredje gången och jag tänker på alla

erbjudanden jag fi ck från vänner och familj om att följa med på inter-

vjun. Och på när vi spånade kring vem som borde pryda omslaget

med tema Makt där vi ville bryta mot normen genom att ha en person

som var raka motsatsen till bilden av en hård ”maktman”. Alla tänkte på

samma person – Mark.

Varför tror du det är så många som uppfattar dig som en så super-

sympatisk person? Lång tystnad.

– När jag började på tv minns jag en nöjeschef som sa: ”Du är invand-

rare, skallig, bög och du stammar. Varför ska jag ge ett program just

till dig?” Jag tänkte att hon har ju rätt förstås, men samtidigt tänkte jag

tvärtom, att jag är rätt likadan. Fast jag har nog aldrig träffat någon som

uppfattar sig själv som likadan. Istället hör man all världens ordinära

människor säga ”Jag är så tokig”. Jag undrar om det inte är så enkelt

att jag är lite annorlunda på ett ganska lagom sätt. Det gör att folk kan

identifi era sig. Eller så ligger det i mina trevligt vinklade ögonbryn.

MARK BERÄTTAR OM fotografen han träffade häromdagen. Hon som

försökte göra honom så snygg som möjligt trots att han är rätt nöjd

som han är och inte har några förväntningar på sig själv att vara så där

särdeles snygg vid 46 års ålder. Fotografen konstaterade rätt och slätt

att snällheten sitter i hur hans ögonbryn är vikta.

I dina krönikor och andra texter går du ibland ganska hårt åt folk

men det verkar du komma undan med.

– Om jag skulle tänka att jag måste leva upp till andras förväntningar

skulle jag bli stressad. Men på allvar så tycker jag inte att jag behöver

det. Lite som en sjuåring: ”Om ni inte tycker att jag är snäll så tyck int’

det då”. Jag är ganska vass ibland men det verkar inte spela någon roll

för folk hör ändå av sig och säger: ”Åhh, du låter som Mumintrollet!” Är

det ingen som lyssnar på vad jag säger? Jag är väldigt glad över att

folk uppskattar det jag gör men jag tänker aldrig låta det ske till priset

av att jag behöver vara någon annan än den jag är på riktigt. Jag tror att

jag har en väldigt stor fördel av att jag från början fi ck bygga mitt offent-

liga varande på mig själv. Det var ”take it or leave it” redan från början.

MARK BESKRIVER SIG som en lat och bekväm man som behöver en

blåslampa i häcken för att agera. Å andra sidan drivs han av ångesten


10

att göra bra ifrån sig och den driften är starkare än lättjan.

– Jag lever ett väldigt harmoniskt liv. Det pratas så mycket om lycka

idag men det tror jag är lite feltänk. Lycka är väldigt trevligt när det

kommer i små ögonblick men att tro att man ska leva i någon slags

konstant lycka – det är ju helt omöjligt! Då är balans ett mycket bättre

ord att leva efter. Själv har jag nog en väldigt lyckad balans mellan

familjeliv och arbete.

Blev livet som du hade tänkt dig?

– Nej , jag skulle ju bli steward! Man kan lugnt säga att mitt liv har över-

träffat alla mina drömmar. Inte drömde jag om att få ärva mystiska hus

av okända excentriska miljonärer. Fast mina drömmar idag handlar om

helt andra saker. Som att få göra roliga saker med Jonas och ungarna,

som att resa.

JAG TÄNKER ATT jag sällan träffat någon som verkar så tillfreds med

sitt liv. Kanske beror det på just de där små ögonblicken. Ögonblicken

och vardagsbetraktelserna som även samlas i hans böcker. Kanske

har Mark närmare än de fl esta till de små lyckoögonblicken? Eller så är

han bara bra på ”förbränning”, som han själv uttrycker det.

– Vi behöver förbränning i livet! Om vi drack nektar dygnet runt skulle

inte magen få arbeta utan bara smälta. Det är när man tuggar på saker

som magen börjar processa och man blir varm och levande. Vi behö-

ver den här förbränningen mentalt också.

Att skaffa barn kan man ju kalla förbränning…

– Det är förbränning intill krematoriets rand!

MARK BERÄTTAR ATT det är föräldraskapet som har fått honom att

acceptera att han är vuxen. Han minns hur barn beskrevs på den

folkhögskola där han gick i tonåren. Man hade en närmast romantisk

bild av barn, som några slags kärl som skulle fyllas på.

– Sen när mina barn kom upptäckte jag att de var helt fyllda kärl redan

från början och det lilla man försökte hälla i rann rakt ut för det fanns så

mycket där redan. Barn kommer med en bestämd vilja från början och

det är ingen idé att försöka gå emot den personligheten.

När är föräldraskapet som bäst?

– Undrar om det inte ligger i de små ögonblicken. Som de små god-

nattstunderna eller när barnet har skapat en lekvärld som bara fi nns för

oss två. Jag tycker det är jättejätteroligt att vara förälder men samtidigt

kan jag inte på något sätt säga att det skulle förklara livets mening. Det

skulle betyda att den som inte har barn inte skulle ha ett meningsfullt

liv. Det är en udda tanke. Däremot så hinner man kanske tänka lite

mindre på livets mening när man har barn…

Vad är det jobbigaste med att vara förälder?

– Tvivlet på att man gör rätt. Det är så ofta som man inte riktigt vet hur

man ska göra. Det är många situationer då jag tänker att så här skulle nog

aldrig Katerina Janouch göra. Samtidigt brukar jag tänka att det viktigaste

är att se till att barnet vet att det är älskat, inte bara genom ord utan även

genom handling, och att det fi nns trygghet och rutiner. Det är förmätet

att tro att vi skulle vara den första generationen som inte gör misstag.

Och kanske är det så att våra misstag är en del av barnens läroprocess.

MARK SJÄLV VÄXTE UPP i en tradition där vuxna hade makten och

barn uppfostrades till att lyda. Man duade inte sina föräldrar och vid

middagen fi ck man tyst vänta på att bli tilltalad.

– Men det gick ingen nöd på oss. Fördelen med att hålla käften vid

matbordet var att man lärde sig lyssna på vuxnas historier och lägga

pussel. Varför ser hon så ledsen ut när hon säger att hon är glad? Små

tunnor kan bestå av blott öron ibland.

Vem vinner kamperna hemma hos er?

– Jag tror man måste försöka att undvika att forma det till en kamp om

makt. Jag förstår inte riktigt vem som skulle bli vinnare. Om den vuxna

vinner inskränker det på barnets känsla av att ”jag har rätt att växa

upp till den jag är”. Och om barnet vinner och är den som bestämmer

i familjen blir det djupt olyckligt för alla inblandade. Jag tycker att det

är hemskt att se barn som kör med sina föräldrar. Egentligen är ordet

makt olyckligt i en familjesituation. Om man istället bryter ner det till

dagliga händelser så tror jag att det i praktiken är ett givande, tagande,

kompromissande och ibland mutande. Det viktiga är att vilket beslut

som än fattas så förstår alla varför. Det är inte som förr i världen då man

frågade ”Varför?” och fi ck svaret: ”För att jag säger det!”

Vad är det viktigaste att dina barn får med sig ut i livet?

– Jag vill förstås att de ska vara socialt kompetenta, om man nu alls

kan ge dem det, för livet blir mycket lättare då. Men egentligen är det

viktigast att de förstår att de är älskade och inte behöver förtjäna kär-

lek. Att de någonstans får självförtroende att på djupet fatta att de är helt

ok precis som de är. Jag tror inte man kan ge så mycket mer.

Fördelen med att hålla käften vid matbordet var att man

lärde sig lyssna på vuxnas historier och lägga pussel.

Varför ser hon så ledsen ut när hon säger att hon är glad?

Små tunnor kan bestå av blott öron ibland.


vännerna på

Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det fjärde året som vi väljer att stödja och samarbeta med organisationen.

för lärande miljöerwww.lekolar.se


12

TEMA: Makt

EN VANLIG DAG PÅ JOBBET står du nyklippt i kön till kaffeautomaten,

när kollegan bakom slår till dig i nacken, skrattar och säger ”invigning”.

Du vet att han har rätt att göra så. Andra kollegor gör likadant. Hand-

lingen betyder ungefär ”jag ser att du har klippt dig”. Troligen sker det

inte, men i barnens vardag händer liknande saker varje dag, i skolkor-

ridoren, omklädningsrummet eller på fritids. Under en skoldag kan det

handla om ett tiotal olika lekar att hålla reda på och förhålla sig till.

MER ELLER MINDRE våldsamma och kränkande ritualer har barn och

tonåringar i alla tider sysslat med bakom vuxnas rygg.

– I dag är de här ritualerna, eller lekarna, fl er och mer våldsamma,

säger Sannie Wedberg, som arbetar på ALMAeuropa, en ideell or-

ganisation för jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

– Det fi nns barn och unga som inte vill vara med, men inte klarar av att

ställa sig utanför och därför far illa.

DET ÄR FÖR DEM som hon och kollegorna Stefan Koch och Sanna

Mohr skrivit boken ”Maktlekar, det dolda gruppvåldet bland unga”. Sedan

boken kom ut har fenomenet maktlekar fått stor uppmärksamhet både

i Sverige och internationellt. Föräldrar, rektorer, poliser, forskare och

fritidspedagoger hör av sig. Alla vill veta mer och diskutera begreppet.

MAKTEN ÄR ETT MÄKTIGT VAPEN I MÅNGA AV BARNS LEKAR IDAG.

BAKOM DET SOM VI VUXNA HAR TROTT VARIT SKOJBRÅK KAN DET DÖLJA

SIG EN BETYDLIGT MER INVECKLAD VÄRLD, BERÄTTAR SANNIE WEDBERG,

EN AV FÖRFATTARNA BAKOM BOKEN MAKTLEKAR.

Text KAJSA WIKTORIN / Foto MAGNUS LINZANDER / Illustrationer SAMUEL RAMNEK PETRI

SJÄLVA UPPTÄCKTE DE att något inte stämde när William, ett barn i

deras närhet, fi ck en uppmuntrande klapp på axeln. Han ryckte till,

visade en blåslagen överarm och berättade om leken ”Box”. Reglerna

går ut på att om man rycker till när någon slänger fram handen framför

ansiktet på en, så har man rätt att slå till den personen på överarmen.

William hade så ont att han hade svårt att sova. När författarna frågade

runt bland fl er ungdomar insåg de att maktlekar är något som alla unga

känner till idag.

I BOKEN SÄTTER FÖRFATTARNA fi ngret på en företeelse, som unga

framgångsrikt behållit för sig själva. Vi vuxna har inte förstått att vissa

av lekarna förändrats. Vi vet heller inte hur synen på våld påverkas el-

ler vilka konsekvenser de nya lekarna kan få för de barn som inte mår

bra av dem.

– Nu är det dags, säger Sannie, att sätta fokus på vad maktlekar är

och ta reda på vad de egentligen handlar om.

SOM UNDERLAG FÖR BOKEN genomfördes ett stort antal intervjuer på

olika skolor. Alla unga som intervjuades kände till lekarna och de fi nns

överallt i hela landet. Många tyckte att det var skönt att berätta och

lättare att prata med någon utomstående, än med lärare eller föräldrar.


13

TILL EN BÖRJAN uppfattar de fl esta maktlekarna som roliga. Lockel-

sen är att känna spänning, få en kick, ha något att göra när man kän-

ner sig uttråkad eller är på dåligt humör. Visa vem som är starkast och

hitta en ledare i gruppen. Det kan handla om att hämnas för egen eller

andras skull, man skipar sin egen rättvisa och får respekt genom det.

I ett samtal med David, som inte intervjuas i boken, men som är fjorton

år och går i åttan, bekräftas beskrivningarna från boken. Vetskapen

om att skolgårdens regler inte alltid är kända och kanske inte heller

acceptabla i vuxenvärlden uttrycks också av honom.

– Vuxna har inte med vår värld att göra, säger han. Vi vill vara ifred och

tycker att det är pinsamt när vuxna lägger sig i. Om någon tycker att

en lek är jobbig, måste den personen själv säga ifrån, fortsätter David,

men det beror förstås på vilka man är med. I vissa gäng är stämningen

hårdare och mer aggressiv. Då är det svårare att säga nej.

”I vissa gäng är stämningen

hårdare och mer aggressiv.

Då är det svårare att säga nej.”

DET ÄR OLIKA REGLER i olika grupper. I hans gäng lägger man alltid

av om någon säger ifrån. De leker för att det är kul, om någon klantar

sig är det roligt. Han säger också att killar vill slåss, att det är kul att

brottas. För honom är det viktigt att inte lämna ut kompisarna, de kom-

mer alltid i första hand. Davids kommentarer stämmer överens med

beskrivningarna i boken. En lekkultur med inslag av kränkningar och

våldsinslag har letat sig in i våra barns vardag, utan att vi vuxna riktigt

märkt hur det har gått till. Eftersom vi inte känt till det har vi heller inte

kunnat ifrågasätta. Barn har därför inte behövt refl ektera över hur det

kan kännas för de som inte vill vara med eller mår dåligt.

I BOKEN DEFINIERAS MAKTLEKAR som lekar eller ritualer, ett socialt

umgänge, som alltid innehåller våld eller kränkningar. Till sin karaktär

kan de vara svårare att avläsa än öppen mobbning eftersom de till

synes verkar vara roliga. Ofta är de varianter på gamla lekar i våld-

sammare form. Nya uppstår hela tiden. De kan börja tidigt, nästan

alltid när barnen leker själva. I lekarna fi nns både offer och förövare.

Ofta handlar det om att fastställa hierarkier och skapa en gruppkänsla,

som bygger på makt. Vem är starkast, bäst och modigast? Grupptryck

och gemenskap är starka påtryckningsfaktorer och man är beredd att

både ta emot och utföra våld för att få vara med. Det kan vara svårt att


14

avgöra om det handlar om mobbning

eller inte, eftersom de fl esta väljer att

vara med. Många säger att det inte

går att säga nej och att det är svårt

att dra sig ur.

NÅGON DRAR MÖSSAN av någon i korridoren eller snor handduken i

omklädningsrummet efter gymnastiken och då drar det igång. ”Straf-

fet” handlar ofta om kränkning eller att man blir slagen. Det är en tyst

överenskommelse, som alla känner till. Egna gränser sätts för vad

som är ok och inte. I en domstol skulle vissa av konsekvenserna

kunna dömas som misshandel eller kränkning. Det är övervägande

killar som deltar i maktlekar men det förekommer även bland tjejer,

då oftast i form av utmaningslekar. Gemensamt för alla maktlekar är

att de ger snabb utdelning.

VAD MAKTLEKARNA BEROR på och varför vissa lekar blivit hårdare

fi nns det säkert fl era svar på. I ett avsnitt i boken beskriver gymna-

sieläraren och psykoterapeuten Margareta Normell hur vi gått från en

lydnadskultur till en ansvarskultur. Om vi som vuxna tidigare krävde att

barn skulle lyda, förväntar vi oss idag att de ska kunna ta ansvar och

fatta egna beslut. Hon föredrar själv den nya mer demokratiska kultur-

en, men tycker att både barn och vuxna måste lära sig mer om den.

BÅDE SAMHÄLLET OCH föräldrarollen har förändrats och det kan vara

svårt att tolka och veta hur man ska agera när nya fenomen och ytt-

ringar dyker upp. Sannie tror att det behövs bra vuxenplattformar, där vi

kan diskutera och hjälpas åt. Vi behöver prata med andra vuxna för att

medvetandegöra var vi själva står i olika frågor. Hur kan vi satsa på ett

långsiktigt värdegrundsarbete tillsammans? På jobbet blir vi inte slagna

i nacken eller på överarmarna och alldeles säkert vill vi inte att det ska

vara ”tillåtet” i våra barns miljöer heller.

PRECIS SOM VID MOBBNING eller misshandel ska vuxna gå in och

agera, tycker Sannie. För att vi ska kunna hjälpa till måste vi ta reda

på vilka maktlekar som fi nns och vad de går ut på så att vi förstår och


15

Det finns barn och unga somDet finns barn och unga som inte vill vara med, men inte vara med, men inte klarar av att ställa sig utanför klarar av att ställa sig utanför

och därföroch därför far illa.

kan diskutera med barnen utan att fördöma. Om ingen ifrågasätter

kan lekarna och dess konsekvenser fortsätta utan refl ektion. Unga

behöver bli sedda och känna sig behövda, de behöver känna trygghet

i klassrummet, på skolgården och hemma.

– Vi måste skapa förändring genom att jobba med värderingar och

gränssättning. Diskutera vad som är en kränkning och börja tidigt.

Barnen saknar ibland redskap. De kan inte alltid avgöra om det rör

sig om en kränkning, var gränserna går eller hur mycket våld man kan

ta emot. Vi måste se till att ingen far illa, det är oacceptabelt och kan

dessutom vara olagligt.

KANSKE HANDLAR DET också om att vi vuxna måste fundera över vil-

ken roll vi har i våra barns liv. Om våra gränser blir tydligare, kan det bli

enklare för barnen att hitta förhållningssätt, säga ifrån och känna sig

trygga med det.

TILL BOKEN FINNS ett arbetsmaterial för arbete med maktlekar och värde-

grundsfrågor som innehåller rollspel och dilemmaövningar. Genom att

synliggöra lekarna tillsammans kan vi prata om dem och få perspektiv på

situationerna. För många kan det innebära att både skuldkänslor och räds-

la kommer fram. Sammantaget kan det leda till andra utvägar och nya lekar,

där kränkningar och våld inte ingår. Lekar som sker frivilligt och på lika villkor.

– Förhoppningen är att arbetet kring maktlekar ska öppna dörrar för

alla som inte vågar säga något. Hur många de är vet vi inte, men nu

har vi förutsättningar att ta reda på det. Hemligheter kan vara bra att

ha, men inte om de gör oss illa.

NAMN: Sannie Wedberg

ÅLDER: 41 år

BOR: Stockholms innerstad

FAMILJ: Sambo och barnen Martin, 14, och Richard, 16 år

samt hunden Texas.

GÖR: Arbetar med maktlekar på ALMAeuropa.

LIVSDRÖM: Att en gång ha en liten retro/vintagebutik

där jag möter människor och skriver mina böcker.

oppningen är

om inte vågar säga något. H

förutsättningar att ta reda på det. Hemlig

men inte om de gör oss illa.

Wedberg

lms innerstad

ch barnen Martin, 14, och Richard, 16 år


Helt vanlig tv.

Nordisk Film A/S. TM & © 2010 Summit Entertainment, LLC. All Rights Reserved.


Tv från Telia erbjuder allt du är van vid och lite till. Bland annat kan du hyra tusentals filmer direkt med din fjärrkontroll. Så oavsett om du vill se kärlekskranka vampyrer slåss mot varulvar i “The Twilight Saga: Eclipse”, eller något helt annat, kan du alltid njuta av en bra filmstund när du hyr filmen i Telias videobutik direkt från soffan. Kom förbi våra butiker så berättar vi mer om vårt tv-erbjudande och hur du får mer att längta hem till.

Och lite till.


18

Elina Foogerbrant, 16 år

Skulle vilja bestämma över hemma: Vad jag

ska äta till middag! Slippa skräpmat, slippa städa,

få kolla på alla TV-program jag vill.

Skulle vilja bestämma över i världen: Rättvisa,

jämlikhet och att alla behandlas lika. Mindre våld

och sluta tillverka och sälja ohälsosamma saker

som droger och cigaretter.

Anton Forsberg, 16 år

Skulle vilja bestämma över hemma:

Att jag inte behövde göra lika mycket

hushållsarbete.

Skulle vilja bestämma över i världen:

Inga krig och längre lov.

1818181811

Shanga Saieed, 16 år

Skulle vilja bestämma över hemma: Jag skulle inte

vilja bestämma något hemma eftersom jag då skulle

bära ansvaret om något händer och det vill jag inte.

Skulle vilja bestämma över i världen: Jag skulle

bestämma att det skulle vara rättvisa i världen så att

alla skulle trivas med sina liv och att leva.

Text LENA LEVIN / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

LÄSK, BULLAR OCH ETT SAMTAL OM MAKT. OM ATT BESTÄMMA

OCH AT T BLI BESTÄMD ÖVER. HÄR ÄR FYRA UNGDOMAR

SOM TYCKER ATT FÖRÄLDRARNA BÖR BESTÄMMA EN HEL DEL.

SÅ LÄNGE DE LYSSNAR, TAR SIG TID OCH VISAR ATT DE FÖRSTÅR

– ÄVEN DÅ DE FAKTISKT INTE GÖR DET.


19

Vad betyder makt för er?

ANTON: Någon som har befogenhet att bestämma över saker.

KASPAR: Att påverka.

SHANGA: Den som bestämmer vem som ska göra vad.

ELINA: Någon som har infl ytande över andra. Om ingen har makt

blir det kaos.

Handlar makt bara om att påverka andra, eller kan man ha

makt över sitt eget liv?

ANTON: Om man har dåligt självförtroende så har man inte makt

över sitt eget liv, för då följer man istället vad andra tycker och tänker.

Då anpassar man sig. Men har man bra självförtroende, och ett eget

driv, så har man också makten över sig själv.

SHANGA: Man kan ha makt över sitt liv genom att till exempel be-

stämma vad man vill bli i framtiden, och sträva efter det. Det är ett sätt

att bestämma över sitt liv.

Vem bestämmer över er?

ALLA: Föräldrarna!

ANTON: Fast man får ju bestämma mer och mer ju äldre man blir.

ELINA: Ja, man får mer respekt ju äldre man blir.

SHANGA: Föräldrarna litar ju på en mer nu. De låter en vara ute senare

till exempel. De vet att man inte gör något dumt.

Hur mycket ska föräldrar lägga sig i sina barns liv?

SHANGA: Det beror på ålder. Och mognad. På gymnasiet kan man

faktiskt själv ta ansvar för sina läxor. Men föräldrarna ska fortfarande

bestämma hur sent man får vara ute. Ha koll på en.

ELINA: Föräldrar ska hjälpa och säga vad de tycker, men inte bestäm-

ma allt. Vi är ju inte myndiga än. Men jag tycker inte att de ska kunna

tvinga sina barn till saker heller.

SHANGA: Jag tycker att föräldrar ska lägga sig i! Unga kan ju göra

stora misstag.

ELINA: Men välja gymnasium till exempel, såna grejer, det ska man få

bestämma själv.

SHANGA: Ja, men man ska inte kunna komma hem när man vill och så där.

ELINA: De har ju ett ansvar att ha koll. Men det viktiga är ju att man

pratar med varandra.

TEMA: Makt

Kaspar Lundberg, 16 år

Skulle vilja bestämma över hemma: Slippa få

göra hemarbeten såsom att fylla diskmaskinen

och dammsuga.

Skulle vilja bestämma över i världen:

Att jag får en bra utbildning och ett bra jobb som inte är

för stressigt och som jag gillar. Inga krig skulle få exis-

tera överhuvudtaget utan man skulle lösa alla problem

fredligt. Ingen skola på fredag – det skulle vara skönt.


20

SHANGA: Ja, men det är många som har svårt att prata med sina för-

äldrar. Då får föräldrarna hitta någon annan som kan prata med barnet

tycker jag. Ibland känner man kanske att ”Äsch, de bara snackar, de

bara säger samma saker hela tiden”, men om det är andra som också

kommer och säger åt en saker, då lyssnar man ju till slut.

Hur långt ska föräldrarna ”ha koll” då? Får föräldrar gå in i sin ton-

årings dator till exempel?

SHANGA: Om de är misstänksamma över att deras son eller dotter

håller på med dåliga saker, då tycker jag att de kan gå in och kolla lite.

Fast om allt verkar okej ska de inte göra det.

ELINA: Nej, jag tycker ändå inte det! Då får man försöka prata först.

Och kan man inte det så får de prata med någon av vännerna eller så.

Jag skulle bli sur. Alla ska få ha ett privatliv.

ANTON: Jag skulle tappa lite av förtroendet för mina föräldrar om

de gjorde det.

SHANGA: Jag skulle också bli besviken, för då litar de inte på mig.

Får ni bestämma så mycket som ni vill hemma?

ALLA: Ja.

Önskar ni någon gång att ni slapp bestämma?

ELINA: Ja, ibland kan man ju ha ett svårt beslut och då är det skönt att

låta någon annan bestämma.

KASPAR: Ja, för då har man någon att skylla på om det går fel! (skratt)

ELINA: Det kan vara skönt att slippa ta ansvar ibland.

SHANGA: Om man har grupparbete till exempel, och något går fel så

klagar ju alla på gruppledaren. Det är irriterande.

ELINA: Något som är väldigt svårt är att bestämma sig för är vad man

vill bli och sådär. Men inte ens vuxna vet ju det! Det är ändå inte något

man vill att någon annan ska bestämma åt en.

Finns det tillfällen när ni önskar att ni hade mer att säga till om?

KASPAR: Jag tycker det vore bra ifall man kunde påverka lärarna lite

mer. Till exempel om man har många prov samtidigt och vill att läraren

ska fl ytta på något av dem.

Vem lyssnar ni på, och tar råd av?

ELINA: Man lyssnar ju på dem som man bryr sig om. Föräldrar, vänner…

KASPAR: Och man lyssnar mer på en lärare man gillar.

Får killar och tjejer bestämma lika mycket?

ANTON: Tjejer får väl kanske inte alltid träffa vem de vill och så. Killar

får träffa vem de vill.

ELINA: Föräldrar är nog hårdare mot tjejer än mot killar. När det gäller

att vara ute sent på kvällen och så där.

Har ni varit maktlösa någon gång och hur kändes det?

KASPAR: När man fått fel betyg av en hård lärare och inte kan göra

något åt det. Då är man maktlös.

SHANGA: När föräldrarna bestämmer att man måste vara hemma

klockan tio. Då kan man inte göra något åt saken. Det känns hemskt.

Samtidigt vet man att de vill ens bästa, att de bara är oroliga.

• Håll koll på barnet men gå inte över styr.

Gå inte in i deras datorer, men håll koll på

hur det går på prov och sånt.

• Visa att ni bryr er men låt barnet ha ett

privatliv.

• Ge beröm! Det är viktigt. Om det har gått

bra på ett prov till exempel – det blir mycket

roligare då.

• Låt inte barnet bli för bortskämt. Man mår inte

bra av det.

• Lär barnet tala sanning. Och försök att inte

bli arg när barnet berättar något för då vill

man inte berätta igen.

• Det är okej att bli arg om barnet har gjort något

riktigt allvarligt.

• Skapa en bra kemi så att ni kan prata med

varandra. Och ta tid att bara sitta och prata,

inte bara när det hänt något dåligt. Det behö-

ver inte vara något allvarligt, man kan skoja lite

eller fråga hur det är i skolan, med vännerna

och så. Föräldrarna måste visa att de förstår.

Kanske till och med låtsas att de förstår, fast

de inte gör det.

Elinas, Antons, Kaspars och Shangas råd till tonårsföräldrar


21


”DEN HÄR JÄKLA LYCKOMORALEN SOM FINNS I SAMHÄLLET KAN JAG BLI HELT

GALEN PÅ. SOM BIOLOGISKA VARELSER ÄR VI INTE GJORDA FÖR LYCKA UTAN FÖR

PROBLEM. DET ÄR GENOM PROBLEMEN VI UTVECKLAS. DU VET NÄR MAN FÅR

HÖRA: ’DET HÄR VAR DET VÄRSTA JAG HAR VARIT MED OM MEN GUD VAD JAG HAR

LÄRT MIG!’ VARFÖR SÄGER VI SÅ FÖR? JO, FÖR ATT DET ÄR DET VI ÄR GJORDA FÖR. ”

I ETT LITET RUM med ett runt bord, fyra stolar och ett skrivbord utan

dator – men med en iPhone 4 – tar Malin Alfvén emot föräldrar och

barn för att prata om problem. Hon älskar problem. ”Happy people

aren’t interesting”, säger hon med brytning, ett citat från en fransk

sångare får jag veta. Förutom att bedriva psykologmottagning är Malin

en fl itigt anlitad expert även på andra arenor där barn och föräldraskap

är i fokus – i diverse föräldratidningar och forum, på tv eller i P4:s Knat-

tetimmen. Ett antal böcker har det också blivit. Allt för att underlätta för

dagens föräldrar.

FÖR MALIN GILLAR verkligen dagens föräldrar. De är ömsinta, res-

pektfulla och kärleksfulla. Dessutom är de väldigt pålästa vilket ger

dem förståelse för barnet och dess behov, till skillnad från hur det

var för bara ett par generationer sedan då barnets vilja hängde i en

trädtopp i skogen. Varför är det då så många föräldrar som behöver

hjälp idag?

– Det negativa är att det gör så ont att vara förälder idag. Man oroar sig

ständigt för att allt man gör är fel och tar på sig skulden för alla problem

som uppstår kring barnet. Jag försöker få föräldrar att förstå att mycket

av vad de tror är fel till och med kan vara nödvändigt. Det är ok att vara

arg, trött och stressad. Vi ska kunna få bli förbannade och irriterade på

våra ungar ibland – för att visa hur det är att vara människa. Och om vi

går över gränsen och det blir för mycket snackar vi med dem. Vi säger

att vi har mycket på jobbet just nu och inte orkar med oss själva och

då orkar vi inte med barnet heller. Sen förklarar vi hur ledsna vi är över

det. Och så kan vi gråta ihop.

MALIN BERÄTTAR OM en av sina föreläsningar då en kvinna med dar-

rig röst delade med sig av den där gången då hon var urförbannad på

sin fyraåriga dotter under en hel dag. Till slut var hon så förtvivlad och

utmattad att hon sjönk ihop till en liten hög golvet och bara grät. Då

kom hennes lilla tjej fram och pussade och klappade henne på kinden

och sa: ”Mamma, det går över, ta det lugnt.”

– När mamman berättade detta började hon gråta och jag frågade var-

för hon grät: Ja, men min dotter ska ju inte behöva trösta mig. Det blev

alldeles tyst i salen. Men vad är det du har lärt henne? frågade jag.

Från dag ett har du visat henne att när livet är jobbigt, när hon behöver

någon, så fi nns du där för henne. Och nu ska inte hon få trösta dig?

Hon har ju fått lära sig vad som hjälper när man är ledsen – att få tröst.

Vilken fantastisk kunskap att ha med sig ut i livet!

Tror du att all denna oro kan hänga samman med en rädsla för att

tappa kontrollen? Vuxna är ju vana vid att ha kontroll och i föräldra-

skapet är det lätt att känna sig maktlös inför de problem som uppstår.

– Ja, man vet inte hur man ska göra och då letar och letar man för att

få tillbaka kontrollen. Det är därför alla böcker och kunskaper utifrån

har kommit in – för att man ska kunna få kontroll. Och så får vi inte det

ändå. Haha! Det är det som är så härligt, för det går ju inte. Man letar

efter en metod och så fi nns det en rad att välja mellan som ska gälla

för alla. Det är nys! Det fi nns väl ingen metod som passar alla – så olika

som vi är som människor. Vi måste prova oss fram.

I vilka situationer brukar föräldrar känna sig maktlösa?

– Det allra mest typiska är de basala problemen – det här med att äta,

sova, kissa och bajsa, saker som hänger med hela livet. Det här är

intressant eftersom vi bråkar som mest när vi är hungriga och när vi

är trötta. Alltså när vi kommer hem från jobbet och dagis eller skolan

och alla är jättetrötta.

TEMA: Makt


22

Här går vi och längtar efter varandra hela dagen och

när vi väl ses säger personalen att det har varit jättebra

i skolan eller på dagis medan vi bara får ett litet monster

med oss hem. Men det är precis så det ska vara!

Och det är då man ska samlas och ha det så fi nt ihop…

– Ja, de där enorma förväntningarna! Men det är inte så konstigt. Här

går vi och längtar efter varandra hela dagen och när vi väl ses säger

personalen att det har varit jättebra i skolan eller på dagis medan vi bara

får ett litet monster med oss hem. Men det är precis så det ska vara! För

det är bara dem vi älskar som vi vågar vara riktigt öppna med.

MALIN TROR OCKSÅ ATT det är vanligt att känna sig maktlös när

barn utmanar oss. När vi känner att vi aldrig når in utan barnet alltid

ska ha det på sitt sätt. Hon berättar om en pappa som hon träffade

häromdagen vars fyraåring vann varenda argumentation, och han

var helt slut.

– Jag kunde ju se att det här var en ovanligt skärpt, envis och vilje-

stark liten unge. Det är ju ofta dem som får oss att känna oss makt-

lösa. Barn är olika. Vissa barn är jättelätta att vara förälder till, andra

betydligt svårare.

Hur mycket har man rätt att säga till om som

förälder och hur mycket ska barnet få be-

stämma?

– Föräldrar är faktiskt de som kan bestämma

över sina barn. Vi måste ta på oss den rätten.

Barn kan inte få bestämma allt. Med vissa barn

går det ganska lätt och med andra barn blir det

enorma stridigheter. Men det måste vi stå för

och det är där jag menar att ilskan kommer in.

Vi måste bli riktigt förbannade ibland när våra

barn inte gör som vi säger för att det är viktiga

saker vi vill förmedla.

HON FÖRKLARAR ATT uppfostran handlar om att

lära barnen om hur det ser ut ute i samhället och inte bara i familjen. Vi måste

sätta vissa regler för att de ska kunna fungera bland andra människor och

vi måste pröva oss fram när det gäller uppfostran. Då är ofta hot och mutor

nödvändiga.

– Och tjat! Det är det absolut effektivaste sättet. Många föräldrar är

rädda för att tjata hål på sina barn men det gör man inte. Det är sna-

rare sig själv man tjatar hål på. En skillnad mellan barn och vuxna är

att barn lever så otroligt mycket mer i nuet. Det gör att vi måste tjata.

Om de håller på med något som de är uppslukade av så hör de vad vi

säger men de lyssnar inte.

MALIN HAR JOBBAT SÅ pass länge att hon har haft möjlighet att i

efterhand träffa barn som vuxit upp med föräldrar som varit på dem

hela tiden med tjat och gränser. Alla har sagt att det var just vad de

behövde. De visste att de gick utanför gränserna och då var det himla

skönt att det fanns någon som höll emot.

Och när har barn rätt att ta makten?

– Extremt ofta nu för tiden! Det är det som är så fantastiskt. Det är inga

viljor som hänger i trädtopparna utan nu respekterar vi dem och det

kan man göra i otroligt mycket, särskilt sånt som gäller barnet och de-

ras personlighet. Till exempel vad de äter eller vill ha på sig. Låt ungen

ha på sig Lucianattlinne om det känns viktigt! Blir du en sämre förälder

för det? Där kan väl ungen få ta makten?

När man pratar om barn och makt ligger även frågan om mobbning

nära till hands. Hur ska man som förälder tänka om man får reda

på att ens barn är elakt mot andra?

– Det är en tuff sanning. Och det viktiga är för-

stås att så snabbt som möjligt få stopp på det.

Det fi nns alltid en anledning till att ett barn gör

saker som vi inte vill. Och då gäller det att ta reda

på vad det är för något. Därför ska man samla

ihop hela nätverket runtom – kompisar, kompi-

sars föräldrar, skola eller dagis, för att se vad

som har inträffat och vilka faktorer som kan tän-

kas påverka.

NÅGOT ANNAT SOM GÖR ONT är när ens barn

hamnar utanför vilket inte är så ovanligt med

tanke på att barn ofta byter kompisar under

uppväxten.

– Det fi nns egentligen inte så mycket att trösta

med. Kanske kan man hitta något liknande i sin egen bakgrund att

prata om men framför allt måste man låta det få vara himla sorgligt.

Det är fruktansvärt att bli övergiven och den känslan kan man be-

kräfta hos barnet. Precis som när de får tjejer och killar som gör slut.

Då hjälper det inte att säga att det kommer fl era för det är ju just den

kompisen, killen eller tjejen som man sörjer.

– Föräldrar tror för mycket på att barn ska vara lyckliga hela tiden men

det är genom våra bekymmer och problem som vi utvecklas. Det skul-

le inte hända något annars. Varför fi nns annars trotsåldrarna och de

här urjobbiga perioderna som är så sköna när man väl kommit ur dem?

Kristina Lugn säger att livet är ett sorgearbete och att om man inte för-

står det så blir man aldrig glad! Jag blir så lycklig när jag tänker på det!


23

TILLSAMMANS: Föräldrar och skola

NAMN: Malin Alfvén

ÅLDER: 63 år

FAMILJ: Man, fyra vuxna barn och fyra barnbarn.

BOR: Stockholm

GÖR: Psykolog för barn och föräldrar, författare, föreläsare.

BÖCKER I URVAL: Tagga ner! – Lagom bra föräldrar är

bäst, (2010), Barnbarnsboken (2007), Trotsboken (2005),

Oron som gör oss till bättre föräldrar (2004).

FAVORITCITAT: ”Jag befarar det värsta, sa Muminpappan

hoppfullt.”


Conciergeservice samt rabattpå restauranger och hotell.

I Paketerbjudandet Nyckelkund Mer ingår tjänster för livsnjutaren. Vi gör det enkelt att resa, shoppa och uppleva.

Dessutom ingår allt du behöver för att hålla koll på privatekonomin och skapa utrymme för det lilla extra.

Fråga oss så berätter vi mer, eller besök swedbank.se/nyckelkundmer


26

NÄR JAG BÖRJADE PÅ FRIENDS för två år sedan kände jag stolthet över att få arbeta med en

sådan viktig fråga som mobbning. Det gjorde min då 11-åriga dotter också. Hon var stolt över att

hennes mamma var engagerad i en fråga som berör henne och hennes vänner. För även om det

vore skönt om mobbning var något som förekom någon annanstans än där just mitt barn befi n-

ner sig, är det klart att det kan uppstå även på hennes skola. Precis som på alla skolor runtom i

landet. Det är därför jag tycker att Friends arbete är så viktigt. Vi lyfter frågan så att politiker och

myndigheter tar den på allvar och stöttar skolor, förskolor och idrottsföreningar att själva göra nå-

got åt problemen. Vi är övertygade om att man genom ett aktivt, medvetet och långsiktigt arbete

kan skapa en miljö där mobbning inte uppstår till att börja med.

DU KAN OCKSÅ bli en stolt medlem i kampen mot mobbning genom att bli Vänskapare, som vi

kallar våra månadsgivare. Friends är en icke-vinstdrivande organisation med 90-konto. Insamling

är därför ett viktigt redskap för vår överlevnad. Här kan du läsa om varför några av våra Vänskap-

are har valt att stötta Friends.

Hälsningar Katarina Rosenqvist, verksamhetschef Friends

FRIENDS

bli Vänskapare du med!

Kristin Walerus, 50 år, HallstahammarFörskollärare på FredhemskolanEn orsak till att jag är Vänskapare är att vi precis har börjat jobba med Friends på den skola

där jag arbetar. Det är en jätteviktig fråga och Friends har ett väldigt bra koncept. Sen har

min dotter som är intresserad av Friends varit på mig länge om att jag måste läsa mer om

organisationen. Hon har till och med engagerat den bilskola där hon jobbar för att stötta

Friends arbete. Dessutom är Friends reklamfi lmer jättebra – de griper verkligen tag i en och

man inser hur allvarligt det är med mobbning.

Magnus Rosell, 28 år, VetlandaFinansiell Controller

Jag läste en artikel om att mobbning kan följa med hem genom sociala medier. Det var en tjej

med i reportaget som några i klassen hade startat en elak grupp om på nätet, och hon hade

varit i kontakt med Friends. Jag blev berörd och tänkte att jag kunde hjälpa till genom att bli

Vänskapare. Jag känner att jag själv har haft det så bra så därför har jag valt att stötta fl era

organisationer. Det handlar inte om så mycket pengar för en god sak.

Peder Ernerot, 43 år, StockholmFrilansande musiker, skribent mm.Jag tror att alla, inklusive jag själv, någon gång i livet har upplevt utanförskap. Därför känns

det angeläget att kunna hjälpa till att förhindra utanförskap och mobbning. Att bli Vänskapare

och stödja Friends tycker jag är ett av många bra sätt för att skapa ett vänligare och mer

omtänksamt samhälle. Lika viktigt som att alltid hålla blicken öppen för att människor runt

omkring oss inte far illa.


Jennie Svärd, 35 år, GöteborgMarknadsföring, press och PRAtt veta att det fi nns barn och ungdomar som går till skolan, förskolan eller träningen med

en klump i magen gör mig ledsen och upprörd. Friends gör ett fantastiskt jobb i kampen mot

mobbning och jag har valt att bli Vänskapare för att stödja deras verksamhet och för att dra

mitt lilla strå till stacken.

Börje Brandt, 49 år, KågeArbetar på behandlingshem

Jag är Vänskapare för att det är varje vuxen människas ansvar att se till att nästa generations

barn och ungdomar får bästa möjliga start på livet. Det gäller att som vuxen medverka till

att barn och ungdomar formas till positiva och goda förebilder. De som dagligen utsätts för

kränkningar – av andra barn, ungdomar eller vuxna, men även av passiva vuxna – får ofta en

negativ och ibland mycket destruktiv syn på livet som kan genomsyra hela deras liv och på-

verka andras. Jag gör vad jag kan genom att samtala direkt med barn och ungdomar, stödja

organisationen Friends och genom att hjälpa dem som är eller har hamnat i nöd.

Helén Stenemalm, 29 år, MalmöFörskollärareJag jobbar som förskollärare och har precis fått barn och då kändes det rätt att göra något

för barnen i Sverige. Jag har sedan en tid varit fadder för ett barn i Brasilien men genom att

stötta Friends har jag möjlighet att vara med och påverka även här.

Daniel Schmidt, 36 år, HägerstenIT-konsult

Jag är Vänskapare eftersom det är ett sätt för mig att vara emot mobbning, inte bara i ord

utan även i handling. Friends arbete är viktigt och kommer behövas under lång tid framöver,

och jag är stolt över att vara med och bidra till det.

Kadiatou Diawara, 24 år, BandhagenFöräldraledigDet känns som en bra grej att vara Vänskapare eftersom ett barn i skolåldern som blir

utsatt för mobbning kan ha det med sig även efteråt – det lämnar spår genom livet. Barn

behöver få mer kunskap om mobbning och hur det kan påverka andra. Friends arbete är

därför viktigt och det vill jag stötta.

Läs om hur du kan bli Vänskapare på www.friends.se


28


29

PRECIS NÄR GRINDEN till gården stängts och barnen samlat sig på

stigen med ryggsäckarna på ryggen och vantarna på händerna, när

fröknarna stämt av alla praktikaliteter och avdelningen Spöket äntligen

är redo att lämna förskolan för en liten höstutfl ykt – då står Josef vid

staketet i sin gröna overall och påminner om att han också ska med.

Josef är två år och lillebror till Lydia, ett av spökbarnen som just ska

bege sig av. Han är för liten för att följa med på promenad, men envis

som han är har han redan gjort två tappra försök att förtydliga sin vilja

för fröknarna.

– Vi ska gå jättelångt, hade fröknarna sagt till honom. Men Josef är

obeveklig. Hans blick säger allt, han behöver varken skrika eller stoja.

Fröken Helena Nilsson hämtar vagnen.

– Okej, Josef. Kom du med!

DET ÄR NOVEMBER 2010 på Reimersholme i Stockholm. Den kom-

munala förskolan heter Sagan och har ungefär 80 barn i åldrarna ett till

fem. Hade denna händelse utspelat sig ett år tidigare hade Josef snällt

fått stanna innanför grindarna med sin egen avdelning. Men nu är det

annorlunda sedan Sagan börjat arbeta tydligare med barns infl ytande.

Egentligen handlar det inte om något nytt – ingen ny metod eller trend

eller nya politiska riktlinjer som ska implementeras i förskoleverksam-

heten. Det är fråga om något så självklart som att respektera barn på

samma sätt som man respekterar vuxna. Att se och bejaka dem. Och

att följa läroplanen!

I LÄROPLAN FÖR FÖRSKOLAN formuleras klart och tydligt att förskol-

lärare ska ansvara för ”att alla barn får ett reellt infl ytande på arbetssätt

och verksamhetens innehåll”. Det senaste året har Sagans personal

funderat ordentligt på vad detta innebär i praktiken och utvecklat ett

delvis nytt sätt att förhålla sig till barnen, varandra och lärandet. Till

sin hjälp har de haft forskaren Elisabeth Arnér, som i femton års tid

arbetat för att få förskolor att ta större hänsyn till barnens behov. En

gång varannan vecka har Elisabeth besökt Sagan och samtalat med

pedagoger, förskolechefen Marica Törnebohm och barnen.

ETT AV RESULTATEN ÄR att Josef får följa med på dagens utfl ykt. Men

någon vagn vill han då inte sitta i. Han vill gå vid sin systers sida och

Helena får dra vagnen tom. Tillsammans med övriga 15 barn knallar

de ner mot vattnet – Mälaren. Luften är riktigt rå så här sent på hösten

men barnen är påpälsade och huttrar inte som vi vuxna, mösslösa.

Olle, 5 år, är redan framme vid ”stoppstället”. Konsekvensen av att

ha en liten knatte med på turen är att de största barnen får vänta här

och där. Men vad gör väl det? frågar sig Helena. En väntan kan bli ett

äventyr i en femårings värld.

RYGGSÄCKARNA GUPPAR. Disneyklubben och Kånken packade

med banan, smörgås, varm choklad eller saft. På Långholmens södra

strand ska de öppnas, men ännu är det en bit kvar. Julia, 5 år, traskar

rakt igenom en buske istället för att gå på stigen. När hon kommer ut

på andra sidan har hon en färgglad Lidl-påse i handen. Ingen fröken

säger usch.

– När vi är på utfl ykt är det nog en del som ser oss som tycker att vi

inte går så strukturerat, säger Helena och skrattar. Men varför ska man

egentligen gå hand i hand på raka led? Vi känner ju våra barn och vet

vad de klarar. Och när vi ska passera en väg, då är det självklart att vi

samlar ihop oss. Då har det ju ett syfte.

TEMA: Makt

Text KARIN STYRENIUS / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

VAD HÄNDER NÄR MAN LÅTER SMÅ BARN FÅ MAKT OCH INFLYTANDE ÖVER

SIN EGEN VARDAG? DET KAN VARA SVÅRARE ÄN MAN TROR ATT FRÅNSÄGA

SIG MAKT SOM VUXEN, SÄRSKILT INOM FÖRSKOLAN DÄR MAN HAR ETT

HELT GÄNG BARNS VILJOR ATT TA HÄNSYN TILL. FÖLJ MED TILL FÖRSKO-

LAN SAGAN DÄR MAN ÄNDÅ VÅGAT TA STEGET!


30

Så här säger förskolans läroplan om barns inflytande

”I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå

vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsät-

ter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna

handlingar och för miljön i förskolan. De behov och

intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck

för bör ligga till grund för utformningen av miljön och

planeringen av den pedagogiska verksamheten.”

r uttryck

ljön och

en.”


31

NÄR MAN FÅR GÅ FRITT ökar chanserna att upptäcka något riktigt

häftigt: En fi n sten, att två blad har lossnat från kastanjepinnen, att

änderna gärna nafsar i sig blommor som man kastar åt dem. I Pål-

sundsparken har Stockholms stad byggt ett utegym där en kvinna

just nu frenetiskt kämpar på trampmaskinen, men detta är ingen nyhet

för Sagans barn. De har haft många samtal om buskarna som de såg

försvinna när utegymmet anlades.

FRÖKEN MAGGAN – Margareta Lindahl – konstaterar att färden nu går

riktigt långsamt och att de aldrig kommer hinna tillbaka till lunch.

– Då får vi ringa och säga att vi är sena, säger Helena.

Att äta lunch klockan elva är en helig gammal förskoletradition. En regel.

– Men vem säger att man är hungrig just då? Nu har vi ju med oss mat-

säck, så det gör ingenting om vi kommer lite senare, resonerar Helena.

Den uppmärksamma läsaren kanske nu tänker på Josef. Han som är

så liten behöver väl lunch och middagsvila? Rutiner, rutiner, rutiner, är

inte detta grunden för en trygg och välordnad förskoleverksamhet?

Vi hinner inte få vår fråga besvarad för Sofi a ramlar, Edwin behöver få

på sig ytterligare ett par vantar och Amanda har precis, till sin stora

besvikelse, upptäckt att hennes halsduk blev blöt när hon släpade

den på marken. Och vips har vi kommit fram till en lång trappa ute på

Långholmen. Som på kommando sätter sig ungarna på rumpan och

hasar sig ner längs barnvagnsrampen istället för att gå ner för trapp-

stegen. I gallonisar glider man sådär, men ner kommer de – allihop.

– Detta är ett typiskt exempel på något vi förändrat sedan vi började

arbeta med barns infl ytande. Förut när vi gick i den här trappan och

barnen ville åka på rumpan hade vi naturligtvis sagt nej – eftersom vi

inte ville riskera att de skulle göra sig illa. Sen tittade vi på rampen och

insåg att den var väl inte så farlig, säger Helena.

VARJE DAG TAR BARN massor med initiativ som blir bemötta med

nekande svar från vuxna. Ungarna vill rita och får höra att ”det hinner vi

inte”. De vill klä på sig tröja utanpå jackan och förhindras för att ”det ser

knasigt ut”. De vill dansa och blir tillsagda att ”det gör vi på måndagar”.

Varje förklaring kan te sig logisk ur ett vuxenperspektiv, men vad man

riskerar med de ständiga hindren är att barnens initiativkraft kvävs,

hävdar forskaren Elisabeth Arnér. När Sagan inledde samarbetet med

henne fi ck personalen i läxa att öva på att säga ja.

MAGGAN OCH HELENA är eniga om att det var svårt. Så mycket

oskrivna regler sitter i väggarna att man säger nej av bara farten.

– Numera funderar vi ett varv extra över varför vi gör saker – är det

för vår egen skull eller för barnens? Många gånger handlar våra beslut

om bekvämlighet, om hänsyn till kollegor eller om regler istället för om

barnens bästa, säger Maggan och lägger till att prestigen får man släppa.

Det håller inte att reta sig på beslut man inte gillar som en kollega tar med

barnens välmående i åtanke. I trettio år har Maggan arbetat på förskola

”Numera funderar vi ett varv extra

över varför vi gör saker – är det för

vår egen skull eller för barnens?”


32

kunskapstörst stimuleras. Och systemet fungerar! säger Marica Törne-

bohm. Eftersom barnen inte blir avbrutna i sina sysselsättningar uppnår

de den koncentration som krävs för att de ska ta in kunskap, menar hon.

GLADA BARN, NÖJDA MEDARBETARE och upplevelsen av mer resur-

ser är resultatet av det nästan årslånga arbetet med barns infl ytande.

Men det yttersta målet rör sig om något ännu viktigare: att skapa för-

utsättningar för barnen att bli goda världsmedborgare. Den som tidigt

blir respekterad och får gehör för sina idéer ger även andra utrymme.

Många tror nog att de tar hänsyn till barn, men ändå behandlar vuxna

ofta barn – särskilt små – på ett sätt vi aldrig skulle behandla vuxna,

menar Marica. Vi pratar över deras huvuden och bestämmer vad de

behöver utan att fråga dem. Elisabeths Arnérs forskning utgår från

intervjuer med 120 förskolebarn som tydligt uttrycker att de inte är

sedda. Detta är upprinnelsen till hennes insatser för att öka barnens

infl ytande.

NU HAR SPÖKBARNEN kommit ända fram till berget där de ska äta sin

matsäck. Sittunderlagen plockas fram, Anders tar upp sitt mätsnöre

för att mäta lite grand och Philippa bjuder på Digestivekex. Maggan

snyter några näsor. Framför oss ligger långa båtmaster i vintervila, Lång-

holmskanalen är nästan tömd på båtar och inga glassätande turister

fl anerar längs strandpromenaden. Allt har sin tid. Det fi nns en tid för att

springa så fort man kan och en tid för att skala banan. Skalet hamnar så

småningom i Julias Lidl-påse. Vilken tur att hon tog den med sig!

PS: Josefs föräldrar behöver inte oroa sig – Maggan hade en extra

frukt och när han återkom till Sagan fi ck han både lunch och vila.

LÄS MER: Elisabeth Arnér har gett ut fl era

böcker. Bland annat Barns syn på vuxna (2006)

och Barns infl ytande i förskolan (2009).

och sett pedagogiska strömningar komma och gå. Kan hon inte känna

sig skeptisk inför utvecklingen på Sagan? Been there, done that, liksom?

– Jag tycker absolut att det Elisabeth talar om är tänkvärt, särskilt som

barn idag faktiskt är rätt annorlunda jämfört med för trettio år sedan.

De kan och vet så mycket mer att jag tror att de är mogna för att få ett

större infl ytande, säger Maggan.

HENNES UPPFATTNING ÄR att har man bara rätt argument, så är barn

inte svåra att övertala, varken till att gå hand i hand över gatan eller till

att skynda på. Och på samma sätt har barnen själva också skäl till sitt

beteende. Hon berättar: En treårig pojke på Sagan envisades med

att vilja stanna kvar på gården varje gång det var lunch. När en fröken

tog sig tid att betrakta honom, visade det sig att han helt enkelt var

vetgirig. Han ville betrakta femåringarna för att lära sig hur man tog sig

upp i trädet som enbart stora barn fi ck klättra i.

VISSA FÖRÄLDRAR HAR VARIT SKEPTISKA till det nya förhållningssät-

tet på Sagan. Är det verkligen så att barnen bestämmer allt? Svaret är

nej. Förskolechefen Marica Törnebohm försäkrar att det inte är någon

”låt gå-pedagogik” man tillämpar på Sagan – tvärtom ställs det extra

höga krav på professionalitet hos personalen då de förväntas vara ly-

hörda för barnens individuella behov istället för att hänvisa till scheman

eller regler.

RENT PRAKTISKT HAR förskolan infört en del förändringar.

– På Sagan får barnen numera själva välja vilka aktiviteter de vill ägna

sig åt. De går i sin egen takt till olika stationer som gympasal, snickar-

rum, målarrum eller gården. Pedagogens roll är att på varje plats stötta

barnen och att plocka fram rätt rekvisita så att deras nyfi kenhet och

”Den som tidigt blir respekterad

och får gehör för sina idéer ger

även andra utrymme.”


33


34

TEMA: MAKT

DET PRATAS MYCKET OM att unga måste få möjlighet till infl ytande. Men

vad betyder det i praktiken? Ofta förminskas infl ytandet till att mest

handla om att vuxna låter unga tycka till om beslut som redan är fattade.

På ungdomshuset Radar72 är beslutsgången en helt annan. Aktiviteter

och förslag skapas, utvecklas och genomförs – av unga. Beslut tas och

resurser fördelas – också av unga.

– DET VIKTIGASTE ÄR BEMÖTANDET. När en ny person kommer hit vill

vi visa allt det positiva med vårt hus och se till att personen känner

sig välkommen. Det är det första steget. När de har varit här ett tag

och blivit varma i kläderna, det är då vi kan peppa dem att utnyttja

våra möjligheter så att de själva tar initiativ.

Orden är Joakim Bernhardssons. Han

arbetar som fritidsledare i ungdomshuset

som ligger i stadsdelen Kortedala-Berg-

sjön. Bland det första han poängterar när

vi ses är att hans roll i verksamheten först

och främst är att vara en hjälpande hand.

– Mitt uppdrag är inte att starta upp projekt

eller aktiviteter att placera ungdomarna i. Jag fi nns för att pusha dem att

komma med egna initiativ utifrån sina intressen och att stötta dem så att

de själva kan jobba för att åstadkomma det de vill.

GÖTEBORGS UNGDOMSSATSNING kom till för tio år sedan, bland annat

med bakgrund i den tragiska diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg

1998, då 63 unga miste livet.

– Ingen ville att en sådan katastrof skulle inträffa igen och man insåg att

något behövde göras för unga i 16-20-årsåldern. Det fanns inga vettiga

”DET BÄSTA MED DET HÄR HUSET ÄR ATT MAN FÅR VARA MED OCH BESTÄMMA

MYCKET. DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄR HÄR”, SÄGER LINDA ERIKSSON, 17 ÅR. HON SITTER

I RADAR72:S STYRELSE OCH ÄR EN AV DEM SOM FATTAR BESLUT OM AKTIVITETER

SOM SKA GENOMFÖRAS. RADAR72 ÄR ETT HUS AV UNGA OCH FÖR UNGA.

aktiviteter för dem. De är vår målgrupp, säger Joakim medan han visar

runt i de 1300 m2 stora lokalerna. Det är de unga i huset som fi xat inred-

ningen och caféet sköts av två 19-åriga tjejer. På de stora ytorna ryms

biljardbord och soffor och på väggarna hänger grafi ttimålningar, tavlor

och konstverk tillverkade av de som använder huset.

ZELJKO PAVASOVIC, 20 ÅR, har vistats mycket i huset sedan han var

tonåring och sitter även han i styrelsen sedan två år tillbaka. Och det är

just styrelsen som är ett av de unika koncepten i satsningen. I nuläget

består den av sex personer mellan 16 och 20 år.

– Vi väljer personer till styrelsen när vi har ungdomsråd, berättar Zeljko.

Alla i huset är välkomna dit och alla har

möjlighet att tycka till. Endast en person

i styrelsen är vuxen och det innebär att

det är de unga som har störst infl ytande

i att besluta om vilka verksamheter som

ska startas upp. Tanken är att infl ytandet

ska vara på riktigt. Därför är det upp till alla

som använder huset att skapa, arbeta för

och delta i aktiviteterna som pågår där.

– Det är bra att alla får vara med och bestämma om vem det är som

ska bestämma, eftersom det är ungdomsrådet som väljer styrelsen,

säger Linda och förklarar att deras jobb är att fatta beslut på de idéer

ungdomarna har.

Den som har en idé om en aktivitet lyfter den under ett av ungdomsrådets

stormöten. Idén tas sedan vidare till styrelsen som fattar beslut på om

man ska gå vidare. Finns det bara en väl beskriven plan och en tanke

bakom verksamheten som går att få in i budgeten så får den ofta godkänt.

Text ANNA PETTERSSON / Foto ANDERS MAGNUSSON

huset

Det är bra att alla får vara med och bestämma om vem det är som ska bestämma, eftersom det är

ungdomsrådet som väljer styrelsen.

"

"

där unga styr


35

– SÅ LÄNGE DE UNGA VILL något går det oftast att genomföra, säger

Joakim och berättar att förslagen handlar om allt från stora discon som

samlar unga från fl era stadsdelar till spelningar och dansuppvisningar.

Det pågår en mängd aktiviteter i huset. Garaget erbjuder möjligheten

att meka med bilar och när vi är på besök hålls en DJ-kurs som ska

avslutas med en spelning i huset. Flera dansgrupper och musik-

grupper samsas om utrymmet med TV-spelsrum, datasalar och en

egen musikstudio.

– Det är hela tiden nya grupper som vill ha studiotid, snart har vi fullt

på alla tider och det är så det ska vara, skrattar Joakim. Huset ska

sköta sig självt.

FLERA AV DE UNGA SOM ÄR AKTIVA i husets olika aktivitetsgrupper har

egna nycklar till lokalerna. De kommer hit och utför sina aktiviteter även

när det inte fi nns vuxna i huset. Zeljko, Linda och Joakim är eniga

om att den typen av verksamhet bygger på förtroende, respekt och

ansvar.

– Alla vet att det slår tillbaka mot alla om någon förstör saker eller

missbrukar förtroendet, säger Zeljko.

– I 99% av fallen fungerar allt utan problem. Alla är så medvetna om

att om något händer påverkar det alla negativt. Pengar för att betala

förstörd egendom går ju på ungdomarnas budget, fyller Joakim i.

I HUSET FINNS OCKSÅ FLERA PROJEKT, bland annat projektet ”Människan

bakom uniformen” som låter unga från området träffas och prata med

poliser, brandmän och sjukvårdspersonal.

– Vårt upptagningsområde ligger ju i en så kallad riskzon. Vi har haft

problem med stenkastning bland annat mot brandbilar här i Bergsjön

och förhoppningsvis kan projektet hjälpa till att skapa förståelse mellan

grupperna.


36

Den här typen av förebyggande verksamhet är viktig i området och de

är alla övertygade om att huset har hjälpt många från att hamna på glid

eller i dåligt sällskap.

– Det är fl era av våra unga som har problem på olika sätt. Det kan till

exempel handla om att man inte får hjälp hemifrån eller har svårt att

delta i samhället för att man kanske står utanför arbetsmarknaden.

Då är det viktigt att man kan prata med oss och känna förtroende för

oss. Problem hemma, i skolan eller i umgänget kan också göra att en

del har svårare att ta initiativ och att utnyttja möjligheterna som fi nns i

huset. De ungdomarna måste vi pusha mer.

ZELJKO, LINDA OCH JOAKIM kommer in på andra miljöer där unga vistas

och vilken makt de har där.

– I hemmet tror jag att det oftast är föräldrarna som bestämmer, säger

Zeljko. Joakim håller med, men påpekar också att många av de ung-

domar som besöker Radar72 har en annan etnisk bakgrund än svensk.

– Vissa av dem pratar bättre svenska än sina föräldrar, och det gör

förstås att de har en viss makt hemma.

REGINA ANDRASSY, 17 ÅR, befi nner sig i danslokalen med Linda och

några andra tjejer. Hon tycker att huset är ett av få ställen där unga

faktiskt får vara med och påverka.

– Det fi nns inte så många sätt att ta tag i saker om man inte blir med i

något politiskt parti eller så. Om man inte får påverka själv måste man

ju lita på att någon annan gör allt.

ZELJKO HÅLLER MED OM den frustration som kan uppstå i samman-

hang där det påstås att unga har delaktighet trots att någon verklig

påverkan inte är möjlig.

– I skolan pratas det ibland om hur viktigt det är med infl ytande, men

när det inte händer något känns det bara onödigt. Ofta har unga inte

så stor möjlighet att påverka, vare sig i skolan eller i hemmet. Zeljko

berättar att han trivs bra med ansvaret som det innebär att sitta i

styrelsen.

– Det känns givande att inte bara tänka på sig själv. Jag utvecklas när

jag hjälper andra. Vid sidan om engagemanget i Radar72 pluggar han

till fritidsledare.

– Jag har själv blivit hjälpt. Nu är det min tur att hjälpa andra. När man

har ansvar blir man också en förebild, det är klart att man tänker på vad

man säger och hur man är.

– Förebildskapet är inget jag kan avsäga mig när jag går hem för dagen.

Det är en del av det här yrket, fyller Joakim i.

SOM VUXEN KAN DET vara en utmaning att lämna ifrån sig makt till

någon annan. Det krävs mod och tillit för att omsätta tankarna om

infl ytande till handling. Linda håller med men tycker inte att vuxna ska

behöva vara rädda för att låta unga vara med och bestämma.

– Det är vi unga som är grunden, alla erfarenheter och allt vi lär oss här

tar vi med oss. Det är ju vi som är framtiden.


37

Det är vi unga som är grunden, alla erfarenheter och allt vi lär oss här tar vi med oss."

"


38

Färre bokstäver, mer nytta

Nu går vi från 22 bokstäver till tre, från PricewaterhouseCoopers till PwC och fokuserar ännu mer på dina affärsmöjligheter.

www.pwc.com/se

Läs mer om vad vi kan göra för dig på pwc.com/se eller ring0771-PWC PWCVälkommen!


39

SNÖN VIRVLAR GENOM GÖTEBORG och bilarna slirar sig genom Lin-

néstaden medan frusna fotvandrare stretar fram längs gatan. En tjej i

tjock svart jacka med rejäl luva har fått nog av det blöta och kliver in

genom dörren till det lilla men populära caféet Bar Italia.

– Lilla Emma! utbrister den italienske baristan bakom kaffedisken. Dig

känner vi igen. Emma Green fyrar av ett smittande leende och hop-

par upp på en av barstolarna i fönstret. Det är ju så vi känner henne

bäst: hoppande. Och det är höjdhoppet som sedan de yngre tonåren

har varit hennes stora passion – fram till strax efter det riktigt stora

genombrottet vid friidrotts-VM i Helsingfors 2005, då Emma kom hem

som tredje bäst i världen. När allting plötsligt kraschade och hon var

tvungen att stanna upp och lyssna både på sin kropp och själ.

MEN BERÄTTELSEN OM EMMA börjar i Bukärr, strax norr om Särö ut-

anför Göteborg, där Emma växte upp. Båda föräldrarna och fl era andra

i släkten hade hållit på med idrott, så det intresset kom med blodet,

berättar hon.

– Min bror och jag tävlade i allt, om det var fotbolls-VM spelade vi fot-

boll, om det var friidrott tävlade vi i det. Jag vann en del, han vann en

del. Fast inte i höjdhopp! säger hon och ler.

Bukärr kunde inte skryta med något större utbud av organiserad idrott.

Det fanns fotboll, och det var det som gällde.

– Så jag spelade lite, men det var inte riktigt min grej. När jag var sju

år började jag med gymnastik. Vi gjorde kullerbyttor och någon volt...

Text KRISTIN HELGESSON SVENSKE / Foto NIKLAS BERNSTONE och TOMAS ONEBORG

SOM IDROTTARE ÄR KROPPEN DET ENDA DU HAR, MENAR HÖJDHOPPAREN

EMMA GREEN. MAT, SÖMN OCH RÄTT TÄNKANDE ÄR ALLA FAKTORER MED

STOR INVERKAN PÅ HUR KROPPEN FUNGERAR. FAKTORER SOM EMMA HAR

LÄRT SIG ATT HANTERA.

Men så började det någon ny i gruppen, och vi fi ck börja om från

början. Efter fyra år tröttnade jag.

MEN DET VAR INOM IDROTTEN hon hörde hemma. Det var det som

kändes riktigt rätt, även i skolan. I 14-årsåldern hittade hon äntligen

fram till friidrotten och började träna tre-fyra gånger i veckan.

– Det var nog en kombination av det sociala och att jag älskade att

träna friidrott. Jag kände mig väl lite udda och utanför i skolan, men

led aldrig av det. Jag hade friidrotten. Där fi ck jag en massa kompisar,

där hörde jag hemma, och i och med att det gick bra växte självförtro-

endet. Mitt intresse började när de andra i klassen började festa. Det

lockade mig inte riktigt, och då hade jag träningen som ursäkt.

Det är väl ofta i samband med den perioden i livet, när man börjar gå ut

och träffa killar, som tjejer börjar fundera över sig själva och sin kropp

på ett nytt sätt, menar Emma.

– Jag var nog väldigt sen med att tänka på sådana saker. Det kom sna-

rare genom idrotten. När jag såg hur jag kunde påverka kroppen genom

träningen. Det var då jag fi ck mer former, när jag byggde muskler.

EMMA SATSADE. Hon tränade hårt, gjorde alltid sitt bästa, men fun-

derade inte alltför mycket på vad hon åt eller på kostens inverkan på

kroppen. Vilket man inte heller ska göra som ung, understryker hon.

– Det är så viktigt att få i sig tillräckligt med energi medan man växer!

Då skall man verkligen inte banta, utan äta bra. Det är inte alla som har

IDROTTSREPORTAGE


40

NAMN: Emma Green

ÅLDER: 26 år

BOR: Linnéstaden, Göteborg

FAMILJ: Sambon Yannick Tregaro, mamma, pappa, lillebror.

INTRESSEN: Inredning, matlagning och att ta det lugnt...

GILLAR MÄNNISKOR SOM ÄR: Ödmjuka, glada, lagom lätt-

samma men gör sitt bästa, anpassningsbara, omtänksamma.

”Det är så viktigt att få i sig till-

räckligt med energi medan man

växer! Då skall man verkligen inte

banta, utan äta bra. Det är inte

alla som har koll på det.”


41

koll på det. Men min bror fi ck diabetes när han var nio år, så vi har nog

alltid ätit bra i familjen. Då fi ck jag också lära mig hur kosten påverkade

blodsockerhalten. Sedan har jag testat mig fram. Nu känner jag direkt

om jag inte har ätit eller sovit ordentligt.

DET ÄR EN HÅRD VERKSAMHET som Emma ägnar sig åt. Det handlar

om att pressa kroppen till det absolut yttersta, på ett onaturligt sätt, me-

nar hon, därför drabbas också många friidrottare av förslitningsskador.

– Jag ligger hela tiden på gränsen till vad kroppen klarar av. Friidrotten

handlar om att ta överbelastningarna till en viss nivå. Om du skulle

hoppa in i min kropp och springa lika fort som jag gör i ansatsen,

skulle du inte kunna hålla emot kraften i avstampet. För att hoppa två

meter måste man springa så fort och få en sådan kraft i sista steget

att det motsvarar sex gånger den egna kroppsvikten. Du skulle fl yga

in i mattan!

JÄMFÖRT MED OSS som hejar på hemma från tv-soffan, där det mest

gäller att hålla två tummar samtidigt, är det alltså betydligt fl er moment

att ha koll på. Ibland stämmer det, ibland inte. Och att misslyckas är

tufft. Framför allt när tävlandet inte längre bara angår dig själv, utan

hela ditt land väntar på en mästerskapsmedalj.

– Man får lära sig att strunta i vad andra tycker. Det är ju kul att repre-

sentera Sverige, men man får inte känna det för mycket! Man kan bara

göra sitt bästa. Om man står där på ansatsen och bara tänker på att

inte göra någon besviken – det stryper av allting.

SOM EFTER FRIIDROTTS-VM 2005, då 19-åriga Emma Green dundrade

in i världseliten på en sensationell bronsplats. Och sedan kraschade totalt.

– När jag började med friidrotten var det bara för min egen skull. Jag

började på absolut noll och gick framåt, jag persade (slog personbästa

reds.anm.) varje säsong. I 18-årsåldern fi ck jag mer kraft och började

förstå vad det innebar att ta i på avstampet. Jag utvecklades jätte-

mycket och trodde att det skulle fortsätta så. Men bronset gjorde att

jag kände mig tvungen att visa alla att jag var bra nog. Och då gick det

inte lika bra längre. Jag började tänka ”Herregud, vad dålig jag är”. Jag

stod på avsatsen och tänkte bara: ”Hur skall jag ta mig fram?”, säger

Emma och visar med en gest att gråten ibland var nära.

HON BÖRJADE SPRINGA LITE MER, göra lite annat, och funderade

på vad det var som gjorde att hon orkade på träning men inte på täv-

lingarna. Och hon insåg att det handlade om glädjen. Att ha den rätta

energin både under tävlingarna, i vardagslivet och på träningen. Det är

fascinerande att se hur mycket det mentala påverkar kroppen, menar

Emma, och hur mycket energi det tar att ha rätt laddning när det gäller.

– Det orkar man inte hela året. Efter en tävlingssäsong är jag nog mer

mentalt slut än fysiskt. Att det handlar om att klara en viss höjd är

också en mental grej, förklarar hon. När ribban ligger där vet jag att

”Oj, nu måste jag klara två meter”. Men det är en mental process. Man

”Om man står där på ansatsen och

bara tänker på att inte göra någon

besviken – det stryper av allting.”

Foto

: N

IKL

AS

BE

RN

STO

NE


42

man bli bättre får man inte bli för nöjd. Men man måste också tillåta sig

att vara nöjd, annars orkar man inte heller!

ATT MÖTA EMMA SÅ HÄR, varm, glad och ödmjuk men med

välförtjänt självkänsla, skapar en stark kontrast mot bilderna från

ansatsbanan med den där fokuserade, genomborrande blicken.

För henne själv råder dock inga tvivel om att det rör sig om sam-

ma människa.

– Jag är bara Emma hela tiden och jag är friidrotts-Emma hela tiden

också. Jag lever ett idrottsliv, jag är inte ute och festar varje helg

– snarare aldrig – men jag älskar att njuta av livet på andra sätt.

För visst behöver hon också komma bort från idrotten emellanåt,

speciellt under tävlingssäsongen, det har hon lärt sig. Då passar

hon på att umgås med vänner, gå ut på restaurang eller kanske åka

ut till havet.

– Jag tycker också om att göra kreativa saker, som att hålla på med

heminredning eller att måla tavlor. Men då är det också risk att man vill

få det perfekt! säger hon och ler.

NÅGON KONSTUTSTÄLLNING ÄR dock inte på gång, menar Emma,

som inte heller tror att konstnärsskapet kan ge klirr i kassan i framtiden.

– Det skulle väl vara autografen då. Om man skär ut den ur duken!

måste fokusera från början, men inte för mycket, för man måste ha

kvar ork att ladda på de höga höjderna. Man måste kunna stänga av

och på mellan hoppen. Och det knyter an till det fysiska. Är man i bra

form är det lättare att kroppen svarar.

ATT KROPPEN SVARAR. Något man ofta hör i idrottssammanhang,

men vad betyder det egentligen?

– Ja, vad menar jag med det? säger Emma och skrattar igen. Om

både du och nervsystemet är fräscha, om du är i bra form när du sät-

ter foten i marken, vet kroppen själv vad som är nästa steg. Men är

du lite stelare kanske inte nervsystemet hänger med. Det är inte alltid

man behöver ta fram den där extra laddningen på de lägre höjderna,

men när ribban höjs blir man mer och mer taggad. Någonstans händer

saker i kroppen för att det händer något med det mentala, det blir mer

adrenalin i kroppen, man blir redo för strid!

EN STRID SOM förde med sig en stor seger vid EM i Barcelona i som-

ras, då Emma satte personligt rekord två gånger om, sprängde tvåme-

tersgränsen och fi ck med sig en silvermedalj hem.

– Det är en väldigt skön känsla att få en bekräftelse på att all träning,

allt det jag har velat och trott på, har varit rätt. Men idag tänker jag mer

på hur jag kan utvecklas än att jag är bland de bästa i världen. Ska

Fo

to:

TO

MA

S O

NE

BO

RG


43

Böcker – en spännande upptäcktsresa!Böcker kan bli mitt barns kompis. Men hur hittar

man en bra bok som passar för mitt barn?

Svaret är enkelt; Genom att vara med i Barnens

Bokklubb. Astrid Lindgren var från början med och

startade bokklubben och i hennes anda arbetar vi

vidare. Vi läser alla nya kvalitetsböcker för barn och

ungdomar som ges ut av de svenska bokförlagen.

Av de ca 1200 böckerna, väljer vi sen ut de bästa.

På så sätt kan vi ge information om de senaste,

bästa och mest omtalade böckerna för barn och

ungdomar.

Så testa oss och låt ditt barn gå med i bokklubben.

Gå in på vår hemsida och välj 2 bra böcker till ditt barn för 9:50 st. Som välkomstpresent kan ditt barn

välja mellan ett Lasse-Maja-paket värt 248 kr eller en

läcker armbandsklocka värd 299 kr.

www.barnensbokklubb.se/friends

Barnens Bokklubb har aktivt valt att ta ställning mot mobbning. Därför är vi sedan 1 juni 2010 medsponsor till Friends.


44

TIPS & RÅD

av Eva Bergström

Bild Annika Samuelsson

”Det är jag som bestämmer här. Punkt. Slut.

Vill jag ta med en gammal abborre till dagis, så

gör jag det. Och det gjorde jag i går. Hör sen!”

Snurran är den kaxigaste kattungen i kvarteret!

Vid hennes sida fi nns abborren, dag som natt,

världens bästa kompis. Men en dag är han

borta. Katastrof! En vildsint historia som alla

förskolebarn i trotsåldern kan känna igen sig i.

Från ca 2 år.

Siv sover vilseav Pija Lindenbaum

Siv sover vilse handlar om att sova över hos

en kompis, och att sova över hos en kompis

är ingen liten grej. Det är ett äventyr. Särskilt

som det är första gången. Siv är hemma hos

Cerisia. Pappa följer till dörren. Det är både

spännande och läskigt. Här fi nns många olika

känslostämningar, och Cerisia gillar att be-

stämma, hon är ju hemma hos sig!

Från ca 4 år.

Arja och Råttizav Sonya Hartnett

Hannas händer för ett eget, fristående liv. Och

de har egna namn: Arja och Råttiz. De gör

lite som de vill. Det vet hela familjen. Det rivs

och det nyps, det busas och det trasas, och

aktar man sig inte kanske det också svider

till lite grann. En dag börjar det dock hända

grejer, färg på tapeter, trasiga klockor, vand-

rande pinnar som saknar ben. Och lillebror,

som förut alltid spelat ovetande, skyller plöts-

ligt på Arja och Råttiz. Något är skumt…

Från ca 6 år.

MAKT KAN HA MÅNGA OLIKA ANSIKTEN: EN MOBBARES MAKT ÖVER DEN UTSATTE, EN DIKTATORS

MAKT ÖVER SITT FOLK, EN FÖRÄLDERS MAKT ÖVER SITT BARN ELLER VÅR EGEN FÖRMÅGA ATT BÅDE

TA OCH FÖRLORA MAKTEN ÖVER OSS SJÄLVA OCH VÅR TILLVARO. I FEL HÄNDER KAN MAKT VARA

FÖRÖDANDE, MEN MAN KAN OCKSÅ ANVÄNDA MAKTEN TILL NÅGOT POSITIVT. BÖCKER ÄR ETT SÅDANT

EXEMPEL. MÄNNISKORS BERÄTTELSER NÅR UT, HISTORIER SÄTTER IGÅNG VÅRA TANKAR OCH KÄNSLOR.

EN BRA BOK HAR MAKTEN ATT FÖRÄNDRA.

HÄR HAR VI SAMLAT NIO BÖCKER PÅ TEMAT MAKT UR OLIKA PERSPEKTIV. LÄS MED DITT BARN OCH

PRATA OM DET SOM KOMMER UPP TILLSAMMANS. MER INFORMATION OM BÖCKERNA HITTAR DU PÅ

www.barnensbokklubb.se/friends

Hälsningar från oss på Barnens Bokklubb

Snurran och den osande abborren


45

Älskade, förbannade tonåringav Birgitta Kimber och Virginia Molgaard

Tonårsperioden kan vara en svår utmaning

för många föräldrar. En maktkamp där barn

och vuxna utmanar och sätter gränser. Den

här boken har kommit till för att hjälpa tonårs-

föräldrar att hitta sätt att klara av svårighe-

terna, att bygga en positiv relation med sin

tonåring och att hitta ett bra sätt att lotsa sitt

barn in i vuxenlivet.

Föräldrahandbok.

Fyren och stjärnornaav Annika Thor

På en ö i havsbandet utanför Göteborg, hos

den bittre och elake fyrmästaren Nordsten,

befi nner sig Blenda och Erik mot sin vilja. De-

ras pappa är försvunnen och mamman har

utsett Nordsten till deras styvfar och familje-

försörjare. Men en natt förliser ett fartyg och

bland de skeppsbrutna fi nns en sjöman som

liknar deras pappa... Kan det vara han?

Från ca 9 år.

Bortom världen utanförav Hedvig Andersson

Naken sitter hon i mörkret i en jordkällare.

Ibland får hon äta sig mätt, ibland inte. Ingen

talar med henne, men då och då kommer

män in till henne och talar i tungor. Men en

dag kommer en pojke till källaren och ger

henne ett namn. Tack vare att hon blir namn-

given blir hon också utsläppt ur källaren. Men

är det egentligen så mycket bättre på utsidan?

I stället för mörka väggar och stampat jordgolv

är hon istället omringad av skarpa gränser,

outtalade regler och en ny sorts ensamhet.

Från ca 13 år.

Svenneav Per Nilsson

En viktig bok som handlar om smygfascis-

mens slingriga vägar, hur lätt det kan vara

att förföra och faktiskt nästan ta makten på

laglig väg. Svenne sitter ensam i en stuga vid

havet. Han tänker tillbaka och berättar historien

som har förändrat hans liv för all framtid. Just

nu är han den mest eftersökta brottslingen i

Sverige, trots att han är oskyldig. Här berättar

han om hur han blev en bricka i ett politiskt

rävspel som fi ck förödande konsekvenser.

Från ca 13 år.

Maus 1 & 2av Art Spiegelman

Maus är något så ovanligt som en serieroman

om förintelsen. Boken berättar den sanna his-

torien om hur tecknaren Art en dag åker hem

till sin gamla pappa och ställer frågor om hur

det egentligen gick till i Auschwitz – koncen-

trationslägret där judarna var tillfångatagna av

nazisterna under andra världskriget. Det här

är en intressant och hemsk bok som gör för-

intelsen mer överskådlig.

Från ca 10 år.

Mitt extra liv av Johan Unenge

Han kan inte hålla räkning på hur många han

har dödat och hur många gånger han har

dött. Men när det plötsligt ringer på hans dörr

en natt, förvandlas dataspelandet till liv och

död på riktigt. Johan Unenge ställer en rad

kniviga frågor i den här serieromanen om ett

främlingsfi entligt samhälle i Sverige.

Från ca 11 år.

ca 13 år.


46

NAMN: Rickard Sjöberg

ÅLDER: 41 år

FAMILJ: Gift med Beatrice, döttrarna Lilly, 5 och Gloria, 1 år.

BOR: Villa utanför Stockholm.

AKTUELL: Programledare för PostkodMiljonären.

LIVSDRÖM: Att ha ett litet pensionat i Sydafrika med

familjen, mina föräldrar och svärmor och hennes kille.


47

Att vara en känd person innebär ju en slags makt eftersom det är

många som lyssnar på en. Hur tänker du kring det?

– Inte så mycket egentligen. Jag tänker att jag gör mitt jobb genom

att vara en så bra programledare som möjligt och ha kul i mitt jobb.

Jag försöker göra så mycket som möjligt för PostkodLotteriet för jag

vet att de gör så mycket gott för andra. Men jag tänker inte att jag ska

försöka utnyttja min position på något sätt så att jag får någon slags

bättre plattform.

Hur skiljer du dig som privatperson från tv-Rickard?

– Jag är lite mer disträ än vad jag ser ut i tv-rutan och jag är ganska…

eftertänksam. Jag har inte alla svar direkt och lägger inga krav på mig

själv att veta allting på sekunden utan jag behöver också tänka efter

ibland. Annars tror jag att man löper risk att häva ur sig ogenomtänkta

halvsanningar och måste lägga in reservationer i efterhand.

Du känns som en väldigt lugn och stabil person både i tv och när jag

träffar dig nu. I vilka situationer känner du dig maktlös?

– Det kan både vara i rent fysiska situationer då något inträffar där jag

inser att nu måste jag springa fort för att hjälpa så snabbt som möjligt,

som när ett av mina barn slår sig och jag måste komma till undsättning.

Men det kan även vara i diskussioner när man känner att man möter

på urberg, när man inte kommer någon vart. Sånt tycker jag är viktigt

att barn får vara med om. Man måste få visa att man inte jämt kan vara

överens med sina vänner eller sin familj men att man till slut kan hitta

en kompromiss och bli vänner igen.

Kan du känna dig maktlös i ditt föräldraskap ibland?

– Jag kan instinktivt känna mig maktlös, som att: ”Varför lyssnar

hon inte? Nu är det tredje gången jag har sagt till.” Men i ett längre

perspektiv, när jag har fått tänka efter en stund, tänker jag att det

säkert är en fas. Bara för att min sexåring vägrar att plocka upp efter

sig och sina lekar så betyder inte det att hon inte gör det när hon är

femton. Eller…? Jag tror ofta att vi har lätt för att reagera instinktivt, och

det ska vi ha rätt att göra, men det är bra om vi sedan tänker att det

fi nns ett längre perspektiv.

Menar du att du i ditt vardagliga föräldraskap kan stanna upp och

tänka i ett längre perspektiv istället för att bli helt galen i stunden?

– Säg att jag nio av tio gånger blir helt galen i stunden men den tionde

gången tänker jag efter. Som senast jag blev irriterad. Trots att jag

hade sagt till innan vi gick in i affären att jag måste få prata med expe-

diten, så tjattrade min dotter hela tiden. Sen tog hon våra vänners påse

och släppte den så att ketchupfl askan bara ”poff”, gick sönder. Sen

sprang hon runt i affären och skulle ha det ena och det andra trots att

jag hade sagt att det här måste gå snabbt eftersom jag hade lillan på

armen. Och sen hittade jag henne inte… Då fi ck min fru mig att stanna

upp genom att säga att var och en av de här sakerna ju egentligen inte


FRIENDS HAR TRÄFFAT RICKARD SJÖBERG I ETT SAMTAL OM MAKT,

FÖRÄLDRASKAP OCH OM HUR DET ÄR ATT VARA MED I, SOM RICKARD

SJÄLV UTTRYCKER DET: ETT LITET HÖRN AV POSTKODLOTTERIET.

INTERVJU


48

var så stor. Men hon förstod att jag reagerade eftersom de hamnade

inom samma timme…

Lackar du aldrig ur?

– Jo, det fi nns ju såna tillfällen men det händer ganska sällan. Jag är

inte så temperamentsfull men när jag väl lackar ur så, då… tycker jag

att det är skönt att ha sönder något. Som en gång på jobbet då jag

gick ut i logen i min ensamhet och tog en stol och dunkade den i gol-

vet tills den inte liknade en stol längre. Så länge ilskan inte går ut över

någon annan så får jag väl ha den, men den är ganska sällsynt. Jag

tycker att jag har väldigt lång stubin.

Vad krävs för att trigga den?

– Det är en kombination av att jag inte själv är nöjd med min egen

prestation tillsammans med en känsla av att de runt omkring mig är

nonchalanta. Den tredje komponenten är att något privat pockar på

uppmärksamhet. Som att jag vet att båda tjejerna är sjuka hemma och

att min fru sliter ihjäl sig och så förväntas jag stå i studion och vara jät-

teglad. När alla de här världarna krockar – då krymper stubinen.

Kan det vara så att samvetet är inblandat här?

– Exakt, där har vi det. Samvetet! (Rickard smäller handen i bordet så

att bandspelaren hoppar). Oj då! Samvetet, plikten och ansvaret. Jag

kanske inte kan uppfylla ansvaret som jag har tagit på mig och då mår

jag inte riktigt hundra. Det är då det spricker.

Från det ena till det andra. Berätta om ditt engagemang i Post-

kodLotteriet.

– Jag känner mig glad över att ha ett jobb där jag får utlopp för min

yrkesmässiga strävan att bli en så bra programledare som möjligt och

locka till mig tittare. Samtidigt får jag vara med på ett hörn och för-

hoppningsvis göra världen bättre genom resurserna som går till alla

förmånstagare. Jag känner att det är få förunnat att ha ett jobb där

man både får leka i-landslekar med frågesport i tv och vara med och

tillföra något av bestående värde – att inte bara skriva i vatten.

Alla dessa checkar som du har hållit i med miljontals kronor – går det

att förhålla sig till det?

– Nej, summorna kan man inte förhålla sig till. Det jag kan förhålla mig till är

reaktionerna på dessa. Och vad organisationerna berättar att de kan göra

för pengarna. Det kan trigga mina tårar och få mitt hjärta att bulta extra.

Finns det någon maktkänsla i att stå där?

– Nej, inte för mig personligen. Det är ju inte jag som bestämmer hur my-

cket alla ska få. Det är inte så att jag leker att det är jag som är jultomten.

Känner du att det går att förändra samhället?

– Det är nog en fråga för er organisationer snarare. Jag är som en

vanlig lottköpare i detta avseende. Det jag vill veta när jag träffar en

organisation är vad de har gjort med pengarna från förra året. Då får

jag veta hur de har gjort nytta. Och alla organisationer pumpar ju in en

massa såna erfarenheter!

Vilka frågor brinner du själv särskilt för?

– Alla! Mr Politiskt korrekt, haha.

Jag måste få fråga hur det känns att sitta mitt emot någon i Heta

stolen just i det ögonblick då bara du vet hur det har gått.

– Ja, det är ju faktiskt lite makt! Den makt jag har är att om jag sköter

mina kort rätt så kan jag skaka om personen som sitter i heta stolen

inombords på ett sätt som gör att den upplever att den åker livets berg-

och-dal-bana, här och nu. Det jag säger kan få personen att tvivla för en

sekund och tänka: ”Åh nej! Jag har blåst mitt livs chans!” till att känna att

den står högst upp på berget med näven i luften. Det är en häftig resa.

Jag känner att det är få förunnat att ha ett jobb där

man både får leka i-landslekar med frågesport i tv

och vara med och tillföra något av bestående värde – att inte bara skriva i vatten.

PKOD_ann_friends_210x270_nov-10_ny.indd 1 2011-01-12 15.1312-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 4812-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 48 2011-01-12 18.092011-01-12 18.09

49

PKOD_ann_friends_210x270_nov-10_ny.indd 1 2011-01-12 18.1212-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 4912-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 49 2011-01-12 18.212011-01-12 18.21

50

KRÖNIKA

makt – ett hinder för trivsel eller

medel för förändring

UNDER ALLA ÅR jag undervisat om mobbningsproblematik runt

om i Sverige så sker det allt som oftast att vi fastnar i diskus-

sioner om defi nition. Vad är egentligen mobbning och när ska

vuxna vidta extra ordinära åtgärder? Även bland personalen

på Friends har denna diskussion gång på gång aktualiserats

– vänts och vridits på. “Vad är mobbning?”. Egentligen är det

märkligt att ju längre jag arbetar med frågan desto mer komplex

och svår är den att besvara. Men det fi nns dock en avgörande

faktor som jag alltid återkommer till och som gång på gång

bekräftas både i den praktiska verkligheten och i nya forsk-

ningsrön. Det är diskussionen kring makt. Mobbning handlar

om kränkande behandling och trakasserier som tar sig i uttryck

på en myriad olika sätt men det fi nns alltid en tydlig obalans i

maktförhållandet. Maktrelationerna i klassrummet, skolan eller i

samhället som hela tiden påverkar den enskilda utsatta.

När jag startade Friends agerade många skolor på samma

sätt. De fann orsaken till mobbning hos den utsatta individen.

Idag har de fl esta ett gruppdynamiskt förhållningssätt och man

tittar mer på vad som händer i gruppen när mobbning uppstår.

Det är ett stort framsteg. När man som lärare står inför mobb-

ning eller förebyggande arbete måste man bortse från individen

och istället angripa maktstrukturerna.

Makt handlar också om rätten till infl ytande och att få sin

röst hörd, även som ung. Och det räcker inte med kunskap

och verktyg utan det måste också fi nnas faktiska möjligheter

att agera. För att elever ska känna att deras röst gör skillnad

– i stort och i smått – måste hela skolans verksamhet vara de-

mokratisk. Elever måste få infl ytande över viktiga saker. Vissa

skolor har exempelvis elevrepresentanter i styrelsen, med insyn

över budget och verksamhetsplaner. Elever som har erfarenhet

av infl ytande förstår att det gör skillnad om de tar parti för en

mobbad person. Ansvarsfullt agerande föregås av förtroende.

Det är vad vi gör på Friends – ger eleverna makt att påverka, få

utrymme och skapa möjligheter.

Foto ALE

XA

ND

RA

ELLIS

Sara Damber,

Friends grundare och Styrelseordförande


51


Friends Sponsorer:

Friends Huvudsponsorer:

Sms:a FRIENDS till 72 900 så skänker du 50 kr till Friends arbete mot mobbning.

01+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 201+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 2 2011-01-12 17.352011-01-12 17.35

FM 1 11

Documents

Transcript of FM 1 11