Fiskevårdsplanskillingmarksfvo.se/wp-content/uploads/2015/05/Skilling...ska vara ett ”levande...

Lokal förvaltnings- och utvecklingsplan Skillingmarks Fiskevårdsområdesförening

Denna Fiskevårdsplan har finansierats av Årjängs kommun, Eda kommun och EU:s Landsbygdsprogram.

Fiskevårdsplan

Skillingmark

Referenslista Bilaga 1 Var fisket bättre förr? Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkning

Innehåll Inledning Åtgärdsförslag för Skillingmarks fvof

Skillingmarks fiskevårdsområdesförening Verksamhet och åtgärder Regler/regelverk FisketurismSkillingmarkss fiskevårdsområde Särskilt skyddsvärda vatten Vattnets status Kvicksilver i fisk Kalkning Inventering av vattendrag Fisk -en historisk tillbakablick Utsättning av fisk o kräftor Fiskebeståndets historik Dagens fiskebeståndTannsjön Reglering Vattenkemi Bottenfauna Elfiske Nordsjön Nätprovfiske Högsäterälven-Buälven Elfiske Askesjön Reglering Bunäsbäcken Vattenkemi Elfiske Helgesjön Vattenkemi Bodaälven Vattenkemi Bottenfauna Elfiske Biotopvård Flodkräftor Risvattnet Edstjärnet Björklången Långebäck Elfiske Biotopvård

359991113141516171819192021222323242425262727282829313133343535363636373838394040404142445053

Denna Fiskevårdsplan har tagits fram av Hushållningssällskapet Värmland i samarbete med Skillingmarks fvof.

Medverkande från Hushållningssällskapet Värmland har varit Eva Nilsson, Tomas Jansson, Stig Emilsson, Pär Näslund & Per Brunström

Första upplagan. november 2013 Omslagsfoto: xxxxxxxxxxxxxxxxxx

Inledning

Denna Fiskevårdsplan har tagits fram av Hushållningssällskapet Värmland i samarbete med Skillingmarks fvof.

Medverkande från Hushållningssällskapet Värmland har varit Eva Nilsson, Tomas Jansson, Stig Emilsson, Pär Näslund & Per Brunström

Första upplagan. november 2013 Omslagsfoto: xxxxxxxxxxxxxxxxxx

Våra sjöar är en stor och ofta outnyttjad resurs. Efter att ha löst ett fiskekort finns möjligheten att utöva fiske i fina fiskevatten, omgivna av en fantastisk natur. Denna unika möjlighet anses ofta som en självklarhet. Men för att sjön eller vattendraget ska kunna erbjuda ett långsiktigt hållbart och attraktivt fiske måste fiskbestånden förvaltas på ett förnuftigt sätt. Livskraftiga fiskbestånd är en förutsättning för utveckling av fisketurism och övriga näringar base-rade på fisk. Problem med försurning, reglering av vattendrag, flottledsrensningar, introduktion av främmande ar-ter m.m. har varit omfattande. Mycket arbete har genomförts och pågår fortfarande för att återskapa den ursprungliga miljön i vattendragen, exempelvis bedrivs kalkning sedan början av 1980-talet för att motverka försurning. Våra vatten mår numera förhållandevis väl och håller i de flesta fall starka bestånd av sina naturliga arter men det finns ändå anledning till oro. Försurning, reglering och annan miljöpåverkan (skogsbruk, dikningar, föroreningar m.m.) är fortfarande påtagliga hot som måste mot-verkas. De naturliga flodkräftbestånden är starkt hotade p.g.a. kräftpest och olagliga utsättningar av signalkräftor. Eda kommuns areal består till 8 % av vatten förde-lat på ca 200 små vattendrag och ca 130 större sjöar. Vattendragen domineras av tre större älvar, delar av Jösseälven, Kölaälven och Vrångsälven som samtli-ga utgör delar av Byälvens avrinningsområde. Kom-munen domineras av tre större sjöar, Hugn, Ränken och Bysjön, som utgör grunden för det sportfiske som bedrivs i kommunen. Årjängs kommuns yta består till ca 15 % av vatten fördelat på ca 230 sjöar och ca 330 vattendrag varav huvuddelen av dessa ligger inom Upperudsälvens avrinningsområde. I kommunen finns de stora sjöarna Lelång, Foxen,

Stora Bör, Östra och Västra Silen samt Järnsjön och ett stort antal mindre sjöar och tjärn. I Årjängs kom-mun finns 18 fiskevårdsområdes-föreningar. I båda kommunerna är sjöar och vattendrag ett iögonfal-lande och typiskt inslag i landskapsbilden. Vattnet och fisket har stor dragningskraft på fiskare från när och fjärran och naturturism ger ett inte oväsentligt tillskott till områdets ekonomi. Fiskevårdsbehovet är fortsatt stort inom Eda och Årjängs kommuner trots att ett omfattande arbete har genomförts. Kommunerna samarbetar sedan 1980-talet inom kalkningsverksamheten och i viss mån kring fiskevårdsarbeten. Men på senare tid har ingen, varken kommun eller fiskevårdsområden, i någon nämnvärd omfattning arbetat med att utveckla fiskbara och stabila fiskbestånd i ett större perspek-tiv. Det gamla samarbetet mellan kommunerna lig-ger dock till grund för att på allvar lyfta fram fisket som en resurs via ett landsbygdsutvecklingsprojekt. Projektet heter ”Fiskelyftet i Eda och Årjäng” och pågår under perioden 2009 – 2013. Syftet med projektet är att Eda och Årjängs kom-muner skall skapa en gemensam plattform för att utveckla fisketurismen. Det övergripande målet är att skapa livskraftiga fiskbestånd. Det ska genomföras på ett långsiktigt hållbart sätt, med fiskstammar som naturligt förekommer eller har förekommit i området och som kan bilda självreproducerande bestånd. Pro-duktionen av - för fisket - attraktiva arter som öring, siklöja, gädda och abborre ska bevaras och om möjligt ökas. Fiskens fria vandring inom området och till och från angränsande vatten ska eftersträvas och fler fiskeplatser ska göras tillgängliga. Att bo i och besöka kommunerna ska resultera i natur- och fiskeupplevelser som kan nyttjas till kompletterande näringar. Detta ska ligga till grund för en fisketurism utan inskränkningar för fiskerättsägarna.

3

Foto

: To

mas

Jan

sson

Fiskevårdsområdesföreningen utgör en nödvändig plattform för ett effektivt fiskevårdsarbete, utveck-ling av fisketurismen och övrigt utnyttjande av fis-kevattenresursen. En förutsättning för att nå målet är att föreningen har en plan för sin förvaltning. Planen ska fungera som ett verktyg i arbetet med att förvalta och utveckla sina fiskevatten och den ska förhopp-ningsvis leda till att framtida insatser i fiskevårds-området genomförs på ett fiskeribiologiskt riktigt

sätt, att de blir kostnadseffektiva och ger ett större utbyte. Genom planen skapas också förutsättningar att kunna erbjuda ett sportfiske med förbättrad ser-vice och kvalitet vilket också kan leda till utveckling av näringsverksamheten i bygden. Framtagandet av förvaltningsplanerna sker i sam-arbetet mellan kommunerna, berörd fiskevårdsområ-desförening och Hushållningssällskapet Värmland. Exempel på konkreta användningsområden för pla-nen är:• Kunskapsbank för styrelse och föreningens

medlemmar.• Underlättar kontakt med myndigheter vid till-

ståndsansökningar (ex. fiskutplanteringar, bio-topvård, anläggning av bryggor och andra ser-viceanläggningar).

• Ökar möjligheterna till att få stöd till åtgärder (kommunala åtgärder, fiskevårdsmedel m.m.).

• Historiskt dokument över fiskevattnet och dess förvaltning.

• Referensdokument om miljöpåverkan eller all-varlig skada inträffar (skadeståndskrav).

• Möjliggör kontinuerlig uppföljning av villkor och skyldigheter i vattendomar.

• Underlag för produktion av informationstavlor, broschyrer och hemsidor.

• Ovärderlig kunskapskälla för fiskturismentrepre-nörer och sportfiskare.

• Underlättar och förankrar utveckling av fisketu-rismen m.fl. näringar kring vatten.

Denna förvaltningsplan som ni nu håller i handen är unik och speciellt framtagen för Skillingmarks fiskevårdsområdesförening (fvof). Planen har tagits fram i ett samarbete mellan Hushållningssällskapet och föreningens representanter Curt Emtman, Jan Hultman och Lars-Erik Eriksson.

4

Åtgärdsförslag för Skillingmarks fvofUnder arbetet med framtagande av förvaltningsplanen har Hushållningssällskapet tillsammans med Skilling-marks fvof kommit fram till ett antal åtgärdsförslag. Syf-tet är att utveckla fiskbestånden och skapa ett attraktivt sportfiske riktat mot turistnäringen. Förvaltningsplanen ska vara ett ”levande dokument” vilket betyder att nya idéer ska läggas till samt de åtgärder som genomförs ska redovisas i dokumentet. De åtgärder som är föreslagna kan ses som en start på nya satsningar inom fiskevårds-området. Inför varje årsmöte ska åtgärdsplanen utgöra en egen punkt i dagordningen. Styrelsen kan redogöra vad som gjorts under året och komma med förslag på fortsatta/nya åtgärder som föreningen ska arbeta med kommande år. Vissa av åtgärderna i förvaltningsplanen kan utföras på kort sikt medan andra kan ses som mer långsiktiga målsättningar.

1. Skapa återrapporteringssystem av fiskeuttaget.

2. Undersöka förekomsten av öring och behovet av biotopvård

3. Öka rekrytering av abborre och gädda4. Undersök fiskebetånden5. Skydda gäddans lekplatser och gömställen6. Satsa på stor gädda7. Övriga åtgärder

1. Skapa återrapporteringssystem av fiskeuttaget

Skillingmarks fvof har inga uppgifter om hur stora fångster som tas upp varje år ur fiskevårdsområdets sjöar eller vid de fisketävlingar som arrangeras. Med ett återrapporteringssystem kan man få en uppfatt-ning om hur mycket fisk som tas upp ur sjöarna samt vilka arter som förekommer där. Uppgifterna kan sedan jämföras med vad sjöarna kan producera för att undvika ett överuttag. Om föreningen vet hur mycket fisk som tas upp ur sjön kan man lättare ta

Anpassad förvaltningEn adaptiv förvaltning innebär att man anpassar sig till nya förhållanden. Skogar, sjöar och vat-tendrag förändras mer eller mindre hela tiden. Mänsklig påverkan eller naturliga orsaker kan leda till att vissa arter t.ex. ökar eller minskar i antal och utbredning.Grunden för anpassad förvaltning är en process i flera steg:• Kunskap om vattnen: vilka arter finns? hur

stora är bestånden? vilka samband och driv-krafter kan vi ana/se?

• Målsättning med förvaltning: kvantitativa mål – hur många individer? kvalitativa mål – hur ”mår” bestånden? fisketryck?

• Vilka åtgärder ska vidtas, experiment och hy-poteser: var står vi? vart vill vi? hur når vi dit?

• Planmässiga iakttagelser: i vilken utsträckning kan vi se förändringar?

• Utvärdering: har åtgärderna fått önskad effekt?

fram regler och eventuella begränsningar.• Som ett första steg kommer föreningen att bear-

beta den statistik om gäddfångsterna som finns sparad från fisketävlingarna

• I ett andra steg ska föreningen försöka få deltagarna att dokumentera hela fång-sterna vid fisketävling, då kan man sam-tidigt göra en bedömning av storleksför-delningen - ett enkelt sätt som att få en bra översikt av beståndsstorlek och struktur.

2. Undersöka förekomsten av öring och behovet av biotopvårdDet finns många tjärnar och vattendrag i fiske-vårdsområdet där det förekommer öring. Det har gjorts några enstaka elfiskeundersökningar men inget regelbundet. Det har heller inte gjorts någon uppföljning efter genomförda biotopvårdsåtgärder. Det har tidigare funnits öring i hela Bunäsbäcken, Bodaälven och Högsätersälven/Buälven. Dessa vatten bör därför inventeras på öringförekomst. I Horntjärnsbäcken genomfördes det år 1992 biotopvårdsåtgärder som behöver följas upp med ett elfiske. I Sticktjärnsbäcken kan det periodvis bli mycket lite vatten vilket behöver åtgärdas. I bäcken genomfördes det i början av 1990-talet en avverkning på den östra kantzonen vilket resul-terade i en kraftig ökning av solinstrålning samt ökad markavvattning direkt till bäcken. Avverk-ningen påverkade öringens reproduktion negativt i många år framöver. Det skulle även vara intres-sant att undersöka förekomst av öring i Långebäck efter genomförda biotopvårdsåtgärder år 2002. I Bodaälven som är mestadels lugnflytande kanske det finns också behov av biotopvårdsåtgärder för att öka tillgången på lek- och uppväxtområden för öringen.

5

Foto: Stig Emilsson

Skillingmarks fvof vill börja med att satsa på det vattensystem som påbörjats med Horntjärns-bäcken:• Genomföra elfiske undersöka öringförekomst i

Horntjärnsbäcken och Sticktjärnsbäcken.• Upprätta detaljplan för Sticktjärnsbäcken och

genomföra biotopvårdsåtgärder. • Undersöka öringförekomsten med hjälp av el-

fiske i Långebäck, Bodaälven och ev. Högsäter-sälven/Buälven.

• Undersök behovet av ytterligare biotopvård och upprätta detaljplaner.

• Genomföra nödvändiga biotopvårdsåtgärder.

3 Öka rekrytering av abborre och gäddaFör att öka rekryteringen av vissa arter kan man lägga ut skyddande risvasar. Förr var detta ett själv-klart sätt att öka bestånden av abborre och gädda. Vasar kan till viss del kompensera när områden med vegetation - viktiga lekområden för fisk - försvinner. Risvasar har störst betydelse i näringsfattiga sjöar med klart vatten där de ger årsyngel större förut-sättningar att hinna växa till sig i en skyddad miljö. En undersökning genomförd av fiskeriverket visade att tätheten av gädda, abborre, braxen och mört var högre i områden med skyddande vasar. I grumligt vatten med dåligt siktdjup kunde man inte se någon högre täthet vid vasarna vilket antogs bero på att behovet av skydd minskar i grumligt vatten.För att få en ökad rekrytering av abborre och gädda ska följande åtgärder genomföras:• Lägga ut fler skyddande risvasar.• Underhålla och reparera befintliga vasar.

4. Undersök fiskbeståndenI fiskevårdsområdet är det bara Nordsjön som har provfiskats. Askesjön, en av de största sjöarna i om-rådet upplevs som en svårfiskad sjö och det skulle därför vara extra intressant att ta reda på hur fiskbe-ståndet ser ut i sjön. För att kunna göra det behövs ett provfiske.• För att ta reda på mer om Askesjöns fiskbestånd

kan föreningen genomföra ett nätprovfiske i sjön.

6

5. Skydda gäddans lekplatser och gömställenSjöar och tjärnar i Skillingmarks fvo är näringsfat-tiga vilket innebär att de grunda vassområden som finns är mycket värdefulla som lek- och uppväxt-områden för gädda. Gäddan är också beroende av gömställe vid jakt eftersom den står och väntar på bytet och gör korta angrepp. Mindre vegetation och sämre siktdjup leder till färre gäddor Kriterier för en bra lekplats är ett grunt område som översvämmas under lektid. Det är mycket viktigt att det finns rikligt med vegetation som t.ex. starr, men inte heller för mycket. För att identifiera lekområden är uppgifter från boende runt sjön viktiga eftersom de ofta vet vart gäddan leker eller har lekt. Ett annat sätt kan vara att peka ut de platser där man förr placerade ryssjor. Om man är ute på sjön under våren när gäddan leker kan en inventering enkelt genomföras bara genom att notera vart gäddlek har skett och markera det på en karta. Flera av sjöarna i fiskevårdsområdet är reglerade. Stor nivåskillnad eller snabba svängningar som kan uppkomma vid korttidsreglering kan ha en mycket negativ påverkan på gäddans reproduktion. När vattenståndet varierar kraftigt så förstörs gäddans lekplatser genom att de torrläggs eller översvämmas av vatten och föryngringen uteblir. För att säkra gäddans reproduktion och vårda gäddbeståndet för framtiden är det angeläget att:• Identifiera befintliga/möjliga lekområden för

gädda och skydda dem mot åtgärder som kan leda till att de försvinner.

• Skydda gäddans gömställen (vassområden) för eventuell exploatering som t.ex. båtplatser, bryggor, nybyggnation av fritidshus.

• Dokumentera med foto och anteckningar varje gång när man ser att regleringen av sjön skadar gäddans lekplatser. Så småningom kanske man ”sätta en pris” på den uteblivna rekryteringen i form av uteblivna intäkter från eventuella sportfiskare vilket tydliggör den skada som orsakas av regleringen.

6. Satsa på stor gäddaSportfiske efter stor gädda är eftertraktat och det märks en ökning av intresset. I förvaltningen av ett fiskevårdsområde måste man bestämma sig för vad man vill uppnå. Det är stor skillnad på förvaltnings-åtgärder för ett fiskesamhälle som utgörs av matfisk eller där troféfiske är målsättningen.

Varför ska man satsa på stor gädda?Om man fiskar bort stora gäddor leder det till mins-kad kannibalism då stora gäddor äter många små gäddor. Ca 20 % av födan består av gäddor. Detta leder till flera små gäddor överlever och till att börja med får de en ökad tillväxthastighet. Många gäddor i samma storlek leder dock så småningom till fö-dokonkurrens och till en minskad tillväxthastighet. Resultatet blir ett bestånd av många små gäddor utan stora individer. Rent ekologiskt kan det vara betydelsefullt att en sjö har ett bra bestånd av stora gäddor. Större gädd-honor har större romkorn. Eftersom större gäddyngel har högre överlevnad och snabbare kan passera de kritiska, tidiga livsstadierna så är dessa honor mer värdefulla för gäddbeståndets reproduktionsförmåga än vad små honor är.

7

Vattenkvalitén i en sjö kan påverkas av hur stora bestånden av gädda och småfisk är. I en näringsrik sjö är ofta stora rovfiskar så som gädda eller gös utslagsgivande för att jämvikten ska bevaras. Skillingmarks fvof vill fortlöpande diskutera om vad de vill satsa på och vilka åtgärder som ska vidtas. För att satsa på ett bestånd av stor gädda kan föl-jande åtgärder vidtas:• Införa ett maximimått d.v.s. återutsätta alla fång-

ade gäddor över en viss längd ex. 75 cm (ca 2,5-3 kg). Ett maximimått ger en ökning av antalet stora gäddor men det ger också en minskning av det totala antalet gäddor eftersom de stora gäd-dorna äter många små gäddor.

• Ett alternativ till införande av ett maximimått är att införa ett fönsteruttag av gädda dvs. att gäd-dor mellan vissa utpekade storlekar t.ex. 40-75 cm (ca 1-3 kg) får tas upp. Övriga gäddor ska återutsättas i sjön. Vid ett fönsteruttag begränsas risken för överuttag samtidigt som storleksstruk-

turen bevaras i beståndet. Ett fönsteruttag ger dock ingen större effekt på tätheten.

• Gäddor som ska återutsättas måste hanteras varligt. Som en följd av ett krav på återutsätt-ning ska det införas ett förbud mot användning av huggkrok.

• Införa ett nätförbud riktat mot gädda – möjligen tillåta ryssja där man skonsamt kan släppa till-baka gäddor i vissa storlekar.

7. Övriga åtgärderSkillingmarks fvof har också för avsikt att genom-föra följande åtgärder:• Tillgängliggöra Kutjärnet• Göra områdets tjärnar mer besöksvänliga• Ta fram fiskekartor• Sätta upp informationstavlor

Foto: Martin Larsson

8

Skillingmarks Fiskevårdsområdesförening

Fiskevårdförening- Fiskevårdsområde - FiskevårdsområdesföreningÅr 1913 kom den första lagen om gemensamhetsfiske och vid samma tid började det att bildas fiskevårds-föreningar. Lagen var i bruk fram till 1960 då den ersattes av den första lagen om fiskevårdsområden. Då började allt fler fiskevårdsföreningar (fvf) ombildas till fiskevårdsområden (fvo) istället, och en fiskevårds-områdesförening (fvof) som förvaltar fisket. Genom det kunde en samordnad fiskevård utövas. Det blev också möjligt att göra en fördelning av fisket mellan delägarna och även att upplåta fiske till allmänheten. Processen med att bilda föreningar var dock omständlig och därför reviderades lagen. Den nya lagen om fiskevårdsområden trädde i kraft januari 1982. I samband med det ombildades alla föreningar som tillkom-mit enligt äldre lag automatiskt till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden är en s.k. ramlag som sätter ramarna för hur fiskevårdsområden bildas och hur verksamheten ska bedrivas. Fiskerättsägarna har genom fiskevårdsområdesföreningen stora möjligheter och ansvar för att forma verksamheten efter egna förutsättningar och önskemål. Målen med fiskevårdsområden är att:• Arbeta med en användbar förvaltning av

fiskeresursen• Öka allmänhetens möjligheter att fiska Fiskevårdsområdesföreningen och dess nätverk har ofta bra förutsättningar att lyckas med en anpassad för-valtning. Förändringar i sjöar och vattendrag observeras ofta först av dem som nyttjar vattnen och som lever nära, vilket medlemmarna gör. Lokala fiskerättsägare som har bott länge på platsen har ofta både historisk och lokal kunskap om området och dess vatten. Om den kunskapen används i förvaltningen av sjöar och vatten-drag och om föreningen provar nya metoder utifrån sina erfarenheter så utvecklas kunskapsbasen hela tiden.

Verksamhet och åtgärderSkillingmarks fiskevårdsområdesförening bildades 1990. Föreningen arbetar framförallt med att ar-rangera olika fisketävlingar t.ex. gäddligan, pimpel-tävling i Asketjärnet, fisketävling i Långtjärnet och gäddtävlingen i Askesjön. Föreningen har genomfört biotopvårdsåtgärder i Horntjärnsbäcken. Föreningen har beslutat att göra Kutjärn mer till-gänglig för fiskande genom att röja sly och iordning-ställa en parkeringsplats.År 2013 består styrelsen av:Ordförande Jan Hultman Ledamot Alexander Pers Ledamot Conny Nilsson Ledamot Ola Karlsson Ledamot Ruben Eriksson Ledamot L-E Eriksson

Regler/regelverk• Fiskekort berättigar till fiske med handredskap

samt högst 5 krok per dag inom hela fiske-vårdsområdet, dock inte kräftfiske eller fiske i rinnande vatten.

• Allt fiske i rinnande vatten är förbjudet utom för fiskerättsägarna.

• Fiske i Långtjärnet ingår heller inte i det van-liga fiskekortet.

• Ungdomar under 16 år fiskar gratis, dock inte i Långtjärnet.

• Från och med 2012 infördes ett generellt för-bud för kräftfiske i hela fiskevårdsområdet med anledning av projektet Helgesjöns vänner som planerar utsättningar av flodkräfta.

• I de tre tjärnarna Horntjärn, Sticktjärn och Bunästjärn råder nätförbud.

Fiskerättsbevis/OrtskortEndast fiskerättsägare kan köpa ett fiskerättsbevis som kostar 50 kr per år.Personer som är permanentboende i nedanstående hemman kan köpa ett ortskort för ett år för 100 kr Boda, Klevene , Vikene, Holmserud, Gunnerud, Bön, Bergerud, Sundshagen, Hångstad, Högsäter, Lässerud, Korterud, Grävbacka, Olerud, Kronan


Foto

: To

mas

Jan

sson

9

Foto: Tomas Jansson

behövs inget tilläggskort där. Med ett fiskekort är fångsten begränsad till högst 2 regnbågsforeller under den period kortet gäller. För ortskort/fiskerättsbevis gäller högst 2 regnbågsforeller utan tidsbegränsning. Efter att 2 fiskar har fångats kan innehavaren köpa ett tilläggskort för 2 nya fiskar med samma villkor. Beträffande Långtjärnet gäller att kortet är personligt vilket innebär att ingen får fånga mer än 2 fiskar/dag genom att fiska åt någon annan som köpt kort. I Långtjärnet måste även ungdomar under 16 år köpa ett eget kort. De kan dock fiska gratis tillsammans med någon som köpt eget kort men då gäller kvoten om 2 fiskar tillsammans för dessa. Fiske i Långtjärnet ska ske från land utan hjälp av båt eller så kallad flytring. Om föreningen sätter ut mer regnbåge i Långtjärnet under hösten så måste den som vill fiska köpa ett nytt tilläggskort även efter 1 augusti. Pris och regler för detta fiske fastställs senare.

Fiskerätt Ägande av fiskerätt är skilt från ägande av vatten och strand. Det innebär att man inte automatiskt är fiske-rättsägare för att man äger en bit av en sjö eller en bit av stranden. För att ha fiskerätt måste denna rättighet vara inskriven i fastighetsregistret. Det räcker alltså inte att fisket nämns köpekontraktet. Förändringar av fiskerätt kan endast ske genom förrättning av Lantmäteriet. Fiskerätten följer byns gränser. Man kan alltså ha fiskerätt utan att ha strandrätt eller vattenrätt och man kan ha fiskerätt utanför en annan fastighets strand. Är fisket oskiftat har man rätt till fiske överallt i byns fiskevatten, oavsett utanför vilken fastighet det ligger. I samband med att ett fiskevårdsområde bildas görs en fiskerättsutredning och en fiskerättsförteckning arbetas fram. Dessa handlingar redovisar vilka fastigheter som har fiskerätt i fiskevårdsområdet, om fiskerätten är enskild (skiftad) eller samfälld (oskiftad) och hur stor andel som respektive fastighet har av fiskevårdsområdets fiskevatten.

Fiskekort Fiskekort finns att köpa:Näsbacka Bigård gårdsbutik, Skillingsfors 0571-40034Spinnhjulet i Skillingsfors, 0571-40010Kurt Johansson, Lässerud, 0571-23911Kurt Emtman, Sundshagen, 0571-41134Dessutom finns flera kortförsäljare inom de flesta hemmanen.Gällande fiskekortspriser:• 40 kr för 1 dag • 150 kr för 1 vecka • 200 kr för 3 veckor (sammanhängande) och • 250 kr gällande fram till ordinarie fiskestämma

2013 (årskort).

LångtjärnetDen/de som har köpt något av ovanstående fiskerättsbevis, ortskort eller fiskekort kan under perioden 3 juli till 31 juli köpa ett tilläggskort för Långtjärnet för 100 kr. Från 1 augusti gäller de vanliga fiskekorten även i Långtjärnet och då

10

FisketillsynFör närvarande finns det ingen formell tillsynings-man men föreningen har planer på att utbilda en person som sedan kan åta sig uppdraget. I dagsläget utövar hela styrelsen tillsyn i möjligaste mån, speci-ellt vid Långtjärnet. Det har hittills inte varit något stort problem för föreningen med tjuvfiske.

FisketurismDet är många sommargäster som vill fiska i områdets sjöar, ca 3-4 gånger så många fiskare som på vintern. Det finns möjligheter att utveckla fisketurismen i fis-kevårdsområdet och det finns planer på att starta en sådan verksamhet med fiskeguidning i området. Pro-blemet är att det för närvarande inte finns tillräckligt med boende att erbjuda fisketuristerna.För fiskande med båt finns bra möjligheter för ilägg-ning av båt i de större sjöarna. I Skillingsfors finns det en bra väg ner till Askesjön som fungerar som ramp, det finns också en motsvarande på andra sidan ner

mot Björklången. Vid Tannsjön finns det en vändplan vid tullen där det har byggts en fin cementerad ramp.

FisketävlingarI Skillingmarks fiskevårdsområde arrangeras många olika fisketävlingar. Sedan 2003 pågår den s.k. gädd-ligan från 1 april till 31 mars nästkommande år. Täv-lingen gäller största gäddan fångad under perioden i vatten tillhörande Skillingmarks fiskevårdsområde och alla normala fiskeredskap är tillåtna. Det enda kravet för deltagande i tävlingen är att de har ett gäl-lande fiskekort för fiskevårdsområdet. Fångad gädda ska så snart som möjligt vägas in eller anmälas vid Näsbacka Bigård för uppgörelse om snarast möjliga invägning. Ett foto av fiskare och gädda ska skickas in till representant för fvof inom en vecka från fångst. Även gädda fångad vid den årliga gäddfisketävlingen i Askesjön (från 2012 även Björklången) gäller för deltagande i gäddligan.

Diagrammet visar den sammanlagde vikten för de fem största gäddorna fångade i fiske-vårdsområdets sjöar under året (1 april 2003 - 31 mars 2004 o.s.v.).

Foto

: To

mas

Jan

sson

11

Tittar man bara på största den gäddan som fångats varje år så verkar det finnas färre stora gäddor. De allra största gäddorna har fångats i Askesjön, Björklången, Helgesjön och Nordsjön men stor gädda har även fångats i Hångstadsviken och Tannsjön. I årets gäddliga, som inleddes den 1 april 2013 så har det redan fångats en gädda på nät i Björklången som vägde 10,7 kg och mätte 110 cm.

Gäddfisketävlingen i Askesjön är ett årligen återkommande arrangemang. Diagrammet visar den totala vikten av fångad gädda för de 10 lag som deltar under tävlingsdagen. År 2012 öppnades gäddfisketävlingen även för fiske i Björklången och resultatet blev ju en anmärkningsvärd ökning av fångsten.

Foto

: To

mas

Jan

sson

12

Skillingmarks fiskevårdsområdeAlla sjöar och vattendrag i Värmland ingår i Vatten-myndigheten Västerhavets vattendistrikt, med hu-vudavrinningsområdet, Göta älv. De flesta sjöar och vattendragen inom Skillingmarks fiskevårdsområde (fvo) som ligger i Eda kommun tillhör Byälvens avrinningsområde. Undantaget är Långebäck som tillhör Upperudsälvens avrinningsområde.

Fiskevårdsområdet karakteriseras av ett tydligt sprickdalslandskap som sträcker sig i nord – sydlig riktning med relativt karga miljöer på högre höjder. I botten av sprickdalarna finns oftast långa och smala näringsfattiga sjöar. I Skillingmarks fvo finns mer än 70 sjöar och tjär-nar. De största är:

Vatten area (km2) medeldjup (m) maxdjup (m)Tannsjön 3,6* 11,8 30

Askesjön 3,0 22

Björklången 2,0 8

Helgesjön 1,8** 15 40

*Sjön ligger delvis i Norge, totala arean är ca 6,2 km2**Sjön ligger delvis i Norge, totala arean är 4,3 km2

13

Särskilt skyddsvärda vattenSjön Björklången är av riksintresse för Natura 2000 med anledning av Kronefjället, ett imponerande bergsmassiv, som ligger längs sjöns sydöstra del och som sluttar brant ner mot sjön. Området utgör en viktig lokal för flera hotade och sällsynta arter, främst mossor och lavar. De övriga sjöarna bedöms som regionalt värdefulla för att där finns storlom,

glacialrelikter och i vissa sjöar flodkräftor. Mellan Sticktjärnet och riksgränsen finns ett stort vildmarksområde med Grässtjärnsmossen som är en av kommunens största orörda myrar. En bäck rinner från mitten av myren mot sydväst och mynnar i Lång-ebäck. Norr om området finns ett 5 ha stort område med gammal tallskog, några av tallarna är 150 år.

14

Vattnens statusAskesjön, Björklången, Helgesjön, Buåa/Högsätersälven och Bodaälven be-dömdes år 2009 ha en god ekologisk sta-tus. Tannsjön uppnådde endast måttlig ekologisk status. Bedömningen baseras på att sjön är regleringspåverkad med en regleringsamplitud på mer än 1 meter. Den kemiska ytvattenstatusen, ex-klusive kvicksilver, för alla vattenfö-rekomster i Skillingmarks fvo bedöms vara god. Den kemiska ytvattenstatusen inklusive kvicksilver, uppnår inte god status eftersom det extrapolerade vär-det för kvicksilver i gädda överskrider gränsvärdet.

Vattnets status enligt vattenförvaltningenVattenförvaltningen utgör en ram för all vattenplanering och vattenvård inom EU. Syftet med vat-tenförvaltningen är att förbättra och bevara god kvalitet i vår vattenmiljö, både ytvatten - sjöar, vat-tendrag, kustvatten - och grundvatten. Målet är att alla vatten ska ha god status år 2015. I kartlägg-ningsarbetet ingår därför att beskriva det nuvarande tillståndet i vatten och att klassificera samtliga vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser.

Ekologisk StatusDen ekologiska statusen bedöms med hjälp av tre kvalitetsfaktorer: god biologi (med bl.a. stabila fiskförekomster) artrik bottenfauna och rätt planktonsammansättning, kemisk-fysikaliska förhållanden där man tittar på bl.a. försurning och övergödning samt hydromorfologi med bl.a. bottenstruktur ex. flottledsrensning, flödesdynamik och fragmentering. Bedömningen av ekologisk status har gjorts efter en femgradig skala; hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. I de vattenförekomster där den ekologiska statusen har klassificerats till måttlig, otillfredsställande eller dålig har Vattenmyndigheten bedömt att det finns skäl att fastställa miljökvalitetsnormen till god ekologisk status med tidsfrist till 2021. Det är ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta de åtgärder som skulle behövas för att uppnå god ekologisk status 2015. Om alla möjliga och rimliga åtgärder vidtas kan god ekologisk status förväntas uppnås 2021.

Kemisk statusDen kemiska ytvattenstatusen bygger på uppmätta halter av enbart prioriterade ämnen. Bedömningen av kemisk ytvattenstatus har gjorts efter en tvågradig skala: god status eller ej god status. Inom EU:s vattenförvaltning är gränsvärdet för kvicksilver i fisk 0,02 mg/kg. Det låga värdet är satt för att skydda fåglar och däggdjur som lever på fisk och andra vattenlevande organismer. Sjöar och vattendrag med fisk som överskrider detta gränsvärde anses inte uppnå god kemisk status, vilket idag är fallet för samtliga sjöar, vattendrag och kustvatten i Sverige. Fisk som livsmedel har ett allmänt EU-gemensamt gränsvärde på 0,5 milligram per kilogram(mg/kg).

15

Kvicksilver i fiskMätning av kvicksilver i fisk sker ofta på gädda, en av de fiskar som står högst i näringskedjan i insjöar och som därför får de högsta halterna av kvicksilver. I Eda kommun har analyser av gädda pågått under lång tid. Under 80-talet så var halten av kvicksilver i Björklången och Helgesjön högre än gränsvärdet. Gränsvärdet för kvicksilver i fiskprodukter är 0,5 mg/kg, medan vissa fiskarter exempelvis gädda och abborre har ett gränsvärde på 1,0 mg/kg enligt Livs-medelsverket. I den pågående statusklassningen av vatten har EU förslagit ett betydligt lägre gränsvärde, 0,02 mg/kg fisk. Det föreslagna gränsvärdet är satt för att skydda fiskätande däggdjur och fåglar. Om detta gränsvärde fastställs blir det mycket svårt att hitta områden i landet som når ned till denna nivå. Tillförsel av kvicksilver sker idag främst genom läckage från markskador i samband med skogsbruks-åtgärder. Det är alltså viktigt att lämna skyddszoner och undvika markskador i området för att kvicksilver-halterna på sikt ska kunna sjunka ytterligare. Läs mer om vattenhänsyn vid skogsbruket på sid xx. Eda kommun arbetar också med skogsstrategi i ett LONA-projekt där det ska tas fram en ”manual” för hur skogsbruket på kommunens eget markinnehav ska genomföras för att förhindra läckage av kvicksilver ut till vattendragen. Denna manual kan utgöra ett underlag för försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid skogsbruk på fuktig mark och i närhet av vattendrag och sjöar.

KvicksilverHöga halter av kvicksilver i fisk är ett problem i många sjöar och vattendrag. Förutom metylkvicksilver som förekommer i fisk, finns kvicksilver i många olika former och föreningar bl.a. som metalliskt kvick-silver, förr vanligt i termometrar. Det finns höga halter av kvicksilver i marken idag. Orsaken är eldning av fossila bränslen som kol och olja men också tidigare användning av kvicksilverföroreningar inom jordbruk, pappers- och massaindustri. Via nederbörd hamnar kvicksilvret så småningom i skogsmarken där det binder hårt till humuspartiklar d.v.s. döda växtdelar som håller på att brytas ned. Humus läcker naturligt från exempelvis våtmarker, ofta kan man se det som brunfärgning av vatten. Men även skogsbruksåtgärder kan göra så att humus transporteras ut från skogsmarken till sjöar och vat-tendrag. När humus läcker ut i vattnet vid körskador i anslutning till bäckar, följer både kvicksilver och metylkvicksilver med. Metylkvicksilver är mycket giftigt och tas lätt upp av levande organismer. Det anrikas i näringskedjor, vilket innebär att rovdjur får ett högre innehåll av metylkvicksilver än växtätare. För att hålla nere halten av metylkvicksilver i en sjö är det alltså viktigt att minimera utflödet av humus genom en god hänsyn mot mark och vatten vid skogsbruk i avrinningsområdet.

Uppmätta kvicksilverhalter (mg/kg) i gädda. 1972 1973 1988 1989 1997Askesjön 0,70 0,79

Tannsjön 0,63 0,64 0,48

Björklången 0,40 1,22

Helgesjön 0,92 1,22

Foto: Tomas Jansson

16

Sjöarna i Skillingmarks fvo ingår i två åtgärdsområden för Länsstyrelsens kalkningsverksamhet, Kölaälvens och Östen-Långebäck. Området är geografiskt vidsträckt med en komplex hydrologisk struktur. Anledningen till att kalkningen i området startade var kraftiga minskningar av fiskbestånden i ett flertal sjöar och vattendrag. Motiven till kalkning var att rädda stationär öring och mört. I t.ex. Dammtjärnet hade öringen i det närmaste helt gått förlorad och i Långebäcksystemet och Horntjärn hade öringbeståndet minskat kraftigt. Längre ner i systemet fanns också flodkräfta och sällsynta arter av bottenfauna. Den första kalkningen startade 1982 i Hemsjön och i Rövattnet 1984. Antalet kalkade objekt ökade sedan under hela 80-talet. I den nya kalkplanen som började tillämpas år 2008 återupptogs kalkningen av tre våtmarker kring Gravaratjärn, kalkning av Talletjärn påbörjades och kalkningen av Asketjärn och Butjärn avslutades. I planen sägs att ytterligare våtmarkskalkningar behövs på norska sidan samt att våtmarkskalkning uppströms Dammtjärnet bör startas. Det uppges också att elfiskena i området uppvisar mycket låga tätheter av öring trots bra vattenkemi vilket betyder att mer biotopvårdsåtgärder måste till för att tätheterna ska öka.

Vatten vattenkemisk målpunkt bottenfauna kräftprovfiskeTannsjön sedan -84, fem prov/år sedan -95, lokal Vernet

Tannsjöälven samma punkt som ovan sedan -09

Ängebäcken sedan -94, fem prov/ år

Dammtjärnsbäcken sedan -84, fem prov/år

Bodaälven sedan -84, fem prov/år sedan -99 -03

Sticketjärnet sedan -84, fem prov/år

Bunäsbäcken samma punkt som ovan

Horntjärnet sedan -83, avslutad -05

Elfiskeundersökningar i fiskevårdsområdetBuälven 1 1984

Buälven 2 1990

Buälven 2 1993

Sundhagsforsen 1 o 2 1984

Bunäsbäcken 1 o 2 1991

Bodaälven 1991

Långebäck 1991

Långebäck 1993

Foto

: To

mas

Jan

sson

Kalkning

Foto: Tomas Jansson

Uppföljning av kalkningenSyftet med kalkningen är att återställa sjöar/vattendrag till det tillstånd som rådde innan försurningen. För att få reda på hur kalkningsinsatserna lyckats under året ge-nomförs vattenkemiska och biologiska undersökningar. Den vattenkemiska provtagningen startade i mitten av 80-talet men det finns provtagningsserier från slutet av 70-talet. Lägsta uppmätta pH i området är Sticktjärn med 4,4 och Krokvattnet och Fjällbu med 4,7. Vattenprovtagningen genomförs 2 – 5 ggr per år och i fiskevårdsområdet finns ett flertal mål- och styrpunkter. Målpunkterna har en vattenkemisk målsättning och styrpunkterna ligger till grund för kalkningen. De vattenkemiska undersökningarna ger oftast endast ett ögonblicksvärde för tillståndet, medan de biologiska undersökningarna någorlunda kan beskriva hur vatten-kemin varit under hela året. Bottenfaunan d.v.s. de djur som lever på eller i bottnen t.ex. insektslarver, maskar, snäckor och musslor är en viktig indikator på miljön i vattnet i sjöar och vattendrag. Bottenfaunan undersöks regelbundet på tre lokaler i fiskevårdsområdet. Andra biologiska undersökningar inom effektuppföljningen är kräftprovfiske och elfiske. Kräftprovfiske genomfördes år 2003 i Bodaälven. Inom effektuppföljningen genom-förs inget regelbundet elfiske men enstaka undersök-ningar har genomförts (se tabell).

17

Inventering av vattendragFör att förbättra planering av kalkning och biologisk återställning har ett länsomfattande biotopkarte-ringsprojekt genomförts. Inventeringens syfte var att undersöka biotoper, vandringshinder, nyckelbiotoper och restaureringsbehov. Resultatet av biotopkarte-ringen har publicerats i rapporter som kommer att finnas för nerladdning på Länsstyrelsens hemsida. Av rapporterna framgår var det finns behov av yt-terligare biotopvård samt bedömningar och klassi-ficering av lek- och uppväxtområden för öring. Ge-nom att ta del av den informationen kan föreningen lättare planera för kommande biotopvårdsåtgärder.Inom Skillingmarks fvo har Bodaälven inventerats.

Bodaälvens totala areal uppgår till 22 000 m2. Vat-tendraget är huvudsakligen rakt och det domineran-de bottenmaterialet är sten och organiskt material. Mer än hälften av Bodaälven har bra beskuggning men det finns allt för lite död ved i älven. Nästan hela vattendraget har ett djup som är mindre än 0,5 m och vattnet är huvudsakligen svagt strömmande. Bedömningen av lek- och uppväxtområden för öring kan sammanfattas som att det inte finns några syn-liga lekområden men att strömförhållandena är rätt, det finns tämligen gott om uppväxtområden men brist på bra ståndplatser för öring.

Foto

: To

mas

Jan

sson

18


Utsättning av fisk o kräftorI Länsstyrelsens fiskearkiv finns spridda uppgifter om utsättningar och många andra åtgärder. Fiske-vårdsområdena rapporterade också in uppgifter om utförda och planerade åtgärder. Skillingmarks Östra

fiskevårdsförening (fvf) rapporterade till fiskerikon-sulenten år 1945 att de hade 77 medlemmar och att de skulle arbeta vidare med utläggning av risvasar.

Fisk – en historisk tillbakablick

Allmänna fiskekassan - Levererade yngelmottagande förening år art/antalSkillingmark Östra fvf (sannolikt, Helgesjön, Gårdsjön, Risvattnet och Edstjärnet

1944 1945 1948 1960

gädda 20 000 gädda 10 000 gädda 50 000, abborre 50 000 gädda 60 000

Skillingmarks Västra fvf (sannolikt Askesjön och Tannsjön)

1956 1960

gädda 50 000 gädda 60 000

Askesjön m.fl sjöars fvf 1945 1955

gädda 75 000 gädda 50 000

Tannsjön m.fl. sjöars fvf 1946 gädda 100 000

På senare tid finns följande utsättningar dokumenterade

år vatten art antal vikt (kg) ålder ansvarig organisation1981 Askesjön regnbåge 250 2 Sundshagsfors fiskodling KB

1982 Askesjön regnbåge 500 2 Sundshagsfors fiskodling KB

1982 Askesjön regnbågsrom 5 liter Sundshagsfors fiskodling KB

1983 Askesjön regnbåge Sundshagsfors fiskodling KB

1983 Askesjön ål Sundshagsfors fiskodling KB





1996 Askesjön röding 1000 Skillingmarks fvof

1992 Långtjärnet regnbåge 80 Skillingmarks fvof



2002 Långtjärnet regnbåge 365 2 Skillingmarks fvof










Det finns också uppgifter om att 1000 st öring sattes ut i Horntjärn 1961/62

19

Fiskbeståndets historikÅr 1895 gavs boken ”Wermlands läns fiskevatten ut. Författaren Carl Cederström var vice ordförande i Wermlands Kongliga Hushållningssällskap och ordfö-rande i Wermlands läns fiskeristyrelse. Enligt honom förekom på den tiden fiskarterna abborre, gädda, mört, benlöja, nors, siklöja, sik, laxöre (=öring), lake och ål i Tannsjön. ”Laxöre finns i Sundhagsforsen”. I ”Asksjön” fanns det samma arter som i Tannsjön men även braxen. I Björklången fanns också samma arter som i Tannsjön förutom sik och öring. På Länsstyrelsen finns det ett arkiv från 1930-talet med uppgifter om Värmlands sjöar. Uppgifterna från Skillingmarks socken är från 1938 och i rapporten om Tannsjön uppgavs att det hade lagts ut några mindre vasar för fiskets förbättrande. Det står också att det fanns många och stora stengrund i sjön men dåliga lekplatser för gädda. I tabellen redovisades förekom-mande arter i Tannsjön och deras medel- och maxvikt.

I Björklången uppgav de fiskande att fisket var för hårt beskattat. Här fanns det flera stengrund i sjön av stor omfattning och goda lekplatser längs stränderna för gädda. Det hade dock inte heller här genomförts några åtgärder för fiskets förbättrande. I rapporten för Björklången redovisades förekommande arter, deras medelvikt, maxvikt och lektid.

I Nordsjön uppgavs att det finns ett större stengrund och att det fanns goda lekplatser för gädda. Inga åtgärder för fiskets förbättrande hade genomförts. I rapporten för Nordsjön redovisades förekommande arter, deras medelvikt, maxvikt och lektid.

Art medelvikt maxviktgädda 0,5 kg 11 kg

abborre 0,1 kg 2 kg

mört 0,2 kg 0,8 kg

sik 0,4 kg 0,5 kg

siklöja 0,1 kg 0,15 kg

ål 0,6 kg 2 kg

lake 1,5 kg 4 kg

nors

gers

öring 0,4 kg 3 kg

Art medelvikt maxvikt lektidgädda 0,5 kg 12 kg 20/4 – 20/5

abborre 0,05 kg 1,5 kg 10/5 – 10/6

ål 0,6 kg 2,5 kg

lake 0,6 kg 3 kg 20/12 – 20/1

öring 0,1 kg 2 kg 10/9 – 10/10

mört stor 1/6 – 1/7

löja små 1/6 – 1/7

gers små

Art maxviktgädda 7 kg

abborre 1 kg

lake

ål

gers

löja


abborre 0,05 kg 1,5 kg 10/5 – 10/6

braxen 0,8 kg 2,5 kg 1/6 – 1/7

mört små 1/6 – 1/7

löja små 1/6 – 1/7

lake 0,3 kg 3 kg 20/12 – 20/1

ål 0,6 kg 2,5 kg

öring (sällsynt)

0,4 kg 2 kg 10/10 – 10/11

gers små

simpa små


abborre 0,05 kg 1,5 kg 15/5 – 15/6

mört små 15/5 – 15/6

löja små 15/5 – 15/6

lake 0,6 kg 3 kg

ål 0,6 kg 2 kg

gers små

braxen har utgått

sik har utgått

slom har utgått

Om Askesjön står det att: ”Fisket är i starkt avtagan-de. De bättre fiskeslagen äro så gott som utfiskade eller förstörda genom föroreningar och flottning. Det står att det fanns få stengrund i sjön och få och dåliga lekplatser för gädda. Inga åtgärder hade genomförts för att förbättra fisket. I rapporten för Askesjön redovisades dessa arter, deras medelvikt, maxvikt och lektid.

I rapporten för Helgesjön uppgavs att det finns få lekplatser för gädda men goda lekplatser för sik-arter. Det finns flera sten-grund av stor omfattning i sjön. I rapporten för Helgesjön redovisades följande uppgifter.

20

I Skillingmarks fvo förekommer idag abborre, gäd-da, mört, löja, gers och siklöja i de större sjöarna. Siklöja fiskades i Tannsjön till någon gång in på 70-talet men de senaste 35 åren är det ingen som fiskar siklöja. Sik förekommer numer bara i Aske-sjön och braxen förekommer i Askesjön och Björk-lången dvs. inte i Tannsjön. Askesjön är känd som en svårfiskad sjö, även när det gäller gädda. Det finns relativt få vassvikar som är lämpliga gömställen för gädda. Tack vare ”Gäddligan” är gäddfisket populärt i området och för närvarande tas alla gäddor upp, stora som små. Föreningen vill inleda en diskussion om återutsättning av stor gädda eftersom det finns en känsla av att de större gäddorna börjar minska i antal. Föreningen ska titta över statistiken från täv-lingen för att se om det går att utläsa någon trend. Det absolut populäraste fisket i området abborrfisket,

det sker mycket abborrfiske i områdets alla småtjär-nar. Det finns stor och fin abborre i många av dem.Enligt fvof finns det inte något stort bestånd av sjölevande/sjövandrande öring i fiskevårdsområdet. Bunäsbäcken med tillhörande avrinningsområde är ett av kommunens längre rinnande vattendrag med en stationär öringstam. Det förekommer också öring i tjärnarna Horntjärn, Sticktjärn och Bunästjärnet som binds ihop av bäckarna Horntjärnsbäcken och Sticktjärnsbäcken och slutligen Bunäsbäcken som mynnar i Askesjön vid Bunäset. Det är osäkert om Bunäsbäcken kan utgöra reproduktionsområde för sjövandrande öring från Askesjön. Stationär öring förekommer även i Bodaälven som avvattnar Helgesjön och mynnar ut i Björklången. I Bodaälven finns dessutom flodkräfta. Det finns stationära öringbestånd även i Vikarebäcken, Äng-ebäcken och Sundshagsforsen.

Dagens fiskbestånd


abborre 0,05 kg 1,5 kg 10/5 – 10/6

braxen 0,8 kg 2,5 kg 1/6 – 1/7

mört små 1/6 – 1/7

löja små 1/6 – 1/7

lake 0,3 kg 3 kg 20/12 – 20/1

ål 0,6 kg 2,5 kg

öring (sällsynt)

0,4 kg 2 kg 10/10 – 10/11

gers små

simpa små

21

Foto

: To

mas

Jan

sson

TannsjönTannsjön är en typisk bergsjö med klart vatten som ligger på gränsen mellan Norge och Sverige. Sjöns tillflöden är Kråkforsen från Skjervangen i Norge och skogsbäckar. Tannsjön är den största och dju-paste av socknens och fiskevårdsområdets sjöar och också den som ligger högst, 166,6 meter över havet.

vilket märks på vattenfallen vid Sundhagsforsen. Sjön avrinner via Sundhagsforsen till Askesjön som ligger på 121 meter över havet. Tannsjöns stränder är branta och skogsbevuxna utom i nordost och syd-ost där det finns mer odlad mark. Stränder och

22

RegleringTannsjön har varit reglerad för flottning och vat-tenkraft sedan 1909 då Sundhagsfors Träsliperi anlades vid sjöns utlopp. Idag regleras Tannsjön i Sundhagsfors av Fortum Generation AB i enlighet med vattendom VD Sundhagsfors DVA 58 (31/10 -80), DVA 21 (12/4 -79) och T 32/79 (18/4 -80). Sjön har en regleringsamplitud på 2 meter och är kraftigt regleringspåverkad. I Tannsjön tillämpas även korttidsreglering och då gäller att sjön inte får sänkas med mer än 9 cm per dygn och inte mer än 30 cm under en vecka. För regleringen gäller mini-mitappning, vattenföringen nedströms dammen får aldrig understiga 50 l/s.

FiskebestämmelserKraftverksbolaget är enligt vattendomen skyldigt att årligen bekosta inplantering av 10 kg ålyngel i Tannsjön.

VattenkemiUnder åren 1985 till 1988 kalkades Tannsjön vid fyra tillfällen. Därefter fanns det en doserare på den norska sidan vid Himtjern fanns men den avslutades under 2005 pga. dålig funktion och liten nytta. En ny detalj-plan för kalkning togs fram under 2007 och började tillämpas under 2008 då Tannsjön återigen började kalkas. Nu planeras kalkning av sjön fram till 2020. I planen sägs också att ytterligare kalkningar behövs på den norska sidan för att säkerställa målen i Tannsjön. I Tannsjön undersöks vattenkemin i dess utlopp. Prov-tagningen har pågått sedan 1984 och målsättningen är att pH inte ska understiga 6,0. Vid tre tillfällen sedan 2004 har pH legat så lågt som 5,5 vilket är den gräns när fiskarter börjar slås ut. De känsligaste unga individerna av arten dör och det kan också resultera i försämrad tillväxt och andra stressfenomen. Alkalinite-ten d.v.s. vattnets förmåga att stå emot surt vatten, har också under en lång tid legat under 0,1 mekv/l vilket motsvarar svag och mycket svag buffertkapacitet.

Vattenkemi, pH och alklinitet för Tannsjön för perioden 1984 - 2011.

FörsurningFörsurning innebär att sura ämnen tillförs marker och vattendrag i högre takt än de förs bort eller neu-traliseras. I naturen finns det gott om naturliga försurningsprocesser t.ex. urlakning. När det gäller den försurning som orsakas av människan är den största källan till försurning förbränning av fossila bränslen. Kväveoxider och svaveldioxid är de två ämnena i avgaserna som försurar mest. Försurning är enkel att upptäcka i och med ett enkelt vattenprov men det kan vara svårt att ta provet vid rätt tillfälle, i synnerhet i rinnande vatten. Vattenkvalitén i ett vattendrag kan vara bra under större delen av året men just vid snösmältningen kan det uppkomma en surstöt som är en kortvarig sänkning av pH i början av vårfloden. Efter en kort tid kan vattnets kvalité ha förbättrats igen men den korta episoden med surt vatten kan ha dödat alla känsliga fiskar och smådjur. Ett pH under 6 i vattnet medför skador på känsliga fiskar och smådjur men inga fiskarter slås ut förrän pH understiger 5,5. De känsligaste unga individerna av arten dör och det kan också resultera i försämrad tillväxt och andra stressfenomen. Låga pH drabbar framförallt rom och yngel bl.a. genom försämrad kläckning av rommen. Lågt pH och hög aluminiumhalt förstör gälarna, främst på yngel men även större fisk i samband med känsliga faser. Ett fiskbestånd som är försurningspåverkat kännetecknas av ett allt äldre fiskbestånd (större fiskar) utan föryngring. Förökningen hos mört och elritsa störs då pH understiger 6 och saknas helt vid ett pH mellan 5,5-5,9. Braxen, siklöja, röding och lake får en störd förökning vid ett pH mellan 5,5-5,9 och den saknas helt vid ett pH på 5-5,4. Abborre, gädda och öring är tåligast men får en störd förökning vid ett pH mellan 5-5,4 och förökningen upphör helt vid ett pH under 5.

23

BottenfaunaBottenfaunan har undersökts regelbundet i Tannsjön mellan 1995 och 2011. Lokalen som provtas ligger i norra delen av sjön på den norska sidan i Vernet. Vid samtliga provtagningar har bedömningen gjorts att faunan är obetydligt påverkad av försurning men den senaste provtagningen indikerar dock en försämring.

Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan.

Från och med 2008 används en ny klassificering utifrån nya bedömnings-grunder enligt Naturvårds-verkets kriterier. Vid undersökningar före år 2008 har bottenfaunan bedömts enligt en tidigare upplaga. De två nya surhetsklasserna ”nära neutralt” och ”måttligt surt” motsvarar den tidigare bedömnings-klassen ”ingen eller obetydlig påverkan”.

Tabellen visar bedömningsgrunder, äldre och nuvarande.

ElfiskeÅr 1984 genomfördes ett elfiske i Tannsjöälven/ Sundshagsforsen. Resultatet visade på att det fanns öring men att förekomsten var låg. I den övre delen blev resultatet totalt 8,1 öring per 100 m2. I den ne-dre delen fångades 3,5 öring per 100 m2.

Försurningspåverkan utifrån bottenfaunaprovtagning

vatten 1995 1996 1997 1999 2002 2005 2008 2011Tannsjön A A A A A A nära neutralt måttligt surt

Vid provtagningen 2011 gjordes bedömningen att vattnet i Tannsjön var ”måttligt surt” vilket egentli-gen också motsvarar den tidigare bedömningen (se tabellen ovan med bedömningsgrunder). Men det är ändå en indikation på en försämring eftersom antalet försurningskänsliga arter hade minskat sedan 2008 års undersökning. År 2009 genomfördes en bottenfaunaprovtagning i Tannsjöälven/Sundhagsforsen inför vattendirektivets statusklassning. Lokalen låg 800 m nedströms Tann-sjöns utlopp. Art- och individantalet var relativt lågt och inga verkligt försurningskänsliga arter påträffa-des. Den slutliga bedömningen blir att bottenfaunan

här är betydligt påverkad av försurning. Vattendraget hamnar därmed i klassen ”surt”. Utifrån resultat är det svårt att bedöma om det bara är en försurnings-effekt. Låga artantal och individtätheter är en effekt

Foto

: Stig

Em

ilsso

n

24

NordsjönNordsjön ligger högst upp i det sjösystem som fortsätter med Hångstadsforsen, vidare till Aske-sjön och Björklången. Tillflödet är Högsätersäl-ven/Buälven från Norge och mindre skogsbäckar. Sjön är ca 90 ha och har ett största djup på 13

meter. Öster om Nordsjön finns ett stort lövskogs-område där vitryggig hackspett konstaterades häcka i området under 1970-talet. Sedan dess har sporadiska observationer gjorts.

25

NätprovfiskeÅr 1990 och 1993 genomfördes provfisken i Nord-sjön. Det fångades åtta arter i sjön, abborre, braxen, gers, gädda, lake, löja mört och nors. Vid båda provfiskena dominerades fångsten av abborre både till antal och vikt. Det fanns abborrar i alla storlekar och ålderklasser och det fångades både årsyngel och stor abborre vilket tyder på ett bestånd i bra balans. Medelläng-den var 120 mm (1990) respektive 131 mm (1993). Det fanns gott om både nors och löja som är viktiga bytesfiskar för abborre.

26

Foto

: M

artin

Lar

sson


Högsäterälven eller Buälven (Buåa på den norska sidan) passerar riksgränsen ca 1 km innan den mynnar i Nordsjön. Under åren 2004-2005 upptäcktes illegalt utplanterade signalkräftor i Högsäterälven/Buåa vid träbron alldeles innan mynningen i Nordsjön. År 2006 uppfördes det ett vandringshinder för kräftor en bit uppströms i Högsätersälven. Hindret var speciellt fram-taget för kräftor med syfte att hindra deras vandring uppströms i vattensystemet men ändå så att fisk skulle ha fri passage. Det också gjorts ett försök att bekämpa signalkräftorna med hjälp av släck kalk. Signalkräftornas spridning har därefter dokumenterats

noga dels med provfisken, dykinventeringar, elfisken. Signalkräftorna finns fortfarande kvar men de är inte så många. Vid dykinventeringar har man endast noterat en signalkräfta vid fyra olika försök. Signalkräftor finns numera i Nordsjön i nära anslutning till mynningen med verkar inte sprida sig uppströms i systemet.

ElfiskeI Högsätersälven har det genomförts tre elfisken men fångsten har varit obetydlig. Vid första elfisket 1984 fångades bara en löja, 1990 fångades en lake och 1993 blev det ingen fångst alls

Högsäterälven-Buälven

27

Foto

: To

mas

Jan

sson

AskesjönAskesjön är områdets näst största sjö. Sjöns tillflö-den är Sundhagsforsen från Tannsjön och Hång-stadsforsen från Nordsjön. Hångstadsforsen mynnar i Hångstadsviken, den övre smala delen av Aske-sjön. Det kommer också tillrinnande bäckar från Se-golstjärn, Dammtjärnet och Bunästjärn till Askesjön. Sjöns utlopp är Skillingsforsen som rinner vidare till Björklången. Askesjön är ca 6 km lång och maxdjup uppges till 22 meter. Även Askesjön har klart vatten, omgivningarna är branta och består till stor del av skog. Det finns dock mer odlad mark runt Askesjön än runt Tannsjön. I Askesjön finns ingen vattenke-misk målpunkt men i nedre delen av Bunäsbäcken finns en provtagningspunkt. I Bunäsbäcken har det också genomförts en elfiskeundersökning

RegleringAskesjön har varit reglerad för flottning och vatten-kraft sedan 1931. Askesjön regleras i Skillingsfors av Fortum Generation AB i enlighet med vattendom DVA 58 (10/10 -75), A 77/1961 (27/12 -61) och A 35/1960 (6/9 -60). Sjön har en regleringsamplitud på ca 0,7 meter.

FiskebestämmelserEnligt vattendomen ska kraftverksägaren på fiske-riintendentens inrådan uppföra en ålyngelledare om det finns behov av det.

28

Bunäsbäcken Bunäsbäcken med tillhörande avrinningsområde är ett av kommunens längre rinnande vattendrag med en stationär reproducerande öringstam. Det är dock osä-kert om Bunäsbäcken fungerar som reproduktionsom-råde för sjövandrande öring från Askesjön. Förutom Bunäsbäcken består vattensystemet av Sticktjärns-bäcken och Horntjärnsbäcken som knyter samman de tre tjärnarna Bunästjärnet, Horntjärn, och Sticktjärn. Hela vattensystemet ca 6 km långt. Bunäsbäckens avrinningsområde är mycket varia-tionsrikt och vackert. Tjärnarna omges av skogsom-råden och stora myrmarker - framförallt Sticktjärn. Vildmarkskaraktären är påtagligt. Systemet är förhål-landevis orört och det finns inte några flottledsrester eller andra anläggningar t.ex. dammar till gamla sågar och kvarnar som brukar utgöra vandringshinder för fisk. Det innebär att öring kan vandra fritt här utan hinder som människan skapat. År 1992 genomfördes biotopvårdsåtgärder i Horntjärnsbäcken mellan Horntjärn och Sticktjärn. Syftet var att säkerställa vattenflödet i bäcken och samtidigt skapa bättre lekplatser för öring och upp-växtmiljöer för ynglen. För öringbeståndet i Hornt-järn är Horntjärnsbäcken d.v.s. utloppsbäcken det enda möjliga reproduktionsområdet. Öringbeståndet i Horntjärn är alltså nedströmslekande. Systemet kal-kas sedan 1992 med anledning av att öringbeståndet i

Horntjärn då hade minskat kraftigt. Lägsta uppmätta pH-värde i Sticktjärn noterades 1984 med pH 4,4. Tjärnarna kalkas numera årligen. I Horntjärnsbäcken genomfördes ett elfiske ca 2009-2010. Resultat från detta elfiske är okänt.

Blaggarnshultet

0 100 20050 m1:4 000

SticktjärnetAreal: 15,3 haVolym: 1,14 Mm3Maxdjup: 26,8 mEkvidistans: 2 m

-10

-12

-8-6-4-2

-22

-24

-10

-10

-10-2-4 -6 -8

-2 -4 -6 -6 -8 -12

-22

Skrytardalen

0 100 20050 m1:4 000

HorntjärnetAreal: 10.6 haVolym: 721500 m3Maxdjup: 17,9 mEkvidistans: 2 m

-10-8-6-4

-16-14-10

-17,9

-8-6

-4-2

29

I början av 1990-talet avverkades en del skog på den östra kantzonen vid Sticktjärnsbäcken mellan Hornt-järn och Sticktjärn. Resultatet blev en kraftig ökning av solinstrålning samt ökad markavvattning direkt till bäcken. Under sommaren därefter kunde ett stort antal döda öringar noteras, orsaken var sannolikt hög vattentemperatur och kraftig algtillväxt med syrebrist som följd. Avverkningen påverkade öringens repro-duktion negativt i många år framöver.

Sticktjärnsbäcken är också på sina håll tämligen brant och på sommaren kan det bli lite vatten i bäck-en. Det skulle behövas biotopvårdsåtgärder även här för att säkerställa en viss vattennivå. Om bäcken blir vattenförande året runt kan hela vattensystemet bli ett utmärkt reproduktionsområde för både stationär och sjölevande öring. Bunästjärnet är dessutom troligen helt fri från gädda så öringen behöver inte riskera att bli uppäten här.

Vattenhänsyn i skogsbruketVid skogsbruksåtgärder i anslutning till sjöar och vattendrag ska hänsyn tas till vattnet och dess värden. Vattenmiljöer kan påverkas negativt av skogsbruk på huvudsakligen två sätt. Avverkning av kantzoner och uttransport av slam, humus och finkornigt material i samband med markskador. Markskador kan uppkomma vid körning av såväl traktor som skördare och skotare m.m. Körspår och provisoriska vägar riskerar att fungera som diken och snabbt föra ut stora mängder material i vattendragen. Slam och finkornigt material sätter sedan igen och hindrar syretransporten i vattendragets bottnar vilket le-der till problem för organismer som är beroende av dessa som livsmiljöer (t.ex. flodpärlmussla) eller för sin reproduktion (t.ex. öring). Humus riskerar också att transportera ut kvicksilver från marken till vattendraget. Landmiljön vid sidorna av vattendraget – kantzonen - påverkar vattendraget och har flera viktiga funktioner som försvinner vid avverkning.• Träd i kantzonen ger skugga vilket reglerar vattentemperaturen. Vid en god beskuggning av vatten-

draget blir sommartemperaturerna lägre vilket är viktigt för exempelvis öring.• Träd och buskar i kantzonen tillför vattendraget näring i form av nedfallande löv och insekter, vilka

utgör basen för näringskedjorna i små rinnande vatten. • Från kantzonen tillförs också död ved som utgör gömställen och skapar mikromiljöer i vattnet. Träd-

rötter som sträcker sig ut i vattnet är också utmärkta gömställen.• I kantzonen fastnar partiklar och näringsämnen, vilket hindrar övergödning och minskar risken för

uttransport av slam, humus och finkornigt material till vattendraget.• En trädbevuxen kantzon jämnar också ut flödestoppar och minskar erosionen i strandkanten.

För att undvika skador på vattendragen kan följande tumregler tillämpas:• Lämna alltid en ordentlig kantzon mot vattendrag vid skogsbruksåtgärder. Gynna gärna löv i kantzo-

nen vid röjning eller gallring. • Undvik alltid körning i kantzonen, speciellt på blöt och fuktig mark. • Vid passage av större vattendrag skall en tillfällig bro anläggas. Försök att samarbeta med andra skogsägare

inom avrinningsområdet för att hitta bra basvägar på fastmark och kanske bygga fasta broar över vattendrag.• I mindre bäckar < 1 meters bredd ska överfarter ske på fast mark där det blir så lite skada som möjligt.

Kör aldrig i eller över vattendrag om det finns risk för utflöde av slam eller humus. • Om körning i sluttande terräng ned mot vattendraget är absolut nödvändigt, skall hjulspåren avledas

med jämna mellanrum till växtliga bestånd eller anlagda sedimentationsbassänger • Låt inte diken mynna direkt ut i vattendrag utan anlägg rejäla slamfällor eller låt dikets vatten översila

marken sista biten mot sjön eller vattendraget.• Låt döda träd ligga kvar i vattnet

Planera skogsbruksåtgärder på barmark och ta hänsyn alltid hänsyn till tjällossning, väder och jordart.

30

Vattenkemi I den nedre delen av Bunäsbäcken finns en s.k. måpunkt för vattenkemi. Målsättningen att pH inte ska understiga 5,6 och detta mål har uppnåtts under nästan hela provtagningsserien, endast under 80-talet

var pH lägre. Alkaliniteten har varierat men under de senaste 8-9 åren har den legat runt 0,1 mekv/l vilket motsvarar god buffertkapacitet.

ElfiskeI den nedre delen av Bunäsbäcken genomfördes 1991 ett elfiske på två lokaler. Vid en lokal ca 75 meter uppströms mynningen i Askesjön fångades ingenting. Men vid nästa lokal ca 200 meter upp-ströms mynningen fångades en 150 mm stor öring vilket motsvarar en fångst på 0,7 öring (>0+) per

100 m2. Förhoppningsvis var det en vandrande öring på väg till lek. Det behövs ytterligare elfis-keundersökningar i bäcken för att undersöka om Bunäsbäcken skulle kunna vara ett möjligt reproduk-tionsområde för öring från Askesjön.

Foto: Eva NilssonElfiskeundersökning

Vattenkemi, pH och alklinitet för Bunäsbäcken för perioden 1984 - 2011.

31

Vattenkemi och bedömningsgrunderVattnets surhetsgrad anges som pH-värde. Normala pH-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med snösmältning eller hög vattenföring. Höga pH-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxid-upptaget vid fotosyntesen. Vid pH-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som nedsatt fort-plantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Vid pH-värden under ca 5 sker drastiska förändringar och en kraftig utarmning av organismsamhällen. Låga pH-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet. Vattnets surhetsgrad delas in enligt följande:>6,8 Nära neutralt6,5 – 6,8 Svagt surt6,2 – 6,5 Måttligt surt5,6 – 6,2 Surt≤5,6 Mycket surt

Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen. Alkaliniteten ger in-formation om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Vattnets buffertkapacitet med avseende på alkalinitet (mekv/l) delas in enligt följande:>0,20 Mycket god buffertkapacitet0,10-0,20 God buffertkapacitet0,05-0,10 Svag buffertkapacitet0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet≤0,02 Ingen el obetydlig buffertkapacitet

Totalfosfor (μg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan med-föra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalfosforhalt (μg/l) bedöms enligt följande:≤12,5 Låga halter12,5-25 Måttligt höga halter25-50 Höga halter50-100 Mycket höga halter>100 Extremt höga halter

Totalkväve (μg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Tillförsel av kväve anses utgöra den främ-sta orsaken till eutrofieringen (övergödningen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, genom läckage från jord- och skogs bruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalkvävehalt (μg/l) bedöms enligt följande:<300 Låga halter300-625 Måttligt höga halter625-1250 Höga halter1250-5000 Mycket höga halter>5000 Extremt höga halter

Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet och mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och genom vattenkikare noterar när den inte längre kan urskiljas. Därefter dras skivan upp igen och man noterar när den åter syns. Medelvärdet av dessa djupvärden utgör siktdjupet, som klassas enligt följande:≥8 Mycket stort siktdjup5-8 Stort siktdjup2.5-5 Måttligt siktdjup1-2.5 Litet siktdjup>1 Mycket litet siktdjup

32

HelgesjönHelgesjön är en relativ flikig och näringsfattig klar-vattensjö som ligger på riksgränsen mellan Norge och Sverige. Sjön är ca 6 km lång och omgivning-arna domineras av barrskog med inslag av lövskog och myrmarker. Stränderna är branta och steniga och vegetationen är sparsam. Det finns flera större stengrund ute i sjön. Helgesjön har ett större tillflöde på den norska sidan som mynnar ut i den norra delen av sjön. Sjön avvattnas av Bodaälven som rinner via

Risvattnet och Edstjärnet till Björklången. Helgesjön ligger på 163 meter över havet och har ett maxdjup på 40 m. Sjöns omsättningstid (den tid det tar att byta ut Helgesjöns totala vattenvolym) är 6,67 år, vilket innebär att den är tacksam att kalka. Enligt Cederström fanns följande fiskarter i Helgesjön år 1895, abborre, gädda, mört, benlöja, nors och lake. Som en anmärkning står det att ”benlöjan var 5 tum i längd”.

33

VattenkemiKalkningen i Helgesjön och Risvattnet samt tillflö-det Fjällsjön påbörjades 1985. Motiv för kalkningen var och är fortfarande sällsynt bottenfauna, mört och flodkräfta. Den vattenkemiska målsättningen är att pH inte ska understiga 6,0. Numera kalkas tillflödet

Fjällsjön med 30 ton årligen via båtkalkning. Vat-tenprovtagningen startade i mitten av 80-talet men det finns provtagningsserier ända från 1972 för Helgesjön.

Vattenkemi, pH och alklinitet för Helgesjön för perioden 1985 - 2011. Provtagningspunkten är belägen vid Helgesjöns utlopp.

34

Foto: Albin Jansson

BodaälvenI Bodaälven som avvattnar Helgesjön och myn-nar ut i Björklången finns det stationär öring och även flodkräfta. Bodaälven passerar de två mindre sjöarna, Risvattnet och Edstjärnet och mellan dessa forsar älven fram. Bodaälven rinner genom sandiga sjösediment. Botten består till största delen av sten/grus. Omgivningarna utgörs av morän, utom vid Risvattnets östra sida, där kalt berg går upp i dagen. Älvdalssidorna är branta med djupa sprickgrottor. Närmast vattnet finns en kantzon av lövträd som består av gråal, björk och sälg. Älven är påverkad av flottledrensning och övrig kraftproduktion, som sedan länge har upphört. Enligt Cederströms beskrivningar från 1897 fanns det en kvarn vid utloppet ur Risvattnet och ett garveri vid utloppet ur Edstjärnet. Det finns uppgifter om att det bedrevs flottning redan under 1700-talet i älven. Resterna efter mänsklig påverkan kan man fortfa-rande se och det påverkar vattendragets biologiska liv negativt. Det förekommer minst två vandrings-hinder, ca 200 m nedströms Helgesjön finns ett kraftigt vattenfall, där man fortfarande ser resterna av en gammal kraftstation. Det andra vandringshin-

dret är en gammal flottningsdamm vid utloppet ur Risvattnet. Det finns rester efter fler anläggningar i Bodaälven men de har förfallit och utgör numera inga hinder för vandrande fisk. Under 1950-talet rätade man ut en sträcka i älven på ca 250 m, vilket medförde att ett ”kvillområde” (där älven förgrenades en kort sträcka) schaktades bort. Sådana områden är mycket värdefulla, fram-förallt för öringens yngre årsklasser. Resterna efter ”kvillområdet” finns fortfarande kvar. Att återställa/öppna upp ”kvillområdet” bör vara högt prioriterat för framtida biotopvård vilket skulle gynna både öring- och flodkräftbeståndet.

VattenkemiI Bodaälven mynning finns det en vattenkemisk mål-punkt. Vattenprovtagning har pågått här sedan 1984 och målsättningen är att pH inte ska understiga pH 6,0 vilket det inte heller har gjort under hela prov-tagningsserien. Alkaliniteten har också legat stabilt runt 0,1 mekv/l.

Vattenkemi, pH och alklinitet för Bodaälven för perioden 1984 - 2011.

Foto

: H

åkan

Em

ilsso

n

35

BottenfaunaBottenfaunan i Bodaälven har undersökts fem gång-er sedan 1999 och den senaste undersökningen gjordes 2011. Lokalen som undersöks ligger mellan Risvattnet och Edstjärnet ca 300 meter nedströms Risvattnet. Vid samtliga provtagningar har man gjort bedömningen att faunan varit obetydligt påverkad av försurning. Förekomsten av flera försurnings-känsliga arter låg till grund för den senaste bedöm-

ningen. Det påpekas dock i bottenfaunarapporten att artantalet är lägre än förväntat i förhållande till vattendragets bredd. Artsammansättningen indikerar en viss regleringspåverkan. Från och med 2008 används en ny klassificering utifrån nya bedömnings-grunder enligt Naturvårds-verkets kriterier. Vid undersökningar före år 2008 har bottenfaunan bedömts enligt en tidigare upplaga.

vatten 1999 2002 2005 2008 2011Bodaälven A A A nära neutralt nära neutralt

Försurningspåverkan utifrån bottenfaunaprovtagning

Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan.

Tabellen visar bedömningsgrunder, äldre och nuvarande.

Elfiske År 1991 i april gjordes det en elfiskeundersökning i Bodaälven ca 150 m nedströms Risvattnet. Resulta-tet var mycket klent med avsaknad av årsyngel och öring äldre än 1 år beräknades till 3,1/100 m2 vilket är mycket låga tätheter.

BiotopvårdÅr 1993 genomfördes genom beredskapsarbete bio-topvårdsåtgärder för hand i hela Bodaälven med syfte att återställa efter flottledsrensningen och an-lägga fler lek- och ståndplatser för öring. En annan

positivt effekt av dessa åtgärder var att flodkräftbe-ståndet också ökade som ett resultat av mer sten och gömslen för kräftorna. I slutet av 1990-talet genomfördes ytterligare biotopvårdsåtgärder med grävmaskin. Syftet var att göra lite djupare partier samt att skapa en variation på strömsträckan. Däremot återställdes inte ”kvil-lområdet” dvs. den ca 250 m långa sträckan som schaktades under 1950-talet. Det har tyvärr inte genomförts något elfiske, varken före eller efter för att utreda effekten av åtgärderna.

36

Foto

: Stig

Em

ilsso

n

FlodkräftorEnligt Cederström har det funnits kräftor i Bodaäl-ven sedan 1895. Men det är oklart i vilken omfatt-ning de förekom. Från 1950-talet och 20 år fram fanns det mycket flodkräftor i älven men de fanns bara i stort sett vid två platser, dels nedströms Ris-vattnet samt uppströms Edstjärnet där det fanns en damm (finns rester kvar) efter flottningen. Under 1970-talet var det ett högt fisketryck på sträckan mellan Edstjärnet och Risvattnet. Från slutet av 1970-talet och fram till kalkningens start 1985 in-träffade ”surstötar” vilket sannolikt hade stor nega-tiv inverkan på kräftbeståndet. 1993 genomfördes biotopvård i hela Bodaälven vilket gynnade kräf-torna och fram till 2003 utvecklades ett mycket bra

Flodkräftan – en hotad svensk kulturbärare?Flodkräftan (Astacus astacus) är den enda sötvattenslevande storkräfta som förekommer naturligt i Sverige. Den antas ha invandrat till Skandinavien för drygt 10 000 år sedan. Antalet lokaler i Sverige är nu uppskattningsvis färre än 1 000 (varav ca 250 av dessa finns i Värmland), att jämföra med de över 30 000 lokaler som fanns i början av 1900-talet. Arten har i huvudsak minskat till följd av kräftpest som i dagsläget sprids genom illegala utsättningar av signalkräfta. Flodkräftan har även drabbats av försurning, utsläpp, vattenregleringar och igenslamning av lämpliga livsmiljöer. Som en följd av den kraftiga tillbakagången de senaste 100 åren är flodkräftan klassad som Akut hotad (CR) i den natio-nella rödlistan för hotade djurarter sedan 2010.

FramtidsutsikterEftersom det är människor som sprider signalkräftorna kan man stoppa den illegala utplanteringen och därmed hindra att kräftpest når ett flodkräftvatten. Det stora problemet är att nå ut till de personer som genomför den illegala handlingen. Ofta gör man detta i oförstånd. Med informativa insatser kan man nå ut till den breda allmänheten. En viktig målgrupp i detta avseende är sommarstugeägare som vill skapa sig ett eget kräftvatten vid sin båtplats eller brygga. Dalsland, Värmland, Dalarna, Gävleborg och norrut har de bästa förutsättningarna med att bevara och utveckla flodkräftbeståndet. I södra Sverige domine-rar signalkräftor vilket gör att där finns begränsade förutsättningar för flodkräftans framtid. Där flodkräftor förekommer finns en generell mycket god utveckling på flodkräftbe-stånden. Mycket tack vare den kalkningsverksamhet som drog igång under 1980-talet.

bestånd framförallt nedströms Risvattnet vid Boda. År 2003 genomförde Länsstyrelsen i Värmland i ett standardiserat kräftprovfiske i Bodaälven mellan Risvattnet och Edstjärnen. Det fanns flodkräftor på alla provfiskade lokaler, som mest fångades 11 kräftor i en mjärde. Fångsten dominerades av små kräftor vilket är vanligt i mindre vattendrag. En förklaring kan vara avsaknad av större vattendjup där stora kräftor kan hitta lämpliga gömslen och bohålor. Stora kräftor är oftast de som fångas först av mink. Ytterligare en förklaring och kanske den mest troliga är att det har gjorts ett kräftfiske innan provfisket då man helt enkelt fiskat upp kräftor större än 100 mm.

Foto: Tomas Jansson

37

RisvattnetRisvattnet eller Ristjärn som den kallades för 120 år sedan är en ca 27 ha stor sjö som ligger ca 500 m nedströms Helgesjön. Sjön är 23 m djup och har ett medeldjup på 9,9 m. Stränderna är branta utom vid in- och utlopp. Omgivningen domineras av barrskog och det finns bara en skogsbilväg till den norra delen av sjön. Vid utloppet finns rester av en gammal flott-ningsdamm som är mer eller mindre raserad men den utgör dock fortfarande ett vandringshinder för fisk. Enligt Cederström fanns det år 1895 en kvarn vid utloppet. Enligt samma källa fanns då också föl-jande fiskarter i ”Ristjärn”, abborre, gädda, braxen, mört, benlöja, nors, ål, kräftor.

EdstjärnetEdstjärnet ligger knappt 2 km nedströms Risvattnet och 500 meter uppströms Bodaälvens mynning i Edssjön (Björklångens norra del). Det finns en väg som kommer söderifrån och gör tjärnens östra sida tillgänglig för besökare. Enligt Cederströms fanns det ett garveri i utloppet år 1895. Fiskarter som före-kom på den tiden var abborre, gädda, braxen, mört, benlöja, nors, ål, kräftor.

38

BjörklångenDen sydligaste sjön i fiskevårdsområdet är Björk-lången. Sjöns tillflöden är Skillingsforsen från As-kesjön och Bodaälven (Skillingmarksälven) från Edtjärnet. Det kommer också tillrinnande bäckar från Asketjärnet, Mölntjärn, Molltjärn och Gädd-tjärn. Sjöns utlopp är Kölaälven som rinner till Vadjungen. Kölaälven gick för 100 år sedan under namnet ”Gräfbackaälven”. Den övre delen av Björk-lången kallas Edssjön och den är skild från Asksjön via ett ca 2 meter högt fall vid Skillingsfors bruk. Björklången är den grundaste av sjöarna, maxdjupet är ca 8 meter. Vattnet är inte lika klart som sjöarna uppströms. Sjön har också varit reglerad för flottning och vattenkraft sedan 1700-talet med en reglerings-höjd på ca 2,5 meter.

39

LångebäckLångebäck rinner ut vid Holmtjärnet nordväst om Skillingmark och utgör under hela sin längd i Eda kommun, gränslinje mellan Norge och Sverige. Här nedan följer ett citat ur "Beskrifning öfver Skilling-mark socken uti Nordmarks Härad och Wermlands län; Upprättad år 1850 af L. E. Ekelund" som på ett fint sätt beskriver Långebäck. ”Från Holmkärn å hemmanet Bergeruds ägor uprinner en bäck, som vid socknens vestra sida be-stämmer gränsen mellan Swerige och Norige, fort-sättande sedan sitt lopp söderut genom Jernskogs och Österwallskogs socknar hvarest han, såsom äfven utgörande gräns ett längre stycke emellan sistnämnde socknar och Norige, undfår namnet Långebäck”. Långebäck är kommunens längsta vattendrag ca 15 km som hyser ett öringbestånd. Långebäck är en liten skogsälv som omges av branta barrskogsklädda sluttningar. I området finns det inslag av mossor och myrar vilket ger en tydlig vildmarksprägel. Långebäck binder samman många små sjöar och tjärn som ligger på gränsen bl.a. Hornsjön, Skuttjär-

ElfiskeI Långebäck nedströms utloppet ur Hornsjön gjordes det två elfiskeundersökningar i början av 90-talet. Då fångades ingen öring, bara en gädda

net och Rövattnet. Mellan Rövattnet och Hvittsjön kallas bäcken också Rövassbäcken. Innan bäcken mynnar i Hvittsjön rinner den samman med Skårsäl-ven. Därefter byter den namn till Korsälven (Ivars-byälven) som i sin tur mynnar i Bottnartjärn och sedan vidare i Ivarsbyälven till sjön Östen i Årjängs kommun. Långebäck är källflödena till Dalslands kanal och ingår i Upperudsälvens vattensystem.

BiotopvårdLångebäck är kraftigt påverkad av flottledrensning och försurning. Under perioden från 1997 till 2002 genomfördes flottledsåterställning samt en del bio-topvårdande åtgärder bl.a. utrivning av två herrelösa dammar för att göra det möjligt för fisk att passera. Åtgärderna skulle följas upp med en elfiskeunder-sökning men det finns inga uppgifter om att någon sådan har genomförts.

40

Foto

: Pe

r Bru

nstr

öm

Referenslista Artiklar, böcker och rapporter Bergström Ulf m.fl. 2007. Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i svenska vatten. Fiskeriverket informerar (Finfo 2007:2) Braband Åge, Universitetet i Oslo, Borgström Reidar, Universitet för Miljö- och Biovetenskap på Ås, Museth Jon, Norsk institutt för naturforskning Referat från NORSK mötesserie om gäddförvaltning i våra sjöar. Utmarksmelding nr 2, 2011 Brönmark Christer, Rovfiskars födosök i ett föränderligt ljusklimat: effekter av eutrofiering och ökad humuskoncentration, , Ekologi, Lunds universitet. Byström Pär, 2009. Bland tusenbröder och kannibaler i fjällsjöar. FAKTA Vilt och Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 6 2009. Carlsson Lars och Danell Kjell, 2006. Förvaltning i ständig förändring. FAKTA Vilt och Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 1 2006. Cederström, 1895. Wermlands läns fiskevatten.Dannewitz Johan m.fl. 2010. Långsiktig hållbar gösförvaltning. Fiskeriverket informerar, Finfo 2010:3Degerman Erik m.fl. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskarna, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. Degerman Erik m.fl. 2001. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket informerar (Finfo 2001:10) Filipsson Olof och Degerman Erik. 2007. Hur snabbt kan man fiska ner ett abborrbestånd – Eller hur många abborrar finns det? Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium Nilsson Anders, Lunds universitet. 2010 Anteckningar från Gädd-konferens i Sundsvall 6-7 maj 2010 ”Ett bra gäddfiskevatten – hur ser det ut?” Olofsson Rickard, 2002. Uppsats: Teoretiska förutsättningar för odling av abborre (Perca fluviatilis) i recirkulerande system, Ekoteknik, Mitthögskolan Östersund. Persson Lennart, 2007 FAKTA Vilt och Fiske, Sammanfattningar från regional förvaltarträff i Uppsala 25 oktober 2007. ”Gigantiska kannibaler i abborrtjärnar: Var kommer dom ifrån?” ”Fiska på bytesfisk för att gynna rovfisk” Rova Carl, 2009 Adaptiva fiskevårdsområden FAKTA Vilt och Fiske, Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 7 2009. Sandell Gerhard, 1995. Anlagda dammar och våtmarker – hot mot utvandrande smolt. Litteraturstudie utfört av TerraLimno Gruppen AB, Figeholm, på uppdrag av Höje å vattendragsförbund och Saxån-Braåns vattenvårdskommité. Sandström Alfred, Karås Peter. 2002. Test of artificial substrata as nursery habitat for young fish. J Appl Ichthyol. 18 (2002) 102-105, Blackwell Verlag, Berlin Sandström Alfred, 2003. Restaurering och bevarande av lek- och uppväxtområden för kustfiskbestånd. Fiske-riverket informerar, Finfo 2003:3 Sers Berit m.fl. 2008. Jämförelsevärden från Svenskt Elfiskerigister. Information från Svenskt Elfiskeregister Nr 1, 2008. Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium Ståhl Jonny m.fl. 2008. Decimering av småfisk för ett öka tillgången på matabborre i en skogssjö. Rapport nr 2008:14 Länsstyrelsen Östergötland. Svärdson Gunnar. 1966. P.M. uppkomst av rika årsklasser hos gäddan. Fiskeriverket, sötvattenslaboratoriet. Resurs och miljööversikt, 2009. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. Fiskeriverkets rapport Torstensson Holger, Ericsson Ulf, 2004. Bedömning av vattenkemi och metaller, beskrivning av parametrar och bedömningsgrunder. Medins Sjö- och Åbiologi AB Våra fiskevatten nr 4 2008. Sveriges fiskevattensägare. ”Hårt sportfiske förändrar gäddbestånd” sid 20 Våra fiskevatten nr 3 2008. Sveriges fiskevattensägare. ”Jonny drog upp tre ton fisk ur en liten skogssjö” sid 12 Våra fiskevatten nr 3 2010. Sveriges fiskevattensägare. ”Hårt fiske gav fler och större gäddor och abborrar” sid 4 ”Sätt ett mål för sjön” sid 7, ”Att äta eller ätas” sid 14 Övriga källorLänsstyrelsen i Värmland; Mycket av materialet kommer från olika arkiv och databaser på Länsstyrelsen ex. kalkning, effektuppföljning, inventering, utsättning av fisk o kräftor, vattendomar och reglering, biotopvård och restaurering av vattendrag.Fiskeriverket; Från fiskeriverket har vi hämtat elfiskeresultat samt data från sjöarkivet.Vattenmyndigheten; Uppgifter om vattnens status och grunder för bedömningarna har hämtats från vatten-myndighetens databas, VISS och karta.SMHI; Uppgifter om sjöarnas areal och djup kommer från SMHI.Lantmäteriet; Samtliga kartor används med medgivande av Lantmäteriet

41

Att fisket var bättre förr är något man ofta får höra i samtal med den äldre generationens fiskare bl.a. i samband med framtagandet av fiskevårdsplaner. Förr i tiden bedrevs ett omfattande fiske med ryssjor, nät, mjärdar som ett viktigt komplement till matförsörj-ningen men även som foder till t.ex. höns. Många menar att man mer eller mindre kunde ”ösa” upp fisk ur sjöarna och trots det tog det inte slut. En an-nan vanlig kommentar är att ”förr när det bedrevs flottning i vattendraget, då fanns det mycket mer fisk i älven” - känner ni igen resonemangen? När vi - i fiskevårdsplanerna - pratar om att man skall bedriva ett försiktigt uttag av gäddbeståndet i en sjö, är det många som höjer på ögonbrynen och hänvisar till hur fisket bedrevs för mer än 50 år sedan. Fanns det mer fisk då eller gjordes det uttag av fisk som vida överskred vad sjön producerade? Visserligen är det nog ofta minnet som sviker om att det var bättre förr men orsaker som ökad befolk-ning, förstörelse av fiskens lek- och uppväxtområden samt effektivare fiskeredskap har gjort sitt till för att försämra fisket. En ännu större skada för fiske-beståndet ger troligtvis den omfattande regleringen av sjöar och vattendrag eftersom de stora vatten-ståndsvariationerna kan omlagra bottensediment och sänkningar vid ”fel” tidpunkt kan totalt förstöra re-sultat av vårens fisklek ex. gädda och gös. Ett annat stort miljöproblem som tillkommit är försurningen som började påverka fiskbestånd redan på 1920-talet men som uppmärksammades först på 1960-talet. Den sydvästra regionen dit Värmland räknas drab-bades värst av försurningen som orsakade förluster av flera försurningskänsliga arter som mört, elritsa och sarv.

I inventeringar från slutet av 1800-talet anges vilka arter som var ekonomiskt viktiga. I Värmland var det gädda, abborre, braxen och mört men även lake kom högt på listan över ekonomiskt viktiga arter. Fisket bedrevs ofta säsongsvis och som binäring till exempelvis jordbruket. Fisket fortsatte att spela en stor roll både kommersiellt och för försörjningen för hushåll med möjlighet till att fiska, ända in på andra halvan av 1900-talet. De vanligaste redskapen var nät, ryssjor, långrev och not. Fångstmetoderna utvecklades snabbt under denna period, redskapens fångseffektivitet ökade betydligt. Nylonnät som på allvar började tillverkas 1953 gav 7 gånger större fångster jämfört med de gamla bomullsnäten. Under andra halvan av 1900-talet avklingade dock binä-rings- och husbehovsfisket och har idag ersatts av sportfiske, på i många fall helt andra arter. Att gäddan var ett viktigt tillskott i hushållens kost-håll visar de omfattande utsättningar av gäddyngel som genomfördes i länets sjöar. Under 40 – 50 talen kunde 100 000-tals yngel årligen sättas ut för att ge föda åt en växande befolkning. I fiskevårdssamman-hang är det naturligtvis intressant att konstatera att uttaget av fisk i form av gädda måste ha varit väldigt mycket större än vad det idag är. Abborren som var en annan viktig art som gynnades av utläggning av vasar. I rapporter från fiskevårdsföreningarna under samma tid redovisas ett omfattande arbete med repa-ration av gamla och utläggning av nya. I Dalarna har det berättats om att när tiden på fäboden avslutades på hösten gick man ut med riskvastar och borstade ren lekbottnarna för rödingen för att förbereda för en bra lek och god rekrytering av fisk kommande år. Sammanfattningsvis bedrevs en omfattande fiske-

Bilaga 1 Var fisket bättre förr?

Herman, Wilhlem, Alfred, Gustav och Anders efter ett lyckat fiskafänge i Stora Bör.

Foto: Okänd

42

vård under senare halvan av 1800- och första delen av 1900-talet, då behovet av extra tillskott till hus-hållen var stort och mycket fisk hämtades upp ur sjöarna. Därefter har fiskevården med avseende på abborre och gädda i många sjöar succesivt minskat. Man kan se på fiskevård på två olika sätt, den gamla fiskevården som syftade till att säkerställa ett bra ”skafferi” i våra sjöar. Den moderna fiskevården, vilket är den fiskevård vi numer är vana vid, bedrivs i syftet att utveckla ett bra fiskbestånd för att tillgo-dose sportfiske och fisketurism.

Redan 1884 diskuterades det om att fisket var bättre förr! När man bläddrar i boken ”Handledning i Fiskevård och Fiskafvel af O.G. Norbäck, fiskeri-inspektör i Wermlands län” från år 1884, inser man snart att dis-kussioner om fiskebestånd som var bättre förr, inte är något nytt. Enligt O.G. Norbäck var fiskbestånden ”normala” under första halvan av 1800-talet d.v.s. fram till förindustriell tid. I bokens förord finns en sammanfattning över fisk-beståndens status i Värmland 1884: ”Våra fiskens försämring har först och främst sin grund i folkökningen, i kommunikationernas förbätt-rande och till följd deraf större konsumtion, vidare uti minskningen av fiskstammen, beroende dels på uttappning och sänkning af sjöar och vattendag, dels på oregelbundna vattenflöden vid uppdämning för flottning, verk och inrättningar, dels äfven på skogarnas förminskade, hvarigenom stormar häfti-gare uppröra vattnet och detta hastigt bortströmmar samt plötsliga och våldsamma flöden förstöra botten och stränder, nedslamma och bortspola vattenväxter, rom, yngel, äfvensom de vatteninsekter, som tjena fiskarne till föda, och ödelägga lekställena. Floder och sjöar grumlas och orenas af utflöden från strän-der, grufvor, jernverk och fabriker; vandringsfis-karne, synnerligen de dyrbara Laxarterna, hindras genom dammbyggnader att uppnå till lekplatserna och uppfångas i massa i floderna, under sin vand-ring till dessa lekplatser, och millioner fiender till fiskarnes rom och yngel såväl bland fiskarne sjelfva, som bland de mindre vattendjuren, vattenlarver och insekter, fråssa på den lagda rommen och de hjel-plösa ynglen. Slutligen, det mest förödande af allt, bedrives fisket på det hänsynslösaste sätt, genom att med fina garn uppfånga små omogen fisk och yngel i massa, åfvensom genom att fiska under lektiden, hvarjente fångningsredskapen fullkomnas och ökas, under det vatten och fiskarne förmnskas. Fiskarnes utomordentliga fruktsamhet skulle dock göra det lätt att rikligen förse våra sjöar och floder med fisk, om ej fisket på ett så ödeläggande sätt bedrefes.”

Boken skrevs för ca 130 år sedan (1884) med syftet att väcka uppmärksamhet om nödvändigheten av att nyttja fiskresursen på rätt sätt och att en rätt vårdad sjö är en ”riklig inkomstkälla”. Av boken framgår att man tidigt såg hur fiskbestånden kraftigt för-sämrades av olika miljöstörningar. Man förstod att uttaget av fisk ur en sjö inte är oändlig utan att man måste förvalta och sköta bestånden på ett klokt sätt för att få en bra avkastning. Författaren konstaterade att det fisketryck som då rådde - inte var uthålligt. Trots det fortsatte det hårda fisket med olika redskap till långt in på 1900-talet. När man läser boken kan man tro att den är nyligen skriven, det är i mångt och mycket samma problem idag som det var för 130 år sedan. Fortfarande är skogsbruk, vattenreglering, föroreningar m.m. ett stort problem. För att bekräfta att ”det var bättre förr” måste vi troligen sträcka oss så långt tillbaka som ca 200 år, då sjöarna och vattendragen var mindre påverkade av människan. Det senare, omfattande fiske som bedrevs med nät, mjärdar, ryssjor m.m. var inte uthålligt eller någon klok förvaltning. Om vi vill uppnå ett bra och eftertraktat fiske måste vi bedriva en aktiv fiskevård, minska miljöföroreningar och ha en klok förvaltning av fisket och uttaget. Vi kan kon-statera att denna fiskevårdsplan borde genomförts för ca 150 år sedan!

Foto

: To

mas

Jan

sson

43

Relationen mellan vikt och längd hos gädda enligt en nordamerikansk studie.

Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre

Foto: Stig EmilssonEn gäddfångst att vara stolt över.

Gädda LekenGäddan leker i islossningen på grunt vatten, gärna på översvämmade strandängar och i vegetationsrika grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbt under våren. Det finns flest gäddyngel i områden med riktigt mycket vegetation på mycket grunt vatten från 2 till 20 cm. En publikation från Finland visar att tät-heten av gädda beror på hur mycket gammal vass det finns. Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetatio-nen. Tiden från befruktning till yngelstadiet tar van-ligen 17 till 24 dagar. Genom märkning och åter-fångst har det visat sig att gäddan använder samma plats för romläggning år efter år. Det är inte klarlagt hur gäddan orienterar sig tillbaka och inte heller om de som är kläckta på en plats kommer tillbaka dit. Gäddan leker tidigt för att ynglen ska bli fiskätare redan första sommaren. När de nykläckta larverna börjar söka sin egen föda livnär de sig på djurplank-ton men övergår vid 20-30 mm längd till bottendjur och fiskyngel, och då inte sällan artfränder. Gäd-dan är med andra ord en utpräglad kannibal. Just denna egenhet utgör dessutom en av de viktigaste beståndsreglerande mekanismerna hos arten. Andra viktiga populationsreglerande faktorer är vatten-ståndet under vår och försommar, vattentemperatu-ren samt gäddans revirbeteende.

Tillväxt och ålderGäddans tillväxt är beroende av siktdjup och till-gång på bytesdjur. Optimal temperatur för gädda är 17-18 ºC, då den växer som bäst. Tillväxt är sämst vid reducerat siktdjup. Gäddan är helt be-

roende av synen vid jakt och därför är siktdjup speciellt viktigt för gäddan. Skydd är också vik-tigt för gäddan, eftersom den står och väntar på bytet och gör korta angrepp. Mindre vegetation och sämre siktdjup leder till färre gäddor. Hanen blir könsmogen vid 2-3 år och honan vid 2-5 års ålder, vid en längd på ca 45 cm. En gädda kan troligen bli en bit över 20 år men detta beror på vattentempera-turen – gäddan lever kortare tid i ökad vattentemperatur. Gäddans tillväxt stagnerar över tid och en gädda på 100 cm eller 10 kg kan vara allt mellan 10 och 20 år. På gädda så har åldrar runt 30 år konstaterats. Honorna kan bli mycket storvuxna, i sällsynta fall över 20 kg.

44

Relationen mellan vikt och längd hos gädda enligt en nordamerikansk studie. Foto

: O

känd

Revirhävdande rovdjurGäddan är en ensam revirhävdande jägare med smygjakt och överrumpling som specialitet. Revir-storleken står ofta i positiv relation till gäddans stor-lek; de största gäddorna lägger beslag på de bästa reviren. Skyddande undervattensvegetation gynnar gäddans jaktteknik och bidrar samtidigt till minskad revirstorlek. Vid ett laboratorieförsök visade det sig att gäddan var helt beroende av ett gömsle för att kunna överrumpla och fånga en öring. Gäddan jagar bäst på grunt vatten och i en grund sjö kan den utnyttja en större del av vattenmassan än i en djup sjö. Gäddans fångsteffektivitet är hög i bra sikt när den kan välja ut sitt byte på långt håll, hålla sig dold och vänta på att bytet kommer inom attack-avstånd. Men gäddan har också en fördel i dålig sikt när siktlängden är kortare än attackavståndet, som är lika med gäddans kroppslängd. Avståndet är då så kort att gäddan hinner fullfölja attacken innan bytet hinner fly. Vid halvdålig sikt är det fördel för bytesfisken då gäddan måste förbereda sig och röra på sig före attacken. I en sjö med klart vatten står gäddan i vegetationen och bytesfisk, så som mört, på öppet vatten. I en sjö med oklart vatten står gäd-dan ute i sjön och mörten vid strandkanten. Gäd-dan och gösen konkurrerar om bytesfisken – men de står inte på samma platser i en sjö. Gösens biotop är den öppna vattenmassan och gäddornas biotop finns inom något hundratal meter från stranden. Olika försök i en bassäng visar hur gäddan age-rar ensam eller i grupp. De stora gäddorna står en-samma, de halvstora i mindre grupper och de riktigt

små gäddorna står i stora grupper. Små gäddor hål-ler sig ute i vassbältet medan stora gäddor ger sig ut i den fria vattenmassan. Det är ingen skillnad på attackförmågan eller fångstförmågan om gäddan är ensam eller står i grupp, men det är skillnad på vad de äter. En ensam gädda äter olika storlekar av mört. I en grupp med tre gäddor väljer de bara de små mörtarna eftersom ett stort byte tar tid att svälja och risken är att de förlorar det till en annan gädda. Gäddan är som mest aktiv i samband med lek un-der tidig vår. Gäddorna rör sig mer än vad man kan tro, i alla fall mellan tillfällena när de äter. Då kan de ha en favoritplats. En stor gädda kan simma 1,5 kilometer, en mellangädda 500 meter och de riktigt små håller sig på samma plats. En gädda på 20 cm utnyttjar ett område på 50 hektar medan en gädda på 80 cm utnyttjar ett område på 100 hektar. Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår. På vintern vandrar den ut på djupare vatten, vilket gäller för hela grundvattensamhället. Gäddan kan äta fisk på upp till 60% av sin egen längd, men den föredrar troligen fisk av mindre stor-lek. Gäddan äter alla slags fiskar, även sin egen art. Den kan också fånga ormar, grodor och fågelungar. I flerartsystem dvs. sjöar med gädda, abborre och mört så består gäddans diet främst av abborre och mört. Gäddan väljer i huvudsak det bytesslag som det finns gott om. Födovalet kan därför variera avsevärt mel-lan olika lokaler och olika tider på året. Den tycks dock föredra mjukfenade fiskar framför fiskar med hårda och vassa fenstrålar som t.ex. abborre.

45

En lyckad dag på sjön. Foto: Per Brunström

Foto

: Pe

r Bru

nstr

öm

Det kan vara skrämmande när storgäddan hugger.

BeståndsstorlekInom projektet ”ekosysteminriktad adaptiv skötsel av fiske” i Lycksele ville man få en uppfattning om det totala antalet gäddor i sex sjöar. De fångade så många levande gäddor som möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och sattes tillbaka i sjöarna. Under sommaren återfång-ades sedan gäddorna. Med hjälp av andel märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det totala antalet gäddor i sjön. Resultatet visade att bestånden av gädda i den här typen av sjöar inte är så starka som man tidigare trott. Tätheten i de sex sjöarna var mellan 3 och 9 gäddor (större än 40 cm) per hektar sjöyta. Själv-klart varierar både bestånd och reproduktion från sjö till sjö, beroende på sjöns ekologi, men projek-tets resultat kan användas som utgångspunkt för generella beräkningar. En norsk forskare bedömer att det i en 1,5 kvadratkilometer stor sjö finns det

uppskattningsvis ett bestånd på 1000 gäddor, ca 7 gäddor/hektar. I näringsrika sydsvenska sjöar med bra tillgång till föda för gäddor är produktion och tillväxt givetvis högre, men kanske ändå inte så hög som man i allmänhet föreställer sig.

Hoten mot gäddanGäddan är tålig, klarar låg syrehalt och lågt pH-värde. Gäddan är dock beroende av vegetation och översvämmade strandzoner där de kan leka på vå-ren. De områdena är viktiga under hela gäddans liv, bland annat för att gömma sig. Snabbt sjunkande vattenstånd efter gäddleken får förödande konsekvenser med torrlagda lekområden. Det leder även till förlust av produktiva översväm-ningsmarker vilka är viktiga för ynglets utveckling eftersom de flesta ynglen finns på mycket grunt vat-ten med riklig vegetation. När det händer blir stres-sen stor för ynglen, predationen blir stor och dödlig-heten hög. Snabba variationer i vattenstånd medför därför akuta effekter och stor dödlighet. Det är sällan brist på lekområden för gäddan i våra sjöar men det finns två risker. Genom att ständerna växer igen beroende på eutrofiering så blir vassen så tät att gäddan inte kommer upp till de grundområ-den där den vill leka. Vid allt för mycket vegetation finns det också för lite bytesfisk. Den andra risken som kan utgöra ett hot mot gädd-beståndet är att bra lekområden och vegetationen försvinner. Vid reglering av sjöar, rensning av åar och älvar, dränering/utdikning, utbyggnad mot översvämning samt vid markabeten på stränderna försvinner allt fler stora sammanhängande vassområ-den som är livsviktiga för gäddan.

46

med klart vatten och undervattensvegetation. Stora rovfiskar som gädda eller gös, som minskar antalet djurplanktonätare, är ofta utslagsgivande för att jämvikten i en sjö ska bevaras. Stora gäddor äter många små gäddor, ca 20 % av födan består av gäddor. Om de stora gäddorna fiskas bort leder till minskad kannibalismen och de små gäddorna växer snabbare och blir fler. Ett större an-tal gäddor leder dock så småningom till konkurrens om födan och då minskar tillväxthastighet. Resulta-tet blir ett bestånd med många, mindre gäddor men inga stora individer.Åtgärder som kan vidtas om man väljer att värna beståndet av stora gäddor är att införa någon form av storleksreglering exempelvis: Varför ska man satsa på stor gädda?

Sportfiske efter stor gädda är eftertraktat och det märks en ökning av intresset. Rent ekologiskt kan det vara betydelsefullt att en sjö har ett bra bestånd av stora gäddor. Större gäddhonor har större rom-korn. Eftersom större gäddyngel har högre över-levnad och snabbare kan passera de kritiska, tidiga livsstadierna så är dessa honor mer värdefulla än vad små honor är för gäddbeståndets reproduktions-förmåga. Detta är en anledning till att Fiskeriverket tagit fram ett förslag till nya bestämmelser om fiske i Östersjön som bl.a. går ut på ett fönsteruttag av gäddor i storleken 40-75 cm. Vattenkvalitén i en sjö kan påverkas av hur balansen mellan av rovfisk och småfisk är. Rovfiskar så som gädda och gös äter småfisk, som i sin tur äter djur-plankton, som i sin tur äter växtplankton. Finns för mycket växtplankton blir vattnet grumligt och fullt av alger. Om det däremot finns mycket djurplankton kommer de att äta växtplankton vilket ger en sjö

Ett hårt fisketryck mot gädda leder i regel till fler men mindre gäddor som växer snabbt. Sannolikt spelar kannibalism en huvudroll i dessa reglerings-mekanismer. Då stora gäddor fiskas bort minskar kannibalism vilket ger en ökning av antal gäddyng-el. Eftersom små individer växer fortare än stora ökar även tillväxthastigheten. I vissa fall kan den ökade tätheten leda till födokonkurrens som reduce-rar tillväxthastigheten d.v.s. samma effekt som i ett bestånd av tusenbröder hos abborre. Att fiska ut ett gäddbestånd verkar dock vara omöjligt. I ett exem-pel med hårt ”utrotningsfiske” ledde det endast till minskad individstorlek men ökad populationstäthet.

• Återutsätta alla fångade gäddor över en viss längd ex. 75 cm (ca 2,5-3 kg). Ett maximimått ger en ökning av antalet stora gäddor (>75 cm) men det ger ett mindre antal gäddor eftersom de stora gäddorna äter många små gäddor. Gäd-dor som återutsätts måste hanteras varligt. Som en följd av ett krav på återutsättning måste det därför finnas bestämmelser om att huggkrok inte är tillåtet för att ta upp gädda

• Ett annat alternativ är att införa ett fönsteruttag av gädda, d.v.s. att gäddor mellan vissa utpe-kade storlekar, t.ex. 40-75 cm (ca 1-3 kg), får tas upp. Vid ett fönsteruttag begränsas risken för överuttag samtidigt som storleksstrukturen bevaras i beståndet. Ett fönsteruttag ger dock ingen större effekt på tätheten.

• Införa ett nätförbud riktat mot gädda – möjli-gen tillåta ryssja där man skonsamt kan släppa tillbaka gäddor i vissa storlekar.

Foto: Tomas Jansson

47

Abborre LekenAbborrens lektid pågår från början av april i söder till juni i norra delen av Sverige. Leken sker på grunt vatten, ofta i mörker. Honorna fäster romsträngen vid ex. ris, undervattensvegetation m.m. men även utlagda risvasar kan tjäna som fästpunkter. Hanarna störtar sedan fram för att spruta sin mjölke över rom-men. Rommen försvaras av honan i flera timmar. Kläckningen tar 2-3 veckor, ynglet är frisimmande direkt och söker sig ut mot det fria vattnet, där de lever ett pelagiskt liv. I slutet av juni söker sig de 15-20 mm långa ynglen tillbaka in mot stränderna, där de sluter sig samman till stora stim samt söker skydd bland vegetationen.

FödaAbborren är en relativt stationär fisk. Födan under det första året består främst av djurplankton. En del

mindre insektslarver börjar under hösten ingå i fö-dan. Från och med det andra levnadsåret är olika in-sektslarver huvudfödan och där ingår också sländor och fjädermyggor. Större abborrar håller tillgodo med smådjur men vid 15-20 cm längd övergår den ofta till enbart fisk och kräftdjur som föda. I kräft-rika vatten står småkräftor högt upp på matsedeln. Vid stor konsumtion av kräftdjur färgas abborren, främst på buken, p.g.a. kräftans färgämne - karotin - som färgar abborrens hudceller.

Tillväxt och ålderTillväxten hos abborre är relativt dålig. Vid ett års ål-der är abborren i snitt endast 3,5 cm, vid 5 års ålder 13-18 cm. Först vid en ålder av 8-10 år uppnår den en längd på ca 25 cm och en vikt på 0,2 kg. I en del sjöar får abborren en bättre tillväxt när den vid 20 cm längd

Relationen mellan vikt och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken från år 1989 till år 2002.

Relationen mellan ålder och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken från år 1989 till år 2002

48

övergår till en fiskdiet. Hanarna blir könsmogna vid en längd på 10-12 cm och en ålder på 2-3 år. Honorna blir inte könsmogna förrän de uppnår en längd av ca 20 cm, vilket motsvarar flera års åldersskillnad mot hannarna. Abborre blir vanligtvis inte äldre än 10-15 år; en abborre på 22 år har konstaterats. Honan kan uppnå en längd kring 50 cm och vikt över 4,5 kg. Ha-nen väger sällan över 0,5 kg.

Livsmiljö och hotAbborren är tålig mot varierande vattenkvaliteter och påträffas i de flesta olika sjötyper. Den är relativt okänslig för vattnets pH-värde men är dock krävande vad det gäller syrgashalten. Här ligger gränsvärdet vid 3-3,5 mg/l. Abborren håller sig i täta stim med va-rierande storlekar inom gruppen. Eftersom den krä-ver god syretillgång påträffas de på olika djup i olika sjöar. I en skogstjärn kan de finnas ner till 2-3 meters djup och i syrerika djupa sjöar förekommer den ända ner till 50-60 meters djup. Under vintern finns abbor-ren på djupbottnar ända ner till 60 meter. Sommartid samlas abborren gärna i vegetationen på grunt vatten.

TusenbrödrabeståndTusenbrödrabestånd av abborre i sjöar är något som man känt till länge. En ofta felaktig uppfattning är att det uppkommer på grund av en hög rekrytering varje år och att sjön därför blir överbefolkad av småväxta individer. I själva verket är tillgången på föda låg och fiskarna konkurrerar om samma typer av bytesdjur. Då olika stora fiskar konkurrerar om små bytesdjur som djurplankton och insektslarver har de mindre fis-

karna en konkurrensfördel och kan växa snabbare än de större. Effekterna blir att små individer kan växa relativt bra medan de större individerna växer lång-samt eller inte alls. Konsekvensen blir ett tätt bestånd med småväxta individer av olika åldrar. I fiskbestånd som enbart består av ensartbestånd av rovfisk är enda möjligheten för de större fiskarna att äta bytesdjur som är för stora för de små. Denna re-surs är i de flesta fall mindre fiskar av samma art. Ge-nerellt kan man säga att den maximala längden hos en artfrände som en kannibal kan äta utgör ca 40 – 50 % av den egna längden. Under perioder när könsmogna kannibaler är väldigt vanliga konsumerar de i stort sett alla nyfödda individer väldigt snabbt (>99% dödlighet på två veckor) vilket leder till att kannibalerna har en stor effekt på överlevnaden av nyfödda individer. Detta ger ingen ökad tillväxt till kannibalerna efter-som de yngel som äts upp har en liten storlek och det sker under kort tidsperiod. Kannibalerna blir därför förkrympta och börjar dö bort på grund av ålder och resursbrist. Detta leder till ökad överlevnad av års-yngel och eftersom de lever längre blir de också större varför kvarvarande kannibaler kan växa sig till mycket större storlek. Sjöarna karakteriseras efter några år av ett fåtal stora individer/kannibaler. Efter ett antal år återgår sjön till ett tusenbrödra-bestånd eftersom antalet mindre abborrar ökar under denna period då de stora kannibalerna inte har kapa-citet att tunna ut beståndet av mindre individer. Sjön återgår till ett tillstånd med kraftig konkurrens om djurplankton och insektslarver samtidigt som ynglen äts upp tidigt av en stor mängd småväxta tusenbröder.

Foto

: To

mas

Jan

sson

49

Projekt 1 – Brännsjön i VästerbottenI Brännsjön i Västerbotten gjorde man ett försök med successiv utfiskning. Man ville se om fångsten av stora abborrar skulle minska genom att göra upp-repade provfisken natt efter natt. Om beståndet suc-cessivt skulle minska så kan man göra en skattning av beståndet. Med en insats om fem nät varje dag så blev resultatet 231, 230 resp 114 abborrar per dag, men om man bara ser till abborrar större än 200 mm så var fångsten 29, 9 resp. 2, d.v.s. en stark sjunkan-de trend. Antalet stora abborrar som var fångstbara minskade snabbt. Om man använder gängse formler för beräkning av total population vid utfiske så kan antalet fångst-bara abborrar över 200 mm skattas till 41,0 ± 2,6 individer. Nätfiske är således mycket effektivt och antalet stora abborrar få; 41 abborrar i en 40 ha stor sjö innebär 1,05 stora abborrar per hektar. Det fanns dock endast 16 abborrar, större än 250 mm i den 40 ha sjön vilket kan jämföras med försöket i Trehör-ningen där det fanns 8 abborrar större än 250 mm i den 31 ha stora sjön. Resultatet pekar på att det i mindre skogssjöar med populationer av gädda, ab-borre och mört finns ca 0,25-0,40 fångstbara abbor-rar/ha

Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder

På abborre inom intervallet 151-200 mm märk-tes också en utfiskningseffekt. För mindre abborre och mört förelåg ingen utfiskningseffekt, troligen beroende på deras mindre vandringsområde. När det gäller gädda så förelåg det heller ingen tydlig utfiskningseffekt. Om man ändå räknar på dessa data så skattas den totala gäddpopulationen över 400 mm till 11,9 (± 16,4) på 40 ha (0,3 gädda/ha). Denna skattning av gäddpopulation bör användas med stor försiktighet då beräkningar enligt utfiske inte ska användas vid en fångsteffektivitet på 25 % eller lägre. Försöket visar vilka drastiska effekter tre nätters nätfiske har på en sjös abborrbestånd. Under försö-ket med tre nätters nätfiske minskade antalet stora abborrar snabbt. Insatsen bör sannolikt påverka sjöns abborrpopulation i många år framöver efter-som de abborrar på över 300 mm som fångades sä-kerligen var över 8 år och abborrarna över 200 mm säkerligen är över 4 år. Slutsatsen är att för en för-valtning med syfte att skapa troféfiskar kan inte ens ett mycket begränsat nätfiske tillåtas.

Bjännsjön i Robertsfors kommun ligger 179 m över havet. Sjön är 40 ha stor med ett maxdjup på 4 m och medeldjup är 1,4 m. Vattnet är klart med ett siktdjup på 2,7 m.

© L

antm

äter

iet G

ävle

201

1. M

edgi

vand

e I2

011/

0066

2.

50

I Trehörningen har ett försök med utgallring av mört och småabborre genomförts. Trehörningen är en liten skogssjö i Östergötland på 31 ha. Sjön är näringsfattig men humös med en totalforforhalt på omkring 10µg/l och totalkväve på omkring 500 µg/l. Sjön har ett största djup på 8 meter och är inte påverkad av försurning. Metoden som tillämpats bygger på att varannan nivå i den biologiska näringskedjan är fiendens fiende. Genom att fånga småmört och småabborre i bottengarn minskar betestrycket på djurplankton. Dels blir det mer djurplankton som äter alger vilket minskar övergödningen, dels blir det mer djurplank-ton som föda åt de kvarvarande abborrarna som kan växa snabbare och övergå till att bli rovfiskar. Abborrpopulationens längdstruktur i Trehörningen var typisk för en skogssjö. Huvuddelen av abbor-rarna var under 15 cm och endast ett fåtal abborrar över 20 cm förekom. Syftet med projektet var att öka medelvikten och tillväxten på abborre och däri-genom öka förekomsten av matabborre genom att glesa ut beståndet. Utfisket av fisk, främst abborre och mört, skedde med hjälp av små bottengarn. Se-dan år 2000 har man tagit upp 4 ton fisk (i medeltal 11 kg/ha och år). Utfiskningen bedrevs under perio-den slutet på april till mitten av sommaren. Arbets-insatsen var årligen 10 persondagar.

Trehörningen i Boxholms kommun ligger på 177 m över havet. Sjön är 31 ha och har ett maxdjup på ca 8 m. Medeldjup ligger på ca 3-4 m. Sjön är näringsfattig och något humös.

Det nioåriga försöket med utgallring av småab-borre och mört i Trehörningen gav en förbättrad till-växt för mellanstor abborre och en ökad andel stor abborre. Avkastningen ökade successivt med utta-get av småfisk ur sjön. Antalet stora abborrar per hektar ökade från 0,25 till 6 vilket innebär ett årligt uttag på 1-1,5 kg. Åldersanalyser visar att tillväxten har blivit snabbare vilket beror på att abborrarna har gott om djurplankton när de är små och kan snabbt övergå till fiskföda. Det är maktbalansen mellan mört/braxen, abborre och gädda som ska förändras. Alla storlekar av mört och braxen ska tas upp ur sjön, så mycket man kan. Sedan ska all fångad abborre som är mindre än 15 cm bort. Vid den storleken övergår abborrarna från planktonföda till fiskföda. I försöket i sjön Trehör-ningen togs även mindre fiskätande abborrar bort. Man satte gränsen till 25 centimeter. Mängden stor abborre ökade med 23 gånger. Vilka gäddor som ska fiskas upp eller återutsättas beror på vad sjön ska användas till. Vill man fiska ”stora gäddor” kan det vara lämpligt att ta upp alla gäddor inom ett fönster mellan ett och tre kilo. Då säkras gäddbeståndet samtidigt som det blir en stor andel riktigt stora gäddor. Om sjön ska producera så många kilo matfisk som möjligt så ska även de stora gäddorna tas upp.

Projekt 2 – Trehörningen i Östergötland©

Lan

tmät

erie

t Gäv

le 2

011.

Med

giva

nde

I201

1/00

662.

51

Projekt 3 – Lycksele i VästerbottenEtt annat projekt har genomförts i Lycksele där fis-kevårdsområdesföreningen arrenderade ut sex sjöar till Umeå universitet. Sjöarna som står till projek-tets förfogande, har undantagits från allt fiske under projekttiden. För att få en uppfattning om det totala antalet gäddor så fångades så många levande gäddor som möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och släpptes tillbaka. Under sommaren återfångades sedan gäddorna och med hjälp av andel märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det totala an-talet gäddor i sjön. I inledningen av projektet var tätheten i de sex sjöarna mellan tre och nio gäddor (större än 40 cm) per hektar sjöyta. För att se hur ett fiskbestånd reagerar på ett fiske-tryck så delades sjöarna in i tre grupper vid återfång-sten.

Största skillnaden uppmättes mellan sjöarna ”utan fisketryck” och sjöarna som intensivfiskades. Re-sultatet av ett upprepat hårt fiske med ett minimi-mått blev att de större gäddorna (>50 cm) minska-de med ca 30 %. Storleksfördelningen för gäddor >40 cm försköts mot minimigränsen. Om man varje år fiskar upp motsvarade en tred-jedel av alla gäddor över 40 cm, i det här fallet 2,5 gäddor/hektar så minskar antalet vuxna gäddor och storleken närmar sig 40 cm. Då har man passerat gränsen för ett uthålligt fiske. En slutsats är att ett sportfiske med minimimått som enda begränsning snabbt kan försämra gäddbeståndets status. I sjöarna med fönsteruttag var effekterna av fis-ket inte lika tydliga. Mängden gäddor över 60 cm ökade inte utan låg på samma nivå under hela pro-jekttiden. Med ett fönsteruttag kan man däremot begränsa risken för ett överuttag samtidigt som man behåller storleksstrukturen i beståndet. I samband med undersökningen av fisketryckets påverkan så testades även en sportfiskares fångst-effektivitet samt om den påverkas av gäddbestån-dets täthet. En timmes ansträngning resulterade i en fångst på 0,2-0,6 gäddor och det fanns inget samband mellan tätheten av gädda och effektivite-ten. En 10 ha stor sjö med ett bestånd av fem vuxna gäddor per hektar d.v.s. 50 gäddor tål ett uttag på högst 15 gäddor per år. Kvoten kan vara fylld efter mellan 30-75 timmars sammanlagt sportfiske. Enligt Pär Byström, Umeå universitet har det gjorts omfattande studier av olika storleksregleringar och dess effekter i Nordamerika. Maximimått är en reg-lering som har infördes där i ett antal sjöar vilket innebär att gäddor större än 60 cm inte fick tas upp. Resultaten visade att andelen gäddor större än 60 cm ökade med ca 20 % och att andelen gäddor stör-re än 75 cm också ökade men relativt lite. I Nordamerika tillämpas även en annan reglering s.k. ”slot-limit” eller intervallbegränsning vilket innebär att tillämpar ett storleksintervall där man inte får ta upp fisken. Med en intervallbegränsning på 50-70 cm ökade man andel gäddor i intervallet men andelen gäddor större än övre storleksgränsen var konstant. Pär Byström säger att oberoende av vilken typ av storleksreglering man tillämpar så får den positiva effekter på de storlekar man väljer att skydda. Vill man bevara och eller återskapa möjligheterna att fånga stora gäddor och samtidigt tillåta ett uttag av gädda för konsumtion är fönsteruttag och maxi-mimått att rekommendera. Hur nivåerna på dessa gränser ska se ut varierar då maxstorleken på gäd-dor skiljer sig kraftigt åt mellan olika sjö-system oberoende om de är fiskade eller inte.

Sex sjöar i Lycksele fvof har arrenderats ut till Umeå universitet. Sjöarna är mellan 11 och 46 ha stora.

• I två av sjöarna återutsattes alla fångade gäd-dor. Sjöarna motsvarar referenser utan fiske-tryck.

• I två andra sjöar har alla gäddor över 40 cm avlägsnats under sommarfisket, i genomsnitt 2,5 gäddor/ha, för att se hur beståndet reage-rar på ett hårt fisketryck.

• I de två sista sjöarna gjordes på samma sätt men alla gäddor som var större än 60 cm sat-tes tillbaka. Det blir alltså ett s.k. fönsterut-tag på storlekar mellan 40-60 cm, ca 0,6-1 gädda/ha.

52

Ivar

sbyä

lven

Lång

ebä c

k

B od a

älve

n

Skårsälve

n

Ängebäcken

Grindeforsälven

Bunäs

bäck

en

Slabäcken

Flat

säl v

en

Torp

edal

sälv

en

Tannsjöälven

Dam

mtjä

rnsb

äcke

n

Örtjärns

bäck

en

Löjebäcken

17VTM65 102 10

17VTM65 102 3

17VTM65 102 4

17VTM65 102 50

17VTM65 102 8

17VTM65 102 5

17VTM65 102 16

17VTM65 102 27/28

17VTM65 102 2

17VTM65 102 18/19

17VTM65 102 6

17VTM408 201 2

17VTM65 102 9

17VTM408 201 3

17VTM65 102 15

17VTM408 201 1

17VTM65 102 26

17VTM65 102 14

17VTM65 102 12

17FLK0013

17FLK0011

17FLK0010

17STA1176

17STA1117

17STA2141

17STA2643

17STA1738

17STA0691

17STA0888

17STA1776

17STA1740

17STA3017

17STA2142

17STA0741

17STA1957

17STA1901

17STA3161

17STA1094

17STA0692

17STA3335

17STA1112

17STA2602

17STA3012

17STA0700

17STA0742

17STA1884

17STA1723

17STA3334

17STA3011

17STA1935

17STA0904

17STA0885

17STA0714

17STA0880

17STA1784

17STA3502

17STA3501

17STA3477

17STA1789

17STA3322

17STA2546

17STA1091

17STA1461

17STA2603

17STA2051

17STA0900

17STA3556

17ELF0010

17ELF0007

17ELF0006

17ELF0004

17ELF0003

17ELF0002

17ELF0001

17ELF0258

17ELF0257

17ELF0255

17STA2026

17BTF0444

17BTF0442

17BTF0052

17BTF0013

17BTF0008

17BTF0006

17BTF0005

17BTF0003

17BTF0002

17BTF0001

101

201

103

104

207

102

Römsjöen (no)

Östen

Tannsjön

Hölvatnet (no)

Rinnen

Langvatnet (no)

Stora Flat

Rövattnet

Haftersjön

Skårsjön

Vittsjön

Övra Hurr

Ö Römungen

Stangebrot (no)

Mossjön

Sätersjön

Åkevatnet (no)

Rövattnet

Lilla Kroktjärn

Mögesjön

Almtjärn

Fjällbu

Lisslevattnet

Långevattnet

Bredtjärnet

Hålevattnet

Käfstjärn

Kroksjön

V römungen (no)

Holmesjön

Sticktjärnet

Stora Ryven

Nässjön

Skuttjärnet

Brunn

Horntjärnet

Krokvattnet

Hedtjärnet

Djuptjärnet

Bjurtjärn

Dammtjärnet

Rövattnet

Butjärn

Sätertjärn

Navaren

Skepptjärn

Eketjärnet

Holmtjärnet

Grundtjärnet

Graveretjärnen

Gårdsrudtjärnet

Mardalstjärnet

Djuptjärn

Stora ÖrtjärnDjuptjärn

Töck

Ned flugstjärn

Björntjärnet

Övre Flugstjärnen

Lilla Abborrtjärn

17BTF0004

101 Östen-Långebäck0 1 20,5

kilometer

Teckenförklaring1 Doserare

? Nätfiske

Æ" Botten och Littoralfauna

!! VK-Intensiv

[_ Elfiske

!! VK-Styrpunkt

!! VK-Målpunkt

") Kräftfiske

!( VK-Tidsseriesjöar, Kalkade

Sjökalkning målområde

Sjökalkning

Våtmarkskalkning

Målområde, sjö

Målområde, vdr

Översikt

Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkningsverksamhet

53

Köla

älve

n

Rinnan

Vrån

gsäl

ven

Boda

älve

n

Lillä

lven

Ivar

sbyä

lven

Lång

ebäc

k

Billa

n

Skårsä

lven

Lundsbäcken

Ängeb

äcke

n

LässerudbäckenKvarnbäcken

Torg

ilsru

dsäl

ven

Gällsbybäcken

Bunäsbäcken

Boda

bäck

en

Slabäcken

Hov

dane

bäck

en

Buva

ttsälv

en

Sågmob

äcke

n

Hemsjöbäcke

n

Oselva(no)

Tannsjöälven

Dam

mtjä

rnsb

äcke

n

17VTM65 102 3

17VTM65 102 4

17VTM65 102 817VTM65 102 5

17VTM408 201 217VTM408 201 3

17FLK0013

17FLK0011

17FLK0010

17STA3420

17STA3419

17STA3418

17STA3417

17STA3416

17STA1117

17STA2141

17STA3160

17STA2643

17STA1814

17STA0722

17STA0893

17STA1738

17STA2599

17STA0691

17STA0888

17STA1776

17STA2640

17STA1740

17STA1481

17STA3017

17STA1464

17STA2142

17STA0741

17STA1957

17STA1793

17STA1901

17STA3161

17STA1952

17STA0699

17STA0692

17STA1509

17STA1524

17STA1070

17STA1552

17STA3163

17STA2639

17STA1112

17STA0905

17STA0796

17STA2381

17STA0894

17STA2602

17STA2641

17STA3012

17STA0700

17STA0742

17STA1884

17STA1723

17STA2769

17STA3011

17STA1935

17STA0904

17STA2247

17STA0885

17STA0880

17STA2628

17STA0937

17STA1784

17STA3562

17STA3502

17STA3501

17STA3477

17STA2238

17STA2600

17STA1789

17STA0928

17STA2601

17STA2619

17STA2546

17STA1091

17STA1461

17STA2603

17STA2629

17STA2051

17STA285717STA0900

17STA3577

17STA3561

17STA3560

17STA3556

17ELF0201

17ELF0041

17ELF0040

17ELF0037

17ELF0007

17ELF0003

17ELF0002

17ELF0001

17STA2026

17BTF0443

17BTF0072

17BTF0071

17BTF0070

17BTF0069

17BTF0065

17BTF0062

17BTF0061

17BTF0060

17BTF0059

17BTF0058

17BTF0053

17BTF0052

17BTF0013

17BTF0006

17BTF0005

17BTF0003

17BTF0002

17BTF0001

17PVX0047

17PVX0046

17PVX0034

17PVX0033

201

210

101202

209

207103

215

220

102

211

104

211

221103

0000

218

RänkenRömsjöen (no)

Tannsjön

Östen

Hemsjön

Vadjungen

Hölvatnet (no)

Holmsjön

N bellingen (no)

Nedre Lersjön

Rinnen

Norra Yxesjön

S bellingen (no)

Langvatnet (no)

Nässjön

Östra Buvattnet

Stora Flat

växaren

Bareia (no)

Mjögesjön

Rövattnet

Haftersjön

Västra Buvattnet

Fjällsjön

Mjögsjön

Mellan-Lersjön

Skårsjön

Vittsjön

Ö Römungen

Asketjärnet

Stangebrot (no)

Langsjölungen (no)

Sätersjön

Baksjöen (no)

Åkevatnet (no)

Ulvevatnet

Rövattnet

Almtjärn

Stora Haraldstjärnet

Fjällbu

Lisslevattnet

Nordare-Lersjön

Långevattnet

Vålvatnet (no)

Bredtjärnet

Hålevattnet

Käfstjärn

Kroksjön

V römungen (no)

Holmesjön

Södra Mjögesjön

Vintertjernet (no)

Baksjöen 2

Sticktjärnet

Stora Ryven

Skuttjärnet

Stora Butjärn

Brunn

Bareia (no)

Mörtetjärn

Horntjärnet

Krokvattnet

Hedtjärnet

Djuptjärnet

Stora Abborrtjärn

Dammtjärnet

Bjurtjärn

Stora Övertjärnen

Dammtjärnet

Rövattnet

Norra Taktjärnet

Södra Taktjärnet

Hagtjärnet

Sätertjärn

Navaren

Dammtjärnet Lilla

Dammtjärnet N

Eketjärnet

Östra Långtjärnet

Holmtjärnet

Svaletjärnet

Grundtjärnet

Graveretjärnen

Öretjärnet

Nottjern (no)

Öretjärnet

Ötjärnen

Kuvetjärnet

Norra AbborrtjärnGårdsrudtjärnet

Mardalstjärnet

Darrtjärnet

Melltjärnet

Abborrtjärnet

Ned flugstjärn

Björntjärnet

Sälgedrågstjärn (ige

ÖrtjärnenNäversäckstjärnet

Övre Flugstjärnen

V Maretjärnet

17STA3334

17ELF0036

17ELF0257

17BTF0442

17BTF0068

17BTF0004

201 Kölaälven0 1 20,5

kilometer

Teckenförklaring1 Doserare

!! VK-Målpunkt

? Nätfiske

Æ" Botten och Littoralfauna

$+ Påväxtalger

!! VK-Intensiv

[_ Elfiske

!! VK-Styrpunkt

") Kräftfiske

!( VK-Tidsseriesjöar, Kalkade

Sjökalkning målområde

Sjökalkning

Våtmarkskalkning

Målområde, sjö

Målområde, vdr

Översikt

54

Ventilgatan 5D 653 45 Karlstad 054-54 56 00

www.hushallningssallskapet.se/s

Fiskevårdsplanskillingmarksfvo.se/wp-content/uploads/2015/05/Skilling...ska vara ett ”levande...

Documents

Transcript of Fiskevårdsplanskillingmarksfvo.se/wp-content/uploads/2015/05/Skilling...ska vara ett ”levande...