Femte Statsmakten nr 1 2012

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitetnummer 01 2012 : yttrandefrihet

FS

aktuellt tema: yttrandefrihet medievärldenKåren på uppgång

04

När internet släcktes

09

Pressfrihet - ingen självklarhet i Turkiet

06

”Jag är homosexuell, kvinna och feminist. Jag är provocerande för människor bara genom att vara den jag är.”

- Elisabeth Ohlson Wallin

nummer 06 2010femte statsmakten02

kåren - på uppgång av marie möller

tema yttrandefrihet

avpixlat smiter undan grundlagen - till sin nack-del?av palmira k mbenga

i journalistiskt syfte av jennifer de waard

eu-flaggan brinner i un-gern av elvira björkmann

när internet släcktes av sam moazzami

profilen: elisabeth ohlson wallin av caroline kernen

pressfrihet - ingen självklarhet i turkietav axel ellung

a gambling addiction - an 8th sin? av adelina dankova

once upon a time at the faculty of journalism av elena krivovyaz

the power of the individu-al dissidence and bloggingav adelina dankova

krönikan: en svunnen tidav elis burrau

04

05

23

22

20

19

08

07

06

09

10

18

innehåll

10 04

20

nummer 06 2010femte statsmakten 03

Vårterminens näst sista nummer av Femte Statsakten är här och det är värmen också. Således börjar de teoretiska föreläsningarna i JMK-salen att få ovanligt mycket konkurrens från verkligheten.

Temat är yttrandefrihet och vi blickar ut mot USA, Östeuropa och Turkiet. Vi tittar också på Sverige och synar den främlingsfientliga sajten Avpixlat utifrån ett grundlagsperspektiv.

Elisabeth Ohlson Wallin är en av Sveriges mest provokativa konstnärer och fotografer. I detta nummer av Femte Statsmakten får vi träffa henne. Dessutom bjuder vi på två av hennes bilder, en av dessa föreställer

Fredrik Reinfeldt iklädd en nerkissad blöja. Bilden rönte en del rabalder när den först publicerades i den socialdemokratiska tidskriften Tiden (17 feb). Som provokation tyckte en annan omstridd konstnär, Lars Vilks, att den var misslyckad. Bläddra fram och döm själv.

Som vore jag lärarnas förlängda arm vill jag bara påminna om att söka höstens kurser före den 16 april. Mitt alldeles subjektiva och partiska tips är att söka någon av produktionskurserna. Det är där du lär dig hantverket.

God läsning!Mika WallgrenChefredaktör och ansvarig [email protected]

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.

skribenter Marie Möller, Palmira K Mbenga, Jennifer De Waard, Elvira Björkmann, Sam Moazzami, Caroline Kernen, Adeline Dankova, Elena Krivovyaz, Elis Burrau

foto Marie Möller, Palmira K Mbenga, Sam Moazzami, Tova Kurkiala Medbo, Elena Krivovyaz, Trish Woodford, Emiliano Strauss

llustration Ellinor Eriksson

redigering Linda-Marie Nilsson, Jennifer Paterson, Josefine Owetz, Ylva Johansson, Mika Thuresson, Emelie Åkerman

nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se

chefredaktör & ansvarig utgivareMika WallgrenredaktionschefLeonel Marjavaararedigeringschef Emelie Åkerman grafisk formgivningNina Kuosowebbredaktör (tf)Mika WallgrenredaktörerCaroline Kernen,Tova Kurkiala Medboengelsk redaktörDaniel Lundh

”Våren är här”

innehåll

nummer 06 2010femte statsmakten4 aktuellt

Mötet hölls av styrelsen som för närvarande består av tre personer: Paulo Saka, ordförande, Hodo Aden, sekreterare och Vanessa Bjärnander Borrman, vice ordförande och kassör. Behovet av en fjärde person är akut och på mötet beslutas att posten som akti-vitetskoordinator ska utannonseras via intranätet.

– Vi gör allt på fritiden, vid sidan av våra egna studier. Posten som akti-vitetskoordinator innebär att svara på mail från studenter, svara på frågor om DN-prenumerationer, berättar Hodo Aden.

– Men alla gör egentligen lite av allt. Vi täcker upp för och hjälper varandra, fortsätter hon.

Aktivitetskoordinatorns uppgift är också att ha koll på utskottens alla aktiviteter. Därav namnet.

JMK-puben, JMK United, JMK TV, JMK Radio, Femte statsmakten och JMK-dagen utgör kårens olika utskott, så det är förståeligt att Vanessa, Hodo och Paulo längtar efter en till medar-betare. Kåren genomför förbättringar. De bygger upp saker som tidigare inte har fungerat. Till exempel jobbar man på att utveckla och bredda JMK-dagen. Ett annat exempel är hemsidan, berät-tar Hodo.

–Den gamla hemsidan är förjäklig. Det är mycket arbete för att det ska bli bra i slutändan. Det är kul och givande

att jobba med det här men också lite otacksamt eftersom folk tycker att inget händer. Men resultaten kommer med tiden, fortsätter hon.

– Det är tråkigt att ha fått höra ne-gativa kommentarer i korridoren om kåren från folk som inte vet att jag är ordförande, säger Paulo.

Men nu har vindarna börjat vända. Och positiva kommentarer börjar, till Paulos glädje, att trilla in.

–När jag började som ordförande i höstas ville jag ta kåren till nya höjder och jag tycker att vi är på god väg. Vi vill att kåren ska vara i gott skick den dagen som institutionen ska flytta till Frescati, säger han.

Kåren – på

uppgång

Studentkårens terminsmöte gick av stapeln en måndageftermiddag på JMK i början av februari. Tyngdpunkten låg på lediga poster och kårens nya uppgifter och projekt. – Folk har trott att vi inte har gjort någonting men vi sliter häcken av oss, säger ordförande Paulo Saka.text och foto marie möller

nummer 06 2010femte statsmakten 5aktuelltYTTRANDEFRIHETYTTRANDENFRIHETFRI?

nummer 06 2010femte statsmakten6 tema

Hösten 2011 lades den kontroversiella sajten Politiskt Inkorrekt plötsligt ner. De ersattes snart av Avpixlat som, precis som sina föregång-are, driver en agenda mot det mångkulturella samhället. Avpixlat står utan både ansvarig ut-givare och utgivningsbevis och har en anonym redaktion. Detta innebär att sajten står utanför det grundlagsskyddade området för yttrande- och tryckfrihet.

Nils Funcke sitter i Yttrandefrihetskommit-tén som för tillfället främst jobbar med att ut-reda om det går att framta en teknikoberoende grundlag, vilket skulle innebära att en blogg per automatik kunde innefattas av grundlagen. Nils Funcke menar dock att det skulle vara omöjligt i praktiken. Han förklarar att man med största sannolikhet även i framtiden kommer att se ut som det gör idag, att man kan få grundlags-skydd för sin blogg eller webbplats, förutsatt att man vidtar vissa åtgärder. Den främsta åtgärden är å att ansöka om ett utgivarbevis, menar Nils Funcke.

Avpixlat hävdar att de inte ansökt om ett utgivarbevis bland annat eftersom ett statligt utfärdat intyg strider mot pressfriheten och fundamentala demokratiska principer. Att ha en ansvarig utgivare anser de vara alltför rättso-säkert. Nils Funcke menar dock att man inte ska se det som om Avpixlat och liknande sajter har hittar ett kryphål i grundlagen och slipper un-dan anklagelser om brott mot yttrandefriheten. Snarare tvärtom. Med grundlagsskyddet kom-mer förutom vissa krav på yttringen också vissa ”förmåner”, menar Nils Funcke. Brott mot ytt-rande- och tryckfriheten prövade i en särskild process.

– Det är naturligtvis upp till var och en om man vill ha det skydd – och ansvar – som följer med yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen. Väl-jer man att stå utanför blir sådana brott prövade enligt brottsbalken. Rent juridiskt är det alltså inga bekymmer att de står utanför grundlags-skyddet. Det går att beivra ändå, även om det såklart är jäkligare att hitta en ansvarig när brot-tet begås på nätet.

Den kontroversiella och uttalat främlingsfientliga sajten Avpixlat har valt att stå utanför det grundlags-skyddade området för yttrande- och tryckfrihet. Nils Funcke, sekreterare i Yttrandefrihetskommittén menar dock inte att de har hittat ett sätt att komma undan systemet, snarare tvärtom.

Avpixlat smiter

undan grundlagen

– till sin egen

nackdel?

text och foto palmira k mbenga

NILS FUNCKE , i Yttrandefrihetskommitténs lokaler på Karlavä-gen 100.

nummer 06 2010femte statsmakten 7tema

Framtiden för de svenska journalisterna ser dyster ut. Domaren Shimsu Sirgaga är än så länge övertygad om att Schibbye och Persson stött den terrorstämplade ONLF-gerillan, en anklagelse de båda förnekar. Men att de befann sig på fel plats vid fel tidpunkt är ett faktum. Till det har de inget annat val än att erkänna.

Det finns paralleller till Sverige år 1973. I och med avslöjandet av IB och dess olagliga verk-samhet anklagas Jan Guillou och Peter Bratt för spioneri. De döms till ett år i fängelse. 10 må-nader senare lämnar de sina fängelseceller på Långholmen, då bevisen som ligger till grund för anklagelserna och domen inte är tillräckliga.

35 år senare, år 2009, hamnar Jan Guillou än en gång i hetluften. Uppgifter kring ett samröre med KGB uppdagas, och runt om i Sverige vis-kas det om Guillou – spionen.

– Jag har aldrig varit spion, sa han till Afton-bladet. Till Svenska Dagbladet bekräftar han dock att han under 1960-talet umgicks med den ryske officeren Jevgenij Ivanovitj Gergel och på så sätt upprättade en förbindelse med KGB, den sovjetiska underrättelsetjänsten. Men detta var inte ett spioneri mot Sverige, om man ska

ta Guillous ståndpunkt. Syftet med umgänget var enligt honom att avslöja hur KGB arbetar i Sverige.

– Jag lekte med elden, sa Guillou.

Med tanke på den situation Martin Schibbye och Jonas Persson nu hamnat i, kan man nog påstå att de har gjort detsamma när de valde att korsa Etiopiens gränser med ett mål om att rap-portera om det delvis Lundinägda bolaget Africa Oils. Men att leka med elden behöver inte inne-bära att man anlagt den. Att vara i kontakt med fientliga parter har dock lett till att de nu själva klassas som fientliga av den etiopiska ledningen. Detta gäller inte bara Schibbye och Persson. Re-portrar utan gränser rapporterar att inhemska journalister har varit tvungna till flykt på grund utav diverse anklagelser. För allt detta har Etio-pien fått hård kritik från utländska makthavare och medier. Professorn och Etiopienexperten Kjetil Tronvoll uppger till Sveriges Radio att myndigheterna helst vill undvika denna negati-va fokus, vilket innebär att de har ett intresse av att släppa de svenska journalisterna fria så fort som möjligt.

Den 27 december 2011 fastslogs domen om 11 år bakom galler för främjande av terrorism och olaga gränsöverträdelse. Valet att korsa Etiopiens gränser har stått Martin Schibbye och Jonas Persson dyrt. Hur långt är grävande journalister beredda att gå?

text jennifer de waardfoto emiliano strauss

I journalistiskt

syfte

nummer 06 2010femte statsmakten8 tema

Det socialkonservativa partiet Fidesz vann 2/3 majoritet i Ungerns parlamentsval 2010 vilket gav dem möjlighet att genomföra stora reformer. Bland annat infördes Medierådet, en myndighet med rätt att utfärda böter och påbud, besluta om sändningstillstånd samt utkräva journalistiska källors identitet. De befaras även kunna häva annonsintäkter från företag. Arne König berättar att självcensuren har ökat dra-matiskt det senaste året eftersom rådets makt skrämmer mediefolket. Inom public service har innehållet manipulerats och journalister spar-kats, kritiker och oliktänkande kallas ”landsför-rädare”.

Eftersom Europarådets direktiv angående informationsfrihet är vaga och mest liknar rek-ommendationer har det varit svårt att komma åt Ungerns medielag. Dessutom menar König att ungerska representanter uppvisat en märklig in-ställning till kritik då de hävdat att andra nation-er inte har rätt att lägga sig i deras mediepoli-tik. EU-kommissionens repressalier har snarare

skapat aversion mot unionen och använts för att stärka nationalgemenskapen. Ungerns tredje största parti (högerextrema fascistiska Jobbik) brände en EU-flagga under en demonstration tidigare i januari.

Enligt EFJ är Ungerns inställning till media inte unikt i Central- och Östeuropa där forna kommuniststater återgått till en mer auktoritär syn på journalistik. Serbiens regering tycker att staten ska kontrollera medieägande, rumänska politiker anser att journalister utgör en säkerhet-srisk för landet och Slovakiens regering menar att journalister är samhällsfiender. EFJ kritiserar EU för att inte vidta kraftfullare åtgärder mot denna anti-demokratiska utveckling. I andra världskrigets spår stod det klart att Hitlers makt vilat på en omfattande propagandaapparat och när EU skapades fastslogs rätten till fri informa-tion som en av grundstenarna för demokrati och fred. Nu är frågan hur unionen ska bemöta ett medlemsland som bryter mot europeiska kon-ventionen om mänskliga rättigheter.

text elvira björkmannillustration ellinor eriksson

EU-flaggan brinner i Ungern

UNGERN strider mot EU:s principer.

Vid årsskiftet 2011 inrättade Ungern en politisk myndighet som ska övervaka tidningar, internetportaler, TV och radio, vilket strider mot EU:s fri- och rättighetsprinciper. Ordföranden för EFJ (Europeiska Journalistfederationen) Arne König ger en dyster bild av Ungerns nuvarande medieklimat.

nummer 06 2010femte statsmakten 9tema

Den 18 januari protesterade tusentals hemsidor mot det internetbegrän-sande lagförslaget SOPA. Protesterna fick gehör och det lades ner. Men hur skulle vi påverkats om förslaget gått igenom? Och vad händer med de nya liknande lagarna som är på gång?

text och foto sam moazzami

När Internet släcktes

EXPERTEN JACK WERNER. SOPA skulle ha förän-drat sättet vi använ-der Internet.

Den 26 oktober förra året presenterade den republikanske politikern Lamar Smith sitt lag-förslag till USAs representanthus, SOPA (Stop Online Piracy Act).

Den 26 oktober förra året presenterade den republikanske politikern Lamar Smith sitt lag-förslag till USAs representanthus, SOPA (Stop Online Piracy Act). Den innebar att webbplatser kunde blockeras av rättighetsinnehavare om de bröt mot upphovsrättslagen. Detta skulle då ske utan att något prövning i domstol skulle göras. I praktiken skulle det innebära att du inte ens får lägga upp youtube-klipp på din Facebook logg.

Jack Werner som är expert inom internetkul-tur menar att internet inte skulle vara desamma om lagen hade gått igenom.

-Hela nyttan med att kunna länka till olika sa-ker på nätet är att folk ska kunna hitta det de vill snabbt så att det kan spridas. SOPA skulle avskräcka folk från att dela med sig på internet. Hela detta fenomen med att folk vill sända via internet skulle vara slut. Det skulle dessutom leda till lättvindiga avstängningar i och med att det inte behövs någon rättegång.

Det är detta hot mot yttrandefriheten som ledde till att Google, Wikipedia och tusentals andra hemsidor valde att protestera mot SOPA den 18 januari i år. Protester som till slut fick La-

mar Smith att dra tillbaka sitt lagförslag. - Grundstrukturen av internet går ut på län-kning. Länkningen är internets blodådror. Att förbjuda länkning skulle innebära att internet inte skulle se ut som det gör idag. Alla skulle på ett eller annat sätt påverkas om SOPA blev en lag. Det är främst storföretag som skulle gynnas av SOPA. Lagförslaget var designad av och för storföretag.

Men SOPA var endast en av flera lagförslag som kan komma att förändra våra vanor med in-ternet. Bland annat PIPA (PROTECT IP Act), som är väldigt lik SOPA. Dessutom finns också ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) som är ett kapitel för sig. Det är en multilateral lag som är överenskommen mellan flera stora länder, främst i EU. Den 26 januari skrev Sverige på lagförslaget tillsammans med flera andra EU-länder.

- Mycket av rättigheterna om fritt nät skulle tas bort, det skulle finnas större frihet att ta del av din privata kommunikation. I förlängn-ingen skulle det till och med innebära att före-tag får titta i dina mail. Om man inte gillar den här lagen så är det läge att protestera mot den, nu. Så länge det finns stelbenta människor som inte förstår sig på internet men som har rätten att reglera internet så kommer dessa lagar alltid att uppstå.

nummer 06 2010femte statsmakten10 nummer 06 2010femte statsmakten24 Krönika

text caroline kernenfoto tova kurkiala medbo

Hon var flickan från söndagsskolan som fick den kristna världen att dra efter andan. Mordhoten haglade och hon hade just lagt en liten bit i pusslet för homosexuella människors rätt.– Ecce Homo förändrade allt, säger Elisabeth Ohlson Wallin.

Yttrandefrihetens gränsElisabeth Ohlson Wallin

nummer 06 2010femte statsmakten 11nummer 06 2010femte statsmakten 25Krönika

nummer 06 2010femte statsmakten12 profilen

”Kunde verkligen en präst få säga så?”

ulturnatten i början av september år 1998. Eli-sabeth Ohlson Wallins Ecce Homo ställdes ut i Uppsala domkyrka.

– Många har frågat mig efteråt, hur jag inte kunde ana att utställningen skulle få sådan upp-ståndelse. Men jag gjorde verkligen inte det, sä-ger hon.

Fotografierna var kontroversiella. Jesus av-bildad både naken och bland transvestiter. Un-der utställningen började hoten att hagla. På museernas väggar stod sprayat vilket datum Eli-sabeth skulle mördas, med stora röda bokstäver.

– Innan jag vred om nyckeln i bilen tittade jag runt omkring för att det inte skulle vara några kvinnor och barn nära. Om nu en bomb skulle smälla. Det låter konstigt, men så var det.”Därför bråkar jag med religionen”

Tankarna på debututställningen kom under 90-talet. Elisabeth hade många vänner som av-led i aids. Samtidigt uttalade sig svenska präster om att sjukdomen var guds sätt att rensa ut de homosexuella. Att de homosexuella fick skylla sig själva som drabbades. Elisabeth som själv var uppväxt i kristendom blev ursinnig.

– Kunde verkligen en präst få säga så? Den sy-nen på människor, det är därför jag fortsätter att bråka med religionen.

Elisabeth kan förstå de som blir provocerade av hennes konst. Hon har själv blivit provocerad och menar att det är då, när man stannar upp och blir upprörd, som man lär sig någonting. Men hon säger att det är ämnet i hennes konst, mer än själva fotografierna, som upprör folk.

Men det finns en gräns som hon inte passeras. Provokationen måste ha en effekt. En mening som bottnar i något mer än själva provokatio-nen. Det kommer till exempel inte att bli en Ecce Muhammed.

– Jag känner till varenda liten tradition av kristendomen. Det gör jag inte med Islam. Den konsten får någon annan göra, säger hon.Yttrandefriheten inskränks

I många andra länder skulle det inte vara tänkbart för Elisabeth att ställa ut sin konst. Den yttrandefriheten bör vi vara väldigt rädda om menar hon. Men under hennes tid som konst-när har hon känt att motståndet blivit allt större. En utveckling som hon ser allvarligt på.

– När ett samhälle förändras kommer det sak-ta krypande. Man märker inte de små skillna-derna. Plötsligt tycker bara alla annorlunda. Det är vad som håller på att hända. Yttrandefriheten inskränks.

K

nummer 06 2010femte statsmakten 13profilen


N&M

Våt blöja 9:90

n y a m o d e r a t e r n aKonstverk av Elisabeth Ohlson WallinBilden publicerades i tidskriften Tiden 15 jan 2012.

nummer 06 2010femte statsmakten16 profilen


”Censur är inte tillåtet här i Sverige. Därför pressade de mig till självcensur.”

Elisabeth Ohlson Wallingör: Konstnär och fotograf ålder: 50 åraktuell: Med den satiriska bilden på Fredrik Reinfeldt iförd blöja.

Inför hennes senaste utställning Jerusalem hände något som Elisabeth ångrar. Hon blev in-kallad till polisen i Göteborg, där utställningen skulle äga rum. I ett litet rum satt 15 män från polisen och underrättelsetjänsten. De bad henne att gå hem och fundera på om hon verkligen ville gå vidare med utställningen. De talade om för henne att det kunde vara en fara för rikets sä-kerhet. Chefen för museet var orolig för ett ter-rordåd men vågade inte själv stänga Elisabeths utställning.

– Censur är inte tillåtet här i Sverige. Därför pressade de mig till självcensur. Det är att pilla på yttrandefriheten, otroligt fult gjort, säger hon.

Elisabeth gick hem efter mötet. Vad visste Säpo som de inte berättat för henne? Fanns det ett hot riktat mot henne eller hennes familj? Till-slut valde hon att ta bort en bild föreställande tre män med bar överkropp vid en bönematta.Några dagar senare ringde en ung man. Homo-sexuell och troende muslim. Han tyckte att det var tråkigt att hon tagit bort bilden och undrade varför.

– Det var som en kniv i hjärtat. Det var ju för honom jag hade gjort utställningen. Inte för de där kostymnissarna i polisrummet. Då bestäm-de jag mig, aldrig mer skulle makten med sin härskarteknik få styra mig.

När utställningen sen lämnade Göteborg för nästa stad. Följde fotografiet på bönemattan med.

Hur långt kan man gå?Elisabeth vill fortstätta att provocera och skapa tills dagen hon dör. Hon vill tänja på gränserna.

– Jag vill testa mer. Hur långt kan man gå i Sverige idag?

Elisabeth arbetar just nu med politisk satir. Den senaste bilden som publicerats föreställer Fredrik Reinfeldt. Det är ett politiskt ställnings-tagande som förbannar att regeringen inte tagit tag i Carema-skandalen ordentligt. Bilden togs från början utav Elisabeth för att användas som porträtt bild. Nu är den redigerad och statsmi-nistern är iförd en nerkissad blöja.

– När de som avgudar honom ser den här bil-den kommer de att känna äckel och förnedring. Då vill jag säga till dem: Precis som ni känner er nu, förnedringen, så känner sig de äldre män-niskorna hela tiden.

Hennes konst är politisk. Den slår ett slag där journalistiken inte kan nå, säger hon. Där an-nat måste vara objektivt kan konsten fylla ett tomrum och säga ”Nej, det här är inte okej”. En viktig funktion menar Elisabeth. Svaret på frå-gan om hur långt man kan gå och hur inskränkt yttrandefriheten faktiskt är i Sverige, kanske hon får nu.

–Visst är bilden taskigt, det tycker jag. Men jag vet inte. Vågar statsministern stämma en konst-när tror ni?


Turkiets ekonomi växer så att det knakar. Landet är på väg att åter bli en supermakt i mellanöstern. Men pressfriheten har inte följt med i utvecklingen. Helena Landelius från Sverige fick under en resa i östra Turkiet med egna ögon uppleva förföljelsen av journalister i landet.

– Det turkiska samhället är mycket polariserat, säger Helena Landelius. Det finns ingen politisk dialog och nästan ingen som kämpar för pressfriheten i landet.

Helena bodde förra året i Turkiet. Där studerade hon turkiska och arabisk politik vid universitet i Istanbul. Under ett av skolloven reste hon tillsammans med en vän till östra Turkiet, den del av landet som ofta kallas Kurdistan. I en mindre stad bodde hon och hennes vän under en tid hemma hos en lärare.

– I huset bodde även en annan man. Han sa inte mycket utan gick mest runt och såg nedstämd ut. Jag trodde först att det var för att han inte talade engelska som han var tyst.

På den lilla turkiska hon kan pra-tade Helena med mannen. Med hjälp av läraren berättade han att han var jour-nalist och att han för bara några dagar

sedan hade dömts till två års fängelse.

– Jag blev chockad när han berät-tade. Hans brott var att han hade in-tervjuat en företrädare för Kurdistans arbetarparti och i tidningen ordagrant återgett vad han fått berättat för sig. Det är svårt att förstå att det kan ses som ett brott.

Tyvärr är journalisten som Helena Landelius mötte inte ensam om sitt öde. Kurdistans arbetarparti är stämplad som en terrororganisation i Turkiet. Att intervjua dem räknas som terrorpropa-ganda och straffet är fängelse.

Enligt Reportrar Utan Gränser sitter i dag över 100 journalister fängs-lade i Turkiet för sitt yrkesutövande. Landet har de senaste åren rasat i or-ganisationens mätningar. Så här skriver Reportrar Utan Gränser om Turkiet i sin senaste pressfrihetsrapport.”Under år 2011 ökade förföljelsen av

journalister drastiskt. Med kampen mot terrorism som svepskäl har dussintals fängslats utan rättegång.”

I rapporten beskrivs hur en ökning helt utan motstycke av antalet arreste-ringar och telefonavlyssningar har lett till en ökad rädsla och självcensur inom turkisk media.

Demonstrationer har arrangerats för fängslade journalister i Turkiet, men Helena Landelius tror inte på någon snar förbättring i landet. – Det finns nästan ingen inhemsk opinion som arbetar för ökad pressfri-het. Jag tror att det enda som kan leda till reformer är ett hägrande medlem-skap i EU. Så länge medlemskap förblir ett tomt löfte finns det inga incitament för de styrande i Ankara att förbättra pressfriheten.

Pressfrihet – ingen självklarhet i Turkiet

text axel ellung

TURKISKA domstolar har utö-kat antalet webbsidor, inklusive Youtube, som blockerats för kritik mot republikens grundare Mustafa Kemal Atatürk

nummer 06 2010femte statsmakten 19in english

A gambling addiction – an 8th sin?

Las Vegas, city of angels or city of sins, casino, poker table, good hand and what else could a man want? It could be a memorable movie scene as well as an unpleasant part of your life. This might be the story of your friend and/or your personal story.

Poker addiction is only one of the so called gambling addictions, but maybe it is the most famous and recognizeb-led one. A person could be addicted to play on Bingo-Lotto, lotary billets, slot machines, betting on horse races.

According to a new survey from the Swedish National Institute of Public Health (Folkhälsöinstitutet � FHI*, conducted under the year of 2011), gambling addiction is the greatest among young Swedish men aged 18-24. The study shows a tendancy in this age group that the problems doubled in the past decade and nearly one in ten young swedish man has a gambling addiction.

The research conducts a strong con-

nection between the educational and the financial status of the swedish pe-ople. The lower income and lower edu-cation are at a statistically higher risk of developing a gambling addiction.

The researchers observe that the wo-men are more disposed to depressive states whether the men tend to more alcohol consumption. The motives, which drive the people, facing gambling addition, could vary and might be roo-ted in sociological, cultural, psycholo-gical and biological preconditions. The signs of personality disorders, insecure and socially unstable childhood are also additional factors for developing a gam-bling addition.

Adam (the name is fake) is a nice, talkative and cheerful international student in Sweden. He had a Swedish roommate who has/had a gambling ad-diction problems. - “It was extremely unpleasant to see how day by day he was falling deeper and deeper in his own emotional trap.

He started lying more and more his friends, his family, borrowed money from everyone, gambled the money for the rent, had nothing to eat for days due to the increased debts”, Adam says. “It was getting more difficult to deal with this, to intercept the nervous percep-tions around, everything affected the atmosphere at home”, Adam added.

Maybe a gambling addiction could transform itself into the 8th deadly sin? As the famous Swiss psychiatrist Carl Jung had quoted: “Every form of ad-diction is bad, no matter whether the narcotic be alcohol or morphine or ide-alism.” Furthermore, should we count our idealism or emotional attachments and addictions as other deadly sins on the row? Or, they could be a part of a nice plot for another great gambling movie scene?

* http://www.fhi.se/PageFiles/12526/Perspektiv-pa-spelande-och-spelpro-blem.pdf

text adelina dankova

ONE in ten young swedish men aged 18-24 has a gambling problem

Do you remember one of the best poker scenes in history in “Casino Royle” movie when $115 million has been gambled on the poker table? If you missed it, it is time to recall it.


Once upon a time at the faculty of journalism…Late in October an ordinary official meeting of Russian president Dmitry Medvedev with the students turned into a nation-wide scandal. Though national and state-related media mostly ignored the event, the debates on the issue in the internet and Russian blogosphere are still on.

text och foto elena krivovyaz

The faculty of journalism of MSU, Moscow State Lomonosov University, on Mokhovaya Street, 9, is located right in front of the Kremlin. This was one of the reasons, according to the president’s speak-person Natalia Timakova, why the meeting was planned to be held there.

Though the students of the faculty were not informed about it in advance, the morning before the meeting, on the 20th, October, everyone in the building could notice that something special was going on: the cleaners were polishing the marble stairs and floors, while the aula was being renovated and furnished by carpets.

The military cordons took the entrances under control one hour before the meeting planned – at 3 pm, and started checking visitors documents more thoroughly and didn’t let many of the students and teachers in.

– Yes, I understand, that our president wants to visit the faculty of journalism, but why are we denied to enter the building, even though we have our student cards with us and our clothes is in the wardrobe, - reported on Youtube one of the students who was affected by the entrance restrictions.

But the main surprise was still ahead. Several journalism students, who got to know by occasion about Medvedev’s visit the night before, decided to attend it and ask the president some questions.

-We were aware, that the questions we want to ask, will be, probably, left without any answer, but we felt it necessary at least to raise them, says Olga Kuzmenko, a second-year student.

The president is asked only two types of questions; the ones he was asked ten times before and the ones he expects to be asked. The plan of the three girls,

Olga, Vera and Katya didn’t work and they were not let inside the faculty by the federal guards, who already blocked the entrances.

Though many of the students were not allowed to enter their university, there were many new young people standing in front of the building.

They turned out to be the members of the youth branch of “the United Russia” state party, brought by the organizers of the visit.

‘Well, we are just for the meeting here, - some of them replied. Medvedev, as many Russian media suggest, was not likely to be aware that he was meeting not the students of the faculty but the young members of his party mainly, called for the event from all over Russia.

– One of the security people was more strict and he didn’t let us in though we showed him our credentials, tells Vera Kichanova, four-year student and the

nummer 06 2010femte statsmakten 21aktuellt

MSU is one of the major Russian state universities. Vera Kichanova is a four-year student at the faculty of journalism here. She is the journalist of Novaya Gazeta, an oppositional newspaper which is known for investigative political articles and its staff journalist Anna Politkovskaya, killed in 2006.

journalist of Novaya Gazeta. – Then, when he left, we tried to slip

to the doors again. But he came back after us and said: “No classes for you today and you know why”.

Then the three students decided, as they say, to meet the president in front of the faculty with the posters, but they were tied immediately by the guardians and taken first to the police bus and then to the police station.

According to what girls say themselves, they spent a couple of hours at the police station.

The policemen, as Olga and Vera

assumed, were also confused and didn’t know what to do with the “arrestants”. After a while they returned the confiscated documents and the phones to the girls and let them go.

The actions of the students were evaluated by the officials as “provocative and aimed to self-PR of the students involved”. The series of consequences also followed.

The day after the visit the alumni, the students and the staff of the faculty decided to clean out the faculty as a protest against “that shame”, as many of them claimed. About 1700 of staff

members and students wrote a petition to the administration of the faculty, stating that they are ashamed by the accident and asked for an official apology. The administration, though, assumed that both parties were at fault.

natalia timakova made an official statement that “Medvedev will definitely come back to the faculty to answer the questions of the students”.

And on the 25th of January he finally did, though this action was unlikely to mitigate the consequences of the scandal happened in October.

nummer 06 2010femte statsmakten22 in english

2001). He used to be MP from the Union of Democratic Forces (UDF), which was the ruling right-wing party. According to Petrov: - There is an “old phenomenon”, occur-ring in the country again. The opinion leaders, seeking to express their discon-tent opinion have become “individual dissidents”. The biggest fear for them would be to censor themselves and to move from dissidence to opportunism.”

The strong economic, political and business relationships tend to create preconditions for control and pressure over the media. It seems that the Bulga-rians have become more reliant on the analysis in blogs, rather than on the re-ports in the mainstream media.

Alexander Simov is a blogger and a journalist at Duma (”Word”) Daily Newspaper. The newspaper is with a strong left-wing affiliation, reporting on large variety of topics. The issue tends to publish critical reports towards the right-wing government of GERB (Citizens for European Development of

Bulgaria) Simov says that:- The “blogging” as a new phenome-non has flourished after the elections. On the one hand, there is no Freedom of Speech in Bulgaria during election campaigns and the reason is rooted in the Election Code, which makes the parties pay for their media coverage during the campaign. On the other hand, there is a Freedom of Speech, people can freely express their opinion, but at the same time, the Freedom of Expression is extremely limited in the media itself due to economic and poli-tical relationships.”

Bulgaria is challenged again in order to gain prominence in the club of the 27. These two phenomena of the “blogging” and the “individual dissi-dents” would, perhaps, trace its way to a higher ranking in next RWB report. What is more important is that the ci-vic society in Bulgaria is getting more and more active. The combination of civic control and political transparency could bring remarkable results.

The power of the individual dissidence and blogging Bulgaria is still among the lagging EU performers with regards to Freedom of Speechtext adelina dankovafoto trish woodford

The topic of Freedom of Speech in the countries with post-totalitarian re-gimes has always been sensitive and a part of a large discussion. Bulgaria tra-ced its way to democracy and has been enjoying it for 22 years. As it is expected from an EU and NATO full member-state, the media pluralism, diversity, law frameworks and regulations, the prin-ciples of democracy in Bulgaria are es-tablished and the media work indepen-dently by definition. But according to the Reporters Without Borders (RWB) 2011 worldwide press freedom index, Bulgaria has been ranked on 80th place with countries like Serbia, Chile, and Paraguay. 1

2011 was marked by the Presidential and the Municipal Elections in Bulga-ria. The constant flow of information, blog articles and comments, shared on the social media, state that for the first time the blogosphere in Bulgaria had a significant impact on revealing the vote fraud. Ballots have been recounted in significant number of towns in Bulga-ria.

Ilia Petrov is a current political analyst and a former Member of Par-liament of Republic of Bulgaria (1997-

1 http://en.rsf.org/IMG CLASSEMENT_2012/C_GENERAL_ANG.pdf

Three wise monkeys

nummer 06 2010femte statsmakten 2307

krönikan

Det brukade vara en stund av nästan helig karaktär. En livsnödvändig ritual. Jag fick svår ångest om jag missade den. Morgon-timmen med Dagens Nyheter. JV ändrade allt det där.

Insikten slog mig när jag vandrade hemåt i kylan efter demonstrationen mot Carl Bildt tidi-gare i vintras: journalistikvetenskapen har förstört det stora nöjet som jag förut förknippade med tid-ningsläsning. Krasst uttryckt. Den naivt glupska nyhetskonsumtionen åt vilken jag ägnade en så stor del av mina tonår tillhörde nu en svunnen tid, omöjlig att återvända till. Och vad oskuldsfull den tedde sig! Jag må framställa mig själv som löjligt godtrogen nu, men den nya kännedomen ska-kade mig rätt så brutalt. För bara något år sedan hade jag inte ägnat en reflekterande tanke över nyhetsprioritering, dramatisering och vinstmaxi-mering. Inte en reflekterande tanke över huruvida Freivalds förtjänade sin häxstämpel eller inte efter tsunamikatastrofen. Vadå ”förtjänade”? Det stod ju i tidningen! Nu klarade jag inte ens av att se en kommentar på nyhetsplats utan att drabbas av panik. Istället för att prata om kungafamiljen med mina vänner så diskuterade jag nu medias bevak-ning av kungafamiljen. Med ramsor om de oljiga härskarteknikernas mästare fortfarande ringandes i öronen så slog det mig: jag var skadad för livet. Tack vare JMK.

Där jag förut såg en söndagsdel ser jag nu en reklamens förlovade oas (DN:s nya lördagsdel ska

vi inte tala om, den tar reklamvänligt redaktionellt material till nya, obehagligt svindlande höjder). Där jag förut såg en krönika ser jag nu en bylin-ebild som hungrigt äter sig allt större på bekost-nad av antalet ord. Där jag förut såg en ledare ser jag nu Per Schlingmanns breda flin. Där jag förut förfasades över orkaner i USA ser jag nu indiska dödsiffror om vilka det inte rapporteras.

Det handlar såklart inte bara om DN. Tid-ningen får här utgöra något sorts personligt judas-exempel. Ett konkretionshjälpmedel om ni så vill, för att uttrycka min högst abstrakta frustration. Att kvällspressen var dubiös på otaliga punkter anade jag långt innan jag ens hade journalistik-studier i åtanke, långt innan ”juholtare” blev ett vedertaget begrepp, långt innan jag läste McChes-neys mediekonglomeratkritik. Och även om jag kan ta min tillflykt till Arena, till ETC (det finns nämligen grader i tidningshelvetet), så kan jag inte jag inte skaka av mig melankolin över den blåögda mediekonsumtionen som blir allt mer avlägsen. Och då har jag bara läst en termin på en grund-kurs! I den här takten kommer jag vara suicidal innan forskarnivå.

Förfogande över denna nya insikt skulle den naturliga reaktionen, när DN dagen efter inte an-länder vid väntad tidpunkt, vara lättnad. Befrielse. Men den välbekanta ångesten infinner sig likväl. Jag försöker vifta bort. Det måste vara en gammal reflex. För paniken kan väl inte – gud förbjude – bero på att jag börjat tänka som en journalist?

”En svunnen tid”

Ellis Burrauelisburrau@

femtestatsm

akten.se


www.femtestatsmakten.se

Femte Statsmakten nr 1 2012

Documents

Transcript of Femte Statsmakten nr 1 2012