formgivareJENNY NGUYEN

chefsredaktörMATHILDA JOHANSSON

NELLY HAGLUND

EMMA ANDERSSON & ESTHER JEMTH

marknadsföringsansvarig

webbredaktör / annonsansvarig CREW

www.etincelle.blogg.se

ISSUE 012 6 . 0 5 . 11

samtliga är journalister

etincelle@live.com

INTRO

reportage ANNA ÖSTERLUND s.17

streetstyle LUND s.5

streetstyle MALMÖ s.7

krönika BLOMMIGA KLÄNNINGAR & ROSA SANDALER s.31

intervju KILLER COLOURS s.25

intervju TATTOOS s.33

artikel MODE & MUSIK, HAND I HAND s.35

plåtning ÉTINCELLE CREW s.45

plåtning LOVE BY SOFIA s.37

artikel FANTASI OCH DEN RÄTTA KÄNSLAN s.13

reportage EMMA SVENSSON s.10

reportage COSETTE MUNCH s.27

intervju 3 SNABBA MED BLOGGARE s.15

artikel MOVIES s.23

artikel “LIFE IS BEAUTIFUL, SO KEEP IT THAT WAY, BOTH FOR YOURSELF AND YOUR PARTNER” s.43

brev CHEFREDAKTÖREN s.4

Nu lägger vi vinterns alla mörka dagar bakom oss och kliver tillbaka ut i naturen tillsammans med säsongens mode för att äntligen

krypa ur våra vinterskal. Att kliva ur sängen på morgonen känns plötsligt som ‘’a piece of cake’’ med hjälp av solens strålar och fåglar-

nas sång. Lika förväntansfull och spännande som en sommarmorgon har vår produktion av nyskapade étincelle magazine känts som.

Redan från första sekund brann vi som ljus i juletid för det som komma skulle. Idéerna flödade och vi ville göra allt man hinner och

lite till. Jag kan inte säga något annat vi verkligen satte våra planer i verket och fullföljde dem helhjärtat in i det sista. Efter arbetsdagar

på redaktionen, stadens gator och landets åkrar har vi nått vårt mål och vårt första nummer utav étincelle magazine är publicerat.

4

// MATHILDA JOHANSSONchefredaktör

EDITOR IN CHIEF

PER 28 ÅR Det här var det enda rena jag hade.

LINDA 17 ÅR Om jag vågade ha på mig short, och det gjorde jag!

FANNY 18 ÅR

Jag visste inte om det skulle bli för kallteller för varmt att ha på mig detta. JOHANNA

22 ÅRDet kändes varmt ute, och jag gillar

klänningar. Dessutom är det simpelt.

CAROLINE 26 ÅR

Let’s do it L.A - style!

SOFIA 18 ÅR Jag tyckte det var somrigt.

STREETSTYLE LUN

Dtext SAMTLIGA JOURNALISTER

fotograf JENNY NGUYEN / MATHILDA JOHANSSON

LINDA 18 ÅR Det var det första jag hittade, sen var det ju fint väder .

HENRIK 23 ÅR Jag tyckte det var lufitigt, sen vill jag vara redo för solen!

Vi på étincelle magazine gav oss ut i vårsolen på jakt efter stilsäkra guldkorn i studenternas stad.

VIKTOR 19 ÅR Jag tog det som jag lagt fram.

VIVIANNE 18 ÅR

Jag satte på mig detta för det kändes somrigt.

PATRIK 24 ÅR

Jag ville se anständig utinför min föreläsning.

RUTGER 21 ÅR

Jag har precis varit i Asien där de hade schy-sta kläder, dessutom var det varmt ute idag.

“ VAD TÄNKTE DU IMORSE NÄR DU TOG PÅ DIG DET HÄR? “

MARTIN 21 ÅR Jag har en ny kampanj för jeans så jag ville göra lite reklam!

ISABEL 19 ÅR Det var en sådan där dag när jag kände att jag verkligen inte hade något i garderoben, men det här blev resultatet!

TOM 18 ÅR Jag sov i dessa kläderna...

ANDRÉ 21 ÅR

Jag har på mig gårdagens eftersom vi var ute igår.

ROBERT 27 ÅR

Som vanligt körde jag på svart, sen har jag egensydd skjorta.

JOHAN 24 ÅR

Jag tänkte lite blandning mellan skate, surf och californiastyle!

STREETSTYLE MA

LMÖ

text SAMTLIGA JOURNALISTERfotograf JENNY NGUYEN / NELLY HAGLUND

LINNEA 23 ÅR Jag var ledig idag, så då tänkte jag att jag kunde ha långklänning!

ANNA 33 ÅR Jag köpte det här gamla militärlinnet, sen utgick jag från det! Sen är jeansen från mitt eget klädmärke Ravishing Mad.

KAROLINA 17 ÅR Jag ville se lite somrig ut!

MICHAELA 37 ÅR

Jag ville se lite ordentlig ut!

TANJA 24 ÅR

Jag planerade inte direkt, utan tog det som jag hittade. MIKAEL

20 ÅRJag ville att det skulle se avslappant ut.

“ VAD TÄNKTE DU IMORSE NÄR DU TOG PÅ DIG DET HÄR? “

Vår andra dag begav vi oss till Malmö för att hitta fler inspirerande männsikor att fånga på bild. Kort sagt var

Malmö var rena rama guldgruvan!

EMMA SVENSSONr e p o r t a g e

text NELLY HAGLUNDbildkälla CARIN KARLSSON / MIKAEL DAHL

Emma Svensson är 28 år och är en mångsysslare som bor i

Stockholm. Hon jobbar som fotograf, men även som bildredaktör,

redaktör, och utbildar och undervisar i foto.

Klockan är halv två på eftermiddagen och vi är redo för en in-

tervju med Emma Svensson om hur hon får mode och fotografer-

ing att gå ihop. Vi stiger in på hennes kontor på skolan där hon

sitter och knappar på sin dator. Jag tar plats i den gråa fåtöljen

som står placerad vid väggen mitt emot henne medan de andra

glada tjejerna sätter sig lite vid sidan. Hon hälsar oss hjärtligt

välkomna med ett leende på läpparna.

Vi pratar först lite allmänt och hon förklarar hur man skall gå

tillväga inför en intervju. Samtidigt som hon sitter och knappar på

sin dator börjar jag ställa den första frågan.

- Hur blev du upptäckt?

- Det var inte direkt så att någon kom fram till mig och gav

mig ett jobb, utan jag har jobbat mig frammåt och lyckats.

Emma fortsätter att berätta om hur hennes karriär började.

När hon var 20 år började hon av en slump att fotografera kon-

serter, hon tog med sin kamera till en spelning av Mando Diao

där hon då förstod att det var det hon ville hålla på med.

- Jag funderade sedan på hur kunde jag fortsätta med att

fotofragera konserter, och kom fram till att det finns många sajter

på internet som skriver om musik, men ingen som fokuserar

på bilder, och då tänkte jag att jag skulle skaffa en sådan sajt.

När jag skaffat en sådan så var det bara att jobba hårt. Jag fo-

tograferade i snitt en konsert per dag de första åren.

Samtidigt som hon fokuserar på sin dator säger hon ”Genom

att folk upptäckte det jag gjorde, fick jag fler kontakter vilket

ledde till att jag fick fler jobb och där med har jag jobbat mig

frammåt hela tiden. ”

Emma berättar samtidigt som jag kvickt skriver ned vad hon

säger, att hon under sin tid då hon jobbade med fotografering på

hobbynivå, jobbade hon även på Mcdonalds. Men efter tre år, då

hon var 23 insåg hon att hon ville hålla på med fotograferingen

på heltid.

- Hur får du fotografering och mode att gå ihop?

Med lite fundering säger hon att det går väldigt bra ihop, och ett

litet skratt tillkommer.

- Det är två konstformer som går ihop liksom, om man ser

mode som konst.

- Som fotograf, hur viktigt tycker du det är att framställa sitt

yttre?

- I början av min karriär fanns det inga unga personer i foto-

11

“MEN BARA FÖR ATT DET ÄR PRAKTISKT BETYDER DET INTE ATT DET INTE KAN VARA SNYGGT.”

MIK

AEL

DAH

L

diket på konserter. Det var bara äldre män som jobbade på tidningar

som var där och fotograferade. De hade fotoväst och stora objektiv,

och jag blev väldigt anti det. Själv hade jag alltid klänning i fotodiket

hur opraktiskt det än var, men jag sparar hellre vikt än att få ont i

ryggen. Men jag tycker inte alls att det är viktigt hur man klär sig

som fotograf, men bara för att det är praktiskt betyder det inte att

det inte kan vara snyggt.

- Vad föredrar du för klädesbutiker?

Hon börjar samtidigt som hon är väldigt fundersam att svara på min

fråga.

- Jag handlar hellre olika märken än i vissa butiker. Jag sitter ofta

och drömmer om lyxshopping, så som Alexander Mcqueen och Rick

Owen. Men jag shoppar ändå mest svenskdesignat, som till exempel

Acne, The lokal firm och någon gång Filippa K.

- Nu har vi ställt alla frågor och tackar så hjärtligt för att hon

ställde upp, samtidigt som hon önskar oss lycka till med vår mo-

detidning.

11 12

CARI

N K

ARL

SSO

N

När du ser en människa på stan med snygg stil är det märket

och priset på kläderna som du lägger dina tankar på? Nej,

knappast skulle jag vilja säga. Du tänker nog på helheten i

outfitten och hur kläderna tillsammans skapar en look och

hur den är en spegling utav människans personlighet. Men

det är nog inte alla som tänker så.

När man var yngre (ungefär i låg-mellanstadiet) spelade

märket stor roll och det var ofta ett speciellt plagg som alla

skulle ha. Tänk tillbaka på Adidas jackorna som alla hade till

exempel. Det kom ofta en trend som verkligen ALLA kände

sig tvungna att följa. Alla skulle se ut på ett och samma sett

och det var svårt sticka ut från mängden. Jämför du de da-

garna på grundskolan med nu så är det extremt stor skillnad

på vad som klassas som ‘’modemedvetna’’ kläder. Men självk-

lart beror din stil säkerligen mycket på vilken åldersgrupp

och vilka kretsar du tillhör. På tal om det med olika kretsar

finns det rätt sjuka exempel när det gäller märkeskläder! Min

kompis, kompis sade i somras ‘’Jag har inte råd att göra det

för jag måste köpa märkeskläder tills jag börjar skolan igen,

ska ju börja på Procivitas till hösten’’ Seriöst ska man behöva

ändra stilen för att man börjar på en ny skola med nya män-

niskor som anses vara och se ut på ett speciellt sätt. Ska man

inte kunna gå runt i det man har trivts i innan? Om alla på

en skola skulle känna såhär betyder det att ingen ens försöker

eller vågar uttrycka sin personlighet i klädseln vilket gör det

svårt att visa sin inre personlighet och som följd kanske folk

inte lär känna ditt rätta jag.

För studenter och många andra måste det kännas helt ab-

surt att lägga en stor del av sin inkomst på jätte dyra märkesk-

läder som man egentligen inte har råd med. För att överleva

med den lilla inkomst som blir kvar får man istället leva på

bröd och vatten resten av månaden och allt detta bara för att

‘’passa in’’. Men om du skippar den dyra shoppingen kan

du dessutom få en mycket mer varierad stil eftersom man

kan handla så himla mycket mer för samma summa. För de

som är modemedvetna och faktiskt vågar experimentera med

plaggen behövs inte alltid ett speciellt märke eller dyra kläder

för att kunna sätta ihop den ultimata och unika outfitten. Allt

som krävs är lite fantasi och den rätta känslan.

På senaste tid har många dessutom börjat handla sec-

ondhand vilket har blivit någon sorts trend i modevärlden.

Men varför inte? Det är himla vänligt för miljön som en hel

del snack här i världen kretsar kring. Man slipper dessutom

vara orolig för att man ska se likadan ut som någon annan

till skillnad från när man handlar på de större kedjorna. Med

hjälp av att handla secondhand är det enklare att framhäva

sin personlighet och sin egna stil du gynnar även miljön en

smula. Ingen kan ju göra allt men alla kan göra något, eller

hur! Men självklart har du all rätt att unna dig något kvalitet-

splagg då och då men gör det då för din egen skull och inte

någon annans!

13DET SKA INTE VARA DYRT ATT SE BRA UT

Det är inte märket som gör din stil, det är helheten i looken som gör dig komplett och unik.

text / kollage MATHILDA JOHANSSON

FANTASI OCH DEN RÄTTA KÄNSLAN

14

GINA TRICOT

BIANCO

GINA TRICOT GINA TRICOT

BIK BOK

H&M

H&M

H&M

MONKI

499 :-

69 :- 79 :-

129 :-

550 :-

249 :- 129 :-

80 :-

149 :-

DET SKA INTE VARA DYRT ATT SE BRA UT

LYXIG BUDGET

EBBA ZINGMARK // 15EBBAZINGMARK.SE

VAD ÄR MODE FÖR DIG?Mode för mig är ett helt grymt sätt att uttry-

cka sig på- utan att behöva säga ett ord! Det

är också ett grymt tillfälle att få in kreativ-

iteten i vardagen.

VAD INSPIRERAS DU AV?Allt! Det kan vara en gubbe på en parkbänk

såväl som en stjärnklar natthimmel.

VILKA KLÄDESBUTIKER FÖREDRAR DU?

Second-hand butiker såsom myrorna, kupan

eller röda korset är de butiker jag trivs bäst i,

och även där jag gör mina bästa fynd.

3 snabba med fyra bloggerskor

Vår journalist Nelly Haglund har mejlat fyra stora modemed-

vetna bloggerskor tre snabba frågor angående mode som de har

ställt upp att svara på.

15

text NELLY HAGLUNDbildkälla DIVERSE BLOGGAR

VAD ÄR MODE FÖR DIG?Mode för mig är så mycket mer än bara

några tygbitar. Det visar vem jag är men är

samtidigt så fantastiskt roligt! Jag skulle aldrig

kunna gå ut i ett par mjukisbyxor och en

vit t-shirt. Det säger inte mer än att “jag är

trött”. Jag gillar att hitta nya kombinationer

av gamla och nya plagg! Att hitta sin stil gör

att man känner trygg.

VAD INSPIRERAS DU AV?Jag inspireras av människor i skolan och

andra modebloggar!

VILKA KLÄDESBUTIKER FÖREDRAR DU?Jag föredrar H&M, monki, gina tricot och

second hand!

EMMA WATSON // 18EWATSON.DEVOTE.SE

JEANETT AHLSTRÖM // 21 FANNY STAAF / 18FANNYSTAAF.SEJEANETTEAHLSTROM.

BLOGG.SE

VAD ÄR MODE FÖR DIG?Mode för mig en något som är “inne” nu

även om de bara är för mig eller för hela

modevärlden.

VAD INSPIRERAS DU AV?Männsikor, djur, natur, historia. Allt man

kan se och skapa sin egen tolkning till.

VILKA KLÄDESBUTIKER FÖREDRAR DU?H&M, Monki, Gina, Bikbok, Zara, Week-

day, sen har jag massa webbbutiker jag gillar

också.

VAD ÄR MODE FÖR DIG?Mode för mig är alla fina designermärken,

catwalks och modemagazin. Stil är en HELT

annan grej och det är där mitt intresse lig-

ger!

VAD INSPIRERAS DU AV?Jag inspireras av allt möjligt! Bloggar, folk på

stan, lookbook, tidningar osv!

VILKA KLÄDESBUTIKER FÖREDRAR DU?H&M, Urban Outfitters och Second Hand.

16

ANNA ÖSTERLUNDr e p o r t a g e

text JENNY NGUYENfotograf ESTHER JEMTH

En lång tjej med kort blont hår och hjärtformade solglasögonen kommer gående mot oss, som alla

siktar in sig på direkt. Alla tänker samma tanke; Den här tjejen är perfekt för vår streetstylefotografer-

ing. Vi konfronterar henne med vårt inövade lilla tal och frågar om hon vill ställa upp på en bild

och några frågor till vår tidning. Hon tackar ja och vi knäpper av några bilder på henne och får då

reda på att hon heter Anna Österlund, är 33 år, kommer från Stockholm men bor i Malmö och har

ett helt eget klädmärke vid namn Ravishing Mad. Alla tappar hakan för en stund. Att marknadsföra

sig har hon inga problem med, utan ger oss sitt visitkort som vi med stora leenden tar emot. Min

kära kollega kommer senare på den briljanta idén att vi borde ha med henne i tidningen. En snygg

kvinna med ett eget framgångsrikt klädmärke. Redan då visste jag att det här kunde bli riktigt bra.

En vecka senare är det med förväntansfulla steg som jag och mina fyra

andra kompanjoner kliver av bussen på Davidshall i Malmö och möter

upp Anna. Med runda solglasögon och hennes egendesignade höga jeans

som jag känner igen från en av hennes kollektioner är hon precis lika

snygg som när vi först träffade henne. Vi hälsar och börjar gå vidare för

att slå oss ner på Helt Off på Davidshallstorg. Anna köper sig en latte

och jag en chailatte. När hon får kaffet spricker hon upp i ett leende och

ett härligt skratt bubblar upp. ”Det är nog den finaste latten jag någonsin

har fått!” Vi tittar ner i hennes kopp och ser att baristan har gjort en

nallebjörn i skummet och brister ut i skratt. Det är verkligen den finaste

latten vi har sett. Vi slår oss ner och jag inleder hela intervjun med att be

henne berätta om hennes allra första minne som har med mode att göra.

Ett leende dyker upp när hon börjar tänka tillbaka.

- Jag var faktiskt med i en designtävling av Gunilla Pontén när jag

gick i 7:an och sydde en jättelång linneklänning. Det var precis när grun-

gen kom så det var jätteinne då. Den var ganska stor och i naturfärgat

linne, knappar hela vägen och en liten skjortkrage. Den var skitful! hon

skrattar till. Nej, men jag kom inget vart i den tävlingen. Det var nog

första gången jag förstod skillnaden mellan att designa och sy.

- Hur kom du på att du ville börja designa och skapa ett eget kläd-

märke?

- Jag har alltid haft ett konstnärligt intresse men efter gymnasiet

började jag faktiskt plugga massa samhällsvetenskapliga ämnen på uni-

versitetet. Men då tänkte jag att jag måste börja bestämma mig nu för

vad jag ville göra. Så jag åkte till Spanien i ett halvår, träffade nytt folk

och fick massa ny inspiration därifrån. Sen när jag kom tillbaka sa min

kille som jag nu är gift med att jag borde börja satsa på att bli designer.

”Det är ju ändå det som du är intresserad utav”, sa han. Efter det gick

jag sömnad och mönsterkonstruktion i ett år på Folkunviersitet och sen

läste jag modedesign i tre år på Textilhögskolan i Borås.

- Berätta lite mer om Ravishing Mad.

- Jag startade hösten 2007. Men min första kollektion kom inte ut

förrän hösten 2008. Man jobbar ett år i förväg, Så man måste ju investera

rätt mycket innan man ens kan skicka iväg sin första faktura. Första

säsongen kontaktade jag en pressagent i Stockholm där jag hade min

kollektion hängande hos dem som då gjorde att mina kläder kunde lånas

ut till stylister. Så där fick jag ganska mycket press i Sverige. Sen märkte

jag att det var ganska svårt att slå sig in på den svenska marknaden

och lättare för mig att sälja min kläder internationellt så jag började ha

showrooms i Berlin och sen New York.

- Det jag har förstått är att du har kommit otroligt långt interna-

tionellt. Du har varit i Köpenhamn, Berlin, Amsterdam, Paris, New York

etc. med Ravishing Mad. Vad har krävts för att ha kommit såhär långt?

- Jag jobbar väldigt mycket ute på internet. Jag har också insett att

det som ger mest är att dels samarbeta med andra för då kan jag nå ut

med mina saker via andra som jag ser upp till men inom andra genrer.

Om jag samarbetar med en musiker kan jag nå ut till musikmänniskor

19

som jag annars inte hade nått ut till. Och sen har jag också märkt att

det som ger mest är alltid det som inte kostar något. När jag har köpt

tjänster har det sällan gett lika mycket som när jag jobbar på gerillasättet.

Till min förvåning får vi reda på att det är Anna som gör det allra

mesta själv. Det är hon som jobbar med företaget på heltid. Hon jobbar

med fabrikerna, fixar all PR, det grafiska, att göra loggan, alla trycksaker,

designar och syr provkollektioner etc. Och med saker att göra som räcker

gott och väl till till 20 personer får mig då att fundera över hur hon gör

för att skilja på arbetet och sin privata tid.

- Det är väldigt mixat. Jag har väldigt svårt att skilja på de saker jag

gör som är privata och sen gör jag ju det som jag tycker är kul så jag

kan t.ex. sticka iväg och göra en plåtning väldigt spontant med folk som

jag bara har hittat och som jag vill jobba med. Hon avbryter sig en kort

stund för att sträcka sig ner till sin väska och kommer upp igen upp

igen med en lookbook. Det var i juni eller juli i somras som jag och en

kompis bestämde oss för att åka till Stockholm och plåta till vår- och

sommarkollektionen 2011. Vi hade inte riktigt någon plan utan det här

var ganska så spontant. Vår fotograf Caleb Eike Smith visste ett ställe

under en bro som vi kunde vara på. Sen körde vi igång vår plåtning som

varade i ett helt dygn på olika platser. Hon bläddrar igenom lookbooken

så att vi får se några bilder. Det intressanta är att vi inte posar med de

här bilderna, det är inga bilder vi riktigt har skapat på det sättet utan

vi lever vårt liv i bilderna. Det är då man får fram något äkta, när man

lever i bilderna.

- Var får du din inspiration ifrån?

- Väldigt mycket från musik och texter och inte så jättemycket ifrån

kläder. Mer ifrån livsstilen och kulturella fenomen. Jag känner att när jag

tittar på andra kläder blir det väldigt mycket bara kläderna det handlar

om. Att titta på snittet. Men för mig handlar mode så mycket mer om

hela konceptet. och kläderna är det slutgiltiga uttrycket efter att jag har

gjort skisser som inte nödvändigtvis är skisser på kläder. Det är ett sätt

att materialisera en känsla. Och den känslan kan lika gärna materialis-

eras i bilder, musik eller en text.

- Vem eller vilka har påverkat dig mest gällande dig och ditt arbete?

- Det är absolut min man, Truls. Det är honom jag bollar alla idéer

med. Det är han som pushar mig framåt och han som jag trivs allra

bäst med. Han som jag umgås med. Jag är också väldigt svart eller vit

och det är han som stabiliserar mig.

Leendet och den lyckan som träder fram när hon berättar om sin

man gör mig alldeles för nyfiken och jag kan inte låta bli att fråga

henne om hur de träffades.

- Vi träffades på dansskolan. Jag dansade då balett, modern dans,

jazz och flamenco. Vi gick alltså på samma flamencoskola. Han gick

egentligen där bara för att han klättrade och gick på Aikido, en japansk

20

kampsport och tänkte att det kunde vara en fördel för att öva upp

smidigheten och koordinationen. Dessutom var han i princip den enda

killen på dansskolan och ville därför bara satsa på dansen för annars hade

det varit så förutsägbart att han bara gick där för att ragga på tjejer. Han

var därför väldigt svårfångad. Men jag hade då kollat in honom ett tag

och ja, till slut gick det.

- På en utav dina bloggar skriver du; ”Why do high-fashion when

you can do low-fashion?” Vad menar du med det?

- Jag menar att för mig är high-fashion mer ett påkostat mode. Något

som är dyrt och mer av en fasad. Något väldigt storslaget. Men för mig

är mode mitt innersta något som man inte köper sig. Man får inte det av

att köpa ett visst klädesplagg utan det är en livsstil. Low-fashion är något

man kan tillverka av vad som helst. Det handlar inte om hur mycket

pengar man har. Jag är väldigt mycket inne på Do It Yourself. Något

man bygger själv. Precis som man bygger musik utav ljud.

- Vad har du lärt dig mest utav att driva ett eget företag inom

modebranschen?

- Det gäller att vara väldigt drivande och aktiv för att komma

någonvart. Och det jag har lärt mig allra mest är att man kan göra mer

än vad man tror. Ibland funkar det inte att köra på den perfekta ljussät-

tningen direkt. Ibland kan man inte köpa den dyraste och bästa kameran

som finns på marknaden utan istället får man kanske köra på den enklare

versionen. Men någonstans måste man ju börja och vem vet, resultatet

kanske blir hur bra som helst.

Att Anna är driven och aktiv är det ingen tvekan om. Något som klart

och tydligt har visat sina framsteg. Hon är nämligen en av karaktärerna

som kommer intervjuas i en enorm internationell modedokumentär som

kommer filmatiseras i Indien, Sverige och USA. Det kommer visas runt

om i världen på turné 2013-2020. Det här är minst sagt stora nyheter för

Anna och vi kan inget annat än gratulera. Efteråt går vi ut för att ta några

bilder. Vi utbyter några sista ord, tackar för oss och skiljs åt. När jag

och mina kompanjoner diskuterar intervjun på väg tillbaka till stationen

är det ingen tvekan om att hon verkligen har inspirerat oss alla. Hennes

personlighet, tankar och värderingar, utseendet och inte minst allt det

hon har lyckats åstadkomma med hittills är inget annat än klockrent. Jag

tvivlar inte en sekund på att den här tjejen en dag kommer sätta ett rejält

avtryck i modevärlden.

21

“ MEN FÖR MIG ÄR MODE MITT INNERSTA, NÅGOT MAN INTE KAN KÖPA SIG. “

21

MOVIES

fashion fades, only style remains the same

COCO CHANEL

“ “

text EMMA ANDERSSONbildkälla GOOGLE

COCO AVANT CHANELEng. titel; Coco before Chanel

Prod. år; 2009Genre; Drama/biogafi

I filmen får man följa en ung Coco Chanell (Audrey Tautou) från

hennes tuffa barndom på väg mot hennes dröm. I ett mansdomin-

erat samhälle är Coco allt annat än vad man skulle kalla en proper

kvinna. Hon klär sig likt ingen annan och låter tankarna tala fritt.

Prod. år; 2009Genre; dokumentär

The September Issue är ett närgånget porträtt av Vogues chefredak-

tör Anna Wintour, som blev känd för en stor del av världen genom

Meryl Streeps Oscarsnominerade porträtt i “Djävulen Bär Prada”,

en film som sägs vara inspirerad av henne och tidningen Vogues

redaktion.

Prod. År; 2008 Genre; dokumentär

VALENTINO, THE LAST EMPEROR

I filmen får man följa modekungen Valentino under två

väldigt spännande och händelserika år. Det blir modevisnin-

gar, galakvällar och möten med modeikoner såsom Sarah Jes-

sica Parker, Claudia Shiffer, Uma Thurman och Joan Collins.

Vi får också följa intima ögonblick med Valentinos livspartner

Giancarlo Giammetti.

PICTURE ME, A MODEL’S DIARYProd. År; 2009 Genre; dokumentärI filmen får vi följa Sara Ziff från starten av hennes modellkar-

riär till ett känt aniskte som pryder billboards och covers runt

om i världen. Vi får se kända ansikten som designers och mod-

eller, t.ex. Karl Lagerfeldt, Cameron Russell, Diana Dondoe,

och Caitriona Balfe.

THE SEPTEMBER ISSUE

24

KILLER COLOURSBloggerskan Viola Holmgren 19 år bloggar på Solo under adressen

http://solomag.se/killercolours/ och har ställt upp på några snabba

sminkfrågor relaterade till mode!

i n t e r v j u

text EMMA ANDERSSONbildkälla VIOLA HOLMGREN

HUR VIKTIGT TYCKER DU DET ÄR ATT DET DU KLÄR DIG I MATCHAR HUR DU SMINKAR?För mig är kläder och smink en självklar samhörighet! Precis på samma

sätt som att det är klart att man matchar sin tröja med byxorna. Helheten

är viktig och efter ett tag går det nästan på autopilot.

VAD ÄR DITT BÄSTA SMINKTIPS EN DAG DÅ MAN KÄNNER SIG SOM ABSOLUT TRÅKIGAST KLÄDMÄSSIGT?Kasta på ett färgglatt läppstift, det är min eviga räddning. Är man less

och hängig kan man lika gärna dra blickarna mot en klarorange mun

istället för ett par trötta ögon.

FÖLJER DU SJÄLV MODETRENDER/SMINK-TRENDER, VARFÖR/VARFÖR INTE?Jag älskar att inspireras av sminktrender, att dra element ur vrickade

visningsmakeuper och göra det till något eget. Mode älskar jag men jag

klär mig i stort sett inte alls efter det. Sneakers, urtvättade stuprörsjeans

och gråsvarta t-shirts är vad jag drar runt i alltjämt.

VILKEN ÄR DEN RÄTTA SMINKLOOKEN IN-FÖR SOMMAREN ENLIGT DIG?En lätt bas med glow i, bronzer, osminkade ögon och färgstarka läppar!

Inte tungt och äckligt på hyn i solen, men ändå lite roligare än ingenting.

HUR STOR ROLL TROR DU SMINK SPELAR I MODEVÄLRDEN? Det beror nog helt på vem du frågar och vilken del av modevärlden

man snackar om. I catwalkväg är sminket halva nöjet, medan exempelvis

många stora modebloggare aldrig ens nämner smink. Så helt enkelt, både

stor och liten!

26

COSETTE MUNCHtext / fotograf ESTHER JEMTH

r e p o r t a g e

- Hur mår du idag, Cosette?

- Jag mår förjävligt, men vad kan man förvänta sig, hon avbryter

sig själv då biträdet går förbi vårt bord och frågar om man får påtår

på kaffet, biträdet nickar samtidigt som han balanserar använda

koppar och tallrikar i famnen. Cosette vänder sig mot mig igen och

ser nöjd ut. Men nu blev det lite bättre för jag får påtår på kaffet,

säger hon fast hennes kopp med kaffe fortfarande är nästintill fylld.

Jag hade träffat henne på Lund centralstation cirka femton

minuter tidigare, till och med på perrongen där hennes tåg från

Malmö anlände, då hon var en halvtimme sen. Först kände jag inte

igen henne då jag inte såg hennes långa röda hår bland folkmas-

sorna som rusade ut ur tåget, och när jag såg henne var det inte

en rödhårig Cosette jag såg, utan en svarthårig i kortklippt page

som slutade strax ovanför hakan, med mörka Wayfarer kopior och

röda läppar. Hon såg precis ut som en ung Uma Thurman i rollen

som Mia Wallacei Pulp Fiction. Efter vi hälsat och bestämt oss för

att gå den korta biten till Café Cream, ursäktade hon sig för sin

sena ankomst. Väl framme på Café Cream beställde hon en kaffe

med mjölk i, och vi gick upp för trapporna till ovanvåningen där vi

var helt ensamma. Hon satte sig vid bordet näst längst in i hörnet

vid fönstret, med utsikt över de förbipasserande fotgängarna nere på

kullerstensgatan. Hon påpekar hur mysigt caféet är.

- Du är en väldigt kreativ människa, du har gått estetisk bild

och form i gymnasiet, har en blogg med mycket genomtänkta texter

och fina bilder, är aktiv medlem på Lookbook med inspirerande

outfitbilder och har även modellat en hel del, allting spretar väldigt

mycket, med vad är din egentliga passion?

- Det här kommer bli långt! Jag har väldigt många passioner,

hon funderar länge hur hon ska formulera sig innan hon fortsät-

ter, men eftersom jag dementerar många av dem erbjuder jag mig

endast med att nämna ett par av dem. Tillexempel att gå på stan

och se två äldre människor, eller att skriva texter med gatukritor

utanför fönster, dricka sitt kaffe på Simirishamns café utan att en

bohemhora kommer i närheten av my personal space. Vad tycker

jag mer om? Att bli bjuden på sushi! Hon ser ut genom fönstret på

förbipasserande nere på gatan och funderar, och tittar sedan in i

sin spegelbild i spegeln bakom henne innan hon vänder sig mot mig

igen. Irish cream coffée är en stor passion föresten!

- Du har jobbat som modell för Sweden Models, hur gick du till

väga för att komma in i en såpass känd agentur som dem?

- Jag gick dit, de tog foton på mig och nästa dag var jag inne.

Det var väl det, svarar hon snabbt och verkar inte ha något mer

att tillägga.

- Har du alltid varit bekväm framför kameran eller är det något

du tränat fram genom åren? Och för att få en dybbeltydlighet i den

här frågan; har du alltid varit säker i dig själv, och är du det nu?

- Ja, när jag var liten och jag började gråta för att någon tillex-

empel borstade mitt hår för hårt eller liknande händelser, alltså när

jag började gråta, då brukade “folk” hota att ta kort på mig, när jag

grät och sådana hemska saker. Så där har jag fått lite övning, att

kunna se bra ut när jag exempelvis ligger och blöder. Och som svar

på andra frågan tror jag som sagt inte att någon är säker i sig själv,

och om de är det, så lurar de sig själva och är antagligen drabbade

av hybris. Fast det kanske jag bara tycker för jag är svensk, säger

hon och ler.

- När man ser dig i dina bilder ser du alltid väldigt självsäker

och inspirerande ut, är det så fallet är eller är det en falsk fasad?

Frågar jag, och hon svarar att hon inte riktigt förstår frågan och jag

får förklara hur jag menar innan hon svarar.

- Det är ingenting jag tänker på, jag tänker inte “nu känner jag

mig snygg, därför kan jag posera bra”, utan jag bara poserar. Jag

tror att om man fotograferar sig själv vet man bättre hur man

ska se ut.

- Måste man vara säker i sig själv som modell? Hur upplever

du att andra modeller som du träffar brukar framstå som?

- Om man ska lyckas bra så tror jag att man måste det. Eller

i alla fall lura i sig själv det. Folk är väldigt elaka i modeindus-

trin. Jag väger 50 kg, nej, 49 kg till och med! Och jag är 177

centimeter lång. Ändå kan folk kalla mig tjock. När man får de

kommentarerna hela tiden hade jag påverkats av detta, men nu

har jag inte jobbat så mycket som modell för att jag ska kunna

bli det. Men ja, jag tror man måste vara säker i sig själv för att

kunna lyckas. Jag tror att i Sverige kan man lyckas väldigt bra

även med dålig självkänsla, för här är det inte lika stort som i

exempelvis Paris eller Milano. De som jobbat längre än mig som

modell är alltid imbecilla fucking mongon, och de som precis

börjat är oftast extremt ödmjuka. Jag tycker extra illa om de

förstnämnda eftersom att de inte ens har modelljobb på heltid,

de har inte en anledning att ställa sig över någon annan, avslutar

hon och dricker av sitt kaffe.

- Varför tror du att det är så att de nya modellerna är så

ödmjuka och de gamla är sådana, för att citera dig, “imbecilla

fucking mongon”?

- Jag tror att de som varit modeller längre dementerar indus-

trin i Sverige, och de nya uppskattar möjligheterna som finns,

svarar hon snabbt utan att tänka.

- Kan du inte berätta lite om hur en photoshoot vanligtvis

går till och vad som händer runt omkring dig? Hur upplever du,

brukar alla arbeta på ett professionellt plan eller är det ofta folk

är oseriösa i sitt arbete?

- Det är oftast mycket väntan, sedan börjar det väl med att

stylisterna väljer kläder och kommer överens med make up ar-

tisten vilket smink som passar med vilka kläder. Men fotografen

är den som bestämmer mest, om han vill ha ett visst smycke

på modellen kan ingen säga emot det. Sedan poserar man så

som fotografen vill att man ska posera framför kameran. Han

kan exempelvis säga “gör något med handen för ansiktet” och

“JAG TROR DE FLESTA MODELLER I SVERIGE BARA ANVÄNDER MOD-ELLYRKET FÖR ATT FÅ SNABBA CASH. DET ÄR JU BÄTTRE ÄN ATT SÄL-JA KNARK.”

29

sedan får jag själv komma på någonting som ser bra ut. Så i slutet

är det ju upp till mig hur jag vill posera, men fotografen vägleder

mig på vägen. När vi är färdiga är det väl bara att gå hem, men om

fotografen är snäll får man kanske en sneak peak på bilderna. Och

fotograferna brukar oftast vara det, snälla alltså. Alla brukar jobba

på ett professionellt plan, det är en hård bransch, såklart måste alla

brinna för sitt arbete. Det är klart att man kan bli behandlad som

skit, det händer rätt ofta. Man är ju “bara” modellen, make up ar-

tisten och stylisten står ju exempelvis över mig. De förväntar sig att

man ska göra allting rätt, så de är ofta rätt otrevliga.

- Man hör mycket om modebranschen, oftast dåliga saker. Vad

tycker du? Måste man ha vassa armbågar och mycket tålamod för

att kunna komma någonstans?

- Det beror på vilket yrke man vill ha, jag tycker stylist verkar

vara det enklaste jobbet, men man måste väl ha foten inne antar jag.

Make up artist är väl inte heller så svårt om man är duktig på sin

sak. Man kan inte bli stor modell här i bara Sverige, då måste man

åka till Paris eller Milano, och då måste man vara jävligt smal. Fast

jag tror att de flesta modeller i Sverige bara använder modellyrket

för att få snabba cash, det är ju bättre än att sälja knark, skrattar

hon och ser att både hennes och mitt kaffe är slut och erbjuder sig

att gå ner för att hämta mer. När hon sedan kommer tillbaka upp

för trapporna påpekar hon den trevliga personalen.

- Man hör ofta om folk som blir varnade för små oseriösa

modellargenturer, du som har jobbat i en av Sveriges största model-

largenturer, kan man lita på en modellargentur bara för att de är

stora?

- Nej, det kan man inte. Jag ser hela modeindustrin som

opålitlig. Jag vet inte varför jag började med det egentligen. Jag

fick väl bara en fallgrop.. eller inte en fallgrop, vad heter det? Ett

finger in av någon anledning. Men jag tror små agenturer med

gott rykte är de bästa, för de måste ju kämpa lite mer för att få

foten in i braschen.

- Du har nu bestämt dig för att sluta på Sweden Models, hur

kommer detta beslut sig? Kommer du fortsätta modella i en an-

nan agentur?

- Jag har redan slutat då jag inte trivdes där. Det kändes inte

som att min typ av look passade in där. Och jag lär börja i någon

annan agentur, prova mig fram. Men jag ser inte modellandet som

något seriöst, snabba cash istället för att sälja knark. Nu kan jag ju

köpa knark istället! Men nu vill jag i alla fall söka in i en agentur

som är lite mer edgy looking. Det känns ju som att modellerna i

Sweden Models är snygga på riktigt ju. Jag vill söka in i en agen-

tur med modeller som ser ut som en blandning mellan aliens och

downs syndrom. Inte för att jag ser ut som en, inflikar hon snabbt.

Fast jag ser lite ut att ha lite downs, Cosette tar upp sitt legitima-

tion för att visa mig bilden på det för att förstärka sin åsikt, då jag

inte håller med henne. Tycker du inte det, lite? frågar hon.

- Hur ser din framtid ut nu?

- Allmänt tror jag att framtiden är döende, det finns inget

botemedel, skrattar hon. Inom modeindustrin håller jag mig fort-

farande distanserad, avslutar hon och frågar om hon kan få det

sista av mitt kaffe.

BLOMMIGA KLÄNNINGAR& ROSA SANDALER

text / bild ESTHER JEMTH

k r ö n i k a

32

Jag kan inte hjälpa att jag blev en aning sårad när en gammal

vän till mig för någon månad sedan under en busstur påpekat

att jag “ser rätt vanlig ut nuförtiden”, självklart höll jag inte

med henne och förnekade detta faktum. När vi senare skiljdes

åt kunde jag inte riktigt släppa det hon hade sagt till mig. Har

jag verkligen blivit “vanlig”? Och varför tog jag så illa vid mig

av det?

När jag var elva år började jag för första gången tänka ur

andra banor än jag gjort förut, jag ville inte längre se ut som

mina klasskamrater och som alla andra flickor i min ålder, jag

ville utmärka mig. Jag ville få en egen identitet. Jag hade då tills

i mitt liv alltid älskat blommiga klänningar, färglada kjolar, mön-

strade tröjor och rosa sandaler och fasade dagarna då mamma

tog fram kökssaxen för att klippa topparna av mitt långa blonda

hår. Jag såg alltså ut så som de flesta andra flickor i min ålder

såg ut, och jag var nöjd med att det var på det sättet. Men bland

massor av blåögda blonda flickor var det svårt att utmärka sig,

jag ville synas och inte längre tas som en i mängden. Jag ville få

en egen identitet.

Jag hade precis börjat förstå hur musik och stil ofta går

hand i hand, för att söka tillhörighet till vissa grupper och sam-

tidigt särskilja sig från andra. Så jag började till min mammas

förskräckelse slänga alla mina blommiga klänningar och mina

rosa sandaler, klippte stora hål i mina strumpbyxor och klippte

av mitt långa blonda hår till en kort page. Jag slängde alla mina

Aqua skivor och placerade mina nya skivor, såsom Sex Pistols

och Nirvana, i mitt skivställ.

Till en början var mina klasskamrater något skeptiska till

detta nya jag, men det tog inte lång tid innan de förstod att det

bara var mitt yttre som var ommublerat. Jag var ju fortfarande

densamma på insidan.

Jag har alltid haft lätt att få vänner, och hade många bra

vänner i klassen, men var ändå rädd för att inte bli accepterad i

detta nya skal, men när det visade sig att det inte var så farligt

att skilja sig från andra till utseendet var till och med några

andra i min klass som vågade sig på att prova detta. Ända sen

dess har det alltid varit väldigt viktigt för mig att uttrycka vem

jag var genom det jag klädde mig i.

Trots detta var allt på ett väldigt naivt plan, som ni antagli-

gen förstår. När jag senare kom in i min yngre tonår klippte

jag av min page till en kort pojkaktig frisyr. Jag blev sådär

mörk och svår, som man blir i början av tonåren, vilket avspe-

glades tydligt på mina val av kläder. Efter detta följde år av

olika stilar och frisyrer och färger på håret. Ett urval av färger

är bland annat någon gång då jag hade något rött i håret,

en annan gång rosa, följt av blått, en kort tid hade jag även

dreads, en sväg då halva mitt hår var svart och andra blondt,

svart, brunt, listan blir som ni förstår lång.

Självklart är dessa olika stilar och tillhörande frisyrer jag

haft ingenting som jag skulle ens fundera på att skaffa igen,

men det är heller ingenting jag skulle få ogjort. Jag tror att det

är lättare att börja med utsidan i jakten på att hitta sig själv,

och någon gång på vägen hittar man många nya bekantskaper,

får nya erfarenheter och hittar även sig själv tillslut. Så var det

i alla fall för mig. Idag känner jag dock att jag inte behöver

placera mig lika mycket i ett fack som jag behövde förut, men

så klart förmedlar klädesplagg fortfarande så mycket mer än

bara tyg för mig, kläder för mig är ett sätt att uttrycka sig själv,

det är en livsstil och identitet.

Men visst, om man jämför med hur jag har sett ut under

mina yngre år ser jag helt klart “vanligare” ut nu, men jag har

även hittat mig själv och behöver inte ta ut svängarna lika hårt

som jag förut gjort. Jag behöver inte längre bevisa vem jag är

med hjälp av en viss stil, jag visar istället nu vem jag är.

Så jag kanske har gått och blivit “vanlig” nu på gamla

dagar, vad nu än det betyder. Men vad nu ett “vanligt” yttre

än betyder för något, så vet jag att det är något helt annat än

det som finns i ens inre.

i n t e r v j u

TATTOOStext EMMA ANDERSSON

Tatueringar har funnits sen urminnes tider och är idag ett väldigt

vanligt sätt att smycka sin kropp på. Allt från meningsfulla kärle-

ksförklaringar och låttexter till tribaler och, som vi så fint kallar

det, fylletatueringar finns inristade på mer än tjugo procent av

världens befolkning. I modevärlden har det blivit allt mer en

trend att ”gadda” sig under de senaste åren. Frågan är, har

dessa tatuerade människor förstått att det inte bara är ett smycke

för dagen, utan permanent? Kommer de någonsin ångra sina

tatueringar? För att få reda på om de tatuerade bloggerskorna

vet konsekvenserna av tatueringar så tog vi saken i egna händer

och intervjuade den snabbt växande bloggen Rothbart (http://rothbart.blogg.se/) som drivs av 18-åriga Felicia Westin från

Ängelholm.

bildkälla FELICIA WESTIN

HUR GAMMAL VAR DU NÄR DU GJORDE DIN FÖRSTA TATUERING?Min första tatuering är diamanterna på

brösten, och jag var bara 15 år! Jag valde att

göra dem för att det liksom var första tatuer-

ingen, och jag är den som (nästan) aldrig är

rädd för att göra någon drastiskt eller utstick-

ande med mitt utseende. Så, SÅKLART sätter

jag dem på brösten för att de skulle synas

mycket. Man tyckte ju att det var svintufft att

ha tatueringar då, så jag ville ha någonting

som syntes. Don’t get me wrong, jag gillar

fortfarande dem, tycker de är enkla och fina!

BETYDER DINA TATUERIN-GAR NÅGOT SPECIELLT FÖR DIG?De som inte direkt betyder något är väl dia-

manterna och rosen. Fast självklart tycker jag

ju ändå att de är fina. Sen har vi mina texter:

Pink Floyd - som i bandet Pink Floyd. Har i

stort sätt växt upp med den musiken då både

min mamma och min pappa lyssnar på dem.

Så musiken har ju växt sig fast lite! Fast det

är inte förrän nu på senare dagar som jag har

börjat lyssna på dem ‘’på riktigt’’.

Wish you were here - som låten, Pink Floyd

låten såklart. Brukar inte alltid berätta varför

jag har gjort den men kan säga att det hand-

lar om min gammelmormor.

Shine on you crayzy diamond - också en låt

med Pink Floyd. den gjorde jag något år efter

att jag hade gjort diamanterna, så den kop-

plas ju lite till dem. Sen är ju låten svinbra

också!

TROR DU NÅGONSIN ATT DU KOMMER ÅNGRA NÅGON AV

DINA TATUERINGAR, OCH VAD HADE DU I SÅ FALL GJORT ÅT SAKEN?Nej det tror jag faktiskt inte, inte superdup-

erångra. Men kanske tänka att ‘’fan asså...

ja’’. Men det är inget som jag kommer störa

mig på. Men OM, då hade jag tagit bort dem

med laser eller tatuerat över!

HUR TYCKER DU ATT DINA TATUERINGAR PÅVERKAR DIN STIL?Jag tycker att jag är mycket snyggare. Varje

gång jag har tatuerat mig känner jag mig

sjukt mycket vackrare. Det är väl nästan lite

fåfänga från min sida, men jag tror ändå att

alla känner så när de har gjort något de är

stolta över! Sen hur andra ser mig vet jag

inte. Vissa av mina tatueringar är rätt synliga,

speciellt den på handen. Har till exempel

märkt att folk inte frågar leg på mig lika ofta

när jag handlar cigg!

VAD SÄGER DU TILL FOLK SOM SER NER PÅ TATUERIN-GAR OCH TYCKER ATT DET “SKRÄPAR” NER DIN KROPP OCH ATT DET KOMMER BLI FULT NÄR DU BLIR GAM-MAL?Ibland kan jag bli riktigt arg på sådana

trångsynta människor. Kul att de tänker på

mig, men sånt behöver jag inte höra! De

kanske tycker att det är ‘’skräp’’ men det gör

inte jag. Så det är inte lönt att de säger så till

mig egentligen! Det är samma med pierc-

ingar, visst man kan tycka, men INTE vara

oförskämd, utan respektera folks olika syn på

skönhet!

VAD TYCKER DU OM ATT DET BLIVIT EN TREND ATT TATUERA SIG?Det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om,

vill man sätta något på sin kropp för evigt så

gör man det. Sen att det har blivit så poppis

är ju faktiskt bara kul!

TYCKER DU ATT EN TAT-UERING MÅSTE VARA PER-SONLIG OCH UNIK?Nej det tycker jag inte! eftersom jag själv har

tatueringar som inte är personliga, och inte

speciellt unika heller! Men sen finns det ju

vissa undantag, man behöver ju inte ta första

bästa bilden från google. Men som sagt, folk-

tycker ju olika. men jag tycker det är bättre

om tatueraren eller man själv ritar upp något

faktiskt. Eller om man bygger ihop lite bilder.

HAR DU NÅGONSIN SKÄMTS ÖVER DINA TATUERINGAR NÄR FOLK GER NEGATIV KRITIK?Folk har gett mig mycket negativ kritik, men

jag har lärt mig att inte lyssna så mycket.

Som med den på handen, folk tycker att

den är fin men att den inte skulle varit på

handen. Själv tycker jag att den passar perfekt

där den sitter!

Med dessa svaren kan vi konstatera att det i

alla fall finns människor där ute som är stolta

över sina tatueringar, och som faktiskt gjorde

dem för en mening, Även fast det bara var

för att höja självkänslan en aning! Kanske

borde vi sluta förstora det hela och istället

tänka “Äsch, det är bara en tatuering!”

För det är det ju bara, trots allt.

Det är tidigt 60-tal och Beatles klättrar sig allt högre och högre

upp på topplistorna, rockigt klädda i läder och fettigt hår. Abrupt

tar det stopp. Managern Brian Epstein övertygar pojkarna om

att duschen är deras bästa vän och att lädret måste gå i pension.

Lydiga och naiva som de är får Epstein sin vilja igenom. När

Beatles sedan börjar experimentera med sin musik under albu-

men ”Rubber Soul” och ”Revolver” börjar de, i samma veva, att

utveckla sitt sinne för mode

och tar ett stort kliv utanför

det alldagliga för att experi-

mentera. Olika färger bör-

jar sakta men säkert hitta

sin väg in i deras tidigare

svartfyllda garderober och

polotröjorna slängs, med en

suck av lättnad, på hyllan.

Samtidigt börjar miljontals

av fans runt om i världen

granska och ta in för att

sedan inspireras och skapa.

Ända sedan dess, om ett

par årtionde ens är nog bak

i tiden, har musiken tagit mode till en helt ny nivå. Dessa två be-

tydelsefulla delar av vår kultur går hand i hand. Rocken inspirerar

sina lyssnare till läder, nitar, håliga jeans och rufsigt hår medan

en musikstil som hip-hop får sina åhörare att lägga kepsen på sne,

slinka i i ett par baggy jeans och en tre storlekar för stor tröja.

Samtidigt som vi sitter och inriktat oss på specifika subkul-

turer skapas nya musikstilar, nytt mode och nya källor av

inspiration. Vissa passar inte alltid som handen i handsken,

men har då istället det där lilla extra som gör att ögat granskar

från topp till tå för att se-

dan trycka på ”godkänn”.

Samtidigt kan man inte

dra alla över en kam. Det

finns människor som inte

ser detta samband. Det finns

människor som inte förstår

innebörden av mode. Det

finns människor som in-

spireras av stjärnor, konst,

vädret och kanske till och

med alkisen utanför sys-

temet. Men allting har en

källhänvisning. Någonstans

får just din inspirationskälla

sin egen inspiration ifrån. Och visst är det märkbart logiskt

att detta fenomen, som vi kallar musik, kan vara en stor del

av denna ursprungskälla. Till mode, konst, livsstil och annat

som vi var och varannan dag ovilligt eller frivilligt krockar med.

Att denna inspiration kryper fram omedvetet hos en stor

andel av jordens individer borde vi se som en gåva. Det är lite

som att vara bra på fotboll, alla besitter inte just denna talang.

Musiken kommer alltid ha en inverkan på mode runt omkring

oss i olika former, oavsett om vi vill eller inte.

MODE & MUSIKHAND I HAND

35

text EMMA ANDERSSONbildkälla GOOGLE

annons JENNY NGUYEN i samarbete med HOOF STORE

I SAMARBETE MED HOOF STORE HAR VI PÅ ÉTINCELLE SKAPAT

ETT EXKLUSIVT ERBJUDANDE TILL DIG SOM LÄSARE. FRAM T.O.M.

31 JULI 2011 FÅR DU 25 % RABATT PÅ HELA BESTÄLLNINGEN

OM DU ANGER KODEN; etincellehjärtahoof .

OBSERVERA ATT ERBJUDANDET ENDAST GÄLLER PÅ WEBSHOPEN HTTP://HOOFSTORE.SE

LOVE BYSOFIA

fotograf / redigering NELLY HAGLUND

modell COSETTE MUNCH

ear cuff / love by sofiaring / love by sofia

halsband / love by sofia

“LIFE IS BEAUTIFUL, SO

KEEP IT THAT WAY, BOTH FOR YOURSELF AND

YOUR PARTNER” text MATHILDA JOHANSSON

Så lyder det viktigaste meddelandet i HM’s kampanj fashion against aids som i år är ute för fjärde året i rad. Kedjan HM

anser att det är jätteviktigt att sprida kunskapen om HIV och AIDS till unga kvinnor och män. Därför framställdes det

en sportig unisex kollektion som ska kunna sponsra HIV och AIDS projekt runt om i världen.

bildkälla H&M

44

Nyckelplaggen i kollektionen som ska verka för säkert sex är t-shirts med text-

budskap och sportiga jackor med blixtlås detaljer som gör att den kan bäras på

olika sätt. Den så kallade pojkväns-looken har också blivit en del inom tjejmo-

det och nuförtiden varierar killar sig allt mer i hur dom klär sig. Därför funkar

det att göra en kollektion som anpassar sig till både män och kvinnor. Det är

former och detaljer som är i fokus till största del i kollektionens sportiga look.

Om man vill få plaggen att ändra funktioner och utseende kan man antingen

kavla upp armarna, ta av armarna eller bara bära ett bälte i midjan. Komforten

i kollektionens kläder är mycket viktig och de flesta plaggen går i

naturens toner och bleka pasteller för att de ska kunna anpassas och bäras

utav båda könen. Från och med den 6:e april säljs kollektionen på hm-divided

avdelningen och det är 15 % av försäljningspriset som kommer att gå till HIV/

AIDS projekt runt om i världen.

Hittills på listan för insamlande pengar som ska gå till projekt runt om i

världen är 41 miljoner kronor! Det som ska framkomma i kollektionen är att

alla ska få chansen att förstå att aids kan finnas överallt inte bara i Afrika eller

inom gaykulturen.

“ OM DU ÄR TILLRÄCKLIGT GAMMAL OCH KLOK FÖR ATT ÄLSKA ÄR DU OCKSÅ TILLRÄCKLIGT GAMMAL OCH KLOK FÖR

ATT SKYDDA DIG.” - Ninette Murk grundaren av Designer Against aids.

fields of gold

fotograf ESTHER JEMTH / NELLY HAGLUND

redigering JENNY NGUYEN

fields of gold

MATHILDAJOHANSSON

EMMAANDERSSON

NELLYHAGLUND

JENNYNGUYEN

ESTHER JEMTH

copyright by étincelle magazine