IDROTTSVETENSKAP

En jämförande studie av isokinetiskt kontra

isotont marklyft och drag till hakan

Karin Engelbrektsson

Kandidatuppsats 15 hp

Vårterminen 2011

Handledare: Jörgen Tannerstedt

Institutionen för pedagogik, psykologi

och idrottsvetenskap

Linnéuniversitetet

Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Arbetets art: Kandidatuppsats, 15 hp

Idrottsvetenskap

Titel: En jämförande studie av isokinetiskt kontra isotont marklyft och drag till

hakan

Författare: Karin Engelbrektsson

Handledare: Jörgen Tannerstedt

Examinator: Jonas Ahnesjö

SAMMANFATTNING

Då ingen tidigare forskning är genomförd vad gäller IsoKai och dess testmetoder,

genomfördes denna studie vars syfte var att jämföra medel- respektive peakkraften från

ett isokinetiskt marklyft och drag till hakan i IsoKai mot ett isotont RM i marklyft och

drag till hakan. Det här gjordes för att se om några korrelationer mellan dem fanns.

Studien innefattade tolv (en kvinna och elva män) deltagare som genomförde fyra olika

tester vid två separata tillfällen med 3-7 dagars mellanrum. Testproceduren började med

uppvärmning följt av det isokinetiska testet i IsoKai för att avslutas med det isotona

testet (1RM). Vid respektive tillfälle fylldes ett frågeformulär i angående bland annat

fysisk aktivitet, kosthållning samt individuella uppgifter. Studiens resultat analyserades i

en regressionsanalys och de visade på ett positivt samband i marklyft (peak, r = 0,83,

p = 0,002; medel, r = 0,83, p = 0,001) och drag till hakan (peak, r = 0,67, p = 0,032;

medel r = 0,62, p = 0,058). Det isokinetiska mätinstrumentet blir således ett reliabelt

test.

Nyckelord: Isokinetisk, isoton, fysiska tester

ABSTRACT

Since no earlier research has been done on the issue about IsoKai and its method the

purpose of this study is, to find out if there is any correlations between an isokinetic and

isotonic maximal effort of deadlift and upright row. The isokinetic peak- and meanforces

will be compared to the isotonic maximal effort in both exercises. A total number of

twelve (1 woman, 11 men) voluntary participated in this study. They completed four

tests on two separate occasions with 3-7 days of rest in-between. To start off the test the

subjects did some warm up exercises, followed by the isokinetic test and the isotonic

test. At both testing sessions the subjects completed a questionnaire about physical

activity, fare and individual facts. The variables were analysed using a linear regression

analysis. The results showed a positive correlation between the different tests in deadlift

(peak, r = 0,83, p = 0,002; mean, r = 0,83, p = 0,001) and in upright row (peak, r = 0,67,

p = 0,032; mean r = 0,62, p = 0,058). The isokinetic measurement proved to be a reliable

test.

Keywords: Isokinetic, Isotonic, exercise tests

INNEHÅLL

1 INLEDNING ............................................................................................................. 1

2 DEFINITION AV BEGREPP ................................................................................... 2

3 TEORETISK BAKGRUND ...................................................................................... 3

3.1 Vad är bra med tester? .......................................................................................... 3

3.2 Maximal styrka ..................................................................................................... 4

3.3 Muskelaktivering och testmetoder........................................................................ 4

3.3.1 Isokinetisk muskelaktivering ....................................................................... 4

3.3.2 Isoton muskelaktivering .............................................................................. 5

3.4 IsoKai och värnpliktslyftet ................................................................................... 6

3.5 Beskrivning av studiens övningsval ..................................................................... 7

3.5.1 Marklyft ....................................................................................................... 7

3.5.2 Drag till hakan ............................................................................................. 7

3.6 En testprocedurs genomförande ........................................................................... 8

3.6.1 Planering ...................................................................................................... 8

3.6.2 Säkerhet ....................................................................................................... 8

3.6.3 Uppvärmning ............................................................................................... 9

3.6.4 Förtrogenhet................................................................................................. 9

3.6.5 Standardisering .......................................................................................... 10

3.7 Tidigare forskning som jämför isokinetiska och isotona tester .......................... 11

4 SYFTE ..................................................................................................................... 12

5 METOD ................................................................................................................... 13

5.1 Urval ................................................................................................................... 13

5.1.1 Bortfall ....................................................................................................... 13

5.1.2 Etiskt ställningstagande ............................................................................. 13

5.2 Undersökningsprocedur ...................................................................................... 14

5.3 Statistik (databearbetning) .................................................................................. 15

6 RESULTAT ............................................................................................................. 16

6.1 Marklyft .............................................................................................................. 16

6.2 Drag till hakan .................................................................................................... 17

7 DISKUSSION ......................................................................................................... 19

7.1 Metoddiskussion ................................................................................................. 19

7.2 Resultatdiskussion .............................................................................................. 20

7.3 Slutsats ................................................................................................................ 22

7.4 Fortsatt forskning ................................................................................................ 22

8 REFERENSLISTA .................................................................................................. 23

BILAGA 1, Intresseanmälan

BILAGA 2, Ytterligare information till dem som anmält sig

BILAGA 3, Information om tid, plats och testets utförande

BILAGA 4, Frågeformulär

BILAGA 5, Standardisering av testproceduren samt dess metoder

BILAGA 6, Testredovisning

1

1 INLEDNING

Det förekommer i Sverige ett stort fokus på träning och hälsa, vilket vi kan läsa om

nästintill dagligen i de flesta vecko- och kvällstidningar. Övervikt och fetma är också

en del av vår vardag, men börjar nu avstanna och sakta sjunka i kombination med att

den fysiska aktiviteten ökar (Socialstyrelsen, 2009). Då allt fler individer,

överviktiga som underviktiga, börjar träna, behövs det fler tester där dessa nybörjare

erbjuds möjligheten till att testa sin fysiska förmåga. Det finns bland annat två skilda

sätt att aktivera våra muskler på, isokinetiskt och isotont. En rörelse som många av

oss gör flera gånger under dagen är exempelvis att lyfta in och ur maten från

kylskåpet, vilket är en isoton muskelrörelse. En isokinetisk muskelrörelse måste ske i

en specialanpassad träningsmaskin, där en förutbestämd övning, exempelvis

bicepscurl, görs med en förutbestämd hastighet. Tester av isokinetisk muskelstyrka

har används kontinuerligt inom forskning, träning och testmetoder sedan 1960-talet

(Kraemer, Ratamess, Fry & French, 2006; Baechle, Earle & Wathen, 2008).

IsoKai är ett isokinetiskt träningsredskap som i början av 1990-talet patenterades av

dess grundare, Kai Lindfors. Trots att två decennier har gått, är forskning och studier

kring redskapet fortfarande nästintill obefintlig, därför ska i föreliggande studie två

isokinetiska tester i IsoKai, jämföras mot två isotona tester som görs med skivstång.

De isokinetiska testerna kräver viss teknik men ingen erfarenhet. De är även säkra ur

skadesynpunkt, till skillnad från de isotona styrketesterna som kräver en mycket god

teknik samt även erfarenhet för att undvika skador (Kraemer et al., 2006; Bellardini,

Henriksson och Tonkonogi, 2009). Ett isokinetiskt test för maxprestation är betydligt

mindre tidskrävande samt kräver färre testledare, jämfört med motsvarande isotont

test. Det här är ytterligare två orsaker, förutom teknik och erfarenhet, till varför de

isokinetiska testerna är att föredra, framför de isotona (Kraemer et al., 2006).

Om de olika testernas resultat blir likvärdiga, skulle det innebära att de isokinetiska

testerna kan ersätta de isotona? Om det går, skulle det i sin tur innebära att även

vardagsmotionären eller individen som vid 50 års ålder börjat träna också kan mäta

sin maximala styrka utan att utsätta sig för en hög skaderisk?

Det finns i nuläget ingen forskning kring IsoKai, ändå är det ett stort antal

myndigheter, företag och testcenter som kontinuerligt använder redskapet för olika

tester samt inom aktiv rehabilitering och träning. Ett exempel är

Rekryteringsnämnden (tidigare Pliktverket) som använder IsoKai för att genomföra

tester i muskelstyrka på de individer som mönstrar. Rekryteringsnämnden hjälper

även polisen, vid uttagning till polishögskolan. Ett annat företag som använder

IsoKai för personalens friskvård och rehabilitering är Postgirot Bank AB i

Stockholm (IsoKai, 2011d, e, g, h; Polisen, 2011).

2

2 DEFINITION AV BEGREPP

Nedan definieras olika termer som återkommer i uppsatsen.

Excentrisk muskelaktion Sker när muskeln arbetar och utvecklar kraft under

förlängning.

Fria vikter Innebär exempelvis hantlar, skivstång, kettlebells eller

andra redskap som inte är fastmonterade på något sätt.

Funktionell träning En styrketräningsform som är ändamålsenlig efter

individens behov.

Intensitet Innebär vilken belastning övningen och/eller träningen

görs på, anges ofta i procent (%) av 1RM. Beroende på

övningen/träningens intensitet frammanas en reaktion i

kroppen, vilken kan yttras som exempelvis höjd puls,

ökad ventilation och/eller ökad svettproduktion.

IsoKai Är ett isokinetiskt träningsredskap, som består av en stång

som är fäst i stållinor, likt en trapets. Majoriteten av alla

övningar som görs med skivstång eller hantlar kan också

göras i IsoKai.

Isokinetisk träning Är när muskeln arbetar under en konstant hastighet både

excentriskt och/eller koncentriskt. Träningen görs i en

specialanpassad träningsmaskin (dynamometer), vars

huvudsyfte är att känna av muskelns/musklernas

kraftutveckling och därmed anpassa motståndet så att

rörelsens hastighet förblir konstant under övningen.

Isoton träning Ett av de mest vanliga sätten vi tränar på, den yttre vikten

är alltid densamma och muskeln arbetar excentriskt

och/eller koncentriskt.

Koncentrisk Sker när musklen arbetar och utvecklar en kraft under

muskelaktion förkortning.

Kontraktion Innebär en sammandragning (kontrahering) av muskeln,

muskelkontraktion är ett äldre begrepp av muskelaktion.

Muskelaktion Ett mer neutralt begrepp av kontraktion och dess innebörd

är när en muskel utvecklar kraft, oavsett metod

(koncentrisk, excentrisk, statisk etcetera).

RM Repetition maximum, vilket innebär den största vikt en

muskel/muskelgrupp klarar av att lyfta vid en rörelse

exempelvis marklyft och drag till hakan. 1RM innebär

vikten individen klarar lyfta en gång men inte två gånger,

3RM innebär vad individen orkar lyfta tre gånger men

inte fyra gånger och så vidare.

3

3 TEORETISK BAKGRUND

3.1 Vad är bra med tester?

Det finns idag mängder av olika fysiska tester, vissa för muskelstyrkan andra för

konditionen. Ett stort urval både submaximala och maximala tester är sammanställda

av Bellardini et al. (2009) i deras bok tester och mätmetoder för idrott och hälsa.

Kraemer et al. (2006) anser att den viktigaste anledningen till varför tester ska

genomföras är för att kunna följa upp den pågående träningen och på så vis kunna se

och jämföra sina resultat. Författarna menar vidare att tester ger individen

möjligheter att se en förbättring eller försämring och kunna göra något åt detta för att

sedan återigen följa upp resultatet. Enligt författarna hjälper även olika tester till att

förbättra och utveckla redan sammansatta och/eller nya träningsmetoder och

program. Då vi alla är olika individer har vi också olika förutsättningar, vilket gör att

vi behöver olika träningsrutiner och program för vad som passar individen bäst

(Kraemer et al., 2006). Tester kan också vara ett bra alternativ för att sätta och pricka

av mål, men även för att testa den fysiska kapaciteten hos den enskilde individen.

Idrottsutövaren likväl som tränaren får möjligheten genom tester att se vad som

behöver förbättras och tränas mer på i förhållande mot exempelvis en kravanalys

eller dess spelprofil. Tränaren i samspråk med spelaren kan även värdera om en

annan position i laguppställning eventuellt passar individen bättre (Bellardini et al.,

2009; Harman, 2008a). Flera av dessa tester kräver mycket kunskap från

testpersonen som exempelvis erfarenhet, teknik och rörlighet men även dyr

utrustning är ett måste i vissa fall. Ett test ska även genomföras av en anledning samt

ge något tillbaka till individen, som exempelvis svar på en fråga, vara

motivationshöjande eller dylikt (Bellardini et al., 2009).

4

Bild 1. Olika metoder för handfattning på skivstången. a) över-, b) under-, c)

kombinerad handfattning, d) tumgrepp (bild från; Baechle & Earle, 2008, s 327).

3.2 Maximal styrka

Ett maximalt lyft bör endast genomföras av individer med en god och väl inövad

rörelseteknik samt erfarenhet i respektive övning som ska testas. Testpersonen bör

vid tillfället för testet vara i god fysisk form samt varken vara sjuk eller skadad. 1RM

är i första hand ett test för idrottsmän och kvinnor som tränar på en relativt hög- till

elitnivå (Baechle et al., 2008).

Det finns fyra olika grepp för utövaren att

hålla i skivstången, vilka är över- (a),

under- (b) och kombinerad handfattning

(c) samt tumgrepp (d). Vid en kombinerad

handfattning (en hand håller skivstången i

överhandsfattning medan den andra

handen håller i underhandsfattning) samt

vid tumgrepp blir utövaren starkare och

orkar lyfta ytterligare kilon på

skivstången. Anledningen är att

skivstången i dessa grepp låses fast och

chansen för att den glider ur händerna

minskar. Vid kombinerad handfattning

anses individen orka lyfta de tyngsta

vikterna (Baechle & Earle, 2008).

3.3 Muskelaktivering och testmetoder

3.3.1 Isokinetisk muskelaktivering

En isokinetisk rörelse, avser en rörelse med konstant hastighet (Thomeé, Augustsson,

Wernbom, Augustsson & Karlsson, 2008; Taylor, Sanders, Thomeé, Howick och

Stanley, 1991). Gjerstet, Annerstedt och Svendsen (2002) skriver om hur

beteckningen uppfattas allt som oftast inom idrotten som en konstant rörelse per

tidsenhet eller en konstant rörelsehastighet (Gjerstet et al., 2002, s 304). Den

konstanta hastigheten som pågår genom hela rörelsen kan endast ske då övningen

görs i en specialgjord maskin (dynamometer) för isokinetisk träning, redskapet

IsoKai är ett exempel. Motståndet regleras efter individens prestation då individen

omedvetet försöker öka hastigheten, vilket inte går (IsoKai, 2011b). Isokinetisk

träning klassas därför inte som funktionell träning (Söderman & Lindström, 2009).

När individen omedvetet försöker öka hastigheten uppstår en reaktionskraft, som gör

att det uppstår en högre kraft i muskelns starkaste punkter (då muskelstyrkan varierar

i olika ledvinklar) medan det i de svagare punkterna blir en lägre kraft. Kraften som

produceras överensstämmer således med individens prestation. Eftersom muskelstyrkan varierar i olika ledvinklar i dess rörelsebana gynnas samtliga punkter i

ett isokinetiskt redskap, då varje punkt alltid får prestera fullt ut vid maximal

5

belastning. Till skillnad från en fristående övning som exempelvis med skivstång,

där det är den svagaste punkten i muskeln och/eller i rörelsen som avgör på vilken

vikt det tränas. Det här resulterar i att den starkaste delen i muskeln/rörelsen aldrig

får prestera maximalt (IsoKai, 2011b; Thomeé et al., 2008).

Vid rehabilitering efter en skada eller vid ökad risk för en skada är isokinetisk

träning bra, då rörelsen sker med en kontinuerlig hastighet vilket anpassas efter

musklernas kraftutveckling. Detta innebär att risken för överbelastning minskar,

trots att flera repetitioner görs. Cykling, simning, rodd och paddling är exempel på

idrotter som använder isokinetisk träning i den dagliga verksamheten (Gjerstet et al.,

2002; Potach & Grindstaff, 2008; Thomeé et al., 2008). Majoriteten av de

isokinetiska träningsredskapen är konstruerade så att de enbart går över en led som

exempelvis lårcurl, som går över knäleden. Det här bidrar till att övningarna som

genomförs i träningsmaskinerna koncentreras till en eller få muskelgrupp/er, vilket

blir till en fördel vid rehabilitering då individen kan välja eller utesluta vilka

muskelgrupper denne vill träna. De här aspekterna är den isokinetiska träningens

största fördelar. Vilket resulterat i att metoden främst används som rehabilitering och

i förebyggande syfte men även som testmetod inom elitidrotten samt som ett

framgångsrikt träningskoncept inom friskvården (Potach & Grindstaff, 2008;

Thomeé et al., 2008). De olika testerna som görs kan vara för att undersöka om

individen är redo att återgå till den normala träningen efter eventuella skador och

rehabilitering. Isokinetiska tester används även som en måttstock av hur den isotona

träningen har fungerat (Söderman & Lindström, 2009).

3.3.2 Isoton muskelaktivering

Isoton muskelaktivering är den vanligaste formen för våra muskler att arbeta på, dels

i vår dagliga vardag men dels även inom fysisk aktivitet och tävling (Thomeé et al.,

2008). En isoton muskelaktivering innebär att muskeln har samma belastning under

arbetet mot en yttre kraft som förblir konstant, exempelvis en hantel eller skivstång.

Uttrycket är dock en aning missvisande då det används inom träning där den yttre

vikten är konstant, trots att muskelaktionen varierar genom hela rörelsebanan med

tanke på att muskeln arbetar olika mycket i olika ledvinklar (Thomeé et al., 2008).

Varje enskild idrottsprestation behöver en kraftutveckling, dock i varierad

utsträckning beroende på idrottsgren. Oavsett om sporten kräver uthållighet, styrka

eller teknik behöver en kraft utvecklas (Bellardini et al., 2009).

Det finns ett flertal olika isotona tester, bland annat de som sker med fria vikter där

exempelvis en repetition maximum (RM) kan göras (Brown & Weir, 2001; Kraemer

et al., 2006). Den främsta anledningen till varför de isotona testerna är vanligast,

handlar om att utrustningen är tillgänglig på de flesta tränings- och testanläggningar.

Utrustningen är även relativt billig och okomplicerad, då skivstång och viktplattor är

det enda som behövs. Det här bidrar till att vardagsmotionären kan använda den här

testmetoden, såvida denne har tillgång till redskapen samt är erfaren inom tekniken. Utövarens kunskaper och teknik blir dock desto viktigare vid träning och tester med

fria vikter, jämfört med exempelvis motsvarande rörelser i isokinetiska eller isotona

träningsmaskiner (Kraemer et al., 2006). Isoton friviktsträning ger en mer funktionell

och allsidig träning jämfört med träning i olika träningsmaskiner. I friviktsträningen

aktiveras och samverkar fler muskler sinsemellan, hela kroppen behöver således

6

arbeta med stabilisering till skillnad från i maskiner då endast den muskelgrupp

maskinen är till för arbetar (Sorace, 2005).

3.4 IsoKai och värnpliktslyftet

Den ”svävande” träningsstången som dess företag M.

Produkter kallar IsoKai för, är ett patenterat isokinetiskt

träningsredskap som används flitigt av flera företag i

Sverige men även till viss del i andra länder (IsoKai,

2011e).

Den förinställda hastigheten i IsoKai uppnås av att

maskinens stång, vilken är fäst i stållinor, är anslutna till

ett hydrauliskt regelsystem. I IsoKai kan de flesta

övningar, som i vanliga fall görs med skivstång,

dragapparat eller hantlar, göras eftersom stången hänger

fritt i dess stållinor, likt en trapets. Det här ger stången

viss flexibilitet i alla riktningar vilket gör att en

samverkan kan ske mellan flera muskelgrupper

samtidigt. Det här gör även IsoKai unikt, då de flesta

isokinetiska träningsredskap endast går över en led,

vilket dock IsoKai kan anpassas till. Eftersom stången

inte är mekanisk, blir övningarnas rörelsemönster mer

likt de funktionellas och på samma sätt måste individen

stabilisera stora delar av kroppen genom hela rörelseförloppet. Det här är faktorer

som IsoKaimetoden värdesätter högt och de inom friskvården eftertraktar (IsoKai,

2011a, f; Potach & Grindstaff, 2008).

”Långt drag” genomförs i IsoKai, vilket är ett väl använt test bland annat av

Rekryteringsnämnden. Rekryteringsnämnden införde ”långt drag” som en del i

mönstringsprocessen för att mäta de mönstrande individernas muskelstyrka. ”Långt

drag” är namnet som grundarna valt att kalla testet för, men som i folkmun har döpts

om till värnpliktslyftet (IsoKai 2011b, c). Utförandet av testet börjar med ett marklyft

för att väl i stående position direkt övergå i ett drag till hakan. Testet inkluderar de

största muskelgrupperna i kroppen, som ben, höft, rygg, mage, bröst, axlar och

armar. På grund av detta använder många testcenter värnpliktslyftet för att mäta en

allmän styrka hos individen. Rekryteringsnämnden i samarbete med FOA (Försvarets

Forskningsanstalt) genomförde innan de tog IsoKaimetoden i bruk år 1995 ett

flerårigt projekt. Projektet gjordes för att hitta ett funktionellt muskelprov som i sin

tur kunde ersätta det statiska muskelprovet som tidigare användes vid mönstringen

(IsoKai, 2011b, c, d).

Bild 2. IsoKai (bild från;

IsoKai, 2011i).

7

Bild 4. Drag till hakan

(modifierad bild från; Circuittraining, 2010 & IsoKai,

2011c).

Bild 3. Marklyft, observera att blicken ska fästas i taket

snarare än i golvet (bild från; Full Fitness, 2011).

3.5 Beskrivning av studiens övningsval

3.5.1 Marklyft

Marklyft är en av de få styrkeövningar som

inkluderar majoriteten av kroppens alla muskler i

en övning menar Delavier (2007). De muskler

som framförallt tränas i marklyft är m.

semimembranosus, m. semitendinosus, m.

gluteus maximus och m. quadriceps femoris. Det

är även ett relativt avancerat styrkelyft där

utövaren är i behov av en mycket god teknik och

till viss del även rörlighet (Baechle & Earle,

2008). Marklyft är en av tre övningar (utöver

bänkpress och knäböj) som ingår i sporten

styrkelyft (Thomeé et al., 2008).

Standardisering av marklyft

Vad gäller tekniken i marklyfts utförande är det standardiserat enligt Baechle och

Earle (2008) samt IsoKaiens (2011c) föreskrifter. Studiens specifika

standardiseringar var ett höftbrett avstånd mellan fötterna med lätt utåtrotation samt

att händerna var placerade en knytnäve bredare än axelbrett med överhandsfattning

(se bild 1) på skivstången. Vid marklyft i IsoKai är stången placerad 25 centimeter

över golvet vilket är mätt från IsoKaiplattan som testpersonen står på (se bild 2) till

stångens underkant, vilket även är bottenläget för stången. Vid 1RM är stången

placerad på golvet, vilket motsvarar en höjd på 21 centimeter mätt på motsvarande

sätt.

3.5.2 Drag till hakan

Drag till hakan är i styrketräningens värld en

basövning enligt Delavier (2007). De muskler som

främst tränas i denna övning är m. trapetzius och m.

deltoideus (Baechle & Earle, 2008). Andra muskler

som aktiveras i mindre utsträckning är exempelvis m.

brachioradialis men även m. fascia thoracolumbalis, m.

gluteus maximus och m. rectus abdominis (Delavier,

2007).

8

Standardisering av drag till hakan

Vad gäller tekniken för drag till hakans utförande är även den standardiserad enligt

Baechle och Earle (2008) samt IsoKaiens (2011c) föreskrifter. Likväl som i marklyft

var studiens specifika standardiseringar ett höftbrett avstånd mellan fötterna med lätt

utåtrotation. Händerna var även i drag till hakan placerade en knytnäve bredare än

axelbrett med överhandsfattning på skivstången.

3.6 En testprocedurs genomförande

3.6.1 Planering

Bland det första som ska görs är att fastställa vad, exempelvis vilken muskelgrupp

som ska testas, för att i sin tur bestämma vilket eller vilka tester som bör användas.

Nyckelord vad gäller planeringen är varför och vad de ska testa, allt för att kunna

eliminera felkällor samt för att få ut det bästa resultatet av testet/erna (Brown &

Weir, 2001). Bellardini et al. (2009) håller med ovan författare och lägger till att

testdeltagarna bör vara väl införstådda med samtliga faktorer för testets

standardisering och testprocess. Testdeltagarna bör även vara väl införstådda med att

de när som helst under testets gång kan avsluta utan vidare anledning eller förklaring

till testledaren. De ska även vara införstådda med att meddela testledaren om något

exempelvis känns fel eller mindre bra under genomförandet. Deltagarna bör även

fylla i ett frågeformulär med frågor som kan påverka testet som exempelvis skada,

sjukdom, näringsintag, fysisk aktivitet, menstruation eller andra faktorer. Om flera

test ska genomföras vid samma tillfälle bör en noggrann överläggning göras,

angående vilken ordningsföljd de görs i. Författarna rekommenderar att det mest

tekniskt krävande men minst ansträngande testet ska genomföras först, med tanke på

testförloppets validitet (Bellardini et al., 2009). Studiens testsammansättning grundas

av Harmans (2008a) skrift om hur ett test bör konstrueras. Bland annat poängteras

vikten av att testen testar det som är meningen och som beskrivits i studiens metod.

Vid flera tester, bör de delas upp så olika övningar genomförs vid olika tillfällen, om

möjligt. Detta för att inte trötta ut testdeltagaren totalt, såvida inte det är studiens

upplägg. Om samma övning genomförs flera gånger vid samma testtillfälle är

sannolikheten stor att resultatet blir sämre vid de andra tillfällena (Harmans, 2008a).

3.6.2 Säkerhet

Några faktorer som ökar säkerheten är alltifrån att området kring testet ska vara fritt

från föremål, som testpersonen kan ramla och skada sig på till att testledarna har

grundkunskaper inom HLR (Hjärt- och Lungräddning). Andra komponenter som är

minst lika viktiga är att testutrustningen är hel och genomgången. Stor vikt bör även

läggas vid att alla tester som genomförs är övervakade av en väl insatt och utbildad

person inom testtekniken, allt för att minimera skaderisken hos testdeltagarna men

även för att säkerhetsställa testets validitet (Brown & Weir, 2001). Baechle och Earle

(2008) poängterar vikten av buktryck vid lyft med tunga vikter. Buktrycket får

9

utövaren genom att tänka på tre punkter. Det första handlar om att ta ett djupt

andetag och därefter hålla andan. Lungorna fylls med luft och blir som en ballong,

detta hjälper till att stärka bröstkorgen och på så vis motverka att överkroppen faller

framåt. Punkt nummer två är att magmusklerna ska vara spända för att öka trycket i

bukhålan och på så sätt få ett kraftigare magstöd, vilket hjälper överkroppen att

”hålla sig uppe”, så den inte sjunker ihop. Den sista punkten handlar om att svanka

lite samtidigt som den nedre ryggen sträcks ut, genom denna rörelse spänns den

nedre ryggmuskulaturen. Följs dessa punkter undviker utövaren att få en rundad rygg

vilket i värsta fall kan leda till diskbråck (Baechle & Earle, 2008). En riskfaktor med

buktrycket är att syresättningen till hjärtat minskar, vilket i sin tur kan leda till ett

temporärt högt blodtryck och en ökad risk för individen att svimma (Harman,

2008b). Vid styrketräning med fria vikter där nedre delen av ryggen är inkopplad

rekommenderar Baechle och Earle (2008) att viktbälte bör användas vid träning nära

den maximala kapaciteten. De påpekar dock att träning med lägre vikter eller då

ländryggen inte är inkopplad bör viktbälte undvikas, allt för att stabilisera och öka

bålstabiliteten samt dess styrka. Författarna poängterar även vikten av spottare vid

träning på eller nära den maximala kapaciteten. Spottaren hjälper till att förhindra

eventuella skador och olyckor om utövaren exempelvis inte orkar lyfta upp

skivstången, tappar greppet eller liknande. Spottaren hjälper även till att förflytta

stången till utgångspositionen innan och efter övningen vid behov (Baechle & Earle,

2008).

3.6.3 Uppvärmning

Alla tester bör föregås av en uppvärmning. Dels en generell uppvärmning för hela

kroppen i syfte att höja dess temperatur, exempelvis cykling i lätt tempo på en

motionscykel i cirka fyra minuter för att därefter öka successivt i ytterligare några

minuter. Dels en specifik uppvärmning för respektive kroppsdel/muskel som ska

testas, som exempelvis lätt statisk stretching men också likvärdiga övningar som

påminner om själva testet. Detta är för att minska risken för skador och streckningar

samtidigt som individens prestationsförmåga höjs med hjälp av uppvärmningen. Den

specifika uppvärmningen bör pågå i minst tre minuter (Brown & Weir, 2001; Gjerset

et al., 2002). Gjerset et al. (2002) lägger till hur både koncentrationen men även

motivationen inför kommande övning kan höjas med hjälp av uppvärmning. Andra

fysiologiska aspekter efter en aktiv uppvärmning är exempelvis att de kemiska

reaktionerna blir snabbare samtidigt som både koordinationen och diffusionen (syre-

och näringstillförseln från blodet till musklerna) förbättras (Gjerset et al., 2002).

3.6.4 Förtrogenhet

Det är av fördel om testpersonerna är förtrogna med testet som ska utföras menar

Brown och Weir (2001), då andra studier visat på en ökad muskelstyrka hos de

testpersoner som kände till testerna. Med tanke på det här anser författarna att

oerfarna testdeltagare med fördel kan få ”prova på” testet innan det aktuella

testtillfället, eller allra bäst genomföra ett test-retest. När provrepetitioner används

bör de vara mellan 1 – 5 stycken, för att ”lära känna” redskapet, antalet repetitioner

grundar sig på testpersonens erfarenhet vilket även den sedermera specifika

10

uppvärmningen (2 – 5 repetitioner) gör. I tidigare studier lät de sina testpersoner

prova på det isokinetiska testredskapet vid ett tidigare tillfälle för att ”lära känna”

och bekanta sig med både redskapet och rörelsen, detta rekommenderar de här

författarna även andra att göra för att höja testernas reliabilitet (Anderson et al.,

1991; Bellardini et al., 2009; Brown & Weir, 2001; Harman, 2008a; Remaud, Cornu

& Guével, 2007). För vissa individer räcker det med en repetition medan det för

andra krävs betydligt fler. Oavsett hur många provrepetitioner som görs anser Brown

och Weir (2001) samt Bellardini et al. (2009) dessa vara av värde för studien,

eftersom förtrogenhet mellan testpersonen och redskapet höjer studiens reliabilitet

samt förbättrar testresultatet markant hos oerfarna testdeltagare efter bara några

försök (Brown & Weir, 2001; Bellardini et al., 2009). Provrepetitionerna och den

specifika uppvärmningen går hand i hand, men för en oerfaren individ känns det

bättre om de får prova på övningen innan testet börjar istället för att gå direkt på den

specifika uppvärmningen (Brown & Weir, 2001). En vila på max 30 sekunder

rekommenderas mellan prov- och uppvärmningsrepetitionerna, medan mellan de

maximala repetitionerna bör vilan vara något längre, cirka 1-3 minuter (Kraemer et

al., 2006).

3.6.5 Standardisering

Genomgången av testförfarandet samt testproceduren bör vara identisk från ett

tillfälle till ett annat tillfälle. Instruktioner som ges bör därför vara enkla, korta och

koncisa, allt för att undvika missförstånd eller förvirring hos testdeltagaren (Brown

& Weir, 2001). En standardisering bör göras för såväl utrustning, miljö, procedur,

testledare och testperson. I testmiljön handlar det om faktorer som exempelvis

ljudnivå, temperatur, personer runt omkring etcetera (Bellardini et al., 2009).

Standardisering av de olika rörelsemönstren för respektive övning beskrivs under

kapitel 3.5 och testprocessen hittas under kapitel 5.2 samt vederbörliga testers

standardiseringar i bilaga 5. Bellardini et al. (2009) beskriver hur testmiljön är en av

den viktigaste faktorn som bör standardiseras för en hög reliabilitet. Andra faktorer

som de anser viktiga är mängden och intensiteten på fysisk aktivitet dagarna innan

testtillfället, men även kostintag, tobak, alkohol, medicinering och sömn är faktorer

som spelar roll. För kvinnor med menstruation bör även det standardiseras till samma

tidpunkt i cykeln då flera fysiologiska faktorer varierar under cykelns gång. Exempel

på några väl kända faktorer kan vara vikt, hjärtvolym, hjärtfrekvens men även

ämnesomsättning och kroppstemperatur vars värden och funktion kan variera.

Tidpunkten på dygnet är även något som bör standardiseras då flera testtillfällen

genomförs. Även testutrustningen ska vara noga kalibrerad, vilket bör genomföras

med jämna mellanrum. Likväl som uppvärmningen och vilopauser bör vara identiska

för samtliga testdeltagare (Bellardini et al., 2009).

11

3.7 Tidigare forskning som jämför isokinetiska och

isotona tester

Söderman och Lindström (2009) genomförde 2009 en studie vars syfte var att

värdera relationen mellan den maximala koncentriska kraftutvecklingen isokinetiskt

och isotont i armbågsleden (bicepscurl). Resultatet blev att de isokinetiska peak- och

medelvärdena hade ett högt signifikant samband för samtliga deltagare mot det

isotona (1RM). Det fanns även ett signifikant samband mellan medelkrafterna om än

dock lite svagare. Studiens korrelationskoefficient hade ett positivt samband mellan

det isokinetiska värdet och det isotona värdet. Peakkraften var r = 0.94, samt för

medelkraften r = 0.94, det signifikanta sambandet uppgavs till p < 0,001 för både

peak- och medelkraft (Söderman & Lindström, 2009).

Gulick, Chiappa, Crowley, Schade och Wescott (1998) genomförde några år tidigare

en studie vars syfte var att undersöka vilka isokinetiskt avgörande faktorer som bäst

korrelerade mot 1RM (isotont). Dessutom ville de med hjälp av dessa faktorer kunna

underlätta för testledare och forskare genom att använda sig av isokinetiska tester för

att förutspå resultatet av ett isotont 1RM. Övningen de använde sig av var knä

extension (sittandes benspark).

En multipel regressionsanalys genomfördes i SPSS med sju stycken förklarande

variabler samt en beroende variabel där respektive korrelationskoefficient räknades

ut. De två högsta korrelationskoefficienterna uppgavs till 0,67 (peakkraft) och 0,64

(kroppsvikt). De förklarande variablernas korrelationskoefficient räknades ut dels

individuellt men dels också tillsammans med resterande variabler (Gulick et al.,

1998).

12

4 SYFTE

Studiens syfte är att jämföra medel- respektive peakkraften från ett isokinetiskt

marklyft och drag till hakan mot ett isotont RM i marklyft och drag till hakan.

Därmed ska hypotesen testas, att ett samband föreligger mellan dessa variabler.

13

5 METOD

Studiens metod är av en kvantitativ korrelationssats, och ska jämföra resultatet från

två övningar (marklyft och drag till hakan) isokinetiskt (IsoKai) och isotont (1RM).

Observationerna i studiens fall sker genom två olika tester respektive övningar som

ska genomföras och analyseras deskriptivt (Hartman, 2004).

5.1 Urval

Urvalet bestod av tolv frivilliga individer, elva män och en kvinna i åldrarna 15 – 50

år med en medelålder på 23,8 år. Deras medellängd är 178,2 (± 16,2) centimeter och

deras medelvikt 78 (± 16) kg. Samtliga var verksamma inom styrketräning,

framförallt styrke- och tyngdlyftning, i en atletklubb i södra Sverige.

I rådande studie var inklusionskriteriererna hos deltagarna att de var erfarna inom

styrketräning och vana att lyfta vikter nära deras maximala kapacitet samt var minst

15 år. Minimiåldern blev därmed också studiens exklusionskriterie. De här

kriterierna gör att studiens testpersoner inte kan representera en generell

befolkningsgrupp utan endast de tillfrågade och att chansen för ”vem som helst” i

befolkningen minskar att kunna delta i studien (Hartman, 2004; Eliasson, 2010).

5.1.1 Bortfall

Det var 14 personer som anmälde sig via intresseanmälan, en deltagare gav återbud

samt en föll bort då denne aldrig svarade på e-postutskicken. Av samtliga tolv

deltagare som genomförde testerna var det tre som inte genomförde samtliga tester.

Två testpersoner hade olika former av axelskada och kunde därmed inte genomföra

drag till hakan, varken isokinetiskt eller isotont, dessa testades endast i marklyft samt

den tredje testades endast i drag till hakan på grund av en knäskada.

5.1.2 Etiskt ställningstagande

Studiens åldersgräns på minst 15 år, grundar sig på Lag (2003:460) om etikprövning

av forskning som avser människor, där de skriver i 18 § att personer under 18 år men

över 15 år inte behöver målsmans tillåtelse såvida de förstår innebörden av studiens

syfte och inser forskningens betydelse för deras egen del (Lag: 2003:460, 18§).

Vissa angelägenheter som bland annat ett informerat samtycke, är en synpunkt som

Carlsson (1990) trycker hårt på. Ett informerat samtycke innebär att deltagarna ska

vara väl införstådda i undersökningens syfte, för att därefter ta ställning till om de

vill delta eller inte (Carlsson, 1990). Detta gjordes först via e-postkommunikation

och därefter muntligt vid respektive testtillfällena. Testdeltagarna var även väl

införstådda i deras valmöjlighet till att avbryta testprocessen under loppets gång utan

vidare anledning, vilket informerades om på samma sätt. Även detta är en punkt som

Carlsson (1990) understyrker. Testpersonernas anonymitet säkrades genom ett

kodnummer som endast testledaren hade vetskap om (Carlsson, 1990). Samtliga

deltagare blev tilldelade denna testkod vid deras första testtillfälle. Testkoden

14

användes på samtliga formulär samt vid registrering i IsoKaiens dataregister, därmed

var all data avpersonifierad när den bearbetades. Dokumenten som innehöll

testdeltagarnas namn och personuppgifter omintetgjordes så fort det inte längre

behövdes i studien, vilket Carlsson (1990) anser är en viktig punkt att genomföra av

etiska skäl.

5.2 Undersökningsprocedur

Intresseanmälan (bilaga 1) skickades ut till en atletklubb i södra Sverige, vilket

resulterade i att 14 personer anmälde sitt intresse. Samtliga fick via e-post olika

förslag med tider för respektive testtillfälle tillsammans med ytterligare information

(bilaga 2). I den ytterligare informationen gavs instruktioner till deltagarna inför

respektive testtillfälle, som var att de skulle vila, alternativt genomföra fysisk

aktivitet på låg intensitet dagen innan testerna. Testdeltagarna skulle även med fördel

använda samma klädsel vid respektive testillfälle, samt undvika alla former av tobak,

alkohol, energidrycker och koffein minst tre timmar innan testerna påbörjades. Det

sista kostintaget skulle ske en timma innan testtillfället och då bestå av så likvärdig

kost som möjligt vid respektive testtillfälle. I samband med att testtillfällena

bestämdes, fick testdeltagarna ett tydligt förlopp av testscenariot (bilaga 3) samt

tillhörande frågeformulär (bilaga 4) utskickade. Samtliga testdeltagare testades under

våren 2011. Frågeformuläret är en reviderad version (2011-03-22) från Lugnets

idrottsvetenskapliga institution (LIVI), Högskolan i Dalarna (Bellardini et al., 2009).

Frågeformuläret följer alla kriterier som Eliasson (2010) anser att ett frågeformulär

bör göra.

Testdeltagarna delades slumpvis in i två grupper (A och B). Testerna var uppdelade

till två separata tillfällen, grupp A genomförde vid sitt första testtillfälle isotont drag

till hakan samt isokinetiskt marklyft, medan grupp B genomförde isotont marklyft

samt isokinetiskt drag till hakan. Vid deltagarnas andra testtillfälle, vilket skedde 3-7

dagar senare för att låta kroppen återhämta sig ordentligt (Baechle et al., 2008;

Gjerset et al., 2002), genomfördes de resterande två testerna.

Innan respektive test påbörjades fick deltagarna instruktioner om testprocessen och

dess teknik, det här genomfördes både muntligt och visuellt, allt efter ett

standardiserat mönster (se bilaga 5). Testledaren var alltid densamme, vilket är

studiens författare. Samtliga deltagare började med en generell uppvärmning på en

träningscykel. Uppvärmningen skedde med individuellt motstånd i cirka tio minuter

inklusive stretch. Efter den generella uppvärmningen och stretchen, genomfördes den

specifika uppvärmningen som bestod av likvärdiga rörelser som det aktuella testet,

därefter följde testet. Det här resulterade i att testpersonen värmde upp de aktuella

muskelgrupperna samtidigt som denne även övade in rörelsen samt dess metod.

Medianvärdet vad gäller antal provdrag/uppvärmningsförsök i IsoKai blev åtta vid

marklyft respektive nio vid drag till hakan, antalen varierade mellan 6 – 10

repetitioner vid båda övningarna. Efter en vila på en till tre minuter genomfördes tre repetitioner utförda med maximal kapacitet, vilka även registrerades i IsoKaiens

dator. Vid de isotona testerna genomfördes tio uppvärmningsrepetitioner följt av

ytterligare fem repetitioner. Antal utförda försök till 1RM varierade mellan 1 – 8

repetitioner, med ett medianvärde på tre vid både marklyft och drag till hakan.

Under testerna meddelade testledaren deltagaren när en minut hade gått vid längre

15

vila (1 – 3 minuter), för att därefter låta deltagaren själv avgöra när denne kände sig

utvilad och redo för nästa repetition. Testledaren meddelade även efter 2 minuter och

30 sekunders vila om testdeltagaren inte påbörjat nästa repetition än. Vid kortare vila

(max 30 sekunder) behövde ingen deltagare informeras om tiden då samtliga

genomförde sina repetitioner inom loppet av tio sekunder. Samtliga resultat

redovisas i bilaga 6.

5.3 Statistik (databearbetning)

När all data var insamlad från samtliga 24 testtillfällen, sammanställdes den högsta

maxvikten vid 1RM, den högsta medelkraftsutvecklingen samt den högsta

peakkraften från något av samtliga tre försök i IsoKai, vid respektive övning.

Kraft räknas ut enligt Isaac Newtons första lag F = m * a, där F står för kraft (eng.

force), m för massa (i kg) och a för acceleration (m/s2) (Harman, 2008b), vilket

IsoKaiens dator automatiskt räknar ut. IsoKaiens dator redovisar bland annat

rörelsens medel- och peakkraft, där peak motsvarar det värdet som representerar den

maximala kraftutvecklingen som gjorts under övningens totala rörelsebana. Från de

isotona testerna användes endast den högst uppmätta maxvikten från respektive test.

För de isokinetiska testerna användes den högsta medel- respektive peakkraften från

ett av de tre repetitionerna där maximal muskelkraftkraft utvecklats.

För att undersöka sambandet mellan de olika metoderna beräknades Pearsons

korrelationskoefficient ut, en regressionsanalys gjordes även för att bedöma studiens

statistiska signifikans. Studiens signifikansnivå var satt till p < 0,05 (Körner &

Wahlgren, 2002; Polit & Beck, 2004). Hopkins (2010) har sammanställt en

lättöverskådlig tabell för korrelationskoefficienten för att lätt kunna urskilja ett

eventuellt samband enligt följande, 0.1 – 0.3 = litet-, 0,3 – 0,5 = måttligt-,

0.5 – 0.7 = stort-, 0.7 – 0.9 = mycket stort-, över 0,9 = extremt stort linjärt samband

(Hopkins, 2010). All sammanställningen gjordes med hjälp av Microsoft Office

Excel, 2007.

16

6 RESULTAT

6.1 Marklyft

Testpersonernas maximala styrka i marklyft uppmättes från 95 kg till 220 kg, varav

motsvarande resultat isokinetiskt fördelades mellan 79 kp (774 N) till 223 kp

(2187 N) respektive medelkraften från 21 kp (206 N) till 65 kp (637 N). Datan från

samtliga elva testdeltagare som genomförde marklyft är registrerad.

Figur 1. Regressionslinjen med korrelationskoefficienten 0,83 visar sambandet mellan isokinetisk och

isoton peakkraft i marklyft. Övningen genomfördes av elva testdeltagare, vars data är regristerad. Det

finns ett statistiskt signifikant samband för peakvärdet, p = 0,002.

I figur 1 redovisas sambanden mellan isokinetiskt och isotont peakvärde i marklyft

och i figur 2 sambandet mellan isokinetisk medelkraft och isoton maxvikt. Peak-

respektive medelkraftens värde i marklyft visar på ett positivt linjärt samband, med

korrelationskoefficienten r = 0,83 i respektive metod (peak, p = 0,002; medel,

p = 0,001).

17

Figur 2. Regressionslinjen med korrelationskoefficienten 0,83 visar sambandet mellan isokinetisk och

isoton medelkraft i marklyft. Övningen genomfördes av elva testdeltagare, vars data är regristerad. Det

finns ett statistiskt signifikant samband för peakvärdet, p = 0,001.

6.2 Drag till hakan

I drag till hakan uppmättes testdeltagarnas värden i 1RM från 40 kg till 70 kg samt

45 kp (441 N) till 126 kp (1236 N) isokinetiskt, respektive i medelkraften från 11 kp

(107 N) till 31 kp (304 N). Tio deltagare testades i drag till hakan och samtlig data

från dessa registrerades.

Figur 3. Regressionslinjen med korrelationskoefficienten 0,67, visar sambandet mellan isokinetisk och

isoton peakkraft i drag till hakan. Övningen genomfördes av tio testdeltagare, vars data är regristerad. Det

finns ett statistiskt signifikant samband för peakvärdet, p = 0.032.

18

Figur 4. Regressionslinjen med korrelationskoefficienten 0,62, visar sambandet mellan isokinetisk och

isoton medelkraft i drag till hakan. Övningen genomfördes av tio testdeltagare, vars data är regristerad.

Det statistiska sambandet för medelkraften blev p = 0.058.

I drag till hakan förekom det ett positivt samband mellan den maximala isokinetiska

och isotona muskelstyrkan, dess korrelationskoefficient var 0,67 (p = 0.032).

Korrelationkoefficienten på 0,62 (p = 0.058) uppmättes mellan den isokinetiska

medelkraften och den isotona maxvikten. Det här värdet var något lägre än de

resterande tre testernas och visar inget signifikant samband, däremot visar

regressionslinjen på ett positivt samband dem emellan.

19

7 DISKUSSION

7.1 Metoddiskussion

Studiens syfte är att undersöka om det finns något samband mellan de isokinetiska

testernas peak- och medelkrafter samt de isotona testernas maxvikter. I

databearbetningen användes en regressions- och en korrelationsanalys för att ta fram

resultatets olika korrelationskoefficienter samt för att undersöka om testerna var

statistiskt signifikanta. Analyserna stärkte studiens hypotes samt besvarade dess

syfte.

Det visade sig under studiens gång att flertalet deltagare vid marklyft använde sig av

kombinerad handfattning samt en så kallad sumoställning, där fötterna är placerade

på ett mycket brett avstånd. Detta i kombination med flera kommentarer som

exempelvis ”överfattning mäter ju bara greppstyrka, ingen maxstyrka heller” (kille

från atletklubben) kom från både deltagare men framförallt utomstående som

vistades i atletklubben. Det här gjorde att funderingar uppstod om resultatet hade

blivit annorlunda om deltagarna hade fått genomföra övningarna hur de ville? Dock

med förutsättningen att det gjordes på samma sätt isokinetiskt och isotont i

respektive övning, istället för studiens strikta standardiseringar. Om deltagarna fått

utföra övningarna på sitt invanda sätt, hade testledaren fått mäta avstånden mellan

olika kroppsdelar och skivstången, för att på så vis säkerhetsställa att de

genomfördes lika vid varje tillfälle. Bellardini et al. (2009) poängterar betydelsen av

att två övningar som ska jämföras mot varandra sker på likvärdiga sätt för bästa

reliabilitet (Bellardini et al., 2009). Deltagarna hade vid den här varianten varit mer

förtrogna i övningarna och maxstyrkans resultat hade sannerligen resulterat i en

högre vikt, men hade det gjort någon skillnad i korrelationen mellan de olika

övningarna? Om detta gjorts skulle det dock blivit svårt att använda studien i vidare

forskning för exempelvis värnpliktslyftet och IsoKaimetoden.

Testdeltagarna blev som tidigare nämnt i undersökningsproceduren, indelade i två

grupper, tanken med det här var för att se om någon skillnad vad gäller resultatet

fanns, beroende på vilken testkombination deltagarna genomförde först. Några

relevanta värden gick dock inte att ta fram med tanke på att respektive grupp endast

bestod av fem deltagare.

De olika kriterier som deltagarna åtog sig att följa, följdes tyvärr mindre bra då

exempelvis vissa deltagare tränade nära sin maximala kapacitet dagen innan testet

eller till och med strax innan testerna påbörjades. Majoriteten av deltagarna (10 av

14) förtärde den sista måltiden innan testerna 1,5 – 3 timmar innan påbörjat test,

dock med ungefärligt tidsspann samt innehåll vid respektive testtillfälle. Olika

funderingar som berörts om varför dessa kriterier inte följdes för samtliga deltagare

har exempelvis varit; om deltagarna fick för många ”punkter” att följa, om

informationen var otydlig, blev det för många e-postmeddelanden utskickade (vilket

resulterade i att de inte läste vad som stod i dem) eller tog deltagarna helt enkelt inte

till sig det som stod i dem. Frågeformulärets största brist och felkälla var att frågor

angående intaget av koffein, alkohol och sportdrycker samt användning av tobak inte

togs upp, vilket resulterade i att de här faktorerna inte kunde följas upp. Andra

faktorer som sänkte studiens reliabilitet enligt Bellardini et al. (2009), var att det

vistades andra medlemmar i gymmet, dock i varierad utsträckning vid de olika

20

testtillfällena samt att en hög ljudnivå förekom. Dessa faktorer kan ha påverkat

testdeltagarna både positivt och/eller negativt beroende på individuella

omständigheter (Bellardini et al., 2009). Det här var faktorer som förutsågs komma

inför framförallt det isotona marklyftstestet, som genomfördes i kommunens

atletklubb. Men med tanke på val av plats, kunde därmed dessa felkällor inte

elimineras.

Tanken och studiens metod var även att de båda testtillfällena för respektive

deltagare skulle ske vid ungefär samma tidpunkt på dygnet. Det här skedde dock

endast för 8 av 14 deltagare, på grund av att testledare kontra deltagares privata tider

och angelägenheter, vilket i sin tur sänkt studiens reliabilitet. Faktorer som igengäld

stärker studien är exempelvis studiens testprocess och dess övningar som noga

standardiserats enligt tydligt redovisade mallar. Andra aspekter var att testledaren

alltid var den samme samt att deltagarna vid samtliga genomföranden fick tid att

”prova på” respektive övning och redskap innan testet startade. En tredje aspekt som

stärker reliabiliteten är deltagarnas motivation till testet (Bellardini et al., 2009;

Hartman, 2004). Som vid 7 av 24 tillfällen var utmärkt, 14 av 24 bra och 3 av 24 ok

på en fyragradig skala där dåligt var sämst och utmärkt bäst. Dessa resultat grundas

av svaren från frågeformuläret (bilaga 4).

7.2 Resultatdiskussion

Studiens syfte var att jämföra medel- respektive peakkraften från ett isokinetiskt

marklyft och drag till hakan mot ett isotont RM i marklyft och drag till hakan. Det

här gjordes för att undersöka om de isokinetiska peak- och medelvärdena i respektive

övning motsvarade de isotona maxvikterna. Studiens resultat togs fram genom en

regressionsanalys samt en korrelationsanalys och med hjälp av de här, har studiens

syfte blivit besvarat samt dess hypotes stärkts.

Det förelåg ett statistiskt signifikant samband mellan den isokinetiska peak- och

medelkraften och 1RM i marklyft. Korrelationskoefficienten blev 0,83 (peak, p =

0,002; medel, p = 0,001), vid respektive test. I drag till hakan blev

korrelationskoefficienterna något lägre, för peak- blev r = 0,67 (p = 0.032) och för

medelkraften r = 0,62 (p = 0.058). Vilket resulterar i att det finns ett statisktiskt

signifikant samband vad gäller för peakkraften men inte för medelkraften, dock visar

resultatet på ett positiv samband.

Tidigare studier har visat att det finns en korrelation mellan isokinetiska och isotona

testredskap, då framförallt vad gäller peakkraft mot 1RM men även i medelkraft mot

1RM (Gulick et al., 1998; Söderman & Lindström, 2009). Även i föreliggande studie

finns det en korrelation mellan de här faktorerna, men jämfört med Söderman och

Lindströms studie (peak, r = 0,94; medel, r = 0,94) något lägre vid marklyft (peak, r

= 0,83; medel, r = 0,83) samt mycket lägre vid drag till hakan (peak, r = 0,67; medel,

r = 0,862). När föreliggande studies korrelationskoefficienter i sin tur jämförs med

Gulick et al. studie får marklyft ett högre r-värde (peak) än deras högsta (peak, 0,67), vilket är detsamma som drag till hakans (peak) r-värde. Anledningen till att

Söderman och Lindströms korrelationskoefficienter är betydligt högre än

föreliggande studies, kan vara för att Söderman och Lindströms studies övning

endast innefattar en led tillskillnad från föreliggande studie där flera leder är

inkluderade. När en övning går över flera leder blir den mer komplex och svårare i

21

genomförandet att få identiska från individ till individ. Det är med andra ord lättare

att standardisera en övning som enbart går över en led och därmed även för

testdeltagarna att utförandemässigt göra exakt lika. Förklaringen håller dock inte, då

marklyft fick ett högre r-värde än benspark trots att även Gulick et al. studie enbart

gick över en led, ett antagande är att föreliggande studies testdeltagare var mycket

förtrogna i övningen marklyft.

I Söderman och Lindströms studie blev de isokinetiska testresultaten högre än de

isotona värdena, vilket överrensstämmer med föreliggande studies samtliga deltagare

vid genomförandet av drag till hakan, men endast vid två av elva deltagares försök

vid marklyft. Det här kan bero på att flera av deltagarna vid utförandet av marklyft i

IsoKai tyckte att rörelsen i kombination med ett ovant redskap blev svår.

Förfarandet i ett isotont marklyft som samtliga testdeltagare var vana vid, är som

tyngst i starten för att därefter lätta, medan motsvarande övning i IsoKai får motsatt

effekt. Med andra ord, lättare i början för att därefter bli tyngre desto mer individen

tar i. En möjlig förklaring till det här blir således att på grund av bristande erfarenhet

och träning i IsoKai, presterar deltagarna omedvetet inte maximalt genom hela draget

trots att det är en av instruktionerna. En annan förklaring kan vara att stången vid

marklyft i IsoKai låg på en starthöjd av 25 centimeter från IsoKaiplattan, vilket är en

skillnad på fyra centimeter till stångens starthöjd vid 1RM som låg på 21 centimeters

höjd från golvet. Kan dessa fyra centimeter vara orsaken till varför det isokinetiska

värdet i marklyft blev lägre än det isotona för nio av elva deltagare?

Marklyft är en övning som samtliga deltagare i studien var väl inövade i, det kan

vara ytterligare en orsak till varför det hade en högre signifikans än drag till hakan

som majoriteten av deltagarna inte var lika vana vid, dessutom använde flertalet av

deltagarna ett smalt grepp vid egen träning av övningen. Vilket blir ytterligare en

faktor som kan bidra till varför inte det linjära sambandet i drag till hakan var lika

högt som för marklyft. Den tidigare forskningen har visat på att förtrogenhet med

övningarna samt testerna ger ett bättre resultat och ökad muskelstyrka (Anderson et.

al., 1991; Bellardini et al., 2009; Brown & Weir, 2001; Harman, 2008a). Det är

därför viktigt att låta deltagarna ”prova på” testerna samt övningarna som ingår,

antingen vid ett tidigarelagt ”prova på tillfälle” eller i samband med testtillfället. Det

sistnämnda skedde i föreliggande studie, vilket gav tydliga förbättringar vid

exempelvis de olika övningarna i IsoKai, som var ett helt nytt träningsredskap för

majoriteten av deltagarna. Framstegen var stora för deltagarna, från det första till det

sista draget innan testet påbörjades.

Det finns enligt Hopkins (2010) ett stort samband mellan maxvikten i 1RM och den

isokinetiska medelkraften, r = 0,62 i drag till hakan. Däremot hamnade

signifikansvärdet, p = 0,058 över studiens signifikansnivå (p < 0,05). När styrkan i

testet granskades, genom att lägga till redan existerande variabler, räckte det med

ytterligare en deltagares variabler för att få resultatet statistiskt signifikant mellan

medelkraften och den isotona maxvikten i drag till hakans. Polit och Beck (2004)

skriver att desto fler deltagare som genomför ett test, desto större sanerlighet att

resultatet blir statistiskt signifikant (Polit & Beck, 2004).

22

7.3 Slutsats

Studiens konklusion blir således att de båda testmetoderna är jämförbara och det

finns ett statistiskt signifikant samband mellan den isokinetiska peak- och

medelkraften samt den isotona maxvikten i marklyft och därtill även mellan den

isokinetiska peakkraften och den isotona maxvikten i drag till hakan.

7.4 Fortsatt forskning

Förlag till vidare forskning är bland annat att vidareutveckla det den föreliggande

studien påbörjat. Dels genom samma tester samt med samma metod, för att

undersöka studiens reliabilitet. Men dels också samma metod och testprocess men

med andra övningar för att undersöka om det linjära sambandet även finns där. Om

framtida forskning kan granska möjligheten till huruvida IsoKai kan kompensera

isotona maxprestationer, bör det här resultera i att testverksamheten öppnas för en

bredare population. En annan faktor att spinna vidare på är, hur det föreligger om

värnpliktslyftet faktiskt mäter en generell helkroppsstyrka eller inte. Vilket

Rekryteringsnämnden (IsoKai, 2011d) och Polisen (2011) anser, då de bland annat

använder testet för ovan nämnda syfte.

23

8 REFERENSLISTA

Anderson, M.A., Gieck, J.H., Perrin, D., Weltman, A., Rutt, R. & Denegar. C.

(1991). The Relationships among isometric, Isotonic, and Isokinetic Concentric

and Eccentric Quadriceps and Hamstring Force and Three Components of

Athletic Performance. The Journal of Orthopedic and Sports Physical Therapy,

14(3):114-120

Baechle, T. R., Earle, R.W. & Wathen, D. (2008). Resistance Training. I Baechle, T.

R. & Earle, R. W. (red.) (2008). Essentials of strength training and

conditioning (pp 381-412). (3rd ed.) Champaign, IL: Human Kinetics

Baechle, T. R. & Earle, R. W. (2008). Resistance Training and Spotting Techniques.

I Baechle, T. R. & Earle, R. W. (red.) (2008). Essentials of strength training

and conditioning (pp 325-376). (3rd ed.) Champaign, IL: Human Kinetics

Bellardini, H., Henriksson, A. & Tonkonogi, M. (2009). Tester och mätmetoder för

idrott och hälsa. (1. uppl.) Stockholm: SISU idrottsböcker.

Brown, L. E. & Weir, J. P. (2001). ASEP Procedures Recommendation I: Accurate

Assessment of Muscular Strength and Power. Journal of Exercise Physiology,

4(3): 1-21

Carlsson, B. (1990). Grundläggande forskningsmetodik för medicin och

beteendevetenskap. (2., [utök.] uppl.) Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Circuittraining (2010) Circuittraining 1. Online. Internet.

http://activesportsanddefence.blogspot.com/2010/11/circuittraining-wk-46.html

Sökdatum: 2011-06-09

Delavier, F. (2007). Styrketräning: en anatomisk guide. (Ny, rev. uppl.) Stockholm:

Fitnessförlaget.

Eliasson, A. (2010). Kvantitativ metod från början. (2., uppdaterade uppl.) Lund:

Studentlitteratur

Full Fitness (2011). Deadlift. Online. Internet.

http://www.fullfitness.net/exercises/back/dead-lift Sökdatum: 2011-06-09

Gjerset, A., Annerstedt, C. (red.) & Svendsen, T.M. (2002). Idrottens träningslära.

Farsta: SISU idrottsböcker

Gulick, D.T., Chiappa, J.J., Crowley, K.R., Schade, M.E. & Wescott, S.R. (1998)

Predicting 1-RM isotonic knee extension strength utilizing isokinetic

dynamometry. Isokinetics & Exercise Science: 7(4): 145-149

Harman, E. (2008a). Principles of Test Selection and Administration. I Baechle, T.

R. & Earle, R. W. (red.) (2008). Essentials of strength training and

conditioning (pp 237-247). (3rd ed.) Champaign, IL: Human Kinetics

Harman, E. (2008b). Biomechanics of Resistance Exercise. I Baechle, T. R. & Earle,

R. W. (red.) (2008). Essentials of strength training and conditioning (pp 237-

247). (3rd ed.) Champaign, IL: Human Kinetics

Harman, E. & Garhammer, J. (2008). Administration, Scoring, and Interpretation of

Selected Tests. I Baechle, T. R. & Earle, R. W. (red.) (2008). Essentials of

24

strength training and conditioning (pp 250-292). (3rd ed.) Champaign, IL:

Human Kinetics

Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. (2.,

[utök. och kompletterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Hopkins, W. G. (2010). Linear Models and Effect Magnitudes for Research, Clinical

and Practical Applications. Sportscience, 14: 49-57

IsoKai (2011a). M. Produkter. Online. Internet.

http://isokai.se/Isokaimetoden_h.html Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011b). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/valja.html

Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011c). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/Friskvardsprogram2.

Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011d). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/Pliktverket.html

Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011e). M. Produkter. Online. Internet.

http://isokai.se/Anvandare.html#Ankare81660 Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011f). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/latenta.html

Sökdatum: 2011-02-24

IsoKai (2011g). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/Anvandare.html

Sökdatum: 2011-05-04

IsoKai (2011h). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/postgirotbank.html

Sökdatum: 2011-05-04

IsoKai (2011i). M. Produkter. Online. Internet. http://isokai.se/

Sökdatum: 2011-06-09

Kraemer, W.J., Ratamess, N.A., Fry, A.C. & French, D.N. (2006). Strength Training:

Development and Evaluation of Methodology (pp 119-150). I Foster, C. &

Maud, P.J. (red.) (2006). Physiological assessment of human fitness. (2. ed.)

Champaign, IL: Human Kinetics.

Körner, S. & Wahlgren, L. (2002). Praktisk statistik. (3., [rev.] uppl.) Lund:

Studentlitteratur.

Lag: 2003:460, 18§ (2011). Lagen om etikprövning av forskning som avser

människor. Online. Internet. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20030460.htm

Sökdatum: 2011-04-19

Polisen (2011). Bli polis. Online. Internet. http://www.polisen.se/sv/Bli-polis/Bli-

polis/Ansokan--krav/Vad-hander-efter-ansokan/Ovriga-tester-och-intervju/

Sökdatum: 2011-05-04

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2004). Nursing research: principles and methods. (7. ed.)

Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Potach, D.H & Grindstaff, T.L. (2008). Rehabilitation and Reconditioning. I

Baechle, T. R. & Earle, R. W. (red.) (2008). Essentials of strength training and

conditioning (pp 523-539). (3rd ed.) Champaign, IL: Human Kinetics

25

Remaud, A., Cornu, C. & Guével, A. (2007). Agonist muscle activity and antagonist

muscle co-activity levels during standardized isotonic and isokinetic knee

extensions. Journal of Electromyography and Kinesiology, 19: 449–458

Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Online. Internet.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-

126-71_200912671.pdf Sökdatum: 2011-03-31

Sorace, P. (2005). Free Weights and Machines. American College of Sports

Medicine, 15(2):1-3

Söderman, K. & Lindström, B. (2009). The relevance of using isokinetic measures to

evaluate strength. Advances in physiotherapy, 12:194-200

Taylor, N.A.S., Sanders, R.H., Howick, E.I. & Stanley, S.N. (1991). Static and

dynamic assessment of the Biodex dynamometer. European Journal of applied

physiology, 62:180-188

Thomeé, R., Augustsson, J., Wernbom, M., Augustsson, S. & Karlsson, J. (2008).

Styrketräning: för idrott, motion och rehabilitering. (1. uppl.) Stockholm:

SISU idrottsböcker.

26

BILAGA 1

Styrketränar du? Vill du testa ditt 1RM?

Läs då detta.

Jag skriver nu min c-uppsats och ska jämföra 1RM i drag till hakan samt marklyft

mot motsvarande övningar isokinetiskt, vilket sker i IsoKai. Därför behöver jag Dig

som är erfaren inom styrketräning samt har en god teknik och är van att lyfta tungt.

Du bör vara minst 15 år, men ditt kön spelar ingen roll.

Testet består av två delar, alltså två olika testtillfällen med 3 – 7 dagars

mellanrum. Vid det ena testtillfället kommer vi att testa drag till hakan i IsoKai samt

1RM i marklyft och vid det andra testtillfället kommer vi att testa marklyft i IsoKai

samt 1RM i drag till hakan.

Testen kommer att pågå under vecka 14-16, på överrenskommen tid, mestadels

under förmiddagar, men även en del kvällstid.

Testen kommer att genomföras i x testcenter samt i atletklubbens styrkehall.

Deltagandet innebär att Du binder upp dig till:

Två testtillfällen á cirka 45 min, då är instruktioner, uppvärmning, testens genomförande m.m. inräknat.

Dagen innan testen genomförs bör ni vila från träning. Alternativt genomföra mycket ”lätt” träning som exempelvis en promenad eller jogging med låg

intensitet.

All form av tobak, alkohol och koffein samt sportdrycker ska undvikas minst

3h innan testet påbörjas.

Sista kostintaget ska ske en timme innan testet påbörjas och vara detsamma

vid båda testtillfällena.

Med fördel använda samma klädsel vid båda test tillfällena.

All information och uppgifter som tas av dig och som vi får ut genom testen är

konfidentiella, de kommer att redovisas i min kommande uppsats men inga namn,

eller andra faktorer som kan urskilja att Du är Du kommer att redovisas.

Hela processen är frivillig och kan avslutas när som utan närmare förklaring till

testledaren.

Är du intresserad eller vill ha ytterligare information, tveka inte att höra

av dig till mig på

xxx xxxxxxx eller via e-post på xxx@xxx

Med vänliga hälsningar

Karin Engelbrektsson

27

BILAGA 2

Hej!

Kul att ni vill vara med i min undersökning!

Undersökningens syfte är att jämföra 1RM i drag till hakan samt marklyft mot

motsvarande övningar isokinetiskt, vilket sker i IsoKai. För att därefter jämföra max-

och medelprestationerna mot varandra för att se om det finns något samband dem

emellan.

Testet består av två delar, alltså två olika testtillfällen med 3 – 7 dagars mellanrum.

Vid det ena testtillfället kommer vi att testa drag till hakan i IsoKai samt 1RM i

marklyft och vid det andra testtillfället kommer vi att testa marklyft i IsoKai samt

1RM i drag till hakan.

Testen kommer att pågå under vecka 14 – 16, på överrenskommen tid i x testcenter

samt i atletklubbens styrkehall.

Deltagandet innebär att Du binder upp dig till:

Två testtillfällen á cirka 45 minuter, då är instruktioner, uppvärmning, testens genomförande m.m. inräknat.

Dagen innan testen genomförs bör Du vila från träning. Alternativt genomföra mycket ”lätt” träning som exempelvis en promenad eller jogging

med låg intensitet.

All form av tobak, alkohol och koffein samt sportdrycker ska undvikas minst

3h innan testet påbörjas.

Sista kostintaget ska ske en timme innan testet påbörjas och vara detsamma vid båda testtillfällena.

Att med fördel använda samma klädsel vid båda test tillfällena.

Jag bifogar två dokument som jag vill att Du ska fylla i och ta med till respektive

testtillfälle samt ett dokument fullt av tider där jag vill att du markerar vilka Du

kan och svarar omgående.

All information och uppgifter som tas av dig och som vi får ut genom testen är

konfidentiella, de kommer att redovisas i min kommande uppsats men inga namn,

eller andra faktorer som kan urskilja att Du är Du kommer att redovisas.

Hela processen är frivillig och kan avslutas när som utan närmare förklaring till

testledaren.

Har du funderingar eller om något är oklart så är det bara att höra av dig, antingen

via e-post xxx@xxx eller telefon xxx xxxxxxx

Med vänliga hälsningar

Karin Engelbrektsson

28

BILAGA 3

Hej!

Jag har bokat in dig på tiderna x-dagen den x/x kl. 00.00, samt x-dagen den x/x kl.

00.00, om tiden mot förmodan inte passar eller det uppstår förhinder så hör av dig

igen så fort du kan så löser vi det. Du kommer att vid ditt första testtillfälle

genomföra…

A

… marklyft i IsoKai följt av 1RM i drag till hakan och vid Ditt andra testtillfälle drag

till hakan i IsoKai följt av 1RM i marklyft

B

… drag till hakan i IsoKai följt av 1RM i marklyft och vid Ditt andra testtillfälle

marklyft i IsoKai följt av 1RM i drag till hakan.

Vi träffas uppe i tornet på angiven tid, är dörren stängd, ytterdörren låst eller Du inte

vet vart det är så ring mig på xxx xxxxxxx.

Kom ihåg att ta med dig frågeformuläret ifyllt till respektive testtillfälle.

Testscenariot ser ut enligt följande:

Inlämning av frågeformuläret

Uppvärmning på motionscykel inklusive stretch, 10 minuter

Genomgång av rörelsen drag till hakan/marklyft i IsoKai

Provdrag och specifik uppvärmning genomförs i IsoKai (3 – 10 repetitioner beroende på erfarenhet), en vila på max 30 sekunder är tillåtet mellan

repetitionerna

3 drag med maxprestation i IsoKai görs med en vila på 1-3 minuter, det bästa medel- respektive peakresultatet av de här tre försöken registreras

Det isokinetiska testet är nu klart

Vid marklyft förflyttar vi oss ned till atletklubben, vid drag till hakan stannar vi kvar

i tornet

Genomgång av rörelsen för ett 1RM i drag till hakan/marklyft

Specifik uppvärmning 1 med en belastning på 50 % av 1RM (5 – 10

repetitioner)

Specifik uppvärmning 2 med en belastning på 70 – 80 % av 1RM (3 – 5 repetitioner)

Försök till 1RM påbörjas, ett försök görs på respektive vikt och ökas successivt. Detta fortlöper tills Du inte orkar längre, den sista godkända

vikten registreras som Ditt 1RM.

Det isotona testet är klart

Slut

Vid frågor eller funderingar, hör bara av Dig!

Med vänliga hälsningar

/Karin

29

BILAGA 4

Fyll i detta formulär så noggrant som möjligt

och medtag ifyllt till testtillfälle 1 och 2.

Personligt

Kön: Vikt:

Ålder: Längd:

Uppskattad vikt i kg för 1RM marklyft:

Uppskattad vikt i kg för 1RM drag till hakan:

Kost

Värdera din kost de senaste två dagarna

Dålig Ok Bra Utmärkt

Antal timmar sedan du åt din senaste måltid?

Vad åt du vid din senaste måltid?

Sjukdom

Lider du för närvarande av någon sjukdom?

Ja Nej

Om ja, detaljera (typ, hur allvarligt):

Har du haft någon sjukdom eller hälsoproblem den senaste månaden?

Ja Nej

Om ja, detaljera (typ, hur allvarligt):

Är du allergisk mot något?

Ja Nej

Om ja, detaljera (typ, hur allvarligt):

Skador

Har du för närvarande några skador?

Ja Nej

Om ja, detaljera (typ, hur allvarliga):

Fylls i av testledare

Testkod:

Testdatum:

Testtillfälle: 1 2

30

Har du haft några skador de senaste två veckorna?

Ja Nej

Om ja, detaljera (typ, hur allvarliga):

Motivation

Värdera din motivation för träning idag?

Dålig Ok Bra Utmärkt

Värdera din motivation för testet idag?

Dålig Ok Bra Utmärkt

Träning

Värdera din senaste vecka av fysisk aktivitet

Lätt medel hård mycket hård

Hur uttmattad/ansträngd är du idag? (0=inte alls, 5=extremt)

1 2 3 4 5

När tränade du senast?

Vad tränade du vid ditt senaste träningstillfälle?

Övrigt

Vänligen notera övrig information som du tror kan bidra till ditt testresultat.

Jag är medveten om att mitt deltagande är helt frivilligt och att jag när som helst och

utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Underskrift

31

BILAGA 5

Standardisering av testproceduren

Inlämning av det redan utskickade frågeformuläret, testpersonen får en ”testkod” för avidentifiering. Testkoden används på samtliga papper (såsom

frågeformulär och testredovisning) som hör denne till.

Testledaren beskriver hur hela testförloppet kommer att se ut, med exempelvis generell och specifik uppvärmning, vilka tester som genomförs

och i vilken ordning.

Generell uppvärmning på träningscykel i 5 – 7 minuter i lugnt tempo dock

med successivt ökad intensitet efter cirka 4 minuter, följt av en stretch på

3 – 5 minuter.

Specifik uppvärmning av isokinetiskt marklyft/drag till hakan i IsoKai följt av max prestation i IsoKai.

När 1RM i drag till hakan genomfördes gjordes det i testlokalen där även IsoKai

testades, medan 1RM i marklyft testades i kommunens atletklubb som var

lokaliserad i samma byggnad.

Specifik isoton uppvärmning av marklyft/drag till hakan med skivstång följt av 1RM.

Testledaren tackar så mycket för testpersonens deltagande och erbjöd deltagarna att få den kommande uppsatsen e-postade till sig

En vila på cirka 2 – 4 minuter följdes mellan respektive metod.

Standardisering av isokinetiskt styrketest

Tillvägagångssättet gäller för både isokinetiskt marklyft och drag till hakan, metoden

är modifierad från Brown och Weir (2001) samt Kraemer et al. (2006).

1. Testledaren repeterar och går noggrant igenom hela händelseförloppet vid

IsoKai, samt instruerar visuellt och verbalt rörelsen och dess teknik (se

kapitel 3.5 för respektive övning).

2. Testperson genomför 1 – 5 provdrag (beroende på erfarenhet), max 30

sekunders vila mellan dragen.

3. Specifik uppvärmning, fortfarande samma rörelse, ytterligare 2 – 5 drag, med

måttlig kraft, max 30 sekunders vila mellan dragen.

4. Testpersonen vilar i 1 – 3 minuter under tiden får denne gärna genomföra lätt

aktiv stretching.

5. Testpersonen informeras nu om att testet startar och att hon eller han

fortsättningsvis ska prestera sitt max och att resultatet hädanefter registreras.

Testpersonen genomför tre drag med max 1 – 3 minuters vila mellan dem

(Brown & Weir, 2001; Kraemer et al., 2006).

32

Standardisering av isotont styrketest

Tillvägagångssättet gäller för samtliga 1RM-test i föreliggande studie, metoden är en

kombination från Baechle et al. (2008), Harman och Garhammer (2008), Kraemer

et al. (2006) samt Brown och Weir (2001).

1. Testledaren repeterar och går noggrant igenom hela händelseförloppet, samt

instruerar visuellt och verbalt rörelsen och dess teknik (se kapitel 3.5 för

respektive övning).

2. Testpersonen genomför uppvärmning ett, med en vikt på cirka 50 % av 1RM

och ska med den vikten utföra 10 repetitioner. Max 30 sekunders vila mellan

lyften.

3. Testpersonen vilar i cirka 1 minut, under tiden får denne gärna genomföra lätt

aktiv stretching.

4. Uppvärmning två utförs med en ökad vikt på 4 – 9 kg, vilket motsvarar

5 – 10 % (gäller vid drag till hakan) eller 14 – 18 kg, vilket motsvarar

10 – 20 % (gäller vid marklyft). Testpersonen ska nu genomföra 5

repetitioner på 70 – 80 % av 1RM. Max 30 sekunders vila mellan lyften.

5. Testpersonen vilar i 2 – 4 minuter under tiden får denne gärna genomföra lätt

aktiv stretching.

Nu närmar sig 1RM

6. En viktökning görs, precis som i steg 3 och 5, 5 – 10 % vilket motsvarar

4 – 9 kg (gäller vid drag till hakan) eller 14 – 18 kg, vilket motsvarar

10 – 20 % (gäller vid marklyft).

Testledaren informerar om att försök till 1RM nu ska genomföras.

Testdeltagaren genomför nu singlar, endast ett lyft med samma vikt, mellan varje

försök är det 1- max 3 minuters vila, gärna med lätt aktiv stretch. Under vilan ökas

även vikten enligt steg 3 och 5. Detta fortsätter tills testpersonen misslyckas, det är

då den sista godkända vikten som räknas som 1RM (Baechle et al., 2008; Harman &

Garhammer, 2008; Kraemer et al., 2006 & Brown & Weir, 2001).

33

BILAGA 6 Testtillfälle: 1 2

Testkod:

Testdatum:

Drag till hakan

Startvikt i kg (50 % av 1RM):

Totalvikt Antal utförda

repetitioner

Viktökning Övrigt

Specifik uppvärmning 1

(5-10rep)

Ökning med

5-10% (4-9kg)

Specifik uppvärmning 2

(3-5rep)

Ökning med

5-10% (4-9kg)

1 1RM

Ökning med

5-10% (4-9kg)

2 1RM

Ökning med

5-10% (4-9kg)

3 1RM

Ökning med

5-10% (4-9kg)

4 1RM

Ökning med

5-10% (4-9kg)

5 1RM

Ökning med

5-10% (4-9kg)

6 1RM

34

Testtillfälle: 1 2

Testkod:

Testdatum:

Marklyft

Startvikt i kg (50 % av 1RM):

Totalvikt Antal utförda

repetitioner

Viktökning Övrigt

Specifik uppvärmning 1

(5-10rep)

Ökning med

10-20% (14-18kg)

Specifik uppvärmning 2

(3-5rep)

Ökning med

10-20% (14-18kg)

1 1RM

Ökning med

10-20% (14-18kg)

2 1RM

Ökning med

10-20% (14-18kg)

3 1RM

Ökning med

10-20% (14-18kg)

4 1RM

Ökning med

10-20% (14-18kg)

5 1RM

Ökning med

10-20% (14-18kg)

6 RM

35

Testtillfälle: 1 2

Testkod:

Testdatum:

Testtillfälle: 1 2

Testkod:

Testdatum:

Drag till hakan i IsoKai

Antal Peak-kraft

i kp

Medelkraft

i kp

Antal

provförsök/specifik

uppvärmning

(3-10st)

1 minut vila

Drag 1

1 minut vila

Drag 2

1 minut vila

Drag 3

Marklyft i IsoKai

Antal Peak-kraft

i kp

Medelkraft

i kp

Antal

provförsök/specifik

uppvärmning

(3-10st)

1 minut vila

Drag 1

1 minut vila

Drag 2

1 minut vila

Drag 3