Den Röda Vargen

Den röda vargenav

Liza Marklund

Marklunds Röda Vargen 03-05-27 09.06 Sidan 3

Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Av Liza Marklund:

Gömda 1995, reviderad upplaga 2000

Sprängaren 1998

Studio sex 1999

Paradiset 2000

Prime time 2002

ISBN 91-642-4031-2

Liza Marklund 2003

Utgiven av Piratförlaget

Omslagsfotografier: Fredrik Hjerling (författarfoto),

Scanpix, Getty Images/Neil Libbert

Omslagsform: Mi Johansson

Bildbearbetning: John Nelander

E-boksproduktion: eLib

Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Prolog

tålt att se blod. Det var något med kon-sistensen, trögflytande och pulserande. Han insåg att det var irra-tionellt, särskilt för en sådan som han. Den senaste tiden hademotviljan överrumplat honom i drömmarna, tagit sig uttryckhan inte kunnat styra över.

Nu såg han ner på sina händer och upptäckte att de var dränk-ta i mörkrött människoblod. Det droppade ner på hans byxor,fortfarande varmt och klibbigt. Lukten slog upp i hans näsa. Hanryggade tillbaka och försökte panikslaget skaka det av sig.

– Hördu, vi är framme.Rösten trängde genom sömnens tunna hinna, fick blodet att

försvinna med ett ryck. Det intensiva illamåendet var kvar, denskarpa kölden vällde in genom bussdörren. Chauffören hade dra-git upp sina axlar i en fåfäng gest att undkomma den.

– Eller ska du med ner i garaget?Alla de andra passagerarna hade klivit av flygbussen. Han reste

sig mödosamt, lätt dubbelvikt av smärtan. Tog sin sjömanssäckfrån sätet bredvid, mumlade merci beaucoup.

Dunsen när hans fötter tog i marken fick honom att stöna till.Han lutade sig ett ögonblick mot fordonets rimfrostiga plåt-kaross, strök sig över pannan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

En kvinna i virkad mössa, på väg mot lokaltrafikens hållplatslängre fram, stannade till vid hans säck. Hennes blick var genuintorolig, ryggen kröktes i en båge när hon lutade sig mot honom.

– Men hur är det? Behöver du hjälp?Han reagerade starkt och omedelbart, viftade till med handen

mot hennes ansikte.– Laissez-moi! sa han, alldeles för högt, flämtade av ansträng-

ningen.Kvinnan stod kvar, blinkade några gånger med halvöppen

mun.– Êtes-vous sourde? J’ai déjà dit laissez-moi.Hennes ansikte krympte under hans aggressivitet, hon backa-

de med kränkta ögon. Han såg efter henne, satt och bred, vank-ande med spända plastkassar mot treans buss.

Jag undrar om det är så jag låter, for det genom hans huvud.När jag talar svenska.

Insåg sedan att tankarna faktiskt formulerats på modersmålet.Indépendance, tänkte han, tvingade tillbaka hjärnan i franskan.

Je suis mon propre maître. Kvinnan blängde innan hon klev på sin buss.Han förblev stående i dieselångorna medan bussarna gled iväg

och Storgatan tömdes på människor. Lyssnade till kylans tystnad,tog in det skugglösa ljuset.

Ingenstans på jorden var rymden lika nära som vid norra pol-cirkeln. När han växte upp tog han ödsligheten för given, förstodinte det enorma i att bo på världens tak. Nu såg han dem, likaklara som om de varit ristade i gatorna, plåthusen, de frusna barr-träden: ensamheten och utsattheten, de oändliga avstånden. Såbekanta, och ändå så främmande.

Det här är en hård plats, tänkte han, på svenska igen. En stel-frusen stad som lever på staten och stålet.

Och sedan:


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Precis som jag.Han trädde försiktigt säckens rem över axlar och bröst och

började gå mot Stadshotellets entré. Sekelskifteshusets exteriörsåg ut exakt som han mindes den, interiörens förändring kundehan inte bedöma. Under sin tid i Luleå hade han aldrig haft an-ledning att besöka borgerlighetens högsäten.

Receptionisten tog emot den gamle fransmannen med för-strödd artighet. Checkade in honom på andra våningen, upplys-te om frukostbufféns öppettider, gav honom plastkortet medmagnetremsan som öppnade hans dörr och glömde honom ge-nast.

Mitt i ett folkhav syns man minst, tänkte han, tackade på bru-ten engelska och gick mot hissarna.

Rummet var insmickrande på ett osäkert och skamset sätt.Ansatsen och priset antydde lyx och tradition, låtsades med hjälpav iskallt kakel och kopior av stilmöbler. Bakom ögontjäneriet såghan otvättade fönster och solkiga glasfiberväggar.

Han slog sig ner på sängen ett ögonblick, såg ut över skym-ningen, eller var det fortfarande gryning?

Sjöutsikten som hemsidan på internet skrutit om bestod avgrått vatten, trähus vid en hamn, en neonskylt och ett stort svartpapptak.

Han höll på att slumra till igen, ruskade på sig för att väckahuvudet, lade återigen märke till lukten som sipprade ur hansinre. Reste sig upp och öppnade säcken, gick bort till skrivbordetdär han radade upp medicinerna, började med de smärtstillande.Lade sig sedan på sängen medan kväljningskänslorna sakta kling-ade av.

Så var han alltså äntligen framme.La mort est ici.Döden är här.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Tisdag 10 november

stannade till på redaktionens tröskel ochblinkade mot lysrörens vita skärpa. Ljuden dunkade mot henne,fräsande skrivare, surrande scanrar, det svaga klapprandet av kort-klippta naglar mot tangentbord. Människor matade apparaternamed texter, bilder, bokstäver, kommandon, signaler, fyllde digi-tala magar utan hopp om mättnad.

Hon drog några djupa andetag och seglade ut över havet. Bor-ta vid nyhetsdesken pågick den sortens fokuserade aktivitet somfortfarande var helt ljudlös. Spiken, editionschefen, läste någrapapper med fötterna i kors på skrivbordet. Biträdande nyhets-chefen skummade den flimrande dataskärmen med allt rödareögon, Reuters och franska AFP, Associated Press och TTA och TTB,inrikes och utrikes, sport och ekonomi, nyheter och telegram frånhela världen i en oändlig ström. Ännu hade inte de exalterade ut-ropen börjat, den högljudda entusiasmen eller besvikelserna överknäck som gått i land eller spruckit, det engagerade argumente-randet för den ena vinkeln, eller den andra.

Hon gled förbi dem utan att se, utan att synas.Så plötsligt ett ljud, en uppmaning, en röst som bröt sönder

den elektriska tystnaden.– Ska du ut och åka nu igen?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon ryckte till, tog ofrivilligt ett steg åt sidan. Svängde sinostadiga blick mot Spikens röst och bländades av en lågenergi-lampa.

– Det står i överlämningen att du flyger till Luleå i eftermiddag.Hon fick morgondeskens hörn i ena låret när hon sneddade

för hårt mot sin glasbur. Stannade, blundade ett kort ögonblick,kände bagen glida ner på armen och vände sig om.

– Kanske, hurså?Men editionschefen var redan borta, hade lämnat henne en-

sam ute på havet, klämd mellan blickar och digitala suckar. Honslickade sig om läpparna, hissade upp bagen på axeln igen, kändeironi kladda fast vid täckjackans nylontyg.

Fulla segel, bort och hem. Akvariet kom snabbt närmare. Lättad drog hon skjutdörren åt sidan och flydde in bland de tröttagardinerna. Sköt igen dörren bakom sin rygg, lutade bakhuvudetmot glasets kyla.

Rummet hade de i alla fall låtit henne behålla.Det beständiga blev allt viktigare, hon kände det, både för

henne själv och för samhället. När kaos uppstod och krigen byttekaraktär var det viktigare än någonsin att se bakåt, att lära av historien.

Hon släppte väskan och ytterkläderna i besökssoffan, slogigång datorn. Nyhetsjournalistiken kändes alltmer avlägsen, trotsatt hon satt i dess pulserande, elektroniska hjärta. Saker som toppade ettan idag var glömda imorgon. Hon orkade inte längre följa med i AP:s ENPS, den digitala tidens nyhetsmonster.

Hon strök sig över håret.Kanske var hon bara trött.Väntade stilla med hakan i händerna medan alla program lad-

dades, plockade sedan upp sitt material. Det här tyckte hon varriktigt intressant, tyvärr var filtstimmet i tidningsledningen intefullt lika entusiastiska.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon mindes Spiken därute, hans röst över havet.Plockade ihop sina anteckningar och förberedde sin presenta-

tion.

Trapphuset låg i mörker. Pojken stängde lägenhetsdörren efter sigoch lyssnade spänt. Det tjöt som vanligt i det otäta fönstret i trap-pan upp till Andersson, gubbens radio stod på men annars vardet tyst, alldeles knäpptyst.

Du är en mes, tänkte han. Det är ingenting här. Fjant.Han stod stilla en kort stund, sedan gick han med bestämda

steg mot ytterdörren.Så här skulle en riktig kämpe aldrig ha tramsat sig. Han var

snart en mästare, Cruel Devil var nära att bli Teslatron God, hanvisste vad som gällde, aldrig tveka i strid.

Han sköt upp porten, samma klagande gnisslande. Vinternseviga snöfall fick dörren att ta stopp efter bara några decimeter ef-tersom ingen hade sopat trappan under morgonen. Han trängdesig ut, kom lätt igenom. Ryggsäcken fastnade däremot i dörr-handtaget, det oväntade rycket gjorde honom gråtfärdig av ilska.Slet och drog tills en liten söm sprack, skit samma.

Halkade de isiga stegen ner mot marken, viftade vilt med ar-marna för att hålla balansen. Landade vid trappans slut, kikadegenom den fallande snön upp över staketet och stelnade till.

Hela himlen lystes upp av blått ljus som virvlade över densvarta bakgrunden, kom och gick, kom och gick.

De är här nu, tänkte han och kände strupen snöras ihop. Dethär är på riktigt.

Han gick fram och blev stående bredvid en trasig gräsklipparesom knappt syntes under snötäcket, hörde hjärtat börja hamraigen, fortare och fortare, dunk dunk dunk dunk. Blundade hårt.

Han ville inte se, vågade inte gå fram och titta.Stod kvar och spände öronen, kände hårgelén stelna i kylan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hårda flingor landade på hans näsa. Ljuden var inlindade i snöy-rans bomull, dånet från järnverket trängde knappt igenom.

Så hörde han röster. Några som pratade. En bilmotor, kansketvå.

Öppnade ögonen så mycket han kunde, såg över staketet bortmot fotbollsplanen.

Poliser, tänkte han. De är inte farliga.Han väntade tills han coolat ner sig innan han smög fram till

vägen och lutade sig försiktigt fram.Två polisbilar och en ambulans, människor med självsäkra

ryggar och breda axlar som hade bälten och uniformer.Vapen, tänkte pojken. Pistoler. Zapp zapp till aska.De stod och pratade, gick omkring och pekade, en kille hade

en rulle band som han lindade ut, en tjej stängde bakdörrarna tillambulansen, satte sig på passagerarsidan.

Sedan väntade han på sirenerna, men de kom ju aldrig. Ingen idé att skynda sig till sjukhuset.För han är ju redan död, tänkte pojken. Det fanns inget jag

kunde göra.Ljudet från en accelererande buss växte längs gatan, han såg

ettan skymta förbi utanför planket och tänkte skit också, nu hadehan missat bussen och mattemajen som blev så himla sur när nå-gon kom för sent.

Han borde skynda sig. Han borde springa.Men han stod kvar, benen vägrade lyda honom för han kunde

inte gå ut på vägen, det kunde komma bilar, guldfärgade bilar.Han sjönk ner på knä, händerna skakade och han började grå-

ta, mespropp, mespropp, men han kunde inte sluta.– Mamma, viskade han, jag ville inte se.

Chefredaktör Anders Schyman vecklade ut diagrammet medupplagesiffrorna framför sig på konferensbordet. Händerna var


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ivriga, lite fuktiga. Han visste vad staplarna skulle visa, men slut-satserna och analyserna berörde honom på ett sätt som faktisktfick honom att rodna.

Det fungerade faktiskt. Det höll i sig.Långsamt drog han ett djupt andetag, lade handflatorna mot

bordet, lutade sig framåt och lät informationen sjunka in.Den nya inriktningen av nyhetsarbetet gav tydliga avtryck

både i upplagan och ekonomin. Här hade han det, svart på vitt.Redaktionen fungerade, bitterheten kring det senaste sparpaketethade lagt sig. Omorganiseringen var genomförd, folk var motive-rade och samkörda trots neddragningarna.

Han gick runt det blanka valnötsbordet, fingrarna strök längsbordsskivan. Det var en vacker möbel. Han hade gjort sig förtjäntav den. Hårdhandskarna gentemot personalen hade visat sig varahelt rätt.

Jag undrar om någon annan hade klarat det, tänkte han ochvisste att det inte fanns någon. Hans kompetens hade äntligenkommit till sin rätt.

Avtalet han förhandlat fram med tryckeriet hade fått tryck-kostnaderna att sjunka med åtta procent. Det sparade miljoner åtägarfamiljen varje år. Konjunkturen gjorde papperspriserna låga,vilket på intet sätt var hans förtjänst, men det spädde på dengynnsamma utvecklingen för företaget. Anställningen av en nysäljchef hade varit ett lyft för annonssidan, de tre senaste kvarta-len hade de plockat andelar från både morgontidningarna ochetermedierna.

Och vem var det som fockade den gamla stofilen som fortfaran-de jobbade som om han sålde annonser på lokaltidningen i Borås?

Schyman log för sig själv.Men mest betydde nog hans vidareutveckling av säljsignaler

på ettor och löp. Han tog inte ut några segrar i förskott, men pep-par peppar, det såg ut som om de skulle kunna komma ikapp


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Konkurrenten under nästa budgetår, eller möjligen året därpå.Chefredaktören sträckte på sig, masserade ryggslutet. För för-

sta gången sedan han kom till tidningen Kvällspressen kände hanverklig tillfredsställelse. Det var så här han trott att hans nya arbe-te skulle bli.

Själva fan att det hade tagit nästan tio år.– Kan jag komma in? frågade Annika Bengtzon över snabb-

telefonen.Han kände hjärtat sjunka, magin falna. Andades in och ut två

gånger innan han gick tillbaka till skrivbordet, tryckte ner svars-knappen och svarade: visst.

Väntade med blicken riktad mot ryska ambassaden på repor-terns nerviga steg bakom dörren. Tidningens framgångar hadeinneburit att han slutligen börjat åtnjuta respekt på redaktions-golvet, vilket märktes mest på att springet i dörren avtagit. Delvishade det sin förklaring i den nya organisation på redaktionen.Fyra allsmäktiga editionschefer rullade runt i skift och basadeöver samtliga tidningens avdelningar, det fungerade faktiskt pre-cis som han tänkt. Istället för att göra honom svagare hade makt-förskjutningen nedåt i organisationen paradoxalt nog gjorthonom större och ännu mäktigare. Han hade delegerat, och istället för att oavbrutet tjafsa med hela personalen utövade hansitt inflytande via sina småpåvar.

Annika Bengtzon, den förra chefen för kriminalredaktionen,hade erbjudits att bli en av de fyra. Hon hade tackat nej. De hadeblivit rejält osams om det. Schyman hade redan tidigare avslöjatsina intentioner för henne, han såg henne som en av tre möjligaefterträdare, och ville snabbt få in henne i ett större utvecklings-program. Att bli editionschef hade varit ett första steg, men honville alltså inte.

– Jag kan ju inte piska dig, hade han sagt och själv hört hur surhan lät.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Klart du kan, hade hon sagt, med sina outgrundliga ögonfladdrande över hans. Det är bara att piska på.

Bengtzon var en av få som fortfarande tyckte sig ha fri tillgångtill honom och hans rum. Det irriterade honom att han inte saifrån. Delvis berodde hennes särbehandling på förra julens storamediecirkus, då hon tagits som gisslan i en tunnel av en galen seriemördare. Händelsen hade definitivt bidragit till att bryta tidningens nedåtgående trend, det visade alla analyser. Läsarnahittade tillbaka till Kvällspressen efter att ha läst om tvåbarns-mammans natt med Sprängaren. Silkesvantarna gentemot Bengt-zon hade varit motiverade under en period. Hennes sätt att tacklasituationen och den uppmärksamhet som följde efter fritagning-en hade imponerat till och med på styrelsen. Kanske inte honsjälv som person, utan snarare det faktum att hon insisterat på attpresskonferensen skulle sändas från Kvällspressens redaktion. Styrelseordförande Herman Wennergren hade nästan gått ner ispagat då han sett tidningens logga i direktsändning på CNN.Själv mindes Schyman sändningen ur ett dubbelt perspektiv, delsför att han bokstavligen stod bakom Annika i strålkastarljuset undersjälva sändningen, dels också från de otaliga repriser av inslagetsom rullat i alla kanaler.

Han hade stirrat ner i hennes rufsiga bakhuvud, noterat despända axlarna. I tv-rutan efteråt hade Bengtzon varit blek ochvimmelkantig, svarat klart men enstavigt på hyfsad skolengelska.Inga pinsamma känslostormar, gudskelov, hade Wennergren recenserat över mobiltelefon till en representant för ägarfamiljenfrån Schymans rum efteråt.

Han kunde lätt erinra sig den fasa han känt då han stått i tunnelmynningen och hört skotten gå av. Inte en död reporter,hade han tänkt, vad som helst bara inte en död reporter.

Han släppte ambassadbunkern med blicken, satte sig i sin stol.– Den kommer att braka samman under dig en vacker dag, sa


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika Bengtzon och sköt igen dörren bakom sig.Han orkade inte le.– Jag har råd att köpa en ny. Tidningen går som tåget, sa han.Reportern kastade en snabb blick, nästan skygg, mot diagram-

men på bordet. Schyman lutade sig bakåt, studerade henne medanhon försiktigt satte sig i en av hans stora besöksstolar.

– Jag vill göra en ny artikelserie, sa hon med blicken i sina anteckningar. Nästa vecka är det årsdagen av attentatet på iLuleå, så det skulle passa att börja där. Tycker det är dags för enriktig summering av vad som hände, alla kända fakta. Det är nuinte så många om sanningen ska fram, men jag tänkte gräva lite.Det har gått över trettio år, men en del anställda från den tidenfinns fortfarande kvar inom flygvapnet. Kanske är det dags förnågon att snacka. Om man aldrig frågar får man inga svar…

Schyman nickade, knäppte händerna över magen. När allt rabalder var över i julas hade hon gått hemma i tre månader.Kompledigt, enades de om att kalla det. När hon kom tillbaka tillredaktionen i början av april insisterade hon på att bli fristående,undersökande reporter. Sedan dess hade hon själv valt att bevakaterrorism, dess historia och konsekvenser. Inget märkvärdigt, ingaavslöjanden, rutinrapportering från Ground Zero den septem-ber, några uppföljningsartiklar runt bomben i det finska köp-centret, snack med några överlevare från Bali.

Faktum var att hon inte gjort särskilt många knop på sistone.Nu ville hon gå ännu djupare i sina terroristiska tillbakablickar.Frågan var väl hur pass väsentligt det kändes, och om det var lägeatt ta den striden just här, just nu.

– Det är bra, sa han långsamt, det kan bli riktigt bra. Damma avvåra nationella gamla trauman, flygplanskapningen på Bulltofta,sprängningen av Västtyska ambassaden, Norrmalmstorgsdramat…

– …och Palmemordet, jag vet, och av alla fem är attentatet på det mest oskrivna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon hade släppt anteckningarna i knät och lutade sig framåt.– Försvarsmakten lade hela stora locket på, hänvisade till

sekretessen och hela arsenalen av hemligstämplar. Det fanns ingamedietränade informatörer på försvarsstaben på den tiden, så denstackars flottiljchefen däruppe fick stå och personligen skrika åtreportrarna att de skulle respektera rikets säkerhet.

Låt henne hålla på ett tag till, beslöt han.– Så vad vet vi? sa han. Egentligen?Hon tittade pliktskyldigt ner i sina papper, han fick en be-

stämd känsla av att hon kunde alla uppgifter utantill.– Natten mellan den och november exploderade ett

jaktplan av typen Draken mitt inne på flottiljområdet på påKallaxheden utanför Luleå, sa hon snabbt. En man brännskada-des så svårt att han dog av sina skador.

– Det var en värnpliktig, eller hur?– Det kom fram så småningom, ja. Han flögs med ambulans-

helikopter till Akademiska i Uppsala och svävade mellan liv ochdöd i en vecka innan han dog. Familjen belades med munkavleoch ställde till ett himla liv några år senare för att de aldrig fick utnågon ersättning från försvaret.

– Och ingen greps någonsin?– Polisen förhörde tusen personer, Säpo förmodligen ännu

fler. Man dammsög alla vänstergrupper i Norrbotten ner till min-sta mjällkorn utan att hitta något. Det var inte särskilt enkelt.Bokstavsvänstern hade lyckats hålla ganska täta skott mellan sig.Ingen visste vad alla hette, de gick under kodnamn hela bunten.

Anders Schyman log nostalgiskt, själv hade han en kort periodgått under identiteten ”Per”.

– Sådant går ju aldrig att hålla hemligt.– Inte helt naturligtvis, alla hade ju nära vänner i grupperna,

men såvitt jag begriper finns det folk i Luleå än idag som intekänner varandra annat än till kodnamnen de använde i vänster-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

grupperna i slutet av sextiotalet.Hon kan knappt ha varit född, tänkte han. – Så vem gjorde det?– Vad?– Sprängde planet.– Åh, ryssarna, förmodligen. Det är försvarsmaktens egen

slutsats i alla fall. Läget var ju rätt annorlunda då, vi talar värstakapprustningen, kalla kriget var totalt djupfryst.

Han blundade kort, frammanade bilderna och tidsandan.– Det blev en jävla debatt om bevakningen av försvarets an-

läggningar, erinrade han sig med ens.– Exakt. Plötsligt krävde allmänheten, det vill säga media, att

vartenda förband i hela Sverige måste vaktas hårdare än järnridån.Det var givetvis helt orealistiskt, skulle ha tagit hela försvarsansla-get. Men man skärpte ronderingarna en tid, och så småningombyggde man inre säkerhetszoner inne på flottiljerna. Skithöga videoövervakade stängsel med larm och grejer runt alla hangareroch så.

– Och du vill åka dit? Vem av editionscheferna har du pratatmed?

Hon kastade en blick på klockan.– Jansson. Faktum är att jag har en öppen bokning till ett plan

i eftermiddag. Jag tänkte träffa en journalist på Norrlands-Tidningen däruppe, en kille som har fått fram en del nya uppgifter,och han åker till Sydostasien på fredag och blir borta fram till jul,därför blev det lite bråttom. Det enda som behövs är att du sägerokey.

Anders Schyman kände irritationen komma krypande igen,kanske för att hon ursäktade sig så andtrutet.

– Kunde inte Jansson göra det?Hon blev lite röd om kinderna.– I princip, sa Annika Bengtzon och mötte hans blick. Men


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

du vet ju hur det har varit. Han ville ha ett godkännande från digför att ha ryggen fri.

Han nickade.Hon stängde dörren försiktigt efter sig. Han såg långt efter

henne, förstod precis. Hon var en gränslös människa, tänkte han.Jag har alltid vetat det. Hon har ingen självbevarelsedrift. Hon ut-sätter sig för vad som helst, saker som normala människor aldrigskulle drömma om, för något fattas. Något har försvunnit längsvägen, dragits ut med roten, ärren filats ner med åren, lämnathenne skoningslös, mot världen, och mot sig själv. Det hon harkvar är sitt rättspatos, sanningen som fyr i en hjärna fylld av mör-ker. Hon kan inte annat.

Det kunde bli otroligt besvärligt.Redaktionsledningens eufori efter försäljningssiffrorna under

julhelgen hade fått ett tvärt slut när det kom fram att Bengtzonhade gjort en exklusiv intervju med mördaren under sin fången-skap. Den hade skrivits ner på den mördade OS-chefens dator,Schyman hade läst den, texten var sensationell. Problemet var attAnnika Krångelmaja vägrade låta tidningen publicera den.

– Det var exakt vad den jäveln ville, hade hon sagt. Eftersomdet är jag som har upphovsrätten så kan jag säga nej.

Hon hade vunnit. Om de kört grejen mot hennes nekandehade de fått en stämning på halsen, det hade hon lovat. Även omhon kanske förlorat i rätten valde han att inte utmana henne medtanke på det goda renommé historien trots allt fört med sig.

Hon är inte dum, tänkte Anders Schyman, men hon kan hatappat stinget.

Han reste sig, gick bort till sina staplar igen.Nåväl. Det skulle komma fler sparpaket.

Solnedgången spred ett eldrött sken i flygkabinen trots att klock-an bara var två på eftermiddagen. Annika spanade efter revor i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

vispgrädden under sig, hittade inga. Den tjocke mannen bredvidhenne körde in armbågen i hennes revben när han stånkande slogupp Norrlands-Tidningen.

Hon blundade, stängde in sig i sig själv. Drog för gardiner motplanets pysande luftsystem, smärtan efter smällen i sidan, kapte-nens rapporter om temperaturen utanför kabinen och vädret iLuleå. Lät sig istället färdas tusen kilometer i timmen, koncen-trerade sig på klädernas tryck mot kroppen. Hon kände sig ving-lig och yr. Höga ljud hade börjat överraska henne på ett sätt honinte upplevt förut. Öppna platser hade blivit oändliga att ta sigöver, trånga utrymmen fick henne att kvävas. Rumsperspektivförvreds så att hon fick problem med avståndsbedömningen, honvar alltid full av blåmärken efter att ha gått in i saker, möbler ochväggar, bilar och trottoarkanter. Det hände att syret tog slut runtomkring henne. Människorna i närheten använde upp allt, detfanns inget över till henne.

Men det var inget farligt, hon visste det, det var bara att väntalite så gick det över och ljuden kom tillbaka och färgerna blevnormala igen, det var ingen fara, ingen fara.

Hon tvingade bort tankarna, lät sig gungas bort, kände hakanfalla ner och genast var änglarna där.

Hår som regn, sjöng de, ljusgestalt och sommarvind, ingen farakörsbärslind…

Skräcken fick henne att sätta sig käpprakt upp i stolen, honslog till sin nedfällda flygplansbricka så att apelsinjuicen rann nerlängs väggen. Hjärtats skenande fyllde hennes huvud, stängde utealla andra ljud. Den fete sa något intill henne, hon uppfattadeinte vad.

Inget gjorde henne så rädd som sången änglarna sjöng.Så länge de höll sig till drömmarna hade hon inte misstyckt.

Rösterna sjöng för henne om nätterna, mässande och trösterikt,meningslösa ord med en odefinierbar skönhet. Numera kunde de


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

fortsätta efter att hon vaknat, och det gjorde henne utom sig avobehag.

Hon skakade på huvudet, harklade sig, gnuggade sig i ögonen.Kontrollerade att det inte kommit juice på dataväskan.

När stålkroppen bröt igenom molnmassorna inför landningenomslöts den av virvlande is. Genom snöyran skymtade hon Bottenvikens halvfrusna gråhet, uppbruten av holmar och öar ibrunt.

Landningen var svajande skakig, vinden riste i maskinen. Hon blev sist ut ur planet, rastlöst trampande medan den fete

tog sig upp ur sätet, fick ner sitt bagage från hyllan och mödo-samt kämpade på sig rocken. Sprang förbi honom på vägen utoch noterade med tillfredsställelse att han hamnade bakom henne i kön till hyrbilsdisken.

Med nycklarna i handen skyndade hon förbi samlingen avtaxichaufförer vid utgången, en samling mörka uniformer somskrattade högt och sneglade värderande ogenerat.

Kylan överrumplade henne när hon steg ut ur terminalbygg-naden. Hon drog försiktigt efter andan, hängde bagen högre upppå axeln. Raderna av mörkblå taxibilar triggade igång minnetfrån ett tidigare besök här med Anne Snapphane, på väg till Piteå.Det måste vara nästan tio år sedan, tänkte hon. Herregud vad tiden går.

Parkeringen låg ner till höger, bakom busshållplatsen. Denhandsklösa hand som bar datorn blev snabbt iskall. Ljudet somrullade upp från hennes fötter påminde om krossat glas, fylldehenne med tillförsikt. Framåtrörelsen lämnade tvivel och rädslabakom henne, hon var på väg, hade ett syfte, det fanns ett måloch en mening.

Bilen stod längst bort, hon fick sopa undan snön från registre-ringsskylten för att vara säker.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Skymningen sänkte sig oändligt långsamt, tog över efter ettdagsljus som aldrig riktigt kommit. Snöfallet suddade ut kontu-rerna kring den skog av låga tallar som kantade parkeringen, honlutade sig framåt och kisade genom vindrutan.

Luleå, Luleå, åt vilket håll låg Luleå?

Mitt på en lång bro in mot staden lättade plötsligt snöfallet, läthenne ana älvens utlopp långt därunder, fruset och vitt. Spannenhöjde och sänkte sig över henne i mjuka vågor medan bilen rulla-de framåt. Staden kröp sakta fram ur snöyran, ute till höger höj-de sig svarta industriskelett mot himlen.

Stålverket och malmhamnen, tänkte hon.Hennes reaktion när husen omslöt henne blev omedelbar och

stark, ett déjà-vu från barndomen. Luleå var ett arktiskt Katrine-holm, kallare, gråare och ensligare. Husen var låga, i diffusa fär-ger, materialen plåt, eternit, plattor av sten eller tegel. Gatornabreda, trafiken gles.

Stadshotellet var lätt att hitta, låg på Storgatan intill Stads-huset. Det fanns lediga parkeringsplatser utanför entrén, konsta-terade hon förundrat.

Rummet hade utsikt över Norrbottens-Teatern och Stads-viken, en egendomligt färglös tavla där älvens blygrå vatten svaldeallt ljus. Hon vände fönstren ryggen, lutade datorn mot toalett-dörren, lade ur tandborsten och extrakläderna på sängen för attslippa släpa dem med sig i bagen.

Satte sig sedan vid skrivbordet och ringde Norrlands-Tidningenfrån hotellets telefon. Signalerna gick fram i närmare två minuter.Hon skulle precis lägga på då en trumpen kvinnoröst svarade.

– Jag söker Benny Ekland, sa Annika och tittade ut genomfönstret. Det hade blivit alldeles mörkt. Hon lyssnade i flera sekunder till linjens stumma sus.

– Hallå? sa hon. Benny Ekland, är han inne? Hallå?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hallå? sa kvinnan lågt.– Vi skulle träffas den här veckan, Annika Bengtzon heter jag,

sa Annika och reste sig och rotade igenom sin bag på jakt efter enpenna.

– Så då har du inte hört? sa kvinnan. – Vad? sa Annika och tog upp sina anteckningar.– Benny är död. Vi fick veta det imorse.Först höll hon på att skratta till, insåg sedan att skämtet inte

alls var särskilt roligt, blev arg istället.– Vad är det för prat? sa hon.– Vi vet inte riktigt vad som hände, sa kvinnan kvävt. Bara att

det var någon sorts olyckshändelse. Vi är alldeles chockade här påtidningen.

Annika blev stående med anteckningarna i ena handen, lurenoch pennan i den andra, stirrade på sin egen spegelbild i fönstret,för ett ögonblick svävade hon fritt i luften.

– Hallå? sa kvinnan i luren. Vill du tala med någon annan?– Jag… beklagar, sa Annika och svalde. Hur gick det till?– Jag vet inte, sa kvinnan och nu grät hon nästan. Jag måste ta

ett annat samtal nu, och sedan slutar jag. Det har varit en hemskdag idag, en hemsk dag…

Så hade hon stumheten i luren igen. Lade på, satte sig på säng-en och bekämpade ett hastigt illamående. Såg så att det låg en telefonkatalog, Luleådelen, under ett av nattygsborden. Slet framden, hittade telefonnumret till polisen, ringde det och hamnadehos Rättscentrum.

– Journalisten ja, sa vakthavande befäl stressat när hon frågatvad som hänt Benny Ekland. Det var ute i Svartöstaden någon-stans. Prata med Suupen på krim.

Hon väntade med handen över ögonen medan han kopplade,lyssnade till hotellets organiska ljud: vatten som rasslade genomen stam i väggen, en brusande fläkt på bakgården, stönande sam-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lagsläten från rumsgrannar med Pay-tv.Kommissarie Suup på kriminalavdelningen lät som om han

kommit upp i den ålder och erfarenhet där få saker egentligenkunde skaka om.

– Tråkig historia, sa han och suckade tungt. Jag måste ha pra-tat med Ekland varenda dag i tjugo års tid. Han ringde jämt, ett-rig som en iller. Alltid var det något som han ville veta mera om,något som han måste kolla som vi egentligen inte fick säga ochdet visste han ju, hördu Suupen, brukade han säga, vafan, jag fårinte ihop det, hur är det med det och det, eller, vafan gör ni påRättscentrum hela dagarna, har ni tummarna fastskruvade i arslet…

Kommissarie Suup skrattade stillsamt kluckande, klara stråkav vemod. Annika strök sig över pannan, hörde den tyska porr-filmsskådisen skrika ut en fejkad orgasm på andra sidan väggen,väntade att mannen skulle fortsätta.

– Det blir lite tomt utan honom, sa Suup till sist.– Jag skulle träffa honom, sa Annika, vi hade bestämt att vi

skulle stämma av och jämföra lite material. Vad dog han av?– Obduktionen är inte klar, så jag vill inte spekulera i vad som

kan ha varit den utlösande dödsorsaken.Polisens sävliga försiktighet gjorde henne rastlös.– Men vad var det som hände? Blev han skjuten? Ihjälslagen?

Knivhuggen?Kommissarien suckade tungt.– Nåjo, sa han, det kommer ju fram ändå. Vi tror att han blev

påkörd.– En bilolycka? Ihjälkörd?– I hög fart av ett fordon, förmodligen en kraftigare personbil.

Vi har hittat en stulen Volvo nere i Malmhamnen med vissa karosskador, det kan vara den.

Hon tog några steg, hämtade sin bag och rev fram blocket.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– När vet ni med säkerhet?– Vi tog in den igår eftermiddag. Teknikerna håller på med

den nu. Imorgon eller på onsdag.Annika satte sig på sängen med anteckningsblocket i knät, det

bågnade och gled undan då hon försökte skriva.– Vet ni vilken tid det hände?– Någon gång under söndagskvällen eller tidig måndags-

morgon. Han sågs på Stadspuben i söndags och tog förmodligenbussen hem.

– Bodde han i… – Svartöstaden, jag tror faktiskt han är född därute.Pennan strejkade, hon ritade hårda stora cirklar på blocket tills

den kom igång igen.– Var hittades han, och av vem?– Vid planket mot Malmvallen, mitt emot järnverket. Han

måste ha flugit som en vante. En kille som gick av skiftet ringdetidigt igår morse.

– Och ni har inga spår efter smitaren?– Bilen stals på Bergnäset i lördags, och så har vi förstås hittat

en del saker på platsen…Kommissarie Suup tystnade, Annika lyssnade ett tag till lin-

jens tysta susning. Snuskhummern bredvid hade bytt kanal tillMTV.

– Vad tror du själv om det här? frågade hon slutligen lågt.– Knarkare, sa polismannen i samma ton. Citera mig inte,

men de var höga som Kaknästornet, det var halt, de körde på honom och smet. Vållande till annans död. Men vi ska ta dem.Var så säker.

Annika hörde röster i bakgrunden, människor som arbetadepå Rättscentrum och påkallade kommissariens uppmärksamhet.

– En sak till bara, sa hon. Jobbade du i Luleå i november ?Mannen skrattade lite.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Nog är jag gammal, sa han, så jag hade kunnat göra det.Men jag missade smällen på med några månader. Jag var i Stockholm på den tiden, började på ordningen häruppe i maj -.

När hon dragit på sig täckjackan och hittat sina handskar i ba-gen ringde mobiltelefonen. Displayen visade dolt nummer vilketinnebar ett av tre alternativ i andra änden: tidningen, Thomas eller Anne Snapphane.

Hon tvekade flera sekunder, tryckte på svarsknappen ochblundade.

– Jag sitter i min Operativ kontorsstol från Ikea, sa Anne, ochjust nu lägger jag upp fötterna på skrivbordet Prioritet. Var är du?

Annika kände axlarna sjunka ner i lättnad, ingen skuld, ingakrav.

– I Luleå. Menar du att du fått komma in i ditt nya kontor?– Med namnskylt på dörren och allt. Det här är första sam-

talet från min nya Doro-telefon. Vad har jag för nummer?– Hemligt, sa Annika och lät handskarna och täckjackan falla

till golvet igen. Vad sa doktorn?Väninnan suckade djupt.– Han verkade tröttare än jag, sa hon, men man får kanske

förstå honom. Jag har ju gått hos honom i nästan tio år. Det kanslita ut vem som helst. Men jag har åtminstone sjukdomsinsikt,jag vet att jag är hypokondriker.

– Hypokondriker får väl också hjärntumörer, sa Annika.Tystnaden på linjen stelnade i skräck.– Fy fan, sa Anne Snapphane. Det har jag aldrig tänkt på. Annika skrattade, fylldes av värme som bara Anne kunde ge.– Vad fan ska jag göra då? sa Anne. Hur ska jag kunna stressa

mindre? Det är presskonferens imorgon och jag måste dra helaägarbilden, all teknisk skit med sändningstillstånd och sådant.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Varför? sa Annika. Du är ju programchef. Låt vd-n sköta detdär.

– Han är i New York. Vad säger du om det här? ”TV Scandi-navia ägs av ett konsortium av amerikanska investerare som allahar mångårig erfarenhet av att äga och driva tv-stationer. Vi kom-mer att sända i det digitala marknätet över Finland, Danmark,Norge och Sverige, med huvudkontor och studio här i Stock-holm. Ägarna har gjort bedömningen att de skandinaviska län-derna plus Finland, som tillsammans alltså har samma publik-underlag motsvarade en tiondel av USA, har en outnyttjad tv-potential. I kulturdepartementets proposition i januari kommerkulturminister Karina Björnlund att föreslå att det digitala mark-nätet får samma konkurrensvillkor som resten av marknaden, sådet blir Post- och telestyrelsen som delar ut licenserna till demsom uppfyller sändningsvillkoren…” Vad tycker du?

– Jag föll ur vid konsortium, sa Annika. Kan du inte piggaupp det lite?

Anne Snapphane suckade djupt.– Om du visste vilket liv det kommer att bli om det här, sa

hon. Vi kommer att utmana de etablerade tv-kanalerna på etthelt nytt sätt, eftersom vi får sända i marknätet och nå alla hushålli Norden. Alla kommer att hata oss.

– Men skit i att berätta det då, sa Annika och såg på klockan.Prata om barnprogrammen ni ska sända, hur ni satsar på folk-bildning och kulturprogram, seriösa nyheter och egenproduce-rade dokumentärer om folket i tredje världen.

– Ha ha, sa Anne surt. Jättekul. – Jag måste iväg, sa Annika. – Jag måste ta ett järn, sa Anne.

Norrlands-Tidningens centralredaktion låg i en hyresfastighet påtre våningar mellan Stadshuset och Residenset. Annika såg upp


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

mot den gula tegelfasaden, gissade att huset byggts i mitten avfemtiotalet.

Det hade kunnat vara Katrineholms-Kuriren, slog det henne,såg exakt likadant ut. Intrycket förstärktes när hon lutade sigfram mot glasdörren, satte händerna till skydd mot lampan ovan-för och tittade in i receptionen. Skumt och öde, en upplyst skyltför nödutgång gav grönaktiga konturer till tidningsställ och besöksstolar.

Det rasslade till i högtalaren ovanför redaktionsknappen.– Ja?– Jag heter Annika Bengtzon och jobbar på Kvällspressen. Jag

hade stämt möte med Benny Ekland ikväll, men nu har jag fåtthöra att han är död.

Tystnaden strömmade ut i vintermörkret, ackompanjerad avstatiskt knäppande. Hon tittade upp mot himlen, molnen hadedragit förbi, stjärnorna klivit fram. Temperaturen föll snabbt,hon gnuggade handskarna mot varandra.

– Jaha? skorrade redaktionsrösten, misstänksamheten över-röstade den dåliga tekniken.

– Benny skulle få material av mig, vi skulle diskutera igenomen del saker.

Nu kom svaret snabbt.– I utbyte mot vad då?– Släpp in mig så pratar vi, sa hon. Tre sekunder statisk tvekan senare surrade låset till och Annika

drog upp dörren. Varm luft med doft av pappersdamm strömma-de mot henne. Hon lät porten klicka igen bakom sig medan honblinkande vande ögonen vid det gröna ledljuset.

Trappan upp till redaktionen låg till vänster om entrén, nöttgrå laminatmatta med gummilister.

En stor man med vit skjorta som glipade vid byxlinningen togemot henne vid kopieringsapparaten. Hans ansiktsfärg var hög,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ögonen svidande röda.– Jag beklagar verkligen, sa Annika och sträckte fram handen.

Benny Ekland var en legend även nere hos oss.Mannen hälsade och nickade, presenterade sig som Pekkari,

nattchef.– Han hade kunnat få jobb på vilken tidning som helst i

Stockholm närhelst han ville, han tackade nej flera gånger, villevara kvar här.

Annika försökte le för att kompensera sin vita lögn tidigare.– Jag har förstått det, mumlade hon. – Vill du ha en kopp kaffe? Hon följde nattchefen bort till fikarummet, ett litet fönster-

löst krypin med trinettkök inklämt mellan lördagsbilagan och insändarsidan.

– Det är du som satt i tunneln, va? frågade han konstaterande.Annika nickade kort, drog av sig jackan medan mannen häll-

de upp trögflytande tjära i två dåligt diskade muggar.– Så vad skulle ni två byta för tjänster? frågade Pekkari och

höll fram sockerskålen.Hon höjde en avvärjande hand.– Jag har skrivit en del om terrorism på sistone. I förra veckan

pratade jag med Benny om attentatet på , han sa att han var engrej på spåren. En riktigt stor sak, en beskrivning av vad som hände.

Nattchefen ställde sockerskålen på bordet, grävde bland bitar-na med nikotinfläckade fingertoppar.

– Vi körde den grejen i fredags, sa han. Hon häpnade, hade inte hört ett ord om något avslöjande i

något medium.Pekkari släppte tre bitar i sin mugg.– Jag vet vad du tänker, sa han. Men du som är på en drake,

du vet inte hur det är på en lokaltidning. Byråerna bryr sig bara


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

om Stockholm. För dem är våra scoop bara kattskit.Inte sant, revolterade hon inombords, det beror på nivån på

era grejer.Tryckte undan tanken, såg ner i knät.– Jag kommer ursprungligen från Katrineholms-Kuriren, sa

hon, så jag vet precis.Mannen spärrade upp ögonen.– Då känner du Macke?– På sporten? Klart jag gör. Han är en institution.Olidlig och alkoholiserad redan på min tid, tänkte Annika och

log mot nattchefen.– Vad tänkte du ge till Eken? sa mannen och sörplade kaffet.– En del historiska sammanställningar, sa hon snabbt. Främst

arkivmaterial från sjuttiotalet, både bild och text.– Finns väl på nätet, sa Pekkari.– Inte det här.– Så du ville inte åt hans knäck?Mannens ögon spetsade henne över muggkanten, hon mötte

lugnt hans blick.– Jag har många kvalitéer, sa hon, men tankeläsning hör inte

till dem. Benny ringde mig. Hur skulle jag annars ha fått reda påvad han hade på gång?

Nattchefen tog en sockerbit till, sög på den samtidigt som handrack sitt kaffe och funderade.

– Du har rätt, sa han sedan han svalt med ett ljudligt kluckan-de. Vad behöver du?

– Hjälp med att få fram och läsa Bennys artiklar om terroris-men.

– Gå ner i arkivet och prata med Hasse.

Så här ser alla tidningsarkiv i hela Sverige ut, tänkte hon, ochHans Blomberg ser ut som alla arkivarier någonsin. En liten


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

dammig man med grå kofta, glasögon och överkammad flint. Tilloch med hans anslagstavla innehöll den förväntade rekvisitan: enbarnteckning med en gul dinosaurie, ett förnumstigt ordstäv”Varför är jag inte RIK istället för VACKER?” och en kalendermed nedräkning till något icke definierat mål med uppmaningen”HÅLL UT!”.

– Benny var en jävla envis rackare, sa arkivarien och satte sigstånkande vid sin dator. Värre än synden, gav sig aldrig. Produce-rade mer än någon jag sett, ibland hellre än bra. Känner du till typen?

Han tittade på Annika över kanten på glasögonen, hon kundeinte låta bli att le.

– Inget illa om de döda, sa mannen och körde en långsam pek-fingervals på tangentbordet, men vi kan väl ändå vara lite ärliga?

Han plirade lite pillemariskt.– Dödsfallet verkar ha tagit hårt på redaktionen, sa Annika

trevande.Hans Blomberg suckade.– Han var tidningens stjärna, ledningens älskling, fackets hat-

objekt, du vet, grabben som dansade in på redaktionen efter ettuppdrag och ropade: Plocka fram min bildbyline, för ikväll är jagodödlig.

Annika brast ut i skratt, hon hade faktiskt sett någon göra precis så, hon trodde det var Carl Wennergren.

– Nå, men säg mig nu damen, vad är du ute efter?– Bennys serie om terrorismen, särskilt artikeln om som

publicerades häromdagen.Arkivarien tittade upp, det glimmade till i hans ögon.– Aha, sa han, att en flicka som du är intresserad av så farliga

saker.– Snälla farbror Blomberg, sa Annika, jag är gift och har två

barn.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Ja ja, sa han, dessa feminister. Utskrifter eller klipp?– Klipp, helst, om det inte är för mycket besvär, sa Annika.Mannen stönade högt och reste sig igen.– Det här med datorer, sa han, allting skulle bli så mycket

lättare, men inte då. Dubbeljobb, det är vad som blev av dator-iseringen.

Han försvann in bland plåtskåpen mumlande ”t, t, terro-rism…”, drog i lådor, suckade och stånkade.

– Här, sa han några ögonblick senare och höll triumferandeupp ett brunt kuvert, hårtestarna på hans hjässa hade ramlatframåt så flinten blänkte. Terrorism à la Ekland. Sitt där borta.Jag är här till klockan sex.

Annika tog emot kuvertet, öppnade det med fuktiga fingraroch gick till det anvisade skrivbordet. Tidningsurklipp var full-ständigt överlägsna datautskrifter. På en databild var alla rubrikerlika stora, alla texter lika långa, alla bilder lika små. På tidnings-sidorna levde och andades artiklarna under braskande eller gracilarubriker, bara typsnittet gav henne massor av information kringvad redaktörerna ville uppnå, vilka signaler de ville skicka. Bilder-nas omfång, utgörning och tekniska kvalité berättade ännu mer,hur angelägen händelsen bedömdes vara, men också hur exklusivjust den här bilden eller dragningen var i den allmänna nyhets-floden just den här dagen. En hel yrkeskårs kunnande, redigerarnas,hade utraderats ur dataarkiven.

Här hade hon dock riktiga grejer att studera.Klippen var sorterade i datumordning, de äldsta högst upp.

Den första texten hade publicerats i slutet av april och behandladepikanta detaljer ur den svenska terrorismens historia, bland annatstoryn om uppfinnaren och filosofie doktor Martin Ekenberg frånTöreboda som egentligen bara lyckades med en enda uppfinning:brevbomben. Hon hajade till när hon upptäckte flera formule-ringar som hon själv använt i sina artiklar om samma ämne, vilka


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

publicerats bara någon vecka tidigare. Ekland lät sig tydligenhandgripligen inspireras av sina kollegor, tänkte hon torrt.

Hon bläddrade i klipphögen, mycket var gammal skåpmat,annat var helt nytt för henne. Hon läste med stigande intresse omuppståndelsen i Norrbottens skärgård våren då försvaret le-tat ubåtar och ilandsatta spetsnazförband i dygn efter dygn utebland kobbarna. Ett envist rykte hade i över femton år gjort gäl-lande att en rysk grodman blivit skjuten i benet av en svensk offi-cer. Officerens hund gav skall för vittring i vinden, officeren skötin i ett buskage, varpå man hittade blodspår bland buskarna somförsvann ner i havet. Benny Ekland hade varit mer intresserad avatt återberätta själva ryktet så livaktigt som möjligt än att kommatill botten med vad som egentligen hade hänt. Milostaben i Bo-den citerades bara kort, där man påpekade att tidsandan i slutetav åttiotalet varit en helt annan än den var idag, att alla kundegöra missbedömningar, till och med det svenska försvaret, och attman aldrig fick utrett huruvida det överhuvudtaget förekommitnågra ubåtskränkningar av norrbottniska farvatten.

Längst ner i högen låg artikeln hon varit ute efter, och de häruppgifterna var verkligen nya.

Under sextiotalets sista år byttes de gamla Lansenplanen vidNorrbottens flygflottilj ut mot moderna Drakenplan för jakt ellerspaning, skrev Benny Ekland. Vid den här tiden utsattes flyg-basen gång på gång för sabotageförsök mot de nya planen, ”vapnen”bestod av tändstickor som fördes in i flygplanens pitotrör. Dessarör satt som ett litet spjut längst fram på planen och fungeradesom intag för mätning av luftdata, lufttryck och annat.

Det hade ansetts tämligen uppenbart att det var bokstavs-vänstern inne i Luleå, framför allt några av Mao-grupperna, somvar de skyldiga. Några skador uppstod aldrig, och inga tändsticks-marodörer greps, men i artikeln uppgavs hemliga källor på

bekräfta att skurkstrecken låg till grund för det allvarliga attentat


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

som följde. Maoisterna ansågs ha upptäckt något som fick kata-strofala följder.

Efter varje flygning, när planen parkeras på plattan, måsteman hälla ut absorberande material på marken, alternativt ställaen rostfri hink bakom planet. Allt flygbränsle i motorn förbrän-des inte, utan dränerades ut efter att maskinen stannat och sam-lades upp i form av restbränsle.

Den kväll som attentatet ägde rum, natten mot den no-vember , hade hela flottiljen varit delaktig i en stor kvälls-flygning. Efteråt stod planen kvar på plattan, och det var dåterroristerna slog till.

I stället för att stoppa in tändstickan i pitotröret som vanligtdrog man eld på den och slängde ner den i hinken med rest-bränsle som stod bakom planet. Explosionen blev våldsam ochögonblicklig.

Med tanke på flottiljens trista historia låg det nära till handsatt tro att det var lokala vänstergäng som stod bakom även dettasabotage, med skillnaden att detta hade dödlig utgång, skrev Benny Ekland.

Han formulerar sig som en kratta, tänkte Annika, men teorinär jävligt intressant.

– Kan jag ta en kopia på den här? frågade hon och höll upp artikeln.

Arkivarien släppte inte skärmen med blicken, lät inte sin lång-samma pekfingervals bekomma.

– Så du fann den läsvärd?– För all del, sa Annika, jag har inte sett de här uppgifterna

förut. Kan vara värt att gå vidare på.– Kopieringsapparaten står ute vid trappan. Klappa den snällt

så fungerar den kanske.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Mannen gled svävande ljudlöst genom svarta gator. Smärtan vartyglad, kroppen vibrerande kraftfull. Hans tankar kastade ekomellan frusna väggar, gav svar som var honom främmande.

Luleå hade krympt med åren.Han mindes staden som stor och stöddig, full av självförtroen-

de, kråmande sig i glitter och kommersialism.I natt var självklarheten borta, utom synhåll, förmodligen

hade den aldrig funnits. Här fanns ingen potens. Storgatan hadestängts för biltrafik och gjorts om till en långdragen, vindpinadlekplats, kantad av sorgliga dvärgbjörkar. Här skulle människor-na få lön för mödan, här skulle de konsumera bort sin ångest.

Frihetens förbannelse, tänkte han. Den jävla renässansmänni-skan som vaknade en morgon på elvahundratalet i Florens ochupptäckte kapitalismen, satte sig upp i sängen och insåg sitt egosmöjligheter, fattade att staten var en organism som kunde kon-trolleras och manipuleras.

Han slog sig ner på en bänk utanför biblioteket för att låta detvärsta morfinruset gå ur kroppen. Visste att det inte var bra attsitta stilla i den här kylan, men just nu bekom den honom inte.

Han ville sitta här och se på sin katedral, byggnaden där hangrundat sin dynasti. Den fula utbyggnaden vid hörnet av Namn-lösa gatan, ett av hans hem på jorden. Det lyste därinne, förekomförmodligen sammankomster nu precis som då.

Men inga som våra, tänkte han, aldrig några som våra. Två unga kvinnor var på väg ut, han såg dem stanna till i vesti-

bulen och läsa på anslagstavlornas kulturaffischer.Det kanske är öppet, tänkte han grumligt. Det kanske går att

gå in.Flickorna kastade en snabb blick på honom då de möttes

några meter från dörren, ett undanglidande ögonkast som bara förekommer på små och inskränkta orter: Honom känner viinte, honom låtsas vi inte om. I större städer noterade man inte


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

varandra överhuvudtaget. Det passade honom mycket bättre.Biblioteket var fortfarande öppet. Han ställde sig mitt i vesti-

bulen och lät minnena komma och de kom, överföll honom ochtog luften ur honom. Tiden raderades, han var tjugo år igen, detvar sommar och hett och hans flicka fanns bredvid honom, hansälskade Röda Varg som skulle lyckas mer än någon trodde möj-ligt, han drog henne intill sig och kände hennalukten från henneskopparfärgade hår, kunde inte dölja en snyftning.

Ett plötsligt korsdrag ven runt hans ben och slet honom till-baka till framtiden.

– Men hur är det? Behöver du hjälp?En gammal man tittade vänligt på honom.Standardreplik, tänkte han, skakade på huvudet och svalde sitt

franska svar.Vestibulen steg fram i all sin pretentiösa verklighet, åldringen

gick in i värmen och lämnade honom ensam med meddelandenapå tavlan: en Berättarsalong, ett Änglaspel, en konsert med Hå-kan Hagegård och en feministisk festival.

Väntade tills andningen lugnat sig, slätade till sitt hår. Tog ettförsiktigt steg mot innerdörren, spanade diskret genom glaset. Se-dan gick han snabbt genom hallen och nedför den bakre trappan.

Åh himmel, tänkte han, jag är här, jag är faktiskt här.Han såg på de stängda dörrarna, en efter en, manade fram bil-

derna bakom dem, han kände dem alla. Den ekfärgade bilhandlar-panelen, stentrappan, klaffborden, den dåliga belysningen, hanlog åt sin skugga, den unge mannen som bokat lokaler i Flug-fiskeföreningens namn och sedan hållit maoistiska möten tilllångt in på nätterna.

Det var rätt att åka hit.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Onsdag 11 november

drog på sig kavajen och hällde i sig sistakaffeslatten. Det kvarvarande mörkret fick fönstren att fungerasom speglar, han rättade till kragen framför konturerna av ryskaambassaden. Blev stående och stirrade in i hålorna som fanns därhans ögon borde vara.

Äntligen där, tänkte han. Inte bara nyttig idiot, utan drivande.På styrelsemötet som började om en kvart skulle han inte baravara accepterad, utan respekterad.

Så var var euforin? Tillfredsställelsen? Den nerviga lycka hankände när han fingrade på staplarna och diagrammen?

Ögonen svarade honom inte.– Anders, rasslade snabbtelefonen, hans sekreterare lät lite

upphetsad. Herman Wennergren är på väg upp.Han stod kvar, dagen kröp närmare medan han väntade på

tidningens styrelseordförande.– Jag är imponerad, sa Wennergren med sitt karakteristiska

magstöd när han släntrade in och hälsade med dubbelhandsfatt-ning. Har du hittat en trollstav?

Genom alla år hade styrelsens ordförande mycket sällan kom-menterat tidningens journalistik, men när kvartalsrapporten varfjorton procent bättre än budget, TS-siffrorna visade att upplagansteg och gapet till Konkurrenten minskade såg han trollstavar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Anders Schyman log och visade honom plats i besökssoffan,männen satte sig mitt emot varandra.

– De strukturella förändringarna har satt sig och fungerar, saSchyman enkelt, mycket noga med att inte nämna Torstensson,sin företrädare och Wennergrens gode vän. Kaffe? Eller lite fru-kost?

Styrelseordföranden viftade avvärjande.– Mötet kommer att gå snabbt idag för jag måste iväg i ett

annat ärende, sa han och kastade en blick på klockan. Men jaghar en plan som jag ville tala med dig om först, och det känns liteangeläget.

Schyman satte sig tillrätta, såg till att svanken fick stöd av kud-den i ryggen, ordnade anletsdragen i ett neutralt läge.

– Hur aktiv har du varit i TU? frågade Wennergren och gran-skade sina naglar.

Schyman hajade till, han hade sällan haft med Svenska Tid-ningsutgivareföreningen att göra.

– Jag är suppleant i styrelsen, mer än så är det inte.– Men du är medveten om hur det går till? Kattrakandet i

korridorerna? Spelet och förankringen hos de olika sfärerna?Wennergren gned naglarna mot högra byxbenet, såg på ho-

nom under buskiga ögonbryn.– Jag har ingen praktisk erfarenhet, sa Anders Schyman och

kände hur han gick på äggskal. Mitt intryck är att verksamhetenär lite… komplicerad. Ägarna på tidningsmarknaden, som van-ligtvis är värsta konkurrenter, ska enas och samsas och driva gemensamma frågor. Det kan inte vara särskilt enkelt.

Herman Wennergren nickade långsamt, petade med ena nageln under den andra.

– Helt korrekt uppfattat, sa han. A-pressen, Bonniersfären,Schibsted, de stora landsortstidningarna, bland andra Hjörnes iGöteborg, Nerikes Allehanda, Jönköpingsfalangen, och så vi


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

förstås, det är många viljor som ska enas.– Kravet att regeringen ska prioritera reklamskattens avskaf-

fande i budgetarbetet var ju en fråga där man lyckades, sa Schy-man.

– Ja, sa Wennergren, till exempel. I staben uppe i Pressens Husfinns ju vd-gruppen som håller i det löpande, men den som mås-te föra besluten i hamn är styrelsens ordförande.

Anders Schyman satt helt stilla, kände håret i nacken saktaresa sig.

– Som du kanske vet är jag ordförande för TU:s valberedning,sa Wennergren och släppte äntligen ner fingertopparna på soff-tyget. I mitten av december ska beredningen presentera nästa för-slag till ny styrelse, och jag hade tänkt driva att du får ord-förandeposten. Vad säger du om det?

Tankarna flög som instängda getingar i chefredaktörens skalle,krockade mot pannben och hjärnlob.

– Brukar det inte vara direktörerna som har den stolen?– Inte enbart, det har varit redaktörer också. Nu menar jag

inte att du ska glömma tidningen och bara vara TU:s ordförande,vilket vi sett sorgliga exempel på genom åren, men jag tror att duär rätt man på den posten.

En varningsklocka började ringa bland getingarna.– Varför? sa Anders Schyman. Tror ni att jag är lättledd? Att

jag går att styra?Herman Wennergren suckade ljudligt, lutade sig framåt, lade

händerna på knäna, redo att resa sig.– Schyman, sa han. Om jag överhuvudtaget reflekterade över

att tillsätta en vindflöjel som TU:s ordförande så hade jag intebörjat med att fråga dig.

Han fullföljde rörelsen och reste sig tungt, märkbart irriterad.– Begriper du inte att det är tvärtom? sa han. Om jag får in dig

på den posten, vilket inte är sagt att jag får, så kommer vår falang


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

att ha en publicistisk betonghäck högst upp i TU. Det är så jagser dig, Schyman.

Han vände sig mot dörren.– Låt oss inte försinka dagens möte, sa han med ryggen mot

chefredaktören.

Annika körde förbi avfarten mot Luleå flygstation och fortsattevidare mot Kallaxby. Landskapet var fullständigt färglöst, barr-träden mörka spöken, marken svartvit, himlen blygrå. Vita slöjor avsnörök dansade ovanför asfaltens gråsvarta salsgolv, ackompanje-rade av mittlinjens ljudlösa, taktfasta dunkande. Hyrbilens tem-peraturmätare visade på elva grader inne i bilen, minus fyrautanför.

Hon passerade ett matjordstag och tre miljoner lågväxta tallarinnan hon kom till avtagsvägen mot Norrbottens flygflottilj.

Raksträckan fram till flygbasen var oföränderligt oändlig,marken på ömse sidor slät och utan synlig vegetation, tallarnakrumma och satta. Efter en svag högersväng uppenbarade sigplötsligt grindar och spärrar, en stor vaktkur, bakom höga stäng-sel såg hon hus och parkeringar. Hon drabbades omedelbart avkänslan att vara en tittare, en spion, någon på skamligt uppdrag.Strax innanför grindarna stod två militärflygplan uppställda, hontrodde att det ena var ett Draken.

Vägen slingrade sig bort längs stängslet, hon böjde sig fram föratt se bättre genom vindrutan. Passerade långsamt de värnplik-tigas parkeringsplats och kom fram till en enorm skjutbana. Etttiotal kamouflagegröna män med granris på hjälmarna sprangöver banan med var sitt automatvapen i händerna, karbinernasvängde en aning i sina diagonaler över rekryternas bröst. En väg-skylt meddelade att vägen fortsatte mot Lulnäsudden, men enförbudsskylt ungefär hundra meter senare fick henne att vändabilen och köra tillbaka. De gröna männen syntes inte längre till.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon stannade till vid vaktkuren, tvekade några ögonblick in-nan hon slog av motorn och klev ur bilen. Hon gick längs en fa-sad i blank plåt och fönsterrutor med spegelglas, såg ingen lucka,ingen människa, ingen ringklocka, bara sig själv. Plötsligt tilltala-des hon av en högtalarröst någonstans snett upp till vänster.

– Vad gäller det?Hon tittade förskräckt åt det håll rösten kommit från, såg

inget annat än plåt och krom.– Jag söker, ähum, Pettersson, sa hon mot sin spegelbild. Press-

officeren.– Kapten Pettersson, ett ögonblick, sa rösten, en ung bevä-

rings.Hon vände ryggen mot det blanka huset, spanade in genom

gallren. Träden fortsatte därinne, mellan stammarna skymtadehon grågröna hangarer och rader av militärfordon. Det var svårtatt bedöma hur stor basen var från utsidan.

– Passera genom grinden och gå in första dörren till höger, saspökrösten.

Annika gjorde som hon blev tillsagd, en god medborgare ochspion.

Officeren som tog emot henne var urtypen för en lyckad mili-tär, rakryggad, gråhårig och vältränad.

– Det är jag som är Annika Bengtzon, sa hon och hälsade, vitalades vid i telefon i förra veckan. Årsdagen av attentatet…

Mannen höll hennes hand en sekund för länge, hon duckadeför hans öppna blick och vänliga leende.

– Precis som jag sa i telefon finns det inte så mycket vi kan gåut med nu som vi inte offentliggjort förut. Det vi kan stå tilltjänst med är summeringar av det läge som rådde, de slutsatser vipresenterat tidigare och en rundvandring i vårt museum. Gustafsom har hand om det är tyvärr sjuk idag, men han är nog på be-nen imorgon igen, om du vill komma tillbaka då.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Och jag kan inte få komma in och titta på platsen för atten-tatet?

Han log ännu bredare.– Jag trodde vi klarat av den detaljen per telefon. Vi har inte

offentliggjort den heller.Hon log försiktigt tillbaka.– Har du läst en artikel av Benny Ekland som publicerades i

Norrlands-Tidningen i fredags?Militären erbjöd henne att ta plats vid ett enkelt bord, hon

drog av sig jackan och fiskade upp blocket ur sin bag.– Jag har en kopia av texten här, sa hon, om du vill…– Jag vet vilken artikel du menar, sa han och tittade upp mot

beväringen som kom inklivande i rummet med en skrivplatta ihänderna. Kan du sätta en kråka på rapporten?

Annika signerade in närvaro på flygbasen med en oläslig kru-melur.

– Ligger det någon sanning i den? frågade hon och avböjde enkopp kaffe.

Pressofficeren slog upp en rejäl balja åt sig själv, i mugg medBruce Springsteen på.

– Inte särskilt mycket, sa han och Annikas hjärta sjönk.– Det fanns en hel del uppgifter som var nya, sa hon, åtmins-

tone för mig. Kan vi gå igenom texten, påstående för påstående,så att jag får en klar bild över vad som stämmer och inte?

Hon prasslade upp artikelkopian ur bagens inre.Kapten Pettersson blåste på sitt kaffe, tog en försiktig slurk.– Lansenplanen byttes successivt ut mot Draken i slutet av

sextiotalet, sa han. Så mycket stämmer i alla fall. Spaningsversio-nen kom -, jaktplanen sommaren -.

Annika läste innantill i artikeln.– Är det sant att det förekom sabotageförsök mot planen

genom att stoppa in tändstickor i olika rör?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Bokstavsvänstern sprang omkring en del härinne på den ti-den, sa pressofficeren. Stängslen runt flottiljen är av juridisk art,det är ingen match att ta sig över eller genom dem egentligen. Definns där som en markering att hålla sig borta, men vill man verk-ligen in så är det inga problem. Tändstickspojkarna trodde nogatt de kunde skada planen genom att placera föremål i pitotrören,men vi har inga belägg för att just de grupperna på något sättskulle ha legat bakom attentatet .

Annika antecknade.– Och restbränslet? Är uppgiften om plåthinkarna som samlar

upp det korrekt?– Jo, sa mannen, i och för sig, men det går inte att tända eld på

flygfotogen med en tändsticka. Det är alldeles för lågoktanigt.För att kunna fatta eld måste det vara riktigt rejält uppvärmt, såden uppgiften håller inte. Åtminstone inte i Luleå i november.

Han log bekymmerslöst.– Men det hade varit en stor flygövning den där kvällen? Alla

plan stod ute?– Det var natten mot en onsdag, sa militären. Vi flyger alltid

på tisdagar, alla flottiljer i hela landet, och har så gjort i decennier.Tre pass, det sista med landning klockan .. Därefter kan planen stå på plattan någon timme innan vi bogserar in dem ihangarerna. Attentatet inträffade klockan ., och vid den tidenär de alltid inne.

Annika svalde, lät kopian sjunka ner i knät.– Jag trodde äntligen det sipprat ner lite ljus över den här his-

torien, sa hon och försökte le mot pressofficeren.Han log tillbaka med intensivt blå ögon, hon lutade sig fram-

åt.– Det har ju ändå gått över trettio år. Kan ni inte berätta vad

som orsakade explosionen åtminstone?Tystnaden bredde ut sig, hon hade inget emot den. Trycket låg


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

på honom, inte på henne. Tyvärr verkade kapten Pettersson heltobekymrad över att hon åkt tusen kilometer för ingenting. Honblev tvungen att släppa ämnet.

– Varför har ni kommit till slutsatsen att det var ryssarna somgjorde det? sa hon till sist.

– Uteslutningsmetoden, sa han och lutade sig bakåt i stolen,knackade med en penna i kaffemuggen. Det var inte bokstavs-vänstern. De lokala grupperna är helt avskrivna, och Säpo vet attdet inte fanns några utomstående aktivister här just då, varken åthöger eller vänster.

– Hur kan ni vara så säkra?För första gången blev pressofficeren riktigt allvarlig, pennan

tystnade.– Det tryck som de lokala grupperna utsattes för efter attenta-

tet var mycket kraftfullt. Det skvallrades en hel del om både detena och det andra, vi vet till exempel exakt vilka det var somsprang omkring med tändstickorna, men ingen sa ett ord om attentatet. Vår bedömning är helt enkelt att ingen visste något.Om de hade gjort det, så hade vi fått fram det.

– Sköttes förhören av er eller polisen?Nu log han lite igen.– Låt oss säga att vi hjälptes åt, sa han.Annika vred på argumenten i sitt huvud, tittade oseende på

sina anteckningar.– Men, sa hon, graden av tystnad hos en grupp är väl beroen-

de av hur fundamentalistisk den är? Hur kan ni veta att det intefanns en stenhård kärna av fullfjädrade terrorister som ni inte såg,därför att de inte ville synas?

Mannen var tyst ett ögonblick för länge, sedan skrattade hantill.

– Var? sa han och reste sig. Här, i Luleå? Baader-Meinhof påMjölkudden? Det var ryssarna, det måste det ha varit.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Varför nöja sig med ett Drakenplan? sa Annika och samladeihop sina saker. Varför sprängde de inte hela basen?

Kapten Pettersson skakade på huvudet och suckade.– För att visa att de kunde, förmodligen. Rubba vår balans. Vi

önskar alla att vi hade möjlighet att se in i deras hjärnor, följa de-ras beslutsgångar. Varför skickade de polska tavelförsäljare till allavåra officerare? Varför körde de upp ubåt på ett skär utanförKarlskrona? Jag hoppas du ursäktar, men jag ska hålla en drag-ning om några minuter.

Annika drog igen dragkedjan till bagen, reste sig, krängde påsig jackan.

– Tack då, sa hon. Hälsa Gustaf, men jag vet inte om jag hin-ner besöka museet imorgon. Jag har en del att göra och åker hemefter lunch.

– Ta dig tid, sa pressofficeren och greppade hennes hand. Gustaf har fått till det jäkligt bra.

Hon såg ner i golvet, mumlade något hon inte själv uppfattade.

Det där gav ju inte ett piss, tänkte hon i bilen på väg ut till storavägen. Jag kan inte komma tillbaka till tidningen och säga att resan var en flopp.

I rastlös besvikelse tryckte hon hårdare på gaspedalen, bilensladdade till, hon lättade förskräckt på foten igen.

I samma stund ringde hennes mobiltelefon, dolt nummer. Innan hon svarade visste hon att det var Spiken.

– Har du fångat attentatsmännen? frågade han lent.Hon bromsade försiktigt, blinkade höger, petade in hörsnäck-

an bättre i örat.– Journalisten jag skulle träffa är död, sa hon. Blev ihjälkörd i

förrgår av en hit-and-run.– Hoppsan, sa Spiken. Det kom en TT-grej om något sådant

tidigt i morse, cred till någon blaska däruppe. Är det han?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon väntade medan en timmerbil passerade, suget efter denstora långtradaren fick hennes Ford att gunga till. Hennes greppom ratten hårdnade.

– Kan det vara, sa hon. Personalen på hans arbetsplats infor-merades igår, så det vore underligt om de inte hade saken i sinegen tidning.

Försiktigt lät hon bilen slira ut på huvudleden.– Har de tagit smitaren?– Inte vad jag vet, sa hon, och hörde sedan sig själv säga: Jag

tänkte kolla lite närmare på det här dödsfallet idag.– Varför? sa Spiken. Han var väl bara full och på väg hem?– Kanske, sa Annika. Men han var mitt uppe i ett stort avslöj-

ande också, hade jävligt kontroversiella uppgifter i tidningen ifredags.

Som jag vet inte stämmer, tänkte hon och bet sig i läppen.Spiken suckade högt.– Inga sagor bara, sa han och knäppte av.

Annika parkerade utanför ingången till hotellet, gick upp till sittrum och sjönk ihop på sängen. Städerskan hade hunnit vara däroch bädda, utplånat spåren efter hennes vidriga natt. Hon hadesovit uruselt, vaknat kallsvettig och med huvudvärk. Änglarnahade sjungit för henne i en kör av stigande och fallande tonarternästan hela natten, de brukade alltid vara envisare när hon sovborta.

Hon puffade upp kudden bakom huvudet, sträckte sig eftertelefonen på nattygsbordet, placerade den på magen och slogThomas direktnummer på Kommunförbundet.

– Han är på lunch, sa hans sura sekreterare.Hon kröp ner under överkastet och slumrade till.Solskenslilja sockerblomster, vedermödans diamanter, oohhh

ooohhhh, älskansvärda…


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Orkar inte kämpa mot, tänkte hon och lät sig gungas bort påorden.

Hon vaknade med ett ryck, visste för ett ögonblick inte var honbefann sig. Kände med handen att hon var våt på hakan och enbit ner på halsen, insåg äcklad att det var hennes egen saliv. Klä-derna klibbade otäckt över hela kroppen, hon hade ett envist tjuti vänster öra. Reste sig vingligt upp, tog sig ut i badrummet ochpinkade.

När hon kom in i rummet igen insåg hon plötsligt att detnästan blivit helt mörkt. I panik slet hon fram sitt armbandsur,den var inte mer än kvart över tre.

Hon torkade av sig på halsen med en handduk, kollade så honhade de nödvändiga sakerna i bagen och lämnade rummet.

I hotellets reception fick hon en karta över Luleå där Svartö-staden inte rymdes, men den unga kvinnan bakom disken ritadeentusiastiskt in vilka vägar hon skulle köra för att komma dit.

– Så det blir reportage nu, sa kvinnan med viss exaltering i rös-ten.

Annika, redan på väg ut mot dörren, stannade till och såg för-virrat på henne.

– Ja, förtydligade receptionisten lätt rodnande, jag såg att fak-turan ska skickas till tidningen Kvällspressen.

Annika tog några steg bakåt, slog hälen i skjutdörren. Ögon-blicket senare var hon ute i blåsten, ingen p-bot, satte sig i dennerkylda bilen och svängde ut på Södra Varvsleden. Ratten var iskall, hon grävde efter sina handskar i bagen och höll på att körapå en tjock kvinna med barnvagn. Körde med väsande defrostoch bankande hjärta med sikte mot Malmudden.

Vid ett stoppljus på en viadukt över några järnvägsspår synadehon kartan igen, konstaterade att hon redan befann sig i dess nedre högra hörn.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Rondellen där Hertsövägen övergick i en annons för LuleåKommuns återvinningsmarknad infann sig bara ett par minutersenare. Från och med nu fick hon lita till vägskyltarna. Hon kisa-de uppåt, Skurholmen till vänster, Hertsön rakt fram, Svartö-staden till höger. Bredvid sig såg hon plötsligt skylten Frasseshamburgare och kände blodsockret gå i botten. När ljuset slogom till grönt svängde hon av från leden, parkerade bilen utanförQ och gick in. Tog en mellanost med dressing och lök, åt i glup-ska tuggor medan hon tog in stekoset och de målade glasfiber-väggarna, benjaminfikusen av plast i hörnet, flipperspelet medStar Wars Episode , de kantstötta möblerna i lackträ och krom.

Det här är Sverige, tänkte hon. Stockholms innerstad är ettnaturreservat. Vi har ingen aning om vad som händer ute i denriktiga vildmarken.

Lätt illamående av smältost och rå gul lök körde hon vidare.Knastertorr pudersnö virvlade framför bilens strålkastare, gjordedet svårt att se trots att hon var ensam på vägen. Hon körde nå-gon kilometer, ur ett moln av snödamm reste sig plötsligt järn-verket rakt ovanför henne. Upplysta sotsvarta stålskelett sompyste och andades, hon gav till ett förvånat ljud. Så vackert detvar! Så ohyggligt… levande.

En viadukt tog henne över en bangård, tjugotalet spår somkorsade varandra, gick ihop, delades.

Malmbanans slutstation, naturligtvis. Innandömet från järn-fältens söndertrasade bergskroppar rullades ner hit till kusten avde oändliga malmtågen, hon hade sett dem på tv i samband mednågon lokförarstrejk.

Förundrad körde hon in till en upplyst anslagstavla vid denstora infarten, parkerade vid vad som visade sig vara Västra Vak-ten.

Det enorma vidundret rakt ovanför henne var masugn två, enmorrande, dånande jätte i vars inälvor malm blev till stål. Längre


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

bak låg valsverk, stålverk, koksverk, kraftverk. Över hela organis-men vilade ett susande, sugande ljud som steg och föll, brusadeoch sjöng.

Vilket ställe, tänkte hon, vilket skådespel.Hon blundade några ögonblick, kände kylan bita. Änglarna

höll käften. Det hade blivit helt mörkt.

Anne Snapphane gick från presskonferensen med skakande knänoch fuktiga handflator. Hon ville gråta, eller kanske skrika. Denmalande huvudvärken förstärkte ilskan över vd-n som stuckit tillUSA och överlåtit hela presentationen på henne. Hon var inteanställd för att stå till svars för hela satsningen av TV Scandi-navia, bara programutbudet.

Hon tog sig in på sitt rum, slog Annikas mobilnummer ochlängtade intensivt efter ett glas vin.

– Jag står vid järnverket i Svartöstaden, hojtade Annika upp-ifrån Annes hembygd. Det är ett monster, helt fantastiskt. Hurgick pk-n?

– Uselt, sa Anne Snapphane matt och kände händerna darra.De slet mig i stycken, och killarna från din ägarfamilj var värst.

– Vänta, sa Annika, jag måste flytta bilen, jag står i vägen fören lastbil. Okey! Jag ser! Jag åker nu!

Det sista åt någon annan.En bilmotor surrade igång, Anne letade efter Panodil i skriv-

bordslådan, den var helt tom.– Berätta, sa Annika i luren igen.Anne Snapphane tvingade händerna att stillna, lade den högra

handen över pannan.– De vill ha mig att personifiera alla superkapitalistiska, krigs-

hetsande, amerikanska, multinationella utsugarföretag på engång, sa hon.

– Dramaturgins ett A, sa Annika, man måste ge boven ett


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ansikte. Ditt duger gott. Fast jag tycker det är konstigt att de är såarga.

Anne sköt långsamt igen den öppna skrivbordslådan, ställdener telefonen på golvet, lade sig ner bredvid den.

– Egentligen inte, sa hon, stirrade upp i takbelysningen, anda-des ut och kände rummet gunga. Vi utmanar de etablerade kana-lerna på den enda annonsmarknad de har kvar att erövra, denglobala varumärkesbasaren. Men det räcker inte. Vi tar inte baraderas pengar, vi kommer att sno deras tittare också med våra genomkommersialiserade skitprogram som vi får köpa till vrak-priser.

– Och hårdast av alla drabbas Kvällspressens ägarfamilj, är detså? frågade Annika.

– Eftersom vi kommer att få sända i det digitala marknätet, ja,sa Anne.

– Hur är huvudvärken?Anne blundade, såg lysrören från taket som blåa stänger in-

nanför ögonlocken.– Som förut, sa hon. Jag har börjat bli jävligt vinglig också.– Tror du verkligen att det bara är stress? Kan du inte ta det lite

lugnare?Annika lät genuint orolig.– Jag försöker, mumlade Anne, andades ut.– Har du Miranda i veckan?Hon skakade på huvudet med handen över ögonen.– Hon är hos Mehmet.– Är det bra eller dåligt?– Jag vet inte, viskade hon. Jag vet inte om jag orkar längre.– Du orkar, sa Annika. Kom hem till mig imorgon. Thomas

spelar tennis, jag köper hem biskvier.Anne Snapphane skrattade till, torkade sig runt ögonen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Sedan de lagt på körde Annika vidare med en gnagande oro i ma-gen. För första gången började hon tro att det faktiskt var någotfysiskt fel på Anne. Genom åren hade hennes vän besökt doktorOlsson med alla symptom som kunde uppbringas i den medicin-ska litteraturen, och så här långt hade hon behövt antibiotika tvågånger. En gång fick hon hostmedicin också, och när hon upp-täckte att den innehöll morfin ringde hon panikslagen till Anni-ka, trodde att hon blivit narkoman.

Annika kunde inte låta bli att le vid minnet.Långsamt svängde hon av från leden och in bland bostäderna

i Svartöstaden.Det var verkligen ett annat land, eller åtminstone en annan

stad. Inte Luleå, knappt Sverige. Annika lät bilen glida genomkåkstaden, förundrad över dess atmosfär.

Estniska landsbygden, tänkte hon, polska förstäder.Strålkastarna spelade över slitna träfasader på kringbyggda

gårdar med uthus och vagnslider, lutande tak och ojämna staket.Husen var små och krumma, kunde varit byggda av sockerlådor.Färgen flagade på de flesta, fönstrens ojämnt munblåsta glas glitt-rade. Hon passerade en Emmausbutik med klädförsäljning tillstöd för befrielsekampen, oklart vilken.

Hon stannade till bakom en återvinningsstation på Bältes-gatan, lämnade sin bag i bilen och gick ut. Dånet från järnverketnådde hit som en svag sång i fjärran. Hon gick långsamt någrasteg, spanade över staketen in bland gårdarna.

– Letar du efter något?En man i stickad toppluva och graningekängor kom emot

henne utifrån ett av pepparkakshusen, sneglade på hennes hyrbil. Annika log.– Jag råkade bara passera och var tvungen att stanna, sa hon

med händerna i jackfickorna. Vilket fantastiskt område.Mannen stannade till, rätade på ryggen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jo, sa han, det är lite speciellt. En gammal arbetarstadsdelfrån förra sekelskiftet. Stark sammanhållning, det finns en jävlakämpaglöd här. Man flyttar inte gärna härifrån.

Annika nickade artigt.– Jag förstår att man blir kvar här.Mannen drog upp en cigarett ur innerfickan, tände den med

en Bictändare, nappade på hennes lösa krok och satte igång attprata.

– Vi har ju dagis numera också, sa han, tre avdelningar, Ville-kulla, Mumindalen och Bullerbyn. Fick vi kämpa för i åratal in-nan kommunen gav med sig. Skola upp till sexan, och så fritids.Bredband. Nu ska vi strida för att få ha kvar NJA:s gamla dispo-nentvilla, det är förjävligt att rivningsraseriet aldrig tar slut.

Han blåste ut röken i en hård stråle, såg på henne under möss-kanten.

– Så vad gör du här?– Jag skulle träffa Benny Ekland, men när jag kom upp fick

jag höra att han blivit överkörd.Mannen skakade på huvudet, stampade med fötterna.– Vilken jävla historia, sa han. På väg hem och påkörd sådär.

Alla tycker det är hemskt.– Alla känner alla här? frågade hon, ansträngde sig för att inte

låta påfluget nyfiken.– På gott och ont, sa han, fast mest gott. Vi tar ansvar för va-

randra, det är alldeles för lite sådant i världen idag…– Vet du var det hände?– Bortanför Skeppargatan, på väg ut på leden, sa han och

pekade. Ganska nära Blackis, det är det stora huset uppe i skogs-brynet. Ungarna gick dit med en blomma förut. Nej, nu måstejag…

Mannen gick iväg ner mot vattnet. Annika stod kvar och såg efter honom.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Jag önskar mig ett liv som hans, tänkte hon. Höra hemma någonstans.

Hon satte sig i bilen, körde åt det håll mannen pekat.

Platsen där Benny Ekland körts ihjäl låg bara ett par hundra me-ter från Västra Vakten, men ändå inte synlig därifrån. Faktum varatt vägsträckan inte var inom synhåll från något håll, utom frånett nedgånget bostadshus med tillhörande plåtverkstad någothundratal meter bort. En gles rad gula gatlyktor, varav flera vartrasiga, spred ett dammigt ljus över avspärrningar, snön och le-ran. Till vänster växte låg, spretig slyskog, till höger reste sig envall med ett plank på krönet.

Malmvallen, tänkte hon. En fotbollsplan.Hon stängde av motorn, satt kvar i mörkret och tystnaden. Benny Ekland hade precis skrivit en stor artikelserie om terro-

rism. Det sista han publicerade handlade om attentatet på . Efter det blev han ihjälkörd, här, på den ödsligaste platsen i Luleå.

Hon gillade inte slumpmässiga sammanträffanden.Efter några minuter kom en tonårspojke gående från ett bo-

stadshus intill, han gick långsamt fram mot brottsplatsens vajan-de plastband, barhuvad med händerna i fickorna. Hans hårspretade av hård gelé, Annika log. Kalle hade precis upptäckt hår-geléns välsignelser.

Pojken stod bara ett par meter ifrån hennes bil, han stirradeuttryckslöst på en liten hög av blommor och ljus strax innanföravspärrningen.

Leendet dog när hon insåg hur Benny Eklands död drabbat deboende i området. Alla sörjde. Skulle någon av hennes grannarsörja henne?

Knappast.Hon startade bilen för att köra ner mot Malmhamnen. I sam-

ma stund hon vred på tändningsnyckeln hoppade pojken till som


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

om han fått en örfil, hon ryckte till av hans starka reaktion. Medett skri som trängde in i kupén rusade grabben iväg, tillbaka mothuset. Hon väntade tills han försvunnit in bakom planket, sedanlät hon bilen glida ner mot hamnen där den stulna bilen hittats.

Vägen var kolsvart och hal, slutade i en återvändsgränd meden stor grind märkt LKAB, Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag.Stora kranar, breda betongkajer.

Hon beslöt att köra tillbaka upp till olycksplatsen, kröp fram isnigelfart.

När hon passerade Svartöstadens Plåt kikade hon in i bostads-huset. Som en svart siluett såg hon grabbens spretiga hårgelé i ettfönster längst ner till vänster.

– Jag vill inte skrämma dig, sa hon för sig själv. Varför blev duså rädd?

Hon stannade bilen intill avspärrningarna och gick ut, togmed sig väskan. Såg upp mot masugn två, fortfarande impone-rad. Vände sig om och stirrade åt andra hållet, fick vinden i ansiktet. Gatan var en av infarterna till själva bostadsområdet.

Annika halade upp en ficklampa ur bagen och lyste in bakompolisens plastband. Det senaste dygnets snöfall dolde alla spårsom kunde vara synliga för en lekman. Asfaltens is visade ingatecken på tvärbromsningar, de som eventuellt funnits där hadeockså raderats.

Hon lyste mot planket ett tiotal meter bort. Det var där hanhittats. Kommissarie Suup hade rätt, Benny Eklands sista resamåste ha varit en rejäl flygtur.

Hon stod kvar med ficklampan i handen, lyssnade till stålver-kets avlägsna oväsen. Vände sig om mot plåtverkstaden igen, sågän en gång pojkens huvud inne i bostadsdelen, nu i fönstret tillhöger.

Hon kunde lika gärna knacka på när hon ändå var här.Gården var nermörk, hon lyste med ficklampan för att inte


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

snubbla. Det såg ut som en bilskrot, huset verkade fallfärdigt.Plåttaket rostade, färgen flagnade.

Hon släckte lampan, stoppade ner den i bagen, gick upp tillden enkla entrédörren. Den tog henne in i ett becksvart trapphus.

– Vad gör du här?Hon flämtade till, fumlade efter ficklampan igen. Rösten hade

kommit från höger, en pojke i målbrottet.– Finns det… någon… här? sa hon.Det klickade till och trapphuset badade i ljus. Hon blinkade

förvirrat. Snusbruna pärlspontväggar överföll henne, ramladeöver henne, taket trycktes ner mot henne, hon satte händernaöver huvudet och skrek till.

– Vad är det med dig? Ta det lugnt.Pojken hade raggsockor, gänglig och vek. Han tryckte sig mot

en dörr med namnskylten Gustafsson, ögonen mörka och vak-samma.

– Jesus, sa Annika, vad du skrämde mig.– Jag är inte Guds son, sa grabben.– Va? sa Annika, och änglarna började plötsligt sjunga sommar-

vinter ödslig längtan. Truten på er! skrek hon.– Är du lite knäpp? sa pojken.Hon samlade sig, mötte hans blick. Den var undrande och lite

rädd. Rösterna tystnade, taket gled tillbaka, väggarna slutadedunka.

– Ibland, sa hon, så är jag lite snurrig.– Varför håller du på och smyger här?Hon tog upp en skrynklig pappersnäsduk ur bagen och torka-

de sig runt näsan.– Jag heter Annika Bengtzon och är journalist, sa hon. Jag

kom hit för att se på platsen där min kollega dog.Hon sträckte fram handen för att hälsa, pojken tvekade och

tog den, tafatt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Kände du Benny? frågade han, drog tillbaka sina smala fing-rar.

Annika skakade på huvudet.– Men vi skrev om samma saker, sa hon. Jag skulle ha träffat

honom igår.Trapphuset blev svart igen.– Så du är inte polis? sa grabben.– Kan du tända, snälla? sa Annika, hörde paniken i sin röst.– Du är lite knäpp, sa pojken, morskare nu. Eller är du bara

mörkrädd?– Knäpp, sa Annika. Tänd, va?Pojken tryckte på någon strömbrytare och hundrafemtio-

wattaren gick igång ytterligare en minut.– Hördu, sa Annika, kan jag få låna din toalett?Pojken tvekade.– Jag kan inte släppa in galna tanter hur som helst, sa han, det

fattar du väl.Annika kunde inte hejda ett förvånat gapskratt.– Okey, sa hon. Då får jag väl kissa i trappan.Han himlade med ögonen, öppnade ytterdörren med handen

som vilat på handtaget.– Men säg inget till morsan, sa han.– Hedersord, sa Annika.Badrummet hade vinyltapeter från sjuttiotalet med stiliserade

solrosor. Hon sköljde av sig i ansiktet, tvättade händerna, ströksig över håret.

– Kände du Benny? frågade hon när hon kom ut.Grabben nickade.– Vad heter du förresten? sa Annika.Han tittade i golvet.– Linus, sa han, rösten hann åka berg- och dalbana på fem

bokstäver.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Linus, sa Annika, vet du om någon här i huset såg vad somhände med Benny?

Pojkens ögon spärrades upp, han tog två steg bakåt.– Vadå är du polis, eller?– Är du hörselskadad, eller? svarade Annika. Jag är murvel,

precis som Benny. Vi skrev om samma grejer. Polisen säger att nå-gon råkade köra på honom och smet. Jag vet inte om det är sant.Vet du om någon hörde något i förrgår natt?

– Polisen har redan varit här, de frågade också det.– Och vad sa du då, Linus?Hans röst gick upp i falsett när han svarade.– Att jag inte sett något så klart. Jag kom hem när jag skulle.

Jag vet ingenting. Gå nu!Han tog ett steg mot henne, höjde armarna som om han ville

knuffa ut henne genom dörren. Annika stod kvar.– Det är skillnad på att tala med pressen och med polisen, sa

hon långsamt.– Visst, sa Linus. När man pratar med pressen hamnar man på

första sidan.– Alla som säger något till oss kan vara anonyma, om de vill.

Ingen myndighet får fråga vem vi har talat med, då bryter de motgrundlagen. Yttrandefrihet, pratade Benny någonsin om det?

Pojken stod tyst och storögd, djupt skeptisk.– Om du såg någonting, Linus, eller vet någon som gjorde

det, så kan den personen vända sig till mig och berätta, och ingenfår reda på att det är just han som sagt det.

– Skulle du tro på den personen då?– Det vet jag inte, det beror förstås på vad han har att säga.– Men du skulle skriva det i tidningen?– Bara uppgifterna, inte vem som sa det, om han inte ville det

förstås.Hon såg på pojken, visste att hennes intuition var rätt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Du kom egentligen inte alls hem när du skulle, eller hur, Linus?

Grabben flyttade vikten från sitt ena smala ben till det andra,svalde så att adamsäpplet guppade till.

– När skulle du ha kommit hem?– Med sista bussen, ettan slutar gå ..– Så vad gjorde du istället?– Det finns en nattbuss också, femtiettan, den slutar vid Me-

fos, den är egentligen för gubbarna som går skiftet på järnver-ket… jag tar den ibland när jag är ute sent.

– Men då måste du gå en bit?– Inte så långt, gångbron över spåren bara och sedan ner på

Skeppargatan…Han släppte henne med blicken, gick med stora fötter genom

hallen och in i sitt rum. Annika följde efter, när hon kom in irummet hade han satt sig på sängen som var bäddad med över-kast och prydnadskuddar. Några skolböcker låg uppslagna påskrivbordet, en dator från forntiden, i övrigt var allting i rummetuppställt på hyllor och travat i backar.

– Var hade du varit?Han drog upp fötterna under sig, satt som en skräddare, titta-

de ner på sina händer.– Alex har bredband, vi spelade Teslatron över nätet. – Var är dina föräldrar…– Mamma, bröt han av och såg upp på henne med ilskna

ögon. Jag bor bara med mamma.Slog ner sin blick igen.– Hon jobbar nattskiftet. Jag har lovat att inte vara ute så

länge. Grannarna håller koll, så jag måste smyga in om det blirsent.

Annika såg på den store lille pojken på sängen och fylldes påett ögonblick av en het och kompromisslös saknad efter sina egna


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

barn. Tårarna steg upp i ögonen, hon fick andas med öppen munnågra gånger medan hon tvingade dem tillbaka.

Så där kommer Kalle att vara om några år, tänkte hon. Öm,smart, cool, valpig.

– Så du tog alltså den andra bussen, nattbussen? sa hon, litedarrigt.

– Halv ett från busstationen. Benny åkte också med. Hankänner morsan, alla i Svartöstaden känner varandra, så jag gömdemig längst bak.

– Såg han dig inte?Pojken gjorde en min som om hon var stenkorkad.– Han var ju aspackad, ju. Annars hade han tagit bilen så

klart.Så klart, tänkte hon, väntade tyst på fortsättningen.– Han somnade på bussen, sa pojken, chauffören fick väcka

honom vid Mefos. Jag smet av genom bakdörren medan de höllpå.

– Var bodde Benny?– På Laxgatan härborta.Han pekade med hela armen åt ett håll som Annika inte kun-

de definiera.– Och du såg när han gick hemåt från busshållplatsen?– Ja, fast han såg inte mig. Jag gick bakom liksom, och det

snöade jättemycket.Han tystnade. Annika började bli väldigt varm i sin täckjacka.

Utan att säga något lät hon den glida ner på armarna, tog helajackan i famnen och satte sig på stolen vid pojkens skrivbord.

– Vad var det du såg, Linus?Pojken böjde huvudet ännu djupare, började snurra sina fing-

rar om varandra.– Det stod en bil, sa han.Annika väntade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– En bil?Han nickade frenetiskt.– En Volvo , fast det såg jag inte då.– Var såg du den?Han snörvlade till.– Den hade backat in en bit på fotbollsplanen, man såg liksom

halva bilen. Framändan stack fram bakom en gran.– Men du lade märke till den?Han svarade inte, flätade fingrarna.– Hur kommer det sig att du lade märke till den?Pojken såg upp, hakan darrade.– Det satt en i bilen, sa han. Det finns en gul gatlykta vid kors-

ningen och den lyste in litegrann i bilen. Man såg hans hand somlåg på ratten, han höll liksom i den, så här.

Pojken höll upp ena handen framför pannan, lät den ligga lösti luften över en tänkt ratt, ögonen stora som brunnar.

– Så vad gjorde du?– Väntade. Jag visste ju inte vem det var.– Men såg att det var en ?Han skakade häftigt på huvudet.– Inte först. Det var efteråt när han körde ut. Då såg jag bak-

lyktorna.– Vad var det med baklyktorna?– De gick hela vägen upp till taket, jag tycker det är rätt så

snyggt. Jag är nästan säker på att det var en , guldfärgad…– Och mannen i bilen startade motorn och körde iväg?Linus nickade, ruskade lite på sig, samlade sig.– Han startade bilen och svängde ut långsamt, sedan trampa-

de han gasen i botten.Annika väntade.– Benny var full, sa pojken, men han hörde ju bilen och gick

liksom åt sidan, fast bilen följde efter, och då sprang Benny till


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

andra sidan, och då gjorde bilen det också, och så var han liksommitt på vägen när bilen….

Han drog ett djupt andetag.– Vad hände?– Det sa liksom dunk dunk, och så flög han.– Det sa dunk två gånger, och sedan kastades Benny upp i

luften? Och landade vid planket upp till fotbollsplanen?Pojken satt tyst några sekunder, sedan böjde han huvudet.

Annika fick hejda en impuls att lägga armarna om honom.– Han landade inte vid fotbollsplanen?Linus skakade på huvudet, torkade sig under näsan med bak-

sidan av handen.– Mitt på vägen, sa han nästan ljudlöst. Och bilen bromsade

så att alla bakljusen tändes, det var då jag såg vilken Volvo det var.Och så backade han tillbaka, och Benny låg där, och han kördeöver honom igen, och sedan tog han liksom sikte på… huvudet,och så körde han över hans ansikte…

Annika kände magen vända sig, var tvungen att andas medöppen mun.

– Är du säker? viskade hon. Pojken nickade, hon stirrade in i hans hårbotten som skymta-

de mellan tofsarna av hårgelé. – Sedan gick han ut, och så tog han tag i Bennys fötter och lik-

som släpade upp honom till Malmvallen… borstade av honom,typ… och gick tillbaka till bilen och svängde av på Sjöfartsgatan,ner mot hamnen…

Annika såg med nya ögon på pojken, ett filter av misstrogen-het, avsky och medlidande. Sant? Så vidrigt! Och stackars grabb.

– Vad gjorde du sedan?Pojken började skaka, först i händerna, sedan i benen.– Jag gick… fram till Benny, han låg vid det där höga staketet

och… var död.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han slog sina magra armar om kroppen, gungade sakta.– En del av huvudet och fejset var liksom borta, det rann på

marken, och hela ryggen var helt böjd, åt fel håll liksom… så jagförstod att… och jag gick hem bara, men jag kunde inte sovanästan någonting.

– Och du har inte berättat någonting av det här för polisen?Han skakade på huvudet igen, torkade bort några tårar med

sin skakiga hand.– Jag sa till mamma att jag kom hem kvart i tio.Annika lutade sig framåt, lade en tafatt hand på hans knä.– Linus, sa hon, det du berättat för mig är jättehemskt. Det

måste ha varit helvidrigt. Jag tycker du ska berätta det för någonannan vuxen, för det är inte bra för dig att gå och bära på en sådan hemlighet.

Han slet sig loss från hennes hand, backade upp mot väggen.– Du lovade! sa han. Du sa att jag var anonym.Annika höjde händerna i en hjälplös gest.– Hallå, sa hon. Jag tänker inte säga något. Jag är bara rädd

om dig. Det där var bland det värsta jag har hört.Hon släppte ner händerna, reste sig upp.– Det du sett är jätteviktigt för polisen att få reda på, men det

vet du redan. Du är en smart grabb. Bennys död var ingen olycks-händelse, och det är bara du som såg det. Tycker du att mördarenska få slippa undan?

Pojken såg envist ner i knät igen.En tanke slog plötsligt Annika.– Du kände… kände du igen mannen i bilen?Pojken tvekade, snodde sina fingrar.– Kanske, sa han tyst, såg plötsligt på henne och sa: Vad är

klockan?– Fem i sex, sa Annika.– Shit, sa han och flög upp.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vad? sa Annika när han blåste förbi henne ut i köket. Menardu att du möjligen kände igen…?

– Det är min tur att laga middag och jag har inte ens börjat.Så var han tillbaka i dörröppningen.– Morsan kommer när som helst, sa han hetsigt. Stick här-

ifrån. Nu!Hon drog på sig jackan, tog ett steg mot honom.– Tänk på vad jag har sagt, sa hon, försökte le.Lämnade grabben med en känsla av total otillräcklighet.

Thomas kände irritationen stiga medan han tryckte in den enasifferkombinationen efter den andra på dagisporten. Så sent somigår hade han stått här som en idiot och inte kommit in.

– Kan du koden? frågade han sonen bredvid sig.Pojken skakade på huvudet. – Det är alltid mamma som trycker, sa han.Sekunden senare gick låset upp från insidan. En kvinna i fyr-

tioårsåldern med två snoriga treåringar klev ut på asfalten. Hanmumlade en tacksam hälsningsfras, höll upp dörren för Kalle ochgick in i trappuppgången.

– Det var roligt att gå på dagis, sa pojken.Thomas nickade tankspritt, samlade ihop sig. Varje gång

han klev in på daghemmet kände han sig som en alien, hans oljerock och portfölj och blanka slips krockade på något sättmed personalens fotriktiga skor och bylsiga tröjor. Bland pyttestövlar och minimöbler var han en klumpig jätte, svettigoch malplacerad. Fast mest var det kanske kommunikationensom stängde honom ute, den kontakt personalen hade medhans barn som han inte själv förmådde ta del av. Han klaradeinte att sitta och prata om samma teckning i tio minuter, tagg-tråden i ådrorna satte igång att riva och slita efter bara ett parsekunder, jo den är jättefin Ellen, är det en kisse? Sedan var han


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

redan uppe, på väg mot nästa tanke, nästa handling.Flickan satt och klippte när han kom, visade entusiastiskt på

fiskarna och växterna hon gjort i sitt hav.– Ska jag hjälpa dig med overallen? erbjöd han sig.Hon såg förvånat på honom.– Men jag kan ju själv, sa hon, packade undan sax och papper

på sina respektive platser och gick ut till klädhyllan, en liten rak-ryggad person med smala ben och svängande armar.

De tog bussen vid Fleminggatan, och innan de ens klivit påinsåg Thomas att det var ett misstag.

– Jag vill börja spela hockey, sa Kalle medan Thomas försöktehindra en pensionär med rullator från att köra över Ellen.

Blotta tanken att köra sonen genom innerstadstrafiken fleragånger i veckan fick det att flimra för hans ögon.

– Tror du inte att det är lite för tidigt? sa han avledande.– William har börjat i Djurgården. De sa att han nästan var

för gammal.Herregud, tänkte Thomas.– Här gumman, sa han, sitt på sätet. Vi är snart hemma.– Jag svettlas, sa flickan.– Svettas heter det, sa pojken föraktfullt. Att du aldrig lär dig.– Såja, sa Thomas.Den halva kilometern till deras bostad på Hantverkargatan

tog en kvart. Kalle ramlade två gånger då busschauffören vrål-gasade och tvärnitade för att ta sig över de igenkorkade korsningar-na längs Scheelegatan.

Medan svetten rann längs hans rygg och luften blev allt tjock-are av koloxid och uthostade viruspartiklar lovade Thomas att hädanefter strunta i all partipolitik och enbart rösta på den somerbjöd en trafiklösning för Storstockholm.

– Är mamma hemma? frågade flickan då de äntligen kommitupp till andra våningen på nummer .


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hon är ju i Norrland, sa Kalle. Det sa hon ju igår.– Är mamma hemma? sa hon igen, vände sig denna gång mot

Thomas, tonen lika hoppfull.Han såg hennes ögon, så fullständigt troskyldiga, de runda

röda kinderna, ryggsäcken. För ett ögonblick svindlade tillvarontill, herregud, vad har vi gjort? Vilket ansvar har vi tagit på oss?Hur ska vi gå i land med detta? Hur ska barnen överleva i den härjävla världen?

Han fick svälja hårt, böjde sig ner över barnet, strök av henneden klibbiga mössan.

– Nej älskling, mamma jobbar. Hon kommer hem imorgon.Här, ta mössan så ska jag låsa upp.

– Vad får vi för mat? undrade sonen.– Älgbullar med vitlök och rotfrukter i ugn.– Mums, sa Ellen.– Yummi, sa Kalle.Luften som slog emot honom från lägenheten var unken och

lite rå. Gatlyktorna nedanför kastade darrande blå skuggor övertakets stuckaturer.

– Kan du tända, Kalle?Barnen fick klä av sig själva medan han gick ut i köket och

tände lamporna och satte på ugnen. Annika hade gjort i ordningfrusen middagsmat i plastbunkar så att de kunde värma den i mikron, men han föredrog den vanliga hederliga varmluftsugnen.

– Får vi spela data, pappa?– Om ni kan starta den själva.– Hurra! sa pojken och sprang ut i biblioteket.Han slog sig ner med delarna ur morgontidningen som han

inte hunnit läsa i morse, nytt terrordåd i Mellanöstern, börsenhade gått ner, läkemedelsbranschen vinstvarnade, när han insågatt den obehagliga lukten tilltagit markant.

Han lade undan tidningen, reste sig upp och såg sig omkring i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

köket. När han öppnade diskbänksskåpet slog den emot honommed en rak höger.

Fiskrens.Med ens mindes han att Annika påmint honom om soporna

innan hon gick hemifrån igår morse.Han böjde sig ner med äcklet stående strax nedanför strup-

huvudet när hans mobil ringde ute i hallen. Snabbt stängde hanskåpdörren, tryckte till ordentligt och skyndade ut för att ta sam-talet.

Det var hans kollega från Landstingsförbundet.– Jag har fått broschyrerna från tryckeriet, sa Sophia Gren-

borg. Jag förstår att du hunnit gå för dagen, men jag anar att duvill titta på dem på en gång.

Det bubblade över som av champagne i hans hjärna.– Herregud vad schysst att du ringde, sa Thomas. Självklart.

Kan du buda några till min bostad på Hantverkargatan?Han gick tillbaka till köket, öppnade fönstret lite på glänt för

att vädra ut den ruttna fisken.– Aha, sa kollegan frånvarande, som om hon antecknade.

Kungsholmen, eller hur?Han gav henne portkoden, att vidarebefordra till budfirman.– De ringde precis från departementet, fortsatte hon, Cramne

undrade om vi kunde tidigarelägga kvällsmötet, ta det redanimorgon.

Thomas blev stående, såg ner på bakgården. Han skulle missasin tennistid.

– Nja, sa han. Min fru är bortrest och kommer hem imorgoneftermiddag, nästa måndag skulle passa bättre.

– Han var rätt tydlig på att det inte fungerade på måndag förhonom, sa Sophia. Ska vi ta det utan dig?

Tanken att bli lämnad utanför gjorde honom först stum, sedan kränkt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Nej, sa han hastigt, nejdå, Annika kommer hem strax efterfem, så vid sju går bra…

– Okey, då framför jag det. Ses imorgon kväll…Han satte sig ner med mobilen i handen, tonen från fläkten på

bakgården som en stilla susning genom fönsterglipan.Departementet, igen. Det nya projektet var ett riktigt lycko-

kast. Efter utredningen kring regionfrågan, som blivit en brak-succé, hade han i stort sett fått välja fritt bland de nya uppdragenpå Kommunförbundet.

Det var Annika som tyckt att han skulle ta sig an politiker-hoten. Det hade funnits andra, mer prestigefyllda ansvarsområdenatt ta över, men hon hade satt saker i ett större perspektiv.

– Du vill ju vidare, hade hon sagt på sitt vanliga, osentimenta-la sätt. Varför fjanta omkring på Kommunförbundet med derasprettoprojekt när du har chansen att skaffa dig en massa bra kon-takter utanför huset?

Så han hade tagit sig an samhällets öppenhet och politikerstillgänglighet och den inbygga hotbild det medförde.

Det drog kallt runt hans fötter, han reste sig upp och stängdefönstret.

Upprinnelsen till projektet var en enkät som visade att varfjärde kommunstyrelseordförande och nästan var femte nämnd-ordförande hade varit utsatt för våld eller hot om våld inom sinpolitiska utövning. Främst kom hoten från enskilda personer,men hot från rasistiska eller främlingsfientliga grupper var ocksårelativt vanliga.

Enkätsvaren ledde till att en arbetsgrupp som utredde hot ochvåld mot politiker bildades. Förutom Svenska Kommunförbun-det var också Landstingsförbundet, Brottsförebyggande rådet,Justitiedepartementet, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, SÄPOoch några förtroendevalda i kommuner och landsting represen-terade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han satte sig tungt på stolen, funderade på att ta upp tidning-en igen men lät den ligga.

Projektet hade ingen hög status på förbundet, och fler än ettögonbryn hade höjts när han valde just det.

Arbetsgruppens uppgift var att främja det öppna och demo-kratiska samhället och ta fram förslag på konkreta åtgärder hurförtroendevalda bör agera i utsatta situationer. Bland annat skullede ta fram en handledning och hålla regionala konferenser i sam-arbete med Integrationsverket och Kommittén för levande histo-ria.

Det var han och Sophia från Landstingsförbundet som varsammankallande, och trots att projektet bara pågått ett par må-nader så visste han att han valt rätt. Stödet de fått från Justitie såhär långt var fantastiskt.

Drömmen att jobba för regeringen före fyrtio var inte omöj-lig.

Mobilen började plötsligt vibrera i hans hand igen. Han svara-de innan någon signal hunnit gå fram.

– Du skulle varit här, sa Annika. Jag kör förbi Västra Vaktenvid stålverket i Svartöstaden utanför Luleå, det är så himla vack-ert. Jag ska rulla ner rutan, så, nu, hör du hur det brusar?

Thomas lutade sig bakåt och blundade, hörde inget annatbrus än det som åstadkoms av en dålig mobillinje, grundad av ensvensk-amerikansk superkapitalist.

– Pappa, sa Kalle. Datorn har hängt sig.Sonen stod i dörröppningen, storögd och lätt förskräckt.– Vänta Annika, sa han, tog telefonen från örat och vände sig

mot pojken. Jag sa ju att ni fick klara den själva. Tryck in knap-pen i tjugo sekunder och vänta tills lampan slocknar. Sedan räk-nar du till tio och startar igen.

Pojken sprang ut.– Stålverket? sa han. Skulle inte du vara på flygbasen?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jo, där har jag varit, men jag har träffat en ung kille som…– Men du hinner väl?– Till vad då?Han blev svarslös. I tystnaden mellan dem anade han faktiskt

ett brus i bakgrunden, eller snarare något slags dån. Han kändeavståndet mellan dem som en tyngd i mellangärdet.

– Jag saknar dig, sa han tyst.– Vad sa du? ropade hon i dånet.Han drog ett snabbt, tyst andetag.– Hur mår du, Annika? frågade han.– Skitbra, svarade hon, för fort och för hårt. Har ni ätit?– Älgbullarna står i ugnen.– Men varför kör du dem inte i mikron? Jag har ju…– Jag vet, bröt han av. Kan jag ringa dig senare? Det är liksom

mitt i allting här…Så satt han igen med mobilen i handen, med en irrationell oro

som gränsade till ilska.Han gillade inte att Annika åkte bort, så var det bara. Hon

mådde inte bra. Han kände det, men när han tog upp det medhenne blev hon kall och avvisande. Han ville ha henne här intillsig för att se att allt var som det skulle, att hon var trygg och lyck-lig.

Efter den gräsliga julhelgen, när värsta uppmärksamheten varöver, hade allting känts ganska bra. Annika hade varit tyst ochblek men samlad. Hon hade lekt mycket med barnen, sjungit ochdansat med dem, klippt och klistrat. Hon hade ägnat en hel deltid åt den nybildade bostadsrättsföreningen och åt en liten om-byggnad av köket som varit motiverad nu när de fått köpa loss sinhyresrätt. Tanken på vilket klipp de gjorde när de fick köpa våningen för ett kvadratmeterpris som låg mer än femtio procentunder marknadsvärdet hade gjort henne barnsligt upplivad, menså hade hon ju alltid varit pank. Själv försökte han ta köpet med


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ro, visste att pengar kom och gick. Annika lät honom inte glöm-ma att han förlorat sitt sista sparkapital på Ericsson-aktier.

Han kastade en blick in i ugnen, undrade om maten blivitvarm ännu men gjorde ingen ansats att ta ut den.

När Annika börjat jobba igen hände det allt oftare att hongled undan för honom, blev ogripbar och främmande. Hon kun-de stanna upp mitt i ett samtal och titta mot taket med öppenmun och skräckslagna ögon. När han frågade vad som stod påstirrade hon på honom som om hon inte sett honom förr. Detgav honom gåshud.

– Pappa, jag kan inte.– Försök en gång till så kommer jag om en stund.Med ens var han alldeles kraftlös. Han såg en sista gång på

morgontidningen, insåg att även denna dags journalistiska insatsskulle gå rakt ner i pappersåtervinningen.

Med bly i lemmarna dukade han, slängde barnens leriga overaller i tvättmaskinen, skar ihop en sallad och visade Kalle hurman startar om datorn.

Precis när de satt sig vid maten kom budet med broschyrernasom de skulle diskutera och utvärdera imorgon kväll.

Medan barnen pladdrade och kladdade läste han igenom denkortfattade informationen med handfasta råd kring hur hotadekommunalpolitiker skulle bete sig. Först en gång, och så en gångtill.

Sedan tänkte han på Sophia.

Annika stängde av bilmotorn utanför Norrlands-Tidningensmörka port, lät gula gatlyktor kasta snett ljus över instrument-panelen.

Tiden hon gått hemma hade givit Thomas ett utrymme somhan snabbt annekterat och gjort till sitt reservat. På tre månadervande han sig vid total markservice och barn som prydnader,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

kvällar fria för tennis och arbetsmöten, helger för jakt och hockeyresor. Sedan hon börjat arbeta igen hade fördelningen bestått. Han förebrådde henne när hon jobbade, under förevänd-ningen att hon borde vila upp sig.

Egentligen ville han slippa värma den mat hon lagat, tänktehon, förvånad över den ilska tanken väckte.

Hon slängde upp bildörren, klev ut på den oplogade gatan.Lutade sig in i baksätet och drog fram bagen och datorn.

– Pekkari? sa hon i porttelefonen. Det är Bengtzon. Jag måstesnacka med dig om en grej.

Hon blev insläppt, trevade sig genom den mörka vestibulen.Nattchefen mötte henne vid toppen av trappan.– Vad är det om?Hon baxnade av dunsten av gammal sprit i hans andedräkt,

ställde sig så nära hon klarade och talade lågt.– Benny kan ha kommit på något han inte borde, sa hon.Mannen spärrade upp ögonen, de brustna blodkärlen tydde

på uppriktig sorg.– Är det ?Hon ryckte på axlarna.– Kan inte bedöma det riktigt ännu, sa hon. Jag måste kolla

med Suupen.– Han går alltid hem prick fem.– Han är väl inte död han också? sa Annika.

Hon fick sitta på insändarredaktörens plats, packade upp sin dator sedan hon försiktigt flyttat högarna med sorterade, hand-skrivna upprördheter. Slog igång den samtidigt som hon ringdeRättscentrum, kommissarie Suup hade mycket riktigt gått hemklockan sjutton noll noll.

– Vad heter han i förnamn? frågade Annika.Ordningspolisen lät själv förvånad över sitt svar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det vet jag faktiskt inte.Ropade sedan utåt rummet: Hörni, vad heter Suupen mer än

Suup?Mummel och skrap.– Han står som LG i rullorna.Hon ringde från telefonen på skrivbordet och upptäck-

te att numret var spärrat. Så hade det varit på Katrineholms-Kuriren också, nummerbyrån var för dyr. Drog raskt ur sladdenfrån telefonens baksida och stoppade in den i jacket på sin dator.Fick ställa om datorns prefix så att den slog en nolla för att komma ut på linjen, kopplade sedan upp sig mot Kvällspressensserver.

Via Telias hemsida kunde hon konstatera att det inte fanns någon Suup med initialerna LG i telefonkatalogen varken i Luleå,Råneå, Piteå, Boden, Kalix eller Älvsbyn. Längre än så kunde haninte pendla varje dag, bestämde hon. Istället loggade hon in sig pådafa spar som numera låg på nätet, gudskelov.

Det fanns en Suup, Lars-Gunnar, född -, på Kronvägen iLuleå.

In på Telia igen, fyllde i Kronvägen i adressfälten och voilà! EnAino Suup hade två abonnemang på nummer . Kopplade nersig, knäppte loss sladden och stoppade tillbaka den i telefonen.

I samma stund ringde hennes mobil, hon tog sig för pannan.– Jag är så jävla korkad, sa hon till Anne Snapphane. Vad fan

ringer jag inte från den här för?– Que? sa Anne.Larmet bakom henne skvallrade om alkoholförtäring och

spartansk inredning.– Var är du? frågade Annika.Linjen hackade och knastrade.– Va? sa Anne Snapphane. Hallå? Är du mitt i något?Annika talade tyst och långsamt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag har hittat ett journalistmord. Ring mig vid midnatt omdu är vaken då.

Hon tryckte av och ringde det första av Aino Suups nummer,kom till ett faxmodem. Slog det andra och hamnade mitt i Rapportsignaturen.

– Så du är också en sådan som stör i hemmet, sa kommissari-en och lät inte särskilt upprörd.

Som Benny Ekland, tänkte Annika, blundade och sa:– Var Volvon ni hittade i Malmhamnen en ? Guldfärgad?Nyhetsankarets stadiga stämma fyllde linjen i flera sekunder,

sedan sänktes plötsligt ljudet på tv-n.– Nu gör du mig väldigt nyfiken, sa kommissarien, lämnade

ämnet öppet.– Det är ingen som har läckt, sa Annika. Jag har talat med ett

möjligt vittne. Är uppgiften korrekt?– Jag kan inte kommentera det.– Off the record?– Kan jag få byta telefon?Han lade på, Annika väntade i en och en halv evighet innan

luren plockades upp igen, den här gången utan tv i bakgrunden.– Du kan ha fått vakthavande att läsa upp stöldanmälningarna

från Bergnäset i lördags natt, sa han.– Så det stämmer alltså?Hans tysta medgivande var hennes bekräftelse.– Nu vill jag att du berättar något för mig, sa han.Hon tvekade, men bara för syns skull. Utan kommissariens

kommentarer hade hon ingen grej.– Jag har talat med en person, sa hon, som säger sig ha sett

Benny Ekland bli påkörd på Skeppargatan i Svartöstaden, mellanMefos och Sandgatan. Det stod en guldfärgad Volvo parke-rad på infarten till fotbollsplanen, fronten ut mot vägen, med enman bakom ratten. När Benny Ekland vinglat förbi slogs motorn


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

igång, bilen svängde ut och körde efter Ekland i full fart. Mittvittne påstår att Ekland försökte komma undan, sprang från enasidan vägen till den andra, och att bilen följde efter. Själva sam-manstötningen skedde ungefär mitt på körbanan.

– Herregud, mumlade kommissarien.– Det blir värre, sa Annika. Ekland slog i bilen två gånger och

flög sedan i en båge och landade mitt på körbanan. Bilen brom-sade, backade tillbaka, körde över kroppen och sedan huvudet.Sedan han kört över skallen stannade föraren, det var en man,klev ur bilen och släpade liket uppför vallen till fotbollsplanen.Där sopade han av kroppen på något sätt, körde sedan ner mot…vad heter den… Sjöfartsgatan som leder ner till LKAB:s malm-hamn. Vad var det för skador på bilen?

– Fronten och vindrutan, sa kommissarie Suup utan att tveka.– Ni måste ha fattat att det inte bara var en vanlig påkörning,

skallen var krossad och ryggraden bruten, alla inre organ mosade.– Helt korrekt, obduktionsrapporten kom i eftermiddags. Det

var alltså någon som såg alltihopa?– Vittnet har begärt att få vara helt anonymt.– Du kan inte påverka personen i fråga att ta kontakt med oss?– Jag har redan gjort det jag kunnat, men jag försöker gärna

igen. Vad säger du om det här?– Om vittnets uppgifter stämmer, vilket de mycket väl kan

göra, så vet vi att vi har ett överlagt spaningsmord på halsen.Annika skrev in citatet direkt i datorn.– Kan du på rak arm erinra dig något som Benny Ekland

nyligen skrivit som kunnat motivera ett dödshot mot honom?– Ekland drog sig aldrig för att skriva kontroverser och obehag-

ligheter, så det är väl inte alldeles otroligt. Men det vore tjänstefelav mig att komma med några som helst spekulationer i det här läget. Om vittnets uppgifter stämmer, och jag säger om, så måstevi naturligtvis vara fullständigt öppna för alla typer av motiv.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Är det du som är spaningsledare i fallet?– Nej, jag är bara pressgubbe numera, men det är mig du ska

prata med. Förundersökningsledare tror jag blev Andersson uppepå åklageriet, fast hon har suttit i rätten hela dagen så jag tror intehon vet någonting om det här än.

När de avslutat samtalet letade sig Annika ut till redaktionen.I ett trångt rum med långa bord och luften fylld av statisk elektri-citet hittade hon en grupp lamslagna redigerare, vita i ansiktetmed flyende ögon.

– Vi måste prata, sa hon till nattchefen.Med förvånansvärd smidighet reste sig den store mannen och

gick före henne genom redaktionslokalen, genom sporten ochöppnade dörren till en skrubb som fungerade som rökrum. Annika blev stående i dörren, trots en väsande fläkt i ena hörnetvar stanken ohygglig. Mannen tände en cigarett och hostade kraftigt.

– Jag slutade för nio år sedan, sa han, men igår morse börjadejag igen. Stäng dörren.

Hon tog ett steg innanför tröskeln och sneglade mot taket,lämnade dörren på glänt. Väggarna kröp emot henne, hon ficksvårt att andas.

– Vad är det om? sa Pekkari och blåste ett sorgset rökmolnmot fläkten.

– Benny blev mördad, sa Annika och kände hjärtat skena. Jaghar ett vittne som såg hur han dog. Polisen bekräftar att vittnetsberättelse stämmer med deras bevisning, åtminstone så här långt.Kan vi gå ut härifrån?

Nattchefen stirrade på henne som om han sett ett spöke, cigaretten fastfrusen i näven halvvägs till munnen.

– Snälla? sa Annika och kunde inte vänta, knuffade upp dör-ren och stapplade ut.

Hon tog sig bort till andra hörnet av den nästan tomma sport-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

redaktionen, en ensam redaktör tittade förskrämd upp bakom sinstora dataskärm.

– Hej, sa Annika.– Hej, sa mannen och dök ner igen.– Mördad? viskade Pekkari i hennes öra. Driver du med mig?– Inte alls. Jag skriver artikeln, du får publicera den i sin helhet

men inte släppa den till TT. Det ska vi göra.– Varför ger du bort en sådan grej?– Kollegialt ansvar, sa Annika och koncentrerade sig på att få

ner sin puls. Dessutom är vår dubbelläsning minimal. Vi är intekonkurrenter, vi kompletterar varandra.

– Jag sätter vår kvällsreporter på det, sa nattchefen.– Nej, sa Annika. Min byline. Det är min grej, men du får

den.Han såg begrundande på henne.– Du har en upp, sa han.– Jag vet, sa Annika och gick tillbaka till sin dator.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Torsdag 12 november

vaknade med dov värk i huvudet och vittljus i ögonen. Hon hade kattskit i munnen och ett jävla oljud någonstans under sängen. Efter en lång transportsträcka medmånga felkopplingar fattade hennes hjärna att det var telefonensom ringde. Hennes hand famlade vilset bredvid sängen ochlyckades få tag i serpentinsladden till luren, förde den till läppar-na med ett stön.

– Har du sett tidningen? sa Annika i andra änden. Det är fanta mig inte riktigt klokt. Om det inte vore för räntorna så sa jagupp mig idag. Eller ta igår.

Rösten hade ett lustigt eko, som om det slog emot en glasskivanågonstans mellan innerörat och hörselcentrum.

– Vad? sa Anne, ett kraxande läte som studsade mot taket.– Paula från Popfabriken tvingad till oralsex, läste Annika med

sin ekande röst.Anne Snapphane försökte sätta sig upp.– Vem?– Jag vet inte om det är någon idé längre, sa Annika. Jag har

hittat ett journalistmord, möjligen med terroristiska kopplingaroch vi är ensamma med grejen och vad händer? Både Ekot ochTV-nyheterna har toppat med Benny Ekland hela morgon med


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

cred till oss och vad fan kör vi själva på ettan? En jävla avsugning!Anne gav upp, landade bland kuddarna igen, lade armen över

ögonen. Hjärtat dundrade som en stångjärnshammare, fick svet-ten att bryta fram överallt samtidigt. En obestämbar ångest fickmagen att vända sig.

Jag skulle inte ha tagit de sista, tänkte hon oklart.– Anne?Hon harklade sig.– Vad är klockan?– Typ tio drygt. Och så har jag varit ute vid det här jäkla

museet på flygbasen igen och tror du att gubben som sköter omdet hade blivit frisk? Inte fan, så här sitter jag som en torsk.

Hon försökte inte fatta, förstod bara att hon tappat greppet.Igen.

– Så himla trist, höll hon med.– Kommer du ikväll?Anne förde handen över pannan några gånger, försökte min-

nas vad de kommit överens om. Hittade det inte.– Kan vi höras senare? Jag höll precis på att…– Jag är hemma efter fem.Hon lät luren falla till golvet med en död summerton. Försik-

tigt öppnade hon ögonen igen, tvingade sig att se den tommaplatsen bredvid sig.

Han var inte där längre. Inte mer. Hon vände blicken upp i taket och ner på andra sidan, ut mot

fönstren. Mindes hans lukt, hans skratt och ilskna rynkor.Den gradvisa insikten att han inte längre skulle finnas hos

henne hade lämnat henne stel, stum och kall.De hade en deal. De hade kommit överens. Ett underbart barn, ett delat liv, den perfekta uppdelningen av

frihet och ansvar. De hade Miranda, och de hade varandra, mende ägde inte den andra. Ingen skuld, inga krav, bara hänsyn och


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

omtanke. Var sin bostad, var sin vecka med flickan men mångagemensamma kvällar och helger, jular och födelsedagar.

Hon hade hållit sin del av överenskommelsen, aldrig låtit nå-gon annan karl ta plats på riktigt.

Och så gick han och flyttade ihop med en monogam, en radi-kalbrutta från SVT som trodde på tvåsamhet och äkta kärlek.

Om den andra bara hade varit annorlunda, tänkte Anne dim-migt. Om hon bara varit liten och vän och blond och söt ochoförarglig. Om han valt någon annan för något som jag intehade, något jag saknade, men hon var likadan. Samma sorts ut-seende, hade till och med ungefär samma jobb.

Känslan av svek blev på något sätt dubbel.Det hade inte varit något fel på henne, Anne, på ett ytligt

plan, utan på henne som människa, hennes livsinställning, hän-givenhet och lojalitet.

Tårar av självömkan steg upp, hon tvingade dem tillbaka medbrutal tankekraft.

Han var inte värd det.

Annika bet ihop tänderna så att det värkte i käkarna.Tänkte inte börja grina, inte för detta, inte för en jävla idiot-

prioritering vid nattdesken. Det kändes som att vara vikarie igen,fast värre. Då, för över nio år sedan, hade hon inte förstått sam-manhangen, hade kunnat ursäkta felbedömningar och övertrampfrån ledningen med att hon inte begrep. Det fanns en högre me-ning som var henne förborgad, om hon bara lyssnade så skullehon förstå. Hon hade satt en ära i att vara öppen och läraktig,inte självgod, okunnig och kritiserande som så många andra ny-utexaminerade.

Nu kunde hon, och vissheten gjorde henne förlamad av makt-löshet.

Ibland fick hon för sig att det enbart handlade om pengar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Om det vore lika lukrativt att sälja knark så hade ägarfamiljengjort det istället.

Andra dagar kändes det bättre, hon kunde se sammanhangenpå det sätt hon blivit inlärd, kommersialismen garanterade ytt-randefrihet och demokrati, tidningen gjordes på läsarens upp-drag, intäkterna var till för att trygga den fortsatta utgivningen.

Hon släppte det krampaktiga taget om ratten, tvingade sig attslappna av. försvann bakom henne, hon svängde ut på denlånga raksträckan mot huvudleden. Slog in kortnumret till Rätts-centrum, det var upptaget hos kommissarie Suup och samtal somväntade.

Det spelar ingen roll hur bra jag är, tänkte hon, hann intestänga bitterheten ute. Tanken fortsatte och blommade ut i ytter-ligare i en mening innan hon fick stopp på den: Sanningen är inte intressant, bara den chimär som den kan bygga.

För att inte falla ner i självömkan, och inte bli bortkopplad,satte hon igång en meningslös frågestund kring Rättscentrumsorganisation med den stackars växeltelefonisten som blev alltmerstressad. Tricket var att ligga kvar på växelbordet ända tills en led-ning blev ledig.

– Nu kan du få stå på vänt, sa telefonisten lättat när Suup avslutat ett av sina samtal.

Hon kopplades in i ett tomrum någonstans i den digitalavärldsrymden, tyst, gudskelov. En elektronisk Für Elise hade fåtthenne att köra över kanten.

Hon hade hunnit passera rondellen i Bergnäset innan detklickade till i luren och blev hennes tur.

– Jag får väl bocka och tacka, sa kommissarie Suup. LinusGustafssons mamma ringde oss klockan sju i morse och berätta-de att det var hennes son som var det hemliga vittnet i Norrlands-Tidningen idag. Hon sa att du uppmanat pojken att prata medpolisen och någon vuxen om det han sett, hon var glad för det.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Grabben hade inte varit sig själv sedan i söndags natt, sa hon, sovit och ätit dåligt, inte velat gå till skolan…

Ett trevande lugn spred sig inom henne.– Skönt att höra, sa hon. Vad tror du om hans berättelse?– Jag har inte talat med honom själv, jag har suttit i telefon sedan

klockan halv sex när ni släppte telegrammet till TT, men utredarnahar vallat honom på platsen och bedömer honom som trovärdig.

– Snabbt jobbat, sa Annika, försökte låta imponerad.– De ville passa på medan det var mörkt för att få samma för-

hållanden som vid tidpunkten för brottet, och innan medieupp-bådet vaknade. Jag tror de lyckades.

– Och? sa hon och bromsade vid ett rödljus strax före Berg-näsbron.

– Låt oss säga att ärendet bytt rubricering från smitning tillöverlagt mord.

– Kommer ni att kalla in riksmordkommissionen?Svaret blev svävande.– Vi får se var vi landar efter första utredningsdagen…Trafikljuset slog om till grönt, hon slirade iväg över korsning-

en vid Granuddsvägen.– Benny skrev ju en hel artikelserie om terrorism de senaste

månaderna, sa Annika. Jag kommer precis från , tror du atthans död kan ha något med artikeln om attentatet därute att göraeller något annat han skrivit?

– Det kan vi inte heller spekulera i. Kan du dröja ett ögon-blick?

Han väntade inte på hennes svar, det dunkade till i hennes öranär kommissarien lade luren ifrån sig, steg över golvet och en dovduns skvallrade om att han stängde en dörr.

– Däremot, sa han tillbaka i luren, är det en annan sak som jagfaktiskt har diskuterat med kapten Pettersson nu på morgonensom rör dig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon släppte gasen i ren förvåning.– Jag vill inte ta det på telefon, fortsatte kommissarien. Har du

möjlighet att komma upp till Rättscentrum i eftermiddag?Hon skakade intensivt på handen för att få fram armbands-

uret ur täckjackans ärm.– Egentligen inte, sa hon, mitt plan går . och jag måste

upp till Norrlands-Tidningen först.– Då kan vi ses där, sa han. Vi har ett team där nu, och jag har

just lovat ansvarige utgivaren att komma bort till dem och infor-mera arbetskamraterna om spaningsarbetet på plats.

Kvinnan i tidningens reception var svullen och rödgråten. Anni-ka närmade sig försiktigt och andaktsfullt, kände tydligt hur honstörde.

– Tidningen är stängd för besök, sa kvinnan snäsigt. Kom till-baka imorgon.

– Jag heter Annika Bengtzon, sa Annika undfallande, det varjag som…

– Hör du illa? sa kvinnan, reste sig upp och började darra. Vihar sorg här på tidningen idag, sorg har vi, en av våra redaktörerhar… gått bort. Så vi har stängt. Hela dagen. Gå nu.

Det röda molnet ovanför Annikas panna trängde in i hjärnanoch kortslöt den.

– Nog var det väl själva fan, sa hon. Har hela världen blivit tokig? Ursäkta att jag finns.

Hon vände kvinnan ryggen och gick mot trappan till redak-tionen.

– Hallå! skrek receptionisten. Det här är ett privat företag.Kom tillbaka.

Annika stannade inte, kastade en blick över axeln och sa, oövervinnerlig:

– Skjut mig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Redan efter ett par steg hörde hon att någon form av minnes-stund ägde rum däruppe. I den lilla hallen utanför centralredaktio-nen skymtade hon deltagarna, en färglös massa, gråa hår, mörkgråkavajer, bruna polotröjor. Böjda ryggar, svettiga nackar, den sortensförvirrade vrede som gör människan blodlös och stum. Deras suck-ar sög luften till sig, tömde resten av huset på syre.

Med ett djupt andetag gled hon in längst bak, gjorde sig osyn-lig samtidigt som hon sträckte på sig för att kunna se mannensom talade där framme.

– Benny Ekland hade ingen egen familj, sa mannen, en medelålders mediechef i mörk kostym och blanka skor. För det varvi som var hans familj. Han hade oss, och han hade Norrlands-Tidningen.

Människorna i rummet reagerade inte på orden, alla var upp-fyllda av sin egen förvånade misstro, dödens omöjlighet. Famlan-de händer, blickar som skruvats fast i golv eller letade efter fästen,alla sina egna öar.

Det stod reportrar och flera fotografer längs väggarna, folkfrån andra media. Hon urskiljde dem på deras giriga nyfikenhet;de brydde sig inte, deras intresse låg på mannen som talade ochde sörjande arbetskamraterna.

– Benny var den sortens journalist som inte finns längre, mäs-sade mannen med de blanka skorna. Han var en reporter som aldrig gav upp, han skulle veta sanningen, till varje pris. Vi somhade förmånen att jobba med Benny under alla år har fått en storgåva, att lära känna en sådan hängiven och ansvarsfull yrkesman.För Benny existerade ingen övertid, för han tog sitt uppdrag påallvar…

– Jo du, viskade någon i hennes öra, nu närmar vi oss san-ningen.

Hon vred hastigt på huvudet och såg Hans Blomberg, arkiva-rien, stå strax bakom henne, nickande och lätt leende. Han böjde


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

sig fram och fortsatte viskande:– Benny var populär i ledningen för att han aldrig krävde ob-

tillägg eller löneökningar. I och med att han tjänade så dåligt gavhan ledningen ett oslagbart argument: om stjärnan tjänade så dåligt var det inte mer än rätt att alla andra gjorde det också.

Annika lyssnade förbluffat.– Han pajade ackordet, viskade hon tillbaka. Varför det?– Fem veckors betald semester bland hororna i Thailand varje

år, och så löpande räkning på Stadspuben. Vad mer kan en killebehöva?

Två äldre kvinnor framför dem med likadana stickade tröjoroch svullna ögon vände sig om och väste hyssjande.

Minnesstunden avslutades med en tyst minut för den döde,fotografernas blixtar korsade varandra.

– Var hade Benny sin arbetsplats? viskade hon till arkivarien.– Kom, sa han och drog sig bakåt.De lämnade det grå, luftlösa havet och gick ytterligare en trappa

upp, hamnade under takåsarna.– Han var den enda förutom ansvarige utgivaren som hade

eget rum, sa Hans Blomberg och pekade bort i en kort korridor.Annika gick in i den trånga gången, kände genast väggarna

komma närmare, bukta sig över henne. Hon stannade till, anda-des lugnt och försiktigt, såg väggarna som de verkligen var.

Stilla.Den målade masoniten hade släppt från sitt underlag och

buktade verkligen, brungul och hemsk.Hon gick fram till Benny Eklands brunmålade dörr och

knackade hårt. Till hennes förvåning flög den omedelbart upp påvid gavel.

– Vad är det om? sa en civilklädd, knästående kriminalpolis,blåste håret ur ögonen och granskade henne irriterat uppifrånoch ner.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Bakom honom stack två andra krimare upp sina huvuden urskåp och lådor. Annika tog ett steg bakåt och kände hur hon rod-nade ända upp till hårfästet.

– Förlåt, sa hon, jag söker… jag undrar…– Det här är Benny Eklands rum, sa den civilklädde polisen,

och sedan i vänligare ton: Det är du som är Annika Bengtzon.Du som satt med Sprängaren i tunneln.

Hon stirrade på honom i ett par sekunder, övervägde att flymen nickade, hörde långt bak i huvudet hur änglarna tog ton.Nej! tänkte hon. Inte nu.

– Suup ringde och sa att han skulle träffa dig, men han harinte kommit ännu. Forsberg, sa han, reste sig och höll fram näven, log ett varggrin bakom blonda testar.

Annika slog förvirrat ned blicken, upptäckte till sin blygsel atthänderna var kalla och fuktiga.

– Hur går det? sa hon för att ha något att säga, dunkade huvu-det lätt i ena handflatan för att få rösterna att försvinna.

– Suup berättade hur du fick tag i grabben Gustafsson, sablonde Forsberg samtidigt som han lade ifrån sig en bunt papperpå en hylla.

– Det var inte så märkvärdigt, sa Annika. Han ville berätta,och det råkade vara jag som frågade. Hittar ni något?

Polismannen suckade.– Det mesta är i en jävla röra.– Han fick en del post idag, sköt Hans Blomberg in bakom

Annikas rygg. Har ni gått igenom den?Krimarna tittade på varandra, alla skakade på huvudena.– Var är den? frågade Forsberg.– Jag lade den i hans postfack, precis som jag brukar. Ska jag

hämta den?Annika följde med arkivarien ner till postsorteringen, hellre än

att stå kvar och vara i vägen för poliserna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Du verkar inte leda Benny Eklands hejaklack, sa hon medanHans Blomberg letade fram den döde mannens brev.

– Behövs inte, sa den runde mannen. Finns så många andrasom slåss om det uppdraget. Jag har en mer nyanserad bild av vårstjärnreporter.

Han gick bort mot trappan igen, Annika följde efter hansnoppiga kofta.

– Och hur ser den ut, då?Mannen stånkade när han flyttade vikten från ena benet upp

till det andra på nästa trappsteg.– Spelade ingen roll vem som fick ett tips på tidningen, om

det var något att ha så var det Big Ben Eken som tog hand omdet. Han stannade alltid sist på kvällen för att kunna gå in ochkomplettera en mening eller två i någon annans artikel och på såsätt få dubbelbyline.

– Kallades han Big Ben?– Fast han var en rackare på att dra fram grejer, sa Hans Blom-

berg och stannade mitt i steget. Det måste man faktiskt erkänna.– Annika Bengtzon? sa en röst nerifrån andra våningen.Hon gick några steg tillbaka, böjde sig framåt och kikade runt

hörnet.– Suup, sa en mager man med grått hårsvall. Ska vi språkas

lite?Hon gick ner till den äldre mannen, tog hans hand, såg in i ett

par ögon som för ett ögonblick föresvävade henne tillhöra ettbarn, så klara och genomskinliga.

– Jag har lovat att prata med personalen om en stund, men dethär går ganska fort, sa han, rynkorna förstärkte intrycket av balans och rättrådighet.

– Du har gjort mig rejält nyfiken, sa Annika och gick in i insändarredaktörens rum där hon skrivit sin artikel kvällen före.

Han är inte bitter, for det genom henne. Han tjänar mänsklig-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

heten på ett sätt som han vet är det rätta, och tillbaka får han re-spekt och bekräftelse på att hans referensramar är de korrekta.Han är en trygg människa.

Hon drog ut stolen till kommissarien, själv satte hon sig påkanten av skrivbordet.

– Vi uppskattade att du vände dig till oss med dina uppgifter igår, sa mannen dämpat. Och jag måste säga att det förvånade ossatt du gav bort din nyhet. Norrlands-Tidningen kommer ju utlångt före Kvällspressen häruppe, ni blev varken först eller ensam-ma.

Annika log, noterade att änglarna tystnat.– Du har jobbat länge med pressen, sa hon, det hör jag.– Så därför stämde jag av med Pettersson på om en uppgift

vi haft liggande genom åren och som vi pratat en tid om att släppa.Hon kände adrenalinet vakna långt bak i korsryggen och

sakta sprida sig upp mot bröstet.– Polisen har i många år haft en misstänkt till attentatet, sa

han lågt. Det är en ung man som kom till Luleå söderifrån i slu-tet av sextiotalet, men som ursprungligen var uppifrån Torne-dalen någonstans. Han var aktiv i ett par av vänstergrupperna ochgick under kodnamnet Ragnwald. Vi har ett par olika bud kringhans rätta identitet, men vi är inte helt säkra.

Annika satt stum och stirrade på polismannen, den sensatio-nella uppgiften fick håret i nacken att stå.

– Har du något emot att jag antecknar?– Inte alls. Hon tog upp block och penna och raspade ner det kommissa-

rien sagt, darrigt på gränsen till oläsbart.– Varför misstänker ni just den här mannen? frågade hon.– Ragnwald försvann, sa Suup. Vi har anledning att tro att

han flyttade till Spanien, gick in i ETA. Han blev heltidsterroristoch attacken mot var hans gesällprov.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Det knackade på dörrkarmen. Polisen Forsberg stack in huvu-det.

– Ursäkta, Suupen, men vi har hittat något jävligt märkligt.– Vad?– Ett brev utan avsändare, högtravande och luddigt innehåll.Han kastade en blick på Annika, tystnade.Hon tänkte febrilt och försökte se oberörd ut.– Låter som ett vanligt dårbrev, sa hon. Jag har arton sopsäckar

fulla.– Läs upp, sa kommissarie Suup.Forsberg tvekade bara ett ögonblick. Tog fram en utriven sida

från ett kollegieblock, vikt i fyra delar, som han försiktigt höll ibehandskade händer.

– Det finns inget uppbygge utan nedrivning, läste han. Nedrivninginnebär kritik och förkastelse, den innebär revolution. Den innefattaratt resonera ut saker och ting, vilket är att bygga upp. Om man sätternedrivandet först får man uppbygget under processens gång.

Annika antecknade febrilt, fick med halva orden. Hon såg iögonvrån hur Forsberg lät brevet sjunka.

– Ringer det någon klocka? frågade han.Annika såg kommissarie Suup skaka på huvudet, följde meka-

niskt hans rörelse.– Vi finns däruppe, sa Forsberg och försvann igen.– Kan jag gå ut med Ragnwald? sa Annika.Kommissarien nickade.– Och det förstör inte någon utredning om jag skriver det?– Tvärtom, sa Suup.Annika såg tyst på polisen, visste att hans troskyldighet inte

uteslöt att målen helgade medlen. Behövdes det, så hade han rävar bakom bägge öronen, för det var man tvungen att ha i hansjobb.

– Berätta varför du berättar, sa hon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Mannen reste sig förvånansvärt smidigt.– Uppgifterna är korrekta så till vida att de överensstämmer

med polisens misstankar, sa han. Om han verkligen gjorde det vetvi inte, men vi tror att han var med på ett hörn, möjligen arran-gerade han alltsammans. Han måste ha haft någon med sig, duvet ju att man hittat skoavtryck på platsen. Det är få män som gåri storlek trettiosex.

Det sista var också en nyhet.Han lämnade henne, sittande bland insändare om sophämt-

ning och hundbajs, med den bestämda känslan att hon fått någotmer än bara ett scoop.

Långsamt fyllde hon i de bokstäver hon missat i sina anteck-ningar.

Det finns inget uppbygge utan nedrivning.Sant, tänkte hon.Om man sätter nedrivandet först får man uppbygget under pro-

cessens gång.Vette fan.

Taxichaufförernas röster från entrén följde henne som ett vatten-fall när hon gick igenom den lilla flygplatsen, gav henne en lättjagad känsla. Jobbade de aldrig? Stod de bara i draget från ytter-dörren, bepansrade mot den arktiska kylan med mörkblå unifor-mer och guldknappar?

Hon fick plats längst bak i planet, bredvid en kvinna med tvåsmå barn. Det ena hade kvinnan i knät, det andra klättrade oav-brutet på inredningen.

Annika kände stressen välla över alla breddar, det här var hen-nes enda tid att skriva.

– Ursäkta, sa hon till flygvärdinnan när planet kommit upp iluften. Jag måste jobba. Är det okey om jag flyttar fram lite?

Hon reste sig upp i stolen, nickade menande mot den halv-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

tomma kabinen. Spädbarnet i moderns famn satte igång att gall-skrika i hennes öra.

– Nu är du inbokad här, så det går inte. Du skulle ha beställtbusiness class, sa flygvärdinnan kort och vände sig bort mot sittlilla drinkbord.

– Ursäkta, sa Annika, högre nu, men det gjorde jag. Eller rättare sagt min arbetsgivare. Kan jag få komma fram?

Hon krånglade sig över mamman och blockerade gången.Flygvärdinnan rundade sin vagn med små irriterade steg.

– Du hörde vad jag sa. Efter september byter man inte plat-ser hur som helst.

Annika tog ett långt kliv närmare flygvärdinnan, andades rätti hennes ansikte.

– Så kasta av mig, viskade hon, tog sin dator från hatthyllanoch gick fem rader längre fram.

Med stressen sjungande i alla blodådror skrev hon tre artiklarinnan planet slog i hjulen på Arlanda: Luleå dagen efter mord-beskedet, arbetskamraternas sorg och polisens vallning av vittnetpå brottsplatsen. Sammanställningar och faktarutor fick kvälls-gänget fixa. Uppgifterna om Ragnwald och attentatet sparadehon, de sprang inte ifrån henne.

Med bankande hjärta skyndade hon över Terminal fyras klin-kergolv och ner i underjorden. Från Arlanda Express ringde honSpiken och uppdaterade honom om läget, kopplades till Bild-Pelle och diskuterade igenom fotolösningarna. Det nyetableradesamarbetet med Norrlands-Tidningen gav Kvällspressen full till-gång till hela NT:s bildmaterial, nytt såväl som arkiverat, vilketinneburit att man sluppit flyga upp eget folk eller ta in frilansare.

– Du hittar inte årets bild bland de här korten, sa fotoredaktö-ren, Annika hörde hur han knäppte vilt på sin mac bland detöversända materialet, men de funkar till morgondagens tidning.Vissa är både skarpa och högupplösta.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon promenerade från Centralen till sexårsverksamhetenmed täckjackan öppen. Vinden var fuktig och mättad av dofter,jord och löv och avgaser, gräset var fortfarande grönt och mångagrenar dinglade ännu fulla av halvdöda blad. Hon tittade mothimlen, rödgrå och matt. Ljuset från miljoner lampor betvingadeden nordiska höstkvällen och skänkte illusionen att verklighetenvar hanterbar och kunde kontrolleras.

I staden finns aldrig några stjärnor, tänkte hon.Sonen kastade sig över Annika som om hon varit borta ett

halvår. Lade en kladdig kind mot hennes och trasslade in händer-na i hennes nackhår.

– Jag har saknat dig mamma, sa han i hennes öra.Hon vaggade pojken i sin famn, smekte den hårda lilla ryg-

gen, pussade hans hår.Hand i hand gick de bort till Ellens dagis, pojken slet sig lös

och sprang de sista tio metrarna fram till porten, hälsade med ly-sande ögon på Lennart och Helena som just var på väg hem.

Ellen var trött och avståndstagande när hon kom, ville inte gåhem, inte kramas. Skulle fortsätta klippa, och pappa skulle hämta.

Annika fick bita ihop för att inte explodera, märkte att hennesmarginaler var borta.

– Ellen, sa hon högt, jag och Kalle går nu.Flickan stelnade till, ansiktet förvreds, ögonen spärrades upp,

ett förtvivlat ljud trängde fram.– Overaljen, skrek barnet, jag har inte på overaljen.Hon släppte saxen och sprang fram till den plats där hennes

ytterkläder hängde under en sommarbild av henne själv framförfarföräldrarnas lantställe på Gällnö, rev förtvivlad bland klädernaoch försökte sätta på sig overallen bak och fram.

Annika kände förebrående blickar från två andra mammorlängre ner i korridoren.

– Ja, men kom då, sa hon och gick fram till dottern. Jag


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hjälper dig, men då får du sluta sura.– Det heter faktiskt overallen, sa Kalle.Då och då skakade Ellen till av små snyftningar under vägen

hem.– Med pappa får vi åka buss, sa pojken när de stod inklämda

på en refug vid trafikljusen på Kungsholmsgatan.– Det är så trångt och varmt på bussarna, sa Annika och fick

strypkänslor av blotta tanken.Hon bar Ellen från Bergsgatan och hem. Drog snabbt igång

en brasa i kakelugnen för att betvinga kylan från de otäta föns-tren, sprang ner på gården med de stinkande soporna, händeroch ben utförde rörelser utan hennes aktiva medverkan. Satte se-dan på riset samtidigt som hon packade upp datorn ur väskan,slog igång den, drog ut sladden till telefonen i köket och lade inett torskblock i mikron på defrost.

– Får vi spela dator mamma?– Det är pappas dator.– Men vi får för pappa. Jag vet hur man startar.– Se på Bolibompa istället, det börjar om en liten stund, sa

hon och kopplade upp sig mot tidningens server.Pojken försvann med hängande huvud. Hon skar torskblock-

et i två centimeter tunna skivor medan hennes dator loggade på,vände dem i salt och mjöl och lade dem i en tjockbottnad fisk-kastrull med lite smält smör i botten. Lyssnade till fräsandet medan hon skickade över de tre artiklarna till burken, skyndadesedan att stänka citronsaft över torsken, letade upp lite fryst dillsom hon strödde över, hällde på en deciliter matlagningsgräddeoch en kopp vatten, fiskbuljong, skakade i frusna cocktailräkor.

– Vad blir det för mat, mamma? sa Ellen och blickade upp påhenne under lugg.

– Älskling, sa Annika och böjde sig ner för att ta upp flickan ifamnen. Kom här, kom sitt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Dottern kröp ihop i hennes knä, lade armarna runt henneshals.

– Raringsvän, sa Annika, vaggade henne, blåste i hennes hår.Är du hungrig?

Flickan nickade lite.– Det blir fisk i gräddsås med ris och räkor, det gillar ju du?Hon nickade igen.– Vill du hjälpa mig och göra lite sallad?En tredje nickning.– Okey, sa Annika, ställde ner henne på golvet, drog fram en

stol till arbetsytan intill spishällen. Har du tvättat händerna?Flickan sprang in i badrummet, spolade i tvättstället, Annika

kände hur det svindlade till.Hon tog fram ett litet förkläde och en fruktkniv, knöt banden

bakom Ellens rygg, visade hur hon skulle hålla i kniven. Lät hen-ne sedan skära en gurkbit i skivor och stavar medan hon självhackade ner ett halvt huvud isbergssallad och en liten hög toma-ter. Hällde över olivolja, balsamvinäger och italiensk sallads-krydda, Ellen fick blanda.

– Så himla fint, va? sa hon när hon ställde skålen på mat-bordet. Kan du duka besticken? Du vet hur de ska ligga?

– Du missar ju Björne, skrek Kalle från tv-rummet, flickansläppte ner besticken i lådan och sprang iväg. Annika hann note-ra att hon hade smutsiga strumpor.

Ytterdörren låstes upp, hon hörde barnens jubelrop och dun-ket när Thomas portfölj landade på bänken i hallen.

– Hallå, sa han när han kom in i köket och kysste henne påpannan. Vem har du pratat med?

Hon hävde sig på tå och kysste honom på munnen, lade ar-marna runt hans hals och höll honom intill sig. Av någon anled-ning fick hon en bild i huvudet av Forsberg, kriminalpolisen.

– Jag har inte pratat med någon, sa hon mot makens hals.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det har varit upptaget en halvtimme.Hon släppte honom tvärt.– Jävlar, sa hon, jag är uppkopplad.Skyndade bort till datorn, slet ur alla kablar och kopplade in

telefonen igen.– Vi kan äta direkt. sa hon.– Jag ska inget ha, sa Thomas. Vi ska träffa departementet

ikväll så jag käkar med arbetsgruppen.Annika stannade till med fiskgrytan i händerna.– Jag trodde du skulle spela tennis, sa hon förvånat.Handtagen brände hennes fingrar trots grytlapparna, hon tog

två snabba steg och släppte den på underlägget.– Killen från Justitie ville göra en snabb utvärdering och ta en

bit mat.– Du kan väl sitta med oss och smaka lite, sa Annika och drog

ut stolen åt Ellen.Hon sneglade upp på sin man, såg honom sucka utan ljud,

ställde fram riset.– Kalle, ropade hon utåt tv-rummet. Mat!– Men jag vill se det här, skrek pojken tillbaka.Hon hällde upp ris och gryta till flickan, ställde salladsskålen

vid hennes tallrik.– Det är Ellen som gjort salladen, sa hon upplysande ut i rum-

met. Den kan du ta själv, eller hur?Gick sedan ut till tv-rummet och stängde av tv-n, pojken häv-

de upp ett illtjut.– Sluta, sa Annika. Mat går före tv, det vet du. Gå och sätt dig.– Vad är det för mat?– Fiskgryta med ris och räkor.Pojken grimaserade.– Räkor, yack.– Du får peta bort dem. Skynda dig innan det blir kallt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Thomas åt med god aptit när hon kom tillbaka till köket.– Hur smakar det? frågade hon och satte sig mitt emot honom.– Räkorna är lite sega, sa han. Du lägger alltid i dem för tidigt.Hon svarade inte, lade upp mat åt sig själv och insåg att hon

inte skulle få ner en enda tugga.

Thomas steg ut ur porten och drog ner mössan för öronen, fylldelungorna med kvällsluft. Han var mätt på gränsen till däst, enkänsla han kommit att uppskatta alltmer.

Det goda livet, tänkte han obestämt. Njutning och kärlek, påalla plan.

Sträckte på sig, säker och lugn.Det var skönt att Annika var tillbaka. Allt blev så varmt och

trevligt när hon var hemma, och så var hon så bra med barnen.De hade det bra.Han blev stående utanför porten med sin portfölj, tvekade om

han skulle ta bilen. De skulle träffas på Södermalm, på en krog påHornsgatan där man kunde få något separat rum. Förmodligenskulle de ta in en flaska vin, och då skulle han bli tvungen att an-tingen krångla och vara nykter eller chansa och köra bil hem. Åandra sidan var det torsdag, städnatt, så han skulle ändå varatvungen att flytta på den.

Han tog till höger, sedan höger igen in på Agnegatan.Hoppas att aset startar, tänkte han och öppnade Toyotans dörr

med en omild knuff.Han var så jävla trött på den här bilen. Den var gammal redan

när han träffade Annika, men hon vägrade belåna lägenheten föratt kunna köpa en ny.

– Jag åker kommunalt, sa hon. Det duger åt dig också. Det ärbara idioter som kör bil i den här stan.

Det sista hade hon alldeles rätt i, vilket inte var bilarna fel utanpolitikernas.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han körde ner längs Hantverkargatan. Gatan var egentligenavstängd för biltrafik, men det struntade han i.

Naturligtvis var det städnatt även för gatorna runt Zinkens-damm. Med sjunkande hjärta och allt högre puls körde han runtför att hitta en lovlig gata med platser kvar. Fanns inga.

Han ställde sig slutligen strax utanför själva krogen. Annikaskulle bli tokig om hon såg den oundvikliga p-boten på deras gemensamma kontoutdrag, så han fick komma ihåg att betaladen kontant på Svensk Kassaservice.

Ställde sig sedan att titta på stället där de skulle träffas.En sylta, tänkte han. Ett ölsjapp.Suckade, drog av sig mössan, stoppade den i rockfickan, tog

portföljen och gick in.Lokalen var rökig och skränig, odefinierbar mainstreamrock i

dåliga högtalare och darttavlor på väggarna. Åldrande reklam-bilder för olika ölsorter gjorde anspråk på någon sorts kulturelltouche. En jukebox blinkade tyst i ett hörn.

– Thomas! Här borta!Sophia Grenborg satt i ett bås till höger om baren, han gick

tacksamt åt hennes håll. Hälsade hjärtligt på kollegan från Lands-tingsförbundet, bara en liten aning skyldig. Tre år tidigare hadede sökt samma jobb på Kommunförbundet. Det var han som fåttdet, trots att hon varit mer meriterad. Under de år de stött ihopsedan dess hade ett sting av skuld alltid gjort honom aningenövertrevlig gentemot henne.

– Var är Cramne? undrade han och drog av sig oljerocken.– Har inte kommit ännu, sa kollegan och flyttade sig för att

bereda plats i soffan. Jag undrar just vad han tänkte när han stäm-de träff på en sådant här ställe.

Han brast ut i skratt, exakt hans egen tanke. Sjönk ner bredvidhenne och noterade att hon tagit in en öl. Hon såg hans blick,ryckte på axlarna och log.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Verkade på något sätt riktigt just här, just nu, sa hon.Han höjde handen och stoppade en ung kypare, beställde en

stor stark.– Vad tycker du om broschyren? sa hon.Thomas tog upp sin portfölj i knät, knäppte upp den och lade

en tunn bunt handlingar på bordet med trycksaken överst.– I det stora hela, bra, sa han och ställde ner portföljen igen.

Det finns en del som blivit för luddigt i slutredigeringen. Vi mås-te vara ännu tydligare med råden kring vad de hotade politikernaverkligen ska göra, inte skrämma men mana till allvar och efter-tanke. Kanske redovisa lite statistik över deras reaktioner, och nå-gra faktiska brottssiffror från BRÅ.

Åsikterna var egentligen Annikas spontana kommentarer närhon bläddrat igenom broschyren precis innan han åkte. SophiaGrenborg blinkade till, verkade lite imponerad. Han sträckte påsig.

– Vilka bra synpunkter, sa hon. Får jag anteckna dem?Han nickade kort, såg sig om efter mannen från departemen-

tet, alternativt sin öl.– Jag har tänkt på en annan sak, fortsatte Sophia samtidigt

som hon skrev i sitt lilla block. Vad tror du om att göra en värde-utredning? Granska hur samhället egentligen ser på hot och våldmot våra demokratiskt valda företrädare?

Han tittade på henne, märkte själv att han inte lyssnat.– Hur menar du då?Hon lade ner blocket och pennan i sin handväska.– Alltså, sa hon, vilken värdeladdning lägger vi i försök att

tysta politiker? Borde vi inte ta reda på det?Thomas rynkade pannan, dolde sin entusiasm.– Du menar att vi ska undersöka hur människor reagerar på

fenomenet?– Ja, sa hon och lutade sig framåt, och samtidigt utreda möj-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ligheterna att förändra den laddningen genom medvetande-görning?

Han nickade långsamt.– Vi kanske skulle ta fram ett pressunderlag, sa han, få igång

en debatt, lite hederlig gammal opinionsbildning.– Ja! sa hon entusiastiskt. Engagera informationsavdelningen

för pressmeddelanden och snabba rapporter.– Artikelserier i tidningarna om våra nya hjältar, sa Thomas

med rubriken för ögonen. Den lokale politikern som tar stridmot högerextremisterna och anarkisterna i sin stad.

– Utan att för den skull överdriva faran och skrämma bort demänniskor som är på väg in i politiken, sa Sophia.

– Är det ni som ska ha demokratimöte? sa den unge kyparenoch ställde ner ölglaset på arbetsdokumenten.

Snabbt som ögat lyfte Thomas upp glaset, såg att han intelyckats undvika en ring av bubblor på förslaget till tydligare rikt-linjer.

– Cramne ringde, fortsatte kyparen, han bad mig framföra atthan inte kunde komma ikväll. Det blir trettiotvå kronor.

Han stod uppfordrande och väntade på betalningen för ölen.Thomas kände ilskan välla fram från alla håll, svämma över

liksom skummet på hans händer och byxor.– Vad i helvete? sa han. Vad är det här?Sophia Grenborg rätade på ryggen och lutade sig fram mot

kyparen.– Sa Cramne varför?Den unge mannen ryckte på axlarna, trampade otåligt i vän-

tan på sina pengar.– Att han inte kunde, att jag skulle meddela er det. Och så sa

han att ni kunde gå ner och äta, han tar notan nästa gång hankommer in.

Thomas och Sophia Grenborg bytte en blick.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Per Cramne bor i fastigheten, sa kyparen och pekade mot ta-ket med en penna. Fem trappor. Han är här ungefär lika mångagånger i veckan. Vi har redan dukat nere i matsalen, den smalatrappan bakom toaletterna.

Thomas fiskade upp exakt trettiotvå kronor ur myntfacket isin plånbok, lade sedan ner både den och alla papper i sin portföljigen.

– Jag har inte tid med det här, sa han, tog sats för att resa sig.Kyparen försvann.– Vi skulle kunna gå igenom hur en sådan värdeutredning

kunde se ut, sa Sophia Grenborg. Nu när vi ändå är här. Och sehur vi kan renodla råden kring hotbilden. Det är ju faktiskt detviktigaste, att politikerna blir tryggare i sin position och vet hurde ska hantera hot och våld.

– Jag har avbokat min tennistid, hörde Thomas sig själv säga,med tonfallet av ett besviket barn.

Hon log mot honom. – Och jag min salsakurs. Vi kan åtminstone låta regeringen

bjuda oss på middag för besväret.Han slappnade av, log tillbaka.

Anne Snapphane flämtade hårt i trappan, lät blicken följa trapp-husets rundning, lugnades av väggarnas mjuka dyningar. Vadlångt det var upp till andra våningen, och vad vinglig hon var.

Hon stannade till på andra avsatsen, kikade ut genom det kolorerade fönsterglaset mot bakgården. Det lyste i Annikas gamlafönster i gårdshuset.

Så pittoreskt, och så trångt. Hon skulle inte stå ut med att boi stan igen, det kände hon, och hon visste också att den här bak-fyllan inte var bra alls.

Annikas entrédörrar var höga som kyrkportar, tunga som sten.Hon knackade försiktigt, medveten om att barnen nyss lagt sig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Kom in, sa Annika lågt och backade in i bostaden. Jag skabara säga god natt till Kalle så kommer jag.

Anne sjönk ihop på bänken i hallen, drog av sig de motsträvi-ga skorna. Hon hörde Annika skratta och pojken fnittra, satt kvarmed ytterkläderna på tills pannbandet började klia.

Gick sedan in i vardagsrummet med de gigantiska stuckatu-rerna, sjönk ner i soffan och lutade huvudet bakåt.

– Vill du ha kaffe? frågade Annika när hon kom in i rummetmed ett fat biskvier.

Blotta tanken fick det att vända sig i Annes mage.– Har du något vin?Annika ställde ner fatet.– Thomas har, sa hon, men han är så petnoga. Ta inte något av

de märkvärdigaste, de står…Hon pekade mot ett vitrinskåp.Med ens var det lätt att resa sig, Anne nådde knappt golvet,

svävade fram till vinstället. Vände på flaskorna, läste etiketterna.– Villa Puccini, sa hon, det kostar åttiotvå spänn och är helt

fantastiskt. Kan vi ta den?– Ta du, sa Annika utifrån hallen. Med några raska tag vred Anne av stanioltoppen, tvingade ner

skruven i den mjuka korken, drog upp så hårt att det stänkte litepå tröjan. Händerna darrade en aning när hon tog fram ettkristallglas från hyllan nedanför och hällde upp den mörkrödavätskan. Smaken var helt gudomlig, stor och rund och frisk påsamma gång, hon tog några rejäla klunkar. Fyllde på glaset igen,ställde ifrån sig flaskan på vitrinskåpet. Satte sig sedan i soffansena hörn, drog till sig ett av de små brickborden och placeradeglaset där. Med ens var livet mycket enklare.

Annika steg in i vardagsrummet och andades ut. När barnen lagtsig lyftes tyngder bort från hennes axlar. Hon behövde inte


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

springa som en galning längre, men att sakta farten var att hinnasikapp. Tankarna kom tillbaka, hon började uppfatta tomhetenigen. Lägenheten blev en öken att rastlöst irra omkring i, ett fäng-else med stuckaturer och bröstpaneler.

Hon sjönk ner i soffans andra hörn, landade med lätt kroppoch tomt huvud, upptäckte att hon frös. Drog upp knäna undersig till en hård knut, såg på sin vän. Hon uppfattade Anne Snapp-hanes såriga nervighet, de trängda dragen, det omättliga letandetefter klicket som satte världen på plats. Visste att Anne inte skullehitta det. Själv hade hon lärt sig att tricket var att avstå, att stängaav, vänta in balansen.

Anne Snapphane bälgade i sig Thomas vin i stora klunkar.– Jag förstår din frustration, sa hon och sneglade på Annika när

hon ställde ner glaset. Inte ens jag kommer ihåg Paula i Popfabriken.Annika petade på biskvierna, föste runt några kladdiga smulor

med pekfingret, funderade om hon skulle förmå svälja en tugga.Gav upp, lutade sig bakåt mot soffryggen, blundade.

– Jag måste välja mina krig, sa hon, annars orkar jag inte. Attgå till Schyman och bråka är som att skjuta mig själv i foten, tackmen nej tack.

Anne nickade, snurrade glaset, granskade färgen.– Kallas smart prioritering, sa hon. – Jag kan inte göra allt samtidigt, sa Annika och slog ut med

händerna. Att sköta hem och barn och tvätta och städa är ingenkonst, att jobba arton timmar om dygnet är inte heller något pro-blem, men jag kan inte göra det på samma gång. Det är det somär problemet.

– Du vill inte byta jobb med mig, sa Anne Snapphane. Det lo-var jag.

De satt en stund och lyssnade på ljuden. Bakom gnisslet fråntreans buss nere på gatan började mörka skuggor smyga i hörnen,stiga och sjunka.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag ska bara kolla Aktuellt, sa Annika och kastade sig framefter fjärrkontrollen, skuggorna drog sig väsande tillbaka.

SVT blinkade igång, Anne Snapphane stelnade till.– Mehmets nya monogama är redaktör på nyhetsredaktionen,

sa hon.Annika nickade utan att ta blicken från rutan.– Du sa det, sa hon. Få höra.Hon drog upp volymen. Framför den pulserande vinjettmusi-

ken mässade programledaren upp löpet i ofullständiga meningar,misstänkt journalistmord i Luleå, Ericsson varslar anställ-da, ny bibliotekslag i kommande kulturpropositionen, god afton,men vi börjar i Mellanöstern, där en självmordsbombare nuikväll dödat nio ungdomar utanför ett kafé i Tel Aviv…

Annika sänkte ljudnivån till ett diffust mummel.– Tror du att det är allvar mellan Mehmet och den där?Anne Snapphane tog en klunk vin till, svalde högt.– Hon har börjat hämta Miranda på dagis, sa hon, hennes röst

lät kvävd och konstig.Annika tänkte efter, försökte föreställa sig hur det skulle kän-

nas.– Det skulle jag inte klara, sa hon, att någon annan kvinna tog

hand om mina barn.Anne grimaserade.– Jag har inte så mycket att välja på, eller hur?– Vill du ha fler barn?Annika hörde själv att det låg en väldig laddning i frågan, som

om hon tagit sats för att ställa den. Anne såg förvånat upp, skaka-de på huvudet.

– Jag vill vara individ, sa hon. Inte en funktion.Annika höjde ögonbrynen.– Det är ju det som är hela poängen, sa hon. Att gå upp i

något annat än sin vanliga mänskliga futtighet och bli del av


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

något större. Frivilligt ge upp friheten för en annan människa, dethänder ju aldrig annars i vårt samhälle.

– Har aldrig tänkt på det sättet, sa Anne och drack. Men närdu säger det, så var det faktiskt en av anledningarna till att jaginte ville leva med Mehmet. Att få vara ifred med mina tankar ärdet viktigaste som finns, annars skulle jag bli helt galen.

Annika visste att Anne tyckte att hon hade aldrig förstått sigpå hennes och Mehmets arrangemang, inte fattat hur bra detfungerat ända tills det plötsligt brakade samman.

– Man blir väl inte sannare bara för att man är egoist, sa Anni-ka och reagerade själv på ordens hårdhet. Jag menar, det finns jumassor av saker som vi sätter framför oss själva varenda dag. Intebara ungarna, utan jobb eller sport eller vad som helst. Hurmånga kan egentligen gå omkring och vara individer på sinajobb, och hur mycket Annika Bengtzon skulle jag vara om jag varcenter i Tre Kronor?

– Visste att det fanns ett skäl att jag hatar lagsporter, mumladeAnne.

– Men allvarligt, sa Annika och lutade sig framåt. Att vara endel av ett sammanhang är ju det viktigaste som finns, att ha enfunktion som är större än en själv. Varför skulle folk dras in i sek-ter eller andra knäppa grupper om det inte var så att det fanns nå-got otroligt lockande i det?

– Jag gillar inte sekter heller, sa Anne och drack ur glaset.Orden tog slut. Det låga surret från tv-n fick det att sticka i

Annikas hårbotten. Hon lutade sig mot ryggstödet igen, derastystnad gjorde luften kall.

– Hur har reaktionerna efter presskonferensen varit? frågadehon för att bryta kylan och sköt kakorna ifrån sig.

Anne ställde ifrån sig glaset på brickbordet, tryckte finger-topparna mot sidan av huvudet.

– Ledningen i New York skiter helt och hållet i den lokala


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

kritiken, som de kallar den, så jag har bestämt mig för att ocksågöra det. Kollegorna må skälla som bandhundar, men de får intetyst på oss.

En bild på Svartöstaden fyllde skärmen bakom programleda-ren, Annika drog upp ljudet igen.

Polisen hade bekräftat att man betraktade journalisten BennyEklands död som ett misstänkt mord, där mordvapnet varit enstulen Volvo av märket V.

– De har inget nytt, sa Annika och skruvade ner.– Blev han mördad av en Volvo? frågade Anne, slutade masse-

ra tinningarna.– Läste du inte min artikel?Anne log hastigt.– Det har varit så mycket…– Jag förstår inte varför alla är så upprörda över din kanal, sa

Annika. Varför kan inte ägarfamiljen också sända i det digitalamarknätet?

– Jo, sa Anne och tog upp det tomma glaset, det kan de ju,men de har redan gjort investeringar på flera miljarder i satelliteroch egna kabel-tv-nät. Vi är ett jävla hot mot hela deras ekonomi.De kommer att göra vad som helst för att krossa oss.

Annika skakade på huvudet, reste sig och gick mot köket.– Vill du ha vatten?– Nej, jag tar lite mer vin, ropade Anne efter henne.Serveringsgången var mörk och full av tysta toner. I köket

glimmade köksfläktens indirekta belysning som en lägereld påavstånd. Vattnet skvalade mot diskhons botten, skickade glittran-de kaskader längs rostfria väggar.

Hon hällde upp två stora glas vatten, trots att Anne inte ville ha.När hon kom tillbaka fann hon vännen sittande i soffan med

det tomma vinglaset i handen. Alkoholen hade fått Annes ansik-te att slappna av.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag tror du har fel, sa Annika och ställde glasen på bordetmellan dem. Ägarfamiljen är känd för att värna om yttrande-friheten, de har ju drivit publicistiska frågor i hundra år.

– Av sitt hjärtas godhet? sa Anne Snapphane och sluddradelite. Det har gjort dem stenrika, eller hur? Och allt fler blir de förvarje år. De behöver inkomsterna från sina tv-satsningar, tro mig.

– Men de har ju så många andra företag, sa Annika. Vad fårdig att tro att de skulle bry sig så mycket om just tv-stationerna?

– Kolla in deras bokförlag, sa Anne. De publicerar tusentalsböcker och ligger aldrig på några topplistor. Alla tidningar utomKvällspressen går med brakförlust. Radiostationerna säljer de ellerlägger ner.

Hennes blick drogs till den tysta tv-n, Annika följde den ochsåg plötsligt kulturministerns breda, mörka gestalt fylla rutan,körde upp ljudet.

– Från och med första juli kommer alla kommuner att tvingasha minst ett folkbibliotek, sa kulturminister Karina Björnlundoch flackade med blicken. Den nya bibliotekslagen är ett stortsteg framåt mot jämlikheten.

Hon nickade med eftertryck i rutan, den osynlige reporternväntade tydligen på en fortsättning. Karina Björnlund harkladesig, lutade sig framåt mot mikrofonen och sa: För kunskapen.Jämlikheten. Möjligheten. Till kunskapen.

Reportern drog åt sig micken med den stickade vanten och sa:Är inte det här ett alltför stort ingrepp i det kommunala själv-styret?

Mikrofonen kom tillbaka i bild, Karina Björnlund bet sig iläppen.

– Nja, sa hon, det här är ju en fråga som diskuterats i mångaår, men vi föreslår också till exempel ett nytt statligt barn- ochungdomsstöd på tjugofem miljoner kronor, för inköp av littera-tur till folk- och skolbibliotek.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Är hon inte ohyggligt korkad? sa Annika och drog ned lju-det igen.

Anne höjde ögonbrynen, verkade behagligt loj.– Förstår inte din aversion, sa hon. Den där proppen hon pra-

tar om gör min kanal möjlig.– Hon borde inte ha blivit minister, sa Annika. Det var något

som gick fel efter Studio sex-historien. Hon var ju utrikeshan-delsministerns pressekreterare, Christer Lundgrens om du minnshonom…?

Anne rynkade ögonbrynen, tänkte intensivt.– …och hon gjorde inte något särskilt bra jobb som press-

människa heller, och efter valet blev hon kulturminister.– Aah, sa Anne Snapphane, Christer Lundgren, ministern

som alla trodde mördade den där strippan.– Josefin Liljeberg, precis. Fast han gjorde det inte.De satt tysta igen, såg Karina Björnlund prata vidare utan ord.

Annika anade varför pressekreteraren fått sin statsrådspost, ochhon misstänkte att hon själv, helt ovetande, varit en bidragandeorsak till utnämningen.

– Kan jag slå av? frågade hon.Anne ryckte på axlarna. Annika övervägde ett ögonblick att resa

sig och hämta något annat, vad som helst, att äta eller dricka eller sepå, eller på något annat sätt bara konsumera, men hon bromsadein, stannade upp, lät grå ångest glida över sig, helst förbi.

– Jag fick en del jävligt känsliga uppgifter av en polis i Luleåidag, sa hon. Om en kille från Tornedalen som förmodligensprängde planet på och sedan blev internationell terrorist.Varför läcker man något sådant efter trettio år?

Anne lät orden sjunka in.– Beror ju lite på vad polisen sa, svarade hon. Han är förmod-

ligen inte dum, så han har förstås ett syfte med läckan. Vad kanhan ha varit ute efter?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika snurrade på sitt vattenglas, väntade på att det grå skul-le vara över.

– Jag har funderat på det hela dagen, sa hon. Jag tror att terro-ristkillen är tillbaka, och polisen vill att han ska veta om att de vet.

Anne rynkade pannan, blicken klarnade, berusningen sjönkundan.

– Är inte det lite långsökt? sa hon. De kan väl vilja skrämmaupp någon i hans omgivning. Hans gamla polare. Varna politiskakrafter både till höger och vänster för Gud vet vad. Du kan juinte ha en aning om polisens motiv.

Annika drack lite vatten, svalde krampaktigt, ställde ifrån sigglaset. Beslöt sig för att själv skingra skuggorna.

– Polisgubben sa att han stämt av med pressofficeren på flyg-basen, vilket innebär att försvaret diskuterat frågan, så det här ärnågot de planerat ett bra tag. Men varför just nu, och varför justjag?

– Det första, sa Anne, vet jag inte, men det andra är väl ganskasjälvklart? Hur många kända krimreportrar på stora tidningarfinns det i Sverige?

Annika tänkte tyst några sekunder, ett utryckningsfordon pas-serade på gatan nedanför.

– Tänk, sa hon, om det har något med journalistmordet attgöra. Det stämmer för bra.

– Är väl inte otänkbart, sa Anne. Tänker du köra uppgifterna?Annika suckade i ekot efter brandbilen.– Jag antar det, sa hon, fast det blir ju Schyman som bestäm-

mer. Jag tror han börjar tröttna på mig.– Det är kanske du som borde tröttna på honom, sa Anne och

tog en biskvi.Annikas ansikte slöt sig, hon drog upp knäna till hakan och

slog armarna om benen.– Jag vill bara få vara ifred och jobba.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Den unge kyparen placerade två gin och tonic på bordet, plocka-de bort kaffe och konjaksglas, bytte ett nästan utbrunnet ljus iljusstaken, tömde askfatet.

– Köket stänger klockan tio, men baren har öppet till ett så detär bara att säga till om ni vill ha något mer.

Försvann sedan ljudlöst uppför trappan med den tjocka mat-tan.

– Vem hade kunnat ana det här? log Sophia och slog ut medhänderna.

Thomas kunde inte hejda ett bubblande skratt. Känslan i öl-sjappets källare var orientaliskt surrealistisk, väggar och golv kläd-da i lager på lager med tjocka, dammiga mattor, blänkandebronsfat i hörnen, oljelampor på låga stenbord. De satt ensamma,mitt emot varandra, vid ett stort bord i svart ek med tunga läder-stolar. Taket bestod av tegelstenar i vackra valv som luktadesextonhundratal.

– Husen i stenstan ruvar på många dolda hemligheter, sa Tho-mas och skämdes inte över att han sluddrade.

– Ni bor på Kungsholmen? sa hans kollega och såg på honomöver ginglasets kant.

Han nickade, sörplade på sin drink.– Kakelugn, sa han. Stuckaturer, knarrande parkettgolv, hela

baletten.– Bostadsrätt?– Numera, ja. Vi köpte loss den för knappt ett år sedan. Och

du?Sophia tände en mentolcigarett, sög in nikotinet, blåste ut

röken i form av små ringar.– Östermalm, sa hon. Min familj disponerar en fastighet där.Han höjde imponerat på ögonbrynen, hon slog ner blicken

och log.– Den har varit vår i generationer, sa hon. Jag har bara en liten


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

trea, det finns andra i släkten som behöver paradvåningarna bätt-re än jag.

Han tog en näve jordnötter som blivit kvar sedan fördrinken.– Du bor ensam?– Med Socks, min katt. Döpt efter familjen Clintons, om du

minns…Han skrattade gott, just det, Socks i Vita Huset.– Och du har familj? sa hon och fimpade cigaretten.Thomas sköt tillbaka stolen en aning.– Japp, sa han nöjt och lade händerna i kors över magen. Fru,

två barn. Ingen katt, dock…De skrattade.– Jobbar din fru? frågade Sophia och smuttade på sin drink.Han undslapp sig en djup suck.– Alldeles för mycket.Hon log, tände ytterligare en mentolcigarett. Tystnaden steg

upp mellan dem som ett mjukt och löftesrikt lövträd, med skäl-vande blad och varma solstrålar. Sommaren bodde inne i derasorientaliska källarrum, värmen och friden.

– I vintras var hon hemma under en period, sa han, myckettystare nu. Det var vår bästa tid. Barnen mådde bra av det, jagmådde bra av det. Till och med våningen mådde bra, vi renovera-de köket och hade det faktiskt välstädat ibland.

Sophia hade lutat sig bakåt i stolen, lagt armarna i kors. Hansåg hennes vaksamma blick och förstod effekten av sina egnaord.

– Jag menar, sa han och svalde lite gin, jag menar inte att kvin-nor ska vara hemmafruar och stå vid spisen och föda barn, det ärinte så, jag tycker naturligtvis att kvinnor ska ha samma chansertill utbildning och avancemang som män, men det finns ju mass-vis med trevliga journalistjobb. Jag fattar inte varför hon envisasmed att skriva om våld och död i en slaskblaska.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Med ens hörde han sin mors röst i huvudet, ord hon aldrig ut-talat men som han visste att hon tänkte:

För det är sådan hon är. En slaskperson som för med sig olyck-or. Du är för god för henne, Thomas, du hade kunnat få en brakvinna.

– Hon är en bra kvinna, sa han högt. Intelligent, men inte sär-skilt intellektuell.

Sophia lade huvudet på sned.– Det behöver ju faktiskt inte hänga ihop, sa hon. Man kan

vara begåvad utan att vara beläst.– Exakt, sa Thomas och tog en stor klunk av drinken. Precis så

är det. Annika är ohyggligt smart. Problemet är att hon är så jäv-la oborstad. Ibland går hon fram som en bulldozer.

Sophia slog händerna för munnen och fnittrade, han såg för-vånat på henne men kom att skratta med.

– Men det är sant! sa han och blev allvarlig igen. Hon är speciell,på alla sätt. Släpper aldrig taget när hon väl bestämt sig för något.

Sophia hade svalt sitt skratt och såg deltagande på honom.– Det måste vara svårt att leva med en sådan envishet, sa hon.Thomas skakade sakta på huvudet, drog i sig resten av drin-

ken.– Min mor kan inte med henne, sa han och ställde ner glaset.

Hon tycker att jag bytte ner mig, att jag skulle ha stannat hos Eleonor.

Sophia såg frågande på honom.– Min första fru, sa han. Hon var bankdirektör. Är bankdirek-

tör. Hon är omgift nu, med den enda it-guru som landade på föt-terna. Sist jag hörde från dem hade de köpt en egen ö utanförVaxholm.

Tystnadens träd bredde ut sina grenar över dem, hade mognatoch stillnat. De satt stilla och såg på varandra medan hennes ciga-rett blev till aska i fatet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vi kan väl dela en taxi, sa Sophia Grenborg. Vi ska ju nästanåt samma håll.

Pojken stannade till i bussdörren och svalde hårt. Han böjde sigframåt för att spana ut mot vägen, vinden blåste upp vassa isbitari hans ansikte. Det luktade avgaser och järn.

– Ska du av eller?Han tittade skyggt upp på chauffören, drog ett hastigt ande-

tag, hoppade nedför bägge fotstegen och landade på trottoaren.Dörren gick igen bakom honom med ett sugande läte, bussengled bort med det dova ljud som kyla och snöfall skapar.

Den försvann in på Laxgatan, ljudet drunknade bakom snö-vallar och gårdsplank. Han stod kvar på trottoaren, såg sig vak-samt omkring, lyssnade koncentrerat. Inte ens järnverket kundehan höra.

Tvingade sig att andas ut, slappna av. Det fanns ingen anled-ning att vara skraj.

Han spottade i snön.Fan, snart var han lika nervig som den där reportern från

Stockholm. Hon var riktigt spattig. De hade läst hennes artikelom honom i Norrlands-Tidningen, han hade visat för Alex hurhon betett sig i trapphuset.

– Det är hon, hade Alex sagt. Hon som var fånge hos Spräng-aren du vet. Hon blev väl lite konstig i huvet efteråt.

Han hade inte varit särskilt bra på spelet ikväll, inte riktigt iform. Han var egentligen en mästare, mycket bättre än Alex, menikväll hade han zappats till aska av flera andra kämpar. Det retadehonom att han pajat sin statistik, han sparkade iväg ett isblock såatt han fick ont i foten. Lika bra att skapa en ny karaktär, Cruel Devil skulle aldrig bli Teslatron God med så här dåliga resultat iryggsäcken. Ninja Master, möjligen, men han siktade mot toppen.

Långsamt gick han ut ur gatlyktans gula cirkel och bort mot


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

huset. Det lyste svagt uppe hos Anderssons, blått ljus som sippra-de ut i mörkret, gubben såg väl på Sportnytt.

Plötsligt flög en skugga över fasaden, en ilande demon somflämtade till och försvann. Pojken drog efter andan, så hårt attstrupen frös ihop. Han kände musklerna spännas, benen redo tillflykt. Ögon och öron stod vidöppna mot mörkret, tog in varjedarrande nyans.

Fortfarande inte ett ljud. Blått ljus ur Anderssons fönster.Isande kyla från marken som långsamt trängde in genom hans lädersulor.

Ingenting. Någon som gått förbi ett fönster någonstans.Han tvingade sig att släppa ner axlarna, märkte att han inte

andats på närmare en minut. Flämtade ytligt och rosslande, kän-de tårarna komma.

Jävla skit, tänkte pojken, jävla dumma skit.Utan att fundera mer släppte han efter för rädslan och rusade

i blindo mot sin egen port. Det var lika nermörkt som alltid pågården, men han visste var Andersson ställde ifrån sig sina skrot-grejer och kryssade skickligt mellan blindskären.

Med ett ryck fick han upp ytterdörren, tände den starka glöd-lampan i trapphuset med våta vantar. Darrade i hela kroppenmedan han trasslade upp nyckeln ur jackfickan.

Dörren gled upp samtidigt som han insåg att han höll på attkissa på sig. Med ett litet kvidande rasade han in i badrummet,slet upp locket.

Han blundade och grät lite medan den varma strålen landadehjälpligt i toastolen. Efteråt drog han bara upp kalsongerna, sattkvar på toaletten med byxor och långkallingar i en liten hög vidfötterna. Solrosorna log ner på honom från sina blanka tapeter.

Att han blivit så rädd, som en jäkla barnunge. Han fnös åt sigsjälv, hade ju aldrig brytt sig om mörkret förut.

Långsamt reste han sig, spolade, sköljde händerna och mun-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

nen. Han orkade inte borsta tänderna ikväll. Sparkade av sig bral-lorna, tog kläderna i famnen och gick in i sitt rum.

Det satt någon på hans säng.Tanken kom från ingenstans och han trodde den inte, trots att

han såg själv.Det satt en skugga på hans säng.Armarna föll ner, kläderna landade på golvet. Han försökte

skrika, men det hördes nog inget för skuggan rörde sig mycketlångsamt, reste sig, kom emot honom, fyllde utrymmet upp tilltaket.

Tjutet kom och det ekade mellan väggarna, pojken vände sigom och försökte springa, ljudintrycken stängdes av, färgerna varborta, bilden grovkornig. Han flyttade blicken i ultrarapid motdet bländande ljuset i hallen, såg sin egen hand flyta förbi ansik-tet, kände tyngdpunkten flyttas från ena foten till den andra, fickingen luft, dörröppningen kom närmare, kantrade, en kladdighandske mot hans panna, en annan runt hans vänstra överarm.En blixtrande reflex av hallampan i något blankt.

Kaos, ett ylande tjut i hans hjärna, varm vätska över hansbröst.

Så tanken, den sista, lysande och klar.Mamma.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Fredag 13 november

hypnotiskt genom natten, febrigt skakande,monotont sjungande. Mannen låg i sin förstaklasskupé och stir-rade ut genom fönstret, försökte uppfatta linjen av trädtopparmot den svarta stjärnhimlen. Smärtan trängde genom morfin-ruset, fick honom att flämta.

Mödosamt tog han upp ytterligare en tablett ur necessärenunder kudden, svalde den utan vatten. Han började uppfyllas avdess verkan redan innan drogen nått magsäcken, vaggades änt-ligen till ro.

Han befann sig plötsligt på ett av barndomens maraton-möten, i det stora tältlägret utanför Pajala, tusentals människorpå hårda träbänkar, lukten av vått ylle och sågspån. Männenuppe i talarstolen mässade, först den ene på finska, sedan den andre tolkande till svenska, oändligheten i deras röster, malande,stigande, fallande.

Med ett ryck stannade tågen vid en station. Han tittade utlängs med plattformen, Långsele.

Långsele?Paniken slog till hårt och obarmhärtigt, herregud, han var på

väg åt fel håll! Armarna for ut, huvudet lättade från syntet-kudden, han andades stötvis.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Dans quelle direction est Långsele?Söderut, tänkte han. Det ligger söderut, strax ovanför Ånge.Sjönk ner mot bädden igen, värjde sig mot sin egen lukt, kon-

trollerade att sjömanssäcken låg kvar vid fotändan, hostade matt.Hörde en dörr smälla igen, knycken när tåget beredde sig på av-gång. Såg på armbandsuret, ..

Det fanns ingen anledning till oro. Allt gick som det skulle.Han var på väg, osynlig och ogripbar, som en flackande skugga.Suverän att färdas i sin fria tanke i en ofri värld, att återvända eller försvinna.

Och han valde att återvända till tältmötet, mana fram bildersom legat dammiga och rostiga, blekta av ålder, men klara.

Det ena predikantparet efter det andra, den hårt regisseradeföreställning som alltid började med ett bibelcitat, en halv sida påfinska, sedan mässande svenska, därefter tolkningarna, variatio-nerna, analyserna och ibland det personliga, bekännelserna: Jaggick i svåra dagar och sökte i min ungdom, något saknades i mittliv och jag sökte mig till Synden, och jag hittade kvinnorna ochspriten och stal en klocka av en vän, men så träffade jag en tros-broder i lumpen och Jesus Kristus kom med ljuset i mitt liv, förmin broder sådde ett frö i mitt hjärta.

Han log i sin kupé, lyssnade till berättelserna, smärtfyllda ochångestladdade, jublande och tacksamma.

Men de lyfte aldrig, avbröt han sig. Aldrig några skrik, aldrighöga röster. Ingenstans någon extas.

Han mindes ungdomens leda.Ofta hade han låtit rösterna sjunka undan, driva ut genom

tältöppningen tillsammans med tankarna, förhoppningarna ochrastlösheten. Staden av tält och vagnar på ängen utanför lockadeoch drog, en ocean av möjligheter som dolde sig mellan hästdros-kor och Volvobilar. Hans sneda blickar på okända flickor i bänk-raden framför i sina huvuddukar och långa kjolar, medvetenheten


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

om deras värme, glansen i deras förrymda hårtestar. Vetskapen att hans tankar och hårda lem var synd.Han vaggades till sömns med lukten av hästskit i näsan.

Annika gick genom Kronobergsparken med rykande andedräktoch knarrande steg. Det var kyligt, ett högtryck som lovade is-havsluft. Asfalten var hal av packad frost, lövträden klädda itjocka filtar av iskristall. Gräsmattorna, igår gröna av fukt, var nustelfrusna och silversvepta. Vinden nådde inte ned till henne mel-lan träden, lämnade avgaserna kvar som grå slöjor längs gång-stigarna.

Det skulle inte bli ljusare än så här. Dagern var matt ochskugglös, hon lyfte ansiktet och kisade mot himlen. Den vargjord av pastellfärgat porslin, blå nyanser som övergick i grå, vita,rosa diffusa molntestar, jagade av nordanvinden högt ovanför.

Hon genade bakom hundtoaletten, grässtråna knastrade närde maldes sönder under hennes fötter. Kom fram till den judiskabegravningsplatsen från baksidan, rakt mot platsen där Josefinhittades. Hon stannade till vid det svarta järnstaketet, lät vantenstryka längs stjärnor och bågar, frost som pärlsocker ramlade nerpå hennes skor.

Gravplatsen renoverades för ett par år sedan. Nedfallna, erode-rade sandstenar hade lyfts på plats på sina socklar, de vildvuxnabuskagen rensats bort, träden beskurits. Samtidigt hade magin pånågot sätt upplösts, den upplevelse av hål i tiden som platsen all-tid utgjort för Annika var försvunnen, stadens ljud kom närmarepå ett sätt som de inte förmått tidigare, andarna som ägt platsenvar borta.

Bara Josefins var kvar.Hon sjönk ner på knä och tittade in bland spjälorna på samma

sätt som hon gjorde den gången för så många somrar sedan, denheta sommar då getingarna slog rekord och valrörelsen bara


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

pågick och pågick. Då hade Josefin legat där, med munnen öp-pen i sitt ljudlösa skrik och ögonen grumligt matta, den ungaflickan med alla sina döda drömmar. Det rasslade i en frusengren, en siren slog mot fasaderna på Hantverkargatan.

Han fick sitt straff till slut, tänkte Annika. Inte för det hangjorde mot dig, men han slapp åtminstone inte undan.

Och Karina Björnlund råkade få ammunition till en minister-post.

Hon sträckte på benen, tittade på klockan, lämnade Josefinmed en smekning över staketet. Skyndade sig bort över Frid-hemsplan, fick vinden i ansiktet i Rålambshovsparken, var röd-flammig på kinderna när hon steg in tidningsentrén.

Tog sig fram till sitt akvarium utan snubbeltrådar, vräkte av sigytterkläderna i en hög i hörnet.

Ragnwald, tänkte hon medan datorns program snurradeigång, lade dåtiden bakom sig och betvingade rastlösheten ge-nom att koncentrera sig på nuet.

Vad säger ordet? Vem är du?När Explorer tickat in gjorde hon en internationell Google-

sökning, fick en begränsad mängd träffar.Kortfattad info om en Folke Ragnwald, död , en släkt-

forskningssida upplagd på Malta, en kristdemokratisk kandidat,oklart till vilken politisk församling.

Hon läste snabbt, kollade några träffar till.Ett franskt släktträd, en tysk kungaskrift, ett nyhetsbrev om en

dansk popstjärna.Slog ragnwald.com, hamnade bland en massa amatörbilder på

en datamässa full av Joltcola.Klickade bort nätet och ringde Suup i Luleå istället.– Vi är lite bekymrade här, sa kommissarien och lät verkligen

bestört.– Har det hänt något?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika tog automatiskt upp en penna, kände genast skuld fördet outsagda.

– Vi vet inte ännu, sa polismannen. Kan du ringa efter lunchså vet vi mer?

Hans röst träffade något i Annika som fick alla muskler i hennes kropp att dra ihop sig.

– Det är Ragnwald, sa hon. Det är något med terroristen.Förnekandet var så förvånat att hon genast accepterade det.– Inte alls, sa Suup. Ring efter klockan . Du får ingenting av

mig nu.Hon såg på sitt armbandsur, visste att det inte fanns någon

som helst anledning att pressa polismannen i det här läget, artontimmar före deadline. Tackade och lade på luren, placerade sinaanteckningar från deras senaste möte på skrivbordet framför sig.Hon behövde en kopp kaffe till innan hon satte igång.

Gick längs väggarna med nedsänkt huvud bort till automatenbakom sporten, duckade undan blickar, tog två kaffe på en gång.Satte sig med plastmuggarna bredvid tangentbordet och struktu-rerade sitt material, försökte få en bild av sin terrorist.

Den unge mannen från Tornedalen åkte söderut men komtillbaka till Luleå efter en tid.

Hon lät händerna sjunka, drack lite kaffe.Varför åkte en ung man söderut på sextiotalet?Arbete eller studier, tänkte hon. Varför kom han tillbaka?Det han gjort var avklarat eller avfärdat.Varför Luleå?Om hembygden känns för trång men man ändå vill hemåt så

väljer man en större stad i regionen.Men varför den största?Han måste ha bott i en storstad. Kanske en storstad med uni-

versitet. Stockholm, Uppsala, Göteborg eller Lund.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon skrev ner städerna på sin dator, insåg sedan sitt misstag.Den unge mannen behövde överhuvudtaget inte ha befunnit

sig i Sverige, kunde ha pluggat eller arbetat var som helst.Fast det här var långt före EU, påminde hon sig.Släppte tråden, tog upp nästa.Vart tog han vägen efteråt?ETA? Spanien? Varför?Politisk övertygelse, tänkte hon, men tvivlet låg tjockt över

hennes dataskärm.De baskiska separatisterna var, i och för sig, en av få terror-

grupper som verkligen lyckats få igenom flera av sina krav, inklu-sive demokrati och långtgående politiskt självstyre i Baskien. Ominte ETA sprängt Francos efterträdare i luften i december

hade inte Spaniens övergång till demokrati gått lika smidigt, ochsåvitt hon visste hade Baskien idag både egen polis och egetskatteuttag, på väg att bli ett skatteparadis för företag.

Men ETA hade också, mer än nästan alla andra, drabbats avterrorns automatik. Efter de fria valen fanns en hel genera-tion medelålders basker som inte gjort något annat i sitt vuxna livän bedrivit terrorverksamhet mot spanska staten. Det fredligavardagslivet blev för trist, så de bestämde sig för att den demokra-tiska staten var lika jävlig som den diktatoriska och satte igångmed mördandet igen. Och spanska staten hämnades genom attskapa GAL, den antiterroristiska befrielsegruppen…

Hon behövde läsa på om ETA, men hon visste att de var blandde minst förhandlingsbara terrorgrupperna i världen, mördare förmördandets egen skull. Som självutnämnda representanter för ettfosterland som aldrig existerat krävde de kompensation för oför-rätter som aldrig begåtts.

Hon skrev ”läs mer Björn Kumm” som minnesanteckningoch gick vidare.

Varför Ragnwald? Hade kodnamnet någon djupare innebörd?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Symboliserade det något hon borde veta?Slog snabbt upp namnet i Nationalencyklopedin och fann att

betydelsen var en kombination av fornisländska ragn, gudamakt,och vald, härskare.

Gudamakternas härskare, inget dåligt alias. Betydde det nå-got, annat än storhetsvansinne?

Men vad var terrorism, om inte just det?Hon suckade, kämpade emot ett tryck av trötthet över ögo-

nen. Kaffet hade kallnat och smakade vidrigt. Hon gick iväg ochhällde ut innehållet i de nästan fulla muggarna i toaletten, sträck-te på ryggen, bländades av lysrören.

Tittade till Berits plats, hon hade inte kommit.Drog igen dörren till sitt akvarium noggrant och fortsatte.Så var det skorna. Avtrycken hade varit kända hela tiden, som

ett av de få spåren efter förövarna, men inget om deras storlek.Trettiosex. Kan inte ha varit någon annan än en liten kvinna,

eller en mycket ung man, egentligen en pojke. Vad var mest tro-ligt? Att en tolvåring sprängde flygplan eller att en vuxen kvinnagjorde det?

Han hade troligtvis en kvinna med sig, skrev hon.Men vem skulle göra något sådant? Den eventuella kvinnan

hade Suupen inte sagt något om. Hon skrev upp frågan i sina an-teckningar, men om hon skulle anta?

Vilka kvinnor hade, historiskt sett, blivit terrorister?Gudrun Ensslin var sambo med Andreas Baader. Ulrike Mein-

hof blev världskänd när hon fritog samme Baader. FrancescaMambro dömdes för att ha sprängt järnvägsstationen i Bolognatillsammans med sin man Valerio Fioravanti.

Ragnwalds flickvän, skrev hon, summerade:Den unge mannen från Tornedalen åkte iväg och jobbade eller

pluggade i en större stad söderut, kom tillbaka till Norrbotten, gickin i någon vänstergrupp under namnet Ragnwald, Gudamakternas


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

härskare, vilket tyder på visst storhetsvansinne. Skaffade sig enflickvän som han övertalade att spränga ett jaktflygplan. Gick se-dan i landsflykt och fortsatte som nöjesmördare med ETA som bas.

Hon suckade och läste igenom sina anteckningar.Om hon skulle få in något av det här i tidningen gällde det att

vara betydligt mer artikulerad och underbyggd. Tittade på klock-an, det var långt kvar innan hon kunde ringa Suup igen.

Miranda ringde på dörren med sitt vanliga, intensiva plingande.Anne Snapphane skyndade nedför trappan så att inte gubbfan pånedervåningen skulle få totalt tuppjuck, ena handen höll uppbadlakanet runt kroppen, den andra balanserade frottéturbanenpå huvudet.

Dörren kärvade lite, gjorde ofta det när temperaturen sjönkunder noll.

Flickan kastade sig i hennes famn utan ett ord, hon böjde signer och höll henne hårt. I ena ögonvrån såg hon hur Mehmetkom gående från bilen med dotterns väska, neutral men sam-manbiten.

– Det finns muffins i köket, viskade Anne i flickans öra, bar-net jublade till och sprang upp till övervåningen.

I ett anfall av trots och högmod reste hon sig upp utan att lindahandduken omkring sig, sket fullständigt i om några grannar råka-de se. Spritt naken, förutom handduken om håret, såg hon Mehmeti ögonen och tog emot den lilla bagen. Han slog ner blicken.

– Anne, sa han, du behöver inte…– Du ville prata med mig, sa hon och tvingade rösten till lugn.

Jag utgår från att det gäller Miranda.Hon vände honom ryggen och lät skinkorna dansa framför

hans ansikte på väg uppför trappan. Gick in i badrummet ochdrog på sig en morgonrock. Stannade upp framför spegeln, för-sökte se sig själv med hans ögon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vill du ha kaffe? ropade hon med blicken fäst i sin egen.– Tack, svarade han, det är bra. Jag måste till jobbet.Hon svalde, fattade att det gällde något obehagligt. Han ville

ha en snabb reträttväg, inte en brännhet kaffemugg att hälla i sigmed skyndsam pinsamhet.

– Jag ska ha i alla fall, sa hon och slet bort handduken frånskallen. Lät fingrarna slita och reda ut de våta slingorna medanhon gick ut i köket och hällde upp en rejäl balja.

Han stod i vardagsrummet, såg ner i grannens trädgård.– Vad är det? sa hon och satte sig i soffan.– Vi ska gifta oss, sa Mehmet och vände sig sedan om.Hon kände pilen tränga in utan att kämpa emot.– Har väl inget med mig eller Miranda att göra, sa hon, blåste

på sitt kaffe.Han satte sig mitt emot henne, knäna brett isär, framåtlutad

med armbågarna på låren.– Vi ska ha barn, sa han. Miranda ska få ett syskon.Det svindlade till i hennes huvud, trots att hon inte ville det

åkte blicken ner i golvet.– Jaha, sa hon, höll krampaktigt i koppen. Grattis.Han suckade.– Anne, sa han. Jag fattar hur svårt det här är för dig…Hon såg upp, drog ett djupt andetag.– Nej, sa hon. Jag vill inte ha ditt medlidande. Vad innebär

det, rent praktiskt, för Miranda?Mehmet pressade ihop läpparna på det sätt hon kände så väl,

hon överfölls av en het och intensiv längtan efter mannen fram-för sig, det värkte i hjärtat och skötet. Till sin egen förlägenhetsnyftade hon till.

Han sträckte ut sin hand mot hennes kind, hon blundade ochlät honom smeka.

– Vi vill gärna att hon bor hos oss, sa Mehmet, på heltid. Men


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

jag kommer aldrig att ta strid med dig, om du inte vill det.Hon tvingade sig att skratta till.– Mycket kan du ta ifrån mig, sa hon, men inte mitt barn.

Försvinn härifrån.– Anne…– Försvinn!Rösten skar sig av vrede.Flickan ställde sig i dörröppningen, såg förvånat från modern

till fadern.– Är ni arga? sa hon, en halväten muffins i handen.Mehmet reste sig, stark och smidig som ett rovdjur, gick bort

till barnet och kysste hennes hår.– Vi ses nästa fredag, älskling.– Varför är mamma ledsen? Har du varit dum med mamma?Anne blundande, hörde hans steg försvinna nedför trappan.

Väntade tills ytterdörren slagit igen innan hon kastade sig framtill fönstret och tittade efter honom.

Han gick mot bilen utan att se sig om, tog upp mobiltelefo-nen ur innerfickan och slog ett nummer.

Till henne, visste Anne. Han ringde sin fästmö och sa som detvar, det är sagt nu, det var jävligt obehagligt, hon blev upprördoch aggressiv. Jag tror inte hon släpper flickan frivilligt.

Berit Hamrin knackade på hennes glasdörr, sköt upp den någondecimeter och stack in huvudet.

– Hungrig?Annika lät händerna sjunka från tangentbordet, kände plikt-

skyldigt efter.– Inte så värst.Berit drog dörren helt åt sidan, steg in i rummet.– Du behöver äta, slog hon fast. Och så här ser ut, hur kan du

jobba i den här röran?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vadå? sa Annika förvånat, såg sig omkring med ögon somblev skamsna innan de hunnit se. Vad är det för fel?

– Du har ju en klädhängare, sa Berit och hängde upp hennesytterkläder på stolpen med krokar. Sådärja, nu är det bättre. Detär lasagne i kafeterian idag, jag har redan bett om två bitar.

Annika loggade ur systemet så att ingen skulle få för sig att gåin och läsa hennes anteckningar eller skicka falska mejl från hen-nes avsändare.

– Vad gör du idag? frågade hon för att avleda kollegans upp-märksamhet från det kaos hon etablerat runt sig.

Berit var tillfälligt utlånad från kriminalredaktionen till denpolitiska avdelningen inför det stundande EU-valet.

– Dokumenterar revirpinkande, sa hon och suckade. Det hän-der ingenting men man formerar sig, pratar ihop sig över parti-gränserna eller letar meningsskiljaktigheter som inte finns.

Annika skrattade, följde efter kollegan ut på redaktionen.– Jag ser rubriken: Det hemliga EU-spelet, och så en grovkor-

nig bild på ett upplyst fönster i Rosenbad.– Du har jobbat här för länge, sa Berit.Annika sköt igen dörren, gick bort mot fiket. Bakom Berits

rygg var världen gripbar och trygg, golvet stabilt, hon behövdeinte tveka.

Kafeterian var halvtom, belysningen skum. Det mesta ljusetkom från fönsterraden längst bort. Besökarna var inte urskiljbara,deras siluetter bara svarta mot den kladdiga halvdagern underporslinshimlen.

De placerade sig vid ett fönster ovanför parkeringshuset medvar sin rykande portion mikrolasagne.

– Och vad skriver du? sa Berit när hon kommit till botten avplastlådan.

Annika skar misstänksamt i pastaskivorna.– Journalistmordet, sa hon, och så sprängningen av planet på


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

. Polisen har en misstänkt, har haft i många år.Berit höjde förvånat på ögonbrynen, petade in en köttfärsbit

som rymt ur mungipan, snurrade uppmuntrande med gaffeln.– Ragnwald kallas han, tornedaling som åkte söderut, kom

hem och blev terrorist, flydde till Spanien och ETA.Berit såg skeptisk ut.– När skulle det här ha hänt?Annika lutade sig bakåt, lade armarna i kors.– Satte igång i slutet av sextiotalet.– Hrm, sa Berit. Det ljuva revolutionära. Det fanns en del ele-

ment som trodde på massornas befrielse genom praktisk terro-rism, fast inte just i våra kretsar.

– Vilka var dina kretsar?– Vietnambulletinen, sa Berit och skrapade ihop oljan i bot-

ten. Det var så jag började som journalist, det har jag väl berättat?Annika letade snabbt i sitt ofullständiga minne.– Vilka kretsar ville ha praktisk terrorism?Berit tittade tvivlande på hennes halvätna bytta.– Är du verkligen klar?Annika nickade bestämt, Berit suckade, lade ifrån sig besticken.– Jag hämtar kaffe, sa hon och gick iväg.Annika satt kvar, såg kollegan köa framför kaffebordet, det

korta håret lite spretigt på bakhuvudet, tålamodet hon utstrålade.Log när hon kom glidande med fulla kaffekoppar och två peppar-kakor.

– Du skämmer bort mig, sa Annika.– Berätta om din terrorist, sa Berit.– Berätta om sextiotalet, kontrade Annika.Berit placerade försiktigt kopparna på bordet, såg granskande

på Annika.– Okey, sa hon och satte sig, tog två sockerbitar i kaffet, rörde

om. Så här var det. skedde den officiella brytningen mellan


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Sovjetunionens Kommunistiska parti, SUKP, och Kinas Kom-munistiska Parti, KKP. Brytningen påverkade alla kommunistis-ka organisationer i världen, vi kom inte heller undan. Detsvenska kommunistpartiet, SKP, splittrades i tre falanger.

Hon viftade med vänster pekfinger.– Högerfalangen, sa hon, ledd av C-H Hermansson. Tog av-

stånd både från stalinisterna och maoisterna och landade i engammaldags revisionism som vi närmast kan kalla socialdemo-krati. De är dagens vänsterparti, med nästan tio procent i riks-dagen.

Berit drack lite kaffe, satte långfingret i vädret.– Så har vi centerfalangen, sa hon, ledd av Norrskensflam-

mans chefredaktör Alf Lövenborg som tog ställning för Sovjet.Bytte finger.– Och så vänsterfalangen, ledd av Nils Holmberg, kinesvänlig.– När hände det här? frågade Annika.– SKP sprack efter sin tjugoförsta partikongress, i maj , sa

Berit. Partiet bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna, vän-sterfalangen bröt sig loss och bildade Kommunistiska FörbundetMarxist-Leninisterna, KFML. Efter det gick det fort. Vietnam-rörelsen, Clarté, r-arna, revolutionerna stod som spön i backen. Våren sextioåtta kulminerade alltsammans med ockupationen avkårhuset och rebellrörelsen i Uppsala. De var faktiskt värst av alla,Uppsalarebellerna. Den våren hotade de oss hela tiden.

Hon höll upp högerhanden som en stretig telefonlur.– ”Om ni inte infinner er på revolutionärt massmöte för att

lyssna till massornas kritik, så kommer några kamrater och häm-tar er.”

– Kul killar, sa Annika. Och de var maoister?– Faktum var att de riktiga maoisterna inte var något problem.

De ställde sig alltid frågan: Vad skulle Mästaren själv ha gjort?Skulle han personligen ha utfört dessa handlingar i revolutionens


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

namn? Om svaret var nej så avstod man. Det var svansen som varvärst, dräggen som hängde på och var med för själva kicken,masspsykosen, sekttanken.

Hon tittade på sin klocka.– Jag måste gå, sa hon. Miljöpartiet har lovat komma med ett

utspel om fiskekvoterna i Östersjön klockan .Annika gäspade teatraliskt.– Jo du, sa Berit och reste sig, samlade ihop de kladdiga plast-

attiraljerna och gick bort mot skräptunnan. Skriv du om dinadöda journalister. Här borta i mitt hörn sysslar vi med väsentlig-heterna, de mördade torskarna…

Annika skrattade tills det blev tyst och kallt omkring henne.En pust av stelnande lasagne kom emot henne, fadd och tjock,hon sköt den längre ifrån sig. Blev medveten om arbetskamraterna,några lågmält talande men de flesta ensamma, böjda över tid-ningar med plastbestick i näven. Någonstans bakom diskenplingade en mikrovågsugn, två redigerare från sporten köpte åttawienerbröd.

Hon drack långsamt ur sitt kaffe, en av många svarta siluettermot det kalla ljuset, en av arbetarna på tidningsfabriken.

En funktion. Ingen individ.

Thomas tyckte alltid det var lite olustigt att ha möten i Lands-tingsförbundets lokaler. Även om han i högsta grad var positiv tillförslaget att utreda huruvida de bägge förbunden kunde gå sam-man så kände han sig i underläge när de träffades på SophiaGrenborgs planhalva. Det handlade om självklara småsaker somatt han inte hittade bland rummen, gick in i fel hiss, inte visstevad serveringspersonalen hette.

Fast det visste han inte på Kommunförbundet heller, slog dethonom.

Han drog ett djupt andetag och sköt upp dörren mot Horns-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

gatan, kände kölden genast bita i öronen. Han hade med tidenfått så känsliga öron, det var ungdomens alla oändliga hockey-turneringar på iskalla utomhusrinkar som satt sina spår. MenLandstingsförbundet låg nu en gång för alla bara på andra sidangatan, det hade varit för larvigt att ta på sig mössan den korta biten.

Han hittade rätt i labyrinten på femte våningen, lätt stressad.Sophia kom emot honom, det blonda håret svängande i sin page,blankt och rakt, dräktjackan uppknäppt, klackarna klapprandelängs parketten.

– Välkommen, sa hon, tog hans hand i sin, den var liten ochmjuk, varm och torr. De andra har redan kommit.

Han krängde av sig rocken, genast orolig över att de fått väntapå honom.

Hon tog ett steg närmare, han kände hennes parfym. Lätt ochfrisk, sportig.

– Du är inte sen, viskade hon. De sitter och fikar i konferens-rummet.

Han andades ut, log, förvånad över hennes insikt.– Bra, viskade han tillbaka, såg in i hennes ögon. De var all-

deles klarblå.– Hur mår du idag? viskade hon tillbaka. Lite bakis?Han log brett.– En sak är säker, sa han lågt. Du kan inte vara bakis i alla fall.

Du ser fullkomligt strålande ut.Hon slog ner blicken, han kunde ha svurit på att hon rodnade

och i samma stund hörde han själv sina ord som ett eko, uppfat-tade innebörden i dem och blev alldeles röd om kinderna.

– Jag menar…, sa han, tog ett steg bakåt.Hon slog upp ögonen, följde efter honom ett steg framåt, lade

en hand på hans rockslag.– Det är okey, Thomas, viskade hon, så nära att han kände

hennes andedräkt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han såg in i hennes pupiller några ögonblick, vände sig sedanbort, drog av sig halsduken, lade portföljen på en bänk, knäppteupp den och stoppade ner halsduken. Undrade om hans öronfortfarande var knallröda.

– Jag har delat ur broschyrerna, sa hon. Jag hoppas att det vari sin ordning.

Han stelnade i rörelsen, såg ner på packen av broschyrer iportföljen som han själv tänkt lämna fram. Nu framstod helasatsningen, som delvis varit hans ansvar, som enbart hennes ochLandstingsförbundets förtjänst.

Han slog igen portföljen.– Visst, sa han kort och kände hur hans leende svalnat. Du

kan be er webbredaktör ta kontakt med vår, för vi har lagt ut helainnehållet på nätet och det borde ni också göra.

Hon snurrade fingrarna lite nervöst, visade honom mot kon-ferensrummet.

– Jo, sa hon, jag vet.Per Cramne, representanten från Justitiedepartementet, reste

sig när han kom in i lokalen, skyndade fram och hälsade hjärtligt.– Jag ber verkligen om ursäkt för igår, sa han. Det här jävla

EU-valet…Thomas lade upp portföljen på bordet och höjde bägge hän-

derna.– Inga problem, sa han. Vi hade andra saker att gå igenom.

Kommunförbundet och Landstingsförbundet har kongress i vår,vi ska diskutera ett sammangående och jag ingår i kongressgrup-pen så…

Han insåg sitt misstag för sent, Cramne hade redan fått någotstelt och krampaktigt i blicken, kunde inte bry sig mindre om nå-gon jävla sammanslagning av några jävla förbund.

– Alla här? sa Cramne och vände sig bort. Då kör vi så det ry-ker. Det är ju fredag, för satan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Thomas plockade fram sina dokument, vägrade snegla uppför att se om någon uppfattat den pinsamma incidenten.

Cramne började förstås, Justitiedepartementet smällde alltidhögst i hierarkin, Rikspolisstyrelsens delegat avstod att säga nå-got liksom Riksåklagarens och SÄPO:s. Istället tog Thomas initiativet och presenterade foldern man tagit fram, preciseradeargumenten varför de ökande hoten mot de folkvalda var en yt-terlig fara för demokratin, drog upp ändringarna, riktlinjernaför uppföljningsarbetet. Han informerade om de kontakter hanhaft med Brottsförebyggande rådet under morgontimmarna,nickade mot delegaten därifrån, beskrev utkastet man kommitfram till.

– Jag anser att vi behöver en värdeutredning, avslutade han.Det här är ett problem som rör alla. Inte bara alla politiker, utanalla medborgare. Vi måste få ut det här som en bred fråga. Hurser samhället på hot och våld mot våra demokratiskt valda före-trädare? Vilken värdeladdning lägger vi i försök att tysta politiker?Kan man förändra den laddningen genom medvetandegörning?

Han vände på ett papper, noterade att han hade gruppens to-tala uppmärksamhet.

– Jag tycker att vi ska försöka få igång en debatt i pressen, sahan, lite hederlig gammal opinionsbildning. Artiklar som visarfram den lokale politikern som vår tids hjälte, exempel på män-niskor som tar strid mot högerextremisterna och anarkisterna,utan att för den skull överdriva faran och skrämma bort de somär på väg in i politiken…

Man beslutade raskt att tillsätta föreslagna värdeutredning un-der ledning av Thomas, pressmaterialet skulle tas fram parallelltoch släppas i samband med offentliggörandet av utredningenfrån Kommunförbundets pressekretariat.

Thomas avrundade hela mötet med en anekdot om ett kom-munalråd från Jämtland som alltid drog ner skrattsalvor, sedan


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

packade man snabbt ihop, sammankomsten upplöstes och påmindre än en minut var de övriga borta.

Det var ju, trots allt, fredag eftermiddag.Han blev stående med sina papper, sorterade sina anteckningar

medan Sophia samlade ihop det överblivna materialet som del-tagarna lämnat kvar. Visste inte hur han skulle ta sig ur det faktum att han kört över henne, mosat henne, tagit ifrån henneallt initiativ. Foldern var minst lika mycket hennes arbete och för-tjänst, diskussionen om värdeutredningen likaså.

– Jag måste bara säga, sa Sophia Grenborg och ställde sig bred-vid honom, att du verkligen var helt fantastisk idag.

Han såg förvånat upp, kände att han svettades lite i pannan.Hon verkade inte sur, tvärtom. Ögonen strålade.– Tack, sa han.– Du kan verkligen presentera frågor och driva förslag, sa hon,

tog ytterligare ett steg närmare. Du får alla med dig, Justitie också.

Han såg generat ner igen.– Det är ett viktigt projekt.– Jag vet, sa hon, och det märks så väl att du tycker det. Du

tror verkligen på det du gör, och det känns så rätt att få arbetamed dig…

Han drog efter andan, yr av hennes parfym. – Ha en trevlig helg, sa han, greppade portföljen och satsade

mot dörren.

Annika slog kommissarie Suups direktnummer, vilket hon tjatatsig till i Rättscentrums växel, med en obehaglig känsla i magen.Ju mer hon tänkt på det desto märkligare hade polismannen låtitvid förmiddagens samtal. Hade han ångrat sin information omRagnwald? Trott att den skulle komma i nästa dags tidning? Kän-de han sig sviken?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon lät signalerna gå fram med våta handflator.– Vad är det som har hänt? frågade hon försiktigt när han sva-

rade.– Något mycket tråkigt, sa polismannen. Linus Gustafsson är

död.Hennes första reaktion var lättnad, namnet sa henne ingen-

ting.– Vem? sa hon.– Vittnet, sa Suup och rullgardinen gick upp i hennes hjärna,

släppte in bländande kritvitt laserljus i hennes innersta signal-substanser, raserade murar och försvarsverk som en orkan, skuldenetablerade sig som segrare över alla hennes tankar, hon hörde sigsjälv flämta.

– Hur?– Fick halsen avskuren hemma i pojkrummet. Mamman hit-

tade honom i en blodpöl när hon gick av skiftet i morse.Hon skakade på huvudet, intenstivt.– Det kan inte vara sant, viskade hon.– På något sätt misstänker vi att de här dödsfallen hör sam-

man, men än vet vi inte hur. Den enda gemensamma nämnarenän så länge är att grabben bevittnade det första mordet. Tillväga-gångssättet är totalt olikt.

Annika satt med högerhanden över ögonen, kände stenen ibröstet öka sitt tryck, gjorde det svårt att andas.

– Är det mitt fel? fick hon fram.– Vad sa du?Hon harklade sig.– Linus sa till mig att han kanske kände igen mördaren, sa

hon. Berättade han för er vem han trodde sig ha sett?Kommissarien hade ingen pokerröst, hans förvåning lät stor

och äkta.– Det var nya uppgifter, sa han. Är du säker?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon tvingade sig till logiskt tänkande och journalistiskt an-svar.

– Jag lovade pojken totalt källskydd, tänkte hon högt. Gällerdet också när han är död?

– Det spelar ingen roll längre, han kom till oss självmant vilketfråntar dig din tystnadsplikt, sa polisen och Annika visste att hanhade rätt. Hon andades ut.

– När jag talade med honom sa han att han kanske kände igenmördaren, men jag skrev det inte i min artikel. Tyckte det varonödigt att flagga med.

– Rätt tänkt, sa polisen. Tyvärr räckte det inte.– Kan han ha berättat vem han såg för någon annan?– Vi har inte frågat, men det ska vi genast göra.Tystnaden blev beklämmande, Annika kände sitt eget ansvar

blockera deras kommunikation.– Jag känner mig skyldig, sa hon.– Jag förstår det, sa polisen, men det ska du inte göra. Det är

en annan person som ska känna skuld här, och honom ska vi fåtag på. Var så säker.

Hon strök sig över ögonen, tänkte.– Så vad gör ni? Knackar dörr? Letar fingeravtryck? Spår efter

fötter, bilar, mopeder?– Allt det där, plus en hel del annat.– Förhör kompisar, skolpersonal, grannar?– Till att börja med.Annika antecknade, darrig i hela kroppen.– Hittat något?– Vi kommer att vara mycket försiktiga med den informatio-

nen.Det blev tyst igen.– En läcka, sa Annika. Ni misstänker en läcka i huset, som

släppt grabbens identitet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Djup suck i andra änden.– Det finns många som kan ha berättat, bland annat han själv.

Han trädde ju aldrig fram i massmedia, men minst två av hansvänner visste om att han var vittnet. Mamman berättade det försin förman på jobbet. Du kanske?

– Inte för någon, sa hon. Jag är helt säker.Det blev tyst igen, en tveksam tystnad, hon var inte från stan,

han visste inte vad hon gick för, var han hade henne, en stor-stadsjournalist som han kanske aldrig skulle råka på igen, hadehon något ansvar?

– Du kan lita på mig, sa hon kvävt. Bara så att du vet. Vad avdet här kan jag skriva?

– Håll inne med tillvägagångssättet, det har vi inte släppt. Citera mig bara när jag säger att mordet var ytterst grymt och polisen i Luleå chockerad över dess brutalitet.

– Kan jag gå ut med mamman? Att hon hittade honom?– Det är ju logiskt, så det kan du skriva, men ta inte kontakt

med henne. Hon är nog inte hemma, förresten, jag tror killarnapå ordningen skjutsade henne till psykakuten. Hon hade ingenannan än grabben. Pappan var en riktigt tragisk sate, en i gängetsom sitter och super utanför Shopping och terroriserar affärsinne-havarna längs Storgatan.

– Det kan inte ha varit han?– Pappan satt i fyllcell från klockan igår, skjutsades till tor-

ken i Boden klockan i morse.– Är vad jag kallar alibi, sa Annika. Kan jag hjälpa er på något

sätt? Letar ni efter något särskilt som vi kan poängtera i tidningen?– Den sista som med säkerhet vet att han såg pojken var buss-

chauffören som körde sista turen ut till Svartöstaden igår kväll,och den kom till ändhållplatsen strax efter . Enligt en prelimi-när uppskattning dog grabben strax efteråt, så om någon sett ho-nom vid den tiden får de gärna höra av sig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Har ni kollat busschaffisen?Suup suckade tungt.– Och alla passagerarna, sa han. Vi kommer att ta den jäveln.En tanke slog henne från ingenstans.– I pojkrummet, sa du? Hur kom våldsmannen in i lägen-

heten?– Ingenting var uppbrutet.Annika tänkte, tvingade sig att springa undan skulden tills

bördan var utom räckhåll, borta för alltid och hon visste natur-ligtvis att hon galopperade förgäves, hon visste precis hur fåfängtadrenalin och tankekraft fungerade mot skuldkänslor.

– Han kan alltså ha släppt in honom själv, sa hon. Det kan havarit någon han kände.

– Eller så gick gärningsmannen in utan att knacka, alternativtväntade på honom i mörkret. Låset på lägenhetsdörren var likaavancerat som på en vedbod. Det räckte att rycka till ordentligt sågick det upp.

Hon tvingade sig till klarhet och omdöme, gick vilse av kom-missariens bristande stringens.

– Vad kan jag skriva? frågade hon igen. Kan jag gå ut med dehär uppgifterna?

Polismannen lät med ens mycket trött.– Skriv vad du vill, sa han och lade på.Och Annika satt kvar med luren i handen och raden av frågor

om Ragnwald som hon strukturerat spaltat upp i sitt anteck-ningsblock.

Hon hann bara lägga ner luren i klykan innan det ringde, eninternsignal som fick henne att hoppa till.

– Kan du komma in till mig ett tag? sa Anders Schyman.Hon förblev sittande, lamslagen, försökte förtvivlat få grepp om

verkligheten igen, lät blicken fladdra över röran på skrivbordet,block och pennor och tidningar och utskrifter och annan vanlighet,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

sanningsbyggare, stabilitetsredskap. Lät skulden hinna ifatt, rotera,riva, klösa, hon grep tag i bordsskivan och kramade den, hårt.

Det var hennes fel, åh Gud, det var hon som övertalat pojkenatt prata.

Hon var delvis skyldig till detta, hennes ambitioner hade varitavgörande för pojkens öde.

Jag är så ledsen, tänkte hon. Snälla, förlåt.Och sedan gradvis lättnad, trycket i lungorna minskade,

krampen i händerna släppte, hon märkte att fingrarna värkte.Hon måste tala med mamman, inte nu, men senare.Det fanns en framtid, imorgon kom en ny dag, senare existe-

rade, om hon tillät det.Den som sitter tillräckligt länge vid flodstranden ser med tiden de

flesta av sina fiender flyta förbi.Hon snyftade till, log åt det kinesiska ordspråk Anne Snapp-

hane brukade citera.Man dör inte, tänkte hon. Det bara känns så.Hon samlade ihop sina papper.

Chefredaktören stod vid fönstret med en utskrift i handen, stirra-de ner på ryska ambassaden. Annika sneglade mot konferens-bordet, i dag hade han åtminstone rullat ihop sina försäljnings-siffror och stapeldiagram.

– Sitt, sa han och släppte utsikten med blicken, pekade på enbesöksstol.

Hon slog sig ner och kände sig rejält obekväm.– Jag har läst ditt utkast om Ragnwald, sa Anders Schyman,

och jag förstår vad du menar när du skrev att det inte var en arti-kel, utan en idé.

Annika lade ben och armar i kors och insåg att hon låste sinkropp i en total försvarsposition, slappnade av och lät armar ochben falla rakt ner istället.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag är också tveksam till artikeln du skrivit om mordet påBenny Ekland. Den var spekulerande på ett sätt som kändes gan-ska olyckligt.

Hon kunde inte längre kontrollera impulsen att lägga armarnai kors över bröstet.

– Hur menar du då?Schyman lutade sig bakåt, skjortan glipade mellan knapparna

vid naveln.– Jag tror att du drar lite för stora växlar på det här med terro-

rismen, sa han. Alla kriminella är inte terrorister, allt våld är inteterrordåd. Vi måste behålla lite distans och relevans i journalisti-ken, inte låta det gå inflation i de kraftfullaste orden. Vi kommeratt behöva använda de verkliga terrororden igen, på verkliga hän-delser, kanske tidigare än vi anar…

Hon hörde sig själv släppa ut en djupt ironisk utandning, slogut med händerna.

– Snälla du, sa hon, predika inte pressetik för mig.Han bet ihop käkarna så att en blodådra kom fram på halsen.– Jag predikar inte, jag vill bara poängtera… Annika lutade sig framåt, kände blodet rusa till huvudet. – Jag trodde du stödde mig i mitt fria reporterskap, sa hon, att

du litade på mitt omdöme kring vad som är väsentligt.– Annika, tro mig, det gör jag, men…– Det finns någonting här, jag känner det, den här killen hade

kommit på något han inte borde ha vetat.– …om jag får prata till punkt, så kan jag bara understryka att

jag stöttar dig fullständigt i din roll, men det är trots allt jag somär ansvarig utgivare, det är jag som tar beslut om vi ska peka utfolk som terrorister eller inte, och därför berättar jag bara min in-ställning för dig, så slipper du göra en massa resor och arbete ionödan.

Annika hade frusit mitt i rörelsen, rest sig till hälften, stod


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lutad över chefredaktörens skrivbord med öppen mun och flam-mande ansikte. I tystnaden efter hans ord rasade tankarna genomhennes huvud, försökte hitta lösningar och förklaringar.

– Det är Spiken, sa Annika. Har Spiken sagt något om minaresor?

Schyman suckade, reste sig.– Inte alls. Jag bara påpekar att det här med terrorism och ter-

rordåd har kommit att uppta en stor del av din yrkesverksammatid.

– Det senaste året har ämnena varit rätt aktuella, om man sä-ger så.

Annika satte sig, chefredaktören gick runt hennes stol ochbort mot konferensbordet.

– Jag vill bara att du funderar över om det kanske finns någraandra motiv hos just dig som får dig att vara särskilt intresserad avde här sakerna.

– Vad menar du?Schyman suckade igen, fingrade förstrött på rullarna med löp-

sedelsanalyser.– Identifierar jag mig med terroristerna, är det så du menar?

Att jag själv slagit ihjäl en människa, gör det att min hjärna fram-kallar tvångsmässiga mördare där det inga finns? Eller är det tun-neln du tänker på, dynamiten som Sprängaren lindade in mig i?Blev jag så knäpp att jag ser Sprängare i varje buske, är det så duser det?

Anders Schyman höjde bägge händerna i en hejdande, urskul-dande gest.

– Annika, sa han, jag vet inte, det enda jag kan säga är att denhär historien är jättekonstig, jag kan inte köra en historia om nå-gon jävla Ragnwald som kan vara död och begraven eller vinbärs-odlare i Moskosel eller dykare på Räddningsverket eller vad fansom helst, det här är tunga grejer, allvarliga anklagelser.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Ragnwald är ett kodnamn, han är inte utpekad.– Han kanske är mer känd som Ragnwald än under sitt vanli-

ga namn, det vet ju inte vi, eller hur?Hon svarade inte, kände käkarna mala, stirrade in i gardinen

som dolde ambassadområdet.– Dessutom, sa han, så säger blotta förnuftet att din artikelidé

inte är särskilt trovärdig. Den svenska landsbygden är inte preciskänd för att producera fullfjädrade terrorister, eller hur?

Hon såg häpet bort på honom.– Skämtar du? sa hon. Eller är du bara okunnig? Brevbomben

uppfanns av en karl från Töreboda, exploderade i händerna pådirektör Lundin på Hamngatan i augusti .

– Du, sa han, redan själva tonen skvallrade om ett försök attvara förbindlig. Det går bra som fan för tidningen just nu. Vi fårinte försätta oss i det läget att vi äventyrar den trovärdighet som vilyckats få tillbaka hos läsarna med några luddiga terrorist-anklagelser.

Hon reste sig i ett språng, adrenalin till tänderna.– Trovärdighet? Menar du att du tror att folk köper tidningen

för vår seriösa och väsentliga journalistik?Hon brast ut i ett kort och tvunget gapskratt.– Anna Nicole Smith på löpet tre dagar i rad i förra veckan, sa

hon. En kille som onanerat i en dokusåpa i lördags. Kronprinses-san pussade sin pojkvän i söndags. Vad är det här? Fattar du intevad du har gjort med den här tidningen? Går du omkring och lu-rar dig själv också?

Hon såg att han ville explodera men valde att inte göra det.– Jag trodde att du gladdes åt tidningens framgångar, sa han

en smula kvävt.– Jobba med säljsignalerna på etta och löp, visst är det så du

kallar det? Vet du vad jag kallar det? Att satsa på slask och skit.– Vi är en andratidning. Vi måste köra hårdare tabloidgrejer


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

än förstatidningen. Vill du inte att vi ska gå om?– Inte till vilket pris som helst. Jag tycker det är sorgligt att du

släppt alla kvalitetskrav på den här tidningen.Hon förvånades över hur upprörd han verkade bli.– Det är inte sant, sa han mycket behärskat. Vi bedriver fort-

farande en jävligt väsentlig och granskande journalistik inne i tid-ningen, det vet väl du. Jag tycker du ska ha ett lite störreperspektiv än våra vulgärkritiker, var lite rättvis.

– Det hindrar väl inte att jag beklagar journalistikens utveck-ling. Gränserna mellan verklighet och fiktion suddas ut. Både vioch de andra tabloiderna skriver om dokusåporna som om devore det viktigaste och mest relevanta som finns just nu. Det kanju ändå inte vara rimligt.

– Du glömmer Kain och Abel, sa Schyman och försökte le. – Vad är det med dem?Annika lade händerna över bröstet, avvaktande.– Att vara sedd, det viktigaste för människan, var det inte du

som sa det en gång? Just i tv faktiskt? Att vara med i en dokusåpasom filmas och läggs ut på nätet tjugofyra timmar om dygnet äratt vara sedd av Gud, hela tiden.

– Vem är Gud? sa Annika. Kameralinsen?– Nix, sa Schyman. Tv-publiken. När hade någon av oss

chansen att vara Gud senast?– Du är ju Gud varenda dag, åtminstone över den här tid-

ningen, sa Annika. Lika maktfullkomlig, orättvis och full av då-ligt omdöme som den riktige guden var med Kain och Abel.

Nu var det Schymans tur att bli svarslös, Annika hörde sinaanklagelser eka i tystnaden, kunde ha bitit tungan av sig.

– Jag känner mig jävligt kränkt över att mitt journalistmordslängdes ut från ettan, sa hon snabbt i ett försök att skyla över.

Han frustade till, skakade på huvudet, gick bort till fönstret.– Din journalist var inte känd, sa Anders Schyman mot fön-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

sterglaset. Dessutom var terroristkopplingen jävligt vag.– Och hur känd är Paula Popfabrik?– Paula kom tvåa i tävlingen i våras och har spelat in en singel

som legat sjua på Trackslistan. Hon har gjort en polisanmälanoch ställer upp och berättar med namn och bild, i tårar, sa AndersSchyman utan att låta det minsta generad.

Annika tog två steg mot hans ryggtavla.– Och varför gör hon det? Hon har väl trillat ut från Trackslis-

tan. Vi måste tänka efter åtminstone ett varv till innan vi spring-er de här femöreskändisarnas ärenden? Vem är det hon anklagar?

– Om du frångick dina principer att inte läsa om dokusåpa-kändisar så skulle du ha en chans att veta det, sa han och vändesig om, blicken ville antyda ett försök att skämta.

– Jag bara undrade om vi ska peka ut killen med namn ochbild också? sa hon och märkte att rösten börjat darra. Jag är baraintresserad av hur lågt vi har sjunkigt.

Chefredaktörens ansikte föll ihop i skymningsljuset.– Highlander på Tv Plus har satt i system att sexuellt utnyttja

sökande till dokusåpor, sa han tonlöst, men det skriver vi inte,inte ännu, men vi jobbar på det.

Han satte bägge handflatorna för ögonen.– Vet du Annika, sa han, jag orkar inte bråka med dig om det

här. Jag behöver inte stå till svars inför dig för de prioriteringar somfaktiskt håller på att rädda den här tidningen från nedläggning.

– Varför gör du det då?– Vad?Hon samlade ihop sina papper, gråten strax under struphuvudet.– Jag jobbar vidare, sa hon, om du inte har något emot det.

Men jag fattar ju att du måste prioritera. Om Ozzy Osbournekastat ytterligare en t-benstek över staketet till grannen så inserjag att jag är stenkörd.

Hon gick ut innan han hann se hennes vredestårar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

De satt framför tv-n med var sitt vinglas framför sig, Annika stir-rade på den flimrande bilden utan att se. Barnen sov, diskmaski-nen slamrade ute i köket, dammsugaren väntade på henne bortai hallen. Hon kände sig helt förlamad, stirrade på en man somgick fram och tillbaka i foajén på ett hotell, dagen och veckanhamrande på insidan av pannbenet, ett starkt tryck över hennesbröstkorg.

Pojken, Linus, han som varit så fin i sitt spretiga hår, så käns-lig och vaksam, hon blundade och såg hans ögon, intelligenta, påsin vakt. Schymans torra röst ekade i hennes skalle, din journalistvar inte känd, jag behöver inte stå till svars inför dig.

Thomas skrattade plötsligt, högt och hjärtligt, Annika hoppa-de till.

– Vad är det?– Han är så jävla kul.– Vem?Hennes make såg på henne som om hon vore mindre vetande.– John Cleese förstås, sa han och viftade med handen mot

tv-n. Fawlty Towers.Han släppte henne med blicken, koncentrerade sig på tv-n

igen, böjde sig fram och drack lite vin, smakade eftertänksamt pådet.

– Hördu förresten, sa han, har du druckit upp min Villa Puccini?

Hon blundade ett kort ögonblick, sneglade sedan på honom.– Vadå din?Han såg förvånat på henne.– Men vad är det med dig? Jag bara frågade om du druckit

upp mitt vin, jag hade tänkt ha det imorgon.Hon reste sig.– Jag går och lägger mig.– Men vad är det nu då?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han slog ut med händerna i soffan, hon vände ryggen mothonom och seglade mot hallen.

– Ankan, för helvete. Kom hit. Jag älskar ju dig. Sitt hos mig.Hon stannade i dörren, han reste sig, kom fram till henne, lin-

dade armarna om hennes axlar. Hon kände hans tunga armaröver sig och runt sig, en hand på varje bröst.

– Annika, viskade han, kom nu. Du har ju inte rört ditt vin.Hon kunde inte hejda en suck full av tårar.– Vill du veta vad jag gjorde på jobbet idag? sa han entusias-

tiskt och förde henne bort till soffan igen, tryckte ner henne ochsatte sig bredvid henne, drog henne intill sig. Hon hamnade mednäsan i hans armhåla, det luktade mansdeodorant och skölj-medel.

– Vad? mumlade hon mot hans revben.– Jag höll en jävla bra summering av vårt projekt för hela

arbetsgruppen.Hon satt stilla, väntade, trodde det skulle komma mer.– Du då? sa han till sist.– Inget särskilt, viskade hon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Lördag 14 november

och andtrutet längs Linnégatanupp mot Fyrisån. Han höll vänstra handen som stöd för magenoch den högra till skydd över örat, grinade aningen illa men intemot smärtan utan minnena som släppts lös i tågkupén. Han varförsvarslös, de sköljde över honom, de dånade genom honom,brusade som en störtflod rätt in i hans hjärna och rörde upp bot-tenslam som legat så länge att han glömt att det fanns. Nu varalltsammans tillbaka, bilderna och lukter och toner som integjort någon skada så länge de vilat ostörda bland den andra gam-la bråten men nu sjöng de, mässade och skaldade så han intelängre hörde sina tankar.

Han fann sig stirrande upp mot ett fönster på andra våningeninvid Fjellstedska studenthemmet, ett med julstjärna och litenblomma på fönsterbrädan. De var hos honom igen, flickorna hanhaft därinne bakom spröjsarna för tre och ett halvt decennium se-dan, hans första kvinnor, han kände deras ölstinna andedräkteroch rodnade åt sin egen tafatta blyghet.

Så förundrad han varit, så främmande världen hade tett sig.Hans oförställda häpenhet över dess storlek och möjligheter, sågrym hans besvikelse när begränsningarna slog emot honom somjärnportar i ansiktet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Tonerna blev ylande ensamma, han kände golvdraget, råttansom stirrat på honom från fönsterbrädan den där iskalla morgo-nen, samma fönsterbräda, han såg den i ett annat ljus, rimfrostenpå insidan av rutan, trasmattan han fått ta med sig som ett min-ne av Mor, den fina där hon vävt in hans kolt som barn och sinuttjänta underkjol.

– Den är från Kexholm, sa hon och lät honom känna på under-klädestyget, lin så fint att det kunnat vara sidensammet, för lineti Karelen var det bästa på hela jorden, och tyget frasade underhans barnafingrar och han förstod kraften i det gamla landet,Mors barndomshem, förstod hennes ohyggliga förlust.

Han flämtade, det var för svårt, hur skulle han orka?Uppdraget, han hade aldrig svikit hittills och tänkte inte börja

nu när det gällde hans familj, den enda han hade kvar.Han vände ryggen mot studenthemmet, höll kvar fönstret i

ögonvrån så länge han förmådde, lät det glida bort, skulle aldrigkomma igen.

Tog några stapplande steg längs med Svartbäcksgatan, kändedånet avta, det gick lite lättare att andas. Långsamt stillnade detrunt honom, han hade inga särskilda minnen till den här platseni stundande julkommers, den måste sett helt annorlunda ut i slu-tet av sextiotalet. Han rätade lite på ryggen, lät handen falla nerfrån örat, tog in verkligheten i all sin förljugenhet och öppnadedärmed sinnena för en annan kakafoni, de vrålande skyltfönstre-nas falska sånger. De lockade och ropade, halvnakna plastkvinnorutan huvuden, klapprande batterileksaker made in China, blin-kande ljusslingor över morgonrockar och sidenslipsar, uppladd-ningsbara elverktyg att köra och ladda, köra och ladda.

Han höjde huvudet för att undkomma och trasslade in blick-en i en girlang till en granimitation av grön plast med guldfärgadbelysning som täckte hela gatan. Tog sig till höger, över ån, frammot universitetet, slottet till vänster och så längst däruppe Caro-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lina Rediviva med sin ofattbara skatt, Codex Argenteus, Silver-bibeln.

Han stannade till, hämtade andan, hörde det rytande kon-sumtionsmonstret som ett vattenfall på avstånd.

Kylan var verkligen mycket sträng idag, han mindes knapptmark så hårdfrusen. Han förundrades över hur stillastående is-havsluft förstärker färger och ljus, får synintryck att skärpas ochklarna. Stirrade upp mot domkyrkans dubbla torn som strävade,tunga och fulla av skuggor, mot den genomskinliga himlen.Blundade, det var länge sedan, så länge sedan, hade nästan glömthur det var att inandas den glasluft som bara fanns just i Uppsala.Upplevde sedan hur glaset tog hans inre i besittning, frös hansluftrör och fotsulor till is. Tänderna började skallra på ett främ-mande, omedvetet sätt.

Han tog sig mödosamt framåt, stannade nedanför universite-tets pråliga huvudbyggnad i tegel och kalksten, såg upp längs delånga trapporna och studerade de fyra statyerna ovanför entrén,de fyra fakulteterna som fanns vid universitetet vid byggnadensinvigning: teologin, juridiken, medicinen och filosofin. Blickenvandrade tillbaka till den första, kvinnan med korset, hans fakul-tet.

Du svek, tänkte han. Du skulle ha blivit en livsgärning, mendu blev ett livstrots.

Han gick uppför trapporna, blicken fäst vid de tre tunga ek-portarna, de väldiga järnhandtagen. Väloljade gångjärn svängdeupp portarna förvånansvärt lätt, han tog sig försiktigt in till för-salen. Det katedralliknande rummet öppnade sig ovanför honommed de tre, enorma ljuskupolerna. Hans steg ekade mot mosaik-golvet, slog mot blanka granitpelare, stuckaturer, takmålningar,studsade på trappstegen upp mot aulan där den ringlade sig förbihumanisten Thorilds kloka ord i guld: Tänka fritt är stort, mentänka rätt är större.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Friheten, tänkte han, vår tids tyranni. Sveket mot medeltids-människan, hon som levde i oskuld, i sin oföränderliga och obe-stridda plats i samhället, ett liv med bestämt innehåll som integav upphov eller anledning till tvivel. Hon som satte själens fräls-ning före allting annat: ekonomisk vinning, personlig frihet, ifråga-sättande av samhällsstrukturen.

Han vände rummet ryggen, renässansens uppvaknande kundegöra honom gråtfärdig av ilska, Evas svek gentemot Adam, horansom lurade mänskligheten att bita i äpplet från kunskapens träd,oskulden blev våldtagen. Girighetens bländande soluppgång somkom att pågå och pågå i århundraden, som förgiftade förhållan-det mellan människor med sin ambition på vinning och ärelyst-nad ända fram till Luther kom, den fallna ängeln, fångvaktarensom smidde den sista länken i arbetarklassens rasslande fotboja.Slaveri, människa, ska bli din lott, under kapital och njutningoch frihet.

Och han lämnade hastigt den akademiskt tyngda luften, denbrända färgskalan, gick ut och tog till höger utanför porten, fannsig stående framför en märkligt bekant byggnad på Övre Slotts-gatan, patinerad och strikt, och med ens var han tillbaka där, mendå var huset nytt, han hade aldrig sett ett så modernt hus, stu-dentkårernas hus för möten och information.

Det var här han hittat hem, sitt andliga hem, funnit det ofull-bordade och undanglidande han aldrig lyckats fånga under læsta-dianismens stora tältmöten och malande gudstjänster. Just härkom de till honom första gången, Mästarens ord: Världens folk,förena er och slå de amerikanska aggressorerna och alla deras lakejer.Folk i hela världen var modiga, våga kämpa, trotsa svårigheternaoch ryck fram i våg efter våg. Då kommer hela världen att tillhörafolken. Odjur av alla slag kommer att förintas.

Han slöt sina ögon och det var med ens svart omkring honomoch inom honom, natten var sen igen, som den gången, vind-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

pinad och kall, han var en ensam ö i natthavet som blev ståendemedan extasen och applåderna rullade ut igenom ett immigt fön-ster som ställts på glänt i det moderna huset. Maos ord blev blossi mörkret, citerade av skälvande ynglingaröster och mottagnamed eufori utan tvivel: De kinesiska och japanska folken måste för-enas, folken i flera av Asiens länder måste förenas, alla undertrycktafolk och nationer i världen måste förenas, alla fredsälskande ländermåste förenas, alla länder och individer som är underkastade USA-imperialismens aggression, kontroll, intervention och tyrannväldemåste förenas och bilda en bred enhetsfront mot USA-imperialismenför att omintetgöra dess planer på aggression och krig och för att för-svara världsfreden.

Och strax därefter kom de ut, svettiga, utpumpade, lyckliga,tillfredsställda och han gick fram till dem och de såg honom,människorna såg honom, de frågade honom om han var en sannrevolutionär och han sa ja, världens folk, förena er och slå deamerikanska aggressorerna och alla deras lakejer. Och de dunka-de honom i ryggen och sa, imorgon kamrat, Laboremus klockansju, och han nickade och lämnades kvar med en ny glöd i själen.Livets landningsbana lystes upp under honom och han visste attdet var dags att gå ner.

Han suckade, öppnade ögonen. Det hade mörknat, och hanvar trött. Snart kunde han ta sin medicin igen. Det var ganskalångt till motorvägshotellet han tagit in på, måste leta reda pålokalbussen igen. Anonyma rum i stora komplex, aldrig taxi.

Han gick ner mot centralstationen igen, med ena handen påmagen och den andra hängande efter sidan.

Visste att han var en nästan osynlig man.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Måndag 16 november

sig under natten. Annika steg ut urporten med ett barn i varje hand, hukade sig under en himmelsom låg blytung strax ovanför hustaken. Ofrivilligt rös hon till,drog upp axlarna mot råheten.

– Måste vi gå mamma? Kan vi inte åka buss? Med pappa får vialltid åka buss.

De tog buss fyrtio från Scheelegatan och åkte två hållplatserbort till Fleminggatan. Efter en smärtfri lämning kom hon ut pågatan igen, tom i bröst och hjärna. Hon hade tänkt promeneratill tidningen men luften gick ur henne, hon orkade inte vadafram i snögloppets tröstlösa sörja ända bort till Marieberg. Så honhoppade på ettan, den nya långa ledbussen som var en total fel-satsning eftersom innerstadstrafiken rörde sig saktare än sju kilo-meter i timmen och det alltid gick snabbare att gå, men hon ficken plats längst bak vid fönstret, randigt av brungrått regnvatten,skakades sakta som i en åsnekärra på medeltiden bort till tid-ningsfabriken.

Hon hämtade som vanligt två muggar kaffe innan hon gick intill sitt rum, stängde dörren noga och drog hjälpligt för gardiner-na, upptäckte att automaten måste vara trasig, drycken var intemer än ljummen. Den beska smaken på hennes läppar blev en


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

förvrängd personlig förolämpning, fick hennes kinder att värmas.Hon orkade inte gå och slänga kaffet, lät det stå i ett hörn avskrivbordet i väntan på mögel och förruttnelse.

Utan åthävor skrev hon ihop en stram och rak artikel omsprängningen på , tidigare kända fakta, polisens nya uppgifterom den misstänkte attentatsmannen, den eventuelle terroristensom gick under namnet Ragnwald och hans småväxta kumpan.

Misslynt läste hon igenom sin text, koffeinbristen som ettdovt pulserande i pannan. Det här var tunt, det kunde inte hjäl-pas. Schyman ville ha hårda fakta, inte en poetisk beskrivning aven tid som funnits och en man som förmodligen också gjort det.

Med bly i lemmarna reste hon sig för att hitta fungerande kaffenär hennes telefon ringde, displayen visade att det var Thomas.Hon blev stående, tvekade medan signalerna blipade.

– Jag blir sen ikväll, sa han, de välkända orden som hon vissteskulle komma, men de var pressade, inte lika nonchalanta som debrukade.

– Varför? frågade hon och tittade ut i rummet utan att se.– Arbetsgruppen måste träffas, sa han, följde samma skivspår.

Eller kärntruppen åtminstone. Jag vet att det är min tur att häm-ta ungarna, men kan du?

Hon satte sig ner, lade upp fötterna på skrivbordet, kikade ge-nom gardinernas glipor ut på redaktionens glanslösa golv, denoändliga dagen fick ett slut någonstans vid vaktmästeriet.

– Jo, sa hon, det går väl bra. Har det hänt något? Hans svar kom en aning för sent och lite för högt.– Nej, inte alls, sa han, varför tror du det?Hon lyssnade till tystnaden efter orden.– Berätta vad det är som har hänt, sa hon lågt.När han talade kom rösten ur en hoppressad bröstkorg. – En kvinna ringde mig för en timme sedan, sa han. Både hon

och hennes man fyllde i min enkät i våras. De är aktiva i kommun-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

fullmäktige för centerpartiet bägge två och nu har hennes man dött.Jag har suttit i telefon ända sedan dess, försökt få ihop gänget…

Annika lyssnade stilla, hörde makens lätt trängda andningsom pulsslag i luren.

– Varför ringde hon till dig för att berätta det?– Projektet, sa han. De hade sparat pappren vi skickat ut om

hot mot politiker, och de har mig som avsändare. Hon tror attmaken blivit mördad.

Annika släppte ner fötterna på golvet.– Varför tror hon det?Thomas suckade hårt.– Annika, sa han, jag vet inte om jag pallar det här.– Berätta bara vad som hänt, sa hon, rösten hon använde när

barnen var hysteriska.Han letade efter orden, tvekade.– Jag vet inte om jag kan, sa han.– Om något verkligen har hänt så får jag reda på det ändå.Ny suck.– Okey. Maken var skjuten i huvudet med sitt hemvärns-

vapen, sittande i en fåtölj och det var det som var så fel, sa frun,för det var hennes fåtölj. Han satt aldrig i den. Om han skulleskjuta sig själv så skulle han ha gjort det i sin egen.

Annika rotade fram en penna.– Var bor hon?– Tror du att han kan vara mördad? Vad tror du att de gör med

vårt projekt? Lägger de ner det? Tror de att vi på något sätt kan habidragit…

– Var bor kvinnan?Han tystnade, en förvånad butterhet träffade henne i örat.– Hurså?Hon bet i en penna, tvekade och knackade mot baksidan av

framtänderna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det låter lite barnsligt, sa hon. En man är död och du oroardig för ditt jobb.

Nu var hans replik blixtsnabb och ren.– Vad gör du själv vid vartenda mord? Det enda du gnäller om

är dina chefer och sura kollegor.Hon lät pennan stillna, lade ner den på skrivbordet, ett lätt

tjut i vänster öra. Trodde nästan han lagt på när han plötsligt talade igen.

– Utanför Östhammar, sa han, en by i norra Uppland. De ärlantbrukare. Jag vet inte riktigt hur sen jag blir, det beror på hurvi ansvarsfördelar, och naturligtvis på vad polisen kommer framtill.

Hon lät hans förolämpning vara.– Har du talat med utredarna?– Preliminärt bedömde de dödsfallet som självmord, men

efter fruns uppgifter ska de undersöka fallet närmare.Annika lade upp fötterna på skrivbordet igen.– Även om mannen blivit mördad, sa hon, så behöver inte det

betyda att han skjutits i sin egenskap av politiker, om du förstårvad jag menar. Han kan ha haft skulder, missbruksproblem, för-smådda barn eller sinnessjuka grannar eller vad som helst.

– Visst, sa Thomas kort. Sitt inte uppe och vänta.– Förresten, sa Annika till gardinerna, vad heter hon?En kort och brusande tystnad.– Vem?– Kvinnan förstås, frun som ringde dig?– Jag vill inte att du lägger dig i det här.De mätte varandras antagonism under en obestämd tidsrymd,

Annika kapitulerade.– Ditt jobb är inte i fara, sa hon. Tvärtom. Om mannen är

mördad så blir ert uppdrag ännu viktigare. Om någon får skit såblir det politikerna, de skulle ha satt igång er mycket tidigare.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Förhoppningsvis kan ni förhindra att något liknande händerigen.

– Tror du?– Ni är inte de dåliga killarna den här gången, tro mig. Fast

det är kanske bra om det är jag som skriver artikeln.Thomas var tyst i fyra sekunder, Annika kunde höra hans pus-

tande.– Gunnel Sandström, sa han sedan. Maken hette Kurt.

Thomas lade på med svettig panna. Han hade hållit på att försägasig totalt.

När Annika frågat vad ”hon” hette hade han haft Sophia Gren-borg på näthinnan, hennes blanka hår och glada ögon, ljudet avhennes klapprande klackar ringande i öronen, hennes parfymmed sig i rummet.

Det var nära ögat, tänkte han förvirrat utan att förstå vad somvarit nära, visste bara att något hade bränts, något hade hänt, enprocess var igång som han inte visste om han kunde hantera ochändå ville han inte låta bli.

Sophia Grenborg, med våning på Östermalm, i familjens fastighet.

Hans mor skulle tycka om henne, for det genom hans huvud.Hon påminde faktiskt lite grann om Eleonor. Inte till utseendet,Eleonor var lång och senig, Sophia var liten och nätt, men detfanns något annat gemensamt, en attityd, en seriositet, någotdjupt attraktivt som Annika inte hade.

En sådan som passar bra i möblerade rum, hade Annika be-skrivit Eleonor en gång i telefonen så han hade hört, och det lågnågot i det, Eleonor och Sophia rörde sig obehindrat i ämbets-mannakorridorer och sammanträdesrum, välinredda salongeroch internationella hotellbarer. Annika blev bara kantig i sådanasammanhang, kläderna ramlade ännu mer på sniskan och hon


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

såg ut som om hon ville krypa ur skinnet. När de reste ville honbara prata med lokalbefolkningen och äta på kyffiga kvarters-krogar, var inte ett dugg intresserad av kulturella byggnader ellerprivata hotellpooler.

Han harklade sig två gånger, tog sedan luren och slog Sophiasdirektnummer på Landstingsförbundet.

– Det går fint, sa han. Jag hänger gärna med på jazzklubbenefter mötet.

Annika fick en tidningsbil med dubbdäck, det kunde vara halt påsmåvägarna i Norduppland. Radion var inställd på en av de kom-mersiella stationerna, hon lät den vara på så länge hon slapp reklamen.

Den följande kvarten kröp hon sjuhundra meter på den full-packade Essingeleden, slog irriterat av den adrenalinpumpandehitmusiken och rattade in P. Nyheter på serbokroatiska byttestill nyheter på arabiska och därefter något hon gissade var nyheterpå somaliska. Hon lyssnade till de främmande språkens satsmelo-dier, letade efter ord hon kände igen och uppfattade en plats, ettland, en president.

Efter Järva krog började trafiken rulla, när hon passerat avfar-ten till Arlanda flygplats glesnade den. Hon gasade på till Uppsaladär hon tog höger upp mot Östhammar.

Roslagens jordbruksbygd bredde ut sig omkring henne, mörk-brun mylla i frostbitna plogfåror, öar av bebyggelse med falurödahus och vitrappade ladugårdar. Samhällen hon inte visste fannssvischade förbi, orter med skolor och matmarknader och vård-centraler där människor levde hela sina liv utan att hon hade enaning om det, korvbarer med gardiner i abstrakta mönster frånIkea och en och annan julgirlang. Det grå ljuset suddade ut om-givningens skärpa, hon satte på vindrutetorkarna.

Vägen blev allt smalare och krokigare ju längre norrut hon


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

kom. Hon hamnade bakom en lokal buss som höll högst sextiokilometer i timmen i över en mil innan hon fick möjlighet attköra om, tog ett aktivt beslut att inte bli stressad. Halva poängenmed resan var att komma ut ur tidningshuset. Hon passade på attrota fram vägbeskrivningen som Gunnel Sandström givit henneur djupet av sin bag.

Genom rondellen, mot Gävle, sju kilometer norrut och sedanen röd gård på höger sida om vägen, en hästskjuts på uppfartenoch en trädgårdstomte på verandan. Glasklart, ändå höll hon påatt köra förbi avfartsvägen och blev tvungen att tvärbromsa,märkte att det faktiskt var riktigt halt. Hon körde upp bakomhästtransporten, lät bilen gå på tomgång några ögonblick medanhon tittade upp mot gårdsbilden.

En stor mangårdsbyggnad till höger, tilläggsisolerad med nypanel, fönsterkarmarna behövde målas. Ganska ny veranda i impregnerat virke, en liten vit porslinslampa och fyra små sanktpaulor i köksfönstret. Till vänster ekonomibyggnader med silo,djurstallar och verkstäder, en gödselstack och några jordbruks-maskiner som inte verkade vara i bruk.

Ett rejält lantbruk, tänkte hon, effektivt men inte pedantisktskött, traditionellt men inte sentimentalt.

Hon stängde av motorn, skymtade kvinnan som en skuggainne i köket. Tog sin bag och gick upp mot huset.

– Kom in, sa Gunnel Sandström med tunn röst och svullnaögon, Annika tog hennes knastertorra hand.

Kvinnan var drygt femtio, liten och ganska satt, utstrålade densjälvklarhet som saknar fåfänga. Grått, kort hår, vinröd kofta medskärp.

– Jag beklagar din sorg, sa Annika, tyckte orden ringde klum-piga och tafatta, men kvinnans axlar åkte ner en aning, ordenträffade tydligen rätt ändå.

– Varsågod och häng av dig, får jag bjuda på lite kaffe?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika anade fortfarande garvsyran från sitt kalla automatkaffepå läpparna, tackade ändå ja. Hängde av sig jackan och drog avsig ytterskorna, såg att kvinnan gick på ryggmärg, på ett inlärt be-teende sedan decennier. I det här huset bjuds besökare på kaffe,oavsett vad. Gunnel gick till spisen och slog snabbplattan på sexan, mätte upp fyra koppar vatten i pannan, måttade upp fyraskopor bryggmalet ur den grönrosa burken intill kryddhyllan,höll högra handen på handtaget, beredd att dra pannan av plattannär uppkoket kom.

Annika satte sig ner vid slagbordet i köket med sin bag bred-vid sig, studerade förstulet Gunnel Sandströms mekaniska rörel-ser, försökte utröna kvinnans mentala status. Drog in lukten avbröd, kaffe, lagård och något som kanske var mögel. Vilade blick-en på öppna spisen, köksinredningens lackerade furuluckor, tak-bjälkarna, det grönmönstrade linoleumgolvet.

– Jag läser inte tidningen Kvällspressen särskilt ofta, sa GunnelSandström när kaffet kokat upp och hon hällt en kopp upp ochner i hurran några gånger. Det står så mycket strunt i den nuför-tiden. Ingenting om människornas verklighet. Ingenting somegentligen betyder något för oss som bor så här.

Hon ställde fram kannan på bordet med ett underlägg under,satte sig ner och sjönk ihop.

– Thomas, min man, sa Annika, har berättat att både du ochKurt var aktiva i kommunalpolitiken.

Gunnel Sandström tittade ut genom fönstret, Annika följdehennes blick och anade ett fågelbord omringat av virvlande ving-ar och sprättande fröskal.

– Kurt satt i fullmäktige, sa hon, jag är ordförande i kvinno-förbundet och suppleant.

– För vilket parti? frågade Annika.Kvinnan såg förvånat upp på henne.– Centern förstås. Vi värnar om landsbygden. Kurt har alltid


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

varit politiskt intresserad, det var så vi träffades.Annika log och nickade, reste sig.– Ska jag hämta några koppar? frågade hon och gick mot disk-

bänken.Gunnel Sandström flög upp.– Åh ursäkta, så klumpigt av mig, men sitt kära du.Och kvinnan fick stöka en stund till, med koppar och fat och

skedar och socker och mjölk och halvfrusna kanelbullar medmandelspån på.

– Hur träffades ni? I centerns ungdomsförbund? frågade Annika när Gunnel Sandström satt sig och serverat kaffet

– Nej oh nej, sa kvinnan. Kurt var radikal i sin ungdom, det varju många som var det i vår generation. Han kom med gröna vågenhit ut, i ett kollektiv i början av sjuttiotalet. Vi sågs första gångenpå ett vägsamfällighetsmöte. Kurt tyckte att betalningsansvaretskulle vara mer solidariskt. Det blev nästan uppror i bygden.

Annika tog upp block och penna ur sin bag, skrev vägsamf-möte.

– Så han är inte härifrån?– Från Nyland, utanför Kramfors. Han studerade biologi i

Uppsala, och efter examen följde han med några studiekamraterhit upp för att starta ett giftfritt jordbruk. Ja, det hette ju inteekologiskt på den tiden…

Kvinnans blick riktades mot fåglarna igen och försvann i detförflutna. Annika väntade ut henne.

– Det gick inte så bra, fortsatte hon efter en stund. Medlem-marna i kollektivet blev osams. Kurt ville satsa på en silo och entraktor, de andra ville köpa en häst och lära sig hässja. Då hade viredan börjat umgås, så Kurt kom till att börja jobba här på går-den istället.

– Du måste ha varit väldigt ung, sa Annika.Kvinnan såg på henne.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det här är mitt föräldrahem, sa hon. Jag och Kurt tog övernär vi gifte oss, på hösten -. Mor lever fortfarande, bor på hem-met inne i Östhammar.

Annika nickade, blev plötsligt medveten om köksklockansmonotona tickande, fick en varseblivning av hur samma klockaslagit sina ljud mot samma väggar i generation efter generation, ien svindlande sekund kunde hon höra alla sekunder dåna sam-tidigt genom tiderna, en virvelström som visade ett fragment avevigheten.

– Att höra hemma, hörde Annika sig själv säga. Tänk att hörahemma någonstans på det sättet.

– Kurt hörde hemma här, sa Gunnel Sandström. Han älskadesitt liv. Det fanns inte en enda tanke på självmord i hans huvudunder hela hans livstid, det kan jag gå ed på.

Hon såg på Annika och hennes ögon hade fått liv, de hade för-vandlats till två blåsprakande eldar och Annika anade kvinnansbenhårda envishet, visste genast och förbehållslöst att hon haderätt.

– Var dog han?– I salen, sa hon och reste sig, gick bort mot dubbeldörrarna

vid öppna spisen. Annika steg in i stora rummet. Det var kyligare än i köket, en

fuktig instängdhet, stickig blågrön heltäckningsmatta med tras-mattor ovanpå, en kakelugn i ena hörnet och en tv i ett annat, tvåsoffor mitt emot varandra längst bort i rummet, en brun läder-fåtölj med snurranordning under en hög läslampa, ett litet brick-bord bredvid.

Gunnel Sandström pekade, hennes finger darrade.– Där sitter Kurt, sa hon, alltid. Min stol ska stå på andra si-

dan lilla bordet. Alltid efter middagen, då sitter vi här och läser,det är kommunalpapper och lokaltidningen och tidskrifter ochgårdens pappersjobb, allt gör vi här i våra fåtöljer.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Var är din stol nu? frågade Annika fast hon anade svaret.Kvinnan vände sig mot henne och hennes ögon var fulla med

tårar.– De tog den med sig, sa hon lågt. Polisen, för undersökning.

Han satt i den när han dog, och geväret hängde i hans högrahand.

– Var det du som hittade honom?Kvinnan stirrade på tomrummet efter sin fåtölj igen, bilder

visslade förbi i hennes huvud så att Annika nästan kunde se dem,sedan nickade hon.

– Jag var på scouternas höstbasar i lördags eftermiddag, sahon, fortfarande med blicken fastspikad vid stolsbenens kvadra-tiska märken i heltäckningsmattan. Vår dotter är miniorledare,jag stannade kvar och hjälpte henne ställa ihop efteråt. När jagkom hem… satt han där… i min stol.

Hon vände sig bort, tårarna rann över, hon gick stapplandeframåtböjd tillbaka mot slagbordet i köket. Annika följde efter,övervägde en impuls att hålla om kvinnans axlar men släppte den.

– Var träffade skottet? frågade Annika lågt, satte sig bredvid.– I ögat, viskade Gunnel Sandström och hennes röst ekade

svagt mellan väggarna som en rasslande vind, klockan tickade,salta tårar rann nedför kvinnans ansikte utan snyftningar eller andra sinnesrörelser. Plötsligt hände någonting med temperatureni köket, Annika kände med ens den döde mannen i rummetbredvid, han fanns där i form av en kall utandning, en svag tonfrån änglakören som trängde upp i hennes medvetande.

Kvinnan satt helt stilla men flyttade sina ögon in i Annikas.– Om man ska skjuta sig, andades hon, varför siktar man mot

sin blick? Varför stirrar man in i mynningen när man trycker av,vad hoppas man att få se?

Hon blundade.– Det stämmer inte, sa hon högre med slutna ögon. Han


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

skulle aldrig ha gjort det, och aldrig i min stol. Han har aldrig någonsin suttit i den. Det var ett tecken till mig att någon tvingathonom. Det var något med telefonsamtalet.

Hon spärrade upp ögonen, Annika såg hennes pupiller vidgasför att sedan snabbt krympa.

– Det ringde i fredags kväll, sa hon. Sent, efter halv tio. Vihade sett på Aktuellt och var på väg att gå och lägga oss, vi ska juupp tidigt med korna, men Kurt gick ut, han sa inte vem somringt utan klädde på sig och gick ut och han var ute länge, jag lågvaken och väntade och han var inte tillbaka förrän klockan elvaoch jag frågade naturligtvis, jag undrade ju vad han hade gjortoch vem han hade träffat men han sa senare, vi tar det imorgonför jag är trött nu, men efter lagårn så kom det annat emellan, vikom inte att prata om det och så åkte jag iväg till scouterna ochnär jag kom hem var han…

Hon sjönk ihop och satte händerna för ansiktet, Annika tve-kade inte utan lade sin arm om kvinnans rygg.

– Har du berättat det för polisen?Hon tog sig genast samman, sträckte sig efter en servett från

bullfatet och torkade sig under näsan, nickade. Annika släpptehenne.

– Jag vet inte om de brydde sig, sa hon, men de skrev upp deti alla fall. I lördags var jag så uppriven att jag inte kom mig för attsäga något, men igår ringde jag upp dem och då kom de ochhämtade fåtöljen och letade efter fingeravtryck på dörrarna ochmöblerna.

– Och vapnet?– Det tog de i lördags, sa att det var rutin.– Kurt var hemvärnsman?Gunnel Sandström nickade.– I alla år, sa hon. Befälsutbildad vid Hemvärnets Stridsskola i

Vällinge.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Var förvarade han vapnet?– I vapenskåpet. Kurt var mycket noga med att alltid låsa in

det. Inte ens jag vet var han förvarade nyckeln.– Så han måste ha hämtat det själv?Ny nick.– Har ni någonsin fått några hot?Hon skakade på huvudet istället, sjönk ihop ytterligare.– Inga konstiga telefonsamtal förutom det i fredags, inga un-

derliga brev?Kvinnan stelnade till, lade huvudet lite på sned.– Det kom ett märkligt med posten idag, sa hon. Rena rappa-

kaljan, jag slängde det i soporna.– Ett brev? Idag? Från vem då?– Vet inte, det stod inte.– Har du tömt dem? Soporna?Gunnel Sandström funderade några sekunder.– Jag tror inte det, sa hon, reste sig och gick bort till diskbänks-

skåpet, tog fram sophinken, rev bland brödkanter och potatis-skal.

Såg upp på Annika.– Det är inte här, sa hon. Jag måste ha tömt dem ändå.– Kan du ha slängt det någon annanstans? frågade Annika. Kvinnan ställde tillbaka sophinken.– Varför tror du det var viktigt? sa hon.– Jag vet inte alls om det var viktigt, sa Annika. Vad stod det?– Något om bonderörelsen, jag vet inte. Trodde det var något

om LRF.– Ett massutskick, en folder?– Nej, inte alls. Handskrivet.– Tänk efter. Kan du ha slängt det någon annanstans?– I öppna spisen i så fall, sa hon och pekade.Med två steg var Annika framme vid eldstaden, det låg några


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hopknycklade pappersbollar där, åtminstone två var fyrfärgstryckmed reklamerbjudanden från lokala affärer. Hon tog ett vedträ urkorgen vid spisen och petade på dem.

Kvinnan kom fram, sträckte ut handen mot dem.– Ja, här kan det vara, här slänger jag ju papper ibland. Är bra

att ha att tända med.– Vänta, sa Annika. Har du några handskar?Gunnel Sandström hejdade sig, såg förvånat upp på henne,

försvann sedan ut i hallen. Annika böjde sig fram och granskadebollarna. Tre var av glättat reklampapper, en var grön med svarttext, den femte av linjerat kollegieblockspapper.

– Ta upp den där, sa Annika när kvinnan kom tillbaka ifördfingerhandskar i skinn och pekade på den linjerade.

Gunnel Sandström böjde sig framåt, med ett stönande fickhon fatt i pappret. Hon reste sig och vecklade ut det.

– Jo, sa hon, här är det. Annika ställde sig bredvid henne när hon långsamt läste bre-

vets anonyma innehåll.– Bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse,

läste Gunnel i ett tonfall av matt misstro. Inom mycket kort tidkommer flera hundra miljoner bönder i Kinas mellersta, sydliga ochnordiska provinser att resa sig som en mäktig storm, som en orkan, enkraft så snabb och våldsam att ingen kraft förmår, hur stark den änmå vara, att hålla den tillbaka.

Hon lät brevet sjunka.– Vad betyder det här?Annika skakade på huvudet.– Jag vet inte, sa hon. Har du kvar kuvertet?– Det ligger nog också i spisen i så fall.De hittade det under reklambroschyrerna, ett enkelt Sverige-

kuvert med en ishockeyspelare på frimärket, adresserat till famil-jen Sandström och poststämplat i Uppsala dagen före.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Kan du lägga upp pappret på bordet så att jag kan skriva avdet?

En mörk rädsla tändes i Gunnels ögon.– Varför det? Tror du att det är någonting farligt?Annika såg på kvinnan, hennes gråa hårtestar och stickade

kofta, mjuka kinder och kutiga rygg, och överväldigades av enmedkänsla som tog andan ur henne.

– Nej, sa hon och försökte le. Det tror jag inte. Men jag tyck-er ändå du ska berätta om brevet för polisen.

Annika skrev av brevet vid köksbordet. Bokstäverna var jäm-na, mjuka och runda, orden symmetriskt ordnade över sidan,varannan rad lämnad blank för läsbarhetens skull. Hon noteradeden taggiga kanten som visade att pappret rivits ur ett linjeratkollegieblock, funderade på att känna på papprets kvalité i enahörnet men beslutade sig för att låta bli.

– Kommer du att skriva någonting i tidningen om Kurt? frå-gade Gunnel Sandström när hon ställt sig upp och skjutit in sto-len.

– Jag vet inte, sa Annika, kanske. Om jag gör det så kommerjag att ringa till dig först och berätta det.

Hon tog kvinnans hand.– Har du någon som tar hand om dig nu? frågade hon.Gunnel nickade.– Vi har en son och två döttrar, de kommer hit i eftermiddag

med sina familjer.Annika kände rummet svindla till igen, det fanns något här,

en tillhörighet som varade släktleden igenom, kärlek som botthär i århundraden.

Människan kanske inte ska lämna sina rötter, tänkte hon. Vårsträvan efter utveckling kanske förstör den naturkraft som gjortoss till älskande varelser.

– Du klarar dig, sa hon och förvånades över sin förvissning.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Gunnel Sandström såg på henne med ögon som Annika visstevar tömda på något väsentligt.

– Jag ska ha rättvisa också, sa hon. Så vände hon sig plötsligt om och gick ut i hallen, uppför en

knarrande trappa till övervåningen.Annika drog snabbt på sig ytterkläderna, tvekade vid trappans

fot.– Tack då, ropade hon försiktigt.Fick inget svar.

Berit Hamrin mötte Annika vid vaktmästarens bås strax intill his-sarna.

– Ska du med och äta? undrade hon.Annika lade upp bilnycklarna på disken och tittade på klock-

an.– Inte idag, sa hon. Jag har en massa att kolla och så måste jag

hämta kidsen. Är du svimfärdig eller hinner du titta på en grej?Berit kände efter ett teatraliskt ögonblick.– Svimfärdig, sa hon. Vad?– Kom med, sa Annika och forsade iväg mot sitt rum, strun-

tade i eventuella svallvågor. Kastade av sig ytterkläderna i det van-liga hörnet och hällde ut bagens innehåll på bordsskivan, fickupp blocket. Bläddrade fram den sista sidan, skyndade sedanrunt skrivbordet och slet upp andra lådan, drog fram ett annatblock.

– Läs det här, sa hon till Berit och höll fram två sidor av an-teckningskladd.

Kollegan tog det första blocket och läste översta raden.– Bonderörelsens nuvarande uppsving är en väldig tilldragelse, sa

hon högt och lät anteckningarna sjunka. Det här är ju en klassi-ker.

– På vilket sätt? sa Annika, spänd som en fjäder, och utan att


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

släppa Annika med blicken mässade Berit högt och klart utan an-teckningar:

– Inom mycket kort tid kommer flera hundra miljoner bönder iKinas mellersta, sydliga och nordiska provinser att resa sig som enmäktig storm, som en orkan, en kraft så snabb och våldsam att ingenkraft förmår, hur stark den än må vara, att hålla den tillbaka.

Annika kände underkäken falla ner, hon stirrade mållös på sinkollega.

– Rapport om en undersökning av bonderörelsen i Hunan, saBerit. Skrevs , om jag inte minns fel. Ett av Mao Tse-tungsmest klassiska citat. Alla kunde det utantill.

Annika rev runt i en låda, tog upp ett par olika block ochbläddrade i dem, hittade slutligen det hon sökte.

– Och det här?Gav Berit blocket hon antecknat i uppe i Luleå.– Det finns inget uppbygge utan nedrivning, läste Berit. Nedriv-

ning innebär kritik och förkastelse, den innebär revolution. Deninnefattar att resonera ut saker och ting, vilket är att bygga upp. Omman sätter nedrivandet först får man uppbygget under processensgång.

– Och? sa Annika.– Ett annat Mao-citat. Varför har du skrivit upp de här?Annika var tvungen att sätta sig.– De är brev, sa hon. Anonyma brev till mordoffer. Nedriv-

ningen kom till Benny Eklands arbetsplats ett par dagar eftermordet, bonderörelsen postades till en lokalpolitiker i Östham-mar dagen efter hans förmodade självmord.

Berit satte sig på Annikas skrivbord, blek i ansiktet.– Vad i…?Annika skakade på huvudet, tryckte handflatorna mot pan-

nan.– Jag måste prata med Linus Gustafssons mamma, sa hon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Signalerna gick fram i en ekande, frusen rymd ettusen kilometernorrut. Handsvetten klibbade när hon pressade luren mot örat.

– Ska jag gå ut? mimade Berit och pekade på sig själv ochskjutdörren.

Annika skakade på huvudet, blundade.Mitt i nästa signal lyftes luren, rösten som svarade var yrvaket

förvirrad.– Jag heter Annika Bengtzon och ringer från tidningen Kvälls-

pressen, sa Annika med det långsamma, klara tonfall hon lärt sigunder åren som textredigerare på natten, det pass då de flesta telefonsamtal gick till människor i djup sömn.

– Vem? sa kvinnan i luren.– Det var jag som skrev om Linus i tidningen, sa Annika och

kände plötsligt tårar flyta upp. Jag ville bara ringa för att säga hurhemskt ledsen jag är.

Med ens var pojken framför henne, hans spretiga hår ochgranskande ögon, avvaktande kroppsspråk och osäkra stämband,hon kunde inte hejda en plötsligt och ljudlig snyftning.

– Förlåt, sa hon, jag…Hon lade handen för munnen för att dölja gråten, skämdes

inför Berit som parkerat sig i en av besöksstolarna.– Det var inte ditt fel, sa kvinnan, fortfarande sovrosslig i halsen.– Är du hans mamma?– Det är jag som är Viveka.Betoningen låg på e-et.– Jag känner mig så gräsligt skyldig, sa Annika, upptäckte att

samtalet inte alls handlade om det hon tänkt. Jag borde inte haskrivit om Linus. Då hade han kanske levt idag.

– Det kan vi aldrig veta, sa kvinnan tonlöst. Men jag tycktedet var bra att du fick det ur pojken. Jag förstod inte vad som flu-git i honom. Han var som förbytt sedan det hände, och han väg-rade säga vad det var till mig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jo, sa Annika, men tänk om…Kvinnan avbröt henne, tämligen bryskt.– Tror du på Gud, Annika Bengtzon?Annika väntade tills gråten ebbade ut.– Inte direkt, fick hon fram.– Men det gör jag, sa kvinnan långsamt och med lätt forcerad

övertygelse. Det har hjälpt mig genom många prövningar i livet.Herren kallade Linus till sig, och jag kan inte förstå varför, menjag accepterar det.

Sorgen låg som en iskall vind över ledningen från Luleå, fickAnnika att frysa, ett tomrum med något förfärande sotsvartsträckte sig efter henne, människans förgörande förlust där Gudskärlek kunde vara lågan som hindrade den sista förfrysningen.

– Min mormor dog, sa Annika. Det är sju år sedan. Jag tänkerpå henne varenda dag. Din förlust kan jag inte ens ana.

– Jag måste fortsätta min jordevandring utan Linus, sa hansmamma, även om jag just idag inte förstår hur jag ska orka. Menjag är trygg i min visshet att Gud Fader gör vad som är bäst förmig, att han håller sin hand över mig.

Kvinnan tystnade, Annika hörde hur hon grät. Hon väntade,tvekade om hon skulle försöka ta sig ur samtalet och lägga på.

– Tids nog kommer jag att förstå varför, fortsatte kvinnanplötsligt med klar och redig röst, och jag kommer ju att träffa Li-nus igen. Hemma, hos Fadern. Jag vet att det är så. Det får migatt orka leva.

– Jag önskar jag hade din Gud, sa Annika.– Han finns där för dig också, sa kvinnan. Han finns där, om

du bara vill ta honom till dig.Tystnaden som följde hade kunnat vara tryckt, men till sin

förvåning märkte Annika att den var varm och röd.– Det var en annan sak jag ville fråga dig också, sa hon. Har

du fått något underligt brev med posten efter att Linus dog?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Viveka Gustafsson tänkte några sekunder innan hon svarade. – Du menar det om ungdomen?Annika såg upp på Berit.– Vilken ungdom?– Det kom ett brev utan avsändare eller underskrift igår, jag

trodde det var någon av grannarna som ville beklaga men intetordes knacka på.

– Har du brevet kvar?Kvinnan suckade med en tyngd som kom från hopplösheten

av att göra något som tillhörde de levandes skara, en alldaglighetsom innehållit ljus och värme och gemenskap i decennier mensom plötsligt förlorat all mening.

– Jag tror jag lade det i tidningshögen, vänta så ska jag hämtadet…

En kort smäll ekade i Annikas öra när den andra luren landa-de på ett träbord i Svartöstaden. Det susade och prasslade, stegkom och gick.

– Ursäkta att du fick vänta, sa kvinnan trött, här har jag det.Så här står det: Hur bör vi bedöma huruvida en ung människa ärrevolutionär? Hur kan vi veta det? Det kan endast finnas en norm,nämligen huruvida hon är beredd att förena sig med arbetarnas ochböndernas breda massor och i praktiken gör det eller inte. Om hon ärvillig att göra det och verkligen gör det, är hon en revolutionär; an-nars är hon en icke-revolutionär eller en kontrarevolutionär.

Annika spärrade upp ögonen mot Berit, grep tag i en penna.– Kan du ta det långsamt en gång? Jag skulle vilja skriva ner

det. Hur bör vi bedöma huruvida en ung människa är revolutio-när?

– Hur kan vi veta det? Det kan endast finnas en norm, nämli-gen huruvida hon är beredd att förena sig med arbetarnas ochböndernas breda massor och i praktiken gör det eller inte.

– Hur kan vi veta det? Det kan endast finnas en norm…


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Berit nickade, mimade Mao, Viveka Gustafsson fortsatte attläsa i luren.

– …nämligen huruvida hon är beredd att förena sig med arbetarnas och böndernas breda massor och i praktiken gör deteller inte. Om hon är villig att göra det och verkligen gör det, ärhon en revolutionär; annars är hon en icke-revolutionär eller enkontrarevolutionär.

– Har du berättat det för polisen?– Nej, sa kvinnan, och för första gången trängde livet igenom,

förvåning som en dag åter skulle väcka nyfikenheten och slut-ligen den äkta livsglädjen. Skulle jag ha gjort det?

– Hur ser brevet ut?– Jaaa, sa kvinnan, vad ska jag säga? Det är som ett vanligt

papper ur ett block, som utrivet.– A? Linjerat?– Blå linjer. Är det viktigt?– Har du kuvertet kvar?– Jo, det är här.– Hur ser det ut?– Ser ut? Vanligt litet vitt kuvert, som när man viker ett pap-

per i fyra delar. Adresserat till oss, familjen Gustafsson. Vanligtfrimärke, poststämplat i… vad står det? Luleå, men jag kan intese datumet.

– Vilken sorts frimärke?Några sekunders tystnad.– Det är en som spelar hockey.Annika knep ihop ögonen hårt, tvingade ner pulsen.– Jag tycker du ska ringa polisen och berätta att du har fått det

här brevet. Jag kommer kanske att skriva i tidningen att du harfått det, går det bra för dig?

Kvinnans förvåning hade övergått i förvirring.– Men, sa hon, varför det?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika tvekade, kunde inte vara uppriktig mot Viveka Gus-tafsson.

– Jag vet inte om det betyder något, sa hon. Det vore fel avmig att säga något när jag inte vet.

Kvinnan funderade, sedan lät det som om hon nickade.– När man inget vet ska man inget säga, sa hon. Jag ska tala

med kommissarien.– Ring mig om det är något jag kan göra för dig, sa Annika,

tomma ord som ekade ner i sorgens svarta gap.

– Vilket förtrollat samtal, sa Berit. Ett tag tyckte jag att pojkenvar här i rummet.

Annika pressade sina händer mot kinderna, märkte att de dar-rade.

– Det är samma mördare, sa hon. Det kan inte betyda någotannat.

– Vilka polisdistrikt berörs?– Två fall i Luleå, ett i Uppsala.– Lika bra att höra med riksmordkommissionen på en gång.

Om det här inte redan ligger på deras bord så kommer det attgöra det sedan du ringt.

– Och du är säker? sa Annika. Alla tre är Mao-citat?Berit reste sig, torkade sig under ögonen och gick mot dörren.– Nu förolämpar du en gammal revolutionär, sa hon. Och

antingen äter jag nu, eller så är jag en död revolutionär.Hon sköt igen dörren efter sig.Annika satt kvar i sin stol, lyssnade till sina egna hjärtslag.Fanns det någon annan förklaring? Kunde olika personer,

ovetande av varandra, skicka Mao-citat till personer vars anhörigajust mött en våldsam död, på likadana papper, med samma sortsfrimärke på kuvertet?

Hon reste sig upp, gick fram till glasrutan som skiljde hennes


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

värld från redaktionens, lyfte blicken över människorna och för-sökte urskilja verkligheten i snöslasket bortom sporten. Från fjär-de våningen uppfattade hon bara horisonten i form av härskandegråhet, hon kunde ana enstaka flingor vina, vita andetag, grenar-na rassla i toppen på en stor björk.

Det är ett tröstlöst land vi lever i, tänkte hon. Varför valdemänniskorna att slå sig ner just här? Och varför stannar vi kvar?Vad får oss att stå ut?

Hon blundade hårt, och hon visste svaret. Vi bor där vi harvåra nära, vi lever för dem vi älskar, för våra barn.

Och så kommer någon och dödar dem, förintar vår meningmed livet.

Oförlåtligt.Hon gick snabbt tillbaka till sitt skrivbord och slog numret till

Q:s mobiltelefon.Hans metalliska mobilröst förklarade att han var upptagen i

möten resten av dagen, inga meddelanden kunde lämnas, åter-kom imorgon.

Hon slog hans direktnummer på rikskrim, en sekreterare sva-rade efter diverse knäppande vidarekopplingar.

– Han sitter i ett möte, sa hon. Sedan ska han direkt iväg påett annat möte.

– Jo, jag vet, sa Annika och skakade fram sitt armbandsur,.. Vi sa att vi skulle ses som hastigast mellan mötena, att jagkunde titta upp strax före fyra.

Misstänksamheten var stor hos sekreteraren.– Det har han inte sagt något om.– Han vet att det går fort.– Men han ska vara på Justitiedepartementet klockan , bilen

hämtar honom kvart i.Annika antecknade, skrev Rosenbad i sitt block, Justitie satt

på plan fyra och fem i regeringsbyggnaden med Statsrådsbered-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ningen strax ovanför.Fast inte hela departementet. Alla kommittéer var utlokalise-

rade på andra ställen.– Ja, just det, sa hon. Det var den där kommittén…?Sekreteraren prasslade i ett blädderblock.– Ju :, om en ny kriminalvårdslag, sa hon.Annika strök över Rosenbad med hård penna, skrev Rege-

ringsgatan istället.– Jag måste ha missuppfattat honom, sa hon. Jag provar igen

imorgon.Hon kastade ner sina anteckningar i bagen, mössa och vantar

och halsduk, letade efter mobilen i röran på skrivbordet utan atthitta den och bestämde att den måste ligga någonstans i bagen,slet upp skjutdörren och tog sats mot nyhetsdesken.

Jansson hade precis gått på, satt rödögd och okammad med enplastmugg bredvid sig och läste lokaltidningar.

– Det är något fel på automaten, sa han till Annika och peka-de på muggen.

– Ska inte du röka lite? sa hon och Jansson greppade omedel-bart sitt cigarettpaket.

Annika steg in i den tomma rökburen av glas som tronade en-sam och illaluktande mitt på redaktionsgolvet.

– Jag kan ha hittat en seriemördare, sa hon medan Janssontände dagens tjugonde nikotinpinne.

Han blåste ut röken och stirrade upp mot ventilationsgallret.– Kan?– Jag vet inte om eller vad polisen vet, sa hon. Jag hoppas kun-

na fånga Q på väg upp till departementskommittéerna om enkvart.

– Ge mig vad du har.– Tre dödsfall, sa hon. En ihjälkörd journalist och en mördad

pojke i Luleå, en skjuten lokalpolitiker i Östhammar. De anhöri-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ga har fått anonyma brev dagen efter dödsfallet, handskrivnaMao-citat på linjerat kollegieblockspapper, postade i Sverige-kuvert med ishockeyspelare på frimärkena.

Jansson fäste sin sömnstörda blick på henne, utvakad av artonårs nattskift och en fjärde hustru och femte bebis.

– Låter som att vi är hemma, sa han. Polisen har bara att kom-mentera faktum.

– Förhoppningsvis har de mer.Editionschefen såg på sin klocka.– Gå rakt ner på gatan, sa han och fimpade den halvrökta

cigaretten i kromaskkoppen. Jag tar fram en bil.Hon gick ut ur rökburen, svängde tvärt höger och forsade

med tunnelseende mot hissarna. Flög trapporna ner när bäggevar upptagna.

En taxi stod framkörd framför tidningens infart.– Namnet? sa chauffören.– Torstensson, sa Annika och sjönk ner i baksätet.Ett gammalt djungeltrick från förre chefredaktörens tid. Anni-

ka, Jansson och några andra hade tagit för vana att alltid beställataxi i högste chefens namn, för allt som oftast gick det fortare atthoppa in i en annan taxi än den som man själv beställt. Emellan-åt hände det sig att den frånåkta taxichaufför som ilsket väntadepå Torstensson till slut gick in och ropade efter denne över redak-tionen, vilket fick komiska konsekvenser. Trots att Torstenssonmanövrerats bort av Schyman i samband med mordet på MichelleCarlsson höll man fast vid sin gamla tradition.

Snöblandat regn piskade mot sidorutan, fick Annika att blin-ka och ducka. Trafiken stod stilla, ett trafikljus framme till vänsterblev rött och grönt och rött igen utan att bilen rörde sig.

Annika kände hur adrenalinet fick hennes fingrar att klia.– Jag har asbråttom, sa hon. Går det inte att komma fram på

något sätt?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Chauffören sneglade på henne över axeln med en kort förakt-full blick.

– Du ringde efter en taxi, sa han. Inte en stridsvagn.Hon tittade på klockan, försökte övertyga sig själv om att tra-

fiken var lika jävlig för Q.– Efter det här ljuset finns det bussfil, sa chauffören tröstande.Tre minuter i fyra bromsade han in på Hamngatan i hörnet

Regeringsgatan. Hon krafsade ner sitt namn på kvittot för faktu-reringen, hoppade ut ur taxin med bagen hängande i ena arm-vecket och stressen hamrande i övre delen av bröstkorgen.

Trafiken dånade runt henne, kastade vatten och lera långt upppå hennes byxben. Både banker och butiker hade tjuvstartat medjulskyltningen och lät pulserande gulrött sken slå in i hennesögon. Hon kisade mot snögloppet.

Kom hon för sent? Hade han redan hunnit gå in?En mörkblå Volvo med tonade rutor bromsade in utanför

porten till Regeringsgatan -, hon urskiljde den därför att denvar alldeles för obemärkt. Innan hennes hjärna formulerat varför,visste hon att han satt i den. Hon skyndade fram och ställde sigframför porten, han var tvungen att passera henne på vägen in.

– Min sekreterare sa att du ringt och fiskat, sa han och smäll-de igen dörren till Volvons baksäte. Bilen gled snabbt och ljudlöstut i trafiken igen, svaldes av snöyra och plåt.

– Jag vill veta vad du vet om seriemördaren, sa hon och stirra-de på honom, isvattnet rinnande i rännilar längs tinningarna.

Kommissarien placerade bägge fötterna bredvid varandra i envattenpöl, skärpte sin blick in i hennes. Hans ansiktsuttryck varavvaktande och totalt neutralt.

– Vilken av dem? sa han.– Skitkul, sa hon och kände snön leta sig ner längs nacken.

Han som skickar Mao-citat till sina mordoffer.Q stirrade på henne i flera sekunder, hon såg snön få fäste i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hans hår och långsamt glida mot hans ögonbryn. Den brandgularegnrocken blev snabbt genomvåt på axlarna. Den bara handsom höll hans portfölj knep omärkligt hårdare om handtaget.

– Nu är jag inte med, sa han och hon kände kylan komma inifrån och ut istället för tvärtom.

– Journalisten i Luleå, sa hon. Pojken som blev vittne. En cen-terpartist i Östhammar. De måste ha något gemensamt.

Han tog några steg mot henne, ögonen mörkt vaksamma, för-sökte gå förbi henne.

– Jag kan inte prata nu, sa han i mungipan. Hon flyttade sig snabbt åt höger och spärrade hans väg.– Det är Ragnwald, sa hon lågt när han stod alldeles inpå

henne. Han är tillbaka, eller hur?Kommissarien tittade på henne i några långa ögonblick, deras

vita andedräkter blandades och sveptes bort av vinden.– En vacker dag kommer du att bli för listig för ditt eget bäs-

ta, sa han.– Har jag varit hela i mitt liv, sa hon.– Jag ringer dig ikväll, sa han och hon lät sig rundas av

honom, hörde hans korta presentation i porttelefonen och surretnär låsmekanismen gick upp.

Anne Snapphane hade vinden rakt i ansiktet vilket väderstreckhon än gick. Varje gång hon ändrade riktning gjorde snögloppetdet också. Som vanligt förbannade hon sin jävla medgörlighetden dagen Mehmet föreslog att Miranda skulle gå på dagis i hanskvarter istället för i hennes. Han hade fast bostad och inte hon, sådet verkade logiskt just då.

Inte nu längre, dock, fyra år och artontusen restimmar sena-re.

Daghemmet låg otroligt idylliskt på en innergård vid en av detystaste och förnämsta gatorna på Östermalm. Nästan alla flick-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ans dagiskompisar hette von eller af eller något konstruerat nyrikttyp Silfverbielke.

Nåja, okey då, ett tvillingpar hette Andersson, de var döttrartill Sveriges populäraste filmskådespelerska.

Hon vek runt det sista hörnet och träffades av en näve isbitarrätt i synen, stönade och var nära att ge upp. Stannade till för attandas, kisade och skymtade porten längre fram på gatan, lutadesig ett ögonblick mot närmsta husfasad.

Det var varken vinden eller snön som höll på att ta kål på henne, det visste hon. Det var inte någon oupptäckt sjukdomsom kunde namnges efter henne heller.

Det var jobbet, eller rättare sagt det brinnande bål av makt-kamper som hennes företagsägare satt fyr på när de startade TVScandinavia.

Idag hade ägarfamiljen som kontrollerade den största film-distributören i Norden, och som för övrigt också ägde Annikasjävla slasktidning, sett till att sabotera alla förhandlingar de förtmed både utländska och inhemska filmbolag. De muntliga över-enskommelser som låg till grund för själva lanseringen av TVScandinavia hade brutits, en efter en med början klockan halvnio i morse. Ägarfamiljen hade jobbat hårt under helgen, skrämtliv och skit och ekonomi ur vartenda oberoende filmbolag norrom ekvatorn.

Jag undrar hur det här ska gå, tänkte Anne Snapphane ochblundade mot mörkret. Står det här tv-bygget på lervälling ellerkvicksand?

Hon längtade hett och intensivt efter alkohol, ett stort jävlaglas vodka med citron och is, bomullen i hjärnan, kroppens till-tagande mjukhet.

Inte inför Miranda, tänkte hon och framför sig såg hon Anni-kas ansikte när hon berättade om faderns superi, hur han skämdeut sig, ramlade och skrek och till slut hittades redlös och livlös i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

en snödriva några hundra meter från bruket i Hälleforsnäs.Aldrig det, tänkte hon, tog spjärn mot vinden och satsade hårt

mot porten.Den tjocka lukten av små barn och våta galonkläder överföll

henne när hon fått upp dörren. Farstun var ett brunt hav av leramed den pigga uppmaningen ”Hej hopp, alla skor av!” i en färg-glad skylt vid skohyllan.

Anne Snapphane skrapade av sig lite lätt, dörrmattans kondi-tion talade om för henne att det inte hjälpte. Sedan gick hon påtå in i daghemshallen där alla små blå plåthyllor, ett bås för varjebarn, var överfulla av barnkläder och gosedjur och teckningar ochbilder från semestrar eller födelsedagar eller julgransplundringar.

Hon hade dragit efter andan för att försiktigt ropa på flickannär hon fick syn på kvinnan i dörren till köket.

Lång, smal, långt rödlätt hår som låg i mjuka lockar över enaaxeln. Palestinasjal.

Anne blinkade.Så otroligt jävla medeltida, människan hade faktiskt palestina-

sjal.Kvinnan stelnade till när hon fick se Anne, fick något lätt pa-

niskt i blicken.– Jag…, sa hon när hon samlat sig. Jag heter Sylvia, det är jag

som är Sylvia.Hon tog några steg framåt, sträckte fram sin hand.Anne Snapphane stirrade på kvinnan, kände illamåendet växa

som en Ajax-tornado i magen, kunde inte lyfta sin hand och åter-gälda hälsningen.

– Vad gör du här? sa hon och hörde sin röst i en burk.Mehmets nya kvinna, hans fästmö, blivande hustru, kvinnan

som bar hans nya barn, hon stod där och såg förvirrad och ganskaskräckslagen ut.

– Jag… skulle hämta Miranda men hon sa att du…


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det är min vecka, sa Anne och förstod inte varför hennesröst kom så långt bortifrån. Varför är du här?

Sylvia Gravid Fästmö slickade sig om munnen och Anne sågatt den var sensuell, hon var vacker, Sylvia var mycket vackrare änhon själv, svartsjukan och illviljan stack knivar i hennes ögon såatt synen förställdes, hon blev alldeles utom sig av ilska och för-nedring och insåg i nästa ögonblick att hon förlorat, om hon vi-sade sig tillintetgjord så var hon det, självrespekten fick honbygga själv.

– Jag måste ha tagit fel, sa Sylvia. Jag trodde jag skulle hämtahenne idag. Jag trodde det var min dag.

– Börjar du alla meningar med jag? sa Anne och fick rörlig-heten tillbaka, benen manövrerade sig själva förbi Sylvia VackerGravid Fästmö och in i köket och till illtjutet: Mamma!

Miranda flög i hennes famn med ett äppelskrutt i näven, bor-rade in sin kladdiga mun i hennes hår.

– Älskling, viskade Anne Snapphane. Har du hållit på att blå-sa bort idag?

Flickan lutade sig bakåt och himlade med ögonen.– De fick binda fast mig, sa hon. Sedan flög jag som en drake

hela vägen till Lidingö.Anne skrattade, flickan trasslade sig loss, passerade Sylvia Vacker

utan att ta någon notis om styvmodern. Ropade så över axeln:– Kan vi äta småplättar till middag? Får jag knäcka äggen?Anne gick fram till Sylvia som blockerade dörröppningen.– Ursäktar du? sa hon avmätt.– Jag mår så illa, sa Sylvia och tårar steg upp i hennes ögon. Jag

förstår inte hur jag kunde ta så fel. Förlåt. Det är bara det att…jag mår så illa jämt. Jag bara kräks.

– Ta abort då, sa Anne.Vackra Sylvia ryckte till som om hon fått en örfil, hennes an-

sikte blev alldeles flammigt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vad? sa hon.Anne tog ett steg närmare henne, andades rätt in i den andra

kvinnans näsa.– Det värsta jag vet, viskade Anne, är bortskämda kärringar

som gnäller. Ska du ha mitt jävla medlidande också?Gravida Tjusiga Sylvia tog ett steg bakåt och slog huvudet i

dörrkarmen, mun och ögon vidöppna.Anne Snapphane gick förbi henne, kände lågorna i sitt ansik-

te, gick fram till sin duktiga dotter som klädde sig själv och pladd-rade om olika pannkakssmeter. Tog hennes hand och lämnadedaghemmet med Sylvias kränkta förstumning i ryggen.

Annika stekte fiskpinnar och vispade ihop potatismos, något honaldrig gjorde när Thomas var hemma. Thomas var van vid väl-lagad husmanskost, hans mor hade alltid lagt stor vikt vid rå-varorna men herregud, hur svårt kunde det vara? Familjen ägdeen livsmedelsaffär. Det var ju inte så att kära svärmor drabbats avförslitningsskador på grund av arbetsinsatserna i själva butiken.Hon hade gått ner och plockat på sig det hon ville ha utan att betala och skött bokföringen, klart att tanten hade haft tid attlaga mat.

Thomas hade aldrig någonsin skalat sin egen potatis. Halv-fabrikat var något fullständigt okänt för honom när Annika komdragande med sin burkravioli.

Hans barn åt emellertid hoppressad fisk och pulvermos medgod aptit.

– Måste man äta upp det röda? frågade Kalle.Pliktskyldigt hade hon skurit ner en paprika på deras tallrikar

som båda diskret petat bort.Hon kände stolen bränna under sig, visste att hon hade åt-

minstone fyra timmars jobb framför sig.– Nej, sa hon. Ni får se på film om ni vill. Vilken ska vi ta?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hurra! sa Ellen och slog ut med armarna så att tallriken åktei golvet.

Annika reste sig och plockade ihop tallriken, som höll, ochmatresterna, som inte gjort det.

– Skönheten och Odjuret! sa Kalle och hoppade ner från sinstol.

– Nej! sa Annika och märkte att hon röt. Inte den!Barnen stirrade storögda på henne.– Men vi har ju fått den av farmor, sa Kalle. Tycker du inte om

Skönheten?Hon svalde stressen och böjde sig ner framför ungarna.– Skönheten och Odjuret är en riktigt dålig film, sa hon. Den

ljuger för oss. Odjuret tar Skönheten och hennes pappa tillfånga,han plågar dem bägge två, kidnappar dem och låser in dem, tyck-er ni att det är snällt?

Bägge barnen skakade förstummade på sina huvuden.– Just det, sa Annika. Ändå måste Skönheten älska Odjuret,

för om hon älskar honom tillräckligt så kommer hon att räddahonom.

– Men det är väl jättebra, sa Kalle. Att hon räddar honom.– Varför skulle hon göra det? sa Annika. Varför ska hon rädda

Odjuret, som bara har plågat henne och varit dum mot henne?– Men om han blir snäll till slut? sa Kalle och hans underläpp

darrade en aning.Hon såg förvirringen hos sin pojke, Ellens oförstående ögon

på dem bägge, sträckte sig upp och tog honom i sin famn.– Du är så snäll och god, viskade hon till honom. Du kan inte

förstå hur människor kan vara dumma. Men det finns dummamänniskor, och man kan inte bota dem med kärlek.

Hon strök honom över håret, kysste honom på kinden.– Ni kan få se Mio min Mio.– Den är så läskig, sa Ellen. Då måste du vara med.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Pippi då?– Jaa!

Trettio sekunder efter att hon tryckt på videons playknapp ringdedet i djupet av hennes bag. Hon sprang in i sovrummet med väs-kan, stängde till dörren och hällde ut innehållet på de obäddadesängarna. Mobilsladden hade trasslat in sig i ryggspiralen till ettav hennes block.

Det var Q.– Jag har kollat citaten du pratade om.Hon rotade fram rätt block och en penna.– Och? sa hon och sjönk ner på golvet med ryggen mot säng-

botten. – Jävligt märkligt sammanträffande, sa han. Lite för märkligt

för att vi ska tro på slumpen.– Har ni något annat som binder samman alla tre dödsfallen?Han suckade tungt i andra änden.– Vi vet alldeles för lite ännu, men det finns ingenting i själva

tillvägagångssätten som överensstämmer. Morden är helt olikautförda. Vi har hittat en del fibrer på offren, men inga som liknarvarandra. Inga fingeravtryck.

– Bara breven?– Bara breven.– Så vilka slutsatser törs du dra?Ny suck.– Mannen från Östhammar blev mördad, så mycket har vi

konstaterat. Han sköts från minst en meters håll, svårt att hålla enAK-a så långt ifrån sig och samtidigt trycka av. Det finns natur-ligtvis ett samband mellan pojken och journalisten, men än har viinte hittat något till politikern. Grabben såg ju murveln bli mo-sad, där finns ett klassiskt motiv. Han skulle kanske kunna iden-tifiera mördaren.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Eller så kände han mördaren, sa Annika.Kommissarien var tyst en häpen sekund.– Varför säger du det?Hon skakade på huvudet utåt rummet, såg in i tapeten.– Vet inte, sa hon. Var bara en känsla jag fick när jag frågade

honom. Han blev väldigt rädd, körde ut mig.– Jag har läst förhörsutskrifterna från Rättscentrum i Luleå.

Där säger han inget om någon rädsla.– Klart han inte gjorde, sa Annika. Han skyddade sig själv.Tystnaden i luren var misstrogen.– Ni tror inte alls att pojken kände honom, sa Annika, för ni

tror att det var Ragnwald som gjorde det.Dörren flög upp och Ellen klev in i sovrummet.– Mamma, han tar fjärrkontrollen, han säger att jag inte får ha

den.– Vänta lite, sa hon och lade ifrån sig mobilen, reste sig upp

och följde Ellen tillbaka till tv-n.Kalle satt uppkrupen i soffhörnet med både tv-ns och videons

fjärkontroller tryckta till bröstet.– Kalle, sa Annika, låt Ellen ha den ena.– Nej, sa pojken, hon bara trycker och förstör.– Okey, sa Annika, då tar jag bägge.– Nej! tjöt Ellen. Jag vill också ha en!– Men nog var det väl själva fan! skrek Annika. Ta hit de jävla

fjärrkontrollerna och sitt tysta och titta eller så åker ni i säng!Hon slet till sig plastkontrollerna och gick med Kalles skrik

ringande i öronen tillbaka mot sovrummet.– Det är ditt fel! Nu har vi inga fjärrkontroller alls! Dumma

kossa.Hon stängde dörren bakom sig och tog upp telefonen igen.– Ragnwald, sa Q.– Suup läckte informationen till mig för att berätta för Ragn-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

wald att ni vet att han är tillbaka, sa Annika. Var du inblandad isjälva läckaget?

Han skrockade till.– Jag har inte sett någon artikel ännu.– Kommer i morgondagens tidning, rätt tunn historia måste

jag säga. Suup släppte inte så mycket. Jag tror ni har mycket mer.Kommissarien svarade inte.– Hur mycket vet ni? frågade Annika. Har ni någon identitet?– Ett par saker först, sa Q. Du kan gå ut med de anonyma bre-

ven, men inte att de består av Mao-citat.Annika antecknade.– Och Ragnwald?– Vi är säkra på att han är här igen.– Varför? För att mörda de här människorna?– Han har hållit sig borta i över trettio år, så han måste ha jäv-

ligt goda skäl att vara tillbaka. Vilka de är vet vi inte. – Är han Mao-mördaren?– Kul rubrikord, synd att du inte kan använda det. Jag vet inte

om det är han. Kan vara så, men jag tar inte gift på det.– Men det var han som sprängde planet på ?– På något sätt var han inblandad, men vi vet inte om han var

närvarande vid själva smällen.– Vad heter han? Egentligen?Kommissarie Q tvekade.– Du fick en seriemördare av mig, sa Annika. Då kan väl jag få

en terrorist av dig.– Du får inte använda det, sa Q. Vi har lyckats hålla honom

hemlig i trettio år och måste behålla status quo ett tag till. Det härär bara för ditt högst privata arkiv. Inga anteckningar i datorn,inga lösa lappar på kontoret.

Annika svalde hårt, satte sig tillrätta med sin penna, pulsenpickande i svalget. Hon drog efter andan för att fråga om hemlig-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hetsmakeriet när dörren flög upp och Kalle rusade in.– Mamma, hon tar min Tiger! Säg åt henne!En kortslutning i hjärnan fick henne att fortsätta dra in luft

nog för ett avgrundsvrål. Hon kände ansiktsfärgen stiga och sågpå Kalle med ögon som inte var tillräkneliga.

– Gå ut, viskade hon. Nu!Pojken såg förskräckt på henne, vände sig om, lämnade dör-

ren på vid gavel efter sig.– Mamma säger att du ska ge mig Tiger, ropade han. Nu!– Nilsson, sa Q. Han heter Göran Nilsson. Læstadiansk predi-

kantson från Sattajärvi i Norrbotten, född i oktober . Flytta-de till Uppsala för att studera teologi på hösten -. Var tillbaka iLuleå något år senare, jobbade åt domkyrkoförvaltningen, för-svann den november och har inte synts till under sin rätta identitet sedan dess.

Annika skrev så att det gjorde ont i handleden, hoppades atthon skulle kunna tyda sina stressade kråkfötter.

– Læstadiansk? sa hon.– Læstadianismen är en religiös rörelse i Norrbotten som i vis-

sa delar är jävligt sträng. Inga gardiner, ingen tv, inga preventiv-medel.

– Vet du varför han kallar sig Ragnwald?– Det var hans kodnamn i Mao-grupperna i Luleå under slu-

tet av sextiotalet. Han behöll det som sitt artistnamn när han blevyrkesmördare, men hans ETA-identitet är troligtvis fransk. För-modligen har han bott i en by i Pyrenéerna, på franska sidan, ochganska obehindrat rört sig över gränsen.

Annika hörde barnen braka ihop i ett regelrätt slagsmål ute itv-rummet.

– Har han varit riktig, verklig yrkesmördare? En sådan somLéon?

– Sådana finns bara i Luc Besson-filmer, men vi vet att han ta-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

git på sig våta jobb mot betalning. Jag måste iväg, och det låtersom om du har något du måste ta tag i också.

– De slåss om en tygtiger, sa Annika.– Våld ska bli din arvedel, o människa, sa Q och lade på.

Hon såg färdigt Pippi tillsammans med barnen, ett på varje knä,borstade deras tänder och läste två kapitel högt ur Bullerbyn. Desjöng tre sånger ut Svenska Sångboken tillsammans, sedan som-nade de som stenar. Hon var yr av trötthet när hon slutligen sattesig att skriva. Bokstäverna flöt omkring som öar över skärmen,gick inte att fästa, hon drabbades av en intensiv och fallandekänsla, en kort sekund av total oförmåga.

Hon flydde från skärmen till badrummet och skvätte kalltvatten i ansiktet, fortsatte ut i köket där hon hällde vatten i koka-ren, mätte upp fyra mått kaffe i pressokannan, hällde över vattneti samma sekund det kokade upp och tryckte ner metallfiltret medvåld. Tog med sig bryggaren och en mugg från Kommunförbun-det och satte sig framför datorn igen.

Tomt. Hon hade inget kvar.Tog luren och ringde Jansson.– Jag får inte ihop det, sa hon. Det går inte.– Du får ihop det, sa Jansson, rösten sjungande av nyhets-

flodens flödande adrenalin. Jag behöver dig nu. Vi hjälps åt. Varhar du fastnat?

– Innan jag ens börjat.– Ta det från scratch. Ett. Det går en seriemördare lös, det är

vinkeln på ettan. Du börjar med summeringen, rekapituleradödsfallen i Norrbotten, beskriv citaten i breven.

– Får jag inte göra, sa hon och skrev ”seriemördare, rekapitu-lation Luleå”.

– Skrivteknisk fråga, balansera uppgifterna så gott du kan.Två. Sedan drar du mordet på politikern i Östhammar, det är


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

nytt och vi kan vara ensamma om det också. Fruns berättelse, po-lisens arbete. Var det ett mord?

– Japp.– Bra. Tre. Sedan kopplar du ihop Östhammar med Luleå och

beskriver polisens desperata jakt på mördaren. Du har ettan, sex-an, sjuan, åttan, nian, plus mitten med din gamla terrorist som viredan ritat in.

Hon svarade inte, satt tyst och lyssnade till de avlägsna ljudenbakom editionschefen, en tv med mässande nyhetsröst på engel-ska, två redigerare som skrattade, en telefon som ringde, knapp-randet på tangentbord, en symfoni av effektivitet och cynismsom skulle föreställa ett upprätthållande av demokratin.

Hon såg Gunnel Sandström framför sig, hennes vinröda koftaoch mjuka kinder och överfölls av en stor och oändlig maktlös-het.

– Okey, viskade hon.– Tänk inte på bilderna, sa Jansson. Vi fixar dem härifrån. Det

var ganska sura miner på överlämningen för att du åkt till Öst-hammar utan fotograf, men jag förklarade att du åkt dit på chansoch inte visste att du skulle göra hole-in-one. Vi har fixat bild påkåken däruppe, tanten ville inte vara med på kort, men vi hargrabbens morsa och chefredaktören på Norrlands-Tidningensom sörjande anhöriga, den där reportern var ingen familjemanom jag fattat saken rätt?

– Stämmer, sa Annika lågt.– Finns det en chans att ta bild på breven?– Ikväll? Blir nog svårt. Fast det är ingen match att arrangera

en bild, alla attribut finns på redaktionen.– Pelle! ropade Jansson mot bildredaktionen. Studiobild på

några brev, nu.– Vanliga Sverigekuvert, sa Annika, frimärke med hockey-

gubbe. Innandömena är vanliga linjerade blad ur kollegieblock,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lite taggiga kanter sådär som det blir när man inte orkar vika avvid perforeringen, texten handskriven med kulspets, varannanrad, upptar ungefär halva sidan.

– Något annat?– Skriv för fan att bilden är arrangerad.– Ja ja ja. När kan du lämna?Hon såg på klockan, kände fast mark under fötterna igen.– När vill du ha det?

Thomas steg ut ur jazzklubbens sotsvarta inre och landade på denupplysta gatan, benen mjuka av öl och hjärnan vibrerande avmusik. Han var egentligen ingen jazzkille, mera en Beatlesgrabb,men det här bandet hade varit bra, skickligt och melodiöst, för-medlade en jävla känsla.

Bakom sig hörde han Sophias klara skratt, hennes svar på nå-got killen i garderoben sagt. Hon kände alla på stället, var en rik-tig stammis, det var därför de fått bästa bordet. Han lät dörrenglida igen, knäppte rocken och vände ryggen mot vinden medanhan väntade på henne. Stadens larm var orytmiskt och falskt,skorrade illa efter de softade tonerna. Han såg upp mot neonskyl-tarna ovanför sig, kände sin hud färgas lila och grön och blå, av-gaser ven i hans hår.

Hon var så lätt och glad, hennes skratt rann som silvriga vår-bäckar längs mörka jazzgolv och tunga styrelsebord, hon var am-bitiös och plikttrogen och lågmäld och tacksam för vad livet gavhenne. Med henne kände han sig nöjd och tillfreds. Hon respek-terade honom, lyssnade på honom, tog honom på allvar. Han be-hövde aldrig stå till svars för den han var, hon gnällde aldrig ochhackade aldrig, verkade genuint intresserad när han berättade omsina föräldrar och om uppväxten i Vaxholm. Dessutom segladehon, hennes familj hade ett ställe på Möja.

Han hörde henne komma, vände sig om och såg henne stiga


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ut ur mörkret, försiktigt kliva de få stegen nedför trappan i sinanätta kängor och snäva kjol.

– De ska jamma på fredag, sa Sophia. Det kan bli hur stortsom helst. En gång satt jag kvar till halv sju på morgonen, det varextatiskt.

Han log in i hennes varma ögon, sögs in i den matta blåheten.Hon ställde sig framför honom och drog upp axlarna, satte föt-terna tätt ihop och borrade händerna djupt ner i kappfickorna,log upp i hans ansikte.

– Fryser du? frågade han och märkte att munnen var alldelestorr.

Hon fortsatte att le medan hon skakade på huvudet.– Inte alls, sa hon. Jag är alldeles varm.Han gav upp och drog henne intill sig. Hennes hjässa hamna-

de strax under hans näsa, hon var längre än Annika, hennes hårluktade äpple. Hon slog sina armar omkring honom, höll honomhårt. En våldsam pelare sköt upp genom hans kropp, så het ochstyv att den tog andan ur honom och fick honom att stöna.

– Thomas, viskade hon mot hans bröst. Om du visste vad jaghar längtat efter det här.

Han svalde och blundade, kramade henne ännu hårdare ochdrog in hennes dofter, äpplet och parfymen och ullen i kappan,släppte efter och såg henne vända sitt ansikte mot honom, hanandades med öppen mun medan han stirrade in i hennes ögon,såg pupillerna dra ihop sig, märkte att hon flämtade.

Om jag gör det finns det ingen väg tillbaka, tänkte han. Om jag släpper efter nu så är jag förlorad.Och han böjde sig fram och kysste henne, oändligt lätt och

försiktigt, hennes läppar var kalla och smakade gindrink ochmentolcigaretter. Känslan sände ilningar längs hela hans ryggrad.Så tog hon ett litet steg mot honom, nästan omärkligt, men deraständer stötte ihop och värmen från hennes mun kom in i hans


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

och i nästa sekund trodde han att han skulle explodera, herregud,han måste ha den här kvinnan, han måste ha henne nu.

– Vill du följa med mig hem? viskade hon mot hans haka.Han kunde bara nicka.Hon släppte honom och vinkade in en taxi med sin vanliga

effektivitet. De släppte varandra, hon satte på sig en min som an-dades Landstingsförbundets sedvanliga representationsplikter,slätade till sitt hår och skickade honom samtidigt ett brinnandeögonkast över biltaket. De steg in på var sin sida om Volvon, hongav chauffören adressen till sin våning på Östermalm. Sedan sattde i var sitt hörn av baksätet med händerna krampaktigt sam-manflätade under hennes handväska medan bilen skakade demgenom city och upp mot Karlaplan.

Han betalade färden med sitt företagskort och signerade meddarrande fingrar.

Hon bodde högst upp i en fantastisk fastighet från .Trapphuset av marmor lystes diskret upp av dämpad mässings-belysning, en tjock äkta matta svalde deras steg när hon snabbtdrog honom med sig mot hissen. De stängde igen de utsiradedragdörrarna, hon tryckte på knappen för sjätte våningen och togav honom hans rock. Han lät den falla till golvet, struntade i omden blev smutsig och fick av henne kappan och kavajen och blusenoch fyllde händerna med hennes bröst. Hon stönade lätt mothans axel, lät bägge sina händer smeka hans skrev. Så hittade hondragkedjan, drog ner den och lirkade lätt i hans kalsonger ochfick fram hans kön. Han var tvungen att blunda och luta sig bak-åt, trodde han skulle svimma.

Så stannade hissen med ett ryck, hon kysste honom och skrat-tade mot hans mun.

– Kom projektledaren, sa hon. Nu är vi nästan hemma.De samlade ihop sina kläder och väskor och portföljer och ram-

lade ut ur hissen. Hon fumlade med nycklarna i sin handväska,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

han lät tungan cirkulera i hennes nackgrop medan hon låste upp.– Jag måste larma av, viskade hon.Efter några blipande ljud hamnade de i hennes hall, hans hän-

der smekte sig runt hennes nakna midja. De fortsatte uppåt ochfylldes av hennes bröst, hon tryckte sin stjärt emot honom tillshon vände sig om och drog ner honom över sig på hallgolvet.

Hennes ögon var blanka, andningen lätt och flämtande, ochnär han trängde in i henne höll hon kvar hans blick och han blevuppslukad, han drunknade och ville fortsätta att drunkna tillshan dog, och han dog och det svartnade ett ögonblick för hansögon när han kom.

Så blev han medveten om sina egna flämtningar. Han låg medknät mot en damsko och insåg att de inte stängt till ytterdörren,ett kallt luftdrag fick hans svettfuktiga hud att knottras.

– Vi kan inte ligga här, sa han och gled ur henne.– Åh Thomas, sa Sophia, jag tror att jag är kär i dig.Han såg henne ligga under sig med det blonda håret tilltrass-

lat mot ekparketten, läppstiftet utsmetat på kinden och mascaraunder ögonen. En stor förlägenhet tassade fram och lade sin klad-diga filt över honom, han vände bort blicken och reste sig upp.Rummet gungade till en aning, han hade nog druckit mera änhan tänkt. I ögonvrån anade han hur hon ställde sig upp bredvidhonom, fortfarande med behån på och kjolen tilltrasslad runtmidjan.

– Visst var det fantastiskt, Thomas? Han svalde och tvingade sig att se på henne, smal och lite vek

utan kläder, försvarslös och andtruten som ett litet barn. Hantvingade sig att le mot henne, hon var så rar.

– Du är fantastisk, sa han och hon smekte hastigt hans kind.– Vill du ha kaffe? frågade hon och stängde ytterdörren, drog

ner dragkedjan i kjolens rygg och lät den falla till golvet tillsam-mans med behån.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Tack, sa han medan hon naken gick in i våningen. Gärna.Ett ögonblick senare var hon tillbaka, insvept i en benvit mor-

gonrock och med en annan i handen, vinröd.– Här, sa hon. Det finns en dusch längst in till vänster.Han fångade badrocken och funderade några ögonblick över

duschen. Även om Annika sov när han kom hem så var det intevärt att chansa.

Sophia hade försvunnit bort till höger någonstans, han tycktesig höra väsandet av en espressomaskin. Försiktigt gick han in irummet rakt fram och hamnade i en studio med åtta meter i tak-höjd och fönster mot den matta stadshimlen. Väggarna var av te-gel, golvet samma oljade ek som i hallen.

Han kunde inte låta bli att imponeras. Så här skulle en lägen-het se ut.

– Socker? ropade Sophia från köket.– Ja tack, sa han högt och skyndade bort mot badrummet.Han duschade snabbt och hårt, använde den mest neutralt

doftande tvål han kunde hitta i hennes hyllor, gned sig i skrevetoch tvättade runt kuken med en tvättsvamp. Aktade sig för attblöta håret.

Hon satt vid ett bord i rökfärgat glas i sitt designade kök närhan kom ut i sin vinröda rock, hade tänt en mentolcigarett.

– Du måste åka hem? sa hon och det var en fråga.Han nickade, slog sig ner, letade efter sina känslor. Kände sig

mest bara nöjd. Log mot henne, rörde vid hennes hand.– Nu genast?Han satt stilla några ögonblick, nickade sedan. Hon fimpade

cigaretten, drog till sig sina händer, knep ihop dem och lade demi sitt knä.

– Älskar du din fru? frågade hon, stirrade på bordsskivan.Han svalde, visste inte vad han skulle säga, visste faktiskt inte

om han gjorde det.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jo, sa han, jag tror det.Han lät sitt inre leta efter bilden av Annika, efter sina reaktio-

ner kring henne.En natt, medan han fortfarande levde med Eleonor, hade han

drömt om henne, och i drömmen hade hon haft brinnande hår.Hennes huvud hade varit helt beklätt med lågor, de sjöng ochdansade runt hennes ansikte och hon var helt obekymrad om det,elden var hennes rätta element och rann som silke längs hennesrygg och axlar.

Efter den natten hade han ofta sett henne så, som någon sombodde i elden.

– Hon är gränslös på något sätt, sa han. Saknar spärrar somvanliga människor har, kan utsätta sig för i stort sett vad somhelst om det är något hon bestämt sig för.

– Låter lite obehagligt, sa Sophia.Han nickade långsamt.– Och fascinerade, sa han. Jag har aldrig träffat någon som

hon.Sophia Grenborg log mot honom, ett försiktigt och vänligt le-

ende.– Jag är glad att du kom hit.Han log tillbaka.– Jag också.– Ska jag ringa efter en taxi?Han nickade igen och såg ner på sina händer, väntade stilla

medan hon gick ut till telefonen.– Fem minuter, sa hon.Han drack ur kaffet, det var både för starkt och för sött, reste

sig och ställde moccakoppen på diskbänken. Gick ut i hallen ochsamlade snabbt ihop sina kläder, drog dem på sig med korta, effektiva rörelser.

När han fått på sig rocken och hittat portföljen gled hon upp


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

bakom honom i den mörka hallen, en ljus skugga av parfym ochäppeldoft. Hon virade armarna runt hans midja, lade kinden mothans rygg.

– Tack för ikväll, viskade hon.Han blinkade några gånger, vände sig om och kysste henne

försiktigt.– Tack själv, viskade han.Hon låste efter honom, och han kände hennes blick genom

säkerhetshålet i dörren ända tills hissen tog honom ner i sittschakt.

Ute på gatan hade det börjat snöa. Bilen hade inte kommit,han stannade till och lutade huvudet bakåt, stirrade upp blandflingorna.

Jag undrar hur länge det dröjer innan en av dem träffar mittöga, tänkte han.

Kurt Sandström var skjuten i ögat.Gruppens första politikermord.Det hade varit ett bra möte de haft med projektgruppen

ikväll, kort och konstruktivt. Man hade snabbt enats om att detinte var någon fara på taket för projektets del rent mediamässigt,snarare tvärtom. De hade inte kunnat förhindra mordet, menkunde arbeta förebyggande på ett alltmer konstruktivt sätt frånoch med nu, med tanke på det skedda. Imorgon skulle de fortsät-ta diskussionen uppe på departementet på Regeringsgatan.

Bilen gled fram utan ljud i det tilltagande snöfallet, han hop-pade till när han plötsligt fick syn på den. Satte sig i baksätet ochmeddelade sin hemadress, Hantverkargatan .

Han måste ha slumrat till, för i nästa stund var de framme.Betalade fumlande med kortet, samlade ihop sina saker med visssvårighet, fick igen dörren och ställde sig att se upp mot huset.

Det lyste i lägenheten, han anade en skugga som rörde sig där-inne.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika hade inte gått och lagt sig, hon som var så kvällströttefter åren på nattlaget.

Varför sov hon inte? Varför gick hon omkring och vankadefrån rum till rum?

Fanns bara två skäl.Antingen hade hon jobbat tills nu eller så misstänkte hon nå-

got, och när dessa tankar formulerats i hans hjärna återstod baradet oundvikliga.

Skuld och ånger träffade honom som en hästspark i mellan-gärdet, den totala fundamentala förlamning som kommer medohyggliga insikter. Han fick inte åt sig andan, diafragman drogihop sig och fällde honom framåt.

Åh herregud, vad hade han gjort?Tänk om hon fick reda på det.Tänk om hon förstod.Tänk om hon redan visste.Hade någon sett något? Hade någon ringt? Kanske någon

hade tipsat tidningen?Han andades stötvis och ansträngt, tvingade sig till sans.Tipsa tidningen? Vad fan skulle någon tipsa tidningen för? Han höll på att tappa greppet.Långsamt lyckades han räta på sig, tittade upp mot fönstrena

igen.Nu släckte hon i vardagsrummet, hon var på väg i säng.Hon kanske vet att jag kommer, tänkte han. Hon kanske för-

söker lura mig att hon inget vet, fast hon vet allt. Hon kanskekommer att låtsas sova när jag går in och sedan dödar hon mig isömnen.

Och han såg henne framför sig med eld till hår och ett järnröri en dubbelhandsfattning, höjt till slag.

Han ville gråta när han låste upp porten, förstod inte hur hanskulle klara att se på henne. Gick uppför de bägge trapporna med


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

tysta steg och stannade utanför ytterdörren, deras ytterdörr, dehöga dubbeldörrarna med färgade glasdetaljer som Annika tycktevar så vackra.

Och han blev stående där med nycklarna i handen och skaka-de, en vibration i magen som av en jammande jazzorkester, sågmed främmande ögon på dörrarna tills andningen lugnat ner sigoch blivit någorlunda normal och han kunde röra sig igen.

Det var mörkt i hallen.Han smög in och stängde den tunga dörren försiktigt bakom sig.– Thomasch?Annika stack ut huvudet från badrummet, tog ut tandborsten

ur munnen.– Hur har det gått?Han sjönk ihop på hallbänken, alldeles tom i kroppen.– Det var ett förjävligt möte, sa han. Alla är i chock.Hon försvann in i badrummet igen, han hörde hur hon spola-

de och spottade. Ljuden rullade ut i hallen och förstorades, växtetills han var tvungen att hålla för öronen.

Hon kom gående från badrummet, svarta tangatrosor som entriangel över könet, de stora brösten gungande.

– Det tror fan det, sa hon och sjönk ner bredvid honom, ladesin hand på hans nacke. Men jag tror inte dödsfallet har medhans politiska engagemang att göra. Jag är nästan säker på att nikan andas ut.

Han såg upp på henne, kände hennes bröst mot sin arm,märkte att han var tårögd.

– Hur kan du veta det? – Inget vet egentligen något alls ännu, sa hon, men det ligger

något större bakom än vad som ryms i kommunfullmäktige i Öst-hammar.

Hon kysste honom på kinden, strök honom över rockärmenoch reste sig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag är speedad som en bäver, sa hon, har druckit tvåhundraliter kaffe hela kvällen.

Han suckade djupt.– Jag med, sa han.– Du luktar rök och sprit också, sa hon över axeln på väg in

mot sovrummet.– Det hoppas jag, sa han, för det var på skattebetalarnas be-

kostnad.Hon skrattade lite vemodigt.– Kommer du? ropade hon.Jag klarar det, tänkte han.Jag kommer att klara det.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Tisdag 17 november

ut sitt knallgula budskap om seriemör-dare och polisjakt längs hela Fleminggatan, stod ut som mask-rosor i morgonljusets järngrå gräsmatta. Annika såg dem svischaförbi bussfönstret och berördes på samma besynnerliga sätt somalltid, fascinationen över att ha satt något till världen som gått vi-dare och levde sitt eget liv, att hennes artiklar mötte hundra-tusentals människor som hon aldrig skulle träffa, hennes ord skulleframkalla känslor och reaktioner som hon aldrig skulle känna till.

Resan till jobbet gick fort, ackompanjerad av maskrosornasvrålande.

I tidningens entré, där en hel vägg varje morgon tapetseradesav dagens löp, stämde de upp en hel kör av entusiasm.

Uppe på redaktionen märkte hon en temperaturförändringnär hon rörde sig genom havet. Hennes nedböjda huvud träffa-des av blickar med ljummen värme där hon vanligtvis bara bru-kat uppfatta istappar. Hon dominerade dagens tidning och var påbanan igen, någon att räkna med, det gamla var glömt för nu vardet nya grejer på gång, nitton timmar till manusstopp och det varhon som hade bildbyline på sexan.

Hon vände de inställsamma blickarna ryggen och drog igenglasdörren till sitt rum med en smäll.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Göran Nilsson, tänkte hon och slängde av sig ytterkläderna,rynkade pannan mot tröttheten. Född i Sattajärvi, utvand-rad yrkesmördare sedan .

Ingen idé att dafa honom, insåg hon. Han var struken ur Statens Person- och adressregister för flera årtionden sedan.

Hon trummade irriterat medan miljoner långsamma programstartades i hennes dator, sedan gjorde hon en Google-sökning pågöran nilsson och fick hundratals träffar.

Så oändligt många Göran Nilsson det fanns i världen, en uni-versitetsadjunkt i byggteknik, en forskare i psykologi, en tillver-kare av träfiskar, en moderat kommunfullmäktigeledamot frånKarlstad, en ekologisk lantbrukare i Halland, en kommunal chefi Norrköping, ingen av dessa var hennes Göran Nilsson för hen-nes Göran Nilsson hade ballat ur. Av alla val en människa kangöra i sitt liv hade hennes Göran Nilsson beslutat sig för att job-ba heltid med att sprida död över andra.

Hon bläddrade bland träffarna.På fyrtio- och femtiotalet måste Göran ha varit populärt som

del av ett dubbelnamn för där fanns Stig-Göran och Lars-Göranoch Ulf-Göran och Sven-Göran och massvis med andra kombi-nationer.

Hon gick istället till gulasidorna.se för att se hur vanlig namn-kombinationen egentligen var, slog på måfå några olika katalog-områden.

Det fanns bara i Blekinge, i Borås, i Stockholm och i Norrbotten.

Flera tusen i hela landet med andra ord.Hon måste begränsa sökningen på något sätt, med något

ämnesord.göran nilsson sattajärvi.Ingen träff.Breven, tänkte hon. Maoismen eller bokstavsvänstern.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Bingo i slaskhögen. Massvis av hitar av typen Kristina Nilsson,Mao Zedong, Göran Andersson i samma protokoll.

Sökte bilder på images istället, göran nilsson mao.Fyra träffar, små fyrkanter på dataskärmen som hon kisande

betraktade, starkt framåtlutad.Två var loggor för något hon inte undersökte närmare, ett

kulturrevolutionärt porträtt av Mästaren själv, utlagd på någonshemsida, och slutligen en svartvit bild med några ungdomar i tids-enlig mundering. Hon tittade ännu närmare, läste bildbeskriv-ningen .jpg, x pixels – k, homepage/userbell/rebelhistory.htm. Klickade på den, hamnade på en hemsidasom någon satt ihop om sina ungdomsår i Uppsala och fick uppen text som satte fotot i sitt sammanhang.

Efter stadfästandet av den grundläggande april-deklarationenvar Mats Andersson, Fredrik Svensson, Hans Larsson och GöranNilsson beredda att i Mästaren Maos namn mobilisera massornadjärvt.

Hon läste texten två gånger, förvånades över den lite löjliga reli-giositet den andades. Stirrade sedan på den unge mannen längst tillhöger, hans axel dold bakom kamraten framför, en kortklippt poj-ke med veka drag som verkade vara ganska kort till växten. Mörkaögon som stirrade stint på en punkt till vänster om fotografen.

Hon klickade till sajtens startsida, upptäckte att det fannsmånga fler foton från Uppsala på servern, några från olika demonstrationer men de flesta från olika fester. Hon tittade igenomalla, men den mörke unge mannen som hette Göran Nilssonfanns inte på något annat.

Tänk om det var han? Tänk om han verkligen varit offentligaktivist på sextiotalet, då kunde han ha förekommit i flera olikamedia på den tid det begav sig.

Några sådana arkiv var emellertid aldrig digitala. Det var bild-kuvert och klipp som gällde.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hennes tidning disponerade det största arkivet i landet.Snabbt ryckte hon åt sig luren och bad arkivpersonalen kolla omdet funnits någon Göran Nilsson i Mao-kretsar i slutet av sextio-talet.

Kvinnan som tog emot hennes beställning lät måttligt entu-siastisk.

– När behöver du det här?– Igår, sa Annika. Det är bråttom.– När är det inte det?– Jag sitter och väntar och kan inte göra något innan jag får

besked från er.Nästan ljudlös suck i luren.– Jag gör en snabb översikt och ser om jag hittar honom i nå-

got eget sammanhang. Att läsa igenom allt som publicerats ommaoismen tar flera veckor.

Annika ställde sig att se ut över redaktionen tills svaret kom.– Sorry. Ingen Göran Nilsson som beskrivs som maoist. Vi har

ett par hundra andra däremot.– Tack för att du var så snabb, sa Annika.Vilka andra arkiv fanns från den tiden, i de orter maoisterna

varit aktiva?Universitetsstäderna, tänkte hon. Konkurrenten fanns då,

men dit var det inget direkt läge att ringa. Upsala Nya Tidning?Där hade hon ingen ingång. Vad fanns det för tidning i Lund?

Hon rev sig irriterat i hårbotten.Luleå då?Hon lyfte luren och slog numret till Norrlands-Tidningens

växel innan hon ens förstått hur det gått till.– Hasse Blomberg var sjuk igår, jag vet inte om han kommer

in idag, sa receptionisten, gjorde sig redo att knäppa bort henne.Annika drabbades av en omedelbar och oförklarlig rädsla,

herregud, bara det inte hänt honom något.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Varför det? Är det allvarligt?Receptionisten suckade, som om hon hade att göra med nå-

gon mindre vetande.– Utbränd, precis som alla andra. Personligen tror jag bara de

är lata.Annika studsade till.– Du kan inte mena allvar, sa hon.– Har du tänkt på att utbrändheten kom samtidigt som vi

gick med i EU? All skit som väller in över gränserna kommer frånEU, folk och gifter och utbrändhet. Och jag som röstade ja.Grundlurad är man, så är det bara.

– Är Hans Blomberg ofta borta?– Han är ju sjukpensionär på halvtid numera, och de stackars

dagar som han egentligen ska arbeta så dyker han inte heller uppsom han ska.

Annika bet sig i läppen, hon var tvungen att komma in i Norr-lands-Tidningens arkiv så snart som möjligt.

– Kan du be honom ringa till mig när han kommer?Hon lämnade namn och nummer.– Om han kommer, sa receptionisten. Göran Nilsson, tänkte hon när hon lade på luren och stirrade

på den unge mannen på sin dataskärm.Är det du, Göran?

Kaffeautomaten var reparerad och drycken hetare än någonsin.Hon tog sina två muggar med sig in till rummet, lät koffeinetvärma hjärnan.

Ögonen sved av sömnbrist, hon hade inte kunnat falla till ro inatt. Länge hade hon legat stilla och vaken med slutna ögonmedan Thomas legat bredvid henne och vridit och vänt sig, stö-nat och kliat sig. Politikerns död hade verkligen skakat om ho-nom.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon ruskade av sig tröttheten och sökte vidare, slog in Satta-järvi, hamnade på en hemsida om ett bygdeprojekt i slutet av nit-tiotalet, hon var besökare nummer . Där fanns en karta,hon lutade sig fram mot skärmen för att hitta byn och kunna läsade pyttesmå bokstäverna som bildade namnen på orterna runtomkring: Roukovaara, Ohtanajärvi, Kompeluslehto.

Inte bara ett annat språk, tänkte hon. Ett annat land, utsträcktoch stelfruset på tundran ovanför polcirkeln.

Hon lutade sig bakåt.Hur var det att växa upp norr om polcirkeln på femtiotalet, i

en familj där fadern var religiös ledare för en sträng och udda för-samling?

Annika visste att den schweiziska psykoanalytikern Alice Mil-ler konstaterat att påfallande många västtyska terrorister haft fä-der som varit protestantiska präster. Miller såg ett samband,terroristernas våld som en revolt mot en mycket sträng, religiösuppfostran.

Kan mycket väl stämma även med Sverige och læstadianis-men, tänkte Annika och gned sig i ögonen.

I samma stund såg hon Berit skymta förbi bakom de dammi-ga gardinerna, betvingade gruset i hjärnan och hävde sig upp urstolen.

– Har du tid ett tag? ropade hon genom dörrspringan.Berit tog av sig mössan och handskarna, vek ihop halsduken.– Jag tänkte ta en tidig lunch, ska du med?Annika loggade ut sig ur systemet, fiskade upp sin plånbok ur

bagen, upptäckte att hon hade slut på lunchkuponger. – Måste vi gå ner till matsalen? sa hon och såg sig omkring,

litade inte på den nyupptäckta värmen.Berit hängde upp kappan på en galge, borstade av plaggets

axlar med handen.– Vi kan ta fiket om du vill, sa hon, men jag gick förbi Sju råt-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

tor, det var rätt tomt. De hade wokad kyckling med cashew-nötter.

Annika bet på vänstra pekfingernageln, kände efter om honpallade, nickade.

– Vad har du varit ute på? frågade hon i trappan på väg ner.– Ryktena om regeringsombildningen, sa Berit och puffade

till håret som plattats till av mössan. Statsministern har inte sär-skilt mycket tid kvar före EU-valet, ska han möblera om blandministrarna så måste han göra det nu.

De kom ut i foajén, Annika höll sig tätt bakom Berit, de togsig in i matsalen.

– Och? sa Annika och greppade en orange plastbricka.Berit skakade på huvudet.– Du vet hur han är. Inte ett pip i förväg.– Vilka borde åka ut den här gången? undrade Annika, und-

vek att se den oändliga oceanen av bord med lätt avtorkbara skivor.

– Stolpskottet Björnlund naturligtvis, sa Berit. Hon är densämsta kulturministern i världshistorien. Har inte fått igenom ettenda förslag på nio år. Näringsministern har en sjuk fru och vill tahand om henne, så han går frivilligt. Bostadsministern har ju intealls gjort den succé partiet hoppades på, så hon får nog gå ochposten avskaffas.

Berit hade kuponger och betalade för Annika också.– Vilka kommer istället?De satte sig ner mitt emot varandra i ett hörn intill kafeterian.– Det ryktas att Christer Lundgren är på väg tillbaka från exi-

len på SSAB i Luleå, sa Berit och slog upp sin lättöl.Annika fick en cashewnöt i vrångstrupen, brast ut i en hyste-

risk hostattack.– Går det bra? Ska jag banka dig i ryggen?Annika skakade på huvudet och höll upp ena handen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det är okey, sa hon med tårar i ögonen. Är det sant?Berit tog en stor tugga wokad kyckling.– Han har ju aldrig lämnat verkställande utskottet, så en mi-

nisterpost måste ha legat i pipeline ett tag. Säkert att du är okey?Annika nickade, andades försiktigt med handen på bröstet.– Det är tydligen dags att plocka in honom från kylan nu,

fortsatte Berit. Han har uppenbarligen gjort rätt bra ifrån sig där-uppe. Ny näringsminister är ett hett stalltips, men man vet ju aldrig.Frågan är om svenska folket har glömt strippan han anklagadesför att ha tagit livet av.

– Josefin, sa Annika. Liljeberg. Fast han mördade henne inte. – Vet du och jag, ja.Annika kände tuggorna växa i munnen, broilerns smaklöshet

blev för mycket. Hon sköt tallriken ifrån sig.För några år sedan hade hon berättat för Berit om sina slutsat-

ser kring Christer Lundgrens avgång, visat de dokument ochreseräkningar som bevisade att utrikeshandelsministern inte allsvarit i Stockholm den natten Josefin Liljeberg mördades. Hanhade träffat någon i Tallinn i Estland, ett möte som var så kon-troversiellt att han hellre accepterade en mordanklagelse än av-slöjade vem han träffat.

Det fanns bara en förklaring, hade Annika och Berit enats om.Christer Lundgren offrade sig för partiet. Vilka han träffade i Tal-linn och vad de diskuterade fick aldrig någonsin komma fram.

Att regeringen tvingats till mötet inför hotet att sanningen omIB-affären skulle avslöjas gick aldrig att bevisa. Inte heller att dethandlade om en illegal vapenexport till en av Sovjetunionens for-na republiker. Ändå var Annika säker.

Och hon hade berättat det för Karina Björnlund.Hon hade gjort misstaget att försöka få en kommentar från

Christer Lundgren genom att dra hela historien för hans press-sekreterare. Något svar fick hon aldrig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Det enda som hände var att Björnlund plötsligt blev statsråd. – Min korkade fråga banade väg för vår kulturminister, sa

Annika.– Förmodligen, sa Berit.– Och det innebär att det egentligen är mitt fel att Sverige har

så värdelös kulturpolitik, eller hur?– Alldeles riktigt, sa Berit och reste sig. Vill du ha något? Sal-

lad? Mer vatten?Annika skakade på huvudet, följde kollegan med blicken

medan hon öppnade en Ramlösa och hällde upp den i ett glas.– Vad var det du ville mig egentligen? sa Berit när hon kom

tillbaka och sjönk ner på stolen igen.– Jag är ute efter ditt förflutna, sa Annika. Vad var april-

deklarationen?Berit åt och tuggade med blicken frånvarande några sekunder,

sedan skakade hon på huvudet.– Kommer inget, sa hon. Varför undrar du?Annika drack upp sitt vatten.– Jag såg det i en bildtext på nätet, några grabbar med sextio-

talsfrillor som i Mästaren Maos namn skulle mobilisera massornadjärvt.

Berit slutade tugga, stirrade på henne.– Låter som Uppsalarebellerna, sa hon. Hon lade ner besticken, petade med tungan mellan tänderna,

nickade bekräftande för sig själv.– Det stämmer, sa hon, de proklamerade någon sorts deklara-

tion våren sextioåtta. Om det var den april törs jag inte svära på,men de var otroligt aktiva den där våren.

Hon skrattade till, skakade på huvudet, tog upp bestickenigen och fortsatte äta.

– Vad? sa Annika. Säg!Berit suckade och log.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag berättade ju om hur de ringde och hotade oss på Viet-nambulletinen, sa hon. Uppsalarebellerna var ena riktiga nissar.Varje dag höll de maratonmöten i olika lokaler, de brukade startaklockan ett på eftermiddagen och hålla på tills långt efter mid-natt. En vän till mig som var med en gång sa att det knappasthandlade om att diskutera politik, han kallade mötena för halle-lujaorgier.

– Väckelsemöten? sa Annika.Berit tog en tugga, drack och svalde.– Påminde en del om sådana, ja. Alla som var med var djupt

troende maoister, de ställde sig upp en och en och vittnade omvilken andlig atombomb Maos tänkande varit för dem. Efter var-je talare applåderades det frenetiskt. Emellanåt tog man paus ochåt mackor och drack öl, sedan fortsatte man med en ny vändavittnesmål.

– Hur då? sa Annika. Vad sa de?– Man citerade Mästaren. Alla som försökte formulera egna

ordvändningar anklagades omedelbart för borgerligt språkbruk.Enda undantaget var ”Död åt fascisterna i KFML”.

Annika lutade sig bakåt mot ryggstödet, lirkade fram en cashewnöt under ett salladsblad och stoppade den i munnen,tuggade eftertänksamt.

– Men, sa hon, KFML var väl också kommunister?– Jodå, sa Berit och torkade sig med servetten. Men ingenting

var gräsligare för rebellerna än de som nästan tyckte som dem.Torbjörn Säfve, som skrivit en utmärkt bok om rebellrörelsen,kallade det för ”den paranoida kverulansen”. Folks affischer påväggarna var en stor sak för dem. Om någon satt upp ett porträttpå Lenin som var större än ett på Mao tolkades det omedelbartsom kontrarevolutionärt. Det kunde räcka att sätta överkantenpå Maos bild lägre än överkanten på Lenins eller Marx för att an-klagas för att vara en falsk auktoritet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Du kände möjligen ingen Göran Nilsson som var aktiv re-bell? sa Annika och såg spänt på Berit.

Kollegan sträckte sig efter en tandpetare, drog av plasten frånpinnen och rynkade pannan.

– Inte vad jag minns, sa hon. Borde jag det?Annika suckade, skakade på huvudet.– Har du provat arkivet? frågade Berit.– Hittade inget.Berit lade pannan i djupa veck.– Första maj det året, sa hon, så marscherade rebellerna ge-

nom Uppsala i ett stort, organiserat tåg. Vad jag minns så bevaka-de alla stora tidningar det. Han kanske fanns med där?

Annika reste sig med brickan i ena handen och plånboken iden andra.

– Jag kollar på en gång, sa hon. Hänger du på?– Varför inte? sa Berit.De gick ut bakvägen från matsalen och tog brandtrappan upp

till andra våningen, gick genom en kulvert tills de var framme viddet gigantiska text- och bildarkivet. Allt som tryckts i Kvällspres-sen och Fina Morgontidningen under etthundrafemtio år fannslagrat här.

– Läggen står längst in till vänster, sa Berit.De hittade Fina Morgontidningen från maj efter bara nå-

gon minut. Annika drog ner de inbundna tidningarna från över-sta hyllan, fick damm och smuts i ansiktet. Hon hostade ochgrimaserade.

Den maj upptogs förstasidan av rebellrörelsens demon-strationståg i Uppsala som ägt rum dagen före. Annika rynkadeögonbrynen, tittade närmare.

– Är det här dina revolutionära rebeller? sa hon förbluffat. Deser ju ut som småborgare hela bunten.

Berit strök med handen över den gulnade tidningssidan, ett


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

frasande ljud från hennes torra fingertoppar, långfingret dröjdevid ledarens snaggade hjässa.

– Det var medvetet, sa hon, rösten någon annanstans. Deskulle likna det vanliga folket så mycket som möjligt, man för-sökte enas om en prototyp för den högindustrialiserade arbeta-ren, men jag tror det sprack. Välvårdad kavaj och vit skjorta slogsfast. De var riktigt skruvade i Uppsala.

Hon lutade ryggen mot bokhyllorna, lade armarna i kors ochtittade oseende i taket.

– Någon vecka in i maj sextioåtta utbröt allmän strejk i helaFrankrike, sa Berit. En miljon demonstrerade i Paris mot den kapitalistiska staten. Rebellerna skulle göra gemensam sak medsina franska bröder och ordnade ett revolutionärt massmöte påSlottsbacken i Uppsala en fredagskväll. Vi var ett gäng från Bulle-tinen som åkte dit, det var helt förskräckligt.

Hon skakade på huvudet, blicken landade i golvet.– Det var mycket folk, minst trehundra pers, och rebellerna gjor-

de misstaget att hålla på som de brukade på sina egna seanser, dehade högläsning ur de heligaste skrifterna. Publiken, som mest varvanligt folk, reagerade helt normalt, de buade eller gapskrattade.

Annika fångades av berättelsen, tog ett steg närmare.– Vilka skrifter?Berit såg upp.– Maos citat förstås, sa hon, Lin Piaos broschyr Leve segern i

folkkriget, KKP:s centralkommittés sexton punkter för kultur-revolutionen… Rebellerna släppte alla hämningar där på torget,och när inte massan köpte dem gick de på som de brukade, for uti hätska, rabiata utfall.

Hon skakade på huvudet vid minnet.– En direkt effekt av det där mötet blev att de normala vän-

sterorganisationerna inte längre fick sälja Gnistan och Vietnam-bulletinen på vanliga arbetsplatser. Hittar du din Göran?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag stannar och läser lite, sa Annika och drog till sig en ving-lig pinnstol.

– Du vet var jag finns om det är något, sa Berit och lämnadehenne i pappersdammet.

Anne Snapphane flöt fram längs korridorens laminatgolv, överdörrhålens ljusrektanglar, förbi packlårar med kopieringsappara-ter och tillplattade flyttkartonger, adrenalinet pulserande i finger-topparna.

Hon hade vunnit! De tre stora, fristående filmbolagen hadegått med på att hålla det muntliga avtal de tidigare gjort upp ochsälja sina filmer till TV Scandinavia.

En av männen från det allra största hade dessutom avslöjatÄgarfamiljens påtryckningar för att få dem att avstå: Förutomtotalbojkott av bolagets produktioner, både vad gällde distributionoch finansiering, skulle de bereda sig på en intensiv granskning avall sin verksamhet från Ägarfamiljens medier. Alla bolagets affärerskulle komma att granskas och kritiseras oavsett vad de bestod av,de skådespelare som ställde upp för bolaget skulle drabbas avmassiva förtalskampanjer, kolumnister skulle haka på och krävachefernas avgångar.

– Jag tycker uppriktigt illa om maffiametoder, sa bolagschefensom faktiskt råkade vara född på Sicilien och inte var särskilt lätt-skrämd.

Nu bet ni i gräset, era jävlar, tänkte Anne och kunde hörachampagnekorken smälla i sitt inre.

Hon satte sig i sin stol och lade upp fötterna på skrivbordet.TV Scandinavia skulle komma att fungera. Sverige var ingen

bananrepublik. En ensam familj hade inte makten att styra ochställa över det fria ordet, kunde inte förbjuda vissa medier för attde hotade deras egna ekonomiska intressen, så funkade inte endemokrati.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon drog ut den nedersta lådan i skrivbordshurtsen och hala-de fram en osprättad whiskyflaska, vägde den i handen och fing-rade på korken. Gnolade en gammal låt, hade hon inte gjort sigförtjänt av att fira lite?

Telefonen ringde och fick henne att rycka till. Snabbt trycktehon ner flaskan i lådan, sköt igen den och låste innan hon lyfteluren.

– Vad gjorde du med Sylvia igår?Mehmets röst var förrädiskt sammetslen, men Anne kände

honom, visste att det bubblade lava och svavel under lugnet.– Frågan är väl vad fan hon gjorde på min dotters daghem, sa

Anne och världen slogs sönder till småsten. Ilska och förtvivlangjorde himlen utanför svart.

– Kan vi inte uppföra oss som vuxna människor? sa Mehmetoch temperaturen i rösten steg.

– Och vilken vuxen plan hade ni igår? Skulle jag komma tilldagis och upptäcka att Miranda var försvunnen? Vad var det me-ningen att jag skulle tro? Att Miranda hade flytt från mig för atthon hellre vill vara med Sylvia? Eller att hon blivit kidnappad?

– Nu är du larvig, sa Mehmet och tonfallet kunde inte längredölja den infernaliska hettan.

– Larvig? skrek Anne i luren och reste sig upp. Larvig?! Vad fanhåller ni på med i er jävla kärnfamilj? Först kommer du hem tillmig och säger att du och din kärring vill ha vårdnaden om mittbarn, sedan försöker hon stjäla henne från dagis, vad är det fråganom? Är det här någon terrorkampanj?

– Lugna ner dig, sa Mehmet och nu blev luren iskall, hettanhade bytts mot förakt och kylan sparkade henne i örat, fick hen-ne att stelna till.

– Far åt helvete, sa hon och lade på luren.Hon stod kvar, stirrade på telefonen. Den ringde efter samma

antal ögonblick det tog att trycka på knappen för återuppringning.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Så nu är Miranda bara din? Vad hände med alla dina tjusigaideal om det allmängiltiga ansvaret? Dina högtravande teorier omdet gemensamma föräldraskapet, att barnen tillhör kollektivetoch inte individen?

Anne Snapphane sjönk ner på stolen igen, kände hur hondrogs ner i en sörja hon aldrig anat att hon skulle hamna i, bitter-hetens och illviljans och missunnsamhetens illaluktande träsk-marker, den plats där alla tasksparkar kläcks och hon kunde intelåta bli, hon var redan där, kvicksanden hade henne fast och käm-pade hon emot så gick det bara fortare att sjunka till botten.

– Men snälla du, sa hon. Vem är det som har svikit? Vem ärdet som har lämnat? Vem är det som försöker jävlas? Inte fan ärdet jag.

– Sylvia grät hela kvällen igår, hon var rent otröstlig, sa Mehmet och fick något gråtmilt och tjockt i rösten som gjordeAnne alldeles vansinnig.

– Herregud, skrek hon. Är det mitt fel att hon är nervklen?Mehmet drog efter andan, samlade stämbanden till frontal-

angrepp.– Sylvia sa att du förintat henne, och en sak ska du veta, Anne

Snapphane: Om du förstör för min familj så svarar jag inte förvad jag gör.

Anne kände luften tryckas ut ur hennes lungor, allt syre för-svann från hjärnan.

– Hotar du mig? sa hon. Är du inte riktigt klok? Hur lågt hardu sjunkit? Har hon gjort dig alldeles hjärnskadad?

Avståndet växte över linjen, rullade varv på varv runt träsk-marken, när han återkom i luren var han ljusår bort.

– Jag förstår, sa han. Om det är så du vill ha det.Och så var det tyst och borta, dialogen bruten, och runt om-

kring henne jäste det och bubblade, och Anne böjde sig framöver skrivbordet och grät.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika kände rastlösheten krypa när hon klev uppför trappornatill redaktionen. Bläddrandet i gamla lägg hade inte givit hennenågot annat än smutsiga händer och dammiga jeans. Sextiotaletoch dess politiska strömningar behandlades inte med någon sär-skild medvetenhet i sin tids medier, varje dag var en ny tidningnu som då, med annonser som skulle säljas och rubriker somskulle skapas och poliskollar som skulle utföras.

Tidningslayouten och tryckkvalitén på sextiotalet var dess-utom verkligen förfärlig, stretigt typsnitt och grovprickiga rasteröver alla bilder, hon var glad att hon inte jobbat då.

Fast varje epok har ju sina ideal, tänkte hon och gick mot sittglasrum. Man kan bo i en tid likaväl som på en plats, och sextio-talet skulle inte ha passat henne.

Gjorde tvåtusentalet det?Hon hörde telefonen ringa och sträckte ut stegen.– Jag hörde att du sökt mig, sa Hans Blomberg, arkivarien på

Norrlands-Tidningen.– Så bra att du ringde, sa Annika och drog till dörren bakom

sig. Hur mår du?En kort sekund av tystnad.– Varför undrar du?Hon satte sig ner i stolen, förvånades över uppgivenheten i

hans röst.– Växeltelefonisten sa att du varit sjuk, jag blev nästan orolig.– Håhåjaja, ömma kvinnors omsorger, sa Hans Blomberg och

lät som Annika mindes honom och hon var tvungen att le, kun-de se honom sitta där i koftan vid sitt kantstötta skrivbord medanslagstavlan ovanför, barnteckningen och tavlan med upp-maningen att hålla ut till pensioneringen.

– Det är inget allvarligt, hoppas jag? sa Annika och sträckte påsig i stolen.

– Nej nej nej, sa arkivarien. Bara det gamla vanliga. Passerat


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

bäst-före-datum, man får stå kvar i kylen ett par dagar till innande häller ut en men ingen dricker en, man står och surnar till ochtar upp plats för de färskare livsmedlen men det ordnar sig, så härär det ju för alla i hela samhället nuförtiden.

Hennes leende försvann under hans ord, tonen var raljerandemen frustrationen trängde igenom.

– Åja, sa Annika glättigt och valde att ignorera bitterheten.För mig är du ett årgångsvin.

– Ah, det ska stockholmsflickor till att uppskatta en riktigkarl. Vad kan jag hjälpa damen med?

– En allmän förfrågan årgång äldre, sa hon. Jag letar uppgifterkring en ung man från Sattajärvi som bodde i Luleå i slutet avsextiotalet, jobbade förmodligen åt kyrkan. Göran Nilsson hettehan.

– Är han död? sa Hans Blomberg och raspade med en penna.– Tror jag inte, sa Annika.– Då lämnar vi de avlidna därhän. Vad vill du veta?– Vad som helst. Att han vunnit en jitterbuggtävling, demon-

strerat mot imperialismen, rånat en bank, gift sig. – Göran Nilsson, sa du? Du kunde inte finna ett vanligare

namn?– Jag letade överallt men hittade inget, sa Annika.Arkivarien stönade högt, Annika såg för sig hur han tog spjärn

mot bordsskivan och hävde sig upp ur stolen.– Det kan ta några minuter, sa han, och det var dagens under-

drift.Annika hann söka igenom hemnet.se och läsa om alla villor

till salu i hela Stockholms län, fastnade för ett fantastiskt, nybyggthus på Vinterviksvägen i Djursholm för futtiga sex komma niomiljoner, hon hämtade kaffe och hann prata lite med Berit, sökaThomas på mobilen och lämna ett meddelande till Anne Snapp-hane innan det rasslade till i luren igen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Smidigare saker har jag letat efter, sa han och suckade tungt.Kan du gissa hur många Göran Nilsson vi har i arkivet?

– Sjuttiotvå och en halv, sa Annika.– Alldeles rätt, sa Hans Blomberg. Och den enda från Satta-

järvi jag kunde hitta fanns i en lysningsannons.Annika höjde ögonbrynen mot gardinerna och kände modet

sjunka.– Lysning? Men det var väl något prästen gjorde i kyrkan när

folk skulle gifta sig, typ på artonhundratalet?– Nja, sa Hans Blomberg, faktum är att lysning var obligato-

risk fram till , men du har rätt i det där med prästerskapet.Det skulle lysas i kyrkan tre söndagar i rad före bröllopet, män-niskorna till välbehag.

– Så varför skrev de om det i tidningen?Hans Blomberg funderade.– Det var så på den tiden, fanns en särskild vinjett. Klippet är

från den september , ska jag läsa upp det?– Ja tack, sa Annika.– ”Församlingsassistent Göran Nilsson, född i Sattajärvi, bo-

satt i Luleå, och studerande Karina Björnlund, född och bosatt iKarlsvik. Vigsel äger rum i Luleå stadshus fredag novemberklockan .”

Hon lät pennan flyga över blocket för att hinna följa med hansord, kände håret resa sig på armarna och fick svårt att andas, godeGud, herre min skapare, det kan inte vara möjligt.

Hon tvingade sig att inte bli alltför upphetsad, inte ännu, honkunde inte vara säker förrän hon kollat.

– Nöjd och belåten? undrade Hans Blomberg.– Så himla, sa Annika hest. Tusen tack. Du är en årgångs-

champagne. – När som, kära du, bara slå en signal.De lade på och Annika var tvungen att resa sig, yes! Det bru-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

sade i huvudet på henne, blodets pumpande dånade i öronen.Hon sprang ut på redaktionen, en stor sväng bort mot sporten,bruset dånade och föll och hon tog sig samman och insåg att honegentligen inte hade något, inte ännu, och hon hämtade en koppkaffe i automaten och skyndade bort till Berit.

– Varifrån kommer kulturministern? frågade hon.Berit såg upp från sin skärm, glasögonen på nästippen.– Norrbotten, sa hon. Luleå, tror jag. – Inte från något som heter Karlsvik?Berit tog av sig glasögonen och släppte ner händerna i knät.– Vet inte, sa hon. Varför undrar du det?– Var bor hon nu?– Förort, norr om stan någonstans.– Gift?– Sambo, sa Berit, inga barn. Vad är du ute efter?Annika gungade från tårna till hälarna och tillbaka, skakade

bruset ur huvudet.– En uppgift bara, sa hon, en gammal lysningsannons jag

måste kolla.– Lysningsannons? sa Berit men Annika lämnade henne utan

att förklara, gick med blicken i fjärran tillbaka till sitt rum ochdrog igen dörren, satte sig att stirra på dataskärmen medan pulsenlugnade sig. Lyfte sedan händerna och lät fingrarna långsamtplocka fram sanningen.

Började med www.regeringen.se och laddade ner ett faktabladom chefen för Kulturdepartementet i pdf-format. Möttes av enbild på en snett leende Karina Björnlund och information omhennes ansvarsområden: kulturarvet, konstarterna, det trycktaordet, radio och television samt trossamfunden.

I den personliga delen av bladet framgick att hon var född, uppvuxen i Luleå, numera bosatt i Knivsta med sin sambo.

Ingenting om Karlsvik, tänkte Annika och gick in på Infotorg.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Dafade Karina Björnlund Knivsta och fick en träff, en kvinnafödd . Klickade på historiska uppgifter och fick fram hennesfödelseförsamling.

Nederluleå.Annikas hjärta sjönk, besvikelsen fick det att sjunga i vänstra

örat.Hon bet sig på insidan av kinden, det kliade i handflatorna,

hon måste söka vidare. Lämnade Infotorg och ut på Google igen,slog karlsvik nederluleå i en allmän sökning och fick nitton träf-far. Den översta var en historik över sågställaren Olof Falck i Hälle-ström (–) i nuvarande Norrfjärdens församling i Piteåkommun (BD), sökte lokalt på sidan och hittade att en av såg-ställarens ättlingar, en Beda Markström, född , som vuxenbosatt sig i Karlsvik i Nederluleå församling.

Gjorde en kartsökning och hittade orten.Karlsvik var en liten tätort strax utanför Luleå, på andra sidan

älven.Hon lutade sig bakåt, släppte fram insikten. Den kröp i hen-

nes hårbotten, gjorde henne torr i munnen, fick det att sprätta ifingrarna.

Skrev ner några stolpar i ett block och tryckte chefredaktörensnummer på interntelefonen.

– Har du tid några minuter?

Luften i Kommunförbundets konferensrum på sjunde våningenvar sur av förbrukat syre. Utandningsångor av kaffe och gammaltnikotin blandades med svettdunstningar från medelålders män iyllekavajer, Thomas torkade sig i pannan. Omedvetet stack hanfingret innanför slipsknuten och drog för att öppna andnings-vägarna.

Detta var kongressgruppens första, officiella möte vilket inne-bar att hierarkier och strukturer ännu inte satt sig. Ryggdunkan-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

det hade övergått i revirpinkande ju längre mötet lidit, Thomasuppskattade att det skulle ta minst ett maratonmöte till innan dekunde få något vettigt gjort.

Det var en stor och viktig fråga som skulle avhandlas påLandstingsförbundets och Svenska Kommunförbundets gemen-samma kongressarrangemang i Norrköping i juni. Förbundenskulle ha två skilda kongresser men med flera gemensamma in-slag. Huvudfråga var förbundens eventuella samgående. Det ge-mensamma och övergripande temat för kongressarrangemangetvar medborgaren och framtiden.

Thomas spärrade upp ögonen, stirrade in i kongressens tids-plan.

Han kom inte undan. Sophia var med honom överallt. Nusatt hon mellan raderna i styrelsens förslag till långsiktigt arbets-program, hennes högklackade skor mellan samverkansdokumen-tet och utskicket av kongressdokument till Landstingsförbundetsombud.

Thomas lutade sig bakåt, lyssnade till kommundirektörensmalande direktiv och lät ögonen svepa över deltagarna.

Sophia i kritstrecksrandig dräkt och sidenblus med vita tänderoch äppelhår borta vid fönstret.

Sophia i spetsbehå och särade läppar lutad mot blädder-blocket.

Sophia utan trosor ridande overheadapparaten. Han harklade sig och skakade på huvudet, tvingade hjärnan

tillbaka till verkligheten.Längst bort, vid det designade bordets kortända, satt informa-

tionsdirektören som också var ordförande i projektgruppen ochviskade något med projektledaren och en av de ansvariga för sak-innehållet. De bägge ansvariga för formalia och administrationhällde upp mer kaffe och petade på de snabbt hårdnande wiener-bröden. De övriga områdescheferna hade placerat sig nära föns-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

tret där de pressade kavajerna mot stolarnas ryggstöd och försök-te se ut som om de inte ville gäspa.

Hans verklighet. Sophias verklighet.Och sedan en tanke som gjorde honom helt matt:Vad gjorde Annika just nu? Vad visste han om hennes verklighet?Utan att han förstått hur det gått till eller hört vad som sagts

bröts mötet med skrapande stolar och lättade utrop. Han fannsig, och utan att se upp samlade han långsamt ihop sina doku-ment .

– Samuelsson, sa en röst ovanför honom, han tittade snabbtupp. Hur fungerar samarbetet med Landstingsförbundet?

Thomas reste sig, tog informationsdirektören i hand, kändehjärnan stelna och orden torka, vad fan skulle han svara på det?

– Jodå, sa han och svalde högt. Det går ganska bra. – Inga egentliga konflikthärdar?Han drog åt sig handen för att dölja fukten som sprang fram.– Så länge vi har samma mål och en rad oberoende aktörer i

projektet så fungerar det hyfsat, sa han och undrade själv vad hanmenade.

– Den där Sophia Grenborg, hur är hon?Frågan trängde ut det sista syret ur hans lungor, han öppnade

munnen utan att få luft.– Ah, hörde han sig själv säga. Du vet, präktig. Lite tråkig.

Överklass, aldrig haft några motgångar i livet… Informationsdirektören såg förvånat på honom.– Jag menade hur hon är att samarbeta med. Driver hon

Landstingsförbundets intressen hårt på vår bekostnad?Thomas kände till sin förtrytelse att han rodnade, vilket idio-

tiskt misstag.– Det gäller att inte lätta på garden, sa han. Man får inte låta

dem ta över, det är väl en viss positionering på gång inför kon-gressen kan man säga…


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Informationsdirektören nickade koncentrerat.– Jag förstår, sa han. Hör du, kan du se över och sammanfatta

dina erfarenheter, dels från ditt nuvarande arbetsområde menframför allt från regionfrågan, så snart som möjligt?

– Visst, sa Thomas och strök till slipsen. Precisera dina direk-tiv så gör jag det direkt.

Informationsdirektören boxade Thomas lätt på vänstra axeln.– Så ska det låta, sa han och gled ut genom dörren.Rummet tömdes på människor, Thomas stod kvar och

knäppte sin portfölj. En av sekreterarna hade öppnat ett fönsterpå vid gavel och släppt in andningsbar luft igen, ett kyligt luft-drag ringlade sig runt hans ben och upp under kavajen.

Hur fungerade samarbetet med Landstingsförbundet? SophiaGrenborg, hur var hon egentligen?

Thomas vände ryggen mot tanken, tog sin portfölj och gickbestämt ut mot hissarna. Några av områdescheferna stod ochskrockade tillsammans medan de väntade, han log snabbt motdem och tog brandtrappan ner.

Korridoren utanför hans rum var tyst och dunkel, väggarnasstrukturmönster förstärktes och vanställdes av lampetter somspred ljus i fontänformade skuggor. Han skyndade in på rummet,stängde till dörren och sjönk ihop bakom skrivbordet.

Han kunde inte hålla på så här. Varför hade han låtit det gå såhär långt? Allt han kämpat för i alla år riskerade att spolieras, för-troendet han byggt både med sin familj och sin arbetsgivare skul-le inte vara värt någonting om han upptäcktes under täcket medLandstingsförbundet. Hans blick fastnade på porträttet av Anni-ka och barnen som han placerat i en silverram på skrivbordet, ettfoto han tagit förra sommaren på mottagningen då Moster fylldesjuttio. Bilden var inte rättvis. Barnen var uppklädda och enaning stela, Annika hade knälång klänning som rann runt ochmjukade upp hennes kantiga kropp, hon hade flätat sitt hår så


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

det låg stillsamt och behärskat i en piska på ryggen.– Det säger en del om hur du vill att vi ska framstå inför and-

ra, hade Annika sagt när hon sett vilken bild han valt till ramen.Han hade inte svarat, aktivt valt att inte gå in i ytterligare en

diskussion som aldrig ledde någon vart.För honom var det viktigt hur han uppfattades av andra, det

var sant. Att ignorera det intryck man spred omkring sig var bådeansvarslöst och korkat, det var hans bestämda uppfattning. Anni-ka tyckte tvärtom.

– Man kan inte bli älskad av alla, kunde hon säga. Det är bätt-re att ta ställning och stå för det än att försöka vara till lags.

Han strök med fingret längs den strikta, matta metallramen,nageln dröjde vid Annikas runda bröst.

En intensiv internsignal på telefonen fick honom att hoppahögt.

– Du har besök i receptionen, Landstingsförbundets SophiaGrenborg. Kommer du ner och hämtar henne?

Han kände svetten bryta fram i hårfästet och under armarna.– Nej, sa han. Hon hittar. Du kan släppa upp henne.Han lade ner luren, reste sig från stolen och gick över golvet,

öppnade dörren på glänt, såg sig om i rummet som om han aldrigsett det förr. Bestämde sig för att luta sig mot skrivbordet, lade ar-mar och ben i kors och lyssnade aktivt utåt trapphuset. Hördebara sina egna intensiva hjärtslag, letade efter sina känslor menhittade bara bottenlös förvirring.

Han visste inte. Han var förväntansfull, men han skämdes.Han åtrådde, och han föraktade.

Klackarna klapprade på ett sätt som bara hennes gjorde, ste-gen ekade i korridorens tystnad, glada och lätta.

Hon sköt upp dörren och steg in i hans rum och hennes ögonglänste, det fanns en blyghet och en tvekan i dem som inte kun-de tyglas under den väldiga våg av vilja som vällde ur dem.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han gick fram emot henne, släckte lampan i taket och droghenne intill sig, samtidigt som han sköt igen dörren. Han kysstehenne hårt och sanslöst, hennes mun var sur och varm, han fickhennes bröst i händerna och hennes händer på sina skinkor innanför byxorna.

De flämtade i varandras munnar och fick av sig kläderna ochlade sig ner på skrivbordsskivan, han fick muggen med kulspets-pennor i ryggen och rakade undan det som fanns under honom,hon satte sig ovanpå honom och fångade hans ögon, läpparnasvullna och skälvande. Han gled in i henne som om hon vorevarmt smör, lutade huvudet bakåt och blundade medan honlångsamt började rida honom. De långsamma vågorna fick hanskropp att lätta. När orgasmen närmade sig spärrade han upp ögo-nen och kom att stirra rakt in i Annikas, resignerat beslöjade in-för släktträffen hon inte kommit undan.

Han kunde inte stoppa ropet som kom ur honom samtidigtsom sperman.

I tystnaden efteråt hörde han åter ventilationens enformigasurrande, vajrarnas sjungande i hisschakten, en övergiven telefonpå något annat våningsplan som ringde och ringde och ringde.

– Vi är inte kloka, viskade Sophia Grenborg i hans öra ochhan kunde inte låta bli att skratta, nej, de var tamejfan inte riktigtkloka och han kysste henne och reste sig upp, hon ramlade av honom och vätskan rann ur henne och ner på ett av samverkans-dokumenten.

De rättade hastigt och hetsigt till sina kläder, fnissande ochfamlande. Sedan stod de tätt intill varandra, armarna om varan-dras liv och log in i varandras ögon.

– Tack för idag, sa Sophia och kysste honom på hakan.Han fångade hennes mun, åt hennes tunga.– Tack själv, andades han.Hon drog på sig kappan, tog upp sin portfölj och var på väg ut


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ur rummet när hon plötsligt stannade till.– Oj då, sa hon. Jag höll på att glömma varför jag kom.Han satte sig på stolen och lutade sig bakåt, kände sömn-

tvånget som alltid kom efter hans utlösningar. Sophia lade uppportföljen på hans skrivbord, knäppte upp låsen och tog fram enpacke handlingar med Justitiedepartementets logotyp.

– Jag satt en stund med Cramne nu i eftermiddag och gickigenom utkastet till handlingsplan, sa hon och log mot honommed något nötkreatursaktigt i blicken.

Han kände sitt ansikte slutas och sömnbehovet ryckas bort.– Vad? sa han. Det var ju jag som skulle göra det.– Cramne ringde mig, han fick inte tag i dig för du satt i något

möte. Du kan väl läsa igenom det ikväll och ringa mig imorgonbitti?

Han tittade på sin klocka.– Jag måste hämta barnen, sa han. Jag vet inte om jag hinner

ikväll.Sophia blinkade till, något blekt drog över hennes näsa.– Visst, sa hon och rösten var med ens mindre och vassare.

Ring när du hinner.Och hon vände sig om, gick ut ur rummet och stängde dör-

ren. Thomas satt kvar vid sin stol och kände kladdet runt lem-men.

Hur fungerade samarbetet med Landstingsförbundet? SophiaGrenborg, hur var hon egentligen?

Han kastade sig fram, knycklade ihop samverkansdokumentetoch kastade det i papperskorgen. Lämnade Sophia Grenborgs departementshandlingar intill muggen med kulspetspennor ochskyndade mot dagis.

Annikas ben hade nästan domnat bort i de obekväma stolarnautanför Anders Schymans rum när chefredaktören äntligen öpp-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

nade dörren och släppte in henne.– Jag har tio minuter, sa han och vände ryggen mot henne in-

nan hon svarat.Hon reste sig upp, försökte skaka liv i benen och kände sig

egendomligt illa till mods. Med nerviga steg över gungande golvföljde hon Schymans breda ryggtavla in i rummet, stressad avhans korta brådska, sjönk ner i hans ena besöksstol och lade uppsina anteckningar ovanpå någon sorts diagram som täckte hansskrivbord.

Chefredaktören gick långsamt tillbaka till sin plats, sjönk ner iden knakande stolen och lutade sig bakåt.

– Du släpper inte terroristvinkeln, sa han konstaterande ochknäppte händerna över buken.

– Jag har fått fram uppgifter som är rätt kontroversiella, sa An-nika och stirrade ner i sitt block, upptäckte att hon hade fel sidauppe. Rev snabbt åt sig anteckningarna och letade febrilt efterden uppställning hon gjort. Schyman suckade.

– Berätta istället bara, sa han och Annika släppte ner blocket iknät. Hon kämpade emot en envist fallande känsla som gjordegolvet till gungfly.

– Terroristen heter Göran Nilsson, sa hon. Född i Sattajärvi iTornedalen , hans far var læstadiansk predikant.

Hon tog upp sitt block igen och bläddrade.– Flyttade till Uppsala för att studera teologi som nittonåring,

drogs med i Rebellrörelsen våren och blev maoist. Avslutadeinte studierna utan flyttade tillbaka till Norrbotten och jobbadeåt kyrkan. Gick in i Mao-grupperna i Luleå under kodnamnetRagnwald och måste ha glidit bort från sin tro alltmer, för hanskulle gifta sig borgerligt. På ett eller annat sätt var han inblandadi attentatet på , även om polisen inte tror att det var han somfaktiskt utförde det. Försvann från Sverige onsdagen den no-vember och har inte synts till här sedan dess. Hans bröllop


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

som skulle ha ägt rum fredagen den november i Luleå stads-hus, alltså två dagar efter attentatet, ställdes in.

Schyman nickade sakta.– Och sedan åkte han till Spanien och blev yrkesmördare i

ETA, fyllde han i och sneglade på tidningen som låg uppslagenpå ett av sidoborden.

Annika höjde handen, trampade med fötterna för att hitta fastmark.

– Det är som är det intressanta, sa hon.– Jag tyckte du sa att polisen avskrivit honom, att det inte var

han som gjorde det?Hon svalde tyst, nickade.– Så vem sprängde planet? sa Anders Schyman neutralt med

orörliga händer.Hon var tyst några sekunder innan hon fortsatte.– Karina Björnlund, sa hon. Kulturministern.Chefredaktören rörde inte en min. Hans händer låg lika slutna

som tidigare ovanpå skjortknapparna, ryggen behöll sin tungalutning, ögonen rörde sig inte men luften i rummet hade plötsligtblivit grå och svår att andas.

– Jag antar, sa Schyman efter en obestämbart lång tystnad, attdu har en jävligt bra fortsättning på den anklagelsen.

Annika försökte skratta, ljudet blev en torr fnysning.– Egentligen inte, sa hon, men ministern är faktiskt den mest

troliga gärningsmannen.Schyman lutade sig hastigt framåt, hävde sig upp ur stolen med

hjälp av skrivbordsskivan och gick ut på golvet, såg inte på Annika.– Jag vet inte om jag vill lyssna på det här, sa han.Annika reste sig halvvägs ur stolen för att följa efter honom,

kände hela rummet kränga till och sjönk tillbaka, tog upp sinaanteckningar.

– Det fanns spår i storlek trettiosex på brottsplatsen, sa hon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

De måste ha åstadkommits av antingen ett barn eller en litenkvinna, och av de båda alternativen är en vuxen kvinna med småfötter det mest troliga. Kvinnor blir nästan aldrig terrorister för-utom tillsammans med sina män. Ragnwald planlade kuppen,hans fästmö utförde den.

Schyman avbröt sin rastlösa gång över rummet, vände sig mothenne med händerna i sidorna.

– Fästmö?– De skulle gifta sig, församlingsassistenten Göran Nilsson

från Sattajärvi och Karina Björnlund från Karlsvik i Nederluleåförsamling. Jag har kört alla Göran Nilsson och Karina Björn-lund med deras bakgrund via historiska uppgifter i Statens Person- och adressregister och det finns bara de två.

– Terroristen och kulturministern?– Terroristen och kulturministern.– De skulle gifta sig två dagar efter attentatet?Annika nickade, såg chefens oförställda förvåning, kände

långsamt marken stabiliseras under sig.– Hur vet du det?– En lysningsannons i Norrlands-Tidningen publicerad

knappt fyra veckor före attentatet.Anders Schyman lade armarna i kors, gungade på hälarna och

såg ut mot den svarta glasruta som vette mot ryska ambassaden. – Du är alldeles säker på att Karina Björnlund, på hösten

, planerade att gifta sig med en man som kom att bli yrkes-mördare?

Hon harklade sig jakande, Schyman fortsatte sitt resonemang.– Och för sin kärleks skull skulle vår kulturminister ha förstört

statens egendom, mördat en beväring och skadat en annan?– Det vet jag ju inte, men det är det mest logiska, sa Annika.Chefen gick tillbaka till sin stol, satte sig försiktigt.– Hur gammal var hon?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Nitton.– Bodde hon ihop med den här killen?– Hon var fortfarande skriven hemma hos sina föräldrar i

Karlsvik.– Vad jobbade hon med?– I lysningsannonsen stod hon som studerande.Anders Schyman tog upp en penna, skrev upp något i hörnet

på ett diagram.– Vet du, sa han och tittade sedan upp på Annika. Det var det

värsta skit jag någonsin hört.Han släppte ner pennan, det lilla ljudet av plast mot papper

växte och ekade i tystnaden, golvet öppnade sig under henne ochhon föll fritt.

Schyman reste sig igen, gick fram till henne och lutade sigöver henne.

– Jag är glad, sa han, att du kom till mig med de här uppgif-terna och inte till någon annan, för du har inte nämnt de här galenskaperna för någon annan hoppas jag?

Annika kände värmen stiga i ansiktet och huvudet snurra.– Nej, viskade hon.– Inte Berit? Inte Jansson? Inte din mormor?– Mormor är död.Han studerade henne några sekunder på nära håll, sedan räta-

de han på ryggen.– Bra, sa han och vände sig bort. Från och med nu bevakar du

inte terrorism överhuvudtaget. Du ägnar inte en minut till åt Ka-rina Björnlund eller den här jävla Ragnwald eller några spräng-ningar i Luleå eller någon annanstans, förstått?!

Hon ryggade tillbaka mot ryggstödet under hans andedräktsom kommit väldigt nära igen.

– Men, sa hon, är det inte värt att gå vidare och kolla åtmins-tone?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Anders Schyman såg på henne med en sådan misstrogen för-undran att det sved i hennes hals.

– Att Sveriges mest efterspanade terrorist under tre årtiondenskulle vara en tonårig skoltjej från en by i Norrbotten som boddehemma hos mamma och som blev minister i en socialdemokra-tisk regering?

Annika andades snabbt med öppen mun.– Jag har inte ens pratat med polisen…– Så jävla mycket bättre.– …de måste ju ha förhört henne, det kanske finns en helt

normal förklaring…En ilsken signal på snabbtelefonen tystade henne.– Herman Wennergren är här nu, sa hans sekreterare över den

skorrande linjen.Chefen tog tre långa steg till interntelefonen, tryckte på en

knapp.– Be honom komma in.Han släppte knappen och såg bort mot Annika, hon kände

hans blickar förpassa henne ner i underjorden.– Jag vill inte höra ett jävla ord till om det här, sa han. Gå nu.Annika reste sig upp och förvånades över att hon fortfarande

höll ihop i ett stycke, fattade tag om sitt block med händer somvar henne främmande, tog sikte mot dörren i änden av en långtunnel.

Famlade sig fram.

Anders Schyman såg dörren gå igen efter Annika Bengtzon medbesvikelsen brännande i magen.

Så otroligt sorgligt, Annika som varit så noggrann och ambi-tiös. Nu hade hon uppenbarligen tappat greppet helt och hållet.Släppt taget om verkligheten och flytt in i någon sorts fantasi-värld med terrorister i regeringskansliet och yrkesmördare bland


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

centerpartisterna i Östhammar.Han var tvungen att sätta sig, snurrade stolen så att han kom

att stirra in i sin egen spegelbild i det mörka glaset, försökte upp-fatta konturerna av betongkomplexet som bredde ut sig underden ryska fanan.

Vilka var hans skyldigheter som chef i det här läget? Bordehan larma företagshälsovården? Var Annika Bengtzon en fara försig själv och andra?

Han såg sig själv svälla i kontorsstolen. Några självmordstendenser eller andra våldsamheter hade han

inte sett. Det enda han med bestämdhet visste var att hennes ar-tiklar inte var tillräkneliga längre, och det var ett faktum hanhade betalt för att hantera. Bengtzon behövde styras mycket hår-dare än tidigare, både av honom själv och editionscheferna.

Sorgligt, tänkte han igen. Hon var duktig på att dra fram grej-er en gång i tiden.

Dörren flög upp och Herman Wennergren klampade in i hansrum utan att knacka, precis som vanligt.

– Det är tur att man väljer några krig man kan vinna, sa sty-relseordföranden sammanbitet och släppte ner portföljen i hansbesökssoffa. Kan man få en kaffe?

Anders Schyman böjde sig fram, tryckte på snabbtelefonensknapp och bad sekreteraren hämta två koppar. Reste sig sedanoch gick långsamt och rakryggat bort till soffgruppen där Wen-nergren slagit sig ner med rocken på, osäker över vad den plöts-ligt påkomna visiten förde med sig.

– En dålig dag på slagfältet? sa han och sjönk ner på andra si-dan bordet.

Styrelsens ordförande fingrade på låset till sin portfölj, lät nag-larna klicka mot metallen på ett omedvetet och irriterande sätt.

– Man förlorar och man vinner, sa han. Jag kan glädja dig medatt jag ser ut att vinna på din flank. Jag kommer precis från ett


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

möte med TU:s valberedning där jag lade fram förslaget att duskulle bli ny ordförande efter årsskiftet. Den förra killen har juinte fungerat alls, att vi ska byta är alla överens om och mitt för-slag stötte på förvånansvärt lite motstånd. Ingen hade något attinvända, varken publicisterna eller direktörerna.

Wennergren verkade uppriktigt förvånad.– De kanske bara var tagna av chocken, sa Schyman samtidigt

som sekreteraren steg in med en kaffebricka full av koppar, till-behör och småkakor.

– Jag tror inte det, sa styrelseordföranden och nöp en peppar-kaka innan fatet hunnit landa på bordet. Vd-n kallade dig en kol-lektiv kapitalist, vad tror du han menade med det?

– Beror på om tonläget var negativt eller positivt, och vilkaladdningar man själv lägger i omdömet, sa Schyman och gledöver frågan.

Herman Wennergren drack försiktigt ur porslinskoppen medputande läppar och lillfingret lätt spretande.

– Det är ju möjligt att de andra sfärerna samlar sina styrkor, sahan sedan han svalt en liten klunk. Vi ska inte öppna segercham-pagnen ännu, men jag tror att jag kan driva igenom dig som ord-förande i Tidningsutgivarna. Och när du blivit det, på styrelsensförsta möte, önskar jag att du tar upp en särskild fråga som är avstörsta vikt för Ägarfamiljen.

Anders Schyman lät hela ryggen vila mot ryggstödet och be-höll anletsdragen totalt neutrala samtidigt som insikten gick uppför honom i all sin glasklara självklarhet:

Han förutsattes bli Ägarfamiljens torped i den till synes opar-tiska och opolitiska sammanslutning som Tidningsutgivarna ut-gjorde.

– Jaså, sa Schyman med utslätad röst. Vilken fråga då?Wennergren mumsade på en kolaruta.– TV Scandinavia, sa han och petade bort smulor ur mun-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

giporna. Ska vi verkligen släppa in det amerikanska storkapitalet ivår eter utan någon diskussion överhuvudtaget?

Det andra kriget, tänkte Schyman. Det som håller på att för-loras. Gubben är uppriktigt bekymrad.

– Jag tycker det diskuteras överallt, sa han, villrådig om hanskulle bli förbannad över försöket till styrning och lobbyism ellerom han skulle låtsas som om det regnade.

– Minsann, sa Herman Wennergren och torkade av fingrarnapå en linneservett. Hur många artiklar har Kvällspressen skrivit ifrågan?

Anders Schyman reste sig istället för att höja rösten, gick borttill sitt skrivbord och satte sig.

Aldrig tidigare hade Ägarfamiljen utövat påtryckningar för attfå honom att skriva i frågor där de hade ekonomiska vinstintres-sen. I ett ögonblick begrep han hur stor och känslig den ameri-kanska stationens etablering var för dem.

– Förutsättningen för att jag ska åtnjuta någon form av re-spekt i det publicistiska samfundet är att jag håller en kritisk ochsjälvständig linje gentemot Ägarfamiljen i alla lägen, sa han ochtog upp en penna utan att använda den.

– Naturligtvis, sa Herman Wennergren och reste sig han ock-så, tog sin portfölj och knäppte rocken. Självständig linje, heltklart, utåt sett. Men du är ju inte dum, Schyman. Du vet vem dujobbar åt, inte sant?

– Journalistiken, sa Anders Schyman och kände harmen stiga.Sanningen och demokratin.

Herman Wennergren suckade lite trött.– Ja ja, sa han. Men du måste ju begripa vad som står på spel.

Hur fan ska vi bli av med TV Scandinavia?– Se till att de inte får sändningstillstånd, sa Schyman direkt.Wennergren suckade högre.– Självklart, sa han. Men hur? Vi har försökt allt. Regeringen är


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

fullständigt obeveklig. Det här amerikanska konsortiet uppfylleralla kriterier för att få tillgång till det digitala sändningsnätet.Proppen läggs fram för riksdagen nästa tisdag, Kulturdepartemen-tet kommer inte att ändra villkoren i den bara för att vi vill det.

– Så snart? sa Schyman. Då måste den ju vara tryckt och fär-dig?

– Alla remissrundor är klara sedan länge, men du vet hur stats-rådet Björnlund är. Hon har svårt att få någonting alls ur händer-na, och särskilt inte i tid. Vi har kollat med riksdagens tryckeri-expedition, något manus har inte kommit ännu.

Schyman såg ner på sitt skrivbord, och längst upp i ena hörnetpå senaste balansräkningen stod orden han klottrat ner medan hanbeslutat sig för hur hård han skulle vara mot Annika Bengtzon.

Karina Björnlund förlovad terroristen Ragnwald, sprängde plan????

Han stirrade på orden och kände trycket växa.Hur ville han att mediesituationen skulle se ut i Sverige i fram-

tiden?Ville han att de svenska medierna skulle förvaltas av ansvars-

fulla och seriöst arbetande ägare med lång tradition att driva frå-gor om demokrati och yttrandefrihet? Eller kunde han låta demkvävas av en global, dollarstinn underhållningsjätte? Kunde hanmed berått mod äventyra Kvällspressen, Morgontidningen, bok-förlagen, radio- och tv-kanalerna, bara för att alltid hålla på nå-gon sorts stum och stereotyp etik? En etik som ingen någonsinfick veta att han drev, och till vilket pris?

Och slutligen: Var han beredd att offra sin egen karriär?Anders Schyman tog upp balansräkningen med anteckningar-

na och såg på styrelseordföranden.– Det finns en sak, sa han. Något som Karina Björnlund inte

alls vill ha ut i offentligheten.Herman Wennergren höjde intresserat på ögonbrynen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Vinterslasket träffade Annika i ansiktet med hånfull nonchalans,fick henne att kippa efter andan. Skjutdörrarna gled igen bakomhenne, det sugande ljudet blandades med knarrande is i mekanis-men, hon satte handen över ögonen för att undvika ljuset fråntidningens upplysta logga ovanför huvudet. Framför hennesträckte gatan och världen ut sig, massiv och ogenomtränglig,tyngdpunkten i hennes kropp sjönk, genom magen, förbi knäna.Hur skulle hon orka ta ett steg till? Hur skulle hon ta sig hem?

Det var det värsta skit jag någonsin hört. Du har inte sagt de härgalenskaperna till någon annan hoppas jag?

Långt bak i huvudet stämde änglarna upp sina sorgsna stäm-mor, inga ord, bara toner, de nådde henne genom rymder avtomhet.

Från och med nu bevakar du inte terrorism överhuvudtaget. Duägnar inte en minut till åt Karina Björnlund eller den här jävlaRagnwald.

Hur kunde hon ta så fel? Höll hon på att bli riktigt tokig? Vadhade hänt med hennes skalle? Berodde det på tunneln? Gick nå-got sönder där som inte gick att laga?

Hon satte händerna för öronen, blundade hårt för att stängaänglarna ute men istället fångade hon dem, de tog plats på allvari hennes hjärna, flyttade in i hennes medvetande och formulera-de sina meningslösa tröstanden.

Sommarhälsning sockerhjärtan evig trohet.Det går inte. Jag vill inte mer.Mobilen satte igång att sjunga långt ner i hennes bag, hon

blundade och kände vibrationerna fortplanta sig genom anteck-ningsblock och tuggummipaket, genom plastinslagna dambin-dor och jackans tjocka foder, träffa henne i midjehöjd, spridavärme i magen. Väntade stilla tills de dog ut.

Jag vill inte höra ett jävla ord till om det här.I tystnaden stannade Stockholm runt omkring henne, trafik-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

bullret från leden försvann, våta spöken slöt sig runt gatlyktoroch neonskyltar, hennes fötter lättade från marken, hon lyfte ochsvävade långsamt över entréportens gatstenar, ner mot garaget,över den stelfrusna gräsmattan, förbi refugen av cement.

– Annika!Hon slog i backen med en smäll, drog häftigt efter andan,

fann sig själv precis intill entréns gnisslande sugdörrar, vindengrabbade tag i hennes hår igen, spottade och fräste.

– Skynda dig, du blir ju genomvåt.Thomas gröna gamla Toyota hade stannat bredvid refugen ner

till garaget, hon såg förvånat på den, vad gjorde den här?Så såg hon honom vinka från den öppna förardörren, det

blonda håret vått och klibbande mot huvudet, rocken flammig avväta, hon sprang fram till honom, rakt in i hans leende ögon, flögöver asfalt och isfläckar, drunknade i hans oändliga famn.

– Vad bra att du fick mitt meddelande, svarade han och leddehenne runt till passagerarsidan, pratade vidare medan han öppna-de dörren och hjälpte henne in. Jag försökte ringa dig på mobilenmen det var inget svar så jag sa till vaktmästaren att jag kommerförbi och hämtar upp dig, jag skulle ju ändå flytta bilen så det varingen omväg, jag har handlat lite gott och tänkte vi kunde…men hur är det med dig? Mår du inte bra?

Annika andades lätt med halvöppen mun.– Jag tror jag håller på att bli sjuk, viskade hon.– Men då får vi bädda ner dig ordentligt när vi kommer hem,

eller hur ungar?Hon vred på huvudet och såg barnen sitta på sina bilbältes-

kuddar i baksätet, hon log matt.– Hej älsklingar. Jag älskar er.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Onsdag 18 november

svävande steg förbi campingreceptionen,upplöst i kroppen och blixtrande i tanken. Han kände sig rak ochstark. Benen fjädrade på det sätt han mindes, musklerna spändesoch sträcktes. Han fyllde lungorna, noterade knappast hugget imellangärdet när diafragman utvidgades. Luften var så egendom-ligt och avlägset bekant häruppe, som en sång man sjungit sombarn och sedan glömt men plötsligt hör från en ekande radio-apparat långt borta.

Skarp, tänkte han och stannade. Kall och avvaktande. Han vände blicken uppåt och kisade mot himlen, en och an-

nan kantstött flinga tog sig trotsigt mot marken, orytmiskt ving-lande genom luftlagren.

Han hade rest hit för att komma hem, för att återförenas medsin familj. Några förväntningar på landet och landskapet hadehan inte haft, alltför medveten om hur kapitalismens kvarnarmalde sönder kultur och infrastruktur. Därför var återseendetsglädje så oväntad, de kurande husen och snödammiga vägarna,himlens närvaro och barrträdens ödsliga slutenhet. Till och medförändringen kändes trygg, han hade vetat att besuttenhetenskulle ha nått långt under hans frånvaro.

Han gick mot vägen där flickan en gång bott, den fallfärdiga


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

arbetarlängan med kallvatten och dass på gården, han undrade omhan kom rätt. Det var inte så lätt att veta. Karlsviks omgivningarhade förändrats på det sätt som han fruktat men inte kunnat före-ställa sig. På heden utanför byn, där blåbären vuxit i tjocka mattorsommaren och han rullat runt med Karina tills de hamnade ien myrstack, där låg ett randigt plåtschabrak i vitt och ljusblått somskrytsamt påstod sig vara norra Europas största inomhushall förfotboll och kommersiella mässor. Han behövde inte övertygas.

Vid älven, där de jagat varandra i ruinerna av kajanläggningenoch brädgården, hade man byggt en fyrstjärnig campingplatsmed tillhörande stugby där han nu tagit in.

I den kärva vinterluften kunde han plötsligt känna lukten avporlande älvvatten på väg ut i Bottenviken, såg staden framför siglångt bort på andra stranden, mindes spinken och de andraresterna från sågverkstiden som legat i drivor längs vattenbrynet.Han undrade om de fortfarande fanns kvar. Om tallarna slutligenramlat ner i vattnet vid de branta sandsluttningarna vid niporna.

Han gick rakt fram, lätt och stadigt, på noggrant skrapadevintergator täckta av ett tunt lager is med grus och barr. Plog-karmarna var raka och räta, husen som slöt upp runt honom varinget av det han mindes.

Här var nyrenoverat med den pittoreska ambition som för-behölls kulturelit och höga tjänstemän. Många arbetarlängorhade återfått sin faluröda eller ockragula ursprungsfärg, men iblank plastversion. Utskuren snickarglädje glänste vit i den blygråhalvdagern, raka fönsterbågar skvallrade om dyra ersättningar avutvalt kärnvirke. Tillsammans med lekplatsens färgglada gung-ställningar, återvinningskärlens prydliga lock och de omsorgsfulltsopade förstukvistarna visade platsen upp ett förljuget och deka-dent övermod.

Här var tomt och dött. Han kunde höra en hund skälla, enkatt hoppade upp i en snövall längre bort, men Karlsvik levde


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

inte, byn var bara en spegel med funktionen att reflektera demänniskor som bodde där och uppfattade sig själva som lyckade.

Så hejdade han sig i tanken, mindes att vanliga människors livalltid låg i händerna på storkapitalet, nu som då.

Och han kom upp på Disponentvägen och kände genast igenhennes hus, fasaden röd och lockande som en horas våta läpp-stift, blicken drogs automatiskt till hennes fönster på andra vå-ningen. Gröna spröjsar, en antenn på taket som en jättelik insekt.

Hans flicka, hans egen Röda Varg.Kvinnorna hade alltid uppfattat honom som blyg och tillbaka-

dragen, en mild och försiktig älskare. Bara med Karina hade hanvarit storslagen. Enbart med henne hade älskogen svingat honomöver erotiken, fått kärleken att framstå som det mirakel den faktiskt var. Med henne och sina vänner hade han skapat sin egenfamilj, och genom rusande år och sekunder hade den varit medhonom i evighet.

Hon hade inte velat tala med honom.När han sökt upp henne hade hon avvisat honom. Sveket

brände i hans ansikte, hon som varit deras skimrande stjärna.Hon hade fått sitt stolta namn eftersom man ville poängteragruppens nordliga bakgrund, man var kommunister från Vargensrike. Även om man ansåg sig vara en del av det kinesiska folketfanns ju inget som hindrade att man underströk det gränsöver-skridande i frihetskampen.

Men hon hade låtit sig berusas av maktens bedrägliga sötma,vänt honom ryggen, och han vände hennes barndomshem sinegen rygg och lämnade husen bakom sig. Gick studsande framtill kulturstigen invid campingplatsen, stannade vid en plogvalloch stirrade in bland de magra tallarna.

Som grå fundament skymtade resterna av Norrbottens förstajärnverk. Han såg de vassa spillrorna sticka upp ur snön, förvrid-na vrakrester av människans fåfänga strävan att styra sitt eget öde.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Järnverkets historia blev kort och våldsam. Flera hundra män-niskor arbetade här strax efter förra sekelskiftet med att förädlajärnmalmen som fanns i länet, de tog tillvara råvarorna som fannsi den egna bygden och det kunde bara sluta på ett sätt.

Mellansvenska brukspatroner köpte fabriken efter förstavärldskriget, slaktade den på maskiner och utrustning, sålde arbe-tarnas bostäder och sprängde bokstavligen hela verket i luften.

Det var i sin ordning att spränga för somliga. Inte för andra, dock.Plötsligt högg det till i diafragman igen, han kände att han

frös. Medicinen höll på att gå ur kroppen, han borde ta sig till-baka till stugan. Med ens blev han medveten om sin lukt igen,den hade blivit mycket värre de senaste dagarna. Hans mod sjönkmed tanke på de torra näringspulver han tvingades leva på, dettavar inte ett värdigt liv.

Idag hade det gått exakt tre månader sedan diagnosen.Han skakade av sig tanken och fortsatte vägen fram, bort till

massafabriken.Det enda som stod kvar idag var magasinen, skammens stora

byggnader som under kriget uppläts åt tyskarna för förvaring avkrigsmateriel. Vapen, fodersäd och konserver kunde nazisternalagra och hämta här på väg till trupperna i Norge eller Sovjet.Trettio karlar från byn hade jobbat här, Karinas far hade varit enav dem. Hon hade alltid hävdat att det var arbetet med tyskarnasom drev fadern in i alkoholismen.

Ursäkter, tänkte han. Människan har sin egen fria vilja. Alltkan hon välja eller välja bort, utom döden.

Och han hade valt, och hans val blev att bekämpa imperialis-men med döden som sitt uttrycksmedel, döden som ett verktygmot de människor som i sin tur valt att etablera förtryck och ofri-het över hans bröder och systrar.

Bröder och systrar, tänkte han.Han växte upp utan syskon, men han fick till slut en familj i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

alla fall. Skapade en egen flock, den enda han någonsin tagit an-svar för, och den enda han svikit.

Värken satte in i magen, ansvarslösheten drabbade kroppenoch gjorde den tung. Han vände tillbaka mot campingplatsen,gick med plågade steg tillbaka mot receptionen.

Vad var han för en far? Han hade lämnat sin flock vind förvåg, rest sin väg när det började brännas under hans egna fötter.

Svarta Pantern, tänkte han och stannade vid den översnöademinigolfbanan för att hämta andan, lät de förlorade barnen kom-ma till honom. Hans arvtagare och äldste son, den otåligaste ochmest rastlöse av dem, den mest kompromisslöse, Pantern som ta-git sitt namn efter frihetskämparna i USA. Det hade blivit en dis-kussion om det i gruppen, att kalla sig något amerikanskt varkontrarevolutionärt hävdade någon. Pantern själv hävdade mot-satsen, att uppkalla sig efter Amerikas egna kritiker stöder kam-pen mot kapitalismens lakejer.

Själv hade han hållit sig avvaktande, låtit de andra gräla. Närde inte kunde enas gav han sitt utslag, han höll med Pantern.

Hans bröst blev tjockt och trångt när han tänkte på hur denunge revolutionären förändrats. Utan sin ledare hade Svarta Pan-tern blivit en skugga istället för en kraft.

De andra barnen hade gått andra vägar och hamnat långt ifrånsina ideal. Värst ute var Vita Tigern. Den medelålders Tigern varså annorlunda mot den ranke pojke han mindes, att han miss-tänkte att de bytt ut honom mot någon annan.

Han gick sakta mot sin stuga, den minsta av typen Rälsen.Vita Tigern hade promenerat här med honom den sommarenoch plötsligt gick han bredvid honom igen, pojken som valt sittnamn för att färgen symboliserar det rena, klara och djuret, densmidiga styrkan.

Han hade varit renhjärtad, tänkte mannen, och idag är hanshjärta lika svart som stålverket han leder.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Vid knutar och bakom gardiner skymtade han människor ifärd att uträtta mänskliga meningslösheter. Man drack kaffe, pla-nerade inköp, smidde illvilliga strategier gentemot sina konkur-renter och drömde om sexuell tillfredsställelse. Det var nästanfullt i stugbyn, besökare till någon av mässorna i plåtschabraket,vilket passade honom mycket bra. Ingen hade tilltalat honom se-dan han checkat in efter sitt besök i Uppland.

Han stannade till utanför sin stuga, kände att han vajade enaning, snart var hans krafter slut. Hans två sista barn kom till ho-nom.

Frihetens Lejon hade fått sig sitt namn tilldelat, eftersom manansåg att någon i gruppen borde symbolisera deras solidaritet medAfrika och Lejonet själv inte hade förmågan att tänka de riktigt sto-ra tankarna. Det var inget fel på pojkens övertygelse, men han be-hövde en stark ledare för att hitta den rätta vägen. Tillsammanshade de beslutat att arbeta för att Frihetens Lejon snart skulle rytaöver hela den förtryckta svarta kontinenten och befria massorna.

Frihetens Lejon var den som förmodligen behövt honommest, och därmed också den som farit mest illa.

Jag ska ta hand om dig, min son, tänkte han och gick in i sinlilla boning.

Han satte sig på stolen intill dörren och drog mödosamt av sigskorna. Diafragman smärtade, att böja sig ner gjorde honomstarkt illamående.

Han stönade och lutade sig tillbaka mot ryggstödet, blundadeett ögonblick.

Hans andra dotter, Skällande Hunden, hade varit gapig ochansträngande på sextiotalet, men så mycket kunde ha hänt. Detskulle bli intressant att träffa henne. Kanske var hon en av demsom verkligen förtjänade sitt arv.

Han gick bort till garderoben och kontrollerade att sjömans-säcken stod kvar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Torsdag 19 november

med en smäll och tystnadenspred sig på håriga fötter genom lägenheten. Annika var ensamigen. Hon låg i sin säng med huvudet nedborrat i kudden ochknäna uppdragna till hakan, påslakanet kladdigt av ångest. Äng-larna nynnade i bakgrunden, entonigt och kraftlöst.

Idag måste hon kliva upp, åtminstone för att hämta barnen.Hon brukade aldrig vara sjuk, Thomas var inte van att ha ansva-ret för dem, att både lämna och hämta och laga mat och läsa ochnatta. Det gjorde honom tvär och irriterad och fyllde henne meddåligt samvete.

Hon drog sig djupare ner under täcket.Det finns värre saker, tänkte hon.Att barnen blir sjuka. Att Thomas lämnar mig. Att tidningen

läggs ner. Att det blir krig i Irak, allt det är värre. Det här är inget.

Men det var något. Det liknade ett stort hål där fundamentetför hennes yrkesmässiga tillit hade funnits.

Hon hade litat på Schyman. Trott på hans omdöme.Något hade hänt, antingen med honom eller med henne.

Kanske med båda. Kanske berodde det på historien, kanske varden för stor för dem.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Eller så hade hon faktiskt blivit knäpp där i tunneln.Hon insåg att det var ett reellt alternativ.Hade hon förlorat förmågan att bedöma relevans och sanno-

likhet? Höll hon på att tappa verklighetsuppfattningen?Hon drog täcket över huvudet och lät tanken komma smygan-

de. Den stannade intill henne, lade sig tillrätta på huvudkudden,och hon tittade på den och såg att den var alldeles ofarlig.

Historien var som den var, och hon hade rätt.Det fanns något här.Schyman må ha haft rätt förut, men nu hade han fel.Hon kastade undan duntäcket och kippade efter luft. Skynda-

de sig naken ut i badrummet och kissade, borstade tänderna ochduschade i ett svep.

Lägenheten var ekande ödslig utan Thomas och barnen, honblev stående på tröskeln in till köket och tittade på frukoströrande lämnat efter sig utan att egentligen se den. Istället lyssnadehon till tomhetens brus, ljuden hon aldrig uppfattade när de allavar hemma och hon hade en annan funktion än den som individ.När hon gick upp i något större än sig själv förmådde de små ochobetydliga nyanserna inte tränga fram till henne. Som Universal-ansvarig över Livet flög hon högt över både viskningar och rop.Enbart illvrål och krav på livsuppehållande åtgärder, som Matoch Tejp och Var Är Tiger, förmådde ta sig upp till henne då.

Nu var hon bara sitt eget sjukskrivna jag, torpederad och för-klarad lobotomerad, en förbrukad reporter med passerat bäst-före-datum och nyanserna överföll henne, fick henne att lyssnamed stum häpenhet.

Kylskåpet brummade dovt och säkert, en halv ton lägre änfläkten på taket till grannfastigheten. Stekos trängde in någon-stans ifrån, en restaurang i kvarteret som hettade upp plattor ochstekbord och förberedde Dagens Lunch. Bussarna på hållplatsennere på Hantverkargatan pyste och stönade, sirenerna från brand-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

bilarna stationerade vid Kronobergsparken var på väg antingentill eller från, stigande eller fallande.

Plötsligt slog paniken till.Jag står inte ut.Kroppens alla muskler spändes stenhårda, ljud och andnings-

vägar försvann.Det är ingen fara, tänkte hon. Det bara känns så. Jag kvävs

inte, tvärtom, jag hyperventilerar, det går över, bara vänta, ta detlugnt.

Och golvet kom närmare henne och tryckte mot hennes låroch armbåge, hon kom att stirra in under diskmaskinen.

Han nollade mig som människa, tänkte hon, en klar insiktsom fick ljud och färger att återvända. Schyman sågade mig intebara som reporter, han tog heder och ära av mig som person. Hanhar aldrig gjort det förr. Han måste vara hårt trängd av en ovän-tad vilja att bli accepterad. Jag är inte accepterad. Han förmårinte ta strid för mig nu, det skulle kosta för mycket.

Hon reste sig upp, märkte att hon slagit sig på knät. Det stacki fötter och armar, ett tecken på att hon fått i sig för mycket syre.

Attackerna av panikångest hade försvunnit under flera år. Efter att barnen föddes hade hon inte haft några förrän Sprängarentog henne. Nu kom de i oregelbundna intervaller med sammavåldsamma och skrämmande förlopp som någonsin förut.

Jag undrar om jag behöver äta lyckopiller, tänkte hon.Hon visste att Anne Snapphane kommit över en stor burk

som stod i badrumsskåpet ute på Lidingö.Men det är bara fantasier, tänkte hon. Jag är skräckslagen inför

mina egna rädslor. De är bara hjärnspöken, ta fram trollen i ljusetså spricker de, släpp ut dem och se på dem så kommer de att för-svinna.

Och hon stod kvar med handen stödd mot diskmaskinen ochkände blodgaserna stabiliseras.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon visste att hon hade rätt. Det fanns en koppling mellanRagnwald, kulturministern, attentatet på och morden på poj-ken, journalisten och politikern.

Hade också tydligt uppfattat att hon inte på några villkor fickrota vidare i saken.

Jag vill inte höra ett jävla ord till om det här.På arbetstid ja, tänkte hon. Att jag ringer lite när jag är hemma

och sjuk räknas inte.Så hon gick in i sovrummet och klädde sig och tillbaka till kö-

ket och gjorde kaffe utan att städa undan efter Thomas och bar-nen, tryckte bara samman disken i ett hörn av köksbordet ochsatte sig ner med kaffemugg, kollegieblock och en kulspetspennafrån Kommunförbundet.

Hon behövde veta mer om både terroristen och ministern föratt kunna se de större sammanhangen. Hon hade internet hem-ma men bara genom ett gammalt tröskverksmodem, Thomashade velat dra in bredband men hon bromsade, tyckte han satt såmycket vid sin dator ändå.

Kolla kyrkböckerna, skrev hon, bakgrunder och föräldrar.Begär ut ministerns offentliga handlingar, börja med posten,

sedan resor, representation, deklarationer, fastighetsregister, bo-lagsregister osv.

Läs på mer om ETA och læstadianismen.Hon såg på sin korta lista.Räcker för idag.Tog telefonen och slog nummerbyrån för vidarekoppling till för-

samlingen i Sattajärvi. Upptäckte att någon sådan inte fanns. Fråga-de efter alla församlingar i Pajalas riktnummerområde och fickförutom centralorten även numren till Junesuando och Tärendö.

Sattajärvi hörde till Pajala centralort.Göran Nilsson var född den oktober , enda barnet till

Toivo och Elina Nilsson. Modern skrevs in i kyrkboken den ja-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

nuari , födelseplatsen uppgavs vara Kexholm. Paret gifte sigden maj . Fadern hade dött , modern .

Hon antecknade och tackade.Kexholm?Hon var tvungen att gå ut på nätet i alla fall.Käkisalmi, som också kallades Kexholm, visade sig ligga vid

Wuoksens utlopp i Ladoga på Karelska näset, inte så långt ifrånden gamla svenskstaden Viborg.

I nuvarande Ryssland, med andra ord.Hon hittade en sajt under Länsstyrelsen i Luleå och fick upp

en lång historik om området.Hösten invaderades Karelen av Sovjetunionen och hela

området tömdes på sin ursprungsbefolkning. männi-skor flydde till Finland, och en del vidare till Sverige.

Hon stirrade på skärmen.Etnisk rensning, tänkte hon. Företeelsen är gammal, det är

bara begreppet som är nytt.Betydde det något? Var det viktigt att terroristens mor drivits

från sitt hem av ryska soldater?Inte säkert. Kanske.Hon loggade ur och ringde Nederluleå församling. Det var

alltid lättare att göra sådan här research på telefon, när hennessnokande nyfikna hyenatryne inte syntes.

Karina Björnlund var född den september , andra barnetav tre i äktenskapet mellan Hilma och Helge Björnlund. Parethade skilt sig , modern var omgift idag och bosatt på Stor-gatan i Luleå, fadern död. Syskonen hette Per och Alf.

Så vad sa det?Ingenting.Hon tackade församlingsassistenten och reste sig rastlöst, gick

en snabb och oseende runda i bostaden innan hon tog telefonenigen och ringde Norrlands-Tidningen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hans Blomberg är ledig, sa den sura växeltanten.– Koppla mig till arkivet i alla fall, sa Annika snabbt innan

hon fick ytterligare en spya om EU i örat.En ung kvinna svarade.– Jag vet att höjdarna bestämt att vi ska samarbeta med Kvälls-

pressen, men det är aldrig någon som frågar oss om vi kommeratt hinna, sa hon stressat. Du kan få vårt lösenord så kan du gå indirekt och söka från nätet i vårt arkiv.

Hon borde varva ner innan hon blir som Hans, tänkte Annika.– Det jag letar efter finns nog inte på data, sa hon. Jag letar ef-

ter de tidigaste klipp ni har om Karina Björnlund.– Vem? Kulturministern? Henne har vi arton spaltmil om.– De allra tidigaste. Kan du faxa dem till mig?Hon rabblade sitt hemnummer, skrev en minnesanteckning i

hjärnan att komma ihåg att slå igång faxen.– Hur många? De första hundra?Annika tänkte.– Ta de första fem.Luft blåstes in i luren, en stor och frustande suck.– Okey, fast inte före lunch.De lade på och Annika gick ut i köket och städade undan fru-

kosten, kollade vad som fanns i kylen och såg att hon kunde görakycklingfiléer i kokosmjölk till middag.

Snörde sedan på sig ytterskorna och drog på sig jackan.Måste ut, måste andas.Hon tog en uppmikrad pasta med champinjoner och bacon

på -Eleven vid Fleminggatan och åt den långsamt med plastskedmedan hon gick över Kungsbron in mot stan.

Hon kastade den urätna pappburken i en papperskorg i kors-ningen Vasagatan/Kungsgatan, gick snabbt upp mot Hötorgetmen saktade ner sina steg på Drottninggatan, Stockholm citysenda riktigt kontinentala gångstråk med sin blandning av him-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

mel och helvete, gatumånglarna, trubadurerna, hororna och deförfrusna uteliggarna som fyllde tomrummet mellan kommers-palatsen och ljusgirlangerna och trafiklederna. Hon maldes frami trängseln och fylldes av ömhet, hon knuffades fram bland män-niskorna och fick något sentimentalt melankoliskt över sig närhon tog in dem, de sammanbitna mammorna med sina gnisslan-de och gungande barnvagnar, grupperna av vackra unga kvinnorfrån invandrarnas förorter med sina höga klackar och klara röster,äntligen utom synhåll från hemmet och med håret dansande överuppknäppta jackor och tajta toppar, de viktiga männen med sinaglobala uniformer av portföljer och stress, de slickade Öster-malmskidsen med Canada Goose-jackor och nasala i-n, turister-na, korvgubbarna, varubuden, dårarna och knarkarna, hon lät sigsvepas in i dem, dras ner bland dem, kanske hitta ett hem i bot-ten av deras stora gemensamma förlåtande brunn.

– Är det inte Sprängaren? Är det inte hon? Kolla där! I tun-neln, hon var ju på tv…

Hon vände sig inte om, visste att viskningarna var övergående,den som sitter tillräckligt länge vid flodstranden kommer med tidenatt se de flesta av sina fiender flyta förbi, snart skulle ingen minnasSprängaren i tunneln längre och hon skulle vara en bland alla deandra i brunnen, en gråsvart flinga långsamt dalande ner motbottenslammet, noterad av ingen.

Hon stannade framför glasporten till nummer , ett av rege-ringskansliets diskreta departementsingångar. Alla fönsterkarmarbestod av putsad koppar, bakom stora blanka rutor och välsköttapalmer i krukor skymtade en reception i skottsäkert glas innehål-lande en uniformerad väktare.

Annika sköt upp två dörrar, lät skosulornas grus riva motmarmorgolvet, gick fram till vakten med känslan av skamlig in-kräktare krypande under huden, knackade på mikrofonen fram-för den stängda luckan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Den fungerar, sa den äldre mannen där bakom, hon såghans läppar röra sig och hörde ljudet komma från vänster via endold högtalare.

– Så bra, sa Annika, försökte le och lutade sig fram mot mikrofonen. Jag vill gå igenom Karina Björnlunds post.

Så var det sagt, spionen är här, hon som rotar i avfall och mejl-boxar.

Mannen tog upp en lur och tryckte på några knappar.– Sitt ner och vänta så ringer jag på registratorn.Hon gick bort mot den lilla vestibulen, tre svängda tegelröda

soffor, en EU-flagga och en svensk flagga, ett designat ställ medmassvis av broschyrer, en metallstaty möjligen föreställande ett li-tet barn. En flicka, kanske.

Hon blev stående och tittade på statyn, kunde den vara avbrons?

Tog ett steg närmare. Vem var hon? Hur många nyfikna spio-ner hade hon sett komma och gå?

– Ursäkta? Var det du som ville gå igenom ministerns diarie?Såg upp och mötte blicken hos en medelålders man med häst-

svans och polisonger.– Ja, sa Annika. Just det. Helt rätt. Det är jag. Hon sträckte fram sin hand, bet ihop om sitt namn. Offent-

liga handlingar fick man enligt offentlighetsprincipen ta del avutan att legitimera sig, en lag hon satte ära i att värna närhelsthon hade chansen. Det sparade henne dessutom från ett uns avskamsenheten, de visste åtminstone inte vem hon var.

– Den här vägen.De passerade två låsta dörrar och en gång med diagonala rän-

der, tog hissen upp till sjätte våningen.– Till vänster, sa mannen.Marmorgolvet var utbytt mot linoleum.– Nedför trappan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Sliten ekparkett.– Här är mitt rum. Vad vill du se?– Allt, sa Annika och drog av sig jackan, beslöt att ta spioneri-

et hela vägen, lät bag och ytterkläder falla ner i en besöksfåtölj iena hörnet.

– Okey, sa mannen och klickade igång ett program. Karinahar fått ärenden sedan hon började som minister för nästantio år sedan. Jag har hela diariet här.

– Kan jag få en utskrift?– På årets?– Alla.Registratorn rörde inte en min, tryckte igång sin printer.Hon lät blicken glida längs utskriften: registreringsdatum,

diarienummer, indatum, dokumentdatum. Sedan namnet påden handläggare som tagit hand om skrivelsen, ingivaren somförfattat den, namn och adress, en beskrivning av själva ärendetoch slutligen vad det resulterat i.

Beslut, läste hon, ad acta.– Vad betyder ad acta? frågade hon.– Inget svar, sa mannen med hästsvansen vänd mot henne.

Arkiverat utan åtgärd. Kan vara uppmuntrande tillrop eller svam-liga brev från någon av våra mer regelbundna skribenter.

Hon sorterade ut raden för ärendets art: en inbjudan till film-festivalen i Cannes, en anhållan om en signerad bild, ett uppropatt rädda ett hotat bokförlag, fem frågor från klass B i Sigtuna,inbjudan till Nobelmiddagen i Stockholms Stadshus decem-ber.

– Var finns alla de här breven och mejlen, rent fysiskt?– De här ärendena som du läser nu är fortfarande färska, så de

ligger ute hos handläggarna.Hon tog emot den andra sidan och lät blicken landa på över-

sta träffen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Remissvar från Tidningsutgivarna angående förändringar isändningsrätten för digital television.

Anne Snapphanes kanal, tänkte hon. – Kan jag få titta på det här?Arkivarien sträckte på ryggen, tittade på utskriften hon höll

fram och rättade till glasögonen.– Då får du ta kontakt med handläggaren, sa han och visade

på namnet under dokumentdatumet.Hon bläddrade vidare, remissvaren hade tidvis duggat tätt.Så kom hon till en utskrift med diariet för de senaste dagarna.Registreringsdatum: november.Ingivare: Herman Wennergren.Ärende: Begäran om sammanträffande för diskussion av ange-

lägen fråga.– Vad är det här? sa Annika och lade pappret framför mannen.Han läste tyst några sekunder.– Ett mejl, sa han. Inkom i tisdags kväll, registrerades igår.– Jag vill veta vad som stod i mejlet, sa hon.Han ryckte på axlarna.– Kan inte hjälpa dig med det, hör med handläggaren. Något

annat?Hon vände sig bort, fortsatte bläddra, egendomligt upprörd.Vad kom Kvällspressens styrelseordförande plötsligt på att han

måste avhandla med kulturministern i tisdags eftermiddag?Hon tvingade bort sin oro.Ingivare: Anonym.Ärende: Teckning av gul drake.Beslut: Ad acta.Läste raderna igen.– Vad är det här? sa hon, böjde sig fram och pekade, lät man-

nen sätta på sig ett par glasögon och titta.– Ett anonymt brev, sa han. Vi får en del sådana. Mest tid-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ningsurklipp eller lite förvirrade synpunkter.– Många gula drakar?Han skrattade till.– Inte så många.– Var finns de anonyma breven?– Dem samlar jag här, i en egen kartong.Registratorn tog av sig glasögonen och sträckte sig efter en

brun mapp märkt Regeringskansliet, anonyma skrivelser. Öpp-nade den och tog upp det översta brevet.

– Vi sparar dem årsvis i kartonger, fem år här uppe och sedanplaceras de i centralarkivet. Varje kuvert stämplas på baksidan.

Han höll upp det lilla kuvertet i sin hand, lät henne läsa. Stämplat oktober samma år.– Vad innehåller det?– Jag tror det här var draken.Han drog ut ett pappersark i A-format som vikts i fyra delar,

vecklade upp det och visade det för Annika.– Jag förstår inte varför avsändaren skickade det hit, sa han,

men det kanske kan passera som kultur.Det var verkligen en liten drake mitt på ett vitt papper, ritad

med darrig hand och färglagd i gult med tusch.Någonting klickade till i Annikas huvud, hon kände det rent

fysiskt.Hon hade sett en nästan exakt likadan drake alldeles nyligen,

men var?– Kan jag få en kopia på den här? frågade hon.Medan mannen gick ut i korridoren för att dra en fotostatbild

tog Annika upp kuvertet som draken legat i. Adresserat till Kul-turminister Karina Björnlund, Stockholm, La Suède.

Hon såg närmare på frimärket.Poststämplat i Paris le Octobre.Ragnwald hade troligtvis varit bosatt i den franska delen av


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Pyrenéerna de senaste trettio åren. Det kunde finnas ett sam-band, men var hade hon sett teckningen förut?

Hon blundade hårt och letade i minnet, såg den glimma i enavlägsen temporär fil någonstans i pannloben.

Spärrade upp ögonen, lyssnade efter registratorn.Hon hörde honom prata med någon längre bort i korridoren.Såg sig omkring i rummet och upptäckte en liten post it-lapp

i nederkant på mannens skärm.Hon smög tyst fram till datorn, böjde sig ner och kisade.Karina direkt, och så ett nummer under departementens väx-

el, sedan ordet mobil, följt av ett nummer i GSM-nätet.Hon stirrade på sifferkombinationen, .Två gånger djävulens nummer, och sedan en nolla.Var det en slump, eller sa det något om Karina Björnlund? – Något annat jag kan hjälpa dig med?Annika hoppade till och rätade på ryggen, vände sig om och

blinkade förläget.– Senare kanske, sa Annika och tog hela bunten av utskrifter,

tio års inkomna skrivelser till Kulturdepartementets chef.Flydde lättad mot hissarna.

Mehmet fyllde hela dörröppningen till Anne Snapphanes kontor,de ilskna energierna stod som en kvast ur hans huvud. Annes reflexmässiga reaktion vid åsynen av honom var ren och skärglädje, ett bländade vitt jubel som sköt upp från magen och ändaupp i hårrötterna.

– Vi måste reda ut det här, sa han. Nu, innan det hunnit bli såinflammerat att vi aldrig mer kan ta i det.

Glädjen ville inte försvinna, den dröjde sig kvar i en avkling-ande lovsång som sjöng: Han kom hit! Han kom till mig! Jag ärviktig för honom.

Och Anne såg honom luta sig mot karmen med all den ele-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ganta nonchalans som hon älskade så mycket, hennes vackra karlsom hon längtade efter om nätterna så att hon vaknade av orgas-merna. Hon sköt snurrstolen bakåt med stöd av skrivbords-skivan, reste sig långsamt upp.

– Det vill jag också, sa hon, sträckte ut en hand mot honom.Han låtsades inte se den, stirrade ner i golvet.– Sylvia har varit sjukskriven hela veckan, sa han lågt och hett.Jublet krossades, hon kunde höra glasbitarna klirra mot plast-

mattan.– Det är inte jag som har svikit, sa hon med kanterna rivande

i sin röst.Han höjde bägge sina händer i en hejdande gest.– Vi måste komma förbi det här stadiet, sa han. Det är inte

någons fel, skulden är allas och ingens. Det fungerade inte mellanoss, så mycket kan vi väl åtminstone vara överens om.

Trotset tvingade upp tårar i Annes ögon, hon drog alldeles förljudligt efter andan innan hon svarade.

– Jag tyckte det fungerade, sa hon.– Men inte jag, sa han. Alltså gick det inte. Om två personer

ska leva sina liv tillsammans så måste de vara överens om det, el-ler hur?

Hon blundade några ögonblick, höjde sedan på huvudet ochförsökte sig på ett leende.

– Livegenskapen är avskaffad, menar du?Han tog några steg in i rummet.– Anne, sa han med ett vädjande tonfall som fick hennes leende

att slockna. Om vi inte kan fixa en normal kommunikation, nu, såsitter vi på en betalningsplan som räcker i evighet. I slutändan blirdet Miranda som betalar mest. Vi kan inte ställa till det så.

Hon pressade fingertopparna mot bordsskivan, såg ner på sinaskor.

Insikten växte från fötterna och upp genom mellangärdet


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

innan den rusade vidare mot huvudet, hon såg med ens världenfrån hans håll, fattade vad som var viktigt för honom.

Miranda, hans dotter. Hans nya kvinna och nya barn. Honfanns inte längre i hans medvetande på det sättet, ömheten varförbrukad och borta, nu var hon ett nödvändigt ont, någon hanen gång delade ett barn och en säng med, en restprodukt från ettpasserat liv som måste hanteras i all evighet.

Självömkan hotade att kväva henne, ett ynkligt pinsamt ljudkom ur hennes strupe. Hon andades tyst några gånger.

– Jag älskar ju dig, sa hon utan att se på honom. Han gick fram till henne och slöt henne i sin famn, hon slog

sina armar om hans hårda midja och lutade ansiktet mot hanshals och grät.

– Jag älskar dig så gräsligt mycket, viskade hon. Han vaggade henne långsamt, smekte hennes hår och kysste

henne på pannan.– Jag vet, sa han lågt. Jag förstår att det gör ont, och jag är led-

sen för det. Förlåt mig.Anne Snapphane öppnade ögonen mot hans polokrage, kän-

de en tår rinna ner på nästippen och dingla där.– Det finns ingen anledning att hålla på någon jävla stolthet,

sa han lågt. Klarar du att gå vidare?Hon torkade sig under näsan med utsidan av handen.– Jag vet inte, viskade hon.

Det låg fem papper i faxen när Annika kom hem. Hon lät ytter-kläderna bilda en oformlig hög på golvet i hallen, hon skulle juändå hämta barnen om en liten stund.

Hon sjönk ner på pinnstolen intill hallbordet där räknings-högarna tronade, bläddrade snabbt igenom den lilla bunten ochsåg att kvinnan på Norrlands-Tidningens arkiv faxat dem i denordning de publicerats.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Första klippet visade att Karina Björnlund hade varit en lo-vande friidrottstjej som tonåring. Artikeln var ett referat frånNM, vilket Annika antog stod för Norrbottens-Mästerskapen el-ler Norrlands-Mästerskapen. Bilden var grynig men skarp i kon-trasterna, Annika fick kisa för att urskilja den spinkiga ungaflickan i hästsvans med nummer på bröstet som jublande vin-kade med en blomsterkvast mot fotografen. Det fanns ett lycko-rus i bilden som var påtagligt ännu, trettiofem år efter att dentagits. Karina Björnlund hade gjort succé och vunnit samtligasprinterdistanser på mästerskapen och förutspåddes en lysandeframtid.

Av någon anledning kändes diarielistan med ministerns post-gång ännu skamligare.

Annika lade friidrottsflickan underst i bunten och bläddradevidare.

Det andra klippet var en artikel om Brukshundsklubben iKarlsvik, där golden retrievern Bamse och hans matte KarinaBjörnlund tillsammans med fem andra hundar och deras ägaregjorde sig redo för helgens utställning i sporthallen. Bilden varmindre än den förra och svärtan grövre, hon urskiljde bara minis-terns vita tänder och hundens mörka tunga.

Det tredje var datumstämplat juni och bestod av engruppbild från avgångsklassen för färdigutbildade läkarsekretera-re vid Umeå universitet, Karina Björnlund var nummer tre frånvänster på raden högst upp. Annika lät blicken leta över den ho-mogena skaran på bilden, bara kvinnor, inga invandrare, de flestamed frisyren i page och sidluggen fönad som en vinge över enaögonbrynet.

Fjärde klippet var det minsta, en notis från underNamn&Nytt, där landstinget i Norrbotten meddelade att KarinaBjörnlund anställts som landstingsrådets sekreterare.

Det femte var ett referat från något som tydligen varit ett stor-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

migt, offentligt möte i Landstingshuset på hösten . Bildenföreställde fyra män som stod och diskuterade samordningen avsjukvården i länet med stora gester och uppenbarligen höga rös-ter. I bakgrunden stod en kvinna i blommig kjol med avvaktandeögon och armarna i kors.

Annika drog pappret till sig och läste den finstilta bildtexten:Landstingsrådet Christer Lundgren försvarade politikernas ställ-

ningstagande i frågan om ett nytt centralsjukhus i Norrbotten i dis-kussionen med läkarfacket och aktionsgruppen Behåll vården. Hanssekreterare Karina Björnlund lyssnar.

Okey, tänkte Annika och lät pappren sjunka. Det är så hon ta-git sig fram. Hon fick en tjänst hos Christer Lundgren, som såsmåningom blev utrikeshandelsminister, sög tag i hans byxbakoch åkte med i hissen ända upp till regeringskansliet.

Hon tog upp klippet igen, såg att den publicerats på sidan tju-gotvå vilket är långt bak i en lokaltidning, läste ingressen somhandlade om en teknikalitet i den politiska beslutsgången, lätblicken glida över brödtexten och fastnade på bildbylinen längstner i högra hörnet.

Hans Blomberg, landstingsreporter.Hon blinkade, tittade igen.Jo, det var han, en mycket yngre och smalare upplaga av arki-

varien på Norrlands-Tidningen.Hon gav ifrån sig ett frustande läte, såg med ens arkivariens

bakgrund lika klart som sitt röriga hallbord. Hans like fanns påvarenda tidning, en plikttrogen men ganska fantasilös reportersom sysslade med Viktiga Saker, politiska beslut och samhälletsutveckling, en sådan som skrev tråkiga texter och försvarade detmed uppdragets allvar och föraktade dem som skrev engagerandeoch med journalistisk glöd. Förmodligen hade han varit fack-klubbsordförande någon period, kämpat för alla de hopplösa fal-len men aldrig för sådana som hon, för de klarade sig ju alltid.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Och nu satt han i arkivet och räknade dagarna tills pinan änt-ligen var över.

Lille Hans, tänkte hon och drog upp ärmen för att kolla in sittarmbandsur.

Dags att hämta sniglarna.

Ellen rusade mot henne med vidöppen famn och Tiger dinglan-de i vänstra näven. Glädjen som vällde fram inuti Annika gavifrån sig sådan värme att någonting smälte, åsynen av strumpbyxoroch råttsvansar och röd klänning med rutigt hjärta på magen ficknågot hårt och kantigt att ge vika och försvinna.

Hon fångade flickan i språnget, förundrades av barnets totalatillit, smekte raka ben och raka armar, mjuka axlar och en trotsigrygg, andades in hårets gudomliga lenhet.

– Jag har gjort en godismaskin, sa Ellen och kämpade sig loss,tog Annika i fingret och drog henne med mot Snickis.

Med kartong och tejp hade flickan byggt en apparat där godisstoppades in i ena kanten och via olika rännor och luckor ramla-de ut i en särskild skål på andra sidan. Annika hade ett gammalttuggummi i väskan, de provade om maskinen fungerade och detgjorde den, nästan, tuggummit rullade lite för dåligt för att kunnaåka riktigt hela vägen, men de enades om att det var en fantastiskuppfinning som måste provas ordentligt med godiset på lördag.

– Vi ska visa pappa, sa barnet och tog sats för att lyfta upp kar-tongskapelsen, överredet svajade betänkligt i sina tejpskarvar ochAnnika rusade fram.

– Vi tar inte med den idag, sa hon och tog tag i kartongen, förvi måste ut på stan och köpa nya skor till Kalle. Då kan inte godismaskinen följa med, för då kanske den går sönder.

Hon ställde tillbaka apparaten på hyvelbänken, flickans munspärrades upp, ögonen tårades, läpparna började darra.

– Men, sa hon, då får ju inte pappa se.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jodå, sa Annika och böjde sig ner bredvid henne. Maskinenstår jättebra här, vi hämtar den imorgon istället. Du kanske kanmåla den lite?

Ellen tittade ner på sina fötter, skakade på huvudet så att rått-svansarna dansade.

– Vilka fina svansar du har, sa Annika, tog tag i ena tofsen ochkittlade flickan i örat. Vem har gjort dem?

– Lennart! sa Ellen, fnittrade och drog upp axeln för att und-komma kittlingen. Han har hjälpt mig med godismaskinen.

– Kom så hämtar vi brorsan, sa Annika och striden var över,Ellen satte på sig overallen och mössan och vantarna och komsjälv ihåg att ta med Tiger hem.

Kalles sexårsverksamhet låg på Pipersgatan två kvarter bort.Annika höll flickans varma hand i sin medan de sakta kryssademellan vattenpölarna och sjöng Lilla Idas sommarvisa, en besvär-jelse och stilla bedjan om bättre väder.

Pojken satt i Kuddis och tittade koncentrerat ner i en bok omPelle Svanslös, han såg inte upp förrän Annika sjönk ner bredvidhonom och pussade honom på håret.

– Mamma, sa han, var ligger Uppsala?– Strax norr om Stockholm, sa hon. Varför undrar du?– Kan vi hälsa på Pelle och de andra katterna någon gång?– Absolut, sa Annika och drog sig till minnes att det fanns sär-

skilda kattvandringar i Gösta Knutssons spår bland kyrkorna,slotten och universiteten.

– Jag tycker hon är sötast, sa pojken och pekade på en vit kattoch stavade långsamt: Ma-ja Grädd-nos.

Annika blinkade till.– Kan du läsa? sa hon förbluffat. Vem har lärt dig det?Han ryckte på axlarna.– På datorn, sa han. Annars kan man inte spela.Han reste sig upp, slog ihop boken och ställde tillbaka den i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hyllan. Såg sedan bestämt ner på henne där hon satt på den rödamadrassen.

– Stövlar, sa han. Du har lovat. Mina gamla läcker.Hon log, fångade hans byxben och drog honom intill sig. Slog

sina armar om honom, han skrattade och kämpade emot, honblåste i hans nacke.

– Vi tar bussen ner till Gallerian, sa hon. Gå och klä på dig.Ellen står där ute och väntar.

Ettan körde fram i samma ögonblick de kom till busshåll-platsen, de fick sittplatser längst bak alla tre.

– Soldatgröna, sa Kalle. Jag vill inte ha blåa igen, det är barabebisar som har blåa stövlar.

– Jag är ingen bebis, sa Ellen.– Klart du får gröna, sa Annika. Om det finns.De klev av vid Kungsträdgården, skyndade över gatan mellan

bildäckens skurar av sprutande sörja. Drog av sig mössor ochvantar och halsdukar när de kom innanför köpcentrets dörraroch knölade ner dem i Annikas stora bag. I en skoaffär på övreplanet hittade de ett par militärgröna varmfodrade gummistövlari rätt storlek, med högt skaft och reflexer. Pojken vägrade ta av sigdem, Annika betalade och fick ta hem de gamla i påsen.

De kom ut i grevens tid, Ellen hade blivit för varm och börjatkinka, men i kylan och mörkret ute på Hamngatan tystnade honoch travade lugnt med handen i Annikas. Hon fångade ocksåKalles hand vid övergångsstället utanför NK, koncentrerade sigpå att parera kaskaderna av smutsvatten från bilarna när siluettenav en människa på väg ut från varuhuset tvärs över gatan fångadehennes uppmärksamhet.

Det är ju Thomas, tänkte hon utan att vara medveten om sinslutsats. Vad gör han där?

Nej, tänkte hon, det är inte han.Mannen tog två steg framåt och hans anletsdrag fångades av


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

en gatlykta, jo, det var han!Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende, den varma gläd-

jen som smälte saker kom tillbaka, han var ute och köpte julklap-par! Redan!

Hon skrattade, julfreak, i fjol hade han börjat köpa dem redani september, hon mindes hur arg han blivit när hon hittat dem ibotten av hans klädkammare och undrat vad det där var för paketoch vad de gjorde där.

En våldsam dusch av slask slog upp på dem och Ellen ropadetill, Annika drog barnen några steg bakåt och skrek något upprörtefter taxibilen. När hon såg upp igen var Thomas borta, hon leta-de efter honom i vimlet och sedan såg hon honom igen, han vän-de sig om mot någon, en kvinna i blont hår och lång kappa gickfram till honom och han lade sin arm runt henne, Thomas drogden andra kvinnan intill sig och kysste henne, det blev alldeles tystoch alla andra människor försvann, Annika stirrade in i en långtunnel och i andra änden stod hennes man och kysste en blondkvinna med en hetta som fick hennes inre att hårdna och spricka.

– Mamma, det är grönt.Men hon stod kvar och människor knuffade henne, hon såg

deras ansikten tala till henne men deras röster var stumma, honsåg Thomas gå bort och försvinna med armen runt den blondakvinnans axlar, kvinnans hand vid hans midja, de gick långsamtframåt med ryggarna mot henne, inneslutna i sin tvåsamhet,uppslukades av folkhavet.

– Skulle vi inte gå, mamma? Nu har det blivit rött igen.Hon såg ner på sina barn, deras ansikten var vända upp mot

henne, klarögda och frågande, märkte att hennes egen mun varvidöppen. Hon svalde ett skrik, stängde käkarna med en smäll,såg upp på trafiken.

– Snart, sa hon med en röst som kom från underjorden. Vi gåröver nästa gång.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Och det blev grönt och bussen kom och de fick stå hela vägentill Kungsholmstorg.

Barnen sjöng i trapphuset, melodin var bekant men hon kun-de inte identifiera den, hon hittade inte rätt nyckel till låset utanfick försöka flera gånger. Kalle frågade om han fick ha sina stövlarpå och det fick han, men han måste torka av dem ordentligt pådörrmattan först och det gjorde han, hennes duktiga pojke.

Hon gick ut i köket och tog upp telefonen och slog hans mobilnummer men svararen var på, han hade stängt av den, hangick med armen runt en blond kvinna någonstans i Stockholmoch svarade inte när hon ringde.

Så hon ringde hans jobb och Arnold, hans tennispartner, ochingen svarade någonstans.

– Vad får vi för mat?Kalle stod i dörren med sina fina nya stövlar.– Kokoskyckling och ris, sa hon.– Blir det broccoli i?Hon skakade på huvudet, kände panikångesten komma och

klamrade sig fast vid diskbänken, såg in i pojkens ögon och be-stämde sig för att inte drunkna.

– Nej, sa hon. Det blir vattenkastanjer och bambuskott ochminimajs.

Hans ansikte slappnade av, han log och tog ett steg mot henne.– Vet du mamma, sa han, jag har en lös tand. Känn!Och hon sträckte ut sin hand och märkte att den darrade, hon

kände på hans vänstra framtand och den var verkligen mycketlös.

– Du kommer att tappa den snart.– Då får jag en guldpeng av tandfen, sa Kalle.– Då får du en guldpeng av tandfen, sa Annika och vände sig

bort, var tvungen att sätta sig ner.Hennes inälvor hade stelnat i en grotesk klump av rakblad och


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

isbitar, hon skar sig när hon andades. Köksbordet under hennegungade i långsamma dyningar på ett uppgivet hav, det är ingenidé sjöng det, det är ingen idé. Och änglarna stämde in bakifrånmed ett klagande ackompanjemang, vintervacker sommarkärlek,honungsblommor…

Plötsligt kände hon att hon måste kräkas. Hon störtade ut tilltoaletten bakom köket och vände ut och in på sig, halvsmält pas-ta från -Eleven rev sönder hennes strupe och fick tårarna att rin-na över.

Efteråt hängde hon flämtande över stolsitsen, stanken fickhennes hjärna att slå ifrån.

Bortom solen evig kärlek, sjöng änglarna för full hals.– Käften! skrek hon och smällde ner toalettlocket.Gick hetsigt ut i köket, rev fram alla ingredienser till midda-

gen, brände sig på gaslågan när hon satte på riset, skar sig bådenär hon strimlade filéerna och hackade löken, darrade när honöppnade burkarna med kokosmjölk och minimajs och asiatiskakastanjer.

Hade hon sett fel? Det var faktiskt fullt möjligt. Thomas sågut som många andra svenska karlar, lång och ljus och bredaxladoch med begynnande hängbuk, det hade faktiskt varit mörkt ochpå ganska långt avstånd, det kanske inte alls var han som stått därmed den blonda kvinnan.

Hon tog spjärn mot spisen, blundade och djupandades fyragånger.

Det kanske inte alls var han. Hon hade kanske sett fel.Hon rätade på sig, släppte ner axlarna, öppnade ögonen och

hörde dörren gå upp.– Pappa!Barnens jubelrop och handfasta välkomstkramar, hans djupa

röst som uttryckte en blandning av förtjusning och försiktigt vär-jande, hon fäste blicken på spisfläkten och undrade om det syn-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

tes, om det skulle finnas något i hans ansikte som skulle ge hennesvaret.

– Hej, sa han bakom hennes rygg, pussade lätt hennes bak-huvud. Hur mår du? Bättre?

Hon andades in och ut en gång innan hon vände sig om ochlät sina ögon landa på honom.

Han såg ut som vanligt.Han såg ut precis som han alltid gjorde.Mörkgrå kavaj, mörkblå jeans, ljusgrå skjorta, skimrande

sidenslips.Hans ögon var likadana, de var lite trötta och aningen desillu-

sionerade, håret tjockt och borstigt över mörka ögonbryn.Hon upptäckte att hon slutat andas och drog girigt efter luft.– Sådär, sa hon. Lite bättre.– Ska du jobba imorgon?Hon vände sig om, rörde i kycklinggrytan, tvekade.– Nej, sa hon. Jag kräktes nyss.– Bara du inte smittar oss alla med vinterkräksjukan, sa Tho-

mas och satte sig vid köksbordet.Det kan inte ha varit han. Det måste ha varit någon annan.– Hur har du haft det på jobbet idag? sa hon och ställde fram

grytan ovanpå ett underlägg från Designtorget.Han suckade, slog upp morgontidningen framför sig så att

hon inte längre såg hans ögon.– Cramne på Justitie är en riktig påse nötter, sa han. Jävligt

mycket snack och lite verkstad. Det är jag och tjejen från Lands-tingsförbundet som får göra allt jobbet och han som tar all cred.

Annika hejdade sig med riset i handen, blev stående och sågpå morgontidningens förstasidesrubrik, något som läckt ut omkulturproppen som skulle presenteras nästa vecka.

– Landstingsförbundet, sa hon. Vad var det hon hette?Thomas gjorde en rörelse så att tidningens ena hörn viktes


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ner, hon mötte hans blick för en kort sekund innan han daskadetill tidningen så att den rätade upp sig igen.

– Sophia, sa han. Sophia Grenborg.Annika stirrade på kulturministerns porträtt som illustrerade

artikeln.– Hur är hon då?Thomas läste, dröjde några sekunder med svaret.– Ambitiös, sa han sedan, och ganska präktig. Försöker ofta

lobba för Landstingsförbundet på vår bekostnad. Kan vara jävligtirriterande.

Han slog ihop tidningen, reste sig och slängde den i köks-fönstret.

– Nej, sa han, jag hämtar ungarna. Jag vill inte missa tennisenden här veckan.

Och han kom in i köket igen med en skrattande skrikandeunge under varje arm, placerade dem på deras stolar, kände pålösa tänder och beundrade nya stövlar, skojade med råttsvansaroch lyssnade till berättelser om godismaskiner och löften om atthälsa på Pelle Svanslös i Uppsala.

Jag inbillar mig, tänkte hon. Jag såg bara fel.Hon försökte skratta med men förmådde inte tina den vassa

stenen i sitt bröst.Det var inte han. Det var någon annan. Vi är hans familj och

han älskar oss. Han skulle aldrig svika barnen.Som åt fort, för de ville inte missa Bolibompa.– Jättegott, tack för maten, sa Thomas och kysste henne lätt.De hjälptes åt att duka av, händer snuddade vid varandra och

ögon fäste korta sekunder i den andres.Han skulle aldrig lämna mig.Hon hällde i diskmedel och tryckte igång diskmaskinen, han

tog hennes ansikte mellan sina händer, granskade hennes anlets-drag med bekymrad panna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det är bra att du stannar hemma en dag till, sa han. Du äralldeles blek.

Hon slog ner blicken, tog bort hans händer.– Jag känner mig lite matt, sa hon och gick ut ur köket.– Sitt inte uppe och vänta, sa han till hennes bakhuvud. Jag

har lovat Arnold att äntligen ta den där ölen ikväll.Hon frös till is på tröskeln, den rakbladsvassa stenen roterade

ett helt varv i hennes bröst. Stod kvar, hörde sitt hjärta slå.– Okey, sa hon och fick kontroll över musklerna igen, satte den

ena foten framför den andra och tog sig ut i hallen, gick in i sov-rummet och sjönk ner på sängen. Hörde honom rota efter tränings-väskan och sin racket ute i hallgarderoben, ropa hej då till henne ochbarnen, deras ointresserade svar och hennes egen tystnad.

Märke han något konstigt med henne?Hade han reagerat på något särskilt sätt?Hon drog ett djupt andetag, släppte ut luften långsamt.Sanningen att säga hade hon ofta varit lite underlig det senas-

te året. Han hade inte reagerat just ikväll.Hon reste sig, gick runt sängen och bort till telefonen som

stod vid hennes sida. – Thomas sa att du är sjuk, sa Arnold i luren, den ende av

Thomas gamla vänner som accepterat henne. Mår du bättre?Annika svalde, mumlade.– Jag förstår att han inte kunde spela ikväll när du är så dålig,

men det här är andra veckan i rad.Annika föll. Golvet under henne blev ett svart hål och hon

seglade genom världsrymderna.– Jag måste skaffa mig en annan partner om han får förhinder

hela tiden, det hoppas jag att du också förstår.– Kan du inte vänta lite? sa Annika och sjönk ihop på sängen.

Han uppskattar era matcher så mycket.Arnold suckade irriterat.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Visst, sa han, men Thomas är en jävla velputte. Han kanaldrig bestämma sig för någonting och stå för det. Har man bokaten stående tennistid en hel höst så kan man inte bara ge fan i attanvända den.

Annika lade handen över ögonen, lät hjärtat skena.– Jag ska hälsa honom det, sa hon och lade på.En tid måste ha förflutit, för plötsligt var barnen hos henne i

sängen, en på var sida om henne, de sjöng någonting som honvagt kände igen och hon nynnade med, och i bakgrunden hadeänglarna överstämman.

Det är mina barn, tänkte hon. Han kan aldrig ta ifrån migbarnen.

– Nej, sa hon, nu är det dags att sova.Och hon fick dem i säng genom att läsa något högt som hon

själv inte uppfattade, stoppade om dem och kysste dem och gicksedan en runda och släckte alla lampor. Sjönk ihop i fönster-nischen i vardagsrummet och vilade tinningen mot den iskallaglasrutan. Kände draget under de dåliga listerna svepa runt låren,lyssnade till det ojämna vinandet vid gångjärnen. Hennes inre varstumt och lugnt, tyngt av den malande stenen.

Lägenheten ruvade i mörker bakom henne. Den svängandegatlyktan utanför skickade gula skuggor över rummet, utifrån varhennes fönster bara svarta hål.

Hon lyssnade, försökte urskilja barnens andetag men hördebara sina egna. Höll andan för att nå längre men hörseln blocke-rades av hennes hjärtslag, blodet som rusade och rasade och bubb-lade i hennes huvud.

Otrogen, tänkte hon. Sven var alltid otrogen.Hon hade svalt vetskapen i alla år, den enda gång hon protes-

terat hade han slagit henne i huvudet med en hovtång. Omed-vetet fingrade hon på det smala ärret i pannan, det syntes nästaninte längre och hon tänkte sällan på det.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon var van vid otrohet.Så såg hon honom framför sig, hennes första kärlek, barn-

domsvännen, fästmannen, bandystjärnan. Sven Mattsson som älskade henne över allting på hela jorden, Sven som dyrkade hennetill den grad att ingen annan fick komma nära henne utom han,faktiskt helst inte tala med henne, och hon fick inte tänka på nå-gon annan än honom, faktiskt inte på något annat än honom.Allt annat var straffbart och han straffade, han hade straffat ochstraffat fram till den dagen han stod framför henne vid masugneninne på bruket i Hälleforsnäs med sin jaktkniv i handen.

Hon vände sig bort från bilden, reste sig upp och skakade denav sig, ruskade bort den på samma sätt som hon gjorde med mar-drömmarna, de välkända som kommit tillbaka efter natten i tun-neln, männen från Studio sex som diskuterade vad de skulle göramed henne, Sven med sin blodiga kniv, hennes katt som flög genom luften med tarmarna dinglande under sig.

Och nu var Thomas otrogen.Just nu låg han förmodligen i en säng tillsammans med blon-

da Sophia Grenborg, kanske trängde han in i henne just nu, kan-ske åt de varandras kön eller vilade i varandras svett.

Hon stirrade på de gula skuggorna, tog ordentligt stöd medbåda fotsulorna mot vardagsrumsparketten, det nyslipade golvetsom hon själv lackat tre gånger, lade armarna i kors över bröstetoch tvingade sig att andas lugnt. Lägenheten svarade henne medstillsam tillförsikt.

Vad var hon beredd att offra för att hålla ihop sitt liv?Hon hade ett val. Det handlade bara om att bestämma sig.Insikten fick hennes axlar att ramla ner, det blev genast lättare

att andas, hon gick bort till sin dator och loggade in sig på nätet.I mörkret gick hon in på Infotorg och dafade sofia grenborg iStockholm, fick massvis med träffar.

Den kvinna hon sett utanför NK med Thomas var i


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

trettioårsåldern, eller strax därunder. Garanterat inte äldre äntrettiofem.

Annika begränsade sökningen uppåt.Som Landstingsförbundets representant i projektgruppen om

hotade politiker kunde hon knappast vara yngre än tjugofem. Hon tog bort alla födda senare än .Fortfarande alldeles för många träffar.Loggade ur och gick istället in på Landstingsförbundets sajt

och sökte bland deras anställda.Hon stavade sitt namn med ph.Så otroligt jävla skitnödigt aslöjligt superfjantigt.Tillbaka till Infotorg och namnsök.Sophia Grenborg. Fanns bara en. Tjugonio år. Bodde på Öfre

Östermalm, född i Engelbrekt församling, så satans jävla fint detkunde vara då.

Tryckte ut databilden på faxen och loggade ur. Med utskriften ihanden ringde hon Rikspolisstyrelsens jourcentral och bad att få enkopia på passbilden av personen med Sophia Grenborgs person-nummer.

– Tio minuter, sa polisassistenten trött.Ljudlöst kollade hon att barnen sov och smög ut i Stock-

holmsnatten.Det hade börjat snöa. Blöta flingor materialiserade sig på den

smutsgrå himlafonden och ramlade ner i hennes ansikte när honvände det uppåt. Alla ljud sjönk en halv ton, träffade hennestrumhinnor med tvekan och falskhet.

Hon skyndade fram i snöfallet, lämnade blöta spår efter sig påtrottoaren.

Stockholmspolisens infart låg på Bergsgatan , tvåhundrameter från hennes port. Hon stannade till vid de stora, elektriskagrindarna, tryckte på porttelefonen för de gående och släpptes ini den avlånga bur som ledde fram till själva entrén.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Fotot hade inte kommit, hon fick sitta ner och vänta någraminuter, varsågod.

Hon satte sig i en av stolarna längs väggen, svalde och vägradekänna sig olustig.

Alla passfoton i Sverige var fortfarande offentlig handling ochkunde begäras när som helst. Man diskuterade att begränsa möj-ligheten, men ännu var inga beslut tagna.

Jag behöver inte förklara mig, tänkte hon. Jag behöver ingenursäkt.

Och hon fick kuvertet i sin hand och orkade inte vänta en se-kund till för att se om hon haft rätt så hon vände bara ryggen tillpoliserna i receptionen och slet fram polaroidfotot.

Det var hon.Ingen som helst tvekan om den saken.Sophia Grenborg.Hennes man gick omkring på stan och kysste Sophia Grenborg.Hon stoppade tillbaka fotot i kuvertet och gick hem till sina

barn.

Margit Axelsson hade trott på människans inneboende kraft ihela sitt liv. Hon var förvissad om att varje person hade makt attpåverka, det handlade bara om vilja och engagemang.

Som ung hade hon trott på världsrevolutionen, att massornaskulle befrias och kasta av sig imperialismens ok under globalalovsånger.

Hon rätade på ryggen och såg ut över sin sal.I dag visste hon att man kunde verka i det stora, eller i det

lilla. Hon visste att hon bidrog, varje dag, i sitt arbete med dag-hemsbarnen, deras kollektiva framtid som var allas ansvar menockså här, i keramiksalen i Pitholms Folkets hus.

Arbetarnas Bildningsförbund hade alltid ansett att de som ti-digare fått minst av samhällets resurser skulle kunna kompenseras


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

i studier, kulturaktiviteter och kulturupplevelser. Det var vad honkallade rättvisa i utbildnings- och kulturhänseende.

Studiecirkeln var en träning i demokrati. Den utgick ifrån attvarje människa har förmåga och vilja att utvecklas, påverka och taansvar, att varje människa är en resurs.

Och hon såg hur deltagarna växte, både de unga och de gam-la. När de lärde sig hantera leran och glasyren stärktes deras själv-tillit, deras förståelse för andras åsikter, och med det derasförmåga att aktivt påverka det som hände i samhället omkringdem.

Hon fick påminna sig om detta där hon stod med sin skulp-tur.

Ungdomens misstag hade hon fått leva med hela sitt liv. Inteen dag hade passerat utan att hennes sinnesfrid repats av tankenpå konsekvenserna av hennes handlingar. Långa tider blev repor-na små och ytliga, livet och arbetet fungerade som bandage överhennes skuld. Andra dagar kunde hon inte resa sig ur sängen, för-lamad av vrede över sin egen uselhet.

De dagarna hade blivit färre med åren. Ändå visste hon att deslet på henne, hade alltid vetat att skulden hon burit med sig endag skulle ta livet av henne. Det var inte bara övervikten hontänkte på, hetsätningen till tröst de riktigt svåra stunderna, utangnagandet på hennes psyke, hennes oförmåga att bekämpa oro.Hon var ofta sjuk, hade ett ovanligt dåligt immunförsvar.

Och nu var han tillbaka.I alla år hade hon drömt mardrömmar om honom, hastigt

vänt sig om i mörka gränder och trott sig se honom bakom sig,och nu var han verkligen här.

Hon hade inte alls reagerat lika starkt som hon trott.Hon skrek inte, svimmade inte, märkte bara hur pulsen gick

upp och hon drabbades av en lätt känsla av svindel. Sjönk ner påstolen i hallen med den gula draken i handen, hans ohyggliga,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

barnsliga signal att de skulle samlas på sin vanliga mötesplats.Hon visste att han skulle söka upp henne. Han ville något mer

än att ha ett gruppmöte som förr. Den gula draken var bara enpåminnelse, ett sätt att väcka Vilddjuren till liv. Han hade redankontaktat Svarta Pantern, det visste hon för Pantern hade ringthenne för första gången på trettio år och berättat det, frågat hurhon ställde sig till Drakens hemkomst.

Hon hade bara lagt på. Inte sagt ett ord utan lagt på luren ochdragit ur telefonjacket.

Man kommer aldrig undan, tänkte hon och betraktade skulp-turen som aldrig blev färdig, barnet och geten och deras grund-läggande kommunikation, den som går utanpå ord och visioneroch istället bygger på förståelse och intuitiv känslighet. Hon kundeinte gestalta det, och i kväll skulle hon inte komma längre.

Ryggen värkte, hon rörde sig tungt mot den fuktiga filt somhindrade arbetet från att torka och spricka. Virade den runt pådet vanliga sättet, spände fast den med remmarna. Tog av sig för-klädet, hängde upp det bland de andra och gick ut till ugns-rummet för att tvätta leran av händerna. Gick sedan runt ochkontrollerade elevernas alster, att de täckt sina pågående arbetenpå rätt sätt, att de färdiga sakerna inte torkade för snabbt, plocka-de ihop några kvarlämnade kavlar och lister. Hon packade sedanugnen inför morgondagens bränning, lämnade plats för fredags-gruppen högst upp.

Hon stod kvar i dörren och lyssnade till tystnaden. Som van-ligt på torsdagarna var hon sist kvar. Både akvarellgruppen ochskepparexamen brukade släcka och låsa sina salar redan vid halvtio.

Hon bytte skor, klädde på sig ytterkläderna, drog igen dörrenefter sig och låste med rasslande nyckelknippa.

Korridoren framför henne var svagt upplyst och full av mörkaskuggor.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon tyckte inte om mörkret. Fram till upplevelsen på flyg-basen hade det aldrig bekymrat henne, men sedan dess förföljdeskriken och flammorna henne på ett sätt som gjorde natten taggig och hotfull.

Hon började gå, förbi drejrummet, snickeriet och modelljärn-vägen. Kom till slutet av korridoren och tog sig försiktigt nedförde knarrande trapporna, passerade kafeterian och biblioteket.Hon kontrollerade dörrarna, stängt och låst.

Ytterdörren kärvade i kylan, det gjorde den alltid. Hon fickigen den med en kraftansamling och ett stön, låste med påtagliglättnad. Andades några gånger innan hon började den hala resanner till gatan. Vid varje styrelsemöte föreslog hon att trappstegenskulle sandas, beslut togs varje gång och vaktmästaren informera-des.

Hon höll sig krampaktigt i järnstaketet, förflyttade sin tungakroppshydda ner till gatunivå med andedräkten som en flämtandekvast ur munnen. Var svag i knäna när hon nådde trottoaren.

Snöfallet var tunt och vasst, föll tyst och stilla rakt ner i denvindfria luften. Det hade blivit betydligt kallare under kvällen,temperaturen skulle fortsätta att falla i takt med att flingornaupphörde.

Nysnön knarrade under hennes gummisulor. Hon tog sinsparkstötting och sköt den på gnisslande medar bort mot huvud-leden.

Det var skönt att röra på sig. Hon saknade ungdomens rörlig-het nästan lika mycket som dess sinnesfrid. Värken i ryggen blevalltid värre till en början för att sedan lätta och nästan släppa in-nan hon var hemma.

Jag borde promenera mer, tänkte hon.Det hade snöat på förstukvisten, men hon frös om benen och

beslöt sig för att lämna sopningen åt Thord. Skrapade av sig omfötterna med piassavakvasten, låste upp och gick in i hallen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon var så hungrig att hon höll på att dö.Drog av sig skorna, hängde upp täckkappan, gick in i köket

utan att tända och öppnade kylskåpsdörren.Hon hade gjort i ordning en landgång med ägg och räkor in-

nan hon gick hemifrån, tog den med till köksbordet och åt medsådan frenesi att hon fick majonnäs i näsan. Satt sedan flämtandeoch tom inombords och stirrade på diskbänken, märkte hur trötthon var.

Det var hon som öppnade daghemmet imorgon bitti, honmåste kliva upp halv sex för att hinna.

Måste gå och lägga mig, tänkte hon utan att röra sig.Hon satt fastnaglad i mörkret i köket ända tills telefonen ring-

de.– Är du uppe fortfarande? Du vet att du måste i säng.Hon log mot makens röst.– Jag var precis på väg, ljög hon.– Gick det bra ikväll?Hon suckade lätt.– Den unga kan aldrig få nog uppmärksamhet, hon kräver all

bekräftelse jag har. – Och med skulpturen?– Ingenting.Kort tystnad.– Du har inte hört något? frågade Thord.– Hört?– Från dem?Hon skakade på huvudet.– Nej.– Jag är hemma vid två. Ligg nu inte uppe och vänta.Hon log igen.– Jag skulle precis…De lade på och hon gick långsamt uppför trappan till över-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

våningen. Den spretiga skuggan av en snötyngd björk svepte överväggarna när en bil med helljus passerade ute på gatan.

Hon var, trots allt, lyckligt lottad. Flickorna hade vuxit upp tillfriska och målinriktade individer, goda människor som anammatde grundläggande värderingar som var viktiga för samhället. OchThord, hennes högvinst i livet.

Hon strök med fingret över deras bröllopsfoto som hängde påparadplats i övre hallen.

Tvättade ansiktet och borstade tänderna, kissade och spolade,klädde av sig och gick ut i hallen igen. Vek ihop kläderna och ladedem på en stol intill skänken.

Hade precis dragit nattlinnet över huvudet när mannen klevut från klädkammaren. Han såg ut som hon mindes honom,men större och gråare.

– Är det du! sa hon förbluffat. Vad gör du här?Hon blev inte rädd. Inte ens när han höjde sina behandskade

händer och lade dem runt hennes hals.Paniken kom när lufttillförseln stängdes av och hjärnan nåd-

des av adrenalinchocken. Rummet kantrade, hon såg innertaketvälva sig över henne och hans ansikte komma närmare, hans hän-der som gjutna runt hennes hals.

Inga tankar, inga känslor.Bara ändtarmens slutmuskel som upphörde att fungera och

den oväntade värmen i trosorna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Fredag 20 november

i lägenheten som en främling. Han hade va-rit långt borta under lång tid och visste inte om han skulle hittatillbaka. Takvåningen på Grev Turegatan på Östermalm lågmånga ljusår bort men nu var han hemma, han kände det i helakroppen och det gjorde honom oerhört lättad.

Hemma, där han bodde. Lägenheten lät som den brukade med sitt stillsamma sus av

sovande människor och dålig ventilation, luften var sval av fön-sterdrag och luktade samma matos som vanligt. Han hängde avsig rocken, ställde ner sin tennisracket och gymväska på hall-golvet, drog av sig skorna. Såg på sin lögn där den stod, de oanvän-da träningskläderna, den torra handduken.

Svalde och trängde bort skulden ur sitt medvetande. Tassadeistället i strumplästen in till barnen, böjde sig över dem, derasvidöppna munnar och pyjamasar och gosedjur.

Det här var verkligheten. Takvåningen på Östermalm var kalloch beräknande, möblerna utstuderat insmickrande. SophiaGrenborgs våning var blå och avskalad, hans hem var varmt ochgult av sovande barn och svängande gatlyktor.

Så gick han in till sovrummet, drog ut på steg som blev allttyngre. Ställde sig i dörren och såg på sin fru.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon hade somnat tvärs över sängen med strumpor och tröjaoch trosorna på, munnen öppen precis som barnen. Ögonfran-sarna bildade långa skuggor på hennes kinder, hon andades djuptoch lugnt.

Han lät blicken smeka hennes hårda kropp, kantig och musku-lös och kraftfull.

Sophia Grenborg var så vit och mjuk, hon kved hela tiden närde älskade.

Plötsligt överfölls han av en total och oväntad skamkänsla.Den gjorde honom alldeles illamående, han backade ut ur sov-rummet och lämnade henne där, lät henne ligga tvärs över säng-en utan täcke.

Hon vet, tänkte han. Någon har berättat.Han satte sig vid köksbordet och stöttade armbågarna på knä-

na, körde fingrarna genom håret.Det är inte möjligt, tänkte han. Hon skulle inte sova så lugnt

om hon visste.Han suckade tungt, kom inte undan. Visste att han var tvungen att ligga bredvid henne utan att

kunna somna, lyssna till hennes andning och längta efter äppel-hår och spåren av mentolcigaretter.

Han reste sig förvirrat i mörkret, stötte höften i diskbänken,han längtade väl inte?

Eller gjorde han?

En kladdig liten hand klappade Annika på kinden.– Mamma, hej då mamma.Hon blinkade mot ljuset, visste för ett ögonblick inte var hon

befann sig. Upptäckte efter en yr sekund att hon sovit halvt på-klädd, tittade upp och såg Ellen stå lutad över sig med slokanderåttsvansar och jordnötssmör kring munnen.

Hennes inre sprack upp i ett stort leende.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hej älskling.– Jag ska vara hemma idag.Annika strök flickan över kinden, harklade sig och log.– Det går inte, jag hämtar dig efter mellis, sa hon, hävde sig

upp med hjälp av magmusklerna och pussade flickan på mun-nen, slickade i sig jordnötssmöret.

– Före mellis.– Det är fredag så det är glass idag.Flickan funderade.– Efter, sa hon och sprang ut.Thomas stack in huvudet innanför dörren, sitt alldeles vanliga

normala ansikte med de morgontrötta ögonen och håret som all-tid ville något annat.

– Hur mår du?Hon log mot honom och blundade, sträckte på sig som en katt.– Bra tror jag.– Vi åker nu.När hon öppnade ögonen var han borta.Idag väntade hon inte på tystnaden, hon var ute i duschen in-

nan ytterdörren slagit igen. Tvättade håret, gjorde en inpackning,klippte topparna och smorde in benen med lotion. Målade ögon-fransarna och filade naglarna jämna, tog en ren behå. Bryggdekaffe och bredde en macka som hon visste att hon skulle ha svå-righeter att få i sig.

Satte sig sedan vid köksbordet och kände genast ångestenkomma vältrande, den steg upp ur hörnen som mörka rökmolnmed giftig ånga och hon flydde, hon lämnade kaffe och smörgåsoch en oöppnad Yoggiförpackning stående på bordet och famla-de mot dörren.

Där ute hade snöfallet upphört men himlen var alldeles jämn-grå. Hårda isbitar sveptes runt i vinden, blåste längs gator ochtrottoarer och stack i hud och hår. Hon uppfattade inga färger,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

världen hade förvandlats till svartvitt, den vassa stenen vred sig ihennes bröst.

Sophia Grenborg. Grev Turegatan.Hon visste var den låg, Christina Furhage hade bott där.Utan tanke började hon gå.

Fasaden var honungsgul och tung av stuckaturer, iskristaller hadefastnat på de utskjutande delarna. Burspråken hängde som klasarefter sidorna, fönsterglaset glimmade ojämnt och munblåst, por-ten var mörkbrun och utsirad.

Hon frös om fötterna och öronen, stampade i marken ochknöt till halsduken bättre kring huvudet.

Burgen borgerlighet, tänkte hon och gick fram till entrén.Porttelefonen var av det moderna slag där det inte framgick

var i huset invånarna bodde. Hon lutade sig bakåt och kisade uppmot fasaden som om det skulle synas var Sophia Grenborg hadesin lägenhet, snö blåste in i hennes ögon och fick dem att tåras.

Hon gick över gatan och ställde sig i porten mitt emot, togupp sin mobiltelefon och ringde och begärde numret tillSophia Grenborg på Grev Turegatan, bad att bli kopplad. OmSophia hade nummerpresentatör skulle inte hennes nummer synas, bara Telias.

Signalerna gick fram, Annika stirrade på huset, någonstansdärinne ringde det och ringde, en telefon vid en säng där hennesman hade legat i natt.

Efter femte signalen gick en telefonsvarare igång, Annika lyss-nade till kvinnans glada lätthet utan att andas.

– Hej, du har kommit till Sophia, jag kan inte svara nu men…Annika lade på, den glittrande rösten ringlade i öronen, ste-

nen i bröstet började glöda och fräsa.Gick tillbaka till porten, tryckte på det ena efternamnet efter

det andra tills en gammal dam slutligen svarade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det är från elverket, sa Annika. Vi ska läsa av mätaren i käl-laren, kan ni öppna?

Det surrade till i låset, hon sköt upp porten på väloljade gång-järn.

Trapphuset gick i gul och svart marmor, bröstpaneler i mörkfernissad ek blänkte i rökfärgad mässingsbelysning. En tjockmörkblå matta svalde alla ljud.

Annika lät fingret följa listernas vackra ådring medan hon gickfram till tavlan intill hissen.

Sophia Grenborg ståtade ensam på sex trappor.Långsamt började hon gå, ljudlöst och svävande, uppför alla

trapporna till vindsvåningen.Ytterdörren var modernare än de andra i huset. En vit säker-

hetsdörr mitt i en vägg i tegel, många meter i takhöjd.Annika ställde sig att se på namnskylten i borstat stål, fötterna

brett isär, sulorna förankrade i marmorn. Lät bröstkorgen höjasoch sänkas, stenen riva och slita. Tog sedan fram mobilen igenoch återuppringde nummerupplysningen, bad att bli kopplad tillLandstingsförbundet.

– Jag söker Sophia Grenborg, sa hon.Rösten som svarade var lika glittrande som på telefonsvararen.– Jag heter Sara och ringer från tidningen Landstingsvärlden,

sa Annika och stirrade på namnskylten. Jag ringer runt lite så härföre jul och undrar om jag skulle kunna få ställa en enkätfråga.

Sophia Grenborg skrattade, ett kvittrande läte.– Jaaa, sa hon, det går väl bra…– Vad önskar du dig i julklapp? sa Annika och strök med

handflatan över Sophias ytterdörr.Kvinnan i luren skrattade igen.– En kyss av min kärlek, sa hon, fast lite badsalt går också bra.Det svartnade till för Annikas ögon, ett mörkt lakan som drog

förbi i hennes hjärna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Kärleken? sa hon med dov röst. Är det maken?Nytt skratt.– Han är lite hemlig ännu. Landstingsvärlden sa du. Ja, det är

en trevlig tidning, ni har sådan bra bevakning på vårt intresse-område. I vilket nummer kommer det här?

Annika blundade, strök sig över pannan, trapphuset börjadegunga, en sugande vågrörelse som gick från vägg till vägg.

– Kommer vad?– Enkäten! Blir det före jul?Hon var tvungen att sätta sig ner, lutade ryggen mot dörren.– Vi vet inte riktigt var det kommer att rymmas, det beror lite

på annonserna.Hade Landstingsvärlden annonser? Hon visste inte.Det blev tyst i luren, Annika hörde Sophia Grenborg andas,

lyssnade till den andra kvinnans rytmiska syreupptag.– Jaaa, sa Sophia, om det inte var något annat…– Jag heter också Grenborg, sa Annika. Tror du vi är släkt?Nu var skrattet inte lika hjärtligt längre.– Nja, vad sa du att du hette?– Sara, sa Annika. Sara Grenborg.– Vilken gren härstammar du ifrån?Inbillade hon sig, eller hade Sophias iii-n blivit lite längre?– Den sörmländska, sa Annika.– Vi kommer från Österbotten, från säteriet i Väse församling.

Är du en ättlig efter Carl-Johan?– Nej, sa Annika. Efter Sofia Katarina.Plötsligt orkade hon inte lyssna ett ögonblick till på Sophia

Fisförnäm jävla Grenborg, hon knäppte av mitt i ett ord.Satt tyst och väntade tills pulsen lugnat ner sig, höll handen på

Sophia Grenborgs ytterdörr och inlemmade kvinnan i sitt blod-omlopp.

Blundade och koncentrerade sig på den kalla trappen, lyssnade


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

till hennes röst, såg henne sitta på sitt fina jobb på sitt fina Lands-tingsförbund och uppskatta artiklarna i Landstingsvärlden. Enkvinna så blodlös och välanpassad och uppskattad att hennes egenmake valt att kyssa henne utanför NK, en kvinna som var allt dethon aldrig skulle bli.

Hon lämnade huset utan att se sig om.

Mannen vaknade av att det rosa överkastet stack honom i näsan.Han fnös till och stönade när smärtan från magen nådde hjärnan.Träpanelen i taket gungade sakta i långa dyningar, han flyttadeblicken och stirrade in i glasfiberväggen, storknade inför sin egenandedräkt. Lukten höll på att ta över honom.

La mort est dans cette ville, tänkte han och flämtade.Han såg läkarens ansikte sväva ovanför sig som den dag han

kom ut ur narkosen, vännens spända käkar och undvikandeblick, han hade varit informerad om konsekvenser och alternativoch förstod direkt.

Icke operabel eller behandlingsbar. Tre till sex månaders över-levnad från diagnos. Den återstående tiden skulle innebära mycketsmärtor, illamående, ätsvårigheter, viktnedgång, kraftig sjukdoms-känsla, stor trötthet, blodbrist. Behandlingen bestod av medelmot illamående, smärtstillande samt näringspreparat.

Han visste att han skulle tyna, nästan ruttna, bort. Odörenskulle bli alltmer påträngande, hans vän läkaren hade rått honomatt inte försöka dölja den med parfymer eller rakvatten. Det skul-le inte hjälpa.

Nu såg han sig om i rummet, över trinettkök och väggpaneleroch plastgolvets färgglada trasmattor, försökte hitta en punkt somstod stilla. Fastnade på fönstret, i glipan mellan de tunga gardiner-na skymtade den blå dagen, kall och krispig. Långsamt stillnadevärlden och han kunde andas lättare, gled snart in i sitt drömlikagränsland där verklighetens begränsningar varligt suddades ut.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag kommer från Seglingssällskapet Bojen och vill boka studierummet till klockan på tisdag, hörde han sig själv sägamed ett märkligt eko i bakgrunden, framför honom satt bibliote-karien på Namnlösa gatan med sin stora liggare på bordet ochhan visste att hon inte trodde honom längre, för han kunde rim-ligtvis inte vara både seglare och flugfiskare och fjärilssamlare ochsläktforskare.

Alla som kom till mötena hade kodnamn, vanliga borgerliganamn som Greger eller Torsten eller Mats. Att han valt Ragnwaldhade mötts av rynkade näsor, man skulle inte göra sig förmer, menhan var förmer och det förstod de ju, om inte annat i Melderstein.

Han skrattade stilla och kluckande i sin halvvärld och återvän-de till bruket, den feberheta försommaren då världen stodpå randen till den stora revolutionen och de hade gjort sig redo,de hade övat för väpnad kamp och låtit vaktstyrkor patrullera läg-ret dygnet runt. Manskapet täljde påkar vid lägerelden, de disku-terade gerillakrigföring och övade självförsvar.

I Norge hade motsättningarna mellan vänsteraktivisterna ochde andra varit mycket större än i Sverige. En radikal bokhandelhade bombats, de hade varit övertygade om att det snart var derastur och de skulle inte låta sig föras som lamm till slakt.

Att de utbildade sig just i Melderstein var särskilt lustigt, efter-som brukets regim var religiös. Men eftersom han bokat det somförsamlingsassistent i Luleå stift hade ingen ifrågasatt hans motivoch de hade hållit dånande Mao-möten i brukets lilla kyrka.

Han genomfors av den fullständiga harmoni han erfarit de därdagarna, upplevde återigen hur hans förmåga att minnas alla cita-ten givit honom en central plats i ledningen trots att deltagarnakommit från hela landet. De övade strid och överlevnad nätternaigenom, och det var där han träffade sin Röda Varg.

Han log mot taket, gungades bort på vågorna, såg hennesmjuka ansikte och tunna lilla kropp.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon var så ung och så storögd och hon såg honom som enMästare. Ingen annan hade hans erfarenheter både från rebell-rörelsen och Kårhusockupationen, han var ohotad på tronen ochtrots att den lilla Röda Vargen bara följt med sin kompis påsommarläger utan att begripa vad det rörde sig om så drogs honmed, hon blev en Revolutionens Tjänare fortare än han vågathoppas, och hon gjorde det för hans skull.

För hans skull.Karina som kysste honom bakom Meldersteins kyrka, han

kunde fortfarande minnas smaken av hennes tuggummi.Han vände sig i sängen.I Seglingssällskapet Bojen hade de byggt celler där de bestäm-

de var folk skulle bo och jobba. Lägenhet på Örnnäset och natt-skiftet på järnverket. Gårdshus i Svartöstaden och uppdrag åtKommunal. De hade organiserat strejker, jobbade genom hyres-gästföreningen, facken, efter maoismens politiska teori om folk-fronten, de folkliga rörelserna men det gick för sakta, deargumenterade för mycket, Flugfiskeföreningen fylldes av falskaauktoriteter som alla älskade sin egen röst. Rörelsens popularitetförde med sig en svans av leksaksrevolutionärer som bara kom förtjejerna och öldrickandet. Efter Melderstein blev stämningenhätsk. Två kamrater utmanade honom om makten och fick medsig de andra, och han tog sin familj och gick. Han lämnade denborgerliga småstadskommunismen åt dess långsamma sotdödoch formerade sin egen grupp med sikte på det verkliga makt-övertagandet.

Kniven vreds om i hans mage igen, ventrikelcancer, magsäcks-cancer, numera ovanligt i Europa, drabbar blint. Operation föratt avgöra om behandlingsbart eller ej. Symptom som vid magsåroch vid gastroskopi finner man fult sår och misstänkt tumör vil-ket verifieras vid undersökning i mikroskop. Man öppnar upppatienten, finner överväxt av cancer på intilliggande organ och


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

stänger bara buken igen. Metastaser till lungor, skelett och hjär-na, tynar bort i allmän svikt på grund av för stor tumörbörda.

Tre till sex månader.Så stod plötsligt hans far vid sängen och han flämtade hårt.

Krampen låste hans lungor och han kravlade sig förskräckt motväggen.

– Arvsynden, dånade mannen ovanför honom och hans röststudsade mellan stugväggarna. Jag anklagar dig. Jag håller dig an-svarig för Eva och Adams syndafall.

Och piskan höjdes och träffade honom i diafragman, en våld-sam konvulsion fick honom att kräkas upp näringspulvret på sinkudde. Faderns röst ökade i styrka, fyllde rummet som en symfoni-orkester i dissonans.

– Du börjar ditt liv från botten, barndjävul, ondskefull är du,elak och uppfylld av Satan.

Han försökte protestera, be om nåd, samma sång han sjungitgenom hela sin barndom, Far, snälla Far, ha barmhärtighet, menpiskan föll och den träffade honom på munnen. Smärtan fickhans andning att upphöra ett ögonblick.

– Hin håle ska drivas ur ditt hjärta och din eviga själ räddas tillHimmelriket.

Piskan höjdes ännu en gång och han såg upp på mannen somsvävade under taket i sin trådslitna predikantkostym, och han viss-te att frälsningen snart var till ända.

– Far, viskade han och kände uppkastning och blod rinna in inäsan. Mor fick aldrig några fler barn. Vet du varför?

Dånet i rummet sjönk undan när fadern tystnade, den glö-dande blicken bleknade och piskan stannade.

– Jag förblev ensam, viskade han till sin far, och du förstod ald-rig varför. Gud vet att du fullföljde Hans uppmaning att uppfyllajorden, men det blev aldrig några fler barn. Förstod du aldrig?

Fadern flöt avvaktande under trätaket med vita läppar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hon fördrev dem hos samekvinnan i Vittangi, flämtadehan, mina bröder och systrar, hon lät samekvinnan karva ut demur sitt sköte hellre än att du skulle få tag i dem och piska arvsyn-den ur dem.

Och piskan vaknade och träffade honom i huvudet och jor-den blev tom.

Annika slängde alla kläder i en hög på golvet i hallen, rakade un-dan den oätna frukosten och placerade sin dator på köksbordet.Loggade in på www.lf.se och studerade Landstingsförbundetskansliorganisation, på baksidan av morgontidningen noteradehon enheterna för Demokrati & Sjukvårdspolitik, Ekonomi &Självstyre och Avdelningen för Internationell Finans.

Hon tänkte intensivt med handen för munnen.Det borde räcka. Tre olika enheter som förmodligen inte hade

världens bästa internkommunikation. Tre trängda mellancheferpå samma nivå.

Hon andades djupt några gånger och slog numret till Lands-tingsförbundets växel. Började med att fråga efter chefen för Demokrati & Sjukvårdspolitik.

– Jo, sa Annika och harklade sig, jag heter Annika Bengtzonoch ringer från tidningen Kvällspressen…

Den stressade chefen avbröt henne tvärt.– Jag måste be att få hänvisa dig till vår pressavdelning, vi har

informatörer där som kan svara på alla frågor.Hon hörde sina dånande hjärtslag, hoppades att de inte nådde

fram till andra änden.– Jo, sa hon, jag förstår, men mitt ärende är inte av den karak-

tären att jag kan ringa någon pressavdelning. Tyvärr.Häpen tystnad.– Vad? sa karln. Vad menar ni?Annika blundade och sa med stadig röst.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag vill börja med att påpeka att jag inte kommer att citeraer, att jag inte är på gång att skriva någon artikel ännu. Jag villbara reda ut och klargöra några uppgifter som framkommit när viundersökt delar av er verksamhet.

Stressen hade givit vika för förvåning och misstänksamhet närlandstingschefen svarade.

– Vad menar ni? Vilken verksamhet?– Det gäller överfaktureringen från ett av era projekt.Det lät som om mannen satte sig.– Överfaktu…? Jag förstår inte…Annika stirrade på köksfläkten.– Jag tänker, som sagt, inte citera er alls i det här läget. Jag vill

bara reda ut några saker, och jag skulle också uppskatta om dethär samtalet stannade oss emellan. Jag nämner aldrig att jag talatmed er, och ni behöver inte berätta att ni talat med mig.

Tystnad.– Vad gäller saken?Hon kunde känna rycket i reven när han svalde kroken.– Överfaktureringen från kontot som gäller projektet kring

politikerhoten, sa Annika. Det som ni kör tillsammans medKommunförbundet och Justitiedepartementet.

– Politikerhoten?– Arbetsgruppen som ska arbeta mot våld och hot mot politi-

ker. Jag vill poängtera att vi tycker projektet är otroligt viktigt,och såvitt vi kan förstå är arbetet framgångsrikt, men problemetfinns alltså i er bokföring.

– Jag vet faktiskt inte vad du talar om.Annika väntade, lät tystnaden tala, lät sin förvåning glida iväg

längs ledningarna, grumla landstingschefens sinne.– Jaha, sa hon dröjande, jag fick uppfattningen att ni hade

ambitionen att gå till botten med det här…Nu ilsknade landstingschefen till.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vad menar ni? Med vad? Vem har sagt att det förekommeroegentligheter här?

Annika var skarp i rösten när hon svarade.– Jag förmodar att du inte menar att forska efter mina källor.

Det är ju, som du säkert vet, ett grundlagsbrott. Jag väljer attbortse från den sista frågan.

Tystnaden lägrade sig igen, växte och bultade.– Kan ni inte berätta, sa landstingschefen slutligen. Vad rör

det sig om?Annika tog ett djupt och ljudligt andetag, talade sedan med

låg och förtrolig röst.– Enligt min sagesman har det skett en överfakturering från

ert konto som handhar medlen för arbetsgruppen kring hot motde folkvalda. Er representant i gruppen ska ha kryddat de gemen-samma kostnaderna för att dölja privata kostnader.

– Sophia Grenborg? sa landstingschefen förbluffat. Skulle honha förskingrat?

– Jag kan inte svara på det, sa Annika beklagande, jag undrarbara om ni skulle kunna hålla mig underrättad om resultatet avera efterforskningar. Inte så att ni ska offentliggöra kostnader jaginte har med att göra, utan bara berätta för mig om, eller när, nibestämmer er för en polisanmälan.

Chefen harklade sig.– En sådan ligger ju långt bort i det här läget, sa han. Vi mås-

te naturligtvis först genomföra en grundlig internutredning. Viska kontakta våra revisorer å det snaraste.

Annika blundade, svalde.Hon önskade chefen lycka till och lade på.Satt sedan i tystnaden och funderade över hur länge hon skul-

le behöva vänta innan hon ringde nästa samtal.Inte alls, bestämde hon sig.Så hon ringde chefen för Ekonomi & Självstyre, började tre-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

vande med frågor kring Landstingsförbundets policy gällandeskalbolagsaffärer bland de anställda. När mannen ilsknade tilloch var på väg att lägga på frågade hon om de utrett varför Sophia Grenborg, en av deras anställda, bara taxerat för en in-komst av kronor föregående kalenderår.

Chefen blev alldeles ställd.Hon avslutade med frågan:– Landstingsförbundet finansieras av skattemedel. Anser du

att det är acceptabelt att Landstingsförbundets anställda försökersmita undan skatt?

Mannen kunde bara svara på ett sätt:– Naturligtvis inte.Hon lovade att återkomma för att höra hur internutredningen

i frågan gick.Efteråt reste hon sig och märkte att musklerna i benen blivit

alldeles stenhårda, baksidan av låren hade slutit sig i kramp.Klumpen i bröstet roterade och rev, dess metalliska vasshet hadespritt sig i hennes kropp och hotade att förlama henne.

Hon slog på benen med knytnävarna tills de lydde henneigen, mikrade upp en mugg med kaffe och ringde det tredje samtalet, till chefen för Internationell Finans. Frågade hur Landstingsförbundet såg på högerextremismen bland de anställ-da. Hon hade fått en uppgift om att en av de anställda tidigarevarit aktiv i en extremistisk grupp, den anställdas kusin vardömd för hets mot folkgrupp, och nu undrade hon över lämp-ligheten att just den här personen var med i projektgruppen somutredde hot, bland annat högerextremistiska hot, mot våra folk-valda?

Chefen för Internationell Finans kunde tyvärr inte svara påfrågan just nu, men han lovade att saken skulle utredas och omhon ringde Landstingsdirektören på måndag eller tisdag så skullehon nog få någon form av kommentar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Efteråt sjönk hon ihop på köksstolen och kände golvet gunga,matt i huvud och leder.

Hon hade hoppat.Nu gällde det att landa på fötterna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Söndag 22 november

efter kaffekannan och upptäckte attden var tom. Han kände irritationen slå till och käkarna spännas,suckade ohörbart och tittade hastigt på sin fru på andra sidan frukostbordet. Hon var inne på sin fjärde mugg, hade hällt i sighela kannan, som han bryggt, innan han hunnit ta sig en endakopp. Hon märkte inte hans frustration, var djupt nedsjunken ien essä av en professor i islamologi som behandlade frågan omvem som egentligen var irakier. Hon hade tvinnat ihop sitt hår ien trasslig knut på bakhuvudet, strök omedvetet bort en test somhela tiden trillade ner i hennes synfält. Morgonrocken satt löst,han kunde se hennes skimrande hud under frottén.

Han vände bort blicken och reste sig.– Vill du ha mer kaffe? sa han med ironi.– Nej, inte för mig tack.Hon såg inte upp, märkte honom inte.Jag är bara en möbel, tänkte han. Ett verktyg för att hon ska

kunna leva bekvämt och skriva de jävla artiklar hon vill.Han bet ihop och fyllde lilla pannan med mera vatten. Hem-

ma i Vaxholm hade de alltid haft elektrisk vattenkokare, både ihans föräldrahem och under äktenskapet med Eleonor, men An-nika tyckte det var onödigt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– En apparat till. Vi har ju så himla trångt som det är. Dess-utom går det fortare att koka upp vatten på gasspis än i en vatten-kokare.

Det hade hon rätt i, men det var inte poängen.Poängen var att hans utrymme krympte. Hon tog så förban-

nat mycket plats. Ju mer hon tog desto mindre blev det över tillhonom.

Före det där med Sprängaren hade han inte sett det så tydligt.Då gick allting i små steg, hans livsrum kapades lite i taget utanatt han lade märke till det, barnen kom och hon blev chef och detvar klart att han ställde upp, men sedan blev allting som vanligtigen när hon var hemma och kunde ta hand om lägenheten ochungarna, och nu skulle han plötsligt träda tillbaka in i ett litethörn och lämna över livet till henne.

Han tittade på sin hustru medan det började susa i vattenpan-nan. Kärv och kantig, liten med mjuka bröst. Utsatt och bräckligoch stenhård.

Hon måste ha känt av hans blick, för hon tittade upp och sågförvirrat på honom.

– Vad? sa hon.Han vände sig bort.– Inget.– Nähäpp, sa hon och tog tidningen och gick ut ur köket.– Du, ropade han efter henne. Mamma ringde och bjöd oss på

söndagslunch, jag tackade ja, jag hoppas att det var okey?Varför frågar jag? tänkte han. Varför ber jag om ursäkt för att

jag accepterat att hälsa på mina egna föräldrar? – Vad sa du?Hon kom tillbaka in i köket med hårda steg, han vände sig om

och såg henne stå med tidningen hängande ner till golvet.– Klockan tolv, sa han. Lunch i Vaxholm.Hon skakade på huvudet, ångande av misstro.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hur kan du tacka ja till något sådant utan att prata medmig?

Han vände sig mot spisen igen, hällde vattnet i pressobryggaren.– Du pratade i din mobiltelefon som vanligt, jag ville inte störa.– Det här stör mig mer, om man säger så. Jag tänker inte åka dit.Han greps av en total och oresonlig impuls att skaka henne

tills hårknuten på hennes bakhuvud lossnade och tänderna skall-rade och morgonrocken gled ner från hennes axlar.

I stället blundade han och försökte kontrollera andningen, talade till köksfläkten när han svarade.

– Jag tänker inte ställa till det så att jag får samma värdelösa relation till mina föräldrar som du har till dina.

Han hörde på tidningsprasslet att hon lämnade köket.– Okey, sa hon uttryckslöst från hallen. Ta med dig barnen,

men jag följer inte med.– Klart du följer med, sa han, fortfarande till fläkten.Hon kom in i köket igen, han såg på henne över axeln, hon

var naken så när som på strumporna.– Och annars? sa hon. Ska du slå mig med en påk i skallen och

släpa dit mig i håret?– Jättekul, sa han.– Jag går och duschar, sa hon.Hans blick drogs till hennes guppande skinkor när hon gick

tillbaka ut i hallen.Sophia var mycket rundare i formerna, och hennes hud var

rosa. Annikas gick i grönt, i solen blev den snabbt djupt olivfärgad.Hon är en alien, tänkte Thomas. En liten grön kvinnan från

en annan planet, taggig och oformlig och oresonlig.Kan man leva med en utomjording?Han skakade av sig tanken och svalde.Varför gjorde han det så himmelens svårt för sig själv?Det fanns en utväg, han hade ett val. Han kunde få tillbaka


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

det liv som han saknat, tillvaron hos en mjuk och rosa kvinnamed mänsklighet och äppelhår som skulle välkomna honom tillsin takvåning.

Herregud, tänkte han, vad ska jag göra?Sekunden därpå ringde telefonen.Nej, tänkte han. Det är hon. Vad ringer hon hit för? Jag sa ju

att hon inte fick ringa.En andra signal.– Svarar du? ropade Annika inifrån duschen.En tredje.Han slet åt sig luren med bultande tinningar, försökte arbeta

upp lite saliv i munnen.– Hemma hos Thomas och Annika, hörde han sig själv säga

med knastertorr mun. – Jag måste prata med Annika.Det var Anne Snapphane. Hon lät som om hon höll på att

kvävas och hans lättnad var så total att den kändes i pungen.– Visst, sa han i en utandning. Jag ska ropa på henne.

Annika klev ur badkaret, slet åt sig en handduk och lämnade enstig av våta fötter efter sig på väg mot telefonen. Den skarpa ste-nen vände och vred sig i bröstet, änglarna nynnade oroligt i bak-grunden. Hon undvek att se på Thomas när hon passeradehonom och tog luren, hans kyla fick henne att hålla säkerhets-avstånd till hans rygg.

– Har du läst morgontidningen? sa Anne Snapphane, röstenträngd och hes.

– Är du bakfull? sa Annika och puttade iväg osten för att görasittplats på köksbordet. Thomas suckade högt och flyttade sig tvåmillimeter för att hon skulle rymmas.

– Som en bäver, men det skiter jag i. Björnlund har lagt nerkanalen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika sköt undan brödet också för att få bättre plats.– Vad pratar du om? sa hon.– Kulturministern har precis gjort mig arbetslös. Står i tid-

ningen.Thomas vände sig demonstrativt ett kvarts varv bort, hans ax-

lar skrek ut hans avståndstagande.– Var då? Jag har precis läst den.– Toppar ettan.Annika böjde sig fram och tog tag i Thomas förstadel för att

kika på första sidan, han ryckte irriterat åt sig tidningen.– Vänta, sa Annika, kan jag inte få titta bara? Björnlund ändrar

villkor för digital sändningsrätt. Och?– Styrelsen informerades i natt, de hann med sista kvällsplanet

från New York och landade för en halvtimme sedan. De har re-dan meddelat att satsningen ställs in. Halv tre har de ett formelltstyrelsemöte där alla planer stoppas och TV Scandinavia avveck-las. Jag kommer att sluta som kulturreporter på Radio Sjuhärad.

– Nej men, sa Annika och knuffade Thomas med knät för attfå bättre plats, inte ska vi väl tro det allra värsta. Varför kan ni intebli en satellitkanal, eller en kabelkanal?

Anne började gråta i luren och allvaret drabbade Annika sam-tidigt som skulden.

– Vänta så ska jag byta telefon, sa hon.Hon kastade ner luren i klykan och råkade knuffa till Thomas

då hon hoppade ner från bordet.– Jamen vad fan, sa han och knölade ihop tidningen i knät.– Sitt du bara, jag flyttar på mig, sa Annika och trippade ut i

hallen och in i sovrummet med handduken omkring sig, släppteden på golvet.

Kröp ner under täcket och lyfte luren vid sängen.– Det måste gå att lösa, var det första hon sa. Vad är problemet?Anne samlade ihop sig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag har ju berättat förut, sa hon trumpet, Annika avbröthenne.

– Jag vet att jag varit dålig på att lyssna. För mig har det baravarit teknikaliteter, som om jag skulle prata trycktider och plåt-byten med dig. Berätta nu.

Hon satte sig upp bland kuddarna och Anne drog efter andan.– Hela affärsidén med TV Scandinavia går ut på, eller gick ut

på, att nå hela Skandinavien. Då har man tjugofem miljoner potentiella tittare, alltså en tiondel av USA:s befolkning. Och för attnå så många måste man kunna ses av alla hushåll i Sverige, och dåmåste man köra över Teracoms master. Annonsörerna på den ame-rikanska marknaden är inte intresserade av en mindre målgrupp.

– Teracom?– Statliga sändningsbolaget, det var en del av gamla Televerket

men blev vinstdrivande aktiebolag samtidigt som alla andra verk.Änglarna var tysta, helt utkonkurrerade av Anne Snapphanes

förtvivlan. Annika noterade att stenen hade stillnat, låg tung ochkall innanför hennes revben.

– Och det finns inga andra master, ni kan inte bygga egna?– Skämtar du? Teracom håller på att gå i konkurs trots att alla

master redan står där.Annika slappnade av och letade utvägar, sprang villigt in ge-

nom den dörr som öppnades och lämnade Thomas och Sophiaoch barnen och Vaxholm bakom sig.

– Men det är ju jättefå som kan se digital-tv, sa hon, man mås-te väl ha en sådan där box. Spelar det verkligen så stor roll?

– På ett par års sikt kommer det bara att finnas digital-tv. IUSA ska det analoga nätet släckas , vi ligger något år efter.Regeringsproppen är hela grejen. När det digitala marknätet fårsamma villkor som resten av branschen, alltså satellit– och kabe-luniversum, så kommer marknaden att explodera.

Ellens exalterade ylande trängde in i sovrummet två sekunder


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

innan flickan själv kom inspringande, Kalle en meter efter, dovtmorrande med händerna utspärrade som klor.

– Mamma, hjääälp! Tigern tar mig!– Nej, sa Annika och försökte hejda dem med handen vilket

var lönlöst, barnen ramlade ner ovanpå henne i sängen, hysterisktskrattande. Men jag fattar inte, sa hon i luren. Hur kan proppenlägga ner kanalen?

– Hittills är det regeringen som bestämt vem som ska ha till-gång till statens tv-master, både via analoga och digitala sänd-ningar. De analoga är ju bara tre, och de är så klart resultatet avrent politiska beslut: ettan, tvåan och fyran, eller hur?

– Ellen, sa Annika, Kalle, gå och klä på er. Ni ska få åka till far-mor och farfar.

– De digitala sändningarna tar mycket mindre frekvensutrym-me, sa Anne, så när de tre analoga kanalerna släcks ryms det tjugo-fem nya, digitala. I proppen har regeringen äntligen fattat att deinte har med att göra vem som sänder vad, utan de delegerar allabeslut kring sändningstillstånden till Radio- och TV-verket.

– Vi vill inte, det är inget roligt, sa Kalle och gjorde sig till talesman för bägge syskonen. Vi får inte springa inne.

– Seså, sa Annika. Borsta tänderna och ta rena underkläder.– Allt var egentligen känt sedan tidigare, sa Anne Snapphane.

Förslaget har varit ute på en remissrunda i över ett år. Det är där-för ledningen i USA överhuvudtaget gör den här satsningen, menmorgontidningen avslöjar idag att det finns ett tillägg i direktiventill Radio– och TV-verket som inte funnits där förut.

Annika skickade iväg barnen, blundade hårt och koncentrerat.– Och?– Under remissrundan fanns ett regelverk med tio punkter

som tv-bolaget hade skyldighet att uppfylla enligt tredje kapitlet,första, andra och fjärde paragrafen i radio- och tv-lagen från .Nu är det plötsligt elva punkter.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika sjönk tillbaka mot kuddarna.– Karina Björnlund har alltså klämt in en extra regel precis på

slutet.– Japp, de allra senaste dagarna. Den elfte lyder: ”Sökande

med huvudsakligen utländskt ägande som sänder med en be-gränsning över flera länder inom Skandinavien men inte i ytter-ligare EU-länder äger inte rätt att få sändningstillstånd över detdigitala marknätet.”

– Med innebörden att…?Hon hörde Thomas skrika något åt barnen ute i köket.– Alla som uppfyller villkoren ska få sända, utom vi.– En Lex TV Scandinavia, sa Annika. Det får hon aldrig ige-

nom i riksdagen.– Johodu, miljöpartiet är med.– Men varför i all sin dar?– Regeringen backar om biltullarna. Från och med nästa år av-

giftsbeläggs alla motorleder kring Stockholm, bara för att KarinaBjörnlund ska stoppa TV Scandinavia.

Annika hörde skepsisen i sin egen röst när hon svarade.– Men det är ju helt orimligt. Varför i helvete skulle hon göra

det?– Det, sa Anne Snapphane, är en jävligt bra fråga. Sedan började hon gråta tyst. Thomas vrålade något i hallen

och Ellen ylade.Och i larmet från barnen och ekot av den förtvivlan som gled

över linjerna från Lidingö stämde änglarna plötsligt upp sin sångigen, orden myllrade om varandra och hon såg utdraget från ministerns diarium framför sig som en hägring.

Begäran om sammanträffande för diskussion av angelägen fråga.– Har du druckit något idag? frågade Annika så högt att hon

överröstade de inre rösterna.Anne samlade sig en stund innan hon svarade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Nä, snörvlade hon. Fast jag hade tänkt. Jag hällde upp ettdricksglas med gin som jag spolade ner i toaletten. Det är nog nu,förstår du?

Förtvivlan höll på att ebba ut, skalades ner till enstaka snyft-ningar, barnskriken i köket tystnade.

– Först Mehmet och så det här. Jag pallar inte mer nu.– Joho, sa Annika. Klä på dig och kom hit, men låt bilen stå. – Jag vet inte om jag orkar.– Du orkar. Thomas och ungarna ska till Vaxholm, jag har

inget att göra hela dagen. Lova att du kommer.– Jag kan inte bo kvar här ute, jag står inte uuuuut…En ny gråtattack växte fram.– Den jävla snuskgubben härunder som alltid glor och Miran-

da som alltid måste forslas mellan oss och den jävla snöskottning-en på vintern…

– Kom hit så kollar vi in hemnet.se. Det är på tiden att du flyt-tar in till stan som vanligt folk.

Anne tystnade, andades i luren, först hetsigt, sedan långsam-mare.

– Jag behöver tänka lite först, sa hon.– Du vet var jag finns.

Kalle kom fram till Annika vid ytterdörren, iförd sina nya grönagummistövlar med reflexer. Hans kinder glödde av värmen frånoverallen, ögonen var stora och blanka.

– Varför är pappa arg på oss?Annika böjde sig ner framför pojken, strök honom över kin-

den.– Pappa är trött, sa hon. Han har jobbat mycket. Det blir bätt-

re snart.Hon log in i hans ögon, förmedlade lugn och säkerhet hon

inte hade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag vill vara hemma med dig, sa Ellen.Annika vände blicken mot dottern som var svettig av väntan.– Anne kommer hit, hon är ledsen och jag måste hjälpa henne

med en sak.– Stora kan också vara ledsna, sa Kalle.Annika var tvungen att se bort för att hålla ihop, stenen i brös-

tet höll på att spränga henne, mina ljuvliga barn, mina älskadeälskade.

– Vi ses snart, sa hon dovt, reste sig och drog åt skärpet i morgonrocken.

Thomas kom ångande ut i hallen med håret på ända och ett litet svart moln hängande över sitt huvud.

– Vad letar du efter? sa Annika och höll rösten fast.– Min mobiltelefon. Har du sett den?– Måste du ha den med dig?Han såg på henne som om hon var en idiot.– Har du provat att ringa till den? sa Annika.Blicken ändrades från förakt till förvåning. Hon svalde och

svävade till telefonen, slog hans mobilnummer. Det ringde i hansrockficka.

– Kör försiktigt, sa hon när han puttade barnen framför sig ge-nom ytterdörren.

En svart och sårad blick över hans axel.Dörren gick igen och hon stod med iskalla fötter i draget som

sipprade in från trapphuset. Under sig hade hon inget golv, honbefann sig i fritt fall, himlen brusade runt omkring henne ochänglasången dånade. Hon visste att hennes frön grodde och växtei sinnena på Landstingsförbundets mellanchefer.

Sophia Grenborg, tänkte hon, Sophia Grenborg, din vidrigasatans, och änglarna började vråla, de tog i med en styrka hon hit-tills varit förskonad från, de skrek ut sin upprördhet i en skalasom var totalt oren.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Sophia fia lia mia bortom bortom saligheten!!!Hon slog händerna för öronen, bet ihop käkarna och flydde,

iväg från dörren, bort från draget, ner i sängen och drog täcketöver huvudet.

Salighetens sommarängar fia lia fin Sophia.Andades häftigt och koncentrerade sig på att inte hyperventi-

lera och hamna i kramp.Ragnwald, tänkte hon. Gudamakternas härskare. Planet på

. En explosion. En ung man som brinner. Kärleken till en ungfriidrottsflicka, aktiv i brukshundsklubben. Teologiska studier iUppsala, uppvaknandet hos Mästaren Mao. Döden som yrke.Benny Ekland, tvivelaktig skjutjärnsreporter. Linus Gustafsson,vaksam pojke med hårgelé. Kurt Sandström, bondepolitiker medförankring i tillvaron.

Hon kastade undan täcket, stäckte sig efter telefonen och slogQ:s direktnummer.

Om han svarar är det ett tecken, tänkte hon och tvingade ge-nast bort tanken, för vad skulle hända om han inte svarade, vilkademoner släppte hon då lösa?

Men han svarade, och han lät trött. Hon satte sig upp i säng-en, änglarna sjönk genast tillbaka.

– Har det hänt något? sa hon darrigt.– Tänkte du på något särskilt?Hon blundade, så lättad över att höra hans röst.– Jag menade inte om du blivit påsatt.– Oj då, sa Q. Vad vet du om sådant?Hon försökte le mot luren.– Vår vän Ragnwald. Har du hittat honom?Han låtsades gäspa.– Allvarligt, sa hon och slet i telefonsladden. Någon vart mås-

te ni ju ha kommit. Kurt Sandström, vad har hänt med honom?– Han dog, jättedöd.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon lutade sig hårt mot kuddarna, kände stenen lägga sig tillro och lyckades nästan slappna av.

– Göran Nilsson från Sattajärvi, sa hon. Hur kan någon för-svinna i trettio år utan att du eller Interpol eller CIA eller Mossadeller någon alls får tag i honom? Hur är det möjligt?

Q var tyst i luren i flera långa sekunder.– Vi har inte legat på sofflocket, vad du än tror.– Inte?Hon såg upp i taket. – Ni visste ju att han bodde i Frankrike, hur svårt kan det

vara? Det är väl bara att plocka fram dammsugaren och trycka påstartknappen.

– Franska polisen har stora dammsugare som fångar upp näst-an alla typer av partiklar. Den här har gått genom filtret i alla år.

Verkligheten blev klar och det fria fallet upphörde, hon sväva-de tyngdlös och säker i stillheten.

– Hur kan han ha gjort det? Om han nu är så farlig som nitror, om han verkligen varit internationell yrkesmördare som ut-fört våta jobb mot stora penninghögar, hur har han kunnat kom-ma undan? Varför har ingen satt dit honom?

– Hur stora penninghögarna har varit vet vi inte, om det nuhar varit några alls. Han kanske har mördat av ren och skär över-tygelse.

– Men hur vet ni att det är han?– Det finns en del fall där vi är övertygade och en rad till där

vi är tämligen säkra, och så en jävla hög med kroppar där vi baramisstänker.

Hon var trygg nu, stadig i sin himmel.– Men varför Ragnwald? Lämnade han fingeravtryck? Små

servetter med läppstiftskyssar på brottsplatserna?– Infiltratörer, sa Q. Underrättelseverksamhet.– Aha, sa Annika. Rykten och spekulationer, med andra ord.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Nu är du dum.De satt tysta en stund, hon var varm i bröst och sten.– Fast det är en sak som jag inte förstår, sa Annika när tystna-

den blivit så stor att hon plötsligt fruktade att hon var ensam pålinjen. Någon måste ju haft möjlighet att kommunicera med honom, hur fick han annars kontakt med sina uppdragsgivare?

– Hur menar du?– Någon måste ju ha lejt honom för alla de här kladdiga job-

ben. Hur fick de tag i honom?Poliskommissarien tvekade några sekunder.– Off the record, sa han, och hon lät huvudet rulla på översta

nackkotan. Via ETA. Spanska polisen har i alla år misstänkt enläkare i Bilbao för att vara hans mellanhand, men man har aldrighittat tillräckligt med bevis för att åtala. Det här är känsliga grej-er i Baskien. Om kollegorna sätter i gång att öppet trakassera ochanklaga den skötsamma och borgerliga befolkningen kan hela re-gionen explodera. Läkaren i fråga är en oförvitlig ämbetsmanmed familj och egen praktik med inriktning på invärtes medicin.

– Kunde inte ni ha lejt Ragnwald själva för något? frågade An-nika. Lurat honom i en fälla?

Ett ögonblicks tvekan.– Det är möjligt att det har gjorts försök, men det vet jag ing-

et om.Där gick alltså gränsen för hur långt hans öppenhet sträckte

sig. Hon beslöt sig för att inte pressa honom, gned fötterna motvarandra och kände blodcirkulationen komma tillbaka.

– Men om han inte varit i Frankrike, var har han då hållit hus?– Han har nog varit en hel del i Frankrike, sa Q och nu var

han tillbaka på säker mark igen, men han har inte bott där. Vitror inte han varit bosatt någonstans.

– Så han har campat i trettio år?Kort trött suck.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vi tror att han uppträtt som nordafrikan, sa Q, som en del ien grupp av illegala invandrare som drar runt på landsbygden påjakt efter säsongsarbeten.

– Lantarbetare? sa Annika.– De drar runt från plats till plats, från land till land, allt efter-

som grödorna är redo att skördas. Bor i baracker eller särskilda lä-ger under korta perioder, tiotusentals människor som bryts upp imindre eller större grupper efter arbetet för att sedan förflytta signågon annanstans, hela tiden på väg men utan att någonsin kom-ma fram.

Annika nickade omedvetet, kunde se dem framför sig som iden där filmen av Lasse Hallström, vad hette den nu?

– Och ingen säger något om någon annan, sa hon.– Total lojalitet, sa Q. Ingen bryr sig om någon försvinner

några veckor, eller några månader, eller för alltid.– Blir inte förvånade om man dyker upp igen, fyllde Annika i.– Inga frågor, sa Q.– Pengar i handen efter arbetets slut.– Inga bankkonton, sa Q.– Ingen hyra att betala, ingen familj att försörja.– Många av de andra säsongsarbetarna har familj, sa Q. En del

försörjer hela släkter, men inte vår Ragnwald.– Han plockar vindruvor och apelsiner och skjuter politiker

på fritiden.– När han inte är hamnsjåare eller gruvarbetare eller något an-

nat där han kan vara osynlig och praktiskt taget obetald.De var tysta ett slag.– Men varför har ni inte tagit honom nu när han är tillbaka i

Sverige?Q suckade djupt.– Det är inte så lätt som du tycks tro, sa han. Mördare som

dödar blint är de svåraste som finns att fånga. Ta Lasermannen,


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

han sköt tio slumpmässigt utvalda personer i Stockholm underett och ett halvt års tid innan han kunde gripas och han boddemitt i stan, körde omkring i sin egen bil, morsade på sina grannari trappan, var med andra ord en jävla amatör. Den kille vi har attgöra med nu har mördat fyra personer som vi vet om. Det finnsinget som sammanbinder dem med varandra förutom att pojkenvar vittne till det första mordet. Tillvägagångssätten är helt olika,Ekland kördes ihjäl, grabben fick halsen avskuren, Sandströmsköts. Inga fingeravtryck är hittade, de fibrer vi funnit skiljer sigfrån ena brottsplatsen till den andra.

– Det behöver ju bara betyda att han bytt kläder och haft påsig handskar.

– Japp, sa Q.– Inga vittnen?– Det bästa vittnet, pojken, är död. Inget annat har kunnat bi-

dra med något riktigt verkningsfullt.Annika lyssnade i sitt minne till de senaste replikskiftena.– Fyra, sa hon. Du sa fyra.Q var mycket ovetande.– Vad?– Det har varit ett mord till, sa hon och satte sig upp i sängen

utan att tänka. Han har gjort det igen. Vad? Vem?– Du måste ha hört fel. Tre sa jag.– Lägg av, sa Annika. Någon har mördats de senaste dagarna

och det har kommit ett Mao-citat till de anhöriga. Antingen sä-ger du exakt vad som hänt eller så sätter jag igång att ringa runt.

Han skrattade till.– Skrämskott, sa han. Om någon är mördad så skulle ju medi-

erna redan cirkla som gamar över historien.Hon besvarade hans skratt med en fnysning.– Skitsnack, sa hon. Inte om det är en kvinna som blivit mör-

dad. Hennes gubbe sitter förmodligen redan anhållen, det skulle


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

förvåna mig om lokaltidningen ens haft standardnotisen inne.– Standardnotisen?– ”Familjebråk slutade i tragedi.” Jätteslaskigt, helt ointres-

sant, totalt oskrivbart. Säg vad du vet så kan vi göra en deal.Tystnaden var tjock av övervägningar under några sekunder.– Jag har sagt det förut, sa han sedan. Du är ta mig fan spök-

lik. Hur fan kunde du veta?Annika lutade sig bakåt mot kuddarna igen, ett leende drog

snabbt över ansiktet.– Och hon har ingen koppling till de andra tre?– Ingen som vi hittat ännu. Margit Axelsson, förskollärare i

Piteå, gift, två utflugna döttrar, strypt i hallen på övervåningen isin villa. Maken jobbar skift och hittade henne när han komhem.

– Och anhölls omedelbart misstänkt för mord?– Fel. Dödsfallet har bestämts till före midnatt, och han satt i

sambandscentralen på med sina kollegor fram till . dåhan gick av skiftet.

Annika kände adrenalinet nå hjärnan och automatiskt räta uthennes knän och tvinga henne att sitta käpprak.

– ? Jobbar han på ? Då finns det ju ett samband.Sprängningen av Drakenplanet.

– Har vi redan kollat. Han gjorde värnplikten på I i Boden,anställdes inte på flygbasen förrän . Att mordoffrets makesarbetsgivare sammanfaller med en brottsplats som möjligen haren koppling till Ragnwald räcker inte för att höja min puls, mentydligen din.

– Citatet, sa hon. Hur lyder det?– Vänta lite…Han lade ner luren, drog i en låda, prasslade i några papper,

harklade sig och kom tillbaka.– Världens folk, förena er och slå de amerikanska aggressorerna


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

och alla deras lakejer! Folk i hela världen var modiga, våga kämpa,trotsa svårigheterna och ryck fram i våg efter våg! Då kommer helavärlden att tillhöra folken. Odjur av alla slag kommer att förintas.

De tänkte tyst en stund, gungningen upphörde.– Odjur av alla slag kommer att förintas, sa Annika. Odjur. Av

alla slag. Inklusive förskollärare.– Hon var lärare på ABF också. Höll kurser både i servettbryt-

ning och keramik. Vi fäster inte särskilt stor vikt vid citatet, tyck-er inte du ska göra det heller. Tjejen som gör profilen tror att hananvänder dem som meddelanden, som dina läppstiftskyssar.

– Har ni plockat över någon från FBI? frågade Annika ochkastade benen över kanten, uppvärmda fötter mötte kallt trägolv.

– Det var på sjuttiotalet, sa Q. Vi har tagit fram våra egna gär-ningsmannaprofiler i tio år.

– Sorry då, sa Annika. Vad har tjejen kommit fram till?– Det man kunnat gissa. Man, äldre snarare än yngre, drivs av

ett hat mot ett samhälle som han har en delvis förvriden bild av,rättfärdigar sig själv med den förnedring han utsatts för. Ensam-stående med få vänner, svag självbild med stort hävdelsebehov,rastlös, har svårigheter att behålla ett arbete, tämligen intelligentmed stor fysisk styrka. Ungefär så.

Annika blundade och försökte anteckna i sitt huvud, anade atthan inte berättade alla detaljer.

– Varför citaten? sa hon. Varför detta revirpissande?– Någonstans vill han att vi ska veta. Han är så otroligt över-

lägsen oss andra att han kan kosta på sig små minnesmärken översig själv.

– Vår Ragnwald, sa hon. Det känns nästan som om man kän-ner honom. Och tänk hur det kunde ha gått, om planet inte hadesprängts så hade han varit på väg till Nobelmiddagen i Blå hallenom tre veckor.

Hon hörde på den förvånade tystnaden att Q inte var med.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Karina Björnlund, sa hon. Kulturministern. Hon ska gå påNobelmiddagen i år, hon är åtminstone bjuden, om inte Ragn-wald varit tvungen att försvinna så hade de gift sig.

– Vad pratar du om? sa Q.– Det är ju inte säkert att äktenskapet skulle ha hållit, men om

det gjort det…– Hördu, sa Q. Vad fan har du fått det ifrån?Annika snurrade på telefonsladden.– De tog ut lysning, sa hon. Skulle gifta sig borgerligt i Luleå

stadshus klockan på fredagen efter bombdådet.– Inte en chans, sa Q. Om det var sant så hade vi vetat om det.– Lysningar måste offentliggöras på den tiden, de satte in en

annons i tidningen.– Och var fanns den annonsen?– Norrlands-Tidningen. Jag har fått en hel bunt med gamla

klipp därifrån om Karina Björnlund. Menar du att ni inte vissteatt de hade ihop det?

– En tonårsförälskelse, sa Q. Inte mer. Dessutom gjorde honslut.

– Efterhandskonstruktioner, sa Annika. Karina Björnlund görvad som helst för att rädda sitt eget skinn.

– Minsann, sa Q. Lilla Miss Hobbyprofil har talat.Annika tänkte på mejlet från Herman Wennergren, begäran

om sammanträffande för diskussion av angelägen fråga, och sedanhade kulturministern i sista stund ändrat i regeringspropositio-nen så att lagen för avreglering av digitala sändningar inte omfat-tade TV Scandinavia, exakt som Herman Wennergren ville, ochden enda återstående frågan var vilka argument ägarfamiljens representant kunnat presentera för att övertyga henne.

I minnet hörde Annika sin egen röst när hon bad utrikes-handelsministerns pressekreterare framföra kravet kring en kom-mentar av IB-affärens konsekvenser, och hon hörde sig själv


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

berätta socialdemokratins mest förborgade hemligheter för KarinaBjörnlund. Några veckor senare utnämndes Björnlund till stats-råd, tidernas mest otippade.

– Tro mig, sa Annika. Jag vet mer om henne än du.– Måste gå, sa Q, och hon hade inget att invända för änglarna

var borta nu, de hade dragit sig tillbaka i sina förmak.Hon lade ner luren och gick snabbt bort till datorn och slog

igång den, drog på sig ett par strumpor medan programmen lad-dades, skrev sedan ner de nya uppgifterna från deras samtal tillshon blev svettig i knävecken och kall om smalbenen.

Det ringde på dörren. Annika öppnade försiktigt, osäker på vadhon skulle mötas av därute. Änglarna började nynna ängsligtmen lugnade sig när det var Anne Snapphane som stod och fläm-tade i trapphuset, vit om läpparna och röd runt ögonen.

– Kom in, sa Annika och backade in i lägenheten.Anne Snapphane svarade inte, steg böjd och sluten in genom

dubbeldörren.– Håller du på att dö? frågade Annika och Anne nickade,

sjönk ihop på bänken och drog av sig pannbandet.– Det känns så, sa hon, men du vet vad de säger i Runaway

train.– Allt som inte dödar en stärker en, sa Annika och satte sig

bredvid.Medan elementet knäppte, en toalett i fastigheten spolade,

bussen stannade och startade på hållplatsen nedanför satt de ochstirrade in i skåpet med utsirade ananaser som Annika köpt påloppmarknad i Stocktorp.

– Det låter alltid inne i stan, sa Anne till sist.Annika släppte ut luft ur lungorna i en matt suck.– Man är åtminstone aldrig ensam, sa hon och reste sig. Vill

du ha något? Kaffe eller vin?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Anne Snapphane satt kvar utan att röra sig.– Jag har slutat dricka, sa hon.– Jaha, det är en sådan dag idag, sa Annika och blev stående

och såg ut över balkongen på gården nedanför. Någon hadestruntat i att stänga dörren till grovsoprummet, den slog i kast-vindarna som levde och lekte mellan husen.

– Det känns som om jag blivit nedsläppt i ett hål utan bottendär jag bara faller och faller, sa Anne. Det började med Mehmetoch hans nya, och så pratet om att Miranda skulle bo hos dem,och nu när jobbet försvunnit har jag ingenting att hålla fast mig ilängre. Att supa ovanpå det är som att trycka på fast forward-knappen.

– Jag förstår vad du menar, sa Annika och lade handen motdörrkarmen för att stå stadigt.

– När jag går på stan så är allting så märkligt. Jag minns inteatt den någonsin sett ut så här. Det är liksom svårt att andas, all-ting är så jävla grått. Folk ser ut som spöken, jag får för mig atthälften av dem redan är döda. Frågan är om jag själv lever. Kanman verkligen ha det så?

Annika nickade och svalde ljudligt, soprumsdörren slog i tvågånger, dunk dunk.

– Välkommen ner i mörkret, sa hon. Det var synd att du skul-le göra mig sällskap.

Det tog några sekunder innan Anne uppfattade allvaret i or-den.

– Vad har hänt? sa hon och reste sig, drog av sig jackan ochhalsduken och hängde upp dem, ställde sig bredvid Annika ochsåg ner på grovsoprummet.

– Det är en massa saker, sa Annika. Jag sitter löst på jobbet,Schyman har förbjudit mig att skriva om terrorism. Han tror attjag har blivit lite rubbad efter Sprängaren.

– Jamen alltså, sa Anne och lade armarna i kors.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Och så är Thomas otrogen, fortsatte hon nästan viskande,orden rullade mellan väggarna, växte tills de fastnade under taket.

Anne såg skeptiskt på henne.– Nämen, varför tror du det?Annikas strupe stängdes, de kladdiga orden nådde inte ut.

Hon såg ner på sina händer och harklade sig, tittade upp.– Jag såg dem. Utanför NK. Han kysste henne.Annes mun stod halvöppen, skepsis och vantro dansade i hen-

nes ansikte.– Är du säker? Du kan inte ha sett fel?Annika skakade på huvudet, såg ner på sina händer igen.– Sophia Grenborg heter hon, jobbar på Landstingsförbun-

det. Sitter i samma grupp som Thomas, de hotade politikerna duvet…

– Fy fan, sa Anne. Fy fan. Vilket jävla svin. Vad säger han?Slingrar han sig?

Annika blundade, lade enda handflatan på pannan.– Jag har inte sagt något, sa hon. Jag tänker hantera det här på

mitt eget sätt.– Alltså, sa Anne, vad är det för skitprat? Det är klart du mås-

te snacka med honom.Annika såg upp.– Jag vet att han funderar på att lämna mig och barnen. Han

ljuger för mig också. Och han har ju faktiskt varit otrogen förut.Anne såg ut att baxna.– Med vem då?Annika försökte skratta och kände stenen pressa upp tårar i

hennes ögon.– Med mig, fick hon fram.Anne Snapphane suckade tungt och såg på henne med ögon

av svart glas.– Du måste prata med honom.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Och så hör jag änglar, sa Annika och drog ett djupt andetag.De sjunger för mig, och ibland pratar de med mig. Så fort jag blirstressad så sätter de igång.

Och hon blundade och nynnade deras melankoliska sånger:sommarvindar längtanshjärtan gullregnsliljor…

Anne Snapphane tog tag i hennes axlar och vände henne motsig, ansiktet stelt och mörkt.

– Du måste söka hjälp, sa hon. Hör du det, Annika! Du kan juför fan inte gå omkring med tomtar på loftet.

Hon tog ett steg närmare, skakade Annika så att hennes tän-der slog ihop.

– Du får inte släppa taget, Ankan, hör du vad jag säger. Annika tog sig loss ur vännens grepp.– Det är okey, sa hon lågt. De försvinner när jag får något att

tänka på. När jag jobbar och så. Ville du ha kaffe eller?– Grönt te, sa Anne. Om du har.Annika gick ut i köket med märkligt studsande gång, kände

änglarnas häpna skepsis ända ner i magen, hon hade avslöjatdem. Det trodde de inte, de var säkra på att få sjunga och tröstaoch terrorisera henne i evighet utan någons vetskap.

Hon hällde vatten i den lilla kopparpannan, tände spisen medgaständaren som idag bara tillhandahöll den lilla gnista som fickhällen att lysa upp i blåa lågor.

Tröstanslängtan, sjöng de nu, rösterna svaga och ensamma, lilladotter solskensälskling…

Hon drog hetsigt efter andan och slog med handflatan på sidan av huvudet för att få dem att tystna.

Anne kom in i köket i strumplästen, hon hade fått lite färg iansiktet och ett forskande uttryck i ögonen.

Annika försökte le.– Jag tror mest de försöker trösta mig, sa hon. De sjunger bara

snälla saker.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon gick bort till skafferiet och letade med handen i halv-dunklet därinne efter något te som kunde räknas som grönt.

Anne Snapphane satte sig vid köksbordet, Annika kände hen-nes ögon i ryggen.

– Det är du själv, sa Anne. Förstår du inte det? Du tröstar digsjälv, du tar hand om det lilla barnet någonstans därinne. Var detnågon som sjöng sådana där saker för dig när du var liten?

Annika andades bort en elak kommentar om amatörmässigthjärnskrynkleri, hittade faktiskt ett japanskt te för ökad förbrän-ning som hon fått av någon på jobbet.

– Du menar allvar med att flytta? sa hon och gick tillbaka tillvattnet som just kokade upp. Jag kan rekommendera Kungs-holmen, vi öbor är ju lite förmer.

Anne plockade ihop några förrymda frukostsmulor mellantummen och pekfingret och tänkte innan hon svarade.

– På något sätt trodde jag nog att Mehmet skulle flytta ut tilloss, eller att vi skulle fortsätta att träffas i evighet, förstår du? Hanhörde liksom till, och utan honom är det… fel. Det är bara tristoch långt och obehagligt med gubbjäveln på nedervåningen somalltid försöker få en skymt under morgonrocken när jag går ochhämtar tidningen.

– Så vad är viktigast? sa Annika och hällde vattnet genom silenner i koppen.

– Miranda, sa Anne utan att tveka. Fast jag fattar att jag inte kanbli martyr och ge upp allt som är viktigt för hennes skull, men hu-set på Lidingö har aldrig varit så märkvärdigt för mig. I och för siggillar jag ju funkis, men jag överlever utan rätt inredning.

– Du kan hacka i dig lite jugend om så krävs? sa Annika ochställde fram muggarna.

– Nationalromantik till och med. Skål.Annika satte sig mitt emot Anne och såg henne blåsa på den

heta drycken.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Östermalm alltså?Anne nickade, grimaserade när hon brände sig på tungan.– Så nära som möjligt, så att hon kan gå emellan.– Hur stort?– Hur dyrt menar du? Jag har inte ett öre till kontantinsatsen.De drack sitt te, tysta, hörde dörren till soprummet slå oregel-

bundet nere på bakgården. Köket krängde sakta i det bleka vinter-ljuset, änglarna nynnade osäkert, stenen vred och skavde.

– hemnet.se? sa Annika och reste sig upp, oförmögen att sittakvar.

Anne sörplade i sig teet och följde efter henne ut till datorn.Annika slog sig ner och koncentrerade sig på ikoner och tan-

gentbord, internet gick igång och modemet kopplade upp sig un-der knaster och stön.

– Vi börjar med det ultimata, sa hon. En trea med balkongoch öppen spis på Artillerigatan?

Anne suckade.Det fanns en sådan till salu, etthundrafemton kvadratmeter

tre trappor upp i ypperligt skick med nytt kök och helkaklat bad-rum med kar och tvättpelare, visning söndag klockan .

– Fyra miljoner? frågade Anne och kisade mot skärmen.– Tre komma åtta, sa Annika, går nog upp under budgivningen.– Det är störtlöjligt, sa Anne Snapphane. Jag har inte råd. Vad

kostar fyra miljoner i lån per månad?Annika blundade och räknade snabbt i huvudet.– Tjugo tusen, plus avgiften men minus skattereduktionen. – Kolla på något mindre.De hittade en tvåa på nedre botten på fel sida Valhallavägen

för en och en halv miljon.– Arbetslös, sa Anne och satte sig tungt på Annikas armstöd.

Övergiven av sitt barns far, halvalkad och med en tvåa på nedrebotten. Kan man sjunka lägre?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Reporter på Radio Sjuhärad, påminde Annika henne.– Du fattar vad jag menar, sa Anne och reste sig upp. Jag går

och tittar på Artillerigatan, stod det någon portkod?Annika printade ut databilden med koden och numret till

mäklaren.– Ska du med?Annika skakade på huvudet, satt kvar och hörde Anne klampa

ut i hallen, dra på sig stövlar och jacka, pannband och halsduk.– Jag ringer och berättar, ropade hon från ytterdörren och

änglarna sjöng en avskedssång, hej då Anne hemmahjärta.Annika skyndade sig att slå in en ny sökning och rösterna sjönk

undan, letade upp det nybyggda huset på Vinterviksvägen i Djurs-holm som fortfarande var till salu för bara sex komma nio miljoner.

Ekparkett i alla rum, öppen planlösning mellan kök och mat-rum, medelhavsblå mosaik i bägge badrummen, plan och barn-vänlig trädgårdstomt med nyplanterade fruktträd, för fler bilderklicka här.

Och hon klickade och väntade medan bilderna laddades, bil-der från några andra människors vardag, stirrade på en dubbel-säng i ett gräddvitt sovrum med badrum en suite.

En familj bor här, tänkte hon, och de har bestämt sig för attflytta. De har kontaktat en mäklare som har gjort en värdering,tagit med sig en digitalkamera och skrivit ihop en fånig säljtext,lagt ut alltsammans på nätet och vem som helst kan stirra in i de-ras sovrum, bedöma deras smak, studera deras planlösning.

Hemmalemma! sjöng änglarna. Höra hemma!Hon reste sig hastigt och gick till telefonen, tryckte

med darrande fingrar. När kvinnan presenterade sig i andra än-den frågade hon efter Margit Axelsson i Piteå.

– Jag har en Thord och Margit Axelsson i Pitholm, sa telefo-nisten sävligt. Han står som ingenjör och hon som förskollärare,kan det vara rätt?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon bad att bli kopplad, väntade andlös medan signalernagick fram. Änglarna höll truten.

En svarare av den gamla sorten tog samtalet, hela hennes hu-vud fylldes av en glad kvinnas röst med lätt bakgrundbrus från ettband som spelats många gånger.

– Hej, det är hemma hos familjen Axelsson.Så självklart, hemma hos, här bor vi.– Thord och Margit är inte inne nu och flickorna är på uni-

versitetet, så lämna ett meddelande efter pipet. Ha det så bra.Annika harklade sig medan svararen klickade och knäppte.– Hej, sa hon tunt efter signalen på ett band någonstans utan-

för Piteå. Jag heter Annika Bengtzon och är reporter på tidningenKvällspressen. Först vill jag be om ursäkt för att jag ringer ochtränger mig på i en sådan här stund, men jag har ett särskilt ären-de. Jag känner till Mao-citatet.

Hon tvekade ett ögonblick, visste inte om kvinnans anhörigakände till att det fanns tre brev till med liknande innehåll.

– Jag söker Thord, sa hon. Jag vet att det inte var du som gjor-de det.

Hon blev tyst igen, lyssnade till bandets stillsamma susning,undrade hur länge hon kunde vara tyst utan att samtalet bröts.

– De senaste veckorna har jag undersökt sprängningen av ettDrakenplan på i november , sa hon. Jag känner till Ragn-wald, jag vet att han var tillsammans med Karina Björnlund…

Luren lyftes i andra änden, förändringen i bakgrundsbrusetfick henne att hoppa till.

– Sprängningen? sa en skrovlig mansröst. Vad vet du om den?Annika svalde.– Är det Thord jag talar med?– Vad vet du om ?Mansrösten var avvisande och kvävd.– En del, sa Annika och väntade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Du kan inte skriva i tidningen utan att veta, sa mannen. Detkan du inte göra.

– Det ska jag inte heller, sa Annika. Jag ringer av andra skäl.– Vilka då?– Citatet bland annat, sa Annika. Världens folk, förena er och

slå de amerikanska aggressorerna och alla deras lakejer! Folk i helavärlden var modiga, våga kämpa, trotsa svårigheterna och ryck frami våg efter våg! Då kommer hela världen att tillhöra folken. Odjur avalla slag kommer att förintas. Vad betyder det?

Mannen svarade inte på en lång stund. Om det inte vore fören tv som stod på och sipprade in i luren skulle hon ha trott atthan lagt på.

– Är det någon annan journalist som ringt? frågade hon slut-ligen.

Hon kunde höra att mannen svalde, en skakig suck in i mikrofonen fick henne att flytta luren från örat någon centimeter.

– Nä, sa han. Häroppe har de sin bild klar.Han tvekade, kanske grät han, hon väntade tyst.– De har skrivit att jag tagits till förhör men släppts i brist på

bevis.Annika nickade stum, ingen ringer en mördare.– Men det var ju inte du, sa hon. Det är polisen helt säkra på.Mannen drog ett djupt andetag, darrade på rösten när han ta-

lade.– Det spelar som ingen roll häroppe, sa han. Grannarna såg

mig åka bort i polisbilen. I evig tid kommer jag att vara Margitsmördare i folkmun.

– Inte om man griper den skyldige, sa Annika och hörde attmannen börjat gråta. Inte om man får fatt i Göran Nilsson.

– Göran Nilsson, sa han och snöt sig. Vem är det?Hon tvekade, tuggade på tungan, visste inte alls vad mannen

visste.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Han är också känd under sitt alias, sa hon. Ragnwald.– Du menar… Ragnwald? sa mannen och spottade fram

namnet. Gula Draken?Annika ryckte till.– Förlåt, men vad sa du?– Jag känner till honom, sa Thord Axelsson hett. Mao-dåren

som sprang omkring och var revolutionär i Luleå i slutet av sex-tiotalet, jag vet att han är tillbaka. Jag vet vad han har gjort.

Annika rev fram ett papper och en penna.– Jag har aldrig hört kodnamnet Gula Draken på honom för-

ut, sa hon. Ragnwald var namnet han använde i Mao-gruppernasom brukade samlas i källaren till biblioteket.

– Innan Vilddjuren, sa Thord Axelsson. Annika stannade upp en sekund.– Före Vilddjuren, upprepade hon och antecknade.Det blev tyst på linjen igen.– Hallå? sa Annika.Tung suck skvallrade om mannens närvaro.– Flickorna är här, sa han med munnen nära luren. Jag kan

inte prata om det här nu.Annika tänkte intensivt i tre sekunder.– Jag ska upp till Luleå i ett annat ärende imorgon, sa hon.

Kan jag komma förbi hemma hos er och tala ostört?– Margit är död, sa mannen och ljuden kom ut trasiga och

vanskapta. Det finns inget mer för henne att vara rädd för nu.Men jag sviker henne aldrig, det måste du förstå.

Annika antecknade utan att begripa.– Jag vill bara ha sammanhang, sa hon. Jag ska inte hänga ut

Margit eller någon annan. Mannen suckade återigen och tänkte några ögonblick.– Kom vid lunchtid. Flickorna ska träffa polisen då så vi kan

tala i enrum.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon fick adress och vägbeskrivning och skulle komma runttolv.

Efteråt lät hon luren vila i klykan i en lång minut. Änglarnavar tysta, bara den gälla tonen tjöt i vänstra örat. Skuggorna irummet var långa och oregelbundna, de hoppade ryckigt överväggarna när fordon passerade och gatlyktor vajade.

Det gällde att lägga upp det här rätt för redaktionsledningen.Hon ringde växeln och hon hade tur, det var Jansson som job-

bade.– Hur fan mår du? frågade han och blåste rök i luren.– Jag har en grej på gång, sa hon. En riktig human touch, en

stackars man i ett villaområde utanför Piteå vars fru har blivitmördad och hela byn tror att det är han.

– Men? sa Jansson utan att låta alltför engagerad.– Garanterat inte, sa Annika. Han befann sig på jobbet sex mil

från brottsplatsen, tillsammans med tre kollegor, vid den tid-punkt då mordet begicks. Dessutom anar polisen att de vet vemden skyldige är, men det spelar ingen roll för den här mannen.Grannarna såg honom forslas iväg i en polisbil tidigt på morgo-nen och alla har saken helt klart för sig. Lokaltidningarna harskrivit att han tagits till förhör men släppts i brist på bevis. Hankommer att vara sin hustrus mördare i bygden tills han dör.

– Nja, sa Jansson, jag vet inte.– Tänk dig in i den här mannens ohyggliga situation, sa Annika.

Han har inte bara mist sin fru som han älskade, han har förloratanseendet bland de människor han levt med i hela sitt liv. Hurska han orka gå vidare?

Hon tystnade och bet ihop käkarna, nu tog hon nog i så honsprack.

– Och gubben ställer upp och snackar om det här?Hon harklade sig.– Lunch imorgon. Kan jag ringa och boka en biljett?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Jansson suckade hörbart.– Ja ja, sa han. Du är ju fri reporter.– Och det här handlar inte om terrorism, sa Annika.Editionschefen skrattade lite generat.– Hörde att Schyman slagit stopp där, sa han. – Ny dag, ny byline, sa Annika och lade på.Slog sedan numret till tidningens dygnet-runt-öppna rese-

byrå, bokade in sig på .-planet till Kallax och en hyrbil, inteden minsta, tack.

Hon hade just avslutat samtalet när ytterdörren låstes upp ochbarnen kom inramlande, ylande av överskottsenergi. Snabbt gickhon bort till datorn, loggade ur och stängde av, skyndade ut i hallen.

– Mamma! Vet du, vi har fått godis för vi var så snälla hos far-mor och farfar för vi sprang ingenting och pappa har köpt en tid-ning med nakna tanter och farfar har ont i hjärtat igen och kan vigå till parken, snääälla?

Hon tog dem bägge i famnen, skrattade och vaggade dem sak-ta, varma och doftande.

– Visst, sa hon. Har ni torra vantar?– Mina är så obehagliga, sa Ellen.– Vi hittar ett par andra, sa Annika och öppnade skåpet med

ananaser.Thomas gick förbi henne utan en blick.– Jag åker till Luleå imorgon över dagen, sa hon medan hon

trädde handskarna över flickans spretiga fingrar. Du får bådelämna och hämta.

Han stannade i öppningen in till serveringsrummet, axlarnauppdragna till örsnibbarna. Såg ut som om han skulle vända sigom och explodera, hon väntade på smällen som inte kom.

Han fortsatte in mot sovrummet med kvällstidningarna ochCafé under armen och drog igen dörren efter sig.

– Ska vi gå nu mamma?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Visst, sa Annika och slet åt sig jackan, sköt upp balkong-dörren och hämtade pulkan som var parkerad där. Nu går vi.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Måndag 23 november

ett oändligt kritvitt landskap medtjutande snörök och djupblått himlavalv. Hon stod naken medbägge fötterna fastfrusna i ett isblock, skarpa vindar virvlade runthenne och skar små rispor i hennes hud. Hela hennes uppmärk-samhet var riktad mot horisonten, någon var på väg emot hennemen hon såg honom inte ännu, hon kände hans närvaro som enbaston i magen och kisade mot den vassa blåsten.

Och så kom han, en suddig siluett i grått mot den sammets-lena bakgrunden, hans rock rörde sig långsamt från sida till sida itakt med hans steg och hon kände igen honom, det var en av pro-gramledarna från Studio sex, hon försökte få loss sina fötter ur is-blocket som nu förvandlats till sten, mannen kom närmare ochhans händer syntes och hon såg jaktkniven i hans hand och detvar Sven, det var blod på kniven och hon visste att det var katt-blod, han kom emot henne och vinden blåste och hon såg upp ihans ansikte och det var Thomas, och han stannade alldeles intillhenne och sa: Det var din tur att hämta barnen.

Hon sträckte på hals och rygg och tittade bakom honom ochsåg Ellen och Kalle hänga i köttkrokar från en stålbalk med bu-karna uppskurna och tarmarna ringlande mot marken.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika stirrade upp i taket ett ögonblick utan att fatta att honvaknat. Pulsen hamrade hårt i hennes hals, det tjöt i vänster öraoch täcket hade glidit av henne. Hon vred på huvudet och imörkret såg hon Thomas ryggtavla häva sig långsamt i drömlössömn. Försiktigt satte hon sig upp, märkte att nacken värkte ochatt hon gråtit i sömnen. Änglarna var tysta.

På skakiga ben smög hon genom serveringsrum och hall, borttill barnens rum och deras levande värme.

Ellen hade stoppat in tummen i munnen, trots att de predi-kat, hotat och mutat för att få henne att sluta. Annika tog tag iden lilla handen, drog ut tummen, såg flickans mun leta efter denförlorade i några sekunder innan sömnen glömde den. Betrakta-de det sovande barnet och dess totala omedvetenhet om sitt värdeoch sin skönhet, saknade intensivt den självklarhet i livet flickanfortfarande ägde. Smekte hennes lena hår, kände värmen i sinhandflata.

Lilla flicka, lilla flicka, inget får någonsin hända dig.Gick bort till pojken, på rygg i sin Batmanpyjamas, händerna

ovanför huvudet precis som hon själv som barn. Thomas blondahår och redan hans breda axlar, han var så lik dem båda.

Hon böjde sig ner och kysste honom på pannan, barnet drogefter andan och blinkade mot henne.

– Är det morgon nu?– Snart, viskade Annika. Sov en stund till.– Jag drömde så läskigt, sa han och vände sig på sidan.– Jag med, sa Annika tyst och lät handen glida över hans bak-

huvud.Hon såg på armbandsurets självlysande visare, klockan skulle

ringa om en knapp timme.Visste att hon inte skulle kunna somna om.Hon gick osalig ut i vardagsrummet, draget från fönstret fick

gardinerna att svaja. Gick fram och kikade ut genom glipan, den


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

vaknande Hantverkargatan där nere, den gula gatlyktan somgungade i evig ensamhet mellan huskropparna. Värmde först denena fotsulan mot elementet, sedan den andra.

Gick ut i köket, tände spisen och fyllde upp vatten i pannan,mätte upp fyra skopor i bryggaren, tittade ner på bakgårdens stel-frusna stenöken medan vattnet kokade upp, termometern utan-för fönstret visade på minus grader. Hällde vattnet över kaffetoch rörde om, slog på P på låg volym och satte sig med en muggvid köksbordet. Sorlet från radion jagade bort demonerna i hör-nen, hon satt stilla med stelfrusna fötter medan kaffet långsamtkallnade.

Utan att hon hört eller känt honom komma klev Thomas in iköket med sömndruckna ögon och spretigt hår.

– Vad gör du uppe så tidigt? sa han och spolade vatten i ettglas som stod framme på diskbänken, drack i giriga klunkar.

Hon vände bort ansiktet och stirrade på radion utan att svara.– Slipp då, sa han och gick tillbaka till sovrummet.Hon gömde ögonen i handflatan och andades med öppen

mun tills magen stillnade och hon kunde röra sig igen. Hällde utkaffet i slasktratten och gick in i badrummet. Duschade skållhett,torkade sig hetsigt. Klädde sig i skidunderstället, termolångkal-songer och termoundertröja, yllestrumpor i två lager, grova jeansoch fleecetröja. Rotade fram källarnycklarna, gick ut på den tom-ma gatan och ner i bakgårdsporten, nedför trappan och fick upphänglåset till deras källarförråd.

Bandypjäxorna stod i en konsumkasse bredvid Thomas gamlaskolböcker. Hennes polarjacka var dammig och smutsig, hadehängt ensam och övergiven sedan Sven dog. Hon hade inte be-hövt den, de ändlösa kvällarna invid iskalla bandyrinkar var överför alltid.

Nu tog hon upp pjäxorna och jackan på gatan, dammade avdem och bar upp dem till lägenheten. Hängde upp ytterplagget


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

och studerade det kritiskt. Jackan var riktigt ful, men det varännu kallare i Piteå än i Stockholm.

– När kommer du hem?Hon vände sig om och såg Thomas stå i dörren in till sovrum-

met och dra på sig ett par kalsonger.– Jag vet inte, sa hon. Tänkte du ha maten klar, eller?Han vände sig bort och försvann ut i köket.Plötsligt kunde hon inte vara kvar en sekund till. Hon kräng-

de på sig polarjackan, snörde på sig bandykängorna och kolladeatt nycklar och plånbok, skidhandskar och mössa låg i bagen.Stängde dörren ljudlöst och flöt nedför trapporna, bort från bar-nen, lämnade dem bakom sig i värmen, hela bröstet tjockt av sak-nad.

Älskade små, jag är alltid med er, inget ont får nå er.Hon gick längs yrvakna gator bort till Arlanda Express, tog ett

fullpackat tåg ut till flygplatsen.Det var fortfarande två timmar kvar innan planet skulle lyfta.Hon försökte dricka kaffe och läsa kvällstidningarna, men

rastlösheten rev i hennes buk tills bokstäver och koffein hotadeatt kväva henne.

Gav upp och ställde sig att se hur vingarna avisades.Vägrade att tänka på hur Landstingsförbundets mellanchefer

samlade sig inför dagens arbete och förberedde sig att hantera denhastigt uppkomna förtroendekris som rörde en av deras anställda.

När planets vrålande motorer fick hjulen att lämna markensläppte något av hennes vilsenhet. Planet var inte riktigt fullt, honhade en ledig plats bredvid sig, tog upp ett exemplar av Norr-lands-Tidningen som lämnats kvar där av någon tidigare resenäri motsatt riktning.

Hon såg marken gnistra djupfryst och stenhård under dem,allt längre bort för varje sekund.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Vände uppmärksamheten mot texten och tvingade sig attbläddra långsamt.

Invånarna i byn Karlsvik krävde fler bussturer på kvällstid.En försvunnen treåring hade hittats i skogen utanför Rosvik

med hjälp av en helikopter med värmekamera och alla var så gla-da och tacksamma och polisen hade gjort ett sådant bra jobb.

Taxistrejk hotade på Kallax flygplats efter strandade löneför-handlingar och bråk om prioriteringsordningen vid taxistolpen.

Luleå Hockey hade förlorat hemma i Delfinen med – motDjurgården, rätt åt dem.

Hon lät tidningen sjunka och lutade huvudet bakåt, slöt ögo-nen.

Måste ha slumrat till för i nästa ögonblick stötte hjulen emotis och asfalt strax intill polcirkeln. Hon tittade på klockan, snartelva, rätade på ryggen och kikade ut genom flygplansfönstret,blek gryning hängde över det stelfrusna hedlandskapet.

När hon steg ut i ankomsthallen verkade den tom och naken,det tog några sekunder innan hon fattade vad som saknades:hjorden av skorrande taxichaufförer i mörka uniformer invid ut-gången.

Hon gick till hyrbilsdisken och fick sina nycklar.– Motorvärmaren och kupévärmaren är inkopplade, sa den

unge mannen och log flirtigt. Ta med dig sladden. Du kommeratt behöva den.

Hon såg ner i golvet och mumlade ett tack.Kylan utanför var kruttorr och förlamande, träffade henne

som ett knytnävsslag. Hon drog förskräckt efter andan och värjdesig mot knivarna hon drog ner i halsen. Den självlysande display-en ovanför entrén visade på minus grader.

Bilen var en silvergrå Volvo, förankrad i en elstolpe med engrov kabel. Utan elektriska motorvärmare startade inga bilar i enkyla som denna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon tog av sig polarjackan, kastade in den i baksätet.Inne i kupén var det kvalmigt och varmt av värmaren på pas-

sagerarsidan, hon började genast svettas i sitt termounderställ.Motorn startade på ett ögonblick, men servostyrningen och hju-len rörde sig tvekande och trögt.

Hon passerade stridsflygplanet som svävade över infarten tillflygstationen, körde ut till rondellen men tog vänster istället förhöger, mot Piteå istället för mot Luleå. Spanade ut genom vind-rutan för att se om hon kände igen sig, hon hade åkt flygtaxi engång här för tio år sedan tillsammans med Anne Snapphane.

Hedlandskapet försvann bakom henne och hon kom ut pånågot som måste vara bördig landsbygd. Mangårdsbyggnadernatronade i skogsbrynen, timrade och avlånga, utstrålade högsäteoch bondemakt.

Till sin förvåning kom hon upp på en stor motorväg, denmindes hon inte alls. Förvåningen steg när motorvägen bara fort-satte och fortsatte utan att hon såg något annat fordon på vägen.Känslan av surrealistisk ödslighet tog ett strypgrepp runt henneshals, hon fick kämpa för att andas normalt. Var det någon somdrev med henne? Hade verkligheten glidit henne ur händerna,var detta vägen till helvetet?

Skogen svischade förbi på bägge sidor, smala lågväxande barr-träd med förfrusna kronor. Kylan fick det sneda solljuset att flim-ra, precis som värme kan göra. Hon höll hårdare om ratten,lutade sig framåt.

Perspektiven vid polcirkeln kanske var förbytta. Upp kanskevar ner, höger låg till vänster. Då blev det logiskt att bygga fyrfili-ga motorvägar genom arktisk skog där ingen levde.

Efter två felkörningar, en då hon upptäckte att hon var på vägmot Haparanda, kom hon in till Piteå centrum. Staden var lågoch stum, påminde henne om Sköldinge, en by mellan Katrine-holm och Flen, bara kalare och kallare. Skillnaden var genom-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

fartsgatan, tre gånger bredare än Sveavägen i Stockholm.Margit och Thord Axelssons hem låg i Pitholm, samma områ-

de som Anne Snapphanes föräldrar. Hon kryssade försiktigt pågrusade leder tills hon hittade avfarten Thord beskrivit.

Villan var en i raden av förvillande lika hus byggda på sjuttio-talet, då de statliga lånenormerna för bostadsbyggande ofrivilligtframkallade en tidigare icke skådad bostadstyp, de enorma spets-takens årtionde.

Hon parkerade hyrbilen bakom en exakt likadan grön ToyotaCorolla som Thomas bil. Steg ur Volvon, drog på sig jackan ochfick ett svindlande ögonblick för sig att det var hon som boddehär, Thomas väntade på henne därinne, barnen gick på universi-tetet och hon jobbade på Norrlands-Tidningen. Hon andades yt-ligt i den djupfrysta luften, såg upp mot taknocken som kastadeskugga över gatan.

Anne Snapphane var uppvuxen bara några hundra meter här-ifrån, hon hade hellre dött än flyttat tillbaka men här fanns frid,den här uppfarten var i balans med tiden.

– Annika Bengtzon?En man med kraftigt stålgrått hår hade öppnat dörren på

glänt och stack ut huvudet i springan.– Kom in, sa han, innan du fryser ihjäl.Hon gick fram till farstubron, stampade av sig om fötterna

och tog i hand.– Thord?Blicken som mötte hennes var mörk och intelligent, draget

runt munnen sorgset avvaktande.Annika klev in i en hall med mörkgrönt medaljongmönster på

plastmattan, original anno . Thord Axelsson tog hennestunga jacka, trädde upp den på en galge och hängde den underhatthyllan.

– Jag har gjort lite kaffe, sa han och gick före henne ut i köket.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Furubordet var dukat med flätade tabletter och blommigakaffekoppar på fat, en näverkorg innehöll minst fyra olika sorterssmåkakor.

– Oj så gott, sa Annika artigt och sjönk ner på en stol med ba-gen bredvid sig.

– Margit tycker om att baka, sa Thord och bet av meningenmed att stirra ner i koppen. Sedan drog han in luft genom näsan,bet ihop käkarna och sträckte sig efter termosen han gjort i ord-ning.

– Socker eller mjölk?Annika skakade på huvudet, plötsligt oförmögen att tala.Med vilken rätt klampade hon in i andra människors tragedi-

er? På vems uppdrag tog hon den här mannens tid i anspråk?Hon tog upp skeden och lät den omedvetet klinga mot kaffe-

koppens porslinsväggar.– Margit var en god människa, sa Thord Axelsson och såg ut

genom fönstret. Hon ville gott, men hon bar på hemska hemlig-heter. Det var därför hon dog.

Han tog två bitar ur sockerskålen och släppte dem i dryckenmed ett litet plums. Lade sedan armarna i kors intill bordskantenoch såg ut på gatan igen.

– Jag har tänkt sedan igår, sa han utan att se på Annika. Jag villberätta vad som hände, fast jag vill inte att du smutsar Margitsminne.

Hon nickade, fortfarande stum, sträckte sig efter antecknings-blocket i väskan. Lät blicken hastigt glida över välputsade fön-sterrutor och noggrant avtorkade köksluckor målade i orange,blev varse att det luktade antiseptiskt diskmedel.

– Hur träffades ni, du och Margit?Mannen höjde blicken i taket, satt helt stilla i några sekunder,

såg sedan bort mot spisen.– Hon kom fram till mig på Stadspuben i Luleå. Det var en


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lördagskväll på våren -. Jag var där med några gamla studie-kamrater, hon stod bredvid oss i baren och hörde att jag jobbadepå flottiljen.

Han förlorade sig ett ögonblick i tiden, hans ögon gled överett inre landskap.

– Det var hon som började prata, fortsatte han. Intresserat,nästan nyfiket.

Han mötte Annikas blick, log hastigt och generat.– Jag blev smickrad, sa han, hon var en jättefin tjej. Och

smart. Jag tyckte om henne direkt.Annika log tillbaka.– Bodde hon i Luleå då?– På Lövskatan, gick på lärarhögskolan, förskollärarlinjen.

Hon ville jobba med barn, sa alltid att de var framtiden, skapan-det var viktigt för henne redan då, av konst och av liv…

Han lade handen för munnen och såg ut på gatan igen.– Margit var allvarlig, sa han. Ansvarsfull och lojal. Jag har haft

tur.Tystnaden växte i köket, hon kunde höra en klocka ticka,

kylan knäppte i väggarna.– Vad var det för hemlighet hon visste? frågade Annika till sist.Han vände blicken mot henne.– Vilddjuren, sa han med plötslig styrka i rösen. Margit var

aktiv föreningsmänniska redan som tonåring, en av Norrbottensbästa friidrottstjejer i mitten av sextiotalet. Gick tidigt med i SKP.

Friidrott, tänkte Annika och mindes klippen från Norrlands-Tidningen.

– Kände hon Karina Björnlund?– De är kusiner, sa han. Hur visste du det?Annika hajade till, tittade ner för att inte visa det.– Karina Björnlund tränade också friidrott, sa hon. Så de stod

varandra nära?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Margit är två år äldre, hon blev lite storasyster. Det var honsom fick Karina att börja idrotta. Fast sedan slutade ju Margit.

– Varför?– Hon gick in i politiken. Och Karina följde efter henne där

också…Annika väntade ut mannen, men när inget kom fick hon hjäl-

pa honom på traven.– Så hur var det med Vilddjuren?– De var en utbrytargrupp, sa Thord Axelsson och strök sig över

pannan. En cell som såg sig själva som en utväxt från moderkrop-pen, kommunistpartiet i Kina. De lämnade den vanliga maoismenoch tog steget fullt ut, åtminstone var det så de själva såg det.

– Och de hade kodnamn? sa Annika.Han nickade och rörde om i koppen.– Inte borgarnamn utan riktiga kodnamn, djurnamn. Margit

kallades Skällande Hunden, hon var väldigt kränkt över det. Deandra fick politiska namn, men hon ett personligt. Männen igruppen tyckte hon ifrågasatte för mycket, debatterade och kriti-serade.

Det hade blivit mycket stilla i köket. Kylan höll huset i ettjärngrepp, lukten av rengöringsmedel blev plötsligt påtaglig.

– Vad gjorde Vilddjuren som var så hemskt? frågade Annika.Thord reste sig, gick bort till diskbänken och fyllde ett dricks-

glas med vatten, höll i det utan att dricka.– Hon kom aldrig över det, sa han. Det har legat som en skug-

ga över oss båda i alla år.Han ställde glaset på bänken och lutade sig mot diskmaskinen.– Margit berättade det bara en gång, men jag minns varje ord.Thord Axelsson sjönk ihop, talade sedan tyst och entonigt.– Det var i mitten av november. Inte särskilt kallt, lite snö på

marken. De tog sig in från baksidan, från Lulviken. Det är barasommarstugor därute, så det var inte en människa i närheten.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han såg upp på Annika med tom blick, armarna hängande efter sidorna.

– Margit hade aldrig varit inne på flottiljen förut, men någonav grabbarna kände till området väl. De sa åt henne att inte rörahangarerna, att inte väcka hundarna, de var riktigt vidriga bestar.

Hon antecknade diskret.– De sprang över heden ungefär en kilometer. Grabbarna vän-

tade i en skogsdunge, det var hennes uppgift att gå fram. Detstod ett plan på plattan utanför flygverkstaden. Hon bröt avskyddskåpan och drog eld på ett knallskott, kastade det i hinkenmed restbränsle bakom planet.

Luften bågnade av antiseptiskt rengöringsmedel, stack i Anni-kas näsa.

– När hon sett att det fräste kom två värnpliktiga gående. Honsprang mot södra staketet och de ropade efter henne, hon kastadesig bakom flygverkstaden och hann precis undan innan smällenkom.

Annika såg ner i sina anteckningar.Det var inte Karina Björnlund. Hon hade haft fel.– En av beväringarna brann som en fackla. Han skrek tills han

föll ihop.Thord Axelsson slöt ögonen.– Margit hade inga minnen av hur hon tog sig ut från flottilj-

området. Efteråt upplöste de gruppen. De träffades aldrig mer.Han gick tillbaka till bordet igen, sjönk ihop på stolen med

händerna för ansiktet, återupplevde något han inte varit med ommen som färgat hans liv.

Annika försökte få samman bitarna i huvudet, lyckades inte.– Varför exploderade planet? frågade hon försiktigt.Mannen höjde nacken och lät armarna falla ner på bords-

skivan.– Har du sett roboten som sitter under ett stridsflygplan?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon skakade på huvudet.– Ser ut som om Disney skulle ha ritat en månraket. Det är

ingen bomb, utan en extratank med flygbränsle. Skalet är tunt,explosionen i plåthinken slog hål på det.

– Men varför stod planet på plattan med full tank?– Stridsflygplan är alltid fulltankade när de står i hangar, det är

säkrare. Gaserna som bildas i de tomma tankarna är mycket farli-gare än bränslet. Pojken… stod under tanken när extrabränslettog eld.

Det knäppte och knarrade i villans träväggar, ljuden väste ochstudsade i det elektriska köket. Förtvivlan hängde som svarta sky-ar mellan köksskåp och furulampor, hon drabbades av en inten-siv och omedelbar impuls att fly, springa därifrån, hem tillbarnen, kyssa dem och smeka deras rundhet, hem till Thomas,älska honom med hela sin kropp och hela sitt vett.

– Vilka var det som var med? frågade hon.Thord Axelsson hade blivit alldeles grå i ansiktet, han verkade

nära svimningsgränsen.– Gula Draken och Svarta Pantern, sa han hest.– Draken var ledaren, Göran Nilsson från Sattajärvi, sa Anni-

ka och något avgrundsdjupt gled över mannens ansikte. Vem varden andra?

– Vet inte, sa han. Karina var den Röda Vargen, men vilka kil-larna egentligen var vet jag inte.

– Hur många var de?Han drog handen över ansiktet.– Svarta Pantern nämnde jag. Frihetens Lejon hette någon,

Vita Tigern en annan och så Draken då. Ja, fler var de inte. Fyramän, två flickor.

Annika skrev upp namnen, noterade det utomordentligt ko-miska i deras fåniga kodnamn men förmådde inte le, inte ens inombords.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Karina var inte med den där kvällen?– Hon hade gjort slut med Ragnwald och ville bryta sig ur

gruppen. Margit var väldigt arg på henne, tyckte hon svek. Loja-litet är otroligt viktigt för Margit.

En klocka slog inne i vardagsrummet. Annika tänkte på lys-ningsannonsen i Norrlands-Tidningen, varför satte man in en så-dan om man inte tänkte gifta sig?

Hon såg försiktigt på mannen, på den enorma börda som deburit tillsammans och som nu enbart var hans.

– Hur lång tid gick det innan Margit berättade det här för dig?frågade hon tyst.

– När hon blev gravid, sa Thord Axelson. Det var inte me-ningen, hon hade slarvat med pillren, men när det väl hände såblev vi båda lika glada. Men så en kväll låg hon och grät när jagkom hem, och hon kunde inte sluta. Det tog hela kvällen att få urhenne det. Hon trodde att jag skulle polisanmäla henne. Lämnahenne och barnet.

Han tystnade.– Men det gjorde du inte, konstaterade Annika.– Hanna har gjort lumpen på , sa Thord. Hon är reservof-

ficer och pluggar kärnfysik i Uppsala.– Ni har en dotter till?– Emma bor i samma korridor som Hanna och läser till pol

mag.– Det har gått bra för er, sa Annika uppriktigt.Han såg ut genom fönstret– Jo, sa han. Men vi har alltid haft Vilddjuren med oss. Mar-

git tänkte på vad hon gjort varje dag. Hon kom aldrig undan.– Och du, sa Annika. Du gick till ditt jobb varje dag och viss-

te vad som hänt.Han nickade bara.– Varför berättade hon inte för polisen? frågade Annika. Hade


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

det inte varit bättre, att slippa bära alltsammans ensam?Mannen reste sig.– Om hon bara kunnat, sa han med ryggen mot Annika.

När Draken försvunnit fick Margit ett paket med posten. Det lågett finger där, ett människofinger från ett litet barn, och en varning.

Annika hörde sig själv flämta och kände blodet lämna hjär-nan, trodde hon skulle svimma.

– Ingen sa någonting om Vilddjuren, någonsin. Margit hördeingenting ifrån dem under alla år, inte förrän nu i oktober.

– Vad hände? viskade Annika.– Hon fick kallelsen, symbolen med den gula draken som be-

ordrade henne att gå till deras mötesplats.Annika såg kulturministerns märkliga teckning framför sig, i

kuvertet poststämplat i Frankrike. – Ett möte? sa hon. När?Thord Axelsson skakade på huvudet, gick bort till diskbän-

ken, tog ett glas utan att göra något med det.– Så kontaktade de henne, någon av dem ringde henne på

jobbet, frågade om hon skulle komma till mötet och hylla Dra-kens återkomst. Hon bad dem fara åt helvete, sa att de förstörthennes liv, att hon hatade att hon någonsin träffat dem.

Hans axlar skakade.– Hon hörde inte ifrån dem mer. Annika kämpade mot ett växande och sugande illamående.

Hon satt länge och svalde, såg mannen gråta med dricksglasetmot pannan.

– Jag vill ha dem fast, sa han slutligen och vände sig om motAnnika igen, ansiktet rött och upplöst.

Tungt sjönk han ner på stolen, satt stilla en stund medanklockan tickade och den antiseptiska lukten tog över hela Anni-kas kropp.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Margit blev aldrig kvitt sin skuld, sa han. Hon betalade avpå den hela livet. Jag orkar inte gå med det här längre.

– Har du berättat för polisen?Han skakade på huvudet.– Men jag ska, sa han. Så fort Draken är gripen och flickorna

är i säkerhet.– Vad vill du att jag ska göra? frågade hon.Han betraktade henne tomt.– Jag vet inte, sa han. Jag ville bara berätta för någon.Han såg ut genom fönstret och stelnade till.– Hanna och Emma, sa han. De kommer nu. Du måste gå.Annika reste sig utan att tänka, stoppade ner block och penna

i bagen och skyndade ut i hallen, tog jackan från galgen ochkrängde den på sig. Gick tillbaka till öppningen in till köket, sågmannen sitta förstenad med blanka ögon.

– Tack, sa hon lågt.Han såg på henne och försökte le.– Förresten, sa Annika. Hade Margit väldigt små fötter?– Storlek trettiosex, sa mannen.Hon lämnade honom vid furubordet i det välstädade köket

med det odruckna kaffet långsamt stelnande i kopparna.

Bilen hade hunnit bli fullständigt utkyld, hon behöll polarjackanpå. I ett panikartat ögonblick fick hon för sig att motorn inteskulle gå igång, att hon skulle frysa till en stenstod i sin hyrbilmellan de identiska sjuttiotalshusen, för evigt fastnaglad i famil-jen Axelssons livslögner.

Hon vred på nyckeln så hårt att metallen nästan gav vika, mo-torn startade med ett tveksamt rosslande och hon andades ut ochsåg fukten frysa till is på insidan av vindrutan. Lade i backen somprotesterade högljutt, backade ut på gatan och hoppades att honinte skulle köra på något, hon hade inte skrapat bakrutan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

De bägge döttrarna passerade tätt intill hennes sidoruta, honförsökte le och vinkade tafatt mot deras undrande miner.

Hjulens gummi knarrade mot isgatan när hon rullade in motstaden. Illamåendet dröjde kvar, lukten av diskmedel stack i nä-san, tankarna studsade i hennes huvud och bröst.

Talade Thord Axelsson sanning? Överdrev han? Dolde hannågot?

Hon körde förbi gymnasieskolan och kyrkan och Åhléns ochvar ute ur city innan hon förstått att det börjat.

Han förskönade inte makans gärning, tänkte Annika, han ur-säktade henne inte heller. Tvärtom konstaterade han ganska nyk-tert att hon satt eld på flygfotogenet och fått planet att explodera.Han hade inte ens framställt det som en olycka.

Om han ville ljuga, så hade han gjort det där och då.Vilddjuren, tänkte hon. Gula Draken, vilket jävla påhitt, vil-

ket trams. Frihetens Lejon, Skällande Hunden, Röda Vargen,Svarta Pantern, Vita Tigern.

Var är ni idag? tänkte hon och kom upp på den öde motor-vägen igen, körde mot Luleå.

Gula Draken, Göran Nilsson, hemvändande yrkesmördare.Skällande Hunden, Margit Axelsson, mördad förskollärare. RödaVargen, Karina Björnlund, kulturminister som gör panikartadeändringar i regeringspropositioner.

Och ni andra? Tre medelålders svenska män, var har ni gömter? Hur mycket har ni glömt?

Hon åkte förbi avfarten till Norrfjärden, kände kylan virvlarunt fötterna. Temperaturen hade sjunkit till minus grader, so-len höll på att gå ner och spred ett blekgult ljus vid horisonten.Klockan var halv två på eftermiddagen.

Barnafingret, tänkte hon. Kan det verkligen vara möjligt? Hon svalde, var tvungen att veva ner rutan några sekunder för

att få luft. Thord hade inte sagt vad varningen som följde med


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

paketet gick ut på, men ingen hade skvallrat om Vilddjuren, någonsin.

Hon trodde på fingret.Själva attentatet, tre personer hade varit med, Margit och

Göran och ytterligare en man. Stämde det?Margit hade samma skostorlek som de avtryck som hittats på

platsen. Thord Axelssons berättelse innehöll sådana detaljer atthon trodde på själva händelseförloppet, även om hon naturligtvisskulle kolla de teoretiska möjligheterna med flygbasens presschef.Så varför skulle hon tvivla på uppgiften om hur många de varit?

Karina Björnlund var inte med.Hon var oskyldig, åtminstone till själva dådet. Kunde förstås

ha deltagit i planeringen, kanske varit behjälplig med andra saker.Framför allt kände hon säkert till det.

Hur vet du det? sa Annika till sig själv. Om Thord talar san-ning så kan hon mycket väl ha varit okunnig om attentatet. Honhade lämnat Göran och ville bryta sig loss från gruppen.

Men hur kunde hon, i sådana fall, vara mottaglig för utpress-ning? Varför lät hon Herman Wennergren skrämma henne till enlagförslagsändring?

Och varför satte hon in en lysningsannons i lokaltidningenom hon gjort slut?

Det kanske inte var Karina själv som satt in den, tänkte honplötsligt.

Annonsen kanske var ett steg i den övergivne mannens strate-gi att antingen jävlas eller få henne tillbaka.

Annika strök sig över pannan, kände att hon var törstig ochtorr om läpparna. Hon körde förbi Ersnäs och kom upp på jätte-motorvägen igen. Några stelfrusna trettiotalshus kurade i skym-ningen med rökpelare som stod rakt upp ur skorstenarna, vindenhade givit upp, kylan var glasklar.

Jag måste prata med Karina Björnlund, tänkte hon. Jag måste


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lägga upp det så att hon inte kommer undan. Hon kommer attslingra sig, ljuga och skydda sig själv till varje pris.

Hon krånglade fram sin mobiltelefon ur bagen, såg att honinte hade någon mottagning. Orkade inte uppröras utan kördevidare mot Luleå och inväntade civilisationen.

Vid avfarten till Gäddvik plockade hon upp mobilen igen, blun-dade och spolade upp arkivbandet i hjärnan.

Post it-lappen på registratorns dataskärm, numret till kultur-ministerns mobil, återkallade sin tanke.

Två gånger djävulens nummer, och sedan en nolla.Hon tryckte - , stirrade på sifferkombinationen

på displayen ett ögonblick och insåg sedan att hon höll på attmissa en högersväng.

Vad skulle hon säga?Karina Björnlund kommer att lyssna, tänkte hon. Det gäller

bara att få tag på henne.Så hon lät samtalet kopplas och kände telefonen bli varm,

stoppade in hörsnäckan i örat och sänkte farten.– Hallå?Annika bromsade av häpenhet, signalerna hade knappt gått

fram innan kvinnorösten svarade.– Karina Björnlund? sa hon och stannade till vid vägkanten,

tryckte in hörsnäckan hårdare, det brusade och skvalade i bak-grunden.

– Ja? – Jag heter Annika Bengtzon och jobbar på tidningen Kvälls-

pressen…– Hur fick du tag i det här numret?Annika stirrade in i fasaden på en faluröd norrbottensgård och

lade rösten i ett helt neutralt läge.– Jag undrar om Röda Vargen har träffat Gula Draken på


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

sistone? sa hon och lyssnade intensivt in i bruset, röster pratade,ett metalliskt utrop ekade i bakgrunden, en högtalarröst med-delade något och i nästa sekund var linjen död.

Annika tittade på sin display. Tryckte återuppringning ochhamnade i en opersonlig elektronisk röstbrevlåda, stängde avutan att säga något.

Var någonstans hade Karina Björnlund tagit samtalet?Vad var det metallrösten ropat i högtalaren i bakgrunden?Hon blundade och tryckte fingertopparna mot tinningarna.Sista startutrop till Stockholm, utgång nummer fem.Kunde de ha sagt så?Sista startutrop till Stockholm, utgång nummer fem?Det var ett flygutrop, så mycket begrep hon.Men ? Stod inte det för SAS?Hon ringde nummerbyrån och bad att bli kopplad till Scandi-

navian Airlines System, företagskunder.Väntade i telefonkö i trettio sekunder innan hon kom fram.– är eftermiddagsflighten från Kallax till Arlanda, sa

säljaren på SAS.Annika kände adrenalinet vakna.Karina Björnlund stod på flygstationen en halvmil bort och

var antingen på väg att flyga ner till Stockholm, eller så hade honprecis anlänt och plockat upp bagaget.

Hon funderade ett ögonblick på att boka sin returresa tillStockholm men beslöt sig för att vänta, tackade och knäppte av.

Så rullade hon vidare till rondellen, tog höger och gled längsiskalla vägar ut till Kallax flygstation.

På grund av taxistrejken var alla som inte hade egen bil tvungnaatt ta bussen från flygplatsen in till Luleå. Annika såg kön ringlalång utanför terminalbyggnaden, hopkurade människor somkämpade mot köld och tunga väskor. Hon skulle precis köra om


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

flygbussen på väg mot hyrbilsparkeringen när hon fick syn på Ka-rina Björnlund.

Ministern stod längst bak i kön och väntade stillsamt på sintur.

Tankarna studsade i Annika hjärna.Vad gjorde egentligen Björnlund här?Hon körde in till trottoarkanten, lade ur växeln och drog i

handbromsen, stirrade på ministern och tog upp mobilen igen.Slog numret till departementen och bad att få tala med kultur-ministerns pressekreterare.

Fick beskedet att Karina Björnlund var ledig idag.– Jag har en fråga om proppen som läggs fram imorgon, sa

Annika, blicken fastnaglad i kvinnan i slutet av kön. Måste pratamed henne idag.

– Det går tyvärr inte, sa pressekreteraren vänligt. Karina ärbortrest och kommer inte tillbaka förrän sent i kväll.

– Är det inte lite konstigt att en minister tar ledigt dagen föreen stor proposition landar i riksdagen? sa Annika långsamt, stirra-de in i Karina Björnlunds mörka päls.

Pressekreteraren tvekade.– Det här är av privat natur, sa hon lågt. Karina blev kallad till

ett mycket brådskande möte som inte kunde skjutas upp. Detkom väldigt olyckligt, jag håller med om det, Karina var mycketbekymrad över att behöva åka iväg.

– Men hon kommer hem i kväll?– Det var vad hon hoppades i alla fall.Vilken typ av möte kunde få en minister att svika sitt upp-

drag? Att en anhörig är sjuk, en make eller ett barn eller en för-älder?

Ett möte i Luleå, något hon inte kom undan, som gick föreallt annat.

Den Röda Vargen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Sammankomsten som skulle hylla Drakens återkomst.Det började sticka i Annikas fingrar, svett bröt ut längs ryggen.– Tack, sa hon och knäppte av.Hon körde förbi bussen, såg i backspegeln hur ministern klev

på, lät bussen passera och lade sig ett par hundra meter bakomden.

Strax före Bergnäsbron bestämde hon att det var dags att körafram.

Du sitter därinne, tänkte Annika och stirrade på fordonets skitiga bakruta. Du är på väg någonstans där du inte vill bli sedd,men jag är här.

Och så sjöng änglarna lite stillsamt för henne, långsamt ochvemodigt, vintermånad iskristaller…

– Käften på er! skrek Annika och slog sig i pannan med hand-flatan så att hon såg stjärnor, och rösterna försvann.

Hon följde efter över bron, kom in i den förfrusna staden ochkörde förbi plåthus och snövallar och nedisade bilar och tog väns-ter vid ett rödljus intill en bensinmack.

Flygbussen stannade vid en hållplats tvärs över gatan frånStadshotellets tunga fasad, hon bromsade in och lutade sig fram-åt för att kunna se passagerarna som klev av. Hennes andninggick upp, det blev immigt på vindrutan, hon torkade den medtermotröjans ärmslut.

Näst sist klev Karina Björnlund av. Kulturministern trippadened från bussen med försiktiga steg och en svart skinnbag i nä-ven, Annika kände hur hon var nära att börja hyperventilera.

En påse att andas i, tänkte hon men visste att hon inte hadenågon.

I stället höll hon andan och räknade till tio tre gånger ochhjärtat lugnade sig.

Det hade börjat mörkna, men skymningen var lika långsamoch saktmodig som gryningen och hon kunde se Karina Björn-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

lund från Karlsvik stå och frysa vid busshållplatsen, en bred ochmörk kvinna i päls men utan mössa.

Den Röda Vargen, tänkte Annika och försökte urskilja hennesanletsdrag i skuggorna, tyckte sig se att hennes ögon var oroligaoch ledsna.

Vad gör du här?Hennes mamma bor på Storgatan, tänkte hon. Det kan vara

dit hon är på väg.Sedan insikten: Det här är Storgatan. Varför står hon vid en

busshållplats för att åka någon annanstans?Det är inte mamma hon ska träffa.Så fylldes plötsligt hennes backspegel av helljuset hos en av

lokaltrafikens bussar. Hon lade i växeln och rullade några meterför att släppa fram bussen, passerade den lilla folksamling somväntade i busskuren, såg i spegeln hur Karina Björnlund tog ettstadigt tag i väskan och klev ombord.

Jag får köra efter och kolla var hon kliver av, tänkte Annikaoch körde ytterligare en liten sträcka och upptäckte att hon var påväg in på en gågata. Människor gick långsamt framför bilen ochglodde uppfordrande på henne, hon såg upp och noterade enskylt som påbjöd att all körning var förbjuden utom fordon i linjetrafik. Hon kände paniken komma krypande igen, famlademed växelspaken för att få i backen, såg bussen komma glidandemot henne och vred så mycket hon kunde på ratten och gjordeen gnisslande undanmanöver.

Bussen gled förbi och hon kände svetten klibba i det hyper-varma understället, hon skulle tappa ministern ur sikte, kundeinte veta vart hon var på väg.

Buss nummer ett, tänkte hon. Den som Linus Gustafssonbrukade ta.

Svartöstaden.Österut, mot SSAB.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Och hon körde ner mot hamnen och tog vänster mot järn-verket.

Vid viadukten över järnvägen körde hon åt sidan och väntade,om hon inte tagit fel måste bussen passera här.

Fyra minuter senare gled bussen från LLT förbi henne ochfortsatte ner mot Malmudden.

Lövskatan hann hon läsa när bussen svängde höger, var detinte där Margit Axelsson bott? Föreningsgatan uppfattade hon påen skylt, och bussen fortsatte upp längs kanten på ett rörigt ochödsligt industriområde, det kurade i skuggan av ett jättelikt sot-svart stup av nybruten järnmalm. Till vänster stod rader av likfor-miga hyreshus från fyrtiotalet i två våningsplan, rakt fram svävadeen gigantisk, övergiven industribyggnad, fastvuxen vid malm-lagrets bergssida. Taggiga fönsterhål skickade varningar ut i skym-ningsljuset, kalla rop ut i kylan. Hon styrde efter bussen då gatansvängde uppåt och vänster och slog följe med järnvägen. Enenorm stålränna svävade högt ovanför, under den kurade en radnedklottrade och sönderfallande industrilokaler, omgivna avslangar, stålbalkar, däck, packlårar, hon såg rostiga långtradarsläpoch en krossad byggbarack, några överfulla containrar, passeradeplåtbitar, rördelar och en träbåt under en presenning. Ingen män-niska syntes till.

Så blinkade bussen och stannade vid en hållplatsstolpe, Anni-ka bromsade in och stannade bakom ett bilvrak ett tjugotal meterlängre ner i backen.

Karina Björnlund klev av med sin skinnväska, Annika sjönkihop i sätet och stirrade på henne.

Buss ett blinkade och svängde ut på gatan igen, kulturminis-tern stod kvar och såg ut mot järnvägen, hennes andedräkt flötsom moln omkring henne och hon verkade tveka.

Annika slog av motorn och drog nyckeln ur tändningslåset,väntade i bilens varma inre utan att ta blicken från kvinnan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Så vände sig Karina Björnlund hastigt om och började gå uppmot backkrönet, bort från industriområdet.

Annika styvnade, fumlade med tändningsnycklarna så att deskramlade, bet sig i insidan av kinden.

Skulle hon gå ut och följa efter ministern?Köra fram och erbjuda henne skjuts?Vänta och se om hon kom tillbaka?Gned sig i ögonen några ögonblick.Vart Karina Björnlund än var på väg så ville hon nog inte ha

sällskap.Annika öppnade bildörren, rev fram mössa och skidhandskar

ur bagen, smällde igen dörren och låste bilen med ett blip. Drogefter andan och baxnade av kylan, hur var det möjligt att leva i ettsådant här klimat?

Hon blinkade några gånger, kölden gjorde luften extremt torr,den skar henne i ögonen.

Dagen var mörkt grå nu, snart helt borta. Himlen var avläg-sen, klar och helt utan färg, några stjärnor flämtade ovanförmalmhögarna. Två gatlyktor längre ner på gatan spred ett mattoch hopplöst sken i en liten cirkel runt sin egen fot. KarinaBjörnlund hade försvunnit bortom backkrönet, ingen annan le-vande varelse syntes till. Dånet från stålverket bars av kylan längsmed järnvägen, nådde henne som ett vibrerande.

Med försiktiga steg började hon gå uppför backen, vaksam påbuskar och skuggor.

Vid backkrönet svängde gatan tvärt till vänster och ledde till-baka in i bostadsområdet. Rakt fram fanns en smal väg, proviso-riskt skrapad från snö och is och märkt med skyltenFordonstrafik förbjuden.

Annika kisade och tittade sig omkring, såg inte ministern någonstans. Tog några steg in på den privata vägen, sprang såsnabbt hon tordes på is och grus ovanpå ett underlag som verka-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

de bestå av jord och lappad asfalt. Hon passerade under en härvaav kraftledningar som ledde ut till järnvägsspåren, sprang förbi entegelbyggnad som det stod på, en tom parkering, sedansvängde vägen ut ur snåren och kom att följa malmbanan. Långtfram ruvade järnverket, koksverket, masugnarna, sotsvarta ochspretiga mot vinterhimlen, till höger bredde malmbanans storagrenverk ut sig mot sitt slut, miljoner ton räls som flätades sam-man till en matta av stål. Till vänster bara sly och snö. Fullmånenhade stigit upp bakom malmhögarna, dess blå ljus blandadesmed den guldgula belysningen över malmbanan.

Hon sprang i flera minuter tills hon var tvungen att stannaoch flämta, hostade torrt och tyst i vanten, blinkade bort vätskaur ögonen och såg sig om efter Karina Björnlund.

Vägen verkade vara sparsamt använd, hon såg några sko-avtryck, hundspår och märken efter cykelhjul, men ingen minister.

Solskensälskling, sjöng plötsligt änglarna, vinterkyla evig läng-tan…

Hon slog till bakhuvudet så att rösterna tvärtystnade. Blunda-de och andades några sekunder, lyssnade till tomrummet i huvu-det, och i ekot av tystnaden hörde hon plötsligt andra röster,mänskliga röster, och de kom inifrån skogen en bit längre fram.Hon uppfattade inga ord, hörde bara en man och en kvinna somtalade ganska lågmält.

Gick in under en viadukt, antingen en väg eller en järnväg,Annika kunde inte bedöma det, visste inte längre var hon var.Rösterna kom närmare, och i skenet från månen och stambanansåg hon plötsligt spår som ledde in i en öppning bland snåren.

Hon stannade till, kikade bland de låga träden, anade skuggoroch andar.

– Jag är ju här nu, sa Karina Björnlund. Gör mig inte illa.En skrovlig mansröst med finsk brytning svarade henne.– Karina, du ska inte vara rädd. Jag har aldrig velat dig något ont.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Tro mig, Göran, det finns ingen som gjort mig så illa somdu. Säg vad du vill och… låt mig gå.

Annika flämtade till, magen slog en kullerbytta, hennes torramun blev sandpapper. Försiktigt tog hon ett steg i den upptram-pade snön, sedan ett och ytterligare ett.

I månskenet såg hon skogen öppna sig i en glänta, i mittenfanns en liten tegelbyggnad med plåttak och förseglade fönster.

Mitt i gläntan stod kulturministern i sin tjocka päls med ryg-gen mot henne, och borta vid huset en liten grå man i lång ytter-rock och skinnmössa med en mörk säck bredvid sig.

Göran Nilsson, gudamakternas härskare, den Gula Draken.Annika stirrade på honom med kruttorra ögon.Terroristen, massmördaren, ondskan personifierad, det var så

den såg ut, böjd och matt och lätt skälvande.Hon måste ringa polisen.Sedan insikten:Mobiltelefonen låg i bagen på passagerarsidan i Volvon ute vid

bilvraket.– Hur kan du tro att jag någonsin velat dig ont? sa mannen,

hans röst bars av den stillastående luften. Du är den som betyttmest för mig i livet.

Kvinnan trampade nervöst med fötterna.– Jag har fått dina meddelanden, sa hon, och Annika förstod

omedelbart varför hon lät så rädd.Hon hade fått samma varningar som Margit.Mannen, den Gula Draken, sänkte huvudet några sekunder.

Sedan såg han upp igen, och Annika kunde se hans ögon. I detmärkliga ljuset glimmade de röda och ihåliga.

– Jag har kommit hit av ett skäl, och ni ska alla lyssna, sa hanoch rösten var lika kall som vinden. Du har rest långt, men jaghar rest längre.

Kvinnan skakade under sin päls, rösten var rädd och nära gråten.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Gör mig inte illa.Mannen gick fram till henne, Annika såg hur han drog upp

något ur rockfickan, svart och blankt.Ett vapen. En revolver.– Jag ska aldrig besvära dig mer, sa han lågt. Det här är sista

gången. Men du måste vänta på mötesplatsen. Jag ska först ordnaen sak.

Vinden friskade i, rev i barrträdens grenar.– Snälla, kved kvinnan. Låt mig vara.– In, sa han hårt. Nu.Och Karina Björnlund tog upp sin väska från marken och

med revolvern pekande mot ryggen gick hon in i det lilla tegel-huset. Göran Nilsson stod kvar, såg henne försvinna in genomdörren, stoppade ner vapnet i fickan igen, han vände sig sedanom och stapplade bort mot husväggen och den säck som stod lu-tad mot fasaden.

Annika drog djupt efter andan, hade hört mer än nog. Flytta-de sig mjukt och försiktigt tillbaka i de upptrampade spåren,kom upp på vägen, kastade en sista blick in bland snåren för attkunna beskriva platsen ordentligt för polisen.

Något rörde sig, någon var på väg mot henne.Andningen blev hård och djup, hon såg sig omkring i panik.Ett tiotal meter bakom henne stod ett plåtskåp med mängder

av grova kablar på undersidan, och bakom skåpet trängdes enklunga unga granar.

Annika lät fötterna flyga dit, vidrörde knappt det knastrandeunderlaget, flöt in bakom de stickiga barren, särade på grenarnamed båda händerna och kikade.

Den grå mannen steg fram i järnbanans bleka belysning, eftersig släpade han säcken som verkade mycket tung.

Han stod stilla på den hala vägen några sekunder, lade sedanarmen över magen och böjde sig framåt, hans andedräkt steg med


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

flämtande puffar ur hans mun. Annika sträckte på halsen för attse bättre, ett tag verkade det som om mannen skulle falla framåt.

Så lugnades hans andning, han rätade på ryggen och tog någraosäkra steg framåt.

Sedan tittade han rakt mot Annika.Hon släppte förskräckt den gren hon böjt undan, placerade

handen framför munnen så att hon dolde ljud och andedräkt.Satt sedan helt stilla i mörkret medan mannen långsamt komemot henne. Hans pustande andetag och knirkande steg växte ihennes huvud, kom allt närmare tills hon trodde hon skulle skri-ka. Hon blundade och hörde honom stanna någon meter frånhennes ryggtavla, på andra sidan väggen av små granar.

Något skrapade. Hon slog upp ögonen.Metall skavde mot metall, hon höll andan och lyssnade.Mannen gjorde något med skåpet. Han öppnade dörrarna till

plåtskåpet med alla kablarna. Hon kunde höra honom flämta,kände att hon själv var tvungen att få luft och drog snabbt ochljudlöst efter andan, och sekunden därefter höll hon på att kräkas.

Mannen stank. En lukt av förruttnelse sipprade genom gren-verket och fick henne att sätta handen framför munnen igen.

Han stönade och kämpade med något där på andra sidan gra-narna, de skavande ljuden fortsatte, sedan blev det tyst. Ett gniss-lande och sedan ett klick.

Tio sekunder av lättade andetag, sedan steg igen, bortåt.Annika vände sig runt, böjde undan grenen.Mannen var på väg in bland snåren igen. Sjömanssäcken var

borta.Han ställde in den i skåpet, tänkte hon. Slyet svalde honom, raderade ut hans närvaro i det svaga lju-

set.Annika reste sig upp, flög snabbt över vägen, tvekade vid

skogsbrynet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon vände tvärt, tog sig så tyst hon förmådde upp på den lil-la vägen, sprang så fort hon kunde under viadukten och tillbakaupp mot Skanska-huset, passerade den tomma parkeringen ochblev varse att någon var på väg emot henne.

Hon tvärstannade, såg sig omkring med adrenalinet rusande iblodet, kastade sig in i skogen och sjönk ner till hakan i snön.

Det var en man som kom. Han var barhuvad, klädd i jeansoch en tunn täckjacka, av hans struttande gång och ostadiga rö-relser utläste hon ett kraftigt och mångårigt alkoholmissbruk, ettfyllo.

Några sekunder senare var han försvunnen bakom Skanska-huset och hon kunde kliva upp på vägen igen, sprang vidare utanatt borsta av sig snön.

Såg först inte sin hyrbil, fick ett ögonblicks panik innan honupptäckte den bakom bilvraket. Blipade upp låset, kastade sig inpå förarsidan, drog av sig vantarna och slet fram mobilen, fing-rarna darrade så att hon hade svårt att slå kommissarie Suups direktnummer.

– Karlsson, centralvakten.Hon hade hamnat i växeln.– Suup, sa hon, jag söker kommissarie Suup.– Han har gått för dagen, sa Karlsson.Hennes hjärna gick på högvarv, hon blundade och strök sig

med svettvåt handflata över pannan.– Forsberg, sa hon. Är Forsberg där?– Vem av dem? Vi har tre.– På krim?– Vänta ska jag koppla.Samtalet klickades bort och hon hamnade i en obestämbar

cyberrymd där inga ljud eller färger fanns.Efter tre minuter gav hon upp och ringde om.– Jag söker någon som håller på med morden på Benny


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Ekland och Linus Gustafsson, sa hon panikslaget när Karlssonsvarade igen.

– Vad gäller saken? sa den unge mannen ointresserat.Hon tvingade sig att andas lugnt.– Jag heter Annika Bengtzon och är reporter på tidningen

Kvällspressen och jag…– Det är Suup som har hand om pressen, klippte Karlsson av.

Du får ringa honom imorgon.– Lyssna på mig! skrek hon. Ragnwald är här, Göran Nilsson,

Gula Draken, jag vet var han är, han är i ett litet tegelhus intillstambanan tillsammans med Karina Björnlund, ni måste kommaoch gripa honom, nu!

– Björnlund? sa Karlsson. Kulturministern?– Ja! skrek Annika. Göran Nilsson från Sattajärvi och hon

finns i ett hus nedanför järnverket, jag kan inte riktigt förklaravar, det är ganska nära en viadukt…

– Hördu, sa Karlsson. Hur mår du egentligen?Hon hejdade sig och insåg att hon lät som en idiot, harklade

sig och tvingade sig att tala lugnt och sansat.– Jag vet att det här kan låta lite vansinnigt, sa hon och för-

sökte le i luren. Jag ringer från ett område som heter Lövskatan,det ligger inte så långt från järnverket, malmbanan går precis härbredvid…

– Lövskatan, ja, vi är medvetna om var Lövskatan ligger, sapolisen och hon hörde att hans tålamod var på upphällningen.

– En man som varit efterspanad av er i många år har återvänttill Luleå, sa Annika och lät nästan normal. Han heter GöranNilsson, och sedan han kom tillbaka till Sverige har han begåttminst fyra mord, Mao-morden du vet, och just nu är han utanfördet där huset, eller var alldeles nyss i alla fall, ett tegelhus medplåttak en bit in i skogen nedanför en viadukt…

Polisassistent Karlsson suckade hörbart i luren.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vakthavande är på överlämning, sa han, men jag ska infor-mera henne så snart hon kommer tillbaka.

– Nej! skrek Annika. Ni måste komma nu! Jag vet inte hurlänge han är kvar där.

– Du, sa polisen bestämt. Ta och lugna ner dig. Jag säger ju attjag ska prata med vakthavande.

– Bra, sa Annika och andades hetsigt, bra. Jag väntar här vidbusshållplatsen tills ni kommer så kan jag visa er rätt. Jag står här,jag har en silverfärgad Volvo.

– Fint, sa polisen. Vänta där du bara.Och så lade han på.Annika tittade på displayen till sin telefon, en lysande grön

rektangel i mörkret.Hon petade till hörsnäckan och ringde Janssons direktnum-

mer vid nyhetsdesken.– Jag kanske blir kvar i Luleå ikväll, sa hon. Vill bara ha ok på

att bo på Statt i natt, om det skulle bli så.– Varför? sa Jansson.– Kan vara grejer på gång här, sa hon.– Ingen terrorism, sa Jansson. Jag fick fan i morse för att ha

godkänt att du dragit till Norrbotten igen.– Okey, sa Annika. – Hör du det, sa Jansson. Inte en jävla rad om en jävla terrorist

till, fattar du?Hon väntade någon sekund innan hon svarade.– Visst, sa hon. Det är lugnt. Jag lovar.– Bo på Statt, sa editionschefen närmare luren med betydligt

lägre och vänligare stämma. Ring room service. Beställ betal-tvoch se på porrfilm, jag attesterar hela skiten. Jag vet hur det är,man måste komma bort ibland.

– Okey, sa hon kort och knäppte bort samtalet, slog

och bad nummerbyrån koppla henne till Luleå Stadshotell, boka-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

de ett businessrum på översta våningen.Satt kvar i bilen efteråt och stirrade ut genom vindrutan. Ande-

dräkten fastnade på rutorna och fick dem snabbt att isa igen.Hon kunde inte göra mer. Återstod bara att vänta på polisen.Snart är det över, tänkte hon och kände pulsen gå ner.Hon såg Thord Axelssons gråa ansikte framför sig, Gunnel

Sandströms svullna ögon och vinröda kofta, Linus Gustafssonspretiga geléhår och vaksamma ögon och fylldes av het vrede.

Snart åker du fast, din jävel.Och hon märkte att hon frös, funderade ett tag på att starta

bilen och varmköra den men öppnade istället dörren och klev ut,alltför rastlös för att sitta stilla. Kontrollerade att mobiltelefonenlåg i fickan, låste dörren och gick upp mot backkrönet.

Den arktiska natten hade tagit ett järngrepp på landskapet,lika hårt och obevekligt som stålet som producerades i masugnar-na därute vid havet. Annika lät andedräkten flyta omkring hen-ne, lätta slöjor av frusen värme.

Det är vackert, tänkte hon, blicken följde rälsen och fastnadepå stjärnorna.

Så hörde hon ett fordon mullra bakom henne, hon snurraderunt och hoppades att det var polisen.

Det var Luleå lokaltrafik, buss nummer ett.Den körde mot henne och bromsade, hon insåg att hon stod

strax intill hållplatsstolpen och tog några steg åt sidan för att visaatt hon inte skulle med.

Bussen stannade några meter framför henne i alla fall, bakdör-rarna åkte upp och en kraftig man klev ner på gatan, rörde sigsävligt och tungt.

Hon tittade till och tog ett steg närmare.– Hans! sa hon. Hans, hej, det är jag, Annika.Hans Blomberg, arkivarie på Norrlands-Tidningen, såg upp

och mötte hennes blick.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vad gör du här? sa Annika.– Jag bor här, sa mannen och log glatt. På Torsvägen.Pekade över axeln mot fyrtiotalshusen inne i bostadsområdet.– Gör du? sa Annika och bussen körde iväg, hon tog ett steg

närmare och mötte hans ögon, och i samma ögonblick klickadenågot till i hennes huvud, plötsligt kom hon ihåg var hon settteckningen av den gula draken tidigare, med ens visste hon varden suttit. Hon hade sett den som en barnteckning, en gul dino-saurie, på Hans Blombergs anslagstavla i arkivet på Norrlands-Tidningen. Omedvetet tog hon två steg bakåt.

– Frågan är väl egentligen, sa Hans Blomberg, vad du gör här?Bussen försvann över backkrönet och mannen kom emot hen-

ne, händerna i fickorna, han ställde sig framför henne och i mån-skenet var hans ögon nästan genomskinliga.

Hon skrattade nervöst.– Jag är uppe på ett jobb och körde vilse, sa hon. Förenings-

gatan, var ligger den?– Du står på den, sa arkivarien roat. Har ni inget lokalsinne i

Stockholm?– Det var slut när jag tillverkades, sa hon och kunde snart inte

tala längre.– Vem skulle du träffa?Hon ryckte på axlarna.– Jag har redan missat min deadline, sa hon.– Men då måste du komma in och värma dig, sa han. Får man

bjuda på en kopp te?Hon letade febrilt efter en undanflykt, mannen brydde sig

inte om hennes tvekan utan tog ett stadigt tag under hennes armoch började gå.

– Jag bor i en liten tvåa på nedre botten, sa han. Det är intesärskilt tjusigt, men vad gör man när man inte längre ryms i kon-sumtionssamhället?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon försökte försiktigt dra till sig sin arm, upptäckte att densatt som i ett skruvstäd.

– Det är inte ofta en kille som jag får så här fint besök, sa han.Snygga damer ända från huvudstaden.

Han log gemytligt mot henne, hon försökte inte besvara leen-det.

– Vem av dem är du? sa Annika. Pantern, Tigern eller Lejonet?Han tittade rakt fram utan att låtsas ha hört frågan, höll bara

hårdare i henne. Husen var på väg att försvinna bakom dem, denärmade sig skylten med fordonstrafik förbjuden. Hon snegladetill vänster, förbi kraftledningarna och ner bland snåren.

– Och du bor här ute i skogen?Han svarade inte och i nästa ögonblick var hon tillbaka i tun-

neln, hon kände jorden gunga till, hörde någon andas hårt ochflämtande och förstod att det var hon själv, märkte att hennesmun var vidöppen.

– Nej, sa hon. Jag vill inte. Snälla.Benen vek sig under henne, Hans Blomberg fångade upp hen-

ne med ett leende.– Du är ju reporter, sa han. En riktigt nyfiken liten reporter.

Det är klart du vill ha en bra story, eller hur?Och hon såg rören i taket i tunneln ovanför sig och började

gråta.– Släpp!Satte fötterna i isen och kämpade emot och fick ett rungande

slag mot huvudet, hon såg månar och stjärnor och Sven var däroch skrek åt henne och hon duckade, sjönk ihop på marken ochhöll händerna ovanför huvudet.

– Slå mig inte.Världen stillnade och stannade, jorden slutade gunga och hon

hörde sitt eget flämtande. Tittade försiktigt upp och såg HansBlomberg bekymrat skaka på huvudet åt henne.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Så du håller på, sa han. Res dig upp nu. Ledaren väntar. Och hon halkade framåt i månskenet med järnvägsljusen

gungande långt bort till höger. Änglarna var helt tysta, där derasängsliga röster sjungit fanns bara mörkt tomrum.

De passerade Skanska-huset, byggnaden var helt svart.– Vi ska till huset, sa hon, eller hur? Strax bakom viadukten?– Så du har redan hittat högkvarteret, sa arkivarien med sitt

godmodiga tonfall. Det har varit till att smyga lite i buskarna? Såbegåvat av dig. Då kan jag ju berätta lite för dig vad som väntar.Draken har kallat oss samman igen. Jag tror inte alla kan komma,det har varit lite manfall på sistone, men Karina är nog där, ochYngve, garanterat. Han missar aldrig ett bra kalas.

Arkivarien skrattade nöjt, Annika kämpade mot illamåendet.– Stackars Yngve, fortsatte mannen, Göran ville att jag skulle

ta hand om honom, men vad ska en kille göra? För att hjälpa enmissbrukare måste man förändra hela förtryckarapparaten, ochjag har inte förmått. Tyvärr måste jag erkänna att Yngve inte harnågon kontroll på verkligheten längre, det är riktigt sorgligt. Jaghar brustit och brustit i mitt uppdrag…

I nästa ögonblick hörde hon något dovt och susande bakomsig, hon sneglade över axeln och stirrade in i helljuset på ett gigantiskt diesellok som kom flytande längs spåren.

– Rakt fram, sa Hans Blomberg.Annika lydde, sneglade på det stora loket som långsamt dun-

kade förbi henne mot järnverket med en oändlig rad fullpackademalmvagnar efter sig.

Hjärtat bankade, hon försökte se sig själv från lokförarens po-sition, hon var svartklädd mot en mörk bakgrund av slyskog, en-bart upplyst av kallt månsken.

Hon tvingade hjärtat att lugna sig. Försökte se hur långt tågetsträckte sig utan att vrida på huvudet, men hittade inget slut.

De gick under viadukten, tåget passerade dem, dunkdunk


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

dunkdunk dunkdunk, vagn efter vagn efter vagn skickade svartaskuggor längs bangården.

Så försvann den sista, slutet på en svans in mot masugnensglödheta innandöme.

Annika svalde hårt, hon märkte att händerna darrade.Så kom de fram till transformatorskåpet där Göran Nilsson

stoppat in sin sjömanssäck, hon sneglade på det, stängt och slu-tet.

– Ner till vänster här, sa Hans Blomberg och knuffade till henne mot öppningen i snåren.

Hon halkade till och höll på att ramla nedför slänten, fick tagi några slybuskar och lyckades hålla sig uppe.

– Lugna dig, sa hon lamt och gick bort mot tegelhuset.Fönsterna var förseglade med järnluckor, en halvt raserad trä-

trappa ledde upp till en ytterdörr på glänt. Annika stannade, ficken knuff i ryggen.

– Seså, in med dig nu. Det är ju bara ett gammalt kompres-sorshus.

Hon tog tag i dörren, såg att den låstes med två fastsvetsadejärnhaspar vilka fästes med ett rostigt gammalt hänglås, drog uppden.

Ut strömmade samma vidriga lukt som hon känt bakom granarna.

Ragnwald var därinne.Hon steg in i ett kompakt mörker, blinkade till och hörde

människor andas. Det var iskallt i byggnaden, kändes paradoxaltnog ännu kallare än utanför.

– Vem är du? sa Karina Björnlund från bortre vänstra hörnet.– Vi har fått storfrämmande, sa Hans Blomberg och knuffade

in Annika i huset, steg in och drog igen dörren.Kulturministern slog eld på en tändare, ett svagt sken lyste

upp skjulet, skuggorna över hennes näsa och ögon fick henne att


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

se ut som ett monster. Alkisen Yngve bredvid henne, Göran Nils-son lutad mot väggen till höger. På väggen bredvid honom satt endammig affisch av mästaren Mao.

Annika kände paniken komma vid åsynen av massmördaren,de karakteristiska stickningarna i fingrarna, yrseln och domning-arna.

Lugn, tänkte hon. Inte hyperventilera. Håll andan.Karina Björnlund böjde sig ner och tände ett litet stearinljus

vid sina fötter, släppte tändaren och reste sig med ljuset i handen.– Vad är det här? sa hon och såg på Hans Blomberg. Varför

har du tagit med dig henne?Hon ställde ljuset på en rostig maskin som möjligen var en

gammal kompressor. Andedräkterna stod som skyar omkringdem alla.

Jag är inte ensam, tänkte Annika. Det är inte som i tunneln.– Får jag presentera, sa Hans Blomberg, fröken Annika Bengt-

zon, snokande murvel från Kvällspressen.Karina Björnlund ryckte till som av en stöt, tog ett steg bakåt.– Är du inte klok? sa hon högt. Tar du hit en journalist? För-

står du inte vad du utsätter mig för?Göran Nilsson såg på dem, hans blick var grumlig och trött.– Det här är inte för utomstående, sa han förvånansvärt

skarpt. Pantern, vad tänker du med?Hans Blomberg, alias Svarta Pantern, drog igen dörren bakom

sig och log.– Fröken Bengtzon känner redan till oss, sa han. Hon stod här

utanför, jag kunde inte låta henne springa iväg och skvallra.Karina Björnlund gick närmare Blomberg.– Nu är allt förstört, sa hon gällt. Allt som jag har kämpat för

i alla år. Fan ta er för det här!Hon tog upp sin bag och vände sig mot dörren, Göran Nils-

son kom in i ljuscirkeln. Annika kunde inte se något vapen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Mannens ansikte var insjunket och tärt, han såg sjuk och svag ut.Ändå stannade Karina Björnlund mitt i steget, rädd och osä-

ker.– Vänta, sa han till ministern och vände sig sedan mot Blom-

berg. Tar du henne på ditt ansvar? Garanterar du gruppens säker-het?

Annika stirrade på massmördaren, hans skröpliga uppenbar-else och långsamma formuleringar, som om han letade efter or-den innan han fann dem.

– Ingen fara, sa arkivarien entusiastiskt. Jag tar hand om hen-ne efteråt.

Annika kände fötterna förvandlas till bly, kroppen tyngas ochförstelnas. Inom sig hörde hon ett kvidande läte växa och vädja,men det nådde aldrig halsen.

Den Gula Draken såg rakt på Annika, hon vågade inte andas.– Ställ dig i hörnet, sa han och pekade.– Vi kan inte ha en reporter här, det förstår ni väl, sa Karina

Björnlund upphetsat. Jag går inte med på det.Draken höjde ena handen.– Det är nog nu, sa han. Vår överbefälhavare har ansvaret.Han stoppade händerna i fickorna.Vapnet, tänkte Annika.– Det är mycket kallt idag, sa han. Jag ska fatta mig kort.Alkoholisten Yngve klev fram i rummet.– Himla kul, sa han, men är det ingen som har något drick-

bart?Hans Blomberg knäppte upp översta knappen i sin jacka, från

innerfickan halade han fram ett helrör Absolut. Yngves ögonspärrades upp, hans läppar skiljdes åt i hänförelse, han tog emotflaskan som den vore ett barn.

– Jag tänkte vi kunde fira lite, sa Hans Blomberg och nickadeuppmuntrande.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Yngve vred upp förseglingen med tårfyllda ögon, Annika sågner i golvet och vickade på tårna för att de inte skulle stelna.

Vad skulle de göra med henne?Det är inte som i tunneln, det är inte som i tunneln.Karina Björnlund släppte ner bagen på golvet igen.– Jag förstår inte varför vi är här, sa hon.– Din makt har gjort dig otålig, sa Göran Nilsson och såg på

ministern med sina drakögon, väntade tills han hade allas fullauppmärksamhet. Höjde sedan huvudet och tittade i taket.

– Jag är mycket medveten om att en del av er blev överraskadeav min kallelse, sa han. Det är länge sedan jag samlade er på dethär sättet, och jag har förstått att det fött motstridiga känslor.Men ni behöver inte vara rädda.

Han såg rakt på kulturministern.– Jag är inte här för att skada er, sa han. Jag är här för att tacka

er. Ni kom att bli min enda familj, och det säger jag utan senti-mentalitet.

– Varför dödade du Margit i så fall? sa Karina Björnlund medrösten tjock av rädsla.

Göran Nilsson skakade på huvudet, sitt gula drakhuvud, sittgudalika illaluktande härskarhuvud.

– Du lyssnar inte, sa han. Du bara pratar. Så var du inte förut.Makten har verkligen förändrat dig.

Hans Blomberg tog ett steg framåt, verkade ha tröttnat påoväsentligheterna.

– Säg mig vad jag ska göra, sa han till sin ledare. Jag är redo förväpnad kamp.

Göran Nilsson vände sig mot honom med vemod i ögonen.– Pantern, sa han, det blir ingen väpnad kamp. Jag har kom-

mit hem för att dö.Arkivarien spärrade upp ögonen, ett fåraktigt uttryck spred sig

över hans anlete.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Men du är ju tillbaka, sa han. Du är ju här igen, vår ledaresom vi väntat på i alla år. Revolutionen är nära.

– Revolutionen är död, sa Draken hårt. Kapitalistsamhälletsom använder människor som boskap har segrat, och med det deförljugna ideologierna: demokrati, yttrandefrihet, rättvisa införlagen, kvinnors rättigheter.

Hans Blomberg lyssnade andäktigt, Karina Björnlund verkadekrympa för varje ord, alkoholisten var helt absorberad av sin ny-vunna sjuttiofemma salighet.

– Arbetarklassen har reducerats till en hjärntvättad hjord avimbecilla konsumenter, sa han. Det finns inte ens någon vilja tillupprättelse längre. De falska auktoriteterna driver folket ner iköttkvarnen utan att någon protesterar.

Han spände ögonen i Karina Björnlund.– Överheten förbrukar människorna, nu som alltid, sa han

och rösten var klar och stadig. De vrider ur oss som disktrasoroch sedan slänger de bort oss. Det är som i alla andra tider, menidag är det folkvalda regeringar som låter de utsugande arbets-köparna exploatera oss sönder och samman. Jag har accepterat attdet är så, och jag har kämpat mot på mitt eget sätt. Revolution?

Han skakade på huvudet.– Det kommer aldrig att bli någon revolution. Människan har

sålt den för Coca-Cola och kabel-tv.Hans Blomberg stirrade på honom, ögonen blanka och förvir-

rade.– Men, sa han, det är inte sant. Du är tillbaka, och som jag har

väntat. Jag har övat i alla år, precis som du sa, och jag är redo. Detär inte för sent.

Göran Nilsson höjde handen.– För mig återstår mycket lite i livet, sa han. Jag har accepterat

mina villkor, både de personliga och de generella som gäller ossalla. I grunden finns ingen skillnad mellan mig och den förljugna


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

borgerligheten. Jag lever vidare genom mina barn, och i gengäldger jag dem mitt arv.

Han vinglade till, tog sig för magen.– Ingen ska kunna exploatera er mer, sa han. Era dagar i ekorr-

hjulet är över.– Vad menar du? sa Karina Björnlund som inte verkade lika

rädd längre.– Han ska ge oss presenter, sa Hans Blomberg och hans röst

ekade av häpen misstro. Vi har hamnat på en julklappsutdelning!Eller kanske lite begravningskaffe? Revolutionen är död, hörde nidet?

– Sluta nu Hasse, sa Karina Björnlund och tog tag i hans arm.Mao är också död, till och med Kina är kapitalistiskt.

– Du trodde också, sa Hans. Du var också revolutionär.– Jamen herregud, sa hon, vi var ju bara barnungar. Alla trod-

de på revolutionen. Det var så på den tiden, men det där är bortasedan länge.

– Inte för mig! skrek Hans Blomberg och Göran Nilsson togett vacklande steg fram emot honom.

– Pantern, sa han, du har missuppfattat det här.– Nej! vrålade arkivarien och hans ögon blev röda och våta. Ni

kan inte göra så här mot mig. Revolutionen är det enda som räk-nas.

– Skärp dig, sa Karina Björnlund och skakade irriterat arkiva-riens arm, och med ett hetsigt ryck slet mannen sig loss från kul-turministerns grepp. I nästa sekund höjde han sin knutna höger-näve och körde den rakt in i hennes ansikte.

Någon skrek, kanske var det ministern eller alkoholisten ellerAnnika själv, och sedan vände sig den rasande arkivarien mot Gö-ran Nilsson och knuffade honom med all kraft mot väggen medMao-affischen, den Gula Draken slog i betonggolvet med ettljudligt knäpp från ett ben som bröts och ett väsande ljud när luf-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ten trycktes ut ur hans lungor.– Era satans förrädare!Hans Blombergs röst sprack. Han tog sats och kastade sig mot

dörren, slängde upp den med ett brak och smällde igen den medsamma kraft.

Stearinljuset flämtade till men hämtade sig, skuggorna slutadefladdra.

– Jag blöder, skrek ministern från golvet bakom kompressorn.Hjälp mig!

Sedan lägrade sig tystnaden och kylan blev hårdare. Annikaanade arkivariens förbannelser genom tegelväggen när han för-svann bort mot järnvägen. Hon gick fram mot Göran Nilsson,mannen låg avsvimmad intill väggen med högra foten vriden utåti en onormal vinkel. Högra benet såg lite kortare ut än det väns-tra. Alkoholisten Yngve stirrade berusat och lätt vajande på sin ledare på golvet, hans ansiktsfärg hade nästan försvunnit ochhans tänder skallrade. Karina Björnlund kämpade sig upp medhanden för ansiktet, blodet rann mellan hennes fingrar och nerpå pälsen.

– Mitt näsben är krossat, ylade hon. Jag måste till akuten.Hon började gråta, men slutade då det gjorde för ont.Annika gick fram till ministern, lade en lugnande hand på

hennes arm. – Det är ingen fara, sa Annika och granskade kvinnans ansik-

te bakom handen. Det kommer att läka.– Men tänk om den blir alldeles sned?Annika vände sig bort och gick till den hopsjunkne mannen

på golvet. Han luktade verkligen otroligt illa, en stank av någotmycket sjukt.

– Göran, sa hon högt. Göran Nilsson, hör du mig?Utan att vänta på svar böjde hon sig fram, slet av sig hand-

skarna och drog upp mannens vapen ur rockfickan, det var tungt


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

och iskallt. Med ryggen mot de andra lät hon det försiktigt glidaner i en av polarjackans ytterfickor, hon kunde ingenting om re-volvrar men intalade sig att den var säkrad.

Den Gula Draken stönade högt, hans bleka ögonlock fladdra-de till. Hon lade handen mot det stelfrusna cementgolvet för attkänna hur kallt det var, fukten fick omedelbart fingrarna att frysafast. Förskräckt slet hon bort dem.

– Du kan inte ligga här, sa hon till mannen, du måste resa digupp. Kan du stå på ditt ben?

Hon såg upp på Karina Björnlund.– Vi måste härifrån, sa hon. Det här är värre än en frysbox.

Kan du hjälpa mig att bära honom?– Jag är ju skadad, sa kulturministern. Och varför skulle jag

hjälpa honom? Så mycket som han har förstört för mig. Kan inteYngve bära?

Alkoholisten hade satt sig ner på golvet med den halvdrucknaflaskan i ett krampaktigt tag i famnen.

– Du får inte somna här, sa Annika till Yngve och kände verk-ligheten lämna henne, det iskalla rummet hotade att strypa hen-ne.

– Om du visste hur jag har lidit under de här åren, sa KarinaBjörnlund bortifrån kompressorn. Alltid gått och varit rädd föratt folk ska avslöja att jag känt de här dårarna. Men så är det junär man är ung, eller hur? Man tycker en massa korkade saker,umgås med fel människor?

Göran Nilsson försökte sätta sig upp men gav till ett litet ropoch sjönk tillbaka mot betonggolvet.

– Något har gått sönder i höften, viskade han och Annikamindes mormors brutna lårbenshals den vintern det var så myck-et snö.

– Jag går och hämtar hjälp, sa Annika, och i nästa stund fång-ade mannen hennes handled i ett hårt grepp.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Var är Karina? mumlade han med grumlig blick.– Hon är här, sa Annika tyst och lirkade sig förskräckt loss,

reste sig upp och vände sig mot ministern. Han vill tala med dig.– Om vad då? Vi har inget att säga varandra.Karina Björnlunds övre luftvägar hade svullnat igen och fått

hennes röst att bli trängd och nasal. Hon tog några försiktiga stegfram mot mannen och Annika såg att det blödde ymnigt frånhennes näsborrar. Ansiktet hade blånat och svullnat från läpparnaoch över ögonen. Annika mötte hennes blick, utläste all den för-virring hon själv kände och något inom henne ljusnade, hon varinte ensam, hon var inte ensam.

– Håll honom sällskap, sa Annika och ministern gick tvek-samt fram mot terroristen, men när hon lutade sig över honomropade han till.

– Inte blod, flämtade han. Ta bort blodet.Någonting kortslöt i Annikas huvud. Där låg han, massmör-

daren, yrkessadisten, heltidsterroristen och gnällde som en lipsill.Hon flög fram till mannen, slet tag i hans jacka.

– Så du tål inte blod, din jävel? Men mörda alla de där män-niskorna, det kunde du?

Hans huvud föll bakåt, han blundade.– Jag är soldat, sa han matt. Min skuld är inte i närheten av de

stora ledarnas i den fria världen.Hon kände tårarna tränga upp.– Varför Margit? sa hon. Varför pojken?Han skakade på huvudet.– Inte jag, viskade han. Annika såg upp på Karina Björnlund som vacklade till ute på

golvet.– Han ljuger, sa hon. Det är klart det är han.– Jag slår bara mot fienden, sa Göran Nilsson matt. Inte mot

vänner eller oskyldiga.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika stirrade på mannens smärtfyllda anletsdrag, hans upp-givenhet och ointresse, och hon visste plötsligt att han talade san-ning.

Det var inte han som mördat dem. Fanns ingen anledning förhonom att döda Benny Ekland, Linus Gustafsson, Kurt Sand-ström eller Margit Axelsson.

Vem hade då gjort det?Hon skakade till. Reste sig på stumma ben och gick ostadigt

mot dörren.Den var stängd. Satt fast, orubblig.Hon mindes låsanordningen på utsidan, och insikten träffade

henne som ett slag.Hans Blomberg hade stängt in dem.Hon var inlåst i en frysbox med tre andra personer, det var

grader kallt, två var skadade och den tredje stupfull.Hans Blomberg, tänkte hon. Är det möjligt?Och i nästa ögonblick var tunneln över henne igen, rören

sträckte ut sig i taket, hon kände tyngden av dynamiten mot ryg-gen, och någonstans långt borta grät en kvinna, hon snörvladeoch ylade i smärta och förtvivlan och hon insåg att det var kul-turministern, Karina Björnlund, och hon var inte ensam, hon varinte ensam.

Hon släppte tunneln och grep tag i verkligheten, fick inte gåsönder, om hon gick sönder dog hon.

Det är så kallt, tänkte hon, hur länge klarar man sig i den härkylan?

Andningen lugnade ner sig.Med henne själv var det ingen fara. I sin polarmundering skul-

le hon klara hela natten om så vore. Ministern hade päls, det varvärre med männen.

Alkisen började redan få tunga ögonlock, han skulle inte klaraen timme till. Terroristen hade bättre kläder men låg direkt på


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

cementgolvet, vilket fungerade som ett isblock.Vi måste härifrån. Nu. Hur?Mobilen!Ett litet jublande ljud slapp ur henne och hon trevade i fickan

och fick upp sin telefon.Ingen mottagning.Hon höll upp den i skenet från stearinljuset, provade olika

hörn i huset.Inte tillstymmelse till signal, pissdåliga Tele.Slog ändå. Inget hände.Inte panik.Tänk.Ministern hade också en telefon. Annika hade ringt till den

för bara ett par timmar sedan.– Ditt nummer börjar med sex, sa hon till ministern. Det be-

tyder att du har Telia. Kolla om du har någon mottagning.– Vad?– På telefonen! Du har en mobiltelefon på dig, jag ringde ju dig.– Åh, jaså. Försiktigt trevade ministern i sin svarta skinnbag, fick upp te-

lefonen, slog på den med pinkoder och pustanden, höll upp deni luften.

– Jag har ingen mottagning, sa hon förvånat.Annika lade händerna för ansiktet, kände kylan bita i skinnet.Det är ingen fara, tänkte hon. Det är ingen fara. Jag har redan

larmat polisen, de borde vara här när som helst.Och hon studerade ministern, kvinnan var blåslagen och upp-

rörd. Vände sig sedan mot alkoholisten, i det fladdrande stearin-ljuset verkade mannens läppar mörkblå. Han skakade av köld isin tunna jacka.

– Okey, sa Annika och tvingade hjärnan till rationalitet. Vi sitterdär vi sitter. Finns det någon filt här? Presenning, isoleringsmaterial?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vart gick Hasse? sa Yngve.– Låste han? frågade Karina Björnlund.Darrande gick Annika en runda i det dammiga lilla huset,

några rostiga ölburkar, smuts och råttskelett.– Han kan inte ha låst dörren, sa kulturministern och gick

fram och kände på den hon också. Det är Göran som har nyck-eln.

– Ett hänglås knäpper man bara igen, sa Annika. Vad är dethär för ställe egentligen?

Hon kände på väggarna, såg att fönstrena var igensatta medplank och grov spik från insidan, mindes järnplåten på utsidan.

– Det har stått övergivet i fyrtio år, sa Karina Björnlund. Minfar var vid järnvägen, han tog mig hit som barn.

– Vad var det till för?– Ett kompressorshus, man blåser växlarna rena från snö och

is med tryckluft. De byggde ett annat när de drog om malm-banan. Hur ska vi ta oss ut?

– Finns det några verktyg någonstans? frågade Annika.– Vi sitter fast, sa Karina Björnlund och hennes ögon hade

svullnat igen helt och hållet. Herregud, hur ska vi ta oss ut?Några kvarglömda verktyg skulle hon inte finna, insåg Anni-

ka, de var borta sedan länge. Väggarna var av helgjuten betong,dörren gick inte att forcera.

– Vi måste hålla oss i rörelse, sa hon. Vi måste värma varandra. Hon svalde högt, kände paniken komma smygande.Tänk om polisen inte kom?Tänk om Karlsson i centralvakten glömt bort henne?Hon skakade av sig tanken, gick bort till den illaluktande

mannen under Mao-affischen. Hans andning var ytlig och ross-lande, en sträng med saliv hängde ur hans mungipa.

– Göran, sa Annika och böjde sig ner intill honom, kämpademot lukten. Göran Nilsson, hör du mig?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon skakade hans axel, mannen tittade upp med ovetandeögon, hans underläpp vibrerade av köld.

– J’ai très froid, viskade han.– Je comprends, sa Annika lågt, vände sig mot ministern. Kari-

na, sätt dig här bredvid Göran, ta honom i famnen och svep inhonom i din päls.

Kulturministern backade tills hon hamnade i ett hörn bakomkompressorn.

– Aldrig, sa hon. Aldrig i livet. Han har gjort mig så illa.Annika såg på mannen intill sig, hans vaxbleka hud, darrande

händer.Hon kanske skulle låta honom dö?Var det inte rätt åt honom?Hon lämnade Göran Nilsson och gick bort till mannen som

lutade sig mot väggen.– Yngve? sa hon. Heter du Yngve?Mannen nickade, hade kört upp händerna i armhålorna för

att värma dem.– Kom här, sa hon och öppnade sin polarjacka. Kom och ställ

dig intill mig. Nu ska vi promenera.Han skakade energiskt på huvudet och kramade sin nästan

tomma flaska.– Slipp då, sa Annika, stängde jackan och såg bort mot

ministern.– Han har ett vapen, sa Karina Björnlund. Vi kan skjuta oss ut.Annika skakade på huvudet.– Dörren är av järn. Kulorna skulle rikoschettera i rummet

och ta död på oss allihop. Dessutom måste vi träffa hänglåset påutsidan för att komma ut.

– Fönstrena då?– Samma sak.Skulle hon berätta att hon larmat polisen?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hur skulle de reagera då?– Jag visste att det skulle bli så här, sa Karina Björnlund och

snörvlade. Det här med Vilddjuren var ett elände från första bör-jan. Jag skulle aldrig ha följt med när de bröt sig loss ur SKP.

Kulturministern grävde i sin väska, drog upp ett svart plaggsom kanske var en t-shirt, höll den mot sin näsa.

– Varför inte? sa Annika och såg ministerns skugga dansa överväggen när hon rörde sig bakom stearinljuset.

– Du var väl knappast född på sextiotalet, sa Karina Björnlundtäppt och kastade en snabb blick på Annika. Det kan inte varalätt för din generation att förstå hur det var, men det var faktisktfantastiskt.

Annika nickade långsamt.– Jag kan ana, sa hon. Du var ung och Göran var ledaren.Ministern nickade ivrigt.– Han var så stark och smart, sa hon, fick alla med sig. Alla

tjejerna ville vara med honom, alla killar såg upp till honom. Fastjag skulle ha hoppat av när han blev utesluten. Det var dumt attgå med på hans påhitt med Vilddjuren.

Karina Björnlund förlorade sig i minnen ett ögonblick, Anni-ka såg på henne med allt klarare ögon.

– Hur kommer det sig att ni aldrig åkte fast? frågade Annika.Ministern tittade upp.– Ja, sa hon, själv gjorde jag ju aldrig något, och Göran var väl-

digt genomtänkt. Vi kommunicerade bara via symboler, ett gam-malt glömt språk som är tydligt för alla människor och som gårutöver nationaliteter, raser och uttrycksformer.

– Inga mötesprotokoll? frågade Annika.– Inte ens brev eller telefonsamtal, sa Karina Björnlund. Kal-

lelser till mötena fick vi via en teckning av en gul drake. Någondag senare kom en sifferkombination som talade om dag ochklockslag för mötet. -- betydde den november klockan


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

fem, nu idag alltså.– Ni hade var sin symbol?Kvinnan nickade försiktigt, fortfarande t-shirten mot näsan.– Men det var bara Draken som kunde kalla till möte.– Och i slutet av oktober fick du en kallelse igen, i ett ano-

nymt brev till departementet.Ett stråk av rädsla drog över kulturministerns ögon.– Det tog flera sekunder innan jag fattade vad jag såg, och när

jag gjorde det fick jag gå ut och kräkas. – Ändå kom du hit, sa Annika.– Du förstår inte, viskade ministern. Jag har varit så rädd i alla

år. Efter , då Göran försvann, fick en varning med posten…Hon gömde ansiktet i tröjan.– Ett barnfinger, sa Annika, och ministern såg förvånat upp.– Hur visste du?– Jag har talat med Margit Axelssons man, Thord. Symbol-

språket var glasklart.Karina Björnlund nickade.– Om jag inte höll tyst var det inte bara jag själv som skulle

dö, utan också mina framtida barn och andra närstående.Göran Nilsson stönade på golvet, rörde vänstra benet oroligt.Annika och kulturministern såg på honom med tomma ögon.– Han har följt efter mig, sa Karina Björnlund. En kväll stod

han utanför mitt hus i Knivsta. Dagen därpå såg jag honom bak-om ett skepp inne på Åhléns i Uppsala. Och i fredags fick jag ettbrev till.

– Ytterligare en varning?Ministern blundade några sekunder.– En teckning av en hund, sa hon, och så ett kors. Jag anade

vad det betydde, men jag vågade inte förstå.– Att Margit var död?Karina Björnlund nickade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Vi har ju ingen kontakt längre, men jag tänkte hela natten,och på morgonen ringde jag till Thord. Han berättade att Margitblivit mördad och jag fattade precis. Antingen kommer jag hit,eller så dör jag också. Så jag kom.

Såg upp på Annika, tog bort tröjan från näsan.– Om du visste hur rädd jag har varit, sa hon. Hur mycket jag

lidit. Att varje dag vara rädd för att någon ska få reda på allt dethär, det har förgiftat mitt liv.

Annika såg på henne, den mäktiga kvinnan i sin tjocka päls,tjejen som hängt på sin kusin först in i idrotten och sedan in i po-litiken, som blivit ihop med ledaren, den starke karismatiske,men som gjorde slut när han blev av med sin position.

– Att lägga ner TV Scandinavia för att sopa allting under mat-tan var ett jävla misstag, sa hon.

Karina Björnlund såg ut som om hon inte fattat vad hon hört.Tystnaden växte och blev stor och tung.

– Vad menar du? sa hon.– Jag har mejlet du fick av Herman Wennergren, jag vet varför

du ändrade kulturproppen.Kulturministern hävde sig upp och tog tre snabba steg fram

till Annika, hennes svullna ögon var smala springor.– Du din lilla jävla slaskreporter, sa hon, stannade med sitt

blodiga ansikte intill Annikas. Vem fan tror du att du är?Annika backade inte, mötte hennes blodsprängda blick.– Det vet du väl? sa hon. Vi har ju talats vid förut. Det är länge

sedan nu, nästan tio år. – Har jag inget minne av.– Jag tog kontakt med dig för att få en kommentar kring

Christer Lundgrens resa till Tallinn den natt Josefin Liljeberg blevmördad. Jag berättade för dig vad som hänt med IB:s försvunnaarkiv. Jag påstod att regeringen låtit sig utpressas till att bedriva illegal vapenexport, och jag bad dig framföra mina frågor till


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

utrikeshandelsministern, men du gick inte till honom, du gicktill statsministern, eller hur?

Karina Björnlund hade vitnat under Annikas ord, hon stirradepå henne som om hon sett ett spöke.

– Var det du? sa hon.– Du använde informationen för att få en ministerpost, eller

hur?Kulturministern flämtade högt, fick plötsligt färg igen.– Hur understår du dig? skrek hon. Det här ska jag stämma

dig för.– Jag bara ställer en fråga, sa Annika. Varför blir du så upp-

rörd?– Att komma och insinuera något så vidrigt? Skulle jag ha

ringt upp statsministern på Harpsund och tvingat mig till att blistatsråd?

– Aha, sa Annika. Så du fick tag i honom ute på Harpsund?Hur reagerade han? Blev han vansinnig? Eller är han så praktiskoch rationell som alla säger?

Karina Björnlund tystnade, ögonen stod ut.I nästa sekund sprack tystnaden i småbitar då Yngves tomma

sjuttiofemma träffade cementgolvet och gick i tusen bitar. Alko-holisten gled medvetslös ner längs väggen och sjönk ihop på gol-vet.

Annika släppte koncentrationen på kulturministern ochsprang fram till Yngve.

– Hallå, ropade hon slog honom lätt på kinden med skid-handsken. Upp med dig!

Mannen blinkade till.– Vad? sa han. Hon slet upp sin jacka, tog tag i mannens armhålor och släpa-

de honom upp på benen.– Håll om mig, sa hon och svepte polarjackan omkring alko-


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

holisten samtidigt som hon kopplade ett grepp runt hans rygg.Mannen andades hett och fuktigt i hennes nacke, han var så ma-ger att hon nästan lyckades stänga jackan bakom hans rygg.

– Kan du flytta på fötterna? Vi måste hålla oss i rörelse.– Du kommer inte undan med det här, sa kulturministern

men Annika brydde sig inte om henne, lade all kraft på att få fyl-lot att hasa över golvet, en makaber och iskall dans.

– Vem är du? sa Annika lågt till Yngve. Lejonet eller Tigern?– Frihihetens Lehejon, skallrade mannen fram.– Så var är Tigern?– Vet inte, mumlade fyllot, på väg att somna.– Han hade vett att inte komma hit, sa Karina. Han var alltid

den som var smartast av oss.Plötsligt rörde sig Göran Nilsson borta vid väggen, han för-

sökte kravla sig upp, han sparkade med det friska benet med vittuppspärrade ögon och försökte ta av sig sin jacka.

– C’est très chaud, sa han och lade sig ner igen.– Klä på dig igen, sa Annika och försökte gå bort till honom

men alkoholisten höll runt hennes midja och släppte inte taget.– Hör du, Göran, sätt på dig rocken.Men mannen sjönk ihop under Mao-affischen, benen ryckte i

några krampaktiga rörelser, sedan stillnade de och han somnade.Bröstkorgen rörde sig lätt och fladdrande under en benfärgadlinskjorta.

– Du måste hjälpa honom, sa Annika till Karina. Sätt på ho-nom jackan åtminstone.

Kvinnan skakade på huvudet, och i nästa sekund slocknadeljuset.

– Tänd det igen, sa Annika och hörde rädslan skorra i rösten.– Det har brunnit ut, sa Karina. Finns ingen veke kvar.Och med mörkret kom tystnaden, kylan blev vassare och tor-

rare.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika spärrade upp ögonen och såg absolut ingenting, honsvävade i en tom och iskall rymd, drabbades av en total och mas-siv ensamhet och kände att inget i världen kunde vara värre. Vadsom helst utom isolering.

– Vi måste röra oss, sa Annika. Karina, stå inte stilla.Men Annika hörde ministern sjunka ihop på golvet, en kvävd

och krampaktig gråtattack steg upp från hörnet.Kvinnan grät, hon hulkade och snorade, och Annika och Yng-

ve rörde sig allt långsammare i den iskalla frysboxen. Hon höllden darrande mannen i sin famn, kände hans lemmar bli allttyngre, hans andning alltmer ansträngd och hennes grepp hård-nade, armarna stumnade.

Ansvar för andra, tänkte hon och stirrade in i mörkret. Ingen-ting utan varandra.

Och Ellen och Kalles mjuka ansikten kom för henne, honkände deras silkeslena värme och söta dofter.

Snart, tänkte hon. Snart kommer jag till er.Så lugnade sig kulturministern, hennes gråt ebbade ut.Tystnaden som tog över var större än tidigare.Det tog några sekunder innan Annika fattade varför.Göran Nilsson hade slutat andas.Insikten fick det att blixtra i hennes huvud, det började sticka

våldsamt i fingrarna, ett ljud trängde ut ur henne, panik.Sekunden därpå sjönk Yngve ihop i hennes armar, benen vek

sig under honom och hans huvud föll mot hennes axel.– Helvete! skrek Annika i hans öra. Dö inte. Hjälp, någon,

hjälp!Hon orkade inte hålla mannen uppe, han sjönk ihop i en hög

vid hennes fötter och hon drabbades av en total blackout.– Hjälp! gallskrek hon. Hjälp oss, någon.– Det finns ingen hjälp, sa Karina Björnlund.– Hjälp! vrålade Annika och famlade sig fram åt det håll hon


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

trodde dörren var, gick rakt på kompressorn och slog knät i me-tallen. Hjälp!

Någonstans bakom sig hörde hon diffusa röster och hon fruk-tade ett ögonblick att hon fått besök av nya änglar. Man pratadeoch ropade, rösterna var definitivt mänskliga och i nästa sekundkom en skarp och ljudlig knackning.

– Hallå? ropade en mansröst på utsidan av väggen. Är det nå-gon därinne?

Hon snurrade runt och stirrade ut i mörkret mot platsen var-ifrån rösten kommit.

– Ja! skrek hon och ramlade över Yngve. Ja! Vi är härinne. Viär inlåsta. Hjälp oss.

– Vi måste skära upp ett hänglås, sa mannen. Det kan ta litetid. Hur många är ni?

– Fyra, sa Annika, men jag tror att en man har dött. En annanhåller på att somna, jag kan inte hålla honom vaken. Skynda er!

– Jag hämtar verktygen, sa rösten och då vaknade KarinaBjörnlund till.

– Nej! ropade ministern. Lämna mig inte! Jag måste ut, nu!Annika letade sig fram till Yngve där han låg på golvet, han

andades stötvis. Hon strök hans sträva hår, bet ihop käkarna, ladesig raklång på golvet och hävde mannen över sig, slog polarjack-an runt dem bägge.

– Dö inte, viskade hon och vaggade honom som ett barn.Och så låg hon tills hon hörde skärbrännaren klyva hänglåset

och dörren slogs upp och hon fick en strålkastare rakt i ögonen.– Ta honom först, sa Annika. Jag tror han är på väg att ge upp.Ögonblicket efteråt lyftes mannen av henne, han placerades

på en bår och svävade ut ur hennes synfält på ett par sekunder.– Hur är det med dig? Kan du stå upp?Hon kisade upp mot ljuset, såg bara en siluett av en stor polis.– Jag är okey, sa hon och reste sig.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Kriminalinspektör Forsberg såg forskande på henne.– Du får åka in till sjukan för observation, sa han. När du or-

kar vill jag prata med dig nere på stationen.Annika nickade, plötsligt stum. Istället pekade hon på Göran

Nilsson, märkte att handen darrade.– Du fryser ju så du skallrar, sa Forsberg.– Jag tror han har dött, viskade hon.Ambulanspersonalen återvände, gick fram till Göran Nilsson,

kollade puls och andning.– Jag tror han har brutit benet, sa Annika. Och så är han sjuk,

han sa att han skulle dö snart.De lade upp honom på en bår och bar honom snabbt ut ur

huset.Karina Björnlund steg fram ur skuggorna, stödd av en sjuk-

vårdare. Hennes ansikte var upplöst av tårar, näsan blödde fort-farande.

Annika sög upp hennes svullna blick och höll den kvar.Karina Björnlund ställde sig alldeles intill henne och viskade

så att ingen annan kunde höra.– Jag ska berätta allting själv, sa hon. Du kan glömma allt vad

exklusivitet heter. Och sedan gick ministern ut till strålkastarna och polisbilarna

och ambulanserna.

Kriminalinspektör Forsberg hade ett trångt och rörigt tjänsterumpå andra våningen i Rättscentrums gulbruna plåtschabrak. Anni-ka hade domnat bort i en av besöksstolarna, ryckte till och sattesig käpprak när dörren flög upp.

– Ursäkta att du har fått vänta. Utan mjölk och socker, sa polismannen och ställde en rykande het plastmugg framför hennepå skrivbordet, gick runt och satte sig i sin snurrstol.

Annika tog tag i muggen och brände sig i handflatorna, blåste


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

på drycken och sörplade försiktigt.Automatkaffe, den värsta sorten.– Är det här ett förhör? frågade hon och ställde ifrån sig muggen.Forsberg rotade i sin låda utan att titta upp.– Vittnesförhör kan man väl kalla det. Var fan har jag lagt den?

Där!Han drog fram en liten bandspelare och en massa sladdar, rä-

tade på ryggen, såg in i hennes ögon och log.– Du är inte särskilt frusen av dig, sa han och höll kvar hennes

blick.Hon flackade undan.– Jovars, sa hon. Men jag har lärt mig att klä mig, den hårda

vägen. Hur är det med de andra?– Ragnwald är död, precis som du trodde. Yngve Gustafsson

ligger på intensiven, kroppstempen var nere i grader. Han kla-rar sig. Du visste att han är pappa till Linus, pojken som dog?

Annika såg upp på polisen, fick en klump i halsen, skakade påhuvudet.

– Och Karina Björnlund? sa hon.– Omplåstrad i ansiktet och köldskador på fötterna. Vad hän-

de egentligen?Han böjde sig framåt och knäppte på bandspelaren.– Ska vi köra, sa hon, på riktigt?Han såg begrundande på henne några sekunder, släppte hen-

ne sedan med blicken och rotade fram hennes personuppgifter.– Vittnesförhör med Annika Bengtzon, sa han, boende på

Hantverkargatan i Stockholm, plats förhörsledarens tjänste-rum, samtalet inleddes…

Han tittade på sitt armbandsur.– …klockan .. Hur kommer det sig att du befann dig i ett

övergivet kompressorshus utanför SSAB i Luleå nu i kväll?Hon harklade sig mot mikrofonen som stod uppställd ovanpå


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

en promemoria från Rikspolischefen.– Jag ville intervjua kulturminister Karina Björnlund och

råkade få syn på henne på Kallax flygplats och följde efter henne.Kriminalinspektören såg på henne och log.– Intervjua, sa han, om vad då?Hon försökte le tillbaka men upptäckte att hon var för matt.– Tillämpningen av den nya bibliotekslagen, sa hon.Han satt tyst och funderade över hennes svar i flera sekunder,

böjde sig sedan fram och stängde av bandspelaren.– Bättre så? sa han och blinkade flirtigt.Hon nickade och sträckte sig efter plastkaffet, var beredd att

ge det en andra chans.– Vad hände? sa han.– Bara så att vi reder ut allt från början, sa hon, smuttade på

drycken igen och undertryckte en grimas, ställde ifrån sig mug-gen för gott. Jag är journalist. Alla mina källor är grundlagsskyd-dade. Du representerar en myndighet och du gör dig skyldig tillett grundlagsbrott om du forskar efter vad jag vet och vem jag fåttveta det av.

Han slutade le.– Och jag har en utredning att sköta. Kan du berätta varför du

överhuvudtaget befann dig i Luleå?– Var uppe på jobb, sa hon. Fick för mig att jag skulle ringa

kulturministern och fråga henne om hennes koppling till Ragn-wald, hörde att hon stod på Kallax flygplats och körde efter henne.

– Varför?– Hon ville inte diskutera saken i telefon, om man säger så.Han nickade och antecknade något.– Och kulturministern promenerade ut i skogen intill malm-

banan och du gick efter?Annika nickade. – Jag körde till Lövskatan, min hyrbil står kvar där.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Forsberg sträckte sig efter ett papper och läste det med rynkadpanna.

– Jag har en rapport här, sa han, där det framgår att en personmed ditt namn ringde till ledningscentralen klockan . ochmeddelade att en efterspanad person skulle befinna sig i ett tegel-hus, oklart var, intill en viadukt. Något du känner igen?

– Killen i växeln var ingen Einstein, sa Annika och kände atthon fortfarande var kall i hela kroppen, trots sjukvårdspersona-lens omsorg och kontroller. Jag försökte förklara för honom sågott det gick, men hissen gick inte ända upp.

Kriminalinspektören studerade sin rapport.– Anmälaren, det vill säga du, är beskriven som osamman-

hängande och hysterisk.Annika såg ner på sina händer, rödfnasiga och torra, svarade

inte.– Hur kunde du identifiera Göran Nilsson?Hon ryckte lite på axlarna utan att se upp.– Karina kallade honom för Göran, och jag visste att de haft

ihop det en gång i tiden.– Och den revolver du lämnat oss gav han alltså frivilligt till

dig?– Jag tog den ur hans ficka när han ramlat ihop på golvet…Plötsligt fick hon nog, hon reste sig upp och gick en nervig

sväng i det lilla rummet.– Jag har rotat i den här historien i ett par veckor nu, saker och

ting föll på plats. Har ni hittat Hans Blomberg?Hon stannade framför Forsberg med händerna i sidorna.

Polismannen tvekade några sekunder innan han vände sig bort. – Nej, sa han.– Det var Blomberg som låste in oss.– Jag hörde det, sa Forsberg. Och historien om Vilddjuren,

sprängningen av planet på .


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Kan jag gå nu? Jag är astrött.– Vi behöver ett mer utförligt förhör med dig, om vad som sa-

des och gjordes i den där kojan.Hon såg på polisen i änden av ett långt rör.– Jag minns inte mer, sa hon.– Skitprat, sa han. Du ska berätta vad du vet innan du går.– Är jag anhållen? frågade Annika. Misstänkt för något brott?– Naturligtvis inte.– Då så, sa Annika. Då går jag.– Jag beordrar dig att stanna.– Häkta mig, sa Annika och gick.

Hon tog en taxi ut till Lövskatan för att hämta sin bil och betala-de med tidningens kreditkort, en av de förmåner hon fått behållasedan hon frivilligt avstått från att fortsätta som chef.

När taxin rullat iväg blev hon stående med den oändliga rym-den ovanför sig, lyssnade till dånet från stålverket.

Hon hade knappt tänkt på Thomas på hela dagen. En av sjuk-sköterskorna hade ringt och berättat för honom att hon låg förobservation på Luleå lasarett vilket inte var riktigt sant, hon hadebara undersökts och släppts, men hon hade inte protesterat. Hankunde gott tro att hon var sjuk.

Hon drog hårt efter andan, kylan knastrade som sandpapper ihennes luftrör.

Ljuset förändrades runt omkring henne, hon vände ansiktetmot himlen och såg en slöja dröja runt månen, och i nästa ögon-blick tändes ett fyrverkeri ovanför hennes huvud som hon aldrigsett maken till.

Från horisont till horisont vräktes en båge av ljusblått ljus överhimlen, ett penseldrag med universum som konstnär, rörde sig isvepande rörelser, delade sig i kaskader av självlysande färger överhela himlavalvet, hon bara gapade.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Rosa, vitt, ringlande och snirklande, färger och ljus och stjär-nor som rann om varandra, intensifierades och upplöstes.

Norrsken, tänkte hon, och i nästa sekund började himlenspraka.

Hon flämtade och tog några steg bakåt, omgiven av den frä-sande rymden.

Ett stråk av lila blandades med en halvcirkel av grönt, de bäggebågarna lekte omkring varandra, det frasade och knäppte och levde.

Det är en underlig värld häruppe, tänkte hon. När jorden ärdjupfryst börjar himlen sjunga och dansa.

Hon skrattade lågt, ett mjukt och ovanligt ljud.Det hade varit en märklig dag.Hon blipade upp bilen, satte sig och stack nyckeln i tänd-

ningslåset, startmotorn protesterade men beslutade sig för attsamarbeta, hon hittade en isskrapa i handskfacket och steg ut.Rev bort is och rimfrost från rutorna runt om på bilen. Satte sigin igen, slog på helljuset.

Det lyste upp mot backkrönet där Karina Björnlund försvun-nit. I horisonten såg hon en rosa båge blixtra och dö, och honmindes transformatorskåpet och sjömanssäcken.

Mindre än en kilometer bort, tänkte hon.Hon tryckte i ettan och rullade med gnisslade kullager upp

längs gatan, passerade skylten med fordonstrafik förbjuden, un-der elledningarna, förbi Skanska-huset och den tomma parke-ringen. Vägen blev allt smalare, hon körde långsamt medsvepande lyktor över slyskog och taggiga snövallar.

Lade ur växeln och drog i handbromsen när hon passerat viadukten, klev ur och gick fram till skåpet.

Det hade ett handtag med låskolv. Hon tog tveksamt ett tagrunt den frusna metallen, vred upp och drog.

Dörren gick upp av sig själv och sjömanssäcken ramlade nerpå hennes fötter.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Den var tung, men inte så kompakt som den verkat när man-nen släpade den efter sig.

Annika såg sig omkring, kände sig som en tjuv om natten.Bara stjärnor och norrsken svarade henne. Andedräkten stod vitomkring henne, gjorde det svårt att se när hon hukade sig ner.

Vad än detta var, så var det Ragnwalds arv till sina barn. Hanhade samlat dem för att läsa dem sitt testamente. Hon höll andanoch lirkade upp den stora knut som höll säcken stängd, reste sigupp och höll säcken stående.

Kikade ner med klappande hjärta, såg ingenting, sträckte nerhanden och fick en kartong med spansk medicin i sin hand. Ladeförsiktigt ner den på marken, sträckte sig efter nästa.

En burk med stora gula tabletter.Göran Nilsson hade varit starkt medicinerad mot slutet.En förpackning stolpiller.En kartong med rödvita kapslar.Hon suckade och sträckte sig ner en sista gång.En fem centimeter tjock bunt med sedlar.Hon hajade till, stirrade på valutan, det gick ett märkligt sus

genom skogen.Euro. Sedlar om euro.Hon såg sig omkring, himlen flämtade, masugn två borta vid

järnverket pustade.Hur många?Slet av sig handskarna och drog med fingret genom bunten,

nya pengar, helt oanvända, minst hundra.Hundra stycken hundraeurolappar.Tio tusen euro, nästan hundra tusen kronor.Hon drog på sig handskarna igen, böjde sig ner och fick upp

två buntar till.Vek ner säckens kanter och tittade gapande och andlös på

innehållet.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Bara buntar med euro, hundratals.Hon klämde på säcken, försökte räkna hur många lager de låg i.Många. Sanslöst många.Sedan slog illamåendet till.Bödelns dödsarv till sina barn.Utan att fundera vidare slet hon upp säcken och slängde in

pengarna i bakluckan på hyrbilen.

Stadshotellets genomskinliga innerdörrar gled isär med ett svischande ljud. Annika steg in under kristallkronorna och blin-kade mot ljuset.

– Jag tror precis hon klev in här, sa receptionisten i en telefon-lur bakom disken. Annika Bengtzon?

Annika såg bort mot den unga kvinnan.– Visst är det du? Från Kvällspressen? Vi sågs när du var här

för två veckor sedan. Jag har din chef i luren.– Vilken av dem?Kvinnan lyssnade.– Anders Schyman, ropade hon över lobbyn.Annika hissade upp bagen på axeln och gick fram till disken.– Säg att jag ringer honom från mitt rum, jag ska bara checka in.Tio sekunders tystnad.– Han hälsar att han vill prata med dig nu.Annika sträckte sig efter luren.– Vad vill du?Chefredaktören var lågmäld och sammanbiten när han talade.– Tidningarnas telegrambyrå har precis skickat ut en flash att

polisen i Luleå har sprängt en trettio år gammal terroristcell. Attattacken mot ett Drakenplan på är uppklarat, att en interna-tionell yrkesmördare hittats död och att man jagar en misstänktterrorist som fortfarande är på fri fot.

Annika sneglade upp på receptionistens nyfikna öron, vände


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

ryggen till och sträckte luren så långt det gick.– Oj då, sa hon.– Det står att du var med när yrkesmördaren dog. Att du sut-

tit inlåst med delar av terrorligan. Att kulturminister KarinaBjörnlund är en av medlemmarna. Att du larmade polisen så attde kunde gripas.

Annika flyttade kroppstyngden från ena foten till den andra.– Hoppsan, sa hon.– Vad gör du till imorgon?Hon sneglade på receptionisten över axeln, noterade på hen-

nes guldfärgade namnbricka att hon hette Linda.Linda sorterade papper från en hög till en annan och an-

strängde sig för att se ut som om hon inte lyssnade.– Ingenting naturligtvis, sa hon. Jag får inte jobba med terro-

rism, det var en uttrycklig order. Jag lyder dina order.– Ja ja, sa chefredaktören. Men vad skriver du? Vi har rivit upp

och öppnat tidningen fram till mitten.Hon bet ihop käkarna.– Inte en rad. Inte i Kvällspressen. Jag har en jävla massa ma-

terial, men eftersom du förbjudit mig att samla in det så kommerjag givetvis inte att använda det.

Hon noterade en kort och förbluffad tystnad.– Nu är du dum, sa han sedan. Det här är en jävla miss-

bedömning från din sida.– Ursäkta, sa hon, men vem är det som stått för missbedöm-

ningarna i den här historien?Tystnaden ekade längs linjen. Hon visste att chefredaktören

kämpade mot sin befogade instinkt att be henne fara åt helveteoch slänga på luren, men med en helt öppen nyhetsdel hade haninte råd.

– Jag är på väg i säng, sa hon därför. Var det något annat duville?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Anders Schyman började säga något men ändrade sig, honkunde höra hans andning i luren.

– Jag har fått en glad nyhet idag, sa han sedan, försökte låtaförbindlig.

Hon svalde sitt förakt.– Jaha? sa hon.– Jag ska bli ny ordförande i Tidningsutgivareföreningen.– Grattis.– Trodde nog att du skulle bli glad, sa han. Varför svarar du

inte i mobilen, förresten?– Det finns ingen täckning häruppe. Godnatt.Hon räckte tillbaka telefonen till receptionisten.– Kan jag få checka in nu?

Hissdörren var tung, Annika fick ta spjärn för att få upp den.Hon stapplade ut på fjärde våningsplanet, den tjocka mattansvalde hennes steg.

Hemma, tänkte hon, äntligen hemma.Businessrummet låg till vänster, hon tog sats och började gå.

Hotellkorridoren gungade sakta från sida till sida, två gånger fickhon söka stöd mot väggen.

Hon hittade sitt rum, stack in kortet, väntade på det lilla bli-pet och den gröna lampan.

Ett lågt susande mötte henne, små ljusstrimmor skymtaderunt de fördragna gardinerna, hennes plats på jorden.

Hon drog igen dörren bakom sig, den gick i lås med ett väl-oljat klick, hon lät bagen sjunka till golvet och tände takbelys-ningen.

Hans Blomberg satt på hennes säng.Hon frös till is, kroppen gick i baklås, hon kunde inte andas.– Godkväll lilla fröken, sa arkivarien och lyfte en pistol mot

henne.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon stirrade på mannen, hans gråa kofta och gemytliga ansik-te, försökte få hjärnan att fungera.

– Vilken tid det tog. Jag har väntat i flera timmar.Annika väckte benen och tog ett steg bakåt, fumlade med

handen mot dörrhandtaget.Hans Blomberg reste sig.– Tänk inte ens tanken, kära du, sa han. Det riktigt kliar i mitt

avtryckarfinger.Annika stannade, lät armen sjunka.– Jag tror dig, sa hon och rösten var ljus och mycket tunn. Du

har inte tvekat hittills.Han skrockade lätt.– Så sant, sa han. Var är pengarna?Hon tog stöd mot väggen.– Vad?– Pengarna? Drakens arv?Hjärnan rasslade igång, tankarna rann som ett vattenfall,

dagen rasade förbi med bilder och känslor och slutsatser.– Varför tror du det finns pengar, och varför skulle jag veta var

de är?– Lilla Annika Amatördetektiv som smyger i buskarna, om

någon vet så är det du. Mannen klev fram till henne med ett inställsamt leende, hon

stirrade upp i hans ansikte.– Varför? sa hon. Varför dödade du de där människorna?Han stannade till, lade huvudet på sned.– Det är ju krig, sa han. Du som är journalist, har du missat

det? Kriget mot terrorismen? Det måste ju innebära väpnadkamp från bägge sidor, eller hur?

Han skrockade förnöjt.– Det var inte min idé, sa han, men plötsligt var det ju legitimt

att eliminera diktatorer och falska auktoriteter och sådana fanns


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

det ju gott om, överallt.Han såg på henne och log.– Som journalist, Annika, sa han, så känner du väl till det

gamla uttrycket gräv där du står? Det finns storys överallt, varförgå över ån efter vatten? Samma sak är det med de falska auktori-teterna, varför leta längre bort än man måste?

– Och Benny Ekland var en sådan?Hans Blomberg backade några steg och satte sig på sängen

igen, viftade med pistolen att hon skulle sätta sig vid skrivbordet.Hon lydde, rörde sig genom luft lika tjock som stelnande cement, släppte ner polarjackan bredvid stolen.

– Du har inte riktigt förstått, sa arkivarien. Hans Blomberg ärbara mitt alias. Egentligen är jag Svarta Pantern, har aldrig varitnågon annan.

Han nickade för att ge eftertryck åt sina ord, Annika letade fe-brilt efter en trådände, något som kunde lösa upp honom.

– Det är väl inte riktigt sant, sa hon. Du har nog försökt attplatsa som Hans Blomberg också. Alla de där artiklarna omlandstinget som alltid publicerades längst ner på sidan tjugotvå,vad var det?

En blixt av ilska drog över hans ansikte.– Ett sätt att upprätthålla fasaden tills Draken kom tillbaka.

Han lovade, och hans återkomst var signalen.Så log han igen.– Benny såg till att jag hamnade i arkivet. Fast jag är inte

gramse, för det blev ju jag som vann till slut.Annika tvingade tillbaka en sugande kväljning.– Men varför pojken?Hans Blomberg skakade sorgset på huvudet.– Det var tråkigt att han måste bort, men krig skördar många

civila offer.– För att han kände igen dig? Du umgicks ju med familjen?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hans Blomberg svarade inte, log bara stillsamt.– Kurt Sandström? sa Annika, rädslan hamrande i mellan-

gärdet, fick det att trycka på i blåsan.– Falsk auktoritet, sa han. En förrädare.– Hur kände du honom?– Nyland, sa Hans Blomberg. Storgrabben i granngården, han

var ett år äldre. Vi gick i Uppsala tillsammans och äntrade rörel-sen samtidigt. Men Kurt var svag i tron och ramlade över till kapitalets och utsugarnas sida, till bonderörelsen. Jag gav honomchansen att tänka om, men han valde själv sitt öde.

Hon höll i sig i skrivbordet.– Och Margit Axelsson?Hans Blomberg suckade, strök till håret över flinten.– Lilla Margit, sa han, den rara världsförbättraren. Hon ville

alltid så väl. Synd att hon var så högljudd och envis.– Så därför ströp du henne?– Hon deserterade.Annika flyttade sig på stolen, kände att hon måste kissa snart.– Kan du inte berätta, sa hon, varför ni sprängde planet?Mannen ryckte lite på axlarna.– Var egentligen en test, sa han. Av Hundens lojalitet.– Och hon gjorde som hon blev tillsagd?Han skrockade vid minnet.– Hon var så arg för att Vargen drog sig ur att hon hade kun-

nat göra vad som helst. Hunden var så besviken, men du vet hurflickor är. Lilla poppiga Karina var bara intresserad av att knullamed den som alla andra ville ha.

– Men, sa Annika, varför skulle de gifta sig i så fall?Arkivarien skrattade högt.– Du gick verkligen på den, sa han. Lysningsannonsen, jag

fabricerade den i stunden, ville ge dig ett bete att hugga på. Ochvisst högg du?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han lugnade sig, nickade med eftertryck, Annika reste sig.– Jag måste gå på toa, sa hon.Blomberg kom på fötter med den snabbhet hon sett när han

gav sig på kulturministern i kompressorshuset.– Inte en chans.– Då kissar jag på mig.Mannen backade ett steg men hamnade vid sängen igen.– Gå då, men inga tricks. Lämna dörren öppen.Hon lydde, flydde in i badrummet, drog ner byxor och

underställ och trosor och kissade så det skvalade.I spegeln stirrade hon på sig själv, och i sina egna ögon såg hon

vad hon måste göra.Om hon stannade i rummet skulle hon dö. Hon var tvungen

att ta sig ut, även om det innebar att ta Hans Blomberg med sig.– Vem är Tigern? frågade hon när hon steg tillbaka in i rum-

met, dolde sitt beslut bakom blicken.Något dovt och lystet hade tänts i arkivariens ögon, han lät

dem hänga vid hennes skrev.– Kenneth Uusitalo, sa han. Avdelningschef på SSAB. Riktigt

skojig kille, aktiv i företagarföreningen, upphandlar slavkontrakti tredje världen. Tyvärr har han varit bortrest en längre tid.

Han slickade sig om munnen.Annika gick tillbaka till skrivbordet igen, lutade sig mot skivan.– Men egentligen, sa hon, så är du ju inte bättre själv. Du är ju

bara ute efter Görans pengar.Han reste sig blixtsnabbt, flög genom rummet och pekade

med pistolen mot hennes panna.– Till att vara spydig, sa han och osäkrade vapnet, och hon

kände hur skräcken fick blåsan att ge efter och släppa ut dendroppe som hunnits bildas.

– Lycka till med skattjakten, kraxade hon fram, alldeles torr imunnen.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han stirrade på henne några sekunder, tog sedan bort vapnetfrån hennes panna och lät mynningen peka mot taket.

– Vad har du snokat fram?– Jag är inte säker, sa hon, men jag såg Göran Nilsson ställa in

en sjömanssäck i ett transformatorskåp strax intill malmbanan.Kan det vara den?

Hon svalde högljutt, mannen höjde på ögonbrynen.– Ojoj, sa han, så uppriktig man kan vara.– Kan jag sätta mig?Han flyttade sig så att han hade henne i skottlinjen medan

hon knäsvag sjönk ihop på stolen.– Var exakt finns det här skåpet?Hon kämpade efter luft några sekunder.– Inte så långt från viadukten, sa hon. Det står några granar

ganska nära.– Hur kommer det sig att du såg det?– Jag följde efter Karina, gömde mig och såg Göran stoppa in

säcken i skåpet.Arkivarien gick fram till henne, lade handen runt hennes

nacke, andades i hennes ansikte, stirrade in i hennes ögon.– Minsann, sa han. Jag tror du talar sanning. Ta på dig.Hans Blomberg backade mot dörren.– Jag har hela tiden pistolen i fickan. Om du försöker något så

åker du inte ensam, du får flickan i receptionen med dig ner tillHades. Är vi överens?

Annika nickade, drog på sig polarjackan.De steg ut ur rummet, korridoren gungade och krängde. I his-

sen ställde sig arkivarien mycket nära henne, hon kände hans bålmot sina bröst.

– Hur visste du var jag bodde? frågade hon upp i hans ansikte.– Din trevliga chef berättade det för mig, jag tror han hette

Jansson.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hissen stannade med ett ryck.– Jag kommer att promenera alldeles bakom dig, sa arkivarien.

Om du är en snäll flicka så får lilla damen i receptionen en chansatt växa upp.

Han tryckte sig ännu närmare henne, lät sina händer glida neri hennes jackfickor och vidare ner mot skötet.

Hon sparkade till dörren så att den flög upp.Snabbt drog han händerna ur hennes jackfickor, i ena handen

hade han hennes mobil.– Lugn och fin, viskade han.De steg ut i lobbyn, receptionisten Linda kom gående från kö-

ket och pratade i en bärbar telefon, hon log glatt mot dem.Ring polisen, försökte Annika skicka över i hennes hjärna,

stirrade på henne med eld innanför ögonen, ring polisen! Ringpolisen!

Men den unga kvinnan vinkade åt dem och gick in i rummetbakom disken med sin telefon.

– Så glider vi ut, viskade Hans Blomberg.Kylan klöste henne i huden, hon kände pistolen i ryggen igen.– Och så till höger, sa arkivarien, hon svängde och gick ving-

ligt på trottoaren, passerade hennes hyrbil med Ragnwalds miljo-ner i bakluckan. Hans Blomberg drog henne i armen och föstehenne mot en gammal Passat som stod parkerad utanför en bok-handel.

– Den är olåst, sa han. Hoppa in.Annika lydde, bilklädseln var iskall, mannen gick runt bilen

och satte sig på förarsidan. – Var har du stulit den här? frågade Annika.– Porsön, sa Hans Blomberg och tjuvkopplade motorn.De rullade ner till vattnet, tog av mot järnverket.För tredje gången samma dag åkte Annika in i industriområ-

det på Lövskatan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Hur tog du dig in i mitt rum? frågade hon och stirrade ibackspegeln, bakåt, långt där borta uppfattade hon ett tilltagandeljus.

Arkivarien skrattade lite.– En liten hobby jag har, sa han. Kan bryta mig in var som

helst. Något annat du undrar över?Hon tänkte, blundade och svalde.– Varför bytte du mordmetod varje gång?Han ryckte på axlarna, saktade in vid början till den smala vä-

gen där fordonstrafik var förbjuden, sträckte på nacken och kika-de ut genom vindrutan.

– Ville prova mig fram, sa han. Vid träningslägret i Melder-stein sommaren utsåg Draken mig till sin överbefälhavare.Det var jag som skulle leda den väpnade kampen, vi övade olikaattentatsformer och avlivningsmetoder hela sommaren. Genomåren har jag fortsatt mitt engagemang och min vidareutbildning.Hur långt ska vi köra?

– Till viadukten, sa Annika, sneglade i backspegeln igen, ljusethade kommit närmare. Margit Axelsson fick en varning efter attDraken försvann, fick du också en?

Arkivarien skrattade igen, högre.– Snälla du, sa han, det var jag som skickade dem. Alla fick var

sin.– Var kom fingrarna ifrån?– En liten gosse som blivit ihjälkörd, sa Hans Blomberg. Jag

tog mig in i bårhuset och skar av dem. Men du behöver inte varaorolig, han saknade dem inte.

Hon såg ut genom fönstret tills hon kunde tala igen.– Men varför började du mörda just nu? sa hon och såg på ho-

nom. Varför väntade du så länge?Han sneglade tillbaka och log.– Du lyssnar ju inte, sa han. Revolutionen är här. Den skulle


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

komma när Draken återvände. Det lovade han innan han åkte,och nu är han tillbaka.

– Göran Nilsson är död.Hans Blomberg ryckte på axlarna.– Jaja, sa han och suckade. Alla falska auktoriteter dör förr

eller senare.Han saktade in, lade ur växeln och drog till handbromsen, lät

den tjuvkopplade bilen gå på tomgång. Vände sig mot Annikaoch såg på henne med allvar och eftertänksamhet.

– Draken lovade att han skulle komma tillbaka, och jag vissteatt det var sant. I alla år har jag väntat. Visst har jag misströstat,men det var jag som vann till slut.

– Tror du verkligen på det själv? sa Annika.Han slog henne med handflatan över ansiktet.– Så tar vi och går ut till skåpet, sa han, sträckte sig över hen-

ne, öppnade dörren på passagerarsidan och lät handen dröja påhennes mage.

Hon hävde sig ut, kastade en hastig blick bakåt.Inte dags ännu.Vände sig mot skåpet och pekade.– Där.– Öppna det.Hon gick långsamt framåt, blytyngder runt fötterna.Det går inte, tänkte hon. Jag klarar det inte.Lyssnade bakåt, tyckte sig uppfatta det dova susandet, inte än

men snart.Tog tag i handtaget, försökte vrida, ryckte, använde bägge

händerna, slet ännu hårdare, tog spjärn mot marken, stönadehögt.

– Jag får inte upp det, sa hon och släppte.Ljuset var nära nu, susandet hördes tydligt, blandades med det

avlägsna dånet från järnverket. Snart, snart, snart.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hans Blomberg steg irriterat fram.– Flytta på dig.Han höll pistolen i höger hand, grep tag i handtaget med

vänster, satsade och vred om. Dörren gick upp, mannens ögonvidgades när han böjde sig fram och stirrade in i mörkret, ochAnnika vräkte av sig sin tunga jacka och sprang.

Hon kastade sig ut på spårområdet, halkade på syllarna,sprang med blytyngderna fastgjutna runt fotlederna, ropade utanatt höra det.

En kula svepte förbi hennes vänstra öra, ytterligare en och se-dan badade hon i diesellokets skarpa helljus, hon rusade ochskrek och kastade sig framför malmtåget, flög över spåret någrameter framför det gigantiska lokomotivet, föraren lade sig på viss-lan men det var för sent, hon var redan över, hon ramlade ihop påandra sidan och loket dundrade förbi henne med sin oändliga lastav malmvagn efter malmvagn efter malmvagn, bildade en kilo-meterlång mur av järn mellan henne och Hans Blomberg.

Och hon reste sig upp och sprang och sprang och sprang motdånet, mot de röda lysande ögonen som svävade högt uppe påmasugn två, hon kravlade sig uppför en hög slänt och över ettkollager, knivar rev i hennes luftrör, och nedanför bredde vänd-planen ut sig och långt borta lyste skylten:

Västra Vakten.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Tisdag 24 november

sig kvällstidningarna på skrivbordet in-nan han drog av sig rocken och trädde upp den på en galge. Hansneglade på bordsskivan över axeln när han hängde galgen påbaksidan av dörren. Annikas allvarliga ansikte blickade upp påhonom från Kvällspressens förstasida, hennes nya byline efterSprängaren där hon såg äldre och sorgsnare ut.

Kvällspressens reporter AVSLÖJADE TERRORLIGA ropade rubriken, hans puls ökade när han satte sig tillrätta och drog medfingret över hennes ansikte.

Hans fru, hans barns mor, hon var ett unikum, inte bara förhonom.

Han slog upp tidningen, artiklarna om hur Annikas efter-forskningar sprängt den norrbottniska terroristcellen upptog hal-va innehållet.

Över första nyhetsuppslaget, sidorna sex och sju, fanns enflygbild i mörkret över Bottenviken där en människa sprang i enupplyst ljuscirkel, rubriken löd:

Terroristjakt till havs i natt – seriemördaren spårades av helikop-ter med värmekamera.

En lång artikel beskrev hur en ensam man från Luleå mördatminst fyra människor enbart de senaste veckorna. Journalisten


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika Bengtzon hade slagit larm i Västra Vakten vid SSAB, po-lisen hade spärrat av området Lövskatan, vilket fått mannen attspringa ut på isen. Lyckligtvis var polisen utrustad med helikop-ter med värmekamera, eftersom de hade letat efter en försvunnentreåring dagen före. Han ögnade nervigt igenom texten ochbläddrade vidare.

Sedan följde ett uppslag om hur Annika blivit inlåst i ett över-givet kompressorshus intill järnverket i Luleå tillsammans meddelar av terroristcellen Vilddjuren, hur hon lyckats larma poliseninnan hon infångades och hur hon räddat livet på förtidspensio-nären Yngve Gustafsson genom att hålla honom varm med sinegen kroppsvärme.

Thomas kände ett sting i underlivet vid den meningen och vartvungen att svälja, släppte texten och tittade på bilderna.

En snygg bild på Annika i redaktionsmiljö.Under henne fanns en foto i blixtljus på ett litet hus i rött tegel.Hans fru hade kunnat dö där.Han strök sig över håret och drog lite i slipsen.Annika hade flytt från mördaren genom att kasta sig framför

ett malmtåg, hade sprungit en dryg kilometer upp till SSAB ochslagit larm i Västra Vakten. Reportern Patrik Nilsson hade skrivitartikeln, Annika själv var intervjuad och sa bara att hon måddebra och att hon var glad att alltsammans var över.

Han pustade högt, hon var inte riktigt klok, vad tänkte honmed? Hur kunde hon utsätta sig för sådana faror, när hon hadehonom och barnen?

De måste prata om det här, så här kunde hon inte fortsätta.De följande sidorna upptogs av kulturminister Karina Björn-

lunds berättelse om hur hon dragits in i Vilddjuren, en maoistiskgrupp i Luleå i slutet av sextiotalet. Efter att Björnlund lämnatgruppen spårade den ur och blev våldsam, något hon var den för-sta att sörja. Ministern försökte beskriva en tidsanda, en vilja till


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

rättvisa och frihet som hade gått överstyr. Statsministern välkom-nade hennes berättelse och gav henne sitt fulla stöd.

Sanningen kring historien om attacken mot flygbasen

kom på nästa uppslag, det var den nu gripne seriemördaren somkastat ett av arméns knallskott i en behållare med överblivet flyg-bränsle och på så sätt förorsakat explosionen.

Han hoppade över texten sedan han läst ingress och bildtext.Nästa uppslag berättade om yrkesmördaren Ragnwald, en av

ETA:s mest hänsynslösa terrorister som gäckat all världens polisoch säkerhetstjänst i tre årtionden. Han hade frusit ihjäl i kom-pressorshuset medan Annika och de övriga maktlösa såg på.

Han såg på det suddiga fotografiet av en ung man, mörk ochmager med veka drag.

Sedan kom Annika tillbaka igen, en rekapitulation över hen-nes arbete och gärning, inte olik den som publicerats efterSprängaren, fast nu med natten i tunneln som en del av det för-flutna.

Han lade handflatan på hennes ansikte, blundade.Tyckte sig egendomligt nog känna värme från tidningssidan.Du är med mig, tänkte han.I nästa ögonblick ringde telefonen och han lyfte luren med ett

leende.– Jag måste träffa dig, sa Sophia Grenborg och grät högt. Det

har hänt något förskräckligt. Jag kommer upp till dig nu.För ett ögonblick drogs han med i hennes panik, halsen snör-

des samman, terrorister, yrkesmördare, ihjälfrusna människor.Sedan fann han sig, Sophias förskräckligheter var inte Anni-

kas. Han harklade sig och såg på klockan, letade efter en anled-ning att slippa.

– Utskottet har ett möte om en kvart, sa han och rodnade avlögnen.

– Jag är där om fem minuter.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon lade på och han satt kvar med en obestämbar summer-ton i huvudet.

I fredags hade hon varit glad som en lärka för att hon skulle fåvara med i en enkät i tidningen Landstingsvärlden, hon hade sva-rat på frågan vad hon önskade sig i julklapp.

– Jag svarade dig, hade hon viskat och kysst honom lätt påörat.

Han såg på förstasidan på Kvällspressen, en av Nordens störstatidningar, hans allvarliga hustru som avslöjat en terroristgrupp,hon förändrade verkligheten medan han och hans kollegor för-sökte tämja den och administrera den, hon gjorde en insats medanhan lade ut rökridåer.

Telefonen ringde igen, en internsignal från receptionen.– Du har besök.Han reste sig upp och ställde sig att titta ut över kyrkogården

nedanför, rimfrostig och bottenfrusen. Rullade axlarna i ett för-sök att skaka av sig obehaget, kladdigheten, känslan av olust ochtvång.

Några ögonblick senare stapplade Sophia Grenborg in i rum-met, rödgråten med svullen näsa. Han gick fram och hjälpte hen-ne av med kappan.

– Jag förstår inte vad som hänt, snörvlade hon och tog upp ennäsduk ur handväskan. Jag begriper inte vad som flugit i dem.

Han strök henne över kinden och försökte le.– Vad har hänt?Hon sjönk ner i hans besöksstol och höll näsduken mot

munnen.– Ledningen vill förflytta mig, sa hon och andades stötvis.

Kanslist på trafiksäkerhetsavdelningen.Hon böjde huvudet, hennes axlar började skaka, han trampa-

de villrådigt några gånger, lutade sig över henne, tvekade.– Sophia, sa han, älskade vän, snälla du…


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon hejdade sig, såg upp på honom med genuin förtvivlan.– Som jag har slitit, sa hon. Jag har satsat allt på det här jobbet

i fem år. Hur kan de degradera mig så här?– Är du säker på att det inte är en befordran? sa han, satte sig

på skrivbordet och lade handen på hennes rygg.– Befordran? sa hon. Jag blir av med mitt projektledartillägg,

och så förväntats jag städa ut mitt kontor under eftermiddagenoch flytta till ett kontorslandskap i Kista.

Thomas strök henne över axlarna, såg ner i hennes hårbotten,drog in doften av äpple.

– Vad har de för motivering?Sophia började gråta igen, han reste sig, tryckte igen dörren

ordentligt.– Snälla vän, sa han och böjde sig ner, smekte bort hennes hår

från ansiktet. Berätta vad som hänt.Hon samlade sig och torkade sig om näsan.– Vi reder ut det här, sa han. Berätta nu.– De kallade upp mig till ledningen, sa hon, jag blev förstås

jätteglad. Jag trodde jag skulle få ingå i kongressgruppen, ellerkanske i något av utskotten, men så kom det här istället.

– Men, sa Thomas, varför?Hon skakade på huvudet.– De sa att det var ett led i omorganiseringen inför samman-

slagningen med er, och sedan skickade de ut mig. Thomas, jagförstår ingenting. Vad är det som händer?

Han kysste henne på pannan, strök henne över håret, tittadepå sitt armbandsur.

– Vet du raring, sa han, jag måste till mitt möte och jag har juinga kontakter på Landstingsförbundet…

Orden hängde i luften, hon såg storögt på honom.– Kan du inte rycka i lite trådar?Han klappade henne på kinden.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Jag kan väl alltid försöka. Du ska se att det här reder upp sig.– Tror du det? sa hon och reste sig.Han följde efter, drog in doften av hennes äppelhår.– Helt säker, sa han och hämtade hennes kappa.Hon kysste honom försiktigt innan hon vände sig om och lät

sig bli påklädd.– Kan du inte komma hem till mig ikväll? viskade hon mot

hans hals. Jag kan laga något italienskt.Han kände svetten bryta fram mellan skulderbladen.– Inte ikväll, sa han snabbt. Min fru har ju kommit hem. Har

du inte läst tidningen?– Vad? sa hon och spärrade upp sina blanka ögon. Vilken tid-

ning?Han tog några steg bort från henne, gick till skrivbordet och

höll upp Kvällspressens förstasida. Annikas mörka ögon stirradeoseende på dem.

– Avslöjade terrorliga, läste Sophia med häpnad och misstro.Vad jobbar din fru med egentligen?

Thomas såg på hustrun medan han svarade.– Hon var chef över kriminalredaktionen förut, men det tog

för mycket tid från familjen. Numera är hon undersökande re-porter, gräver i myndighetsmissbruk och politiska skandaler. Denhär terrorligan har hon jobbat med de senaste veckorna.

Han lade ner tidningen med bilden uppåt, noterade självstoltheten både i rösten och rörelserna.

– Det var meningen att hon skulle kommit hem igår, men såkom det här emellan. Hon flyger hem nu på förmiddagen.

– Jaha, sa Sophia. Ja, då förstår jag att du är upptagen ikväll.Hon gick utan att säga något mer, och han förvånades över

den stora och genuina lättnaden när hon försvann.

Annikas blick vilade på landskapet utanför fönstret på Arlanda


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Express, förfrusna åkerlappar och nedisade bondgårdar rusadeförbi utan att hon såg dem. Ögonen stod stilla i huvudet, fulla avgrus och sten.

Natten hade försvunnit medan hon vägt och analyserat meto-der och konsekvenser, strukturerat och formulerat olika fakta ochargument.

Artikeln låg färdig för utskrift i hennes anteckningsblock.Hemma, tänkte hon. Det behöver inte vara en plats eller ett

hus, det är något helt annat.Hon blundade och tänkte igenom sina beslut en gång till.Ett. Texten skulle publiceras.Två. Fastigheten på Hantverkargatan hade varit hennes

bostad i tio år. Det betydde inte att hon hörde hemma där. Tho-mas hade aldrig riktigt gillat innerstaden, för honom skulle detbli en lättnad.

Det gäller att vinna, tänkte hon. Det gäller att vara starkare.Den andra ska inte ha en chans. Hon ska inte vara ett alternativ.Thomas satsar aldrig på en förlorare.

Hennes telefon började vibrera i polarjackans innerficka, hondrog fram den och såg att det var Q som ringde från sitt privatanummer.

– Grattis, sa kommissarien på riksmordkommissionen.– För vad? sa Annika.– Jag hörde att du fått tillbaka din mobiltelefon.Hon log matt.– Av dina raska svenner i Luleå. Hans Blomberg hade den i

byxfickan när de grep honom ute på isen. Vad kan jag göra fördig idag?

– Jag funderar lite över en sak, sa han. Det är det här medpengarna.

– Vilka pengar? sa Annika.– Ragnwalds pengar. En säck med euro.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Annika såg industribyggnader i blå plåt rusa förbi i kilo-meter i timmen.

– Förstår inte vad du menar, sa hon.– Hur hittade du dem?Hon blundade, gungades av tågets krängningar.– Jag tog en promenad på min fritid. Jag ramlade över en säck

med stålar som någon hade tappat. Jag lämnade den till polisensom hittegods. Var det något annat du undrade över?

– Det där är Ragnwalds livsverk, sa kommissarien. Han mör-dade för pengar ett helt liv och använde aldrig en franc till attgöra tillvaron bekvämare, det var därför han aldrig åkte fast. Hansamlade dem i läkarens bankfack i Bilbao och tömde det för enmånad sedan.

Annika tittade ut igen.– Minsann, sa hon. Jag undrar vart de tog vägen.– Han kanske tappade dem? I ett transformatorskåp kanske?– Kanske det kanske, men ingen i världen vet säkert.Polisen skrockade lite uppgivet.– Vet du hur mycket det var?– Jag gissade på ungefär tolv miljoner.– Nästan fjorton, etthundratjugoåtta miljoner kronor.– Ojdå.– Ingen har anmält pengarna som försvunna. Om ingen ägare

gör anspråk på dem efter sex månader så tillfaller de upphittaren.– Men? sa Annika.– Men, sa Q. Eftersom chefsåklagaren i Luleå misstänker att

pengarna är åtkomna via brottslig verksamhet så tänker han tadem i beslag.

– Sicken osis, sa Annika.– Åja, vänta. Jag har inte pratat klart. För att du inte ska strida

om pengarna har chefsåklagaren beslutat att ge dig en sedvanlighittelön på tio procent.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Det blev mycket tyst i vagnen och i världen, Annika såg ettköpcenter och en plantskola virvla förbi.

– Är det sant? sa hon.– Du får tåla dig i ett halvår. Sedan är de dina.Hon räknade i huvudet, snubblade över nollorna.– Vad händer om någon gör anspråk på dem?– De får beskriva föremålet pengarna förvarades i när de åter-

fanns, beskriva ungefärlig plats för upphittandet, och så naturligt-vis hur det kommer sig att de förfogade över dem. Är du förtjusti pengar?

– Inte särskilt, sa Annika. De är egentligen bara spännande närman inte har dem.

– Så sant.– Förresten, sa Annika och slog upp tidningen på sätet bred-

vid sig. Vem har sagt att det var Blomberg som sprängde planetpå ?

– Han själv, han erkände. Hur så? Har du andra uppgifter?Annika såg Thord Axelsson framför sig, hans ansikte som fär-

gats grått av livslånga hemligheter.– Nej nej, sa hon hastigt, jag bara undrade hur det egentligen

låg till med det där…– Hrm, sa Q och lade på.Hon blev sittande med telefonen, vägde dess tyngd i handen.Tolv komma åtta miljoner. Kronor. Nästan tretton miljoner kronor.Tretton. Miljoner.Om ett halvår.Skulle någon göra anspråk på pengarna? Kunde någon göra

det? Vem kunde beskriva säcken de hittats i, platsen de återfun-nits på?

Ragnwald och hon. Ingen annan.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Och vem skulle räcka upp handen och säga: Massmördar-pengarna är mina?

Tretton miljoner kronor.Hon slog numret till Anne Snapphane.– Hur var lägenheten på Artillerigatan?Anne pustade yrvaket.– Vad är klockan?– Kvart över draghålet. Var den stilig?– Rena porren, det gick för mig redan i trapphuset.– Lägg ett bud på den. Du får låna fyra miljoner av mig. Jag

har hittat en massa pengar.– Vänta, jag måste pissa….Annika hörde luren dunka i Annes nattygsbord ute på Li-

dingö, såg innerstaden torna upp sig med sina stenfasader ochtrafikpackade gator, virvlande avgaser och mänskliga lämmeltåg.

– Om tre minuter ankommer tåget till Stockholms Central, saen metallröst.

Annika drog upp polarjackan över axlarna.– Vad sa du? sa Anne i luren. Har du hittat en massa pengar?– Jag tänker inte sätta upp det här på någon anslagstavla, men

jag kommer att få ett gäng miljoner i hittelön till midsommar.Du kan ta fyra av dem och flytta in till Östermalm.

Hon bet sig i läppen, väntade, ingen behövde veta exakt hurmycket hon skulle få.

Det rasslade i luren.– Du är för fan inte riktigt klok.Tåget saktade in, rälsen spred ut sig över bangården.– Okey, sa Annika. Då köper jag den så kan du hyra den av

mig.– Du, sa Anne Snapphane, det här går jag inte på. Annika reste sig upp, hissade upp bagen på axeln.– Du har inte läst några tidningar?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Du väckte mig.– Det står i Kvällspressen att Karina Björnlund inte tänker

avgå, att hon sitter kvar som minister.– Vad snackar du om?– Det är fel, sa Annika och parerade rycket när tåget stannade.

Hon kommer att avgå imorgon.– Vad då? Varför det?– Jag måste rusa…Hon knäppte av, hoppade ner på plattformen och gick bakåt

längs perrongen, mot utgången till Kungsbron. Luften var kall,men mildare och mjukare än i Luleå, hon tog in den i giriga drag.Bagen slog mot hennes rygg, marken var stadig och bar.

Hon skulle handla, skriva ut artikeln, mejla den till Schymanoch hämta barnen tidigt. De skulle kunna baka något och hyraen film och se den tillsammans medan de väntade på pappa.Kanske lite chips för en gångs skull, och en stor flaska cola. Lagamiddag med förrätt och efterrätt, göra en riktig bearnaisesås.

Hon kom upp på Kungsbron, gick vidare in på Fleminggatan.Änglarna i hennes huvud var alldeles tysta. I det utrymme deockuperat fanns nu plats för verkliga tankar, hon utnyttjade detför att vila.

Kanske var de borta för gott. Kanske de bara gått och gömt sig ett slag.Det viktigaste är att man har någonstans att höra hemma,

tänkte hon.

Thomas klev av bussen utanför deras port och såg uppåt mot fasaden.

Det lyste i alla deras fönster, han såg en adventsstjärna och enljusstake i vardagsrumsfönstret, blev varm och mjuk i bröstet.

Så skönt att hon var hemma igen.Han flög med lätta steg uppför trapporna, plingade glatt på


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

dörrklockan innan han låste upp för att mötas av barnens jubel,hörde det innan han stigit in i våningen:

– Pappa!Och de hoppade in i hans famn och visade teckningar och be-

rättade om utflykter och filmen de sett som var jättebra, frågadeom datorn, och de hade fått chips av mamma och cola, och Ellenhade gjort salladen och Kalle hade bakat en rulltårta med smör-kräm som de skulle ha till efterrätt.

Han hängde av sig, ställde bort portföljen, lossade slipsknutenoch steg ut i köket.

Annika stekte entrecôte, hade öppnat fönstret på glänt föroset.

– Så bra att du kom, sa hon, vi ska precis äta.Han gick fram och tog tag om hennes axlar och kysste henne i

nacken och kände hennes hårda rumpa mot sitt skrev, virade ar-marna runt henne.

– Du måste vara försiktig, viskade han. Förstår du inte hurvärdefull du är för oss?

Hon vände sig runt, såg upp i hans ögon, kysste honom stilla.– Jag har något roligt att berätta, sa hon. Sätt dig.Han slog sig ner vid det dukade bordet, slog upp lite mineral-

vatten och letade efter morgontidningen.– Jag har hittat ett hus, sa hon och ställde fram den fräsande

stekpannan på det designade underlägget. I Djursholm. Alldelesnybyggt, bara sex komma nio miljoner.

Han såg upp på henne, hennes blossande kinder.– Vad? sa han.– Sjöutsikt, sa hon, så du kan se havet igen. Vinterviksvägen,

vet du var den ligger? Stor trädgård med fruktträd, ekparkett i allarum, öppen planlösning mellan kök och matrum, medelhavsblåmosaik i bägge badrummen, fyra sovrum.

Hennes ögon var upphetsade och blanka, något svart och


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

grumligt simmade därinne och han fick en omotiverad och iskallkåre längs ryggen.

– Hur ska vi få råd? sa han och fäste blicken på brödkorgen,bröt en bit och tuggade.

– Ellen och Kalle, varsågoda! ropade hon ut mot hallen ochslog sig ner mitt emot honom. Jag har hittat en massa pengar,kommer att få en jättestor hittelön.

Han tog ut brödbiten ur munnen, såg upp på henne.– Vad då hittat?Hon log in i hans ögon utan att blinka.– Sju miljoner.Han slutade tugga, rynkade pannan.– Hittat vad då?– En säck med pengar.– Pengar?Hon log och nickade.– Det är ju inte klokt, sa han och lade ner brödet. Är det sant?– Jag måste iväg en sväng upp till tidningen efter maten, sa

hon och tog för sig av den bakade potatisen. Det blir nog ganskasent.

– Det gör inget, sa han. Jag sitter uppe och väntar.Hon böjde sig fram och strök med handen över hans hår och

kind.– Gör inte det, sa hon.– Sju miljoner, sa han. Var hittade du dem?Barnen rusade in i köket, slogs om vem som skulle sitta när-

mast Annika.– Jag berättar sen, mimade hon.– Och så gör vi ju en rejäl vinst på lägenheten också, sa han.Hon reste sig upp och hämtade såsen och han fick en svind-

lande känsla av ogripbar verklighet, hon var en liten grön kvinnafrån en annan planet. Det finns inget mjukt eller formbart eller


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

förhandlingsbart hos henne, hon är bara sin egen hårda kärna.Nästan okrossbar, som en uranatom, men om hon brister tar honvärlden med sig.

Nästa tanke slog honom från ingenstans.Det finns ingen annan som Annika.Insikten fick hans hals att snöras samman i något som kanske

var lycka.

Annika satt utanför Anders Schymans kontor med en fallandekänsla i kroppen. Hon gled långsamt nedför väggen och hade förlänge sedan passerat källarvåningen. Ljuden från redaktionen vardämpade och spridda, dagmänniskorna hade gått hem ochkvällsgängen höll fortfarande på att vakna, den infällda belys-ningen i korridorerna bildade oregelbundet dansande fläckaröver golven.

Hennes arbetsplats. Ett sammanhang där hon hörde hemma.– Du kan gå in nu, sa Schymans sekreterare när hon kom ut

ur sitt bås med ytterkläderna på och låste dörren.Annika reste sig darrigt, steg in i chefredaktörens rum och

stängde dörren ordentligt efter sig.Chefredaktören satt vid sitt skrivbord och stirrade på en utskrift

framför sig. Han var röd i ansiktet, verkade svettig på halsen.Hon steg fram med kantiga rörelser, sneglade på pappret. Det

var förstås hennes artikel. Satte sig ned med ryggen stel och rak.– Vad håller du på med? sa han utan att se upp, försökte låta

bekymrat föraktfull.Hon stirrade på honom, fortfarande med den fallande känslan

inom sig, tröttheten dunkade.– Jag har skrivit en artikel som ska in i tidningen imorgon, sa

hon med en röst som var helt utan klang.Han tog upp en penna och knackade med den på utskriften.– Det kan ju knappast vara någon nyhet för dig att det är jag


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

som är ansvarig utgivare för den här tidningen, sa han. Beslutetom artikeln ska publiceras eller ej är mitt.

Hon svalde hårt.– Och?– Och jag säger nej, sa han.Hon vinnlade sig om att inte röra en min.– Då går jag någon annanstans.– Det kan du inte, sa Anders Schyman.– Kan jag visst, sa hon snabbt. Arbetaren skulle inte banga. De

publicerade Vilhelm Mobergs artiklar om rättsrötan på femtio-talet, de skulle ta min artikel direkt.

– Jag förbjuder dig.– Yttrandefrihet, sa Annika. Hört talas om den? Det fria ordet,

demokrati? Om min fasta uppdragsgivare, alltså Kvällspressen,säger nej till en artikel jag har skrivit så har jag rätt att ge den tillnågon annan.

Hon kände pulsen gå upp, luften fylldes av hans tvivel och avståndstagande. Det blev tyst i flera sekunder.

– Jag fick ett mycket obehagligt samtal idag, sa han. Vem ärSophia Grenborg?

Golvet öppnade sig under henne, hon flämtade till, kände hurfärgen försvann.

– Hurså? sa hon.– Hur känner du henne?– Det är min mans… kollega.– Aha, sa Schyman, det glimmade till i hans ögon. Hon

jobbade alltså med din man. Hur nära då?Tankar virvlade, snurrade och studsade.– Har hon ringt hit? sa Annika och hörde själv hur skärrad

hon lät.– Nej, sa Schyman, inte hon, men hennes chef på Landstings-

förbundet. Vet du vad jag pratar om?


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Hon skakade på huvudet, torr i munnen.– De säger att du ringt och insinuerat olika saker om den här

kvinnan till olika avdelningar på Landstingsförbundet. Är detsant?

Annika drog ett djupt andetag.– Jag har fått tips, sa hon.Anders Schyman nickade och såg ner på sitt skrivbord, knack-

ade mera med pennan.– Okey, sa han. Du har fått tips om att den här kvinnan både

skulle ha skattefuskat, varit högerextremist och förskingrat?Annika kramade stolens handtag, samtalet hade inte alls tagit

den vändning hon förberett.Hon nickade.– Hur nära din man jobbade hon?– Inte särskilt, de ingick i samma arbetsgrupp.– Mycket övertid? sa Schyman och lutade sig fram emot hen-

ne. Många sena kvällar?Annika sträckte på nacken.– En del, sa hon.Tystnaden växte sig stor och tjock i rummet, hon svalde högt.– De har genomskådat dig på Landstingsförbundet, sa chef-

redaktören långsamt, bara så att du vet. De har insett att du baravarit ute för att smutskasta. Ändå låter de kvinnan gå. Vet du var-för?

Annika stirrade på Schyman, omtumlad och förvirrad, de lå-ter henne gå? Hon får sparken? Hon försvinner?

– De ska gå ihop med Kommunförbundet under våren, sachefredaktören och hans röst var alldeles kall. De törs inte riskeraen smutskastningskampanj i Kvällspressen just nu, inte för någotpris i världen. En trovärdighetskris mot förbundet spolierar helasammanslagningen som de arbetat med i fyra år.

Chefredaktören kunde inte sitta stilla längre, var tvungen att


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

resa sig upp, gick en lov i rummet och böjde sig sedan över henne.

– Tror du inte jag fattar? sa han. Hon kom för nära din man,eller hur? Hur nära? Knullade de i din säng?

Hon slog händerna för öronen och blundade.– Sluta, skrek hon. – Hur understår du dig? skrek han tillbaka i hennes ansikte.

Hur har du mage att utnyttja din ställning här på tidningen tilldina egna jävla syften?

Hon släppte ner händerna, spärrade upp ögonen.– Och det ska du säga? sa hon kvävt.Hans ansikte skakade av harm och ilska, han stirrade in i

hennes ögon som om han försökte hitta en förklaring.– Du går ingenstans med den där artikeln, sa han slutligen och

sträckte på sig, gick tillbaka till sin plats. I samma ögonblick somtexten lämnar redaktionen så går jag till polisen och anmäler dig.

Hon kände hjärnan explodera och flög upp, satte sitt ansiktetio centimeter från hans och såg honom rygga tillbaka.

– Helt okey, sa hon hest. Jag klarar mig alltid. För vet du vad?Det är jag som har rätt. Jag kan inte förlora.

Han baxnade.– Minsann, sa han. Vad ska du säga till din man när polisen

griper dig för grovt förtal och egenmäktigt förfarande? Hur reage-rar han när han får reda på varför den där kvinnan fick gå? Vemfår vårdnaden om dina barn? Och vad tror du händer med dittjobb? Du tror väl inte att du kan vara kvar här efter att du publi-cerat din artikel i Arbetaren?

Annika kände adrenalinet riva, släppte honom med blickenoch gick med svävande steg runt skrivbordet och ställde sig fram-för honom.

– Och vad tror du händer med dig? sa hon lågt. Tror du att dukommer att sitta kvar på den här stolen efter att jag berättat exakt


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

hur allt gått till, inklusive ditt hot om att krossa mig på grund avmitt desperata försök att rädda mitt äktenskap? Inbillar du dig attdu kommer att ha ett uns trovärdighet kvar sedan du stoppat arti-keln som avslöjar det värsta maktmissbruket inom media i moderntid? Hur du utnyttjat tidningens opublicerade kunskaper om enminister i utpressningssyfte för att krossa ett konkurrerande medi-um? Och hur blir det med Tidningsutgivareföreningen? Tror duför ett ögonblick att du kan bli ordförande? Du är stekt, Schyman.Det är möjligt att jag faller, men du faller jävligt mycket hårdare.

Han stirrade på henne, hon kände ögonen flamma och såg ini hans.

Något mörkt och avgrundslikt rörde sig därinne, skuggor avbegär och ärelystnad och samhällspatos i en ohelig och kraftfullallians, ett rent och självklart medvetande som formats och miss-formats av år och erfarenheter. När tankar och problem hälldes ini chefredaktörens huvud så rann de inte rakt och rätt i okröktaledningar. De studsade och vindlade i de fåror som smällarnagrävt, men deras väg var fortfarande logisk.

Anders Schyman var en praktiker. Han skulle göra vad somkrävdes för att han själv och hans skötebarn skulle komma undanså lindrigt som möjligt.

Hon var plötsligt tvungen att le.– Så vad skulle hända om vi körde grejen? sa han lågt med

tvivlet strax bakom struphuvudet.Hon kände att ögonen stillnade.– Kvällspressen befäster sin ställning som yttrandefrihetens

sista utpost, sa hon, stryper allt snack om vårt existensberättig-ande. Det är bara vi som står för sanning och demokrati. Utanoss skulle barbariet råda.

– Ihåligt, sa han.– Beror helt och hållet på hur vi presenterar grejen, svarade

Annika. Vi blir trodda om vi tror oss själva.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han var tvungen att sätta sig, sträckte sig efter en flaska mine-ralvatten och drack, såg upp på henne under ögonbrynen.

– Du bluffar, sa han sedan han ställt ner flaskan. Du skullealdrig göra det mot tidningen.

Annika tänkte efter.– Inte förut, sa hon, men nu tvekar jag inte.– Du har blivit galen, sa Schyman.Hon satte sig på skrivbordet, lade armbågarna mot knäna,

knäppte händerna och lutade sig framåt.– Vet du, sa hon lågt, det är möjligt att du har rätt, men det

vet bara du och jag. Om du försöker stoppa mig från att publice-ra det här med motiveringen att jag är sinnessjuk så gör du sakenännu värre.

Han skakade på huvudet.– Om jag ens överväger att köra grejen så ryker jag så det

dånar, sa han, hon kände knappt igen hans röst.– Men förstår du inte hur fel du har, sa Annika. Sköter vi oss

kommer du att vara fastspikad i den där stolen i evig tid, oomkullrunkelig.

Han såg på henne med avgrunden dansande därinne, skug-gornas kamp.

– Tänk, sa hon och kände ögonen smalna. Vi säger exakt somdet är, hela historien, hur vi kom fram till att Karina Björnlundvarit medlem i en terroristcell, hur jag berättade det för dig, duberättade det för vår styrelseordförande, han skickade ett mejl tillministern och krävde ett brådskande möte, jag har diarienumretpå mejlet, hur han utnyttjade vår kunskap, din och min, att ut-pressa statsrådet till att förändra en regeringsproposition och läg-ga ner en tv-kanal som hotade ägarfamiljens intressen. Men nuavslöjar vi sanningen, trots alla hot, du stod pall, du är ansvarigutgivare och TU:s blivande ordförande, du tog ditt ansvar, trotsalla påtryckningar.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

– Det håller inte, sa han tyst.Hon log mycket svagt.– Jo, sa hon, och vet du varför? För att det är sant.– Det är inte värt risken, sa han.– Om inte, sa hon, vad är i så fall värt något? Vad är vi till för?

Att ordna aktieavkastning till ägarfamiljen eller värna demokra-tin?

– Det är inte så enkelt, sa han.– Du har fel, sa hon. Det är precis så enkelt.Hon reste sig upp, hämtade sin bag, hängde upp den på axeln.– Jag går nu, sa hon.– Men det var ju bara en amerikansk kommersiell skitkanal, sa

han.– Spelar ingen roll, sa hon.Såg hur luften gick ur honom och ryggen sjönk ihop.– Vänta, sa han och höll upp ena handen. Gå inte nu. Du me-

nar väl inte allvar?Hon svajade lite.– Jo, sa hon. Tystnaden bredde ut sig runt henne, stor och tung och mörk.

Hon stod kvar halvvägs till dörren och såg på honom, såg tviveloch alternativ rasa genom honom.

– Ägarfamiljen skulle dra in hela upplagan, sa han.– Sant, sa hon.– Det får alltså inte läcka ut, sa han.– Helt rätt, sa hon.– Då kan vi inte ta ut det här på redaktionen.Hon svarade inte, lät de vindlande slutsatserna landa i hans

huvud.– Allt jobb måste göras här inne, fortsatte han. Det betyder du

och jag. Kan du redigera?– Hjälpligt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Han blundade, lade händerna för ögonen några sekunder.– Hur många sidor pratar vi om?Annika kände lättnaden lösa upp stenar och taggar, hejdade

alla sugande fall.– Fyra uppslag, sa hon. Plus ettan och ledaren.Han satt tyst och tänkte i en evighetslång minut innan han

talade.– Jag ringer tryckeriet och förbereder dem på att flytta fram

halva nyhetsblocket.– Siduppgång? sa Annika.– Räcker med två plåtar, sa Schyman, åtta sidor.– Finns det någon som kan hålla tyst på tryckeriet? – Bob. Han får slå plåtarna. Hur snabb är du på quarken?Hon släppte ner bagen på golvet. – Inte särskilt.Hon såg på hans ögon, koncentrationen hade dragit sin slöja

av beslutsamhet och målmedvetenhet över dem. Skuggorna hadeslutat att dansa och stod i rad för att börja marschera.

– Det blir en lång natt, sa han.– Jag vet, sa hon.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Författarens tack

. Jag vill understryka att samtliga händel-ser och karaktärer endast och enbart är sprungna ur min egen vil-da fantasi. Som alla andra människor har jag emellertid minnen,erfarenheter och intryck som jag begagnar mig av såsom jag självfinner nöjaktigt.

Jag ägnar mycket tid åt research till mina böcker. Trots att var-enda rad är fiktion är jag noggrann med att de detaljer kring platser,verksamheter och fenomen som trots allt existerar i verklighetenska vara så sanningsenligt beskrivna som möjligt. Det gör attmänniskor ibland känner igen sig, vilket är helt i sin ordning. Alltsom står i denna bok hade kunnat hända.

Däremot förändrar jag ibland, med författarens frihet, vissadetaljer i befintliga busslinjer, placeringen av vissa kompressors-hus, disposition av lokaler osv.

Det inre av Norrbottens flygflottilj, vilket är stängt för allmän-heten och förbjudet att fotografera eller på annat sätt dokumen-tera, har jag valt att bara beskriva efter eget huvud.

Varken tidningen Kvällspressen eller Norrlands-Tidningen ex-isterar, men bär drag av många befintliga mediaföretag. Katrine-holms-Kuriren finns dock, men alla referenser som mina karak-tärer har till tidningen och dess lokaler är fullständigt fiktiva.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Både Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundetexisterar också, men jag vill poängtera att jag inte på något sättgör anspråk på att dokumentärt beskriva dessa organisationersanställda eller inre arbeten.

Ett projekt kring hotade politiker som involverade SvenskaKommunförbundet, Landstingsförbundet och Justitiedeparte-mentet, bland andra, pågick verkligen under och , menThomas arbetsgrupp och dess medlemmar, metoder, diskussio-ner och konsekvenser är fullständigt påhittade.

Detta är alltså en roman, och den hade inte kunnat skrivas utanTorbjörn Säfves insiktsfulla beskrivning av rebellrörelsen i bokenRebellerna i Sverige (Författarförlaget ) (tack, Jan, för tipset,och Mattias, för att du hittade den på antikvariatet i Vadstena!).

Annan nödvändig litteratur har varit Björn Kumms dokumen-tation och sammanställning av terrorismens historia i boken medsamma namn (Historiska media, jag innehar upplagor utgivna, samt ).

Dessutom vill jag tacka följande insiktsfulla personer, utan vilkastålmodiga bistånd jag inte gått iland med detta bygge. De är:

Dan Swärdh, teaterchef för Teater Scratch i Luleå, vilande maoistunder kodnamnen ”Greger” och ”Mats”, som invigt mig i maois-mens öppna och dolda verksamhet i Luleå i början av sjuttiotalet.

Mikael Niemi, författare och gammal bekant från Pajala, fördiskussion kring olika karaktärers bakgrund samt en introduk-tion till læstadianismen i Tornedalen.

Christer L Lundin, informationsdirektör på Teracom, somupplyst mig om digital-tv:s tekniska, marknadsmässiga och poli-tiska utveckling och villkor, samt diskuterat och analyserat följderoch rimlighet i fiktiva, politiska beslut.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Stefan Helsing, informationschef på Norrbottens flygflottilj i Luleå, för fakta och diskussion kring flygbasens historik ochmöjliga attentatsscenarier.

Anders Linnér, flygvapnets informationschef, för diskussionkring politiska och militära förvecklingar kring attentat mot mili-tära mål, information och detaljer kring flygrutiner och flyg-flottiljernas säkerhetsarbete.

Peter Svensson, överbefälhavarens personlige rådgivare, förständigt lika värdefullt utbyte.

Thorbjörn Larsson, styrelseordförande för Expressen och TV

samt kollega i Piratförlagets styrelse, för givande diskussion i mediefrågor.

Per-Erik Rödin, ordförande för Uppsala Studentkårs förvalt-ningsutskott, för hjälp med lokalkännedom och kontakter.

Sakari Pitkänen, chefredaktör för tidningen Metro, för alle-handa information av tidningsteknisk och annan art.

Peter Rönnerfalk, överläkare och medicinsk rådgivare åtStockholms läns landsting, för information kring diagnos och be-handling av ventrikelcancer, köldskador m.m.

Lotta Snickare, chef över ledarutvecklingen på Föreningsspar-banken, för givande diskussioner om allt från kapitalism till kera-mikkurser.

Lena Törnberg, gruppchef på polisens hittegods i Stockholmscity, Niclas Abrahamsson, polisinspektör vid Norrmalmspolisen,och Tor Petrell, kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, för teoretiska händelseförlopp avseende hittegods.

Anna Borné, Mattias Boström, Sofia Brattselius-Thunfors,Cherie Fusser, Madeleine Lawass och Anna Carin Sigling på Piratförlaget för ständigt givande teamwork.

Arne Öström för layout och brytning.Lotta Byqvist, min medarbetare och pressansvariga, som håller

i allt.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Karin Kihlberg som fortfarande får allting att fungera.Bengt Nordin, min agent som tagit Annika ut i världen.Jenny Nordin, min kreativa webbredaktör som ständigt fyller

lizamarklund.com med material. Lösenordet att skriva i rutan förpassword på min hemsida är wolfextra.

Ann-Marie Skarp, min fantastiska förläggare, för hennes storastöd och bergsäkra språkkänsla.

Johanne Hildebrandt, författare, kolumnist och min godavän, för diskussion, planering och långa promenader genomStockholms södra förorter.

Tove Alsterdal, dramatiker, som följer mig längs varje steg påvägen och läser allting allra först. Utan dig bleve det inga böcker.

Alla eventuella misstag eller felaktigheter som smugit sig in är heltoch hållet mina egna.


Tac

k fö

r at

t du

köpt

den

här

bok

en!

Ord

er: 7

9131

03 2

013-

12-1

6 B

utik

: 1. A

ll ko

pier

ing,

utö

ver

för

ditt

priv

ata

bruk

, och

otil

lbör

lig v

idar

espr

idni

ng ä

r fö

rbju

den.

Den Röda Vargen

Documents

Transcript of Den Röda Vargen