defacto

u Den levande staden u Att mäta rätt saker u Ström vs Sveland

41En idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter

nr

/13

deFacto är Gröna Studenters, Miljöpartiets studentförbund, idéburna politiska tidskrift. I varje nummer presenterar vi aktuell och framtidsrelevant forskning, debatt och reportage med ambition om att bidra till en grön idéutveckling.

deFacto2

deFactoRedaktion

Josef MolinAD/redaktör

Frida JohnssonChefredaktör

Tove Stiberedaktör

Skribenter i detta nummer:

Malene Jensen

Thomas Drostredaktör

Göran Hådén

Rebecka Carlsson

Hampus Rubaszkin

Kitty Ekman Ehn

Hannah Lemoine

Lorentz Tovatt

OliverTovatt

deFacto 3

nLedare

deFactoEn idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter #1, 2013 / #4, 2012

Trevlig läsning! deFacto – redaktionen

Kontaktdefacto@gronastudenter.se facebook.com/defactogron tidskriftendefacto.se gronastudenter.se

I ngen tidigare generation har lånat så mycket av framtiden som vi gör nu. En stor del av jordens ändliga resurser såsom olja, fosfor eller jordbruksmark håller snabbt på att användas upp. Många arter som genom evolution utvecklats under miljontals år är

på väg att utrotas för gott. Samtidigt ser vi europeiska natio-ner med skyhöga skulder och svenska hushåll med högre be-låning än någonsin. Bristen på resurser och överutnyttjande av de som finns är enorma problem, som ett grönt parti måste kunna få upp på dagordningen och hitta lösningar till. De allra flesta av oss vill trots allt vara del av lösningen, och ge de som kommer efter oss ett gott liv att leva.

Vilka är då vägarna framåt? I vilken mån kan nya mått på välfärd styra om samhällen i rätt riktning? I hur hög grad kan och bör vi påverka människors värderingar för att ställa om till ett hållbart samhälle? Det är väl känt att världens resurser är ojämlikt fördelade globalt sett men hur det ser ut nationellt

är inte lika klart. Detta och mycket mer diskuterar vi i detta nummer av deFacto som har tema resurser.

Redaktionen vill passa på att be om ursäkt att publice-ringen av detta nummer dragit ut på tiden. Vi har tyvärr inte haft ekonomiska förutsättningar för att trycka upp nr 4 för-rän nu. Fortsätt gärna att stödja oss framöver genom att bli prenumerant eller köpa lösnummer så vi kan fortsätta att ge ut tidskriften mer regelbundet framöver.

Numera kan man även hitta oss på nätet på tidskriftende-facto.se där vi lägger upp gammalt material och smakprover från kommande nummer. Efter förfrågningar har vi också börjat distribuera tidskriften som en e-tidskrift. Nu kan du bli prenumerant och få deFacto direkt till din läsplatta eller din dator.

Fortsätt gärna att höra av er med kommentarer och syn-punkter. n

Gå in på: gronastudenter.se/defacto och fyll i formuläret så får du nästa

nummer direkt hem till dig.

För att beställa flera ex gå in mpbutik.se

Bli prenumerant!

deFacto4

n Innehåll

Återkommande i deFacto

w Nedslag: Från vår omvärld 6w Studenten: Elisabeth Olsson Häggquis t 46 Geologiska data – en viktig del i miljöarbetet

Tema: Resurser

w Skatter istället för subventioner 8 ”Vi måste börja betala fullt pris för våra tillgångar”w Den levande staden – en växande resurs 12w Krönika: Björklunds skola ingen resurs för framtiden 16w Reflektion: Kuba – ofrivillig hållbarhet 17 Thomas Drost besökte ett tudelat land.w Att påverka värderingar 20 – en förutsättning för effektiv miljöpolitik

En ny ekonomi

w Intervju: Lina Isacs 24 Om vikten av att mäta rätt saker.w Betraktelse: Från Occupy Wall Street och framåt 30 Cecilia Paulson om att vara på plats i New York

Övrigt i deFacto

w Krönika: Sagan om Ojnare 22w Debatt: Sverige och MP behöver en ny narkotikapolitik 32 Ett debattinlägg från Mikael Jämtsved

w Svar direkt: En komplex fråga som kräver många svar 35 Rose-Marie Widlund ger en replik

w 5 frågor till... Marcus Priftis 37 Som gör upp med myter om rasism i sin nya bok

w Analys: Pär Ström vs. Maria Sveland 38 Vad har de egentligen gemensamt?w Reklamens roller 42 Göran Hådén reflekterar

deFacto 5

37

8

17

20

24

46

deFacto6

nNedslagFrån vår omvärld:

På Grönland har årets sommar varit extremt varm och här syns klimatförändringarna drastiskt, något som gjort bland annat Ilulissatfjorden på Grönland till populära turistmål i kategorin ”platser att besöka innan de försvinner”. Det är ICA-kuriren som rappor-terar om grönländska jordgubbs-odlingar och att till och med en av de mest populära svenska veckotidningarna skriver om klimat problematiken kan absolut ses som ett genombrott. Frågan är bara när media börjar rap-portera om klimatför-ändringar som vi fak-tiskt har en möjlighet att hindra.

Varm Grönlands sommar uppmärk-sammas av ICA

Skärmdump från happyplanetindex.org

Konst kan vara ett sätt för män-niskor att förstå olika sätt att bedöma hur det är ställt med olika länder. BNP är bara ett sätt att räkna, det finns andra alternativ - HPI är exempelvis ett annat mer hållbart sätt.www.happyplanetindex.org

Konst som ekologisk resurs

Antimon (läkemedel, batterier …)

Indium (pekskärmar solpaneler …)

Silver (Solpaneler, speglar …)

Koppar (Ledningar, rör …)

Fossilgas

Olja

KolTitan

Tantalum

Lämplig jordbruksmark

Fosfor/fosfat

Regnskog, Indonesien

Aluminium

Korallrev

Regnskog, Brasilien/Amazonas

År 2020

År 2024

År 2029

År 2044

År 2047

År 2049

År 2054

År 2056

År 2058

År 2081

År 2088

År 2090

År 2092

År 2100

År 2208

Så länge räcker resurserna med nuvarande användning

Källa: cornucopia.cornubot.se

deFacto 7deFacto 7

Så mycket tjänade det statliga gruvbolaget LKAB under 2011 – varje dag.

3 0 000 000

1 Att engagera sig i föreningar, särskilt den mångfacetterade partipolitiken, kan vara väldigt utvecklande och

givande på olika plan.

2 Stora förändringar sker ofta väldigt snabbt. Inte gradvis i en jämn takt, utan snarare som ketchupeffekten.

Attityderna kring till exempel hbt-frågor och rasism förbättrades rejält på bara några årtionden. Alla kriser som nu sam-manfaller kan göra att det går väldigt fort framåt för miljöfrågor snart.

3 Många som inte är så politiskt enga-gerade kan ändra sig relativt lätt i olika frågor. Därför räcker det ofta

med att några få procent av befolkningen är drivande i en viss riktning för att kunna sätta en snöboll i rullning som drar med sig så många trendkänsliga människor att nya åsikter plötsligt är i majoritet.

4 Forskning pekar på att de som tror att civilisationen av miljöskäl kom-mer att kollapsa relativt snart, men

som engagerar sig för att göra något åt det, är lyckligare än andra. Engagemang ger välmående. Apati ger inte välmående.

5 För de som har sina grundbehov tillfredsställda, så ger forskningen stöd för den till synes klämkäcka kly-

schan ”Det är viktigare hur en tar det, än hur en har det”. Mänsklighetens framtida harmoni med naturen är därför inget som behöver minska vårt välbefinnande ett dugg. Det är ändå inte de senaste prylar-na och modet som gör oss lyckliga.

6 Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Bidra på ett sätt du själv trivs med! Kanske blir just

ditt engagemang avgörande för att få vågskålen att tippa över åt vårt håll?

6skäl att engagera sig

uPapperspengarnas kollaps av Detlev S. Schlichter

uSkogen vi ärvde Av Maciej Zaremba

uThe human quest av Johan Rockström och Mattias Klum

uLyckliga i alla sina dagar av Nina Björk.

Det händer en hel del på bokfronten just på temat resurser. Här kommer några boktips:

BOKHÖRNAN: RESURSER

Om världen ska kunna ställa om till en utveckling som är hållbar, inte

bara ekonomiskt, utan också socialt och ekologiskt, krävs nya mätmetoder som på ett bättre sätt tydliggör värden och kost-nader förknippade med olika mänskliga aktiviteter.”

Det menar Filip Fors, sociolog vid Umeå univer-sitet, som skrivit rapporten Nya mått på välfärd och livskvalitet i samhället för Framtidskom-missionen. Den finns att läsa och ladda ner på www.framtidskommissionen.se

deFacto8

Skatter istället för subventioner

D et är en märklig värld vi lever i. Resurser är, och kommer att i allt större utsträckning bli, en stor bristvara. Detta är välbelagt.

Trots det gör politiker allt för att se till att konsumtionen och förstörelsen av resurser fortsätter och dessutom snabbas på. För att uppnå riktig håll-barhet krävs en helt ny riktning inom politiken och förändring av våra kon-sumtionsvanor där vi istället för att spä på konsumtion och ohållbara lev-nadsmönster låter resurser kosta vad de faktiskt kostar.

Det är sällan gröna politiker, vänster anhängare och nyliberaler håller med varandra. Men det finns en fråga som de senaste åren har en-gagerat och förenat dessa. Frågan om att fasa ut de fossila och miljöskadliga subventionerna. Från vänster har frå-gan lyfts upprepade gånger av Vän-sterpartiet och Miljöförbundet Jordens vänner. Från det liberala hållet har det lyfts av högertankesmedjan Timbro och den nyliberala tidsskriften Neo , givetvis har vi gröna också drivit på i frågan.

Det är lätt att reflexmässigt och in-tuitivt tro att det skulle vara ett skämt

att staten finansierar miljöskadlig verksamhet och fossila energikällor med våra skattepengar. Icke desto min-dre är det så det ligger till idag.

Enligt de officiella siffrorna från Sta-tistiska Centralbyrån, SCB, uppgår de direkta statliga subventionerna av mil-jöskadlig verksamhet till hela 9 miljar-der kronor per år. Störst stöd får jord-bruket där 6,6 miljarder kronor går till gårdsstöd och djurbidrag, som i sin tur ökar belastningen på natur och klimat. Naturvårdsverket, å sin sida, hävdar att subventionerna till fossila bränslen låg på 50 miljarder kronor år 2010.

n Tema: Resurser

Lorentz Tovatt: ”Vi måste börja betala fullt pris för våra tillgångar”

u

deFacto 9

Foto: Kasey Houston

BILDEN ÄR ETT MONTAGE

deFacto10

Men det är inte ens säkert att dessa siffror ger en rättvis bild av hur miljövidrig staten faktiskt är. Miljöpar-tiets förra språkrör Maria Wetterstrand har tillsammans med nyliberala debat-tören Mattias Svensson släppt en rap-port där de menar att subventionerna är många gånger större än så. De pekar till exempel på att SCB:s definition av miljöskaliga subventioner är för snäv, bland annat för att den bara inkluderar direkta transfereringar över statsbud-geten till utsläppsintensiva branscher och inte heller tar med de kommunala subventionerna.

Offentligt stöd till miljöskadlig-het kan, precis som Wetterstrand och Svensson menar, ske på många olika sätt. Det kan ske genom skattesubven-tioner av fossila bränslen och tjänste-bilar. Det kan ske genom ett minskat skadeståndsansvar för kärnkraftsbola-gen. Det kan ske genom statligt ägda bolag, så som till exempel SAS och Vattenfall. Det kan ske genom direkta subventioner till köttindustrin (som för övrigt införts av den sittande reger-ingen). Den kanske mest iögon fallande subventionen är emellertid att flyg och båttrafik helt är befriade från bränsle-skatt.

Men även på det kommunala pla-net är den offentliga sektorn flitig på att stödja det som försämrar vår miljö. Många miljoner pumpas årligen in i byggandet av lokala flygplatser i kom-munernas tävling om att locka trafik.

På den kommunala och regionala nivån finns även en förkärlek för att på alla möjliga sätt gynna allt som har

med bilism att göra. Normer om att det alltid ska byggas parkeringsplatser när det byggs bostadshus både underblåser bilismen och fördyrar bostadsbyggan-de. Subventionerade parkeringsplatser i stadsmiljö skapar mer trängsel och en smutsigare luft.

Extra anmärkningsvärt är det, kan-ske, att bilister sällan behöver betala när de åker på vägar och när nya väg-investeringar görs. Stockholm har gått före och infört trängselskatt, men å andra sidan väljer man att undanta Es-singeleden från skatten. Trängselskatt har införts även i Göteborg, men de-batten går varm om beslutet och risken finns för att det hela kommer att sluta i en folkomröstning. Det man måste ha i bakhuvudet är att även mark är en bristfällig resurs – åtminstone i städer-na. Varför ska en hyresgäst betala för den lägenhet hen hyr om inte en bilist ska betala för den mark hen använder när hen kör till jobbet? Och varför ska jag, som aktivt valt att inte ta körkort, tvingas betala för det resursslöseri och den miljöförstöring som bilismen för med sig, när staten väljer att använda mina skattepengar till en ny väginves-tering?

Även på en internationell nivå sker ett märkligt statligt omhuldande av det som förstör, skräpar ner och vär-mer upp vår planet. Gemensamt har världens alla länder lyckats med be-driften att subventionera olja, kol och gas sex gånger mer än de har subven-tionerat den förnyelsebara energin. Över 400 miljarder dollar gick ut som statligt stöd år 2010 uppger Interna-

tionella Energiorganet IEA och stödet förväntas märkligt nog öka med över ytterligare 200 miljarder de närmsta 8 åren om inget görs.

De utsläppsrätter som varje år utgår till medlemsstaterna i EU och därefter placeras hos företag har hittills varit helt gratis. Nu ses systemet över och företag kommer i försättningen att behöva betala för sina utsläppsrätter. Men samtidigt har taket för hur många utsläppsrätter som ska få finnas i sys-temet satts så högt att varje utsläpps-rätt kommer att kosta på tok för lite.

Att på olika plan – lokalt, nationellt och internationellt – fasa ut stödet till miljövidrig verksamhet kommer få goda konsekvenser. En forskningsge-nomgång från International Institute for Sustainable Development (IISD) av sex större studier visar att växt-husgasutsläppen fram till 2050 skulle kunna minska med så mycket som 18 procent bara genom att stater slutar att subventionera fossila bränslen. En utfasning skulle även vara samhälls-ekonomiskt fördelaktig då den skulle generera mer pengar i statskassan och dessutom en högre BNP. Att stoppa subventionerna är alltså en av de lägst hängande frukterna i övergången till en mer hållbar värld.

Men frågan om vårt nyttjande av resurser och vårt politiska ansvar för miljön slutar inte där. Självklart räcker det inte bara att sluta stödja det som är dåligt – vi måste även bestraffa det.

Det är idag en relativt vedertagen nationalekonomisk uppfattning att det

nTema: Resurser

Att stoppa subventioner-na är alltså en av de lägst hängande frukterna i övergången till en mer hållbar värld.

En utfasning skulle även vara samhälls-

ekonomiskt fördelaktig då den skulle generera mer pengar i statskassan och dessutom en högre BNP.”

u

deFacto 11

som är dåligt för oss människor (och därför även det som är dåligt för den miljö vi människor lever i) ska beskat-tas eller stoppas. Det är därför ekono-mer i miljösammanhang pratar om att ”internalisera negativa externaliteter”. Detta låter krångligare än det i själva verket är. En negativ externalitet fö-religger om en ekonomisk transaktion påverkar nyttan negativt för tredje part. Ett typiskt exempel på en sådan är den mängd utsläpp (som drabbar hela världen = tredje part) som sker under produktionen av en bit kött innan du köper den. Det många eko-nomer, och vi som bryr oss om miljön vill, är att dessa negativa effekter även ska avspegla sig i priset – det är då de är internaliserade.

I dag förhindras detta delvis av sub-ventioner. Bensin kostar, på många håll i världen på tok för lite för att täcka upp för den negativa miljöpåverkan som bensinen resulterar i. Men återigen räcker det inte med att fasa ut subven-tionerna, här måste vi gå längre. Det är därför det även krävs skatter.

Flyg, kött, bensin, el och många ma-teriella varor. Listan kan göras längre av saker som behöver sluta subventioneras och börja beskattas på grund av vad de i förlängningen kostar vårt samhälle. I dag behandlar vi och våra politiker re-surser som om vi ville bli av med dem för alltid. Vi måste istället börja låta dem kosta vad de faktiskt kostar. n

Lorentz Tovatt

Fot

o: R

ene

Vis

ser

deFacto12

Den levande staden – en växande resurs

O m vi människor inte hade något att tjäna på att samarbeta skulle det inte fin-nas några städer. Om det mest lönsamma

vore att vara självförsörjande, sy egna kläder, odla sin mat och tillverka egna redskap hade vi aldrig samlats kring lägerelden och börjat utveckla våra samhällen gemensamt. Vi människor är flockdjur som är beroende av sti-mulans och impulser från vår fysiska miljö och från andra människor.

Staden utvecklades från stenålderns byar och byggdes under medeltiden upp kring marknadsplatsen. Bönder och hantverkare samlades för att ut-byta varor och tjänster och det kultu-rella och sociala samspelet ställde krav på god samarbetsförmåga. Stadslivet uppstod mellan husen och gator och torg utgjorde det offentliga rummet. Ur känslan av delaktighet och samhö-righet uppstod så småningom medbor-gerliga rättigheter och skyldigheter.

Industrierna som växte fram under 1800-talet hade stor nytta av den stor-drift och specialisering som var möjlig i städerna. Tätheten gav goda förut-

Stadsliv lockar allt fler människor. När fler ska dela på samma yta ställs nya krav på effektivt användande av stads-rummet. Genom att prioritera gående och cyklister i staden kan fler ta del av stadens unika utbud och bidra till ökade urbana kvaliteter.

nTema: Resurser

u

deFacto 13

Den levande staden – en växande resurs

deFacto14

sättningar för kunskapsöverföring och innovation. En av dessa innovatio-ner var bilen.

Med bilens intåg möjliggjordes en extrem expansion av städernas ytor. För att bibehålla täthetens fördelar krävdes det att transporternas hastig-heter ökade. En ond cirkel uppstod när människor flydde de nu smutsiga och bullriga stadskärnorna för att bosätta sig i en allt mer bilberoende periferi. Resultatet av detta skulle visa sig bli en stadsstruktur som både är socialt, eko-logiskt och ekonomiskt ohållbar.

Nu har trenden vänt. Fler och fler inser värdet av den täta stadens goda tillgänglighet och allt fler söker sig till städernas centrala delar. Detta gäller inte bara för människor i medelåldern som söker en urban livsstil, utan tren-den är även tydlig för barnfamiljer. På bara 30 år har antalet barn upp till fem år i Stockholms innerstad ökat med över 150 procent, enligt siffror från Stockholms stad. Men hur gör vi då när allt fler vill ha gångavstånd till af-fär, skola, arbete, kulturutbud och allt annat som staden erbjuder?

En stor del av vårt stadsrum är fort-farande reserverat för biltrafik och parkeringsplatser. Tankesmedjan Ur-banisma har i flera olika studier för-sökt kartlägga hur effektivt stadens utrymme är fördelat. Bland annat räk-nades hur många gående, cyklister, bi-lister och bussresenärer som passerade ett antal gatusnitt under en hel arbets-dag. Därefter mättes hur stor del av gatuutrymmet som var reserverat för respektive grupp. Resultatet var häp-nadsväckande. Trots att två tredjedelar av gatan utgjordes av bilkörfält var det bara en tredjedel av alla personer som passerade i bil. Den stora majoriteten var fotgängare och cyklister.

Detta sätt att planera det gemen-samma stadsrummet utgör fortfarande

norm, men är både förlegat och skad-ligt för såväl miljö, hälsa och ekonomi. Mer utrymme för gående och cyklister leder inte bara till ökad trygghet och en mer levande stad – det ger också upphov till positiv ekonomisk utveck-ling när barriärerna till stadens utbud minskar. En omställning kräver inte mycket; tvärtom kan man med små åt-gärder och på kort tid förvandla bull-riga gator och ödsliga stadsdelar till en mer levande stadsmiljö.

2004 beslutades att Götgatan skulle bli en urban stadsgata för cyklister och gående. Förslaget mötte blandade reaktioner och Stockholms Handels-kammare förutspådde bland annat att butikerna skulle få färre kunder.

Trots att den utlovade upprust-ningen av gatan uteblev när biltra-fiken försvann dröjde det inte länge förrän folklivet bredde ut sig. Det som tidigare varit trafikerade asfaltsytor förvandlades i en handvändning till levande mötesplatser. Serveringar flyt-tade ut på gatan, småbutikerna lockade till sig nya besökare och luften fylldes av röster och gatumusik.

Under de två första åren ökade an-talet gående med 38 procent och an-talet cyklister med hela 151 procent. I Urbanismas undersökning vittnade

flera butiksägare om att tillgänglig-heten blivit bättre för både kunder och leverantörer sedan biltrafiken försvann. För att undersöka allmän-hetens inställning till Götgatan lät Urbanisma SKOP fråga 1200 Stock-holmare om de vill behålla Götgatan som gågata eller återinföra biltrafiken. Resultatet visade att så många som 89 procent av de boende i Stockholms stad ville att Götgatan skulle fortsätta att vara gågata.

Götgatan är bara ett av flera lyck-ade exempel på hur man med små metoder kan skapa en trevligare stad. Men mycket återstår att göras.

De flesta resurser i samhället är knappa och minskar i takt med att konsumtionen av resurserna ökar. Den levande staden bygger på motsatt princip: ju fler som kan ta del av ka-kan, desto större blir den. Men det för-utsätter en sund stadsbyggnadskultur och politisk vilja. n

Oliver Tovattek. kand. från

Handelshögskolan i Stockholm och styrelseledamot

för tankesmedjan Urbanisma

nTema: Resurser

Fakta Munkebroleden

Meter gatuutrymmeAntal personpassager

1 692 4,06

6,4

7 109

u

deFacto 15

Trots att två tredjede-lar av gatan utgjordes

av bilkörfält var det bara en tredjedel av alla personer som passerade i bil.

deFacto16

V arför skall vi gå i skolan egentligen? Det är en fråga det av förklarliga skäl är bra att ha svar på för att kunna utforma träffsäker skolpolitik. Har du hört den debatteras?

I dag får Jan Björklund i princip ha skol-debatten i fred och där bedriva sin kamp

för att få Sveriges alla elever att spotta ut tuggummit, ta av sig kepsen och sitta tysta och lyssna. Men vad de får är en skola som förändrats skrämmande lite de senaste 50 åren. Den är byggd i ett industrisamhälle, för ett industrisamhälle och för att reproducera ett industrisamhälle. Dessutom är den byggd som en industri. Här paketeras vi efter ålders-grupp, klassificeras efter prestanda och får lära oss rätt svar på ett standardiserat sätt.

Den största skillnaden mellan den gröna visionen för sko-lan och den borgerliga ligger i kunskapssynen. Björklund menar att svensk skola körts i botten under två decennier av vanstyre där man vikt pappersflygplan och definierat begrepp i stället för att ”lära sig något riktigt”. Hans svar på detta är katederundervisning och en skola som styr mot gårdagens faktarabblande utantillkunskaper. Men bilden är mer komplex än så.

Den svenska skolan är inte ”körd i botten”, även om det finns oerhört mycket att göra. Att jämföra resultat över tid inbegriper att synen på kunskap måste vara konstant över tid, vilket vore en mycket dålig idé. Vi gröna vill se en fram-tidsinriktad skola med en bredare kunskapssyn där analys-förmåga och förmåga att hitta information och placera den i en kontext är centralt. Vår tid präglas av förändring och dagens kunskaper är i vissa fall värdelösa i framtiden. Rätt svar idag är fel svar imorgon.

För att kunna hitta nya svar och bryta ny mark behöver vi självförtroende, självkänsla, kreativitet och innovationsför-måga. Vi behöver också en känsla för vad vi tycker är viktigt och för hur världen hänger samman. En tidsenlig skola som skulle utveckla just det står i skarp kontrast till dagens skola som bevisats döda en stor del av den kreativitet och förmåga att se olika lösningar som elever har med sig till uppropet i första klass. Det är därför det är bråttom att utforma skolan

på ett radikalt annorlunda sätt. Elever behöver lära sig i den verklighet de ska vara en del av och utveckla, göra fram-gångar och misstag på riktigt och lära sig av dem.

Regeringen gör om gymnasieskolans yrkesutbildning så att den inte ger grundläggande behörighet till universitet och högskola. Man vill även införa 1-2 åriga gymnasieprogram. I nästa andetag säger man att morgondagens arbetsmark-nad kommer vara mer osäker och mer skiftande än någonsin förr, att man måste vara beredd att utbilda sig och byta yrke under livet. Men om dagens gymnasie elektriker är morgondagens barn morska, hur går regeringens reformer då ihop med morgondagens otrygga ar-betsmarknad? Vi kan inte ge upp män-niskor vid femton års ålder, eller säga att de inte får en ny chans senar e i livet att utbilda sig och byta yrkes bana.

Skolans utmaningar kräver svar på svåra frågor. Frågor som hand-lar om mycket svårare sake r än hur elever ska bli bättre på blindkartor eller hur man får dem att ta av sig kepsen. Vi behöver vrida tuggummi-debatten till att handla om skolan s egentliga syfte och väl i regering vrida skolans fokus från rätt svar till nya svar. Det är en av de absolut viktigaste förändringarna för att moderni-sera Sverige. n

Rebecka CarlssonSpråkrör Grön Ungdom

Björklunds skola ingen resurs för framtiden

nKrönika: Resurser

Elever behöver lära sig i den verk-lighet de ska vara en del av och ut-veckla, göra framgångar och miss-

tag på riktigt och lära sig av dem.

deFacto 17

Kuba är ett land som under lång tid befunnit sig i det politiska blickfånget. Antingen som ett avskräckande exempel på en regim som förtrycker oliktänkande eller som ett positivt exempel på ett land som trots knappa resurser har lägre spädbarnsdödlighet än USA och ett ekologiskt fotavtryck per person som ligge r inom hållbara gränser. Men hur ser livsför­hållandena ut för kubanerna egentligen? DeFactos Thomas Drost besökte landet.

Kuba ofrivillig hållbarhet

u u

deFacto18

nReflektion: Resurser

deFacto 19

N är jag besökte Kuba i somras var det plåg-samt uppenbart att den hållbara livsstilen och det kommunistiska styret lämnade mycket att önska. Det är lätt att skratta åt de stora propagandaaffischerna med bilder på revolutionära kämpar, uppsatta över

hela landet. Det är lättare att hålla sig för skratt när man besöker en matbutik där det inte finns mer än 30 olika varor. En hylla med enbart krossade tomater, nästa med enbart ris, och så vidare. Äter man på restaurang får man i stort sett samma mat var man än går – fisk, fläsk, kyckling eller skaldjur, med ris, stekta bananer och minimal variation i kryddning. Vilka råvaror som finns tillgängliga begränsas kraftigt beroende på säsongen.

I Kuba har man två valutor – pesos som är den reguljära valutan, och CUC (Cuban Covertibles) som är en sorts tu-ristvaluta. Tanken tycks ha varit att mjölka turister på så mycket pengar som möjligt, vilket förstås är deras fulla rätt att göra.

Problemet är att turistvalutan betraktas som mycket mer värdefull än pesos, eftersom man kan köpa mer saker för den. Detta har bland annat lett till att det bättre lönar sig att jobba som turistguide än som läkare, då de senare får betalt i pesos. Det märktes en tydlig skillnad på personal i statliga butiker (lön i pesos) och de som drev egna restauranger el-ler boenden (lön i CUC) där de förstnämnda tycktes totalt ointresserade av både sitt arbete och kunderna. Att arbeta för en lön som ändå inte går att använda till särskilt mycket

i kombination med avsaknaden av karriärvägar bidrar san-nolikt inte till motivationen på arbetsplatsen.

Inte heller var det socialistiska paradiset Kuba fritt från ojämlikhet. Även om man inte såg folk som svalt på gatan, till skillnad från i andra länder i Latin- och Sydamerika, var det tydligt att de som hade tillgång till CUC levde betydligt bättre materiellt sett än många an-dra. Vissa levde i hus som nästintill hade rasat samman, medan andra hade alla moderna bekvämligheter man kan tänka sig.

Man kan inte skylla allt detta på den socialistiska regi-men – Kuba genomlider den längsta ekonomiska blockaden i världshistorien, då USA kräver att företag som vill handla med dem inte handlar med Kuba. Detta har lett till att Kuba, som är beroende av import av många matvaror, tvingas be-tala betydligt högre priser.

Förändringens vindar blåser på Kuba, men det är snarare en bris än någon storm. Steg för steg har Fidels bror Raul börjat öppna upp för privat företagande i liten skala. USA har även lättat något på restriktionerna vad gäller att resa till Kuba. Intressant blir framför allt att se vad som händer när klanen Castro till slut lämnar makten. Om Kuba öppnas upp är förstås risken stor att landet exploateras, men mycket vore vunnet om kubanerna fick politisk frihet, tillgång till information och till de resurser som är självklarheter för de flesta andra på den amerikanska kontinenten. n

Thomas Drost

deFacto20

M iljöpartiets poli-tik har förändrats under de senaste åren. Några ex-empel är slopa krav på EU-utträ-

de, att partiet inte längre driver frågan om grundtrygghet (medborgarlön), samt en nedtoning av kravet på kor-tare arbetstid. Det som för närvarande tycks väcka mest debatt i partiet är höger/vänster-frågorna om offentligt kontra privat välfärd. När en av parti-ets riksdagsledamöter nyligen uttryck-te stöd för att införa RUT-avdrag för läxhjälp, så blev det en enorm diskus-sion i olika nätforum.

Dessa förändringar kan dock be-traktas som relativt små i förhållande till den stora förskjutning som partiet gjort på den skala som statsvetaren Jenny Madestam betecknar som ”eko-logi-tillväxt”. Denna stora omsväng-ning i en för partiet helt fundamental fråga, har knappt debatterats alls.

Ytterligheterna i synen på hur vi ska lösa det enorma problemkomplex som människans utarmning av ekosystem och naturresurser utgör, är tillväxtkri-tiken och ekomodernismen. Miljöpar-tiets resa på denna skala kan beskrivas som att man har gått från ett synsätt där 80 procent av en nödvändig om-ställning ska åstadkommas genom för-ändringar av människors värderingar och beteenden – tillväxtkritik, till ett synsätt där 80 procent av omställning-en istället ska ske genom teknologi - ekomodernism.

Varför förflyttningen har gjorts är lätt att förstå. Genom att acceptera det befintliga tillväxtparadigmet som utgångspunkt för ekonomin, så blir det väldigt mycket lättare att bedriva

dagspolitik. I en ekonomi som ständigt förväntas växa, så är det lättare att föra en politik som är tänkt att kunna till-fredsställa väljarnas behov och begär.

Problemet är att ekomodernismen går på allvarlig kollisionskurs med två av partiets grundläggande principer: Dels att Miljöpartiets politik ska vila på vetenskaplig grund, dels att Miljö-partiets politik ska baseras på försik-tighetsprincipen.

En förutsättning för att ekomodernism, eller som det ofta benämns, grön tillväxt, ska fungera, är antagandet om frikopp-ling (decoupling). Eftersom den ekono-miska tillväxten alltid följts av ökande utsläpp och ökande uttag av naturresur-ser, så krävs det att detta samband bryts. Hittills har dock ingen kunnat visa på ett trovärdig sätt hur detta ska åstadkom-mas. Det är alltså både ovetenskapligt och oförsiktigt att förlita sig på att en sådan frikoppling ska kunna ske.

Att förändra människors värdering-ar och beteenden är visserligen svårt, men här föreligger tvärtom gott om forskning om att detta är fullt möjligt. Faktum är att vi alla ständigt utsätts för en enorm påverkan av våra värde-ringar. Till exempel genom att 62 mil-jarder kronor per år i Sverige investe-ras i de reklambudskap vi nås av.

Att reklam och marknadsföring kan åstadkomma stora förändringar av folks värderingar och beteenden, var ett faktum som brittiska NGOs som Oxfam, WWF, Friends of the Earth med flera bestämde sig för att ta fasta på. 2009 satte sig dessa organisationer i ett möte för att reda ut varför vi hittills misslyckats med att åtgärda problem som klimatförändringar, global fat-tigdom och artutrotning. De landade

i slutsatsen att miljö- och solidaritets-rörelsen saknade basala kunskaper om hur påverkansarbete går till. Efter att ha gått igenom den senaste forskning-en inom beteendevetenskap och soci-alpsykologi, sammanställde man detta i skriften ”Common Cause: The Case for Working with our Cultural Values”. Arbetet har utvecklats och idag finns en hel katalog rapporter tillgängliga på sajten valuesandframes.org.

I Sverige väcker detta förhållnings-sätt alltmer intresse. Under det senaste året har ett antal träffar genomförts under rubriken ”Common Cause Café”. Deltagare från bland annat Natur-vårdsverket, Naturskyddsföreningen och Omställning Sverige, har deltagit i workshops och seminarier. Internatio-nella gäster har deltagit på videolänk. Caféerna är öppna för alla som är in-tresserade av hur man når resultat i omställningsarbetet.

En vetenskapsbaserad miljö- och kli-matpolitik innefattar en hel del impo-pulära beslut. Höjda miljöskatter, avslu-tande av subventioner, kraftigt minskade anslag till verksamheter som försvarsin-dustri, bilindustri och vägbyggen samt tuffare prioriteringar i välfärden. För att kunna få stöd av väljarna för en sådan politik, krävs ett aktivt opinionsbildan-de arbete som handlar om att påverka väljarnas värderingar. Det är därför av största vikt att Miljöpartiet, och de or-ganisationer som stödjer dess politik, tar till sig den moderna vetenskapen om på-verkansarbete. n

Hampus RubaszkinPedagog och

naturresursvetare

Att påverka värderingar – en förutsättning för effektiv miljöpolitik.

nTema: Resurser

deFacto 21

Att förändra människors värderingar och

beteenden är visserligen svårt, men här föreligger tvärtom gott om forskning om att detta är fullt möjligt.”

Foto: H

ans Thoursie, Jesper B

aerentzen, Patrick M

oore, Tracy O

lson

deFacto22 deFacto22

n Krönika

Sagan om Ojnare

Det var en gång en skog, vi kan kalla den Ojnareskogen. Skogen var hem för allt från Gaffelfibblor och till Ängshökar och Nattskärror. Över 250 hotade arter levde på denna alldeles, alldeles unika plats. De krokiga tallarna vaktade skogen där

naturen var sin egen herre. Allt var frid och fröjd tills en dag, dagen då Ojnares öde skulle komma att ändras för all framtid…

Ett girigt regeringstroll vid namn Mona Sahlin hade fått upp

ögonen för den värdefulla berggrunden under Ojna-

reskogens fötter. Natur-vårdsverket föreslog den unika skogen som

naturskyddsområde, men det tyckte inte trol-

let om. Nej, trollet hade andra planer för skogen. Skogen för-

blev oskyddad och det dröjde inte länge förrän ett ännu större hot tornade upp sig vid Ojnares balk, en företagsjätte hade fått smak för Ojnares kalk…

Jättens namn var inget an-nat än Nordkalk. Men då satte Mark-och miljödomstolen ned foten. De ville minsann inte låta Nordkalk äta upp Ojnares vär-defulla skog. Men jätten Nord-kalk var fortfarande hungrig och knackade därför på Miljö-domstolens port. Med charm och

list fick Nordkalk med Mark-och miljööverdomstolen på

planen. För att blidka Oj-nares vänner ville Mark-

och miljööverdomstolen låta Mark-och miljödomstolen be-stämma hur skogen skulle ätas.

– Men detta är så ont så ont, det går inte att äta Ojnare på ett bra sätt! Sa Mark-och miljödomstolen med gråten i halsen.

– Då bestämmer vi istället! Svarade Mark- och miljöö-verdomstolen, och visade vägen för Nordkalk till Ojnare. Jätten Nordkalk tog med sig sitt småsyskon Mellanskog och dundrade åter fram mot Ojnareskogens mark. Det såg rik-tigt mörkt ut för vår kära skog…

Men då, plötsligt! Plötsligt syntes ett långt tåg med älvor, som flugit till Ojnare från Visans by. Älvorna använde sina kroppar och ställde sig mitt i vägen, för att hindra jättarna från att komma fram genom deras älskade skog. Balder och DN hörde älvornas rop på hjälp och sjöng om orättvisan för alla som ville höra. Budskapet spreds genom land och rike och inom kort anslöt folk från när och fjärran för att stoppa jättarna, och bevara Ojnareskogen. Så kom den stora Mån-dagen, och jättarna kunde inte längre stå pall mot älvornas aktioner och ideella engagemang.

Lugnet hade precis lagt sig över Ojnare, när stormen åter välde in. Till jättarnas förnöjelse kom polisstyrkor till skogen, styrkor som hindrade protesterna, bar bort fredliga gamla älvor och höll kämparna borta när jättarna hänsyns-löst fortsatte äta. Återigen såg det mörkt ut för de hotade Gaffelfibblorna och Ängshökarna.

Då, när jättarna skrattade högt och älvorna grät så tyst, då höjde sig åter ett ljus vid horisonten. På Lördagen kom Greenpeace, och tände åter facklan hos våra kära skogs-skyddare. Greenpeace lockade fler älvor ur sina hem och snart visste hela Svea rike vad jättarna försökte göra med Ojnareskogen. Gamla som unga, små som stora, kämpar från alla håll och kanter vällde in och blockerade jättarnas framfart.

Stela av skräck slutade jättarna upp att tugga. - Nej, detta leder till alldeles för mycket splittring. Jag vill inte äta mer! Utbrast Mellanskog och sprang tillbaka

deFacto 23deFacto 23

POLITIK ÄR SAMTAL och diskussioner, inte ensamma predikanter. Vi vet att du har idéer, tankar och åsikter som gör oss bättre. Gå med i Gröna Studenter idag och påverka inifrån!

BLI MEDLEM I GRÖNA STUDENTER

Sms:a gsmedl följt av ditt personnummer till 72456. Meddelandet kostar 20:- plus trafikavgift. Du blir då också medlem i Miljöpartiet de gröna.

För mer information gå in på gronastudenter.se

Då, när jättarna skrattade högt och äl-vorna grät så tyst, då höjde sig åter ett

ljus vid horisonten. På Lördagen kom Greenpea-ce, och tände åter facklan hos våra kära skogs-skyddare.

hem. Kvar stod Nordkalk med byxorna nere. Historien om Ojnareskogen hade nu nått hela vägen till Kungahuset, där kung Högsta Domstolen beslutade att undersöka ärendet. ”Partiellt prövningstillstånd i fråga om vilken betydelse Miljööverdomstolens lagakraftvunna dom om tillåtlighet har vid den aktuella prövningen av tillståndsfrågan. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklaras vilande.” sa kungen mystiskt.

Vem hade trott att den store kung Högsta Domstolen skulle lyssna på några små kämpande älvor? Att några en-staka få, kunde åstadkomma det som inte någon miljömi-nister kunnat förmå?

Vad sagan visar är att alla varelser kan, Skapa förändring och känna tillhörighet till varann,Och den här sagan, gott folk, är alldeles, alldeles sann. n

Kitty Ekman EhnKrönikör och Språkrör för Grön Ungdom syd.

Foto: Salomon Abresparr

deFacto24

1 Vi börjar med en ”basic” fråga, varför behöver

vi egentligen ta fram nya välfärdsmått?– Det är inte alls en ”basic” fråga, den är väldigt

väl ställd. För det första, vi har ju inga välfärdsmått. BNP är ju inte ett välfärdsmått, det har nog bara blivit så att man pratar om det som att man vill ta fram ”alternativa” eller ”nya” välfärdsmått istället för BNP eftersom vi ofta utgår från kritiken mot BNP. BNP används dessutom felaktigt som ett välfärdsmått idag.

2 Beskriv projektet som du genomfört för Miljö-paritet om välfärdsmått?

– Jag fick en ganska övergripande projektbeskriv-ning som handlade om att ta fram indikatorer som täcker sociala, ekonomiska och ekologiska områden i samhällseko-nomin. De skulle publiceras i samband med budgetarbetet,

och jag skulle jobba tillsammans med en referensgrupp på riksdagskansliet, både tjänstemän och några ledamöter för att sålla ut ett urval av indikatorer och förhålla mig till det som pågår internationellt inom det här området.

3 Varför är det viktigt för Sverige och Miljöpar-tiet att ta fram nya välfärdsmått? Det finns ju en rad tidigare försök att få fram sådana, som

Human development index (HDI) eller Happy planet index?

– Det finns flera skäl. För det första är ett sammansatt index som HDI och Happy planet index och de varianterna ofta komplexa mått som mest är till för att jämföra länder. De är inte anpassade för svensk samhällsanalys eller utvär-dering av politik. I Human development index ingår exem-pelvis läsförståelse och livslängd där Sverige internationellt

Vikten av att mäta rätt saker

Under våren presenterar Miljöpartiet en ny rapport om välfärdsmått. DeFacto har träffat Lina Isacs, miljöekonom som tagit fram och författat underlaget till rap-porten. Vi diskuterade bland annat varför vi egentligen behöver nya välfärdsmått, ifrågasatte vår tids fokus på att mäta och jämföra allting samt spekulerade i om ekonominyheterna kommer ersättas med välfärdsnyheter framöver.

n Ny ekonomi

u

deFacto 25

Foto: L

inn Segolson

deFacto26

ligger väldigt högt utan stora variationer över åren. De innehåller dessutom en myriad av olika faktorer, både so-ciala och ekologiska sammanvävda med ekonomiska, vilket gör dem svåra att läsa av. Om någon av de ingående indi-katorerna förändras lite grann kanske det kan vara väldigt relevant för Sverige, utan att det märks i indexet.

4 Idag är det många som vurmar för statistik, där BNP fungerar som ett enkelt mått att jäm-föra länder emellan. Är det ett problem att vi

försöker mäta allting?– Ja, mätandet i sig kan man problematisera. Ett över-

drivet fokus på mätbarhet riskerar att göra oss blinda för det som inte låter sig mätas. Men jag tänker att det får bli en kompromiss, att det finns ett värde i att försöka lyfta fram, mäta någonting och redovisa det, även om det inte är fullständigt perfekt. Och då tror jag att en uppsättning med flera parallella indikatorer är bättre än ett enskilt mått som dessutom ofta översätter allt i pengar. Jag tror att det kan bli tydligare vad syftet är, även om det är svårare att hålla reda på tio, femton parametrar än en.

5 Det finns ju också en kritik emot att man ska värdera allting i pengar?

Och den instämmer jag i, men det kan fylla en funktion i vissa sammanhang där man vill belysa det alter-nativa värdet av någonting. När man till exempel står och väger mellan att göra en åtgärd eller inte, exempelvis en exploatering av ett naturområde, kan det finnas kommuni-kationsskäl till att göra en alternativkostnadsberäkning för att visa vad man minst går miste om om man inte bevarar det. Men att samla in en massa data för att försöka beräkna pengavärdet för stora miljöförändringar eller sociala för-ändringar tror jag inte på. Detsamma kanske gäller för all aggregerad statistik över saker vi vill hålla koll på, men det är klart att vi behöver någonting att kunna utvärdera refor-mer mot.

6 Vad bör ett välfärdsmått främst fokusera på – övergripande mål såsom välbefinnande eller flera olika värden såsom utbildning, hälsa,

jämlikhet etc.?Det finns målkonflikter mellan olika saker vi önskar och

därför tror jag att flera indikatorer fyller en pedagogisk funktion. Extremen vore ju att mäta endast välbefinnan-det och därför främja sådant som på kort sikt ökar det, som

kortsiktigt tillfredsställande konsumtion som förstör miljön. På längre sikt har vi då underminerat alla möjligheter till välbefinnande. Det räcker alltså inte att optimera mot väl-befinnande. Men det är ju en fråga om värderingar också.

7 Kommer vi kunna enas om de här indikatorer-na ni tagit fram, är de allmängiltiga?

Jag tror det, åtminstone vad gäller vilka områden man anser att det är viktigt att ta fram mätetal och indika-torer för. Om man börjar på den nivån, där Miljöpartiet valt ut tio stycken välfärdsområden, har nog ingen särskilt svårt att ställa sig bakom att de är viktiga, även om man kan ha åsikter om att fler eller andra områden borde prioriteras. Vad vi exakt ska mäta inom ett område kan man sen vara mer kritisk till. Som till exempel varför just löneskillnader mellan kvinnor och män och inget annat valts som mått på jämställdhet. På en övergripande nivå kan kanske alla vara överens men ju mer detaljerat det blir desto mer kan man ifrågasätta val av indikator och statistik. Jag tror det är rätt smart att i utgångsläget börja ganska övergripande och mål-relaterat. Att prata om vad man mäter kan bli en rätt teknisk fråga. Men det är inte lätt alltså… Det ska vara tillräckligt generellt så att folk kan ställa sig bakom, men också tillräck-ligt specifikt för att kunna mäta förändringar någorlunda bra på kort sikt.

8 Var det svårt att få fram statistik?Ja, det har präglat arbetet hela tiden. Det fanns

en önskan om att till slut landa i ett antal indikato-rer med redan framtagen statistik kopplad till sig. Så jag har hela tiden gått från ”det här området vill vi ha, det här vill vi mäta” till ”finns det statistik på området som uppdateras årligen, eller så ofta som möjligt och som är så aktuell så möjligt?” Det ska också vara hyfsat lätt att uppdatera.

Vissa områden är sämre uppdaterade med data. Miljöin-dikatorerna halkar efter, men även data över inkomstfördel-ningen. Det har ju sina skäl, Skatteverkets inkomststatistik kommer till exempel till sommaren. Men först sommaren påföljande år blir den offentlig och att sedan analysera den och göra fördelningsanalys tar ett halvår till. Då får man 2011 års data i februari 2013, först då vet man hur mycket inkomstskillnaderna ökat eller minskat i Sverige. Och det är likadant med klimatdatan, den fick vi i slutet på hösten 2012 för 2011.

Det här är ju ett problem som man har uppmärksammat. EU-kommissionen pratar mycket om bättre uppdateringar

n Intervju: Ny ekonomi

u

uFot

o: D

anie

l McC

ollu

m

deFacto 27

SocialaVälbefinnande a. Livstillfredsställelse

b. Barn och ungdomars psykiska hälsa

Social sammanhållning och delaktighet a. Mellanmänsklig tillit

b. Socialt deltagande

SocioekonomiskaUtbildning a. Gymnasiekompetens

Jämställdhet a. Löneskillnader mellan kvinnor och män

Arbetslöshet a. Andel arbetslösa av arbetskraften

Ekonomiska förutsättningar

a. BNP b. Inkomstfördelning c. Hushållens skuldsättning

EkologiskaKlimatpåverkan a. Utsläpp av växthusgaser i Sverige b. Utsläpp av växthusgaser orsakade av svensk konsumtion

Påverkan på kvävecykeln a. Utsläpp av kväve till havet

Biologisk mångfald a. Rödlistan b. Skyddad natur

Hälso- och miljöfarliga kemikalier i samhället a. Användning av hälso- och miljöfarliga kemikalier

Välfärdsområden och indikatorer

deFacto28

av sociala och ekologiska data. Det finns uppdrag till Eurostat och europeiska miljöbyrån nu att börja jobba med insamling av mer data för att det behövs för sådana här arbeten.

9 Kommer a-ekonomi ersättas med ”välfärds-nytt” i framtiden tror du?

Det är inte omöjligt. BNP har sina fördelar ge-nom att det är kopplat till inkomst och produktionsstatistik som i sin tur är kopplat till skatter, man vill ha koll på hur mycket pengar som rullar i olika sektorer. Men inte heller det är någonting enkelt, det är världens apparat och admi-nistration kring att få in den statistiken. Det finns på plats, det är därför det funkar. Så visst borde det gå att rapportera annat lika ofta, men det är en kostnadsfråga, var man lägger krutet när det gäller att samla in data. Det skulle behövas uppdrag och resurser till de myndigheter som samlar in sta-tistik.

10 Många lyfter fram landet Buthan i de här sammanhangen, deras välfärdsmått eller lyckomått är ju starkt präglade av

deras Buddistiska traditioner och skiljer sig mycket från andra länders. Går det att komma ifrån att väl-färdsmåtten är väldigt kulturellt betingade och även svåra att jämföra mellan länder?

Det kanske är något man inte kan komma ifrån. I alla fall om man vill utveckla något på kort sikt, som ska spegla hur vår politik fungerar. Vad gör vi för reformer i Sverige, vad behöver vi här idag för att nå mål som vi har? Då är den internationella jämförbarheten faktiskt mindre intressant. Förutom när det gäller vissa globalt sett väldigt allmängil-tiga förhållanden möjligen, som exempelvis påverkan på den globala miljön. I jämförelse med sociala indikatorer har miljöindikatorer kanske mer än andra en karaktär av fak-tum och absoluta gränser att förhålla sig till.

11 Finns det något land du tittat på som redan idag har ett utvecklat arbete med välfärds-mått?

Det finns ett gäng länder som jobbar med olika vari-anter, men Storbritannien verkar ha ett ganska ambitiöst

pågående projekt med både ett nationellt register för olika välfärdsområden och datainsamlingsarbete för att redogöra nationella välbefinnandesiffror. Det kom en preliminärrap-port förra sommaren där de bland annat har testat sina in-dikatorer för mänskligt välbefinnande, både subjektivt upp-skattade, som hur människor mår och upplever sin tillvaro, och en massa påverkansfaktorer för sociala förhållanden och miljö- och hållbarhetsfaktorer. Flera av dem ingår i en uppsättning indikatorer som EU har sedan ett antal år. Tan-ken är att det ska användas på både lokal och nationell nivå.

12 Är de indikatorer som du tagit fram något man kan använda sig av lokalt, i kommuner eller landsting?

Ja, i teorin går det i alla fall att bryta ned på lokal nivå, frågan är bara hur mycket statistik det finns. Men det görs ju redan lokala välfärdsbokslut i flera kommuner i Sverige idag. Och Folkhälsoinstitutet har mycket data även på kom-munnivå. Så flera av indikatorerna går att anpassa lokalt.

13 Varför tror du att det är sådant fokus på BNP idag? Om vi istället skulle fokusera på de välfärdsfaktorer ni tagit fram hur

tror du det skulle påverka ekonomin?BNP-tillväxt är ju en form av mått på årligt tillskott som

kan användas för reformer med mindre risk för konflikt om varifrån pengar ska tas. Med tillväxt kan alla få det lite bätt-re utan att man behöver omfördela. Det tror jag är en orsak till att man önskar sig ekonomisk tillväxt.

Man kan också ifrågasätta om det verkligen är så stort fokus på BNP. BNP är viktigt politiskt för att det till ex-empel ger oss överblick över möjligheten att beskatta vissa sektorer och få pengar till reformer. Men det är ändå ingen tvekan om att man pratar om BNP-tillväxt som att det vore ett självändamål. Om man började titta på andra mått och lyfta fram dem så skulle det i bästa fall kunna bli tydligare att BNP är något man använder för att nå viktiga samhälls-mål och inte tvärtom. Om de målen nås utan tillväxt eller till och med med sjunkande BNP måste kvitta.

På kort sikt kan det dock skapa problem om BNP sjun-ker. Om BNP sjunker drabbas arbetsmarknaden och i sin tur hushållens ekonomi. Men om välbefinnandet i stort inte

n Intervju: Ny ekonomi

u

Jag tror den största fördelen med det är att kommuni-

cera behovet av ett bredare fokus än ekonomisk tillväxt mätt i BNP.

deFacto 29

försämras så mycket eller miljöindikatorer förbättras skulle man ju åtminstone ha bättre förutsättningar att problemati-sera vad BNP gör och inte gör med oss.

Jag tror samtidigt att man behöver ha klart för sig, oavsett om man vill prata om BNP eller inte, vad i vårt samhälle som är ”beroende av tillväxt” och vad som händer när man sätter restriktioner på tillväxten. Jag tänker mig att det yt-tersta är att vi måste hålla oss till naturens gränser och att det är ett absolut mål. Om vi gör det och det påverkar BNP och mer eller mindre tillväxtberoende variabler i samhället som vi också värdesätter måste vi veta hur vi ska hantera det.

14 Om vi nu inte får BNP-tillväxt kan det få sociala effekter som inte är önskvärda, hur handskas vi med det?

Jag tror inte att det går att jobba med bara det ena eller det andra. För att få människor att kunna leva utifrån de begränsningar som miljön sätter så behöver man ha vissa

grundläggande behov tillgodosedda. Man behöver må hyf-sat bra, man behöver vara upplyst, ha ett socialt samman-hang som värderar gemensamt ansvarstagande. Arbetet med att skapa det måste ske samtidigt som man lyfter fram behovet av miljöhänsyn. Och då behövs politik för omför-delning. Gärna en som är begriplig för folk, som kopplar ihop politiken med vad som står på spel.

15 Vilken är den största fördelen med att Miljöpartiet tar fram nya välfärdsmått?

Jag tror den största fördelen med det är att kommunicera behovet av ett bredare fokus än ekonomisk tillväxt mätt i BNP. Att lyckas föra ut de här indikatorerna som relaterade till saker vi tycker är viktiga i samhället, lyfta dem som politikens mål och göra det begripligt för folk. Det skulle vara den största behållningen tror jag. n

Intervju: Frida Johnsson

Foto Jan Sundstedt

deFacto30

Hur var det att ta del av Occupy Wall Street på plats i New York?

– För mig var det väldigt spännande för jag hade följt rörelsen ända sen den startade. Sen missade jag de stora händelserna och var där när det hade lugnat ner sig. Det var häftigt att se den grupp människor som verkligen var dedicerade. Jag var på möten i en och en halv vecka i sträck , varje dag på olika grejer – och vissa av dessa män-niskor var på nästan alla möten som jag var på.

Det var häftigt att stå och demon-strera utanför New York stock ex-change, en väldigt stor och maffig byggnad, och verkligen förstå att det är där det finansiella centret i värl-den finns. Jag tror jag hade ideali-serat det lite i mitt huvud. När man bara tittar på en massa youtubevi-deos som är ihopklippta, och på vad folk skriver på Facebook och Twit-ter, så är det lätt att bara se det po-sitiva och fantastiska med rörelsen.

Jag var där och skrev min c-uppsats om hur de i rörelsen jobbade med anti-förtryck, allt som har med rasism, sexism, homofobi och sådant att göra. Så största delen av min tid gick åt till

att göra intervjuer med aktivister som hade åsikter om det ämnet, och de flesta var rätt negativa. ”Nej, det går inte bra…” ”Det är jättemycket problem i rörelsen”.

Jag fick ändra min romantiska bild, mycket för att jag pratade med just de som var mest kritiska. Samtidigt är det dumt att ha för höga förväntningar på rörelsen med tanke på att det kommer in nya människor hela tiden. Vem som helst kan komma med så det är ju väl-digt svårt att jobba med anti-förtryck när deltagarna byts ut hela tiden. Det finns inget sätt att hålla någon ansva-rig för sina handlingar, det är i alla fall svårt.

Det största problemet jag såg i och med min uppsats var att en konsensusprocess i sig inte funkar något vidare i grupper som skiftar och där folk inte känner varandra. Det handlar om att bygga en stabil grupp som faktiskt består av samma och återkommande personer.

Då tror jag det skulle kunna fungera bra och när man lärt känna varandra kan man också ha bättre överseende med olika personers personlighets-drag. Vissa personer kanske alltid ini-

I våras åkte Cecilia Paulsson från Lund till New York för att samla material till sin kandidatuppsats. Under några intensiva veckor var hon mitt i Occupy Wall Streetrörelsen i USA:s och världens finansiella centrum. Cecilia upplevde inte bara demonstrationer och möten med aktivister i staden, utan fick också ta del av de engagerades tankar om rörelsen. tierar konflikt, men de kanske inte me-

nar det. Det finns saker som funkar bättre om man vet mer om varandra. Det bildas ju också informella struk-turer om man inte har några formella strukturer.

Varför tror du Occupy Wall Street-rörelsen startade just i USA?

– Det gjorde den faktiskt inte. OWS hade inte startat om det inte vore för den arabiska våren och spanska indig-nadosrörelsen och det tror jag de flesta håller med om. Många blev inspire-rade av det som hände där. Själva upp-ropet att ockupera kom inte ens från USA utan från Adbusters i Kanada. De skickade ut en affisch där det stod ”Oc-cupy Wall Street 17 september – bring a tent”.

Det kom från ingenstans och folk började samla sig i New York: ”Oj, vi har fått den här utmaningen, vi borde göra någonting med den.” Så de började ha möten redan innan 17 september. Det var konsensusmöten där de diskuterade om det skulle bli en ockupation eller inte och sen be-stämde de sig för att göra det.

Att det sedan slog ut som det gjorde i övriga USA tror jag beror på att kri-sen för första gången på länge även drabbade en stor del av medelklassen.

nBetraktelse: Ny ekonomi

Från Occupy Wall Street och framåt– rörelsens högtid är förbi

Det var inte för inte att det skedde, men deras momentum är borta. De kommer aldrig kunna återockupera ett torg eller en park.

deFacto 31

Runt om i USA var det ganska stora demonstrationer på första maj, fast-än den i New York inte blev så stor. Det var bland annat generalstrejk på många ställen och i Seattle var det mycket uppror. På ett sätt kan man säga att OWS kanske är halvdött, men det har ändå lett till att nya rörelser fötts. Folk kom ut på gatorna, pratade med varandra och knöt kontakter.

De började bygga ordentliga nät-verk som kan fortsätta jobba med olika saker och på olika plan. Det var inte för inte att det skedde, men deras momentum är borta. De kom-mer aldrig kunna återockupera ett torg eller en park. Polisen och reger-ingen har insett det var ett alldeles för stort hot när rörelsen kunde eta-blera sig på en plats och verkligen finnas där, både som en symbolisk och konkret närvaro.

Om du skulle våga dig på att spå hur världsekonomin skulle se ut om tio år, hur skulle det se ut då?

– Många gånger tror jag att den borde ha kraschat till dess, men vad som händer då beror ju mycket på hur förberedda människor är på det och vilken respons det blir. Alternativt har jag tänkt att det kanske inte alls kol-lapsar för att det finns så många som

kämpar jättehårt för att upprätthålla status quo, och i så fall tror jag att kra-schen blir ännu hårdare när den väl sker.

Jag kan tänka mig att man ett tag till fortsätter att leta olja på svåråt-komliga ställen som Antarktis och efter oljesanden i Kanada och försö-ker pressa ut det sista de kan ur fos-sila bränslen och pressar på skuld-bubblan ännu mer. Jag kan inte se hur det kan hålla så länge till, så jag tror att tio år är max. Eventuellt har det blivit mer förnybara energikäl-lor då också, för det måste det.

Jag tror mycket på omställningsrö-relsen och deras sätt att hantera saker genom att börja bygga upp lokalsam-hällen och göra dem mer ståndkraftiga för framtiden genom att hålla på med lokal ekologisk odling och lokal förny-bar energi och få folk att ta makten i sina egna händer i sitt egna lokalsam-hälle. Jag tror också de har den största chansen att klara sig om det blir en plötslig mat-, olje- och klimatkris. Vi andra som är helt beroende av att gå till ica och handla, där kommer maten ta slut på några dagar om det inte finns transporter längre. n

Berättat för: Tove Stibe

Många hade förlorat sina jobb och för-lorat sina hus och det fanns en oerhörd frustration som fortfarande finns där. Jag tror det var många som väntade på det här. Det var ett tillfälle och allting kom samtidigt.

Vad tänker du nu om Occupy Wall Streetrörelsen, är den död eller vad har hänt med den, finns den kvar?

– Jag skulle säga att den är halvdöd i alla fall. Det händer fortfarande sa-ker och folk försöker organisera sig men det är inte samma mängd män-niskor och det finns inte samma med-ieintresse längre så det som ändå görs syns inte. Den 17 september i år till exempel uppmärksammades ettårsda-gen med en fyra dagar lång festival med fest och demonstrationer i New York. Men det var, enligt dem som var där, en ganska stor besvikelse. Det var inte tillräckligt mycket folk och det var samma historia som vanligt; jätte-många blev slagna av polisen och ar-resterade för typ ingenting.

I New York är det svårt att göra någonting, man kan inte ens för-svara sig från polisen. Om man till exempel sätter upp händerna i för-svar kan man bli åtalad för våld mot tjänsteman och få upp till tio år i fängelse.

I New York är det svårt att göra någon-ting, man kan inte ens försvara sig från polisen. Om man sätter upp händerna i försvar kan man bli åta-lad för våld mot tjänste-man och få upp till tio år i fängelse.

Från Occupy Wall Street och framåt– rörelsens högtid är förbi

deFacto32

A r 1977 antog Sveri-ges riksdag målet om ett narkotikafritt samhälle. Hur har det gått sedan dess? Är vi närmare det

målet? Metoden för att nå ett narko-tikafritt samhälle har från samhällets sida i första hand varit repressiv lag-stiftning och ”hårda tag mot knarkare”. Om målet för den svenska narkotika-politiken i första hand hade varit att minska antalet personer som någon gång testar en olaglig substans så får den i stort sett ses som lyckad. Om må-let däremot är att minimera skadorna och lidande som tungt missbruk för med sig, då har denna politik i bästa fall varit verkningslös och i sämsta fall direkt skadlig.

1987 dog 175 personer per år på grund av narkotikarelaterade orsaker, 2011 var den siffran uppe i 340 perso-ner. Justerat för befolkningsökningen så innebär det en ökning av narkoti-

kadödligheten med ca 72 procent. Det bör även noteras att år 2011 avviker från mönstret på resten av grafen.

Att beräkna antalet tunga missbru-kare i ett samhälle är per definition svårt då personer med dessa problem tenderar att hålla sig på visst avstånd från lagens långa arm. Centralförbun-det för alkohol- och narkotikaupplys-nings (CAN) årliga drogutvecklings-rapport ger dock indikationer på att även det tunga missbruket ökar. Mel-lan 1992 och 1998 beräknas den årliga utvecklingstakten för antalet tunga missbrukare vara som allra snabbast och beräknas då till 6 procent årligen.

I båda dessa fall ser vi en oroande trend med ökande tungt missbruk och ökad dödlighet. När vi jämför med övriga EU-länder så märker Sverige ut sig framförallt med en hög dödlig-het. Vi ligger ungefär på genomsnittet när det gäller antalet tunga missbru-kare.

Sverige och MP behöver en ny narkotikapolitik

n Debatt: Narkotikapolitik

o

u

deFacto 33

450

400

350

300

250

200

150

100

50

01987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Antalet personer per år som avlidit på grund av narkotikarelaterade orsaker

På Miljöpartiets hemsida finner vi en

aningen motsägelsefull text som å ena

sidan säger är att skademinimeringsprincipen

är fel väg att gå och å andra sidan räknar upp

ett antal skademinimeringsåtgärder som bör

genomföras eller finnas kvar.

Foto: Pam Roth

deFacto34

Den svenska narkotikapolitiken har i stort präglats av konsensus, med undantag under senare år för sprutbytesfrågan där i första hand Moderaterna har varit motsträviga. Från Miljöpartiets håll har det inte synts någon tydlig opposition i frå-gan. Efter genomgång av Miljöpar-tiets riksdagsmotioner sedan 2006 (med respekt för att denna artikel skrivs strax före den allmänna mo-tionstiden 2012) så kan vi konstatera att det bara finns ett enda konkret förslag från Miljöpartiet och det är att det ska bli svårare att skriva ut narkotikaklassade läkemedel. Även i Miljöpartiets valmanifest från de senaste åren ser vi att engagemanget för frågan är lågt, endast från EU-valrörelsen 2009 berörs frågan och då genom meningen: ”Arbeta för en restriktiv alkohol- och narkotikapoli-tik”. På Miljöpartiets hemsida finner vi en aningen motsägelsefull text som å ena sidan säger är att skademinime-ringsprincipen är fel väg att gå och å andra sidan räknar upp ett antal skademinimeringsåtgärder som bör genomföras eller finnas kvar.

Samtidigt som de flesta partier tiger ihjäl frågan så har den under senare år tagit allt större utrymme i den of-fentliga debatten. Startskottet för de-battens utbredning var i första hand den rapport som under våren 2011 släpptes av FN-organet Global Com-mision on Drug Policy och hade kom-missionärer såsom Kofi Annan, Javier Solana och Mario Vargas-Llosa. Rap-porten pekade ut stora problem med

den repressiva narkotikapolitiken. I Sverige har debatten i första hand ägt rum på Svenska dagbladets debattsida där både politiker, opinionsbildare och forskare har pläderat för olika ståndpunkter. Det vi kan konstatera från den debatten är att inte en enda forskare på området kommit ut som förespråkare av den rådande svenska narkotikapolitiken. Däremot har Börje Ohlsson, professor i samhällsveten-skaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms Universitet, konstate-rat att den svenska narkotikapolitiken går tvärs emot vad forskningen visar i en intervju med SR:s Vetenskaps-radion.

Jag menar att detta talar för att Sve-rige, regeringen och Miljöpartiet för en narkotikapolitik som varken ser till missbrukarens bästa eller har stöd i forskningen. Politiken bör istället ut-formas efter den evidens som faktiskt finns och skademinimeringsprincipen bör vara den rimligaste vägen framåt. Denna princip innebär ett fokus på att minimera de skador som narkotika skapar. World Health Organisation har tagit ställning för skademinime-ring och även aktörer i civilsamhället såsom Internationella Röda Korstet och Human Rights Watch har uttalat sitt stöd för skademinimering. Wien-deklarationen har skrivits på av 9 nobelpristagare och 4000 läkare och pekar åt samma håll.

Vad behöver då göras i Sverige? Substitutionsbehandlingarna behöver byggas ut och regelverket kring hur man hanterar missbrukare som åter-

n Debatt: Narkotikapolitik

faller bör ses över. I dagsläget fung-erar det så att om en missbrukare i ett substitutionsprogram återfaller så slängs vederbörande ut ur program-met. Detta leder nästan oundvikligen till ytterligare återfall och i många fall till fatala överdoser då missbrukarens toleransnivå kraftigt har förändrats.

Sprutbytesprogram bör startas i varje landsting där det bor personer som missbrukar intravenösa droger. I dag har vi sprutbytesprogram i Mal-mö, Lund och Kalmar, i Stockholm kommer programmet startas inom kort. I Göteborg har debatten blossat upp men tyvärr verkar det som att vi kommer få vänta länge innan ett pro-gram kan startas där.

Försök bör även göras med säkra injektionsrum där missbrukare kan injicera medhavd narkotika under översyn av medicinsk personal. I de allra svåraste fallen bör även heroin-förskrivning testas.

Detta är åtgärder som har stöd i forskning och som även används i flertalet europeiska länder. Dessa åt-gärder riktar sig dock i första hand mot heroinmissbrukare och för andra narkotikapreparat behövs givetvis an-dra åtgärder. Jag menar dock att detta är det första steget mot en narkotika-politik som verkligen ser till att mi-nimera lidandet och dödligheten som följer i narkotikans fotspår, till skill-nad från en ”hårdare tag”-politik som får motsatt effekt. n

Mikael Jämtsved,

styrelseledamot Gröna Studenter Stockholm

Sprutbytes-program bör startas i varje landsting där det bor personer som missbrukar intravenösa droger.

u

deFacto 35

D rogberoende och missbruk är komplext och kräver därför komplexa lösningar. Tyvärr tenderar den drogpolitiska debat-

ten att hantera detta tvärvetenskapliga samhällsproblem med enbart medicin-ska åtgärder mot symptom istället för att hantera grundproblemet.

Mikael Jämtsved skyller det ökade antalet döda från narkotika på den repressiva narkotikapolitiken. Det är lätt att liksom Jämtsved utifrån oana-lyserad statistik hemfalla åt att drog-problemen skall åtgärdas där de är som störst, det vill säga bland de som missbrukar eller är beroende. Preven-tionsparadoxen innebär dock att den totalt sett största förebyggande effek-ten uppnås om de drogpolitiska insat-serna riktas mot hela befolkningen och inte endast mot högriskgrupperna. Det visar sig nämligen att måttlighetskon-sumenter som grupp betraktad åstad-kommer fler drogrelaterade skador än de som brukar mest.

Därför har vi i Sverige en repres-siv lagstiftningen som också grundar sig i att det finns ett samband mellan konsumtionen och omfattningen av relaterade skador; ju mer det brukas desto fler och större blir skadorna. Sambandet brukar kallas totalkonsum-tionsmodellen och hanterar alltså so-ciala faktorer och exponering för dro-gen. Modellen är kritiserad, men också belagd i sentida forskning om alkohol och andra droger (exempelvis Babor, 2010). Med detta som utgångspunkt

måste en solidarisk drogpolitik göra det svårare för en del att få tag på dro-ger för att rädda livet på andra. Det är svensk politik bra på; precis som Jämt-sved konstaterar är narkotikapolitiken framfångsrik för att hålla nere antalet brukare totalt.

Ett drogberoende kan förklaras av genetiska faktorer, sociala faktorer samt exponering för drogen. Proble-met är med andra ord komplext och kan jämföras med exempelvis depres-sion eller annan mental ohälsa där såväl medicinska insatser som psyko-logiska är nödvändiga. Människor är individer och det som fungerar bra för en av oss, fungerar sämre för en an-nan. Det generella vi kan säga är att narkotikapolitiken och missbruksvår-den måste hantera alla tre faktorer. I vissa fall kan skademinimerande in-satser fungera för enskilda individer i

missbruk. Skademinimerande insatser som exempelvis sprututbyten eller substitutionsmedicinering måste för individens skull alltid kombineras med åtgärder som hanterar sociala faktorer och exponering.

Skademinimering är politiskt popu-lära insatser då de upplevs som enkla och relativt ekonomiskt billiga lös-ningar på svåra problem. Det vi måste komma ihåg är att skademinimering är symptombehandling och hjälper var-ken individen eller samhället på lång sikt. Grundproblemet är komplext och kräver därför komplexa lösningar och där är skademinimering i bästa fall en pusselbit i missbruksvården. I sämsta fall tar det resurser ifrån det förebyg-gande arbetet för det stora flertalets bästa. Vi ska akta oss för det senare då ett politiskt parti som MP har ett an-svar för helhetsbilden och det långsik-tigt hållbara.

Rose-Marie Widlund

Projektledare normkritiskt alkohol- och narkotikaarbete på IOGT-NTO

Vidare läsning: Alcohol: No Ordinary Commodity - Research and Public Policy, Babor, Thomas F. eds, Oxford, university press, 2nd ed, 2010

En komplex fråga som kräver många svar

Svar direkt:

Skademinimering är politiskt populära

insatser då de upplevs som enkla och relativt ekonomiskt billiga lösningar på svåra problem.

deFacto36

Läs deFacto på nätet och läsplatta!

På Tidskriftendefacto.se lägger vi upp gammalt

material och smakprover från kommande nummer.

Du kan också bli prenume-

rant och få deFacto som e-tidskrift direkt till din läs-platta eller dator. Maila till

defacto@gronastudenter.seför att starta din prenumeration

deFacto 37

5 frågor till...I en tid när främlingsfientlighet synas, diskuteras och duelleras i allt från kulturdebatter till de politiska kommentarer släpper Marcus Priftis en bok ”Främling vad döljer du för mig?” som gör upp med en mängd rasistiska myter, inte minst dina egna ...

1 Vad fick dig att skriva en bok om rasism?– Jag tyckte att det saknades ett helhetsperspektiv

i debatten om rasism. Det blev så fort insnöat och atomistiskt och präglat av kränkthet och personlig prestige. Syftet var att lyfta blicken och försöka diskutera rasism i ett bredare perspektiv, någonstans mellan de akademiska teo-rierna och de mediala ”tyckonomikerna”.

2 Hur definierar du ordet rasism? Är inte rasbe-greppet dött i dagens samhälle?

– Rasism är att göra skillnad på folk och folk, be-roende på var de härstammar ifrån och hur de ser ut. Rasism är att döma människor efter vad de fötts till och inte efter vad de gör. Det är i princip samma grej idag, och efter i princip samma skiljelinje, som det var på den tiden man höll sig med rasbegreppet. Det är mest terminologin som är ny.

3 Vad är en rasistisk handling och vem kan sägas vara rasist, egentligen?

– En rasistisk handling är en handling som gör skillnad på folk och folk beroende på ursprung. Det spelar inte så stor roll om den är medveten eller inte, eller om den är ”stor” eller ”liten” (”storleksfrågan” ska för övrigt avgöras av den som drabbas, inte av den som utförde handlingen).

En rasist tror jag är en person som antingen har en rasistisk övertygelse eller som påfallande ofta utför rasistiska handling-ar. Oftast tycker jag att det är mer fruktbart att diskutera ra-sistiska handlingar och rasistiska tankefigurer än att diskutera rasister. Många hakar upp sig på ordet ”rasist” och blir provoce-rade, eftersom de håller sig med otäcka associationer till ordet.

4 Hur påverkas ett samhälle som det svenska av rasism? Är inte lösningen bara att få bort SD ur riksdagen, som det ibland kan låta i debatten?

– Rasism drabbar framför allt enskilda människor och sam-hället består av just enskilda människor. Jag tror att sam-hället förlorar på alla plan på rasismen. Dels ekonomiskt, eftersom man inte tar till vara på de mänskliga resurserna. Dels socialt, eftersom det skapar känslor av utanförskap och urholkar lojaliteten med samhället. Dessutom är det under vår värdighet som samhälle att hålla på med sånt.

Störst skada gör rasismen när den är normal. När den inte sticker ut, utan är en självklar utgångspunkt. (T.ex. att all slags invandring kan buntas ihop till en enda fråga, och framför allt betraktas som en budgetpost.) Och det spelar självfallet en roll för normaliseringen av rasismen att ett rasistiskt parti sitter i riksdagen. Att få ut SD ur riksdagen, företrädesvis genom att ha mer relevanta svar på den oro som SD exploaterar, bör vara en prioritet för den politiska antirasismen. Men problemet är betydligt större än SD. Sist vi hade ett främlingsfientligt parti i riksdagen var det reger-ingen som genomförde dess program. Både en borgerlig och en socialdemokratisk regering hjälptes åt.

5 Du skriver i din bok om liberalismen riskerar att låta islamofobisk och att socialismen kan verka antisemitisk. Vad beror det på?

– Riktigt så skrev jag inte. Men det finns blinda fläckar hos många antirasister, och påfallande ofta följer de partipolitiska linjer. Vänsterpersoner har ofta alltför lätt att överse med antisemitism, och ibland en tendens att tro att antisemitism inte är ett problem idag. (Det finns en koppling till konflik-ten i Mellanöstern.) Liberaler å sin sida tenderar att gå i den islamofoba fällan som sätter upp en påhittad konflikt mellan ”frihet” och ”islam”. Gång på gång råkar de jaga i samma flock som människor som torgför islamhat. (Ofta under vinjetten religionskritik – elle r utrikespolitiskt kopplat till USA.) Detta är helt onödigt, och går dessutom stick i stäv mot de egna ideologierna. Jag vill uppmana antirasister av olika politiska schatteringar att försöka se förbi dessa blinda fläckar.

6 Vad är egentligen mångkultur och vad måste vi förändra för att det ska fungera bättre?

– Mångkultur är en följd av att det lever männis-kor med olika bakgrund i vårt land. Eftersom det finns fler folkgrupper än vad det finns länder, och eftersom de lever uppblandade, är mångkultur det enda alternativ vi har för-utom etnisk rensning. När vi väl har förstått det, och dragit slutsatsen att vi alla har ett gemensamt ansvar för att kunna samexistera i vårt gemensamma samhälle, återstår en poli-tisk fråga om hur det ska se ut, som är upp till partierna och ideologierna att bråka om. n

deFacto38

Maktkampen Pär Ström vs. Maria Sveland

Illustration: Hannah Lemoine

n Analys

deFacto 39

K anske är det just därför dessa texter publiceras: för att de väcker upprör-da känslor till liv. Medielogiken ver-

kar kräva spektakel och provokationer och medan smädelserna viner genom luften tycks polariseringen gräva allt mer djupa skyttegravar. Men vad hän-der om vi börjar leta efter likheter is-tället för att fokusera på de uppenbara meningsskiljaktigheterna? Genom att jämföra texternas ”jag”, ”vi”, ”hen” och ”de” framkommer starka likheter i det sätt som de utvalda debattörerna, Sve-land och Ström, talar om och förhåller sig till maktbegreppet i sina under vå-ren publicerade debattartiklar.

Hur skapas en tillhörighet? En grupp kan inte existera innan någon börjat tala om den. Vad gruppen sedan tillskrivs för värde och innehåll beror på vilka påståenden och beskrivningar som gruppen kommer med och hur det talas om och kring den. Sveland och Ström talar utifrån två olika per-

spektiv och grupptillhörigheter, den feministiska och den feminismkritiska. (Den senare med eventuell potential att forma en ny grupp: den jämställ-distiska.) Bägges texter försöker hålla kvar eller omforma betydelsen av den egna och den andra gruppens existens-berättigande och samtidigt tillskriva den egna gruppen trovärdighet.

Vid en jämförelse av hur debattö-rerna talar om sig själva och varandra framgår det tydligt att likheterna är fler än skillnaderna. Det Sveland sä-ger om feminism motsägs konsekvent av Ström, vars uttalanden om jäm-ställdism är slående likt det sätt som Sveland beskriver feminismen. Båda grupperna sägs vara motståndsrörelser som strävar efter jämställdhet och som motarbetas av en större makt. Både Ström och Sveland undviker att beskri-va sig själva som personer med makt – de fokuserar istället på andra delar av sin person. Ström beskriver sig själv som en enskild ideell bloggare, en tämligen obetydlig del av en större

jämställdistisk rörelse medan Sveland beskriver sig själv först och främst som privatperson och enskild feminist. De tillskriver varandra stor makt men väl-jer samtidigt att på ett personligt plan nedvärdera och ignorera den maktpo-sition de själva byggt upp.

Sveland skriver in jämställdismen, eller antifeminismen som hon kallar den, i ett sammanhang där hat mot feminism och hat mot mångfald och mångkultur inte bara samexisterar utan aktivt samverkar. Enligt henne hämtar den feminismkritiska rörelsen kraft ur en större högerextrem sam-hällsförändring. Även om Sveland ald-rig rakt ut skriver att antifeminismen per automatik skulle vara rasistisk, är retoriken hon använder nog för att skapa den kopplingen. Makten hos den antifeministiska gruppen beskrivs främst som möjligheten att kunna ut-öva hatiska handlingar anonymt vilket gör att de inte kan ställas till svars för sina handlingar .

I både Ströms och Svelands texter

Debatten om feminismen, om dess existensberättigande och kritiken emot den, är ett ständigt återkommande tema både i tidningarnas pappersupplagor och på nätbaserade plattformar. Det är inte lätt att se förbi den provocerande retoriken när Maria Sveland på Da-gens Nyheters debattsidor sammankopplar Pär Ström med Anders Behring Breivik och Ström svarar med att beskriva feminismen som ett havererande maskineri.

u

Maktkampen Pär Ström vs. Maria Sveland

deFacto40

framstår feminismens position i samhället som sviktande. Enligt Sve-land beror detta på att feminismen nu avskrivs som ”politiskt korrekt” och utsätts för hårda attacker, samtidigt som samhällsklimatet förändras till ett som tillåter mer sexism och rasism. I Ströms version är är feminsmens ställ-ning istället hotad på grund av att ti-den är mogen för en annan slags jäm-ställdhetspolitik, den som han själv förespråkar. Feminismen har nämligen urartat, och med liknelser med kyrkor, statsmakt och havererade maskiner framstår feminismen i Ströms version som ett ickemänskligt och självstän-digt agerande fenomen med mycket makt.

Enligt Ström är det de människor som får lov att synas i medierna som är innehavare av makten att forma samhället. I hans texter används denna grundläggande åsikt för att placera in Sveland i en position av makt, genom att understryka den mängd sidor hon ”fått” av DN. Detta framställs som ex-empel på att feminismen inte alls är en ”underdog” – Sveland står således som representant för hela den feministiska rörelsen, där hennes professionella po-sition blir hela feminismens position.

Sveland beskriver visserligen me-dias makt på liknande vis, där den som medierna låter ta plats också tillskrivs makt att definiera verkligheten. Lik-som hos Ström betyder dessa männis-

kors närvaro i medierna något för hur verkligheten ser ut. I Svelands berät-telse framstår dock en tydligare fråga om ideologisk påverkan, där media uppmanas till ideologisk subjektivitet och ställningstagande, medan Ström å sin sida snarare uppmanar till större objektivitet genom sin kritik mot att feministiska budskap får ta upp så mycket plats.

Trots skillnader i historisk och kul-turell kontextförankring framstår de världsbilder som debattörerna ger ut-tryck för som mycket likartade. Det är viss skillnad i vilka delar av politiken de hänvisar till, men i stort sett följer de samma mall. De utmålar sig själva som utan maktinnehav men hänvisar till varandra som delaktiga i ett stort och kraftfull samhälleligt fenomen utan att för den sakens skull tillskriva varandra någon personlig trovärdighet – snarare precis tvärtom. De refererar till den egna gruppen och dess ideologi som utsatta för angrepp just på grund av gruppens ideologiska ståndpunkt, samt som innehavare av ett rättvisepa-

tos vilket bekräftar deras existensberät-tigande. De beskriver den andra grup-pen som orättfärdig och odemokratisk och slutligen placerar de den övergri-pande makten hos medierna och kräver större medvetenhet kring vilka medier-na låter ta plats i det offentliga.

Sedan texten skrevs har Ström of-ficiellt valt att avvika från jämställd-hetsdiskussionen, framförallt på grund av de grupperingar av privatpersoner som bland annat utgör den popu-lära Facebookgruppen ”Vita kränkta män”. Enligt egen utsago har Ström också mottagit hot, förmodligen från privatperoner och kanske anonymt. Detta ger en ny dimension till de tidi-gare resultaten: där Sveland beskrivit sina motståndares makt som knuten till just de anonyma hatarnas möjlig-het att bedriva hetsjakt på feminister utan risk för konsekvenser kopplade Ström feministernas makt främst till offentligheten och tillskrev etablerad media stort ansvar. Även denna skill-nad i retorik verkar nu suddas ut, och anonyma privatpersoners agerande på nätet tillskrivs, från båda håll, en betydande roll för debattklimatet. n

Hannah Lemoine

Media- och kom-munikationsvetare och genusvetare.

Det Sveland säger om feminism motsägs

konsekvent av Ström, vars uttalanden om jämställdism är slående likt det sätt som Sveland beskriver feminismen

u

n Analys

deFacto 41

De utmålar sig själva som utan maktin-

nehav men hänvisar till varandra som

delaktiga i ett stort och kraftfull samhälleligt

fenomen utan att för den sakens skull tillskriva

varandra någon personlig trovärdighet – sna-

rare precis tvärtom.

deFacto42

Reklamens roller

Andra troliga delförklaringar till den kraftigt ökade reklamkritiken är den ökade miljömedvetenheten och den konsumtionskritiska trend vi haft de senaste åren där tillväxt-

kritik nästan blivit folkligt.Reklamkritiken ökarFrån år 2005 till 2012 har andelen

svenskar som har en positiv inställ-ning till reklam mer än halverats – från 44 till 18 procent. Det visar en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Sveriges annonsörer.

En delförklaring kan vara att rekla-men i svenska medier har ökat re-jält under den här tiden och nästan

tredubblats de senaste 20 åren.

Reklambranschen flyttar fram sina positioner. I USA forskas det till och med på hur man bäst ska nå ut med reklam till ett-åringar.

Dessutom ökar advertorials, bland-ningen mellan annonser och redak-tionellt innehåll. Enligt Institutet för

Reklam- och Mediestatistik, IRM, investerades det drygt 66 miljarder

kronor i reklam och marknads-kommunikation i Sverige 2011.

”Enligt en undersökning från Dagens media 2010 finns det gott om reklam-kritiker i riksdagen. Allra starkast har reklamkritiken varit i Miljöpartiet, vilket inte minst syns i Miljöpartiets nuvarande partiprogram från 2005. Däremot har frågan inte prioriterats. Kanske är det dags för det nu? ”

Göran Hådén, reflekterar om …

deFacto 43

Foto: www.fotoakuten.se

NyttigastReklamtyperna som allmän-

heten anser sig ha mest nytta av (procent). Flera svarsalternativ har

tillåtits.1. Information om ny lag 84 %

2. Reklam från lokal livsmedelsbutik 63 %3. Jobbannons 52 %

Om reklam inte fanns uppger drygt 30 procent att de skulle använda

internet för att söka information om nya produkter.

Populärast De reklamkanaler som flest angav

att de tycker om (procent).1 Sponsring (av t.ex. idrott) 50 %

2 Morgontidning 41 %3 Bio 37 %

Minst populära De reklamkanaler som flest angav

att de INTE tycker om (procent).1 Reklam i mobilen 84 %

2 Tv­reklam 82 %3 Radioreklam 72 %

De reklamkanaler som avbryter ett skeende eller en upplevelse är

således mindre populära, vilket förefaller logiskt. Samtidigt visar

studier att reklamavbrott i komedi-serier på tv faktiskt kan förhöja

upplevelsen, eftersom vi njuter mer av något om det inkluderar korta

pauser. Endast 9 procent anser att reklamen i sig är underhållande.

Insikt om reklamens betydelse för BNP, men inte för miljön, kan

förklara varför reklamkritiken tycks minska med graden av högre utbildning. Män är generellt något mer negativt inställda till reklam

än vad kvinnor är. Den åldersgrupp som är minst negativt inställda

till reklam är den där flest jobbar och därmed har gott om pengar att

köpa sakerna i reklamen för.

Tusentals städer världen över har infört mer begränsningar mot

reklam. Ett exempel är brasilianska São Paulo, vars storstadsområde

har nära 20 miljoner invånare. Där har utomhus- och trafikreklam

förbjudits – en åtgärd som nu efter fem år har ett brett stöd i staden.

deFacto44

KONSUMERA

ELLER

KONSUMINDRA

www.loesje.se

deFacto 45

VARNINGKända biverkningar (mycket vanliga): Förlorad tilltro till en lånefinansierad bub­belekonomi som mål för mänsklighetens utveckling.

mp.se/carl

Det här är en annons från Carl Schlyter EU-parlamentariker (MP)

Äntligen här!Nytt botemedel mot allvarlig ideologibrist

I takt med att förändringskraften mot det gröna samhället mattas av, ses en allt tydligar e koppling till den växande folk-sjukdomen ideologibrist. Detta leder till för-svagad motståndskraft mot tillväxt beroende, rasism och egocentrism.

Gröna studenter erbjuds nu att delta i ett försök till en ny behandlingsmetod mot ideologi brist.

Vill du delta i försöket skickar du förslag på en intressant bok om alternativ ekonomisk

teori, rättigheter, miljö eller liknande du vill läsa till: carl.schlyter@europarl.europa.eu.

Efter att ha fått OK köper du sedan två exempla r av boken, läser och behåller den ena, samt skickar eller lämnar den andra till Marku s Larsson (Riksdagen, 100 12 Stockholm) eller direkt till Carl Schlyter, tillsammans med en ifylld recension blankett om innehållet.

Vi ersätter dig för kostnaden för böckerna – du bidrar till förbättrat allmäntillstånd för ideologisk hälsa.

deFacto46

Geologiska data - en viktig del i miljöarbetet

nStudenten

Nationalekonomen Elisabeth Olsson Häggquis t har precis påbörjat sin doktorand­utbildning vid Luleå tekniska universitet. DeFacto träffade henne en solig dag i mitten av september och diskuterade hennes forskningsprojekt som på olika sätt handlar om vad det finns för användning för det som kallas geologiska data.

Varför är det här viktig forskning?– Förr användes den här typen av geologisk information

främst inom gruvindustrin. Idag används den både inom privat och offentlig sektor i beslutsprocesser, där man be-höver information om exempelvis material och struktur i jorden. Geologisk information kan bidra till en mer håll-bar användning av grundvattnet, bidra till bättre miljö-konsekvensbeskrivningar inför infrastrukturprojekt eller vara viktiga för att skapa en god riskminimering. Därför är det viktigt att identifiera både vilka som har nytta av så-dan information samt hur mycket sådan information kan vara värd, både för de som använder den och för samhället generellt. De ekonomiska fördelar som på lång sikt kom-mer med relevant geologisk information är alltså ännu inte uträknade.

Vad kommer ditt forskningsprojekt att handla om mer konkret?

– Tanken är att vidareutveckla de metoder som redan finns för att bedöma värdet av geologiska data. Jag kom-mer att göra tre delundersökningar. Först ska jag undersöka vilka som har användning för geologiska data idag, därefter tittar jag på hur det ekonomiska värdet av datan kan upp-skattas och slutligen ska jag göra en framtidsprognos kring hur geologisk data kan komma att användas i Sverige. Det kan handla om vad exempelvis en region behöver veta för att på ett hållbart sätt arbeta med stadsplanering i framti-den.

Att ta hänsyn till geologiska data känns väldigt vik-tigt. Hur kommer det sig att ingen gjort något sådant här tidigare, tror du?

– I flera tidigare studier har man försökt bedöma det eko-nomiska värdet av geologisk information utifrån produkter som geologiska undersökningsmyndigheter skapat. Dessa studier bortser från det faktum att geologisk information har

deFacto 47

Att doktorera är inget åtta till fem-jobb, utan det förväntas att du jobbar mer än

40 timmar per vecka. Men det är viktigt att ha koll på sina anställningsvillkor, det kan variera mycket mellan olika lärosäten. Samtidigt får du en stor personlig frihet som doktorand och en möjlighet att utvecklas personligen.

betydelse för allmännyttan, att informationen kan ha bety-dande positiva egenskaper och spridningseffekter. En möjlig anledning varför det inte diskuterats är att det är svårt att bedöma vad man ska inkludera i beräkningen, vad som kan bli en direkt effekt av den geologiska informationen.

Hur kommer det sig att du började studera ekonomi?– Jag gillar att plugga och tjuvstartade min universitetstid

under sista terminen på gymnasiet genom att gå intressanta kurser som filosofi och miljöhistoria. Jag sökte sedan till pol.kand.-programmet och tog efter sex fantastiska terminer dubbel examen i statsvetenskap och nationalekonomi. När jag därefter vidareutbildade mig med en master i miljö- och hälsoekonomi insåg jag vad jag tyckte var mest intressant, nämligen att läsa forskningsartiklar och göra undersök-ningar. Då blev jag sugen på att fortsätta inom universi-tetsvärlden.

Det är många som vill forska och ont om doktorand-

platser. Har du några tips till den som funderar på att doktorera?

– Det krävs tålamod, tidsplanering och många arbetstim-mar. Att doktorera är inget åtta till fem-jobb, utan det för-väntas att du jobbar mer än 40 timmar per vecka. Men det är viktigt att ha koll på sina anställningsvillkor, det kan variera mycket mellan olika lärosäten. Samtidigt får du en stor per-sonlig frihet som doktorand och en möjlighet att utvecklas personligen. Arbetet är också väldigt varierande, med se-minarier, forskarutbildning, forskning och ibland undervis-ning. Konkurrensen kan vara stor och om man inte hittar en tjänst direkt kan man försöka börja som forskningsassistent istället. n

Text: Malene Jensen

Geologiska data - en viktig del i miljöarbetet

deFacto