Of

fe

nt

lig

t m

ed

de

la

nd

e t

ill

al

la

ut

de

ln

ing

sp

un

kt

er

M E D S I K T E p å S o M M a r E n

2/2012

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

2

Mitt i vardagsknoget passerar ofta många av livets små glädjeämnen och sådant som vi kan vara stolta över obe-märkt förbi. Det kan handla om före-

tags investeringsbeslut, ett ökat antal gäs-ter med mera. Cittaslow, ungdomsrådets aktivitet, sysselsättningen för arbetssökan-de under en handledare, byggnadsprojekten, de nya ansiktena i stadens serviceorganisa-tion, förstärkningen av näringslivsbyrån samt nya evenemang under året som på ett trev-ligt sätt planeras in vid sidan av marknader-na under året.

Eller kanske om möjligheten för dem som söker sig till specialsjukvården att förutom-till Vasa även kunna söka sig till Kristina-Medi eller, tack vare avtalet mellan Sata-kunda och Vasa sjukvårdsdistrikt, också till centralsjukhuset i Björneborg.

Även invånarantalet i staden har stigit en-ligt den senaste statistiken, vilket inte hänt på ett tag.

Efter att ha suttit i nästan två mandatperi-oder kan jag konstatera att stadens strategi 2020 innehåller aspekter som går i rätt rikt-

ning för att utveckla vårt lilla samhälle. Det är bra att strategin har tydliga mål, som vi målmedvetet strävar mot. Fram till år 2020 kommer vi att ha uppnått många av dem.

En vinnande strategi innefattar ständig för-nyelse och ett särpräglat verksamhetssätt. I och med den djupa förståelsen för vår stra-tegi har vi stora möjligheter att stärka kon-kurrenskraften och intäktspotentialen. Tåla-modet har lett till att vi snabbare gjort oss

Framåt, steg för stegav med gammalmodiga tankemönster. Vi ser resultatbehoven och -möjligheterna på läng-re sikt och med större skärpa.

Problemen kan lösas. Eftersom det är ar-betsamt och tidskrävande att genomdriva större projekt i vår stad måste vi gå framåt med små steg. Små bäckar blir till en stor å. Personligen har jag upplevat det som viktigt att behålla tron på framtiden och att upp-muntra olika aktörer och stödja dem i det att de förnyas och hitta nya utvägar.

Även i samarbetet förvaltningssektorerna emellan har vi tagit steg framåt: vi har mer av ett helikopterperspektiv i olika situatio-ner, vi ser inte enbart den egna sektorn och förmågan att verka tillsammans tilltar.

Fortsätter vi på samma spår kommer vi att se resultat. Vi måste dock hålla ut i åtmins-tone en till två mandatperioder, för då kom-mer vi även att kunna se resultaten av vårt arbete.

Riitta El-Nemr

Stadsdirektör

Ett 20-tal personer samlades i byastugan i Henriksdal den 18 april och diskutera-de vägarna, närdemokratin och servicen i allmänhet i de södra delarna av stan som

ett led i de lokala samarbetssträvandena.

- I små byar måste alla vara aktiva, annars händer ingenting, sade någon.

Sedan 1970-talet har ingenting hänt med vägarna i området.

- Gör vi för litet väsen av oss här i södra Kristinestad? undrade Henriksdalaren An-ders Wahlberg som ledde ordet.

Den tjänsteman i Vasa som ansvarar för skötseln av statens vägar i området ha-de bjudits att delta men infann sig inte. På plats var däremot stadsstyrelsens ordföran-de Hans Nybond som sade att mötet ha-

”Staten och staden ska sköta vägarna”Stadsborna i söder kräver att någonting händer

de rätt i att vägar-na bör förbättras men att för det be-hövs statlig medver-kan. Nybond föreslog att vägförbättringen delas i tre delar och att i den första in-går den asfaltbelagda vägsträckan mellan Skaftung och Sideby.

Sedan haglade förslagen.

- Borde vi snacka med rikspolitikerna? Bor-de vi bjuda in stadsfullmäktige?

- Vi tar dem till Sideby så tvingas de åka på den dåliga vägen

- Vi anhåller om ett gemensamt projekt för staden och staten.

Mötet tyckte att staden ska reservera 100 000 till 200 000 euro för vägarna i de södra delarna av Kristinestad och uppvak-ta staten med krav om att stora landsvägen förbättras.

I fråga om den övriga servicen noterade mötet i Henriksdal byastuga bland annat

att så gott som all service monterats ner i Ömossa-trakten. Ömossa-representanterna sade att Medborgarinstitutets kurser har so-cial betydelse och att till exempel en kurs i renovering vore önskvärd. Dess värre är fem deltagare minimum för en kurs.

Hans Nybond uppmanade Ömossaborna att komma in med en namnlista i ärendet.

Stefan Ingves sade att det är konstigt att man kan få EU-pengar till olika projekt som muddring men inte till en väg som är nyttig för alla. Ulf Grindgärds inflikade att det be-ror på att ägaren, skifteslaget, varit intresse-rade av en förbättring men att den som äger vägen saknar den viljan.

I små byar måste alla vara aktiva, annars händer ingenting.

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

Omslaget:

Öykstock i Lappfjärds åÖykstockstävlingen genomförs 3.8.2012. På omslaget biter Johan Forsman ihop fram-för Lasse Ingves och Bengt Bergkulla. Foto: Ulf Grindgärds

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

3

Varje år den 1 april ställer han sig på en och samma sten på brinken ovanför den 3 000 kvadratmeter stora tomten och undrar:

- Ska det här bli till någonting?

Men då har plantorna där under snötäcket redan inlett växtperioden. Även om de lever i mörker vet de att det är vår.

När växterna sex till sju månader senare inser att det är höst och lägger sig till vila, har otali-ga besökare konstaterat att John Gullans träd-gård på stranden av Pjelaxfjärden i Skrattnäs i Kristinestad är ett underverk i sig.

Det var lite av en händelse John Gullans 1966 köpte tomten - en södersluttning där sko-gen växte ner till stranden. Drygt 20 år sena-re planterade han de första rosorna eftersom han ville ha det vackert omkring sig. På hösten täckte han för säkerhets skull över dem med björklöv. När det vårades var rosorna borta. Sorkarna hade ätit upp dem.

Han planterade nya rosor och tänkte när hös-ten kom att det blir bra så här. Följande år planterade han litet till, och litet till...

Våren 2000 köpte han en större båt och be-hövde en ordentlig brygga i betong. För att den 35 ton tunga cementbilen skulle kunna ta sig över gräsmattan ner till stranden byggde han

en väg där. Den gjorde han om till promenad-stråk, och arrangerade på vardera sidan om den planteringar längs vilka han radade pryd-liga stenar som han handplockat i Korsbäck. Han tänkte:

”Nu är det färdigt.”

Men...

Växterna växte och måste delas. John prova-de nya arter, gjorde misstag och lärde sig, såg ogräset växa snabbare än sommarblommorna och mindes någonting från sin barndom:

- Föräldrarna odlade kålrötter och där de växte i sand förekom just inget ogräs.

Han ersatte myllan med grus, bredde tidning-ar på marken och kärrade varje höst ned för slänten 10 till 12 billass sand till trädgården. I motsatt riktning, uppför, hade det aldrig gått.

Han köpte växter och lärde sig att alla väx-ter som är till salu i trakten inte är skapade för Finland. Han utvidgade undan för undan. Tänkte ibland:

”Nu är det färdigt.”

Men...

I John Gullans öppna trädgård

Här umgås han med blommorna varje morgon

I januari-mars har han läst om trädgårds-skötsel, i övrigt prövat sig fram. Mycket växer av sig självt, dahliorna (”otroligt vackra”, sä-ger han) behöver odlas och John Gullans gör det på ett sätt som väckt intresse i Sverige. Lil-jorna är lättskötta, vallmon tacksam.

Till en början vattnade John varje morgon men insåg att han skämde bort växterna, de ska själva söka fukt med rötterna. Krukväxter-na behöver däremot vattnas. Numera ser han vem som behöver vatten och vattnar gör han tidigt på morgonen, inte på kvällen - då är risk att växterna möglar.

- Att få vara här tillsammans med blommor-na och på morgonen gå ner till bryggan. Det vill jag inte mista. Jag umgås med blommor-na tidigt på dan, innan besökarna kommer. Jag trivs i regnet tillsammans med växtligheten, säger han.

Han trivs också med gästerna men ser gärna att de reserverar tid för han vill hinna umgås med dem; prata och berätta.

Hur kom det sig då att trädgården blev så stor? Uppenbarligen har två omständigheter drivit på: att John Gullans jämt behövt ha nå-gonting att hugga tag i och så det där med att ”Nu är det färdigt.

Men...”

ser i stan.

Sari-Milla Ingves har planerat och för-berett evenemang-et tillsammans med Kaj-Christer Ing-ves, Titta Erämaa-virta, Marit Hämä-läinen och Chatarina Nygård med flera. De har utgått från en nollbudget.

- Stan kan inte be-tala allt. Vi har va-rit beroende av tal-kokrafter, letat efter sponsorer och själva betalat kostnaderna. För nästa år söker vi bidrag åtminstone hos Svenska kultur-fonden, så att vi kan ha olika temata, sä-ger Sari-Milla.

Hon har kontaktat restauranger och buti-ker och lyssnat på vad andra haft att säga om arrangemangen. Det är, menar hon, bäs-ta sättet att lyckas. Det blir ingenting av Ro-mantikveckan i fall föreningarna och företa-garna inte deltar i den.

- Alla dessa lokala förmågor. Vi behöver de-ras kunnande. Det är roligt när alla hjälper till. Det är vad Cittaslow handlar om, för-klarar hon.

Arrangörerna önskar förstås att Kristi-nestad ska vara en populär plats att gifta sig på och utvecklar för den skull bröllopskon-cept med mat och allt vad därtill hör.

Romantikveckan inleds sönndagen den 5 augusti med en Må bra-dag på Kilens hem-bygdsgård för att avslutas med picknik i Badhusparken och i Carlsro söndagen den 12 augusti.

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

4

Fråga Sari-Milla Ing-ves, initiativtagare till och pådrivare av Ro-mantikveckan i Kris-

tinestad söndagen den 5:e till söndagen den 12:e augusti vad ”ro-mantik” är och hon sva-rar att var och en har sin egen uppfattning om det.

Men, tillägger hon:

- Romantiken vilar på fyra ben: konsten, lit-teraturen, musiken och miljön, därför finns den i Kristinestad så gott som överallt.

- Miljön här är så idyl-lisk att ingen kan ta den ifrån oss – och det gäller såväl Gamla stan som byarna.

Idén om en Rom-antikvecka kläckte Sari-Milla Ingves och stads-direktör Riitta El-Nemr när de deltog i internationella Cittaslow-nätverkets årsmöte i Lidzbark Warminski i Polen i midsommaren 2011. Då var Kristi-nestad en pinfärsk Cittaslow-stad.

- Slow Food och Romantikvecka: det är följder av Cittaslow. Idéer finns och flera kommer till. Det gäller bara att knyta ihop dem, säger Sari-Milla Ingves.

Hon antecknar idéerna i ett häfte i takt med att hon får dem eller hör dem – bland före-tagarna, i föreningarna, i Cittaslow-rådet...

Sari-Milla jobbar i Bottenhavets Sjukhem och vet att de äldre som levat länge och vet så mycket om livet har gott om idéer – ock-så när det gäller romantik.

- Alla upplever det romantiska, det gör ing-en skillnad om du bor på Sjukhemmet eller annanstans, säger Sari-Milla Ingves.

Romantikveckan bjuder på program ock-så för de äldre och hon hoppas att även Ål-

Romantik är Cittaslow i allra högsta grad”Vi har haft

talkon, letat

sponsorer

och själva

betalat vad

det kostar.”

dersro, Kristinahemmet, De gamlas hem och Hvc:s bäddavdelning medverkar.

Under Romantikveckan får gärna alla som målar tavlor träda fram. Biblioteket stäl-ler ut böcker. Någonstans på ett synligt och lugnt ställe ska Kristinestadsborna ha möj-lighet att höra lokala poeter recitera sina al-ster. Arrangörerna hoppas att såväl de som skriver för bordslådan som kända etablera-de författare ställer upp. Marja-Liisa Ho-hentahl och Kurt Högnäs har lovat delta.

Romantikveckan utspelar sig i särpräglade Kristinestads-miljöer; på Kilens hembygds-gård, Bötombergen, invid Perus fors, kring Gula paviljongen i Badhusparken...

- Gula paviljongen. Den används för sällan, nu ska mycket kretsa kring den lovar Sari-Milla Ingves.

En tävling i romantiskt foto, gärna med barn som deltagare, försiggår under veck-an: bilderna ska föreställa romantiska plat-

Var och en upplever romantik på sitt sätt, säger Sari-Milla Ingves

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

5

När kronobyfödda fil mag Tomas Karls-son sensommaren 2007 för första gången medverkade i Pavis Jazz i Kristinestad hade han nyss brutit upp

från en karriär som matematiklärare.

I sammantaget 17 år undervisade han i Björneborgs svenska samskolas gymnasi-um och, dessförinnan, i högstadiet i Kris-tinestad. Hösten 2007 återvände han till Kristinestad och flyttade in i Glassbars-huset i januari 2008. Där bor han nu till-sammans med sin fru Minna-Maria Mä-enpää, två barn och två katter.

- Jag kom hem igen, hit där jag har mina vänner, säger han.

Han hade insett att han inte ville fortsät-ta som lärare, att musiken för honom in-te var ett alternativ utan ett tvång. Han blev lärare för att ha ett yrke att falla till-baka på, men föll småningom tillbaka på musiken.

- Musiker är nånting du måste bli, och du vet om det. För mej är musiken varken hobby eller jobb, den är ett sätt att leva.

Förra mattelektorn drömde om ett eget jazzkafé. Krögaren Minna-Maria Mäen-pää behövde hjälp just med den delen. De blev ett par år 2008. Pavis Jazz blev Krs Jazz året därpå. Sedan bildades Krs Jazz House Band.

Krs Jazz arrangerar jazzkonserter och -spelningar runt omkring i Kristinestad, i sommar bland annat ”All Stars Jam” på Glassbarshusets innergård. Casper Sahl-ström är med och arrangerar. Staden, Svenska kulturfonden och Konstsamfun-det stöder ekonomiskt.

- Jazzkvällarna är nånting stort, säger Tomas Karlsson.

I hans liv föll bitarna på plats sedan han bestämt sig för att följa sitt hjärta. Han rekommenderar alla att göra så. Men det gäller att agera själv, ingen annan gör det för dig.

Tomas komponerar, skriver sångtexter,

Årets konstnär drömde om ett jazzkafé

gör musikarrangemang och undervisar i gi-tarr, elbas och musikens teori. Han har spe-lat i många band, uppträtt i radio och TV och gjort musik för Kristiinan Teatteri .

Efter sejourer vid Korsholms musikinstitut och andra längre bort belägna institut und-viker han numera att pendla och undervisar vid Legato, Kristinestads medborgarinstitut, Närpes medborgarinstitut och Lappfjärds folkhögskola. Han ger privatlektioner, hyr ut ljudanläggningar och musikinstrument.

Han har flera skivor på gång: ett mångårigt projekt (pop för vuxna) med ett stort antal musiker och Kalle Teir som medarrangör, yt-terligare en CD med Zen-gitarr, som innebär att gitarren är stämd så att du inte kan an-vända ackord och skalor du kan utan mås-te prova dig fram och lära dig spela på nytt från början.

Tomas Karlsson har (tillsammans med Sei-ja Hurskainen, Sara Bergkulla, Mikael Per-jus och Peter Grannas) planerat Music & Dance-festivalen i Kristinestad den 27 ju-li. Temat är unplugged, akustiskt, även om vilket lokalt band eller vilken lokal musiker som helst får medverka så länge ljudanlägg-ningen inte är ”megatung”. Alla som anmä-ler sig får uppträda. Ansökningar om eko-nomiska bidrag har gjorts för att artisterna ska få någon slags ersättning.

Som pricken över i:et har Tomas utsetts till Årets konstnär 2013 i Kristinestad. Under konstnärsåret planerar han att bland annat hålla verkstäder i Zen-gitarr, ge ut sin ski-va ”Zen Guitar Songs”, fortsätta med Krs Jazz' verksamhet liksom Music & Dance-festivalen samt fortsätta undervisa i gitarr, elbas, ensemblespel och trummor.

Marknadsföring är viktigt och nätet är ett bra sätt att synas på. Tomas Karlsson rör sig flitigt på facebook och har egen nätsida (www.tomaskarlsson.com).

- Folk kan gärna veta att jag gör också an-nat än jobbar som servitör, säger han. Jag tycker om att vara på Café Amanda, att pra-ta med och betjäna människor. Men jag vill också att min verksamhet som konstnär/ musiker ska synas. Det är fantastiskt fint att bli uppmärksammad på detta sätt – en Årets konstnär -titel det största jag kan föreställa mig, jag är stolt över utmärkelsen!

Krs Jazz, Music & Dance

-festivalen – och snart

den första egna skivan.

6

Sommaren 1997 får Johan Grannas en idé: Kristinestadsbandet Peace Florén ska spela live om tre veckor.

Utanför dörren till krogen – Alma - ta-lar han om detta för en medlem i bandet.

”Bygg en scen så kommer vi!” svarar mu-sikern.

Johan frågar om det går för sig att ordna rockfestival på föräldrarnas åker i Liden. Det gör det. Tre veckor efter att han kläckt idén, i slutet av augusti, hålls första Lid-stock-festivalen i Liden.

Det blev succé. Närmare 200 personer sök-te sig till festivalen, 124 av dem betalade fri-villig inträdesavgift. Dialektrockarna Peace Florén (som gjort Lidstock-låten) spelade tillsammans med Inane Brain, Monkey Busi-ness, Wendy, Hi-Energy och Weaners.

- Otroligt bra med tanke på att vi inte gjor-de någon reklam, säger Casper Sahlström.

- Vi delade ut flyers i Fagerö, det var allt, minns Johan Grannas,

Gänget bakom festivalen fick mersmak och arrangerade Lidstock också därpå följande år. Tio band uppträdde, bland dem Monkey Business, Wendy och Popniitan från Kris-tinestad. Regnet prövade publikens och ar-rangörernas tålamod.

- Nu uppstod det seglivade ryktet om att det alltid regnar på Lidstock, säger Jenny Lind-berg och tillägger med ett skratt:

- Det är inte sant. För det mesta har det va-rit bra väder.

Ovädret 1998 var ändå så tufft att Lid-stock-arrangörerna gjorde uppehåll somma-ren 1999.

- Sista långa semestern, småler Johan Grannas.

Sedan år 2000 har planeringen av årliga Lidstock-festivalen pågått så gott som året om. Jenny Lindberg, Johan Grannas och Casper Sahlström talar om de första årens dårskap och stenhårda vilja.

Femtonde gången Lidstock

Entusiasmen,

det ekonomiska stödet

och publiken

håller igång festivalen.

- Vi hade ingen erfarenhet som festfixare. Vi hyrde utrustningen, drog en kraftströms-kabel genom skogen, när mjölkkylaren slog igång slocknade allt. Fortum placerade ut extra stolpar med 200 meter tillfällig kabel. Vi gjorde det bästa av det vi hade och fram-för scenen syntes ingenting av virrvarret.

- Småningom kom Svenska kulturfonden in och stödde oss ekonomiskt, liksom Konst-samfundet, Svensk-Österbottniska Samfun-det, andra privata fonder och Kristinestads stad. Det är vi tacksamma för och det har gjort att vi orkar. Utan kulturfonden hade festivalen aldrig levat vidare. Från år 2000 har den hela tiden vuxit.

En annan viktig sak är att gänget på 15 personer som genomför Lidstock hänger ihop och jobbar gratis. Entusiasmen finns där och var och en är duktig på sitt.

- Det är bra att vi är en arbetsgrupp och in-te en förening med ordförande och sådant, säger Lindberg & Grannas & Sahlström.

Men:

- Inte har det varit någon dans på rosor. När

festivalen är över känner vi hur trötta vi är. Men numera har vi ett klart koncept för hur vi arrangerar och bygger Lidstock och allt går smidigt.

Publiken har ställt upp. När Lidstock firade 10-årsjubileum samlades 600 framför sce-nen.

Festivalen har bjudit på i främsta hand lo-kala band och gärna alltid också på ett nytt band. Samtidigt utgör den grogrund för fin-landssvenska rockband. 1G3B spelade första gången på Liden år 2000, Sturm und Drang år 2005.

- Vi förstod att vi skapade någonting nytt med vår minifestival och andra har tagit modell av oss, säger Jenny Lindberg, Johan Grannas och Casper Sahlström.

Lidstocks-gänget vill gärna att festivalen fortsätter länge till. Men för att så ska ske krävs småningom en viktig sak:

- Nya krafter. Vi är snart dubbelt så gamla som festivalpubliken, säger trion.

I år inträffar Lidstock-festivalen den 28 juli.

johan grannas, jenny Lindberg och Casper Sahlström planerar Lidstock året om.

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

Hurskainen för att kunderna i musiktera-pin och arbetshandledningen ska må bra och för att väcka känslor hos publiken i salong-en. Som privatperson njuter hon av lugnet i Kristinestad.

Hon kom för tio sedan, mest av en händelse, blev förtjust och stannade.

- Jag bodde i Tammerfors och skulle flytta ihop med Kalle i Helsingfors. Vi ville slå oss ner i en liten tvåspråkig stad vid kusten. Jag följde med när Kalle gjorde arbetsresa hit, strövade omkring och förstod att det var här vi skulle bo. Några månader senare köpte vi bostaden vi bor i nu i huset på Parkgatan.

Seija Hurskainen har alltid sjungit. Efter studentexamen avverkade hon en period i Sverige, återvände 1982 och gick en musik-utbildning i Orivesi dit hennes far, som också sjöng, anmält henne. Därefter följde teater-kurser och medverkan på scenen i bland an-nat musikaler, barnträdgårslärarinneexamen och musikterapeutexamen.

På 1990-talet sjöng hon in skivor och upp-trädde tillsammans med Juice Leskinen (1950-2006), hon har turnerat med Kaj Chydenius, i Kristinestad bland annat star-tat en musikteater och bildat kör, hon är ak-tiv i Kristinestads damkör och Hormoni-Sisters och med om att arrangera Music & Dance-festivalen för barn och vuxna i Cor-ner den 27 juli.

Seija Hurskainen önskar att fler ska finna lugnet i Kristinestad.

Fo

to

: Ka

rl

-He

nr

ik N

iku

la

7

Hon är en förpackning dynamit - i ordets allra som mest positiva bemärkelse.

Vi som sett henne på scenen vet. Vi som har med henne att göra i de olika rol-

ler hon spelar i Kristinestad och Närpes kän-ner av det.

Som sångartist har Seija Hurskainen väldi-ga resurser: hon ger publiken gåshud i käns-losamt mjuka partier för att ögonblicket se-nare lyfta taket ovanför huvudet på den, i Kristinahallen och eller var hon nu uppträ-der.

Hon sparar inte på sig själv.

Sedan augusti senaste år medverkar hon i Musikteater Palatsis uppsättning av musi-kalen om Juice Leskinens liv (”Juice – tai-teilijaelämää”) i Tammerfors. Hon spelar Juices mamma och har hittills gjort 20 fö-reställningar.

Seija (och maken Karl-Henrik Nikula som ofta för och hämtar henne till och från Tam-merfors) är väl bekant med hur förbindel-serna mellan Kristinestad och den övriga världen fungerar och inte fungerar. Men att pendla är ofta enda alternativet.

Mellan föreställningarna jobbar Seija Hurskainen som musikterapeut samt arbets-handledare och är involverad i olika teater- med flera utbildningar och teater- med fle-ra projekt. Hon uppträder med sång än här, än där.

- Hela tiden måste det ju hända någonting, säger hon.

I bland slår där liksom gnistor.

Som artist-yrkesmänniska jobbar Seija

En välsjungande pendlare

I slutet av augusti flyttar musikalen om Ju-ice Leskinen till musikteatern Koitto i Hel-singfors. Seija och den övriga ensemblen föl-jer med och ger 55 föreställningar där.

I övrigt är det Kristinestad som gäller för henne.

- Öppna Portar, säger hon. Ett jättebra eve-nemang.

- Kristinestad, säger hon. Stan kunde bli mera känd för sina goda sidors skull – också bland de egna invånarna.

Hon tycker att i Kristinestad ska allt vara akustiskt och småskaligt så att människorna finner lugn och ro. Det som arrangeras eller händer här behöver inte vara märkvärdigt eller spektakulärt. Här behövs inte mycket. Kristinestad är en fin stad, de som kommer hit blir förtjusta.

Men, säger Seija Hurskainen:

- Här kunde finnas fler matställen och tor-get tillhöra stadsborna, befolkas och använ-das av dem på samma sätt som i andra stä-der. Sommartid ska torget vara fullt av folk och där kunde finns en liten scen, nu finns här ingen naturlig samlingsplats.

Om Seija Hurskianen fick göra en sommar-teater av Gamla stan skulle föreställningen blanda historia och nutid om vartannat.

- Eller West Side Story. Här finns kontras-ter.

Om Seija Hurskainen fick som hon ville skulle Kristinestadsborna förstå att njuta än mer av tillvaron här.

Seija Hurskainen sjunger överallt - på hösten uppträder hon i Helsingfors.

Citta! nr 2/2012ANSVARIG UTGIVARE KRISTINESTADS STAD, PB 13, 64100 KRISTINESTAD, KRISTINESTAD@KRS.FI

Vi publicerar gärna foton med Kristinestadsmotiv. Sänd dina bilder till: angelique.irjala@krs.fi, dananders.sjöqvist@krs.fi eller ulf.grindgards@krs.fi

8

För femton år sedan röjde Raimo Nummela fram soldattorpet och fann ett ypperligt ställe att koppla av på.

En julannandagsafton satt han med hustrun i torpet och mådde gott. Tanken slog honom:

- Ska vi starta ett kafé här? undrade han.

- Här mitt i skogen där det inte finns andra män-niskor? sade hustru Riitta.

Den 5 februari 1999 spikade Raimo i elakt yr-väder upp skyltar för Torpkafeet. Ingen kom. Pa-ret Nummela blev kvar över natten. Vid mid-dagstid dök två personer upp, och efter en stund ytterligare sju skidåkare. Som bäst trängdes en söndag över 80 gäster i det lilla torpkafeet. I två år testade de med att driva torpet som kafé i veck-osluten, utan el och rinnande vatten.

Så uppförde de en mera än 200 år gammal ria vid torpet och inredde i den en restaurang som de invigde i augusti 2002 när Raimo fyllde 50. På morsdag för ett år sedan var utbyggnaden av res-taurangen klar.

Restaurangen är skräddarsydd; den har utvidgats i den takt gästerna blivit fler. Paret Nummela vill

Byfånen vill bygga egen by

inte att hela världen ramlar in på Soldat-torpet men tar på ett excellent sätt hand om de kaffe- och övernattningsgäster som droppar in, samt de matgäster som på förhand meddelar att de kommer. Lugnet ska ändå finnas där.

Men Raimo Nummela har stora planer.

Soldattorpet har varit en del av ett torpar-samhälle med fem till sex stugor och hans vi-sion är att bygga en liten by med övernatt-ning. Han funderar på att bygga en ark, som Noa, och låta den fungera som restaurang med bastu, spa och terass i väntan på synda-floden. Hos Valvira söker han tillstånd att till-verka alkohol i demonstrationssyfte. I grann-skapet har han vindkraftsprojekt på gång.

Att han är nationell byfåne tar han med sam-ma skämtsamma allvar som allt annat.

- Jag är byfåne. Folk förväntar sej att jag ska komma med tokiga ideer. Jag kan säja vad som helst nu.

- För jag är ju byfånen...

Under sommarmarknaden träffas de offici-ella byfånarna i Kristinestad, håller bya-utvecklingsseminarium och tar ställning till kommunreformen. De är alla perso-ner med idéer och visioner. Sommaren 2013 väljs en ny nationell byfåne här.

Söndagen den 22 juli, håller försam-lingen gudstjänst på Korsberget vid vandringsleden till Soldattorpet.

Raimo Nummela utnämndes till offi-ciell byfåne bland annat därför att han är en innovativ person som genomför också omöjliga projekt.

- Det var jobbigt först. Vi kämpade en-samma. Nu vill alla vara med, säger han.

I Soldattorpet lagar Riitta Nummela maten medan Raimo hittar på olika sa-ker. Det är hans sätt att sköta marknads-föringen. Sedan fýra år bor paret i ett hus de byggt på en 200 år gammal grund (där Jakob Frodig byggt sitt torp efter kriget 1809). Dessförinnan bodde de i torpet, utan rinnande vatten och sånt.

Hur hinner de med allt?

- När det är säsong gäller det att hålla i gång 12-14 timmar per dag. Men varje höst åker vi söderut, i två veckor.

Och, tillägger Raimo Nummela:

- I Soldattorpet har vi varit Cittaslow i 15 år. Vi har haft Öppna Portar året om. Tänk: Uttermossa by med 50 personer – och så en restaurang...

Fo

to

: De

nn

is R

un

dt

Riitta Nummela kockar medan Raimo Nummela

hittar på nya evenemang.

Vi välkomnar sommaren och alla våra besökare. Ta del av sommarens alla aktiviteter, umgås , njut och upplev allt det goda Kristinestad kan erbjuda.