1

Chat och Facebook: Här är närvarokänslan A och O

För de allra flesta drog den digitala revolutionen igång i mitten av nittiotalet. Företag och myndigheter skaffade sig egna webbsidor och e-post. Hushållen var inte sena att följa efter. I en andra våg sker nu en snabb spridning i användningen av SMS, chat, Skype, sociala nätverkssajter som LinkedIn och Facebook, bloggar, mikrobloggar som Twitter och multimediala publikationsverktyg som YouTube.

Gemensamt för de nya kanalerna är att användningen startat i privatsfären för att därefter sprida sig in yrkeslivet. Detta innebär ett trendbrott med det vi tidigare varit vana vid: att ny kommunikationsteknik först börjar användas på jobbet för att så småningom leta sig in i hemmen. Så var det för mobiltelefonin kring 1990 och några år senare för e-posten. Nu råder den omvända ordningen.

Det här skapar kulturkrockar. Den informella tonen i de nya kanalerna och blandningen av personligt och yrkesrelaterat innehåll stämmer dåligt med idén om åtskillnad mellan privatliv och arbetsliv. Öppna plattformar stöder på motstånd från IT-avdelningarna: Vem har ansvaret för att verktygen fungerar och vem har kontroll över innehållet?

Sociala medier gör det möjligt att hantera fler relationer än tidigare: personer som vi träffat i olika sammanhang men som vi inte hunnit eller orkat underhålla kontakterna med. Genom fotot på Facebook, kommentarer och inlägg påminns vi hela tiden om deras existens. Efter en tid upplever vi Facebook-vännerna som ”närmare” jämför med vänner och bekanta som inte finns på Facebook.

Poängen med detta ligger i att dessa i grunden ganska svaga relationer ger oss nya impulser som vi annars inte skulle ha fått. Vi ökar vad som kallas vårt sociala kapital, ett uttryck som skvallrar om en ekonomisk dimension. Det finns därför en praktisk logik bakom att ha 500 vänner på Facebook.

Många förundras över det mycket vardagliga – för att inte säga triviala – innehållet i många uppdateringar. Ska man publicera sig är väl ett minimikrav att man har något att säga?

Inte nödvändigtvis. Här handlar det om att skapa närvarokänsla med hjälp av socialt småprat, på samma sätt som i den fysiska världen. Innehållet spelar underordnad roll, betydelsen ligger i att kontakten återkommande bekräftas.

Detta är kärnan i nätverkssamhället, ett begreppet som myntades av sociologer på 1990-talet och som nu börjar få praktiskt genomslag i vår vardag, inte minst genom spridningen av sociala medier. Och det är inga små förändringar det handlar om.

Så länge publicering förutsatte tillgång till dyr utrustning hade myndigheter, större företag och organisationer ett informationsövertag gentemot allmänheten. Det försteget håller nu på att erodera vilket öppnar för en maktförskjutning till de stora aktörernas nackdel.

För att förebygga detta behöver företag och myndigheter bli minst lika skickliga att hantera de nya kanalerna som deras omvärld. Vår studie pekar på att det inom många organisationer pågår febrila aktiviteter med att lära sig hantera de nya verktygen och testa hur de kan utnyttjas i den egna verksamheten. Dock inte i alla: på en del arbetsplatser tycker man det räcker med e-posten….

Artikeln bygger på en nyligen publicerad rapport av Håkan Selg, industridoktorand vid

Institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet, och knuten till Nationellt IT-

användarcentrum NITA.