Budbararen juni/juli 2014

budbäraren · juli 2012 1

JUNI/JULI 2014

efs.nu

Ärkebiskop Antje Jackelén på EFS årskonferens:

”EFS hjälper osstala med en röst”

Soul Children– musiksatsning för

skeptiska 13-åringar

Mekane Yesus vill fortsätta växa

2 budbäraren · juni / juli 2014

EFS – ett namnbyte på sin plats?

Helt ärligt vrider jag på mig lite obekvämt när frågan kommer ...

ÅSIKTER OM LEDAREN? KONTAKTA BUDBÄRAREN PÅ: [email protected]

LEDARE

Låt oss bli väldigt praktiska och lite interna för en stund. Jag lever i Hammarkullen, där jag har äran att dela min vardag med männi-

skor som tillsammans talar mer än 115 språk. Där har jag och mina vänner i kommuniteten Oikos försökt slå ner bo-pålarna, odla rötter och lära känna folk. Men när de blir nyfikna på vilka vi är och vad ”det här EFS” är för något – då blir det alltid krångligt.

FÖR PÅ NUTIDA vardagssvenska kommuni-cerar vårt namn inte vad vi är överhu-vudtaget, i alla fall inte de sista två orden. Evangeliska är kanske inte vardagssven-ska, men ett bra ord, för det öppnar upp för samtalet kring vad evangeliet faktiskt är. Men ”fosterland”, redan där undrar folk om vi är sverigedemokrater eller mi-litärer eller bara nationalister – om man ens kommer så långt att de vågar fråga. Vi kan också undra kring vems fosterland vi talar om och som vi är evangeliska för? De som i generationer bott på landområ-det vi kallar Sverige? Endast för svenska medborgare? Är vi riktigt fromma kanske vi syftar på Guds rike som vårt fosterland, men det är knappast tydligt i så fall. Det sista – stiftelsen – är inte bara en lögn (EFS är ju inte en stiftelse), utan det är också svårt attt relatera till. Vad är ens en stif-telse?, undrar många.

Jag är medveten om att vi beslutat att använda vår förkortning och endast snacka om ”EFS”, men frågan kommer all-tid: Vad står det för? Helt ärligt vrider jag på mig lite obekvämt när frågan kommer, jag orkar inte riktigt förklara eller riskera att samtalet ska dö vid utläggningen. Ska EFS vara ett gott verktyg i våra ungdo-mars, nysvenskars och gästers liv behöver vi verkligen se över om inte ett namnbyte vore på sin plats. Jag vet att Evangeliska Föreningar i Svenska kyrkan har varit på tal. Ja, varför inte? Det är bra och tydligt. Det bevarar den goda inarbetade förkort-ningen, och säger att vi är en förenings-byggd rörelse med evangeliet i centrum.

DET HÄR MED namn är viktigt. I Bibeln får flera personer nya namn allt eftersom Gud gjort något nytt i deras liv. I många kyr-kor får man dopnamn. I Sverige har fler-talet kristna samfund bytt namn de senas-te åren, antingen som följd av en nystart eller en sammanslagning. EFK, Equme-niakyrkan, ELM och så vidare. Det vore hög tid att även EFS på all-var funderar ett varv kring detta, för att vi ska kunna kommunice-ra evangeliet ännu klarare utan massa onödiga missförstånd.

EFS MISSIONSTIDNING BUDBÄRARENUtges av EFSMissionstidning årgång 181, Budbäraren årgång 158, De Ungas Tidning årgång 115,efs.nu årgång 14Redaktionen ansvarar ej för icke beställt materialStf ansvarig utgivare: Viktor Jonsson 018–430 25 21

REDAKTIONRedaktör: Erika Cyrillus018–430 25 20 Redaktör/reporter/redigerare: Viktor Jonsson018–430 25 21Missionsredaktör: Sofie Siverman 018–430 25 37

PRENUMERATION OCH ANNONSSverige och övriga Norden: helår 420 kr, taltidning 470 kr, halvår 230 kr, kvartal 115 kr, lösnummer 35 krÖvriga utlandet, B-post: helår 530 kr (A-post till utlandet kan erhållas)Gåvoprenumeration till sjukhus, vårdhem o dyl: helår 260 krStuderande: helår 360 kr

För EFS-medlemmar: gratis. Prenumeration: Gunnel Karlsson018–430 25 16

Annonsbokning, annonsmaterial: [email protected]–430 25 22/23Familjeannonser: Erika [email protected]–430 25 20

ADRESSBesöksadress: Prästgatan 11Uppsala

Postadress:Budbäraren, Box 23001750 23 Uppsala

Fax: 018–55 04 03 Webbplats: efs.nu/budbararenE-post: [email protected] eller [email protected] Tfn EFS exp: 018–430 25 00. Gåvor bankgiro: 900–9903 Övrigt plusgiro: 509 22–4

Tryckt hos LjungbergsKlippan, 2014

BILD: JONAS NIMMERSJÖ

Tobias Herrström, präst

budbäraren · juni / juli 2014 3

KORTNYTT

Detta nummer i urval:VITTNESBÖRD: Tron bär Agnetha i fjärde ronden mot cancer ........................ 4–5KONFERENS: Bevakning av: ”Älskad, rustad, sänd” ..........................................6–13LOKALT: Soul Children ska locka den skeptiska 13-åringen .....................14–15LOKALT: Växtvärk i Lötens ungdomsarbete ...........................................................16–19GLOBALT: Mekane Yesus vill fortsätta växa ...........................................................20–21DEBATT: Nedlåtande om muslimer på EFS årskonferens ....................................22KULTUR: Verbet Gud ...........................................................................................................28–29LOKALT: Hållands folkhögskola byter namn ..................................................................36

Omslagsbild: Jonas Nimmersjö

FAKTA. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lek-mannaengagemang och vardagskristendom.

Rörelsen består av ca 14 800 personer som är medlemmar i någon av de 352 föreningar och grupper som finns spridda över landet. Det

gemensamma målet är att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen.

EFS missionstidning Budbäraren/efs.nu är en medlemstidning som skickas till alla EFS-hushåll. Den kan också prenumereras, se redaktionsrutan. Tidningen finns även som pdf-fil på www.efs.nu och kan laddas i mobilen med QR-koden.

Gåvor bg 900–9903Bg 901–0026 används endast när du har en avi med personligt OCR-nummer.

Johanna Björkman blir ny general sekreterare för SaltSALT. I slutet av maj utsågs Johanna Björkman till Salts nya generalse-kreterare efter Olof Edsinger.

Johanna är uppvuxen i Norrfjärden utanför Piteå och har efter socio-nomexamen vid Umeå universitet arbetat med det regionala ungdomsar-betet i EFS Västerbotten. Hon har även suttit med i både Salts och EFS riksstyrelser. Sedan hösten 2013 arbetar hon på Salts rikskansli.

– Johannas erfarenhet och längtan efter att utrusta barn- och ungdo-mar till ett lärjungaskap som håller hela livet, hennes fokus på männi-skan och hennes organisatoriska förmåga gör henne väl kvalificerad för denna tjänst, säger Salts styrelseordförande Charlotte Erdtman.

Johanna tillträder den 1 september 2014. Olof Edsinger kommer att finnas kvar på Salt riks på 40 procent under hösten.

Jackelén ny ärkebiskopBISKOPSINSTALLATION. Den 15 juni installerades Antje Jackelén som ny ärkebiskop för Svenska kyrkan. Installationen hölls i en fullsatt Uppsala domkyrka. Efter att biskopen avlagt sina löften, fick hon stående ovatio-ner. Sedan tog hon vid gudstjänstsledningen och predikan.

– Gud är inte ett suduko som blir ointressant så fort det blir löst. Ju mer vi frågar efter Gud desto mer fascinerande blir det, sa hon.

Efter predikan fick hon förbön av representanter från olika kyrkor och samfund, däribland EFS missionsföreståndare Stefan Holmström.

Läs intervjun med Antje på sidan 6.

Unik böneträdgård i KusmarkFRÄLSARKRANSEN. Bönens trädgård i Kusmark är utformad efter Martin Lönnebos Frälsarkransen och anlagd intill Kågedalens kyrka av Kågeda-lens församling.

Inför fjolårets säsong satsade församlingen på guidade visningar och cafékvällar i församlingshemmet.

– Det slog väldigt väl ut. Även om vi fick lära oss en del på vägen, be-rättar projektledaren och musikern Hilding Carlsson.

I sommar bjuds på cafékvällar, sommarmusik i kyrkan, servering av lokalproducerade varor och guidade visningar. Det finns även visioner om att arrangera pilgrimsvandringar.

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

Under EFS årskonferens uttryckte Stefan Holmström en glädje inför framtida sam-arbete med Salts nya generalsekreterare Johanna Björkman. Olof Edsinger tackades för ett gott samarbete under de gångna åren.

Procession och inbjudna gäster efter installationshögmässan för ny ärkebiskop.

BILD: MAGNUS ARONSON


VITTNESBÖRD

Tron bär Agnethai fjärde ronden mot cancerAgnetha Larsson var ”general” förra gången EFS i Sydsverige arrange-rade årskonferensen. Den gången var det på hemmaplan i Karlshamn.Nu är hon mer än nöjd att vara vanlig besökare på konferensen i Hässleholm. Hon ler mot solen. Men kryckorna vittnar om att livet inte bara är solsken. Agnetha går sin fjärde rond mot cancer.

TEXT OCH BILD: ERIKA CYRILLUS

Karlshamn är ”hemma” sedan 38 år. Men ”var växte du upp?” är en komplicerad fråga för ett predi-kantbarn som Agnetha.

– Kalmar, Östra Husby, Falköping, Gullänget, svarar Agnetha. Pappa Arne Karlsson var EFS-predikant.

Uppväxten medförde också en trygg tro och förankring i EFS. På ett ungdoms-läger träffade hon Lars-Olof, även han från en EFS-familj. Och på den vägen är det.

I Karlshamn finns den ekumeniska Kristofferkyrkan, ett lyckat samgående mellan missionsförsamlingen och EFS-föreningen.

– Vi är väl ungefär 80 medlemmar, och av dem är kanske 30 aktiva. Lars-Olof och jag hör till de ”unga” nu. Den generation som är våra barn har i stor utsträckning flyttat från orten, konstaterar Agnetha.

FRÅN 1990 TILL 2003 höll hon i en familje-kör. Sedan blev det en projektkör. Nu gör Agnetha uppehåll som körledare. I stäl-let delar hon och en annan person på den ordinarie kantorns uppgifter. Och ibland sjunger hon i gudstjänsten.

Till yrket är Agnetha lågstadielärare från början, men har utökat behörigheten till några ämnen även på mellanstadiet. De senaste åtta åren har hon arbetat med svenska som andraspråk.

– Vi har ju en stor flyktingförläggning i Asarum. Behoven går i vågor, säger hon.

I sommar ska Agnetha och Lars-Olof gifta bort den tredje dottern. De har re-dan tre barnbarn och ett fjärde på väg. Men familjelyckan inleddes med en tra-gedi. Agnetha förlorade sitt första barn i en trafikolycka, när hon var i vecka 36.

– Jag glömmer det aldrig. Men jag kom över det.

Då var den sista arbetsdagen på skolan just avklarad, Agnetha var på väg hem till föräldraledighet. Bilbältet räddade hen-

nes eget liv, men knäckte antagligen ryg-gen på barnets rygg.

– Om hon hade överlevt, skulle det ha varit som ett vårdobjekt. Läkaren sa i prin-cip ”gå hem och bli gravid igen”. Det var tur att detta var första barnet. Jag har aldrig va-rit någon grubblande person. Det är framåt som gäller. Även om jag kunde reagera på att se andra bebisar, så kände jag mig gravid hela tiden, ända tills Amelie kom. Jag var som en elefant – havande i två år.

Efter Amelie 1979 kom Paulina -81 och Angelica -85.

NÄSTA HÅRDA SLAG drabbade när Angelica var knappt fem år fyllda. Agnetha fick di-agnosen bröstcancer 1990.

– Vi sa aldrig ordet cancer till flick-orna, inte heller Anneli eller Paulina. För barn i den åldern betyder ordet detsam-ma som ”död”. De visste bara att jag var

sjuk. När jag skulle till Lund och strålas följde de med mig, det blev spännande utflykter där de fick turas om att trycka på knappen till maskinen.

Operation och strålning hjälpte. Vid femårskontrollen friskförklarades Agnetha.

– Först då visade läkaren sin förvåning över att det gått så bra – min cancer hade tydligen varit av väldigt aggressivt slag.

SÅ VERKADE ALLT frid och fröjd. Men tre år senare hade Agnetha väldigt ont i ryggen. I ett helt år behandlade hon detta med värk-tabletter, till sist skickades hon på röntgen.

– Det var 1998, två veckor före stu-denten för äldsta dottern. Läkaren ring-de hem till mig, och krävde att jag skulle komma genast. ”Det kan jag inte, jag har bröd i ugnen”, svarade jag.

Men hon beordrades att stå eller ligga i väntan på en ambulans. En kota i ryggen var

Lågstadieläraren Agnetha Larsson väljer att blicka framåt.


VITTNESBÖRD

En resa rakt in i Bibelns värld för dig som vill göra en djupdyknig i Israel, Bibeln och se dess platser.

Reseledare är Anders Sjöberg och Irén Kärrbrant.

[email protected] tel:08-661 25 00 israeltours.se

Kom Israel in på djupet!

FÖRDJUPAD

RESA från

13 100 kr

Läs mer om våra utbildningar på

www.johannelund.nu

Vill duläsa teologi?

Föredrar du att lyssna i stället för att läsa?

Prova Budbäraren som taltidning.

470 kronor per år –gratis för EFS-medlemmar

med synskada.

[email protected] 018–430 25 16

så illa angripen av cancer, att den kunde kollapsa när som helst.– För att svälla av fick jag 132 kortisontabletter om dagen.

Det var fredag kväll när jag kom till sjukhuset i Lund. Läkaren undrade om jag klarade mig till lördag morgon. ”För jag opere-rar hellre i morgon, när jag har sovit.”

Agnethas rygg rensades och stagades, och hon gick med kor-sett några månader.

– Det gick bra i ett par år, men sedan kom det metastaser i samma kota. Det gjorde så ont att jag inte kunde ta två steg. Läkaren sa att vi gör vad vi kan, men det skulle kanske inte bli bättre. Då kom professorn och tittade, och sa att här borde ko-tan bytas. Det fanns ju ingen spridning utanför den.

Agnetha fick sin tolfte kota ersatt med en protes av titan, fylld med ben från nedersta revbenet. Året var 2002.

– Sedan var jag frisk till 2010. Då blev det cancer i tionde kotan. Den här gången blev det cellgifter.

MITT I DEN tuffa behandlingen gjorde Agnetha en paus för att åka till Australien med familjen.

– Det gick bra, och cancern försvann från den kotan också. Vid jultid 2012 drabbades Agnetha av lunginflammation. – Det är så typiskt, när man ser fram emot ledigheten. Jag

hade varit trött och hostat länge, men det var ju Luciaövningar och annat som gjorde att jag dröjde med läkarbesök. Till sist blev jag tvungen. Jag drog min sjukdomshistoria för läkaren.

Normalt skickas inte lunginflammationer till röntgen, men läkaren tog det säkra före det osäkra.

– Det fanns en liten tumör i lungan. Jag fick välja mellan

snällt eller elakt cellgift.Agnetha valde det snällare, men fick byta till det elakare, ef-

tersom det första inte tog.

NÄR VI TRÄFFAS i Hässleholm gör hon ett uppehåll i behandling-en, inför dotterns bröllop.

Blir du aldrig arg på Gud?– Jag var jättearg efter den första cancern i ryggen, 2001.Men, säger hon, jag var också lugn. Efter det första cancer-

beskedet hade jag en syn eller dröm, hur man nu ska beskriva det. Jag fick se in i himlen. Jag hörde en röst som sade ”du är välkommen hit, men inte än”.

Agnetha gör en paus i sin berättelse. Detta behöver utrymme.Sedan funderar hon högt:– Är detta min uppgift? Att visa att man kan gå igenom så-

dana här svårigheter och behålla sig själv?En kollega till henne sa att ”du måste vara buren”.– Det vet jag att jag är. Församlingen har alltid varit med mig

i förbön. Jag känner mig rent fysiskt buren – jag vet att jag inte kommer hur djupt som helst.

Denna erfarenhet av att vara böneburen är ovärderlig för henne.

Tre döttrar har vuxit upp i skuggan av sin mammas cancer. De blir oroliga varje gång sjukdomen slår till. Men de har också erfarenhet av att man kan bli frisk efter behandling

Agnetha strålar, fast inte av hälsa. Behandlingen gör henne trött, påverkar benen och nerverna. Men livsglädjen och Guds-förtröstan lyser igenom. n


KONFERENS

EFS årskonferens 2014

Älskad, rustad, sändÄnnu en glädjefylld och inspirerande årskonferens är till ända. Årets upplaga lockade cirka 900 personer per kväll till Qpoolen i Hässleholm.

Under årskonferensens välkomstmöte höll Antje Jackelén öppningstalet. Efter invigningen fick Budbäraren möjlighet att ställa några frågor till Sveriges nya ärkebiskop.

TEXT: VIKTOR JONSSON

Vad anser du vara EFS viktigas-te uppgift i egenskap av inom-kyrklig rörelse?

– EFS är väldigt bra på det myndiga lekmannaansvaret, som är vik-tigt i våra församlingar. Det hjälper oss som kristna i Sverige att tala med en röst.

Hur hoppas du att Svenska kyrkan ska uppfattas under din tid som ärkebiskop?

– Jag vill att kyrkan ska uppfattas som just kyrka och ingenting annat. Det hop-pas jag ska synas genom att kyrkan utstrå-lar gudstjänstglädje, för i gudstjänsten slår kyrkans puls. Det är också väldigt viktigt att vi har en stark och levande diakoni. I vår tid är det en oerhört stor utmaning

att få dela kunskap, tro och liv både inom kyrkan och i samhället i stort. Det mår samhället bra av.

Vilka är dina hjärtefrågor?– Den stora hjärtefrågan är givetvis att

försöka vara en god ledare, det vill säga lyhörd, empatisk och tydlig. Det som har varit hjärtefrågor under min tid som bi-skop är den samhälleliga, ekumeniska och interreligiösa dialogen, men också – uti-från min forskning – dialogen med natur-vetenskapen. Dessa frågor har följt mig under en ganska lång tid.

Rapporterna om förföljelse av kristna haglar tätt, hur ska Svenska kyrkan arbe-ta för att motverka detta?

– Svenska kyrkan arbetar med det här på väldigt många olika sätt, bland annat genom bistånd, politik och ett stort kon-taktnät. I veckan träffade jag kristna från Pakistan, som berättade för mig om hur de pakistanska blasfemilagarna slår mot kristna, men också mot muslimer. Vi fun-derar över vad vi ska göra och jag har fått en inbjudan till Pakistan. Det är inga lätta frågor men de finns i vår tankar, förböner och i det arbete vi gör.

Mot bakgrund av EU-valet och de hö-gerextremistiska framgångarna där – kan man vara präst och Sverigedemokrat?

– Präster har precis som alla andra människor rätt att tillhöra politiska parti-er, men som präst måste man alltid pröva sina ställningstaganden i ljuset av präst-löftena och utifrån det tycker jag att det verkar svårt att vara präst och medlem i Sverigedemokraterna.

Vad har Svenska kyrkan att bidra med i samhällsdebatten?

– Ibland har vi svar på frågor och då ska vi inte blygas att ge de svaren, men oftare är det nog så att vår roll är att ställa de frågor som ingen annan ställer, som motiveras dels på grund av att vår tro förpliktigar oss att ta in de utsattas perspektiv, dels för att vi har evighetsperspektivet. När näringslivet tickar enligt kvartalsrapporter och politiken efter mandatperioder, så har vi en annan rytm som är nog så viktig för världens väl.

Nu tillträder du som Sveriges ärkebis-kop, det högsta ämbetet inom Svenska kyrkan. Varför ville du bli präst?

– Det var en dragning som blev allt tydligare, kalla det för en kallelse. Det var inget som drabbade mig som en blixt från klar himmel, utan en process där jag drogs till teologin. Jag var inne i en histo-ria med Gud som jag ville förstå bättre och där föddes viljan att tjäna Gud och kyrkan som just präst. nSe hela intervjun med ärkebiskopen på EFS YouTube-kanal www.youtube.com/efsnu



KONFERENS

412 röstberättigade ombud samlades till ett osedvanligt lugnt årsmöte, där frågor om integration och föreningsavgift stod i centrum.

TEXT: VIKTOR JONSSON

EFS satsar på integration

Motionen Avskaffa den orättvi-sa trappan i föreningsavgiften tillstyrktes av styrelsen och fick årsmötets bifall. Mo-

tionsförfattarna menade att små förening-ar får dra ett större ekonomiskt lass än de stora – ”en klok analys”, enligt styrelsens Kenneth Ferm. Efter årsmötets beslut blir nu avgiften densamma oavsett förening-ens storlek.

Stärk invandrar- och flyktingarbetet var den andra motionen på dagordning-en. Årsmötet beslutade att EFS ska arbe-ta fram visioner, strategier och riktlinjer, som stöd för hur rörelsen bättre kan hit-ta sätt att möta den förändrade omvärld som invandringen till Sverige medför.

DESSUTOM SKA EFS verka för att samla kom-petens så att de lokala föreningarna kan få stöd i kontakten med nya svenskar. Målet är att de som så önskar ska få bli en del av gemenskapen och gå in i ansvar för EFS verksamhet, som anställda och frivilliga, i styrelser och råd. Många ombud begärde ordet och integrationsfrågans betydelse, i en tid då främlingsfientligheten breder ut sig, betonades starkt.

Den tredje och sista motionen, om att

anställa en resetalare i EFS, fick däremot årsmötets avslag.

EFS årsmöte valde att gå på valbered-ningens förslag beträffande styrelse, vil-ket innebar att Tomas Andersson, Viken, Barbro Jonsson, Örebro, Henrik Näslund, Skellefteå, och Stefan Svensson, Hässle-holm, alla valdes in på tre år. Birgit Hed-man, Umeå, valdes in på två år.

YTTERLIGARE EN PLATS i styrelsen med tre års omfattning stod till förfogande efter-som Johanna Björkman lämnar sitt sty-relseuppdrag sedan hon blivit utsedd till Salts nya generalsekreterare. Valet föll på Maria Stenman, Uppsala, som Salts sty-relsepresidium nominerat. Hon brinner bland annat för nyplantering och nya sätt att vara kyrka, förklarade hon.

Titeln Årets insamlare tillföll Stellan och Ewa Elvinsson från Jämjö EFS. I cirka fem år har de samlat in pengar till gatu-barnsprojektet i Addis Abeba, bland an-nat genom att anordna loppis och pann-kakskyrka med deras husvagn som bas.

EFS ekonomichef Annika W Gun-narsson presenterade årets resultat efter dispositioner och avsättningar, som blev 1 385 198 kronor. n

FIKA. Baristan Hasse Axelsson blev snabbt ett bekant ansikte på årskonferensen – hans upp-gift var nämligen att stilla EFS:arnas stora kaf-febehov. Som den skicklige yrkesman han är valde han att enkom för konferensen tolka kon-ferenslogotypen i kaffeskummet.

– Tre hjärtan i en cirkel. Jag ger helst ingen djupare teologisk analys, sa han.

Konferenslogga

i kaffeskummet

Att predika med musikMUSIKMISSION. Maria Smeds, EFS utvecklings-konsulent med inriktning mot musikmission och tillbedjan, och Mia Pettersson, Centrala musikutskottet, höll i seminariet Rötter med föt-ter – EFS musikaliska väg in i framtiden. De gav en historisk överblick över musikens roll i EFS, innan de fortsatte med att lyfta fram den musi-kaliska mångfald som finns inom EFS i dag.

– Det är något av en säkerhetslina att tala om det som har varit, för det vet vi ju hur det blev, sa Maria Smeds och fortsatte:

– Men vågar vi fråga om vi har en rik fram-tid? Jag tror att vi kan räkna med framtida rike-domar, för vi har ju en god Gud, men rikedomar-na tar sig kanske inte de uttryck vi har tänkt.

Tillsammans med seminariedeltagarna för-des därefter ett samtal om vilka möjligheter det finns att använda musik som missionsverktyg. Det handlar bland annat om att förstärka präs-tens ord, förklarade Mia Pettersson.

– Musik kan användas för att predika, sa hon.Maria Smeds lyfte även fram psalmens roll

och uppmanade till att skriva fler psalmer – el-ler ”tonsatta böner”, som hon uttryckte det.

När seminariedeltagarna själva fick spåna kring fruktbara sätt att nå ut med musiken ur ett missionellt perspektiv var förslagen många: ”Gå ut med blåsorkestern på torget”, ”Sjung på äldrebo-enden”, ”Gör en julkonsert på sjukhuset”, ”Spela på fängelser”, och så vidare.

Klockan 09.00 på lördagsmorgonen öppnades EFS årsmöte 2014.

Tre hjärtan – älskad, rustad, sänd.

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ



KONFERENS

När Budbäraren besöker barn-konferensen är det fullt upp med uteaktiviteter. Bland an-nat får de prova på backklätt-

ring. Detta gör bland annat Mirjam, 10 år. Hon klarar hela 24 backar.

Ett gäng tjejer sitter och väntar på sin tur. Det är Emma Johansson från Östra Husby, Emilia Karlsson, Gusum, Sanna Oderhem, Rydaholm, Linnéa Kihlberg, Linköping och Elin Johansson, Östra Husby.

Hur har ni det?– Bra, det är varmt, säger Sanna. Vad är det som är bra?– Ledarna är roliga och jättesnälla.

I ÅR ÄR BARNKONFERENSEN indelad i fyra ål-dersgrupper: Guldklimparna för 4–5 år, Diamanterna för 6–7 år, Riddare för 8–10 år och Go för 11–14 år. Under dagarna har man aktiviteter i sina grupper. Det kan vara lekar, pyssel, sport, Bial eller Soul children – Salts nya körsatsning.

Två gånger om dagen får barnen se på en talkshow. Henrik Frosthagen är värd för dessa och han gästas bland annat av pas-tor Harriet och Budis (som var ett stort fri-märke med rullskridskor). På förmiddagen introduceras dagens tema. På kvällen kan vad som helst hända, till exempel besök av

en brandman i full mundering, som berät-tar hur viktigt det är med rätt rustning.

Tjejerna tycker att programmet är ganska bra anpassat till de olika ålder-grupperna

– Fast talkshowen är mest för de yngre, säger Sanna. Men vi är ju inte så många, ledarna har gjort det väldigt bra. Det är inte för barnsligt och inte för vuxet.

UNDER VUXENKONFERENSENS BÖNETIMMA på lördagen får Barnkonferensen vara med. Hallen släcks ner och man får gå runt till olika bönestationer.

– Det var jättemysigt, säger Sanna ef-teråt. Och man kunde måla och skriva.

Tjejerna träffades för första gången för 4–5 år sedan på en årskonferens och träffas ungefär en gång om året, på just årskonferenser och andra läger. Men där-emellan ses eller hörs de inte så mycket, bara genom lite sms.

– Du bor i Skåne va? undrar en av tje-jerna och vänder sig till Sanna.

– Nej, i Småland. – Ja ja, det är ju nästan samma sak.Nästa år kommer Sanna och Emilia

vara med på ungdomskonferensen Av-tryck i stället för barnkonferensen. Det tycker de andra är ganska tråkigt, men de har ju fortfarande varandra. n

Vänskapsband knöts på barnkonferensenMedan EFS årsmöte pågick för fullt passade Budbäraren på att besöka barnens konferens.

TEXT: SOFIE SIVERMAN

RECENSION. Som Budbäraren rapporterade om i februarinumret firar Glimåkra folkhögskolas gos-pellinje 20 år 2014. Detta uppmärksammades med en stor jubileumskonsert under konferen-sen. Med studenter och lärare från nästan alla årskullar sedan starten – närmare 100 sångare – förmedlade de gospel, såväl traditionell som modern, till en välfylld arena på ett sådant sätt att knappast någon lämnades oberörd. Med ge-nomtänkt mellansnack och en väl avvägd reper-toar lyckades de placera musiken i en historisk kontext utan att tappa det vardagsnära tilltalet. Kvällen bjöd på stora körklanger och fina soloin-satser, uppbackat av ett svängigt och dynamiskt husband.

– För mig är inte gospel någon afroameri-kansk konstform som jag ska marknadsföra, utan ett sätt för mig att leva ut min tro. Så tror jag att det är för oss alla, sa Jonas Engström, körledare.

VIKTOR JONSSON

MISSION. Bob och Mary Hopkins (se februari-numret för längre reportage) inspirerade under årskonferensen till nya sätt att vara kyrka. Som ett led i detta gavs konferensbesökarna möj-ligheten att dela med sig av nya initiativ för att nå svenskar med evangeliet. Detta gjordes genom att skriva ned idéer på en lapp och se-dan placera den på en, för ändamålet, särskilt avsedd vägg. Missionsföreståndare Stefan Holmström hoppades få in 70 initiativ. Så hur många blev det?

– Exakt 70 komma noll. Det är fantastiskt! Nu får vi se hur vi går vidare med detta, säger han.

Gospeljubilarer berörde

70 nya missionsinitiativ

Emma Johansson, Emilia Karlsson, Sanna Oderhem, Linnea Kihlberg och Elin Johansson fann varandra.

Körledare Jonas Engström dirigerar Glimåkra folkhög-skolas jubileumskör.


BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ


KONFERENS

– Lägg inte för mycket pengar på hög. Använd dem!Det var en upprepad uppmaning från Olof Edsinger, Salts avgående generalsekreterare, till de mestadels unga ombuden på Salts årsmöte.

Årsmötet hölls i Pingstkyrkans källarvåning dagen efter Kristi himmelsfärds dag. Det var väl-besökt, möjligen en upplevd ef-

fekt av att för en gångs skull inte hålla till i en stor gymnastikhall.

Helt traditionsenligt fanns det ”minus-paragrafer” på dagordningen – en nedräk-ning till den formella starten som innehöll andakt och en liten årsmötesskola. Even-tuella fördomar om unga människors mu-siksmak kom på skam, då man efter den inledande bönen valde att sjunga lovsång med melodi ur Ahnfelts sånger.

DET FINNS FÖRSTÅS många skäl att besöka ett årsmöte, ett kan vara att man är om-bud från en lokal Salt-förening, ett an-nat att man deltar i ungdomskonferen-sen Avtryck. Men eftersom detta alltid är en offentlig tillställning måste Budbära-ren ta detta tillfälle i akt och tipsa om att få årsmöten är roligare att gästa. Från en mycket pedagogiskt formulerad dagord-ning till low- och high tech-redovisningar av verksamhetsberättelsen (självironiska sketcher framförda av Salts styrelse, samt power point-visning) dras deltagarna in i

det som kanske inte alltid är lättbegripligt med organisationsformalia.

Kristian Tyrberg, assisterad av Malin Simonsson, lotsade ombuden genom års-mötets olika punkter.

TILL DET MINDRE typiska hörde i år att få häl-sa en ny generalsekreterare välkommen in i tjänst. Johanna Björkman är den andra personen på denna posten, och uppskatt-ningen visades på flera sätt – bland annat genom förbön med handpåläggning. Hon tillträder i höst, men har redan hunnit nosa på jobbet genom att vikariera för delvis föräldralediga företrädaren Olof Edsinger.

Olof Edsinger passade på att ge Salt-ombuden några ord på vägen, bland annat genom att uppmana dem att inte lägga pengar på hög. Nu finns det 1,3 miljon i eget kapital, vilket är en onödigt stor buf-fert. Signalen var tydlig: Gör bra verksam-het för pengarna.

– Vi har ett irrationellt gott resultat för 2013, sammanfattade Edsinger det gång-na året.

Årsmötet antog också styrelsens för-slag att byta namn på scouterna, från EFS Scout till Salt Scout (se spalt till höger). n

TEXT OCH BILD: ERIKA CYRILLUS

Salt: Irrationellt gott resultatSCOUT. Vid Salts årsmöte i Hässleholm beslöts att Salts scoutverksamhet EFS Scout byter namn till Salt Scout. Efter lång diskussion fat-tades beslutet med en tydlig majoritet.

Förslaget om namnbyte väcktes på årsmötet i form av en proposition. I propositionen och under styrelsens presentation på årsmötet beskrevs flera anledningar till varför förslaget läggs fram just nu.

– Salt har funnits i nio år. Beslutet att bilda en egen barn- och ungdomsorganisation togs både av ungdomarna själva och av EFS. Men trots det behöver vi fortfarande tydliggöra både i och utanför EFS-rörelsen att Salt är just en egen organisation. Dessutom är det Salt, inte EFS, som är samverkansorganisation till Scouterna och vi behöver förtydliga gentemot föräldrar och andra att det är genom Salt som våra scouter blir scouter, säger Anders Brunnegård, scout-konsulent på Salt.

I samtal mellan EFS och Salts styrelser har EFS styrelse gett sitt fulla stöd till att byta namn på scoutverksamheten.

MEDIA. Elisabeth Sandlund, som till vardags är opinionsredaktör på tidningen Dagen, höll ett mycket välbesökt seminarium om opinionsbild-ning ur ett kristet perspektiv. Hon belyste frågan om hur man når ut med ett budskap i media genom att ställa de fem klassiska journalistiska frågorna: varför, hur, vem, var och när?

Hon avslutade med att ge exempel på några frågor där den kristna rösten är särskilt viktig:

Miljöfrågan, som bottnar i vårt ansvar för skapelsen vi anförtrotts, fredsfrågan, som länge varit en klassisk kristen fråga samt det okränk-bara människovärdet. Den sistnämnda frågan kan handla om allt från flyktinghjälp till det fenomen som hon kallade ”utsorteringssamhäl-let”, där sjuka och svaga inte längre får plats.

EFS Scout blir Salt Scout

Kristen press i fokus

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

Lovisa Bergner, vice ordförande i Salts styrelse, i samspråk med Olof Edsinger, Salts avgående generalsekreterare tillika bisittare i årsmötets presidium. Övriga i presidiet: Karna Nilsson, sekreterare, Kristian Tyrberg, ordförande, och Malin Simonsson, vice ordförande.

Många samlades när Elisabeth Sandlund föreläste.

BILD: JOHAN ERICSON


KONFERENS

I mer än 70 år har EFS arbetat tillsammans med den lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) och ett stort antal missionärer har under dessa år sänts från EFS till landet. ELCT:s generalsekreterare Brighton Killewa samt hustrun tillika läraren Jane var gäster på EFS årskonferens. De oroas över de eskalerande attackerna mot kristna i landet.

Oro över kristnas situation i Tanzania

TEXT: ANNIKA OVANDER

På ELCT:s kontor i Arusha i norra Tanzania arbetar Brighton Killewa sedan tio år som generalsekretera-re och han har haft flera svenskar

som arbetskamrater. Just nu är det EFS-missionärerna Peter Karlsson på ekono-miavdelningen och Päivi Karlsson, som arbetar inom sjukvården.

– Jag trivs med mitt arbete och är över-tygad om att Gud vill ha mig här. Jag upp-lever det som en klar kallelse från honom.

Jane Killewa är utbildad lärare och det är första gången som hon har fått chans att följa med sin man på en resa utomlands.

– Jag har ju ägnat den mesta tiden åt våra fyra barn men nu när de flesta är vuxna har jag börjat arbeta med att vidareutbilda redan verksamma lärare. Vi ser bland annat till att de följer kursplanerna, säger hon.

ARUSHA ÄR EN STORSTAD och har det senaste året drabbats av flera attacker mot krist-na kyrkor och präster. Brighton Killewa är naturligtvis mycket oroad över detta och säger att det naturliga tillståndet i Tanza-nia alltid har varit att man levat i harmoni mellan kristna och muslimer.

– Den allmänna uppfattningen är att det är extrema grupper som ligger bakom attentaten, och att dessa grupper kom-mer utifrån, säger han. Vi har ju flera ni-våer där vi kan föra samtal med varandra och det gör vi förstås. Det finns utöver ett kristet råd även ett råd där alla religioners företrädare samtalar med varandra.

Rune Persson är EFS missionär och bor i Iringa. Rune är dessutom uppvuxen i Tanzania som missionärsbarn och följer noga med i landets politik. När det gäller attackerna mot kyrkor och kristna säger han så här:

– Nästa år är det valår och man är inne i en process för att skapa en helt ny kon-stitution för landet. Det politiska klimatet har hårdnat, speciellt i parlamentet, där

det nu är vanligt med hårda ord och till och med slagsmål. Motsättningarna mel-lan kristna och muslimer där är tydliga.

UNDER 2013 SATTES två kyrkor i Arusha i brand, en katolsk och en pingstkyrka. I Dar es Salaam brann en luthersk kyrka och på Zanzibar flera andra kyrkor. Dessa at-tacker var riktade direkt mot kristna. Det har även förekommit attacker på försäljare och slaktare av kött, speciellt griskött, som inte är halal-slaktat. Det har varit allmänt oroligt lite varstans och det är tydligt att det handlar om militanta muslimska grup-per utifrån med koppling till Al-Shabaab, som kommer in via Kenya och Zanzibar.

– Denna oro tror jag mycket beror på den alltmer ökande arbetslösheten bland ungdomar, säger Rune. Ungdomarna vär-vas av dessa militanta grupper och blir lo-

vade militärutbildning, men också pengar och andra fördelar.

Dar es Salaam som stad växer enormt, slumområdena blir större och större och trafiken omöjlig att hantera. Tanzanias befolkning är nu cirka 47 miljoner, varav 27 miljoner beräknas vara kristna. För tio år sedan var det betydligt färre. Kyrkans väckelse berör även muslimer.

– Egentligen har inte lutherska kyrkan bedrivit någon målmedveten muslimmis-sion men människor kommer till tro till-sammans med andra och många kristna verkar ha fått gåvan att kunna samtala med muslimer om kristen tro, säger Rune. n

Jane och Brighton Killewa utanför konferensarenan Qpoolen i Hässleholm.


• Du kan stödja arbetet i Tanzania via EFS bg 900–9903. Ange projektnr ”3800”.


KONFERENS

EFS har sedan slutet av 1800-talet samarbetet med den lutherska kyrkan i Madya Pradesh i Indien. Ett av de projekt som EFS stödjer är Padhar sjukhus, där läkarparet Choudrie är verksamma. Med sina två barn gästade de EFS årskonferens.

För tre år sedan var Padhar i fokus för svenskt och internationellt in-tresse när två sammanvuxna tvil-lingflickor skildes åt genom opera-

tioner på sjukhuset. Tyvärr avled den ena flickan efter bara ett par veckor. Doktor Rajiv Choudrie var chefskirurg vid det tillfället och även hans bror Ashish var med i det stora operationsteamet. Nu, till EFS årskonferens 2014 i Hässleholm, har Ashish med hustrun Lisa och sönerna Nirmit och Abhijeet kommit för att delta som konferensens gäster.

– Jag är uppvuxen i Padhar där min far också var läkare, berättar Ashish. Det mest fantastiska med att vara läkare, sär-skilt i Padhar som är ett mycket fattigt di-strikt, är att man behandlar alla lika oav-sett om de är fattiga eller rika.

SJUKHUSET I PADHAR betjänar ett område på cirka 75 byar med totalt 75 000 invå-nare och antalet läkare uppgår till 20–25. Lisa Choudrie är också läkare på sjuk-huset med patologi som specialitet. Hon tillbringar mycket av sin tid i laboratoriet med att undersöka vävnadsprover och dia- gnosticera sjukdomar.

– Ashish och jag träffades när vi båda läste medicin i Punjab, säger Lisa, men vi kände varandra sedan tidigare. När vi gifte oss för 17 år sedan beslutade vi att bo och verka i Padhar trots att lönen är jämförelse-vis mycket låg, ungefär hälften av vad man kan få vid ett regeringssjukhus. Våra pojkar går i Happy Valley School, som är en skola för barnen till sjukhusets anställda. Just nu går där 387 elever men till nästa termin ut-ökas antalet med ytterligare 100.

Det går inte att ta miste på att både Lisa och Ashish omhuldar Happy Valley School och att de gärna ser att EFS bi-drar med medel till både skolbyggnader och lärarlöner framöver. Tack vare att sko-lan finns hoppas man att få behålla – och få tillbaka – både läkare och sjuksköter-skor efter avslutad utbildning. Skolan är mycket bra, säger Lisa, och kan gott och väl mäta sig med andra skolor i konkur-

rens. Och i Indien ställs mycket höga krav på barnen i skolarbetet, annars har de ing-en chans till en bra framtida utbildning.

– PADHAR SJUKHUS ÄR ett av de största mis-sionssjukhusen i landet, men de flesta är mycket små och har bara en eller två lä-kare, fortsätter Ashish, och det är numera väldigt många och besvärliga regler kring sjukhusen, så ju större sjukhus desto lätt-are är det att möta de krav på utrustning och bemanning som finns.

TBC, magsår, cancer, lungsjukdomar och hiv är sjukdomar människor drabbas mest av i Indien, men också livsstilssjuk-domar som diabetes och högt blodtryck har ökat dramatiskt.

– Man uppskattar att 20 procent av be-folkningen lider av diabetes, säger Lisa. Ett av de största problemen är att få männi-skor att söka vård i ett tidigare skede än vad man gör nu. Ofta så är det för sent för oss att kunna bota och då blir fokus mera på att lindra. Sjukvården kostar patienten avgifter, men vi har ett system med bidrag vid till exempel cancer i slutskedet. Även med bi-drag kan en sådan vård kosta 5 000 svenska kronor och det är ouppnåeligt för en fat-tig människa i Padhar där en vanlig familj på landsbygden behöver cirka 500 svenska kronor i månaden för att överleva. n

TEXT: ANNIKA OVANDER

Gästande indiskt läkarpar uppmuntrar fortsatt EFS-stöd

INTERNATIONELLT. Missionsvänner från hela lan-det börjar samlas inför en eftermiddag fylld av information kring EFS internationella missionsar-bete. Den projektlista som EFS har omfattar i dag ett trettiotal olika projekt, men Erik Johansson presenterar några som kan komma till i framtiden.

EFS arbete i Somalia har mer än 100 år på nacken. Det har dock legat nere i ett tjugotal år på grund av krig. Nu kan man se försiktigt positivt på en framtid med fred för Somalia och på EFS centralt undersöks möjligheterna till att starta ett biståndsarbete där. Samtal förs också med EFS folkhögskolor kring vuxenutbildning i Somalia. Många människor har missat skolgång totalt eller har en fragmentarisk sådan och det vill EFS hjälpa till att råda bot på.

Annas mission är en vänförening på västkus-ten som arbetar tillsammans med Anna Petters-son i Bulongwa, Tanzania. Nu undersöker EFS centralt sätt att samarbeta i detta arbete, som har varit Annas engagemang i cirka 50 år.

Hannes och Nora Sandahl sänds till Makete nära Bulongwa för att arbeta med socialt arbete bland barn. Andra nya missionärer blir Sofia och Elias Tranefeldt, som sänds av EFS till Etiopien för att arbeta med en organisation som heter Folk och Språk. Deras uppgift blir att bland an-nat arbeta med bibelöversättning.

INTERNATIONELLT. Mekane Yesus-kyrkan i Etio-pien och den lutherska kyrkan i Tanzania växer snabbt. Kring de utmaningar som uppstår i den-na explosionsartade tillväxt samtalades det om vid seminariet Väckelse och växtvärk i systerkyr-korna, där en panel med företrädare för Mekane Yesus och svenska missionärer deltog under led-ning av EFS internationalle missionsföreståndare Erik Johansson.

Tseganesh Ayele, chef för Mekane Yesus-kyrkans kvinnoavdelning, menade att det mogna lärjungaskapet har hamnat på efterkälken och att det främst beror på att det finns för få välut-bildade kristna ledare i Etiopien.

– Vi förmår inte utbilda ledare i takt med tillväxten, sa hon.

Attraktionskraften i gudstjänsterna – och inte minst i musiken – är däremot stor. Detta kan föra med sig att fokus hamnar på uttrycket snarare än innehållet. Men trots att utbildningsinsatserna är många, är de långtifrån tillräckliga.

– Den strategiska planen om att utbilda 9 000 präster under loppet av fem år är en fullständig illusion. Det är extremt svårt att få välutbildade etiopiska lärare eftersom så många emigrerar till Europa och USA, sa Agne Nordlan-der, seniorvolontär och missionär i Etiopien.

Glimtar från nya missionsprojekt

Växtvärk i systerkyrkor


Ashish och Lisa träffades när de båda läste medicin.

• Du kan stödja Padhar sjukhus via EFS bg 900–9903. Ange projektnr ”3305 ”.


KONFERENS

Utmaningen med islam

Det finns 450 000 invandrare från muslimska länder i Sverige. Men hela 77 procent av de ”etniska svenskar-na” sägs aldrig ha gemenskap med utomeuropeiska ut-länningar. Andreas Thornell ser ett bekymmer med det.

– Vi behöver lära känna varandra. Hur ska vi kunna älska, om vi inte har kärleksfulla relationer?

Han berättar hur han och Frida kände en kallelse att arbeta med muslimer i Sverige – så de flyttade till Sudan.

– Vi ville veta hur muslimer har det i muslimska länder. Livet i Sudan gjorde att Frida och Andreas fick ett stort hjär-

ta för muslimerna. Och de känner en nöd för dem. – När vi kom innanför murarna såg vi att de behövde Jesus,

säger Andreas. Numera bor de i det invandrartäta området Gottsunda i

Uppsala. Där möter de muslimer dagligen. Frida tycker att det egentligen är enkelt att tala om tro med muslimer, även om fri-modigheten ibland tryter.

– Bara för att en kvinna har slöja, betyder det inte att vi inte kan tala om Jesus. Han är Messias – han är för alla.

Hon berättar att det kostar på för muslimer att konvertera och hon anser att EFS har lite att bevisa där, som kyrka, genom att visa att vi är en familj.

– Här är människor som har övergett allt för sin tro. Det finns många utmaningar, men Gud är större.

MONA WALTER KOM till Sverige från Somalia 1994. Hon var mus-lim men hade aldrig läst Koranen. Hon flyttade till Bergsjön i Göteborg, även det en stadsdel med hög andel invandrare.

– Det blev en kulturkrock, berättar hon. Innan hade jag inte haft någon kontakt med Koranen och i Somalia fick inte kvin-

nor gå till moskén. Här i Sverige var alla kvinnorna täckta och gick till moskén.

Mona började då läsa Koranen. Hon menar att man enligt Koranen ska älska alla människor, men som människor räknas bara muslimer.

– Jag tyckte inte om det, berättar hon. I samband med detta flyttade hon från Bergsjön till Mölndal.– Där bodde bara svenskar och där kunde jag känna mig

hemma.

ÅREN GICK OCH ju mer hon läste Koranen desto mer kände hon att det inte var något hon kunde stå för. Detta gjorde att hon tog avstånd från allt vad religion hette. Tills en dag då en vän ringde och berättade att hon blivit kristen. Men Mona ville inte höra.

– Jag trodde att alla religioner handlade om hat och om att döda dem som inte tror.

Men när hennes vän berättade om att kristendomen hand-lade om kärlek började Mona läsa Bibeln.

– Där står det ju om att man ska älska alla, till och med dina fiender. Jag läste och läste och kände kärlek i hela kroppen.

Mona började översätta suror från Koranen för att visa för muslimer som hon möter. Hon menar att det är många musli-mer som inte kan Koranen så bra, då språket har förmildrats i den svenska översättningen. Det är bara tio procent av alla mus-limer som talar arabiska, som Koranen är skriven på.

– Bibeln och kristendomen har granskats och kritiserats och vi kan tycka att det är jobbigt, men i slutändan är det bra, säger Andreas. Islam måste också tåla en sådan granskning. n

Fotnot: Seminariet möttes av kritik. Se debatten på sidan 22 för vidare läsning.

Islam är en verklighet som många EFS:are möter i vardagen. Men vad står islam för och hur påverkar det förutsättningarna för att mötas? Ett av årskonferensens seminarier hade namnet ”Islam – en verklig utmaning” och handlade om just detta. Talarna var Andreas och Frida Thornell, som har arbetat bland muslimer i Sverige samt Mona Walter, kristen somalier som nu är bosatt i Borås.

TEXT: SOFIE SIVERMAN

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

Mona Walter kom till Sverige från Somalia 1994.


KONFERENS

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

Hur växer EFS-föreningen?MEDLEMSKAP. I Missionskyrkan samlades en stor grupp från olika samar-betskyrkor för att samtala om medlemskap i en missionsförening. Daniel Broman, ordförande i Furulundskyrkan och Margareta Westin Olsson, di-striktsföreståndare i EFS Mittsverige delade erfarenheter av både växande föreningar och nedlagda samarbetskyrkor. Från en samarbetskyrka, som nu är nedlagd, fanns minnet av att man aldrig i gudstjänster talade om missionsföreningen. Få fick frågan om att bli medlem i föreningen.

Flera efterlyste hjälp från centralt håll, med korta filmer och foldrar som är särskilt inriktade på medlemskap i en samarbetskyrkoförening.

Budbäraren frågade Ingemar Eliasson från Kristianstad om vad han tar med sig hem efter samtalet.

– Vi har anledning till större frimodighet, sa han.

EFS ekonomi – nu och i framtidenEKONOMI. Ekonomiseminariet lockade inte många, men däremot de initie-rade. De flesta i EFS ekonomiråd deltog, inklusive dess ordförande Ken-neth Ferm, samt Annika W Gunnarsson och Martin Nilsson från EFS kansli.

Motionen om en rättvisare föreningsavgift var snabbt avklarad, ingen var emot och strax kunde ekonomichefen gå igenom bokslutet som senare skulle presenteras under årsmötet.

Martin Nilsson presenterade insamlingsarbetet och alla nya insam-lingsvägar som finns: gåvor som kan ge skattereduktion, givande via webbsidor, kort och snart även telefon.

Ett samtal uppstod om givande till särskilda projekt kontra gåvor till ”EFS mission – där det bäst behövs”. Att flera vid seminariets slut gav en gåva i kollektkorgen var en naturlig respons på seminariet.

Övre vänster: Johannelunds teologiska högskolas rektor Tomas Nygren och två av prästkandidaterna, Carl Skarin och Timothy De Bernardi. Övre höger: EFS missionsföreståndare Stefan Holmström får förbön. Nedre vänster: Trombonisten Vincent Nilsson gästade storbandet Röke blås som tillsammans med Frank Ådahl (nedre höger) höll en bejublad konsert.


LOKALT

Soul Children ska locka denskeptiska 13-åringen till kyrkanVad har välkorrigerade steg, ösig gospel, lärjungaträning och ett stra-tegiskt socialt bemötande gemensamt? Missionsverktyget stavas Soul Children och har sina rötter i Norge. Under 2014 prövar Salt om de ska bli huvudman för konceptet som är inriktat på 10–16 åringar.

Att nå dagens tweens, det vill säga den åldersgrupp som börjar vid 10 år och går upp till tidig ton-år, har länge varit en utmaning

för kyrkor och kristna organisationer. Det är inte ovanligt att det är just i den åldern som barnen börjar droppa av från sön-dagsskolan eller barnkören. Maria Smeds, samordnare på EFS kansli, har följt ut-vecklingen.

– En del i förklaringen till varför vi tap-par många i den åldern har att göra med alla krav på att ha rätt image som ställs på barnen och ungdomarna. Det gäller att lyssna på rätt musik och ha de senaste kläderna. För kyrkan blir det en utmaning att finna den hårfina gränsen var saker och ting blir barnsliga.

DET ÄR HÄR som Soul Children – körrörel-sen från Norge kommer in. Med visionen att vinna och bevara unga för Jesus Kris-tus genom sång och musik de känner igen sig i, lockar konceptet tweens över hela Norge. I dag finns cirka hundra norska Soul Children-körer. Med svängig gospel och populärmusik tilltalar musiken även den mest skeptiske 13-årige killen.

– Att kolla vad som fungerar hos just en kille i tidig tonår är ett sätt att mäta om man är på rätt spår. Erfarenheten säger att gillar han det vi presenterar fungerar det på hela målgruppen.

Soul Children är emellertid mer än svängig musik och koreografi utformat för tweens. Rörelsen jobbar med en medve-ten strategi, där det andliga och sociala är lika viktigt som det musikaliska på körre-petitionerna.

– För att de olika delarna ska förbli lika viktiga behövs ett team-tänkande, där vi rekommenderar att tre personer ingår med varsitt ansvarsområde.

I vissa kyrkor kan till exempel hus-mor vara en naturlig person att ansvara

för det sociala benet. Hon eller han blir en medveten relationsbyggare som ser varje individ.

– Att vara ansvarig för den sociala bi-ten är så mycket mer än att sätta fram lite fika. Barnen ska känna sig efterfrågade som personer och bli sedda.

När det kommer till den andliga biten, som närmast kan beskrivas som lärjunga-träning, finns ett modernt genomarbetat material att tillgå med filmklipp och sam-talsfrågor.

– Att ta Jesus till barnen, innebär att skapa en trygg miljö. När det andliga bud-skapet presenteras känner de sig trygga genom den varma atmosfären som byggs upp vid fikaborden.

TEXT OCH BILD: KAROLINA ADLARSON

Att kolla vad som fungerar hos just en kille i tidig tonår är ett sätt att mäta om man är på rätt spår.

Maria Smeds, samordnare på EFS kansli, berättar om barnmusiksatsningen Soul Children.


LOKALT

Soul Children-körerna baserar sig på fem grundvärderingar – att ära Gud, hed-ra varandra, se och bli sedd, innerlighet och äkta glädje.

– Att vara med i en Soul Children-kör innebär att vara del av en miljö där posi-tivt identitetsskapande främjas. Det bety-der att vi ska hedra och tala gott om var-andra och lyfta fram varandras gåvor. För att äkta och innerlig glädje ska kunna ska-pas behöver en sådan atmosfär först byg-gas upp i ledarteamet. Barnen märker när den finns och det smittar.

ATT JOBBA MED ett strategiskt helhetstän-kande, där gospelkören är ett musikaliskt, socialt och andligt sammanhang, har fun-nits med i visionen från början. Längtan efter att få beröra barn och ungdomar genom att använda gospeln, fick den då 15-åriga Ragnhild Hiis Ånestad i mitten av 1990-talet, efter att ha besökt Stock-holm Gospel Festival. Hon hade då hört gospellegenden Walt Whitman, ledare för Soul Children of Chicago.

– I gospelkörerna i USA finns ett hel-hetstänk där man vill vara med och for-ma på det andliga området. Walt Whit-man är pastor och andlig förebild för sin kör, där många av deltagarna är plockade från gatan.

Något liknande längtade Ragnhild ef-ter att få se i Norge. Visionen sattes med tiden i verket och 2001 startade hon Oslo Soul Children.

Soul Children är ett känt begrepp i Norge, även för den vanliga sekulära norr-mannen.

– Det är inte ovanligt att Soul Child-ren uppträder på teve, de har även med-verkat på evenemang som vid utdelandet av Nobels fredspris, säger Ingrid Oygard, frivillig i Storsalen menighet i Oslo.

I Storsalen, som tillhör Normisjon,

motsvarande EFS i Sverige, har Oslo Soul Children sin hemvist.

– Vi har sett att många av barnen som kommer inte har någon anknytning till kyrkan innan de börjar i Soul Children. För många får kören vara en viktig del i att presentera Jesus för barnen.

ATT BLI EN Soul Children-kör betyder inte bara att mötas på det lokala planet. Kon-ceptet har vuxit och finns numera i länder som USA, Ecuador, Indonesien, Indien, Slovakien och Danmark. Varje år möts barnen till masskörer – så kallade Soul Children gatherings. I Norge samlas varje år upp till 1 500 körsångare.

– Att träffa andra Soul Children-med-lemmar från Norden eller andra delar av världen är en rolig och spännande del i att vara med i Soul Children-familjen. Det innebär att skapa en identitetsstärkande kristen gemenskap i en viktig period av livet, avslutar Maria Smeds. n

Vi har sett att många av barnen som kom-mer inte har någon anknytning till kyrkan innan de börjar i Soul Children.

BIL

D: O

SLO

SO

UL

CH

ILD

RE

N

FAKTA: Soul Children

• Hur startar man en kör?: För att blir en Soul Children-kör behöver man ansluta sig till Salt. Det går bra att ansluta sig även om man inte är en Saltförening, dock får man som Salt-förening ett förmånligare anslutningspris. Kontakta Salt för mer information. Registrering sker senast 15 oktober till [email protected] / 073–500 86 65.

• Guide till Soul Children: Inom konceptet finns förutom huvudkören Soul Children 10–16 år även: Pre Soul Children Choirs – för barn under 10 år, Soul Teens Group – för barn över 15 år, Soul Family Choirs – för alla familjemedlemmar, där föräldrarna är med och övar in någon sång (det kan till exempel läggas till den vanliga kören en gång i månaden), Soul Children Gatherings – med workshops, samlar körer från hela landet, Soul Church – guds-tjänster anpassade till tweens, där körerna medverkar.

• Missa inte!: Sveriges första Soul Children-festival 23–24/8 i Stockholm. Medverkar gör Ragnhild Hiis Ånestad och Oslo Soul Children. Dit kan deltagare åka både som kör och som enskilda. Mer info: festival.soulchildren.se

I dag finns cirka hundra Soul Children-körer över hela Norge.

GÅVA: Soul Children, Sverige

• Du kan stödja barnkörssatsningen Soul Children via EFS bg 900–9903. Ange projektnr ”8002 Soul Children”.

Tack för din gåva!


LOKALT

Skilda världar – växtvärk i Lötens ungdomsarbete

Dopfester, öppen kyrka och bibelsamtal flera kvällar i veckan. Det är en del av Lötenkyrkans diakonala ungdomsarbete. Men också stölder, en osäkerhet från mer etablerade församlingsmedlemmar och tendensen att ungdomsarbetet lever lite vid sidan av övriga församlingen. Att hitta vägar i växten utmanar.

TEXT: ULRIKA NILSSON LOKRANTZ BILD: JONAS NIMMERSJÖ

De senaste åren har Lötenkyr-kan haft en stor tillströmning av ungdomar som kommer till och tillbringar tid i kyrkan,

framför allt på eftermiddagar och kvällar. Ganska många har kommit in via konfir-mationsläsning.

EDWARD THOMAS, UNGDOMSPRÄST i Lötenkyr-kan, tror att man har kontakt med omkring 80 ungdomar, många med invandrarbak-grund, till stor del från icke-kyrkliga hem. I praktiken handlar det om att Lötenkyrkan håller öppet söndag till fredag, från efter-middagen och in på kvällen med möjlighet att bland annat fika, leka, spela spel, umgås, ha bibelsamtal, fira mässa.

När Edward Thomas anställdes för åtta

år sedan i Lötenkyrkan i Uppsala började han att bygga upp ett ungdomsarbete ef-ter en modell han lånat från Young Life, en av USA:s största kristna ungdomsor-ganisationer. Modellen heter Incarnatio-nal relational ministry, och handlar om att med Jesus som förebild möta människor där de är.

– GENOM INKARNATIONEN kommer Jesus hit, han blir en av oss och lever och vandrar med oss. Vi försöker göra samma sak i mötet med ungdomarna. Vi möter dem där de är och lär känna dem, ser dem, har roligt tillsammans, försöker möta deras behov, förklarar Edward Thomas.

För att satsa på ungdomsarbetet har EFS-föreningen i Lötenkyrkan under vå-

ren anställt teologistuderande Henok Ghebrai på 25 procent. Henok har själv kommit till tro och konfirmerats i Löten-kyrkan.

Allt borde vara frid och fröjd. Men kanske är det så att drömmar om växt och väckelse sällan utvecklar sig på det sätt man tänkt sig. Kanske passar verkligheten inte in i ramarna som verksamheten har.

HANS LINDHOLM, PRÄST och föreståndare för Lötenkyrkan kallar församlingens respons på den stora tillströmningen av ungdomar för ”yrvaken”. Han talar om rädsla och osäkerhet hos en del av de äldre medlem-marna, vilket också har sin bakgrund i en del incidenter med inbrott, stöld och pro-vokationer på olika sätt, framför allt för ett antal år sedan. Men några av dem som ställde till bråk då, finns med i utkanten nu också, enligt Hans Lindholm, även om hans intryck är att majoriteten är lugna.

– Om jag ska vara ärlig tycker jag inte att vi klarar av det riktigt, vi är inte förbe-redda på det här. Det fungerar inte så väl-ordnat och vackert och smidigt som man kanske hade tänkt sig. Det är allt för få som klarar av att bara sätta sig ner och tala med ungdomarna. Jag känner mig själv väldigt inbokad och tar mig inte tid till det, säger han.

Hans Lindholms önskan är att fler av ungdomarna skulle komma in i guds-tjänstlivet. Men han förstår att det är ett stort steg att ta från häng med vän-ner och bibelsamtal i kyrkan på kvälls-tid, till gudstjänsten på söndag. Och det blir inte lättare om det finns en tveksam-het i den gudstjänstfirande församlingen. Något som också tar sig uttryck i osäker-het från en del av de torgvärdar som finns

Edward Thomas, ungdomspräst i Lötenkyrkan, vill möta människor med Jesus som förebild.


LOKALT

på plats på kyrktorget på vardagar för att hålla koll och skapa trygghet. Kontakten mellan torgvärdarna och ungdomarna har inte varit helt självklar.

– Vi har sagt att vi i alla fall måste häl-sa på varandra, säger Hans Lindholm och tillägger:

– Samtidigt väcks en fundering inom mig: Är detta ett exempel på Fresh expres-sions, som vi numera talar så mycket om i EFS? I så fall har inte vi planerat det, Gud har sänt det till oss.

JONAS NORDING, ORDFÖRANDE i EFS-före-ningen i Lötenkyrkan, uttrycker sig i lik-het med Hans Lindholm om att ung-domsarbetet utvecklat sig på ett sätt som de flesta inte varit beredda på. Men att EFS-föreningens medlemmar tror att Gud ligger bakom och därför vill ta vara på möjligheten, det är också därför för-eningen har anställt Henok Ghebrai. Han menar att de flesta i Lötenkyrkan i grun-den är ”väldigt positiva och jätteglada”, men att det också finns utmaningar.

– Hur kan vi mötas över generations-gränser och med olika sociala och kulturel-la bakgrunder, så att de nya får plats i kyr-kan. Det är en väldig balansgång, vilka krav kan man ställa utan att skrämma bort nå-gon. Vi behöver bygga ett starkt tänk kring hur vi möts när vi har olika bakgrunder, det har tagits upp i månadsblad och guds-tjänster, men vi behöver arbeta mer med frågan, säger Jonas Nording.

Elsie Bergkvist, fram till årets årsmö-

te vice ordföranden i styrelsen, ser också mötet med de unga som en ”balansgång”.

– Hur mycket ska vi kräva av dem och hur mycket ska vi kräva av oss själva. Vi gamla missionsvänner behöver ju ha en öppenhet för att det är ungdomar från andra kulturer med andra sätt att leva. Vi vill försöka visa hänsyn till ungdomarna men de behöver också följa överenskom-na regler så att vi får en trivsam miljö till-sammans, säger Elsie Bergkvist.

Elsie Bergkvist är en av dem som emel-lanåt är torgvärd i Lötenkyrkan på kvällar-na. Hon tycker att det är kul och har inte varit med om något negativt, säger att hon brukar heja och växla några ord med ung-domarna hon möter. Men hon berättar att när kyrkan började med torgvärdskapet för några år sedan var det struligt och en del av dem som var torgvärdar slutade med sitt uppdrag, något hon har förståelse för.

– Har man varit med om att någon va-rit otrevlig så kanske man blir lite orolig, säger Elsie Bergkvist.

ELSIE SITTER OCKSÅ med i det så kallade små-gruppsrådet som har fått en lista med namn på alla ungdomsledare, som nu har fått sin särskilda förebedjare. På sikt vill man också ha kontakt med ungdomarna, att de kan få en kontaktperson som kan be för dem och kanske bjuda hem. Som ett sätt att få med dem i församlingsgemenskapen.

– Man skulle önska att man hann och orkade mer, men man har det mesta bak-om sig, säger hon.

”Det här är mitt andra hem”I Lötenkyrkan hittar ungdomarna en plats att bara vara. En kravlös gemenskap där man får vara sig själv. Lek och skatt ryms lika väl som samtal om livet och tron.

I köket i Lötenkyrkan står Nouhaila, 13, och hennes kompis Josef, 12, och fix-ar mackor till sig själva. Det är fredag kväll och klockan är omkring halv sex.

Nouhaila och Josef har redan varit i kyrkan en bra stund. Nouhaila, som hittade hit till Lötenkyrkans öppna ungdomsverksamhet efter jul, kommer nu nästan varje dag efter skolan. När det är skola dagen efter stan-nar hon till fem, fredagar blir det senare. Hon har lärt känna Ed Thomas och flera av ungdomsledarna, och har fått förtroendet att hjälpa till med fika i köket.

– Jag har frågat Ed, sen ställer vi i ord-ning efter oss, säger Nouhaila.

Varför kommer ni hit?

– Det är roligt, vi spelar biljard. På fre-dag har vi en samling och leker eller tittar på film, säger Josef.

Köket är en hjärtpunkt i Lötenkyrkans öppna ungdomskvällar, menar Edward Thomas. Idén som verksamheten vilar på, om att umgås, samtala och dela en bit av livet, kommer spontant till uttryck här. Denna kväll planeras pannkaksgräddning. Sällskapspel, biljard och pingis står också på programmet.

Edward Thomas berättar om när han var nyprästvigd och började arbeta med ungdomar. Ofta fick han samma fråga ef-ter en stunds samtal om ungdomsarbe-tet: kommer någon till tro? Ed värjer sig

Nouhaila besöker Lötenkyrkan nästan varje dag.

För att satsa på ungdomsarbetet har Lötenkyrkan under våren anställt teologistuderande Henok Ghebrai – här i samspråk med ungdomsledare Sivana Ehshimwe.


LOKALT

för frågan, då som nu. Visst hoppas han att ungdomarna efterhand ska hitta in i den kristna tron, men det ska inte vara in-gången i mötet med dem och tron måste få växa i en naturlig takt. Vänskapen och att dela livet med dem har ett egenvärde, oavsett hur det blir med tron.

– Jag vill inte att någon människa nå-gonsin ska tänka att vi är öppna och pratar med dem bara för att de ska komma till tro, säger Ed och spänner ögonen i mig.

FÖR UNGDOMSLEDARNA FINNS däremot ett tydligare ”krav”. De måste vara kristna vuxna som gestaltar och synliggör tron genom sin omsorg om och vänskap med ungdomarna. Genom dem kan ungdo-marna få en aning om vem Gud är.

– Det är viktigt att vi ledare har en le-vande relation till Gud där Andens fruk-ter växer fram och att vi är trofasta och lyhörda för vad Gud gör i unga männi- skors liv. Men vi ska inte ha någon press på att folk ska komma till tro, fortsätter han.

En ung tjej kommer inrusande i köket. Hon grimaserar, beklagar sig över sin nya piercing och får en medlidsam klapp på axeln av Ed.

– Det här är mitt andra hem, säger hon till mig.

– Tilda döptes här i somras, förklarar Ed. Han berättar om hur man brukar ord-

na dopkalas för dopkandidaterna från ar-betet bland ungdomar och unga vuxna.

Tårta, knytis och festligheter.– När församlingen får höra deras vitt-

nesbörd blir många tårögda, säger Ed.Amanda Edström, 15, är en annan av

dem som brukar komma till Lötenkyr-kans öppna ungdomskvällar. Hon bor nära kyrkan och har hängt här i två år. Hon lät också döpa sig i somras, en dag hon kommer att minnas länge, säger hon.

– Jag har många vänner som brukar vara här, och så har jag blivit väldigt bra vän med ledarna också, förklarar hon.

I CAFÉDELEN I Lötenkyrkans aula sitter He-nok Ghebrai och några andra ungdoms-ledare och pratar med några av ungdo-marna som kommit. Under en timme på fredagskvällen har man bibelsamtal.

– Är det viktigt att veta vem Gud är?, frågar Henok.

– Nej, jag orkar inte lägga energi på det nu, det räcker med skolan, säger Wy-att, 15, en kille som hänger en hel del i Lötenkyrkan på kvällarna.

– För mig är Gud min vän som jag le-ver med, säger Rebecka Sandlund, en av ungdomsledarna.

Samtalet trevar sig fram och tillbaka, om Gud, vem han är, om hur man kan be. Under samtalet kommer och går ungdo-mar. Det finns en generositet i atmosfären, en öppenhet att säga och tycka vad man vill. Samtidigt finns en tydlig inriktning, som Henok, men också de andra ledarna

Det är alltid svårt att få in ungdoms-arbete i resten av försam-lingen.

Ronny och Wyatt möts i en biljardmatch.


LOKALT

visar på: ett enkelt och jordnära vittnesbörd om den kristna trons innehåll och vad den betyder för dem lyser fram.

När Budbäraren är på besök har fastan i kyrkoåret precis bör-jat. Det kommer upp i samtalet och Henok berättar kort om fas-tans roll i den kristna traditionen. Så går han och Rebecka och hämtar biblar. Samtalet avslutas med att man läser berättelsen om David och Goljat, högt tillsammans.

– Vilken del av berättelsen tyckte ni om, frågar Henok. De kvarvarande ungdomarna säger inte så mycket. Någon

frågar vad filisteerna var för några egentligen. Henok förklarar den historiska bakgrunden.

– En bra fråga är om vi litar på Gud lika mycket som David, sammanfattar Henok berättelsen.

För Budbäraren berättar Henok att han som anställd försöker skapa bryggor mellan övriga församlingen och ungdomarna. Men att börja komma till gudstjänsterna är ett stort steg för de flesta. Innan någon kommer dit har det ofta gått flera år av gemenskap och deltagande i de öppna grupperna på ungdomskvällarna. Många kommer heller aldrig in i gudstjänstlivet. Vilket inte heller är krav.

– Vi försöker bara älska människor och finnas där för dem, säger han.

Lötens ungdomsarbete involverar förutom Ed Thomas och Henok Ghebrai mellan tio och tjugo frivilliga ungdomsledare. Den här kvällen är Maria Helenelund en av ledarna. Vi möts i kökshänget. Hon är medlem i Lötenkyrkan och har hjälpt till i ungdomsarbetet i två år, med särskilt ansvar för de yngre ton-åringarna. Maria Helenelund tror på sättet man valt att jobba i Lötenkyrkan. Men hon längtar efter ett större engagemang från församlingen i övrigt.

– På ett sätt är det som att ungdomsverksamheten är lite för sig, det är inte en så tydlig koppling som man skulle önska, säger hon.

LITE SENARE, VID HALV ÅTTA, dyker Daniel Jansson och Malin Lind-gren upp. De är ledare med fokus på de lite äldre ungdomarna. Nu har de tänkt gå en runda i området kring kyrkan och bjuda in till den öppna verksamheten. Malin och Daniel tycker också att ungdomsverksamheten och den etablerade församlingsge-menskapen lever ganska långt från varandra.

– Det är alltid svårt att få in ungdomsarbete i resten av för-samlingen. Man tycker att det är fint att det finns, men det skall helst inte synas, säger Daniel.

– Det är verkligen som delade grupper, men det är inte spe-cifikt för den här församlingen, säger Malin som tidigare varit engagerad i ungdomsverksamhet i andra församlingar.

Enligt Malin och Daniel finns det en pågående diskussion om hur man ska integrera ungdomsverksamheten i församlings-gemenskapen. De ser torsdagarna med en enklare mässa som en möjlighet för olika grupper att mötas. De nämner initiativet med att alla i ledarteamet fått varsin förebedjare som positivt och Henoks anställning. Allra helst skulle de se att de äldre eta-blerade församlingsmedlemmarna kunde bidra med hemmaba-kade bullar och kakor och att de också dök upp och pratade lite med ungdomarna på kvällarna.

– Så att de försöker lära känna dem lite och sen kan bjuda in dem till gudstjänsterna, säger Daniel.

Henok Ghebrai funderar i liknande banor. Han önskar också ett större medvetet engagemang från den etablerade försam-lingen, inte minst från de äldre som har en annan erfarenhet och mycket att ge. Vissa försök har gjorts för att torgvärdarna och ungdomarna ska kunna mötas, och några har också upp-märksammat ungdomsarbetet genom att komma och fika.

– Jag skulle önska att det samarbete vi har skulle utbredas mer och mer i kyrkan, säger Henok Ghebrai. n

Marknadsdag kl 13.00-16.00Fredagen den 8 augusti är det Marknadsdag, som också är lägrets myllrande besöks dag. Den blir underbar, spektakulär, genialiskt kreativ och alldeles, alldeles....obeskrivlig. Precis allt kan hända och händer. Ta med familjen, kompisarna och grannarna. Glöm inte en näve kontanter att handla för och hjälp oss att samla in pengar till BIAL - Barn i alla länder. Läs mer på webben!

Varmt VÄLKOMMEN TILL:

MARKNADSDAGGÄRDSMARK8 AUGUSTI

Följ oss på Facebook!Följ oss på Instagram (#priks2014)Följ oss på www.patrullriks.nu


GLOBALT

Mekane Yesus vill fortsätta växa

Målet: 30 miljoner medlemmar på fem år

Det märks att Mekane Yesus-kyrkan är en kyrka där mu-siken får ta plats. När Bud-bäraren besöker Nakamte

strömmar musiken från den gamla kyrkan – det pågår en övning inför kommande gudstjänster. I Mendi har vi problem med att spela in intervjun med föreståndaren för bibelskolan, eftersom sång och musik från en övning i kyrkan är så stark. Det är samma förhållande tidigt på morgonen dagen därpå. I Bodji besöker vi barn- och ungdomskören med ett åttiotal deltagare som övar med stor inlevelse i både sång och rörelse. Även på kyrkans centrala ut-bildningscentrum, seminariet i Mekanis-sa, har musiken fått en stor plats med ut-bildning av cirka 250 musiker.

TSEGAHUN ASEFFA ÄR chef för kyrkans barn- och ungdomsarbete. Vi frågar honom om visionen för Mekane Yesus-kyrkans nya strategiplan.

– Jesus kallade oss att bli lärjungar och i dagens samhälle får ungdomarna influ-enser från många olika håll och kyrkan måste då arbeta aktivt för att utrusta ung-domarna så de kan vittna om sin tro, både i kyrkan och i landet. Vårt mål är att nå

I världens största lutherska kyrka, Mekane Yesus, utgör musiken en viktig del av framgångsreceptet. Redan i dag har kyrkan över sex miljo-ner medlemmar, men inom loppet av fem år siktar de på att femdubbla medlemsantalet. – Det är fullt realistiskt, säger EFS missionär Viktoria Nordén.

TEXT: MARTIN NILSSON BILD: JONAS NIMMERSJÖ

30 miljoner med budskapet om Jesus un-der en femårsperiod, säger Tsegahun.

I Mekane Yesus-kyrkan är cirka 70 pro-cent av medlemmarna under 30 år. Det är stora möten och ungdomssamlingar i kyr-korna, men i strategiplanen betonas den lilla gruppens betydelse. I en presentation om ungdomsarbetet har EFS missionärer Jonas och Viktoria Nordén skrivit ner må-let att skapa två miljoner nya smågrupper och utbildning av 75 000 ungdomsledare för dessa. Det ska vara 10–15 deltagare i en grupp och idealet är ju tolv, samma an-tal som lärjungarna var.

– I smågrupperna finns det möjlighet att få en mer nära kontakt när man läser Bi-beln, ber tillsammans och kan dela de frå-gor man har. Man lär av varandra, säger Tse-gahun. Till deras hjälp planeras utgivning av böcker och musik- och videoprogram.

Är det svårt för ungdomar att vara kristna i Etiopien?

– Nej, det är det inte, särskilt inte i västra och södra Etiopien, säger Tsegahun. Etio-pien är ett religiöst land och det är religi-

onsfrihet men visst finns det förföljelse och kyrkor har bränts på olika platser i landet.

Vilka utmaningar ser du för att för-verkliga den här stora planen?

– Kyrkan har arbetat på samma sätt i många år och det är svårt att förändra. Det är en utmaning i att tänka nytt och att rapportera på ett annat sätt. ”Varför vill ni krångla till det för oss?” kan vi få höra. Tidigare fick vi årsrapporter men nu ber vi om kvartalsrapporter så att vi kan följa det som händer och sätta in resurser där det behövs. Vi satsar stort på utbild-ning för att få detta att fungera.

Hur är det att arbeta tillsammans med de svenska missionärerna?

– Viktoria och Jonas Nordén är en väl-signelse för oss, de är unga och de har er-farenhet av ungdomsarbete. De känner till det som våra ungdomar nu möter via Internet. De hjälper oss i planeringen och utbildningen av ungdomsledarna i de olika synoderna och Viktoria går nu även in och stödjer administrationen här på kontoret medan Jonas mer är ute och undervisar. Mekane Yesus-kyrkans Tsegahun Asefa.

Barn- och ungdomskören i Bodji övar med stor inlevelse, skriver Budbärarens Martin Nilsson.


EN REPORTAGERESA KAN inte ge hela bilden av ett projekt och för att komplettera denna artikel vill vi infoga några avsnitt från Nordéns blogg med adressen: familjennorden.wordpress.com

2 maj 2014 Vaknade upp i morse och gick ut på den lilla balkongen som hör till mitt hotellrum. Där hade jag utsikt över sjön i Hawassa och jag riktigt kände i hela min kropp hur mycket jag längtar efter öppet vatten. I Ad-dis är det ju som bekant ont om detta, och en av de första sakerna jag ska göra när jag kommer till Sverige är att gå ner till havet!

Nu är det inte hela anledningen till att jag befinner mig i Hawassa, för att få nju-ta av sjöutsikt. Jag är här tillsammans med mina två kollegor, Tsegahun Assefa och Rode Molla, för att undervisa 75 ungdomsledare i ledarskap, barn- och ungdomsarbete, cell-gruppsarbete och hur vi som kyrka och le-dare kan möta nutidens utmaningar. Under fredag och lördag är det fullt program här på synodkontoret i Hawassa. /Jonas

JONAS NORDÉN RESTE dagen innan vi lämna-de Addis Abeba ner till Hawassa, en bil-resa på fem timmar söderut. Där var ett möte för ungdomsledare i fem synoder. Viktoria deltog ett par veckor senare på ett möte långt, långt västerut i Gambe-la som gränsar mot Sudan. Vi saxar även detta blogginlägg.

19 maj 2014Så har jag fått vara i Gambella. Förra veckan åkte jag tillsammans med kollegor-na från huvudkontoret; Rodhe, childrens’ Ministry, Ruth från Strategikontoret och Kalab från ekonomiavd.

Vi gjorde tillsammans en väldigt heltäck-ande undervisning, i både östra och västra Synoden, allt à la EECMY:s strategiplan. Jag själv undervisade om Youth Ministry, cellgrupper och generationsklyftan. Det var väldigt uppskattat och mitt i prick på vad de behövde! Verkar som att Gud haft ett finger med i spelet.

Gambella är, till skillnad från övriga Etiopien som jag sett, täckt av skog. För nå-gon vecka sedan kom regnet dit, så det var frodigt och grönt överallt. Fantastiskt vack-ert! Men, och detta är ett stort men, det var sååå varmt och fuktigt i luften. Svetten lack-ade. Men Gambellanerna (eller vad de nu kan heta) sa att det nu var väldigt skönt. ”Ni skulle ha varit här i januari, februari eller mars – DÅ var det varmt”. Nja, tror inte det!

Värmen gjorde att vi två eftermiddagar fick hålla undervisningen utomhus, under ett träd! Jag var lyrisk! Äntligen fick jag känna

mig som en ”riktig” missionär med samlingar under trädet. Det var väldigt härligt, och det var väldigt roligt att undervisa. /Viktoria

VÅRA MISSIONÄRER FÅR nu vara med i för-verkligandet av strategiplanen på ett än mer konkret sätt än man kunde ana när tjänsterna började. Viktoria Nordén har fått lite förändrade arbetsuppgifter, där erfarenhet från tjänsten på Salt i Sverige är betydelsefull. Nya arbetsinstruktioner, befattningsbeskrivningar och rutiner ska göras utifrån den nya planen.

Inom avdelningen finns även barn-verksamheten och här har det tagits fram nytt pedagogiskt material. Med hjälp av dockor gjorda av plastflaskor till kropp och bomull och tyg till huvud och kläder, något som finns i alla församlingar, kan miljöer skapas och de bibliska berättel-serna åskådliggöras på ett tilltalande sätt.

Men är det möjligt att nå en så kraftig tillväxt som 30 miljoner på fem år?

– Ja, det är fullt realistiskt i den här kyrkan. Om varje medlem av de sex mil-jonerna medlemmarna får kontakt med en ny varje år så blir det 30 miljoner på fem år, säger Viktoria. n

FAKTA: Mekane Yesus

Strategiplan för barn- och ungdomsarbetet i EECMY 2013-2017:

• Identifiera inaktiva medlemmar och församlingar utan ungdomsavdelningar.

• Undersöka utbildningsbehov och ledar-träning.

• Utveckla olika mötesplatser som sport, drama, et cetera.

Mål:

• Starta barn-, ungdoms- och sportverk-samhet i 3 000 församlingar.

• Utbilda och utrusta 80 procent av barn och unga i EECMY.

• Träna 75 000 barn- och ungdomsledare.

• Producera material på olika språk.

• Dela evangeliet till fem miljoner barn och ungdomar.

• Skapa två miljoner ungdomsgrupper (cellgrupper) och träna deras ledare.

• Skapa högskoleutbildning.

• Utbilda unga i baskunskaperna för ungdomsarbetet.

Vision:

• Att se en levande, hållbar kyrka som brinner för mission.

GÅVA: Ungdomsledarutbildning

• Du kan stödja ungdomsledarutbildningen i Etiopien genom EFS bg 900–9903. Ange projektnummer ”3226”.

Tack för din gåva!

För familjen Nordén är bilen ett oumbärligt arbetsredskap. Den kan även tjäna som improviserad rastplats.

22 budbäraren · juni / juli 201422 budbäraren · juni / juli 2014

DEBATT

Nedlåtande om muslimer på EFS årskonferensMartin Nihlgård, rektor på Sundsgårdens folkhögskola, är bekymrad över den bild av islam som målades upp på EFS årskonferens i Hässleholm. ”Som rektor på en kristen skola med många muslimska studerande vill jag med tydlighet och bestämdhet ta avstånd från denna nedlåtande syn på islam och muslimer”, skriver han.

Ibland när ateistiska humanister be-skriver kristna säger de att antingen är de galna fanatiker eller så är de inte riktiga kristna. Tror du på det som står

i Bibeln, och då menar det ordagrant rakt av, då ses du som kvinnoförtryckande, ho-mofob med antisemitiska åsikter och en förkärlek för brutala straff. Tror du inte på dessa lösryckta citat de hittar i Bibeln så är du ingen riktig kristen. Det blir som kristen ganska svårt att föra ett reflekte-rande samtal utifrån den förförståelsen.

NÄR EFS ÅRSKONFERENS bjuder in till ett se-minarium om islam så läggs det upp på exakt samma sätt. De föredragande be-skriver att man kan älska muslimer, men inte islam. Muslimer har en helt annan Gud och islam beskrivs som en religion vars grundfundament är att avrätta alla människor som tror något annat. Musli-mer beskrivs som att antingen tror de på detta eller så har de inte förstått Kora-nen. Det jag förväntas förstå av seminari-et är att islam är en livsfarlig ideologi som växer i Europa och Sverige. Att som EFS föreläsare stå och säga att det finns inga moderna muslimer, muslimerna måste förstå hur hatisk deras religion är visar för mig på en mycket grumlig människosyn och en total oförståelse för religioners mångfaldiga ansikten. När samma typ av svartmålande beskrivningar återkom-mer på själva årsmötet och islam beskrivs som djävulen själv kan det möjligen tol-kas som en ensam människas åsikt. När dessa uttalanden får stå helt oemotsagda, blir bilden dock att detta är EFS officiella syn på islam.

När jag kommer hem samma kväll tit-tar jag på Kunskapskanalens program om den nya fascismens och högerpopulismens tilltagande styrka i Europa. Det blir väldigt tydligt var jag hört liknande argumenta-tion förr. Gert Wilders, Marine Le Pen och Jimmy Åkesson beskriver islam på exakt samma sätt. Enda skillnaden är att de som står bakom EFS islamseminarium lindar in sin islamofobi i ett för mig väldigt falsk-klingande ”jag älskar muslimer”.

Hur ska vi kunna möta muslimer med

respekt och som jämlikar om vi menar att antingen är de fanatiska mördare eller så har de inte förstått sin egen religion?

Som rektor på en kristen skola med många muslimska studerande vill jag med tydlighet och bestämdhet ta av-stånd från denna nedlåtande syn på islam och muslimer. Liksom det inom kristen-domen finns mängder av förståelser och tolkningar finns det givetvis inom islam detsamma. Att lyfta ut stycken ur Kora-nens och att rakt av jämföra dem med det kristna kärleksbudskapet är att jäm-föra äpplen med päron. Man kan lika gärna välja ställen om hämnd, straff, öga för öga tand för tand och kvinnans tigan-de i församlingen ur Bibeln och ställa det mot verser i Koranen som talar om att den människa som dödar en människa ska anses ha dödat hela mänskligheten. Det finns självklart mängder av förståel-ser av islam.

JAG HAR UNDER mina studier i islamologi och under mitt arbete som rektor för det muslimska studieförbundet Ibn Rushd mött något helt annat än det islam som beskrivs på EFS konferens. Jag har för-djupat min tro i mötet med den mus-limska mystiken. Jag har lärt mig nya sätt att arbeta för mänskliga rättighe-ter av föreningar som Sveriges muslimer för fred och rättvisa. Jag har imponerats av modiga muslimska feminister som tar kamp både mot patriarkala struktu-rer inom islam och mot den främlings-fientlighet de som kvinnor i slöja möter i vardagen. Jag har mött ödmjuk, upprik-tig, kärleksfull, reflekterande, kritisk och sann muslimsk tro. Som rektor skäms jag inför Sundsgårdens muslimska studeran-de för det sätt som EFS väljer att lyfta islam på sitt årsmöte. Jag väljer dock att tro att detta inte är den bild av islam som EFS officiellt står för. I så fall finns det ett tydligt utbildningsbehov bland rörelsens medlemmar. Här är vi som folkhögskola gärna med och fortbildar för en mer ny-anserad bild av islam.

MARTIN NIHLGÅRD

REKTOR SUNDSGÅRDENS FOLKHÖGSKOLA

REPLIK. Ett av seminarierna vid EFS årskonfe-rens hade rubriken Islam – en verklig utmaning. Tanken med denna samling har sin utgångs-punkt i att EFS:are idag möter muslimer och islam på många olika sätt, men få har någon djupare kunskap i ämnet. En fördjupad kun-skap om islam och vad Koranen innehåller är en nödvändighet för att bättre förstå den verklighet som vi lever i idag och för att vara bättre rustade för denna relativt nya missionssituation. Som alltid är uppdraget att nå nya människor med frälsningens evangelium om Jesus.

En vanlig uppfattning i dagens Sverige är att islams Allah och den treenige guden är samma gud, bara i olika skepnader och att skillnaden mellan kristendomen och islam är obetydlig. Inte minst alla de som lämnat islam för att följa Jesus vittnar om att detta är en missuppfatt-ning. Men precis som Martin Nihlgård skriver finns olika inriktningar av islam och många muslimer som genom sina liv verkar för fred och demokrati. Vi behöver lära oss att älska och res-pektera också dem som inte delar vår tro.

Jag var väl medveten om att den inbjudna somaliska talaren skulle röra upp känslor. Själv skulle jag aldrig uttrycka mig på det sätt som hon gjorde. Samtidigt vet jag att med hennes bakgrund är detta en mycket konkret verklighet. Förhoppningen var att på detta sätt lyfta fram att det också finns stora problem med det som står i Koranen. Att inte detta skulle kunna gå att kombinera med en djup och uppriktig kärlek till de människor som av en eller annan anledning valt att följa islam har jag svårt att förstå. Det måste kunna gå att älska muslimer och samti-digt kritisera islam som ideologi. Detta vittnade de övriga medverkandena om på ett, som jag tycker, ödmjukt och förtroendeingivande sätt.

EFS folkhögskolor är en viktig resurs för ett fördjupat lärande inom rörelsen på en lång rad olika områden. Vi behöver lära oss mer om islam och dess olika ansikten, men också om hur vi på ett klokt och genomtänkt sätt kan nå fram till muslimer och andra med det livsförvandlande evangeliet om Jesus Kristus.

ERIK JOHANSSON

MISSIONSSEKRETERARE

Replik: ”Vi behöver lära oss mer om islam”


En del av EFS & Salts

2 0 1 4

BONEAR_ .. .

Jag b

er för EFS & Salt

2 0 1 4

BONEAR_ .. .

EFS och Salt kompetensutvecklar

Prestation, kompetens och profes-sionalism eller enkelhet, barna-skap och följsamhet? Måste man välja? Oftast inte, men ibland.

I skrivandets stund har vi just varit med om årskonferensen i Hässleholm som präglades av böneårets ton av lyss-nande i bön. Vi bad om och fick genom enskildas lyssnade i bön ta emot sjuttio nya initiativ för evangeliets skull. ”När människan lyssnar talar Gud, när männi- skan lyder handlar Gud” – Mariadött-rarnas citat från Oxfordrörelsen ljuder i mig sedan jag läste det i marsnumret av Budbäraren. Det Gud ber mig om är inte svårt, det är väldigt enkelt i sak men obe-kvämt för mitt kött.

SOMMAREN ÄR FÖR mig en tid som jag hål-ler så oplanerad som möjligt. En tid då jag under några veckor väljer att ha i stort sett all tid fri för att fånga dagen. Jag vet att det inte är alla förunnat men mitt liv har länge varit sådant att jag har haft den förmånen. Jag avskiljer en period från goda saker som tillhör arbetsåret till and-ra goda saker.

I somras fick jag ett erbjudande om att komma till mina vänner på landet och bara vara i några dagar. Jag som bor i en liten bostad mitt i stan kände mig så väl-

signad av denna möjlighet att få några egenkompone-

rade retreatdagar med mig själv och med Je-sus i vännernas vack-ra trädgård. I bilen på väg dit funderade jag förväntansfullt på

vad som skulle kom-ma upp den här gången?

Ofta brukar det visa sig att det varit något specifikt som Her-

ren velat förmedla till mig personligen. Jag hinner bara tänka min fråga och or-den kommer i min tanke med värme och mildhet: ”du ska dö” – och jag visste pre-

cis vad Han menade. Det handlade om min egenviljas död.

Nej! Jag vill inte dö, blev min omedel-bara respons och jag började storgråta och argumentera med Gud där i bilen. Men det tog inte många minuter innan jag såg Jesus väg till korset för mitt inre och ka-pitulerade.

Eftersom det är du som säger det Her-re så vet jag att det kommer att bli gott, vad som än kommer ur att jag lägger ner regissörsrollen för mitt liv. Jag har valt att följa dig och jag väljer det också i detta – ske din vilja.

ATT PRESTERA, VARA KOMPETENT och profes-sionell har naturligtvis sin plats och de står inte i motsats till enkelhet, barnaskap och följsamhet. Men jag kan uppleva att det i vår tid finns ett förakt mot det senare som absolut inte har något försvar i Guds ord. Tvärt om. Herren utväljer det minsta och mest oansenliga folket (Israel). De yngsta bland syskon (David och Jakob). De rädda (till exempel Mose, och Petrus då tuppen gal). Kort och gott de män, kvinnor och barn som inte människor räknat med el-ler tänkt ut men som Gud kallar och som väljer att vara bärare av Guds prestationer och kompetens (inte bara en gång utan dagligen). Vilka skulle dessa vara i dag? Skulle vi lyssna på dem?

Den som är stark och duktig i sig själv har mer än andra att dö ifrån för att Herrens väldiga kraft ska bli synlig och verksam. Jag vill inte att min duktighet och mina planer ska stå i vägen för Gud. Genom att lyssna till Gud skaffar vi oss den kompetens som kyrkan behöver för att betjäna Sverige (och hela världen) i en tid av förvirring och skak-ningar i grundvalarna. Tack EFS och Salt i Sydsverige för att ni vågade utmana och uppmuntra oss till detta under konferensen. Låt oss fortsätta att utforska lyssnandets och lydnadens spännande väg tillsammans och under resten av böneåret.

MARIA SMEDS

En del av EFS & Salts

2 0 1 4

BONEAR_ .. .

Jag b

er för EFS & Salt

2 0 1 4

BONEAR_ .. .

Den som är stark och duktig i sig själv har mer än andra att dö ifrån för att Herrens väldiga kraft ska bli synlig och verksam.

I BÖN


TEOLOGI

”Vi pratar mycket om förlåtelse i kyrkan, men i ärlighetens namn: är vi så bra på det?”, frågar sig månadens teologiskribent Charlotte Erdtman från toppen av en bergstopp i Colombia.

Tankar om förlåtelse från en colombiansk bergstopp

Andningen är tung. Det bränner i halsen. Stegen är trötta. Snart är jag framme, snart har jag nått toppen. Jag tar i lite extra för att

klara den sista biten och när jag väl tagit mig hela vägen sätter jag mig trött ned. Marken är mjuk av alla barr och jag kän-ner hur benen skakar lite lätt. Det har ta-git ungefär en timme att ta sig upp genom skogen men nu sträcker hela staden ut sig framför mig där jag sitter drygt 3 000 meter över havet. Det är disig morgonsol men jag inser att jag säkert inte hade sett hela staden ens en klar dag. Den sträcker sig långt över platån, denna gigantiska stad med lika många invånare som hela Sveri-ges befolkning.

STADEN BÖRJAR VAKNA till liv: lite på distans hör jag bilarnas tutande och jag kan tän-ka mig att människor går upp för att bör-ja sin dag. Det är lördag. Vissa kanske har lyxen att vara lediga; ta en promenad och sedan lunch på favoritrestaurangen. And-ra går upp för ytterligare en arbetsdag för att kunna försörja sin familj. Mina tankar vandrar från det ena till det andra, som de ofta gör när jag är här: rik, fattig, konflikt, fred, försoning, sårbarhet, svaghet. Min svaghet. Tankarna fastnar vid en vän som jag omedvetet sårade. En vän vars förlå-telse jag bad om. En vän vars tystnad inte säger samma sak som dennes ord: ”Det är lugnt”. Jag trycker undan några tårar av både sorg och ilska när jag inser att mitt förlåt kanske inte räcker och jag känner ett förakt mot mina svagheter och brister.

Tänk om jag vore perfekt. Tänk om jag alltid hade rätt och aldrig gjorde något fel. Tänk om. Men jag är bara människa. En människa med svagheter och brister. Pre-cis som alla andra, och som vi alla arbetar så hårt för att dölja. Vi skapar fina fasa-der men trots detta brister det ibland och svagheten kan leda till att vi sårar andra eller att vi själva blir sårade. Självfallet är det inget vi bara ska rycka på axlarna åt utan vi ska ta det på allvar för synden i våra liv är en verklighet som vi måste hantera och motarbeta. Men som sagt, vi

faller ibland och vad händer då? Förlåta?Vi pratar mycket om förlåtelse i kyr-

kan, men i ärlighetens namn: är vi så bra på det? Både att be om förlåtelse och ge den vidare till andra och till oss själva? Varför ska vi egentligen förlåta? Innebär det inte bara att fler kommer att trampa på mig och sätter mig i ett underläge där jag tillåter allt?

Svaret på varför finner jag hos Jesus själv. Vi ska förlåta för att vi är uppma-nade att älska. Därför att ”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16). Även om jag, precis som alla andra, syndar, och på så sätt har gått miste om härligheten från Gud, har jag blivit rättfärdig av Hans nåd. Utan att förtjäna det. Jag är istället friköpt genom att Jesus tog på sig allt och gick i döden för mig. Precis som Han gjor-de för dig (Rom 3:23–24).

DENNA INSIKT TRÄFFAR mig än en gång och jag påminns om vilken kärleksförklaring och vilken förlåtelse detta är! Och Jesus får vara vår förebild, Han som till och med när Han blev slagen och uppspikad på ett kors sa: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34). Gud har förlåtit och försonat oss för Han älskar oss.

“Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: Han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom Honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att Han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så måste ock-så vi älska varandra.” (1 Joh 4:9–11)

Vi är uppmanade att älska varandra och en av de största utmaningarna för oss i att älska andra, tror jag, är att förlåta. Vi människor är stolta och har ibland en bild av att förlåtelse innebär att vi förnekar att människor har handlat felaktigt mot oss. Men förlåtelse handlar om att frånsäga oss rätten att döma människor trots att vi fortfarande erkänner att ett fel har begåtts. Som när Jesus möter äktenskapsbryterskan i Johannes kapitel åtta och säger: ”Inte hel-

Vi är upp-manade att älska varan-dra och en av de största ut-maningarna för oss i att älska andra, tror jag, är att förlåta.


TEOLOGI

ler jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” (Joh 8:11b).

Att förlåta kan vara svårt men Gud sänder sin Ande, Hjälparen, även för att hjälpa oss i förlåtelsen. “Sanner-ligen, jag säger er: den som tror på mig, Han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. / ... / Jag skall be Fadern, och Han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande.” (Joh 14:12–17a).

DET ÄR OBEHAGLIGT att visa sig sårbar men jag har lärt mig av erfarenhet att det är i vår svaghet som Gud visar sin storhet och att en kristen gemenskap kan förändras på djupet och stärkas i grunden när männi-skor visar sin svaghet för varandra. När vi tar bort den fina fasaden och blottar våra misslyckanden. Ibland behövs det även förlåtelse och med Guds Andes kraft kan förlåtelsen flytta berg. Vi har fått samma kraft som Jesus och jag tror att det största miraklet som vi, genom Gud, kan åstad-komma är kärleken genom för-låtelse. För det är också det största som Fadern har gjort och fortsätter att göra för oss!

Nu ska jag gå ner mot sta-den igen och möta dagen. Hoppas jag inte snubblar på min väg eller att någon snubblar på mig. Risken finns, för vägen är svår. Men jag ber:

Herre, hjälp mig att leva i Din kärlek. Ge mig kraft att förlåta andra, mig själv och att själv ta emot förlåtelse. Ge mig kraften att vara den förste att ta steget in i försoning, kanske till och med när någon annan har gjort mig illa. Amen.

TRE UTMANINGAR: Till dig som läser vill jag ge vidare några utmaningar:

• Vifta inte bort kraften i förlåtelsen: med den kan du flytta berg!

• Finns det någon människa i din om-givning som du behöver be om förlåtel-se eller själv förlåta? Kanske är det dags att ringa ett telefonsamtal eller skriva ett brev.

• Våga be om förlåtelse och våga ta emot förlåtelse!

CHARLOTTE ERDTMANPROJEKTHANDLÄGGARE PÅ EFS


KULTUR

Stilla dagar och retreater hösten 201410-12 oktober 2014 Stilla dagar med bibelsamtal, gudstjänster, vila och tystnad i stillsam blandning. Ledare: LarsOlov Eriksson, lektor på Johannelunds teologiska högskola. Fre 17.00–sön 14.00 Pris: 1 300 kronor i dubbelrum och 1 600 kronor i enkelrum

9-14 november 2014 Ignatiansk retreat I samarbete med föreningen Kompass. Ledare: Bertil Hanberger, präst, Britt Sand-berg, pastor. Sön 17.00–fre 10.00. Pris: 4 300 kronor i enkelrum.

Individuella retreater kan ordnas. Boka konferens/planeringsdagar under hösten och under 2015.

Uthyrning av stugor, bed and breakfast. 0176-410 62, [email protected]

www.akerogarden.com

11/7-2/8 Konfirmationsläger

4-6/8 Sommarsalt Barnläger 8 - 11 år

9/8 Loppmarknad Vi tar tacksamt emot saker hela året.

27/9 Barnfritt - Föräldradag med Alf B. Svenson

9-12/10 Bibel– o gemenskapsdagar

0435-460054 [email protected] efsgarden.com

En idyll vid sjön. Kurs - Konferens - Läger

Bra trivsamt boende för

enskilda gäster och grupper.

Välkommen!

Begravningsbyrån Bengt Gustavsson

Vi skriver nya testamentet!– testamenten och boutredningar –

begis.se

Vätskebälten av elastiskt material med kardborrelås och hållare för 1, 3, 4, 5 eller 8 flaskor. Storlekar S, M, L o XL.

Formade flaskor som rymmer 16 cl och har en behaglig lyfttopp.

Elastisk ficka med dragkedja finns på vissa bälten och även som tillbehör.

Gerry Rönnmark ABRussvägen 12, 152 57 Södertä[email protected] www.perfekta.nu

PERFEKTA of Sweden®

2011

• Livförsäkringmedbarnskydd–Prisexempel:10pbb(440000:-)från288:-/år

• Olycksfallsförsäkring–Prisexempel:vuxen20pbb(880000:-)från456:-/år

• Sjuk-ocholycksfallsförsäkring–Prisexempel:30pbb(1320000:-)från1260:-/år

• Barn-ochungdomsförsäkring(omfattarallafamiljensbarn)–Prisexempel:flerbarnspremien30pbb(1320000:-)1476:-/år

• Sjukvårdsförsäkring(privatsjukvård–ingaköer)–Prisexempel:16–65år2820:-/år

Gruppförsäkring för EFS:are

SäkraUppsala,BjörnSkogholt018–4443030,[email protected],www.sakra.se/uppsala

BIBELSKOLA med två spårTeologi/församling & IdrottLäs mer på www.johannelund.nu www.wiksmobler.com 0644–711 54

Hammerdal


KULTUR

I min första krönika för Budbäraren berättade jag om mitt första möte med Abdollah. Nu vill jag berätta om det senaste. Jag var värd på en till-

ställning kallad Club UH Culture. Ung-domarna från den ideella ungdomsgår-den Club UH stod för innehållet, och då så gott som samtliga av dessa har rötter i Afghanistan blev programmet en mix av poesi, musik, dans, bild och berättelser, präglat av såväl Afghanistan som Sverige, av nutid såväl som historia. Egna alster varvades med antika persiska poeter. Kul-tur när det är som mest dynamiskt.

BLAND INSLAGEN UNDER kvällen fanns en be-rättelse om ett konkret minne av en far, som numera är död. Abdollahs berättelse. Det var en natt för ett antal år sedan, och Abdollah var ungefär 15 år, tonårstrot-sig och trött på hela sin livssituation som var präglad av familjens motgångar, och det egna slitet. Väl hemma efter ytterli-gare en lång dag med både skola och det obligatoriska kvällsjobbet som skräddare vill han bara sova. Men han blir plötsligt stucken i armen av en geting och smärtan

är i det närmaste olidlig. Då vaknar hans far som kommer till sin sons hjälp genom att sätta sig vid honom, ta armen i sina händer och börja suga på stället där ge-tingen stuckit, för att på det sättet försöka få ut något av giftet.

DÅ BRAST DET för Abdollah, och han började gråta som ett barn. Inte av smärtan. Utan för att han för första gången kunde ta till sig insikten att hans far brydde sig om ho-nom. Hans far var en bra människa. Det var ett starkt ögonblick för honom. Nu, flera år senare, händer det att han i sin ensam-het pussar på armen där han en gång blev stucken av getingen. Som en kärleksyttring till sin far som inte längre finns i livet.

Varför vill jag skriva om Abdollahs berättelse? För att den är en påminnelse om att det ibland är i smärtan som kär-leken blir som tydligast. Då vi tvingas släppa garden och ge människor en chans att komma en in på livet ... Kanske kan vi vaska fram en parallell till de bibliska berättelserna där Gud genom smärta och svårigheter får Israels folk att inse att Gud älskar dem?

Faktum är att jag denna gång bryr mig mindre om eventuell sensmoral och sym-bolik. Jag ville bara berätta, för jag är så väldigt stolt över att känna en person som ställer sig på en scen i ett café fullt med folk, och berättar om det som ligger all-ra närmast hans hjärta. Jag är glad att jag känner en person som utan konstighe-ter berättar att han pussar sin egen arm när han saknar sin döde far, och i chose-fri medkänsla tillägger att han vet många i publiken som förstår hur det är, eftersom de också har mist sina fäder.

GENOM CAFÉET GÅR en bris av gömd sorg hos vissa, nyvaknat deltagande hos andra, och hos samtliga – respekt. Alla som lyssnar fattar att detta är något speciellt. Något speciellt som har delats, något speciellt som tagits emot. Och jag är stolt över ho-nom som gav det.

Pappan och getingen

JOHANNA LUNDSTRÖM

LÄRARE

Thérèse Eriksson Möt mig som jag är Bok (Libris förlag)

RECENSION. Som medarbetare i kyr-kan, ideell som anställd, finns en stor chans att man möter människor som lider av psykisk ohälsa. Ibland saknas kunskap i dessa frågor och det är lätt att som ledare känna en maktlöshet.

Thérèse Eriksson är beteen-

devetare och arbetar till vardags med att förbättra vården för unga som lider av självskadebeteende – ett problem som vuxit kraftigt de senaste 15 åren. I boken Möt mig som jag är vill hon hjälpa vuxna i kyrkan att stötta unga som skadar sig själva. Hon utgår från sina egna och andras erfarenheter i ämnet, både människor som levt med självskadebeteende och som mött dem i kyrkan.

Eriksson ger på ett sakligt och enkelt sätt fakta om vad självska-debeteende är och vad forskning påvisar. Hon förklarar begrepp och reder ut missförstånd.

Hon visar på kyrkans styrka och unikum, men även på vilka be-gränsningar som finns och var kyr-kans medarbetares ansvarsområde slutar. Hon lyfter bönens betydelse och ger konkreta tips på hur man på ett positivt sätt kan få utlopp för destruktiva tankar.

Detta är en bok som förklarar ett tabubelagt och svårförståeligt ämne och jag tror att den kan vara en stor hjälp för personer som mö-ter unga i kyrkan.

SOFIE SIVERMAN

Urban ChaosMasqueradeCD (Life Change Music)

RECENSION. Urban Chaos består av fyra killar från Hillerstorp i Små-land. De har spelat tillsammans

sedan 2008, men inte för-rän nu släpper de sin debut-skiva. Musiken beskrivs som

”punkig pop-rock” och påminner om band som All Time Low, Relient K och Simple Plan.

Musiken känns riktad till en ung publik och låtarna behandlar olika ämnen och faser i livet. I flera av texterna anas en gudsförtröstan och låten Part of You handlar om att komma tillbaka till Gud.

Masquerade ger ett skönt in-tryck och för oss som gillar genren är det en trevlig lyssningsupplevel-se. Det enda negativa är att de an-vänder ”autotune” i spåret Plastic surgery vilket drar ner helhetsin-trycket på låten.

SOFIE SIVERMAN

Jonas DagsonVilken bibel? En presentation, analys och jämförelse av tjugo-en svenska översättningarBok (XP Media)

RECENSION. På 180 sidor har jour-nalisten Jonas Dagson samlat ett rikt och lättläst material om 21 svens-ka bibelöversättningar från 1703 till 2013. Intresset för nya översätt-ningar har ökat kraftigt den senaste tiden: Kärnbibeln 2011, Fribibeln 2011, The Message 2012, svensk-bibel 2012/2013. Några finns bara på webben, flera revideringar kom-mer ut detta år. Svenska Bibelsäll-skapet tänker fira sitt jubileum med nya översättningar. Den som önskar en översikt om läget rekommende-ras denna bok. Hans frågor inför val av översättning är kloka. Själv låter han sin evangelikala övertygelse väga tungt. Jag förstår däremot inte hans rekommendation av svenskbibel och Reformationsbibeln. Detaljfelen är inte oväntat rätt många i denna de-taljrika presentation, men den ger i sammanträngd form mycken ny infor-mation. Tag och läs.

BIRGER OLSSON


KULTUR

Ola Wikanders rum är litet, och fullt av böcker och pappers-buntar. Det ger intryck av att vara just precis vad det är: en

forskares rum, till synes kaotiskt men med en ordning under ytan. Ju längre samta-let pågår, desto mer blir rummet en bild av både samtalet och dess ämne. Samtalet rör sig mellan det lilla och det stora: över-sättningen av enstaka ord och den flera hundra år långa process som skapade den skriftsamling som nu kallas Gamla testa-mentet. Och ämnet är inte något mindre än de bilder av Gud som Gamla testa-mentet innehåller. Den Gud som bringar ordning ur kaos.

Men Theologicum i Lund ska flytta.

Det nya rummet kanske kommer att ge andra intryck.

Ola Wikander har skrivit en populär-vetenskaplig bok om Gamla testamentet och dess idéhistoria. Bokens titel är Gud är ett verb. Det handlar inte bara om att den Gud som möter oss i de gammaltes-tamentliga texterna har ett namn som är bildat på ett verb: JHVH (eller Jahve som man brukar uttala det), är sannolikt byggt på verbet haja, att vara. Det handlar också om att denne Gud är en Gud som käm-par, som slåss mot kaos. Det är en hand-lande Gud. Men det är inte en Gud som enkelt går att beskriva i ett antal väl val-da ord. Bilden av Gud har växt fram ur en grupp människors erfarenheter. Det är

Ola Wikander har skrivit ett antal populärvetenskapliga böcker. Han har blivit känd för sitt lättillgängliga språk, sitt goda humör och sin djupa lärdom. Nu har han skrivit en essäbok om Gamla testamentet och dess idéhistoria. Budbäraren har mött honom.

Verbet Gud

TEXT: LENNART GÖTH

Ola Wikander, född 1981, är författare, doktor i Gamla testamentets exegetik och lärare i klassisk hebreiska. Han har tidigare gett ut böcker om antika språk (till exempel ”I döda språks sällskap”, som nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2006).

Gamla tes-tamentet har betytt så oerhört mycket på många oli-ka sätt, det är på gott och ont en del av vårt kulturarv.

BIL

D: P

EO

OLS

SO

N /

FOLI

OM

AN

AG

EM

EN

T


KULTUR

inte en stillastående och statisk bild. Men varför ville han skriva just denna

bok? – Det enkla svaret är väl att förlaget

ville ha en ny bok, och så fick jag bestäm-ma mig för vad den skulle handla om, sä-ger Ola Wikander och skrattar.

– Men det var ju ingen slump att jag valde detta ämne. Gamla testamentet har betytt så oerhört mycket på många olika sätt, det är på gott och ont en del av vårt kulturarv. Ändå är det paradoxalt nog så, att mycket få känner till den bibelveten-skap som utvecklats under tvåhundra år. Det finns en brist där.

Han skriver för ”den bildade allmän-heten”. Och bland dem räknar han in dem som älskar Gamla testamentet just som det möter oss i just den utformning vi har idag, men som kanske inte intres-serat sig för hur textsamlingen växt fram.

– Vi vet vad vi älskar, säger Ola Wikan-der, men ändå – vad är detta något som vi älskar? Går det att skaffa sig ett nytt per-spektiv på texterna? Om man tillåter sig ta ett steg tillbaka, få distans till dem, och se på den process som skapade texterna, kan vyerna vidgas. Texterna kan bli rikare.

Vi uppfattar tillvaron på det sätt som den kultur vi lever i uppfattar den. På sätt och vis begränsas vi av den kultur vi le-ver i, de begrepp som finns tillgängliga där, och det språk som finns i kulturen. När vi hamnar i nya situationer, uppstår behov av nya begrepp eller ett nytt sätt att betrakta de gamla. Detta gäller även begreppet Gud. Gudsbilden i Gamla tes-tamentet har förändrats i takt med att si-tuationen förändrats.

TIDIGT BETRAKTADES JHVH som det judiska folkets Gud, stammens Gud. I 5 Mos 32:8–9 finns det synsättet representerat. Folken delas upp mellan vad Bibel 2000 kallar ”gu-dasönerna”. Ordet ”son” kan betyda just son, eller ”tillhörig en viss kategori”. Gu-dasönerna som folken delas upp mellan är de olika gudarna, och Israel blev guden JHVH:s del. I texter som många betraktar som senare än dessa, beskrivs JHVH som den störste bland ”gudasönerna”: den som håller hov bland gudarna. Och ännu sena-re, i texter som uppstått i den babyloniska fångenskapen mellan cirka 586 och 528 före Kristus, går det att läsa om den israeli-ske Guden som den ende existerande.

För många kristna kan det kanske kän-nas ovant att betrakta bilderna av Gud i Gamla testamentet som resultat av en pro-cess, och inte statiska bilder, en gång för alla färdigstöpta. Men om nu Gud verkar i historien, kan det ju knappast vara på nå-got annat sätt. Hur tänker Ola här?

– Att se denna historia som något som styrs av försynen, är naturligtvis ett legi-timt sätt att se det på. Det är ju dessutom en del av det unika med denna textsam-ling – att man anser att historien har en mening, ett syfte, att den är riktad. Men det tillhör inte bibelvetenskapen att ut-tala sig om historiens eventuella mening. Det är något som tillhör individen, en tro som individen kan ansluta sig till.

MEN VAD TROR Ola Wikander själv? När det gäller tro spelar Ola med korten nära bröstet. Han drar på svaret, ser ut genom fönstret och tycks grunna.

– Du kan skriva att jag är religiös i någon mening. Att jag har en gudsuppfattning.

Mer tänker han inte säga. Hans roll är här folkbildarens roll, inte någon annan. Han vill leda läsare in i resultaten av två-hundra års bibelforskning. Att se hur vissa bibliska teman är sådant som finns tillgäng-ligt i de kulturer som fanns där det judiska folket formades, och att se eventuella sär-drag, specifika för just denna textsamling.

Vad kan man då säga är specifikt för Gamla testamentet?

– Att ha en sådan textsamling som kommit till under så lång tid, eller i alla fall med en mycket lång förhistoria, är ganska unikt. Det går också att säga, att den syn på historien som vi talat om, historien som menad och riktad, en syn som sedan for-mat västerlandet, är ensam i sitt slag.

Ola Wikander beskriver Gamla testa-mentets texter som ”förlorarlitteratur”. Vad menar han med det?

– Att texterna drivs fram av förluster, motgångar och brister. Se på profeterna! En textsamling som hade som avsikt att hylla en härskare eller ett folk skulle knappast ha samlat på sig och sparat alla dessa kritiska texter! Och tolkningen av Gud och histori-en, som är sammanvävda med varandra, får näring just av förlusterna: när templet rivs ändrar man sitt sätt att tänka kring JHVH som knuten till tempelplatsen. Han före-ställs som större, med sin boning i himlen. Och det är när en del av det judiska folket förs bort i den babyloniska fångenskapen, som synen på historien så att säga tving-as fram: JHVH har inte övergivit sitt folk. Det som de drabbats av är en följd av deras synd, men JHVH har en plan med det.

Ett envetet fasthållande vid att JHVH är Gud, oavsett omständigheterna. Det påminner om ett uttalande av den be-römde psykologen Victor Frankl, som satt i koncentrationslägret Auschwitz under andra världskriget:

– Det var fler som kom ut ur lägret med en stärkt tro, än de som kom ut med en försvagad. n

Men det tillhör inte bibelveten-skapen att uttala sig om historiens eventuella mening. Det är något som tillhör individen, en tro som individen kan ansluta sig till.


Konferens för evangeliets skullKRÖNIKA:

INFORMATION

Glädjen håller i sig efter EFS och Salts årskonferens. ”Jag har va-rit på närmare 40 konferenser, och frågan är om inte Hässle-

holm 2014 är den bästa.” Liknande om-dömen har jag fått höra från rätt många håll, från deltagare som säkert inte tyck-er att alla detaljer var hundraprocentiga, men som ser bortom det som hade kun-nat vara ännu mer anpassat för dem.

VAD ÄR DET som gläder dem? Och mig? Det här: missionsglädje och framtidshopp för evangeliets skull. Åtta unga präster el-ler prästkandidater i EFS tjänst, tre unga missionärsfamiljer, unga medverkande i musik, förbön, praktisk stab, Johanna Björkman som ny generalsekreterare för Salt, hyfsat många på Avtryck för tonår-ingar, och så vidare. Jag uppfattar en käns-la, ja ande, som förenar unga och äldre, som fanns bland både konferensdeltagare och alla 300 fantastiska funktionärer – vi är på väg in i framtiden i mission tillsam-mans med Jesus Kristus, den korsfäste frälsaren och uppståndne Herren. Det är samma ”känsla” som jag möter ute i lan-det på Växtkraftdagar, distriktskonferen-

ser, vid lokala besök och i det trofasta givandet till vårt gemensamma missions-arbete.

Älskad, rustad, sänd var temat. För evangeliets skull! Och det fyllde oss. I bönepassen, i gudstjänsterna, i seminari-erna, i årsmötet och i en hel del samtal tror jag. Vi bad om 70 missionsinitiativ och när jag plockade ner lapparna, på vil-ka de skrivits ner, så var det just 70. Det råder ingen tvekan om Jesuscentreringen och missionsviljan. Visst kan vi älska Je-sus mer, visst kan vi offra oss mer i tjänst och vittnande för människor, visst kan vi vara ännu mycket mer bönerörelse, väck-elserörelse och pionjärrörelse. Visst kan vi tycka olika om både former och innehåll på en konferens.

MEN VI ÄR på väg tillsammans, för evange-liets skull. Som jag upplever det, från min horisont, på väg mot äventyr med en le-vande Gud. Fresh expressions, nyplante-ring, spaning efter nya möjligheter i det lokala arbetet, Alpha på försvarshögkvar-teret, upptäckter av nya möjligheter i det internationella arbetet i Tjeckien, Nepal och Indien, nya diakonala och evang-

eliserande initiativ, för unga, nya svensk-ar, äldre, behövande, arbetskamrater och grannar. Det är spännande, det är roligt, jag får tårar av glädje. Herren för oss i en riktning, en missionsriktning. Jag hoppas att du också får ana det, det som gör att det hårda och ibland motiga dagliga bak-grundsarbetet är värt varje minut. Att Gud ”är å färde” som man sa förr.

LÄS GÄRNA MER om hur jag ser på EFS kal-lelse och möjligheter i det anförande jag hade på årskonferensen. Jag nämner där också om Johannelund, om organisa-tionsutredningen och om visionen för en stark renässans för vardagspionjärer. Se www.efs.nu/efs-for-evangeliets-skull/

Sedan är jag för evangeliets skull också glad över att Lunds stift ville vara med på ett hörn på Fresh Expressions-dagen och att Antje Jackelén ville kom-ma och tala om Jesus.

Nu önskar jag en välsignad sommar. Jesus lever!

STEFAN HOLMSTRÖM

EFS MISSIONSFÖRESTÅNDARE

EKONOMI. Maj månads gåvoresultat blev 1,6 miljoner kronor, 437 000 kronor under månadsbudgeten. Därmed har det tidigare överskottet mot budget minskat till 140 000 kronor. Totalt insamlat hittills för året är 9,3 miljoner kronor. Noteras kan att årets insamlingar under årskonferensen kommer att bokföras under juni månad mot maj förra året. Glädjande är att de konferensgåvor direkt inbetalade till EFS är 400 000 kronor, mer än dubbelt mot 2013. Till Johannelund har inkommit 214 000 kronor och till Salt 142 000 kronor.

Insamlat januari–maj: 9,3 miljoner. Mål: 26,5 miljoner

Gåvoresultat för EFS maj 2014

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec

jan feb mar apr maj

Tack!HÄLSNING. Tack alla EFS:are och Saltare i Sydsverige för all tid och allt arbete ni har lagt ner före, under och efter EFS och Salts årskonferens i Hässleholm. Ett jättestort tack till både ideella och anställda. Genom er insats fick vi en fin årskonferens där förmånen att få vara älskad, rustad och sänd lyftes på ett härligt sätt. Ett speciellt tack också till alla ledare på barnkonferensen och Avtryck.

FÖR EFS OCH SALTS STYRELSER

STEFAN HOLMSTRÖM, MISSIONSFÖRESTÅNDARE EFS

OLOF EDSINGER, GENERALSEKRETERARE SALT

Bakre raden: Kenneth Ferm, 1:e vice ordförande, Krister Bredmar, Maria Stenman, Klas Lundström, Robert Campbell-Sjödin, Henrik Näslund, presidieledamot.

Främre raden: Eva Lenberg, Tomas Andersson, Lars Häggberg, Erik Swedberg, Stefan Svensson, ordförande, Barbro Jonsson, 2:e vice ordförande, Birgit Hedman.

Saknas på bilden: Bengt Gustavsson och Jan-Olof Hedström.

BIL

D: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

EFS styrelse 2014–2015ÅRSMÖTET. Efter EFS årsmöte under årskonferensen i Hässleholm ser EFS styrelse lite annorlunda ut:


INFORMATION

Lediga tjänster 2014–06–27EFS Västerbotten Grisbackakyrkan, Umeå – komminister/samarbetskyrkopräst 100 %.

EFS Mittsverige Betlehemskyrkan, Stockholm – präst/pastor 75–100 %.

EFS Västsverige Betlehemskyrkan, Kristinehamn – präst/pastor 50 %. EFS Hisingen – präst 50–75 %.

Hjälmareds folkhögskola Lärare svenska/specialped i komb. med andra ämnen. Deltid.

Åredalens folkhögskola Lärare i bland annat svenska och engelska.

Glimåkra folkhögskola Lärare i idrott och hälsa, ca 75–90 %. Lärare, Svenska/engelska, vikariat ca 80 %.

Hagabergs folkhögskola Lärare i matematik och naturkunskap. Vidare upplysningar om tjänsterna genom respektive distriktsexpedition, folkhögskola eller EFS kansli. www.efs.nu www.salt.efs.nu

Komminister/samarbetskyrkoprästUmeå pastorat söker

svenskakyrkan.se/umea

Till Umeå landsförsamling söker vi en komminister till Grisbackakyrkan som är samarbetskyrka sedan 1980.

Vi söker dig som • har förmåga att på vår tids språk förmedla

evangelium• har god kännedom och erfarenhet av EFS• är en god arbetsledare • vill bygga församling• är ekumeniskt öppen

Tillträde 1 oktober eller efter överenskommelse. För mer information om tjänsten, kontakta kyrkoherde Kenneth Nordgren, 090-200 26 05 eller Kenneth Ruuth, ordförande i EFS-föreningen Grisbacka, 070 652 71 85.

Välkommen med din ansökan senast den 1 juli www.svenskakyrkan.se/umealands/komminister

Fototävlingen ”Mitt EFS” fortsätterFOTOTÄVLING. Tyvärr har det inte kommit in så många bilder till Budbära-rens fototävling. Därför har vi beslutat att förlänga deltävling ett med te-mat Älskad, Rustad, Sänd till och med 2 augusti. Vi vill också betona att samtliga bilder i alla deltävlingar ska berätta om EFS arbete lokalt.

Temat för deltävling två är Tillsammans inför Her-ren, skicka gärna in bilder senast 2 augusti. Temat

i deltävling tre är Bibel, bön, bröd och sista dag att skicka dessa bilder är 17 oktober. Men det går bra att skicka sådana bilder redan

nu om du tydligt skriver vilken deltävling det gäller. Vinnarbilden för varje tema kan vinna ett presentkort för fotoutrust-ning på 1 000 kronor. Priser på 750 kr respektive 500 kronor ges till fotografen

med bild på andra och tredje plats. Men årets bästa bild kan även inbringa ett riktigt fint

pris. Vinnaren ”alla kategorier” vinner en Nikon D 5200. Missa inte att skicka bilderna i tid. Och kom ihåg att det är EFS arbete lokalt som bil-derna ska handla om.

För tävlingsregler och mer information se: http://www.efs.nu/fototavling-mitt-efs

Ny grafisk profil för SaltRIKTLINJER. På samma sätt som ett fotbollslag har samma färger på sina tröjor behöver man som organisation och företag arbeta för att tydligt kom-municera för publik och spelare vad organisationen är och står för. Dessa informationsriktlinjer samlas i en grafisk profil. Salts grafiska profil, som ny-ligen antagits av styrelsen, innehåller bland annat information om namnet, färger, typsnitt samt riktlinjer kring hur Salts logotyp ska användas.

Målet är att den grafiska profilen ska inspirera och underlätta för de engagerade att göra snygga produkter utan så mycket jobb.

Den grafiska profilen hittar du på www.salt.efs.nu/grafiskprofil

www.ffg.se

2014 – BIBELN: GUDS ord och MÄNNISKORS ord – SIMUL

2015 – SAKRAMENTEN: MATERIELLA element och ANDLIGA gåvor – SIMUL

2016 – MEDBORGARSKAPET: i HIMLEN och på JORDEN – SIMUL

2017 – KRISTEN: SYNDARE och RÄTTFÄRDIG – SIMUL

INTERNATIONELL BIBELKONFERENS 7–8 NOVEMBERSOMMARBIBELSKOLA 14–16 AUGUSTI

Reformation 500 Med Församlingsfakulteten


MITTSVERIGE

”Kraftkällan i gemensam glädje är stor”

Under ett och ett halvt år har det hållits fem rådslag i EFS Mittsverige. Först i Färila, där-efter i Örebro, Västerås, Got-

land och Stockholm. Till varje rådslags-dag inbjöds, enligt ”Hälsingemodellen” (att fylla en bil), fem personer från var-je förening. Rådslagens huvudfrågor var: Vad är vi glada över och vad fungerar bra? Vad kämpar vi med i missionsföre- ningen, vad tar kraft och hopp?

Samtligt material har sammanställts och är ett unikt material om hur EFS Mittsveriges missionsföreningar har det.

DET MAN KAN se är att nästan samtliga är glada över gemenskapen och sammanhåll-ningen – att få vara med och bidra, stötta varandra och finnas för varandra och ha ett andligt hem i missionsföreningen. Ide-ella medarbetare med bredd, kompetens, driv och engagemang är ytterligare glädje-ämnen. Exempel på verksamhet som man var glad över blev till en lång, lång lista.

Ett stort förtroende i bygden, att människor ställer upp och hjälper till, goodwill från företag i närheten är andra positiva saker. Vissa är glada över sina lo-kaler och andra över att slippa ha lokaler och hus att ansvara för. Samarbetet med Svenska kyrkan och ekumenik är glädje-ämnen.

När alla fick dela sina glädjeämnen hände något i rummet: Glädjen över att få syn på allt det som är gott och ”drabbas” av att det är så mycket blev stor. Jag kan inte nog betona vikten av att inte bara tala om problem utan även dela vad man gläds över och uppskattar. Kraftkällan i gemen-sam glädje är stor och djup.

Gemenskapen som finns är inte själv-

klar men en stor tillgång när den fungerar, likaså förtroende för EFS eller goodwill från företag runt EFS-kyrkan. Ser vi skat-ten i det? I både samhälls-, familje- och föreningsliv är det som fungerar lika med bärarstrukturer. Hur kan vi låta dem bära än mer genom att förmera dem?

Samtalet rörde även det som är EFS-föreningarnas brottningar: Hög medelål-der och minskande medlemsantal, med-lemmar som glidit ut i periferin, stora föreningar där man å andra sidan lätt kan bli anonym, en minskande långsiktighet i människors engagemang, svårt med re-krytering till ledaruppgifter och styrelse-arbete. En hög tröskel till missionshuset och sämre synlighet när man inte har en egen lokal är ytterligare saker att kämpa med liksom relationen till Svenska kyr-kan. Praktiska saker som teknikkunnande och administration är ytterligare annat.

NÄR DELANDET KRING kampfaktorer var gjort började man, flera gånger spontant, att dela tips och råd mellan varandra. Där synlig-görs så tydligt att vi är resurser för varand-ra med våra olika erfarenheter och idéer. Vi får hjälpas åt – ensam är inte stark.

Mötesplats och rådslag var steg ett. Nu arbetar vi vidare utifrån dem för att se hur vi kan skapa forum för lärande i distrik-tet i det föreningarna har erfarenhet och kompetens i. Det är tillgångar! Hur kan vi koppla ihop de som kämpar med lik-nande saker så att man kan hjälpas åt? Vi hoppas att få fortsätta skapa goda verktyg för att bidra till varje förenings arbete, för att vara en missionsstation där människor får möta Jesus och se Guds rike spridas.

MARGARETA WESTIN OLSSON

Vi hoppas att få fort-sätta skapa goda verk-tyg för att bidra till varje fören-ings arbete för att vara en missions-station där människor får möta Jesus, och Guds rike spridas.

Margareta Westin Olsson talar i Sörbykyrkan.


MITTSVERIGE

Hammarbykyrkan – ett år efteråt!

Den 1 juli 2013 sade Skarp-näcks församling upp det mycket långvariga samarbets-avtalet med EFS i Hammar-

bykyrkan på mycket oklara skäl. Vi har nu lagt det bakom oss och arbetar posi-tivt framåt, med betydligt färre anställda och med en ny struktur med fem utskott med tydliga ansvar, ekonomiskt och prak-tiskt. Vi har nu kvar två EFS-präster, varav den ena också jobbar på halvtid med den persiska gruppen samt en kyrkomusiker på deltid. Hur har vi klarat denna stora omställning?

JO, VERKSAMHETEN LEVER vidare med ett större ideellt engagemang, med minst för-dubblade gåvomedel och med god atmos-fär. De flesta av våra aktiviteter har kunnat fortsätta. Kyrkan hålls öppen alla vardagar mellan klockan 10 och 15 genom ”jour-tjänstgörande” pensionärer. Ett gudstjänst-team – bland annat befolkat av tidigare präster i kyrkan – planerar gudstjänsterna

och ett musikteam ansvarar för sång- och musikmedverkan. Vi har många fler frivil-liga som medverkar i gudstjänsterna.

Ett stort glädjeämne är den grupp av cirka 150 farsitalande konvertiter från is-lam som, med Annahita Parsan som leda-re, kom till Hammarbykyrkan i september 2012. Vi har gemensamma söndagsguds-tjänster (med tolkning till farsi) och även andra integrerande aktiviteter. Gruppen tar ett eget ansvar för kyrkan och svarar bland annat för all städning.

HAMMARBYKYRKAN VAR redan från starten tänkt att ha rollen som distriktskyrka och ”fyrbåk” på Hammarbyhöjden, en roll som vi fortsätter med som en del av Svenska kyrkan, men utan formellt samarbete med den lokala församlingen. Vi fortsätter där-för även med förrättningar i Hammarby-kyrkan. Dock utan att få den hjälp från Skarpnäcks församling som hade varit na-turligt.

CARL-OLOF STRAND, GÖRAN AHLFORN

Under mer än 80 års tid har EFS i Färila anordnat ett stort antal läger, kurser och gudstjänster, som för många haft livsavgö-

rande betydelse. Under 2013 överlät EFS i Färila gården till EFS Mittsverige.

Nuläget är att Britt-Marie och Per Wesström genom köp är ägare till går-den med motivet att Skytesvallen också i fortsättningen skall vara disponibel för det ändamål som den alltid varit avsedd.

VERKSAMHETEN FÖR SOMMAREN 2014 är ett ”projekt” som efter utvärdering kan ge svar på frågan om förutsättningarna för att bilda en intresseförening för Sky-tesvallens framtid. Många kan känna för att bevara Skytesvallen i hjärtat, som goda minnen och upplevelser. För andra är det viktigt att denna lugna, avskilda platsen vid Ljusnan får finnas kvar med möjlig-heter att komma tillbaka som familj, i kompisgrupper, för fiske i Ljusnan eller till samlingar av olika slag. Konceptet för extern uthyrning är inbokning till förhål-landevis låga kostnader, genom att anord-nare själva sköter kök, mathållning och verksamhetsledning.

Mailadress: [email protected]ör 2014 har en ”interimsgrupp” i

samarbete med EFS Hälsingeråd förbe-rett och ger inbjudan till programmet: Sommaren på Skyte 2014. Se kalen-darium. Intresserade kan följa vad som händer genom Facebook (Skytesvallens Sommarhem) och hemsida.

För gåvor till sommarverksamhet an-vänd: Bankgiro Mittsverige 473–3150 märk insättningen: Gåva Skytesvallen.

Med Efesierbrevets ord: ”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från bör-jan har bestämt oss till” (Ef. 2:10).

HENRIK MARKGREN

På gång på Skytesvallen

Kalender28/6 Skytesvallen: 19.00 Sånggudstjänst, Ljusdals och Färilas Pingstförsamlingar8–12/7 Åkerö 14, familjeläger på Åkerögården16–20/7 Skytesvallen: Mission – Bibel – Hälsa. Rune Persson, Stefan Söderberg26/7 Skytesvallen: 11.00 Barnsångardag 18.00 Sångarfest2–7/8 Skytesvallen: Introduktions- och fort- bildningskurs i ikonmåleri13–17/8 Fole missionshus: Bibeldagar med tema ”Älskad - rustad - sänd”. 15-17/8 “Följ mig” - EFS & Salts missionskonfe- rens, Lötenkyrkan, Uppsala

23–24/8 Soul Children-festival, Betlehemskyr- kan, Stockholm28/8 09.30–16.00 Medarbetardagar för anställda, Utsikten, Stockholm5–7/9 Skytesvallen: Lingonplockar- och ge- menskapshelg. Framtidsplanering10–12/10 Stilla dagar, Åkerögården, ”Låt Kristi ord bo bland er” – LarsOlov Eriksson25 –26/10 Fole missionshus 100 år9–14/11 Ignatiansk retreat, Åkerögården, Bertil Hanberger, Britt Sandberg

Under sommar/höst finns möjlighet att boka Bed&Breakfast på Åkerögården, utanför Norrtälje, till rimliga priser. Besök www.akerogarden.com.

Tips eller synpunkter? Hör av dig till:Distriktsföreståndare: Margareta Westin Olsson073–856 94 [email protected]

Carl-Olof Strand utanför Hammarbykyrkan.

34 budbäraren · juni/juli 2014

NYTT I LIVET

Min älskade make, vår pappa, morfar, svärfar

och bror

Henning Johannes Gustavsson

* 12/7 1926 30/5 2014 i Skellefteå

har stilla insomnat i tron på sin Frälsare och lämnat oss i saknad men med ljusa

minnen.

ANN-MARIE

Margareta och PatrikWilliam, Gustav, Johanna

Helena och HansAron, Kajsa

Ingegerd och KurtFredrik och Maria med

familjerPer med familj

Övrig släkt och vänner

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla,

blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro

och ej den tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.

Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,

taga ur din trogna fadershand blott en dag,

ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land

Sv Ps 249

Begravningen har ägt rum. Tänk gärna på EFS mission,

bg 900–9903, eller Parkinson-fonden, pg 90 07 94–9.

FödelsedagarDöda

Vår älskade

Fredrik Ryttestål * 23 januari 1927

† 16 maj 2014

Oändligt saknad

MARGARETHA

CHRISTINA

ULF och TORILLSofia Liv

ULRIKA och JOAKIMEllen

Släkt och många vänner från norr till söder

Herren är min herdePsalt 23

Begravningen har ägt rum. Tänk gärna på Hammarby-

kyrkan pg 358094-1 eller EFS mission bg 900–9903.

Varmt tack till personalen ASIH och Stockholms

Sjukhem för mycket god omvårdnad.

Annonsera familjenyheter i EFS missionstidning Budbäraren

Födelse/dop/vigsel med bild (1-spalt): 350 kr. Dödsannons: 1 500 kr. Övriga radannonser: 15 kr per millimeter. Om gåva till EFS mission, bg 900–9903: gratis.

Mejla: [email protected]

Liten nybyggd stuga på västkusten uthyres veckorna 27–38. Två bäddar, trinett. 100 meter till salta bad. Tfn. 0735–72 41 56.

Uthyres

Päivi Karlsson, Tanzania60 år den 11 juli

Agne Nordlander, Uppsala75 år den 24 juli

Anna Pettersson, Dyrön85 år den 29 juli

Lilja Wiklund, Fotskäl90 år den 11 augusti

Gunnar Burman, Huskvarna70 år den 16 augusti

Bror-Axel Wiklund, Fotskäl90 år den 25 augusti

Gertrud och Eskil Forslund, Topeliusgatan 10, 754 41 Uppsala (tidigare Elin Wägnersgatan 36)

Adressändring

Vår käraMor, Svärmor

Farmor, MormorGammalfarmor

och Gammelmormor

Rosa Råwall* 15 mars 1919† 26 maj 2014

har idag fått hembud

REY och GUNILLAPaulina och Nils-Urban

Emma, JohannesErik och CharlotteAlfons, Tuva, Emil

KARIN och KJELLGustav och Hilma Maria

AstridJakob och Isabelle

Jag är uppståndelsen och livet.

Den som tror på migskall leva om han än dör.

Joh 11:25

Begravningen har ägt rum.Ni som vill hedra minnet

av Rosa tänk påBarn i alla länder,

bg 900-9903 och angeBIAL eller

EFS Råå bg 5588–8036

100-årig medlemKarl-Gustav Pettersson fyller 100 år den 19 juli. Han har varit medlem i När EFS-förening på Gotland sedan 1960-talet. Tidigare släktingar hade varit medlemmar och då följde han efter. Under åren 1981–1994 var han kassör i föreningen, berättar dottern Margareta Iverby.

Utlandsmissionen har stått ho-nom nära och vid den senaste spar-bössetömningen i januari till EFS lämnade han sin sparbössa.

Karl-Gustav, som har varit lant-

brukare, bor sedan 1999 på äldre-boendet i Hemse. Han hör och ser dåligt men har ett klart minne och följer med i det som händer.

– De första åren på äldrebo-endet kallades han för ”vit ängel” eftersom gick och pratade med alla och hjälpte dem som behövde hjälp. Han är kärleksfull och en av de stilla som inte framhävt sig själv, säger dottern Margareta.

Budbäraren ställer sig i raden av gratulanter.

En kärleksfull missionsvän med barn-barnsbarnet Sofie.

BIL

D:

CA

RIN

A I

VEB

Y


BARN

Finn fem fel

Under EFS och Salts årskonferens i Hässleholm hade barnen en egen konferens. Där behövde deltagarna inte sitta inne på möten när solen sken. Det var full aktivitet i parken, med backklättring och fika på gräsmattan.

På bilderna nedan ser du tioåriga Miriam Engström från Lerberget bygga en stapel av backar utan att nudda marken. Hon klarade till slut 24 backar. Tjejen som hjälper henne he-ter Elisabeth Wan Gheel och kommer från Linköping.

Men på den högra bilden är det fem saker som har för-svunnit om man jämför med den vänstra. Kan du hitta dem? Svaren kommer i nästa nummer.

BIL

D O

CH

RE

DIG

ER

ING

: JO

NA

S N

IMM

ER

SJÖ

1. ____________________________________________

2. ____________________________________________

3. ____________________________________________

4. ____________________________________________

5. ____________________________________________

36 budbäraren · juli 2012

Bättre vara ödmjuk bland de ringaän dela byte med de högmodiga.

(Ords 16:19)

Posttidning BBudbärarenBox 23001750 23 Uppsala

Hållands Folkhögskolas 75-års- jubileum blev till en riktig minnesvärd fest, då en impo-nerande skara deltagare hade

slutit upp till festligheterna – skolans aula var fylld till sista plats. Trevliga samtal fördes mellan ”gamla” kursdeltagare och personal som under årens lopp funnits på folkhögskolan.

Kristina (Geja) Söderberg från Trusta i Rödön och Ann Marie Danielsson gjor-de dagen extra minnesvärd eftersom de representerade den allra första årskur-sen från 1938, när skolan startades un-der namnet Jämtbygdens Ungdomsskola – Kristlig ungdomsanstalt.

EN HISTORISK VIKTIG punkt på årsmötet var beslutet att ändra skolans namn till Åredalens Folkhögskola. Som en kon-sekvens av beslutet får skolan en ny hemsida, ny logotype och grafisk pro-fil. Namnbytet underlättar förståelsen av skolans geografiska placering och gör det lättare för framtidens deltagare att hitta till skolan.

Efter årsmötet firades gemensam gudstjänst tillsammans med Undersåkers församling med flera av skolans lärare och kursdeltagare som ansvariga. Däref-ter bjöds alla på sopplunch innan hög-tiden fortsatte i en än mer välfylld aula. Samlingen, som bland annat leddes av en av årets kursdeltagare, var indelad i de tre rubrikerna Dåtid, Nutid och Framtid. Skolans elevkör framförde flera sånger, bland annat Jämtlandssången, med myck-et god respons.

Åre kommun representerades av kom-munstyrelsens ordförande Leif Nord. Han gratulerade jubilaren och berättade att han själv varit elev vid skolan och att

Hållands folkhögskola byter namnmånga unga, efter studier på skolan, un-der årens lopp valt att bosätta sig i väst-Jämtland. EFS-distriktet representerades av Björn Westerlund som framförde häls-ningar från skolans huvudman EFS.

Styrelsens nye ordförande, Jan-Olof Hemmingsson tog med åhörarna på en intressant återblick kring skolans historia. Bland annat nämndes det faktum att Hål-lands folkhögskola under alla sina år bara har haft tre rektorer: Lage Eklöf, Anders Andersson och Erik Sjöberg, vilket ingen annan folkhögskola i Sverige upplevt.

Med glimten i ögat berättande Anders

Andersson minnesvärda händelser från sin tid som rektor. Även en hälsning från Erik upplästes.

Därefter presenterades skolans nye rektor Ingemar Forss, som formellt träder in i arbetet den 4 augusti.

Årets Stig-stipendiat blev Gerda Wen-dorf, Edsåsdalen. Stig-stipendiet, som skolan under många år delat ut till någon tidigare kursdeltagare ”som utfört en kul-turell gärning i vid bemärkelse”, är instif-tat av konstnären Stig Ante Karlsson, som verkade i skolans närområde i mitten av förra århundradet. n

Fr. v. Klara Sjöstedt, kursdeltagare, Ingemar Forss, skolans nya rektor, Olof Holmgren, nuvarande verksamhets-ledare, Kristina Söderberg, elev startåret 1938 samt skolföreningens nyvalde ordförande Jan-Olof Hemmingsson samlade vid förslaget till ny logotyp.

BILD: HANS LINDSTRÖM

Budbararen juni/juli 2014

Documents

Transcript of Budbararen juni/juli 2014