fib - Bildkonst och Page I of6

roLKnT,iB,l ,Lpt$f,3#wUtskriven 2010-05-10 14:07: 30

Bland tattare och rasbiologerEtt debattinlä99 om vredesutbrott, tvättäkta pudlar, obskyrarasideologer och det socaalt utmönstrade "resandefolket"

av MATS PARNER

"Din tjocka, dj-a tattare!"hojtade en ilsken Per Ledin i

det Scandinavium som ersattsav Frölundaborg i femteupplagan av ishockeyns sexfinalmatcher häromvecka n.

På detta spontana sättmarkerade Ledin sinbesvikelse över att den trissasom passerat TommY Salosmållinje till, lågt räknat, 98procent inte klassificeradessom en regelrätt målpuck avden närmast ansvarigefunktionären ("tatta ren").

I stridens hetta är det onekligen lätt hänt att känslornatar överhanden; det vet vi alla. Trots det var Per L:sramsor oförsvarbara, eftersom man givetvis inte angriperjourhavande måldomaren på det nyss refererade viset och

med den jargongen' Även^i idrottens värld, och inte minstdär, finnJ ba-rriäIer som på inga villkor får överskridas.

Färjestad BK:s ledning kallade också till mediekonferensredan (näst)följande dag, och på den sammankomstentvingades en f$mäld p läOin göra detta årtusendes hittillsmest omsorgsfulla s k pudel' Han ångrade sitt tilltag, i

varje fall utåt sett, och bad med högröda kinder om

ursäkt. Senare dömdes han till 20.000 kronor i böter förattacken på den föregivet välgödde.

Därmed borde man ha skrivit av ärendet för gott' Men

icke: i guldrushens bakvatten har Ledin anklagats för"vardagsrasism" och för att ha kränkt "resandefolket"' Den

sortens beskyllningar vittnar enligt min mening bara om

obefintligt sinne för proportioner och väl inövad känslighetför de politiska vindarnas nycker'

I Sverige genomförde myndigheterna två brett anlagda"tattarinventeringar" under det förra seklet' Man fann,1922, att rikets tattarpopulation uppgick till 2.575 individer

\{1rl', föratt, bara23 årsenare, ha ökattill hela 7.668 pers' Det

framhölls att denna minst sagt dramatiska tillväxt inteberodde vare sig på någon eitrem alstringsförmåga hos de

berörda eller ens på traditionell invandring'I stället hade en

regelrätt"fö rtattri n g sp rocess"ägt rum. Det fanns

http://www.fib.se/skrivgt.asp?Avdelning=034&Sidrubrik:Bildkonst och&Postld:99 2010-05-10

fib - Bildkonst och Page 2 of 6

kort sagt ett väl känt behov i 1940-talets Svearike attstämpla olika grupper i samhällets marginal som "tattare" i

. ett läge då allsköns dubiösa frälsningsläror stod högt i

I kurs, Tattare var framför allt en social bestämning, inte en

I etnisk, låt vara att gränserna hela tiden flöt. eå tillfalliga,I notoriskt oklara och tvetydiga grunder riskerade man att

brännmärkas som tattare. Ättmlnt stökiga figurer låg

särskiltillatillliksomdekriminelltbelastadeochpädestillerade drycker begivna. Detsamma gällde individer i

befattninqar med lägre status: tivoliarbetare,hästha nd lare, ren hå ll n ingska rlar, skrotförsä ljare, bettla re,

landstrvkare o s v. Just avsaknaden av fastbostadfbostadsort låg den enskilde i fatet'

.. Att vara knotig, senig, liten till växten, rustad med lång

nasa och bevapnäd meä'kniu "hjälpte" också till' Dock

hände oet såvitt jag vet aldrig att tattare, reella eller

imaginära, utmålades som feta - vilket i sin tur innebär attLedi-n inte, med sitt utbrott i Göteborg, bidrog till att sprida

de fördomsfulla klich6er som en gång var ganska rotfasta i

Sverige'En tjock tattare är som fenomen ungefär lika

självmotsägande som en blond svartskalle'Men det skall erkännas att terminologin och

nomenklaturen på det här området inte är alldeles enkel'

Det beror främsi på att distinktionen mellan tattare och

zigenare/romerlängevaritoklar(ochinteärglasklarensidag). Allehanda vanföreställningar har dessutomkoiiolicerat bilden. Till exempel inbillade man sig rättailmånt ända in på +o-talet att barn som föddes i

äktenskap mellan zigenare och svenskar hade äkta

tutiär;roä (t) i ådrorna,- kanske också i artärerna.oe nyfoååa var alltså genuina bastarder eller rentav ett

slaqs nordeuroPeiska mulatter'intå minst språkforskaren Allan Etzler gjorde en rad

krampaktigaförsökattlanseradenteorin,dessbättreutanvaraktig framgång'

Ärra äro hai sin historia, och vissa är mycket gamla'

Faktum är att benämningen "tattare" varit på allas läppar

,uJun urminnes tider ellör i vart fall sedan tidigt 1500-tal'

Irealitetenvartattareettaccepteratsamlingsnamnhärit""ä;;5;eri (aj invandrande zigsnargrupper från syd-,

ost- oci'r Centraleuropa och dels på (b) inhemska

nomadgrupper lutan-bosiap;, oifr rå var det långt in på

rr 1800-tälet. Som tattare betecknade man helt enkelt de

l/ rorj"n som drog från plats tiil plats och förde ettf{ kringflackande liv, zigenare eller ej'

Oässa sällskap hai i alla tider och i nästan alla länder

varit svårt diskriminerade och illa sedda. Säkerligen är det

främst deras avvikande livsstil som provocerat hög som

låg i öst som väst'Termen "zigenare" kom i själva verket i svang först

under den oscariska eran i Sverige'Men autentiska zigenarbaroner och deras familjer

tramfaoe svensk ma-rk långt tidigare än så - den 29

septemberl512förattvaraexakt'Däkomdenförstazioenarkontinqenten hit' Det kan vi inhämta i Stockholms^

"ää'; b;:ä;1;;;;; a I ltjä mt beva rad e "tä n keböcke r" : "på

s:t Mikaels däg kommo tattarna till södermalm, de som

sägasVaraaVrgyptensland','(Denspråkkunnigenoterar

http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:034&Sidrubrik:Bildkonstoch&Postld:992010-05-10

fib - Bildkonst och Page 3 of6

genast att engelsmännen med "gipsy" och/eller "gypsy" än i

dag sprider villfarelsen att zigenarna härstammar frånpyramidernas rike.)

Olaus Petri bekräftade f ö i sin kända krönika vad manpåpekat redan i tänkeböckerna: "Samma år som Hr Stenhade blivit hövitsman, kom tattarna hit till landet och tillStockholm. Förr hade de aldrig varit här,"

Under Gustav I Vasas regeringstid klassificerades tattareav olika schatteringar som "spioner", och dödsdomarexekverades ytterst frikostigt, I en allmän förordning av år1637 skärptes läget än mer. Oå ficf statens ordningsmänrätt att "utan förfrågan, process eller rättegång hänga uppoch till livet straffa" det arma utegångsfolk som påträffatsunder bar himmel i Guds fria natur.

I dag tillhålls vi att säga "romer" istället för zigenare.Rekommendationen förefaller en smula lättköpt, eftersomminst två av de zigenarklaner som f n vistas här i landet,kalö och sinte , inte uppfattAr sig so!n-Ig.mer, BestämningenTättare ar octså pFG{ att gatt;t ,fu"aTrölundaborg somdet mest omskrivna undantaget; "resande" eller"resandefolk" bör man helst säga numera ("resande" i

betydelsen nomadiserande, kringvandrande, icke bofast).

Att det gjordes regelrätta tattarinventeringar UåOe på1920- och 4O-talet i ett samhälle som det svenska vardefinitivt ingen tillfällighet. "Tattarfrågan" prioriterades högti decennier.

Rasbiologi hette en av tidens uppburna discipliner, ochrashygien kallades den biprodukt (eller låt mig sägaavfallsprodukt ...) som närde ambitionen att tillämparasbiologernas lika primitiva som djärvt lanseradeforskningsrön. Sveriges ledande eldsjäl inom dessa bådaframåtsträvande genrer blev tidigt en internationellcelebritet. Han föddes anno 1868 i den timida byhålan Väsemittemellan Kristinehamn och Karlstad, var officersson,lyckosam i den akademiska karriären och erövrade heltenligt ritningarna sin medicine doktorshatt 1902 vid Lundsuniversitet. Hans namn var Herman Lundborg. Redanföljande år utnämndes dr Lundborg till docent i neurologioch psykiatri i UpPsala.

Hösten 1909 grundade han samman med SvanteArrhenius Svenska sällskapet för rashygien i Stockholm. Alltoftare lade folk och fä märke till honom,

Men gamlemajoren H E

Lu nd borqssträvsammeättelägg kämpademödosamt vidare.Är 1916 blev handocent i "rasbiologioch medicinskä rftl ig hetsforskn i n g "och 1921 högstechefen medprofessors titel fördet nybildadeRasbiologiska

Institutet (RI) i Uppsala. Detta institut tillkom efter en

http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:O34&Sidrubrik:Bildkonst och&Postld:99 2010-05- 10

fib - Bildkonst och Page 4 of 6

riksdagsmotion som fick kraftfullt stöd i de flesta läger ochundertecknades av bl a Hjalmar Branting och ArvidLindman. På RI jobbade man från bittida till sent. Få

samhällsinrättnihgar kunde redovisa en lika mångskiftandeoch livaktig verksamhet som R-institutet'

Lundborgs andliga hemland var det Tyskland som efterHitlers makttillträde blev Tredje riket, och hansvärldsåskådning sammanföll med de tongivandenazistfilosofernas. Som PR-man för allsköns rasidöer varprofessor HL outtröttlig; han anlitades ständigt somföredragshållare, och han gav-ut böcker, pamfletter ochpropagåndaskrifter år ut och år in' Folkupplagan av Svenskraskunskap (t927) i 11 000 exemplar kan med fogbetecknas som hans magnum oPus.

Herman Lundborg var starkt påverkad av den tyska"völ kisch - rörelsens" kä nslofu lla vu rmande fö r la ndsbygdenoch mot industrisamhället' Bönderna var hans folk'Rasblandning skydde han naturligtvis som röda fasan, och

ideligen varnade han sina landsmän för lappar, finnar,asiafer, zigenare, mongoler och ryska judar liksom för"idioter, halvidioter och sinnesslöa"' Inte heller för de

allmänt "hållningslösa och viljesvaga" hyste professorn

några ömma känslor, än mindre så for "vagabonderna"' Igengäldkundehanglädjasinpublikmedbeskedetatt:,'visvenskar, såsom jämförelsevis rena germaner, är ett ädeltrasfolk av välboren stam i strikt biologisk mening"'

Det bör framhållas att Lundborg inte alls uppfattadessom en särling i högermarginalen, i varje fall inte så länge

Hitlersstjärnastodizenit.RasfördomarnaVargängseibåde universitets- och ämbetsmannavärlden och bland

läroverkslärare, hö9re offic-erare, storföretagare och inteminst i riksdagen. Ja, det låg ett biologiskt rastäcke överdet officiella Sverige i årtionden!

I detta Sverige var det lätt att kvala in och stämplas utsom gement tattarPack'

Utän att dra parallellerna för lånqJ kan vi jämföragåönu tiders jakt på tattare med våra dagars hysteriskaterröristjakter i alla möjliga, och omöjliga/ sammanhang.Oen som inte uttryckligen misstänks för att ingå i det ena

eller andra terrornätverket nu på ZOOO-talet är förmodligeninte riktigt frisk - åtminstone inte i politiskt hänseende.

En svunnen tids rasbiologiska täcke har numera ersattsav en oaptitlig terroristfilt. öet betyder inte på minsta visatt rasismen ipelat ut sin roll, bara att dess former delvis

är andra i dag'

Deid6fragmentsomknöladesiniH.ermanLundborgsnazistpåse-hade förvisso varit i säck långt dessförinnan'

Dei moderna rasbegreppet var (och är) till sitt väsenpolitiskt och introducerades, 1728, av den franske greven

HenrideBoulainvilliers.Denmannenidentifieradedesegrande frankerna i sitt hemland med aristokratin och de

unäerkuvade gallerna med landets bondemassor, Såväl

adeln som bönderna uppfattade han som "raser"' ettattributsomisinturVaraVnaturengivet,varfördestarkaste,segrarna/just"meddenstarkesrätt"bordehärska också fortsättningsvis'

Den franske grevens id6er kom i ett senare skede attbejakas av en annan fransk ädling, Joseph Arthur de

http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:034&Sidrubrik:Bildkonst och&Postld:99 2010-05- 10

fib - Bildkonst och Page 5 of6

Gobineau (1816-1882), en gestalt som är en av de mestinflytelserika rasideologerna genom tiderna och som haftstor betydelse för Oåde Rdotf Hitler och hans NSDAP. Underfem år på razO-talet tjänstgjorde monsieur Gobineau somdiplomat i Stockholm. I "En skarp kritik öfver svenskarne"skällde han oss för att vara norrmän och danskarunderlägsna i intellektuellt hänseende ... men i övrigt varhans tankar allt annat än skarpsinniga.

Betecknande nog var det Lundborg som presenteradeGobineaus id6världår för svenska läsare. De två satt i

samma båt. tt'lan skulle kunna säga att den ene såväl somden andre vigde sina liv åt att förse rasismen medbiologiskt alibi.

Men tillbaka till utgångspunkten: Att det en gång funnitstattare/resandefolk i Sverige bestrider jag självfallet inte.Både grupper och enskilda individer har själva definieratsig på det viset. Flera kulturella drag och särdrag är och

förblir obestridliga. De resande har ibland uppfattat sig

som ättlingar till de hästkarlar som dunderguden Karl XIIen gång importerade eller som fallna efter de soldater somPer Brahe lät inskeppa till sitt Visingsö på tOOO-tatet.

Någon egentlig "tattarfråga" i de maktägandesbemärkelse har däremot aldrig existerat - blottvanföreställningar om ett antal problem som ytterst varitde resandes ensak ...

Vad slutligen Per Ledin beträffar, så är det väl höjt övervarje rimligt tvivel att han gjorde bort sig i Frölundaborg'Men vardagsrasism skall han inte anklagas för' Om han

ropat "svartskalle, blatte eller arabdj-1" hade allt tett si9

annorlunda. Nu gjorde han inte det.Hans "tattare" betydde nog inget annat än pajas,

tjomme, fårskalle eller drönare.

Publicerad på wwrrr.fib.se 2006-05-08

$, t****'*frRrnÄ

http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:O34&Sidrubrik:Bildkonst och&Postld:99 2010-05- 10