Bfa tidning 4 2014 low korrad 7 dec

Adoptioner – Bistånd – Fadderskap

Nr 4 - 2014

2 Barnen Framför Allt nr 4 - 2014

BFA:s kontorEnergigatan 11, 434 37 Kungsbacka.Tel: 0300-331 31Telefontid: mån, ons, fre: kl. 9.30-11.30Tis, tor: kl. 13.00-15.00

E-post: [email protected]: www.bfa.se

Har du frågor om adoption? Ring eller skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Micaela Zyskind, Lina Vikterlöf, Ulla Karnbrant Reis och Katarina Nilsson arbetar.

Har du frågor om uppföljnings-rapportering? Ring eller skicka e-post till kontoret där Ulla Karnbrant Reis arbetar.E-post: [email protected]

Vill du bli medlem?Medlem i föreningen blir du genom att sätta in425 kronor på pg: 42 04 45-9.

StyrelsenEva Jonasson-Melin, Ordförande, tel: 070-620 40 20Stefan Landelius,1:e viceordförande, tel: 070-987 35 89Anna Söderström2:e viceordförande, tel: 0730-80 80 12Johan PerssonKassör, tel: 072-212 81 84Erna LagerforsLedamot, tel: 070-964 56 69Francisca HerodesLedamot, tel: 076-946 64 54Sven-Åke KvaldénLedamot, tel: 070-108 11 12Lena ÖsterlinLedamot, tel: 0733-61 13 35Staffan Törnqvist, Suppleant, tel: 0768-44 12 44Anna-Karin Vater,

Suppleant, tel: 0704-86 84 31Har du frågor till styrelsen?Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post till [email protected]

FadderbarnsverksamhetenFöreningen har en omfattande fadderbarns-verksamhet i Bolivia, Burma, Burundi, Kongo Kinshasa, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam.

Fadderbarnsverksamheten samordnas avErna Lagerfors, tel: 070-964 56 69.Bidrag till fadderarbetet kan sättas in påplusgiro: 900272-6.

Biståndsverksamheten Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka.

Biståndsverksamheten samordnas av Sven-Åke Kvaldén, tel: 070-108 11 12Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in påplusgiro: 900272-6.

RedaktionenAnsvarig utgivare: Eva Jonasson-MelinRedaktör: Christina Zaar Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Anna-Karin Stahre, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Zaar och Malin Malmén GordonGrafisk formgivning: Malin Malmén GordonTryckeri: Tabergs tryckeri AB

Tidningen Barnen Framför Allt utkommer medfyra nummer per år.

Vill du skriva en artikel i tidningen? Skicka e-post till [email protected]

Vill du/ni annonsera i tidningen? Skicka e-post till [email protected]

Kontakter

OmslagsfototMikael Forsberg och Supriya Melin Foto: Lars Melin

Barnen Framför Allt nr 4 - 2014 3

Eva har ordet Innehåll 4 2014

Adoptioner – Bistånd – Fadderskap

Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten.

internationella adoptioner i mediaPå senaste tiden har det rapporterats om internationella adoptioner i media. Både om utvecklingen i Kenya och om framtiden för internationella adop-tioner i allmänhet. Det är en dyster bild som målas upp. Antalet interna-tionella adoptioner har gått ned med 65 procent under de senaste tio åren. De flesta av barnen som kommer idag är barn med särskilda behov. Många sökande ställer självklart frågan om det finns någon framtid för internatio-nella adoptioner och om det är någon mening med att ställa sig i kö.

bfa går mot strömmenDet har under 2000-talet skett en minskning av antalet internationella adoptioner både i Sverige och i Europa. Orsakerna är flera, men en bidragande orsak är förändringar i ursprungsländerna. Den ekonomsiska utvecklingen i vissa länder i Asien har minskat behovet av att placera barn internationellt och nationella adoptioner har ökat. Att fler barn kan växa upp hos familjer i sina hemländer är förstås en mycket positiv utveckling. Men risken finns att de barn som har behov av en familj glöms bort. Alla som arbetar med internationella adoptioner är ense om att det fortfarande finns många barn runtom i världen vars enda alternativ i hemlandet är att växa upp på institution. Dessa barn vill BFA hjälpa att få en familj i Sverige.

BFA har under de senaste tio åren ökat sin verksamhet med 65 procent. För tio år sedan förmedlade vi ca 40 barn per år och de senast fem åren har vi legat på drygt hundra barn årligen. Hur har det varit möjligt? Förklaringen tror vi finns i att BFA inte har haft några stora länder som t ex Kina. Vi har under de senaste tio åren arbetat med runt tio länder och inledningsvis fått några få barn från varje land. Successivt har vi kunnat öka antalet barn från våra länder och även utöka med ett par nya länder. BFA har under den senaste tioårsperioden haft en stor andel barn med särskilda behov. Om vi summerar det gångna året kan vi notera en minskning av antalet förmedlade barn även för vår del. Det är dock en tillfällig nedgång. Vi räknar med att under de närmaste tre åren förmedla runt 100 barn.

vi behöver fler familjerBFAs problem idag är att vi inte har tillräckligt med familjer att välja bland när vi ska placera barnen. Därför kommer vi under våren 2015 att, på olika sätt, informera om behovet av internationella adoptioner. I slutet av januari ordnar vi en temadag där vi bl a informerar om vilka barn som avses när vi talar om barn med särskilda behov. Vi kommer också att ordna informa-tionsträffar runt om i landet.

eva jonasson-melin, ordförande

AdoptionsNytt 4

Barn söker föräldrar 5

Konsultläkare på besök i Litauen 8

Välkommen till BFA-As Temadag Adoption

13

Resan tillbaka till Taiwan 14

Boktips - Sverige möter Kina 16

Hos en fosterfamilj i Taiwan 17

Katolska organisationens 20-årsjubi-leum i Polen

18

Adopterade berättar

Thuong är en förebild

19

20

Glimtar från Thanh Ba 22

Är du villig att anta min utmaning under 2015

24

Snart är det jul igen 26


BoliviaVi väntar på förnyat avtal med Bolivia. Innan det är klart kan vi inte skicka nya ansökning-ar till landet.

BulgarienVäntetiderna tills man blir matchad med ett barn i Bulgarien är:

• Barn upp till 3 år – ca 3-4 år• Barn mellan 3-5 år – ca 2-3 år • Barn mellan 5-7 år – ca 2 år• Barn 7-9 år – ca 1 år• Barn från 9 år och äldre – mellan 2-6 månader

Under 2014 har BFA fått fem barnbesked från Bulgarien. Två familjer har kommit hem, en familj är på väg att hämta sitt barn och tre familjer är godkända i domstol. Väntetid i Sve-rige: ingen. Medgivandekrav: 0-36 månader.

Önskar man ett barn mellan 0-36 månader, måste man kunna förnya sitt medgivande till följd av den långa väntetiden i landet. Är man intresserad av ett barn med särskilda behov för-kortas väntetiderna.

IndienPilotverksamhet p.g.a. de nya riktlinjerna 2012. Familjens ansökan registreras i CARAs databas. Databasen är öppen för registrering av ansökningar från familjer som är öppna för barn med särskilda behov. Intresserade familjer kan kontakta Katarina Nilsson, [email protected]

NRI (Non Resident Indian), OCI (Overseas Citizen of India) och PIO (Person of Indian Origin) prioriteras före de s.k. helt utländska familjerna. Fortfarande räknas de dock som

internationella adoptioner. Kravet på äkten-skapets längd är två år. Ansökan från NRI-fa-miljer och OCI-familjer kan registreras även för barn utan särskilda behov.

Eftersom adoptionsprocessen fortfarande är relativt ny kan vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden blir. Därför är det endast pi-lotfamiljer som startas för Indien.En familj som registrerats enligt de nya rikt-linjerna har hittills anlänt med sitt barn till Sverige. Ytterligare tre familjer har fått barn-besked.

KenyaNya riktlinjer för godkännande av adoption i Kenya som kommer att börja gälla fr.o.m. 1/1 2015.

Familjer som har adopterat ett barn från Kenya och önskar adoptera ett andra barn från Kenya måste vänta i tre år från da-tumet på ”adoption order” för det första barnet innan en ny ansökan kan tas upp i NAC. De ansökande kan adoptera max två kenyanska barn. Endast ett barn kan adop-teras per tillfälle. Undantag kan göras för tvillingar.

Väntetid i landet på barnbesked: ca 7-8 må-nader. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid: ca nio till tolv månader. Sju familjer befin-ner sig i landet. Flera familjer väntar på att bli godkända i NAC.

LitauenVäntetiden i landet: ca 12-24 månader. Ingen väntetid i Sverige. Elva barn anlände under 2013. Åtta familjer har hittills i år anlänt med sina barn. Fyra familjer har fått officiellt barn-besked.

AdoptionsNyttHär kan du läsa om våra adoptionsländer.

För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök www.bfa.se

PolenVäntetiden i landet: 12-24 månader. Varie-rar beroende på vilken ålder på barn man kan tänka sig, vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsorganisationer samt vilka barn som finns tillgängliga. Ca 18-24 månaders väntetid i Sverige. 17 barn anlände till 13 familjer under 2013. 13 barn till elva familjer har anlänt 2014. Medgivan-dekrav: 0-24 månader.

RysslandVårt samarbete med Ryssland ligger på is tills vi-dare. En familj har kommit hem i år. Vi har inga pågående ärenden i Ryssland.

SlovakienStopp i landet. Det är inte möjligt att skicka an-sökan till Slovakien.

TaiwanVäntetiden på barnbesked i utlandet är 6-18 månader. Därefter ca 8 månader till resebesked.Väntetid i Sverige: 24-36 månader för barn 0-3 år, kortare väntetid för barn över 3 år, ingen väntetid för barn över 5 år. 15 barn kom hem 2013. I år har hittills 20 familjer kommit hem med sammanlagt 25 barn.

ThailandUnder 2014 får Barnen Framför Allt skicka nio ansökningar till landet. Kvoten är fylld. Vi har under våren flyttat över ansökningar från FFIA till oss då de avvecklar sin adop-tionsverksamhet under 2014. Vi har ansökt om att få starta ett samarbete med Röda Kor-sets barnhem i Bangkok som FFIA haft sam-arbete med. BFA besökte dem under mars månad.


Barn söker föräldrarVåra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i behov av en familj.

Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till.

BulgarienDet finns många äldre, friska barn tillgäng-liga för adoption, barn mellan 9-15 år. Hör av er till Helle för mer information.

Bulgariska myndigheten sammanställer listor över barn med speciella behov som söker för-äldrar, som alla länder som samarbetar med Bulgarien får ta del av. Barnen på dessa listor har under det senaste året fått allt svårare di-agnoser och det är svårt att hitta familjer till dem. Våra kontaktpersoner i Bulgarien har informerat oss om att det finns många famil-jer, även från andra länder, som vill ansöka om barn med lättare speciella behov.

De familjer som är intresserade av dessa barn skickar nu sina ansökningar direkt till Bulga-rien och i ansökningshandlingarna fyller de i vilka speciella behov de kan tänka sig och

matchas därefter med ett barn. Detta innebär att barn med lättare speciella behov numera inte kommer ut på listan som skickas ut av myndigheten utan de matchas direkt med intresserade familjer. Väntetiden varierar be-roende på graden av speciella behov och det finns fortfarande väldigt många barn ifrån Bulgarien med SN som söker föräldrar.

Finns det familjer som är intresserade av att ställa sig på Bulgariens ordinarie väntelista och ansöka om ett barn med speciella behov är ni välkomna att kontakta Helle.

Kontakta Helle för mer information: E-post: [email protected]

Polen

.Syskonpar. Flicka född november 2010 och pojke född i maj 2009. Flickan har epi-lepsi som hon medicineras för, i övrigt är hon frisk. Pojken har en partial FAS-FASD. Bar-nen behöver föräldrar som har rätt kunskap om FAS-FASD och som kan ge dem båda rätt verktyg för att få en trygg tillvaro.

Syskonpar. Flicka född 2008 och pojke född 2006. Barnen behöver en familj som kan hjälpa flickan med hennes blodsjukdom, som inte utgör något handikapp, men kräver regelbunden läkarkontroll samt att hjälpa pojken växa sig starkare och stimuleras.

Pojke född 2008

text: kontoret

text: kontoret

Thailand forts.Vi inväntar godkännande från adoptions-myndigheten för att få starta ett samarbete med Röda Korset.

Familjer och ensamstående som är öppna för barn med särskilda behov kan skicka sin an-sökan utanför kvoten. Det gäller främst hiv-positiva barn, barn med hjärtproblem, hepa-tit B, talassemi, hörsel- och synskador. Detta gäller även syskongrupper och barn över 4 år.

Har ni frågor kring detta kontakta Anna-Karin på kontoret.

Väntetid i landet: drygt 2 år. Medgivande-krav: 0-24 månader. Fem barn har anlänt 2014. En familj har barnbesked.

TjeckienVäntetiden i Sverige är ca 24 månader. Med-givandekrav är lägst 0-24 månader, men då barnen som kommer från Tjeckien är mellan två och fyra år, önskar man ansökningar med högre medgivande samt ansökningar från fa-miljer som kan tänka sig barn med särskilda behov. Väntetiden i utlandet är ca 10-28 månader. Längre väntetid för låga medgi-vanden. 17 barn anlände 2013. 12 barn har anlänt från Tjeckien i år. Sex familjer har barnbesked.

UngernLägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar. Sju barn till sex familjer anlände under 2013. Barnen har varit mellan 2-7 år. Väntetid i Sverige: mellan 12-18 månader. Vi söker framför allt familjer som kan tänka sig barn i åldern 4-7 år. I år har åtta familjer kommit hem med tio barn, en familj befinner sig i Ungern och vän-tas komma hem i mitten av december med två barn. Utöver dessa har tio familjer handlingar i landet. Väntetid i utlandet: 12 -18 månader. För barn ej fyllda 4 år är väntetiden i landet ca 24 månader. För vissa tidigare FFIA-familjer är väntetiden snart 24 månader. Vistelsetiden i landet beräknas vara ca 6 veckor.

AdoptionsNyttHär kan du läsa om våra adoptionsländer.

För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök www.bfa.se


Barn söker föräldrarVåra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i behov av en familj.

Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till.

sin tid, tålamod och kärlek.

Pojke född 2005. Pojken har en synned-sättning och använder glasögon. Medicine-rar mot astma. Uppges ha koncentrations-svårigheter och viss födoämnesallergi. Har opererat bort extra fingrar och får nu sjuk-gymnastik för att förbättra sin finmotorik.

Taiwan

Pojke född 2009. Pojken uppges ha god hälsa. Har opererats och tagit bort extra finger men det kommer eventuellt att krä-vas ytterligare någon operation. Han har också atopiskt eksem. Utvecklingsmässigt bedöms han som något försenad gällande språk och inlärning, men får extra träning och har gjort framsteg.

OBS! Kan adopteras var för sig om ingen familj hittas som kan ta emot båda. Vi hop-pas dock kunna hitta en familj som vill adoptera båda syskonen.

Syskonpar pojkar födda 2006 och 2007. Pojke född 2006. Bärare av hepatit B, miss-tänkt scolios, symptom på ADHD, miss-tänkt mild utvecklingsstörning. Fin utveck-ling på senare tid. Pojke född 2007. Bärare av hepatit B, närsynt, möjlig kryptorkism (testikeln ej vandrat ner till pungen), miss-tänkt mild utvecklingsstörning. Fin utveck-ling på senare tid.

OBS! Kan adopteras var för sig om ingen familj hittas som kan ta emot båda. Vi hop-pas dock kunna hitta en familj som vill adoptera båda syskonen.

Pojke född 2004. Mild utvecklingsstör-ning, epilepsi. Pojken behöver en stabil och

kärleksfull familj

Pojke född 2005. Pojke utan kända häl-soproblem, uppväxt i fosterfamilj. Pojken behöver en stabil och kärleksfull familj

Pojke född 2005. Pojke med god hälsa. Pojken behöver en stabil och kärleksfull fa-milj.

Taiwan

Pojke född 2004. Pojke med god hälsa. Viss uppföljning kan behövas av hans något låga blodvärden. Pojken behöver få stimu-lans och trygghet i en kärleksfull familj.

Kontakta Lina eller Anna-Lena för mer information: E-post: [email protected] E-post: [email protected]

text: kontoret

Pojken går i förskoleklass. Han är sen i talet, men pratar med enkla meningar. Han be-höver n familj som kan hjälpa honom och stimulera hans talutveckling.

Pojke född 2005Pojken behöver en familj som kan ge honom en trygg familj och fortsatt utveckling och utbildning. Pojken behöver en stabil tillvaro, tålamod och trygghet.

Kontakta Christina för mer information: E-post: [email protected]

Taiwan

Syskonpar. Flickor födda 2006 och 2007. Systrar som delvis vuxit upp med sin bio-logiska mamma, men som sedan hösten 2011 bor i två olika fosterfamiljer men träf-fas regelbundet. Systrarna har behov av att adopteras tillsammans av en familj som kan ge dem av sin tid och kärlek och ge dem en stabil uppväxtmiljö. Båda flickorna bedöms ha god hälsa och åldersadekvat utveckling.

Pojke född 2012-11. Pojken bedöms vara normalt utvecklad och i övrigt frisk men som nu fått njursvikt med troligt behov av daglig PD dialys och framtida trolig njur-transplantation. Han vårdas nu på sjukhus-Som eventuell blivande adoptivförälder till denna pojke bör man vara väl insatt i hans medicinska svårigheter.

Syskonpar. Pojkar födda 2005 och 2009. Båda pojkarna har polydactyly, dvs. extra fingrar på händerna. De har opererats. Poj-karna behöver komma till en eller två fa-miljer som kan stötta och uppmuntra dem, hjälpa dem att reglera sina känslor och ge av


Nya styrelsemedlemmar

lena österlin, styrelseledamot

Yrke: Pensionerad journalist/marknads-chef.

Familj: Gift, fyra barn med sina familjer.

Styrelseuppdrag: Just nu enbart BFA, ti-digare ordförande i en bostadsrättsförening och sekreterare i en lokal kulturförening.

Varför vill du engagera dig i BFA: Blev tillfrågad om att vara med i styrelsen och ser det som en viktig uppgift att få möjlig-het att hjälpa så många barn som möjligt att få tillgång till en familjegemenskap.

Detta visste ni inte om mig: Jag är duk-tig på att känna igen och kunna namnen på många vilda växter. Har ofta en flora i fickan på promenader.

anna-karin vater, styrelsesuppleant

Yrke: Jag arbetar idag som löneadministra-tör men har en bakgrund som arkeolog.

Familj: Är mamma till en syskontrio tack vare adoption, barnen är födda i Colom-bia.

Styrelseuppdrag: Jag sitter som suppleant i BFAs styrelse sedan våren 2014.

Varför vill du engagera dig i BFA: Jag är särskilt intresserad av frågor som rör tiden efter adoptionen samt medlemsfrågor.

Detta visste ni inte om mig: Jag är en fena på att tapetsera.

staffan törnqvist, styrelsesuppleant

Yrke: Logistikkonsult

Familj: Fru och en son, Igor, adopterad från Polen samt en schnauzervalp.

Styrelseuppdrag: Suppleant i BFA och sammankallande till medlemsgruppen.

Varför vill du engagera dig i BFA: Jag är själv adopterad och har haft en underbar uppväxt med min familj. Jag visste sedan länge att jag vill ge samma trygghet för ett barn och adoptera. Att arbeta med BFA ger mig möjlighet att dela med mig av min erfarenhet till familjer som vill adoptera ett barn.

Detta visste ni inte om mig: Pluggar till privatpilot (PPL) och lagar fantastiska middagar (enligt min fru), helst till ett stort gäng vänner.


Adoptioner

Under ett par dagar i oktober fick min kollega Christina Fåhraeus och jag möjlighet att be-söka ett par barnhem i Litauen som BFA samarbetar med, dels ett barnhem i Vilnius, dels ett i Klaipeda. Efter att ha startat resan hemifrån i ottan (själv steg jag upp något sömndrucken redan kl. 4.15) flög vi från Landvetter via Stockholm och Riga till Vilnius, huvudstad i Li-tauen. Med på resan var också Katarina Nilsson från BFA. I Vilnius mötte BFA:s representant i Litauen, Asta Gasaparviciute, upp vid flygplatsen och fungerade som vår kombinerade chauf-för, tolk och guide under hela resan och hon gjorde det på ett fantastiskt sätt.

text och foto: mattias eknefelt

Konsultläkare på besök i Litauen

Barnläkare Mattias Eknefelt och hans kollega Christina Fåhraeus besöker barnhem i Litauen. Deras resa gick både till Vilnius och Klaipeda.


Adoptioner

Från flygplatsen åkte vi raka vägen till Vilnius spädbarnshem, som ligger lite undangömt i utkanten av staden, enligt gammal god sovjettradition. En av de första syner vi mötte när vi kom fram var ”livets lucka”, ett utrymme innanför ytterväggen vid entrén där man helt enkelt kan lämna in oönskade barn i en korg! För en svensk en ovanlig och något omtumlande erfarenhet.

barnhemmet - första dagenNär vi var där fanns 90 barn på barnhemmet, i åldrarna 0-6 år. När barnen uppnår skolålder får de flytta till ett barnhem för äldre barn, förutsatt att de inte kommit tillbaka till en förälder, någon släkting, någon av de fåtal fosterfamiljer som finns eller att de har blivit adopterade. Vi förstod att det på nationell nivå i Litauen för närvarande diskuteras att avskaffa systemet med barnhem och därför finns det en viss oro för framtiden hos personalen.

På barnhemmet fick vi även träffa de två kvinnliga läkare som arbetar heltid där, en barnläkare och en neurolog. Chris-tina och jag fick möjlighet att ställa frågor om barnen, vården på barnhemmet, hur man gör sina bedömningar, vilken trä-ning de får och mycket mer. Man betonade att i princip alla barn på barnhemmet har en eller flera diagnoser och/eller en utvecklingsförsening. Vi blev mycket vänligt bemötta, men till en början kanske lite avvaktande. Så småningom lättade dock stämningen och vi blev bjudna på en rundvandring på barnhemmet, som har tio avdelningar med nio barn i varje. En avdelning består i princip av ett allrum/lekrum och en sov-sal, samt utrymmen för mat, toalett med mera. Både jag och Christina fick också träffa flera av de barn som vi själva skrivit utlåtande på. Även det en lite märklig känsla, men i huvudsak positiv. Naturligtvis ger det väldigt mycket mer att se ett barn ”in action” än att bara göra en bedömning med utgångspunkt från skriftlig dokumentation och några bilder.

andra dagenAndra dagen blev det inte heller någon sovmorgon. Istället gjorde vi en cirka 30 mil lång utflykt från Vilnius till kuststaden Klaipeda. Barnhemmet här hade vid tiden för vårt besök 52 barn, i ungefär samma åldrar som på barnhemmet i Vilnius. Barnhemmet i Klaipeda ligger i ett lummigt skogsområde och har en stor parkliknande trädgård med fruktträd och en stor lekplats. Det är organiserat på ett liknande sätt som i Vilnius med ett antal barngrupper och avdelningar. Man har dessutom en mindre avdelning med svårt utvecklingsstörda och delvis kroppsligt sjuka barn.

Även i Klaipeda bjöds vi på en rundvandring och fick möjlighet att prata inte bara med barnhemmets två barnläkare, utan även flera andra yrkeskategorier som sjukgymnast och psykolog. Intrycket från barnhemmet i Klaipeda var över-vägande positivt. Man hade förhållandevis gott om resurser, rikligt med leksaker och annan utrustning, rymliga lokaler och kanske framför allt, en väldigt engagerad personal. Man har även börjat bedriva logopedverksamhet, inte bara för barnhemmets egna barn utan även för barn utifrån, som bor i sina egna familjer. Sammantaget tillbringade vi ett par timmar på barnhemmet innan det var dags att äta och sedan åka den långa vägen tillbaka till Vilnius igen.

Väl tillbaka i huvudstaden blev det en sen kvällsmat innan det var dags att krypa till sängs för att orka upp tidigt nästa dag igen för transport till flygplatsen och sedan samma väg tillbaka hem igen.

nyttig och hjärtskärande erfarenhetFör min del var det första gången jag besökte barnhem i min egenskap av konsultläkare hos BFA, medan Christina gjort det tidigare, dock ej i Litauen. Katarina har varit i Litauen två gånger tidigare, men det var första gången hon besökte barnhemmet i Klaipeda, vilket Asta ansåg som det bästa i landet. Det var en intressant och nyttig erfarenhet för mig, samtidigt som det förstås är hjärtskärande att inse att det finns så många barn som inte har föräldrar som vill, kan eller förmår ta hand om dem.

Asta berättade att i stort sett alla städer i Litauen har minst ett barnhem och vissa större, som till exempel Vilnius, har flera. Den stora behållningen för oss som läkare är att på plats kunna bilda sig en uppfattning om hur barnen har det och vilken möjlighet till träning och stimulans som finns och på så vis öka förståelsen för i vilken utsträckning sjukdomar och framför allt utvecklingsmässiga problem kan relateras till arv respektive miljö. Även med den kunskapen måste man dock ha klart för sig att det ändå många gånger kan vara svårt att sä-kert veta vad ett barns svårigheter kan bero på och att det dess-utom är mycket vanskligt att med någon stor säkerhet uttala sig om hur det blir för barnet på några års sikt. Sammantaget var det en mycket givande resa och säkerligen något man dels kommer att komma ihåg, dels ha nytta av i arbetet med att granska dokumentation och skriva utlåtanden om barn som är aktuella för adoption.

Barnläkare Mattias Eknefelt och hans kollega Christina Fåhraeus får ta del av hur barnhemmets psykolog arbetar.


Adoptioner

En BollywoodsagaTvå föräldralösa indiska barn, en pojke och en flicka, tas om hand på ett barnhem i Mum-bai. Barnen adopteras av svenska föräldrapar. I vuxen ålder träffas de och ljuv musik upp-står. Den unge mannen friar på en gemensam återresa till Indien under det stora trädet på barnhemmets gård. Den unga kvinnan svarar ja. De gifter sig i Sverige på sommaren samma år. Bröllopet varar i dagarna tre. Så hade synopsis sett ut om Mikael Forsbergs och Supriya Melins kärlekshistoria varit en Bollywoodfilm. Och det bästa av allt, verkligheten överträffar dikten! Så här var det nämligen.

text och foto: lars melin

samma barnhem men olika liv i sverigeI juni 1982 föds Mikael i Pune utanför Mumbai. Sommaren 1984 överlämnas han till barnhemmet Asha Sadan i Mumbai och följande år förmedlar FFIA hans adoption till vårt land och Arne och Christin Forsberg. I december 1986 föds Supriya och lämnas kort därefter också hon till Asha Sadan. Den lilla flickan är bara ett och ett halvt år gammal då hon med BFA-As hjälp får åka till Sverige och adopteras av Lars och Eva Melin.

Som små barn uppryckta ur Indiens urgamla kultur fick både Mikael och Supriya nu växa upp i Sverige med vårt lands på många sätt så annorlunda förhållanden. Mikael växte upp på en skogsgård i en liten by utanför Skruv i Småland. Supriya tillbringade sin barndom i Lerum utanför Göteborg men flyttade till Malmö för vidare studier efter gymnasiet. Och, för att vrida lite på Zlatans kloka ord om sin uppväxt i stadsdelen Rosengård i den staden: ”Man kan ta ett par barn från Indien, men man kan inte ta Indien från ett par barn”. Både Mikael och Supriya fick erfara den oro som en främmande bakgrund kan ge upphov till. Men de kom med tiden också att förstå den rikedom det är att ha rötter i två olika kulturer.

Mikael är en riktig smålänning och med uppväxten på en skogsgård var yrkesvalet nästan givet. Mikael har utbildat sig till skogsmästare och är nu skogsinspektör på Södra Skogs-ägarna med placering i Växjö.

Supriya studerade sociologi på högskolan i Malmö med inriktning språk, migration och globalisering. Är man från andra sidan jordklotet ligger det nära till hands att intressera sig för nyanlända invandrare till vårt land. Supriya har varit integrationssamordnare i Älvdalens kommun under ett par års tid. Hon har också sysslat med sådana frågor i Växjö kommun.

”all you need is love…”Första gången Mikael och Supriya möttes var under en träff på Ivön utanför Kristianstad 2002. Det var adoptivfamiljer med barn från Asha Sadan som träffades och barnhemmets kloka och omtyckta föreståndarinna mrs Alka Mahtre var inbjuden. Det hade fått både familjerna Forsberg och Melin att komma. Supriya la särskilt märke till Mikael – men, ack, Mikael uppmärksammade inte henne. Men vad som är bestämt av Ödet går i fullbordan förr eller senare. När Supriya fyllde tjugo år, fem år senare, blev Mikael genom en vän gäst på födelsedagsfesten. Mikael och Supriya spanade lite på varandra under partyt men fick inte riktigt kontakt. Men Mikael låtsades att han glömt sina handskar och messade Supriya några dagar senare. (Och nog var väl det ett enkelt trick som passat gott i en romantisk Bollywood-komedi!) Efter några veckors umgänge i cyber space möttes de på nytt och den där ljuva musiken uppstod.

frieriUnder jul- och nyårshelgen 2013/14 reste Mikael och Supriya till Indien för en rundresa i landet där de har sina rötter. Resan började i norra Indien med besök på Röda Fortet, Taj Mahal och andra sevärdheter av världsklass. Med på rundturen var Mikaels lillasyster Ranita och hennes sambo Daniel. Alla trodde att resan först och främst var Mikaels och Ranitas återresa, men Mikael hade en annan plan. Han ämnade fria till Supriya. När rundturen avslutades i Mumbai med ett besök på Asha Sadan ville Supriya först inte gå ut på barnhemmets gård för ytterligare några foton. Hon var trött och ville fara tillbaka till hotellet. (Man känner igen dramaturgin i en romantisk komedi:


Publiken biter på naglarna. Kommer frieriet att gå i stöpet?) Men till sist lyckades Mikael lura in Supriya på Asha Sadan på nytt och under det stora vårdträdet mitt på barnhemmets dammiga gård kunde han äntligen fria. Och Supriya svarade ja!

bröllopEtt frieri är en enkel sak jämfört med ett bröllop. Och när Mikael och Supriya kom hem insåg de just detta. Var? När? Hur? Vilka? Till slut blev det ett bröllop i dagarna tre fredag 22 – söndag 24 augusti 2014 i Skanör med starka drag av indisk och svensk kultur – och av brudens och brudgummens personligheter.

indisk förfestPå fredagskvällen samlades de flesta av de över 40 gästerna till förfest, som i Indien fast i ett stort tält på gräsmattan vid Supriyas föräldrars hus i Skanör. Trädgården glimmade av belysningar och marschaller och tältet prålade med vimplar, ljusgirlanger, ljus och lyktor. Partytältet flankerades av två elefanter med blomkrukor på ryggarna, låt vara att de bara var av målad spånplatta och knappt metern höga. Indisk musik fyllde trädgård och tält. Rökelse spred doft av mango och ceder. På buffén stod tandoori chicken, beef curry, indisk blomkål, naan-bröd, såser, mango chutney och grönsallad. Och ett batteri av King Fisher öl, så klart.

Tältet hade indiska textilier på borden och mot fondväg-gen. Här bildade en lång divan hedersplatserna och här satt Mikael och Supriya. Fästfolket bar indiska kläder och det

Mikael och Supriya på Asha Sadan under det stora vårdträdet på barnhemmets gård.


Adoptioner

gjorde värdparet och några av gästerna också. Tanken med för-festen var att ge alla gäster möjlighet att träffas före bröllopsda-gen för att lära känna varandra. Under kvällen var det sorl och glam, musik och skratt. Men i god tid före midnatt var festen slut. Alla visste ju att ”det var en dag i morgon, också” – och inte vilken dag som helst.

bröllopsdagenDagen började med att brudens far erbjöd de morgontidiga en liten kulturhistorisk vandring i Skanör. Därefter kunde de hugade knata vidare till Skanörs hamn och familjen Melins badhytt där Supriyas lillebror Andreas och hans Sofie bjöd på förmiddagskaffe och bullar.

Brudparet hade bestämt att bröllopet skulle hållas ut-omhus och att temat skulle vara ”björk”. Det vackra trädets färger, vitt, grått och ljust grönt, gick igen i nästan allt som hade med Mikaels och Supriyas bröllop att göra. Inbjudan, program, brudbukett, dukning och annat hade dessa färger, ibland med inslag av björknäver. Och där det var lövat, var det så klart med björk.

När eftermiddagssolen började sänka sig mot Öresund framåt klockan fyra samlades alla gäster norr om Sankte Olofs kyrka i Skanör, på Slottskullen med ruinen av den medeltida borgen. Så kom brudgummen med sina marskalkar och vänta-de vid bron över den lilla vallgraven. Och så kom bruden med sin far i en charabang efter häst med kusk och allt. Supriya var klädd i vit hellång sidenklänning med spetsöverdel som hen-nes mamma sytt. Och hon bar en brudbukett med vita och limefärgade rosor, prärieklocka, flox, daggkåpa, brudslöja och något murgröna. Men sina två tärnor Emma och Sofie skred bruden fram och över bron vid brudgummens arm.

På Slottskullen förrättades själva vigseln av Göran Holm. Emma läste Nils Ferlins dikt Kärleken och alla sjöng unisont efter förmåga Evert Taubes Min älskling Du är som en ros. Genom ett regn av konfetti och risgryn och under ett sorl av Hurra! och Lycka till! lämnade de nygifta Slottskullen för en rundtur i charabangen. Och medan hästen skrittade runt i Skanör promenerade bröllopsgästerna runt kyrkan, över Rådhustorget och fram till den lilla stadens gamla fina rådhus från 1777. När brudparet småningom kommit fram efter sin färd med häst och vagn och gästerna fotograferat sig matta, bjöds alla in i den gamla byggnaden. Och i rådhusets stora hall blev det brudskål och Leve Brudparet med tre kraftiga Hurra! på skånskt vis. Och så sjöng tärnan Sofi skönt om kärleken i Heaven is here av Sarah Brightman. Till sist blev det en stunds gratulationsmingel med mycket puss & kram.

Bröllopsmiddagen serverades på Skanörs Gästgivaregård med ”go mat, möe mat å mat i rättan tid” och med till menyn passande drycker. Naturligtvis blev det många tal, några som traditionen bjöd, andra på temat ”Indien, Småland och Skåne”. Men bäst var Mikaels tal till sin brud. Det handlade om hans kärlek till Supriya. På maten blev det kaffe och bröl-lopstårta, även den enligt brudparets tema av vit marsipan de-korerad med vita och ljust gröna marsipanblad. Under kaffet skickades ett tredelat vitt hjärta runt och alla gäster fick tända ett ljus och sätta i någon av delarna. Till sist sattes hjärtat sam-man på brudparets bord och nästan femtio ljus brann medan tärnan Sofi sjöng Kärleken i repris för Mikael och Supriya.

Men vad vore ett bröllop utan brudvals och dans? Platt in-tet. Mikael och Supriya hade inte nöjt sig med bryggvals utan övat in stegen i en riktig wienervals. Det såg ståtligt ut. Men efter valsen blev det modernare toner en lång stund. Men så… vad nu? Var är bruden? Och vem är den lilla indiska danser-skan? Det var Supriya som i hemlighet övat in en Bollywood-dans till sin brudgums ära. Och när bruden återvänt blev det fler Bollywood-danser. Det dröjde timmar innan det blev tyst och stilla på gästgiveriet.

dagen efter monsunbröllopet Trots lite duggregn under förfesten och en och annan vindstöt på bröllopsdagen stod partytältet kvar även dagen efter Mikaels och Supriyas stora dag. Så vad kunde vara lämpligare för brudens föräldrar än att bjuda på kaffe och bröllopskrans innan gästerna skingrades. Och detta fika i sol under blå sensommarhimmel gav brudparet tillfälle att öppna sina presenter och gästerna att tacka för sig.

en röd stuga med vita knutar – och ett indienrum Sedan ett par år bor Mikael och Supriya på landet ett par mil norr om Växjö i ett falurött hus med vita knutar. Vad annat hade varit ”rätt å rikti´t” i den trakten? Men en sak är lite ovanligt med de unga makarnas hus. Där finns ett Indienrum. Ett litet rum med överkast, kuddar, dukar och andra textilier, tavlor, prydnadsföremål och souvenirer, ja, till och med en hängare med de finaste saris och klänningar. Och det mesta är från Indien. Så Mikael och Supriya har även hemmavid tillgång till sina två världar. Och bröllopsresan nu i slutet av 2014 går förstås till Indien!

och till sist får mrs mathre ordetMrs Mathre, som under så lång tid förestod Asha Sadan Childrens Home, som ville barnen allt gott och gav dem namn som speglade deras personligheter, skrev i ett mejl till Supriya år 2013, sedan hon fått reda på att Mikael och Supriya träffat varandra i vårt land: I know our Asha Sadan children. They are going to get married. Och känner man mrs Mathre vet man att hennes fasta övertygelse hade sin grund i hennes hinduiska tro. Det som sker är tänkt att ske.

Så här hade Mikael och Supriya det under tiden på barnhemmet Asha Sadan.


Adoptioner

Välkommen till BFA s Temadag Adoption

presentation av bfaDagen inleds med att BFA ger en kort presentation av BFA, gäster och personal.

föreläsning om adoptivbarns hälsaÖverläkare Lemm Proos föreläser om adoptivbarns hälsa och medicinska diagnoser. Han är framstående på området adoptivbarns hälsa och har skrivit ”Internationellt adopterade barn - hälsa och utveckling före och efter adoptionen”. Han är en av de läkare som BFA konsulterar i medicinska frågor.

information om adoption i polen och ungernBFA´s polska kontaktperson, Grazyna Kubka berättar om adoptionsproceduren i Polen. Chefen för adoptionsmyndigheten i Ungern, Zsuzsanna Ágoston

Vi hälsar medlemmar, sökande med handlingar i utlandet samt alla er som vill veta mer om adoption välkomna till BFA´s Temadag Adoption.

datum och tidLördagen den 31 januari 2015 kl. 9.00 - ca 16.00 på Hotell Halland I Kungsbacka. Kaffe och smörgås står uppdukat från kl. 8.30.

anmälanNi anmäler er till Temadagen genom att mejla [email protected] senast 16 januari. Ni betalar samtidigt in avgiften till PG 42 02 86-7, uppge ert namn på inbetalningen.

priserMedlem 200:- kr. Ickemedlem 250:- kr. I priset ingår kaffe med smörgås vid ankomst samt kaffe med kaka på eftermiddagen. Lokalen rymmer ca 100 personer.

samt BFA´s kontaktperson Andrea Helmle Hankissné berättar om adoptionsproceduren i Ungern.

föreläsning om anknytning och samspelPå eftermiddagen föreläser barnmorskan och familjeterapeuten Gunnel Österman om anknytning och samspel i adoptivfamiljer. Hon har lång yrkeserfarenhet av arbete med familjer och barn i alla åldrar. Därtill har hon genomfört en forskningsstudie avseende Marte Meo-metoden i nyblivna adoptivfamiljer.

två adoptivfamiljer berättarTvå familjer kommer att berätta om sina adoptionsresor.

vägbeskrivning

Kungsbacka ligger ca 3 mil söder om Göteborg. Från Göteborg tar ni er lätt till Kungsbacka med pendeltåg som tar 25 minuter. Hotell Halland ligger mittemot Kungsbacka station. Adress: Storgatan 35. För vägbeskrivning se http://www.hotellhalland.se/hitta-hit.aspx

lunchFlera lunchmöjligheter finns i centrala Kungsbacka samt på Hotell Hallands restaurang The Square. Om ni vill boka bord ring restaurangen på telefon 0300-183 80. Observera att lunch ingår ej i priset!

Hjärtligt välkomna!

Så här anmäler du dig


Adoptioner

Resan tillbaka till Taiwan

För Tintin och Meja, som adopterades till Sverige sommaren 2008, är det självklart att Taiwan är deras land. Sommaren 2014 åkte vi, hela familjen Gillerstrand, dit för andra gången sedan flickorna kom till Sverige.

text och foto: inger gillerstrand

När det blev dags att bestämma oss för förra sommarens semester hade vi flera olika planer, men ingen kändes helt bra. Sedan bara plötsligt landade det självklara valet: Taiwan!

Vi adopterade våra flickor, två systrar, från Chung Yi i Tai-wan sommaren 2008. De var då ett och ett halvt och knappt fem år gamla. Vi åkte tillbaka till Taiwan redan ett par år senare. Flickorna var inte gamla då. Vår stora flicka Tintin var bara sju år, men hon hade en stark önskan om att få träffa sin fosterfa-milj. Tintin saknade särskilt sin fostermamma och pratade ofta om henne. Så en grå och kall dag i januari under den resan tog vi tåget tillsammans med två socialarbetare från Chung Yi till staden där fosterfamiljen bodde. Det blev en stor dag för Tintin och ett mycket värdefullt minne.

turister i taiwanInför resan sommaren 2014 ville flickorna, som nu var tio och sju år, bara vara turister i Taiwan. De hade ingen stark önskan om att göra ”återresegrejer” utan ville mest bara vara i landet, resa runt och uppleva. Sedan blev det ändå så att vi tog kontakt med Chung Yi med en fråga om att få besöka barnhemmet. Vi reste i juni i samband med flickornas skolavslutning.

Vi började med att flyga till Hongkong, där vi stannade en vecka innan vi reste vidare till Taipei.

Samma kväll som vi kom anlände också familjen Berg. De-ras flickor Emma och Ann-Ru är jämngamla med våra flickor och deras yngsta flicka Ann-Ru, hämtades på Chung Yi samma

Tintin och Meja i naturreservatet i Xitou.


Adoptioner

sommar som vi hämtade våra flickor. Efter det har vi haft kon-takt och även träffats några gånger.

återsåg platser i taipeiUnder de tre veckorna i Taiwan reste vi i stort sett tillsammans. För våra tjejer var det jättekul och värdefullt att det fanns jämnåriga med på resan. Vi började med några dagar i Taipei och återsåg platser vi varit på under våra tidigare resor till Taiwan. Bland annat var vi uppe i Taipei 101 igen. Uppifrån tornet kunde vi se att det hotell där vi bodde när vi hämtade flickorna var rivet och jämnat med marken. Sorgligt, tyckte vi. Flickorna hade ju velat se hotellet de bodde på när de först kom till oss.

tainan - en charmig stadVi reste vidare med snabbtåget söderut, till Kenting. Där blev det härliga dagar med mycket bad i poolen och lek på stranden. Så åkte familjen Berg några dagar till Kaohsiung och vi var några dagar i Tainan, som var en riktigt positiv överraskning. Det var en charmig stad, mysig att turista i. Särskilt stadsdelen Anping, en gammaldags kinesisk stadsdel. Vi hann vara några dagar i bergen i ett naturreservat i Xitou innan vi åkte tillbaka till Taipei. Nu hade det hunnit bli juli och dagarna började bli kännbart varmare.

återbesök på barnhemmet chung yiEn av de sista dagarna i Taipei var det dags att åka till Chung Yi för att återse barnhemmet. Vi tog två taxibilar från vårt hotell. I

En gruppbild såklart med Ann-Ru, Tintin och Meja och personal från Chung Yi.

Ett kärt återseende för Tintin med en av ”mammorna” på Chung Yi.


Adoptioner

den ena åkte vi och i den andra familjen Berg. Tintin och Meja var pirriga i magen. De hade klänning och ville ha flätor i håret.

ett fint mottagande på chung yiVi fick ett riktigt fint mottagande av personalen på Chung Yi. Flickorna fick se avdelningarna där de hade bott och flera i personalen kände igen barnen. Meja, som var väldigt liten när vi hämtade henne, kommer inte ihåg någonting, men Tintin kände väl igen sig, men det allra finaste för henne var att få återse en av barnskötarna, som hon mindes väl. Barnskötaren hade till och med åkt till jobbet på sin lediga dag för att få träffa flickorna som adopterats till Sverige.

Vi blev bjudna på restaurang av föreståndaren på Chung Yi, tillsammans med flera från personalen. Traditionell mat, med nudlar och dumplings. På eftermiddagen tog de oss på en ut-flykt till Wulai, ett fint område som ligger söder om Taipei. Det blev verkligen en dag att minnas! Vår resa avslutades med några dagar i Singapore innan vi åkte tillbaka till Sverige.

När flickorna pratar om sommarens resa, säger både Tintin och Meja att det var besöket på Chung Yi som var det absolut, allra bästa med resan.

Förra året kom Mary Lan och Åsa Brevinge ut med den prisbelönta boken ”Sverige möter Kina” (Ordalaget), en handbok på nära 200 sidor som hjälper resenären att undvika besvärande kulturkrockar.

bra tips till familjer på väg till taiwanFamiljer med adoptionskontakter i Taiwan får här många tips som underlättar möten med den kinesiska kulturen. Den informella, sakliga och effektiva svenska stilen går sällan hem i det kinesiska samhället, där hierarki och titlar väger tyngre och där relationer betyder mer än snabba avgöranden.

I Kina ger man inte dricks medan däremot gåvor är en vik-tig del i att bygga en relation. Det är ett sätt att visa respekt för samarbetspartnern. Trots det tackar kineser ofta nej. Tre gånger. De gör det av artighet, för att visa respekt. Men ge för allt i världen inte bort något som är fyra stycken till antal! Fyra är ett olyckstal.

Boken Sverige möter Kina: undvik kulturkrockarna hjälper svenskar att bete sig på rätt sätt i mötet med den kinesiska kulturen. Mary Lan har vuxit upp i Indonesien i en kinesisk familj med kinesisk kultur och har kinesiska som modersmål. Hon har bott i Sverige sedan 1992 och har regelbunden kontakt med Kina. Åsa Brevinge är journalist och arbetade tidigare på Göteborgs-Posten.

Boken finns att köpa på AdLibris och Bokus. Pris ca 125:-

Boktips – Sverige möter Kina

Sverige möter Kina: undvik kulturkrockarna är VINNARE av Årets svenska måltidslitteratur i kategorin Social kompetens!

Meja, Inger, Tintin och Pelle Gillerstrand utanför entrén till Chung Yi.


Adoptioner

Under BFA´s resa till Taiwan i september i år fick vi möjlighet att besöka en fosterfamilj. Familjen har som uppdrag från organisationen CWLF (Children Welfare League Foundation) att under kortare perioder, vanligtvis högst ett år, upplåta sitt hem, sin kärlek och sin tid åt ett barn som behöver en familj i vän-tan på adoption.

text: lina vikterlöf foto: anna-lena rolof rundberg

Hos en fosterfamilj i Taiwan

Mamman i familjen, en kvinna i övre medelåldern, tar emot oss i sitt hem i en förort till Taipei. Lägenheten är inte stor. Den består av ett litet rum/hall, ett kök och ett större rum som fungerar som vardagsrum och sovrum.

Kvinnan sätter fingret för munnen och hyssjar milt åt oss när vi smyger in i det större rummet. På en madrass i hörnet ligger en liten pojke och sover middag. Vi sätter oss på golvet och den vuxna dottern i familjen, som är på besök, serverar oss ”Bubble Tea” och en kaka. Snart vaknar den lille pojken och kryper yrvaken upp i fostermammans famn. Han tittar sig förvånad omkring och snart kommer tårarna – vad gör de här okända människorna i vårt hem? Fostermamman tröstar ho-nom och även dottern, som är ett känt ansikte, lugnar honom med sin trygga famn. Han får en flaska välling och blir snart nöjd igen, och vi håller oss på betryggande avstånd.

Fostermamman berättar att hon varit fostermamma i 13 år. Under de åren har hon haft omkring 20 barn boende hos sig. Hon har tidigare arbetat som ”nanny” och hade då barn hos sig under dagtid, när föräldrarna arbetade. Hon har alltså stor vana vid barn.

att vara fostermamma är meningsfulltAtt ha ett litet barn hos sig dygnet runt är krävande, så mellan uppdragen brukar hon försöka ta några veckors semester. Hon upplever sitt uppdrag som fostermamma som väldigt meningsfullt. Hon vet att alla dessa barn saknar något, då deras biologiska föräldrar inte kan ta hand om dem. Hennes uppgift är att fylla detta tomrum under tiden man letar efter permanenta hem. Hon känner att hennes uppgift är viktig, vilket driver henne att fortsätta.

Under de första åren upplevde hon separationen från bar-nen som påfrestande. Allt eftersom har hon lärt sig att fokusera på det uppdrag hon har för stunden, att koncentrera sig på just det barn som behöver henne för tillfället. Hon känner ett lugn i att det är hennes roll, och att barnen sedan får ett bra liv hos någon annan. Samtidigt berättar hon, att hon ofta tänker på barnen efteråt, undrar hur de har det och vad de gör. Ibland har hon fått se foton på barnen och kunnat se hur de vuxit och ut-vecklats. De flesta barnen har adopterats nationellt, men några har också adopterats till andra länder.

cwlf´s socialarbetare ger bra stödCWLF´s socialarbetare besöker familjen en gång i månaden för att följa upp placeringen av barnet. Vanligtvis varar en placering ungefär sex månader. Alla fosterfamiljer kallas till

utbildningstillfällen/föreläsningar två gånger om året med olika teman, till exempel föräldraförmåga, hjärt-lungräddning och barn med särskilda behov. Om några svårigheter uppstår i relation till barnet eller om fostermamman behöver råd och stöd vänder hon sig till CWLF´s socialarbetare. Det finns också ett nätverk av fostermammor, men enligt fostermamman i den här familjen är de flesta så upptagna med barnen de har hand om att de inte har tid att träffas.

Vårt besök närmar sig sitt slut och vi tackar fostermamman för hennes gästfrihet. Utanför har det börjat mörkna. När vi kliver in i taxin vänder jag mig om, tittar mot gatan där hon bor. Det känns bra att veta att det finns människor som hon, som utan att tveka öppnar sitt hem och sitt hjärta för de barn som ännu inte har hittat sin familj.

En av fostermammorna i Taipei som har hand om små barn medan organisationen Children Welfare League Foundation söker adoptionsfamiljer åt dem. Fostermammans vuxna dotter på besök hos sin mor är också ett välbekant ansikte för den lille pojken.


Adoptioner

Katolska organisationens 20-årsjubileum i Polen

Vi reste från Katolska myndighetens kontor tillsammans med några familjer, nunnor och organisationens personal i en buss som de hade hyrt. Alla som inte kunde ta sig till träffen på annat sätt kunde följa med i bussen efter anmälan. Träffen hölls i utkanterna av Warszawa i Loreto i kommunen Praga. Gudstjänsten hölls utanför den utsmyckade kyrkan ”Sanctuary of Our Lady Loreto”. Kyrkan är det äldsta monumentet i Praga. Gudstjänsten hölls utomhus eftersom det var så många som hade anmält sig. 140 familjer med inhemskt adopterade barn ville komma liksom de polska adoptionsmyndigheterna och adoptionsorganisationerna tillsammans med några internationella organisationer. Nunnorna, som lever i ett kloster bredvid kyrkan, tar väl hand om området som var mycket fint.

Gudstjänsten var spektakulär med tåg, sång, varma tal om barn och böner (allt på polska). Kyrkan var utsmyckad med gulddekorationer och blommor. Man kunde bikta sig vid ett flertal biktstolar, som stod utomhus för att vara lättillgängliga. Barn och vuxna köade för att få prata en stund med prästen.

Efter gudstjänsten serverades picknick då jag och Grazyna placerades vid honnörsbordet tillsammans med de katolska cheferna, myndighetscheferna, psykologer och andra inbjudna. I inbjudan till jubileet blev man ombedd att ta med sig kakor eller något annat att bjuda på. Detta serverades tillsammans med kaffe vid flera olika stånd.

Det var ett stort och trevligt arrangemang, särskilt för bar-nen. Det fanns en hoppborg, där barnen roade sig länge, en clown, som ledde lekar för barnen och brandförsvaret kom med

På morgonen den 13 september träffades vi, ett antal uppklädda kvinnor, på organisationens kontor. Vi var redo för det stora eventet. Man hade planerat för detta under lång tid och chefen kände viss nervositet och hoppades att allt skulle bli så bra som planerat. Vädret var fantastiskt, varmt och soligt.

text och foto: christina thierry-carstensen

en brandbil, som barnen fick titta i. Mot slutet av dagen hölls även ett disco utomhus där barnen dansade och roade sig.

Magdalena Flis-Lichota, vice chef i Mazowszes landsting, delade ut diplom och medalj till Sofia Dlutek, chef för den katolska adoptionsorganisationen, för att hon gör ett så fantas-tiskt arbete för att hjälpa utsatta barn till ett bättre liv.

Tre utländska organisationer medverkade. BFA var en av dem. Det kändes speciellt. Det var spännande att få medverka vid en så stor katolsk gudstjänst. Evenemanget var både fint och välorganiserat och visade tydligt hur mycket barnen bety-der för organisationens arbete.

Barnen Framför Allt har förmedlat adoptioner från Polen till Sverige sedan 1992. För 20 år sedan, 1994, fick den polska organisationen Katolicki Osrodek Adopcyjno auktorisation från polska myndigheter att förmedla polska och internationella adoptioner.

Katolska organisationen bjöd in mig och vår kontakt-person Grazyna Kubka till sitt 20-årsjubileum. Under alla år har de hjälpt många barn till bättre förutsättningar genom att ge dem polska eller utländska föräldrar.

• 2004 adopterades 102 barn nationellt, vilket är det största antalet sedan starten. Cirka 50-80 barn har adopterats nationellt övriga år.

• 1996 adopterades tre barn, de första, internationellt genom organisationen. 2004 adopterades 109 barn internationellt och 2008 det största antalet barn, 149 stycken. Sedan 2002 har runt 100 barn förmedlats varje år till olika länder.

• 2011 adopterades 104 barn internationellt, 2012 var antalet 67 och 2013 adopterades 106 barn.

• Utav de internationellt genomförda adoptionerna sker endast ett fåtal till Sverige. Genom åren har mellan fyra och sex adoptioner per år förmedlats till Sverige genom Katolicki Osrodek Adopcyjno.


Adoptioner

problem började på högstadietAlla var överens om att de först under högstadiet/gymnasietiden märkte att de var annorlunda och stack ut. Alla tyckte att de hade haft en bra uppväxt, men på högstadiet började problemen komma. Det kunde till exempel handla om känslor av utanförskap, osäker identitet och svårigheter i relationer. De fick under den tiden många frågor från kamrater om de biologiska föräldrarna, vilket blev lite tjatigt i längden.

svårt med separationerNågot som också framkom var att adopterade kan ha svårt för separationer, till exempel svårt att bryta upp från långa förhållanden. Ofta kommer även tankar om hur livet kunde ha varit i adoptionslandet. Unga adopterade kan ha blandade känslor inför sin identitet och inte känna sig hemma i något av länderna. Det kan kännas som att befinna sig i ett ingenmansland, inte minst vid återresor till adoptionslandet. Det framkom också att adopterade kan hysa en ”hatkärlek” till adoptionslandet.

föräldraskapFlera av de adopterade berättade också att frågor runt deras

egen historia har aktualiserats i samband med att de själva börjat fundera på föräldraskap och under den första tiden som förälder. Plötsligt blev det viktigt att förstå hur de haft det som bebisar på barnhemmet, om någon tog hand om dem och liknande. Beträffande själva adoptionen är det skillnad i dag jämfört med när panelens medlemmar adopterades. I dag är det ett krav att adoptivföräldrarna själva reser och hämtar barnet och då får de också med sig en del av kulturen. Tidigare blev många barn hämtade av eskort.

rasism och ursprungDe flesta i panelen hade utsatts för rasism på olika sätt. Vid rasistiska påhopp är det mycket viktigt att föräldrarna bekräftar situationen och känslan, enligt panelen. Vifta aldrig bort rasistiska uttalanden! De rådde också blivande adoptivföräldrar att våga prata om adoptionslandet och de biologiska föräldrarna. Det kan också vara bra att delta i olika nätverk där barnet får möjlighet att träffa andra adopterade barn. Panelen betonade också vikten av att rusta barnet med verktyg för att klara av alla de frågor som de kan få från klasskamrater och andra kompisar.

Föreningen Adopterade berättar bildades av Erik Frigert och Marcus Padoongwong hösten 2006. Nu fick Erik Frigert välkomna en talarpanel som bestod av Simon Nordangård, Lina Tersing, Johanna Söderquist och Andreas Hallén, som adopterades till Sverige som små barn. I dag är de i 30-årsåldern. Panelmedlemmarna delade med sig av tankar och upplevelser. En del upplevelser var gemensamma, men i andra fall skilde de sig åt mellan de fyra.

text: ulla karnbrant reis foto: lina vikterlöf

Adopterade berättarSeminariepanelen fr v Simon Nordangård, Johanna Söderquist, Erik Frigert, Lina Tersing, Andreas Hallén.


Bistånd och Fadderskap


Kärt återseende mellan Thuong och Margareta Wilholm.

Thuong är en förebildtext: margareta wilholm foto: walter wranå

detta har häntFör två år sedan gjorde FBB/BFA ett besök i Thanh Ba i nordvästra Vietnam, där vi tillsammans har nästan 100 fadderbarn. Vi besökte alla barnen och deras familjer för att se att alla hade det så bra som det gick. Vi upptäckte att vissa barn behövde läkarundersökningar och/eller operationer, andra behövde mer ris, vissa ansökte om mikrolån och Thuong ville helst av allt i livet få börja skolan igen. Hans kropp är svårt vanställd sedan födseln, man tror att det beror på Agent Orange, ett gift som användes under USA:s bombningar under det vi kallar ”Vietnamkriget”. Gemensamt lyckades BFA/FBB att ordna så att Thuong kunde börja i skolan i Thanh Ba. Han fick bo på Centret för rehabilitering av funktionshindrade barn och ungdomar. Han fick en ny rullstol, den gamla var helt utsliten. På skolan byggdes en ramp för hans rullstol och han fick en specialbyggd bänk. Han fick en surfplatta att använda

för skolbruk men även privat. Om allt detta har vi skrivit i BFA-tidningen under de här två åren. Thuong har två faddrar men det behövs fler. Det kostar mycket att ordna ett bra liv för en pojke med ett funktionshinder som Thuongs. Nu har vi just gjort ett nytt besök i Thanh Ba och på Centret. Här följer fortsättningen på berättelsen om en ung intelligent pojkes strävan efter att få ett meningsfullt liv.

trumman markerar taktenBom! Bom! Bom! I de skolor vi besökt har rasten markerats genom rejäla slag på en stor, dovt ljudande trumma. Men nu ljuder inte trumman för rast. Mellanstadieeleverna ställer upp på raka led på skolgården. Trumman markerar takten i förmiddagens chi gong-övning. Thuong sitter på sin kombinerade stol-och-bord-möbel på ett litet podium, en utbyggnad av trappan, framför sina kamrater. Han

Barnen Framför Allt nr 4 - 2014 21Barnen Framför Allt 4 - 2014 21


kan inte delta i själva gymnastiken, men han har en roll som alla andra. Det är Thuong som med lugn och saklig röst delar ut omdömen till kamraterna efter övningen. Han ger beröm till vissa och han uppmanar andra till förbättring och koncentration. Efter gymnastiken går klasserna lugnt in igen till nästa lektion. Thuong sitter längst fram i klassrummet. Med benet håller han sitt skrivhäfte på plats mot bordet, på vilket han sitter. Med vänster hand för han höger arm. Han skriver förbluffande vackert!

thuong är på gångThuong är tredje bästa eleven i klass sju. Lyckan över att gå i skolan lyser om honom. Hans favoritämnen är engelska, geografi, matte och vietnamesiska. Han vill bli ingenjör. Tinh, specialläraren, tycker att han ska bli tolk. Thuong har en surfplatta och tillgång till internet och personalen på Centret har lovat att hjälpa honom att skaffa en mailadress. Thuong håller på att erövra världen! Han är överlycklig över förändringen i sitt liv. Han har kompisar, han går i skolan och det går bra för honom. Han är omtyckt och respekterad. I skolan framhålls det med kraft att varje individ ska uppskattas för sina egenskaper och kunskaper. Alla elever får uppdrag efter förmåga. Man ska hjälpa den som behöver hjälp och ta emot hjälp när man själv behöver stöttas. Thuong är en mycket vänlig pojke och han har en självklar värdighet. Det är anmärkningsvärt att han uppträder med en sådan säkerhet efter att ha levt hela sitt liv rätt så isolerad med farmor och farfar. Han gick i skolan hemmavid tills han blev för tung att bära, då var han tolv år. Sedan satt han hemma i flera år.

det gäller att planera i god tid Men det finns ändå många svårigheter. Thuong är helt beroende av andras hjälp för sin svårhanterliga kropps skull. Personalen på Centret funderar på hur de ska ordna det för Thuong när han slutar Secondary School om fem år och ska fortsätta sitt liv på annat håll.

”hemma” hos thuong Thuongs skoldag är kort. Han börjar klockan halv åtta och slutar halv tolv, men under eftermiddagen har han ett gediget läxarbete att göra. Han bor på Centret under veckorna och varannan helg. Man kan inte säga att han har det mysigt och han känner sig nog ofta ensam när personal och besökare har gått för dagen och det bara är han, den lilla föräldralösa 5-åringen med Downs syndrom och ”mamman”, damen som sköter dem båda, kvar. Thuongs rum ligger i bottenplanet rätt nära stora ingången. Det är bra för det gör att personalen har lätt att titta till honom och byta några ord när de har vägarna förbi. Rummet med kala, elfenbensvita målade betongväggar har endast två möbler - de stora sjukhussängarna som står i bredd. Det är mer ändamålsenligt än man vid första anblicken kan tro: Sängen, utan sängkläder under dagen, med en

Thuong skriver med vacker handstil trots att hans kropp inte är som andras.

hård botten är en sittmöbel dagtid. Thuong sitter på sin säng som samtidigt är hans golv. Hans rum är, kan man säga, sängarnas yta. Vi slår oss ner bredvid honom och får en pratstund. Han gör sitt yttersta för att förstå vår engelska och för att svara på samma språk. Det är inte lätt men det går och det ger träning.

thuong önskar sig varmvatten till vinternThuong har inga stora fordringar. Han tycker att han har allt han behöver, men han skulle gärna vilja ha varmt vatten i badrummet. ”Duschen” är en balja och en tvättlapp. Kvinnan som hjälper Thuong får tvätta honom. På vintern kommer hon att värma vatten på spisen. Med en varmvattenberedare, en dusch och en möbel liknande skolbänken, men som också kan släppa igenom vatten, skulle han bli mer oberoende. Att kunna sköta sin hygien själv betyder mycket för vem som helst. Thuong fyller snart sjutton år och är på god väg att bli man. Han har samma behov av integritet som alla andra. Centrets chef, den sympatiske mr Bao, har lovat att räkna på kostnaderna för varmvatten och dusch.

Det är vi, BFA/FBB som betalar. Vårt 90-konto är 900272-6 men det vet ni ju redan. Märk talongen Thuong! För vi hjälps väl åt!

thuong tar sin plats i världenNär vi skulle ta farväl av Thuong för denna gång, var han utflugen. Varannan helg åker han hem till farmor och farfar. Det var den helgen nu. Oförlåtligt att missa det! Jag skrev ett brev till honom istället. I det brevet fick han också min mailadress. Snart har vi honom på Facebook.




Glimtar från Thanh Ba

Att Linh hade talang för pianospelning kom som en glad överraskning för alla. Att hon alltid tyckt om musik visste man ju, men att hon med lätthet tog ut de senaste slagdängorna på keyboarden var ju något mer. Det upptäcktes när hon deltog i musikundervisning på Centret för funktionshindrade barn och ungdomar i Thanh Ba i nordvästra Vietnam. På Centret vill man stimulera och berika barnen på olika sätt och nu, den här gången, var det med ett antal musiklektioner. Man fick ”pröva på”. När Linh ”prövade på” keyboarden sa det KLICK! Linh föddes för tidigt och låg i kuvös. Hennes ögon skadades då av för hög syrgastillförsel och hon blev blind.Linhs föräldrar köpte en keyboard till henne, en rätt enkel variant, för man tjänar inte så mycket på att köpa frukt och grönsaker för att sälja på marknaden. Men Linh blev lycklig! Hon fick lektioner också. Och hon gjorde snabbt stora framsteg. Så kom det sig att min medföljande, Walter, och jag dansade vals i ett litet hus vid en lerig flod i slutet av en slingrande väg - för smal för biltrafik, under den grönaste grönskan av bambu, akacior och en hel skog av för oss okända träd, medan Linh spelade en vemodig vals och alla grannarna som satt på den breda sängen, som blir sittplats för många gäster under dagen, skrattade och log. Och alla kände lycka och samhörighet en kort stund.

…Svampodling, kan det vara svaret på arbetstillfällen för ungdomar med funktionsnedsättning, nu när Centrets lilla ”syfabrik” som så länge varit

Föreningarna För Barnens Bästa och Barnen Framför Allt har ett projekt för funktionshindrade barn och ungdomar i Thanh Ba i nordvästra Vietnam. För två år sedan besökte vi Centret där barnen och deras föräldrar får stöd, träning och kunskap. Nu var det dags igen. Under tre veckor i november har vi gjort besök hos alla fadderbarn, studerat verksamheten i fyra skolor, hållit möten med personalen på Centret för att staka ut kursen för framtiden, eller i alla fall de närmaste åren. Här följer några glimtar från dessa besök.

text och foto: margareta wilholm

framgångsrik, inte längre lönar sig. Chefen på Centret är agronom och vill testa sina idéer. Han hoppas på sponsring. Centrets pick up hämtar vid hotellet där vi just ätit lunch i foajén som även fungerar som vardagsrum för ägarfamiljen, sovrum för ett par stycken i personalen och nu också alltså som matsal. Två låga längor med grästak och väggar av flätade bananblad utgör odlingsanläggningen. Elljuset från den nakna glödlampan hjälper oss att se i dunklet inne i växthusen. Tätt, tätt hänger ”korvar” med sågspån, näringslösning och myckoritsa i band av innerbark från något tropiskt träd, som droppar från taket.. Ur hål i plasten tränger det ut klungor av vita små svampar, Det är mycket vackert. En ung entusiastisk man svarar på alla våra frågor. Miljösäkert? Hur fylls påsarna och av vem? Lönsamhet? Antal arbetstillfällen? Distribution? Vi måste veta allt för att kunna bedöma och veta vårt utgångsläge vid mötet i slutet av veckan. Men inte bara det; det är intressant och spännande också. Hur många har sett en familjeägd svamptillverkning i nordvästra Vietnam.…Anhs familj fick en sugga för fadderpengen. De fick nio kultingar. De födde upp dem till över 50 kg, då fick de bra betalt och kunde köpa en sugga till. Den första suggan fick en ny kull. Den gången blev det tretton små skära grisar, den andra grismamman fick sju. Grismat är dyrt men familjen fick köpa foder på kredit till sina små skyddslingar. Den här gången sålde man unggrisarna lite tidigare men tjänade ändå bra. Efter ytterligare en omgång kultingar kunde familjen köpa sig en ko. Till kossan behöver familjen inte ha utlägg för foder, det finns mycket gräs i deras trakt. Anh som är tretton år och har en hjärnskada behöver lära sig att sköta, eller i alla fall hjälpa till med både djur och ett hem. Nu tränar hennes föräldrar henne att ta hand om kon. Det behövs många repetitioner och mycket uppmuntran.…Det är ganska mörkt i rummet, grå omålade betongväggar. Stora utsirade trämöbler, hårda, utan dynor, som i de flesta husen, en skänk som också fungerar som familjens altare med plats för bilder



Linh spelar keyboad vid en uppvisning.

av avlidna släktingar och en del religiösa symboler. Det är väldigt dammigt, men så blir det väl när ljusinsläppet är de två stora öppna dubbeldörrarna på husets framsida.På den obligatoriska, stora sängen som dagtid gör tjänst som sittplats och som ett extra golv ligger en liten mager förvriden kropp. Hue har en svår CP-skada och ligger hela dagarna på den hårda sängen. Hans farmor försöker så gott hon kan att ta hand om honom, mamma och farfar jobbar med ris- och teodlingarna, pappa är sjuk. Liksom farbrorn. Hue har inte mycket stimulans. Hans magra lilla rygg är blåaktig. Han behöver en madrass och en filt att ligga på, något färgglatt att titta på, musik eller ljud att lyssna till, varma kläder eller värme på annat sätt nu när det faktiskt är ganska kallt. Det kommer han att få tack vare BFA/FBB-biståndet och det duktiga teamet som är våra kontaktpersoner på Centret. Familjen får extra ris och en gris, som kommer att ge inkomster. Det är härligt att se hur ”djurprogrammet” utvecklas. De allra flesta ingående familjerna har tjänat pengar på djuren de fått genom sponsringen. Många har tjänat riktigt mycket och kunnat köpa sig fler djur; grisar, höns, ankor, kor eller de har anlagt en fiskdamm på en del av risfältet.…Det killar jättekul under fötterna på Phoung. Hon har dem på en massageapparat. Long går på ett rullband intill henne. Han kämpar på, koncentrerat. Hans mamma sätter foten på bandet med jämna mellanrum så att det inte ska gå för fort. Mrs. Linh

ger goda råd till en mamma om hur hon kan ge sitt barn massage. En liten knatte gråter, en annan för en grej, som hon just gripit tag i, till munnen för att undersöka den. Det är rehabiliteringsdag på Centret. Läkaren, sjuksköterskan och sjukgymnasten ger goda råd och behandlingar. Föräldrar samtalar med varandra, knyter kontakter, känner samhörighet. Barnen tränar, leker, stimuleras av beröring, syn-, lukt och hörselintryck. Tre dagar varannan eller var tredje månad kallas alla barn till träning på Centret i ett rullande schema. Det är bra men det är inte tillräckligt. Centret behöver mer resurser. Kommunen behöver göra mer. Det känns som om makthavarna har fått upp ögonen för det.

Farmor försöker ta hand om pojken Hue som har en cp-skada. Hue behöver en madrass och en filt och varma kläder bland annat.




Är du villig att anta min utmaning under

2015?

min utmaning till dig Min utmaning till dig som är medlem eller fadder för 2015 är att lova att värva en ny medlem eller fadder. Antar vi alla denna utmaning skulle vi kunna göra otroligt mycket för många utsatta barn och ge dem en bättre start i livet.

ny styrelsemedlem Sedan i våras är jag ny styrelsemedlem i BFA´s styrelse och även sammankallande för föreningens bistånds- och faddergrupp. Ett mycket trevligt uppdrag med många nya engagerade bekanta.

en värmlänning med nya affärsidéer Jag är en 61-årig värmlänning, gift och har två vuxna barn och tre barnbarn, som just nu delvis bor i Karlstad och delvis på västkusten. Merparten av mitt yrkesverksamma liv har jag varit egen företagare och det är nog en bacill som aldrig riktigt försvinner utan ständigt dyker det upp nya affärsidéer. Fortsatt är jag intresserad av nya projekt även om jag kanske blir lite försiktigare vartefter jag blivit äldre. Att få leva ett liv tillsammans med en förstående fru, två underbara barn och nu tre ovärderliga barnbarn, som alla ger mig energi, glädje och trygghet är verkligen något att vara tacksam för.

min första kontakt med bfa Min första kontakt med BFA var redan i början av 80-talet när jag och min fru adopterade vår dotter från Sri Lanka 1982. Vår grabb adopterades från samma land redan 1978 genom privata kontakter och eftersom vi såg svårigheterna att sköta detta själva

var vi mycket tacksamma för den hjälp vi fick av BFA. Vi var alltså med i BFA redan när föreningen var ganska nystartad och fick värdefull hjälp.När jag tidigare i år fick frågan om jag hade intresse och lust att engagera mig i BFA och dess styrelse var svaret ja. Min förhoppning är att jag på något sätt kan bidra med min erfarenhet från andra styrelseuppdrag och mitt liv i småföretagarvärlden. Att vara med och initiera och driva olika biståndsprojekt för utsatta människor, kanske framför allt barn, känns angeläget. Att ge dem en drägligare tillvaro och en möjlighet till en något bättre start i livet känns som en skyldighet för oss i denna del av världen.

ju fler desto bättre Jag skulle uppskatta om du som medlem eller fadder hör av dig om du har kontakter eller har stött på behov som vi skulle kunna stödja. Det är ovärderligt för bistånds- och faddergruppen att få synpunkter från så många som möjligt. Känner du dessutom att du skulle vilja vara med i gruppen och jobba lite praktiskt med kontakter i något nytt projekt så är du mycket välkommen. Ju fler vi är, desto bättre.

biståndsprojekt för utsatta romer Ett uppslag till ett projekt som diskuterats, men där vi inte hittat något konkret att jobba med, är att starta ett biståndsprojekt för utsatta romer i något land i Östeuropa. Om någon av er har idéer, kontakter eller förslag kring detta så hör gärna av er till mig.

Som ni känner till bedriver BFA många viktiga bistånds- och fadderprojekt i flera länder på flera kontinenter. Projekten innebär en stor skillnad för många barn men behovet är oändligt stort. Antalet projekt som vi skulle vilja starta är stort men vi saknar just nu pengar till att öka antalet biståndsprojekt. Hade vi fler stödjare och därmed mer pengar skulle vi kunna starta flera av dessa projekt.

text och foto: sven-åke kvaldén



Så till slut vill jag önska alla en skön och avkopplande jul och ett riktigt gott nytt 2015. Min förhoppning är att ni antar min utmaning och fixar en ny fadder eller ny medlem under 2015.

Sven-Åke Kvaldén

Om BFA s bistånd & fadderskap BFA:s bistånds- och fadderbarnsverksamhet drivs i styrelsens arbetsgrupp för bistånd/fadderskap. Medlemmar i gruppen är styrelsemedlemmar och medlemmar inom BFA med ett särskilt intresse för bistånd. Inom fadderverksamheten arbetar också ett femtontal medlemmar som fadderadministratörer. Alla som är engagerade arbetar helt ideellt.

medlen samlas in på olika sätt Större delen av medlemsavgiften i föreningen går till biståndsverksamheten. För administration behåller vi 10% (en del av tidningen bekostas också med medlemsavgiften). Sommarträffarna och julfesterna har också som målsättning att ge ett överskott till biståndsverksamheten, många gånger till ett särskilt projekt.

Våra julinsamlingar ger fadderbarnen och biståndsprojekten ett välkommet tillskott till något extra kring jul. Vi söker även sponsorer bland företag. Annonsintäkterna från medlemstidningen går till biståndsverksamheten. Adoptivfamiljer väljer ibland att ge hela eller en del av adoptionsbidraget som bistånd till ett projekt i barnets hemland. Ett

enkelt sätt att bidra är att bli fadder inom BFA:s fadderverksamhet. Eftersom alla arbetar ideellt är administrationsavgiften låg och vi kan ge hela 90% av fadderpengarna till barnen. Sätten att bidra är många och arbetsgruppen arbetar ständigt med att hitta nya lösningar.

Läs mer på hemsidan: www.bfa.se

Önskar alla en skön jul

Vill du anta Sven-Åkes utmaning eller har du idéer och synpunker kring fadder- och biståndsprojekt kontakta:

Sven-Åke Kvaldé[email protected]

Anta utmaningen!




Snart är det jul igenNi har kanske redan fått vårt julbrev i brevlådan.

Varje jul har vi en insamling till barnen i våra kontaktländer där vi har fadderverksamhet och/eller biståndsprojekt. Pengarna är tänkta att användas för att

göra något extra roligt för barnen i våra olika verksamheter och projekt.

Gåvor till glädje för barnen Ni väljer gåvomottagare genom att skriva det på inbetalningen. Om ni inte väljer någon speciell gåvomottagare så väljer vi i Bistånd-/Faddergruppen ut ett projekt

eller en verksamhet där pengarna kan komma till glädje för barnen.

Tack alla faddrar! Under året som gått har fadderverksamheten kunnat skicka drygt 1 100 000 kronor till stöd åt våra fadderbarn att användas till inköp av skolmaterial, skoluniform och

skolavgifter m.m. Tack alla faddrar!

Soppkök, skolbuss och mjölk Genom vår övriga biståndsverksamhet, där medlemsavgifterna går till olika projekt, har vi bl.a. kunnat bistå Lahjas soppkök i Namibia, där 170 barn får en tallrik soppa

en gång i veckan. Annai Home har fått hjälp till att kunna köpa en skolbuss då barnen inte kan lämnas att gå ensamma till och från skolan. Mjölkprojektet i Uvira i Kongo

fortgår och flera hundra barn kommer två gånger i veckan för att få ett glas mjölk och ett bröd. I Thanh Ba stödjer vi tillsammans med Föreningen för Barnens Bästa, centret för habilitering av funktionshindrade barn. I Kenya sponsrar vi massajflickors studier

på en internatskola.

Tack alla ni som är medlemmar i BFA!



Vi i BFA’s Bistånd-/Fadder-grupp vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott

Nytt År!

Sven-Åke Kvaldén, Margareta Wilholm, Staffan Malm, Paula OlssonIsabel Borras, Francisca Herodes, Kerstin Glenstedt – Stolt

Erna Lagerfors, Lina Vikterlöf, Ida Stadenberg


Avsändare:Barnen Framför AlltEnergigatan 11434 37 Kungsbacka B Sverige

Porto betaltPort Payé

Vad ger man till någon som-redan har allt?

Varför inte ge en present som gläder många fler? Varför inte ge bort ett gåvokort från BFA? Varför inte ge bort en get eller ett skolpaket?

En get kan bli starten på ett helt nytt liv för en kvinna i Kongo eller Indien. En get kostar 400 kr och hjälper en kvinna att försörja sig själv. För 200 kr

kan fem barn i Uvira, Kongo Kinshasa få skolmaterial i ett år.

Önskar du köpa gåvokort?Kontakta Lina på BFA-kontoret om vilket kort du önskar köpa.

Ring 0300-33131 eller skicka mail till: [email protected].

Du betalar in summan (400 eller 200 kr) till vårt biståndskonto pg 420445-9 eller bg 452-6570 och skriver ”Gåvokort Kongo/Indien” på inbetalningskortet. Lina sänder dig

gåvokortet. Se även vår hemsida för mer information, www.bfa.se

Bfa tidning 4 2014 low korrad 7 dec

Documents

Transcript of Bfa tidning 4 2014 low korrad 7 dec