Destination Lund

August Strindberg i Lund

Platserna där han bodde och några av vännerna han träffade

Det här är en broschyr om de år mellan 1896

och 1899 då August Strindberg vistades i

Lund. Det finns redan mycket annat skrivet

om hans litteratur så det här är inte en bro-

schyr om August Strindbergs litteratur, även

om några av de verk han skrev medan han

var i Lund nämns. Hans tid i Lund utelämnas

däremot oftast helt i filmer, böcker och an-

nan information om hans liv. Broschyren är

tänkt att fungera som en enkel guide för den

som vill guida sig själv till de platser där han

bodde och vistades under sin tid i Lund.

Broschyren berättar om några av de perso-

ner han träffade här och om olika händelser

baserat på den något knapphändiga in-

formation som finns om det. Vissa uppgifter

om Strindbergs tid i Lund skiljer sig också åt

mellan olika källor och är ibland lite osäkra.

Den här broschyren bygger på den inform-

ation som gått att hitta. Det finns några blå

länkar i broschyren som man kan klicka på

för att gå till andra sidor med mer informat-

ion eller se var platser vi nämner finns i

Google Maps.

Lund på 1890-talet.

August Strindbergs liv innan tiden i Lund

August Strindberg föddes den 22 januari

1849 i Stockholm. Hans far Carl Oscar Strind-

berg var ångbåtskommissionär och ansvarig

för godstrafiken på Mälaren och Göta ka-

nal. Hans mor Ulrika Eleonora Norling var en

före detta värdshusflicka som hade arbetat

på Liljeholmens värdshus. Innan hon gifte sig

med Carl Oscar arbetade hon som hushål-

lerska åt honom vilket senare inspirerade Au-

gust Strindberg till titeln ”Tjänstekvinnans

son” för sin självbiografiska roman. Hon dog

av tuberkulos under natten mellan 19 och 20

mars 1862, då Strindberg bara var 13 år.

August Strindberg var gift med Siri von Essen

1877–1891, och fick döttrarna Karin och

Greta och sonen Hans. 1894–1896 var han

gift med den österrikiska journalisten Frida

Uhl och fick dottern Kerstin. Mellan 1893 och

1896 bodde han av och till i Dornach i

Schweiz, där Frida Uhls morföräldrar bodde,

och i byarna Saxen och Klam i Österrike. Un-

der det korta äktenskapet med henne drab-

bades han av en psykisk kris. Med utgångs-

punkt från den kända symptombilden har

forskare på området bedömt att det kan ha

rört sig om en paranoid psykos.

August Strindberg med sina döttrar Karin och

Greta i Gersau i Schweiz 1886.

Perioden från augusti 1894 till slutet av 1896

brukar kallas Infernokrisen och gestaltas i de

delvis självbiografiska böckerna Inferno och

Legender, och i pjäsen Till Damaskus. Inferno

skrevs på franska för en publik som var intres-

serad av det ockulta och handlar om Strind-

bergs religiösa och psykiska kris i Paris och

Österrike. Under Infernokrisen bodde han

också hos sin vän doktor Anders Eliasson för

att sköta om sin hälsa, på Lilla Norregatan 9

i Ystad från den 12 juni till mitten av juli 1895,

ett hus som numera inrymmer Ystads Alle-

handas kontor.

August Strindberg ca. 1896.

Vid den här tiden började August Strindberg

också göra alkemiska experiment som gick

ut på att göra guld. Han avfärdade det nyli-

gen upptäckta periodiska systemet och

idén om grundämnen och försökte bevisa

att de olika grundämnena gick att ”trans-

mutera” till varandra. Han gjorde sina expe-

riment hemma i bostaden utan skyddsutrust-

ning och vid ett tillfälle lyckades han fram-

ställa kattguld av järn och svavel och trodde

sig då ha framställt riktigt guld. De olika ke-

mikalier han utsatte sig för ledde till en hud-

sjukdom som slutade med en sjukhusvistelse

1895.

1896 bodde Strindberg på Hotel Orfila i Paris

och där fick han ett psykotiskt tillstånd. Han

hörde knackningar i väggarna och trodde

att han var förföljd av en konstförfalskarliga.

Hotellet tyckte han påminde om ett kloster.

Den 30 juli och 28 augusti 1896 gjorde han

återbesök hos Anders Eliasson i Ystad. Den

kringbyggda gården där gav honom inspi-

ration till ett kloster i boken Inferno.

Innan August Strindberg kom till Lund stan-

nade han i Malmö där han sökte upp sin

gamla vän Gustaf Gullberg som var redak-

tör för Malmötidningen, en systertidning till

Dagens Nyheter. Han erbjöd sig skriva en ar-

tikelserie om skånska landskap för att få lite

inkomster. I Malmö träffade han också den

28-årige skalden och journalisten Emil Kléen

som beundrat Au-

gust Strindberg på

avstånd och skrivit

en entusiastisk re-

cension av August

Strindbergs roman I

havsbandet sex år

tidigare. August

Strindberg firade

nyår hos Emil Kléens

religiösa föräldrar i

Sätofta utanför

Höör mitt i Skåne, tillsammans med deras ge-

mensamma vän läkaren och psykiatrikern

Adolf Strömstedt.

August Strindberg i Lund

August Strindberg kom till Lund i december

1896 och stannade i drygt åtta månader.

Därefter var han i Paris i sju och en halv må-

nad innan han återvände till Lund och stan-

nade i ytterligare drygt ett år och två måna-

der. Totalt tillbringade han alltså drygt två år

i Lund. Strindberg bodde och vistades på

bl.a. de platser vi berättar om längre fram it

den här broschyren. Han kom i slutet av den

period som brukar kallas för Infernokrisen då

han nyligen hade varit med om sin andra

äktenskapskris och haft en paranoid psykos.

Han beskriver det själv så här i sin roman In-

ferno som han skrev i Lund under våren 1897:

”Sålunda internerad i denna lilla mu-

sernas stad utan förhoppning att

slippa ut, genomkämpar jag det fruk-

tansvärda slaget mot fienden, mitt

själv.”

På ett annat ställe skriver han i samma ro-

man:

”Varför och huru har jag drivits att slå

mig ned i denna lilla universitetsstad,

beryktad såsom relegations- eller bot-

göringsort för Uppsalastudenter, som

festat för mycket till men för sin kassa

och hälsa?”.

Emil Kléen 1896.

Den här perioden brukar ibland också kallas

för August Strindbergs ockulta period. En pe-

riod då han intresserade sig för spiritism, teo-

sofi och alkemi. Hans litterära verk från den

tiden, främst Ockulta dagboken, Inferno

och Legender, innehåller flera noteringar

om ”makterna” och övernaturliga händel-

ser. Ockulta dagboken började han skriva

1896 och skrev fram till 1908. I ett brev till Ma-

rie Uhl som var mormor till hans dotter Kerstin

skrev han den 1 mars 1897:

”Ockultismen är mycket utbredd här

vid universitetet och till och med do-

centerna luta ditåt.”

Vidare, den 4 maj 1897, dagen efter att han

börjat skriva på sin roman Inferno, skrev han

till sin dotter Kerstin:

”Här händer så mycket underligt att

nästan varenda människa är överty-

gad om att de högre makterna har

kommit åter för att besöka jorden.”

August Strindberg tillfrisknade dock, till sin

egen förvåning, snabbt sedan han kommit

till Lund, och i samvaro med gamla och nya

vänner bland radikala studenter och do-

center. Han blev mer och mer förtjust i Lund

och tyckte att Lund var en stad framför alla

städer och kallade ofta Lund för ”städernas

stad”. Han inrättade ett dagsschema som

han följde nästan pedantiskt noga under

hela den tid han vistades i Lund. Han steg

upp vid 07:30 och åt en liten frukost innan

han gick en promenad, ofta ensam och

oavsett väder, och ofta i botaniska trädgår-

den eller längs med Södra Vallpromenaden.

Sedan gick han hem och arbetade till 13:00

för att därefter gå till Åke Hans och äta

lunch. Han avslutade gärna lunchen med

kaffe och att spela biljard eller kägel, som lik-

nar dagens bowling. Omkring 15:00-15:30

gick han hem och tog en liten tupplur och

vid 17:00 satte han sig för att arbeta igen.

Vid 18:00 tog han emot besök och omkring

19:00-20:00 gick han till Åke Hans igen för att

äta middag. Efter middagen drack han

kaffe och ett par glas punsch. Konjak och

andra spritvaror ville han däremot inte ha.

Vid 23:00 bröt man upp och gick hem. Han

lade sig sällan före 01:00.

August Strindberg umgicks med docenter

och äldre studenter under den tid han vista-

des i Lund framför allt under kvällarna hos

Åke Hans. Framför allt såna som varit med-

lemmar i den radikala diskussionsföreningen

De unga gubbarna, D.U.G., som bildades

1884 och upphörde 1893.

Några av "De unga gubbarna" vårterminen 1888.

Från vänster ser man Clemens Cavallin, Bengt Lid-

forss, Paul Rosenius, Hans Cavallin och Sven Åker-

lund som står upp. David Fredriksson, Gustaf Blid-

berg och Axel Wallengren som sitter ner och Peter

Gunnarsson och Karl Petrén sitter på golvet.

En person som August Strindberg umgicks

med under tiden i Lund var Waldemar

Bülow, och Strindberg hyrde ett par rum i

Bülows bostad på Skomakaregatan i janu-

ari-februari 1897. Om de hade varit borta

någon kväll så ville August Strindberg alltid

sitta och diskutera under några timmar när

de kom hem innan de gick och lade sig och

då drack han gärna några glas punsch.

Waldemar Bülows hushållerska Elna Hansson

skötte Strindbergs

ärenden och hans

garderob och

ibland hämtade

hon lunch åt honom

ute på stan när han

hyrde rum hos Wal-

demar Bülow. Hon

fortsatte sedan ar-

beta som hushål-

lerska åt honom un-

der den tid han vistades i Lund även sedan

han hade flyttat till andra adresser i Lund.

August Strindberg träffade också Emil Kléen

regelbundet, framför allt på lördagar då

Emil Kléen var ledig från sitt arbete som

journalist eftersom det inte kom någon

tidning på söndagar.

Det var ytterst få gånger som August Strind-

berg åkte till Malmö under den tid han vista-

des i Lund, eftersom han avskydde den sta-

den och liknande den vid ”ett helvete”. Det

berodde troligen på att han blev föremål för

livlig och, för honom, olidlig uppmärksamhet

om han gick på restaurang i Malmö så han

lämnade ofta staden snabbt igen.

Elna Hansson.

Under den tid som August Strindberg vista-

des i Lund skrev han några av sin märkligaste

och mest nyskapande verk, bl.a. romanerna

Inferno och pjäserna Till Damaskus I och II

och Gustav Vasa. Han lämnade Lund den

20 juni 1897, då Gustav Vasa var avslutad

och den 12 september 1899 skrev han till

Waldemar Bülow:

Trodde mig fylla en pligt då jag stan-

nade häruppe i mitt land, sonade

gammal skuld, mot slägt och kamra-

ter, led igenom allt förflutet oklaradt,

begrafde gamla minnen under bättre

nya. Men likafullt drogo mina tankar till

Lund, stundom i form af en längtan, då

jag kände mig mer ensam här än i det

halffremmande Skåne! Men jag har in-

tressen här – ty om en månad skall

Gustaf Vasa spelas – och till dess

måste jag stanna. Kanske sedan jag

tar en arbetséjour i Lund, kanske!

Gustav Vasa hade premiär på Svenska Tea-

tern i Stockholm 17 oktober 1899 och det

blev en av August Strindbergs största suc-

céer på teaterscenen. Han sa vid flera till-

fällen att han ville återvända till Lund igen

någon gång, som t.ex. i förordet till Axel Wal-

lengrens Samlade Skrifter 1901:

”Lund, den lilla hemlighetsfulla staden,

som man aldrig blir klok på; sluten,

ogenomtränglig; vänlig, men inte

med öppna armar; allvarlig och arbet-

sam som ett kloster, dit man icke går in

godvilligt, men ändå lämnar med sak-

nad; som man tror sig kunna fly, men

dit man kommer igen.”

August Strindberg kom dock inte till Lund fler

gånger och den 14 maj 1912 dog han i

Stockholm.

August Strindbergs begravning 1912.

Platser i Lund som är förknippade med August Strindberg på olika sätt.

1: Hotell Central

Det tre våningar höga huset och dess flygel

in mot gården på dess vänstra sida byggdes

1887 på uppdrag av änkefru Mathilda Brulin

för att bli Hotell Central. I hotellet bodde Au-

gust Strindberg den 18–23 oktober 1893, den

13–14 december 1896 och den 27 augusti till

den 10 september 1898.

Huset som inrymde Hotell Central.

Enligt rykten sägs det ha funnits en bordell

där en gång i tiden. Det sägs också ha varit

förebild för det illa beryktade Hotell Korsa-

kow i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre Termi-

ner från 1943. Huset togs över av Kristliga För-

eningen av unga män, KFUM, 1934. Sedan

1983 finns Café Ariman där, en välkänd mö-

tesplats för Lundabor och studenter. Dess

kontinentala stämning gör att många med

utländska rötter och gäststudenter också

brukar gå dit.

2: Rådhuset

Rådhuset byggdes 1837 som ett stadshus

och inte som ett rådhus.

Rådhuset i Lund.

Det byggdes av Lunds Stadshus Bolag med

Knutsgillet och 56 av stadens borgare som

aktietecknare och med mål "att här i staden

bygga ett stadshus och dermed förenad

gästgifvaregård". Det inreddes med krog,

matservering, spruthus (dvs. brandstation)

och förvaringsrum för stadens räkenskaper.

Högst upp i huset låg Knutssalen som var en

stor festsal. Men rådhuset fungerade också

som hotell, och August Strindberg bodde där

den 14–17 och den 20–30 december 1896,

och den 1–20 januari 1897.

Johan Mortensen som

var docent i litteratur-

historia har berättat att

han såg August Strind-

berg i matsalen i stads-

huset när han satt där

med några vänner en

gång i mitten av de-

cember 1896. Förutom

dem så var matsalen

tom eftersom det var en timme innan lunch-

serveringen började och plötsligt öppnades

dörren och August Strindberg kom in. Han

var klädd i en sportkostym med knäbyxor,

storrutiga strumpor, gula skor och en skjorta

som knäpptes med en slejf. Dräktens färg lik-

nande en sparvhöks svartgrå fjäderbekläd-

nad med vita prickar (se bilden på broschy-

rens förstasida). Hans uppträdande gav ett

intryck av skygghet. Han satte sig vid bordet

närmast dörren med ryggen mot de andra

som redan satt där. Efter att med låg

stämma ha beställt något av vaktmästaren

så la han upp något från det gemensamma

smörgåsbordet, serverade sig en sup och

drog sig tillbaka till sitt bord igen. Strax däref-

ter kom Leonard Wistén som kände August

Strindberg sedan tidigare och som var lektor

vid Lunds elementarläroverk. Johan Morten-

sen kände inte August Strindberg vid den

här tiden men lärde känna honom genom

Leonard Wistén när de träffades hos Åke

Hans i april 1897. Han sägs också ha delat

August Strindbergs intresse för mystik och

ockultism.

Stadshuset blev rådhus för stadsfullmäktige,

rådhusrätt, magistrat, polisverk och andra

myndigheter efter en ombyggnad som gjor-

des 1899–1900.

Stadshuset omkring år 1900 ombyggt till rådhus.

Johan Mortensen

omkring 1910

Det gjordes en kraftig ombyggnad 1968 då

det gamla trapphuset revs ut och putsen

delvis knackades ned och teglet i stället

skrapfogades för att passa ihop med stads-

hallen. Ytterdörrarna med skurna rosetter

som rådhuset har numera är nya efter gam-

mal förebild. Sedan 1974 är rådhuset bygg-

nadsminne och när domstolsväsendet flyt-

tade ut ur huset 1976 så försvann också den

formella grunden för benämningen "rådhu-

set". Numera är rådhuset hemvist för kom-

munalråden i Lund och kommunkansliet.

3: Lindstedts universitetsbokhandel

På andra sidan av Stortorget, mittemot råd-

huset, finns det hus där Lindstedts universi-

tetsbokhandel höll till i bottenvåningen un-

der den tid som August Strindberg vistades i

Lund.

Huset där Lindstedts universitetsbokhandel fanns.

Huset byggdes ursprungligen 1846 medan

fasaden ut mot Stortorget byggdes 1884 ef-

ter ritningar som sägs vara gjorda av dom-

kyrkoarkitekten Helgo Zettervall. I början av

2000-talet revs dock hela huset förutom fa-

saden och ett nytt hus byggdes bakom den.

Det fanns bokhandel där under lång tid fram

till 1899 då Lindstedts bokhandel flyttade till

hörnet mellan Klostergatan och Kyrkogatan

och 1904 vidare till hörnet mellan Klosterga-

tan och Stora Gråbrödersgatan.

August Strindberg återupptog sitt skrivande

under den tid han vistades i Lund. Han före-

drog engelska stålpennor, franskt bläck och

gult skrivpapper av märket Lessebo bikupa

när han skrev sina manus. Skrivpappret kal-

lades för Gul Bikupa och handtillverkades

på Lessebo pappersbruk i Småland. Höll

man det mot ljuset så framträdde ett motiv

av en bikupa och ett årtal. Vid något tillfälle

under den tid han vistades i Lund behövde

han mer skrivpapper och skickade då en

rekvisition till Lindstedts bokhandel där han

skrev ”Gula bikupan (brådt)”.

4: Skomakaregatan 6

August Strindberg hyrde två rum hos Walde-

mar Bülow den 20 januari till den 5 februari

1897 i det här huset i hörnet Skomakarega-

tan och Svartbrödersgatan.

Huset där August Strindberg hyrde två rum hos

Waldemar Bülow i januari-februari 1897.

Huset byggdes 1855 och 1883 byggdes det

till mot söder längs med Svartbrödersgatan

samtidigt som ett gårdshus i tre våningar

byggdes av tegel. Bottenvåningen ut mot

gatan gjordes om till butikslokaler 1923.

En bild från 1931 av huset rakt fram i bilden där

Waldemar Bülow och August Strindberg bodde.

August Strindberg var intresserad av Svart-

brödraklostret och tyckte att det borde åter-

ställas. Men liksom de dåtida Lundaborna

förstod han inte att Krognoshuset inte var

lämningar av Svartbrödraklostret.

Krognoshuset, till vänster, på 1890-talet.

Svartbrödraklostret fanns istället på norra si-

dan av Kiliansgatan, från mitten av 1200-ta-

let och fram till reformationen 1536. Under

de följande århundradena gick dock kän-

nedomen om var det legat förlorad. Om-

kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet

trodde många Lundabor att Krognoshuset,

och gården som fanns där vid den tiden, var

rester av det gamla Svartbrödraklostret.

August Strindberg brukade titta mot det han

kallade klostrets östra sida där det fanns en

trappstegsgavel och ett fönster i vardera av

husets två våningar. På den andra våningen

tänkte han sig kunna inreda ett slutet rum

varifrån han skulle kunna se den uppåtgå-

ende solen lysa över en vacker gammal

klosterträdgård.

Karta från 1907 som visar hur det såg ut i området

omkring Skomakaregatan och Svartbrödersgatan.

Vid den tiden fanns inte saluhallen, Botulfs-

platsen eller gatan på saluhallens norra sida

vilket kan vara bra att vara medveten om

för att förstå hur det såg ut där under August

Strindbergs tid i Lund.

Krognoshuset sett från Mårtenstorget numera.

En dag i början av februari när det låg djup

snö på gatan hade Waldemar Bülow fått

syn på August Strindberg i apoteket Svanens

gamla förstuga. Han stod och väntade på

att ingredienser han hade beställt för sin

guldtillverkning skulle bli färdiga och han

hade också varit hos brödkaren Lindqvist på

Bredgatan och beställt en balja.

August Strindberg på Skomakaregatan 1897.

Vid lunch kom Waldemar Bülow hem för att

följa med August Strindberg till Åke Hans och

då hittade han honom liggandes på magen

och trodde att det hänt en olycka. Men istäl-

let låg han framför den breda omkring 25

cm långa baljan där hans guldingredienser

fanns och rökte cigarr och blåste röken över

baljans innehåll. August Strindberg förkla-

rade att röken skulle smälta samman med

innehållet och på det sättet underlätta guld-

framställningen.

Några dagar senare blev det betydligt kal-

lare ute och då bad August Strindberg Wal-

demar Bülow hjälpa honom bära ut baljan

på gården. Enligt August Strindberg skulle

kölden kristallisera

ut guldet. Den vän-

lige Jöns Melander

som var deras hus-

värd hjälpte till med

att lägga brädor

över baljan och ett

par stora stenar

ovanpå bräderna.

En natt kort efter det

här så hade de

kommit hem från

Åke Hans och skulle

sitta uppe och

Waldemar Bülow 1904.

prata som vanligt och Waldemar Bülow gick

och tände fotogenlamporna. Rätt som det

var så hörde han ett förfärligt skramlande

ute på gården från brädor som flög runt hull-

ler om buller och när han kom ut så stod

Strindberg och förstörde ”guldet”. Bülow fö-

rebrådde honom för det, men då sa August

Strindberg ”Det blir fint guld, skall jag säga

dig”.

August Strindberg fortsatte försöka göra

guld men inte i en balja utan i en akvarieskål

som han senare

skänkte till Walde-

mar Bülows hustru

Ester Söderlund.

De bevarade den

som en familjekle-

nod och det låg

rikligt med ”guld”

kvar i botten av

skålen.

August Strindberg avslöjade ett av sina enkl-

aste guldrecept i ett brev i juni 1896 till bar-

nen i Finland. Brevet skrev han från Paris där

han träffade andra alkemister och bodde

på Hotell Orfila. Så här berättade han att

man ska göra för att göra guld:

I ett fat, en skål slås vatten. I det läggas

några bitar jernvitrol på aftonen och

slås några droppar Ammoniak. Fatet

får stå ute. Ju smutsigare vattnet dess

bättre. På morgonen simma flockar af

ett blänkande fett på vattnet som

uppfiskas på pappersremsor och tor-

kas i solen. Detta anses af många ke-

mister här vara guld, och saken skall

fram på kemistkongressen i Paris nu i

juli. Vill man ha det vackrare, lägger

man i något kopparvitrol (men litet)

och Salmiak. Man kan fiska i en hel

vecka och förnya. Lönande blir det

sannolikt inte.

August Strindberg slutade med sina alke-

miska experiment under tiden han bodde i

Lund och återupptog istället sitt skrivande.

En fransk tidning för alkemister publicerade i

december 1898 hans sista artikel om alkemi

som han såg som ett avsked till sina vänner

bland alkemisterna.

August Strindberg firade sin 50-årsdag med

lunch hos Waldemar Bülow och hans hustru

den 22 januari 1899. Samma dag samlades

en rad av August Strindbergs gamla vänner

i det Röda Rummet på Berns i Stockholm

och skickade ett gemensamt hyllningstele-

gram där de skrev:

”Gamla vänner från början av 80-ta-

let, i hvilkas lif och lifsåskådning du

gjort en outplånlig insats, tömma på

50-årsdagen ett glas för din välgång”.

De som undertecknade telegrammet var Ri-

chard Berg, Hjalmar Branting, bröderna Gei-

jerstam, Carl Larsson, Karl Nordström, Pehr

Staaf och Knut Wicksell.

August Strindberg på 50-årsdagen den 22 januari

1899 i Waldemar Bülows hem vid Skomakaregatan.

5: Grönegatan 10

På en skylt på väggen till det röda tegelhu-

set på Grönegatan 10 (som var 8 under Au-

gust Strindbergs tid) står det att August

Strindberg bodde där 1897 och skrev roma-

nen Inferno medan han bodde där. I själva

verket bodde han i flygeln inne på husets

gård, från den 5 februari till den 2 augusti

1897.

Det röda tegelhuset ute vid gatan byggdes

1840 åt häradshövding P.O. Nilsson och

byggdes till med den vackra frontespisen av

korsvirke och tegel 1876. Takkuporna lades

till 1932. Gårdsflygeln där August Strindberg

bodde byggdes med två våningar 1876.

Huset på Grönegatan 10 vars gårdsflygel

August Strindberg bodde i 1897.

August Strindbergs

akvarieskål för

guldtillverkning.

August Strindberg hade nyligen varit med

om sin andra äktenskapskris och haft en pa-

ranoid psykos när han kom till Lund. Han till-

frisknade dock snabbt till sin egen förvåning

i samvaron med gamla och nya vänner

bland radikala studenter och docenter. Han

planerade därför i början av 1897 att åter-

vända till Paris via Klam där han ville skriva

Inferno i sin dotter Kerstins sällskap. Det offici-

ella beskedet om upplösningen av hans äkt-

enskap med Frida Uhl satte dock stopp för

resan. Han började istället skriva Inferno i

Lund i mitten av mars 1897 men avbröt arbe-

tet efter några sidor, strax före skildringen av

första mötet med Frida Uhl. När han åter-

upptog arbetet den 3 maj 1897 startade han

istället omedelbart efter sista avskedet från

Frida Uhl.

Skylten på huset på Grönegatan 10.

Inferno är en självbiografisk roman som

skrevs på franska för en publik som var intres-

serad av det ockulta, och handlar om Strind-

bergs religiösa och psykiska kris i Paris och

Österrike 1894–1896. Han kallade sina vän-

ner för olycksbröder och ett tiotal av dem fö-

rekommer som exempel i Inferno och i Le-

gender. Kärnan i den vänkretsen hade till-

hört De unga gubbarna D.U.G. och en av

de ledande krafterna där var Bengt Lidforss.

Inferno blev klar den 25 juni 1897 och inne-

bar att August Strindberg återvände som

skönlitterär författare efter ett uppehåll som

varat uppåt fem år.

Den 10 juli började han skissa på Till Damas-

kus. Det är en dramatisk pjäs i tre delar där

den första delen blev klar den 6 mars 1898

medan han var i Paris. Dramat räknas till Au-

gust Strindbergs så kallade vandringsdramer

och titeln anspelar på Nya testamentets

skildring av Sauls omvändelse på vägen till

Damaskus.

6: Grönegatan 16

Det sista halvåret i Lund, från den 29 decem-

ber 1898 till den 20 juni 1899, bodde August

Strindberg på Grönegatan 16 (som var 14

under August Strindbergs tid) på andra vå-

ningen i den norra av husets gårdsflyglar.

Huset på Grönegatan 16 vars gårdsflygel

August Strindberg bodde i 1899.

Gården brukar kallas för Lyckbergska går-

den efter tunnbindare C. J. Lyckberg som

ägde gården omkring år 1890. Huset ut mot

gatan byggdes 1863.

Grönegatan mot söder 1899.

Den norra gårdsflygeln, där August Strind-

berg bodde 1899, byggdes 1864 och fick en

andra våning 1868. Den södra gårdsflygeln

byggdes 1870.

Den norra gårdsflygeln där August Strindberg

bodde längst bort på andra våningen 1899.

Det sägs ha funnits sex studentrum i den

norra gårdsflygeln och det var i ett av dem

som August Strindberg bodde, och under

den tiden avslutade han flera dramatiska

pjäser. Brott och brott blev färdig i februari

1899. Folkkungasagan blev färdig den 20

april 1899. Gustav Vasa avslutades den 11

juni 1899 och sedan påbörjades Erik XIV.

Den 20 juni flyttade Strindberg ut och läm-

nade Lund och han återvände aldrig mer till

Lund.

Grönegatan mot söder 1899.

7: Apoteket Svanen

En februaridag 1897 då Waldemar Bülow

passerade förbi apoteket Svanen så fick han

se August Strindberg stå i dess förstuga vänd

ut mot gatan och klädd sin märkliga vinter-

kappa och långa vinterstövlar. Det låg djup

snö på gatan och var då August Strindberg

bodde inneboende hos Waldemar Bülow

på Skomakaregatan. När Waldemar Bülow

undrade vad som stod på så lyfte August

Strindberg på handen och svarade hemlig-

hetsfullt ”jo, jo, ser du, nu ska jag göra guld”.

Sen berättade han att han varit hos brödka-

ren Lindqvist på Bredgatan och beställt en

balja och nu väntade han medan ingredi-

enserna gjordes färdiga. Man kan läsa mer

om August Strindbergs guldtillverkning under

punkt 4 som handlade om när han bodde

på Skomakaregatan.

Apoteket Svanen.

Apoteket Svanen öppnade i Lund redan

1627, då Lund och Skåne fortfarande var en

del av Danmark. Det var Danmarks kanske

mest ansedde apotekare Essaiass Fleischer

som öppnade apoteket som en filial till

Löweapoteket i Köpenhamn, som han också

drev. Bara två år senare blev Svanen ett

självständigt apotek och sedan 1647 har det

legat vid samma plats där det finns än idag.

Mellan 1671 och 1852 låg apoteket under

universitetets rättsförvaltning och hette un-

der lång tid Akademiapoteket. Det brändes

ner av danska armén 1678 och en ny bygg-

nad byggdes inte upp förrän 1711.

1779 dog den dåvarande ägaren Daniel

Fredrik Kehler och då fortsatte hans änka

Christina Stobaeus driva det till 1786 och

blev därmed troligen Sveriges första kvinn-

liga apotekare med titeln ”akademie apo-

tekerska”. Först 1833 fick apoteket sitt nuva-

rande namn Apoteket Svanen.

Apoteket Svanen som det såg ut under

August Strindbergs tid, mellan 1862 och 1898.

Apoteket fick sitt nuvarande utseende då

det byggdes om 1898 och 1899 och dess

vackra inredning tillverkades under 1890-ta-

let av Ola Nilsson som sägs ha varit en av se-

kelskiftets skickligaste snickarmästare.

8: Klostergatan

Från att tidigare ha varit en obetydlig gata

med hantverkare började Klostergatan för-

ändras omkring 1875 till att allt mer bli ett liv-

ligt affärsstråk med höga fastigheter längs

med gatan. Klostergatan blev en gata där

Lundaborna flanerade om kvällarna och

omkring 1890 började den kallas för Bullis el-

ler boulevarden, speciellt bland studenter.

Klostergatan har dock aldrig varit någon rik-

tig boulevard eftersom den aldrig har varit

bred eller haft några träd längs med sidorna

och sedan 1940-talet kallades den mera säl-

lan för boulevarden.

Klostergatan.

August Strindberg har också flanerat på

Klostergatan och Axel Herrlin beskriver hur

han mötte Strindberg där, starkt gråtande

den 10 december 1898, en stund efter att

Emil Kléen hade avlidit. Strindberg hade varit

på lasarettet för att besöka Kléen under för-

middagen och hann få en sista blick av ho-

nom innan han dog.

Klostergatan omkring år 1900.

9: Åke Hans

Restaurang Norden, som brukade kallas för

Åke Hans efter den dåvarande ägaren Åke

Hansson, är ett av de ställen där August

Strindberg tillbringade mest av sin tid i Lund.

Restaurangen bestod av det långa envå-

ningshuset längs med Bredgatan och andra

byggnader som ramade in en rektangulär

kringbyggd gård och en stor trädgård på

andra sidan av gården sett från gatan.

Den enda av Åke Hans byggnader som finns kvar.

Numera är det enbart det långa huset längs

med Bredgatan som är kvar, så det kan vara

lite svårt att föreställa sig hur det såg ut där

under August Strindbergs tid i Lund. Huset

fick sitt nuvarande utseende efter en om-

byggnad 1913–1915.

Huset byggdes 1798 åt Johan Henric Engel-

hart som var professor i praktisk medicin vid

Lunds universitet. 1804 lät han bygga en

länga för uthus längre in på tomten parallellt

med gathuset. 1819 ägdes gården av Jakob

Lindschoug som drev en stor handelsrörelse

i Wickmanska gården och han lät bygga ett

mindre hus på tomtens södra sida. Tillsam-

mans med en hög mur klädd med vinrankor

på norra sidan så bildade byggnaderna en

kringbyggd gård och August Strindberg bru-

kade skämtsamt antyda att det liknade en

Shakespeare-teater. Längre in på tomten,

bakom gården, fanns trädgården som var

en lummig idyll. Från början sträckte den sig

ner till nuvarande Clemenstorget innan den

minskade till dess nuvarande format på

1870-talet.

Karta över området som tillhörde Åke Hans med

de dåtida byggnaderna inlagda med röd färg.

Den 1 oktober 1850 gjorde bryggaren och

traktören Svenning Rydin gården till krog vil-

ket den sedan var i över hundra år. Han in-

såg också redan från början trädgårdens

värde som sommarattraktion. När Ulric

Göthe tog över krogen 1885 så gav han den

namnet Norden. Den 12 mars 1887 tog Åke

Hansson över krogen, som snart började kal-

las för Åke Hans, även om den formellt fort-

farande hette Norden. Han var lantbrukare i

Stångby innan han blev krögare och först

drev han krogen som hyresgäst, men när

den såldes på konkursauktion 1888 så ropa-

des den in av ett ombud för honom. Han kal-

lade sig själv för restauratör, det sades att

han i sin bredaxlade bondska gestalt för-

kroppsligade den gästfrihet som är land-

skapets berömmelse. Mest omtalat hos Åke

Hans var sexorna, som kostade mellan 1,25

och 1,75 kr beroende på rätternas antal. På

smörgåsbrickorna tronade sillen och den

rökta ålen medan tungan, det salta köttet,

leverpastejen och osten slog en ödmjuk

halvkrets kring dem, sades det.

Idag är det bara gathuset som finns kvar av

krogen från den tid då Åke Hansson drev

den och August Strindberg var stamgäst där

då han vistades i Lund. Men det finns en hel

del skriftliga källor som berättar om hur det

såg ut vid den tiden. En sak som var speciell

med krogen sedan länge var de många

små intima rummen. Gathuset hade nio rum

som användes av krogen och tre rum i en

egen del som var uthyrda till en bagerirö-

relse sedan länge. I den lilla södra längan

fanns också två lokaler som hörde till bage-

rirörelsen. Något år efter att Åke Hansson ta-

git över krogen så införlivades de tre rum-

men i gathuset med krogen.

En bild inne inifrån gathuset som det såg ut 1913.

Längst uppe i norra delen av gathuset, efter

inkörsporten till gården, fanns källarrestau-

ranten med tre rum och förstuga. Det var

dock inte i vad vi skulle kalla för källare idag

för på den tiden kallades även en restaurant

ovan jord för källare. Det innersta av dess

rum var det s.k. Strindbergsrummet, ett rum

där August Strindberg gärna gömde sig ifrån

all uppmärksamhet. Källarrestauranten

gränsade till köket och därefter kom det en

massa små namngivna rum. Några av nam-

nen var pianorummet, kabinen och ett ge-

nomgångsrum som kallades för Åke Hans

sängkammare. Dessutom fanns den stora

och lilla matsalen. Längst nere i södra delen

fanns den s.k. bondkrogen som hade egen

ingång från gården. Man kom till de små

rummen genom en ingång från gatan men

de hade också förbindelse med källarre-

stauranten och bondkrogen.

I längan med uthus längre in på tomten, pa-

rallellt med gathuset, fanns det brygghus,

två stall, fyra boningsrum på vinden och tre

boningsrum på nedervåningen. I den stora

trädgården lät Åke Hansson bygga fem nya

vackra paviljonger, varav en av dem kalla-

des för stora paviljongen, och där kunde

olika sällskap som besökte restaurangen

sitta tillsammans var för sig. Där fanns också

två kägelbanor och en krocketplan.

Möjligen en av paviljongerna hos Åke Hans.

August Strindberg åt sina måltider på

mycket regelbundna tider hos Åke Hans

och ofta i sällskap med en eller flera vänner.

Han kände sig hemma i de hemtrevliga lo-

kalerna där det nästan bara fanns enskilda

rum där han kunde sitta ifred med sitt säll-

skap. Men det fanns ett rum vid biljarden

som restauranggäster ofta använde som

passage. Viktor Petrén har berättat att han

fick en tydligt ogillande blick av August

Strindberg när han gick förbi där en gång

och inte visste att August Strindberg satt där

med Albin Hessler som sitt sällskap. Men när

August Strindberg såg vem det var så fick

han istället en vänlig hälsning. Albin Hessler

var journalist hos Folkets Tidning där Walde-

mar Bülow var redaktör men saknade aka-

demisk utbildning. Bengt Lidforss brukade

säga att August Strindberg fick nöja sig med

Albin Hessler som kvällssällskap när han inte

fick tag på Waldemar Bülow eller någon av

sina akademiska vänner.

Numera används en stor del av Åke Hans

trädgård som parkeringsplats istället.

Flera av August Strindbergs noteringar i Ock-

ulta dagboken och i Legender om överna-

turliga händelser eller andra uttryck för

"makternas spel” utspelade sig hos Åke

Hans. En sån notering handlar om första

gången som Johan Mortensen träffade Au-

gust Strindberg. Han var docent i litteratur-

historia och första gången han såg August

Strindberg i Lund var på stadshuset vid Stor-

torget, som numera är Rådhuset, en dag i

mitten av december 1896. Han kände inte

August Strindberg då men lärde känna ho-

nom genom Leonard Wistén, som var lektor

vid Lunds elementarläroverk, när de träffa-

des hos Åke Hans i april 1897. När Johan

Mortensen kom till dit så hade Leonard

Wistén inte kommit än och efter att ha vän-

tat på honom en kvart så gick han ut i den

stora matsalen. Den var tom och han gick

med snabba steg fram till dörren vid den

motsatta sidan där han stannade och mum-

lade lite för sig själv som han gjorde ibland.

Plötsligt så fick han se August Strindberg sitta

ihopkrupen en bit bort i rummet vid en dörr

som han just hade passerat utan att se ho-

nom och August Strindberg såg på honom

med spänd uppmärksamhet. Senare, när

Leonard Wistén och några andra av August

Strindbergs vänner också hade kommit dit

så frågade August Strindberg Johan Morten-

sen om han inte såg honom tidigare då han

passerade matsalen och Johan Mortensen

svarade då att han inte såg honom förrän

han kom till dörren och vände på huvudet.

August Strindberg berättade då att han

hade knackat på sin tallrik för att ge sig till

känna när han hörde honom stå vid dörren

och mumlade något och undrade om det

var då han såg honom. Johan Mortensen

svarade att han inte hade hört det och

medgav att han inte såg honom då han

passerade dörren där han satt. August

Strindberg sa då att han i så fall skulle kunna

tro att han varit osynlig och han skrev senare

om den här händelsen som en övernaturlig

eller ockult händelse i sin självbiografiska ro-

man Legender. Johan Mortensen sägs

också ha delat August Strindbergs intresse

för mystik och ockultism.

Den 1 maj 1897 satt styrelsen för den kultur-

radikala diskussionsklubben Den Yngre Gub-

ben, D.Y.G., i en av paviljongerna hos Åke

Hans. D.Y.G. bildades 1896 och kan ses som

en efterföljare till den radikala diskussionsför-

eningen De unga gubbarna, D.U.G., som bil-

dades 1884 och upphörde 1893. Några av

dem var Viktor Petrén, Thorild Wulff, Lännart

Ribbing, Ebbe Petrén och William Linder. När

de hunnit till kaffet och punschen så upp-

täckte de att det satt ett antal gamla med-

lemmar från D.U.G. i en annan paviljong en

bit bort. Några av de som satt där var Au-

gust Strindberg, Karl och Alfred Petrén,

Bengt Lidforss, Emil Kléen och Adolf Ströms-

tedt.

Eftersom de också hade hunnit till kaffet och

punschen så de bjöd de in dem till sin pavil-

jong där det fanns gott om plats. När de satt

där så tittade August Strindberg plötsligt på

Viktor Petrén, som då var knappt 21 år gam-

mal och satt bred-

vid honom, och sa

”den här unge man-

nen har alldeles för

liten mun. Det måste

vi strax avhjälpa”.

Därefter tog han

upp en rätt stor

pennkniv och fällde

ut bladet och såg ut

att göra sig beredd

att göra något slags

ingrepp för att göra

munnen större. Viktor Petrén såg dödsför-

skräckt ut innan de äldre ingrep och stop-

pade August Strindberg som stoppade ner

kniven och därefter bröt det ut ett våldsamt

skratt för hans tokiga påhitt. Det blev en

mycket livlig afton tillsammans som slutade

sent.

En gång berättade Åke Hansson för August

Strindberg att han hade blivit lam i benen av

ischias så att han behövde gå på kryckor.

August Strindberg frågade då hur han hade

fått det och han svarade, ”Å det var väl

överansträngning och jag hade också en

sådan präktig, rar liten hustru, vilken jag

kanske låg för mycket åt”. August Strindberg

tycke att hans svar var underbart. Åke Hans-

sons hustru Anna Larsdotter dog den 23 ok-

tober 1894 och han sörjde henne djupt.

I december 1898

kom Svenska Dag-

bladets journalist

Gustaf Uddgren till

Lund för att göra en

stor intervju med

August Strindberg

med anledning av

hans 50-årsdag. Au-

gust Strindberg

kände honom sen tidigare och de gick till

Åke Hans när det var dags att äta. När de

kom dit var gården full med hästar, vagnar

och bönder som var upprymda av brännvin

och livliga affärer och det hade kanske varit

marknadsdag i Lund den dagen. Gustaf

Viktor Petrén.

Gustaf Uddgren.

Uddgren tyckte att det vilade en egendom-

ligt gammaldags stämning över gården som

hade två långa envåningshus med skyhöga

tak och en torpliknande stuga med hög

skorsten på södra sidan mellan dem.

De tog sig fram mellan hästar och vagnar till

det södra hörnet längst framme till vänster

där de fick böja sig fram för att komma in

genom den låga dörren till bondkrogen. De

kom in i ett trångt rum där en mängd pra-

tande och skrattande bönder trängt ihop sig

omkring de låga borden och alla vände sig

om och såg häpet på deras höga cylinder-

hattar som nästan skrapade i taket. De fort-

satte in genom en dörr till vänster in till piano-

rummet där August Strindberg berättade att

de haft sin sedvanliga Beethovenafton kväl-

len innan. De slog sig ner vid bordet och ser-

verades en god skånsk enkel men aptitlig

lunch. Gustaf Uddgren hade med sig den

unge tecknaren Arthur Högstedt som illustre-

rade artikeln med en teckning av Åke Hans

gårdsinteriör.

Teckningen av Arthur Högstedt där man ser entrén

till bondkrogen i gathuset i mitten av bilden.

Det var i Åke Hans pianorum som August

Strindbergs tradit-

ion med privata

Beethovenkonser-

ter började, med

matematikern Tor-

sten Brodén vid pi-

anot, och den

traditionen förde

han vidare resten

av livet.

Den 14 mars 1899

dog Åke Hansson och det sägs att han följ-

des till graven av nästan hela staden. Hans

kollegor gick efter kistan och lade ner en stor

krans med blå och gula band när han be-

gravdes på Norra kyrkogården. August

Strindberg gick också med i processionen

och bar på en krans med blommor. På Åke

Hansson gravsten står det ”Älskvärd. God.

Ädel”.

Åke Hanssons grav på Norra kyrkogården.

Åke Hanssons dotter Betty Hansson tog över

restaurangrörelsen och studenterna bru-

kade kalla henne för Betty på Norden. Döds-

boet sålde fastigheten till Fabriks- och Hant-

verksföreningen 1901 och lördagen den 28

september 1901 blev sista dagen som re-

staurangen drevs av Betty Hansson. Den 18

augusti 1903 fick restaurangen namnet In-

dustrirestauranten.

Industrirestauranten till vänster 1903.

10: Lasarettet

Den byggnad som blev lasarettets medi-

cinska klinik med en invärtes avdelning och

en utvärtes avdelning byggdes 1867. Den

fick tre balkonger av järn 1897, men de har

tagits bort från den nuvarande byggnaden.

Från 1918 användes byggnaden istället som

lungklinik och sedan 1970 är det en av uni-

versitetets byggnader.

Lasarettets medicinska klinik där

Emil Kléen vårdades i december 1898.

Ett självporträtt av

Arthur Högstedt.

Emil Kléen var sjuk under en stor del av sitt

liv och led bl.a. av syfilis och av en illa skött

struptuberkulos. I slutet av september 1898

skickades han till Mörsils sanatorium i Åre,

som var Sveriges första sanatorium för tuber-

kulospatienter. August Strindberg skrev ett

brev till honom den 28 september.

I november hade Emil Kléen blivit så sjuk så

att han flyttades till Lunds lasarett för vård i

livets slutskede. Han vårdades av professor

Seved Ribbing och delvis av Karl Petrén. Au-

gust Strindberg

gick dit och be-

sökte honom de

första dagarna i

december, där-

efter två gånger

om dagen. Se-

dan besökte

Strindberg ho-

nom en stund

varje morgon

och läste då ur Andersens sagor och Jobs

bok i bibeln. Bengt Lidforss besökte honom

lika regelbundet under kvällarna.

Emil Kléen dog vid nio på förmiddagen den

10 december 1898, bara 30 år gammal. En

händelse som påverkade August Strindberg

djupt. Strindberg var en av de som bar kistan

när Emil Kléen begravdes i Höör den 15 de-

cember, vilket var en unik handling för

Strindberg, men Emil Kléens dödsfall tog ho-

nom hårt.

En bild från ca. 1910 av en skylt som visade vägen

till lasarettets två olika avdelningar.

11: Tomegapsgatan 24

På väggen till huset på Tomegapsgatan 24

(som var 22 under August Strindbergs tid) sit-

ter det en skylt som berättar att flera kända

Lundabor har bott där. En av dem är August

Strindberg som bodde där i tre perioder. Hu-

set byggdes 1876 åt Kronouppbördskassö-

ren (som tog upp statlig skatt i staden) Mår-

ten Svensson. Han gifte sig 1864 med Olivia

Wallengren och blev far till bl.a. den origi-

nelle och stilbildande humoristen och förfat

taren Axel Wallengren som skrev under

pseudonymen Fal-

staff, fakir. Axel

Wallengren var

också kusin med

Waldemar Bülow

på sin mors sida.

Mårten Svenssons

hustru Olivia Wal-

lengren dog den

29 december 1879

och samma dag så gifte han om sig med

Ida Löwegren. Axel Wallengren och hans

syskon tog då sin mors efternamn Wal-

lengren istället för Svensson som de hetat

fram till dess.

Huset på Tomegapsgatan 24.

Axel Wallengren dog den 4 december 1896,

då han var Aftonbladets korrespondent i

Berlin, bara åtta månader innan August

Strindberg flyttade in i hans barndomshem

den 2 augusti 1897 och bodde där till den 24

augusti. Troligen var det Axel Wallengrens

kusin Waldemar Bülow som hade förmedlat

kontakt med sin kusins föräldrar. Det finns el-

ler har funnits ett gulmålat lusthus i trä i husets

trädgård och August Strindberg sägs ha an-

vänt det när han bodde där.

Den 24 augusti reste August Strindberg till

Paris där han skrev den självbiografiska ro-

manen Legender som en fortsättning på In-

ferno mellan den 22 september och den 17

oktober 1897. I oktober 1897 gavs också In-

ferno ut. Mårten Svensson dog den 27 febru-

ari 1898 medan August Strindberg var i Paris

så när August Strindberg kom tillbaka från

Paris den 7 april 1898 så var det Mårten

Svenssons änka Ida Löwegren som hyrde ut

till honom.

Legender består av två delar som var tänkta

som del två och del tre av Inferno. Den

första delen, som skrevs på franska och till

Professor Seved Ribbing.

Axel Wallengren 1896.

största delen utspelar sig i Lund, var den ur-

sprungliga romanen Légends medan den

andra delen, ”Jakob brottas. Ett fragment”,

skildrar August Strindbergs liv i Paris 1897. I

boken lämnade

han ut sånt som

hans vänner hade

berättat för honom

bl.a. när de varit hos

Åke Hans. Bl.a. Wal-

demar Bülow som

kallas för "min

klentrogne vän" och

Bengt Lidforss som

kallas för "Martin".

Några dagar innan

den 14 maj 1898, då boken kom ut, skrev

Axel Herrlin till Karl Petrén:

”Ja, det blir en skön historia. Några

ändringar av det allra värsta har ge-

nomdrifvits för Bengt och mig - men du

kan ana, hur det sekvestrerade [be-

slagtagna] såg ut när du får läsa elän-

det i dess reducerade form”.

August Strindberg förlorade många vänner

pga det här. Bengt Lidforss träffade han t.ex.

aldrig mer och de han hade kvar var i fort-

sättningen mer försiktiga med att berätta

något för honom. Nils Andersson som var

upptecknare av folkmusik och advokaten

Håkan Gillberg blev några av hans nya vän-

ner.

Den 17 juli 1898 av-

slutade han sin pjäs

Till Damaskus II och

den 29 juli 1898 på-

började han pjäsen

Folkungasagan.

Läkaren Gustaf

Brand som 1892

köpte större delen

av Strindbergs mål-

ningar från Dalarö

var en av hans mer

bisarra vänner. Brand ställde ut målningarna

i Lund men betalade aldrig för dem, och de

fanns sedan som pant hos olika långivare i

Lund. Brand konverterade till katolicismen

1897, gifte sig med en belgiska och flyttade

till Belgien i samband med det. 1898 skick-

ade han en inbjudan till August Strindberg

om att komma och hälsa på honom i Bryssel,

så den 13 augusti 1898 reste August Strind-

berg till Belgien under två veckor för att be-

söka Brand. Strindberg kom tillbaka till Lund

igen den 27 augusti och bodde då på Hotell

Central till den 10 september, då han åter

hyrde rum här på Tomegapsgatan. Under

hösten fortsatte han att skriva och den 23

oktober till den 23 november 1898 skrev han

pjäsen Klostret och den 19 december 1898

avslutade han pjäsen Advent.

Strindberg hade också tillgång till Axel Wal-

lengrens kvarlämnade böcker medan han

bodde på Tomegapsgatan. Han skrev för-

ord till ett urval av Wallengrens skrifter, där

han jämför Emil Kléen och Axel Wallengren.

Emil Kléen led av syfilis och struptuberkulos

under en stor del av sitt liv och när han var

på sanatorium i Åre i slutet av september

1898 så skickade August Strindberg en svart-

vit andaktsbok till honom från Axel Wal-

lengrens bibliotek med anteckningar gjorda

av Axel Wallengren.

Den 29 december flyttade August Strindberg

ut från Tomegapsgatan och flyttade istället

till Grönegatan 16 som var Grönegatan 14

förut. Bengt Lidforss som August Strindberg

träffade flera gånger under den tid han vis-

tades i Lund har också bott i huset på Tome-

gapsgatan 24. Han flyttade dit 1902, men

flyttade till Uppsala i januari 1910 när han fick

en professur där. Även konsthistorikern och

författaren Ragnar Josephson har bott där,

vars intresse för hur konst skapas ledde till att

han grundade Arkiv för dekorativ konst som

numera är Skissernas museum i Lund.

Skylten på huset till Tomegapsgatan 24.

12: Botaniska trädgården

August Strindberg brukade alltid gå på pro-

menad oavsett väder, efter att ha ätit en li-

ten frukost. Ofta var det i botaniska trädgår-

den som han promenerade och under den

tid då han bodde på Tomegapsgatan pro-

menerade han ofta där tillsammans med

Johan Mortensen. På den tiden var dock

botaniska trädgården mindre än vad den är

numera.

Bengt Lidforss omkring

år 1900.

Axel Herrlin ca. 1910.

August Strindberg har själv skrivit så här om

sina promenader i botaniska trädgården:

”Två vårar, två somrar, två höstar har

jag vandrat i Lunds botaniska träd-

gård; ifrån snödroppens första försök

att med sin egen livsvärme bekämpa

snödrivans köldblandning till tidlösans

att med sina av blåfrusna händer erin-

rande blommor smälta höstens bar-

froster. Denna trädgård har lärt mig

mer än andra dylika, medan nästan

all ordning här saknas.”

Karta över botaniska trädgården 1896.

13: Östra kyrkogården

Östra kyrkogården finns på södra sidan av

botaniska trädgården och kanske promene-

rade August Strindberg där ibland. På östra

sidan av huvudgången i södra delen finns

Waldemar Bülows och Ester Söderlund grav.

Waldemar Bülows och Ester Söderlunds grav.

August Strindberg umgicks med dem vid

många tillfällen under den tid han vistades i

Lund och Waldemar Bülow besökte krogen

Åke Hans många gånger tillsammans med

honom. Vid den tiden var Waldemar Bülow

redaktör för den liberala tidningen Folkets

Tidning i Lund som hans far Christian Bülow

grundade 1856. Waldemar Bülow dog den

30 maj 1934 och hans hustru Ester Söderlund

dog den 12 december 1949.

14: Södra Vallpromenaden

Södra Vallpromenaden anlades under 1890-

talet som en allé med lindar i dubbla rader

söder om den nuvarande Södra Esplana-

den. Allén utgjorde en markering av den

plats där stadsvallen gick förut. August

Strindberg brukade alltid gå på promenad

oavsett väder och

ofta ensam.

Många gånger

gick promenaden

längs med Södra

Vallpromenaden

och det sägs att

han gick där rak

och allvarlig, med

en lång ytterrock

och en hållning

som gjorde att han

såg längre ut än han var, och med en bred-

brättad italiensk hatt som skuggade hans

ansikte.

Södra Vallpromenaden.

August Strindberg nämner själv sina prome-

nader på Södra Vallpromenaden i Inferno:

”Varje morgon då jag tar min prome-

nad på vallen under lönnarna, erinras

jag av det ofantliga röda dårhuset om

den fara jag undgått och om framti-

den i händelse av återfall.”

Den 20 juni 1899 lämnade Strindberg Lund.

Denna broschyr har tagits fram av Lunds ideella turistinformation Destination Lund med in-

formation från många olika källor, bl.a. August Strindbergs egen litteratur och böckerna Au-

gust Strindberg i Lund och Strindberg, ett liv. För fler sevärdheter i Lund, gå till vår webbplats

TuristinformationLund.se.

August Strindberg 1899.