Pris 20 kr

APRIL 3 • 2006

Duneskattensmynt,myntsmyckenochbesvärjelser

Ett vikingatidaguldmynt

Om Elias Brenneroch fantasimynti Erik den heligesnamn

58 SNT 3 • 2006

Innehåll SNT 3 • 2006 SidArtiklar och notiserDuneskattens mynt, myntsmycken och besvärjelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60Rättelse. De nordiska guldbrakteaterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64Guldkaroliner och privatbankssedlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64Ett festligt årsmöte 1920 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64Ett vikingatida guldmynt – försäljningsrekord i Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65Om Elias Brenner och fantasimynt i Erik den heliges namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66En uppsägningspollett från Stockholms Stads Sparbank . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67Mynthandlaren T.G. Appelgren – en man med många uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67Riksbankens gulddepåer och guldtransporter under andra världskriget – kortfattade anteckningar . . . . . . . . . . . . . . 68Lunch- och middagspolletter från Svenska Handelsbanken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70Hur en 8-dalersplåt hamnade i New York . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71Donatorn Charles Felix Lindberg – ett medaljporträtt med kubb . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72Den hårt kritiserade tian från 1941 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74Grovlemmad sedelförfalskare undkom döden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75Kristinas 4 mark 1638 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Stående rubrikerNya medaljer. Försvarshögskolan och Hugo Raab . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73Nya medaljer. Landstingets i Stockholms län minnesmedalj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73Nya sedlar. Nya säkra 50- och 1000-kronorssedlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75Nya sedlar. Svårförfalskade 10-dollarsedlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75Personalia. Vsevolod M. Potin 1917- 2005 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77Personalia. Josef Hackl belönad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77

OmslagNordens största medeltida skatt – den s.k. Duneskatten från Gotland – nedlades vid mitten av 1300-talet ochpåträffades 1881. Dess innehåll består av utsökta föremål av silver, förgyllt silver och guld. Här finns mynt,myntsmycken, ringar, skedar, skålar och mycket annat. En av skålarna från 1200-talet är försedd med både sator-formel och femuddskors. Läs om den fantastiska skatten i artikeln skriven av Monica Golabiewski Lannby ochGert Rispling på sidorna 60 - 64. Foto: Gabriel Hildebrand.

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTpresenteras även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hemsidor i www.numismatik.se respek-tive www.myntkabinettet.se. På nätet kan man läsa SNT i lågupplöst pdf-format. Den tryckta tidskriften ges ut den förstaveckan i februari – maj, september – december.

Målsättningen är förstås att nå en större läsekrets. Den utvidgade spridningen av såväl artiklar som annonser till all-mänheten kan leda till att fler intresserar sig för ämnet och till nya medlemmar i föreningen. Att annonsera bör också bliattraktivare. Annonspriserna ser ut som följer.

1/12 sida (47 x 50 mm) 250 kr1/8 sida (72 x 47 mm) 350 kr1/6 sida (47 x 105 mm) 400 kr¼ sida (72 x 105 mm) 600 kr½ sida (151 x 105 mm) 1.200 kr1/1 sida (151 x 214 mm) 2.000 kr2:a + 3:e omslagssidan 1/1 sida 2.500 kr4:e omslagssidan 1/1 sida 3.000 kr4:e omslagssidan 1/1 i färg 5.000 kr4:e omslagssidan ½ sida 2.000 kr

Annonser på årsbasis får 20% rabatt. För annonsering kontakta Carin Hirsch Lundborg på föreningens kansli,e-post carin@numismatik.se. Allt material måste vara kansliet tillhanda senast den 1:a i månaden före utgivning. EnskildaSNF-medlemmar erbjuds gratis annons att köpa, sälja eller byta samlarobjekt med högst tre rader. Kontakta mgl@mynt-kabinettet.se. Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs.

59SNT 3 • 2006

ges ut av

SVENSKANUMISMATISKA

FÖRENINGENi samarbete med

KUNGL.MYNTKABINETTET

Föreningen:Banérgatan 17 nb

115 22 StockholmTel 08-667 55 98

onsdag – torsdag kl 10.00 – 13.00Fax 08-667 07 71

E-post: info@numismatik.se

Postgiro 15 00 07-3Bankgiro 219-0502

Svenska Handelsbanken

Redaktionen:Kungl. Myntkabinettet

Box 5428114 84 StockholmTel 08-5195 5300Fax 08-411 22 14

E-post: info@myntkabinettet.se

Ansvarig utgivare:Ian Wiséhn

Huvudredaktör och layout:Monica Golabiewski Lannby

Auktionskalender:Dan Carlberg 073-310 48 91Rolf Sandström 031-99 24 54

Prenumerationer:Pris 200 kr/år (8 nr)

Medlemmar erhåller tidningen automatiskt

SNT trycks med bidrag frånGunnar Ekströms stiftelse

samt Sven Svenssons stiftelse

För insänt, ej beställt, material ansvarasej. SNT:s texter och bilder lagras

elektroniskt och publiceras i pdf-formatpå SNF:s och KMK:s hemsidor

(www.numismatik.se samtwww.myntkabinettet.se). Den som

sänder material till SNT anses medgeelektronisk lagring/publicering.

Tryck:Masterprint Sätteri & Tryckeri AB

ISSN 0283-071X

Svenska Numismatiska FöreningenAdress: Banérgatan 17 n.b. Buss 4, 44; T-bana Karlaplan.Kansli: Besökstid 10.30 -13.00 onsdag – torsdag.Stängt: Midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna.Hemsida: www.numismatik.se

Kungl. MyntkabinettetAdress: Slottsbacken 6, Buss 2, 43, 55, 59, 76; T-bana Gamla stan.Utställningar: Måndag – söndag kl. 10.00 -16.00.Numismatiska boksamlingen: Torsdagar kl. 13.00 -16.00.Hemsida: www.myntkabinettet.se

APRIL8 SNF:s årsmötePlats KMK

12.30 -14.00 Visning av auktionsobjekten i Lovisa Ulrikas bibliotek14.00 Årsmöte15.00 Auktion 151 med material ur Sven Svenssons samling

Myntkrogen serverar lunch och smörgåsar under dagen. Efter auktionenfinns tillgång till en buffé. Anmälan till denna görs på plats.

22 -23 FRIMYNT i HelsingborgPlats Idrottens Hus, HelsingborgLördag 22 april kl. 11,00 -17.00Söndag 23 april kl. 11.00 - 15.00

Representanter för SNF finns på plats även på årets upplaga avFRIMYNT och säljer litteratur och träffar föreningens medlemmar.

Föreningsaktiviteter

Kungl. Myntkabinettet

På många sätt kommer 2006 bli ett år då KMK förbättrar de befintligautställningarna. Dels så har vi infört ett s.k. audioguidesystem med eninspelad berättelse från olika delar av museets utställningar. Givetvis kanbesökaren välja om hon eller han vill lyssna på svenska eller engelska.Och dels kompletteras texterna som sitter uppsatta vid montrarna. Ävenhär blir det engelska sammandrag. De översatta texterna är viktiga efter-som ca 60% av museibesökarna är turister från andra länder.

Samma typ av ljud- och textkompletteringar utförs även i Tumbabruksmuseum. Där skall allt vara klart lagom till sommarsäsongens akti-viteter som inleds i början av juni. Självfallet så rekommenderar vi ettbesök i Tumba som man lätt kommer till från Stockholms Central medpendeltåget – endast 20 minuters resa och därefter en kort promenad tillbruket. Kom ihåg att du även kan fika ute på bruket!

60 SNT 3 • 2006

En dag år 1881 kom hemmansägarenJohan Eklund på Dune gård i Dal-hems socken på Gotland överensmed en arbetare från Busarve om attdika hans hage. Men arbetaren skötideligen upp det tunga jobbet. Hankunde ju inte ana att det var han somskulle hitta den stora skatten …

Hemmansägaren vände sig i stäl-let till en annan arbetare. Då fick denförst tillfrågade fart på fötterna. Hankom med spaden i högsta hugg ochstötte den i marken. Genast fann hanen stor skatt med guld- och silver-föremål. Det var inte vilken skatt somhelst, det var en förmögenhet. Upp-täckten skapade stor uppståndelseoch grannar strömmade till.

Lars Edvard Söderdahl hette man-nen som fann skatten. Det var hanoch ingen annan som skulle grävaoch hitta! Ty så heter det på Gotland.Hembudsplikt av upphittade fornsa-ker gällde, och inlösen skulle ske tillfulla metallvärdet jämte en åttondelsförhöjning. Han fick 2.000 kronor iinlösen, vilket motsvarar ca 85.000kronor idag. Man kan undra om hanfullföljde dikesgrävningen. Söder-dahl blev 99 år, han avled 1936.

Det kan ha varit år 1361. Valde-mar Atterdag och hans männärmade sig. Familjens för-

mögenhet låstes in i en järnbeslagenträkista och grävdes ner i all hast.Ovanpå kistan lades några stenar ochen sönderbruten lie för säkerhetsskull. Lite stål över skatten skulleskydda den. Man hann kasta över litejord, sen måste man fly.

Det var kanske så det gick tillnär Nordens största medeltida skattgömdes i jorden. Duneskatten, somden kallas, innehåller mängder avutsökta silverarbeten, förgyllt silveroch guld. Allt ser ut att ha samlatsunder tre sekler och utgör med allsannolikhet en familjeförmögenhet.Här finns nio skålar av olika slagmed fantastiska orneringar, vack-ra skedar, halskedjor, hängsmycken,arm- och fingerringar, bältesspän-nen, häktor, paljetter och pärlor samtfragment av knivskaft, sammanlagtnära 150 föremål, varav de flesta till-verkade utomlands. Familjen måsteha varit verkligt välbärgad och haftgoda internationella förbindelser.Men ägarna hämtade aldrig upp sinskatt. Kanske hamnade familjen i de

stora massgravarna på Korsbetning-en 1361. Fig. 1.

Vem eller vilka ägde förmögenhe-ten? Många av föremålen bär äga-rens namn i form av inristade runor,vissa bara ägarmärken. På ett häng-smycke eller spänne som kan varafrån 1100- eller 1200-talet ses runin-skriften: ”Tjocke, köpmannen, ägermig”. Det är alltså fullt möjligt attförmögenheten tillhörde en köpman-nasläkt. I en armring från ungefär

samma tid ses runinskriften ”Botvidfrån Alskog äger mig”. På undersi-dan av en silversked står i runskrift:”Siglaiv äger mig”. Under en skålfoti silver från 1200-talets slut eller1300-talets första hälft berättas att”Siali [?] skrev runorna”. På tre före-mål från 1300-talets förra del finnsockså ägarmärket H, på andra fö-remål består ägarinitialerna av tvåhopskrivna runor. Så förmedlas tilloss namnen på fyra tidigmedeltida

Duneskattens mynt, myntsmycken och besvärjelserAv Monica Golabiewski Lannby och Gert Rispling

Fig. 1. Den s.k. Duneskatten med bägare, skedar, smycken och annat. Längstner till vänster ses det silvermynt (nr 19) som kan datera skattens nedläggning, en

schilling slagen för Tyska ordens härmästare Winrich von Kniprode (1351-82).Myntet är omgjort till spänne. Foto: G. Hildebrand, ATA.

61SNT 3 • 2006

gutar: köpmannen Tjocke, en manvid namn Botvid från Alskog på Got-land, Siglaiv som ägde silverskedensamt runmästaren som kan ha hetatSiali.

Femton mynt är omgjorda tillhängsmycken, sannolikt sedan dehamnat på Gotland. Mynten prägla-des kring tiden 1125-1173. Ett myntär mycket speciellt, det har arabiskinskrift men kristet budskap. Myntetslogs för Alfons VIII av Kastilien(1158 -1214) i Toledo. Se fig. 3a-b.De övriga hängsmyckena, två guld-mynt och nio silvermynt, utgör imi-tationer av västislamiska mynt vilkai Norden försetts med omfattnings-ringar och bäröglor.

Ett delvis förgyllt silvermynt, enschilling slagen för Tyska ordenshärmästare Winrich von Kniprode(1351-1382), har gjorts om till ettspänne genom att dess inre del sku-rits ut. Slutåret för skattens nedläg-gande antas med ledning av dettamynts datering vara tidigast år 1351.Se fig. 1.

Mynt och myntsmyckenBland de många föremålen i Dune-skatten finns ett antal mynt ochmyntliknande föremål i guld och sil-ver, de flesta islamiska eller arabiska.De tillhör medeltiden och är därförspeciellt intressanta. Här finns fyravästislamiska mynt och ett västara-biskt, kristet guldmynt, förutom elvasmyckebrakteater i silver. Se fig. 2-4.Av mynten är fyra från Spanien ochett från Marocko. Alla är arabiska ibetydelsen att språket och skriften ärarabiska.

I vikingaskatterna finns iblandmynt från det islamiska Spanien.Dessa mynt är antingen umayya-diska från Damaskuskalifatet ellerspansk-umayyadiska från Córdoba-kalifatet (från början endast emirat).När det spansk-umayyadiska riketbröt samman år 1031 uppstod många– 23 st – småkungadömen. På ara-biska kallas de Tawâ’if, på spanskaTaifas, men inga Taifa-mynt finns ivikingatidsfynden i norra Europa.

De kristna i norra Spanien utnytt-jade splittringen och trängde söderut,varför muslimerna vädjade om hjälpfrån Marocko. Där hade en islamiskväckelse bland berberfolken skapaten sekt som kallade sig almoravi-derna [= De som bor i fästning].Yûsuf b. Tâshufîn (480-500/1087-1106) ledde almoraviderna under detexpansiva skedet. År 483/1090 hademan tagit över det islamiska Spa-nien. Sonen cAlî b. Yûsuf (500-37/1106- 42) förekommer med sitt

namn oftare än andra på de mångavästislamiska guldmynt som finnskvar från den tiden. Almoravidernaerkände den abbasidiske kalifen iBagdad. På mynten omnämns intevederbörande kalif med namn utanmed ett standardiserat epitet, Gudstjänare och de troendes furste.

Duneskatten innehåller två almo-ravidiska guldmynt (nr 1, 2). Detkristna arabiska guldmyntet (nr 5) iDune är som typ i princip uppbyggtsom ett almoravidmynt. Likaså ärelva brakteater-hängsmycken i silver(nr 6 -16) att betrakta som imitatio-ner av almoravidmynt. Almoravider-na tappade snart greppet om Spa-nien. På sina håll i södra Spanienuppstod grupper av småkungadömenliknande dem under det föregåendeårhundradet. Staden Murcia med om-givningar hade egen myntprägling iMurcia (och senare även i Valencia).I Dune finns ett sådant mycket säll-synt guldmynt (nr 4), slaget för cAb-dallâh b. cIyâd. (540 - 42/1145 - 47),kung av Murcia. Fig. 2a-b.

Almoravidernas med tiden tillta-gande smak för livets världsliga in-nehåll ledde till en proteströrelse,som också utgick från Marocko: al-mohaderna [= De som propagerar föratt Gud är den ende]. En av ledarnavar cAbd al-Mu’min [= Den troen-des tjänare], som 540/1145 gick överGibraltarsund och snart hade överta-

git större delen av det islamiska Spa-nien. Sevilla blev deras huvudstad.Med almohadernas inträde byttemynten radikalt skepnad i Marockooch Spanien. En tyngre viktstandardintroducerades. Gulddinaren blevkänd under sitt spanska namn dobla,som felaktigt tolkades som dubbeldi-nar. Guldmyntens valör är rätteligen”dinar”, ”1/2 dinar” eller ”1/4 dinar”(silvermynten kallas square dirham).Vidare försvann korancitaten, en an-nan kaliflinje erkändes och årtaletslopades. Nordafrikanska mynt komdärefter att sakna årtal under 400 år!Vidare utmärktes den nya mynttypenav att merparten av inskrifterna pla-

Fig. 2a-b. Dinar (nr 4) präglad för kungadömet Murcia (Spanien).Omgjord till hängsmycke. Guld. Foto N. Lagergren, ATA.

Fig. 3a-b. Dinar (nr 5) präglad för Alfons VIII av Kastilien (1158-1214) i Toledo.Diam 21 mm. Det har arabisk inskrift och kristet budskap.Omgjord till hängsmycke. Guld. Foto: N. Lagergren, ATA.

Fig. 4. Hängsmycke (nr 18) med myntsom förebild, 1100-tal. Guld.

Foto: N. Lagergren, ATA.

▲

62 SNT 3 • 2006

cerades inom en tydligt markeradfyrkant på myntet (nr 3).

Efter ett nederlag mot en kristenkoalition 609/1212 lämnade almoha-derna Spanien, och 668/1269 förlo-rade de sitt sista fäste i Marocko. Demuslimska städerna föll för de krist-nas reconquista, bl.a. Córdoba 635/1236 och Sevilla 646/1248. Endast idet av höga berg omgivna Granadalyckades muslimer bita sig fast. Dennasridiska dynastin i Granada lycka-des hålla stånd i 250 år, ända till897/1492. Granada med sitt palatsAlhambra (al-Hamrâ’ [= Den röda])blev ett centrum för muslimer, judaroch kristna i kulturens tjänst. Härtjänstgjorde under en tid Ibn Khal-dun (1332-1406), islams mest kän-da historiker.

Ett av mynten (nr 5) är inte allsislamiskt utan kristet, slaget i Toledoför Alfonso VIII (1158-1214), kungav Kastilien. Den alfonsinska dina-rens inskrifter är avfattade på renarabiska och kan ses som ett resultatav den blandkultur som uppstod imötet mellan islam och kristendom iSpanien. På det kristna myntet pry-der ett stort kors åtsidan. Myntortenär Tulaytula, vilket är arabiska för

Toledo. Årtalet anges inte efter denkristna eller den islamiska tideräk-ningen, utan efter Safar-kalendern,som började tillämpas i det centrala,kristna Spanien i slutet av 1100-talet.Den utgår från 1 januari år 38 f.Kr.,sedan en romersk guvernör år 39hade blivit utnämnd för hela Spa-nien. Safar kommer av arab. sifr (=noll). Mynt med safar-datering ärbelagda 1212-1255 safar (= 1174-1221 e.Kr.). Frånsidan upptar bl.a.inskriften ”I Faderns, Sonens ochden Helige Andes namn, den endeguden. Den som tror och blir döptskall bli frälst”. Fig. 3a-b.

Trollformel och femuddI skatten fanns en sex cm hög öster-ländsk konstskål i förgyllt silver. Fig.5a. Den är utformad som en koppoch försedd med ett platt handtagovanför ”örat” och en låg fot. Runt-om ses en driven reliefornering, gri-par och bevingade lejon omväxlandemed palmetter. Under dess botten harnågon nordisk ägare ristat ett fem-uddskors, d.v.s. en stjärna med femspetsar. På botten i skålens inre sesen inristad kvadrat med en trollfor-

mel – satorformeln – i runskrift. Skå-len dateras till 1200-talet och ansesvara ett persiskt arbete. Även på un-dersidan av ett av de påträffade spän-nena finns denna magiska formel.

Hans Hildebrand (1882) håller försannolikt att mynten i fyndet kom tillGotland samtidigt med denna skål.Kanske de islamiska 1100-talsmyn-ten med sin kufiska skrift kom attförvaras i denna av de nya ägarna?Mynten är vackra, den kufiska skrif-ten är skön men ter sig besynnerlignär man inte kan läsa den. Även ru-nor har varit betrodda med magiskaegenskaper. Skålen med sina därförtredubbla magiska symboler har nogansetts särskilt användbar för be-svärjelser. Hängsmyckena gjorda avguldmynt med svårtydda tecken kanha använts som amuletter. Ända se-dan antiken har ord som var svåra attförstå, främmande formler och språkanvänts inom magin.

Under 1100-talet hade nästan helavårt land kristnats, kyrkan organise-rats och socknar bildats. Man bör-jade bygga kyrkor även på Gotlandsom kom att tillhöra Linköpingsstift. Gotlandslagen är från mitten av1300-talet och där heter det bl.a.:

Mynten i Duneskatten

Islamiska mynt1. ALMORAVID (Marocko/Spanien). cAlib. Yusuf (500-37/1106- 43). al-Mariyya519 (Almería, Spanien, 1125/26), AVdinar. Ugglas nr 41.2. ALMORAVID. cAli b. Yusuf (500-37/1106- 43). al-Mariyya 520 (1126/27),AV dinar. Ugglas nr 42.3. ALMOHAD (Marocko/Spanien). AbuMuhammad cAbdalmu’min (524 - 58 /1130 - 63). Madinat Fas, u.å. (540 - 58)(Fez, Marocko 1145-63), AV 1/4 dinar.Ugglas nr 44.4. Kungadömet MURCIA (Spanien).cAbdallah b. cIyad. (540 - 42/1145 - 47).Mursiya 542 (Murcia 1147), AV dinar.Ugglas nr 43. Fig. 2a-b.

Kristet mynt5. KASTILIEN (Spanien). Alfonso VIII(1158 -1214). T.ulayt.ula 1xxx (1212 -1232) efter safar (Toledo 1174 -1194e.Kr.), AV dinar alfonsino. Ugglas nr 40.Detta är ett exempel på den första kristnamyntningen i Spanien. Den har religiösa,kristna inskrifter på arabiska. Safar-ka-lendern, som började tillämpas i slutet av1100-talet, utgår från 1 januari år 38 f.Kr.,sedan romarriket år 39 fick en för helaSpanien gemensam guvernör. Spanienvar romerskt, men framstod tidigare intesom enat, eftersom det fanns flera ro-merska guvernörer. Safar kommer av ara-biskans s.ifr (= noll). Mynt efter safar-

kalendern finns belagda från 1212 - 55safar (= 1174 -1221 e.Kr.).

I åtsidans centrumfält står: amîr/al-qa-tûliqîn/Alfunsh b. Shanja/ayyadahu llâh/wanas.s.arahu [= Katolikernas emir,Alfonso av Sancho. Måtte Gud bistå ochhjälpa honom!]. Åtsidans omskrift ly-der: D.uriba hadhâ l-dînâr bi-MadînatT.ulayt.ula sanat xxxxxx (wa-m)i’(atayn)wa-alf bi-ta’rîkh al-s.afar [= Detta guld-mynt är präglat i staden Toledo år12(12 - 32?) enligt safar-datering]. Årtaletär till stor del oläsligt på grund av dub-belprägling. Typen är tidig, så dateringenär satt till de första två årtiondena avtypens förekomst.

Frånsidans centrumfält: KORS. Imâmal-bayca/al-masîh.iyya Bâba/Rûma al-cuz.mâ [= Imam för den kristna kyrkantillhörande påven i det stora Rom]. Från-sidans omskrift: Bism al-ab wal-ibn wal-rûh. al-qaddûs, al-ilâh al-wâh.id [= IFaderns och Sonens och den Helige An-des namn, den ende guden]. Sedan kom-mer ett citat ur Markusevangeliet 16:16,Man âmana wa-tacammada yakûn [sic!]sâliman, [= Den som tror och blir döptblir salig], alternativt [Den som tror ochblir döpt skall räddas] (1981/2000 årsbibel) eller [Den som tror och bliver döpt,han skall bliva frälst] (1917 års bibel).Fig. 3a-b.

Imitationer av islamisk typ6-16. Avsikten med brakteaterna – somtydligt tillkommit under islamiskt infly-tande – var aldrig att de skulle gälla som

mynt. De är likväl numismatica, eftersomde kan ses som imitationer av almoravi-diska guldmynt från 1100-talet. I dendegenererade arabiska skriften finns ävenenstaka modifierade latinska bokstäver(W, M, Θ, ”A”). Brakteaterna är alltsåbilinguala.

I Duneskatten finns tre stampidentiskaexemplar av stamp y, fem av x (bl.a. nr45) och ett vardera av z, å och ä. Stam-parna x, z, å och ö bör vara gjorda avsamme gravör. Andra stampar är kändafrån Sverige och Danmark. Alla har, ellerkan ha, proveniens från Gotland. Brakte-aternas ursprung är ovisst. Ulla Welin, vårsvenska orientalist, ville tro att de komfrån Gotland. Eftersom brakteaterna finnsi en så stark ”stampkoncentration” i Du-nefyndet, är Welins teori om Gotland somursprung helt plausibel. Man kan äventänka sig andra möjliga ursprung, menfortfarande i Skandinavien. Welin date-rade brakteaterna till ca 1170-1190 e.Kr.,men man kan nog inte utesluta att deockså skulle kunna vara från 1200-talet.Dunefyndet visar att de almoravidiskamynten cirkulerade lång tid i Europa.

Imitationer av tysk typ17-18. Två hängsmycken (brakteater) iguld, sittande nunna, 1100-tal. Förebildfrån ett mynt. Ugglas nr 35-36. Fig. 4.

Tyskt mynt19. TYSKA ORDEN. Winrich v. Knip-rode (1351-82). AR. Schilling, u.o., u.å.Ugglas nr 89. Se fig. 1.

63SNT 3 • 2006

”…vi skola neka hedendomen ochbekänna kristendomen … Ingen mååkalla varken lundar eller högar el-ler hedniska gudar, varken offerstäl-len eller inhägnade platser. Om nå-gon gör sig skyldig därtill … då ärhan saker till tre mark åt socknemän-nen.” Hedendomen skulle förnekasmen djävulsföreställningarna breddei stället ut sig.

Satorformeln – som läses uppifrånoch ner med våra bokstäver: SATORAREPO TENET OPERA ROTAS– förekommer ofta i svenska svart-konstböcker och benämns också ”djä-vulens latin”, ”hin håles latin” eller”fans fyrkant” men även ”Sator-Are-poformeln”. Fig. 5b. Den användesunder tidig medeltid ända fram tilloch med 1800-talet både i och utan-för Europa. Formeln ansågs varaverksam mot allehanda sjukdomarmen även mot vådeld och, som iSmåland, läst över misstänkta tjuvar.Alltefter önskan försökte man ävenframbringa onda krafter med for-meln. Satorformeln skrevs i allmän-het på papper eller trä men ristadesockså uppenbarligen in i metallfö-remål. Skriften lyder på samma sätthur man än läser den, fram- ellerbaklänges, nedifrån och upp ellertvärtom, alltid i fyra möjliga rikt-ningar. Den kan också upplösas somett kors som texten Pater Noster

(de latinska begynnelseorden i bönenFader vår) med gudssymbolen A ochO (alfa och omega) som början ochslut. Hildebrand skriver 1882 att for-meln användes ”än idag på mångaställen” i Europa.

Femuddskorset – pentagrammet –använde man för att försöka avvärjadet onda. Fig. 5c. Det målades ellerristades på redskap och husväggaroch troddes hålla trolldom och annatont borta. Hildebrand skriver om denfemudd som finns under skålen iDuneskatten ”hvars mystiska bety-delse såsom afvärjande det onda ärallbekant; den är dock här så vårds-löst ritad, att den svårligen bordekunnat vara i stånd att fullgöra sinuppgift”. Ett uttalande som onek-ligen får oss att inse att man fort-farande i Sverige vid 1800-taletsslut verkligen trodde på femuddensavvärjande kraft. Man kan också tol-ka skålens skeva femudd som ristad iall hast strax innan skatten gömdes,för att den skulle hålla fienden ifrånfamiljeförmögenheten. Bland djä-vulsdyrkare ses i dag pentagrammetmed två av sina uddar vända uppåt,så att det liknar fan själv med sinahorn.

Annat fynd med satorformelI Örebro utfördes 1978 en omfattan-de arkeologisk undersökning i kvar-

teret Bromsgården. Här påträffadesbl.a. en myntverkstad. En hel delblyunderlag för prägling av ensidi-ga penningar, brakteater, från 1200-talets andra hälft hittades. Åtskilligtannat framkom också, såsom en sko-makarverkstad, mängder av trä- ochläderföremål, och ett stort antal flöj-ter gjorda av ben. På denna spän-nande medeltida plats hade någonlämnat efter sig en del av en lagg-skålsbotten. Det är endast ett frag-ment, men man kan se tre inristaderunrader, vilka tolkats som de treförsta raderna av satorformeln.

*TilläggÅr 1977 intervjuade Majvor Öster-gren de boende kring platsen förskatten. Nära etthundra år efter dessupptäckt cirkulerade skilda uppgifterom den exakta fyndplatsen. En avuppgiftslämnarna hävdar att Näs-ungs 1:13 kan vara den rätta. Fleraguldknappar lär också ha hittas vidfyndtillfället. Dessa försvann dock åtolika håll eftersom många nyfiknakommit för att leta. En av dem varE. J. Näsungs som lämnade in sinafynd för inlösen.

Duneskatten visas i Historiskamuseets Guldrum. Inv.nr SHM-KMK 6849. ▲

Fig. 5a-c. a) Skål eller kopp av förgyllt silver, 1200-tal. Höjd 61 mm.b) Satorformeln i insidans botten.

Den läses uppifrån SATOR – AREPO – TENET – OPERA – ROTAS,c) Femuddskorset på skålens undersida.Höjd 61 mm. Persiskt arbete, 1200-tal.

Foto: G. Hildebrand, ATA.

5a.

5b.

5c.

Perioden efter 1800-talets mitt var eninternationellt sett mycket livlig tidinom det myntpolitiska området. Detvar då som den latinska myntningenkom till stånd. Man diskuterade liv-ligt frågan om internationella mynt-reformer och frågan om silver-, guld-eller dubbelmyntfot.

Det tidigaste reella utslaget av dis-kussionerna innebar att man i Sve-rige 1868 införde ett handelsmynt,som saknade direkt sammanhangmed vårt eget myntsystem. Det varkarolinen, som med en finvikt av2,90 g guld exakt motsvarade 10-francen, som alltsedan den latinskamyntningens tillkomst 1866 var gil-tigt betalningsmedel i ett flertal län-der. Ett guldmynt motsvarande 25francs var planerat, men kom aldrigtill utförande. För övrigt prägladesfortfarande, men inte efter carolinensinförande, de traditionella dukaterna,dock inte längre som 4-dukater utanendast i valörerna 2 och 1.

Enligt gällande föreskrifter varRiksbanken skyldig, dock endast imån av tillgång, att inlösa sedlar omså önskades med dukater. Mynt-ningen av dukater var då ganska be-tydande. Annars var det så att sed-larna var viktigast när det gälldestörre betalningar. Sedelutgivare varRiksbanken och ett växande antalprivatbanker. Under riksmyntsperio-den (1855-1872) nygrundades föl-jande privatbanker – alla med egnasedlar: Sundsvalls, Gävleborgs, Upp-lands, Kristinehamns och Malmö en-skilda banker samt Enskilda Indu-stribanken i Norrköping.

Det började alltså bli en ganskabrokig sedelmängd som cirkulerade ilandet även om sedlarna från privat-bankerna hade en ganska lokal sprid-ning. Konkurrensen bankerna emel-lan fanns nästan inte alls, men inteheller något organiserat samarbete.Så t.ex. var det ovanligt att bankernainlöste varandras sedlar. Däremot in-löste man ytterst gärna riksbankssed-larna för att få tillfälle att utlämna ettökat antal av sina egna. Många ban-ker hade till och med engageratsärskilda sedelspridare, som åtog sigatt till banken inlämna alla riks-bankssedlar. Den i bankerna växandemängden av dylika måste då och dåinlämnas till Stockholm för att kla-rera respektive banks affärer medRiksbanken. Sådana transporter kun-de vara nog så besvärliga.

En annan olägenhet var att sedel-mängdens brokighet ökade möjlig-heterna för att med framgång ut-prångla förfalskningar.

IW

64 SNT 3 • 2006

LitteraturBrisholm, K.: An archival study on themedieval Islamic gold coinage. NordiskNumismatisk Unions Medlemsblad 1986:9s. 209-218.Granberg, G.: Kyrkan och folktron. Folk-dikt och folktro, s. 121-143. Lund 1978.Hildebrand, H.: Dunefyndet. KVHAA Må-nadsblad 1882 nr 127, 128, 129. Stock-holm 1883.Marstrander, S.: En Sator-formel fra Trøn-delag. Årsbok for det Kongelige norskevidenskabernes selskab, s. 90-104. 1949.Riksantikvarieämbetet. Rapport 1981:2.Örebro, kv. Bromsgården, s 27.Thordeman, B.: Dolda skatters hemlighe-ter, s. 96ff. Stockholm 1941.– Gotländska skattfynd från medeltid ochnyare tid, s. 139 nr 11. Gotländskt arkiv1942.Schön, E.: Svensk folktro A– Ö. Hur vitänkt, trott och trollat. 1998.Ugglas, C.R. af: Gotländska silverskatterfrån Valdemarstågets tid, s. 16ff, pl. VIII-XXIV. Ur Statens historiska museumssamlingar. 3. Stockholm 1936.– Det stora bältesspännet i Dune-skattenjämte en omprövning av den gotländskaTingstäde-mästarens kronologi. Fornvän-nen 1937:5 s. 257-274, 1937:6 s. 322-336.

RättelseDe nordiskaguldbrakteaternaI SNT 2006:1 s. 14-15 introduceradeRolf Sjöberg oss om de nordiskaguldbrakteaterna. Dessvärre uppstoddet ett fel vid tryckningen. Fig. 4.skall vara den brakteat som visas härovan.

Fig. 4. B-brakteat från Faxe, Danmark.

Ett festligt årsmöte 1920Årsmöten inom föreningslivet bru-kar sällan vara särskilt utdragna ellerspännande. Inom Svenska Numis-matiska Föreningen har det emeller-tid funnits alla varianter på årsmöten– glada, dramatiska och intressanta.De flesta har gått till historien somvarande tämligen ordinära. Så ärdock inte fallet med årsmötet i april1920. Det var ett årsmöte som med-lemmarna mindes under ett flertal år.Nu har minnet suddats bort och kanendast återskapas genom att läsa i degamla protokollen.

År 1920 var fältläkaren Axel Wahl-stedt ordförande och skulle så förbli iytterligare ett antal år. Han hade fort-farande mycket att ge inom numis-matiken. Faktiskt var det så att heladen avgående styrelsen återvaldes.Därefter övergick årsmötet till fleratrevliga överraskningar. Först till-kännagav Wahlstedt att föreningenshedersledamot, rentieren C. W. Bur-mester till föreningen skänkt en sum-ma av 20 000 kronor till en grundplåtför en ”bostadsfond”. Tanken var attman därigenom skulle se början tillen lösning av SNF:s kroniska lokal-problem. Glädjen var stor i lokalen.

Efter årsmötet vidtog ett klubb-sammanträde, varvid förevisades endel sällsynta mynt och medaljer, bl.a.en rysk 12-rubel av platina samt en5-penni från Finland, slagen 1917av den ”röda” upprorsregeringen, detenda metallmynt denna hann få fram.

Mynthandlaren T. G. Appelgrenöverlämnade till föreningens biblio-tek och arkiv en intressant brevväx-ling mellan ett par avlidna framstå-ende svenska numismatiker. IW

Karl XV, 1 karolin eller 10 francs 1868.Foto Nils Lagergren, ATA.

Guldkaroliner och privatbankssedlar– nya pengar under 1800-talet

Otryckta referenserLinder Welin, U. S.: Manus 1975.Östergren, M.: Dalhem, Näsungs 1:13.Manus 1977.

65SNT 3 • 2006

Ett vikingatida guld-mynt – försäljnings-rekord i StorbritannienEtt guldmynt präglat för Coenwulf,kung i Mercia (796-821), har nyligenköpts in av British Museum i Londonför rekordsumman £ 357,832 – näs-tan fem miljoner kronor!

Guldmyntet hittades år 2001 av enman som var ute och rastade sin hundvid floden Ivels strand nära Bigg-leswade i England. Mannen – en me-tallsökarentusiast – hade uppenbar-ligen med sig sin metalldetektorpå promenaden. Under promenadenmåste han ha stannat upp för att an-vända den. Han träffade då på myn-tet ca 7-9 cm under markytan.

Nyligen påträffades också resternaav en anglosaxisk handelsplats närafloden inte så långt från fyndplatsenför myntet. Möjligen var denna må-let för ägaren av guldmyntet.

Storbritannien har intesamma skyddande forn-minneslag som vi har iSverige, där lagen sägeratt allt som hittas i jor-den och är av ädel me-tall samt är äldre än 100år måste hemställas sta-ten för eventuell inlö-sen. Av den orsaken kommyntet ut på öppna mark-naden.

Genom auktionsfirman Spinksi London utropades myntet år 2004för £ 150.000. British Museum varmed och bjöd upp till ca £ 200.000men förlorade mot amerikanen Al-lan Davisson, som köpte det för £230.000. Museet lyckades då få tillstånd ett tillfälligt exportförbud påmyntet för att vinna tid till att köpadet från den nye ägaren för det upp-nådda slutbudet.

Under exportförbudstiden hade enannan amerikansk köpare visat in-tresse för myntet. Denne gav Davis-son ett bud på £ 357.000 för myntet.Nu tvingades också museet att höjasumman för att kunna bjuda över dennye spekulanten. Genom bidrag frånett flertal sponsorer, National Heri-tage Fund, the Art Fund, the Gold-smith’s Company, och med egnamedel kunde museet köpa myntetför den enorma summan av £357,832,d.v.s. ca 4,8 miljoner kronor.

Vad är det då för mynt? Under s.k. anglosaxisk tid hade mantvå valörer, nämligen penny i silveroch mancus i guld. ”Vanligt” folk be-talade ”in natura”, men handelsmän-

Hur vanliga ärvikingatida guldmynt?I British Museums samlingar finnsmängder av silverpenningar, men det-ta guldmynt är endast det åttondefrån perioden mellan 670 och 1257.De tidigare guldmynten, bl.a. ettpräglat för kung Offa, hade endastceremoniell betydelse.

Kungl. Myntkabinettet har ingaguldmynt från vikingatiden i sinsamling. Däremot kom det ett brev iapril 1857 till riksantikvarien BrorEmil Hildebrand från en herr N. J.Sehlberg. Denne erbjuder riksantik-varien ett vikingatida guldmynt i ut-byte mot svenska silvermynt. Menmottagaren har antecknat att det rörsig om ett noblemynt präglat förEdvard III år 1361, alltså inte ettmynt från vikingatiden.

Vem var kung Coenwulf?Coenwulf, eller Cenwulf, be-

skrivs som en blodtörstig per-son som övertog tronen från

kung Offas son Ecgfrith.Ecgfrith dog plötsligt,möjligen av naturligaorsaker, men eftersomCoenwulf visat sig iv-rig att erövra tronenfaller en misstänksam-

hetens skugga över ho-nom.

Abbotten Alcuin i North-umbria – Karl den stores råd-

givare – ansåg att Coenwulf var entyrann och envåldshärskare och an-klagade honom för att ha övergivitsin första hustru för en annan kvin-na. Med påven Leo III:s erkännandekunde han invadera East Anglia ochKent. Han skapade genom sina eröv-ringståg ett stort rike som sträckte sigfrån den södra kusten till gränsenmot Wales.

Coenwulf var en mycket mäktigoch betydelsefull person. Även omhans rike föll samman och stridenmellan bröder och fränder stundomvar hård så hade processen påbör-jats att genom införlivandet av olikakungadömen få till stånd ett enatEngland. Eva Wiséhn

Foto: British museum. Förstorad 3:1.

ReferenserThe Daily Telegraph. 9 februari 2006.Lapidge, M. m.fl.: Anglo-Saxon England.Oxford 2001.Ashley, M.: British Kings & Queens. Lon-don 1998.Williams. A. m.fl.: Dark Age Britain.London 1991.

Det aktuella myntet bär kung Coen-wulfs porträtt. Han är avbildad somen romersk kejsare. Inflytandet frånden romerska perioden är fortfarandetydligt, vilket syns både i porträttetoch texten där åtsidans inskrift lyder:REX COENVULF [kung Coenwulf]och frånsidans: DE VICO LVNDO-NIAE [från handelsplatsen London].

Inskriften på myntets frånsida an-tyder att det rör sig om ett handels-mynt. Coenwulf har valt det latinskaordet vicus, vilket betyder handels-plats, i stället för ordet civitas, sombetyder stad. Detta mynt är därmedextra betydelsefullt, eftersom det ärdet tidigaste guldmyntet avsett förreguljär cirkulation och med ett eng-elskt kunganamn.

Myntet är präglat mellan åren 805och 810, består av 85% guld, väger4,33 g och mäter 20 mm i diam. Detuppvisar nästan inget slitage. Attmyntets kondition är så extremt godgjorde att man till en början var skep-tisk till myntets äkthet, men efter di-verse olika tester fastställdes äkthe-ten.

nen använde mynt. Pennymyntetsvärde motsvarade ungefär en dagsarbete för en skicklig hantverkare.För fem pennies kunde man köpa ettfår, medan en gris kostade hela tiopennies.

Namnet mancus kommer från denlatinska enheten för en vikt på unge-fär 4 g. Man har föreslagit att man fören mancus kunde köpa fem hektarland eller en välgjord vagn för fyrahästar. En mancus anses också mot-svara 30 dagars lön för en soldateller hantverkare.

I sitt testamente gav kung Eadred(946-955) 200 mancus till sin ärke-biskop, 120 till var och en av bisko-parna och åldermännen och 50 plus500 silverpennies till sin präst. Trotsatt det tydligen präglats en hel delmancus så känner vi idag endasttill åtta sådana, präglade mellan åren670 och 1257, varav sju nu finns iBritish Museums ägo.

66 SNT 3 • 2006

Ibland är det verkligen slumpensom avgör en artikels tillkomst.Artikelförfattaren kom över en

liten avhandling från 1700-talet omErik den helige, närmare bestämt DeErico IX, sive Sancto […] av FabianTörner (preses) och Peter Höök (res-pondent), tryckt i Uppsala 1712.1Efter en stunds bläddring stod detklart att ett stycke i avhandlingen harnumismatisk relevans. Föreliggandeartikel skall in extenso återge detrelevanta stycket samt kommenteradetsamma.

Et, ne quis in posterum dubitare possit,JEDVARDUM, ERICI regis patrem, fuisseex illustri BONDORUM familia, præstatNobilissimus & ad Patriæ antiquitates il-lustrandas, stabiliendasque natus Domi-nus ELIAS BRENNER, Collegii AntiquitatisAssessor longe Celeberrismus; cujus hu-manitati summæ debeo literas me multisde rebus erudientes, etiamque de veraERICI prosapia. Quarum literarum particu-lam, venia VIRI optimi, tecum B. L. in huncmodum communico:

Hwad St. Erics slächt och härkomstwedkommer så är det merkeligit / at hanwarit härkommen af den lustre och uhråld-rige BONDE familien, hwars efterkom-mande ännu hoos oss lefwa / hwilket meddess original mynt klarligen kan bewisas/ det jag äfwen så wäl som monga andra/ uthur sitt långa mörker första gångeni dagsliuset frambracht. Sielfwa pennin-gen är en bracteatus och med de öfwrigeSanct Erics mynt som hafwa full inscrip-tion upfunnen / och allenast unique i mittcabinet står att finna; dess öfwerskrift ärdenne: ERIC. RE. men i det stället som påde öfrige in area nummi står Konungenskrönte hufwud / så wisar sig på denneuthtryckeligen BONDE familiens uhråld-rige Stamwapen / som är en Båt uthanfiedrar på stammarne; är altså detta detförsta Swenska mynt jag har kunnat öf-werkomma / hwar på Konungens Stam-wapen står exprimerat.2

Det finns ett flertal aspekter som ärintressanta i ovanstående rader. Delshar vi det faktum att den svenskanumismatikens fader Elias Brenner(1647-1717) har lämnat en redogö-relse om myntet till avhandlingensförfattare, dels textens faktiska inne-börd, att ätten Bonde skulle varasläkt med Erik den helige (ca 1120-1160). Vidare undrar säkert läsarenvad det är för mynt som avses i Bren-

ners utlåtande. Vi börjar med det sist-nämnda.

Ovanstående fotografi (fig.1) visarett exemplar av ett fantasimynt urKungl. Myntkabinettets samlingar,vikt 0,12 g, diameter 15 mm. Det äridentiskt med den av Brenner be-skrivna och senare avbildade brak-teaten som man finner på plansch III(daterad 1714)3 i andra upplaganav Thesaurus nummorum (1731).4Brakteaten finns emellertid inte medi den första upplagan av Brennersverk om den svenska mynthistorien.

Att brakteaten är en fantasiproduktfrån nyare tid råder det ingen tve-kan om. Myntämnet, bokstävernasutformning, motivet, den låga silver-halten, vikten, präglingstekniken etc.avviker från de äkta samtida braktea-terna. Den intressanta frågan är näroch varför har brakteaten tillverkatsoch vem kan tänkas ligga bakom till-verkningen?

Att brakteaten har tillverkats nå-gon gång före 1712 står klart efter-som den är omnämnd i ovannämndaavhandling. En möjlig initiativtaga-re till tillverkningen skulle kunnavara prosten och urkundsförfalska-ren Nils Rabenius (1648-1717). Ra-benius är känd för att bl.a. ha för-falskat Daljunkerns mynt, vilket lu-rade de samtida numismatikerna NilsKeder (1659-1735) och Elias Bren-ner.5 Det var ej ovanligt att man förri tiden för myntsamlarnas räkning lättillverka mynt för regenter/mynther-rar som man inte hade några samtidamynt ifrån. Detta för att kunna fyllaeventuella luckor i samlingarna. IKungl. Myntkabinettets samlingarfinns det ett stort antal fantasimyntliknande det som behandlas i dennaartikel.

Vid tiden för brakteatens tillkomsthade man ännu ej klarlagt felaktig-heten i Karl Knutsson Bondes (kung1448 -1457, 1464 -1465 och 1467-

1470) falska genealogi, vilken syf-tade till att påvisa släktskap med Erikden helige.6 Att koppla ihop en in-skrift med Erik den heliges namnmed ätten Bondes vapen kunde alltsålåta sig göras utan några större be-tänkligheter. När Brenners Thesau-rum 1731 kommer ut under ledningav Nils Keder så finns inte den vid-lyftiga tolkningen om Bondes släkt-skap med Erik den helige med. Brak-teaten behandlas dock fortfarandesom äkta. I texten står det: Cum prio-ribus ejusdem plane magnitudinisest; literis tamen paulo majoribus,epigraphen habet hanc; ERIC R S.sed figura in medio ejus, (quae forteScapha se Cymba7) non fatis con-spicua.8 Det är helt enkelt en mervärdeneutral beskrivning som möteross. Referenserna till ätten Bondelyser med sin frånvaro. Även denbäste kan ändra sig. Beviset för attBrenner en gång så starkt koppladeden aktuella brakteaten till Erik denhelige och ätten Bonde står idag –såvitt vi vet – bara att finna i den lillatrevliga avhandlingen från Uppsala1712 som vi nu kan foga till densvenska numismatiska bibliografin.

Som avrundning kan det nämnasatt vetenskapen idag anser att det intefinns några mynt som är prägladeunder Erik den helige. En mycketläsvärd artikel i ämnet – Erik denhelige, en kung utan myntning –är författad av Bengt Thordeman år1958.9 Artikelförfattaren vill passapå att tacka Lars O. Lagerqvist för engivande diskussion kring det aktuellamyntets historia.

Noter1 Törner, F. (pres.) & Höök, P. (resp.): De

Erico IX, sive Sancto […]. Diss. Upp-sala 1712.

2 Törner & Höök 1712, s. 8-9.3 Ad editionem 2dam collegit. pinx et

sculp. El. Brenner. Stockholmiæ 1714.

Om Elias Brenner och fantasimynti Erik den heliges namn … Av Frédéric Elfver

Fig 1. Fantasimynt i Erik den heligesnamn. Vikt: 0,12 g, diam.: 15 mm.

Ur Kungl. Myntkabinettets samlingar.Foto: Frédéric Elfver. Förstoring.

Fig. 2. Variant av fantasimynt i Erik denheliges namn – se kommentar i not 4.

Vikt: 0,12 g, diam.: 16 mm.Ur Kungl. Myntkabinettets samlingar.

Foto: Frédéric Elfver. Förstoring.

67SNT 3 • 2006

4 Brenner, E.: Thesaurus nummorumsueo-gothicorum, [...] 2:a upplagan.Stockholm 1731. Jfr en liknande (fig. 2)fantasibrakteat – dock med tillägg av ettkranium ovan två korslagda benknotor– i Lars O. Lagerqvist, Svenska myntunder vikingatid och medeltid […].Stockholm 1970, s. 176, fig. 18.

5 Se Svenskt Biografiskt Lexikon: art. Ra-benius, Nils, författad av Magnus vonPlaten.

6 Den intresserade kan läsa vidare omKarl Knutsson Bonde i Dick Harrisonsbok Karl Knutsson : en biografi, Lund2004.

7 Scapha = liten båt, livbåt; Cymba =pråm/arbetsbåt.

8 Brenner 1731, s. 9, nr 12.9 Thordeman, B.: A numismatic study of

a king without a coinage. American Nu-mismatic Society. Centennial publica-tion. Ed. H. Ingolt. New York 1958, s.673-681.

Mynthandlaren T. G.Appelgren – en manmed många uppdragÅr 1933 var ett svårt år för mynt-handlaren T. G. Appelgren. Han ha-de just avslutat sin bok om GustavVasas mynt som utgavs av Kungl.Myntkabinettet. Han önskade kom-plettera boken med en översiktligtabell, men denna önskan ledde tillen svår och känslosam strid mellanAppelgren på ena sidan och BengtThordeman och Nils Ludvig Ras-musson på den motsatta sidan. Detvå senare var relativt nyanställdaakademiker vid KMK. Striden leddetill en brytning mellan Appelgrenoch KMK.

Samma år kunde Appelgren firasitt 25-årsjubileum som anordnareav mynt- och medaljauktioner. Detvar nämligen 1908 som han börjatmed den verksamheten. Han firadegenom att hålla sin auktion nr 52.Den skulle avhållas i Bokauktions-kammarens lokaler på Hamngatan36, 9 -10 oktober 1933. Själv hade

han sina lokaler på Söder, närmarebestämt på Heleneborgsgatan 36 Binvid Högalidskyrkan.

Då Appelgren började sin auk-tionsverksamhet hade han sedan län-ge åtnjutit ett mycket gott anseendesom framstående kännare av särskiltäldre svenska mynt. År 1909 anord-nade han, på uppdrag av riksantik-varien Oscar Montelius, för Kungl.Myntkabinettets räkning en auktionpå kabinettets dupletter. Genom förreriksantikvarien Hans Hildebrand fickhan bankofullmäktiges uppdrag attäven auktionera bort duplettnummerur Riksbankens myntkabinett.

År 1910 förtecknade han och bort-auktionerade greve Ehrensvärd påLiatorps stora medaljsamling, och1912 fick han liknande uppdrag an-gående justitierådet J. O. Wedbergsmynt- och medaljsamling. Appel-gren anordnade 1913 en intressantauktion på en betydande samlinganglosaxiska och danska mynt frånvikingatiden som hittats 1895 i trak-ten av S:t Petersburg.

En mängd sällsynta svenska myntur professor K. A. Walters i Göte-borg samling sålde han 1917 ochrentieren C. V. Burmesters samlingav medaljer över enskilda svenskapersoner bortauktionerade Appel-gren 1922.

Omkring 1925 knöts Appelgrentill Kungl. Myntkabinettet och ficktiteln amanuens. Han skulle bl.a.ordna vissa omfattande partier avsvenska och utländska mynt. Det varnog helt nödvändigt för den statligasamlingen att kunna få professionellhjälp utifrån. Just då fanns det nästaningen alls som kunde eller ville ar-beta med mynten. Visserligen fanns iKMK den flitiga Rosa Norström,men det var svårt för henne att tahand om alla frågor, inklusive mynt-fynden. Nej, Appelgren gjorde KMKstora tjänster. Tyvärr kom tabellstri-den i vägen. IW

En uppsägningspollettfrån Stockholms StadsSparbankSom den andra sparbanken i Sverigeöppnades Stockholms Stads Spar-bank lördagen den 16 juni 1821. Dendagen kom 147 personer till bankenför att sätta in pengar. När dagen varslut hade man fått in totalt 770 riks-daler 16 skilling.

Det fanns en del regler att följa närman tog emot insättningar. Sparban-ken var avsedd för de mindre bemed-lade och kunde därför inte ta emotstörre sparbelopp. Det fick inte hellervara alltför små summor. En insätt-ning fick inte understiga 8 skillingbanko eller, efter 1856, 25 öre riks-mynt. De insatta summorna löptemed fyra procents årlig ränta. Vidvarje års slut lades räntan till kapita-let.

Var och en som gjorde insättningari sparbanken var skyldig att uppgesitt rätta namn, ålder och yrke. Deinsatta pengarna antecknades genasti kassaboken, medan insättaren fort-farande var närvarande. Varje insät-tare erhöll en kontrabok som var för-sedd med ägarens namn och kund-nummer i sparbanken.

Den som ville ta ut pengar frånsparbanken måste göra en uppsäg-ning. Denna uppsägning gjorde attkunden fick en Uppsägnings-Polleti papper. På denna fanns utskrivetsjälva summan och ett datum närpengarna kunde hämtas. Dessutomfick kunden några regler som var vik-tiga att tänka på. Polletten måste med-tagas när pengarna skulle tas ut. Dåjämförde man pollettens nummer

med anteckningarna i banken. Enganska praktisk hantering i ett lägedå inga identitetshandlingar fanns.

Självfallet får man återigen anled-ning att fundera över begreppet ”pol-lett” och vad det står för. I detta fallethandlar det mest om ett kvitto som avsparbanken kallas pollett. IW

En uppsägningspollett från StockholmsStads Sparbank från 1829.

Foto: Jan Eve Olsson, RAÄ. Förminskad.

Lästips!Appelgren, T. G.: Konung Gustaf I:smynt. Numismatiska MeddelandenXVI. Stockholm 1905.— Gustav Vasas mynt. Stockholm1933.— Gustav Vasas mynt och tabell-striden. Stockholm 1936.Lundmark, A.: T G Appelgren –några minnesbilder. SNT 1992:3 s.62 - 65Nordlind, U., Wiséhn, I. Två brevrörande mynthandlaren T. G. Appel-gren. SNT 2002:7 s. 148 -149.

68 SNT 3 • 2006

Omyntat guld i form av tackor ellerbarrer är en form av betalningsmedelsom har använts under alla tider.Särskilt under tider av oroligheteroch krig har metallen guld visat sigvara nästan det enda betalnings-medlet, som inte hindras av någragränser och som kan accepteras avalla nationer. Guldtackor kan i sig haformats av forna tiders nedsmältaguldmynt, smycken etc. Fram t.o.m.1931 hade Sverige guldmyntfot, och ivissa länder hade man denna ännulängre. När andra världskriget star-tade i september 1939 var det viktigtatt varje land hade en guldreserv,och då inte enbart placerad i detegna landet. Gulddepåer i olika län-der kunde innebära att utrikeshan-deln förenklades.

Vid slutet av 1930-talet var detuppenbart för de flesta av deledande i Sverige att Europa

stod inför en kraftig urladdning el-ler till och med ett nytt världskrig.Svenska företag förberedde sig sågott de kunde. Värst var det för före-tag som var beroende av import ellerexport. Även många privatpersonerförsökte lägga om framtida planer.Men hur planera sin verksamhet ellersitt liv när man står inför en konfliktdär omfattningen i tid och rum ärokända faktorer?

Ännu viktigare var det för svenskastaten att förbereda försvaret av lan-det. Detta gällde även på det ekono-miska området. Här kommer ävenSveriges Riksbank in i planeringsar-betet. Inom banken måste de tänkapå handelsfrågor, tillgången av silvertill växelmynten, framtagandet av enkrisplan i händelse av att Sverigeblev anfallet eller till och med ocku-perat, framtagandet och tryckning avberedskapssedlar, alternativa lokalerför banken och för sedeltryckerietm.m.

Nu, drygt 60 år efter kriget, blirman imponerad av Riksbankens pla-nering, insikt och praktiska arbete förSverige. I Riksbankens arkiv finnsdet mesta kvar som berättar om krigs-åren. En hel del handlar om vardag-ligt arbete på banken, men här finnsockså sådant som är sensationellt ochnästan otroligt.

Riksbankens gulddepåerÅr 1938 var Riksbankens guldbe-hållning 285,1 ton guld. Denna siffraförändrades under åren på följandesätt: 1939 – 273,5 ton; 1940 – 146,2ton; 1941 – 198,5 ton; 1942 – 297,5ton; 1943 – 344,5 ton och 1944 –411,1 ton. En stor del av detta guldförvarades inte i Sverige utan t.ex. iUSA. Som mest fanns det inom lan-det 216,6 ton guld. Detta var år 1939.Men redan 1940 hade den siffransjunkit till 91,6 ton guld, och 1944fanns det i Sverige endast 73,4 tonguld i bankens svenska depåer (Bo-den, Karlsborg, Stockholm, Malmöoch i mindre omfattning Jönköping –på den senare platsen förvaradesdock riksregalierna och andra dyr-barheter). För att ange ett exempelså skickades i september 1939 frånRiksbanken i Stockholm till Karls-borg 5.711 plantsar guld till ett dags-värde av omkring 345 miljoner kro-nor.

Även under kriget överfördes sto-ra mängder guld till andra länder förförvaring. År 1939 hade Sverige 11,7ton guld i Storbritannien, men depånflyttades hem redan under våren.Tydligen fanns det en misstanke hosRiksbanken att britterna inte skullesegra i ett eventuellt krig, och dåskulle den svenska depån befinna sigi farozonen.

I Riksbanksfullmäktiges särskildaprotokoll finns en anteckning från24 april 1939 som berättar följande:herr Stendahl yrkar att tillgodoha-vanden i England minskas med ca

100 miljoner kr. Detta borde skegenom att förvandla beloppet tillguld och hemtaga guldet till Sverige.Under slutet av år 1939 var Riksban-ken behjälplig vid guldtransporterför andra länders räkning, som t.ex.när banken hjälper Danmarks Na-tionalbank med en guldtransport tillUSA med ett svenskt fartyg somavgick från Bergen den 1 december1939. På samma sätt hjälpte Riks-banken Sovjetunionen den 8 decem-ber 1939 med en guldtransport frånGöteborg med M. S. ”Drottning-holm” till USA. Samtidigt som den-na hjälp lämnas till ryssarna är detofficiella Sverige upprört över Sov-jetunionens oprovocerade anfall påFinland en vecka tidigare (30 novem-ber). Bankens egna guldtransportermed svenskt guld skedde t.ex. frånKapstaden till New York 12 decem-ber 1939 med fartyget ”City of NewYork” och från Bergen till New York1 december 1939 med fartyget ”Mor-mactide”.

I början av år 1940 verkade riskenöverhängande att Sverige skulle bliindraget i kriget. Öster om oss ut-kämpade Finland ett blodigt för-svarskrig mot den sovjetiska armén.I väster hade Danmark och Norgeöverraskande invaderats av den tyskakrigsmakten. Tonen mot det neutralaSverige var hotfull och samlingsre-geringen tvingades gå med på så-väl stora trupptransporter på svenskmark som tyskt militärflyg i vårt luft-rum.

År 1940 hade Sverige en gulddepåpå 4,1 ton hos Deutsche Reichsbank

Riksbankens gulddepåer och guldtransporterunder andra världskriget – kortfattade anteckningarAv Ian Wiséhn

Guldtacka. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

69SNT 3 • 2006

i Berlin. Den största mängden guldplacerades emellertid i följande fy-ra länder: USA 1944 – 159,4 ton;Schweiz 1944 – 24,5 ton; Sydafrika1944 – 137,8 ton och Kanada 1944 –13,8 ton. I Schweiz hade Sverigeguld placerat hos två institutioner:Bank of International Settlements iBasel och Schweizerische National-bank i Bern. I Sydafrika var detSouth African Reserve Bank i Kap-staden som handhade den svenskagulddepån och i USA Federal Re-serve Bank of New York.

Överföring av guldmellan länderUnder kriget 1939-1945 kunde guldöverföras mellan länder och konti-nenter på märkliga sätt. Här följer ettexempel. Den 4 maj 1940 anmäldevice ordföranden Ivar Rooth i Riks-banksfullmäktige att det sannoliktskulle yppa sig en möjlighet för entransport av guld till USA via Pet-samo i Finland. Den 29 maj 1940anmälde Rooth att Riksbanken er-bjudits köpa ca 2 ton guld som Deut-sche Reichsbank hade lämnat för för-varing i Sverige. Guldet köptes avRiksbanken till ett pris av 4.515 kro-nor per kg. Allt detta guld ville Riks-banken skicka till sin depå i NewYork.

I juli 1940 skulle guldet, som ettförsta steg, överföras till Finland ochhamnen i Petsamo. Själva transpor-ten ombesörjdes av Postverket ochstatspolisen. Den 19 juli, kl. 12.30,hämtades 16 lådor fyllda med guldfrån Sveriges Riksbank, som då lågpå Helgeandsholmen. Lådorna varmärkta ”K. G. 891-906”. Godset an-lände med tåg till Torneå den 20 juli,kl. 16.50 finsk tid. I Torneå möt-tes transporten av finska Postverket,finska säkerhetspoliser och en repre-sentant från Finlands Bank (här hadeSveriges Riksbank begärt att åtmins-tone några av den finska eskortenskulle kunna tala svenska). Guldetlastades ombord på en buss. Trans-porten skedde därmed med buss ochen personbil, tre bilförare tillsam-mans med två finska polismän, varavden ene skulle vara försedd medautomatpistol. Fortfarande fanns tvåsvenska beväpnade statspoliser medpå resan. Färden från Torneå tillPetsamo tog ca 24 timmar underoavbruten färd. Väl framme i Petsa-mo överfördes guldet till lastångarenS. S. ”Signeborg” som ägdes av ABBroströms.

En annan guldtransport som ocksåskulle till New York via Petsamo rå-kade ut för mycket stora problem.

Den gången rörde det sig om enstörre guldsändning. Guldpartiet ha-de genom förmedling av Stockholmssjöförsäkringsaktiebolag krigsriskför-säkrats hos en amerikansk assuradör.Transporten skulle ske med Bro-ströms ångare S. S. ”Ester Thordén”.Fartyget avgick från Petsamo den 1augusti 1940 men uppbringades avett patrullerande tyskt örlogsfartygden 4 augusti och tvingades gå tillTromsö. Anledningen till tyskarnasingripande var följande omständig-heter:

1) Viss del av lasten, ”högvärdigametallindustriprodukter”, befaradesav tyskarna att den skulle överförastill England. Det rörde sig nämligenom ca 115 ton kullager från SKF.

2) Fartyget hade otillräckligt medbrunkol för att kunna nå fram till denamerikanska kusten. Detta gjorde atttyskarna betvivlade att USA var far-tygets mål. I stället var de övertygadeom att fartyget först skulle gå in i enengelsk hamn.

Den 11 november 1940 skickadeRiksbanken en formell protest tillrederiet för eventuell försummelse,som kunde ligga rederiet till last.Helt klart hade Broströms ”missat”att informera Riksbanken om helafärdplanen. S. S. ”Ester Thordén”beordrades av tyskarna att återvändatill Petsamo och anlände dit den 24oktober 1940. Vid andra tillfällen vardet inte enbart svenskt guld som viaPetsamo skulle till USA – utan ocksåsovjetiskt guld.

Under oktober 1941 transporte-rades vid fem tillfällen guld tillSchweiz. Detta skedde nattetid medflyg. Flygplanen startade nattetid iMalmö. Första tillfället var den 7 ok-tober. Då skickades tio lådor märk-ta ”KG 1042 – KG 1051”. Innehålletvar guld i plantsar till ett värde av2.491.000 kr. Flygplanet från Malmö

ankom till flygplatsen Tempelhof iBerlin samma dag. Under uppehålleti Berlin stod transporten under be-skydd av Deutsche Reichsbank. Enlastbil med guldet eskorterades avtyska soldater till bankens valv. Da-gen därpå avgick det svenska planettill Bern. Nästa guldtransport inne-höll guld värt 9.837.300 kr. Den sis-ta transporten avgick den 13 oktober.Även denna gång var det ett mellan-stopp i Berlin, och guldet förvaradesi Deutsche Reichsbanks valv under24 timmar.

Även Stockholm fungerade somtransitoplats för andra nationers guld.Så t.ex. avgick den 22 januari 1941det sovjetiska handelsfartyget ”And-rei Zhdanov”, som tillhörde BalticState Steamship Line, med 1.090 kgi guldtackor från Stockholms hamnför vidare transport till Tallinn, dåockuperat av Sovjetunionen.

JapanDet förekom självfallet också handelmellan Sverige och Japan. Även härkunde det ibland handla om betal-ningar med guld, men också medpärlor. Bl.a. överlämnades guld tillden svenska beskickningen i Tokyoför att betala en del utgifter somrörde den japanska beskickningen iStockholm. Under början av 1944började det dock stå tämligen klartför den svenska regeringen och förRiksbanken att varken Tyskland ellerJapan skulle gå ur kriget som seg-rare. Något om denna vetskap går attutläsa mellan raderna i denna P.M.från den 18 mars 1944 från SverigesRiksbank till Utrikesdepartementet:

Med anledning av Utrikesdeparte-mentets remiss den 14 dennes angå-ende ev. transport av guld från Tokiotill Moskva m.m. får riksbanken –under framhållande av det ändra-de läge betr. Förvärv av guld, somuppkommit genom utfärdandet av deengelska, amerikanska och sovjetis-ka deklarationerna ang. guldtrans-aktionerna, samt under hänvisningtill den ställning riksbanken intagittill fortsatta försäljningar av guldfrån Reichsbanks sida – meddela, attriksbanken numera icke är beredd attövertaga guld från Japan i utbytemot svenska kronor. Enligt riksban-kens mening är det emellertid allt-jämt önskvärt att söka överföra deti Japan för krigsförsäkringsnämn-dens räkning deponerade guldet tillMoskva.

Säkert var det komplicerat förSverige att hantera sina tillgångar(som t.ex. guld) i det avlägsna Japan,▲

Strandbergs Mynt&

Aktiesamlaren ABköper och säljer

Mynt, sedlar, ordnar, medaljer, aktiebreväldre handlingar m.m.

charta sigillata, fornsaker m.m.

Se vår hemsidawww.aktiesamlaren-bjb.se

Arsenalsgatan 6, Box 7377, 103 91 StockholmTel: 08-611 01 10, Fax: 08-611 32 95

70 SNT 3 • 2006

som dessutom i högsta grad var krig-förande. Samtidigt måste man tahänsyn till de svenskar som bodde iJapan, särskilt sedan USA påbörjatomfattande bombningar av japanskastäder och industri. Här följer tex-ten från ett brev (5 december 1944)som Statens Krigsförsäkringsnämndskickat till Utrikesdepartementet:

Enligt vad vi erfarit av pågåendeför närvarande underhandlingar omhemresa till Sverige via Sibirien frånJapan och Shanghai för c:a 200svenskar. Skulle hemresa bli av hop-pas Nämnden det också skall blivamöjligt att då såsom kurirgods med-taga Krigsförsäkringsnämndens ochReservförrådsnämndens gemensam-ma innehav av guld hos beskicknin-gen i Tokio samt de pärlor, som be-skickningen enligt uppdrag kunnatinköpa för Nämndens medel där. Vianhålla för den skull att Departe-mentet benäget ville anmoda be-skickningen i Tokio att söka ordnasaken och vidtaga de förberedelser idetta avseende, som kunna vara er-forderliga. Till Departementets led-ning kunna vi meddela, att den totalaguldkvantiteten omfattar 28 guld-tackor med en sammanlagd netto-vikt av c:a 390 kg. Tackorna vägasålunda i genomsnitt c:a 14 kg perstyck.

Detta var inte enda gången somtransaktioner mellan Sverige och Ja-pan avklarades med hjälp av pärlor.Så sent som under sommaren 1945,då kriget i Europa redan var avslutat,sålde Sverige aluminium och nickeltill Japan. Även vid dessa tillfällenförekom pärlor som dellikvid.

*

Sverige lyckades hålla sig utanförvärldskriget och kunde i begränsadform upprätthålla internationellakontakter. I detta sammanhang spe-lade Riksbanken en viktig roll förlandet genom sina kontakter ochmöjligheter att agera utanför grän-serna. Fortfarande finns mycket kvaratt belysa kring penningpolitiken,beredskapssedlar och guldreserven –och nu gäller inte längre alla rödastämplar med ordet ”HEMLIGT”.

Otryckta källorUr Riksbankens arkiv, Riksbanksfull-mäktiges särskilda protokoll för åren1939-1944:

– 27 april 1939. Angående placering avriksbankens tillgångar i guld och valutor.

– 7 september 1939. Angående förvaringav guld i Karlsborg.

– 5 november 1940. P.M. angående guld-sändningen med ”Ester Thordén” (skri-ven i fem numrerade exemplar av E. Hed-feldt.

– 22 januari 1941. ”Bill of Lading”,Stockholms hamn [rörande det sovjetiskahandelsfartyget ”Andrei Zhdanov” ochdess last av 83 guldtackor i 22 kistor].

– 8 juli 1941. P.M. rörande ett revideratförslag till avtal angående betalningarnamellan Sverige och Japan [föranlett av attkrig utbrutit mellan Tyskland och Sov-jetunionen].

– Oktober 1941. P.M. rörande guld frånMalmö till Berlin och Bern samt guld-konto i Berlin.

– 18 juli 1942. P.M. från RiksbankensValutaavdelning rörande fördelning avriksbankens guld. Ställningen per den18/9 1942 [inom landet: Stockholm,Boden, Malmö och Göteborg och utomlandet: Berlin, Basel, Bern, Kapstadenoch New York].

– 2 oktober 1943. P.M. rörande betalningför nickel nu i Japan.

– 7 oktober 1943. P.M. beträffande utbyteav Reservförrådsnämndens m.fl. i Japanliggande nickel mot guld.

– 20 januari 1944. P.M. angående ifråga-satt guldtransaktion med Japan [rör bl.a.det svenska handelsfartyget M.S. ”Mi-ramar” som chartrats av den japanskakrigsmakten!].

– 14 mars 1944. P.M. angående eventuelltransport av guld från Tokio till Moskva.

– 18 mars 1944. Brev från Riksbankentill Utrikesdepartementet ang. guldtrans-aktioner mellan Sverige och Japan [ban-ken talar om tveksamhet inför fortsatthandel].

– 5 december 1944. Brev från StatensKrigsförsäkringsnämnd (Nils Rogberg)till Utrikesdepartementet, Handelsavdel-ning [rörande Nämndens tillgodohavan-den i Japan].

Tryckta källor och litteraturAgrell, W.: Fred och fruktan. Sverigessäkerhetspolitiska historia 1918 - 2000.Falun 2003.

Carlgren, W.: Svensk utrikespolitik 1939-1945. Stockholm 1973.

Dahlberg, H.: I Sverige under 2:a världs-kriget. Stockholm 1983.

Hägglöf, G.: Svensk krigshandelspolitikunder andra världskriget. Stockholm1958.

Lindal, K.: Om kriget hade kommit. Folk-beredskapen och motståndsandan i Sve-rige under andra världskriget. Stockholm2004.

Riksbankens guldaffärer med Nazitysk-land. Rapport till Riksdagen av den sär-skilt tillsatta Arkivutredningen. Stock-holm december 1997.

Lunch- och middags-polletter från SvenskaHandelsbankenDet finns endast ett fåtal pollettersom har anknytning till svenska ban-ker. Dessa är ju inrättningar som dag-ligen sysslar med ”riktiga” pengar ikronor och ören. Detta innebär att depolletter som trots allt ändå användesvar avsedda för något speciellt –nämligen till måltiderna.

Det finns uppgifter om pollettervid två tillfällen under 1900-talethos Svenska Handelsbanken i Stock-holm. I det första fallet rör det sig ompolletter som nämns i arkivaliskakällor från 1920 och 1924, men därpolletterna i sig knappast finns beva-rade. I det andra fallet handlar det ompolletter från 1948 som också finnskvar i verkligheten, men där källma-terialet är nästan obefintligt.

Vad gäller de förstnämnda pollet-terna finns det en duplicerad skrivel-se som skrivits med skrivmaskin:

KONFIDENTIELL P.M.Till afdelningsföreståndarna

Ang. tillhandahållandeaf middagspoletter

I de fall då extra kostnader skulleförorsakas tjänstemän, därigenom atthan för att medhinna honom ålig-gande arbete för bankens räkningnödgas intaga sin middag i bankensrestaurant, må afdelningsförestån-dare tillhandahålla honom polett,gällande för intagande af middag ånämnda restaurant. Middagspoletterutlämnas följaktligen icke till tjänste-män, som under vanliga förhållan-den intaga sina middagar å bankensrestaurant, enär dessa vid eventuelltkvällsarbete icke drabbas af någonextra utgift.

Tilldelningen af middagspolettertorde alltså hufvudsakligen blifvabegränsad till de fall, då arbetet pågrund af sin omfattning och naturantingen behöfver fullgöras i möj-ligast omedelbar anslutning till detvanliga dagsarbetet eller dels förut-ses komma att draga långt ut på kväl-len, dels skall fullgöras af utom sta-den bosatt tjänsteman, hvilken pågrund af kommunikationsförhållan-dena är förhindrad att företaga denför intagande af middag på vanligtställe erforderliga resan.

Poletterna, som hafva en från öf-riga middagspoletter skild nummer-serie rekvireras från personalaf-delningen. Afdelningsföreståndarneskola i en särskild journal med an-gifvande af datum och polettnummer

71SNT 3 • 2006

anteckna namnen på dem, till hvilkapoletter utlämnats. Vid hvarje må-nadsslut insändes journalen till per-sonalafdelningen.

Om möjligt böra afdelningsföre-ståndarna före kl. 4 e.m. till före-ståndarinnan för restauranten läm-na uppgift på det antal tjänstemän,som på grund af dem tilldelade po-letter komma att intaga middag.

Stockholm den 26 maj 1920.DIREKTIONEN

Det är inte utan att man slås av attpollettsystemet på banken var väl by-råkratiskt!

Den 12 augusti 1920 kommer etttillkännagivande från bankens direk-tion. Här informeras om att midda-gen serveras 16.45 respektive 17.30.För personal, som ämnar arbeta ibanken efter middagen och som där-för erhållit middagspoletter av per-sonalkontoret, reserveras bord tillförsta omgången. Köbildning tordedärför kunna undvikas.

Den 24 november 1920 utgick en nyPM från direktionen:

Middagspoletterna utlämnas av syss-lomannen. Å poletterna lämnar ve-derbörande kvitto.

Poletterna emottagas av en à tvåflickor vid entrén till matsalen. Eftermiddagen sorteras poletterna upp påtaggar hos husfrun, vartill åtgår ½timme dagligen. Antalet erhållna po-letter bokföras av husfrun (för kon-troll med sysslomannens räkenska-per).

Sysslomannen för följande böckeroch räkenskaper: ett register i num-merordning över varje serie poletter,med anteckning om vem som dispo-nerar varje serie; ett register i bok-stavsordning över varje middagsa-bonnent med anteckning om det

nummer var och en har; en avdrags-lista i nummerföljd, i vilken en gångi månaden (omkring den 20) anteck-nas antalet använda poletter av var-je nummer (upprättas på natten avnattvakten)…Då tjänstemän upphöratt äta middag, glömmer han oftaåterställa poletterna, vilket föranle-der extra besvär med deras återford-rande. Ännu besvärligare är det attåterbekomma dem, då tjänstemanlämnar sin plats i banken.

År 1924 upphörde man att serveramiddagsmål i Svenska Handelsban-kens huvudkontor. Därmed upphör-de poletterna att gälla internt inombanken. Däremot kunde de användashos Bankmannasällskapets restau-rant. I ett cirkulärmeddelande frånbankdirektören Lindholm till avdel-ningsföreståndarna anges följande:

Ang. middagsservering i banken.

På grund av den numera ringa fre-kvensen inställes bankens middags-servering från och med den 1 aprild.å.

Herrar avdelningsföreståndaremedgivas att, med iakttagande avsträng sparsamhet, såsom hittillsutdela middagspoletter till den per-sonal, för vilken vid aftontjänstgör-ing svårighet skulle uppstå att intagamiddag hemma eller på det annarsvanliga stället. Mot dessa polettererhålles å Bankmannasällskapet,Strandvägen 5 A, middag beståendeav två rätter (varmrätt samt soppaeller dessert), smör och bröd samt,om så önskas, måltidsdryck efter egetval (pilsner, porlavatten, mjölk ellerkaffe). Servispengar betalas även avbanken.

Detta beslut byggde på en utredningom frekvensen av middagar sompresenterades av banken 10 januari

1924. Under 1923 hade man serve-rat 5.948 betalda middagar och 2.081ej betalda middagar. Banken kundedessutom inbespara en kokerska ochen à två uppasserskor. Den totala in-besparingen låg på ca 3.000 kr/år.

I källmaterialet nämns inte pollet-terna igen förrän år 1948. De skrift-liga uppgifterna är, som sagt, kortfat-tade, men i stället finns tio ark medriktiga papperspolletter. Varje ark be-står av sex polletter. De är vita medsvart text. En perforering gör det lättatt riva av dem från arken. Varje pol-lett har ett serienummer (nr 19999-20058). Därunder står det AKTIE-BOLAGET / SVENSKA HANDELS-BANKEN / Lunchpollett / 1948:149.

Tillsammans med arken finns enhandskriven lapp med texten: Dessapolletter användes under en repara-tion av Lunchrummet den 1/7 – 31/71948. Lappen är daterad 6 september1948.

IWOtryckta källorBankmuseets arkiv i Kungl. Myntkabi-nettet.P. administration. 322, luncher och mid-dagar. Tillkännagivande av återupptagnaserveringar 1920 resp. 1924.Lunchpolletter använda under lunchrum-mets reparation juli 1948.

Papperspolletter från SvenskaHandelsbanken 1948 som gällde förlunch under en kortare tid då bankens lunch-rum reparerades. Skannade. KMK.

Hur en 8-dalersplåthamnade i New YorkDen 26 maj 1914 meddelade Stock-holms-Tidningen att ett stort svensktplåtmynt sålts i USA. Det var denentusiastiske svensk-amerikanskemyntsamlaren Julius de Lagerberg(bror till Magnus Lagerberg) i NewJersey, som ordnade så att en 8-dalersm 1659, d.v.s. från Karl X Gustavsregering, inköptes av William Emer-son McMillen för ett pris av 500 dol-lar. Därefter överlämnades plåtmyn-tet som gåva till The American Nu-mismatic Society i New York.

Plåtmyntet hade medförts till USAför att säljas av löjtnanten Otto Wal-lin, medlem av Stockholms Gymna-stikförenings Amerikatrupp. Juliusde Lagerberg lyckades för ANS:sräkning få ”option” på plåtmyntetför 500 dollar till den 1 maj 1914.Tack vare de Lagerbergs bemödandenkom ANS i besittning av plåtmyntet.

En check på 1 806 kronor över-lämnades till löjtnant Wallin som isin tur skulle ge den till sin far, plåt-myntets ägare.

Sekreteraren i ANS skrev raskt enartikel om nyförvärvet som infördes iflera av New Yorks tidningar. IW

72 SNT 3 • 2006

Donatorn Charles FelixLindberg – ett medalj-porträtt med kubbNär man står och drar i medaljlådorframträder den ena personen efterden andra. Det är ansiktsuttryck somstelnat i metallens yta. Men så plöts-ligt dras ögonen till en man somär iförd kubb. Under medaljen stårdet ”Charles Felix Lindberg (1840-1909), affärsman i Göteborg, stordonator. Medaljen i brons mäter 56mm, modellerad av Ivar Johnsson.Medaljen präglad i Stockholm hosMetallfabriksaktiebolaget C.C. Spor-rong & Co år 1931”.

Charles Felix Lindberg föddes den18 april 1840 i Göteborg. Föräldrar-na var grosshandlaren och redarenCharles Gustaf Lindberg och Mino-na Gudiva Hjorth. Efter fem års stu-dier vid Smith’s Academy i Fordyce,Skottland, återvände han hem för attstudera vid Göteborgs handelsinsti-tut åren 1855 -1857. Därefter begavhan sig ut på en längre utlandsresa,bl.a. till Paris.

År 1865 blev Charles Felix Lind-berg kompanjon till fadern, som drevskeppsrederi, kolonialvaru- och sten-kolsaffärer. I början av år 1876 star-tade Lindberg tillsammans med sinkusin, sjökaptenen Axel Olof An-dersson, firman Andersson & Lind-berg. Detta företag blev snart ett avGöteborgs största köpmanshus, ochde hade också filialkontor i Stock-holm. De två herrarna drev en bety-dande import av främst järn- ochmetallvaror samt stenkol. De expor-terade betydande mängder med trä-varor som bl.a. kom från två egnasågverk. De var också tidigt ute medrederirörelse och startade en reguljärångbåtsförbindelse mellan Göteborgoch England.

År 1901 drog sig Lindberg tillbakafrån affärerna för att i stället vistaspå sin egendom (Billdal). Han var då61 år gammal. Det sägs om CharlesFelix Lindberg att han var anspråks-lös, flitig och sparsam. Han ansågsockså vara något av en enstöring.

Den ogifte Lindberg testamente-rade hela sin förmögenhet till stadenGöteborg. Summan som han done-rade var mer än två miljoner kronor.Det är den största donation som hit-tills på en gång kommit staden tilldel. Pengarna skulle enligt testamen-tet användas till stadens prydandeoch förskönande. Exempel på vadsom anlagts och uppförts med hjälpav donationsfonden är Botaniska träd-gården, Slottsskogsvallen, Hedlunds-parken, Poseidonbrunnen på Göta-

platsen av Carl Milles och Järntorgs-fontänen av Tore Strindberg.

Donationsfonden lät 1931 slå enmedalj över Lindberg. Det var IvarJohnsson som 1926 fått uppdragetmen, som det ibland kan bli, fördröj-des saken. Han biträddes av profes-sor Axel Romdahl. Det lär ha varit såatt Johnsson endast hade ett amatör-fotografi och en karikatyr att tillgåsom förlaga till medaljen.

Åtsidan på medaljen visar Lind-berg framifrån. Han är iförd en ko-stym och en rundkullig hatt, närmarebestämt en kubb. Överst i halvcir-kel finns texten: 1840 · CHARLESFELIX LINDBERG · 1909.

På frånsidan finns en kompositionav byggnader / vyer från Göteborgsom t.ex. de båda skansarna ”Kro-nan” och ”Lejonet”, Domkyrkan,Tyska kyrkan, gaveln av Kronohusetm.m. Nedtill finns ett textband somlyder: FÖR GÖTEBORGS FÖR-SKÖNANDE.

Medaljen är både trevlig och ”spe-ciell”. Några år efter dess prägling

gick den Lindbergska kommittén utmed en vädjan till allmänheten omytterligare porträtt över donatorn. IGöteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (3 juni 1937) finns en artikelsom berättar att Lindbergska kom-mitténs sekreterare, konsul HenningBeyer, fick in två goda fotografier avCharles Felix Lindberg. I artikelnfinns följande citat: Det är vår avsiktatt låta en konstnär utföra en blyerts-teckning efter bilderna, som skall re-produceras i den minnesskrift, vilken5 augusti utkommer till 25-årsminnetav första utdelningen ur donations-fonden. IW

LitteraturWahlstedt, A.: Minnespenningar över en-skilda svenska män och kvinnor. Numis-matiska Meddelanden XXIX, tredje följ-den. Stockholm 1937, s. 152f.

SELINS MYNTHANDEL ABMynt sedlar medaljer

ordnar nålmärken

ÖppettiderVardagar 10.00 – 18.00Lördagar 10.00 – 14.00Regeringsgatan 6111 53 StockholmTel. 08-411 50 81 Fax. 08-411 52 23

ULF NORDLINDSMYNTHANDEL AB

Karlavägen 46Box 5132 102 43 Stockholm

Tel 08/662 62 61 - Fax 08/661 62 13

KÖPER • SÄLJER • VÄRDERARMYNT • SEDLAR • MEDALJER

ORDNAR

Lagerlista över svenska person-medaljer och numismatisk litteratur

www.nordlindsmynt.se

Lindbergska medaljen, världens enda”kubbmedalj” fram till SNF:s medalj

över Sven Svensson 2005.Donatorn Charles Felix Lindberg

är porträtterad av konstnärenIvar Johnsson.

Medaljen finns i brons och silver.Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

73SNT 3 • 2006

Landstingets i Stock-holms län minnesmedaljSom väl åtminstone huvudstadensinnevånare känner till huserar Stock-holms läns landsting i det gamla Gar-nisonssjukhuset på Kungsholmen.Medel till att uppföra ett dylikt an-slogs av ståndsriksdagen 1812 ochordförande i kommittén blev kron-prins Karl (XIV) Johan, som stodbakom det visa beslutet. Carl Christ-offer Gjörwell (1766 -1837), stads-arkitekt med professors namn, fickuppdraget att rita detta ståtliga sjuk-hus. På tomten låg redan ett meraprovisoriskt lasarett.

Man kom igång 1817 och först1833 var byggnaden färdig. Den im-ponerade storligen på tsar Nikolaus Ivid dennes inkognitobesök i Stock-holm 1838. Experter anser det varaett av de förnämsta byggnadsverken iStockholm under 1800-talets förrahälft. Sedan åtskilliga år tillhör detlandstinget.

Landstinget beslöt att låta präglaen minnes- och presentmedalj ochuppdraget gick till Gunvor Falk, FalkFine Art KB, Täby; präglingen i vit-metall utfördes 2001 av Zenus Cor-poration, Taiwan. Vikt: 25,5 g. Dia-meter 39 mm.

Försvarshögskolanoch Hugo RaabFörsvarshögskolans nya lokaler in-vigdes den 22 september 2005 av H MKonungen. Till denna högtid hadeErnst Nordin modellerat en porträtt-medalj med Hugo Raab, diameter40 mm, varav det första exemplaretöverlämnades till Konungen. Det ärslaget i förgyllt silver (925/1000) hosSvenska Medalj AB i Eskilstuna.Vikten är 38,95 g. I övrigt har 1000exemplar i patinerad brons präglats.

Åtsida: DEN HÖGRE MILITÄRAUTBILDNINGENS REFORMA-TOR motsols nedtill längs kanten. Imitten bröstbild en face i uniformmed epåletter och ordensdekoratio-ner, till vänster 1831-1881, till högerHUGO / RAAB, till vänster på högerarm konstnärssignaturen E N mednedsänkta bokstäver.

Frånsida: FÖRSVARSHÖGSKO-LAN motsols nedtill längs kanten, imitten institutionens krönta vapen-

sköld, till vänster om kronan GRUN-DAD och till höger 1818. Silver-stämplar under skölden.

Rand: Slät.

Friherre Hugo Raab (1831-1881)hade en grundlig militär utbildningmed praktik utomlands och var där-till en kunnig teoretiker. Han under-visade vid Försvarshögskolan ochvar dess främste reformator, somframgår av inskriften, lade fram för-slag om utbildningens omorganisa-tion (ny härordning) 1873 och utgavett flertal skrifter i militära ämnen.Han hade också luktat krutrök somfrivillig under danska kriget 1864.Han blev till sist utnämnd till gene-ralmajor. På medaljporträttet bär haninte alla sina utländska ordnar (för-utom att han till sist var KSO1kl hadehan blivit KDDO2gr, KNS:tOO1kloch OffFrHL tidigare). Givetvis varhan ledamot av Kungl. Krigsveten-skapsakademien.

Mera kan man lära sig om honomi det av Försvarshögskolan utgivnaarbetet: Hugo Raab, förkämpe förett modernt försvar. Gunnar Artéus(2003). LLt

Åtsidan är en kopia efter Karl XIVJohans riksdaler, som man inköpthos Strandbergs Mynthandel i Stock-holm. Frånsidan visar landstingetsbyggnad efter en målning från se-kelskiftet 1900; vem konstnären varvet man inte och tavlan har tyvärrstulits.

För uppgifterna tackas Anne Lind-blom och Hans Magnusson vid Tra-vel Management-avdelningen, Stock-holms läns landsting.

LLt

H M Konungens exemplar avLandstingets i Stockholms län minnes-

medalj.Foto: Gabriel Hildebrand.

Svenska och skandinaviska myntoch sedlar.

Stor sortering av utländskajubileumsmynt, årsset samt småmynt.Euro-utgåvor, polletter och medaljer.

Prislistor gratis.�

NORRTÄLJE MYNTHANDELBox 4, 761 21 Norrtälje

Tel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56INTERNETADRESS:

http://www.nmh-mynt.a.se

Försvarshögskolans medalj medporträtt över friherre Hugo Raab.

Konstnär: Ernst Nordin. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

Nya medaljer

74 SNT 3 • 2006

Den hårt kritiseradetian från 1941I SNT 1997:6 skrev jag en kort notisom ”Tryckta protester mot ny sedel”.Det gällde den år 1940 införda nyasedeltypen med Gustav Vasa med vitmedaljong. Men det finns mycketmer att berätta om inställningen tilldenna hårt kritiserade sedel.

Den kallades allmänt för ”kristids-tian” och människor klottrade på dentomma medaljongen. Det fanns ettporträtt innanför medaljongen, mendet kunde eller ville inte folk se. Där-för fick Riksbanken in mängder medförslag om vilken person som bordeha funnits där: Edvard Persson, PerAlbin Hansson, Edvin Adolphsson,Gustav V m.fl. Generaldirektören Ör-ne intervjuades av en journalist frånNya Dagligt Allehanda (23/12-1941)då han bl.a. sa: ”Bojkotta gärna denya tiorna och lämna dem till det nyaförsvarslånet!” Journalisten lade tillen egen reflektion: ”För övrigt finnsdet säkert människor som med nöjetar emot hur många förhatliga exem-plar av de nya sedlarna som man villge dem. Jag gör det i varje fall gär-na.”

De som arbetade i bankernas kas-sor var inte heller förtjusta. De ansågatt det skulle ta längre tid att räkna denya tiokronorssedlarna. Vidare tyck-te de att de små siffrorna på sedelnkrävde betydligt starkare ljus än vadman tidigare behövt.

Ingenjör A. Edv. Olson från Es-kilstuna hade en stämpel som hananvände så fort som han fick tag påen ny tia. Han stämplade mitt i me-daljongen texten: ”Låtom oss få degamla, praktiska och vackra sedlarnatillbaka.” Tidningarna kallade Olsonför ”Kris-tians fiende n:r 1.”

Klottret i medaljongen irriteradesjälvfallet myndigheterna. Men i tid-ningarna skämtades det en del omdetta. T.ex. i Svenska Morgonbladet(18/5 1942): ”Nu kan man undra –vilka kvalifikationer det fordras föratt bli nattsuddare på riksbanken. Detpåstås att banken anställt två ”natt-suddare”, som varje natt suddar ut,alla de gubbar som svenska folketritar på de nya tiorna.”

En hel del historier var i omlopp,som t.ex. den om den gamla damensom vägrade ta emot den nya tian föratt hon trodde den var falsk. En roligepisod inträffade då en dam kom in ien hemslöjdsaffär för att växla enhundralapp. Då växelsedlarna i formav nya sedlar räknades upp på diskenbland dukar och andra vävnader toghon dem för någon sorts hemslöjds-

alster. Och när expediten med enchevaleresk handrörelse överräckte”ryamattorna” till henne, råkade honi full panik och fick för sig att ex-pediten missuppfattat henne och gi-vit henne tio lottsedlar i något hem-slöjdslotteri, varefter hon bad och be-svor expediten att ta tillbaka sitt lillaspecialerbjudande. Hon för sin del,sade hon, hade alltid haft otur i lot-teri.

”Att tapetsera med duger de gotttill” anmärkte en ung kontorist. ”Förövrigt ser tian billig ut. Jag tror inteden är värd mer än åtta å femtio påsin höjd.”

En del personer ansåg att sedelnvar en optisk villa då man tror att denär större än den gamla tian. ”Speci-ellt bakifrån med de raka tvärgåendestrecken i kanterna får man lätt försig att sedeln åtminstone är högre änden gamla.”

Andra klagade på färgen, som mankallade ”grådaskig, smutsgrå och meden dragning åt nyponfärg” och påporträttet av Gustav Vasa, som man

påstod ha suddigare blick än på dengamla tian.

Många var missnöjda med sedelnsbaksida som fick många benämnin-gar från tapeter till dörrmattor ochleksakspengar. En herre påstod i enintervju att ”det svenska utseendet påtian har försvunnit och nu ser den utsom vilken sjabbig lire-, mark- ellerpundnotesedel som helst.” ”Men”,fortsatte herrn, ”hur den än ser ut,vare sig den verkar som ett kvittoeller en utländsk hotellkoffertslappså nog är den välkommen. Av densorten kan man aldrig få för mycket”.

Vissa tyckte att baksidan varprydd med en samling störtbomb-plan i anfall!

Sedeln såg så pass kontinental ut,att folk litet varstans, inte bara denovan nämnda gamla damen, tog denför falsk. På ett av Göteborgsvaruhussprang expediten bakom en skärmoch konfererade med en sakkunnigkollega i högljudd viskande ton omden märkvärdiga pengen innan dengodtogs. På ett kafé vandrade sedeln

Den hårt kritiserade tiokronorssedeln som utgavs från 1941.Foto Nils Lagergren, ATA. Förminskad.

75SNT 3 • 2006

Nya säkra 50- och1000-kronorssedlarRiksbanken har kommit ut med nya,säkrare 50- och 1000-kronorssedlar.De nya sedlarna har i stort sett sam-ma utseende som de äldre, men dehar försetts med nya säkerhetsdetal-jer som gör dem svårare att förfalska.De äldre versionerna av dessa sedlarär även i fortsättningen giltiga betal-ningsmedel.

Riksbanken är den första central-banken i världen att använda säker-hetsdetalj med rörlig bild i streckatband, som finns på den nya tusenlap-pen. När man vinklar sedeln rör sigbilden i det streckade bandet. Därut-över har både 50- och 1000-kronors-sedeln försetts med bl.a. ett foliebandoch en genomsiktsbild.

För vidare information se Riks-bankens hemsida: www.riksbank.se

T.h. säkerhetsdetaljer i denya 50- och 1000-kronorssedlarna.

Foto: Riksbanken.

Grovlemmad sedelför-falskare undkom dödenUr årets krönika 1830 i Erik Lind-orms bokfilm Ny Svensk Historiakan man läsa nedanstående notis omen man som skulle straffas med äransoch livets förlust medelst hängningvid Marstrand fästning. Det framgårockså att han förfalskat sedlar ochdömts till detta hemska straff.

I Ernst Nathorst-Böös avhandling,Hela världens tjuv (1973), finns någ-ra rader om vem denne förfalskarekan ha varit och hur omfattande hansbrottsliga gärning var. Den olyckligehette Johannes Bramberg och var 36år. Det visar sig att han gjort sig skyl-dig till förfalskning av tio bankosed-lar: en på 2 riksdaler banko, en på 16skilling banko Rikets ständers bank,åtta om 1 riksdaler banko Riksgälds-kontoret. Sammanlagt drygt tio riks-daler banko, en summa som inte enshade räckt till att köpa en halv ko.

Domen fastställdes den 5 juni 1830och den 18 augusti samma år skulledomen verkställas. Men så skeddedetta:Från Marstrand berättas, att denSedelförfalskare, som der nära vidskulle hängas den 18 Aug. i så måttoåterkom bland de lefvandes antal, attsnaran brast, och han nedföll tillmarken, hvarvid han, i anseende till

höjden af fallet, illa slagit sig, menåter qvicknat till och befinner sigännu på fästningslazarettet.

Man längtar få höra, huruvida hanän en gång skall undergå dödsstraf-fet. Man hade förut med all sorgfäl-lighet profvat snarans styrka; detoaktadt brast den: också är delin-qventen en stor, ovanligt lång ochgroflemmad Karl.

Den olycklige ådrog sig i falletbenbrott och benådades sedermeratill fästning på lifstid.

Notisförfattaren kände uppenbarli-gen sympati för mannen, eftersomhan hoppas få höra att denne än engång skall undgå döden. MGL

HÅKAN WESTERLUNDMYNTHANDEL

KÖPER • SÄLJER • BYTER

MYNT • SEDLAR • MEDALJER

Olympiska föremål

Vasagatan 42

111 20 STOCKHOLM

TEL 08 - 411 08 07

runt, runt bland gästerna för att besesoch beundras. Servitrisen var ändåinte övertygad, fastän hela kaféetmed en mun påstod att ”de e nog dennya tian, fröken, den ska ju se så tetiut säjer di”, utan hon gick in i disk-rummet och ringde till en tidning föratt få riktiga uppgifter.

Ian Wiséhn

Nya sedlar

Svårförfalskade10-dollarsedlarOrange, gula och röda bakgrunds-skuggor pryder Amerikas nya tiodol-larsedlar. Den nya designen har tagitsfram för att försvåra förfalskning ochkopiering.

Den nya sedeln är delvis trycktmed färgskiftande bläck, så att siff-rorna 10 i nedre hörnet på sedeln by-ter färg från orange till grön när se-deln lutas i olika vinklar. Bakgrun-den på sedeln skiftar dessutom i oli-ka nyanser av orange, rött och gult.

Liksom på den gamla versionenpryds sedeln av den amerikanskestatsmannen Alexander Hamiltonsporträtt. En oval cirkel som förrramade in bilden är dock borttagen.Det finns ännu inga planer på att bytaut andra sedelvalörer.

Ur notis av Karin Thurfjelli Dagens Nyheter 4 mars 2006

76 SNT 3 • 2006

Kristinas 4 mark 1638Hans Carlssons inlägg i SNT 2005:5(s. 117) visar att det fortfarande gåratt hitta ej uppmärksammade präg-lingar inom den tidigmoderna ochmoderna numismatiken om man harögonen med sig. Det rörde sig om en4-mark från 1638 med något så origi-nellt som ett ompunsat romerskt årtal(”VIII på VII”). Notisen mynnade uti en undran om huruvida ytterligareexemplar existerar.

Det visar sig att myntet finns re-presenterat i Kungl. Myntkabinettetssamlingar. Frånsidan (med det om-graverade årtalet) är stampidentisk,medan åtsidan är präglad med en nå-got avvikande stamp. På Hans Carls-sons mynt bryter den unga drottnin-gens bild den inre pärlringen medanden på KMK:s exemplar är obruten(se vidstående bilder).

Stampens tillkomst får också sinförklaring i det skriftliga källmate-rialet. Den 16 januari 1638 fattadesnämligen ett beslut i riksrådet ominställandet av tillverkningen av 1-ören, och att i stället inleda en präg-ling av markmynt. De enda bevara-de silvermynten med årtalet 1638 ärmycket riktigt 4- och 2-marker. Föl-jande år lade man om kursen än engång och lät endast prägla riksdaler-valörer (1 och ½ riksdaler) för förstagången på sex år.

Inställandet av präglingen av småttsilvermynt och en övergång till präg-ling av markvalörer och riksdaler,sammanfaller i tiden med ett försökatt staga upp kopparmyntets svik-tande kurs genom att förbättra dessutmyntningsgrund. I 1633 års mynt-ordning präglades 100 daler sm av ettskeppund koppar, medan man i 1638års ordning sänkte uttaget till 82 ½daler sm. Denna utmyntningsgrundblev emellertid endast tillämpad på1-örena i koppar, medan man avnågon anledning fortsatte att präglafyrkarna efter 1633 års myntordning.

Kaoset i myntväsendet förstärktesav att även silvermynten prägladesefter olika utmyntningsgrunder, medväxlande kurser mellan varandra.Riksdalern och markvalörerna var tvåstabila myntslag, medan småmynteni form av 1-ören var relativt sett säm-re och dessutom präglades i storakvantiteter. Följden blev en fallandekurs på öresmynt i såväl koppar somsilver gentemot den internationelltgångbara riksdalern.

Någon gång vid slutet av 1637kom man således fram till att åtgär-der skulle vidtas även beträffande sil-vermyntningen. Ett förslag utarbeta-

2. 4 mark 1638 med reguljär utformningav årtalet. KMK saml.

Foto: G. Hildebrand, KMK.

des antagligen av tjänstemännen in-om Kammarkollegiet, men av någonanledning kom det formella beslutetatt dröja till den 16/1 1638. I mellan-tiden hade man redan hunnit graverastampar med årtalet 1637, som san-nolikt aldrig användes i sitt ursprung-liga, ej omgraverade skick. Helt säk-ra kan vi dock inte vara, eftersom1637 års mynträkenskaper sedanlänge är försvunna. De hör inte tillde handlingar som gick förlorade islottsbranden 1697, utan de kom påavvägar långt tidigare. Redan när nå-gon vid kammaren kort efter år 1665upprättade en tablå över silvermynt-ningen från och med 1633, gjordesföljande notis vid 1637: ”finnesingen Myntte- eller Bärg CollegiiRäckningh igen”.

Möjligen kan detta hänga sammanmed att myntskrivaren Samuel Knuts-son Torn i slutet av mars 1637 blevställd inför rätta i Kammarkollegiet, ianledning av att 633 daler försvunnitfrån myntverket. Torn befanns varaskyldig och fick kanske aldrig re-visorernas godkännande beträffandesamma års räkenskaper.

4-marken 1638 med ”VIII på VII”är dock inte den enda varianten somhade förtjänat att uppmärksammas iSveriges mynt 1521 –1977 (SM). Ge-nom förbiseende medtogs inte hellerden unika 4-marken från samma årmed myntmästarmärket MK (= Mar-kus Kock) på frånsidan. Det hittillsenda kända exemplaret finns i An-tellska samlingarna i Helsingfors.Myntet härstammar ur August Wil-helm Stiernstedts samling och finnsbeskrivet i den år 1880 av honompublicerade katalogen (se Numisma-tiska Meddelanden VI/VII, nr 1342).Det har tyvärr aldrig avbildats i dennumismatiska litteraturen.

Bengt Hemmingsson

LUNDS MYNTHANDELKÖPER och SÄLJER

BYTER och VÄRDERAR

MYNT och SEDLARTILLBEHÖR och LITTERATUR

GRATIS LAGERLISTA(uppge samlarområde)

Klostergatan 5, 222 22 LUNDTel och fax 046-14 43 69

e-post: siv-gunnar@swipnet.se

1. 4 mark 1638 med ompunsat romersktårtal VIII på VII. KMK saml.Foto: G. Hildebrand, KMK.

77SNT 3 • 2006

Vsevolod M. Potin1917- 2005Förre chefen för Eremitagets mynt-kabinett i S:t Petersburg, VsevolodM. Potin, har efter en längre tidssjukdom avlidit. Han var född somson till en tjänsteman i Rjasan ochutbildade sig till lärare i dåvarandeLeningrad. Sedan blev han anställdvid Statliga Eremitagets numisma-tiska avdelning och undervisadesfrämst av dåvarande chefen N. Bauer,som emellertid uteslutande på grundav sin tyska härstamning sattes i kon-centrationsläger, där han avled.

Potin deltog i andra världskrigetoch tillfångatogs, vilket resulterade iatt han först efter Stalins död kundeåterfå sitt arbete; alla som kom hemfrån fångenskapens gräsligheter be-traktades med stor misstänksamhetav regimen. Hans enda behållningvar en god tyska; senare lärde han sigdessutom engelska. Han var ocksåuniversitetslärare i numismatik ochtill hans elever hörde bl.a. Molvôginfrån Tallinn och Berga från Riga.

Potin specialiserade sig på den pe-riod vi kallar vikingatiden och blevinternationellt bekant genom sinapublikationer åren 1961-1968. Först-nämnda år besökte Peter BerghausLeningrad och blev snart god vänmed Potin. Det var han som föresloghonom att besöka Sverige och detgjorde han också, om vi minns rättredan 1963. Han gästade också vidden tidpunkten en av oss ute i Val-lentuna och medförde något så exo-tiskt som kasakstansk leverpastej.

Sedan 1975 var Potin korrespon-derande medlem i Svenska Numis-matiska Föreningen.

Det blev inte Potins sista besök ivårt land, han deltog bl.a. i Sigtuna-symposiet 1- 4 juni 1989 och höll enföreläsning om västeuropeiska de-narer funna i norra Sovjetunionen,tryckt i Sigtuna Papers 1990 (alladeltagarna avbildade på s. 337 i den-na). Redan efter något år var han fär-dig med sin publikation Der Fundvon Archangelsk mit westeuropäi-schen Denaren, avsedd för tryckningsom volym nr 11 i vår svenska Com-mentationesserie, men tyvärr ännuopublicerad. Han besökte också fle-ra internationella numismatiska kon-gresser och några ”Münzsammler-treffen” i Tyskland. Det hade somsynes lättat betydligt för våra kolle-gor i öst redan före Sovjetunionenssammanbrott.

Ännu mycket använd är hans stora”Topografi” över fynd med västeuro-peiska mynt från 900- till 1200-talenfrån det forntida Ryssland (Lenin-grad 1967). Potin skrev också flitigti numismatiska publikationer, inteminst i den förnämliga och tyvärrinte längre utgivna Hamburger Bei-träge zur Numismatik, om nyfunnatyska mynt och om utgrävningsfyndi Novgorod. I serien Sylloge of Coinsof the British Isles publicerade hande anglosaxiska mynten i Eremitagetfram till och med 1016.

Potin tog gästfritt emot alla ut-ländska forskare i Eremitagets mynt-kabinettet. Det var ett nöje att få tadel av allt han ville visa, och det varmycket!

Sorgligt nog slogs han ner av hu-liganer i sin hemstad för några årsedan. Efter detta hämtade han sigaldrig. Vi saknar denne sällsynt älsk-värda och kunniga kollega!

B.M. och LLt

Josef Hackl belönadVår medlem och flitige skribent Jo-sef Hackl i München fyller år på Gus-tav Adolfs-dagen, alltså den 6 no-vember. Hjältens från Norden myntoch medaljer har också varit föremålför hans ivriga studier. Nu senast vardet extra högtidligt den 6 november;Josef fyllde nämligen 75 år – KMKoch SNT framför sina försenade gra-tulationer! Myntföreningen Neu-markt/OPf., som han grundat och därhan sedan år 2000 är hedersledamot,överräckte till födelsedagen förenin-gens egna Eligiusmedalj (50 mm)med särskild dedikation ingraveradpå frånsidan. LLt

Personalia

Förre chefen för Eremitagets myntkabi-nett, Vsevolod M. Potin, fotograferad vidsitt deltagande i Sigtunasymposiet 1989.

Foto: Gabriel Hildebrand.

HB MYNT & MEDALJERSveavägen 96

Box 19507S-104 32 Stockholm 19

T- Rådmansgatan (uppgång Handelshögskolan)

☎☎ + fax 08-673 34 23

Svenska och utländska mynt, sedlar och ordnar,militaria och nålmärken, medaljer

Öppet: vard. 11-17, fred. 11-15, lörd. 11-14

MYNT- &FRIMÄRKSTILLBEHÖR

till lågpris

HF FRIMÄRKENTrålvägen 6, 434 92 Vallda

Tel. 0300 - 281 25, Fax 282 25www.hffrimarken.com •• info@hffrimarken.com

78 SNT 3 • 2006

Ny publikation från SNF!Svenska Numismatiska Föreningen har sedan 1874 utgivit Numismatiska Meddelanden och sedan 1977

även Smärre Skrifter. Nu är tiden inne för en ny serie – MONOGRAFIER

Serien kommer att vara onumrerad och av varierande format. Den första monografin är författad av JonasRundberg och behandlar den svenska örtugsmyntningen under senmedeltiden. Innehållet utgör resulta-tet av en stampstudie av 1 396 örtugar. Boken är i A4-format och omfattar 357 sidor, varav 109 planscher.

Pris: 250 kr (medlemmar), 350 kr (icke medlemmar). Boken kan beställas från Svenska NumismatiskaFöreningens kansli. Se adress, telefonnummer och öppettider i redaktionsrutan här i SNT.

Delar av innehållet:

Samtliga undersökta exemplar är avbildade (1 396 ex.)

Teckningar av ca 370 stampar

Ny typindelning och datering (revidering av Lagerqvist 1970)

Stampkedjor

79SNT 3 • 2006

J. Melin MyntKoltrastvägen 23, 370 24 NÄTTRABYTel. 0455-155 99

Myntinvest CoronaÖstra Storgatan 20, 611 34 NYKÖPINGTel./ fax 0155-28 63 25

Mynt & MedaljerSveavägen 96Box 195 07, 104 32 STOCKHOLMTel./ fax 08-673 34 23

Ulf Nordlinds Mynthandel ABKarlavägen 46Box 5132, 102 43 STOCKHOLMTel. 08-662 62 61, Fax 08-661 62 13

Norrtälje Mynt ABNils Ferlins gränd 1Box 4, 761 21 NORRTÄLJETel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

Pecunia HBFarinvägen 8, 245 33 STAFFANSTORPTel. 046-25 21 19

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGär en sedan 1973 etablerad sammanslutning av mynthandlare, hitintills 21 företag inio olika städer i landet. Föreningen är ensam i sitt slag i Sverige.Genom samarbete med de övriga medlemmarna vill varje mynthandlare förbättra ochutöka sina tjänster.

B. Ahlström Mynthandel ABRådmansgatan 21Box 26033, 100 41 STOCKHOLMTel. 08-10 10 10, Fax 08-678 77 77

AntikbodenKyrkogatan 2, 222 22 LUNDTel. 046-12 99 00

Karlskrona MynthandelHantverkaregatan 11, 371 35 KARLSKRONATel. 0455-813 73

Kronans MyntVästra Hamngatan 6, 411 17 GÖTEBORGTel. 031-13 55 81

Rune Larssons MynthandelStora Brogatan 14, Box 98, 503 06 BORÅSTel. 033-41 03 15

Lunds MynthandelKlostergatan 5, 222 22 LUNDTel./ fax 046-14 43 69

AB Malmö Mynthandel &VykortsantikvariatSven Gunnar SandbergKalendegatan 9, 211 35 MALMÖTel. 040-611 65 44

J. Pedersen MynthandelNorra Strandgatan 30Box 1320, 251 13 HELSINGBORGTel./ fax 042-12 25 28

J. Pedersen MynthandelSkolgatan 24, 503 33 BORÅSTel. 033-41 24 96, Fax 033-41 87 55

Selins MynthandelRegeringsgatan 6, 103 27 STOCKHOLMTel. 08-411 50 81, Fax 08-411 52 23

Strandbergs MynthandelArsenalsgatan 6Box 7377, 103 91 STOCKHOLMTel. 08-611 01 10, Fax 08-611 32 95

Tamco NumismaticsBox 6235, 102 35 STOCKHOLMTel./ fax 08-650 0342

Ticalen MynthandelStureplatsen 3, 411 39 GÖTEBORGTel./ fax 031-20 81 11

J. Walldén Mynthandel ABNybrogatan 36Box 5381, 102 49 STOCKHOLMTel. 08-662 50 60, 070-607 65 34

Håkan Westerlund MynthandelVasagatan 42, 111 20 STOCKHOLMTel. 08-411 08 07, Fax 08-21 21 96

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGBox 19 507, 104 32 Stockholm, Tel. 08-673 34 23, Fax 08-673 34 23

Besök vår hemsida: www.mynt.nu /smf/

Örtugsmyntningenunder Sturetiden

Jag har en projektanställning på Kungl. Myntkabinettet –Sveriges Ekonomiska museum. Min uppgift är att inom pro-jektet Den Svenska Mynthistorien reda ut vilka typer avSturetidens hel- och halvörtugar som präglats under vilkenregent under denna period. För att kunna göra detta behöverjag även registrera och dokumentera de privatägda mynten.

Har du ett eller flera exemplar av vidstående mynt-typer och vill vara med och påverka resultatet av denna stu-die hör gärna av er till mig.

Följande mynt är av intresse:

Sten Sture d.ä. (LL 1 -18)Hans (LL 1 -11)Svante Nilsson Sture (LL 1 -7)Sten Sture d.y. (LL 1 -12)

(LL = Lagerqvist, L. O.: Svenskamynt under vikingatid ochmedeltid samt gotländska mynt)

Med vänliga hälsningar

Jonas Rundberg

E-post:jonas_rundberg@swipnet.se ellerjonas.rundberg@myntkabinettet.se

Mobil: 073- 600 18 66

½ örtug, Svante Nilsson Sture – Västerås (skala 1,5:1). Foto: J. Rundberg.