Alfvéniana 3-4/08
-
Upload
jan-olof-ruden -
Category
Documents
-
view
247 -
download
2
description
Transcript of Alfvéniana 3-4/08
![Page 1: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/1.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet
Läs om Drapa, Festspel, Tjuv och tjuv
Läs om Selma Lagerlöf och Alfvén
Läs om Alfvéndagen
Rättelser i Alfvénpartitur, 2
![Page 2: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/2.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 2
Alfvéniana 3-4/08 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet Ansvarig utgivare:
Miklós Maros
Redaktör och distributör:
Jan Olof Rudén
Västeråsgatan 8
113 43 Stockholm
tel. 08-33 83 69
Medlemsregister (årsavgift 100 kr,
institutioner 200 kr) :
Jan Olof Rudén
Adress ovan
PlusGiro: 42 88 52-8
ISSN 1101-5667
Tryckt av E-Print, Stockholm
Omslaget: En vinterbild från Tällberg. Akvarell av Hugo
Alfvén 1924. Se den i färg på
www.alfvensallskapet.se/Personen/Alfvéns måleri
Innehåll Reflexioner kring Hugo Alfvén ”Drapa”. Av Staffan
Storm 3
Recension av Made in Sweden, CAP 21801 5
Tjuv och tjuv det ska du heta. En analys av ett
folkvisearrangemang för blandad kör av Hugo
Alfvén. Av Jeanette Lindh 6
Hugo Alfvén och Selma Lagerlöf 9
Akademiska Kören hyllar Alfvén och våren 10
Recension av Nathan Leaf, Hugo Alfvén and his
a cappella choral music Av Jan Olof Rudén 10
Opublicerad musik av Hugo Alfvén
Kvinnornas lösen 11
Festspel för stor orkester op.25. Ett hundraårs-
minne. Av Jan Olof Rudén 15
Alfvéndagen den 4 juli 2008 16
Recension av Fest-Ouverture op.26, Mark
Masters 7249 18
Rättelser i Alfvénpartitur, 2 19
Hugo Alfvén i våra hjärtan 24
Detta nummer innehåller notutgåvor med opubli-
cerad musik av Hugo Alfvén. Se sid. 11.
![Page 3: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/3.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 3
Reflexioner kring Hugo Alfvéns ”Drapa” AV STAFFAN STORM
scar II, Sveriges och tidi-
gare även Norges konung
hade avlidit den 8 decem-
ber 1907. Som kronprins Oscar
Fredrik var han praeses i Musika-
liska akademien 1864–1872 och
verkade för att tillstånd gavs för
byggandet av Musikaliska akade-
miens hus vid Nybroviken.
Kungl. Musikaliska akademien
ville hylla den avlidne konungen
på sin högtidsdag den 16 maj 1908
genom en komposition av Hugo
Alfvén. Han hade 1907 haft två
beställningsverk nämligen Uppsa-
larapsodi för Linnéjubileet och
Festspel till invigningen av Kungl
Dramatiska teatern och hade befäst
sin ställning som uppdragstonsätta-
re för solenna tillfällen. Under
april-maj 1908 komponerade han
Drapa för stor orkester op.27 till
minne av Konung Oscar II. Orkes-
tern består av både tre- och fyr-
dubblade träblåsare, 6 horn, 4
trumpeter, 3 tromboner och tuba,
utökat slagverk, 2-6 harpor och
stråkorkester, vilket ger en pompös
verkan.
Tonsättaren och medlemmen i
Alfvénsällskapet Staffan Storm har
granskat den idémässiga bakgrun-
den till verket.
Stilistiskt oförändrad under ett halvsekel Frågan är om man inte hos Alfvén,
inte minst genom hans många
officiella beställningsverk, i myck-
et högre utsträckning än hos någon
av hans samtida kollegor, kan se
Sveriges utveckling under första
halvan av 1900-talet återspeglas i
musikalisk form – från bondesam-
hälle till modern industrialism,
från kungamakt över rösträttsre-
former till demokrati och ”folk-
hem”. Samtidigt kan det upplevas
märkligt (eller imponerande) att
han lyckas fånga dessa processer
utan att i någon motsvarande grad
förvandla sin egen musikaliska stil,
den använder sig av stort sett oför-
ändrade medel. Ställ ”Midsom-
marvaka”, en självupplevd sam-
tidsskildring, mot ”Den förlorade
sonen”, en folkloristisk återblick
för en modern urban publik på en
kultur som inte längre fanns ett
halvsekel senare. Eller följ linjen
”Drapa – minnet av Konung Oscar
II”, ”Hjalmar Brantings sorg-
marsch” till ”Riksdagskantaten”.
Föreställningar om vikingatiden Valet av titeln ”Drapa”, en forn-
nordisk hyllningsdikt till storman
eller kung, får väl sägas vara ka-
raktäristiskt för tidens nationella
Jugendstil som ville skapa associa-
tioner till det man kallade ”vi-
kingatiden”. Andra typiska exem-
pel på denna nationellt präglade
Jugendstil är Engelbrektskyrkan i
Stockholm eller Carl Larssons
”Midvinterblot” för att nämna ett
par samtida verk inom andra
konstarter. Stilen kännetecknades
av en reaktion mot vad många
unga konstnärer vid denna tid
ansåg vara en anonym ”småborger-
lig” romantik. Istället förespråka-
des en modern och högt driven
teknik i syfte att fånga nationella
drag och ämnen.
I Alfvéns fall kan det ses åren
runt sekelskiftet i uppbrottet från
den då i Norden så dominerande
Leipzig-skolans rådande musika-
liska ideal och istället ett närmande
till folkliga ämnen och folkmusik i
kombination med, exempelvis, det
skickliga handhavandet av sekel-
skiftets klangliga högteknologi,
den stora orkesterapparaten i Ri-
chard Strauss efterföljd, såväl som
en mer sammansatt satsteknik,
kontrapunktiskt och harmoniskt.
Tidigare ”Drapor” Vid en enkel sökning i Svensk
Musiks databas dyker vid sidan om
Alfvéns verk endast två andra
kompositioner upp med titeln
”Drapa”. Det äldsta är ett mycket
kort orkesterstycke av Albert Ru-
benson från mitten av 1860-talet
som visar på en annan musikalisk
tolkning av begreppet än den Alf-
vén gör. Likaså finns ”Drapa” för
stor orkester av Ture Rangström,
men detta verk är komponerat
drygt 20 år efter Alfvéns. Intres-
sant att notera kan vara att den
tonårige danske tonsättaren Rued
Langgaard skrev ett orkesterverk
med titeln ”Drapa” ungefär samti-
digt som Alfvén. Verket tycks ha
uruppförts i pianoversion på en
privatkonsert i Köpenhamn i no-
vember 1908.
”Kung Heimer och Aslög” Ett verk med vilket man kan finna
likheter till ”Drapa” både stäm-
ningsmässigt och också konkret är
August Södermans tonsättning av
Frans Hedbergs ballad ”Kung
Heimer och Aslög” som Alfvén
vid denna tid tog sig an och in-
strumenterade. I Rudéns verkför-
teckning dateras Alfvéns instru-
mentation till cirka 1900 medan
Hedwall i sin biografi noterar att
Alfvén utförde ”en kongenial in-
strumentation av ‘Kung Heimer
och Aslög’ inför musikfesten i
Uppsala 1911”. I vilket fall som
helst, i balladen möter man den
fornnordiske diktarkungen Heimer
som sjunger till sin harpa, den
tidstypiska uppfattningen om hur
”vikingatida” barder framförde
sina sånger, och i Södermans pia-
nosats imiteras instrumentet med
typiska arpeggiorörelser. Dessa tar
Alfvén i sin instrumentation fasta
på och överför självklart till riktig
harpa. Harpan som klangsymbol är
central både i Alfvéns instrumenta-
tion av Södermans verk såväl som
i ”Drapa”. Instrumentet har i båda
verken omfattande partier och är
delvis solistiskt-kadensartat an-
vänt.
O
![Page 4: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/4.jpg)
4 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Orfeus och harpan När harpan tidigare använts som
symbol för ”högtidlig sång” i väs-
terländsk konstmusiktradition var
det oftast med koppling till Orfe-
usmyten – Orfeus diktarmusikern
spelar på sin lyra. Mönsterbildande
här var förstås Glucks operaverk
över ämnet. I överföringen från
musikdramatik till ren instrumen-
talmusik spelade Franz Liszts
symfoniska dikt ”Orpheus” en
viktig roll. I vår tid när Liszts
symfoniska dikter sällan framförs
är det viktigt att påminna sig om i
hur stor utsträckning de var ovär-
derliga inspirationskällor för efter-
följande tonsättare under 1800-
talet. Inte bara den allmänna kom-
positionsprincipen bakom ”symfo-
nisk dikt ” och idén om ”tematisk
transformation” togs upp, utan
tonsättare lånade gärna friskt te-
man och motiv ur verken som väl
får sägas kom att betraktas som ett
slags allmängods. I Liszts ”Orphe-
us” stämmer två harpstämmor upp
till ordlös sång precis som i Alf-
véns ”Drapa”. Men som Alfvéns
val av titel visar så byttes i Norden
den antika grekiska miljön mot den
ovannämnda tidstypiska tolkning-
en av det ”vikingatida”. Detta är
något man kanske först möter i
bildkonsten vid samma tid, det vill
säga hur konstakademiernas antika
ideal förs över till fornnordisk
mytologi. J.A. Malmströms kända
målning av motivet ”Kung Heimer
och Aslög” från 1856 är ett välkänt
exempel över samma ämne Sö-
derman senare musikaliskt behand-
lade och som Alfvén tog upp an-
tingen strax före eller efter kompo-
sitionsarbetet med ”Drapa”. I Sö-
dermans/Alfvéns verk smälts så att
säga ”Orfeus – kung Heimer”
samman i en musikalisk legering
av harpklang till textrader som
”kung Heimer öppnar sin harpa”
och ”kom lyssna till harpan vid
gubbens knän, här vilja vi sorgerna
glömma”.
Oscar Fredriks dikt Finns det då ytterligare någon länk
som förbinder ”Orfeus – kung
Heimer” med Oscar II själv?
Framför allt under sin tid som
kronprins skrev Oscar dikter och
det är av intresse i sammanhanget
att citera de två första stroferna ur
hans längre diktverk ”Fantasi-
stycke öfver harpotoner”:
Säg mig, hvadan dessa ljufva toner
Gungande på välljudsvågor,
Fyllande med helga lågor
Sångarns hela själ?
Månne de hit ned frän högre zoner
Sänktes väl -
Endast som ett mystiskt trollspråks
Evigt dunkla frågor?
Är det af en fläkt blott, strängen
röres -
Och så själfmant samljud bringar?
Eller har den englavingar
Lånat utaf Gud?
Kanske, som i Heimers harpa,
föres
Huldsäll brud,
Gömd uti den gyllne ramen -
Och dess aning klingar?
Dikten visar på en musikuppfatt-
ning färgad av tidstypisk estetik.
Den symbolladdade innebörden av
”harpotoner” och framför allt hur
författaren direkt anknyter till kung
Heimer-legenden gör raderna in-
tressanta att citera här. Här hittar
man en direkt beröringspunkt
mellan ”Orfeus – kung Heimer”
och Oscar II. Kan Alfvén ha känt
till dikten? Kanske till och med
använt den som ”hemligt” program
till ”Drapa”, minnesmusiken över
den bortgångne kung Oscar, som
så domineras av harpklang? Len-
nart Hedwall skriver i sin Alfvén-
biografi att ”stycket innehåller
också två av de mest omfångsrika
harpkadenserna i hela orkesterlitte-
raturen”. Eller är förbindelsen
mellan dikten och musiken helt
enkelt bara resultat av tidens all-
männa estetiska tankegods?
Alfvén hade redan tidigare haft
ett musikaliskt möte med Oscars
diktning. Den visa Alfvén använde
sig av i ”Midsommarvakas” lång-
samma mittendel, ”Vindarne sucka
uti skogarne”, har text av ”Oscar
Fredrik”, senare kung Oscar II.
Även om Alfvén inte kände till
denna förbindelse vid tiden då han
komponerade ”Midsommarvaka”
1903, är det inte troligt att han
blivit upplyst om förhållandet
någon gång under de kommande
åren fram till dess ”Drapa” kom-
ponerades i början av 1908? Kan
han då ha satt sig in i monarkens,
inte alltför omfattande, övriga
diktning? Eller inför komposi-
tionsarbetet med ”Drapa” ha blivit
tipsad att hämta inspiration här-
ifrån?
Sammanfattning För att sammanfatta så långt: Or-
feusgestalten, myten om den antika
diktarmusikern, i den klassisk-
romantiska musiktraditionen, som
den företräds av Gluck och Liszt,
representeras av harpan som
klangsymbol. Hos Söder-
man/Alfvén överförs klangsymbo-
len till att istället representera
föreställningen om den fornnordis-
ka barden, kung Heimer. Förebild
för detta finns i tidens bildkonst. I
Södermans ballad finns kopplingen
mellan text och musik medan i den
Liszt-influerade ”Drapa” finns den
i titelns innebörd och bruket av
harpa. Att i ett verk som var tänkt
som minnesmusik över Oscar II
väcka associationerna till idén om
den fornnordiska barden och kung
Heimer-legenden, kan bygga på
för tiden allmänt tankegods men
också konkret syfta på Oscars eget
diktverk ”Fantasistycke öfver
harpotoner”.
Personporträtt? Såg Oscar sig själv, i den dubbla
egenskapen av kung och diktare,
som en nutida kung Heimer? Eller
betraktade Alfvén honom som en
sådan i ”Drapa”? Är verket inte
bara minnesmusik utan också ett
försök till personporträtt? Det
skulle kunna förklara den anony-
ma, lite o-Alfvénska tonen i ver-
ket, att han så att säga försökte
komponera något utanför sig själv
(men den kan lika väl kan förklaras
av att verket var ett uppdrag skri-
vet under tidspress...). Såg både
kung Oscar och Alfvén en förbin-
delse mellan denna gemensamma
svensk-norska forntida legend och
unionstiden? Blickar här kung
Oscar likt kung Heimer mot de
![Page 5: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/5.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 5
”Norges fjällar” det talas om i
Södermans ballad? Kan ”Drapa”
kanske tolkas inte bara som min-
nesmusik över unionsmonarken
utan också över unionen i sig?
Les préludes Ytterligare ett par anknytningar till
andra musikverk finns i ”Drapa”.
Som Lennart Hedwall observerat i
sin genomgång av verket, så är
mittendelens tema nära besläktat
med ett centralt motiv i Liszts
symfoniska dikt ”Les Préludes”.
Enligt Hedwall förnekade Alfvén
att han vid tiden hört Liszts verk.
Men kan man tro på det? Är detta
halvcitat verkligen oavsiktligt? I
”Les Préludes” möter man enligt
programmet som trycktes i partitu-
ret tillbakablickar på en hjältes liv.
Programtexten börjar ungefär
såhär i översättning: ”vad annat är
vårt liv än en räcka preludier till
den okända sång, vars högtidliga
begynnelseton uppstäms av dö-
den”.
Vare sig det musikaliska lånet är
medvetet eller omedvetet – nästan
ännu intressantare i så fall – så
passar det in i den bild av minnes-
musik Alfvén här ville skapa.
Alfvén är dessutom i gott sällskap
av både Wagner och Cécar Franck
om att ha lånat material ur ”Les
Préludes”! Ett bra exempel på hur
Liszts symfoniska dikter, som
ovan nämnts, utövade ett starkt
inflytande och kom att betraktas
som ett slags musikaliskt allmän-
gods.
Fornnordisk hjältebegravning Den andra anknytningen rör också
hjältesymbolik. Den finns ständigt
närvarande i det allmänt hållna
fanfarmaterial som genomsyrar
”Drapa”. Men när man närmar sig
slutet av verket kombineras fanfa-
rerna med upprepade, hackande
orkesterackord som tycks ha en
mer specifik association. Lyssna
på avsnittet mellan 9’15’’ – 9’40’’
i Neeme Järvis inspelning (BIS
CD-395). Är det inte som ett eko
av höjdpunkten i ”Siegfrieds
sorgmarsch” ur Wagners ”Götter-
dämmerung”? Återigen, medvetet
eller omedvetet, en koppling till en
för tiden central kulturell-
musikalisk kod, här med innebör-
den ”fornnordisk hjältebegrav-
ning”.
Referenser:
Lennart Hedwall: Hugo Alfvén,
1973
Axel Helmer: August Söderman,
ur Musiken i Sverige del III, 1992
Jan Olof Rudén: Hugo Alfvéns
kompositioner,1972
Nedan den pompösa fanfaren och
det första temat efter harpkaden-
sen
Stockholms läns
blåsarsymfoniker,
dir Christian Lind-
berg.
Caprice, CAP
21801, 2008.
(Made in Sweden) Djävulspolska och final ur Den förlorade sonen. Transkription Anders Högstedt.
Denna nya CD med Sveri-
ges främsta professioneIla
blåsorkester innebär ett
trevligt smörgåsbord av
traditionell svensk under-
hållningsmusik som den
var i vår barndom. Den
påminner mycket om Ca-
price "'Highlights'" för
länge sedan och är en nyttig
påminnelse om pärlor från
förr
Jag gladdes naturligtvis åt sat-
serna ur Den förlorade sonen som
tillfördes blåsarsymfonikerna re-
pertoar 2001. Sopransaxofonisten
Ulf Tilly fick mig att associera till
nyckelharpa när han intonerar
polskan i finalsatsen och det tycker
jag är ett gott betyg.
De synnerligen välspelande
Stockholms läns blåsarsymfoniker
får mig ibland att glömma att det
är en blåsorkester jag lyssnar till.
Christian Lindberg väljer friska
tempi och Caprice måste ges en
eloge för den fina balansen på
CDn. "Det tunga artilleriet" tar så
lätt överhanden i en blåsorkester
vid minsta uppmuntran.
Som sagt en lättsam Sverigere-
klam som säkert kommer att gå
hem i stugorna.
Jan Olof Rudén
![Page 6: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/6.jpg)
6 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Detaljerade analyser av Alfvéns körmusik förekommer sällan. Alfvéniana publicerar därför med glädje analysde-
len i Jeanette Lindhs uppsats i Musikhistoria-Kördirigering vt 2008 vid Institutionen för Musikvetenskap vid
Uppsala universitet. Texten är lätt retuscherad.
Tjuv och tjuv det ska du heta - en analys av ett folkvisearrangemang för blandad kör av Hugo Alfvén
AV JEANETTE LINDH
lfvéns första körkomposition, en tonsätt-
ning av ”Frihet är det bästa ting”, tillkom
1900. Det finns de som hävdar att Alfvén
egentligen inte var intresserad av att komponera för
kör vid denna tid utan denna komposition tillkom
för att skickas in som bidrag till en nationalsångs-
tävling som pågick 1899-1901 (Ternhag & Rudén,
2003). Kanske stämmer detta, för det var inte förrän
under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet
som Alfvén hade en produktiv period med just
körarrangemang. Orsakerna påstås ha ekonomiska
förklaringar. Efterdyningarna av hans skilsmässa
från sin första fru Marie Kröyer hade försatt honom
i en ekonomiskt ofördelaktig situation samtidigt
som han levde ett – för plånboken – alldeles för
slösaktigt liv. Vad orsakerna än må ha varit blev
han högproduktiv! Alfvén levde enligt egen utsago
i visornas värld och fullkomligen spottade ur sig
folkvisearrangemang som han skickade till Gehr-
mans förlag. Många av visorna finns både för blan-
dad kör och för manskör, vilket kan ses som själv-
klart då Alfvén ledde manskören Orphei Drängar i
Uppsala samt den blandade kören Siljanskören.
Dessutom kunde han få dubbelt betalt av förlaget.
Alfvén var en mycket skicklig orkestrerare, vilket
han även visar prov på när han skriver sina körar-
rangemang. Han strävar efter att ge de olika stäm-
morna en egen självständig melodik i sina genom-
komponerade stycken och han har själv kommente-
rat med visst förakt vad han anser om kompositörer
som komponerar strofiskt: ”Jag avskyr dessa arran-
görer, som sätter en melodi, giltig för hela visan, ur
vilken dirigenten får plocka hur många strofer han
behagar till samma melodiska mall” (Ternhag &
Rudén, 2003).
Som en liten parentes kan man fråga sig har då
Alfvén själv aldrig komponerat strofiskt? Uti vår
hage, t ex, det kanske mest välbekanta arrange-
manget av Alfvén? Jo, det är strofiskt arrangerat om
man bortser från codan, där stycket på Alfvénskt
manér övergår från moll till dur. Men har verkligen
Alfvén arrangerat det själv? Märta Ramsten (1994)
påvisar vid en jämförelse med Hugo Luttemans
(1837-1889!) arrangemang av ”Folkvisa från Got-
land” som stycket ursprungligen hette, alltför
många likheter för att ge Alfvén all ära för klang-
bilden (Ternhag & Rudén, 2003). Jag kan inte låta
bli att fundera över huruvida fler förlagor av Alf-
véns arrangemang och kompositioner kanske ligger
längst ner i en uråldrig byrålåda under annat
namn….Hur det än är med den saken kan ingen ta
ifrån Alfvén hans enorma genialitet och förmåga
inom musiken. Genialitet och förmåga som har gett
oss dessa vackra klanger att njuta av, sjunka in i
och skölja våra sinnen med.
”Tjuvleken”
Tjuvleken är en sång- och danslek som har lekts i
hela Norden med undantag för Island. Bara i Sveri-
ge har man hittat 300 nedteckningar av sången. Det
finns otaliga varianter på versen och även några
varianter på melodin, men refrängen är alltid den-
samma. Leken lektes ofta i pauser under danstill-
ställningar eller som inledning till danstillställning-
ar under sista häften av 1800-talet. Leken utgick
ofta från att deltagarna var udda till antalet, och den
som var ensam skulle ”stjäla sig” en maka.
Den äldsta kända nedtecknade varianten av dansle-
ken är från 1856 då visboken ”Filikromen” publice-
rar dansleken ”Tror jag”. Den fjärde av fem strofer
lyder ”Tjuf och tjuf det ska du heta”. Detta namn
fick till slut hela sången som alltsedan sekelskiftet
har ingått i otaliga samlingar av julsånger (Daniels-
son & Ramsten, 1998).
Analys
Alfvéns arrangemang är skrivet år 1941. Vid denna
tid hade Alfvén producerat stora mängder körarran-
gemang. Det är skrivet för blandad kör och består
av 86 takter i grundtonarten Bb-dur. Det består av 3
verser varav de två första föregås av ett 8 takter
långt förspel. I stället för förspel avslutas sista ver-
sen med en coda. Texten är densamma i alla tre
verserna. Därmed skiljer sig Alfvéns arrangemang
från ursprunget där det var vanligt med minst fem
strofer (Danielsson & Ramsten, 1998). Trots att
texten är identisk i alla verser, eller kanske just
därför, är arrangemanget genomkomponerat med
A
![Page 7: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/7.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 7
både stor och liten variation, beroende på hur man
ser det. Den strof som Alfvén har valt ut och som
sedan har kommit att ”bli” den kända sången lyder
Vers: Tjuv och tjuv det ska du heta för du
stal min lilla vän
Men jag har den ljuva trösten att
jag får ’na snart igen
Refräng: Tror jag, tralla la, tror jag, tralla la
Tror jag, tralla la, tror jag , tralla la.
Storformen är
Bb dur
FÖRSPEL
Dominantseptima
f
VERS
Tonika
pp
mel: Sopran
komp: lugnt, diskret
REFRÄNG
Diatoniska ackord
f
Rytmiskt, ackor-
diskt
G dur
FÖRSPEL
Dominantseptima
p
VERS
Tonika
pp
mel: Bas
komp: ”Stråkschwung”
REFRÄNG
Diatoniska ackord
f
Rytmiskt, ackor-
diskt
Mo
du
lation
Bb dur
VERS
Diatoniska ackord
f mel: Sopran, Alt
Rytmiskt, ackordiskt
REFRÄNG
Diatoniska ackord
f
Rytmiskt, ackor-
diskt
CODA
Diatoniska ackord
f < ff
Rytmiskt, ackor-
diskt
Föredragsbeteckningen är Giocoso, vilket bäst
översättes med ”glatt och lekfullt” (inte speciellt
oväntat då det är en gammal danslek!). Rytmiken i
sången är tämligen ointressant och därmed aningen
tråkig, och melodin är lätt förutsägbar. Förutsätt-
ningarna till trots skapar Alfvén ett intressant ar-
rangemang genom skicklig stämföringsteknik och
diatonisk harmonik (se harmonisk analys, notexem-
pel 1). Sin vana trogen gör han varje stämma sång-
lig och melodiös och dessutom lätt att sjunga.
Samtliga stämmor ligger – enligt min erfarenhet
och bedömning – i ett väldigt bekvämt läge. De
enskilda stämmornas röstlägen kan utnyttjas till
fullo förutom någon hög ton när Alfvén oftast p g a
harmoniken och klangen måste ”pressa upp” de
enskilda stämmorna lite (väl?) högt. Sopranerna har
omfånget d1 – g
2, altarna c
1 – d
2, tenorerna lilla fiss
– g1 samt basarna stora bess till ess
1.
Första versen börjar med ett åtta takter långt förspel
där ett dominantseptimackord läggs an ton för ton,
takt för takt i forte. Sopranerna börjar med grund-
tonen, altarna lägger an septiman, tenorerna kvinten
och slutligen basarna tar tersen i ett härligt forte.
Fortet fortsätter när harmoniken växlar mellan do-
minanten F7 och dominantens dominant i form av
ett spännande cm7-5. Den sjunde takten slutar med
ett dominantseptimackord och enligt Alfvén ska det
inte avfraseras! Efter en takts paus börjar så versen
med ett pianissimo där sopranerna har melodin
medan alt, tenor och bas ligger på tonikans ackord-
toner i sammanträngt läge c.b.ch. Diskret förstärker
tenorerna sopranstämman efter en takt genom att
följa melodin en sext under. Dessa fyra takter upp-
repas till versens andra hälft. Refrängen takt 16-23
(enligt taktsiffrorna i Stora körboken) har texten
”tror jag, trallala” och där lägger Alfvén stämmorna
ackordiskt och leker med de diatoniska ackorden
(undantag två ställen G-dur i st f g-moll, andra
åttondelen t. 17, 21)
Vers 2 går i tonikaparallellvarianten G-dur och
börjar identiskt med vers 1: 8 takters förspel, domi-
nantackordet läggs ut ton för ton, takt för takt i
samma ordning som i vers 1. Skillnaden är att dy-
namiken är piano och att ett crescendo och diminu-
endo är inskrivet som frasering resp. avfrasering.
Versen börjar med att melodin sjungs av basarna i
ett forte ben marcato. Denna vers väljer Alfvén att
bygga upp genom att använda ackord som ackom-
panjerar basarnas melodi. Efter 8 takter när refräng-
en”tror jag, trallala” sjunges blir satsen ackordisk
som i vers 1. För att förstärka harmoniken breder
Alfvén ut stämmorna, främst sopranerna, genom att
sjunga åttondelar i st f fjärdedelar som i basen.
Efter refrängen i G dur behöver Alfvén modulera
tillbaka till Bb-dur och således använda andra ac-
kord än de diatoniska. Andra versen avslutas alltså
med 4 takter i gm7, em7, Bb, F7 som leder tillbaka
till Bb-dur.
![Page 8: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/8.jpg)
8 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Tredje versen börjar utan förspel och går således
direkt på melodin. Denna gång är satsen ackordisk
och sopranerna har återigen melodistämman i forte.
Basarna sjunger en fallande skala på en oktav i takt
52-53. I takt 56 tar altarna över melodistämman i ett
ben marcato medan basarna sjunger en stigande
skala på en oktav förstärkta av sopranerna som gör
samma sak en decima upp. Dessa 8 takter i vers 3
skiljer sig från samma 8 takter i de föregående
verserna genom att Alfvén använder sig av betyd-
ligt fler ackordväxlingar än tidigare. I vers 1 och 2
har de 8 första takterna haft tonikan som grund, i
vers 3 använder sig Alfvén av många diatoniska
ackordbyten. Den tredje versen avslutas med re-
frängen ”tror jag trallala” med i princip samma
ackord som i vers 1. Hela versen är betecknad forte.
I takt 68 tar codan vid i ett poco più vivo. Även här
är nyansen forte, och styckets första accenter och
sextondelar presenteras. Körsatsen är skriven så att
damstämmorna växlar med herrstämmorna, först i
ett tonikaackord i tersläge och sedan i kvintläge till
texten ”Tjuv ska du heta”. ”För du stal min lilla
vän” växlar mellan tonikan och dominanten och här
hittar vi styckets enda dimackord som en spän-
ningsuppbyggare (även om det ligger på en sexton-
del!). Dessa 8 takter som codan börjar med uppre-
pas i de 8 efterföljande takterna fast i tonikaparal-
lellen, d v s g-moll. Damstämmorna sjunger g-moll
i kvintläge, herrarna svarar med identiska toner en
oktav ner, g-mollackordet kommer igen i dam-
stämmorna, denna gång i grundläge och herrarna
gör likadant. Styckets åtta avslutande takter börjar
med ett Eb-ackord som sätts an i fortissimo och går
ner en oktav i ett ritenuto och diminuendo till Eb-
64-53 via moduleringar kring diatoniska harmonier.
En takts paus efter subdominanten formulerar ett
musikaliskt frågetecken. Denna uppvisning i spän-
ningsbygge upplöses genom att frågetecknet rätas
ut genom att ett enkelt unisont F i oktav breddas
och utvecklas till maj7 och liten sjua för att enkelt
sätta punkt i tonikan i sammanträngt läge. Ytterliga-
re ett prov på Alfvéns stämföringsteknik och känsla
för harmoniska finesser är till ända.
Reflektioner och egna tankar
Jag har alltid ansett att många av Alfvéns körstyck-
en är väldigt stråkkvintettskrivna. Tjuven är absolut
inget undantag, tvärtom. Redan förspelets åtta tak-
ter bjuder in till en attack med stråken i var stämma.
När sedan damerna kommer in med sitt pianissimo i
första versen kan jag verkligen höra första violiner-
nas pizzicato medan resten av stråkkvintetten lägger
an sina strängar med ett mjukt stråk. I andra versen
kan jag se kontrabasisterna svettas när de spelar
med hela kroppen ett kraftigt ben marcato i kontra-
basens bästa tonart G-dur medan småfiolerna
schwungar sina aggressiva arpeggion som ackom-
panjemang. När codan kommer råder inga tvivel
längre; det är en stråksats! Jag har haft förmånen att
få dirigera delar av Allmäna sången i just detta
stycke. Det var en fröjd att märka att när jag gav
instruktionerna till min tolkning på ett mer stråk-
mässigt sätt blev det ett förbluffande resultat. So-
pranernas pizzicato och basarnas svettningar gav
just den karaktär på stycket som jag ville ha! När
jag ändå hade möjligheten passade jag på att följa
Alfvéns instruktioner och framföra förspelet till
vers 1 utan avfrasering, d v s ”omusikaliskt”. Ef-
fektfullt! Alfvén har vid en intervju berättat att han
skriver tempi, nyanser och andra instruktioner väl-
digt noggrant i partituret och verkligen vill att diri-
genten följer dessa instruktioner (Lindfors, 1966).
Kändes kul att ha gjort honom till viljes på åtmin-
stone en punkt.
Som privatperson har Alfvén gjort sig känd för sin
oförmåga att hushålla med pengar. I sina memoarer
berättar han att han helst skulle ha använt sina kraf-
ter till att skriva mer symfonier, men att han var
ekonomiskt beroende av de beställningar han fick
på specialskriven musik.
Jag tror honom. Det finns som sagt en uppenbar
stråkstämning i många av hans verk och de orkes-
terverk han har skrivit uppvisar en utmärkt instru-
mentkännedom såväl klangligt som spelmässigt för
instrumentalisten. För mig vittnar denna förmåga
om en djup kärlek till instrumenten som av olika
anledningar kanske fick stå tillbaka till förmån för
körkomponerandet. Alfvén berättar i en radiointer-
vju att han föredrog stråkar och avgudade cellon
med dess vackra, varma klang. Vad spännande det
skulle vara att transkribera hans mest stråktypiska
körmusik och höra klangerna i de instrument han
uppskattade mest. Kanske skulle han då le varmt i
sin himmel när hans musik får ytterligare en dimen-
sion?
Referenser
Skrifter
Danielsson & Ramsten 1998, Räven raskar, Gid-
lunds
Maj Aldskogius (redaktör) 2007, ”…kunn’ I dock
så wackert låta…”, Acta Universitatis Upsaliensis
Lindfors 1966, Hugo Alfvén berättar, Natur och
Kultur Stockholm
Ternhag & Rudén 2003, Hugo Alfvén en vägvisa-
re, Gidlunds
Noter
Stora Körboken, Gehrmans förlag, s 236
Skivor/inspelningar
Glädjens blomster, Örebro kammarkör, dirigent:
Fred Sjöberg. Naxos 8.554631, 1999
![Page 9: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/9.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 9
Hugo Alfvén och Selma Lagerlöf
Hugo Alfvén kom aldrig att skriva någon ope-
ra, något som är att beklaga. Hans tjänst vid
Uppsala universitet gav inte utrymme åt ett
sådant långvarigt projekt. Men han kände sig
frestad och var av den anledningen också i
kontakt med Selma Lagerlöf. Både Gösta Ber-
lings saga, En herrgårdssägen, Tösen från
Stormyrtorpet och Dunungen var romaner
som intresserade honom att gestalta i operans
form. (Hedwall, Hugo Alfvén 1973, s. 81).
”Dunungen” diskuterades direkt med Selma
Lagerlöf som genom sina bekanta ville ge ho-
nom arbetsro. Men inte heller denna gång
blev det något av.
Brev från Selma Lagerlöf i UUB Alfvénsaml.
Karlavägen 99, Stockholm den 15 dec. 1929
Bäste Doktor Alfvén!
Innan jag i morgon bitti lämnar Stockholm, vill
jag sända Er några ord angående Er bostads-
fråga.
I fredags hade jag ett besök här av friherrinnan
Henrietta Coyet, som ’äger och bebor’ det
gamla Torups slott i Skåne, och kom då att
nämna, att Ni önskade Er en inackordering,
samt undrade liksom på skämt om hon inte
kunde ta emot Er.
Hon svarade genast, att det skulle hon gärna
göra. Hon bor alldeles ensam i det stora huset,
Ni skulle få tre rum för egen del, och varmt
skulle det bli.
Någon ersättning talade vi inte alls om. Att
allting där är förstklassigt, faller ju av sig
självt, så att något bättre ställe torde knappast
kunna upptäckas.
Friherrinnan Coyet vistas till den 21 Dec. som
kronprinsens gäst på Stockholms slott, och om
Ni alls reflekterar på detta anbud, så vore det
nog lämpligt, att ni satte Er i förbindelse med
henne.
Bryr Ni Er inte om det, så telefonera om detta
till fröken Olander, Tel. 73473, så lämnar hon
friherrinnan Coyet besked.
Friherrinnan Coyet är en verklig grande dame,
men hon har på samma gång ett levande intres-
se för nationell svensk kultur och är med sina
70 år ytterst livlig och receptiv.
Er tillgivna
Selma Lagerlöf
![Page 10: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/10.jpg)
10 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Brev från Hugo Alfvén i KB, L:1:1 f. 195
Doktor Selma Lagerlöf!
Mottag mitt varmaste tack för Eder stora älsk-
värdhet att framlägga mitt inackorderingsbe-
kymmer för friherrinnan Coyet. Jag talade med
henne i telefon. Hon var alldeles förtjusande.
Om jag kan få tjänstledighet från universitetet
under vårterminens första skede, reser jag nog
till Torup i början av februari.
”En herrgårdssägen” ligger mig ständigt i hu-
vudet.
Med tillönskan om en god jul och ett godt nytt
år
Eder tillgivne
Hugo Alfvén
Upsala den 23 dec. 1929
Akademiska Kören hyllar Alfvén
och våren Under denna rubrik gavs två konserter under led-
ning av den nye dirigenten Håkan Sund den 1 maj i
Seglora kyrka på Skansen. Det var ett uppskattat
inslag i Skansens vårfirande.
Hugo Alfvén presenterades med några ord som
inledning till de båda konserterna kl 13 och 15 med
samma program. Första maj, som ju var Alfvéns
födelsedag, lät solen stråla över Stockholm och
lockade en talrik publik till Skansen och till Seglora
kyrka.
Det halvtimmeslånga programmet ställde Alfvén
i centrum med körsånger i original och arrange-
mang. Hans Stemning med text av J P Jacobsen
tålde att jämföras med versioner av samma dikt av
de samtida tonsättarna Wilhelm Peterson-Berger
och Wilhelm Stenhammar. Av Alfvén framfördes
dessutom Glädjens blomster, Roslagsvår, Och
jungfrun hon går i ringen.
Som representant för Alfvénpristagare genom
tiderna hade kören valt Nils Lindbergs Shall I com-
pare thee to a summer’s day, ett passande val för
årstiden.
Akademiska Kören och Skansen vill gärna se att
det blir tradition med ett Alfvénprogram den 1 maj.
Det välkomnar Alfvénsällskapet.
Nathan Leaf, Hugo Alfvén and his a
cappella choral music. Diss Univ. of
Texas, Austin, 2006. UMI
Amerikanen Nathan Leaf är av svensk härstamning
och har utbildat sig till körledare. När han kom
över Uppsala Akademiska Kammarkörs 3 CD
”Swedish a cappella” upptäckte han Hugo Alfvéns
körsånger. Han hade svårt att finna engelskspråkig
information om tonsättaren och föresatte sig att
täppa till denna kunskapslucka. Han började med
att resa till Sverige, där han inte utan möda samlade
ihop all körmusik av Alfvén, både för blandad kör
och för manskör. Under Sverigevistelsen fick han
sjunga med i OD och kom på den vägen i närmare
kontakt med den levande Alfvéntraditionen.
Avsikten med avhandlingen är att ge en kort lev-
nadsteckning, särskilt med hänsyn till a cappella
sångerna, att översätta alla vokaltexterna till eng-
elska, något som upptar nästan hälften av boken
och att ge uttalsanvisningar för svenskan i kör-
sångerna – allt för att underlätta för engelsktalan-
de att framföra körsångerna.
Leaf grupperar sångerna i originalverk och arran-
gemang och gör jämförelser mellan versionerna för
blandad kör och för manskör. Det är en lättläst
genomgång av verkgrupperna, där varje verk eller
likartade verk karakteriseras med några få ord. På
så sätt är avhandlingen en praktiskt inkörsport för
en nyfiken körledare. Däremot ges inga instude-
ringstips.
Som karakteristik av Alfvéns stilistiska position
håller Leaf med Gunnar Ternhag som talar om ”nytt
vin i gamla läglar”. Leaf anser att det är just det
som svenskarna älskar: av Alfvéns körsånger är det
framför allt några folkvisearrangemang som har
hållit sig kvar i körrepertoaren – så starkt att varje
körsångare i Sverige när som helst och var som
helst kan sjunga dem.
JAN OLOF RUDÉN
![Page 11: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/11.jpg)
HUGO ALFVÉN
Kvinnornas lösen Rösträttssång av K. G. Ossian-Nilsson
för unison kör och piano
Copyright © 2008, Kungl. Musikaliska Akademien / Alfvénfonden
![Page 12: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/12.jpg)
![Page 13: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/13.jpg)
NU LÅT HÖRA vår lösen på stridernas dag, Vi ha kraf från de många, som kloka i råd
när vår rätt och vår plikt kalla hären till slag, och beslutna i vilja och tappra i dåd
och när vänner och ovänner fråga: dock förmenats sitt rum bland de mogna:
må sången den samfällda svara dem då vi kräfva åt snillen, som hedrat sitt kön,
och hvart ord som en himmelens låga åt arbetare goda och trogna
på fanorna trosvisst och flammande stå! den länge försakade rätten som lön.
Ty från torparetösen Ja, I makter, som pösen,
till damen af ätt, slån ändtligt reträtt
från docenten till blyga brodösen, och raseren de murar och rösen,
en växande skara, vi flockat oss tätt som redan för länge fått söndra vår ätt,
om vår medborgarrätt, ty vår medborgarrätt,
och v å r m e d b o r g a r r ä t t är vår lösen! ja, vår medborgarrätt är vår lösen!
Det är härtid och stormtid i människors värld, Vi ha kraf från vår unga, vår brusande tid
och det susar i luften af tankar och svärd, och de frågor, som redan ställt männen i strid
medan andarna drabba tillhopa; ut i bygden i landet, i världen:
och skulle, där vapnen och ödena slå ty skulle en kvinna blott tigande bo
och de slagna och segrande ropa, vid den brasa, hon tände på härden,
beständigt blott genljud och följder oss nå? när härdens bestånd af ett ord kan bero?
Nej, I skurar, som ösen Nej, från torparetösen
på människors ätt, till damen af ätt
Och I söndrande murar och rösen: från docenten till blyga brodösen,
vi flocka vår skara, där kampen slår tätt, en växande skara, vi flockat oss tätt
om vår medborgarrätt, om vår medborgarrätt,
och vår medborgarrätt är vår lösen! och vår medhorgarrätt är vår lösen!
Vi ha kraf från de dunkla, de blodiga år, Vi ha kraf från de nya, de framtida år,
då hvar man var en stigman i skogiga snår då af möda blir gullskörd i samtida snår
och hvar hustru en guldköpt trälinna; och af nutida drömmar blir gärning:
och äro de åren en saga i dag, likt frostvind kan härja ett frostigt beslut,
vi ha kraf från hvar maktbunden kvinna, af en nyck kan bero och en tärning,
som bär deras märke i lott eller drag. hvad säde i framtidens åker sås ut.
Ja, från torparetösen Ja, I kvinnor, som slösen
till damen af ätt, er värme så lätt,
från docenten till blyga brodösen, och som ofta till gengäld förfrösen,
en växande skara, vi flockat oss tätt nu helgen er flamma åt kommande ätt,
om vår medborgarrätt, nu begären er rätt,
och vår medborgarrätt är vår lösen! ja, er medborgarrätt och er lösen!
Vi ha kraf, från de trampade, tysta och små, Ty det kallas vår rätt; och det heter ett kraf,
som kanhända vår lott lärt oss kvinnor förstå som allenast är plikten, vi väntades af,
och vårt hjärta befallt oss att vårda: där vi stirrat på eldslott i härden:
vår hand är den mjuka, som läker och ger vår medborgarplikt och vår plikt mot en svag
sitt beskärm och sitt stöd, där den hårda och vår husmodersgärning i världen
och fumliga näfven slog till och slog ner. och vårt land och vår värnplikt vi kräfva i dag!
O, I hjältar, som slösen Ty från torparetösen
med slängar så tätt, till damen af ätt,
ur vår kärlek I alla dock ösen från docenten till blyga brodösen,
den balsam på såren, som flödar så lätt: en växande skara, vi flockat oss tätt
o, så unnen oss rätt, om vår medborgarrätt,
ja, vår medborgarrätt och vår lösen! och vår k ä r l e k är med i vår lösen!
K.G. OSSIAN-NILSSON
![Page 14: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/14.jpg)
Den VI internationella kvinnorättskongressen hölls i juni 1911 i Stockholm. Till detta tillfälle utgavs
ett specialnummer av tidskriften Idun, kallat festskrift. I denna återfinns på sid 372-73 Kvinnornas
lösen. Rösträttssång af K.G. Ossian-Nilsson. Tonsatt för unison kör o. piano af Hugo Alfvén.
Den flitige diktaren, romanförfattaren och tidningsmannen Karl Gustav Ossiannilsson var samhällspo-
litiskt engagerad. Han tillhörde en tid arbetarrörelsen men lämnade den. Efter en resa till Italien före
andra världskriget fylldes han av beundran för Mussolinis reformarbete men tog snart avstånd från
fascismen
Hans dikt som appell i Kvinnornas lösen är verkningsfull genom sin uppfordrande stil, upprepade
fras i början på varje strof och den återkommande refrängen som refererar till alla samhällsklasser.
Denna uppfordrande stil återfinns också i Sverges flagga som blev ett bestående resultat av samarbe-
tet med Hugo Alfvén 1916.
Kvinnornas lösen har fört en obemärkt tillvaro. Den finns inte ens med i Jan Olof Rudéns verkför-
teckning där den skulle kunna inordnas som nr 71a. Den visar en ny sida hos Hugo Alfvén som vanli-
gen inte brukar förknippas med en feministisk syn på kvinnor.
I Uppsala universitetsbiblioteks Alfvénsamling finns ett tackbrev till Alfvén från Ossainnilsson med
följande lydelse.
Hälsingborg d. 15/6 11
H. Director Musices Hugo Alfvén!
Jag hade redan längesedan bort skriva och tacka för den glädje och ära Ni berett mig genom att tonsät-
ta Kvinnornas lösen. Träget sysslande med min höstbok har tidtals bragt stockning in min korrespon-
dens, och även självklara o. angenäma plikter har måst uppskjutas.
Det är mig emällertid en fröjd att konstatera, hur väl Ni lyckats – inte bara i och för sig, vilket ju
med Eder är tämligen given sak, men i förhållande till en uppgift, som kanske varit Eder – åtminsto-
de i början – främmande. Marsjkomposistionen har ju i decennier så legat i händerna på dei minores,
att majores fått en fördom emot den. Och vårt individualistiska och finhudade tidearv har hälst hållit
Mavors Gradivus [Mars, krigsguden] på så långt avstånd som möjligt. Nu inbryter måhända, också för
konsten, åter ett socialt skede med stora orkestrala uppgifter för herrar kompositörer.
Redan tidigare har jag glatts att i Eder finna en konstnär, fri också från en annan fördom, den emot
skåningarna [Ossiannilsson var själv skåning]. Ni är, så vitt jag vet, den förste svenske tonkonstnär,
som bevärdigat en skånsk diktare med komposition: Anders Österling [Tre Österlingsånger]. Efter
Eder har ju också andra sysselsatt sej med oss härnere: Ruben Liljefors, Erik Åkerberg m.fl. ha bl.a.
tonsatt mig. Men Ni är absolut den förste, som bragt en ”skånsk” kompositör på ett svenskt sångpro-
gram.
Själv har jag ju, fullföljande helt andra syften än de stämningsmusikaliska, inga vare sig anspråk
eller önskningar haft. Men det har överraskat mig, att Skåne, som har en sådan embarras de richesse på
stämningspoeter, inte alls fått vara med på ett hörn. Ola Hansson, Emil Kleen, Anders Österling m.fl.,
se där underlag för både Mendelsohn o. Schubert – poeter behöver ju inte vara ekvivalent med kom-
positörer. Och vad Ola Hansson beträffar, är han dock den mäst europeiske (både i yttre och inre me-
ning) bland svenska skalder.
Ja, det jag ville ha sagt, när jag förirrade mig på områden, där Ni nog mej förutan finner Eder väg,
var endast ett varmt o. vördsamt tack för vingarna Ni gett min välmenta rösträttssång!!!
Med största högaktning
K.G. Ossian-Nilsson
![Page 15: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/15.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 15
Festspel för stor orkester op.25 – ett hundraårsminne AV JAN OLOF RUDÉN
estspel var ett beställnings-
verk till invigningen av det
nya huset för Nya Drama-
tiska teatern den 18 februari 1908.
Det var ett bygge som finansierats
genom ett framgångsrikt penning-
lotteri. Den påkostade konstnärliga
utsmyckningen av husets fasad och
dess interiörer utfördes av många
kända konstnärer. Byggnaden är än
i dag ett blickfång vid Nybroviken.
Hugo Alfvén hade nyligen avslutat
Uppsalarapsodin op.24 som upp-
fördes vid Linnéfesten i maj 1907.
Uppdraget att komponera invig-
ningsmusiken hade tyngt honom
eftersom han inte hade några idéer.
På resa från Danmark till Stock-
holm gästade han Verner von Hei-
denstam i Naddö nära Vadstena.
Efter en mycket orolig resa över
Vättern i november blev han
mycket gästfritt mottagen och
Heidenstam berättade vid supén
om Karl den XII och hans polska
fälttåg, om hovfester och karoli-
nernas bravader. Han berättade så
målande att Alfvén såg bilder
framför sig av
”gammaldags borgar, höviska
riddare i prålande dräkter, under-
bart sköna damer i silke, i sammet
och i gnistrande juveler; jag såg
massiva dörrar slås upp, hörde
trumpeters smattrande fanfarer.
En sorlande, upprymd skara ädla
herrar och damer strömmar in i
festsalen, orkestern spelar upp till
dans, paren ordnar sig och nu bru-
sar tonerna till en polonäs, vars
lidelsefulla rytm och stolta gran-
dezza kunde komma änglarnas
harpor att förstummas. Försvunna
var Heidenstam och hans maka,
jag hörde inte längre deras röster,
försvunna var tid och rum. I festsa-
len stod jag och skådade betagen
dansens böljande prakt och lyssna-
de till musikens rytm och berusan-
de harmonier. Det var Festens
musik som ingen annan! Vid den
tanken var det något, som vred om
min hjärna. In forsade polonäsen
som skummande champagne.
Blixsnabbt slog det mig, att där
hade jag musiken till Nya drama-
tiska teaterns invigningsfest […].”
(Tempo furioso s. 399f).
Alfvén satte sig på Heidenstams
uppmaning vid flygeln. ”Denna
gång flydde inte min nyckfulla
sångmö. Hon viskade i mitt öra
och ledde mina händer under deras
irrande gång över tangenterna,
men hon förde mig inte tillbaka till
Polen utan höll mig kvar i Sverige.
Jag drömde mig på fest i en medel-
tida svensk riddarborg, där bålda
kavaljerer trådde dansen med guld-
lockiga damer – naturligtvis långt
skönare än de polska. Polonäsen
brusade dock alltjämt i mitt huvud,
den kunde jag inte komma ifrån.
Jag levde rövare på klaviaturen…”
Heidenstam föreslog kommande
dag som arbetsdag för Alfvén och
”[…] redan klockan sex drog [jag]
det sista strecket på klaverskizzen.
Jag var räddad! Denna polonäs
utkom senare på tryck under titeln
’Festspel’”. (s. 400)
Alfvéns partitur i autograf (UUB
VMhs 170:1) är mycket riktigt
daterade Naddö 30 nov. 1907. Det
finns två exemplar varav det andra
ligger till grund för Abr Lund-
quists utgåva. Titlarna skiljer sig
något men gemensamt är titeln
Polonaise.
Alfvéns beskrivning ovan är natur-
ligtvis en efterkonstruktion 40 år
senare men utsäger ändå mycket
om musiken. Det som är påfallan-
de inslag är just smattrande trum-
peter i inledningens stigande
kaskader av treklanger och guld-
glansen av piatti i själva polonäsen
som med sina synkoperade rytmer
är både högtidlig och festlig. Just
den högtidliga karaktären vill
Alfvén poängtera eftersom han i
sitt eget partitur vid tempobeteck-
ningen Allegro maestoso lagt till e
solenne.
Storformen är tredelad, ABA,
med inledning och stretta-
avslutning. B-delen är en trio där
stråkarna spelar en lång, sugande
melodi med mättad klang medan
blåsarna spelar ett luftigt dansant
ackompanjemang – ibland erinran-
de om ”änglarnas harpor” ovan. I
mitten av trion är ett parti med mer
martialiska klanger.
Själva anläggningen påminner
starkt om militärmarscher, kanske
rent av om kavallerimarscher med
deras långsammare tempo och
Festspel lämpar sig mycket väl för
ett högtidligt och festligt intåg så
som det kom att användas åtmin-
stone på 1950-talet av Akademiska
Kapellet under Sven E Svensson
vid professorsinstallationerna och
andra högtidligheter i Aulan och
naturligtvis vid utdelningen av
Nobelpriset den 10 december varje
år.
F
Smattrande fanfarer och sugande polonäs karakteriserar Festspel
![Page 16: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/16.jpg)
16 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Alfvéndagen den 4 juli 2008 I strålande sol tågade stipendiaterna från Falu Musikkonservatorium upp till tunet till tonerna av
Siljansnäs sockenspelmän.
Sockenspelmännen hade denna gång tagit upp gamla låtar från Siljansnäs upptecknade av Ture
Gudmundson, som dessutom förde traditionen vidare själv. Det var låtar av Park Jonas Jonsson,
Wilhelm Eriksson, Skinnar Anders Larsson och Skommar Anders Persson. De presenterades som
vanligt av Alm Nils Ersson. Nytt för denna gång var en dragspelande medlem i spelmanslaget.
Alfvénfondens ordförande Gunnar Ternhag erinrade om att Alfvéngården var familjen Alfvéns bostad
under de sista 15 åren av Hugos liv och att grundplåten utgjordes av en nationalinsamling till hans 70-
årsdag. I Tibble skrev han framför allt sina memoarer som gav honom tillfälle att teckna den bild av
sig själv som han ville lämna till eftervärlden. Men han komponerade också tre verk som
sammanfattar hans tonsättargärning. Det var Saa tag mit Hjerte (till Karin-dagen 1946), Roslagsvår
(som schlager 1954) och baletten Den förlorade sonen (till 85-årsdagen 1957). Alfvéngården
vibrerade av musik: Hugo själv spelade, han fick besök av vänner och så småningom sökte sig turister
dit. Sedan 1970 firas Alfvéndagen som är ett av de äldsta inslagen i Musik vid Siljanfestivalen.
Det är Kungl. Musikaliska akademien som äger och förvaltar gården och det också den som genom
Alfvén Fonden delar ut stipendier till några avgångselever från Musikkonservatoriet i Falun.
Stipendiater detta år var Lotta Andersson, folksång, Joel Nyman, violin och Frida Bromander, cello.
De fick var och en mottaga en check på 10 000 kr. Lotta Andersson sjöng en kärleksvisa efter Präst
![Page 17: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/17.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 17
Olof och trallade en polska efter Andreas Lång. Stråkmusikerna spelade ett arr för violin och
violoncell av Johan Halvorsens Passacaglia efter ett tema av G F Händel.
Musik vid Siljans kör det ta år var som ofta förr Gustaf Sjökvists kammarkör. Dirigenten Gustaf
Sjökvist hade för framträdandet på Alfvéndagen valt kompositioner och arrangemang som bygger på
folkmusik.
Kören inledde med Alfvéns Midsommarlåt i Leksand och hans arrangemang av Om sommaren sköna.
Modernare tongångar hördes i Jaakko Mäntyjärvis Peudo-Yoik och Jan Sandströms utnyttjande av
Johan Märaks egen jojk Nadio biegga.
Gagnefbon Nils Lindbergs Visa på väg och hans arrangemang av Vi ska ställa te’ en roliger dans
överledde till de haltfulla Alfvén verken Aftonen och Papillon. Den fina romansen Saa tag mit Hjerte
framfördes i ett körarrangemang där pianostämman förvandlats till körsats av Olof Risberg. I Som
stjärnan uppå himmelen sjöngs solostämman av Ulrika Mörner. Inget Alfvénprogram kan i slutet
undvara Och jungfrun hon går i ringen eller Uti vår hage och så var inte heller fallet denna gång.
Som avslutning spelade Siljansnäs sockenspelmän en gånglåt efter Lekatts Mats Danielsson från
Tibble.
![Page 18: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/18.jpg)
18 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Fest-Ouverture op.26. Rutgers Wind Ensemble, dir William Berz.
Mark Masters 7249-MCD, 2007. (Trittico)
Till Hantverks- och Industriutställningen vid Bis-
kopsudden i Stockholm 1909 komponerade Alfvén
Fest-Ouverture för stor militärkår för utställningens
invigning den 4 juni.(Hedwall, Hugo Alfvén 1973, s.
61). Det hade sånär inte blivit någon invigningsmusik
spelad. Det var avsikten att Stockholms samlade mili-
tärkårer skulle ha spelat men storstrejken tvingade
dessa att hållas i beredskap. Gösta Lemon som då var
ordförande i Stockholmsavdelningen av Musikerför-
bundet fick i uppdrag att i stället engagera civila mu-
siker och musikprogrammen kunde genomföras med
deras hjälp. (Musikern 1944:4).
Alfvén markerar med ”stor militärkår” att det skulle
bli pampigt. Och musiken börjar med en appell i in-
troduktionen som bjuder till lystring. Det är trumpe-
terna som blåser ett fanfarmotiv men i tempot
Andante.
De avlöses av ett stillsammare träblåsmotiv. En dov
accent i blecket följs också av träblåsare. Det är karak-
teristiskt att blecket i detta stycke spelar ett temahuvud
som avlöses av en temasvans i träblåset. Allt uppre-
pas. Fest-Ouverturens huvuddel tar så vid i ett tema
som börjar med upptakt och som därefter har en syn-
kop som särskild snärt.
Detta känner vi igen från August Södermans Ouvertu-
ren till Jungfrun av Orleans/Svenskt festspel. Det är
pådrivande i tempot Allegro con brio. Så småningom
tar bleckblåset upp fanfarmotivet från introduktionen.
Det blir dominerande i fortsättningen endast interfolie-
rat av en vekare melodisk fras i träblåset. Fest-
Ouverturen avslutas med en stretta. Den glänsande
feststämningen vill trots allt inte riktig infinna sig.
William Berz som dirigerar blåsorkestern vid State
university of New Jersey i Rutgers tillhör det ledande
skiktet av blåsorkesterledare i USA. Han har länge
varit verksam som dirigent för olika orkestrar och är
nu redaktör för WASBEs tidskrift. Det arrangemang
han spelar är Gunnar Johanssons för en blåsorkester
med dagens besättning med saxofoner, fagotter, trum-
peter och tromboner. Det är hedrande att Alfvén får
samsas med Vaclav Nelhybel, vars Trittico givit namn
åt CDn, Zdenčk Lukáš, H Owen Reed, Ernst Toch och
Roger Nixon på denna utmärkta inspelning. Vill man
lyssna på Fest-Ouverture i besättningform från Alf-
véns tid med flöjter, klarinetter, bleckblås och slag-
verk finns CDn med Marinens musikkår under Andre-
as Hanson där originalverk och arrangemang för
blåsorkester av Alfvén finns samlade på Serpent,
SERCD 24.
JAN OLOF RUDÉN
![Page 19: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/19.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 19
Alfvén: Midsommarvaka op.19
Alfvéns rättelser i hans eget partitur i Statens Musikbibliotek
samt anmärkningar av Finn Rosengren till fickpartituret
Wilhelm Hansen 13974 [1907]
L’orchestra 16 vl I (ej 12), 14 vl II (ej 12), 10 vla (ej 8), 8 vlc, 6 cb, 2 arpa
Batteria: timp, piatti, triang, cembalo (= campanelli)
s. 6 arpa II coll’arpa I
7 efter 4 tr II skall ha noterat ess (Finn Rosengren)
3 före 5 vlc, cb tredje noten skall troligen vara återställt c (jfr 5 efter 4) (Finn Rosengren)
4 före 6 fag I marcato, ej p
s. 19 trb I
10 efter 6 cl I accenter som fl och fag i tre takter (Finn Rosengren)
2 före 7 cl
3 efter 7 fl I denna insats saknas i stämman (Finn Rosengren)
s. 26 timp
10 före 10 fag I, II accent på tredje noten (Finn Rosengren)
7 före 11 vl I, II ppp
3 efter 13 arpa I
10 före 13 cb bindbåge till nästa takt (Finn Rosengren)
1 före 14 vl I senza sord. Beteckningen saknas i stämman (Finn Rosengren)
vl II skall vara G-klav
![Page 20: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/20.jpg)
20 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
4 efter 14 arpa I, II 32-delsskalan i glissando inleds med 4-delspaus, avslutas med 8va
s. 34 blåsare mf
arpa I, II ff
4 före 15 vla II e
vla I, II aiss
7 före 15 ob II, vl II eiss
vla eiss
vlc sista triolgruppen skall vara fiss
3 före 16 cb skall vara ottava bassa
2-3 efter 16 vl I div ej tremolo halvnot utan
Detta är ej infört i
stämman (Finn Rosengren)
s. 42-47 På dessa sidor står det Cembalo i partituret. Alfvén måste ha menat Campanelli och så spelas det alltid
(Finn Rosengren)
1 efter 16 vla I
14 före 18
vl I skall vara 2 arpe
vl II skall vara vl I och vl II
5-9 efter 18 fl I, II col’ob I, II
5 efter 18 stråkar skall vara f pp
9 efter 18 vlc skall vara p
1 före 19 tr skall vara pp
5 efter 19 fl I, II col’ob I, II
s. 53 cb 8va
bassa till 21
17 före 21 vla skall ha accent på sista fjärdedelen (Finn Rosengren)
Allegro con brio
s. 57 cb 8va
bassa från 22 till 7 före 23
3 efter 24 vlc
vlc därefter ej fp utan mf med accent
4 efter 24 fag skall vara f
![Page 21: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/21.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 21
Alfvén: Den förlorade sonen. Balettsvit
Anmärkningar av Finn Rosengren till studiepartituret
Edition Suecia (cop 1967).
Sats 1, del 1, Gånglåt från Leksand.
takt 8 vl I, II mf på sista noten.
siffra 3 vl I Här finns ett fel i stämman.
5 efter 8 cor I, II Troligen saknas hornen i denna takt och de tre följande. Jfr 5 efter
3
Sats 1, del 2, Sonens gånglåt.
takt 12 cor II Första noten skall vara noterat giss. (Obs att cor II står överst på
det undre systemet!)
7 före slutet vl I Tredje noten skall vara c.
3 före slutet fag I, II Skall ha bågar som vl I i denna takt och nästa.
Sats 2, Polska från Orsa.
takt 7 vl I c på tredje slaget skall vara en punkterad åttondel och följas av
en sextondel d2. Jfr 3 efter 7.
takt 9 vl I Sista noten skall vara g. Jfr 5 efter 7.
2 efter 5 vl I Första noten skall vara c enligt klaverutdraget till baletten.
2 efter 7 cl I, II Första noten skall vara noterat fiss.
7 efter 8 vl I, II Paustecken saknas.
Sats 4, Polketta.
6 efter 17 vl I Båge över de två första noterna.
4 efter 20 cor I Andra noten skall vara noterat h.
cor III Andra noten skall vara noterat d. (Obs att cor III står på det undre
systemet nu!)
4 före 21 cor III Andra noten skall vara noterat e.
3 före 21 vl I De tre sista noterna skall vara e c e.
11 efter 23 cl I, II Båge över de två första noterna.
Sats 5, Steklåt.
2 före 27 cor V Första noten skall vara noterat ciss. Märkligt och opraktiskt f.ö. att
de 10 takterna före 27 är det enda avsnitt i hela sviten som kräver
en femte hornist!
29 vla Skall ha p.
![Page 22: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/22.jpg)
22 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Sats 6, Polka.
8 efter A cl II Andra noten skall vara noterat g.
9 efter B fl I, II Skall ha f.
15 efter B vl II, vla Skall ha pizzicato.
12 efter C cor IV Första noten skall vara noterat f.
Dalarapsodi
Anmärkningar av Finn Rosengren till fickpartituret
Nordiska Musikförlaget, 1941
3 efter 49 cor I Sista noten skall vara noterat ess.
En Bygdesaga
Anmärkningar av Finn Rosengren till stort partitur
faksimiltryck av tonsättarens manuskript. Gehrmans 1945.
Sats 2
2 före 4 ob I, II Skall ha legatobåge över de två första noterna.
siffran 6 vl II Två sextondelspauser saknas.
6 efter 15 vlc Skall ha tenorklav före sista noten.
Sats 4
4 efter 2 trb, tuba Skall ha accent på andra noten.
Sats 5 Det saknas repetitionssiffror i denna sats. Därför hänvisas till
sidnummer.
s. 5 t. 4 och 6 tr II Skall ha återställt h. Detsamma s. 13, takt 5, och s. 14, takt 2.
s. 7 t. 4 I partituret till Den förlorade sonen, som använder samma
musik, står det Poco più moto här.
![Page 23: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/23.jpg)
Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se 23
Alfvén: Kantat vid Sveriges riksdags 500 års minnesfest
Alfvéns ändringar i hans eget klaverutdrag i Statens Musikbibliotek.
Stockholm 1936. Musikaliska Konstföreningen
Sats 2
7 efter 1 B coro
7 efter 1 cb första bastonen skall vara ess
Sats 3
s. 13 slut-
ackordet
Sats 7
4 före 6
text
B coro
Sats 8
2 efter 2 B coro båge över fjärdedelarna
Alfvén: Festspel op.25
Alfvéns rättelser i hans eget partitur i Statens Musikbibliotek.
Partitur: Stockholm 1908. Abr Lundquist 5355, Stämmor
4 före 1 timp sempre f
9 efter 1 alla Allegro maestoso [tillagt:] e solenne
2 cl II col cl I . Även 3efter 11
6 före 3 cl II col cl I. Även 7efter 11
4 stråkar
utom cb
mf ej p
5 ob, vl, vla mf ej p
s. 15
sista före
repris-
tecknet
vl I, vla, vlc mf
3 efter 8 vla, vlc marc
7 efter 8 vl, vlc mf
9 ob, vl I, vl II mf
före 10 alla reprisen struken
![Page 24: Alfvéniana 3-4/08](https://reader031.fdocument.pub/reader031/viewer/2022012402/568bd75b1a28ab20349f6deb/html5/thumbnails/24.jpg)
24 Alfvéniana 3-4/08 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
År 2010 är det 50 år sedan Hugo Alfvén dog. Var med och hylla hans gärning under rubriken
Hugo Alfvén i våra hjärtan!
Hugo Alfvén Fonden i Kungl Musikaliska akademien och Hugo Alfvénsällskapet vill härmed inbjuda till
medverkan under ett helt år av begivenheter inom de olika områden och på de olika orter Hugo
Alfvén var verksam: utbildning i Stockholm som musiker och konstnär samt tonsättare, starka intryck
av Stockholms skärgård, första yrkesliv som violinist i Hovkapellet, första framgångar som tonsättare i
Stockholm och Köpenhamn, stipendiat i utlandet och utbildning till dirigent i Dresden, olika
förälskelser som sätter spår i kompositionerna, särskilt Marie Krøyer och Skagengruppen av
konstnärer, mötet med Italien och med Dalarna (spelmanstävlingar, Alfvénsgården i Tällberg,
Ankarcrona, Zorn, Carl Larsson, vänskapen med Carl Milles), dirigent med egna orkesterverk, Uppsala
universitets director musices och dirigent för Akademiska Kapellet, Musikfesten i Uppsala 1911,
nationaltonsättare med många uppdrag att skriva kantater, dirigent i OD och många andra körer inte
minst Siljanskören, målare i toner särskilt i baletten Bergakungen och symfoni nr 4, akvarellmålare
från 50-årsåldern, som emeritus bosättning i Dalarna (Åkerö, Tibble, Alfvéngården från 1945) med fru
Carin, memoarer och radiointervjuer och ett tredje äktenskap, med Anna.
Vi vill redan nu göra din institution uppmärksam på planeringen för 2010 och på vilket sätt Hugo
Alfvén kan inlemmas i verksamheten detta år. Vi har inga synpunker på tidpunkten utan lämnar valet
till dig. Däremot vill vi gärna bli underrättade om era planer så att vi kontinuerligt kan uppdatera en
sammanställning på Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se.
Vi har många idéer om vad som skulle kunna göras. Dem vill vi gärna dela med oss. Kontakta
Gunnar Ternhag Jan Olof Rudén
Ordförande Hugo Alfvén Fonden Sekreterare Hugo Alfvénsällskapet
[email protected] [email protected]
023-77 88 89 08-33 83 69