Älvsbyhus 70år svensk

Älvsbyhus

70 år!F r å n s t o c k t i l l s t u g a F r å n s t o c k t i l l s t u g a

Älvsbyhus 70 år - 1

Förord

Från andra världskriget till våra dagar har mer än ett halvt sekel passerat med en enorm teknisk, social och ekonomisk utveckling som förändrat människors livsvillkor på ett nära nog dramatiskt sätt. Älvsbyhus har delta-git i den utvecklingen alldeles påtag-bart genom vår ambition att förädla det norrbottniska kvalitetsvirket.

Det började i två unga mäns vilja att starta eget och förse de norrbottniska hemmen med snickerier och senare att förse oss med tak över huvudet. villor tillverkade efter alldeles egna koncept med motivet att erbjuda kva-litetshus till marknadens lägsta priser blev strategin.

Denna bok är tillägnad dem som var med i efterkrigsutvecklingen och i skapandet av ett familjeföretag som danats av briljant entreprenörskap och företagande. som genom klokhet, långsiktighet, god planering och rationell produktionsut-veckling hävdat sig, byggt upp ekonomi och förutsättningar för en framtid så att vi med tillförsikt kan gå vidare.

vi känner äkta stolthet att som tredje generationen få bära traditionerna vidare mot nya mål efter vår far Donalds insatser under så många år. Med ny fastställd vision är siktet inställt på full beläggning i våra fabriker och ännu fler nöjda Älvsbyhuskunder. Älvsbyn i mars 2014Kent & stefan Johansson

Stefan och Kent Johansson

2 - Älvsbyhus 70 år

Norrfjärden 1944

Mitt under brinnande världskrig beslutade sig två 26-åringar från Norrfjärden att starta eget snickeriföretag. Gunnar och Göran Johansson var väl förtrogna kamrater sedan barnaåren. De bodde bara 500 meter från varandra och har varit tillsammans från det de började gå. Kamraterna, som inte är släkt med varan-dra, delade skolklass, gjorde lumpen samtidigt och hade nu hamnat på samma arbetsplats på sCA-snickeriet i Munksund. Det var inte bara en tillfällighet.Gunnar hade skaffat sig körkort för lastbil och taxi. han fick av Göran veta att snickeriet var en bra arbetsplats så han sökte sig dit. Gunnars pappa var bygg-nadssnickare och tog på sig husbyggnationer som Gunnar hjälpte honom med. Till snickeriet i Munksund var han väl kvalificerad och välkommen. Göran som växte upp i jordbrukarhemmet hade inget intresse för bondeyrket. Familjehem-manet var ett av flera stamhemman i Norrfjärden och hade gått i arv i flera generationer. Till hemmet hörde även ett sågverk i harrbäcken med en råolje-motor som kraftkälla. Förutom till eget behov sågades naturligtvis virke för hela byns behov. sågen erbjöd arbete enbart under försommaren så Göran började se sig om efter annat.-Jag bestämde mig för att besöka sCA:s snickeri i Munksund, berättar Göran. På snickeriet byggdes kojor och inredningar. Företaget befann sig i ett utvecklings-skede och byggde ut snickeriet, minns Göran.-När jag kom in där, frågade basen vad jag hette. han kände tydligen min far, så han sa.-Ta med dig hammaren och kom och spika. Jag for hem och hämtade hammare och arbetskläder och började jobba dagen efter. Medan jag jobbade i snickeriet hann jag gifta mig och bilda familj. Första sonen Donald föddes1942, berättar Göran.Det dröjde inte så länge innan Gunnar också blev anställd vid samma företag. Efter en tid i Munksund började Göran och Gunnar diskutera att starta eget. snickeri var det roligaste de visste och arbete fanns det för snickerier på den tiden, minns Göran.


Norrfjärdens Träförädling

värnet för fosterlandet undgick ingen svensk i vapenför ålder. Det gällde natur-ligtvis både Göran och Gunnar. För Gunnar blev värnplikten dessutom förlängd med tjänstgöring i riksgränsen. hitlers styrkor hade intagit Norge och fanns i Finland. Norrbotten var omringat av fienden och behövde vakande ögon runt sina riksgränser.-Det blev långt mellan permissionerna, minns Gunnar som hade familjen, hus- tru och liten son hemma i Norrfjärden. Efter militärtjänstgöringen arbetade Gunnar på sin fars byggen, körde lastbil åt bröderna Nordvall med transporter som ofta var maskiner till J W Andersson. På helgerna körde han taxi åt Öbergs i byn. Det var ett leverne som inte gav mycket tid över till familjen. När våren kom 1944 återupptog Göran och Gunnar planerna på eget snickeri som vuxit fram under deras tid på snickeriet i Munksund. På Gunnars gård stod ett tomt lastbilsgarage på drygt 200 kvadratmeter. Det skulle duga som industrilokal, resonerade 26-åringarna.Över en helg i maj 1944 bestämde sig Göran och Gunnar att satsa på eget. Till-sammans åkte de till J W Andersson i Piteå och köpte snickerimaskiner. Kapsåg, snickerihyvel, plan- och rikthyvel, justersåg, limpress, enkel tappmaskin, 2 fräsar, liten virkestork för ett paket virke och sprutbox för grundmålning av snickerier.-Det blev en riktig chock när räkningen på maskinerna kom, berättar Göran. Kravet var kontant betalning. vi hade inget rörelsekapital och hade tänkt oss få komma igång med lite anstånd med maskinbetalningen. vi hade ju förberett oss med byggmästarkontakter, så vi visste att inredningssnickerier skulle vi få beställningar på. Nu blev goda råd dyra.-sparbanken trodde inte på oss, men skulle vi skaffa borgenärer på det lån vi behövde, skulle de pröva ansökan, berättar Göran.


Göran Johansson

Byn trodde på “pojkarna”!

-vi hade inte så mycket att välja på. skulle vi läm-na tillbaka maskinerna eller försöka få borgenärer till lånet. vi höll rådslag med våra fruar, minns Göran. Det fanns ingen tvekan om att vi skulle fortsätta.samtidigt bestämde vi oss Gunnar och jag och fru-arna att vi skulle betala allt kontant i firman i fort-sättningen. Men först skulle maskinerna betalas. 22 500 kr skulle lånas på Piteå sparbank och för det krävdes minst tio borgenärer. såväl bönder, fiskare, företagare som affärsmän ställde upp för Göran och Gunnar, som snabbt fick lånet ordnat.

Nu gällde det att komma igång med anskaffning av råvaror, material och kunder.Göran tog ansvaret för ekonomi, offerter och kunder. Gunnar tog ansvaret för produktion, materialinköp och arbetsledning. I början av juni 1944 startade fö-retaget med tillverkning av inredningar till hus och lägenheter med tre anställda.-varken Göran eller jag hade företagskunskaper men vi hade god enighet och snickerimaskiner kunde vi hantera, berättar Gunnar. vi lyckades också bra med att övertala byggmästare om att få räkna på beställningar. De flesta anbuden fick vi, minns Gunnar.Produktionen i snickeriet planerades och lades upp mycket rationellt. Ingen tids-spillan i hanteringen var parollen. Materialet togs in i ena änden och monterades färdigt i den andra.Norrfjärdens Träförädling startade professionellt och gick med från starten i snickerifabrikernas riksförbund. Medlemsskapet utnyttjades i informationen när företaget presenterade sig som tillverkare av byggnadssnickerier, köks- och butiksinredningar, möbler mm.Kriget betydde inte enbart militärtjänstgöring för Göran och Gunnar. båda minns hur köerna av evakuerande finnländare ringlade in i byn med allt människorna hunnit ta med sig av bohag, djur och personliga tillhörigheter.


Gunnar Johansson

Gamla hus och ladugårdar rustades för att här-bärgera alla flyktingar. Inredningar men framför allt dörrar och fönster behövdes för att göra livet drägligt för både människor och djur. För Norrfjär-dens Träförädling innebar det ganska stora beställ-ningar.störst betydelse fick dock de från starten etable-rade kontakterna med bygg- och fastighetsfö-retaget ragnar Wikstén i Piteå och Norrbottens Träförädling i luleå. behovet av bostadslägenheter var mycket stort i städer och tätorter i Norrbot-ten.

vid den här tiden hade diskussionen startat om ett statligt järnverksbygge i luleå som skulle ge flera tusen man arbete. Optimismen växte. Kraftverksbyggena i luleälven pågick i bland annat suorva och Porjus. Norrbottens Träförädling hade specialiserat sig på bostadsbaracker som tillverkades i moduler och monterades ihop på byggplatsen. Militärens behov av barackförläggningar var också stort.På mindre än ett halvt år hade Norrfjärdens Träförädling mycket stor orderbelägg-ning. Antalet anställda ökade snabbt och hade fördubblats till årsskiftet 1944-45.virke och material till snickeriet var en tung post för företaget, minns Göran och Gunnar. En bra uppgörelse med goda kreditvillkor upprättades med Norrbottens Träförädling i luleå där virket köptes. En del av virket sågades i hemmasågen i harrbäcken. Timret köptes av bönderna i byn.-våra löner var inte stora, minns Gunnar. Göran och jag tog ut en vanlig snickar-lön. Alla intäkter användes i företaget. vi avbetalade lånet så snabbt vi orkade och handlade kontant så långt det var möjligt.-Det blev många gånger knappt i kassan, berättar Göran. särskilt när lönerna skul-le betalas varannan vecka. Jag fick ofta gå till min far och be om handlån. hans förståelse var stor för våra behov och han fick tillbaka pengarna så fort vi fick betalt av våra beställare.


Balansräkningen för bolagets första verksamhetsår


Krigets härjningar innebar påfrestningar även om sverige stod utanför. ransone-ring och brist på varor började göra sig gällande.-I början klarade vi oss bra med material som skruv, spik och gångjärn, berättar Gunnar. Jag minns att jag vid ett tillfälle tog motorcykeln och körde Norrbotten runt och köpte in allt jag kom över för att rädda produktionen.

resan runt norrbottens järnaffärer visade sig vara företagets lycka. Nu hade de tillgång till det material som krävdes. Produktionen utökades stadigt. Norrbot-tens Träförädling i luleå som ägdes av bröderna Tage och lennart Forsberg skulle bygga 24 hus med fyra lägenheter i varje.Göran och Gunnar räknade på jobbet och fick ordern, den största hittills. samti-digt hade byggmästare ragnar Wikstén i Piteå startat byggandet av de så kall-lade punkthusen i stan. Norrfjärdens Träförädling fick leverera inredning till hela projektet, en beställning som varade i flera år.Framgångarna blev så stora att lokalerna inte räckte till. En monteringshall bygg-des för att ge mer utrymme i snickeriet.När hitler störtades och världsfreden kom 1945 hade sverige alla förutsätt-ningar att hävda sig och utvecklas. landets företag och resurser var i stort sett intakta. vi hade sluppit krigets hemskheter, men världen runt omkring oss var både sönderslagen och nedbränd.Den stora återuppbyggnaden krävde både industriella och ekonomiska resurser som sverige hade stort utbyte av. Det blev totalt en tillgång även för företagan-det i Norrbotten.På Norrfjärdens Träförädling kom bland annat order från England på trappor, fönster och dörrportar. Tidvis hade företaget så mycket arbete att gårdsplanen sommartid fick användas för att montera skåp och inredningar.-Fördelarna med Norrfjärdens snickeri var bra kvalitet på jobben och att leve-ranserna kom på uppgjorda tider, säger ragnar Wikstén, Piteå. han har samar-betat med företaget i drygt 30 år.-Det fanns redan från början en företagaranda hos Göran och Gunnar som präg-lades av prismedvetenhet, och en leveranstrohet, som vi som beställare hade mycket stor glädje av.


Arbete åt bygdens söner

På försommaren 1944 fick Östen Andersson ett telefonsamtal, som gladde honom mycket.-Göran Johansson ringde och frågade om jag ville börja arbeta på deras nya snickeri i byn. Jag accepterade direkt. Det fanns inte många arbetstillfällen i hembyn på den tiden, berät-tar Östen som blev en av de först anställda på Norrfjärdens Träförädling.Jag hade arbetat med min far som var bygg-nadssnickare innan, vilket Görans far Marcus kände till. Kanske var det därför jag fick erbju-dandet, tror Östen.

Jag började arbeta på snickeriet 1 juni 1944, fortsätter Östen. Arbetsdagarna började sju och slutade halv fem. För det mesta gällde normala arbetsdagar, men jag minns att jag fick jobba på nätterna vissa gånger för att klara av stora leveranser.Från början hade vi bestämda arbetsplatser. Jag började som limmare och fort-satte sedan som bänk- och maskinsnickare, berättar Östen. Allt eftersom vi blev fler ändrades systemet till roterande ordning så att alla kunde sköta alla maski-ner utom fräsen. vid den stod Gunnar, som var den som skötte jobbet i fabriken medan Göran hade hand om kontoret och kundkontakterna. Eftersom kontoret fanns i fabriken arbetade även Göran i produktionen så ofta han kunde.På den tiden gjordes lönerna upp muntligt mellan arbetstagaren och företagaren. När arbetarskyddslagen kom valdes jag som skyddsombud på företaget. varje snickeri skulle ha ett sådant ombud. I miljöhänseende hade vi utsug från hyveln och fräsarna, men i övrigt var det som det brukade med ventilationen.Norrfjärdens Träförädling utvecklades snabbt. redan efter ett halvt år var vi dubbelt så många anställda, minns Östen. utbyggnadsplanerna diskuterades redan då, men sköts framåt i tiden. Jag trivdes på företaget, som hade en demo-kratisk umgängeston och bra jobb och dessutom var det nära hemmet, summe-rar Östen.

Östen Andersson


John hägglund gick i sin faders fotspår. redan som 14-åring började han som lärling hos Norrbottens Träslöjd där man tillverkade snickerier och prydnadssa-ker. åren 1945 - 47 gick John skola på strömbacka i Piteå och utbildade sig till snickare, ett yrke som även hans far hade.Kriget i Finland påverkade även Norrfjärden, minns John. Flyktingar kom i stora skaror och inkvarterades i lokaler som utrymdes eller fanns lediga.-Jag bodde i närheten av håkansö skola, som stängdes och blev bb. Många av flyktingarna fick bo i en stor norrbottensgård bakom holmlunds café. Kyrkoherde Nilsson som talade finska, hade mycket att göra under den perioden, minns John. Arbetssituationen i Norrfjärden var inte så bra under krigsåren, fortsätter John. Många flyttade till närliggande städer för att få arbete. De som stannade hade jobb inom jordbruket eller på något av de få företag som fanns i området.-Jag hade tur som fick jobb direkt efter skolan, säger John. Jag var 18 år när jag gick till Göran Johansson och frågade om det fanns arbete åt mig. Om jag började som säsongarbetare skulle det gå bra, lovade Göran och så blev det. sä-songarbetet blev en fast anställning som varade fram tills att företaget flyttade från Norrfjärden.John började med att lära sig arbete vid plan- och rikthyvlarna, limmade emel-lanåt, tillverkade köksluckor, fräste till fönsterbågar och hjälpte Gunnar med ihopsättningen av köksinredningar.redan då fanns ett löneavtal, som var lågt, men som följdes till punkt och pricka, minns John.-Jag trivdes väldigt bra med Gunnar och Göran, säger John. Det var en demokra-tisk stämning på Norrfjärdens Träförädling. här märktes ingen skillnad mellan chef och arbetare. Alla hjälpte till där det behövdes, säger John som då var ny-gift. Familjen flyttade till luleå 1953.


Midnattsexpressen var ett känt begrepp i Norrfjärden på 40-talet. Det var nam-net på den buss som arbetarna till sCA i Munksund åkte med. skulle de med bussen var de tvungna att stiga upp mitt i natten.Folke bäckström, 15 år var en av dem som arbetade i Munksund tills den dag hans mamma fick nog och sade till honom att skaffa sig nytt jobb, för sonen såg mer död än levande ut varje morgon han skulle iväg.-Jag bodde bara 100 meter från Norrfjärdens Träförädling så jag gick över och sökte arbete, berättar Folke. Jag fick börja som lärling 1949.Arbetet blev att vara eldare och städare men ganska snart blev jag limmare. Efter ett tag arbetade jag vid planhyveln, putshyveln och kom slutligen till mon-teringen.lönen som lärling var dålig, minns Folke, 79 öre i timmen enligt avtal. utbildade fastanställda snickare hade 1,93 kr per timme.

Folke Bäckström blev en av de arbetare som följde med företaget till Älvsbyn och en av de första husmontörerna. Löneutbetalningskvit-to för Folke Bäckström från februari1950. Observera att tidsperioden omfattade tolv dagar och sex dagars arbetsvecka.


Järn

gäng

et i

Nor

rfjä

rden

, fr.

vän

ster

Gun

nar J

ohan

sson

, Arn

e Jo

nsso

n, H

arry

Ced

er, K

alle

And

erss

on, F

olke

Bäc

kstr

öm, J

ohn

Häg

glun

d, G

öran

Joha

nsso

n oc

h G

östa

And

erss

on.


Det ska börjas i tid...

En lång och aktiv sjuåring hade tagit för vana att följa sin far Göran på snickeriet i Norrfjärden. här fanns alltid någonting att göra. städa och samla på snickerispill eller snickra till någonting roligt av allt virke som blev över från maskinerna.Men affärer intresserade honom mer än allt spillet. Kunde han hitta på något vet-tigt och tjäna pengar som far gjorde. En affärsidé föddes. Donald plockade maso-nitbitar, spikade på snygga kantlister och tillverkade brickor, både små och stora.Många minns säkert Donald när han gick runt i gårdarna och sålde sina brickor. Affärer blev det. vem kunde motstå en så ung gentleman som knackade på! varje höst plockade alla bär i skog och mark. bären skulle rensas och det kunde ta timmar om skörden från skogen varit riklig. Allt sånt arbete gjordes för hand tills innovatören Donald vidareutvecklade sin bricka med ett hål i ett av hörnen.Nu kom utvecklingen i rask takt för den första bärrensaren blev väl mottagen av marknaden. Den gav Donald mängder med arbete i tillverkning och försäljning. sjuåringen planerade sin produktion till ferierna. Donald ägnade sig åt sin affär-side tills han var tio år.När Donald 1953 som elvaåring gjorde sig beredd att börja realskolan i Piteå fick familjen tillökning. Det blev en son, som fick namnet Dennis.För familjerna Johansson var tillvaron i Norrfjärden stressad. Kundkretsen hade vuxit snabbt och stora beställare fanns på många orter i länet. Diskussionerna pågick om fortsatta utbyggnader eller nybyggnad av industrilokaler för snickeri-et i Norrfjärden eller någon annan lämplig plats.För företagarna Göran och Gunnar kändes behovet brådskande. I den takt som företaget utvecklades fanns det inte utrymme för att göra halt. Det skulle vara att svika sina beställare och samtidigt stänga dörren för det egna företagets framtid. Norrfjärdens Träförädling hade sin målsättning klar. Företaget skulle fortsätta att expandera.


En ny epok

Familjerna Johansson hade anledning till täta rådslag. Nu var tiden mogen för beslut om framtiden. året var 1953.Gunnar och Göran hade hört sig för om tomtmark till en ny fabrikslokal på 1 000 kvadratmeter i Norrfjärden. En jordbrukare intill nuvarande fabrik var be-redd att sälja mark.Finansieringen var också ordnad. banken ställde upp med lån till ny industrilokal. Företagarna skrev till Norrfjärdens kommun och önskade kommunal borgen för lånet.Parallellt med förberedelserna i Norrfjärden hade Göran och Gunnar orienterat sig på andra orter om etableringsvillkor, mark, service och arbetskraft. De hade på känn att det kunde bli svårigheter att få igenom bygget i Norrfjärden. Famil-jerna var förberedda på ett flyttningsalternativ.En sådan ort var Älvsby köping, beläget mitt i ett stort skogsområde med till-gång till järnväg. här hade Norrfjärdens Träförädling en stor byggmästare som kund sedan en tid tillbaka.-båda familjerna var samlade hos oss den kvällen när Norrfjärdens kommun hade vårt ärende för beslut, berättar Gunnar. sammanträdet drog ut på tiden. vi satt långt in på kvällen och väntade på besked.När representanten från kommunen sent omsider hörde av sig var beskedet överraskande i sin motivering.Kommunen kunde inte ställa upp med borgen på grund av att de tvingades plo-ga runt tomten där den nya fabriken var tänkt, för att hålla uppe angränsande vägar, vilket skulle bli för kostsamt.Den egentliga anledningen till det negtiva beslutet var att politikerna inte trodde på oss för att vi var så unga. Det har vi fått höra i efterhand, berättar Gunnar. re-dan samma kväll beslutade vi oss för att ta upp diskussionen med Älvsby Köping om en flyttning av företaget och på vilka villkor en etablering kunde genomföras, säger Gunnar.vi hade information via en byggmästare i Älvsbyn, som vi levererade inredning till, att Älvsby Köping var mycket intresserade av vårt företag.


ledningen för Älvsby Köping var förberedd när Norrfjärdens Träförädlings ansö-kan om etablering till köpingen kom. henning Gille, kommunalnämndens ordfö-rande och Erik hammarsten besvarade hemställan omgående. båda insåg möj-ligheterna till nya arbetstillfällen i ett snabbt växande företag i tätorten.När parterna träffades växte bilden av en företagsetablering med framtidstro och stark utvecklingskraft. Ägarna var enligt kommunalmännen entreprenörer, som i handling visat resultat. Parterna var mycket snabbt överens om tomtmark och villkor för flyttning av företaget.Norrfjärdens Träförädling köpte tomten Dalian på Altuna industriområde. Förut-om nya industrilokaler byggdes här företagets första egna sågverk för sågning av virke till snickeriet. 1954 var det dags för inflyttning.Ägarna Göran och Gunnar Johansson hade samtidigt byggt egna hus på lönnga-tan mitt emot fabriksområdet. De blev mycket väl mottagna när familjerna flyt-tade till köpingen.De nya lokalerna fylldes snabbt av verksamhet. Antalet anställda ökade till 15 etableringsåret. 1955 kammade företaget hem en stororder på inredningar till de så kallade lindgrens-hyreshusen på storgatan i Älvsbyn. senare kom order på inredningar till ett helt radhusområde i vidsel.Ett annorlunda arbete var att göra all inredning till badhuset i Kiruna som till-verkades i teak. beställningssnickeriet expanderade och växte till Norrbottens största och tillverkade allt som efterfrågades i braschen utom möbler. Politi-kerna i Älvsby Köping hade fått sina värderingar om företaget besannade. Erik hammarsten var kommunalnämndens ordförande sedan 1955. han följde ut-vecklingen med stort intresse och skulle få spela en avgörande roll i det fram-tidssenario som höll på att diskuteras av företagsledningen.Takten i Norrfjärdens Träförädlings expansion framgår av omsättningssiffrorna som 1954 var 171 828 kronor och som ökade 1955 till 433 761 kronor.


Lyckad omstart

Med sex anställda och efter 360 000 kronor i investeringar startade Norrfjärdens Träförädling verksamheten i Älvsbyn. Med 1 000 kvadratme-ter nya lokaler, 200 kvadratmeter kallförråd och en cirkelsåg på tomten gavs nya förutsättningar. Antalet anställda ökade snabbt till det dubbla. Alla hade fullt upp att göra. redan i december 1954 arbetade 14 man i företaget. En av dem var Torbjörn Isaksson, 22 år, Älvsbyn.-Jag kom till företaget från ett snickeri på or-ten, berättar Torbjörn. lönen var något bättre på

Norrfjärdens Träförädling som dessutom verkade ha mycket att göra.Företaget var väl utrustat med maskiner och hade en betryggande orderstock, minns Torbjörn som hade gått strömbackas snickeriutbildning i Piteå och dess-utom hunnit göra lumpen klar.-Jag minns att vi hade lön varannan vecka och följde ett avtal som hette Pite Älvdals avtalspraxis. Avtalet var en överenskommelse mellan flertalet bransch-företag och hade som främsta syfte att förmå folk att stanna vid sina arbeten. De företag som hade ingått avtalet var lojala och det fick som konsekvens att ingen konkurrerade med varandra om löner. Avtalet var i kraft till 1960 då ack-ordslönesystemet tog över.För Torbjörn blev anställningen starten på en livslång karriär. Efter 40 år minska-de han till halvtid och är numera pensionär och veteran.Tore lundgren är en annan av dem som kom till företaget 1955. han tog anställ-ning för att företaget kunde erbjuda bostad i ett av deras tre hyreshus som de låtit bygga på björkgatan.-I företagets hyreshus bodde många anställda, minns Tore. vi umgicks på så vis mycket med familjerna på fritiden också. Göran och Gunnar var bra arbetsle-dare, säger Tore. vi anställda upplevde dem aldrig som chefer, fortsätter Tore som började på snickeriet med att fräsa fönsterkarmar, fönsterbågar och dörrar, arbetsuppgifter som Tore gjorde under alla sina 19 år i företaget.

Torbjörn Isaksson


En ny strategi prövas

under de första åren i Älvsbyn utvecklades Norrfjärdens Träförädling till länets största snickeriföretag. Görans arbete att skaffa jobb genom offerter var lycko-sam och Gunnars arbete att producera och göra det till slagkraftiga priser, hög leveransmoral och bra kvalitet borgade för att offertjobbet kröntes med nya framgångar.sonen Donald, som läste på realskolan i Piteå, fick sitt första sommarjobb redan 1954. han grundmålade fönster, var mottagare bakom en hyvel, pluggade lim-fog och hoppade in där hjälp behövdes. Feriejobbandet fortsatte han med tills den femåriga realskolan var klar 1958. som 16-åring började han köra traktor i transporter och snöröjning på vintrarna.Det var under de mest expansiva åren i Älvsbyn som diskussionerna om en ny långsiktig målsättning började ta form. Göran och Gunnar hade en tanke om att tillverka hus på ett alldeles speciellt sätt.Produktionen skulle ske inomhus och baseras på löpandebandprincipen. Golv, väggar och tak skulle prefabriceras och monteras samman på bandet till modu-ler som färdigställdes med snickerier, el och vvs till färdiga rumsenheter. våtut-rymmen som toaletter och tvättstuga utrustades helt färdiga. Det krävde pre-cision i materialberedning, uppbyggnad och montering men i gengäld fanns det stora vinster att hämta i upprepning av moment, virkes- och materialhantering.Klimatet krävde att husen isolerades ordentligt mot kyla och eftersom arbetet gjordes inomhus garanterades ett bra isoleringsjobb.husmodulerna skulle vara så långt färdiga att monteringstiden på byggplatsen kunde minimeras.husbyggaridéerna krävde förstärkning av projekterings- och ritkunnigt folk. Ganska snabbt stod det klart att de fabrikslokaler företaget byggt 1954 var helt otillräckliga. Tomten de köpt var för liten att växa på. Med husproduktionsplaner behövdes väsentligt större sågkapacitet än de ca 2 000 kubikmeter per år som nuvarande cirkelsågen klarade.sammantaget krävdes betydande kapital om och när planerna skulle realiseras. Göran och Gunnar var också överens om att företaget borde ändra namn när nu verksamheten stabiliserats i Älvsbyn.


under en affärsresa var Göran och Gunnar hos Mo och Domsjö i Örnsköldsvik för att köpa dörrar. Företaget tillverkade hus och hade eget snickeri. Driftsin-genjören hette rune book. han kom i samtal med företagarna från Älvsbyn, ett samtal som utvecklades till en diskussion om nya sätt att bygga hus.Det första mötet resulterade i en fördjupad kontakt och flera sammankomster där tillverkning av sektionshus efter löpandeband-principer utvecklades. Idéerna väckte både intresse och engagemang hos rune som nappade på erbjudandet att bli projekterare för husfabrik och hustillverkning. 1959 flyttade rune book med familj till Älvsbyn.-Jag började tillsammans med Göran och Gunnar att rita och planera för pro-duktion, berättar rune. Kontoret fanns i snickeriet och ägarna var ju samtidigt hårt enagerade i produktionen. Därför blev det mycket arbete på kvällar och nätter vilket var den tid vi hade tillsammans. vi arbetade nästan dygnet runt, minns rune.Göran hade fått två förslag på hus med huvudritningar. Ett från Thurfjells ar-kitektbyrå och ett från NAb och hade valt det senare som vi skulle anpassa till ett löpandebandsystem till vilket allt material, all utrustning, installationer och inredning skulle flöda in. hur skulle den fabrikslokal se ut som svarade upp mot detta.Arbetet blev krävande och det första huset ett modellhus där varje bräda och varje spik måttgavs. byggandet blev systematiserat för att ge effektivitet och därmed svara upp mot måttot “hög kvalitet till lågt pris”, berättar rune book. Parallellt med att ritningarna för huset växte i antal arbetade trion med kon-struktionerna för fabrikslokal och placering av snickeri med skåp-, köks- inred-ning, fönster- och dörrtillverkning, måleri för dessa och av detaljer, lister och paneler.särskilda arbetsplatser behövdes för golv-, tak- och väggblock och ytterligare ytor för beredning och lagring av material till dessa. blocken blev både stora till ytan och tunga. För tunga för att hanteras manuellt. rörliga lyftanordningar med precision krävdes för att få väggar och tak exakt på plats.


Kommunal vånda

Kommunledningen i Älvsby Köping med Erik hammarsten i spetsen sparade inte på resurser för att svara upp mot utvecklingsplanerna för Norrfjärdens Träför-ädling. Dessa planer blev medialt uppmärksammade när hustillverkningen avslö-jades. Offentligheten fick sin insyn i och med att kommunen fick ansökan om nytt industriområde.Anspråken på areal för nya området var stort enligt dåtida mått. samtidigt ville företaget köpa tomtmarken. Dessutom ville Gunnar och Göran nu försäkra sig om att det skulle finnas möjligheter till framtida utveckling. Företagsledarna kunde förutse ett sådant behov även om de ville ta ianspråk mark och bygga ut i etapper allt eftersom behov uppstod.sälj en del och hyr ut huvuddelen, resonerade oppositionen inom kommunfull-mäktige, men Erik hammarsten drev företagarnas linje. Tomtmark ska säljas och option ska ges i den utsträckning som företaget begär.Älvsbyn hade ett industriområde norr om Järnvägsstationen där en del företag redan etablerat sig och där kommunen redan hade industrispår.här ville företaget köpa tomt med inriktningen att hamna så nära järnvägen som möjligt.Kommunens planerare ville att industritomten skulle ges utvecklingsmark norr-ut mot en skogsås. Däremellan låg en djup vattensjuk svacka som liknade en kanjon, men som med massor från åsen kunde fyllas och skapa förutsättningar för industrimark som skulle garantera ett markområde på över 300 000 kva-dratmeter.Mellan industrihusen närmast järnvägen ville kommunen ha utrymme för väg på den sidan järnvägen till tänkta industriområden längre västerut.När den politiska palavern lagt sig blev beslutet som företaget önskat sig. Nu kunde planeringen för nästa utbyggnad ske med sikte på hustillverkning, snickeri och sågverksrörelse.Planeringen var inriktad på byggstart 1959 för 4 000 kvadratmeter industrilokal och diverse förrådsutrymmen samt en ny såganläggning.


Källarlöst på torpargrund

När tekniken för hustillverkning, industrilokaler och maskiner var klara gällde det att få en grundläggning som svarade upp mot effektivitetsambitionen. Göran hade en filosofi om en annorlunda husgrund som man kunde bygga klar och lämna kvar till vintern i väntan på husleverans. Grunden skulle hålla för kyla och snö. han kontaktade Norrbottens Cementgjuteri i Öjebyn som både byggde och producerade betongvaror.Företagets chef Ivan hedlund och rune book skissade och utvecklade grund- läggning och kom fram till en kallgrund som blev torpargrunden.-vi försökte få patent på idén men det sprack på ett franskt patent som var identiskt med vår idé, men med trä i stället för betongstomme, berättar Ivan hedlund.Torpargrunden byggdes med betongplintar på frostfritt djup med en ram av betongbalkar som huset rullades på. För att klara tjälskjutningar isolerades plin-tarna med grus eller sand. Tjälbildning under och runt huset eliminerades genom att frilägga mark runt grunden. Problemet var att veta hur djup friläggningen skulle göras. Marken svällde ibland upp till 30 cm.Med friläggningen krävdes rasskydd för att inte jord skulle fara in under grunden. En stabil skiva som tålde fukt behövdes runt gruden.husfabrikörerna planerade med att såväl grundmaterial som grundgrävning skulle köpas på entreprenad. En upphandling som gick till Norrbottens Ce- mentgjuteri.-samarbetet med Älvsbyföretaget var utomordentligt bra och för oss blev det också banbrytande i vår produktion, menar Ivan hedlund.Inför starten med utbyggnad och hustillverkning diskuterade Norrfjärdens Trä-förädling namnbyte. Älvsbyverken var ett av namnförslagen, minns rune book.Jag föreslog i stället Ab Älvsbyhus och ritade den logotype som sedan följt före-taget. Nu blev namnet på husfabrik och snickeri Älvsby Träindustrier och försälj-ningsbolaget fick namnet Ab Älvsbyhus.Projekteringen av fabrik, såg och maskiner för hustillverkning krävde investe-ringar på 1 565 000 kr. Fabrikslokalen skulle bli 4 000 kvadratmeter och till det behövdes förrådslokaler och en brädgård.


Det första Älvsbyhuset som tillverkades... ... i den nya fabriken på det nuvarande industriområdet.


Det första huset

De nya industrilokalerna påbörjades 1959 och 1960 flyttade företaget till den nya platsen. Nu skulle teorierna omsättas i praktik. Det löpande bandet rullade på stålbalkar som vilade på metallrullar i golvet.Organisationen var klar. Materialet var framtaget och längdkapat. snickerierna, fönstren och dörrarna under tillverkning. Nu var det dags att greppa hammare och spik. El och vvs hade upphandlats på entreprenad liksom målning och matt-läggning.-Det var en spännande tid, säger Göran. vi hade bestämt att vi skulle gå försik-tigt fram. Produktionen behövde träning och vi hade många riksfyllda moment även sedan husmodulerna skulle lämna fabriken.Det första huset levererades till Älvsbyn. Grunden var handgrävd och transpor-ten skedde med specialsläpvagnar draget av en jordbrukstraktor.sven-Erik Wikström började på Älvsby Träindustrier 1960. han började anställ-ningen med att montera rullbanorna i nya fabrikshallen som husmodulerna skul-le byggas på. sedan spikade han golv och tak.-I början hade vi inga spikmaskiner och golv och tak gjordes av spontad tätpanel i trä, minns sven-Erik. Även mellanväggarna gjordes på plats inne i modulerna de första åren.När de första husmodulerna skulle monteras på grunden använde vi en björn- sticka, två kedjor och en vinkelhake. Det var en utrustning som inte fungerade. Ett tirrforblock från sJ lånades och med hjälp av den drogs husmodulerna ihop på grunden. Fram till att pinnbultarna för hopdragning kom hade vi styrklossar i golv och tak som styrde upp husmodulen på plats, berättar sven-Erik.Det första modulhuset tilldrog naturligt ett mycket stort intresse från medier och allmänhet. En stor fråga var priset för - enligt konceptet - den nyckelfärdiga villan.-De billigaste husen kostade premiäråret 46 000 kronor, säger Göran Johansson. vi var medvetet försiktiga i starten. Kalkylen baserades på material-, lokal- och arbetskostnader med ett mycket litet påslag. vi ville se hur husen och prisbil-den togs emot, berättar Göran. Att det fanns intresse för våra hus, det visste vi för vi hade beställningar på hög men vi behövde trimma in grundgrävning och montering också.


Tillkallade veteraner och uppfinnare

Efter två år som byggare och asfaltläggare hos bergendahl & höckert i Malm- fälten återvände Folke bäckström till Älvsby Träindustrier.-Göran ringde och ville att jag skulle komma tillbaka och bli husmontör, be- rättar Folke. Det var ett nytt arbete som jag trodde att jag skulle trivas med. Organisationen byggde på montörlag med två man i varje som skulle ta emot modulerna, montera ihop dem, bygga på tak och slutföra inredning och avsluta utvändigt till färdigt hus. visst skulle det innebära mycket resande och flyttning-ar, men det uppfattade jag inte som något negativt.Det här arbetet var nyskapande och varje hus hade sina människor och problem. I början var problemen många, men det rätade ut sig och blev till slut rutin som det brukar, fortsätter Folke. han fortsatte som montör i 28 år. under den tiden drabbades han av en olycka. En byggnadsställning rasade över ena foten.-läkarna konstaterade att det var en skada jag fick leva med och det har jag fått lov att göra, berättar Folke.

Problemen med att lossa modulerna på husgrunderna krävde insatser utöver det vanliga. I Korsträsk fanns en person som var duktig på tekniska problemlösningar. han hette Gustav Näslund och var känd av omgivningen som uppfinnare.Gustav hade en lösning för Älvsby Träindustrier på hur husmodulerna kunde på ett förhållandevis enkelt sätt rullas ut på den färdiga torpargrunden. han konstruerade en typ av dragvagn som kopplades bakom en traktor som dragare.På grunden lades skenor ut som husmodulerna kunde rullas ut på. Förutsätt- ningen var att marknivån anpassades till dragvagnens höjdnivå så att man slapp lyfta eller sänka modulerna vid utrullningen.under 1960 ökade antalet anställda till 28 personer och hustillverkningen tog rik-tig fart. Företagets omsättning passerade miljonen och slutade på 1 327 600 kr. I takt med att hustillverkningen ökade minskade snickerifabriken sina externa orderleveranser.


Hus per postorder

hus borde kunna säljas på postorder liksom allting annat. Göran och Gunnar visade i praktisk handling på enkla lösningar som också var billiga. Det gällde att hålla nere kostnaderna för att orka betala igen lånen för nygjorda investeringar.Älvsby Träindustrier tog fram en fyrsidig folder, som distribuerades till presumti-va kunder. Där fanns arkitektritade hus med både fasad- och dispositionsritning-ar. På en talong kunde den som önskade beställa det hus vederbörande ville ha. När den anmälan kom in gjorde Göran upp med kunden om leve- ranstid och skrev kontrakt.Att anställa en säljare ansåg företagarna för dyrt. både Gunnar och Göran var övertygade om att husen bäst såldes genom mun mot mun-metoden. De visste att husen från Älvsbyn hade en så god kvalitet och såldes till ett sådant pris att det inte fanns någon möjlighet för lösvirkesbyggare att konkurrera.I Norrland fanns två konkurrenter på den tiden. Dag och Natt i luleå, som bland annat övertagit Nilsons snickeri i Morjärv och Mo och Domsjö i Örnsköldsvik. båda företagen arbetade med modulsystem men hade inte utvecklat tekniken lika långt när det gällde styckehus som Älvsby Träindustrier. Om det var skälet till att de inte heller klarade priskonkurrensen låter de båda företagarna vara osagt.

När företaget kom till Älvsbyn 1954 startades tidsstudier för att gå från fasta timlöner till ackord. Det innebar att företaget lämnade Pite-älvdals avtalspraxis och fick Träindustriarbetareförbundet som facklig motpart.För de anställda innebar ackordslöneprincipen ingen negativ reaktion. Alla tjä-nade på ackordslönerna. De som var duktigast kunde nära nog fördubbla sina tidigare timlöner. Det blev också en bra sammanhållning i arbetslagen eftersom husproduktionens löpande band krävde att arbetet hela tiden flöt framåt utan uppehåll. Ett stopp någonstans innebar att arbetskamraterna förlorade i lön vil-ket ingen ville vara med om. Med andra ord fick arbetsledarna ett absolut ansvar att se till att sådana stopphinder inte uppstod i produktionsflödet.


Med spett och spade

stora och starka karlar hade en framtid som grundgrävare hos entreprenörer åt Älvsbyhus. Med torpargrunderna blev grundläggningen vä-sentligt enklare än åt dem som skulle ha källarvå-ning. Trots det behövdes stubbrytare för att hala upp större stenar som kom i vägen.Torpargrundens pelare byggdes på en betongsula i botten som var 60 x 60 cm. För ett normalhus be-hövdes tolv sulor och pelare samt 16 balkar med en sammanlagd vikt på ca 14 ton.-Det är klart att vi inte grävde mer än som ab-solut var nödvändigt för att få ner bottensulan,

säger sture Johansson som basat för företagets betongstation. När vi kom ner i groparna arbetade vi med förkortade spadskaft och kunde på det viset hålla grundgropen så minimal som möjligt. sula och pelare isolerades med sand mot tjälskjutning.För hustillverkare och grundentreprenör krävdes den framförhållningen att grun-derna hann göras färdiga fram till oktober innan tjälen kom. vi grävde många grunder före husleverans, minns sture. Från oktober till april var vi grundgrävare lediga. Då gällde det att antalet grunder fanns för fabrikens kontinuerliga leve-ranser av hus.I tio år fortgick grundgrävningen för hand. Först 1970 kom grävmaskinen till hjälp vilket var en befrielse, tycker sture. Efter det var vi två man och en gräv-maskinist i varje grundgrävarlag. Två man monterade grunderna på plats. Fram till 1972 köptes grunderna av Norrbottens Cementgjuteri. Då stod den egna betongelementfabriken klar för produktion. När Donald gick teknisk fackskola 1966-68 valde han att som examensarbete projektera betongfabriken som fort-farande är i produktion.

Bernt Johansson


Epatraktorn gjorde stor tjänst som ”husdragare” under en tioårs-period.

Traktorförare och hustransportör

snöröjningen och övrig traktorkörning i över ett år gjorde sonen Donald Jo- hansson väl skickad att haka på släpvagnarna med husmoduler på och transportera dem till byggplatsen.En sådan transport förblir i Donalds minne. Det första huset skulle levereras till fjällkommunen Arjeplog 1960. vägsträckan är enkel väg nära 19 mil med många och långa backar. huset till Arjeplog krävde tre vändor.-Att ta sig upp med en last tog en hel dag i anspråk, minns Donald. Jag fick hålla på i en hel vecka innan allt fanns på plats. Jordbrukstraktorn som jag körde var inte så stark. I uppförsbackarna sjönk farten till 5 - 10 km i timmen, men huset kom på plats i tid.I ambitionen att uträtta mer och öka effektiviteten minns personer i Donalds omgivning hur han en gång kopplade på tre släp med husmoduler efter traktorn. En sådan lösning skulle spara en tredje resa.Donald startade och kom iväg några hundra meter. sen kom polisen. Ett av slä-pen fick lämnas på platsen. Två släpvagnar efter traktorn var vad som maximalt var tillåtet. Donald fortsatte att transportera hus fram till dess han ryckte in i lumpen.


Älvsby Träindustrier insåg snabbt att jordbrukstraktorn inte var något dragfor-don så snart huset skulle längre än inom hemkommunen. Ersättare söktes och lösningen blev EPA-traktorn, som gjorde Älvsbyhusen kända längs vägarna.EPA-traktorer gjordes av gamla bilar vilket innebar att hastigheterna begrän- sades till 30 km i timmen. Därav tillägget traktor. I gengäld var EPA-traktorn så stark att den gick med samma hastighet vare sig det var upp- eller nedför. Kör-komforten var betydligt bättre med hytt och bibehållen interiör/inredning. En av de absolut längsta hustransporterna med EPA-traktor gjordes till södertälje.-vi var tre ekipage som körde i kolonn längs E 4 förbi stockholm till södertälje, berättar Mårten lundberg, transportledare. Det var brukligt då jag körde hus-transporter att också hjälpa till att montera modulerna med en snickare som väntade på mig när jag kom. Fördelen med EPA-traktorn var att föraren endast behövde traktorkörkort.

Sågverken har haft en nyckelroll vid hustillverkningen.


Sågverket nyckeln i produktionen

Kvalitetsvirke från senvuxen norrbottnisk skog var en av förutsättningarna för snickeriet och blev ett villkor för husproduktionen. Tidigare hade företaget klarat sig med rätt oansenliga mängder virke. Cirkelsågen som köptes 1954 till Älvsbyn visade vägen för Gunnar och Göran Johansson. Det var viktigt att vara själv-försörjande på virke och själv kunna bestämma dimensioner och kvalitet efter tillverkningens behov. Det behovet accentuerades ytterligare med planerna på en hustillverkning.Företagarna ville förverkliga tanken om total kontroll över hela produktionen från urvalet av timmer till delning, sortering, beredning, hustillverkning och fär- digt hus.Göran hävdade ofta i diskussioner att det var oförsvarligt att virke levererades med husbyggen i mängder som inte alls behövdes. han ville se att det mesta gjor-des färdigt i fabrik och att kompletteringar på byggplatsen skulle vara skräddar- sydda virkespaket. När den sista brädan spikades skulle huset vara en gång för alla färdigt.samtidigt med att hustillverkningen planerades gjordes förberedelserna för in-vesteringar i ett nytt sågverk. En tiodubbling av kapaciteten behövdes. sågen skulle klara av 20 000 kubikmeter timmer och ge ett utbyte av 10 000 - 12 000 kubikmeter sågad vara.Axel bergman som hade ansvaret för cirkelsågen, fick nu vara med om att bygga den nya ArI-anläggningen med cirkelsåg, kantsåg och hyvel, som placerades på den nya industritomten en bit ifrån den planerade husfabriken. Timmerbehovet ökade så kraftigt att det blev nödvändigt med en fastare organisation för inköp, avverkning och transporter. Axels son Erling, som arbetat tillsammans med fadern på sågen beslutade 1961 att starta eget företag för att bli skogsentrepre-nör åt Älvsby Träindustrier. han hade gått i sin fars skola när det gällde skogs-värdering och virkesköp och arbetat i skogsavverkningar. För Erling blev nu upp-giften att avverka ca 14 000 kubikmeter timmer per år. Arbetet var rent ackord. Avverkningarna var manuella. Allt virke handlastades på kälkar för transport till avlägg där bilar hämtade timret till sågverket i Älvsbyn.


Frisk fläkt på skogsauktion

sågverken har haft en central roll i Älvsby Träindustriers utveckling och därmed också skogsråvaran. Kapacitetsutbyggnaderna följde expansionen i hustillverk-ningen. Fram till 1990 användes allt virke för egen vidareförädling i snickeri och hustillverkning. Först därefter började Älvsbyhus att sälja virke på export.Det första rejäla språnget kom 1965 med ökat råvarubehov från 14 000 till 35 000 kubikmeter. Det förutsatte andra kontakter med skogsägare och nu bör-jade ett 25-årigt affärsförhållande med Jokkmokks sockenallmänning.-vi hade årliga skogsauktioner på den tiden där vi sålde skog på rot till dem som bjöd mest, berättar stig Nilsson som var allmänningsförvaltare.1964 dök Älvsby Träindustrier upp som en frisk fläkt på skogsauktionen. De var helt okända i det här sammanhanget. rykten hade dock föregått detta möte bland andra uppköpare som påstod att Älvsby Träindustrier betalade med bi-dragscheckar från staten vilket inte var fallet.13 000 kubikmeter timmer köpte företaget med Göran Johansson, Axel bergman och ekonomichefen bernt Johansson närvarande. Priset blev 521000 kr minns stig Nilsson. Efter den auktionen köpte Älvsbyföretaget ca 20 000 kubikmeter timmer årligen fram till 1991 och betalning fick vi punktligt varje gång, säger stig Nilsson.

sågarna behövde skickliga tekniker och träkunniga sågare som kunde ta ut max-imalt utbyte av varje timmerstock. herman lidman var båda delarna och dess-utom var han erkänt duktig slipare av klingor, blad och kuttrar.herman hade arbetat i 17 år som sågställare och sågare i boden när han sökte arbetet som hyvlare på Älvsby Träindustrier. han fick jobb men inte som hyvlare utan som försågare. På den tiden stod sågarna ute i det fria. Arbetet stördes av både regn och snöoväder.Inför nästa investering i ny såganläggning bytte herman arbete till sågen i vidsel men återkom två år senare till Älvsby Träindustrier.


En ny regionalpolitik

Efter ett halvt år hade hustillverkningen etablerat sig. under 1961 såldes drygt30 hus i länet. Postorderidén var en god affär. ryktet spred sig och nöjda villakö-pare rekommenderade husen för sin omgivning.Älvsbyhuskonceptet var dessutom bekvämt, tryggt och nyckelfärdigt. Kunden hade endast en entreprenör. Företaget månade om sina kunder och sålde sina hus till fast pris, vilket innebar att det pris som gällde när köpekontraktet skrevs stod sig oavsett när leverans och inflyttning skedde.snabbt visade det sig hur klokt det var att företaget köpt en industritomt med utrymme att växa på. behovet av virke till snickeri och husproduktion ökade ständigt. En utbyggnad kom allt närmare.

Nya förutsättningar för industriinvesteringar var på väg genom riksdagen i form av regionalpolitiskt stöd. skogsprofessor Manfred Näslund hade utrett och före-slagit lokaliseringsstöd till norrlandslänen, ett stöd som omfattade både bidrag och lån. Näslund blev landshövding i Norrbotten och kunde med andra ord vara med och besluta om stöd redan från start.Göran Johansson såg möjligheterna för att kunna göra den planerade utvecklingen i ett steg med all den teknik som fanns tillgänglig för både sågverk, hyv-leri, nya spikhallar och lagerlokaler. Men som brukligt är när statens bidrag och lån handläggs ställde staten krav på lönsamhet i investeringarna förutom fler arbetstillfällen.vis av investeringarna 1959-60 då finansieringen och igångkörningskostnaderna räknades för lågt, beslutade Göran att anlita hjälp i kalkyl- och kostnadsberäk-ningarna för nästa investeringsfas.signar lindgren var ekonomisk konsult och arbetade mycket med lokaliserings-utredningar. han engagerades av Göran i ansökningsarbetet för nästa stora in-vesteringsfas planerad till 1965-66.Det rådde ingen brist på ansökningar om lokaliseringsmedel under första halvan av 1960-talet. Exempelvis fanns flertalet sågverk med.Många av dem fick avslag på sina ansökningar. Enbart sågverk var för lite att stödja sig på, menade beslutsfattarna.


Strid om lokaliseringsstöd

Kommunledningen, landstingspolitikern Erik hammarsten, Norrlandsfondens Matti Mäkinen och landshövding Manfred Näslund ställde upp för Älvsby Träin-dustriers ansökan 1964 om regionalpolitiskt stöd till nytt sågverk, hyvleri, spik-hall, lagerlokaler samt maskiner, utrustning och utökning av industriområde för totalt 3,6 miljoner kronor. Ansökan avsåg 1,5 miljoner i lokaliseringsbidrag och 1 miljon i lån.-Älvsby Träindustriers ansökan kunde vederläggas med goda vinstchanser och säkerheter för ett lokaliseringsstöd, berättar signar lindgren. här gällde sågin-vesteringen som en förutsättning för vidareförädling av virke i mycket stor om-fattning. Allt som sågades togs tillvara i eget snickeri och i hustillverkning. Det i sin tur genererade vinster för återbetalning av lån.Älvsby Träindustrier var dessutom snabba på att avbetala lån och göra sig skuld-fria. Tjugo års industriell verksamhet fanns i botten och borde räcka som doku-mentation, men på centralt håll trilskades de ansvariga.-vi hade följt Älvsby Träindustrier och trodde benhårt på företagets satsning och utveckling, säger Matti Mäkinen, som då var Norrlandsfondens chef. Den här uppfattningen delades också av landshövding Manfred Näslund, vitsordar Mäkinen.stockholmarna trodde inte på idén att skapa en trähusindustri i Norrland och allra minst i Älvsbyn.Jag minns att vi ställde ett villkor från fonden på Älvsby Träindustrier och det var att företaget skulle göra någonting åt sin image, fortsätter Mäkinen. här möttes vi av “kallt stål” från Göran Johanssons sida. Det behövdes inte för det var kvali-tet och pris som gällde, sade Göran.Från fonden åkte vi upp till Älvsbyn för att övertala Göran att ställa upp på vårat krav, men vi misslyckades.vi var i alla fall överens med Göran och Gunnar när vi åkte hem till luleå, att de skulle få allt stöd vi kunde ge i ärendet, säger Mäkinen.Älvsby Träindustrier fick sitt lokaliseringsstöd och kunde fullfölja utbyggnaden enligt planerna. När spaden sattes i jorden 1964 hade husförsäljningen nått upp till över 100 hus i årsproduktion. Det rådde brist på virke och trängseln hade blivit påtaglig inom fabrikens väggar.


En man med många “behörigheter”

Ivar Nordlund blev Älvsbyhus förste serviceman, anställd 1961.Att köpa ett hus är oftast den största affär en familj gör. Då vill det till att det vederbörande köpt är i överensstämmelse med lovade villkor och funktioner. Älvsbyhus startade omgående med uppföljande service på färdiga villor.Ett halvt år efter inflyttning kom en serviceman på besök. Fel och brister som uppstått i transpor-ten eller efter inflyttning åtgärdades. Antingen hade kunden anmält brister eller också uppdaga-des de i samband med besiktningen vid besöket.

Ivar Nordlund hade ett förflutet som snickare i eget företag med fem anställda. Det nya jobbet var någonting helt eljest än alla andra. här krävdes mångsidigt kunnande. snickare var han ju, men kunde även lägga mattor, måla och serva vatten och avlopp om det behövdes.-En viktig kvalitet hos en besiktningsman är att kunna ta människor på ett bra sätt. Den egenskapen hade Ivar i rikligt mått, säger Göran Johansson.-Det var ett ensamt och tungt arbete med långa resor och konstiga arbetstider, berättar Ivar. I ett jobb, där man varje dag träffar nya människor och ingen är den andra lik, gör att man blir en bra människokännare. Med tiden lärde jag mig hur man skulle ta olika människor på bästa möjliga och smidigaste sätt.Ivar färdades i sin hillman, en bil som liknade en volvo duett fast den var mindre, till Älvsbyhusägare land och rike runt.-visst fanns det brister i husen, minns Ivar. Det var särskilt påtagligt i början innan produktionen trimmats in. En barnsjukdom var golven. Jag tog upp åtskil-liga parkettgolv och lade om ganska många korkmattor. Andra återkommande fel var dörrar som inte gick att stänga och behövde justeras. En del skador på målningen förekom också.Efter tre år anställde företaget fler servicemän bland annat i stockholm. Efter- som Ivar var först blev han också instruktör för nya servicemän.

Ivar Nordlund


Det normala blev att vi jobbade två och två. Efter ett par år kände sig nykom- lingarna så trygga att de kunde ta egna områden att jobba inom. De sista fem åren var Ivar Nordlund samordnare av servicemännen inom företaget.

Anställer säljare

Medan sonen Donald Johansson gjorde rekryten 1960-61 hann hustillverk-ningen få ordentlig fart. Midsommar 1960 levererades första villan till Älvsbyn. under hösten hade Donald levererat det första huset till Arjeplog. under 1961 tillverkades över 30 hus och sedan var det som om proppen gått ur flaskan.Efterfrågan växte kraftigt. De närmaste åren levererades över hundra villor per år. så när Donald muckade fanns det gott om montörsjobb i företaget. Donald var inte svaret skyldig. han arbetade i fem år som husmontör och räknar med att det nog hann bli över 100 hus som han var med och färdigställde.under den här perioden hann Donald tänka över sin egen situation. Om han skulle fortsätta i företaget, vilket han ville, så borde han öka sin kompetens med ytterligare skolor. 1966 sökte han sig in på tekniska fackskolans tvååriga linje för byggnadstekniker.utbildningen gick bra, så bra att när han tog sin examen erbjöd skolan honom arbete som lärare. Men Donald tackade nej. han ansåg sig vara för otålig och tyckte själv att han inte passade som lärare. Donald hade nog bestämt sig för att stanna kvar inom företaget med sikte på att också ta över när den dagen kom. han återvände och blev företagets andre hussäljare.


Ägarna Göran och Gunnar Johansson försökte i det längsta att hålla i husförsälj-ningen jämsides med allt annat arbete, men vek sig till slut.hösten 1963 annonserade Älvsbyhus efter en säljare till luleå.Ingemar Grahn var byggnadskontrollant i Fredrika kommun. han hade sett an-nonsen och bestämde sig till slut att ringa Göran Johansson.- sänd Dina betyg till oss, bad Göran trots att ansökningstiden hade gått ut. Ett par dagar senare ringde Göran och ville träffa Ingemar.-Det är ingen idé att Du söker säljarjobbet i luleå, resonerade Göran. Du är inte gift och vi behöver nog någon som även kan inreda visningshusen, fortsatte han.Kan Du inte ta jobbet i Älvsbyn för vi behöver en där också, frågade Göran. Jag accepterade och blev den först anställde hussäljaren.

Försäljningsingenjör Ingemar Grahn och VD Göran Johansson


Mun mot mun-metoden

Den bästa reklamen är en nöjd kund, var devisen på Älvsbyhus som arbetade med “mun mot mun-metoden”, en tillförlitlig marknadsföring som omhuldades av alla. bra vara säljer sig själv, brukade Göran säga.-Första året hade jag en marknadsföringsbudget på 30 000 kronor, berättar Ingemar Grahn. vi kunde inte heller ha satsat hårdare därför att husfabriken var fullbelagd med order och vi hade beställningar på hög. Den stora frågan skulle snart bli aktuell. hur länge vill en huskund vänta på att få sin villa levererad.vi förde diskussioner om att utöka marknaden som hittills varit det egna länet. Något enstaka hus hade vi levererat söderut. stockholm och Mälardalen borde vara ett lockande område för Älvsbyhus koncept.Men Göran och Gunnar såg hellre att vi intecknade marknader på närmare håll. Därför etablerades försäljning i norrländska centralorter först. 1965 när produk-tionen nådde 140 hus på årsbasis startade vi i stockholm.Då hade Ingemar Grahn fått det övergripande ansvaret för försäljningen. På första Noliamässan i Piteå 1968 visade Älvsbyhus ett av sina modeller C130. villavisningen blev en riktig succé och gav många husorder.När leveranstiderna började ligga på ett och ett halvt år gick Ingemar och några säljare in till Gunnar och Göran och sa:-Produktionen måste ökas. vi måste göra flera hus för annars tappar vi kunder. De vill inte vänta så länge på leverans.-hör ni pojkar, sade Göran. Är det frågan om att bli stora eller är det frågan om att bli lönsamma? Att bli stora och att bli lönsamma behöver nödvändigtvis inte vara samma sak, sade Göran som redan planerat nästa utbyggnad. Med nya investeringar i kontor, ny spikhall, lagerlokaler, såg och hyvleri stärktes produk-tionskapaciteten väsentligt. Älvsbyhusen hade vind i seglen. Kunderna fortsatte att stå i kö. Fler och fler säljare anställdes. Företagarna Göran och Gunnar Jo-hansson ville ta ett steg i taget. utveckla produktionsteknik med kapacitetsök-ningar och effektivisera tillverkningen.


En riktig slipare

När det nya sågverket började byggas 1965 fick Erling bergman och hans skogsarbetare åtskil-ligt mer att göra. Timmerbehovet ökade mycket kraftigt från 14 000 till 40 000 kubikmeter.Älvsby Träindustrier började köpa råvara från Do-mänverket, skogsbolagen, allmänningarna och naturligtvis av enskilda skogsägare. På den tiden fanns det ingen brist på sågråvara.I företaget i Älvsbyn kände sig sågverksfolket i behov av kunskapsförstärkning. Det var inte bara nya maskiner och fördubblad volym som skul-le klaras. Nu hade också datan gjort sitt intåg.

Dessutom krävdes, vid ett högt utbyte av varje sågad stock, att klingor och skär kunde hållas väl slipade. Genomströmningshastigheten i maskinerna var hög. behovsresonemanget resulterade i att Göran Johansson besökte herman lid-man i dennes bostad sommaren 1966.herman hade 1965 tagit jobb hos harald Anderssons såg i vidsel men bodde kvar i Älvsbyn.-Jag hade lite bättre lön hos Anderssons, minns herman men jag bestämde mig för att komma tillbaka till Göran för då slapp jag pendla och det övervägde väl löneskillnaden. Nu fanns det en ny, större och modernare såg med bättre upp-ställning än den tidigare. När sommarsäsongen var över i vidsel började jag på Älvsby Träindustrier.Elva anställda blev vi på sågen som hade en bra uppställning med timmerintag, sågbänk, klyv, kantverk och råsortering i linje, berättar herman. Det var en bra investering. Maskinerna gick som de skulle och var snabbt uppe i kapacitet.herman hade mycket arbete med slipning av klingor, kuttrar och stål. I nyin-vesteringen ingick även en hyvel och fabrikens snickeri hade gott om skär som behövde slipas.vi hade ackordslön på sågen och som slipare hade jag avtalsenlig lön plus pre-mieackord på vissa maskiner. Det innebar att så länge maskinerna gick bra fick jag pengar för det.

Herman Lidman


Gick de sönder tappade jag premien så länge maskinen hade produktionsstopp. Företaget hade bra service och uppbackning för reparationer och alla leverantö-rer hade gott förtroende för Älvsbyhus, säger herman som minns att lönen 1966 med ackorden inräknade var ca 1 400 kr i månaden.

I slutet på 60-talet konsoliderades företaget. Investeringar i marknad och före-tag resulterade i en produktion som passerade 250 hus i årstillverkning. Omsätt-ningen ökade från några miljoner till över 20 miljoner kronor på fyra år. Antalet anställda ökade från 105 till över 180. utbyggnadsprojekteringarna fortgick lö-pande.-vi kände stor trygghet med produkten och den efterfrågan som våra hus hade, säger Göran Johansson. vi följde vår strategi att utvecklas successivt. Att konso-lidera, investera och stå starka på egna ben.vi hade troligen inte nått så långt, i varje fall inte så snabbt, om vi inte fått möj-lighet till lokaliseringsstöd, säger Göran Johansson.Det fanns inga mättnadstecken när Göran och Gunnar blickade in i 1970-talet. vad de kunde förutse var ett decennium med stark tillväxt som skulle ge effekter i fortsatt stark efterfrågan på bostäder. signalerna från marknaden bestyrkte denna hypotes.En ny utbyggnad av företaget beslutades med start 1969. Industriområdet utö-kades från 120 000 till 200 000 kvadratmeter. husfabriken och snickeriet bygg-des ut och produktionen omdisponerades. Nya magasin byggdes. lokalytan ökade från 7 000 till 18 000 kvadratmeter. Investeringarna kostade nära 9 Mkr varav lokaliseringsbidraget svarade för 5 Mkr och lokaliseringslånet för 1 Mkr.Genom omdisponeringarna renodlades husproduktionen i fabriken. Ny teknik och maskiner effektiviserade arbetet. bättre ytor skapade bättre organisation i materialflöden, montering och installationer.-Det här var den tredje stora investeringen för företaget sedan vi etablerat oss i Älvsbyn och många frågade sig hur vi skulle klara detta, berättar Göran. svaret var enkelt. bra vara säljer sig själv!


Förändringarnas decennium

utvecklingen entusiasmerade och många nya ansikten kom till industrin som ge-nom den senaste investeringen klätt om sig för att möta framtiden som är ljus. Det visade alla prognoser och hittills hade alla beräkningar besannats med råge.Försäljningschefen Ingemar Grahn och sonen Donald Johansson satsade på ak-tivare marknadsföring och tävlade om vem som kunde sälja flest hus per dag. Anställda i fabriken hade gott om arbete och de blev bara fler och fler. Det kom nya signaler från riksdagen som ställde krav på ökad jämställdhet även i indu-strin. Manligt dominerade arbetsplatser skulle anstränga sig för att få in kvinnor. Motsatsen gällde för kvinnodominerade arbetsplatser. Jämställdheten skrevs in som villkor för det regionalpolitiska stödet.Fackligt krävdes medinflytande i företagen och yrkesskadorna började upp- märksammas med företagshälsor som knoppade upp som svampar ur jorden.Kommunstyrelsens ordförande Martin stoltz hade haft många anledningar till informationer och samarbete med husföretaget. Kommunen hjälpte aktivt med stöd för regionalpolitiska insatser. Tomtmark var en annan del som kommunen bidrog med.

-vi har all anledning att vara stolta och känna oss glada över den utveckling fö-retaget bidragit med genom sin flyttning till Älvsbyn, säger Martin stoltz-Kommunen köpte 1970 ett stort antal tomter som vi räknade med skulle räcka långt in på 70-talet, men tre år senare var alla bebyggda. vi hade fullt sjå att skaffa tomtmark och när stålverk 80 planerna kom 1975 fick vi en stark an-stormning av tomtköpare. som bekant blev det inget av dessa planer och ef-terfrågan på småhustomter minskade kraftigt. Älvsbyhus hade fått köpa en del tomter som trots stålverk 80 kraschen såldes och bebyggdes snabbt. vi ägde ju också västermalm som blev ett stort nytt villaområde och som fort fylldes med hus, de flesta från Älvsbyhus.


Räddar Håbo

vid den här tiden pågick sammanslagningen av kommuner i landet. En reform som inte väckte några stora glädjeyttringar. särskilt inte i håbo, berättar för- säljningschef Ingemar Grahn. håbo skulle slås ihop med Enköping vilket kom-munborna avskydde som pesten. Det gällde att göra något konstruktivt och snabbt.Kommuningenjör Ivar lundberg från håbo kommun hade hört talas om Ävs-byhus. han inbjöd Donald och mig på besök. håbo skulle byggas ut för att öka folkmängden så snabbt att kommunen kunde avvärja en tvingande samman-slagning.besöket resulterade i en stadsplan och sex Älvsbyhus byggdes på prov. Det slog mycket väl ut. hälften av vår produktion, tre hus i veckan, blev leveransen under flera år till håbo där vi fick bygga flera hundra hus, berättar Ingemar.Älvsbyhusen hade en strykande åtgång i stockholm där våra två försäljare sålde 150 hus per år i flera års tid, berättar Ingemar Grahn. Ingemar hade även hand om studiebesöken på företaget.En grupp elever från skogsbruksskolan kom för att se industrin och bland dem fanns en elev från robertsfors i västerbotten som köpte ett Älvsbyhus. Nästa år såldes ytterligare sju hus till robertsfors.-vi levererade hus på järnväg också och hade lastat 2 hus på vagnar för att sän-das till sala. Det var bara det att just då var det tågstrejk. Tågen som kördes av annan personal än lokförare fick bara köras i 30 km i timmen. vi riskerade att spräcka leveransdagen, men lät transporten rulla iväg.utan att vi visste om det hade tidningen Allt i hemmet gjort ett reportage om Älvsbyhus. Tidningen berömde Älvsbyhus för att vi ställde upp med leveransen och inte gjorde som de flesta andra ställde in.vi hann inte få med någon annons i samma tidning men gjorde det i påföljande nummer. “såg Ni reportaget om Älvsbyhus i förra veckans nummer? vill ni ha en katalog, så hör av er”. vi fick in över 2 000 svar från hela landet, berättar Ingemar.


Gunnar går efter 28 år

Efter 28 år som delägare och produktionsansvarig beslutade Gunnar Johansson att gå i pension 1972. han gör det i den fulla förvissningen om att företaget fortsätter sin expansion och att han får duktiga efterföljare.Donald hade då lämnat säljarjobbet och tagit ansvaret för montörerna. När Gunnar slutade blev han och hans bror Dennis delägare i bolaget. Donald fick ansvaret för produktionen. Ett år senare blev han företagets inköpschef samti-digt som rune Nordlund anställdes som chef för husfabriken.Gunnars förhoppning infriades mycket kraftfullt under 1970-talets första hälft. hustillverkningen ökade från 325 hus till 500 hus per år. Det krävde nya investe-ringar för att klara virkesbehovet för snickeri och husfabrik.Göran Johansson sökte upp Olle Johansson som var verkstadschef och under-hållschef på NJA. Älvsbyhus största investeringsprogram skulle genomföras. Kostnaden var beräknad till 26 Mkr. lokaliseringsbidrag på 8 Mkr och lån på 6 Mkr hade sökts. Ärendet skulle avgöras av regeringen.vissa reservationer fanns mot sågverksinvesteringen bland annat från skogs- styrelsen och länets träindustriarbetarefack mot bakgrund av knappheten på timmer, men Älvsbyhus starka sysselsättningseffekt i vidareförädling fällde av-görandet.Företaget räknade med att ge 20 gånger fler jobb än ett sågverk med samma råvarumängd. Allt virke som sågades gick till hustillverkning och eget snickeri. samtliga lokala fack stödde företaget.samma dag som regeringens beslut kom startades bygget av nytt sågverk med hög automatik helt inbyggt i hus, nytt hyvleri och ny spikhall, utlastningshall, nya magasin, ny virkestork med sex kamrar och ny stor värmecentral som ut-rustades med avgasrening. bark och sågspån används som bränsle. Genom de här investeringarna räknade Göran Johansson att företaget skulle klara en års-produktion av 700 hus. Antalet anställda skulle öka med 100 och hos entrepre-nörerna med 35.


Kvinnorna i företaget

bredda sysselsättningen för kvinnor var innebörden med lagen om könskvo- tering på arbetsplatserna som kom i början på 1970-talet 40 procent män eller kvinnor var kravet beroende på vilket av könen som var dominerande. De här villkoren gällde bland annat alla företag som fick lokaliseringsstöd. Älvsbyhus var helt mansdominerat. Produktionen i husfabriken var fysiskt krävande. De få kvinnor som prövade på stannade inte länge.Tyra Jonasson kom som första kvinna 1974 till snickeriet.-Min man arbetade där så det passade bra, berättar hon. vi kunde samåka till jobbet. Jag skruvade gångjärn i dörrar, fönster och karmar. satte tätningslister runt fönster. hoppade in som mottagare bakom någon hyvel när det behövdes. visst var det mycket att lyfta och slita, minns Tyra men det blev en stor förbätt-ring när eltrucken kom.Jag trivdes jättebra med alla karlarna och hade aldrig några problem under de15 år jag jobbade på Älvsbyhus, säger hon.Tyra var nog upphovet till att valborg Johansson som 50-åring började arbeta i fabriken. Torbjörn Isaksson som var förman på snickeriet ringde och erbjöd mig arbete tillsammans med fyra andra kvinnor.valborg arbetade först på deltid och spikade takluckor men snart hade hon hel-tidsarbete.-Jag minns så väl min första lön som var på 300 kr, berättar valborg. Jag som tidigare varit hemmafru, tagit hand om fem barn och aldrig haft någon egen inkomst. Det kändes helt underbart. sysslorna varierade ganska mycket på snick-eriet där jag jobbade. här upptäckte jag att jag var allergisk mot formalin och fick eksem som tvingade mig att sluta.rune Nordlund, chef på husfabriken ville ha kvinnor bland annat som truckfö-rare. De använde inte trucken som sportbil som många killar gjorde, framhöll han. En måndag fick han tio kvinnor till husfabriken som började med att spika ytterväggar.Innan fredagen var slut var det bara en tjej som var kvar. De andra orkade inte med killarnas jargong, menade rune. I fabriken har det som mest varit fyra till sex kvinnor anställda samtidigt.


Generationsväxling

Efter 35 år av ledarskap och enastående industriell utveckling lämnade Göran Johansson över sitt företag 1979 till sönerna Donald och Dennis. Ett företag som tillverkade 550 hus per år med en omsättning på 130 Mkr och 330 anställda.När Göran slutade lämnade han två vD-stolar efter sig. Den ena i Ab Älvsby Trä-industrier med hela produktionen som övertogs av Donald. Den andra vD-sto-len i Ab Älvsbyhus med ansvar för försäljningsverksamheten övertog veteranen ekonomichefen bernt Johansson. vice vD i båda bolagen blev Dennis Johansson.När Donald tillträdde som vD sade han:-Pappa har gjort en fantastisk insats i vårt företag. han och Gunnar skapade det från början. utvecklade det framåt. Dom har betytt praktiskt taget allt för att verksamheten kunnat drivas. Jag har med åren kommit att överta allt fler arbetsuppgifter från min far och haft förmånen att väl förbereda mig för min uppgift i företaget. Ägarskiftet kommer inte att innebära några egentliga för- ändringar i företagets drift förutom en fortsatt anpassning av produktionen till de krav och önskemål, som den moderna tiden för med sig.

Göran Johansson överlämnar företaget till sönerna Dennis och Donald efter 35 år som VD.


När jag slutade gjorde jag det i vetskapen om att det fanns duktigt folk som kunde föra värvet vidare, berättar Göran Johansson. Det gällde både på fabriks-golvet och den stab av medarbetare jag byggt omkring mig på det administrati-va planet. Donald hade successivt vuxit in i företaget och bernt Johansson hade varit med alltsedan starten av husproduktionen.steget över till en arbetsfri tillvaro kan vara skrämmande, fortsätter Göran. In-vand med en helt inrutad dag som det varit för mig. Jag hade visserligen tagit det betydligt lugnare de sista åren, men fanns ändå på min arbetsplats. När jag lämnade företaget fick jag inrikta mig på en helt ny livsstil. Jag har min stuga vid Medelhavet där jag nu bor största delen av året och får njuta av sol och värme. Jag kan naturligtvis inte lämna min hembygd och Norrbotten utan vistas här under sommarperioden, spelar golf och deltar i älgjakten.

Veteranerna sköter friskvårds- och motionsanläggningen Älvsbyvärken.


80-talet, dynamiskt expansivt

Älvsbyhus hade bäddat för sitt intåg in i 80-talet. Investeringarna i lokaler och maskiner hade skapat utrymme för tillväxt på en fortsatt expansiv marknad. Framförhållningen och planeringen stakade ut nya vägar för att utvecklas.1981 såldes det första huset till Finland. Två år senare exporterade Älvsbyhus på sex månader hus för 23 miljoner. 1987 hade 1 000 hus levererats till grann-landet i öster.Ett motsvarande försök gjordes på Nordnorge med ett 30-tal hus men här hem-ma hade husköparna börjat besväras av lång väntan på leveranser så Norge läm-nades tillsvidare.Det är en verklig styrka att som hustillverkare ha kunder som trofast väntar över ett år på sin villa. Trots att tillverkningen ökade successivt och var över 603 hus 1983 blev inte väntetiderna kortare. Försäljningen tenderade att öka mer än vad företaget förmådde att producera.Efter 30 års verksamhet i Älvsbyn började antalet pensionärer också att öka i antal. herman lidman, sågverksarbetaren som var specialist på att slipa klingor och skär blev pensionär 1983. vid sedvanlig avtackning fick han ett papper av Donald med samtliga pensionärers namn.– Du som är en handlingskraftig man, ta de här namnen och gör någonting av det, sade han.Jag skickade inbjudan till samtliga och inbjöd till ett möte i cafeterian på Älvs- byhus. Tanken med en klubb var att vi efter pensionen skulle få möjlighet att umgås och nyttja de förmåner som företaget ställde upp med. Klubben får varje år en summa pengar för gemensamma aktiviteter. Numera har klubben ansvaret för företagets friskvårdsanläggning Älvsbyvärken. vi är ca 30 medlemmar som en dag i månaden håller öppet i anläggningen, berättar herman lidman.I klubben får den vara medlem som varit anställd i minst tio år i företaget och slutar som pensionär. En gång per år väljer vi nya medlemmar, berättar herman som är ordförande i klubben.Älvsbyvärken byggdes med pengar från personalstiftelsen och hjälp fick man av elever från strömbackaskolan. Förutom motionshall finns biljardbord, darttavla, solarier, bastu och redskap för fysisk träning.


Ömsesidig respekt fack / företag

relationen mellan företaget och facken har inte inneburit några som helst stor- mar under företagets 50-åriga tillvaro. En kort strejk bland montörerna för högre lön, ett par villkorade anställningar och en stor debatt om premielönen mel-lan socialdemokratiska kvinnor och företag/fack i pressen, är noterbart. svens-ka Träindustriarbetareförbundet har sedan företaget startat varit dominerande facklig organisation.I och med att det fackliga inflytandet ökade krävdes information/förhandling i väsentliga frågor som berörde de anställda. Därmed blev också en del frågor uppmärksammade.En sådan fråga från senare delen av 1970-talet var Älvsbyhus önskan att köpa en holme utanför Piteå och bygga sommarstugor som skulle kunna utnyttjas av företagets anställda.-Pengarna skulle tas från personalstiftelsen till projektet, berättar Clarence rundqvist som fungerade som ordförande i träfacket. Jag motsatte mig detta och det gjorde även styrelsen. vi ansåg att det projektet bara skulle gynna ett fåtal och inte alla, vilket ju är syftet med personalstiftelsens medel.I stället för holmen utanför Piteå köpte företaget en fritidsanläggning som hette solstickan i Norrfjärden för personalstiftelsens pengar. resultatet blev vad jag befarat. Ett fåtal familjer utnyttjade anläggningen som sitt sommarställe. sol-stickan fick säljas för att den inte utnyttjades tillräckligt.Frans Tenevall var ombudsman för träfacket i över 30 år och hade som huvud-uppgift löneförhandingar och främst ackordslöner på Älvsbyhus. han fick på sin lott att lösa den enda strejken i företaget bland husmontörerna som varade i en vecka. Det var en ren lönekonflikt. Montörerna krävde mer betalt.vi satt i luleå och förhandlade, berättar Frans. Donald var en mycket bra för-handlare. När vi kommit överens om en sak så gällde den även om det senare visade sig vara obekvämt för företaget.Första gången som Donald var med på en förhandling var han väldigt pratsam. Jag skojade och sa att han borde valt ett annat yrke. vilket då, undrade Donald. Präst, sade jag. Du pratar bra men lyssnar dåligt.under hela den tid jag hade med Älvsbyhus att göra fungerade samarbetet mycket bra. Jag trivdes bra med Göran som var trygg och klok.


Donald kom med en modernare syn på saker och ting. han är en väldigt framåt människa och en skicklig företagare som omger sig med bra medarbetare från golv till takåsarna.Förutom Clarence rundqvist har fackklubben på företaget haft åtta ordföranden och den som varit det längsta tiden är bo Edström som tillträdde 1981. Mitt första ärende kom 1982 när en medlem hade skrivit på ett anställningsavtal som förbjöd honom att arbeta fackligt. han anställdes vid monteringen som väggre-sare och där kunde inte företaget acceptera frånvaro p.g.a fackliga uppdrag. Om det ändå skulle ske måste företaget omplacera honom till vad företaget ansåg en lämplig sysselsättning. I central förhandling fick företaget ge vika.Något år senare tvingades företaget varsla folk, berättar bo Edström. Fem man fick avsked på grund av arbetsbrist efter fyra månaders uppsägningstid. Efter två månaders arbetslöshet erbjöds den som stod närmast i tur för återanställning ett städjobb på tre veckor. strax efter gick företaget ut och ville återanställa folk på längre vikariat. Jag tyckte att det var att förbigå den som fått ett tre veckors vikariat. Medlemmen erbjöds ett nytt städjobb men tackade nej. Därmed hade han förlorat sin företrädesrätt.Företaget hävdade att de bara följt lagen som säger att man inte har rätt att frånsäga sig ett arbete man skäligen borde ta. Fackligt sett kunde vi bara konsta-tera att han förlorat sin företrädesrätt.Den mest omdebatterade frågan som fick stort medialt utrymme är nog infö- randet av närvaropremie. här var fack och företag överens. Närvaropremien är ett sätt att belöna de anställda för deras erkänt låga frånvaro, berättar bo Ed-ström.Premien är nu maximerad till 3 kr/arbetstimme. För varje löneperiod utan från-varo ges ett tillägg med 75 öre/timme till max 3 kr, vilket uppnås efter fyra 100 procentigt närvarande löneperioder. Frånvaro mindre än 3,01 tim under hel lö-neperiod medför ingen sänkning av premienivån. Permission, uttag av semester, bonusdag eller arbetstidsförkortning reducerar inte premien.


S-kvinnor attackerar

bonussystemet väckte stort publikt intresse. Det var nytt på svensk arbets- marknad. Donald Johansson hävdade att bonussystemet är en belöning till de anställda för deras höga arbetsmotivation. De anställda får inte mindre pengar. De har chansen att tjäna mera.länets socialdemokratiska kvinnodistrikt reagerade mycket skarpt på bonussystemet och mot Donald Johansson i ett öppet brev. Kvinnorna ansåg att Do-nald Johansson bestraffade de anställda som ville använda sig av de demokra-tiska rättig- och skyldigheterna. De menade att i Donald Johanssons lutheranska världsbild var lönearbete något som skulle prioriteras över all annan verksamhet i samhället och det fick till följd att man bestraffade de som var sjuka.

De som fick fördelarna var enligt kvinnodistriktet de som;-var unga och starka och inte drabbades av sjukdom-struntade i att ta hand om sina barn när de var sjuka-föredrog att jobba i stället för att följa en avliden förälder till graven-frånsäger sig demokratiska skyldigheter och rättigheter i form av politiskt och fackligt arbete.bonussystemet ifrågasatte 50 år av facklig och politisk kamp, skrev ulla Ölvebro, kvinnodistriktets ordförande.Donald stod upp för sitt bonussystem tillsammans med fackordförande bo Edström. De ansåg att;-skolk och mygel ska finansieras av den enskilda och inte av näringslivet eller den skattefinansierade offentliga sektorn.-självklart har de anställda samma skyldigheter och rättigheter som andra sam-hällsmedborgare att bära demokratin.-Om hela arbetsmarknaden införde ett lönesystem som baserades på hög när-varo skulle det förmodligen medföra lägre samhällskostnader.-Kvinnodistriktet kan inte mena att vi skulle ha anställda som föredrar att vara på jobbet mot att följa en avliden förälder till graven. För oss i bolaget är den-na familjegemenskap en självklarhet. Jordfästningen är att ses som arbetad tid enligt avtalet och det betyder att de anställda får två kronor mer per timme för att gå på jordfästning.


En annan effekt med bonusen är att sjukförsäkringen kan höjas. bonusen är lön, vilket innebär att jag kan få bättre ersättning när jag är sjuk, säger fack- basen bo Edström. För de anställda inom företaget har bonuslönen inte väckt några avvikande uppfattningar. Möjligen kan den extra semesterveckan ha bidragit till denna totala samstämmighet, enligt Edström.samtidigt med bonussystemet infördes extra lediga dagar som varje anställd får beorende på hur lång tid de varit anställda inom företaget. som mest kan det bli en vecka om anställningen är sex år eller mer. Är tiden mindre minskar dagarna till minimum två. Dessa lediga dagar kan även tas ut i pengar. lönesystemet på Älvsbyhus blev unikt.På Älvsbyhus ställde man frågan om de socialdemokratiska kvinnornas brev ska-dat bolaget och dess affärer. svaret blev nej. Företagsledningen hyste till och med förhoppningar om att det skulle förhålla sig på motsatt sätt.

-skriverierna var negativa för Donald Johansson, säger han. Det var inte kul att gå på jobbet dagen efter brevet. Jag visste ju att jag måste ägna mig åt deras brev i stället för att vara konstruktiv.

För tjänstemannafacken har det fackliga arbetet varit konfliktfritt.-Jag började arbeta fackligt med sIF 1972, säger Mats blomgren. Den huvudsak-liga arbetsuppgiften har varit att förhandla om löner. Det har aldrig varit några större samarbetssvårigheter vare sig med att bedriva facklig verksamhet eller i samarbetet mellan facket och företaget, säger Mats som numera är produk-tionschef för hustillverkningen och vice vD.Frågar man företagets vD Donald Johansson om relationen så säger han att facket har haft samma respekt för bolaget som bolaget haft för facket.


Blir träkoncern

Ännu ett rekord noterades i framgångarna 1983 när Älvsbyhus passerade 600 hus i årsproduktion. Detta gör företaget trots att småhusbranschen totalt gick tillbaka. Från 1975 då 46 000 småhus byggdes hade siffran sjunkit under 14 000. Älvsbyhus nöjde sig fortfarande med att marknadsföra sig norr om Göta kanal.Donald Johansson hade förutseende att i god tid planera för en tänkbar ned- gång i hustillverkningen om andelen småhus skulle fortsätta att minska. Företa-get hade ett vältrimmat sågverk vars maskiner och kapacitet skulle vidmakthål-las och förstärkas. sågen ska vara en av reserverna om produktionsinriktningen måste läggas om.Andra utvecklingsmöjligheter var att bredda basen inom träsektorn genom att köpa eller etablera företag som förädlade norrbottnisk träråvara. Tillgången på timmer var begränsad och strukturella överväganden om rationaliseringar, ned-läggning av sågverkskapacitet eller prioritering av timmerleveranser till högför-ädlande träföretag diskuteras. Problemen är påträngande i länets inland.Ett sånt tillfälle kom redan då Domänverket 1988 sålde brännbergs såg som hade sågverk och produktion av snickeriämnen och limfog. Älvsbyhus förvärva-de företaget, bytte namn till brännbergträ, lade ned sågverket och avtalade med säljaren om att flytta timmerråvaran till sågen i Älvsbyn. samtidigt beslutade Donald Johansson att investera i maskiner med hög teknologi i brännberg och därigenom trygga företagets utveckling.Nu är det bevisat att insatsen lyckades. brännberg har fördubblat produktionen och personalstyrkan och genererar 1994 ett par miljoner i vinst. Älvsbyhus strategi om breddning av träförädlingsindustrin förstärktes avsevärt 1989 när lundbergs Träindustrier, ett sågverk i Arvidsjaur, förvärvades.samma år köptes 40 procent av aktierna i Furufog i Överkalix som också tillver-kar limfog. Polarfönster i Korpilombolo förvärvades samma år. Prowood Ab som gör furumöbler är ett nystartat bolag med tonvikt på exportmarknad. Flera av företagen har direktanknytning till byggbransen, både för nybyggnation (fönster åt Älvsbyhus) och reparationsobjekt.


Nya ägare

Älvsbyhus stora framgångar kunde bli en belastning för familjeföretagarna Do-nald och Dennis Johansson. Ett arvsskifte skulle för den av delägarna som blev ensamägare innebära så stora ekonomiska påfrestningar att vederbörande skulle tvingas sälja.Försäljningen skulle då varit tvingande. vi skulle inte haft samma möjlighet att välja köpare. Detta hade kunnat innebära att vi kunnat få en ägare som inte varit intresserad av att vidareutveckla bolaget. För att undvika denna situation beslutade vi på senvintern 1988 att söka en köpare av bolaget som hade am-bition, förmåga och vilja att fortsätta arbeta för vår fortsatta utveckling och expansion. valet föll på Malmfältens Finans, numera Akila Ab, bland annat därför att bestämmanderätten garanterades bli kvar inom Norrbotten, skrev Donald Johansson i vD-information till sina anställda.

Dennis och Donald överlåter Älvsbyhus till Tomas Lindström, VD för Malmfältens Finans.


En annan anledning till försäljningen var att skattesituationen i sverige var ba-rock, säger Donald Johansson. Jag hade ett skattetryck på 130 procent. För varje krona in betalade jag 1,30 i skatt. Jag ville också utveckla vårt bolag vidare och samtidigt ha integritet. Därför överenskom vi att jag skulle förvärva 1/4-del av rösterna i Malmfältens Finans och bli kvar som verkställande direktör i minst tre år i Älvsbyhus.Aktieinnehavet innebär att jag känner full förtröstan att kunna vinna förståelse för mina idéer då Älvsbyhus framtid diskuteras och jag hoppas kunna påverka verksamhetsinriktningen på sådant sätt att jag kan garantera att våra framtida möjligheter inte försämras av ägarbytet.Min förhoppning är också att ägandet ytterligare ska spridas bland annat till våra anställda så att den nya koncernen någon gång i början av 90-talet ska vara beredd att, om marknaden då är lämplig, gå in på stockholms fondbörs. Malmfältens Finans är ett utvecklingsbolag som då bestod av ett tiotal företag. Aktieägarkretsen bestod av 200 aktieägare som i huvudsak var verksamma i Norrbotten.Jag tror också att externa kontakter kan tillföra Älvsbyhus nytt kunnande och nya perspektiv som blir värdefulla för oss i vår strävan att bli ännu bättre för att vår konkurrensförmåga ytterligare ska stärkas.


Motor med pengar

För Malmfältens Finans blev köpet av Älvsbyhus en kanonaffär, som Tomas lind-ström, vD uttrycker det. husföretaget blir motorn och tillför pengar till moder-bolaget som i sin tur ska användas för nya företag och som riskprojekt för att utveckla företag.Köpet av Älvsbyhus blev egentligen en dubbelaffär för Malmfältens Finans. Do-nald Johansson var ordförande i bothnia Invest och tog upp resonemanget med hans Cavalli-björkman om att fusionera dessa båda utvecklingsbolag till ett starkare. Den sammanslagningen genomfördes innan erbjudandet från Älvsby-hus kom.varken Tomas lindström eller hans Cavalli-björkman, ordförande i Malmfält- ens Finans, hade trott att det kraftigt expanderande Älvsbyhus skulle vara till salu. När båda affärerna var avslutade ändrade Malmfältens Finans namn till Akila Ab.

Älvsbyhus investerade 1988 25 Mkr av egna medel i nya sågverksmaskiner och nytt justerverk. Optimerad datastyrning kom till för att maximera utbytet och ge så lite flis som möjligt. Investeringen möjliggör 35 procent högre produktion. Fortfarande går allt virke till hus- och snickeriproduktion.De närmaste åren sker ytterligare investeringar speciellt på kvalitetsförbättring-ar i sågverk, virkestorkar, justerverk. När robert Grundström blev ny sågverk-schef kompletterades anläggningar och maskiner med sikte på exportmarkna-den där kvalitetskraven höjts. Ett nytt hyvleri som har kapacitet för 900 hus per år byggs.Nya miljökrav tvingar företaget att bygga mekanisk ventilation i sågverket för att klara gränsvärdena för terpener, som blivit ett allt större problem genom att sågarna byggts in i lokaler. Terpener kan ge samma typ av skador som lösnings-medel gett för målarna.bristen på skogsråvara fördjupas efter bolagiseringen av Domänverket som i för-sta hand bygger ut de egna företagen och minskar leveranserna av timmer till tidigare kunder. Älvsbyhus har kunnat kompensera bortfallet genom större köp hos MoDo, sCA och privata skogsägare.


Dramatiskt årtionde

90-talet inleddes med att sverige gick på en riktig baksmälla. bankerna hamnade i en djup kris. svindlande fastighetsaffärer kraschade. En djup lågkonjunktur spär på svårigheterna. Massarbetslöshet hotar och regeringen tvingas gå in med miljardstöd till flera banker för att rädda det svenska bankväsendet från kollaps.villaproduktionen galopperade uppåt i seklets början. När Älvsbyhus såldes till Akila Ab 1988 tillverkades och levererades 570 hus. 1991 blev facit det hittills högsta med 713 hus.året därpå viker kurvan till 640 hus och störtdyker till 337 år 1993.Nya bostadsfinansieringar beslutas. räntebidragen ska bort, säger den borger-liga regeringen. Många företag i branschen som inte hade två års väntan på leveranser som Älvsbyhus, hamnade i problem direkt.Det var inte lätt att vara prognosmakare när nästan alla gissningar halveras.1992 påbörjades 18 228 styckehus i landet. under 1993 var antalet påbörjade hus 3 100. husfabriker lades i malpåse och många tvingades i konkurs.Donald Johansson öppnade sydgränsen och etablerade försäljning av Älvsbyhus söder om Göta kanal i Göteborg och i helsingborg. successivt byggs försäljar-nätet ut över hela landet. Försäljningen på Norge återupptas och arbetet att marknadsföra och sälja hus i Europa startar.Produktionen halveras liksom antalet sysselsatta i företaget. bankernas över- drivna försiktighet i långivning till villaköpare blev ett stort hinder för säljarna. Tillsammans med moderbolaget förhandlade Älvsbyhus och försäkringsbola- get skandia om lånefinansiering för Älvsbyhus kunder.Alla Älvsbyhusköpare som klarade bKN:s garantiregler beviljas idag lånefinansie-ring upp till 100 procent av garantiunderlaget. skandialånen är dessutom fördel-aktigare än bankernas.villabyggandet under 1994 års första fem månader ger en antydan om ännu en halvering till 1 500 styckehus för helt år. I den hårda konkurrensen har Älvsbyhus i maj månad tagit över 24 procent av marknaden.bedömningen är att småhusmarknaden passerat botten och vänder om än mycket sakta uppåt igen.


För verkställande direktör Donald Johansson är vägen in i nästa halva sekel väl förberedd. Älvsbyhus har ekonomi och kunskap att investera sig ur lågkonjunktu-ren. sedan 25 maj 1994 är han också verkställande direktör för moderkoncernen Akila Ab, vars styrelse vill se en strukturering av modern med koncentration till den helt dominerande träförädlingssektorn, som bär Donald Johanssons signum. Donalds vision är att vidareförädla den norrbottniska skogsråvaran.

-När uppgången på husmarknaden kommer då är Älvsbyhus bättre rustat än något annat småhusföretag. Det innebär att de kommer att ha utomordentliga möjligheter i framtiden, säger hans Cavalli-björkman, förste ordförande i Malm-fältens Finans numera Akila Ab där industrimannen rune Andersson, Trelleborg är nyvald ordförande, tillika styrelseledamot i Ab Älvsbyhus.


Vägen tillbaka

Det sjätte årtiondet startar med en klar vändning till det positiva för Ab Älvsby-hus. Många och långsiktiga beslut börjar ge resultat. Detta gäller även moder-koncernen Akila Ab, som enligt Älvsbyhus vD Donald Johansson, måste tillägna sig mer av Älvsbyhuskulturen.Akila Ab fortsätter att sanera bort alla skuldtyngda verkstadsföretag. Den nya inriktningen att satsa på norrbottniskt trä med vidareförädling ska också ses över. Det talas om börsintroduktion för Akila Ab, som har en synnerligen spridd aktieägarstruktur.I mars 1994 kommer ett bud från förre styrelseledamoten industrimannen rune Andersson och kollegan Carl bennet. Deras gemensamma bolag, Getinge Intres-senter erbjuder sig att förvärva Akilaaktier. budet slår ned som en bomb. Det är villkorat med krav på minst 25 procent av aktiekapital och röster och vara besvarat till 2 maj.budgivarna förutsätter samtidigt att Älvsbyhus vD Donald Johansson blir del-ägare och kvar på sin post. budet möts med blandade känslor. verkställande ledningen i Akila anser att priset per aktie är undervärderat. resultatet blir trots det positivt och villkoren uppfylls.vid den tidpunkten har Donald Johansson köpt in röststarka A-aktier och be-sitter 39 procent av röstetalet i Akila. Då inträder en ny budgivare på arenan med ett vässat bud. Fastighetsmiljardären hans Thulin vill vara med och styra Akila, men hoppar av när han inser att han inte kan få aktiemajoriteten. Det har Donald Johansson med utomordentlig klarhet deklarerat att han inte accepterar.Med stor spänning emotser aktieägarna Akilas bolagsstämma till vilken de in-bjuds. bussar anordnas från bland annat Malmfälten för aktieägarna som visas runt i husfabriken i Älvsbyn innan stämman.stämmoförhandlingarna blev lugna trots att sittande ordförande sedan 1992 Torsten söderberg, stockholm och vD Tomas lindström, Piteå fick lämna sina poster.Tillfrågad på stämman varför han engagerar sig i Akila och Älvsbyhuskoncernen sa Andersson att han är lika mycket norrbottning som affärsman och därför gått in i Akila som långsiktig placerare. han hade dessutom stor tilltro till Älvsbyhus framtidsutveckling.


stämman valde rune Andersson, Trelleborg och John Östlund, sundsvall som nya styrelseledamöter och omvalde Donald Johansson, Älvsbyn, Anders sund-ström, Piteå, hans Granberg, luleå och bo lundqvist, bromma samt Tor Ökvist, Kiruna som suppleant.vid styrelsens konstituerande möte efter stämman valdes rune Andersson till ordförande och Donald Johansson som vD för Akila Ab.Därmed blev grunden lagd för snabba och viktiga förändringar för Akila och Ab Älvsbyhus. redan under 1995 presenteras ägarbilden när Johansson/ Andersson kommit över 90 procent av aktierna i Akila Ab. Ett nytt ägarbolag Älvsbyhus Intressenter Ab blir gemensam ägare av Akila och Älvsbyhuskoncernen. Ägan-det delas på 50/50 förhållande mellan Donald Johansson med familj och rune Andersson med familj. sonen Kent Johansson väljs in i styrelsen som suppleant.

Nu har marknaderna vänt för sve-riges största styckehustillverkare. Produktionsökningarna är 20 pro-centiga under följande år. botten-året 1994 med 315 tillverkade hus är ett minne blott. renodlingen av strukturerna i Älvsbyhuskoncernen kommer löpande. styrelsen beslu-tar att renodla verksamheten till träsektorn med vidareförädling av den norrbottniska virkesråvaran.1996 begär Älvsbyhus Intressenter om tvångsinlösen av kvarvarande 33 000 Akilaaktier. Ett större antal

konvertibler som anställda äger köps in i förtid. bolaget vill äga 100 procent av aktierna i Akila Ab, vilket också uppfylls under året.

Parhästarna Donald Johansson och Rune Anderssonhar tagit makten i framgångsrika husföretageti Älvsbyn.


Marknadsutvecklingen och försäljningen av Älvsbyhus möter ett starkt intresse och kröns med så stor framgång att Älvsbyhus beslutar att etablera en andra husfabrik i skåne 1997. se kommande kapitel.redan 1998 beslutar styrelserna i Älvsbyhus Intressenter och Ab Älvsbyhus att renodla Ab Älvsbyhuskoncernen till huvuduppgiften husproduktion. Dotterbo-lagen överförs i avvaktan på försäljning till nytt koncernbolag. Motivet är en eventuell börsintroduktion.resultatutvecklingen exploderar med produktionsökningarna. årligen höjs kapaciteten och 1999 slås tidigare rekordet när 805 hus tillverkas och det hittills bästa ekonomiska rörelseresultatet noteras.När millennieskiftet inträtt konstaterar Ab Älvsbyhus vD Donald Johansson att en börsintroduktion inte längre är aktuell. bolaget har de resurser som framtiden kan kräva för investeringar och åtaganden. samma år beslutar regeringen att frita Akila Ab från det regionala kravet i bolagsordningen att “prioritera investe-ringar och företagande i Norrbotten”. Därmed är Akila Ab likvärdig med övriga bolag i koncernen och rollen som koncernbolag övertas av nya ägarbolaget Älvs-byhus Intressenter Ab.Nya millenniet rivstartar med kraftiga vinstökningar och nya rekord i hustill-verkningen. Tionde mars 2001 instiftar vD Johansson företagets guldklubb för trotjänare som nått 25 år i företaget och fortfarande är kvar i tjänst. samma år passerar företagets rörelseresultat 200 Mkr och hustillverkningen blir historiska 1021 hus.året därpå har Älvsbyhus renodlat sin verksamhet. Alla dotterbolagen har sålts och successionsordningen i Älvsbyhus är ordnad. 2002 väljs sönerna Kent och stefan Johansson in i bolagens styrelser tillsammans med Anderssons söner Gustav och Erik. Noteras bör att Kent Johansson blev marknadsdirektör redan 1999 och att stefan växlade från teknisk chef till byggchef 2002.När grundarna Göran och Gunnar Johansson båda firade 85 år 2003, tionde mars och 13 februari, kunde de notera att framtiden för deras skapelse såg lo-vande ut. Företagets styrelser hade beslutat om nya produktionsökningar och startat diskussioner om ytterligare produktionskapacitet. Fler skift i befintliga fabriker eller ytterligare en ny husfabrik är alternativen.


styrelsens beslut att öka volymen från nuvarande 27 hus i veckan till 34 hus i veckan har verkställande direktör Donald Johansson i uppdrag att verkställa när han finner bästa alternativet. Nya årsvolymen blir över 1 500 hus. Älvsbyhus i Älvsbyn har klarat virkesberedningen hittills till båda fabrikerna, men måste nu höja kapaciteten i hyvlerier, målning, stressgrading och sortering för att tillmö-tesgå volymökningarna. Det är investeringar på dryga 15 Mkr som påbörjats för att vara slutförda 2004.-Älvsbyhus är som företag tillbaka till ruta 1 konstaterar en nöjd ägare och vD Donald Johansson, Älvsbyn. vi har långsiktigheten, resurserna och marknaderna i våra händer och det ska vi fortsätta att förvalta på bästa tänkbara sätt, lovar Johansson.-Nu är vi där vi alltid velat, säger ägaren och styrelseordföranden rune Anders-son. Generationspolitiken är i ordning och Älvsbyhus står starkt, så starkt att företaget klarar allt med egna muskler och med en suverän långsiktighet. Den privata vägen är väsentligt bättre än börsen, konstaterar Andersson.

Styrelsen för Älvsbyhus består av från vänster Erik Andersson, Donald Johansson, VD, Gustav Andersson, Mats Blomgren, vVD, Kent Johansson, Stefan Johansson och ordförande Rune Andersson. Träs ordförande Ove Westin saknas på bilden.


En bländande spurt

satsa i lågkonjunktur och vinn. Donald Johansson, vD för Ab Älvsbyhus har det som ledstjärna. När allt var som mörkast 1992 handlade han resolut. byggmark-nadens kollaps drabbade även Älvsbyhus, men den skapade också något nytt och väsentligt.Älvsbyhus lanserade sina prispressarhus som tappade lite kosmetika men kos-tade 20 procent mindre. I övrigt var linjen klar. bra kvalitetshus till marknadens lägsta pris.Företaget beslutade att gå över den självvalda gränsen Göta kanal och sälja på hela södra sverige. samma beslut togs för södra Finland och Norge, som Älvsby-hus tidigare exporterat hus till, återtogs som marknad. Älvsbyhus hade inte tidi-gare köpt mark men tillsammans med ett fastighetsbolag i Örebro, byggdes 32 villor med hyresrätt. samtidigt köptes ett markområde i Göteborg som explo-aterades för 82 hustomter och blev stadsdelen Mysterna. Det blev vändningen.1994, samma år som företaget firade 50 år, beslutade styrelsen att öka hustill-verkningen från 8 till 12 hus i veckan. Thomas björk kom som ny marknadschef.Första januari 1995 träder sverige in i Eu. Det resulterade direkt i eliminerade tullklareringar för exporten av hus. En tung pappersexercis försvann och Finland kom starkt som marknad. samtidigt testade Älvsbyhus leveranser till Estland och senare även till lettland. Men de största framgångarna kom i skåne, främst i Malmöregionen, i Göteborg och i Mälardalen. När hösten nalkades 1997 var försäljningen ikapp tillverkningskapaciteten i fabriken i Älvsbyn. Taket angavs till 13 hus i veckan vid enkelskift. De flesta husen levererades till södra sverige och Finland och nu diskuterades att etablera försäljning i Danmark.samtidigt hade miljöpolitiken och skatteväxlingarna börjat ge effekter på trans-portsektorn. För ett husföretag i norra sverige påverkade dieselskatterna hus-transporterna starkt negativt.Älvsbyhus chef Donald Johansson påtalade skevheterna utan gehör. Det krävde en ny strategi för ett så transportberoende företag som Älvsbyhus.


En genialisk idé

Det blev ett stort intresse när Älvsbyhus gick ut och sökte ort och lokal för en fabriksetablering i södra sverige. redan i mars 1998 köper Älvsbyhus Knaggens snickeri i bjärnum. Företaget var i konkurs med bra lediga lokaler.

Det blev rivstart eftersom fabriken i Älvsbyn körde med maxfart 13/14 hus i veckan och marknaden ängslades för ökade leveranstider.När bjärnumbygget startade hade vD för finska försäljningsbolaget Ingemar lundholm, Torneå engagerats som platschef. Ingemar hade kunskap om företa-get både som husbyggare, montör, serviceman och marknadsförare efter att ha byggt upp hela organisationen i Finland från starten 1982. Den nya fabriken fick en genialisk lösning. Till hustillverkningen skulle allt material och virke levere-ras från Älvsbyn, som också tog hand om administration och löneutbetalningar. bjärnum skulle få hjälp av Älvsbyns tekniska avdelning för ritningar och materi-alberäkningar.

Älvsbyhus bestämde sig snabbt att bygga sin husfabrik i före detta Knaggens lokaler i Bjärnum efter att Donald Johansson, VD, produk- tionschef Mats Blomgren och blivande platschefen Ingemar Lundholm besökte platsen i mars 1998.

.


uppgiften skulle bli att bygga och montera ihop husmodulerna färdiga för le-verans till byggplats, att ansvara för montage och service till färdigt hus. Det innebar att för var tredje anställd i bjärnum anställdes en till i Älvsbyn, där ma-terial- och virkesberedningen ökade i takt med volymerna i bjärnum.samtidigt garanterades Älvsbyhus kvalitet och lönsamma byggkoncept. När till-verkningen startade, efter att personal utbildats i Älvsbyn i två omgångar, i no-vember 1998 började en ny epok i företagets historia. Alla investeringar i nya fa-briken finansierades med egna medel. Kostnaden för mark, lokaler och maskiner blev lägre än beräknat och slutade på 42 Mkr. hustillverkningen startade mitt i prick i marknadsutvecklingen. Försäljningsstarten i Danmark var i gång och skå-ne växte snabbt. successivt införlivades hela sydsverige i försäljarnätet. Med bjärnum kapades transportkostnaderna radikalt när leveransavstånden krympte. samtidigt expanderade Finland, som ville ha fler och fler av Älvsbyfabrikens 13 tillverkade hus i veckan.-En fantastisk husfabrik sade en av Älvsbyhusgrundarna Göran Johansson när han tillsammans med en tredjedel av bjärnums befolkning vandrat runt i fabri-ken vid invigningen. Nu gäller det att fylla den med jobb, sade Göran som är far till vD Donald Johansson. Invigningstalaren förre näringsminister Anders sund-ström gratulerade bjärnum och hässleholms kommun.

Göran Johansson var imponerad av vad han fick se i Bjärnum när fabriken invigdes. Han var glad och stolt över utveckling-en, och lyckönskade platschefen Ingemar Lundholm till att också kunna fylla lo-kaler och maskiner med tillverkning.


Tre generationer Johansson gladdes över en ny husfabrik som byggts på rekordtid i en uppåtgående marknad. Invigningen blev starten på en ny epok för AB Älvsbyhus och dess ägare. På bilden från vänster VD Donald Johansson, grundaren och pappan Göran, dottern Susann och sönerna Kent och Stefan.

När bjärnumfabriken varit igång i ett år övervägde Älvsbyhus att köpa inredning och snickerier på orten i stället för att transportera allt från Älvsbyn. resultatet av alla utredningar, offerter och kalkyler blev en mästerlig seger för det egna snickeriet på Älvsbyhus. Allt annat hade varit en överraskning. Innan Älvsbyhus började tillverka hus var företaget norrbottens största snickeriföretag.-Det fanns ingen som klarade konkurrensen. Det var ett bra besked för målupp-fyllelsen att bygga hus med hög kvalitet till marknadens lägsta pris, noterade Donald Johansson.visst blev grundaren Göran Johansson sannspådd. Fem år senare har fabriken i bjärnum vuxit och når sitt produktionstak på 14 hus i veckan med enkelskift under 2004.


För Älvsbyhus är situationen bekant. behovet av ökad produktionskapacitet är stort. När företagets grundare firade sina 85 år 2003 var diskussionen på bordet. Flerskift i en fabrik eller en till fabrik. Ett par finska kommuner hade redan gjort ansträngningar för att få den tänkta fabriken.styrelsen beslutar i december 2003 att öka produktionen men att vD Donald Johansson ska få avgöra när, var och hur. Det beslutet väntas under år 2004.Det går dock inte att etablera sig på alla marknader. Ett försök gjordes i Polen med ett provhus och aktiv försäljning men polackerna föredrar stenhus. lan-det har dessutom helt andra byggnormer i våningshöjder och brandklasser som skulle kräva stora förändringar i huskonstruktionerna så projektet lades ned.behovet finns på närmare håll. Älvsbyhus expansion får avsättning i första hand inom befintliga marknader i sverige, Finland, Norge och Danmark. Diagrammet här nedan åskådliggör företagets utveckling i omsättning och rörelseresultat och det styrker utomordentligt väl historiebeskrivningen.

Kkr

1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100

0

Omsättning Rörelseresultat


Invigning av husfabriken i Finland 2004

Efter att ha varit verksamma i Finland under 25 års tid stod Älvsbyhus inför ett vägval, att fortsätta producera husen i Älvsbyn eller bygga en egen fabrik på finsk mark. Försäljningen på den finska marknaden hade under perioden ökat sakta men säkert och volymerna var nu av en sådan storlek att en husfabrik i Finland kunde motiveras. Transporterna från Älvsbyn till de finska kunderna var dessutom långa och kostsamma.Efter noggranna förstudier och diskussioner valdes Kauhajoki, i södra Österbot-ten, som lokaliseringsort för etableringen. Den geografiska placeringen var och är strategisk utifrån hur den finska villamarknaden ser ut med korta transportav-stånd till flertalet av kunderna. år 2004 invigdes fabriken under pompa och ståt. Det var inte bara Älvsbyhus som gladdes. Även invånarna i den lilla finska kom-munen Kauhajoki, med cirka 14 000 invånare, jublade över nya arbetstillfällen.I samband med fabriksetableringen i Finland bildades också dotterbolaget Älvs-bytalo Oy. Ett viktig steg i koncernens ambition att bli mer finska. Tidigare hus-montören Jan-Erik rusk blev produktionsansvarig och senare även verkställande direktör. En post han fortfarande innehar.Efter att ha verkat i Finland sedan 1982 hade Älvsbyhus lärt sig en del av de kulturella skillnader som finns mellan länderna, bland annat att huset skall ha bastu, att kunden har egen kontantinsats och att huslånets löptid är betydligt kortare än bland svenska kunder.husfabriken i Finland blev en succé fram tills finanskrisen slog till med kraft 2008 och husbyggandet sjönk. 2012 var produktionen nere på tre hus per vecka. För att undvika uppsägningar och behålla kompetensen när efterfrågan åter ökar övergick Älvsbytalo därför till 3-dagarsvecka under senhösten 2013 och våren 2014.Älvsbytalo står beredda i startgroparna när marknaden vänder.I februari 2012 öppnade också Älvsbytalo ett kontor i Mäntsälä, sex mil norr om helsingfors. Till kontoret flyttades delar av huvudkontorets ritavdelning, där verkar också bygg- och serviceavdelning samt marknad och försäljning.


Älvsbyhus startar fjärde fabriken i värmländska Vålberg

2008 invigdes Älvsbyhus fjärde fabrik i vålberg utanför Karlstad i värmland. samma år levererade koncernen drygt 1 900 villor. Det bästa året hittills, volym-mässigt sett, i Älvsbyhus historia.Att valet föll på vålberg berodde bland annat på närheten till Norge. åren innan hade nämligen försäljningen av Älvsbyhus stadigt ökat på den norska markna-den. Det höga kostnadsläget i Norge gjorde att en etablering på den svenska sidan av gränsen blev mer gynnsam.I vålberg hittade även Älvsbyhus en bra industrilokal med närhet till både järn-väg och E6:an. under 2013 rustades och kompletterades den närliggande ban-gården. Det innebar att ett industrispår drogs direkt till fabriken. Direktspåret ledde till att Älvsbyhus flyttade delar av sina materialtransporter från väg till järnväg och den 10 december 2013 rullade det första tåget in mot fabriken.Många av husen som säljs i Norge tillverkas i vålberg. På sikt är också tanken att fabriken ska tillverka alla norska hus. Tack vare den goda utvecklingen i Norge är fabriken i vålberg den enda i Älvsbyhus-koncernen som aldrig drabbats av några neddragningar eller varsel.Älvsbyhus ser Norge som en tillväxtmarknad och har lagt en femårsplan med höga ambitioner. Det bådar gott för fabriken i vålberg.

fabriken i Vålberg


Tredje generationen tar över

I maj 2010 tog bröderna Kent, verkställande direktör, och stefan Johansson, vice verkställande direktör, över den operativa ledningen av Älvsbyhus efter sin far Donald som i sin tur hade efterträtt grundaren av bolaget, hans far, Göran Jo-hansson. Med Donald vid rodret växte Älvsbyhus till den koncern som länge varit sveriges största småhustillverkare. han gjorde också varumärket till ett av landets starkaste. Men nu var tiden kommen för förnyelse.Generationsväxlingen kom i en tid av förändring, inte minst på kommunika-tionssidan, och föll sig naturlig. Det var dags, även för Älvsbyhus, att ta steget in i den digitala världen på allvar.Ny teknik hade förändrat den yngre generationens sätt att kommunicera via internet, datorer och smartphones. Detta krävde en förändring av Älvsbyhus marknadskommunikation. helt enkelt en anpassning till det nya beteendet bland befintliga kunder och presumtiva villaköpare.Kent och stefan Johansson har arbetat länge på Älvsbyhus. både bröderna bär guldklocka och de insåg ganska snabbt betydelsen av att tänka nytt, lite mo-dernare. bland annat genom att styra över delar av marknadsföringen från tra-ditionella media till sociala medier. både befintliga och blivande kunder kräver i dag snabba svar. helst samma dag. Även den interna kommunikationen har effektiviserats.Därför beslutade Kent och stefan ganska snart att anställa koncernens första kommunikationschef, för att lotsa Älvsbyhus rätt i den nya mediavärlden. Idag har Älvsbyhus egna hemsidor, Facebook-sidor, bloggar, filmer med mera. huska-talogen är dock fortfarande ett viktigt säljinstrument och tidningsannonsering förekommer fortsatt i exempelvis fack- och dagspress.Andra viktiga förändringar har varit ökad produktutveckling och ett ökat kund-fokus. Att vara lyhörda för blivande kunders önskemål. Gårdagens tillval är i dag standard. En gammal kund skulle knappast känna igen sig i ett nytt Älvsbyhus.Genom kontinuerliga kundundersökningar hämtas inspiration och information till fortsatt utveckling. Kundernas betyg är mycket gott. Nio av tio familjer som tillfrågats rekommenderar gärna Älvsbyhus till vänner och bekanta.Även på kollektiv- och tjänstemannasidan pågår en generationsväxling. Många i den stora gruppen medarbetare födda på 1940-talet har på senare år gått i pen-sion efter lång och trogen tjänst på Älvsbyhus. Det handlar i flera fall om riktiga


trotjänare som på olika sätt bidragit till koncernens utveckling.som pensionärer fortsätter tidigare medarbetare att vara en del av Älvsbyhusfa-miljen. Koncernen har alltid tagit väl hand om sina anställda. Genom företagets veteranklubb håller medarbetare kontakten med både kollegor och sin tidigare arbetsgivare Älvsbyhus. Klubben har flera aktiviteter varje år och brukar kallas in till festligheter, som exempelvis 70-årsjubiléet i stockholm, dit alla trotjänare bjudits in med respektive.Medarbetare uppmärksammas också generöst i Guldklubben som alla med över 25-års anställning på Älvsbyhus ingår i. vid de årliga festligheterna, när guld-klockorna delas ut, är det inte bara nyblivna Guldklubbs-medlemmar som bjuds in utan alla som tillhör klubben med respektive.


Ny vision för Älvsbyhus

under hösten 2011 samlades koncernens ledningsgrupp till ett visionsmöte. Det resulterade i en reviderad och än mer kundfokuserad vision för Älvsbyhus som lyder:”Älvsbyhus ska vara det naturliga förstahandsvalet för familjer i sverige, Finland och Norge som vill uppfylla sina drömmar om ett nytt hem. Älvsbyhus ska vara marknadens mest prisvärda alternativ. våra nöjda kunder blir goda ambassa-dörer som stärker vårt varumärke ytterligare. Detta leder till full produktion i samtliga fyra fabriker.”visionen är en viktig vägvisare för alla i organisationen, från ledning till hantver-kare och entreprenörer, i frågan om vart koncernen är på väg.


Älvsbyhus lanserar ny finansieringslösning av drömhemmet

2012 gick Älvsbyhus i sverige ut med ett kontroversiellt erbjudande för att möta bankernas hårdare villkor. Med koncernens starka balansräkning i ryggen erbjöd Älvsbyhus blivande kunder i sverige en möjlighet till finansiering av mellanskill-naden på banklånet och kontantinsatsen.lanseringen väckte en hel del uppmärksamhet. Men Älvsbyhus ville ge unga barnfamiljer och andra intresserade villaköpare chansen att flytta till en ny och större bostad. För många hade drömmen krossats i och med bankernas åtstram-ningar, i form av allt högre kontantinsatser, till följd av den internationella fi-nanskrisen. Det var ännu ett hårt slag mot småhustillverkarna. Ett redan kraftigt decimerat småhusbyggande blev ännu mindre.Enligt Älvsbyhus vD, Kent Johansson, kunde inte koncernledningen bara sitta still och vänta. Istället diskuterades hur den starka balansräkningen kunde användas för att få fart på försäljningen. resultatet blev en unik finansieringslösning, den enda i sitt slag i branschen.Genom Älvsbyhus finansieringserbjudande kan den som vill förlänga avbetal-ningstiden på sitt hus. Älvsbyhus finansieringslösning är främst anpassad för dem som vill förverkliga drömmen om ett eget hem men utan möjlighet att undvara ett antal hundratusen kronor i kontantinsats. En förutsättning för att erbjudas finansieringslösningen är att kunden först kreditprövats och godkänts av bank.Kent Johansson säger sig ha full förståelse för att för att man från myndighets-håll vill undvika en bolånebubbla, men menar att bankerna blivit ”skotträdda”. Den som väljer Älvsbyhus finansieringslösning väljer mellan en amorteringstid på mellan fem och tio år.


Donald Johansson - Årets senior

vid Näringslivsgalan i Älvsbyns kommun i okto-ber 2013 hedrades Donald Johansson med ut-märkelsen årets senior.Juryns motivering var: ”som person har han utvecklat ett företag med en tydlig företags-kultur. Genom sitt ledarskap har han vunnit respekt i såväl Älvsbyn, Norrbotten som i Nor-den. Dessutom har han med sina kunskaper och sitt engagemang varit en stor tillgång till Älvs-byns utveckling via sitt arbete i företagar- och idrottsföreningar.”

Bröderna Johansson - Årets företagare

Kent och stefan Johansson utsågs till årets företagare i Älvsbyn 2013. Pri-set utdelades vid kommunens årliga Näringslivsgala. Juryns motivering var: ”Med sitt ledarskap har de drivit ett företag som står stabilt och leve-rerar resultat i hård konkurrens och vid svår lågkonjunktur. Dessutom har de anpassat företaget efter samhäl-lets behov av en effektiv kommuni-kation.” Ett lagpris som vi delar med alla övriga anställda på Älvsbyhus, tycker Kent och stefan.

Donald Johansson

Kent och Stefan Johansson


Finanskrisen - ett hårt slag mot Älvsbyhus

år 2008 bröt en omfattande finanskris ut i världen. Krisen initierades av en fi-nansbubbla i usA, framför allt relaterad till marknaden för bostadslån. händel-sen har betraktats som den värsta finansiella krisen sedan den stora depressio-nen på 1930-talet. Detta slog naturligtvis hårt även mot Älvsbyhus.På flera håll i världen ledde finanskrisen till flera års recession där hela länder riskerade att gå i konkurs, däribland Island, Grekland, spanien, Portugal med flera. hela Eurosamarbetet hotades. Fortfarande när detta skrivs 2014 märks efterdyningarna av finanskrisen.Trots att sverige inte anses ha påverkats i samma utsträckning som andra väs-terländska länder, eftersom svenska banker varit mera restriktiva med lån, blev ändå effekterna märkbara. I sverige sjönk bostadsbyggandet katastrofalt. likaså i Finland med allt färre nybyggda småhus.För Älvsbyhuskoncernen minskade produktionen från 1 900 hus, rekordåret 2008, till drygt 800 hus 2013. Det innebär att ganska exakt 200 hus tillverkades vid var och en av Älvsbyhus fyra husfabriker. Detta är förstås inte optimalt med tanke på att enbart fabriken i Älvsbyn år 1992 producerade 800 hus då med kvällsskift.Men med sin goda balansräkning i botten valde Älvsbyhus att behålla samtliga fyra fabriker och planera långsiktigt för att stå redo i startgroparna när konjunk-turen vänder. Det tuffa marknadsläget tvingade dock koncernen till varsel både 2010 och 2011. I slutet av 2012 övergick Älvsbytalo i Finland till 3-dagarsvecka bland de kollektivanställda för att anpassa “kostymen” efter produktionen men ändå behålla kompetensen.Efter jättesmällen 2008 börjar dock äntligen positiva signaler att skönjas. Anta-let besökare vid visningar ökar och fler villatomter släpps. Det känns som att det bottnat och sakta pekar uppåt igen..


Norge en allt viktigare marknad

Norge har med åren blivit en allt viktigare marknad för Älvsbyhus. runt 220 vil-lor säljs årligen till grannlandet i väst. Fler ska det bli. Älvsbyhus ser Norge som en tillväxtmarknad. Målet är att öka volymerna sakta men säkert med runt tio procent per år.visserligen har marknaden för villabyggandet i Norge stagnerat, men Älvsby-hus Norge As ser en stor potential till fortsatt expansion och har under flera år haft en stabil utveckling. Det gäller bara att göra Älvsbyhus än mer känt bland norrmännen. Parallellt med försäljningen arbetas det därför med varumärkes-byggande aktiviteter.En tuff femårsplan med höga ambitioner har klubbats. Ett verktyg för att nå målet är fler visningshus. Nästan alla Älvsbyhus, 95 procent, säljs i södra delen av Norge från Trondheim och ner till Oslo-området. Precis som i sverige är det kring storstäderna som marknaden finns. belåtenheten bland de norska kunder-na är stor med många goda ambassadörer som en positiv effekt.både kund- och myndighetskraven i Norge skiljer sig en hel del från sverige. hårdare regelverk och större byråkrati är också någonting som präglar Norge när det kommer till husbyggande, de tekniska kraven är tuffare, åtminstone i en jämförelse med sverige.I antal sålda hus svarar Älvsbyhus Norge As för en knapp fjärdedel av koncern-volymen, men i pengar räknat motsvarar det en tredjedel av omsättningen - 320 miljoner norska kronor.Norge är med andra ord en mycket viktig marknad för Älvsbyhus.Kuriosa:Älvsbyhus nya huvudkontor i Norge ligger i Moss, fem mil från centrala Oslo. En plats med historiska anor. Inte minst när det handlar om relationerna till sverige. Den 14 augusti 1814 undertecknades den så kallade Mosskonventionen som innebar att Norge tvingades ingå i union med sverige. En union som upplöstes 1905 då Norge blev ett självständigt land.


Tuulikki, finsk husmodell.

Tusseladden, norsk husmodell.

Saga, svensk husmodell.


Data om företagets historia

1944 FÖrETAGET NOrrFJÄrDENs TrÄFÖrÄDlING etableras i Norrfjärden av Gunnar och Göran Johansson.

Investeringar 22 500 kr i lokaler och maskiner Anställda 3 personer Omsättning 19 287 kr (startåret omfattade 6 månader) Fabriksyta 120 kvm + 60 kvm förråd

1954 verksamheten flyttas till Älvsbyn Investeringar 360 000 kr Anställda 6 personer Omsättning 171 828 kr Fabriksyta 1 000 kvm + 200 kvm kallförråd

1955 Anställda 14 personer Omsättning 433 761 kr

1958 Älvsby Träindustrier bildas

1960 Flyttning till nuvarande industriområde där nya fabrikslokaler byggts under 1959 -60. Investeringar 1,565 Mkr Tillverkning småhus samt snickerier till dessa utökning av sågverksrörelse Anställda 28 personer Omsättning 1,327 Mkr Fabriksyta 4 000 kvm + diverse förråd

1961 Anställda 40 personer Tillverkning 30 hus

1965-66 utbyggnad Ny spikhall, nytt hyvleri, sågverk, nya lagerlokaler, kontor och maskiner. Investeringar 3,582 Mkr varav 1,5 Mkr i lokaliseringsbidrag och 1 Mkr i lokaliseringslån.

1965 Anställda 105 personer Tillverkning 141 hus Omsättning 9,9 Mkr


1969-70 utbyggnader utökning av industriområde från120 000 kvm till 200 000 kvm husfabrik, snickeri, och magasin byggs ut. utökning av totala lokalytan från 7 000 kvm till 18 000 kvm. Investeringar 8,950 Mkr varav lokaliseringsbidrag 5 Mkr och lokaliseringslån 2,475 Mkr.

1970 Anställda 185 personer Tillverkning 260 hus Omsättning 21,677 Mkr 1974-76 utbyggnad utökning av industriområde från 200 000 kvm till 330 000 kvm. Ny värmecentral, nytt sågverk, ny tork- anläggning, nytt hyvleri och spikhall, ny utlastningshall, nya magasin, tillbyggnad betongstation. utbyggnadsyta 22 500 kvm. Total lokalyta 41 000 kvm. Investering 26 Mkr varav lokaliseringsbidrag 8 Mkr och lokaliseringslån 6 Mkr

1975 Anställda 272 personer Tillverkning 502 hus Omsättning 79,842 Mkr 1979 Generationsskifte: Göran Johansson lämnar över företaget till sönerna Donald vD och Dennis vvD. 1980 Anställda 330 personer Tillverkning 560 hus Omsättning 131,5 Mkr 1983 Anställda 335 personer (hos entreprenörer ca 25) Tillverkning 603 hus Omsättning 186,1


1988 Överlåtelse Donald och Dennis Johansson överlät bolaget till Malmfältens Finans, senare Akila Ab. Anställda 345 ( hos entreprenörer 30 ) Tillverkning 570 hus Omsättning 260 Mkr Investeringar 25 Mkr i nya sågverksmaskiner och nytt justerverk. brännbergs såg köps från Domänverket

1989 årsarbetare 281 (nytt sätt att redovisa) Tillverkning 586 hus Omsättning 287,9 Mkr Investeringar 5,958 Mkr i passagekontroll, truck, golvblockslinje lundbergs Trä i Arvidsjaur, Polarfönster, Korpilombolo och 40% av Furufog, Överkalix köps 1990 årsarbetare 296 Tillverkning 633 hus Omsättning 325,8 Mkr Investeringar 5,4 Mkr i mekanisering av bana, utbyggnad av ställverk, servicebussar, lastmaskin, datorer. Prowood Ab etableras

1991 årsarbetare 306 Tillverkning 713 hus Omsättning 398,7 Mkr Investeringar 4,2 Mkr i takblockslinje, kran, ventilations- system, datautrustning. FPA Fönsterproduktion Ab, råneå köps 1992 årsarbetare 268 Tillverkning 640 hus Omsättning 394,9 Mkr Investeringar 18,3 Mkr i hyvellinje, virkestork (6 kamrar), timmerintag, lastmaskin

1993 årsarbetare 174 Tillverkning 337 hus Omsättning 216,8 Mkr Investeringar 1,9 Mkr i telefonväxel, nya sjunkfack i råsortering, träklipp, datautrustning


1994 årsarbetare 170 Tillverkning 315 hus Omsättning 214,2 Mkr Investeringar A-Trä Ab, Arjeplog förvärvas

1995 årsarbetare 162 Tillverkning 342 hus Omsättning 267,2 Mkr Investeringar 2,2 Mkr



1998 årsarbetare 206 Tillverkning 579 hus (566+13 Älvsbyn + bjärnum) Omsättning 401,9 Mkr Investeringar 42 Mkr. Etablering av fabrik i bjärnum. Mark och byggnader 18 Mkr, maskiner 24 Mkr. Produktionen startade november månad.

1999 årsarbetare 250 Tillverkning 805 hus (595 + 210) Omsättning 560,8 Mkr Investeringar 5,3 Mkr Överlåtelse Polarfönster Ab avyttras.

2000 årsarbetare 267 Tillverkning 979 hus (608 + 371) Omsättning 692,7 Mkr Investeringar 4,1 Mkr Överlåtelse Talby Fastighets Ab och Prowood system Ab såldes. sågverksamheten vid A-Trä avslutas.


2001 årsarbetare 273 Tillverkning 1021 hus (575 + 446) Omsättning 789,3 Mkr Investeringar 3,6 Mkr Överlåtelse Polardörren Ab i Öjebyn såldes.

2002 årsarbetare 272 Tillverkning 1019 hus (574 + 445) Omsättning 817,8 Mkr Investeringar 4 Mkr Överlåtelse lunbergsträ Ab i Arvidsjaur såldes. Förvärv Fr Fastighetsrenting Ab med flera stora industrifastigheter i Mellansverige köps.

2003 årsarbetare 296 Tillverkning 1 134 hus (616 + 518) Omsättning 912 Mkr (Prognos) Investeringar 5 Mkr 2004 årsarbetare 302 Tillverkning 1 253 st Omsättning 1 102 Mkr Investeringar 23,8 MKr 2005 årsarbetare 339 Tillverkning 1 430 st Omsättning 1 191 Mkr Investeringar 39,2 Mkr 2006 årsarbetare 355 Tillverkning 1 614 st Omsättning 1 421 Mkr Investeringar 10 Mkr 2007 årsarbetare 375 Tillverkning 1 707 st Omsättning 1 625 Mkr Investeringar 37,6 Mkr


2008 årsarbetare 402 Tillverkning 1 909 st Omsättning 2 882 Mkr Investeringar 33,3 Mkr 2009 årsarbetare 363 Tillverkning 1 525 st Omsättning 2 393 Mkr Investeringar 22 Mkr 2010 årsarbetare 307 Tillverkning 1 265 st Omsättning 1 394 Mkr Investeringar 5,2 Mkr 2011 årsarbetare 282 Tillverkning 951 st Omsättning 1 170 Mkr Investeringar 6,2 Mkr 2012 årsarbetare 268 Tillverkning 824 Omsättning 1 044 Mkr Investeringar 6,7 Mkr 2013 årsarbetare 265 Tillverkning 803 Omsättning 1 020 Mkr (prognos) Investeringar 6,9 Mkr


Diplom och utmärkelser

Älvsbyhus har tilldelats: Juryn har funnit att Ert företag i konkurrens med 500 Distriktsmästardiplom i tävlande företag, kunnat dokumentera mycket förtjänstfulla Export-sM insatser för svensk export och därvid påvisat väsentliga kvaliteter i gjorda marknadsföringsinsatser.

sparbankerna & Företagarförbundet

Donald Johansson har belönats Kungliga patriotiska sällskapet delade ut medalj i guld med: årets småföretagare av för gagnerik gärning inom svenskt näringsliv 1988.shIO 1984. Medalj i guld

årets företagare av Donald Johansson har genom sitt hängivna ledarskap förtAlbert bonnier fram Älvsbyhus till sveriges mest välskötta och lönsamma träindustri.

11 december 1991. lukas bonnier

stora byggpriset 1996 Norrbottens byggmästareförening tilldelar Donald Johansson stora byggpriset för att han lyckats föra fram Älvsbyhus till positionen som det största marknadsledande småhusföretaget i sverige. Priset vill också förmedla den uppskattning branschen känner för Donald Johanssons engagemang och klokskap som arbetsgivare och bransch- företrädare i samhällsdebatten.

årets entreprenör år 2000: Donald Johansson utses till årets entreprenör i Norr- utses årligen i varje län och botten. En synnerligen handlingskraftig och mycket arrangeras av Ernst &young uthållig entreprenör med visioner och blick för samt sAF. länssegrarna går tillväxtmöjligheter som skapat ett lysande ekonomiskt vidare till riksfinal där segraren utfall genom en konsekvent genomförd affärsstrategi deltar i världsfinalen. i en mogen bransch, var juryns enhälliga utslag. Med segern gick Donald vidare till riksfinal i Göteborg där han segrade i kategorin bästa uthållighet och handlingskraft.


Norrlandsbjörnen, 2001 Älvsbyhus vD Donald Johansson har tilldelats Norrlands- förbundets utmärkelse Norrlandsbjörnen för förtjänstfulla insatser inom samhälls- och näringslivet.

årets Företagare, 2013 En jury bestående av representanter från Älvsby köpmanna- förening, Företagarna Älvsbyn, lrF Älvsbyn samt Älvsbyns kommun har enats om att premiera Kent & stefan Johansson, Älvsbyhus Ab som årets Företagare i Älvsbyn 2013. Juryns motivering lyder: Med sitt ledarskap har de drivit ett företag som står stabilt och levererar resultat i hård konkurrens och vid svår lågkonjunktur. Dessutom har de anpassat företaget efter samhällets behov av en effektiv kommunikation.

årets senior, 2013 Donald Johansson har premierats den hedrande titeln årets senior i Älvsbyns näringsliv. som person har han utvecklat Älvsbyhus till ett företag med en tydlig företagskultur. Genom sitt ledarskap har han vunnit respekt i såväl Älvsbyn, Norrbotten som i Norden. Dessutom har han med sina kunskaper och engagemang varit en stor tillgång till Älvsbyns utveckling via sitt arbete i företagar- och idrotts- föreningar.

Älvsbyhus

70 år!F r å n s t o c k t i l l s t u g a F r å n s t o c k t i l l s t u g a

Älvsbyhus 70år svensk

Documents

Transcript of Älvsbyhus 70år svensk