7585 211 9

KPP Psykiatri 2013 1

KPP Psykiatri 2013 Mycket mer än kostnad per patient

EXEMPEL PÅ ANALYSER & JÄMFÖRELSER MED KPP-DATA

Mycket mer än kostnad per patient 2

Sedan 1999 pågår ett successivt införande av patientbaserad kostnadsredovis-

ning (KPP) i landstingens hälso- och sjukvård. Syftet är att få ett bättre underlag

för uppföljning, styrning och effektivisering av vården. Sveriges Kommuner

och Landsting stödjer aktivt landstingen i detta arbete. I dagsläget bidrar 13

landsting och regioner med data till KPP-databasen för den specialiserade

somatiska vården. KPP-data för psykiatri har samlats in sedan 2004 och

omfattar helt eller delvis tio landsting.

Denna rapport är en uppföljning till den rapport som publicerades år 2012 och

ger exempel på analyser som kan vara till nytta vid verksamhetsutveckling,

förbättringsarbete och resursfördelning inom psykiatrin. Vår förhoppning är att

rapporten ska öka intresset för patientrelaterad kostnadsredovisning inom

psykiatrin och stimulera till införandet i fler landsting.

Denna rapport har författats av Bengt André konsult vid Sveriges Kommuner

och Landsting samt Jenny Sandgren och Leif Lundstedt.

Stockholm i december 2014

Peter Fitger

Statistiksektionen

Avdelningen för Ekonomi och styrning

Förord


Sammanfattning ................................................................................................. 5

Inledning ............................................................................................................. 7

2.1 Bakgrund ........................................................................................................ 7

2.2 Syfte och mål .................................................................................................. 7

2.3 Vad är KPP? ................................................................................................... 8

2.4 Beskrivning av de verksamheter som arbetar med KPP för psykiatri ............ 9

Metod & avgränsning ....................................................................................... 10

3.1 Metod ........................................................................................................... 10

3.2 Urval ............................................................................................................. 10

3.3 Avgränsningar .............................................................................................. 10

3.4 Begrepp/termer, grupperingar och beräkningsmetoder ............................... 11

Resultat 2013 .................................................................................................... 12

4.1 Översikt ........................................................................................................ 12

4.2 Resultat på övergripande nivå ..................................................................... 12

4.3 Rättspsykiatri ................................................................................................ 14

4.4 Diagnos- och åtgärdsregistrering ................................................................. 15

4.5 Kostnad per vårdform ................................................................................... 16

4.6 Antal vårdtillfällen, besök och patienter per 1000 invånare ......................... 17

4.7 Fördelningen mellan öppenvård och slutenvård .......................................... 18

4.8 Fördelning av antal patienter mellan de olika vårdformerna per diagnosgrupp ...................................................................................................... 19

4.9 Diagnosgrupper ............................................................................................ 20

4.10 Könsfördelning per diagnos ....................................................................... 21

4.11 Antal patienter per 1000 invånare för vissa diagnosgrupper ..................... 23

4.12 Åldersfördelning och kostnad ..................................................................... 23

Tidsserier 2009 - 2013 ...................................................................................... 25

5.1 Utvecklingen av antal vårdkontakter i öppen- och slutenvård ..................... 25

5.2 Totalkostnadsutveckling ............................................................................... 26

5.3 Utvecklingen av kostnad per patient i öppen- och slutenvård ..................... 27

Vårdepisodsbeskrivningar .............................................................................. 28

6.1 Definition (Socialstyrelsen) ........................................................................... 28

6.2 Användningsområden .................................................................................. 28

6.3 Episodgruppering ......................................................................................... 29

6.4 Patienter per episodgrupp ............................................................................ 30

6.5 Andel patienter i episodgrupp A med endast en öppenvårdskontakt .......... 30

6.6 Åldersfördelning per episodgrupp ................................................................ 31

6.7 Kontaktfrekvens per episodgrupp och vårdform .......................................... 32

6.8 Andel patienter och kostnad per episodgrupp ............................................. 33

6.9 Patienter per 1000 invånare ......................................................................... 34

6.10 Patientomsättning i vissa episodgrupper ................................................... 34

Innehåll


6.11 Jämförelse av konsumtion av öppen- resp. slutenvård för patienter i episodgrupp A och D .......................................................................................... 35

6.12 Diagnosgrupp och episodgrupp ................................................................. 36

6.13 Episodgrupper för vissa diagnosgrupper ................................................... 37

6.14 Episodgrupp A, D och E fördelning per diagnosgrupp ............................... 39

6.15 Fördelning av besök utifrån yrkeskategori och episodgrupp ..................... 42

6.16 Fördelning av öppenvårdskontakterna för episodgrupp A och D per yrkeskategori och landsting ................................................................................ 43

6.17 Andel patienter som ej haft något läkarbesök per episodgrupp och landsting 2011-2012 ........................................................................................... 44

6.18 Åtgärdsgrupper per episodgrupp och landsting ......................................... 45

Återinläggningar ............................................................................................... 46

7.1 Återinläggningar, schizofrenipatienter .......................................................... 46

Bilaga 1 .............................................................................................................. 49

Diagnosgruppering i KPP Psykiatri .................................................................... 49


Sammanfattning SKL driver ett arbete med att stödja och följa upp införandet av patientrelaterad

kostnadsredovisning i sjukvården. Systemet benämns Kostnad per patient - KPP

och innebär att kostnaden beräknas för varje individuell vårdkontakt. Psykiatri-

data har samlats in till KPP sedan 2004. Denna rapport använder sig av infor-

mation från åren 2009 till 2013.

Ansatsen i den här rapporten är att beskriva konsumtionen av psykiatrisk vård

för nio landsting både på en övergripande nivå men också att göra jämförelser

mellan olika landsting. Ett annat steg i rapporten är att redovisa några variabler i

tidsserier för fyra landsting. Det tredje steget är en redovisning på vårdepisods-

nivå för fyra landsting. Anledningen till att dessa avsnitt enbart omfattar fyra

landsting är att övriga landsting inte deltagit i KPP psykiatri i tillräckligt många

år. Rapporten avslutas med ett försök till analys av återinskrivningar för schizo-

frenipatienter.

Det finns en hel del skillnader i kostnader, produktion och konsumtion mellan

de olika områdena. Dessa skillnader kan inte enbart förklaras av utbud och

organisation utan hänsyn måste tas till demografi och socioekonomiska

förhållanden. Inom psykiatrin finns många studier som visar på en högre

efterfrågan, det vill säga högre prevalens i storstadsregioner. Detta gäller främst

inom områden med en sämre socioekonomisk situation. Därför kan inte några

direkta slutsatser dras utifrån de jämförelser som görs. En annan orsak till

skillnader kan vara glesbygdsområden med stora avstånd mellan patienterna och

den öppna psykiatriska vården.

Det finns även skillnader i arbetssätt vad gäller beroendevård, neuropsykiatri

och ätstörningar. I de olika områdena finns även olikheter i hur utbudet av

privat vård ser ut.

I rapporten har hänsyn tagits till skillnader i organisation och utbud genom att

barn- och ungdomspsykiatri (BUP) samt rättspsykiatri har exkluderats vid jäm-

förelserna. Även vårdkontakter avseende personer under 18 år har exkluderats

vid jämförelserna.

I arbetet med rapporten och de jämförelser som gjorts framkommer flera områ-

den där tydligare anvisningar för hur vården ska registreras och kalkyleras

skulle skapa bättre förutsättningar för jämförelserna.

Skillnader finns när det gäller registrering av diagnoser. Bortfallet av huvud-

diagnoser skiljer sig mellan de olika områdena i rapporten. I vårdepisods-

avsnittet kan man till viss del förklara ”diagnos saknas” och ”övriga diagnoser”

genom att studera den grupp patienter som har påbörjade och avslutade episoder

under 2011-2012 (Grupp A). I denna grupp har 38 % av patienterna enbart ett

KAPITEL

1


besök under 2011-2012, vilket i många fall innebär att diagnos inte satts. Arbete

med att förbättra kvaliteten i diagnossättning bör prioriteras.

Åtgärdsregistrering (KVÅ) innebär en bättre beskrivning av vårdens innehåll.

Användningen av KVÅ och kvaliteten i åtgärdsregistreringen skiljer sig åt

mellan områdena. Arbetet med införandet och användningen KVÅ bör fortsatt

prioriteras. I avsnittet kring analys av återinläggningar beskrivs också vilka

åtgärder i öppen vård dessa patienter fått. Här framgår stora skillnader i åtgärds-

redovisningen vilket underminerar värdet av dessa analyser. I detta samman-

hang behöver beslut fattas angående vilka principer som ska gälla.

86 procent av patienterna har enbart vårdats i den öppna vården. Det är väldig få

patienter som vårdats inom slutenvården och inte haft en öppenvårdskontakt.

Att vissa patienter enbart förekommer slutenvård kan till viss del förklaras av

den privata vården ej ingår i denna redovisning. I rapporten framkommer skill-

naden i hur resurserna fördelas mellan öppen- och sluten vård. 56 procent av

kostnaderna är fördelade till den öppna vården.

Inom den öppna vården sker de flesta besöken (57 procent) hos omvårdnadsper-

sonal (sjuksköterskor och skötare). 15 procent av besöken sker hos läkare. I

avsnittet rörande vårdepisoder kan man se att de patienter som får flest läkar-

besök är patienter som har korta vårdepisoder. Patienter med längre

vårdepisoder (grupp D) sköts till stor del av omvårdnadspersonal. Undantaget är

patienter med långa episoder men med enbart ett eller två uppföljningsbesök.

Dessa patienter har förhållandevis fler läkarbesök.

Patienternas fördelning mellan olika diagnosgrupper skiljer sig åt mellan

landstingen. Bland de vanligaste förekommande diagnosgrupperna är

ångestsyndrom, övriga förstämningssyndrom och missbruk.

Det finns könsskillnader i diagnosfördelningen. Kvinnor har oftare övriga för-

stämnings- och ångestsyndrom, medan missbruksdiagnoser är vanligare bland

männen.

Inom den psykiatriska vården är majoriteten av patienterna i åldrarna 18 till

49 år. Äldre patienter förekommer främst inom andra vårdgrenar med undantag

för psykiatriska verksamheter som arbetar med äldrepsykiatri och demens.

KPP utgör ett bra verktyg för att beskriva kostnader per patient. Kostnader kan

relateras till samtliga variabler. Kvaliteten i kostnadsredovisningarna kan ses

som relativt god men ett fortsatt arbete med metodiken är nödvändig. Genom att

kostnaderna kan relateras till samtliga variabler finns stora möjligheter till att

göra fördjupade analyser. KPP metoden utvecklas och förfinas kontinuerligt.

Detta arbete sker inom ramen för SKL:s ordinarie verksamhet i samverkan med

landstingen och Socialstyrelsen.


Inledning

2.1 Bakgrund

Landstingsförbundet startade i början av 1999 ett projekt i syfte att stödja sjuk-

vårdshuvudmännen i arbetet med att införa patientbaserad kostnadsredovisning

(KPP). Projektet ledde till att KPP sedan hösten 2002 är en del av Sveriges

Kommuner och Landstings (SKL:s) ordinarie arbete. KPP-data för den speciali-

serade somatiska vården har samlats in sedan år 2000 och ligger till grund för

de nationella vikterna i Nord DRG och utvecklingen av grupperingslogiken i

den svenska versionen av Nord DRG. Detta arbete bedrivs i samverkan med

Socialstyrelsen.

Ett projekt för att ta fram KPP-redovisningar inom psykiatrin avslutades år

2006. Slutrapporten ”Verksamhetsuppföljning inom psykiatrin – problem-

beskrivningar och förslag till lösningar” beskriver arbetet. Där återfinns även en

handledning i hur vårdtjänster bör kalkyleras för verksamhetsområdet psykiatri.

Rapporterna kan laddas ner från SKL:s webbplats.

Sedan 2004 har ett arbete bedrivits för att beskriva psykiatrin mer processinrik-

tat, det vill säga att insatser och kostnader kan fångas på individnivå för både

öppen- och slutenvård. Syftet har även varit att med hjälp av KPP beskriva

psykiatrin utifrån diagnosgrupp, innehåll, konsumtion/befolkning och

kostnader.

Kostnadsdata på individnivå tillsammans med all övrig information kring

patienten och den vård som patienten erhållit kan ge svar på många fråge-

ställningar. Redovisningarna i denna rapport skall ses som exempel på vilka

möjligheter till jämförelser KPP-data ger och vilka som kan utvidgas och

fördjupas på lokal nivå.

Denna rapport är en fortsättning och uppdatering av den rapport som publicera-

des år 2012 och innehåller information fram till och med 2013.

2.2 Syfte och mål

Ansatsen i den här rapporten är att beskriva konsumtionen av psykiatrin för nio

landsting både på en övergripande nivå men också göra jämförelser mellan

olika landsting. Ett annat steg i rapporten är att redovisa några variabler i tids-

serier för fyra landsting. Det tredje steget är en redovisning på vårdepisodsnivå

för fyra landsting. Anledningen till att dessa avsnitt enbart omfattar fyra lands-

ting är att övriga landsting inte deltagit i KPP psykiatri i tillräckligt många år.

Rapporten avslutas med ett försök till analys av återinskrivningar för schizo-

frenipatienter.

KAPITEL

2


Rapporten ska försöka belysa frågeställningar kring:

Vad kostar vården

Var vårdas patienten (öppen- & slutenvård)

Vilken vård får olika patientgrupper (åtgärd)

Hur ser vårdkonsumtionen ut i ett befolkningsperspektiv

Hur kan man följa/beskriva vårdprocesser och återinskrivningar

Målsättningen är att kunna beskriva ovanstående frågeställningar så att det

stödjer verksamhetsledningens behov av uppföljning för att kunna styra, leda

och förbättra verksamheten. Målsättningen är också att det ska stimulera till

fördjupningar på lokal nivå. Inom psykiatrin är det viktigt att kunna beskriva

verksamheten med utgångspunkt från individdata, vilket är förutsättningen för

att få en bild över de olika behandlingsprocesserna.

2.3 Vad är KPP?

Kostnad per patient eller individrelaterad kostnadsredovisning är en metod för

att beräkna sjukvårdsproducentens kostnad för varje enskild vårdkontakt. SKL

har i samråd med landsting/regioner och Socialstyrelsen tagit fram nationella

anvisningar för vilket kostnadsunderlag som ska vara utgångspunkt samt vilka

beräknings-, matchnings- och redovisningsprinciper som gäller (se ”Nationella

KPP-principer” på SKL:s webbplats). SKL stödjer införandet av KPP med

informationsinsatser och expertiskunskap. I dagsläget arbetar samtliga regioner

och landsting utom Gotland med att införa KPP-system inom hälso- och sjuk-

vårdsområdet.

KPP-metoden innebär att kostnaderna bryts ner så att de kan knytas till varje

vårdkontakt och patient. Vissa kostnader, som kostnader för forskning, politiker

& beställarkansli och köpt vård ingår inte i beräkningarna. All information är

individbaserad, det vill säga patienten är informationsbärare vilket gör att upp-

följningen är processorienterad och organisationsoberoende. Modellen utgår

från att vårdkontaktens kostnader kalkyleras på lägsta nivå (klin/mott).

Kostnaden aggregeras sedan uppåt, så kallad ”bottom-up”-metod, för att bilda

sjuk-husets bruttokostnad. Befintlig information i journal- och

patientadministrativa system används varför mycket lite extra registrering krävs.

Modellen identifierar ett antal vårdtjänster vilka kostnadsberäknas och sedan

matchas ihop med den vårdkontakt som erhållit vårdtjänsten. Förutom

information kring kostnader finns i KPP även information om patientens kön,

ålder och hemort, var patienten vårdats samt vilka diagnoser som föranlett

vårdkontakten och vilka insatser/ åtgärder som utförts. Exakt vilken information

som finns i KPP-databasen för psykiatri framgår av den särskilda

variabelförteckning som finns på SKLs webbplats. Länk till SKL:s webbplats

om KPP-data

Informationen i KPP möjliggör studier av vården utifrån ett patientperspektiv

vilket öppnar för jämförelser av resursfördelningen mellan sluten- & öppenvård,

olika patientgrupper, kön och geografiska områden. Utvärdering av ersättnings-

nivåer till producenter och jämförelser med andra vårdgivare/landsting kan även

genomföras med denna typ av data. För att göra KPP-beräkningar krävs att

efterkalkylering är gjord på ett års ekonomiska händelser.

http://skl.se/ekonomijuridikstatistik/statistiknyckeltaljamforelser/kostnadperpatientkpp/insamlingavkppdata.1080.html

http://skl.se/ekonomijuridikstatistik/statistiknyckeltaljamforelser/kostnadperpatientkpp/insamlingavkppdata.1080.html


2.4 Beskrivning av de verksamheter som arbetar med KPP för

psykiatri

I nuläget har SKL fått in KPP-data från ca 33% av den samlade specialiserade

psykiatriska öppenvården och 24% av slutenvården. Uppgifterna är baserade på

jämförelse med Socialstyrelsens Patientregister för slutenvården och SKL:s

verksamhetsstatistik (VI2000) för den öppna vården.

I tabellen nedan syns vilka landsting som är med i rapporten för 2013. Även

Västra Götaland och Västerbotten har lämnat in KPP-data för sin psykiatriska

verksamhet men p.g.a. att detta material inte är helt kvalitetssäkrat har de inte

tagits med i denna rapport.

Tabell 1 Antal individer, vårdtillfällen och besök per område i SKL:s KPP-databas

för psykiatri 20131

Landsting/

region

Antal

patienter2

Antal

vårdtillfällen

Antal

besök3

Uppsala 10 808 3 282 106 842

Östergötland 14 408 2 729 150 921

Kalmar 8 566 2 040 86 444

Halland 8 410 2 189 75 636

Värmland 8 375 1 658 71 013

Västmanland 7 939 1 492 73 220

Gävleborg 7 726 1 962 98 603

Västernorrland 6 839 2 450 66 358

Norrbotten 6 839 2 691 56 554

Totalt 79 910 20 493 785 591

1 exklusive BUP och rättspsykiatri

2 exklusive BUP och rättspsykiatri

3 i redovisning ingår indirekta kontakter


Metod och

avgränsning

3.1 Metod

Vi använder systematiskt KPP-databasen för att försöka komma till ökad klar-

het om varför det finns skillnader samt om man kan uttala sig om kvalitet i

vården. Rapporten ger exempel på hur man kan söka svar på följande frågor:

Vad kostar respektive patient?

Hur fördelar sig vårdtillfällen, vårddagar och besök för olika

sjukdomsgrupper och totalt?

Hur är fördelningen ut mellan män och kvinnor?

Hur är fördelningen mellan olika patientgrupper?

Är det skillnader i antal patienter per 1000 invånare mellan

områden/landsting?

3.2 Urval

Nio områden medverkar i rapportens kapitel 4. Det är Norrbotten, Väster-

norrland, Gävleborg, Värmland, Uppsala, Västmanland, Östergötland, Kalmar

och Halland.

I de följande kapitlen (5-7) medverkar endast de 4 landsting där det finns full-

ständiga KPP-data för hela perioden 2009-2013. Dessa är Norrbotten, Väst-

manland, Värmland och Östergötland.

I avsnitt 4.3 som handlar om rättspsykiatrin redovisas uppgifter från följande 6

landsting: Västernorrland, Gävleborg, Värmland, Västmanland, Östergötland

och Kalmar.

3.3 Avgränsningar

Endast vuxna patienter redovisas (>17 år) i jämförelserna. BUP-kliniker har helt

exkluderats. Även rättspsykiatrin har exkluderats i jämförelserna. Rätts-

psykiatrin särredovisas separat under stycke 4.3.

Utomlänspatienter ingår inte i det kapitel som rör vårdepisodbeskrivningar, men

ingår i övriga redovisningar, om inte annat framgår av diagrammets eller

tabellens beskrivning.

Rensning har skett i det ursprungliga data som inkommit till SKL med hänsyn

till;

KAPITEL

3


Poster med extremt låga kostnader (SV, ÖV) har exkluderats i rappor-

ten. Minimigränsen för ett slutenvårdstillfälle har satts till 3 000 kronor

eller om kostnaden per vårddag understiger 1 300 kronor. När det gäller

öppenvården har gruppbesök under 100 kronor och övriga besök under

200 kronor exkluderats.

Materialet har inte rensats för s.k. ytterfall (vårdkontakter med extremt

höga kostnader)

Vårdhändelser som saknar huvuddiagnos ingår i alla analyser. Vid

diagnosgrupperingen hämtas diagnosen från någon annan av patientens

eventuella vårdkontakter.

Indirekta kontakter ingår i samtliga tabeller och diagram

3.4 Begrepp/termer, grupperingar och beräkningsmetoder

Patienterna har delats in i diagnosgrupper baserade på huvuddiagnos.

Indelningen följer i princip den gruppering av psykiatriska diagnoser (”Lf-

grupper”) som Landstingsförbundet tog fram 2001. Patienterna har först

klassats i Lf-grupper vilka sedan samlats i nio diagnosgrupper och en övrigt-

grupp. Varje individuell patient förekommer bara en gång i en av grupperna.

Psykiatriska diagnoser har fått företräde framför somatiska och

slutenvårdsdiagnoser har fått företräde över öppenvårdsdiagnoser. Därefter har

datum varit utslagsgivande – det senaste utskrivnings- eller besöksdatumet har

fått företräde. Av bilaga 1 framgår det vilka huvuddiagnoser som räknats till

vilken diagnosgrupp.

Åtgärdskoderna har grupperats enligt Socialstyrelsens KVÅ-lathund för

psykiatri för 2012. Undantaget är kategorin ” Psykologisk och psykosocial

behandling” som delades in i psykosocial behandling (koderna DU007,

AU117,AU121) och psykologisk behandling (övriga koder).


Resultat 2013

4.1 Översikt

Det totala invånarantalet som berörs i rapporten är drygt 2,1 miljoner invånare,

18 år och äldre, vilket motsvarar ungefär 28 procent av Sveriges befolkning.

Den totala summan vårdkostnader som redovisas på patientnivå i denna rapport

för 2013 är cirka 4,3 miljarder. Rapport omfattar närmare 79 900 patienter.

4.2 Resultat på övergripande nivå

Tabell 2 Antal, kostnader, medelvårdtid och andel indirekta besök per

landsting 2013

Landsting Antal

patienter

Kostnad

per

patient

Index

Kostn

tot per

patient 4

Index

Kostn

per

SV-

patient

Index

Kostn

per

ÖV-

patient

Andel

Sluten-

vårds-

kostnad

%

Antal

vtf

Vtf

per

patient

Medel-

vårdtid

Antal

besök 5

Besök

per

patient

Andel

Indir.

kontakt

% 6

Uppsala 10 808 48 331 120 120 118 45 3 282 2,0 15,6 106 842 10,2 5,6

Östergötland 14 408 32 628 81 90 85 39 2 729 1,6 12,7 150 921 10,5 10,8

Kalmar 8 566 37 132 92 98 90 45 2 040 1,6 13,6 86 444 10,4 0,0

Halland 8 410 37 554 93 84 100 41 2 189 1,7 9,9 75 636 9,5 0,0

Värmland 8 375 36 334 90 102 91 42 1 658 1,6 14,8 71 013 8,5 8,9

Västmanland 7 939 42 920 106 106 119 36 1 492 1,5 17,0 73 220 9,2 0,0

Gävleborg 7 726 42 368 105 117 90 51 1 962 1,6 16,0 98 603 13,0 9,8

Västernorrland 6 839 44 053 109 100 93 52 2 450 1,8 12,1 66 358 10,0 5,4

Norrbotten 6 839 48 494 120 86 122 45 2 691 1,9 7,8 56 554 8,7 0,1

Totalt 79 910 40 441 100 100 100 44 20 493 1,7 13,0 785 591 10,1 5,3

4

indexberäkningen = genomsnittskostnad/medelgenomsnittskostnaden för hela urvalet 5 inkl. indirekta kontakter.

6 Med indirekta kontakter menas via telefon/brev/mail vilka ersätter ett besök och där innehållet

är av mer kvalificerad karaktär. Kontakten ska ha antecknats i patientens journal.

KAPITEL

4


Allmän kommentar

Ovanstående tabell beskriver antal patienter, kostnader per patient och

konsumtion av öppen- resp. slutenvård per patient. Utöver detta har ett

jämförande kostnadsindex skapats. Landstingens fördelning av resurser till den

slutna vården varierar mellan 36 till 52 %. Av tabellen framgår att:

Kostnadsindexet per patient varierar från 81 (Östergötland) till 120

(Uppsala och Norrbotten). Förklaringar till detta kan bl. a. vara av

geografisk karaktär, vilken strategi som valts i fördelning av resurser

mellan öppen- och slutenvård samt vilka traditioner som styr valet av

öppen- resp. slutenvård.

Norrbotten har den kortaste medelvårdtiden och lägst antal besök per

patient samtidigt som man har högs kostnadsindex. I det här fallet

behöver man studera närmare på tänkbara orsaker bl. a. geografiska

förutsättningar, hur data registreras etc.

Det förekommer en betydande andel indirekta kontakter i Östergötland,

Värmland och Västernorrland.

Kommentar Västernorrland

Kostnadsnivån baseras på KPP underlag och ger oss anledning att jämföra

oss med de landsting som ligger lägre. Här är KPP ett bra verktyg för att

upptäcka om det är någon del i vårdprocessen som kan förändras. De

indirekta besöken, telefon/brevkontakt är något vi använder oss av i vår

registrering och rapportering.

Kommentar Norrbotten

Inga indirekta vårdkontakter redovisas från Norrbotten. De kan t.ex. handla

om samverkansmöten med försäkringskassa, arbetsförmedling, arbetsgivare

m.m. tillsammans med patienten. Inte heller ”avancerade brev eller

telefonkontakter” som Socialstyrelsen säger kan ersätta ett ”face to face”

besök finns med.


4.3 Rättspsykiatri

Tabell 3 Nyckeltal för rättspsykiatrin jämfört med vuxenpsykiatrin 2013

Allmän kommentar

Ovanstående tabell beskriver fördelningen av vuxenpsykiatri i förhållande till

rättspsykiatri fördelat på sluten- och öppen vård.

Man kan se ganska stora skillnader mellan landstingen när det gäller

rättspsykiatri. Främst kan man se att Östergötland och Västernorrland skiljer sig

gentemot övriga landsting. En förklaring till detta bör vara att dessa landsting

har specialsjukhus för rättspsykiatri. Bl. a. kan man se att där finns en stor andel

utomlänspatienter. Även Kalmar län har en relativt hög andel utomlänspatienter.

Kostnadsmässigt skiljer sig landstingen åt både för öppen- och slutenvård inom

rättspsykiatrin. Man kan se att alla landsting med undantag för Västernorrland

har en högre vårddagskostnad för rättspsykiatri än för ordinär vuxenpsykiatri.

Västernorrland har en anmärkningsvärd låg vårddagskostnad vilket skulle

kunna tyda på att alla kostnader kanske inte fördelats korrekt.

Besökskostnaden i öppenvården skiljer sig också markant. Bl. a. har

Västmanland en kostnad per besök på 7 852 kr och Östergötland en kostnad på

5 315 kr inom rättspsykiatrin. Dessa besökskostnader bör ses över då de är

anmärkningsvärt höga. I övrigt verkar det vara relativt normala kostnader

förutom för Västernorrland där en öppenvårdskontakt endast kostar 642 kr.

Skillnaderna i öppenvård kan bero på vilket arbetssätt man har ex vis

fördelningen av sjuksköterske- respektive läkarbesök.

Norrbotten har inte skickat in data för sin rättspsykiatri varför den ej kan

redovisas här. Eventuellt kan det vara av värde att särredovisa kostnaderna för

specialsjukhus med många utomlänspatienter samt rättspsykiatri inom

allmänpsykiatrin.


4.4 Diagnos- och åtgärdsregistrering

Tabell 4 Andel vårdtillfällen/besök med huvuddiagnos och minst en åtgärd

SLUTENVÅRDEN

andel vårdtillfällen …

ÖPPENVÅRDEN

andel besök …

Landsting som har

huvuddiagnos

som har

minst en

åtgärdskod

som har

huvuddiagnos

som har minst

en åtgärdskod

Uppsala 98 74 23 24

Östergötland 100 78 82 79

Kalmar 98 50 88 71

Halland 98 96 93 89

Värmland 82 77 59 76

Västmanland 85 88 90 88

Gävleborg 99 47 95 71

Västernorrland 97 27 95 37

Norrbotten 98 71 88 64

Totalt 96 67 77 68

Allmän kommentar

En del skillnader kan ses mellan landstingen gällande huvuddiagnos och

åtgärdsregistrering. Inom den slutna vården är kvaliteten i registrering av

huvuddiagnos relativt god, vilket beror på att diagnosen alltid ska registreras vi

utskrivning. Slutenvårdsredovisningen avser endast utskrivna patienter.

Inom den öppna vården är diagnosregistreringen mer varierande där några

landsting har en högre registreringsgrad än andra men bortsett från Uppsalas

registreringsnivå är registreringen god. I Uppsala registreras endast diagnos vid

läkarbesök, ej för andra yrkesgrupper. Åtgärdskoden ”XS900 Enskilt besök” har

exkluderats i beräkningarna för öppenvården.

Kommentar Västernorrland

När det gäller psykiatrins primärklassificering så vet vi att det finns ett

förbättringsutrymme, vad gäller just åtgärdskoder så arbetar vi även med s.k.

normalbesök vilket innebär att vi inte sätter KVÅ kod för en åtgärd som

alltid utförs på enskild mottagning

Kommentar Uppsala

I Uppsala är det läkare som diagnossätter i den öppna vården. Övrig personal

diagnossätter inte i den öppna vården. Arbete pågår med att införa KVÅ

registrering.


4.5 Kostnad per vårdform

Diagram 1 Kostnad per patient och vårdform per landsting

Allmän kommentar

Ovanstående graf visar på skillnader i kostnaden per patient där Halland och

Norrbotten har den lägsta kostnaden i slutenvård. Östergötland har den lägsta

kostnaden per patient i öppenvård. Skillnader kan bero på utbudsfaktorer ex vis

hur vården är organiserad samt hur slutenvård används. Observera att varje

stapel visar medelkostnaden per patient som konsumerat öppen- respektive

slutenvård samt totalkostnaden beräknat på samtliga patienter.

Kommentar Västmanland

Endast 85 procent har huvuddiagnos i slutenvård. Ett av våra största

bekymmer är att läkarna inom slutenvården inte gör slutanteckning på alla

patienter. Anledningen till att det ändå finns åtgärdsregistrering på 88

procent är att sjuksköterskorna är bättre på att åtgärdsregistrera än vad

läkarna är på att diagnosregistrera.


4.6 Antal vårdtillfällen, besök och patienter per 1000 invånare

Diagram 2 Antal patienter per 1000 invånare, vårdform och landsting (ut-

omlänspatienter ingår ej)

Allmän kommentar

Diagrammet visar antal patienter per 1000 invånare (grön stapel), antal besök

per 1000 invånare (gul stapel) samt antal vårddagar per 1000 invånare (röd

stapel).

Antalet patienter per 1000 invånare skiljer sig inte så mycket. I Östergötland,

Kalmar och Gävleborg konsumeras mest öppenvård per invånare. Halland har

en relativt låg konsumtionsnivå för både öppen- och slutenvård. I Uppsala

konsumeras mest vårddagar per invånare. Skillnader i konsumtion kan många

gånger förklaras av utbud och vilka strategier som valts i organisationen. Även

geografiska och socioekonomiska förklaringar kan finnas.


4.7 Fördelningen mellan öppenvård och slutenvård

Diagram 3 Fördelning av antal patienter mellan vårdform per landsting

(utomlänspatienter ingår ej)

Allmän kommentar

Ovanstående graf visar att 86 procent av patienterna enbart vårdas i öppenvård

samt att 12 procent av patienterna har vårdats i både öppen- och slutenvård.

Resterande patienter har bara vårdats i slutenvård. Det kan vara av intresse att

studera den sista gruppen med tanke på eventuell förekomst av privat vård eller

specifika diagnoser. Det förekommer viss variation mellan landstingen.

Norrbotten och Västernorrland uppvisar en något större andel slutenvård än de

övriga.


4.8 Fördelning av antal patienter mellan de olika vårdformerna

per diagnosgrupp

Diagram 4 Patienternas fördelning mellan de olika vårdformerna per

diagnosgrupp

Allmän kommentar

Patienterna delades in i diagnosgrupper baserade på huvuddiagnos (se bilaga1).

Grafen visar att de grupper som konsumerar mest slutenvård är organiska

syndrom, missbruk och övriga psykotiska syndrom.

Grafen visar också att organiska syndrom och missbruk är de grupper som

förhållandevis har fler patienter med enbart slutenvård. En tänkbar förklaring

kan vara att dessa patienter oftare får fortsatt vård hos annan vårdgivare ex vis

primärvård och kommunal vård.

En viss skillnad i konsumtionsmönster syns mellan schizofreni och övriga

psykotiska syndrom.

I gruppen ”Huvuddiagnos saknas” ser man att det övervägande rör sig om

patienter som endast konsumerat öppenvård. En förklaring kan vara att många

av dessa patienter endast konsumerar ett eller två besök vilket kan innebära att

en diagnos inte sätts.

Gruppen övriga diagnoser innehåller somatiska diagnoser, orsaksdiagnoser, Z-

och R-diagnoser.


4.9 Diagnosgrupper

Tabell 5 Antal, fördelning, kostnader samt index per diagnosgrupp

Diagnosgrupp Antal

patienter

Fördelning

patienter %

Fördelning

kostnad %

Kostnad

2013

totalt, mkr

Medel-

kostnad

per patient

Index

Kostnad

per pat

Organiska psykosyndrom 1 002 1,3 % 1,6 % 50,5 50 446 125

Missbruk 6 488 8,1 % 12,0 % 389,2 59 987 148

Schizofreni 3 484 4,4 % 8,4 % 271,0 77 785 192

Övr psykotiska syndrom 3 771 4,7 % 10,5 % 337,8 89 589 222

Bipolära syndrom 7 378 9,2 % 11,2 % 360,6 48 869 121

Övr förstämningssyndrom 12 617 15,8 % 16,3 % 525,9 41 683 103

Ångestsyndrom 16 896 21,1 % 16,4 % 529,1 31 316 77

Ätstörningar 907 1,1 % 2,6 % 82,5 90 905 225

Mental retardation 678 0,8 % 0,8 % 25,2 37 154 92

Utvecklingsavvikelser 2 583 3,2 % 2,0 % 64,6 25 001 62

Neuropsykiatri 10 258 12,8 % 8,7 % 280,9 27 385 68

Personlighetsstörningar 2 228 2,8 % 5,8 % 186,0 83 469 206

Övr psykiatriska diagnoser 898 1,1 % 0,7 % 23,3 25 964 64

Övriga diagnoser 5 361 6,7 % 1,8 % 56,7 10 572 26

Huvuddiagnos saknas 5 361 6,7 % 1,5 % 48,4 9 025 22

Totalt 79 910 100 % 100 % 3 231,7 40 441 100

Allmän kommentar

Tabellen visar hur förhållandet mellan olika diagnosgrupper ser ut samt hur

medelkostnaden per patient ser ut. Även i den här tabellen har ett index skapats

för jämförelse av kostnad per patient mellan de olika diagnosgrupperna. Här

kan man se att övriga psykotiska syndrom, schizofreni, personlighetsstörningar

och ätstörningar har en högre kostnad per patient. Övriga förstämningssyndrom

och ångestsyndrom utgör den största gruppen av patienter (37 %) och svarar för

33 % av de totala kostnaderna.

Diagram 5 Fördelning av antal patienter och kostnader per diagnosgrupp


Allmän kommentar

Grafen visar andelen patienter per diagnosgrupp i förhållande till det totala

antalet patienter samt respektive patientgrupps andel av de totala kostnaderna.

De diagnoser som sticker ut är personlighetsstörningar, schizofreni, övriga

psykotiska syndrom, missbruk samt bipolära syndrom.

4.10 Könsfördelning per diagnos

Diagram 6 Könsfördelning per diagnosgrupp

Allmän kommentar

Grafen visa vilka könsskillnader som finns inom de olika diagnosgrupperna.

Som exempel finns män oftare med inom grupperna missbruk och schizofreni

och kvinnor inom bipolära syndrom, ångestsyndrom, ätstörningar samt person-

lighetsstörningar. Den nedre linjen (Totalt %) avser medelvärdet för hela data-

basen vilket visar att 53 % av patienterna utgörs av kvinnor.

Diagram 7 a-d Könsfördelning för vissa diagnosgrupper per landsting

0 20 40 60 80 100

Totalt (%)

Huvuddiagnos saknas

Övriga diagnoser

Övr psykiatriska diagnoser

Personlighetsstörningar

Neuropsykiatri

Utvecklingsavvikelser

Mental retardation

Ätstörningar

Ångestsyndrom

Övr förstämningssyndrom

Bipolära syndrom

Övr psykotiska syndrom

Schizofreni

Missbruk

Organiska psykosyndrom

%

Andel män (%) Andel kvinnor (%)

a)


Allmän kommentar

Ovanstående diagram visar könsfördelningen per landsting för fyra utvalda

diagnosgrupper. Jämförelsen visar inga nämnvärda skillnader mellan lands-

tingen. Inom diagnosgrupperna dominerar kvinnor i grupperna ”Ångest-

syndrom” och ”Bipolära & Övr förstämningssyndrom” och män i grupperna

”Missbruk” och ” Schizofreni & Övr psykotiska syndrom”.

b)

c)

d)


4.11 Antal patienter per 1000 invånare för vissa diagnos-

grupper

Tabell 6 Antal patienter per 1000 invånare för ett urval av diagnosgrupper

och totalt per landsting (utomlänspatienter ingår ej)

Landsting Missbruk

Schizofreni

& övriga

psykotiska

syndrom

Bipolär sjd &

övriga

förstämnings-

syndrom

Ångest

syndrom

Neuro-

psykiatri

Personlighets-

störningar

Patienter totalt,

samtliga

diagnosgrupper

Uppsala 3,8 3,1 10,3 7,1 4 0,7 39,0

Östergötland 4,2 3,2 8,9 6,3 6 1,3 41,1

Kalmar 3,2 3,7 10,6 13,9 1,9 1,1 44,5

Halland 1,8 2,7 9,1 6 5,2 1,1 34,4

Värmland 2,7 2,7 8,2 10,5 6,7 0,9 37,5

Västmanland 3,3 4,6 7,8 9 4,7 1,4 38,2

Gävleborg 1,9 3,4 10,3 5,9 5,8 1,1 34,1

Västernorrland 2,9 3,3 9,6 8,5 3,7 1 34,7

Norrbotten 2,5 4,2 10,1 6,5 4,6 0,7 33,3

Totalt 3,0 3,4 9,4 7,9 4,8 1,0 37,6

Allmän kommentar

Tabellen visar en jämförelse av antal patienter per 1000 invånare för några

diagnosgrupper mellan landstingen. Vid en jämförelse ses inga stora skillnader.

Östergötland har fler patienter med missbruksdiagnos. Västmanland har fler

patienter med psykosdiagnos och ett lägre antal med förstämningssjukdomar.

Kalmar har flest patienter med ångestsyndrom.

4.12 Åldersfördelning och kostnad

Diagram 8: procentuell fördelning av patienter och kostnad 2013


Allmän kommentar

Grafen visar andel patienter i olika åldersintervall samt hur stor andel av kost-

naderna som respektive åldersgrupp står för. Gruppen 18-29 år utgör den största

patientgruppen. Kostnadsandelen är något lägre i denna grupp jämfört med de

övriga grupperna. Sammantaget är 69 % av patienterna mellan 18 och 49 år och

svarar för 67 % av kostnaderna.


Tidsserier 2009-2013 Följande avsnitt redovisar några exempel på tidsserier kring utveckling över 5

år (2009-2013). Graferna nedan ger en bild över kostnadsutvecklingen i löpande

priser och utvecklingen av antalet öppenvårds- och slutenvårdskontakter per

område. Att endast dessa fyra landsting redovisas beror på att de är de enda som

lämnat data för tillräckligt många år.

5.1 Utvecklingen av antal vårdkontakter i öppen- och sluten-

vård

Diagram 9 Utveckling av antalet öppenvårds- och slutenvårdskontakter

per område

Allmän kommentar

Norrbottens öppenvårdskontakter har ökat kraftigt mellan 2009 och 2010 ef-

tersom Sunderbyns öppenvård tillkom. Även deras slutenvårdstillfällen ökar

konstant under perioden (se deras kommentar nedan). Värmlands öppenvårds-

kontakter minskade mellan åren 2011 och 2012 och fortsätter minska 2013. En

KAPITEL

5


minskning av slutenvården i Värmland kan också noteras 2013 vilket inte är

fallet i de övriga områdena.

5.2 Totalkostnadsutveckling

Diagram 10 Kostnadsutvecklingen totalt per område (kr)

Allmän kommentar

Grafen visar att kostnadsutvecklingen är relativt konstant bortsett från Norr-

botten där en kostnadsökning kan ses i den öppna vården från 2009 till 2010.

Detta beror på att öppenvården vid Sunderbyns psykiatri saknades i

redovisningen 2009 (se deras kommentar nedan). Kostnadsutvecklingen är

stigande i samtliga landsting. Enligt det kostnadsindex som SKL tar fram (LPIK

exkl. läkemedel) har kostnadsutvecklingen under perioden varit 9,4%.


Öppenvården vid Sunderbyns psykiatri var ej med 2009 (som är länets

största).


2010-2011 lades 8 vårdplatser ner på behandlingshemmet på Lövhaga. 2011

till 2012 där den största skillnaden i slutenvårdsproduktionen finns lades 8

vårdplatser ner på avdelning 92 (en PIVA-avdelning). Under samma period

lades två mottagningar (med gruppverksamhet) ner vilket även drog ner

öppenvårdsverksamheten något.


Öppenvården vid Sunderbyns psykiatri var ej med 2009 (som är länets

största).


5.3 Utvecklingen av kostnad per patient i öppen- och sluten-

vård

Diagram 11 Utvecklingen av kostnad per patient och vårdform per lands-

ting

Allmän kommentar

Norrbottens kostnad per patient i öppenvård ökade mellan åren 2009 och 2011

för att sedan minska år 2012 (se deras kommentar nedan) för att sedan återigen

öka något 2013. Norrbottens kostnad per patient i slutenvård ökade under

perioden 2009-2012 men har sedan avstannat på 2012 års nivå. Västmanland

minskade sina kostnader per patient mellan åren 2010 och 2011 men har sedan

dess haft ökade kostnader både i öppen och också sluten vård. (se deras

kommentar nedan). Östergötlands kostnader per patient i öppenvård minskar

under hela perioden. Inom slutenvården noteras en viss ökning 2013. Värmland

minskar sina kostnader per patient i öppenvård. De har också haft kostnads-

minskningar inom den slutna vården 2010-2012. Under 2013 noteras dock en

kostnadsökning inom slutenvården.


När man la ner öppenvårdsverksamheterna 2011 så tog man bort skötare som ”ersattes” (satsade

på andra kompetenser) med bland annat psykologer vilket gjorde att det blev dyrare vård.

Slutenvården som ökat i kostnad 2012 beror igen på en ökning av hyrläkare. Landstinget gjorde

en satsning på psykologer med stora löneökningar vilket också dragit upp kostnaderna.

Psykiatriska akutmottagningen satsade också på kompetenshöjning och mer personal 2011-

2012.


Vårdepisods-

beskrivningar I det följande avsnittet beskrivs vården utifrån vårdepisodsbegreppet vilket

innebär att försöka beskriva hur olika grupper av patienter får sin vård när det

gäller exempelvis under en viss tid, öppen- resp. slutenvård, typ av insatser och

yrkeskategorier som utför vården. I detta ingår även att beskriva kostnader. Likt

tidigare är BUP, rättspsykiatri, och patienter under 18 år exkluderade. Utom-

länspatienter ingår inte i detta kapitel.

6.1 Definition (Socialstyrelsen)

”Samtliga vårdkontakter med en patient för ett visst hälsoproblem”. Detta inne-

bär att patientens kontakter beskrivs kumulativt oavsett var och hur patienten

fått sin vård. Observera att den här rapporten bara kan beskriva den vård som

fås inom offentligt driven psykiatri. Genom att kunna koppla dessa episoder

med primärvården och den specialiserade somatisk vårdens insatser, och i

framtiden även med kommunernas insatser, skulle en helhetsbild kunna erhål-

las.

I det här avsnittet har vi valt ut på de patienter som varit aktuella 2011-2012 och

analyserat hur de vårdats under perioden 2010-2013 (utomlänspatienter ingår

ej). I ett längre perspektiv kan episoderna ytterligare tydliggöras då man kan

definiera den verkliga startpunkten samt slutpunkten i patientens vård.

6.2 Användningsområden

Få översikt av hälsoproblem i ett område

Longitudinell jämförelse mellan olika områden

Klinisk och administrativ planering

Epidemiologiska studier

Uppföljning av resursutnyttjande

Anpassning av resursfördelning

Anpassning av modeller för resursfördelning

Utvärderingar som utgår från patienternas vårdepisoder kan bl.a. användas av

vårdgivare som ett verktyg för att hitta vägar att förbättra vårdkedjan.

KAPITEL

6


6.3 Episodgruppering

Vårdepisoder kan beskrivas på flera olika sätt. I den här rapporten har vi delat in

patienterna i fem olika grupper med utgångspunkt från patienternas konsumtion

2011-2012.

Grupp A: Påbörjade och avslutade episoder under 2011-2012

Grupp B: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och avslutat vården

2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat vården 2011-2012 och som fortfarande får

vård 2013

Grupp D: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande

får vård 2013

Grupp E: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande

får vård 2013 men som enbart har max två besök per år i öppen-

vård. Dessa patienter har långa vårdepisoder men behöver nor-

malt ett par uppföljningskontakter per år. Se bild 1.

Bild 1 Vårdepisoder A – E

I några delar av det kommande avsnittet fokuseras på grupperna A, D och E.

Anledningen till detta är att beskriva patienternas hela episoder. Ex vis är grupp

A påbörjade och avslutade under perioden. Grupp D och E är pågående över

hela perioden med skillnader i konsumtionsmönster. Grupperna B och C är

naturligtvis intressanta då de beskriver den omsättning av patienter som sker

och kan studeras närmare över tid.


6.4 Patienter per episodgrupp

Tabell 7 Antal och procentuell fördelning av patienter per episodgrupp och

landsting

Episodgrupp Landsting

Östergötland Värmland Västmanland Norrbotten Totalt

A - Vård enbart 2011-2012 4 971 2 910 2 731 2 035 12 647

30 % 27 % 28 % 24 % 28 %

B - Vård före 2011 - avslutad 2 589 2 020 1 754 1 677 8 040

15 % 19 % 18 % 20 % 18 %

C - Påbörjad vård, ej avslutad 3 514 2 190 2 028 1 880 9 612

21 % 20 % 21 % 23 % 21 %

D - Pågående vård, samtl. år 5 270 3 465 2 991 2 579 14 305

31 % 32 % 31 % 31 % 31 %

E - Max 2 besök/år 409 106 264 158 937

2 % 1 % 3 % 2 % 2 %

Totalt 16 753 10 691 9 768 8 329 45 541

100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

Kommentar

Tabellen visar bl. a. att Östergötland har störst andel patienter som både påbörjat

och avslutat en vårdepisod under 2011-2012. Värmland har störst andel patien-

ter med vårdepisoder som sträcker sig över alla åren. När det gäller grupperna B

och C kan man se att ca 18 % avslutade en episod 2011-2012 och att ca 21 %

påbörjade en episod 2011-2012 och har fortsatt vård 2013. Läs mer om patient-

omsättning under punkt 6.9.

6.5 Andel patienter i episodgrupp A med endast en öppen-

vårdskontakt

Tabell 8 Andel patienter i episodgrupp A per landsting med endast en

öppenvårdskontakt under 2011-2012

Andel av patientgrupp

A som endast haft ett

ÖV-besök %

Östergötland 45 %

Värmland 25 %

Västmanland 45 %

Norrbotten 30 %

Totalt 38 %


Allmän kommentar

Tabellen visar att totalt 38 % av patienterna som har påbörjat och avslutat

episoden under åren 2011-2012 (grupp A) endast haft en öppenvårdskontakt

och ingen slutenvård. Skillnaden mellan landstingen visar att Värmland och

Norrbotten har minst andel patienter med enbart ett besök. Totalt 28 % av

patienterna (12 647 st) återfinns i grupp A. Av dessa har 38 % (4 832 st) bara

konsumerat ett besök. I detta sammanhang kan det vara av värde att studera

vilken typ av insatser som erbjuds. Bland dessa patienter har 23 % inte

diagnossatts (för hela grupp A är det 14% som inte diagnossatts).

Diagram 12 Könsfördelning per episodgrupp

Allmän kommentar

Könsfördelningen mellan episodgrupperna är relativt jämn med en mycket liten

övervikt av män i grupp A och E. I grupperna B, C och D dominerar kvinnorna.

Detta tyder på att män mer än kvinnor har kortare vårdepisoder eller oftare har

ett till två besök per år. En förklaring kan vara att missbruksgruppen över-

vägande består av män med korta episoder. Detta bör studeras vidare.

6.6 Åldersfördelning per episodgrupp

Diagram 13 Åldersfördelning per episodgrupp

0 20 40 60 80 100

Totalt

E

D

C

B

A

%

Män Kvinnor

Grupp A: Påbörjade och avslutade

episoder under 2011-2012

Grupp B: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och avslutat vården

2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat vården

2011-2012 och som fortfarande får

vård 2013

Grupp D: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och som fortfarande får

vård 2013

Grupp E: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och som fortfarande får

vård 2013 men som enbart har max

två besök per år i öppenvård


Allmän kommentar

Diagrammet visar att drygt 60 % av patienterna i grupp A-D är under 50 år. I

grupp E är det däremot ca 60 % av patienterna över 50 år. Patienterna i grupp E

är patienter som enbart konsumerar ett till två besök per år vilka oftast kan ses

som uppföljningsbesök. Dessa patienter har troligtvis varit aktuella under en

lång tid.

6.7 Kontaktfrekvens per episodgrupp och vårdform

Diagram14 Fördelningen mellan vårdform per episodgrupp

Allmän kommentar

Grafen visar förhållandet mellan konsumtion av sluten- resp. öppenvård för

patienter inom de olika episodgrupperna. Grupp A konsumerar minst slutenvård

bortsett från grupp E som enbart har 1-2 ÖV-besök. Grupp D är den grupp som

har patienter med långa episoder och naturligt konsumerar mest vård. I grupp D

förekommer också de patienter som är mest vårdkrävande och behöver mest

slutenvård.

Det kan vara av värde att studera patientsammansättningen i grupp D samt titta

på vilken vård som erbjuds. I detta sammanhang kan det också vara av värde att

studera grupp C då den gruppen innehåller patienter som i ett längre tids-

perspektiv kommer att hamna i grupp D.

Se tabell 9 som i faktiska tal visar genomsnittligt antal besök och vårddagar per

patient i respektive episodgrupp

Grupp A: Påbörjade och avslutade episoder

under 2011-2012

Grupp B: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och avslutat vården

2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat vården 2011-

2012 och som fortfarande får vård

2013

Grupp D: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och som fortfarande

får vård 2013

Grupp E: Patienter som påbörjade vården

innan 2011 och som fortfarande

får vård 2013 men som enbart

har max två besök per år i öppenvård


Tabell 9 Kontaktfrekvens per patient och per episodgrupp per år under

2011-2012

Allmän kommentar

Totalt sett har 28 % av patienterna (grupp A) i medel 4 besök respektive 11,6

vårddagar per år. Motsvarande siffra för grupp D (31 % av patienterna) 17,8

besök respektive 28,2 vårdagar per år.

6.8 Andel patienter och kostnad per episodgrupp

Diagram 15 Andel patienter och andel kostnad per episodgrupp

Allmän kommentar

Diagrammet visar att 28 % av patienterna påbörjade och avslutade vårdepisoder

under perioden. Dessa patienter har konsumerat relativt lite vård. Ca 6% av de

totala kostnaderna. Motsvarande siffror för grupp D (pågående vårdepisoder) är

att 31 % av patienterna står för 62 % av kostnaderna.

Episodgrupp Besök per patient

och år

Vårddagar per patient

och år

A - Vård enbart 2011-2012 4,0 11,6

B - Vård före 2011 - avslutad 7,4 17,9

C - Påbörjad vård, ej avslutad 9,9 19,4

D - Pågående vård, samtl. år 17,8 28,2

E - Max 2 besök/år 1,3 -

Totalt 11,2 21,2


Grupp B: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och avslutat vården 2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat vården 2011-2012 och som fortfarande får vård 2013

Grupp D: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande får vård 2013

Grupp E: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande får vård 2013 men som enbart har max två besök per

år i öppenvård


6.9 Patienter per 1000 invånare

Diagram 16 Antal patienter per 1000 invånare och år per landsting och

patientgrupp 2011-2012 (genomsnitt för 2011-2012)

Allmän kommentar

Diagrammet visar bl. a. att Norrbotten har minst antal patienter per invånare

inom alla episodgrupper. Värmland har flest patienter per invånare i grupp D.

Östergötland har flest patienter per invånare i grupp A men också relativt

många patienter i grupp D. Grafen visar också att grupp C är något större än

grupp B, vilket skulle kunna betyda att en viss ökning av nya patienter under

dessa år.

6.10 Patientomsättning i vissa episodgrupper

Tabell 10 Patientomsättning, påbörjade och avslutade vårdepisoder per

landsting 2011-2012

Landsting

Påbörjade

episoder

(grupp A & C)

Avslutade

episoder

(grupp A & B)

Östergötland 51 45

Värmland 48 46

Västmanland 49 46

Norrbotten 47 45

Totalt 49 45


episoder under 2011-2012

Grupp B: Patienter som påbörjade

vården innan 2011 och

avslutat vården 2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat

vården 2011-2012 och som

fortfarande får vård 2013

Grupp D: Patienter som påbörjade

vården innan 2011 och som


Grupp E: Patienter som påbörjade

vården innan 2011 och som


men som enbart har max två

besök per år i öppenvård


Allmän kommentar

Tabellen visar att totalt 45 % av episoderna avslutades samt att 49 % av episo-

derna påbörjades 2011-2012 vilket tyder på en viss ökning av patienter som

också märks i alla landsting. Östergötland är det landsting som har den högsta

patientomsättningen. Det kan vara av värde att studera vad som styr omsätt-

ningen av patienter. Några faktorer kan vara aktuella är utbud och organisation,

arbetssätt, samverkan med primärvård, privata vårdgivare m.m.

6.11 Jämförelse av konsumtion av öppen- resp. slutenvård för

patienter i episodgrupp A och D

Diagram 17 Jämförelse andel patienter i episodgrupp A och D

Allmän kommentar

Ovanstående diagram visar på skillnaderna i konsumtion av öppen- resp. sluten-

vård i grupp A och D. Noterbart är att Norrbotten har en stor andel patienter

med enbart slutenvård i grupp A. Detta bör studeras närmare för att kunna

beskriva den gruppen. Tänkbara orsaker kan vara av organisatoriska skäl ex vis

att många patienter har slutenvård och sedan vårdas hos annan vårdgivare vilket

gör att patienten ser färdigvårdad ut inom psykiatrin.

En förklaring som Norrbotten framfört är det finns många asylsökande för vilka

man enbart får ge akuta insatser som för det mesta består av något/några

slutenvårdsdygn för bl.a. ångest/depression.


6.12 Diagnosgrupp och episodgrupp

Tabell 11 Fördelning av antal patienter per diagnos- och episodgrupp

Episodgrupp

Diagnosgrupp A B C D E Totalt

Organiska psykosyndrom 2,0 1,0 0,8 0,5 1,3 1,1

Missbruk 10,8 12,5 11,3 11,3 2,4 11,2

Schizofreni 1,1 4,1 2,3 8,9 16,8 4,7

Övr psykotiska syndrom 2,1 4,0 3,7 8,2 10,4 4,9

Bipolära syndrom 2,3 7,7 7,5 12,6 24,8 8,0

Övr förstämningssyndrom 16,6 19,6 18,9 13,6 14,7 16,6

Ångestsyndrom 25,7 25,4 24,3 18,8 10,7 22,9

Ätstörningar 0,8 1,4 1,3 0,8 0,1 1,0

Mental retardation 0,7 0,9 0,9 0,9 2,4 0,9

Utvecklingsavvikelser 1,1 2,6 2,6 2,6 2,7 2,2

Neuropsykiatri 5,5 9,9 18,1 15,7 9,3 12,2

Personlighetsstörningar 1,0 3,7 2,3 4,8 1,6 3,0

Övr psykiatriska diagnoser 1,1 1,0 1,2 0,7 0,8 1,0

Övriga diagnoser 15,9 2,5 2,9 0,4 0,5 5,6

Huvuddiagnos saknas 13,6 3,7 1,9 0,3 1,8 5,0

Summa % 100% 100% 100% 100% 100% 100%

Total 12 647 8 040 9 612 14 305 937 45 541

Allmän kommentar

Ovanstående tabell visar diagnosfördelningen inom respektive episodgrupp.

I exempelvis grupp A tillhör 42 % av patienterna diagnosgrupperna ”Övriga

förstämningssyndrom” och ”Ångestsyndrom”. 30 % räknas till ”Övriga diagno-

ser” eller saknar helt diagnos, vilket skulle kunna förklaras av att en stor andel

av dessa patienter (38 %) enbart har ett besök under 2011-2012. Man bör här ta

hänsyn till det stora antalet patienter med ångestsyndrom som slår igenom i alla

episodgrupper. Se vidare diagram 18.


episoder under 2011-

2012



avslutat vården 2011-

2012


vården 2011-2012 och

som fortfarande får vård

2013




2013




2013 men som enbart

har max två besök per

år i öppenvård


6.13 Episodgrupper för vissa diagnosgrupper

Diagram 18 Fördelning av episodgrupperna för några diagnosgrupper

Allmän kommentar

Grafen visar hur patienterna fördelar sig i olika episodgrupper utifrån diagnos-

gruppstillhörighet. Man kan se att patienter med psykotiska syndrom och

personlighetsstörningar ofta förekommer i grupp D som konsumerar mest vård

över lång tid. Patienter med psykotiska syndrom förekommer ofta i grupp E,

alltså patienter med ett eller två uppföljningsbesök per år. Den grupp som ser ut

att ha ökat mest är den neuropsykiatriska gruppen vilket visar sig i grupp C

(påbörjade och ej avslutade).

Ångestsyndrom och missbruk är de grupper som förekommer andelsmässigt

mest i grupp A. För missbruksgruppen kan organisationen ha en viss betydelse

beroende på vilken organisationsform som föreligger.

Vissa skillnader mellan landstingen noteras. Se nedanstående grafer.



2012

Grupp B: Patienter som

påbörjade vården innan

2011 och avslutat vården

2011-2012




2013




2013




2013 men som enbart har

max två besök per år i

öppenvård


Diagram 19a-d Fördelning av episodgrupperna för några diagnosgrupper

per landsting

a)

c)

b)

d)


6.14 Episodgrupp A, D och E fördelning per diagnosgrupp

Tabell 12 Patientgrupp A, procentuell fördelning per diagnosgrupp och

landsting

Diagnosgrupp

Landsting


Organiska psykosyndrom 1,5 2,8 1,2 3,1 2,0

Missbruk 9,6 10,0 12,9 11,9 10,8

Schizofreni 0,5 1,3 1,0 2,3 1,1

Övr psykotiska syndrom 1,6 2,1 1,9 3,5 2,1

Bipolära syndrom 1,2 2,1 2,8 4,5 2,3

Övr förstämningssyndrom 15,3 17,0 13,4 23,3 16,6

Ångestsyndrom 22,0 31,5 26,0 25,8 25,7

Ätstörningar 0,7 0,8 0,5 1,5 0,8

Mental retardation 0,4 0,6 1,1 0,9 0,7

Utvecklingsavvikelser 0,5 2,1 0,8 1,5 1,1

Neuropsykiatri 5,2 6,5 4,9 5,7 5,5

Personlighetsstörningar 0,9 0,9 1,7 0,5 1,0

Övr psykiatriska diagnoser 0,8 1,0 1,0 1,9 1,1

Övriga diagnoser 14,5 8,9 27,8 12,9 15,9

Huvuddiagnos saknas 25,4 12,4 3,1 0,7 13,6

Summa % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

Total 4 971 2 910 2 731 2 035 12 647

Allmän kommentar

Tabellen beskriver diagnosfördelningen för patienter i episodgrupp A vilket

innebär patienter som både påbörjat och avslutat sin episod under 2011-2012.

De största grupperna är ”Ångestsyndrom”, ”Huvud diagnos saknas”, ”Övriga

diagnoser” och ”Övriga förstämningssyndrom”.

I vissa fall kan det vara naturligt att diagnos saknas då patienten enbart har ett

besök. Dock finns vissa skillnader mellan landstingen. I Norrbotten och

Västmanland har den lägsta andelen patienter som saknar diagnos. I

Västmanland finns en stor andel av patienterna i gruppen övriga diagnoser

vilket kan tyda på att man använder många s.k. ”arbetsdiagnoser” vid de första

kontakterna. Troligtvis kan skillnader i dessa grupper förklara skillnader mellan

landstingen inom en del övriga diagnosgrupper.


Tabell 13 Patientgrupp D, procentuell fördelning per diagnosgrupp och

landsting

Diagnosgrupp

Landsting

Östergötland Värmland Västmanland Norrbot

ten Totalt

Organiska

psykosyndrom 0,5 0,6 0,5 0,5 0,5

Missbruk 15,4 8,2 10,3 8,2 11,3

Schizofreni 8,5 5,8 11,4 11,0 8,9

Övr psykotiska

syndrom 7,2 6,6 10,7 9,5 8,2


Övr förstämnings-

syndrom 15,2 13,4 11,4 13,0 13,6

Ångestsyndrom 14,1 24,9 23,1 15,2 18,8

Ätstörningar 1,1 0,7 0,3 0,9 0,8



Neuropsykiatri 16,5 17,6 12,9 14,5 15,7

Personlighetsstör-

ningar 5,7 3,9 5,9 2,7 4,8

Övr psykiatriska

diagnoser 0,6 0,4 0,3 1,7 0,7



Summa % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

Total 5 270 3 465 2 991 2 579 14 305

Allmän kommentar

I grupp D, alltså patienter som varit aktuella under alla tre åren blir det en helt

annan fördelning av diagnosgrupperna där man bl. a. kan se en klart förbättrad

diagnossättning samt en liten andel av patienter i gruppen ”övriga diagnoser.

Detta är ett naturligt förlopp då dessa patienter haft långa vårdepisoder med

många vårdkontakter.

De största grupperna är Missbruk, Psykossjukdomar, Bipolära syndrom, Övriga

förstämningssjukdomar, Ångestsyndrom samt Neuropsykiatriska diagnoser. En

del skillnader mellan landstingen kan ses. Dessa skillnader behöver diskuteras.

Skillnaderna kan bero på diagnospraxis, demografiska- och socioekonomiska

förhållanden o.dyl.


Tabell 14 Patientgrupp E, procentuell fördelning per diagnosgrupp och

landsting

Diagnosgrupp

Landsting


Organiska psykosyndrom 1,7 1,9 0,8 0,6 1,3

Missbruk 2,7 0,9 3,4 0,6 2,4

Schizofreni 13,7 14,2 14,4 30,4 16,8

Övr psykotiska syndrom 11,0 3,8 12,1 10,1 10,4


Övr förstämningssyndrom 17,6 17,0 14,0 7,0 14,7

Ångestsyndrom 9,3 16,0 14,0 5,1 10,7

Ätstörningar 0,2 0,0 0,0 0,0 0,1



Neuropsykiatri 7,8 11,3 8,7 12,7 9,3

Personlighetsstörningar 1,0 2,8 3,0 0,0 1,6

Övr psykiatriska diagnoser 0,2 0,0 0,4 3,2 0,8



Summa % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

Totalt 409 106 264 158 937

Allmän kommentar

Tabellen visar att patientgrupp E, dvs patienter som varit aktuella alla fyra åren,

men som haft högst två öppenvårdsbesök per år, främst består av patienter med

psykos- eller bipolär/förstämningsdiagnoser. Ganska stora skillnader kan ses

mellan landstingen. I Norrbotten tillhör 70 % av patienterna i grupp E dessa

diagnosgrupper. Motsvarande siffra för Värmland är 60%. Värmland och Väst-

manland har även en relativt stor andel patienter med ångestsyndrom i grupp E.


6.15 Fördelning av besök utifrån yrkeskategori och episod-

grupp

Tabell 15 Fördelning av besök per yrkeskategori och episodgrupp

Procentuell fördelning av

besök per yrkeskategori

Episodgrupp

A B C D E Totalt

Arbetsterapeut 2,9 4,2 5,3 5,2 0,8 4,9

Kurator 8,7 8,7 8,8 7,2 0,9 7,7

Läkare 29,6 17,9 21,1 15,1 75,2 17,3

Psykolog 12,6 10,3 11,4 6,8 0,5 8,2

Sjukgymnast 1,6 3,3 2,6 2,7 0,0 2,7

Sjuksköterska 26,1 34,6 32,0 40,7 13,1 37,8

Skötare 16,6 18,6 17,2 21,0 9,5 19,8

Övriga vårdgivare 1,9 2,5 1,6 1,3 0,1 1,5

Summa % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

Total 62 776 170 513 231 558 924 150 4 273 1 393 270

Allmän kommentar

Tabellen visar att 58 % av besöken sker hos sjuksköterska eller skötare och 17

% hos läkare.

Vid en jämförelse mellan episodgrupper ser man att 30 % är läkarbesök och 43

% är besök hos sjuksköterska eller skötare i grupp A.

I grupp D är motsvarande siffror 15 % läkarbesök och 62 % sjuksköterske- eller

skötarbesök.

Andelen läkarbesök i grupp E är 75 %.

Psykologbesök minskar med episodlängden från 13 % i grupp A till 7 % i grupp

D och till 0,5 % i grupp E.



2012





vården 2011-2012 och som fortfarande får vård

2013



som fortfarande får vård 2013


vården innan 2011 och som fortfarande får vård


max två besök per år i öppenvård


6.16 Fördelning av öppenvårdskontakterna för episodgrupp A

och D per yrkeskategori och landsting

Diagram 20 Fördelning av besöken per yrkesgrupp och landsting för

episodgrupperna A och D

Allmän kommentar

Diagrammet visar på liknande mönster när en jämförelse mellan landstingen

görs. I grupp A sker störst andel läkarbesök i Västmanland och lägre andel i

Norrbotten där sjuksköterskor och skötare har en hög andel. Norrbotten har en

relativt låg andel psykologbesök i grupp A.

I grupp D är det som i det tidigare diagrammet hög andel sjuksköterske- och

skötar besök i samtliga områden.

En förklaring till olikheter kan vara skillnad i utbud när det gäller exempelvis

bemanningsläget i landstinget. Ytterligare en förklaring till detta kan vara att

patienter i grupp D har återkommande uppföljningsbesök hos sjuksköterskor

och skötare.


6.17 Andel patienter som ej haft något läkarbesök per

episodgrupp och landsting 2011-2012

Diagram 21 Andel av de patienter som enbart öppenvårdats under åren

2011-2012 och som ej haft något läkarbesök under dessa två år

(patienter som slutenvårdats ingår ej)

Allmän kommentar

Diagrammet visar hur stor andel av patienterna med enbart öppenvård som inte

har haft något läkarbesök i resp. episodgrupp. I jämförelsen ser man stora skill-

nader mellan landstingen. Norrbotten sticker ut i jämförelsen.

Detta kan eventuellt bero på utbudsfaktorer såsom bemanning. Kanske vissa

läkarbesök sker på decentraliserade mottagningar i PV och registreras där?

En förklaring i Norrbotten torde vara att man dragits med läkarbrist.



2012







2013




2013





max två besök per år i

öppenvård


6.18 Åtgärdsgrupper per episodgrupp och landsting

Diagram 22 Åtgärdsgrupper per episodgrupp och landsting

(grupp A & D & E)

Allmän Kommentar

Ovanstående grafer visar att utredning är den mest registrerade åtgärden för

episodgrupp A och E vilket kan vara naturligt då grupp A har korta episoder

med få vårdkontakter och grupp E enbart har ett till två besök per år vilket

vanligtvis är uppföljningskontakter.

Landstinget i Värmland har förhållandevis många utredningsåtgärder

registrerade i grupp D. I övrigt är det i grupp D, alltså patienter med långa

episoder och många vårdkontakter, vanligast att man registrerar psykosocial

behandling.

Ett problem med den här typen av grafer är att registrerings-kvaliteten skiljer

sig mellan olika landsting samt vilka åtgärder man prioriterar och vilken praxis

man har i åtgärdsregistreringen.


Grupp B: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och avslutat vården 2011-2012

Grupp C: Patienter som påbörjat vården 2011-2012 och som fortfarande får vård 2013

Grupp D: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande får vård 2013

Grupp E: Patienter som påbörjade vården innan 2011 och som fortfarande får vård 2013 men som

enbart har max två besök per år i öppenvård.


Återinläggningar

7.1 Återinläggningar, schizofreni-patienter

I Öppna jämförelser inom hälso- och sjukvård finns två indikatorer som avser

återinläggning för schizofrenipatienter. I det här avsnittet beskrivs hur mycket

patienter som diagnostiserats schizofrena kostar och vilken vård de får.

Patienter som vårdats inom slutenvård för schizofreni delades in i kategorier

baserat på om de återinlagts (slutenvårdats) på psykiatrisk klinik (oavsett

diagnos) inom ett visst intervall.

Uppgifterna avser patienter över 18 år 2011. Samma diagnosdefinition av

schizofreni som i ”Öppna Jämförelser av sjukvårdens kvalitet och effektivitet”

har använts (huvuddiagnos som börjar på F2). Utomlänspatienter ingår. BUP

och rättspsykiatri ingår ej.

Tabell 16 Procentuell fördelning samt genomsnittlig slutenvårdskostnad

per schizofrenipatient för perioden 2010-2013.

(om en patient återinlagts flera gånger har den räknats till den kategori med

kortast återinläggningsintervall)


Återinläggning

inom... Andel

Medel-

kostnad Andel

Kostnad

(medelv) Andel

Medel-

kostnad Andel

Medel-

kostnad Andel

Medel-

kostnad

0-14 dagar 17,8% 520 764 20,5% 634 716 22,9% 895 961 25,3% 456 686 21,6% 600 910

15-28 dagar 3,9% 513 117 6,8% 427 307 4,8% 460 792 5,8% 325 290 5,2% 419 334

3 månader 7,6% 570 196 11,1% 357 915 10,5% 612 947 8,4% 459 441 9,1% 501 174

6 månader 6,4% 339 154 6,0% 312 004 5,7% 425 517 5,2% 237 554 5,8% 324 406

Ej återinlägg-

ning inom

intervall

64,4% 166 836 55,6% 157 313 56,0% 226 218 55,3% 138 215 58,3% 168 834

Totalt 100% 284 548 100% 305 222 100% 442 831 100% 261 721 100% 314 368

Antal patienter 675

414

455

656

2 200

KAPITEL

7


Allmän kommentar

Vid en jämförelse mellan landstingen kan man se att 55 % (Norrbotten) till 64

% (Östergötland) av patienterna inte har någon återinläggning inom 6 månader.

Motsvarande siffror för patienter som haft en återinläggning inom 14 dagar är

18 % i Östergötland och 25 % i Norrbotten.

När det gäller kostnadsjämförelser är patienter utan återinläggning de som

kostar minst. Dock kan man inte dra några slutsatser kostnadsmässigt för de

övriga intervallen. Ganska stora kostnadsskillnader förekommer mellan

landstingen där Västmanland har genomgående höga kostnader.

Tabell 17 Andel schizofrenipatienter som fått vissa öppenvårdsåtgärder

Återinläggning

inom... Utredning

Läkemedels-

behandling

Psykosocial

behandling

Psykologisk

behandling

0-14 dagar 92,7 48,1 76,9 34,7

15-28 dagar 84,8 45,5 67,0 27,7

3 månader 91,0 49,7 74,4 30,7

6 månader 88,3 52,3 73,4 32,8

Ej återinlägg-

ning inom

intervall

84,7 33,3 64,5 24,3

Totalt 87,3 39,9 68,8 27,9

Allmän kommentar

Tabellen visar vilken typ av åtgärder som patienterna fått i de olika intervallen.

Man kan inte med den här typen av data utläsa om dessa åtgärder har haft någon

inverkan på patientens återinläggning. Troligtvis beror återinläggningen på

andra faktorer såsom socioekonomiska faktorer, svårighetsgrad, personlighet,

möjlighet att hantera sin sjukdom m.m.

Diagram 23 a-d Andel schizofrenipatienter som fått vissa åtgärder i öppen-

vård per landsting

a)


Allmän kommentar

Ovanstående grafer åskådliggör skillnader i vilken omfattning olika insatser ges

inom de olika intervallen för de olika landstingen. Det finns stora skillnader

mellan de olika landstingen. En trolig förklaring är att åtgärdsregistreringen

skiljer sig avsevärt. Värdet av denna redovisning kan ifrågasättas

b)

c)

d)


Bilaga 1

Diagnosgruppering i KPP Psykiatri

Patienterna har delats in i diagnosgrupper baserade på huvuddiagnos. En patient

kan bara förekomma i en diagnosgrupp. Om en patient vårdats för flera diagno-

ser, räknas patienten till den översta av dessa.

Psykiatriska diagnoser har fått företräde framför somatiska och slutenvårds-

diagnoser har fått företräde över öppenvårdsdiagnoser. Därefter har datum varit

utslagsgivande – det senaste utskrivnings- eller besöksdatumet har fått före-

träde.

Diagnosindelningen är en vidaregruppering av den gruppering av psykiatriska

diagnoser (”Lf-grupper”) som Landstingsförbundet tog fram 2001.

Diagnosgrupp

ICD-10

Organiska psykossyndrom

F00 - F09

Missbruk

F10 - F19, F55

Schizofreni

F200 - F206, F209 (alla F20 utom F208)

Övriga psykotiska syndrom

F208, F21 - F29, F531

Bipolära syndrom

F30 - F31, F340

Övriga förstämningssyndrom F32 - F33, F341 - F399, F530

Ångestsyndrom

F40 - F42 (utom, F420-21, F428-429), F43, F44 - F48, F62

Ätstörningar

F50

Mental retardation

F70-79

Utvecklingsavvikelser

F80-F84 (utom F840-41 F845), F88-90 (utom F900A-F900X), F95, F980-F981

Neuropsykiatri

F420-21, F428-429, F840-41, F845, F900A-F900X, F952, Q860, Q980-82 Q984

Personlighetsstörningar

F60-F61, F688

Övriga psykiatriska diagnoser

F91-F94, F982-F989 ,F51 - F52,F59, F63 - F66, F680 - F681

Övriga diagnoser

Somatiska diagnoser, orsaksdiagnoser, Z-diagnoser förutom Z032 och Z711

F53-, F538,F539, F69, F99, R-diagnoser

Huvuddiagnos saknas Saknas

Post: 118 82 Stockholm Besök: Hornsgatan 20 Telefon: 08-452 70 00

www.skl.se

Mycket mer än kostnad per patient

Kostnad per patient (KPP) är en metod för att beräkna sjukhusets/klinikens

kostnad per vårdkontakt. SKL samlar årligen in denna kostnadsinformation

tillsammans med annan information kring patienten och den vård som utförts.

Syftet med denna rapport är att visa på de analysmöjligheter som KPP-

databasen ger inom den psykiatriska vården. Rapporten redovisar kostnader

uppdelade per vårdform, kön, ålder och diagnosgrupp som bedrivs inom de 9

landsting som lämnar uppgifter till SKL:s nationella KPP-databas. Rapporten

fokuserar på den allmänpsykiatriska vården för vuxna 2013. För 4 landsting

görs även ett försök att beskriva den psykiatriska vården utifrån 5 olika episod-

grupper samt en tidsserieanalys för perioden 2009-2013. Avslutningsvis

presenteras uppgifter kring återinläggning av schizofrenipatienter.

Upplysningar om innehållet lämnas av:

Jenny Sandgren, [email protected]

Leif Lundstedt, [email protected]

Bengt André, [email protected]

© Sveriges Kommuner och Landsting, 2014 ISBN/Beställningsnummer: 978-91-7585-211-9 Text: KPP Psykiatri 2013

KPP Psykiatri 2013

Beställ eller ladda ner på webbutik.skl.se. ISBN/Beställningsnummer 978-91-7585-211-9

mailto:[email protected]

7585 211 9

Documents

Transcript of 7585 211 9