PLATS ATT LANDA

PLATS ATT LANDA– om ungas mötesplatser

Hösten 2008 genomförde Sveriges Kommuner och Landsting ochUngdomsstyrelsen en konferens för att stärka utvecklingen och förnyelsen iarbetet med mötesplatser för unga.Genom erfarenhetsutbyte, debatt och presentation av nya forskningsrön

skapades ett forum där förtroendevalda, tjänstemän och forskare kunde mötasoch lära av varandra. Plats att landa presenterar innehållet från denna konferens.Det är vår förhoppning att boken ska stimulera till fortsatt analys och diskussion

kring ungas mötesplatser.

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting beställs på www.skl.se eller påtfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40.Rapporten kan också laddas ner från www.skl.seISBN 978-91-7164-453-4

Ett möte sker just nu

PLA

TS A

TT LAN

DA

– o

m u

ngas m

ötesp

latser

– om ungas mötesplatser

118 82 stockholm, Besök hornsgatan 20tfn 08-452 70 00, fax 08-452 70 50info@skl.se, www.skl.se

Omslag.pmd 10/1/2009, 8:19 AM1

Ett möte sker just nu

1

PLATS ATT LANDA– om ungas mötesplatser

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:18 AM1

2

© Ungdomsstyrelsen och SKL 2009För innehållet i denna skrift ansvarar Ungdomsstyrelsenoch Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt.

ISBN 978-91-7164-453-4

projektledare Calle Nathanson (SKL) och Gerhard Holmgrentextredigering/språkgranskning Catherine Hurtighgrafisk form Christián Serranotryck Ljungbergs Tryckeri ABdistribution Sveriges Kommuner och Landstingtfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40webbplats: www.skl.se

Sveriges Kommuner och LandstingSKL är en arbetsgivarorganisation för kommuner och landsting.Vi driver våra medlemmars intressen och erbjuder dem stöd och service.Vi väcker frågor, agerar kraftfullt och bildar opinion.Vårt uppdrag är att ge kommuner och landsting bättre förutsättningar förlokalt och regionalt självstyre. Visionen är att utveckla välfärden.Det är en fråga om demokrati.

Ungdomsstyrelsenär en myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvillkor.Vi ger stöd till föreningsliv och kommuner samt till internationellt samarbete.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:18 AM2

3

FörordViljan att mötas är stark och behovet av mötesplatser för unga är idag lika stortsom det var för 50 år sedan. Internet och globaliseringen skapar nya förutsätt-ningar för kommunikation och unga träffas inte bara på en fysisk utan även påen virtuell arena.

Dagens mångfaldssamhälle ställer krav på att utvecklingen av ungas mötesplat-ser tar hänsyn till kön, etnicitet och funktionalitet. Man kan också tala om enmångfald av aktörer som agerar kring ungas mötesplatser. Utöver det offentligasamhället finns ett engagerat civilsamhälle som erbjuder olika verksamheteroch till viss del även kommersiellt drivna mötesplatser. Såväl stat som landstingoch kommuner arbetar för att skapa ökad samverkan med civilsamhället ochför att ta vara på de olika erfarenheter och kompetenser som de nya aktörernaför med sig. På så sätt växer nya lösningar fram.

Arbetet med att forma samtidens mötesplatser måste utgå från ungas behovoch upplevelser, vilket inte är detsamma som att unga ensamma ska ta fulltansvar för att utforma verksamheterna. Vuxenvärlden måste ta sitt ansvar för attunga ska känna den trygghet och säkerhet som är grunden för unga när deformar den egna identiteten.

Den öppna fritidsverksamheten är inte lagstadgad men är ändå ett ansvar förkommunerna. Mötesplatser som drivs av det offentliga bör ha ett tydligt uppdragoch målstyrning. Resultaten måste gå att följa upp. För att på ett bra sätt kunnamöta både ungas behov och krav som ställs genom olika policy dokumentbehövs en ständig metod- och kompetensutveckling.

Hösten 2008 genomförde Sveriges Kommuner och Landsting och Ungdoms-styrelsen en konferens för att stärka utvecklingen och förnyelsen i arbetet medmötesplatser för unga. Genom erfarenhetsutbyte, debatt och presentation av nyaforskningsrön skapades ett forum där förtroendevalda, tjänstemän och forskarekunde mötas och lära av varandra. Plats att landa presenterar innehållet fråndenna konferens. Vår förhoppning är att boken ska inspirera alla som arbetarmed ungdomspolitik och i synnerhet de som driver mötesplatser för unga pålokal och regional nivå.

Calle Nathanson vid Sveriges Kommuner och Landsting och Gerhard Holm-gren och Torgny Sandgren vid Ungdomsstyrelsen har arbetat med konferensenoch denna bok.

Per Nilsson, generaldirektör Håkan Sörman, vdUngdomsstyrelsen Sveriges Kommuner och Landsting

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:18 AM3

4Ett möte sker just nu

Innehåll7 KAPITEL 1

INLEDNING

11 KAPITEL 2UTAN SAMVERKAN – INGEN VERKAN!Nya grepp i arbetet med ungdomars mötesplatser.

Artikelförfattare: Roland Cox, Birgita Klepke och Mats Utbult.

12 Mötesplatser på väg ut i arbetslivet17 Mötesplatser kring ung kultur23 Mötesplatser och ungdomsarbete runt ett stökigt storstadstorg

29 KAPITEL 3”DAGENS POLITIKER TROR VÄRLDEN SER UT SOM NÄR DE VAR UNGA”Att styra och ställa uppifrån och underifrån.

Artikelförfattare: Roland Cox, Birgita Klepke och Mats Utbult.

36 Dialogen måste vara ”på riktigt”38 ”Det finns en massa vuxna som inte är beredda

att arbeta med delaktighet”42 Många skiftande behov och bilder

51 KAPITEL 4MEDIERNAS BILDER AV UNGAS MÖTESPLATSEREn analys av rapporteringen i svensk dagspress 1995–2008.

Artikelförfattare: Simon Lindgren och Ragnar Lundström.

52 Urval och frågeställningar55 Mötesplatsernas utrymme i pressen72 Reportage om aktiviteter och verksamheter76 Slutsatser

81 PROGRAMKONFERENS: UNGAS MÖTESPLATSER 23–24 OKTOBER 2008

87 REFERENSER OCH NOTER

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:18 AM4

5

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Ett möte sker just nu

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:18 AM5

6

KAPITEL 1

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM6

7

Ungdomspolitik ochmötesplatser för unga

Den nationella ungdomspolitiken syftar till attskapa förutsättningar för ungas inflytande ochvälfärd. Politiken är sektorsövergripande ochformulerad i fem huvudområden – lärande ochutbildning, hälsa och utsatthet, inflytande ochrepresentation, arbete och försörjning samtkultur och fritid. Fritidsgårdar, ungdomens husoch andra mötesplaster för unga kan ha avgö-rande betydelse för ungas möjligheter ochuppväxtvillkor. Vanligtvis kopplas verksamhe-ten till kultur- och fritidssektorn men mångaav mötesplatserna har idag mål som kan relate-ras till samtliga ungdomspolitiska målområden.

Breddad roll för mötesplatseroch nya aktörer

Ungas mötesplatser har fått en allt viktigare rolli arbetet med att stärka ungas inflytande ochdelaktighet i samhället. Ofta är mötesplatsernaett ställe där ungdomsråd och ung-doms-parlament träffas. Flera ungdomens hus harunder de senaste tio åren vuxit fram på initiativfrån unga eller ett lokalt ungdomsråd. I självaverket är flera ungdomens hus idag plattformför ett lokalt kommunalt ungdomsråd ellerannat forum för ungdomsinflytande. Verk-samheterna möjliggör även kontakter mellanunga och folkrörelsernas olika aktörer. Här skerdebatter, möten och manifestationer där ungapå olika sätt försöker påverka och få inflytandeöver frågor som engagerar dem och som de sersom viktiga.

I kulturpolitiken är unga en prioriterad grupp.Men kulturens institutioner som konserthus,bibliotek och museer har i många fall haft svårtatt nå unga i åldern 16–25 år. De har inte helleri så stor utsträckning etablerat verksamheter föratt möta ungas eget skapande och kulturin-tresse. Fritidsgårdarna har alltid haft ett stortinslag av kulturverksamhet – den har dock intelyfts fram eller varit så uttalad – men nu kan vise allt fler exempel på hur kulturverksamhetoch mötesplatsernas pedagogik kring dennalyfts fram. En viktig del i metodiken handlarom att främja det egna skapandet och att byggapå de ungas intresse och smak. Genom unikpedagogik och verksamhet lyckas de ofta nåunga som i vanliga fall inte deltar i offentligtfinansierade kulturaktiviteter.

Det finns unga som har svårt att klara skolanoch att etablera sig på arbetsmarknaden. I flerakommuner har därför mötesplatser för ungablivit en allt viktigare arena för arbetsmarknads-politiska insatser. På mötesplatserna placerassärskilda verksamheter för att hjälpa unga sombefinner sig utanför skola och arbetsmarknadeller för att på andra sätt arbeta med det kom-munala uppföljningsansvaret för unga under20 år.

Det finns fler aktörer än kommunerna somdriver mötesplatser för unga, exempelvis ide-ella föreningar och studieförbund. SverigesKommuner och Landstings anläggningsenkät(SKL 2006) visar att upp till 30 procent av mötes-platserna har en annan huvudman än kom-munen. Med fler aktörer ökar behov av sam-verkan, kvalitetsarbete och förståelse för olikaaktörers situation och arbetsmetoder.

Inledning

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM7

8

Fritidsgårdar och utsatta ungdomarBland besökarna på fritidsgårdarna finns en storandel unga som inte känner sig delaktiga ochhar en stark misstro mot politiker och partipo-litik. Olika studier har visat att fritidsgårdar ochandra mötesplatser för unga dock kan vara ettstöd för utsatta unga att etablera sig i samhället.Det pedagogiska arbetet kan bidra till en posi-tiv utveckling. Forskaren Mats Trondman tar iboken Kloka möten (Trondman 2003) upp huren mötesplats för unga kan fungera med en var-daglig delaktighetskultur som gör att unga i ut-anförskap involveras i verksamheten. I den lyf-ter han fram hur personalen kan fånga situa-tioner och ögonblick i verksamheten som göratt unga känner sig delaktiga.

Fritidsgården Mixgården i Hammarkullen,Göteborg, har lyfts fram som ett gott exempel isitt arbete med unga i ett utanförskapsområde.I rapporten Fritidsgården – en plats för samhälls-byggande? (Jordan & Andersson 2007) lyfter fors-karna Thomas Jordan och Pia Andersson framhur en fritidsgårdsverksamhet kan underlättaför unga med ogynnsamma sociala förutsätt-ningar att finna konstruktiva vägar in i vuxenli-vet och hur verksamheten kan få både samhälls-byggande som brottsförebyggande effekter.

Det talas idag om en förlängd ungdomstid.Man menar då att det för unga tar längre tidinnan de är etablerade i samhället och kan för-sörja sig själva och vara självständiga. Mångahar svårt att få arbete och en stor andel läservidare på högskola. Unga vuxna har utifrån denbakgrunden kommit att bli en allt mer betydel-sefull grupp i ungdomspolitiken. Flera av demötesplatser som etablerats för unga har docken betydligt yngre grupp besökare (i huvudsak

unga i högstadieåldern). Att utveckla ändamåls-enliga mötesplatser för unga vuxna är en viktigutmaning. Det behövs fler och djupare analy-ser av de äldre ungdomarnas fritidssituation ochbehov.

Forskning och utvecklingMed utvecklad uppföljning, utvärdering ochriktade forskningsprojekt kring mötesplatser förunga stärks förutsättningarna för ungdomsar-bete men också handlingsberedskapen över tidför att bryta ungas utanförskap. Det finns be-hov av mer kunskap om ungas risksituation,systematiskt kvalitetsarbete kring mål och upp-följning, de yrkesverksammas kompetens ochroller, mötesplatserna och socialpedagogiskametoder. I detta arbete behövs bärande institu-tioner med koppling till forskning och utveck-ling.

Många kommuner och regionala kommun-förbund har de senaste årtiondena startat egnaforsknings- och utvecklingsorganisationer föratt både samla in och sprida erfarenheter frånkommunala verksamheter. I detta arbete är detbetydelsefullt att utvecklingsinsatser utgår frånbåde de kommunala och föreningsdrivnaverksamheternas perspektiv och ungas erfaren-heter. Idag sker flera spännande insatser inomområdet, exempelvis så har flera organisatio-ner, utbildningsanordnare, kommuner, regio-ner och högskolor etablerat samverkan ochgemensamma forskningsprojekt. Denna formav samverkanslösningar och partnerskap harstor betydelse för ett kunskapsbaserat utveck-lingsarbete kring mötesplatser för unga.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM8

9

Samtiden och framtidens behovSamhället har under de senaste decenniernautvecklats och förändrats. Sammantaget kan vise en utveckling där såväl den nationella somlokalt formulerade ungdomspolitiken sätterfokus på unga och medborgarskapet, ungasmöjlighet till inflytande och ungas etablering isamhället. Det innebär att ungdomsperspektivetkommit i fokus framför ett smalare sektors-perspektiv som till exempel fritid eller kultur.Den formulerade ungdomspolitiken integrerarsåväl kultur- och fritidspolitiska perspektiv somsocialpolitiska. De senaste 15 åren har fört medsig organisatoriska förändringar inom kommu-nerna där ungas mötesplatser hanteras av envariation av nämnder och förvaltningar. Vid eninternationell utblick förstärks perspektivet avatt unga sätts i första rummet där youth workofta är en samlande benämning för olika verk-samheter under ungas fria tid.

Att ungdomstiden har förlängts, globalisering,ökad kommersialisering, ökad kulturell mång-fald och ökad tillgång till information ochmedier har på många sätt förändrat vardagenför unga. Vilken betydelse ska de offentligtstödda mötesplatserna för unga ha i denna sam-tid? Kan de stödja en integration till samhälletoch till vuxenlivet? Vilka frågor är viktiga förunga idag? Kring vilka frågor behöver de stödoch vägledning? Att tydligt kunna analysera ochformulera dessa behov är en utmanandeframtidsfråga.

Plats att landa återger vad som behandladesvid konferensen Ungas mötesplatser hösten 2008.Det är vår förhoppning att den bredd artiklarnaåterspeglar ska stimulera till analys och diskus-sion kring de ovan nämnda framtidsfrågorna.

De två första kapitlen är författade av RolandCox, Birgita Klepke och Mats Utbult frånfrilanskooperativet Arbetslivsjournalisterna.Konferensen bearbetade frågor om ungas mö-tesplatser utifrån tre olika perspektiv: ungasdelaktighet och behov, pedagogik och ledarskapvid mötesplatserna samt frågan om politikensansvar för området. I artiklarna återspeglas dessatre perspektiv. Det tredje kapitlet är en mediea-nalys kring hur ungas mötesplatser rapporterasi svensk dagspress av forskarna Simon Lind-gren och Ragnar Lundström. Även denna pre-senterades vid konferensen.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM9

10

KAPITEL 2

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM10

11

”En bra mötesplats är inte bara en väntplats. Det borde vara en växtplats,en inspirationsplats, en anknytningsplats, kanske till och med en lätt ’re-volutionär’ entreprenöriell plats.”

”Vi är inte någon sådan fritidsgård där man kan göra vad man vill. Vierbjuder ett innehåll. De som kommer är de som är intresserade av det vierbjuder.”

”Det finns inte någon prestige i att all verksamhet ska ligga i huset. Detär lätt för oss att engagera oss i samverkan med andra. Andra aktörer servi inte som konkurrenter utan som komplement. Vi har ett stort kontakt-nät och det underlättar för oss att lösa frågor snabbt.”

”Det är i samverkan som de nya mötesplatserna kommer att drivas.”

Det här är nyckelrepliker ur berättelser om nytänkande kringungdomars mötesplatser. Det är mötesplatser med sinsemellan helt olikamålsättningar, målgrupper, aktiviteter och huvudmannaskap men somalla drivs av människor som har förstått hur man får en mötesplats förungdomar att fungera. Man har hittat fram till hur man kan erbjuda detsom ungdomar vill ha och behöver på sin väg mot vuxenlivet. På alla dessamötesplatser har de också en stor och empatisk lyhördhet för ungdomar-nas önskemål och framför allt en prestigelös förmåga att samverka meden mängd olika aktörer för att nå sina mål. Författarna Roland Cox,Birgita Klepke och Mats Utbult från frilanskooperativet Arbetslivs-journalisterna beskriver här dessa olika mötesplatser, ger röst åt persona-len som arbetar där och tittar närmare på det hårda och kreativa arbetesom ligger bakom dessa lyckade satsningar.

Utan samverkan– ingen verkan!Nya grepp i arbetet med ungdomars mötesplatser

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM11

12

Mötesplatser påväg ut i arbetslivet

Runt om i landet finns ett antal idé- ochutvecklingscentra som sedan 1980- eller 90-ta-let har provat olika sätt att hjälpa ungdomaroch unga vuxna till jobb eller utbildning. Ib-land har dessa centra utvecklat helt nya yrkenoch tjänster. De har också fungerat som mötes-platser för unga människor som befinner sig isökande faser i livet. Här reflekterar och berät-tar företrädare för Navigatorcentrum i Västerås,Drömmarnas Hus i Malmö och Urkraft i Skel-lefteå om erfarenheter av detta arbete.

En mötesplats där mankan diskutera vart man ska gå

På Navigatorcentrum i Västerås arbetar de medatt väcka ungdomarnas egen vilja och hjälpadem att hitta en riktning.

– En del ungdomar kommer till oss och vetinte vad de ska göra. Vi säger att det inte finnsnågra färdiga lösningar för den som inte vill gåi skolan. Det finns inga jobb som ligger ochväntar på den som hoppar av. Det beror på dig,vad du vill. Vi försöker ge dem det utrymme debehöver och visa att vi lyssnar på dem.

Det berättar Angelica Emmoth som arbetarpå Navigatorcentrum sedan starten i augusti2005. Bakgrunden till satsningen var attarbetsmarknadschefen i kommunen och che-fen för Arbetsförmedlingen var intresserade avatt göra något för ungdomar. Samtidigt haderiksdagen beslutat om ett förtydligande av detkommunala uppföljningsansvaret för ungdo-mar mellan 16 och 20 år, framför allt de sominte gått vidare till gymnasiet. Enligt lagen skaen hemkommun löpande hålla sig informeradom vad ungdomarna gör, för att kunna erbjudadem studier, praktik, jobb eller annan vettigverksamhet. Vid den här tiden fick kommu-

nerna möjlighet att starta försöket med Navi-gatorcentrum. Västerås nappade och försöketblev permanent 2007.

– Vi fick väldigt fria tyglar. Ingen visste riktigthur den här målgruppen såg ut, ingen hade job-bat med dem tidigare, berättar AngelicaEmmoth.

Tanken var att samla och samordna resurseroch man drog igång med arbetsledare, social-sekreterare, arbetsmarknadskonsulent frånkommunen och projektledaren AngelicaEmmoth. Hennes uppgift var att tillföra kun-skaper om att arbeta med ungdomar och derasentreprenörskap. Efter hand insåg gruppen påNavigatorcentrum att de ändå saknade en heldel erfarenhet av att möta ungdomarna ochanställde därför en fritidsledare. AngelicaEmmoth hoppade själv av gymnasiet. Honkände sig vilsen och visste inte vart hon skullevända sig.

– Gick jag till studie- och yrkesvägledaren blevjag rådd att gå i skolan. Arbetsförmedlingentyckte att jag skulle söka jobb. Vart jag än gickvar det så förknippat med krav. Det fanns ingenmötesplats där jag bara kunde diskutera, där jagkunde landa. Det handlar ju inte bara om vadjag vill göra utan också vem jag är och vad jag ärbra på. Vi har byggt verksamheten mycket uti-från de behov som jag själv hade då. Det är enöppen mötesplats där man kan diskutera vartman är på väg.

Det var tolv år sedan Angelica Emmoth hop-pade av gymnasiet. En stor skillnad mellan dåoch nu är att antalet valmöjligheter – och skyl-digheter – har ökat kraftigt.

– Då hade vi fyra gymnasieskolor i Västerås,nu har vi nitton. Det här ställer väldigt högakrav på ungdomarna. När jag träffar dem är detotalt förvirrade.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM12

13

En fördel med öppen, frivillig verksamhet äratt ungdomarna kan söka sin egen motivation.De blir inte anvisade platser utan kan självadefiniera varför de kommer till verksamheten– en nackdel är att det blir svårt att sätta press pådem.

– I öppen verksamhet går det inte att ställakrav på ungdomarna, för då kanske de intekommer tillbaka. Vi får ibland höra att vi bordeställa mer krav, men vi kan bara försöka moti-vera. Det tror jag mer ser ut som en nackdelutifrån, än vad vi tycker som jobbar inne i verk-samheten.

Angelica Emmoth tror att den här typen avverksamheter kommer att behövas allt mer,bland annat på grund av de allt fler valmöjlig-heterna.

– Det ställs allt högre krav på ungdomar. Debehöver utrymme för att förverkliga sig självaoch få stöttning i det. Med ökad valstress påungdomarna så ökar också kraven på deras för-äldrar. Även föräldrarna kommer till Navigator-centrum för att få råd och stöd, berättar hon.

En del av ungdomarna som kommer har so-ciala problem, i olika grad. Efter en tid hos Navi-gatorcentrum, med information och reflektion,så kommer många av dem fram till att studiertrots allt är den bästa vägen.

– De flesta av våra ungdomar går till slut till-baka till skolan. Det häftiga är att de då har för-ändrats, och skolan förändras när de kommertillbaka. Inspirationen går åt bägge håll, sägerAngelica Emmoth.

De som misslyckats fårett andningshål på herrgården

– Vi jobbar inte med dem som har klarat gym-nasiet, som säger att de självklart ska ut och taett arbete. Vi möter dem som har misslyckatsfullständigt redan i grundskolan, som inte gör

någonting på fritiden, som jobbar lite svart häroch där, är småkriminella, bor hemma hoskompisar. De har ingen fast grund utan står väl-digt långt utanför sammanhangen. Därför ärdet viktigt att vi är den neutrala mötesplatsen,som inte är ”kommunen”. Till DrömmarnasHus kommer man frivilligt.

Det säger Lone Lindström på DrömmarnasHus, en ekonomisk förening fristående frånkommunen. Huset finns i den omtaladeMalmöförorten Rosengård.

– Vi håller till i en fantastiskt fin gammal herr-gård, ett andningshål för många barn och unga.Det spelar ingen roll om man är sju år ellerarton, här blir man sedd, lyssnad på, här fårman respekt, här får man vara den man är, be-rättar hon.

Verksamheten startade 1990 och är helt upp-byggd kring tidsbegränsade projekt som efter-träder varandra. En del kan pågå länge. Detfinns kulturprojekt som har varit igång sedanbörjan av 1990-talet. En bas för verksamhetenär öppna kurser på kulturområdet för ungdo-mar upp till 16 år. Drömmarnas Hus har underalla år också arbetat med målgruppen ”ungdo-mar i riskzonen”. Liksom Navigatorcentrum iVästerås samarbetar Drömmarnas Hus medolika aktörer kring den här målgruppen: Ar-betsförmedlingen, Fritidsförvaltningen, För-säkringskassan, företag och föreningar. Manförsöker få myndigheter och andra att startaprojekt i gemensamma partnerskap i syfte atthjälpa ungdomar in i samhället och ut i arbete.En inrättning som Drömmarnas Hus kan dratill sig ungdomar som inte känner sig hemma imyndighetsdrivna verksamheter.

På senare år har Drömmarnas Hus haft tioungdomscoacher anställda. De fick en utbild-ning under sex månader för att sedan söka uppungdomarna på olika platser i Malmö. Dess-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM13

14

utom har man drivit en lokal, en fast mötes-plats, centralt i staden. Coachernas uppgift varatt upprätta relationer med ungdomarna ochhjälpa dem att navigera rätt, till bland annatjobb och bostad. Samtidigt lyssnade coachernapå ungdomarna och återförde det som komfram till partnerskapets språkrör. Ungdomarnakunde berätta om brister och problem i sam-hällets strukturer, sådant som de olika delta-garna i partnerskapet ibland kunde ta itu med.Det här samarbetet bestod av tretton partners,tio coacher och en central mötesplats, projek-tet i denna form tog slut 2007.

– Det var ett jättearbete. Självklart var detmycket som inte fungerade och mycket som vifick ändra på under resans gång, säger Lone Lind-ström.

Att arbeta med så många partners var tung-rott.

– Men utan samverkan ingen verkan, sägerhon.

Egen Malmö modellföds ur erfarenheterna

Nu satsar Drömmarnas Hus på en fortsättningmed vissa förändringar, utifrån erfarenheternaman fått.

– Vi har hållit processen vid liv, plockat ut alltdet goda ur de tre årens arbete och satt ihop dettill en Malmö modell.

I januari hoppas de kunna dra igång ett föl-jande projekt med stöd från Malmö stad, All-männa arvsfonden och Svenska ESF-rådet.

– Vi går ifrån den centrala mötesplatsen ochjobbar istället ute i två stadsdelar. Vi börjar i två,det är för tungt att ta alla på en gång. Vi börjarmed Rosengård och Södra innerstaden, de de-lar som varit med längst. Vi kommer att hacoacher och mötesplatser där, berättar LoneLindström.

Man går också ner till halva antalet partnersför att det ska bli mer effektivt, och fogar inövriga partners i ett nätverk. Målgruppen juste-ras också från tidigare 16–24 år till 18–24 år.Lone Lindström tror att den här typen av mö-tesplatser behövs mer idag än förr, som stöd tillbarn och ungdomar, i synnerhet i invandrarom-råden.

– I Rosengård finns massor av barn och ung-domar som tar vuxenansvar. De har föräldrarsom inte är integrerade i samhället, som inteförstår språket. Barnen får agera föräldrar i kon-takt med myndigheter, säger Lone Lindström.De här barnen och ungdomarna måste få varaunga också. De behöver ställen att samlas på,där de får vara med.

Lone Lindström framhåller att DrömmarnasHus skiljer sig från äldre tiders ungdoms- ochfritidsgårdar. Ungdomars behov har förändratsoch därför har innehållet också blivit annor-lunda, på Drömmarnas Hus bjuder man i för-väg in till definierade sysselsättningar.

– När jag var ung gick man till fritidsgårdenför att spela biljard och spela spel. Vi är intenågon sådan fritidsgård där man kan göra vadman vill. Vi erbjuder ett innehåll. De som kom-mer är de som är intresserade av det vi erbjuder.

Verksamheten är dock öppen och det finnsinte tvingande krav. Därför måste verksamhe-ten kännas lätt att komma in i och de möjligavägarna kännas lockande.

– När vi startade cityprojektet märkte vi attungdomar kom till möten som de var kalladetill, men sen kom de aldrig mer. Därför säger viatt vi skulle prova den informella mötesplatsenistället, dit man får komma som den man är.

– Det är viktigt att vara ute där ungdomar be-finner sig. Det kan vara ett kafé eller en box-ningsklubb. Man frågar ungdomarna själva, devet vart man ska gå. En av våra framgångs-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM14

15

faktorer var att vi började med att skapa en rela-tion, prata om allt möjligt. Ungdomarna blevinte genast hotade med att mista bidragen omde inte gjorde det ena eller andra.

Ungdomarnas egna initiativ styrDrömmarnas Hus har jobbat efter konceptetfrån idé till verklighet. Det innebär att man för-söker snappa upp deltagarnas egna initiativ ochsedan hjälpa till.

– Om de till exempel vill ordna en temakvälloch bjuda in folk som talar om hur det är attjobba som byggnadsarbetare så kan vi hjälpatill med det. Det kan leda till en relation somsedan leder till att man får en handledare påArbetsförmedlingen och i nästa steg går en ut-bildning.

– De har haft idéer om saker som våra hand-ledare eller coacher inte kan. Ändå går det! Detär enormt häftigt när ungdomar tillsammansmed vuxna gör saker som ingen av dem kunde.Barnen och ungdomarna växer enormt av det.

Lone Lindström tror att öppna mötesplatserhör samtiden och framtiden till. Bland annatbehövs de för att koppla samman aktörer i sam-hället som normalt inte har så lätt att hittasamarbetspunkter.

– Allt kan inte göras av kommunala organ.Det finns massor av andra aktörer som är otro-ligt viktiga för att skapa mötesplatser som kanhjälpa ungdomar vidare.

Projekten i Rosengård och Malmö fortsätteratt avlösa varandra.

– En av anledningarna till att organisationersom Urkraft och Drömmarnas Hus finns kvaroch hela tiden ligger i framkant är att vi jobbarprojektinriktat. Det finns ingen säkerhet. Detvi gör måste vi hela tiden föra framåt och hållahögsta kvalitet, annars finns det inte nästa år.

Det skapar drivkraft, säger Lone Lindström ochhon berättar kort om en vision man arbetarmed nu:

– År 2012 står vår nya och fantastiska mötes-plats färdig i Rosengård. Det är inte bara vårthus, utan där finns också näringslivet, före-ningslivet, Malmö stad, en mängd olika aktö-rer. Det är i samverkan som de nya mötesplats-erna kommer att drivas. Det är inte bara kom-munens eller föreningslivets eller näringslivetsansvar. Vi ska engagera barnen, de vuxna, sko-lan, fritidsgårdar. Tillsammans kan vi göra hurmycket som helst.

Att väcka ungdomarnas egen kraft– En bra mötesplats är inte bara en väntplats.Det borde vara en växtplats, en inspirationsplats,en anknytningsplats, kanske till och med enlätt ”revolutionär” entreprenöriell plats.

Det säger Stig-Arne Bäckman, chef för Urkrafti Skellefteå sedan starten 1988, som tidigarebland annat varit föreståndare på en fritidsgård.

– Så jag är en fritidsgårdsprodukt, skämtar hanoch berättar att han från början är social-sekreterare:

– Det var det tråkigaste jobb jag haft någongång. Det var roligt att möta ungdomarna, mendet verkade finnas magnetism i kommunal-huset i Skellefteå – hade man en gång kommitin så kom man aldrig mera ut igen!

Han tyckte att hanteringen av ungdomars pro-blem tenderade att bli allt mer av administra-tion och allt mindre av verklig kontakt och verk-samhet - likadant tyckte också några av hanskollegor:

– Vi bestämde oss för att hoppa av och star-tade Urkraft. Grundtanken var enkel: Alla villvara med, alla har kraft. Det går att väcka varsoch ens förmåga.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM15

16

Han menar att detta med att ”väcka männis-kors kraft” är underutvecklat i Sverige. Urkraftbyggde tillsammans med ett tiotal arbetslösaungdomar upp verksamhet kring restaurang,kafé och sporthall. Finansieringen kom frånolika håll, bland annat försäkringsbolaget Skan-dia och lokala föreningar. Idag presenterar mansig på sin hemsida som Urkraft Team & Ledar-skap – ett kompetensutvecklingsföretag. Man er-bjuder utbildningar, kickoffer och event för fö-retag som vill ha hjälp med att höja samarbets-förmåga och laganda.

– Vi försöker skapa skarpa lägen, precis somvår absoluta tvillingsjälsverksamhet Drömmar-nas Hus. Det handlar om att skapa möjligheterför människor att vara med och bygga ett sam-hälle. Antingen är man passiv åskådare eller såär man samhällsbyggare. Det handlar om attbestämma sig.

– Alla vill vara med, men alla vet inte om detännu, säger Stig-Arne Bäckman.

Lösligare familjebildningarföder behov av sammanhang

Stig-Arne Bäckman lyfter fram att unga – pre-cis som vuxna – behöver bli respekterade, seddaoch bekräftade. En dos kreativ ångest och ut-maning är inte heller att förakta och Urkraftoch liknande mötesplatser behövs i allt störreutsträckning, menar han. Bland annat gör nyaoch lösligare familjebildningar att människorsöker sig till andra mötesplatser för att få råd,stöd och känsla av sammanhang.

– Men det måste finnas något att samlas kring.Det är det som gör att vissa verksamheter lyckas.Man måste lockas dit och man måste få någotmed sig därifrån, annars blir det meningslöst.Det som skapar lust och energi hos ungdomarär samma saker som hos vuxna. De är ingenkonstig ufo sort.

– Är man ungdom och arbetslös i Skellefteåså är det bra om man får komma till ett vin-nande lag. Där ska det finnas någon som ser en,som bekräftar en och som ger en hopp. Mankanske kan se att andra där går vidare och fårjobb. Man vill komma till ett framgångsställe,inte ett uppsamlingsheat för socialt kantstötta iväntan på förändring. Det ska vara verksamhe-ter som lever, som inkluderar, som är äkta, sombetyder något för ett område, för en stad, ettsamhälle eller för företagen, säger han ochfortsätter:

– Vi har försökt med att göra stora event, somSkelleftefestivalen med 90 000 besökare. Det äringen lek, det är en skarp ångestnivå. Regnardet på fredagen så kostar det en miljon. Menlyckas det så skapar det växtkraft hos männis-kor.

– Ungdomarna i Urkraft får revansch genomde projekt som de arbetar med.

Öppen verksamhet ger bättre resultatStig-Arne Bäckman tycker att det är svårt attbedriva en verksamhet när ungdomar kom-menderas dit under hot att mista ekonomisktbistånd. Urkraft är inte längre en helt öppenverksamhet, vilket han beklagar.

– När de är tvångskommenderade från Arbets-förmedlingen fordras det en hög grad av magihos Urkraft för att vi ska kunna behålla demhos oss. Det var enklare när det var öppen verk-samhet.

Öppna verksamheter behövs i stor utsträck-ning, menar han. Alla människor tar inte densmala vägen rakt fram.

– En del människor håller sig inte på vägen,de kör i diket. Då återför man dem på vägen.Men vi borde istället ringa Vägverket. Om vä-gen är för smal så att många kör i diket, så breddadå vägjäveln!

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM16

17

Hans råd till dem som arbetar på fritidsgårdarär enkelt och tydligt.

–Lyssna, bekräfta, lyssna, bekräfta.Han beskriver att en vanlig dag på Urkraft kan

börja med att tända ljus, rufsa ungdomar i hå-ret, sätta på teven.

– Det är avgörande, att visa att ”vi vill verkli-gen ha dig här, vi önskar dig här”. Var trovärdig.Inspirera. Fritidsledare kan bli begränsande, omde hela tiden försöker att göra ”rätt”. Man be-höver bejaka de vilda idéerna. Och så ska manta på sig större projekt än man tror sig klara.När vi gör en festival för 90 000 människor,inte sover man särskilt gott. Men kan man tänkasig ett mer gynnsamt pedagogiskt klimat?

Stig-Arne Bäckman understryker också attman varje dag måste kämpa med att hålla kvaren bild av deltagarnas möjligheter, inte fokuserapå motstånd och problem.

– Om jag ber en ung man att gå ett ärende tillposten och han bara ser trött ut, så är det lätt atttänka ”kommer han att utveckla vår region? Ärhan en tillväxtfaktor?” Men då brukar jag istäl-let tänka så här ”han är förmodligen en entre-prenör och samhällsbyggare, men han vet inteom det”. Det förändrar förhållningssättet.

Mötesplatserkring ung kultur

Kultur betyder mycket för unga, det visar såvälvetenskapliga undersökningar som samtal medunga människor. Hur organiserar manungdomsverksamheter med kultur i centrum?Finns det någon skillnad mellan kultur ochupplevelser, nöjen, och idrott – eller är skillna-derna inte så intressanta? Är kanske det vikti-gaste den kreativa kraft som finns i att unga fårgšra någonting själva, arrangera, skapa, varadelaktiga? Hur samverkar man med andra ak-

törer inom och utanför kommunen? Detta ärfrågor som diskuteras av företrädare för ErikRuuth kulturhus i Höganäs, ungdomskultur-satsningen Kulturatom i Angered i Göteborg,och Ungdomens hus i Jönköping. Tydligaframgångsfaktorer i de tre fallen är lyhördhetinför ungdomars önskemål, kompetent perso-nal och unga förebilder.

I tio år har man haft ett framgångsrikt samar-bete mellan Kulturskolans 725 elever och denöppna fritidsverksamhetens musikinriktningmed 110 deltagare i Höganäs. Basen för samver-kan är gemensamma behov av lokaler, först ochfrämst för musikutövande ungdomar, berättarPeter Nilsson, fritidsledare på en fritidsgård medmycket musikverksamhet, och Lars Löfgren,musikledare vid Kulturskolan.

– Inom fritidsverksamheten hade vi 41 bandsom delade på en replokal. Det var slagsmålom minuterna där. Det var inte lätt att få tag pålokaler och vi hade tagit kontakt med Kultur-skolan som också hade lokalproblem. Detsnappade politikerna upp, berättar Peter Nils-son.

Lösningen på problemet blev en låg- ochmellanstadieskola, Erik Ruuth-skolan, som”blev över” i slutet av 1990-talet i samband meden stor omorganisation. Detta förde sammande två verksamheterna under samma tak – intebara rent fysiskt.

– Egentligen skulle vi vilja ta bort begreppenkulturskola och fritidsgård. Vi har ett kulturhusoch där ska vi ha en bra verksamhet för barnoch ungdomar som svarar mot deras önskemål,säger Lars Löfgren. Men politikerna vill gärnadela upp verksamheten i kultur och fritid ochse hur mycket man satsar på respektive om-råde.

Det finns nu gott om replokaler för allamusikinriktningar och för dem som vill prova

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM17

18

på finns det några salar med instrument att låna.Här finns konsertsalar, en inspelningsstudio,ett fotolab, en liten biograf, en teatersal, bild-salar – och kaféet, husets hjärta där alla möts.Det pågår kurser i många olika ämnen, frånfotografering till ”Rockskolan”, där äldre ung-domar i befintliga rockband lär ut vad de kantill yngre som vill starta.

Egna och gemensamma målPersonalen har ”yxat fram” några gemensammamål för huset och särskilda mål för fritidsgårdenoch kulturskolan, som i efterhand har godkäntsav politikerna i kultur- och fritidsnämnden.

– Vi frågade först politikerna: Vad vill ni att viska göra? Det blev bara ett vagt svar om att vi skaha verksamhet för barn och ungdomar, sägerLars Löfgren. Det var ju lite tunt. Det hade kan-ske varit bra om vi hade fått ett tydligare upp-drag. Men å andra sidan var det en fördel att vifick forma uppdraget själva tillsammans medungdomarna.

Till de gemensamma målen hör att erbjudabarn och ungdomar ett rikt och varierat utbudsom ger en meningsfull och utvecklande fritidoch att vara en öppen mötesplats som ger möj-lighet till informella och vardagliga kontaktermellan barn, ungdomar och vuxna med olikakulturell bakgrund och livsstil.

– Ofta når vi vissa ungdomar genom Kultur-skolan och andra genom fritidsgårdarna. Vi villgärna få ihop detta och få ett bredare utbud såatt vi kan erbjuda så mycket som möjligt, sägerLars Löfgren.

– Det är viktigt att var sak ska få fungera för sigsjälv. Men man kan inte låta bli varann ochibland får vi hjälpa till att öppna dörrar, berät-tar Peter Nilsson. Vi kompletterar varandra braoch kan reagera snabbt för att folk inte ska tappasugen. Vi startar också gemensamma projekt

där ungdomar med olika intressen och kun-skaper kan vara med. Ungefär vartannat år blirdet större projekt då vi involverar så många sommöjligt i huset, gärna folk utifrån också, ochsätter upp en musikal eller teaterföreställning,allt från Elvisshow till En midsommarnatts-dröm och Tusen och en natt.

Till målen hör också att kulturhuset ska sam-arbeta med andra verksamheter i och utanförhuset. År 2007 hade man 100 konserter ochandra evenemang. Ungdomarna spelar på alltfrån föreningsmöten till en jazzklubb i Helsing-borg, och medverkar vid tre stora årliga evene-mang i kommunen: nationaldagen, Strand-festen i augusti och Kulturnatten i september.Här samsas alltså styrda verksamheter, sominstrumentkurser, med öppen verksamhet, därdet är frivilligt att delta i aktiviteter.

– Det är en stor utmaning att ta emot energi-fyllda tonåringar som vill göra något här idag,inte imorgon för då är det för sent. Det störstaproblemet är att få tiden att räcka till, säger Pe-ter Nilsson.

Till fritidsgårdens egna mål hör att besökarnapå fritidsgården ska kunna påverka och ha in-flytande över verksamheten och dess innehåll.Till fritidsgården kommer alla slag av ungdo-mar. Peter Nilsson berättar att de försöker lyssnapå ”riskzonsungdomar” och möta dem, kon-kret exempelvis genom att skapa en hiphop-studio som några efterlyst. De försöker få in dematt hjälpa till vid arrangemang som tältbyggare,tekniker och ”assister”, eller jobba i kaféet –allt för de ska bli behövda och sedda och få enklapp på axeln.

– Det svåraste är när ungdomar inte vill göranågonting – och sen går ut och slåss. Vi läggerner en hel tid på sådana ungdomar just nu. Ib-land frågar man sig hur mycket vi klarar av attgöra, säger Lars Löfgren.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM18

19

I målen för Kulturskolan säger man blandannat att man vill ge eleverna kunskaper i olikagenrer, förmedla kulturarvet och samtidigt ar-beta med ungdomskulturens uttrycksformer.Kulturskolan ska också lägga grunden för ettaktivt amatörmusicerande och sträva efter attförbereda elever som så önskar för högre mu-sikstudier. Ensemble- och orkesterverksam-heten är grundpelare i Kulturskolans verksam-het – genom sammusicerande skapar man ge-menskap och engagemang, skriver man i sinamål. Det finns ett tiotal ensembler, från stråk-orkestrar till en cellokvartett. Inom fritidsgårdenfinns det cirka 30 pop- och rockband.

– Man säger ibland att de kommunala musiks-kolorna har bidragit till den svenska musik-exporten och det är säkert sant. Men det är barahalva sanningen, den andra halvan är fritids-gårdarna. Man glömmer bort att många pop-och rockmusiker också har börjat sin bana påsin fritidsgård, säger Lars Löfgren.

Sedd och bekräftad påungdomarnas kulturhus i Angered

”Om man inte har ungdomarna med sig,kommer det inte folk till evenemangen. Omungdomarna inte gör arrangemangensjälva, står vi där med tomma lokaler. Meni sluten verksamhet är det viktigt att manför in även andra alternativ än de somligger närmast till för de unga.”

Citatet handlar om ett ungdomskulturhus iAngered centrum, Kulturatom, som sedan 2002riktar sig till ungdomar upp till 20 år som villarbeta med musik, teater, dans och media.Kulturatom skiljer sig från traditionellfritidsgårdsverksamhet genom att det inte ärnågot ”hängställe”. Men i kaféet hänger man

före eller efter de organiserade aktiviteterna.Kaféet är det första som möter besökarna ochdär blir de sedda och bekräftade av personalsom finns där sex kvällar i veckan.

Maria Modig är enhetschef för fritidsverksam-heten inom Gunnared i Angered och förutomKulturatom har hon hand om två fritidsgårdar.Kulturatom är en del av Ungdomssatsningen iGöteborg, som är samlingsnamnet för en radprojekt som kommunen startade efter Backa-brandkatastrofen 1998. Sedan 2001 harkommunstyrelsen fördelat över 21 miljonerkronor till alternativa fritidssysselsättningar förungdomar i åldern 16–20 år i fem stadsdelar.Kulturatom får pengar direkt från kommunfull-mäktige till verksamheten vilket innebär attstadsdelsnämnderna inte kan spara in på dennaverksamhet.

– Utgångspunkten när vi startade var att detskulle vara en alternativ ungdomsverksamhetoch att ungdomarna skulle vara delaktiga i ska-pandet av den nya verksamheten – och detskulle gå snabbt, berättar Maria Modig. Det ärinte lätt att kombinera allt det, för delaktighettar tid.

För att göra ungdomarna delaktiga satte manihop en referensgrupp med ungdomar, pratademed ungdomsarbetare och använde sig av enårlig fritidsvaneundersökning. De genomfördeen särskild enkät om önskemål, som särskildafokusgrupper bearbetade. Det önskemål somangavs i störst utsträckning var att få träffa an-dra unga – ungdomarna ville ha en mötesplats.Därefter kom musik, dans, teater, arrangemang,media-data-IT. Maria Modig menar att den ge-mensamma nämnaren för det som ungdo-marna önskade sig handlar om att de behöverbli sedda och bekräftade, känna ett samman-hang – och få möjlighet att prata med andravuxna än sina föräldrar.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM19

20

Vad vill då vuxenvärlden åstadkomma meden verksamhet för ungdomarnas fria tid? Denfrågan hade politikerna enligt Maria Modig sva-rat på ganska tydligt genom den vision som dehade formulerat för Ungdomssatsningen ochsom gick ut på att erbjuda mötesplatser för allaungdomar, oberoende av kön, etnicitet, sexuellläggning och oavsett var de bodde i Göteborg.Det ska vara mötesplatser där de kan vara tryggaoch växa efter sina förutsättningar och behov,så att de kan bli goda vuxna och samhällsmed-borgare, som har civilkurage, kan se allas likavärde, känner tillit till demokrati och samhälleoch respekterar varandra. I Ungdomssats-ningen skulle man tillsammans med den redanbefintliga fritidsverksamheten utveckla me-ningsfulla och uppskattade fritidsaktivitetersom präglas av en hög grad av jämställdhet, attungdomar har inflytande över beslutsprocessenoch är delaktiga i den verksamhet som kom-mer till stånd. Man talade också om att det främ-jande synsättet ska genomsyra ungdoms-satsningen. Grundtanken är alltså att utgå frånungdomarnas intressen och genom dessa ut-veckla dem till goda samhällsmedborgare.

– En viktig fråga blir vem det är som bedömervad som är ”en meningsfull fritidsaktivitet”,säger Maria Modig. Är det jag som tjänsteman,ungdomsarbetaren, ungdomarna själva, politi-kerna eller föräldrarna? Och om aktiviteten skavara meningsfull utifrån att utveckla goda sam-hällsmedborgare – kan man dansa breakdancedå? Kan man måla graffiti? Kan man bara sittaoch spela kort en hel kväll på Ungdomspalatset,en fritidsgård i Gårdsten – är det en menings-full fritidsaktivitet som utvecklar goda samhälls-medborgare? Jag tycker faktiskt att det här ärjättesvåra frågor att besvara! Man säger ju ib-land att vara i ungdomstid innebär att man be-finner sig i ett utanförskap. Att göra de unga till

goda samhällsmedborgare handlar i hög gradom att motivera dem att ta steget in i vuxenvärl-den, till ”innanförskapet”. Det är vår främstauppgift. Men det är klart att det finns en mot-sättning om man inte får måla graffiti fast allavill det. Eller om det inte är ok om man baraspelar kort på Gårdstens fritidsgård - om mannu inte också har bra samtal när man spelar,förstås.

Kompetenta ungdomsarbetareoch unga förebilder

En utgångspunkt för Kulturatom var lyhördhetför ungdomarnas önskemål och kapacitet:

– Det handlar om att ge så mycket ansvar tillungdomarna så att de klarar av det, samtidigtsom vi motiverar och stimulerar dem. Det ärviktigt att gå före och visa på alternativ och där-för är det så helt avgörande med kompetentaungdomsarbetare, som är nyfikna och har glödoch ett genuint intresse. Vi behöver en bland-ning av fritidsledare, musikpedagoger, teater-pedagoger, danspedagoger, specialkunniga sombreakdanceledare – tillsammans kan de sam-verka för en bra verksamhet.

Ett problem med fast personal är att det inteär så lätt att förändra verksamheten om manexempelvis efter fem år skulle få ett minskatbehov av danspedagoger och skulle behöva flersom kan arbeta med ungdomar i en motorverk-stad. Då får man samarbeta med andra organi-sationer. Trots allt är det en framgångsfaktor attman har så kunnig personal, enligt Maria Mo-dig. Hon berättar också att de har arbetat på attfå fram unga förebilder. Det finns exempel påunga killar med ”en brokig bakgrund” som ge-nom streetdance kom in på nya spår och varsframgångar ”kan visa att det inte är kört för attman är uppvuxen i Gårdsten”:

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM20

21

– Det finns möjligheter bara man tror på sigsjälv och har ett intresse. Det finns flera sådanaexempel och de är jätteviktiga att ha.

Maria Modig berättar om en ny typ av kultur-arrangemang, som ungdomarna själva har star-tat i samarbete med personal: en serie dans-tävlingar på fredagar under en termin, med enstor slutfinal. I dag är det ett av Göteborgs he-taste break- och streetdancearrangemang, drog-fritt och mycket välbesökt.

– Folk drar folk. Det blir en positiv spiral så attdet blir fler och fler som upptäcker Kulturatom,säger Maria Modig.

”Det är som om de tarav sig en kostym”

I Angered finns det så stora problem med gäng-kriminalitet att man faktiskt inte kan släppa inalla, för då förstörs verksamheten. Maria Mo-dig berättar om hur de 1999 öppnade en nyfritidsgård och som snart kom att behärskas av”kungen och drottningen av Angered”, ingenutanför deras krets vågade sig dit.

– När vi började med Kulturatom tänkte jagatt vi måste göra det annorlunda. Då började vimed de slutna verksamheterna med kurser ochklasser, tillsammans med kaféet som en mö-tesplats mellan aktiviteterna. Idag kommer detungdomar från fritidsgårdar i Angered, där detfinns en helt annan attityd när det gäller attbemöta både personal och varandra. När dekommer till Kulturatom är det som de tar av sigen kostym och är som alla andra där. En nyck-elfråga är att personalen här identifierar ung-domarna utifrån att de tillhör en breakdance-grupp eller spelar teater – inte att de är frånGårdsten och hänger på en fritidsgård. De fåren annan identitet på de här mötesplatserna.Det är klart att det förekommer problem även

på Kulturatom men det finns bra förutsättningarför att lösa dem, i samarbete med skola, social-tjänst, polis, fritidsverksamheter och fören-ingen Lugna gatan.

– Man måste byta ut den gemensamma fak-torn att man tillhört kriminella gäng till nå-gonting annat – och då kan man fostra godasamhällsmedborgare, säger Maria Modig.

Tjejaktiviteter och mysmotverkar inbyggda könsroller

– Det är lätt hänt att ett sånt här hus blir en storverksamhetslokal för pojkar, en idrottshall ochlite replokaler. Det är en omysig miljö, högt itak och mycket är inriktat på vad killar gör. Hurskulle vi få in flickorna i huset? Vi skrev enprojektansökan till Allmänna arvsfonden på te-mat att vi inte ville bygga in könsrollerna i väg-garna – och fick medel för ett treårigt projektdär vi satsade extra mycket på tjejerna.

Det berättar Helena Höijer vid Fritid Jönkö-ping, som tillsammans med KFUM, SvenskaKyrkan och studieförbundet Bilda bildar fede-rationen Kraftverket som står bakom Ungdo-mens Hus. Huset invigdes 2004.

Det finns tolv replokaler för femtio band –men länge var det bara killar där. För att få tjeje-rna att ta större del av musikverksamheten star-tade de låtskrivarverkstäder och öppna rep-kvällar enbart med tjejer, ett musikkafé medtjejtrubadurer och en särskild rockskola förtjejer och en tjejkör. När de arrangerade kon-serter jobbade de aktivt för att få dit band därdet också fanns tjejer.

När de utgick från vad flickorna ville ha blevdet mer kultur, utöver musiken. År 2007 star-tade de en ”skapandeverkstad”, där alla intres-serade kan arbeta med konst och hantverk, ke-ramik, foto och film, screentryckning, pyssel –

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM21

22

och graffiti. Tjejerna fick inreda ett rum där de”graffade” en vägg med hjälp av en kille sompraktiserade i huset.

Definitionen av kultur är inte glasklar i vux-envärlden. Samtidigt som graffiti är total-förbjudet i Göteborg, kan man i Jönköpingringa till kommunens växel och be att få tag påen graffitimålare och få numret till flera stycken.Det är lite olika hur kommunerna jobbar.

– Vi har en graffitilokal i Ungdomens hus såatt ungdomarna kan måla även vintertid ochännu en lokal ska öppnas på Kulturhuset, somvi ska samarbeta med. Vi ska försöka ta ut demfrån tunnlar och sätta upp betongfundamentpå synliga platser där det blir lagligt att målagraffiti. De är helt med på det. Vi har förståsockså olovlig målning, men jag tror att vi harminskat det traditionella så kallade klottret,säger Mats Ohlander, anställd vid KFUM.

Ungdomarna deltar aktivti att planera och genomföra

Ungdomens hus har lokaler för skateboard,väggklättring, idrott, dans, konserter, luftgevärs-skytte, judo, gym, kafé och konferenser. Olikaföreningar hyr in sig permanent eller per timmeoch det finns också en hel del öppen verksam-het i huset. Fritid Jönköping som hyr in sig iUngdomens hus, har ingen egen verksamhet,men en anställd som arbetar på heltid i KFUM:söppna verksamhet. Ungdomens hus finansie-ras huvudsakligen av pengar man söker, baralite kommer i grundbidrag från kommunalaförvaltningar. Bidrag från Allmänna arvsfondenhar delfinansierat olika utvecklingsprojekt.KFUM går med förlust varje år och för att få inhyresintäkter har man hyrt ut en del av verk-samhetslokalerna, bland annat till en friskola.

Federationen Kraftverket har satt upp som målatt i nära samverkan med ungdomar och andraaktörer erbjuda drogfri verksamhet i åldern 10–25 år. Verksamheten ska präglas av mångfaldoch bredd och motverka ekonomisk och socialsegregation. Varje verksamhet bygger på grund-synen att varje människa är en resurs med för-måga till ansvar, ställningstagande och idéer.Därför är det självklart att ungdomarna aktivtdeltar i att planera och utföra verksamheten.Kraftverket har gått ut till ungdomarna på grann-skolan till Ungdomens hus och presenteratverksamheten och frågat eleverna där vad devill ha.

– Svaret blir ofta disko, disko, disko. Det är enstor del av verksamheten, berättar Helena Höi-jer. Vi driver nu stadens största disko med 600besökande, där ungdomarna är jätteinvolverade.Det finns många som vill jobba ideellt, stå igarderoben eller entrén. Det är ungdomarnasom bestämmer teman för diskokvällarna.

Mats Ohlander beskriver verksamheten iUngdomens hus som både öppen och styrd:

– Vi vill att ungdomarna kommer med för-slag om vad som ska göras i verksamheten ochhjälper dem sedan att skapa verksamheten påolika sätt. Men ibland kan vi tycka att det måstevara mer kulturella inslag i huset, annars blirdet bara ett idrottshus. Då blir vi tvungna attplanera och programsätta vissa saker. Man måstenog köra både och. Ibland blir ungdomar litekulturrädda, om de inte får komma med försla-gen själva. Och ibland vet de inte alltid att detär kultur som de sysslar med.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM22

23

Svara på snabba bollarMats Ohlander berättar att de i början hadeproblem med alltför långa och tidskrävandebeslutsgångar, när allt skulle upp till chefer iKFUM och Kraftverket. Men de flyttade nerbeslutsrätten för att lättare kunna ”svara påsnabba bollar”:

– Efter det började det också hända väldigtmycket. En styrka i Kraftverket är också att detinte finns någon prestige i att all verksamhetska ligga i huset. Det är lätt för oss att samverkamed andra, vi ser dem inte som konkurrenterutan som komplement. Vi har ett stort kon-taktnät och det underlättar när man vill lösafrågor snabbt.

– Ungdomar kan acceptera om man förklararatt någonting de föreslår inte går att genom-föra, men det avgörande är att man verkligenhar lyssnat på dem och ger ett rakt svar, sägerHelena Höijer. Då kan de oftast ta ett nej. Detgäller också att vara prestigelös och inte låsa sigvid att det är vi som ska klara allt, utan att mankan hänvisa vidare till någon annan.

Helena Höijer berättar att de anställda självahar formulerat sin verksamhetsidé – som che-ferna sedan har godkänt. Till hennes uppdragsom fritidsledare hör att arbeta tillsammansmed skolorna och fältassistenterna inomsocialtjänsten kring ungdomar i riskzon. Ung-domens hus har också en öppen verksamhetdit en del av dessa kommer.

– Har vi tur hittar de vad de vill ha. Vi kanhjälpa ungdomar att få praktik och samhälls-tjänst i huset, säger Mats Ohlander.

Mötesplatser ochungdomsarbete runt

ett stökigt storstadstorgMedborgarplatsen och Medborgarhuset påSödermalm är en scen för unga som i ett kon-centrat ger en bild av 2000-talets fritids- ochungdomsverksamhet: På Debaser dansar pop-folket hela veckan. Punkt Medis ungdoms-bibliotek har blivit en annorlunda mötesplatsför unga vuxna. Studieförbundet Sensus harkreativa kurser för unga, bland annat musik-och teaterverksamhet för ungdomar med funk-tionshinder och olika tjejprojekt. Allt detta skeri Medborgarhuset, dit unga gått i snart 70 år föratt simma i simhallen och spela teater på an-rika kommunala Vår Teater. I Björns Trädgård,den lilla parken intill, finns en skateboardramp,en fritidsgård samt fältassistenter från stadsdels-nämnden som samarbetar med polisen ochandra.

På torget och gatorna omkring Medborgarhu-set finns också ett ymnigt krogliv och Med-borgarplatsen har högre brottsfrekvens än deflesta andra platser i stan, i nivå med Stureplani City. På helgerna har polisen nattetid en mo-bil polisstation utplacerad.

– Ungdomarna rör sig i ett högriskområde,det är ett jätteoroligt område - men man kaninte undvika att ungdomar befinner sig där,konstaterar Anna Olsson, en av fyra fältassis-tenter på Södermalm.

Fältassistenterna samverkar med de åttafritidsgårdar som finns i stadsdelen, för att”stämma i bäcken” och förebygga att det gårilla för unga. Hon påpekar att det samtidigt finns30–40 socialarbetare som utreder ungdomarsom det gått längre utför med.

– Det är svårt att mäta nyttan med förebyg-gande arbete, konstaterar hon.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM23

24

Anna Olsson arbetar med de ungdomar sominte är delaktiga i någon av de organiseradeverksamheterna utan som kommer till Med-borgarplatsen för att träffa andra ungdomar, el-ler som hänger i parker eller på fritidsgårdar. Pådagtid arbetar hon ute på Södermalms skolormed att knyta kontakter med ungdomar, menockså med skolornas kamratstödjare och lärare.

– Jag är ute bland ungdomarna för att snackaoch kolla vad som hänt och styra upp när detblir bråk. Vi fältassistenter arbetar också på spel-lokaler, vid större ungdomsevenemang och isamband med fotbollsmatcher, där det ärstökigt just nu. Genom att jag är på skolorna påSödermalm på dagarna så känner jag väldigtmånga ungdomar. När jag går runt exempelvispå fotbollsmatcherna så ser de mig och vet attjag kan kontakta deras lärare. Vi tror att det göratt det blir lite lugnare stämning.

– Ett syfte med mitt jobb är att ungdomar skakänna igen mig och veta att jag är en vuxensom de kan komma till om de behöver prataom problem med någon, för egen del eller förnågon kompis. Målet är att hitta ungdomar iriskzonen, som kan falla över på fel sida. Jaghar mycket kontakter med föräldrarna, och endel med socialtjänsten. Vi har också nätverketmed skola och polis där vi hela tiden diskuterarvad som händer.

– Jag tycker att det är bra att det finns mötes-platser där ungdomar förväntas göra något, sompå Punkt Medis eller Sensus. Samtidigt tyckerjag att det är sunt att unga bara står ute ochhänger, för det är en del av detta att bli fria frånvuxna och föräldrar. Men det behöver också fin-nas vuxna där de hänger, både nattvandrare ochfältassistenter.

Ordnar konserter med förlustför att lära ungdomarna

Emelie Bååth, bokare och klubbarrangör vidDebaser, berättar att företaget startade för att detsaknades en bra konsertscen i Stockholm.

– Vi som jobbar i företaget är själva intresse-rade av musiken och av att vara i miljön. För-utom konserterna har vi klubbar som återkom-mer en gång i månaden eller oftare, och en delkonferenser och events, allt från modevisningartill bröllopsfester.

Hon konstaterar att Debaser påverkas av attde ligger vid just Medborgarplatsen med dessproblem och Debasers vakter har ett nära sam-arbete med polisen.

– Vår huvudsakliga målgrupp är över 20 år. Vihar försäljning av alkohol på våra arrangemangoch vi upplever att de yngre inte klarar av det.På kvällstid på helgerna kan vi inte ha alkohol-fria arrangemang, för det skulle inte gå ihopekonomiskt då.

Det ingår i villkoren för att hyra lokalerna avkommunen att Debaser ska rikta sig till en bredmålgrupp. Ibland ordnar företaget konserter förungdomar under 20 år på vardagskvällar ochpå dagtid, utan alkoholförsäljning. Dessa kon-serter går med förlust, men för Debaser har defördelen att de lär de yngre hur det är att gå påkonserter, konstaterar Emelie Bååth. Elever påkulturgymnasier som Rytmus och Kulturamahar också haft föreställningar på Debasers sce-ner.

Mötesplats för tonåringar på biblioteketRedan på 1940- och 50-talen fanns en mötes-plats för den tidens ofta vilda söderungdomarpå Vår Teaters scen i Medborgarhuset, där pion-järerna Elsa Olenius och Maj Samzelius bedrevteaterverksamhet i anslutning till biblioteket.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM24

25

Länge var biblioteket i sig i stort sett bara enplats för att låna böcker, även om Vår Teater harfortsatt att locka generationer av barn och ung-domar. På 2000-talet har biblioteket gjort enunik satsning för att locka till sig tonåringar,och då inte bara för att låna böcker. På sätt ochvis kan man säga att man anknyter och åter-knyter till de 65-åriga Vår Teater-traditionerna,fast med nya grepp och höjd ribba. Resultatetblev Punkt Medis, som startade våren 2005 ochsom har öppet varje dag, kvällsöppet till klockan21 måndag till torsdag och till 22 på fredagar.

– Vi har omvandlat ett klassiskt bibliotek meden traditionell inriktning till en mötesplats förunga och har arbetat mycket med att få in demså att de känner sig delaktiga, berättar Peter Ek-lund, en av sju ungdomsbibliotekarier. När bib-lioteket byggdes 1939 var det uppdelat i en delför vuxna en trappa upp och en del för barn ochungdom i gatuplanet. Men precis som idrotts-rörelsen har vi på biblioteket länge haft pro-blem med att vi tappade tonåringarna. Därförville vi skapa ett särskilt ungdomsbibliotek.

De började med en marknadsundersöknings-period som varade i ett och halvt år. För att få insynpunkter bildade de en brukargrupp med elvaungdomar som träffades en gång i månaden.De genomförde också en undersökning med39 djupintervjuer. Den samlade önskebild somväxte fram var en mötesplats där unga kundeträffa andra unga, där det fanns böcker, filmeroch andra medier om unga – och så ville manatt det skulle hända saker där. Med de ungasegna önskemål som grund beslutade de att satsapå ett ungdomsbibliotek, där de ungas delaktig-het skulle vara en viktig del även i fortsätt-ningen. Idag bidrar ungdomar med inköps-förslag, vilket inte är så ovanligt, men bibliote-ket hyr också in unga ledare till kurser i rollspeloch fantasy och andra ämnen som unga tycker

är intressanta. Under ett ettårigt projekt finan-sierat av Ungdomsstyrelsen anlitade PunktMedis gymnasieungdomar från sex olika sko-lor för att hålla i den utåtriktade programverk-samheten och fungera som ”ambassadörer”. Förungdomarna är det ett avlönat arbete som tar igenomsnitt en kväll i veckan.

Britt-Marie Ingdén-Ringselle, en annan avungdomsbibliotekarierna, konstaterar att detalltid finns en risk för att man fastnar i rutiner,men med ambassadörerna fick man in nyaidéer. Efter projekttiden har Punkt Medis fort-satt att knyta dem till sig genom att anlita demsom ledare för läse- och spelcirklar och ge demansvar för en ”öppen scen”-verksamhet kopp-lad till tidningen Ponton. Man har också pro-vat att ha spelningar med musikband, där mu-sikerna och publiken är i åldern 13–19 år.

– Vi på biblioteken ska inte var smakdomaresom räcker över böcker till ungdomarna: ”Dethär ska du läsa, för att bli en bättre människa”.Ungdomarna har en enorm egen inreskapandekraft och vi tillhandahålla verktygenså att de kan bygga, för sig själva och andra ung-domar, säger hon.

– Vi arbetar också med ”En snabbt slant”, sti-pendier som ungdomar kan få för att genom-föra ett projekt inom kultur och fritid. Det harresulterat i modevisningar och utställningar.Deltagarna i en sycirkel, där de sydde ett stortlajvtält och lajvkläder, fyllde nästan bibliote-kets golvyta när de träffades. Nyligen har ”Ensnabb slant” utvidgats till att gälla även motionoch idrott.

Punkt Medis deltar också i ett nätverk somkallas ”Södersamverkan”, där de olika mötes-platserna samarbetar med bland andra social-tjänsten och polisen. ”Södersamverkan” ord-nar ”Söderandans dag”, då bland annat PunktMedis ungdomar som fått ”En snabb slant” bru-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM25

26

kar uppträda. Britt-Marie Ingdén-Ringselletycker att man borde få Medborgarhuset attfungera mer som ett enda kulturhus, där maninte konkurrerar om ungdomarnas intresseutan istället samarbetar och förstärker varan-dra. Ett samarbete kring ett gemensamt jubi-leumsfirande 2009 hoppas hon kan bli startenför en djupare samverkan, kanske med en ge-mensam reception som underlättar för besö-kare att både hitta rätt och upptäcka alla delarav huset.

Tid och utrymme för ungaatt reflektera och samtala

– Vi vill ge tid och utrymme för unga till reflek-tion och samtal kring livsfrågor. Vi samarbetarmed våra medlemsorganisationer och andraföreningar, men vi vänder oss också till allmän-heten, säger Kajsa Wiktorin vid studieförbun-det Sensus, där man har fokus på mångfald, livs-frågor och globala frågor.

Sensus har såväl regionkontor som kurs- ochcirkellokaler i Medborgarhuset. Där finns blandannat en keramikverkstad, en danslokal,repetitionslokaler för musikgrupper och enmobil studio som spelar in musik utanför hu-set. Sensus ger stöd för unga musikgrupper ivardande och med stöd från Allmänna arvsfon-den bedriver man ungdomsprojekt som byggerpå vad unga deltagare själva brinner för. Delak-tighet är ett honnörsord.

Hannan Rhellam arbetar vid Sensus somverksamhetsutvecklare med att stötta fören-ingar och samarbetar med Fryshuset om socialaungdomsprojekt som United sisters, där Sen-sus bland annat bidrar med lokaler. Hon tarsom exempel föreningen ”Miljonkulturell ung-dom”.

– Unga urbana muslimer ville göra en festival-dag i samband med Ramadan högtiden och vihar hjälpt till med marknadsföring och fung-erat som bollplank. Vi arbetar med artist-utbildning både för ungdomar och vuxna.

Sensus samarbetar en hel del med den moskésom också ligger vid Medborgarplatsen, blandannat med två projekt om de sex stora religio-nerna. Det finns också ett samarbete medmuslimernas eget studieförbund Ibn Rushd.

I ett av flera tjejprojekt finns en mötesplatsför unga kvinnor på nätet, www.marilyn.nu,med ett ”diskutek”, webbradio, och platser därman kan lägga ut sina dikter, bilder och musik.Sensus hyr och lånar ut kameror. Deltagare harhaft utställningar ute på Medborgarhusetstrappa på temat ta plats i det offentliga rummetoch kvinnors rätt att våga åka hem sent utan attvara rädda – i en utställning symboliserades dettaav femtio olika stolar, i en annan av hundralampor. Sensus har också haft utställningar påPunkt Medis och arrangemang på Debaser, därunga deltagare i kurserna i olika former har vi-sat upp resultaten av sina ansträngningar.

– Vi kan inte ta det sociala ansvaret för de pro-blem som vi vet finns runt Medborgarplatsen,säger Kajsa Wiktorn. Men vi borde kunna sam-arbeta mycket mer än vi gör, både inom husetoch med andra.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM26

27

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM27

28

KAPITEL 3

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM28

29

”Istället för att organisera för de unga, borde vuxenvärlden stå bredvid ochtacka ja till det som unga tar initiativ till. En viktig roll för politikerna ochkommunerna är att uppmuntra organisationsväsendet. Det är när människorsluter sig samman och gör någonting tillsammans som de knyter relationer ochskapar förtroende för varann.”

”Politiker tror att verkligheten för dagens ungdomar är ungefär som när desjälva var unga.”

”Detta måste sägas: Kvaliteten i det mesta som erbjuds ungdomar i riskzonenär undermåligt. Det är ett fruktansvärt misslyckande. Tågen håller på att gåifrån oss. Ungdomar far illa och super som svin på stan och fältassistenterarbetar med att skicka hem dem i taxi.”

Detta är några av de röster som kommer till tals i det andra kapitlet om arbetetmed ungdomars mötesplatser av Roland Cox, Birgita Klepke och Mats Utbultfrån frilanskooperativet Arbetslivsjournalisterna. Vilka uppfattningar ochkunskaper finns hos de beslutsfattare som är involverade i arbetet med ungdo-mar och deras fria tid? Vad finns det för kommunikation mellan ungdomarnaoch de som bestämmer om verksamheterna och tillsätter budgetar? Vad vet deom ungdomarnas verklighet? Utifrån vilka grunder skapas de mötesplatser sombåde ska vara ”nyttiga” för samhället och lockande och tilldragande för ungdo-mar? En rad aktörer och forskare diskuterar här dessa viktiga frågor och berättarom metoder som varit framgångsrika.

”Dagens politiker tror världenser ut som när de var unga”Att styra och ställa uppifrån och underifrån

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM29

30

Vilka uppfattningar har beslutsfattarna när detgäller den fria tidens arena och arbetet medungdomars riskbeteenden? Det var en fråga somställdes när Ungdomsstyrelsen hösten 2008samlade några forskare för att diskutera vilkakunskapsbehov som finns, inför regerings-rapporten Insatser för unga i riskmiljöer (Ung-domsstyrelsens skrifter 2008:8) som utgjordeslutrapport på Förebyggande och Främjandesatsningen. Politikerna i kommunerna har fak-tiskt ett större eget handlingsutrymme inomfritidssektorn, jämfört med exempelvis skolanoch socialtjänsten, där de också arbetar medungdomar och deras riskbeteenden. Till skill-nad från fritidsområdet är ju skolan och social-tjänsten lagreglerade och där finns en natio-nell politik och statliga myndigheter som över-vakar utvecklingen.

Inom fritidsområdet kan det alltså vara bådefriare och svårare att vara politiker. Och för demsom arbetar i offentligt stöttade fritids-verksamheter blir det avgörande hur politikernatänker. Frågan är då hur politikerna utnyttjarsitt handlingsutrymme, när det gäller sådantsom målgrupper, mål med verksamheterna,och vägval när det gäller metoder och orga-nisationsformer? Hur gör de för att skaffa sigunderlag för beslut? Vad gör de politiska parti-erna internt för att förse sina förtroendevaldamed kunskaper om förebyggande och främ-jande arbete på den fria tiden?

En viktig fråga här är att själva grundbegreppenär långtifrån självklara. Nyckelorden ”förebyg-gande och främjande” riskerar att bli ett tomtmodeuttryck, som det är lätt att beslutsfattareanvänder utan att riktigt veta vad det står för.Därför finns det ett kunskapsbehov när det gäl-ler vad som skiljer förebygga från främja, och olikametoder inom förebyggande respektive främjandearbete.

Beroende på vilket perspektiv man har, kanen verksamhet läggas upp på olika sätt och ävenfå olika resultat. Det kan också bli svårare attsamverka mellan perspektiven, om man ärotydlig när det gäller skillnaderna.

Det yttersta målet för det främjande och före-byggande arbetet skulle man kunna formulerasom ungdomars utveckling och lärande, som vux-envärlden vill främja - och förebygga det somhindrar detta. Beslutsfattare behöver veta merom vad det är i ungdomars fritid idag som på-verkar deras utveckling och lärande, positivtoch negativt, för att de ska se vad det är somleder till framgång - och utifrån detta förbättraarbetsmetoder och formulera tydligare uppdrag.

Genom att ta fram mätpunkter, indikatorer,har många beslutsfattare inom detta områdestora förhoppningar och förväntningar om attlättare kunna mäta effekter. Några viktiga för-sta steg för att underlätta utvärderingar har fors-kare och praktiker tagit genom projektet iUngdomsstyrelsens genomförda Förebyggandeoch Främjande satsning. Men det mesta åter-står. Svårigheterna att mäta effekter är stora.Men även om det är svårt, är det avgörande attsätta upp mätbara mål och mäta resultaten, omman på allvar ska få igång ett kvalitetsarbete.

”Kommunerna alltmersamordnare och möjliggörare”

I det tidigare kapitlet Utan samverkan ingen ver-kan fanns flera exempel, bland annat från Höga-näs och Jönköping, där de som arbetade i verk-samheten själva fick formulera sitt uppdrag. Dethade fungerat bra, men som Calle Nathanssonfrån Sveriges Kommuner och Landsting, påpe-kade på konferensen Ungas mötesplatser är dettaändå inte det bästa tänkbara: ”… satsar politi-kerna pengar på verksamheter borde de ocksåsjälva forma målen för dessa”.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM30

31

Håkan Sörman, Sveriges Kommuner ochLandsting, framhöll i sin inledning till konfe-rensen att det finns flera olika uppdrag att ar-beta med:

– För politikerna i kommunerna finns det ettfritidspolitiskt uppdrag att kompletteraföreningslivet och ha egna mötesplatser. Mende har också ett socialpolitiskt uppdrag, för atthantera det som går fel. Och det går att kombi-nera det fritidspolitiska med ett kulturpolitisktuppdrag. Bland ungdomar är intresset för kul-tur, musik, teater och film mycket större idagjämfört med för tio år sedan och det är inte iavtagande. Det finns därmed också ett pedago-giskt uppdrag, för det finns ett lärande på detkulturella området.

Ibland kan det till och med bli en dos arbets-marknadspolitik – med arbete i ungdomshus-kaféer och annat som drivs som arbetsmark-nadsprojekt.

Håkan Sörman framhöll att det är en stor till-gång i kommunernas arbete med ungdomarsmötesplatser att många är engagerade:

– Kommunerna blir alltmer samordnare ochmöjliggörare, snarare än att vara de som självadriver verksamheterna. Och detta med samver-kan handlar för kommunernas del inte ombesparingar i första hand, utan om att få tag imänniskor med engagemang och med andraidéer och sätt att arbeta. Det gäller att få frameldsjälarna och det är inte alltid som det ärsmartast att försöka få in dem i det kommunalahägnet, för de behöver en större frihet. Frys-huset är ett exempel på det.

”Tågen håller på att gå ifrån oss”Fryshusets grundare och vd, Anders Carlberg,argumenterade envist, energiskt och dramatisktpå konferensen för att politikerna på olika ni-våer måste börja med att skaffa sig en bättre

bild av hur det faktiskt ser ut, för att de ska kunnasätta upp politiska mål för arbetet med ungdo-mar och deras mötesplatser. De måste veta merom hur behoven ser ut i förhållande till vadsom finns:

– Detta måste sägas: Kvaliteten i det mesta somerbjuds ungdomar i riskzonen är undermåligt.Det är ett fruktansvärt misslyckande. Tågenhåller på att gå ifrån oss. Ungdomar far illa ochsuper som svin på stan och fältassistenter arbe-tar med att skicka hem dem i taxi. Det är intefältassistenternas fel, de har inte resurser förmer.

– Det finns inget parti som har en riktig bildav hur det ser ut – till exempel att det finns 400000 barn till missbrukare. En undersökningsom vi har gjort inom Fryshuset visar att tioprocent av alla ungdomar riskerar att aldrigkomma in på arbetsmarknaden och i samhäl-let, till en kostnad av 150 miljarder per år. Omvi kan bygga Botniabanan, som ska betalas påtrettio år, vore det väl fan om vi inte kunde satsapå att de här ungdomarna överlever och kanbidra till samhället istället för att bli bidrags-beroende.

Det är alltför vanligt, menade han, att politi-ker tror att verkligheten för dagens ungdomarär ungefär som när de själva var unga. Så troddehan först själv i mitten av 1980-talet, när hanbörjade engagera sig i ungdomsverksamheteninom KFUM, vilket sedan ledde vidare till Frys-huset.

– Men det visade ju sig att jag inte fattade nå-gonting. Jag fick ställa om varenda mutter ihuvudet. Och idag hör jag politiker som tror attvi får världens bästa skolelever bara vi blir avmed kepsar och mobiltelefoner i klassrum-men!

Runt om i landet finns det saker som fung-erar, men det gäller att plocka ihop allt till en

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM31

32

enhet och få detta spritt överallt, förklaradeAnders Carlberg, som önskade att något partivågade stå upp och säga att i det här valet skulleungdomsfrågorna bli de viktigaste. Men hanbefarade att de inte betraktas som valvinnar-frågor.

På Fryshuset har de börjat samla in exempelpå lyckade satsningar, såväl förebyggande ochfrämjande fritidsverksamheter som mer be-handlande insatser och dessa lyckade exempelpresenteras på en nätplats. I den tidigare refere-rade rapporten till regeringen efterlyste Ung-domsstyrelsen också en satsning på att utveckla,samla och sprida mer kunskaper om dagensungdomar och dagens risker, och om mötes-platserna och metoderna i fritidsarbetet.

Vidga synfältet och kunskapernaom unga med riskbeteende

För att få en bättre bild av målgruppen, behövsmer forskning om ”unga i riskzon”. Men enfråga som Ungdomsstyrelsen ställer är om detvore bättre att tala om ”ungdomar med risk-beteende”, eftersom det vidgar synfältet. Risk-beteenden finns överallt. Ord som riskzon, ochännu mer riskmiljö, kan leda tanken fel, till enviss typ av bostadsområden. Vad som vuxenvärl-den uppfattar som ett riskbeteende förändrasoavbrutet och olika aktörer kan samtidigt haolika uppfattningar – exempelvis om ungas teve-och datoranvändning. Hur detta ser ut idag be-hövs det mer kunskaper om.

Ett vägval i synen på ungdomar och risker, kanformuleras så här:

• Är det möjligt och önskvärt att rikta sigtill utvalda grupper?

• Ska man rikta sig till alla, men med enberedskap att ägna särskild uppmärksamhetoch energi åt ungdomar som har mer behovän andra?

Ytterligare en fråga som diskuteras är omman, när man talar om stöd, tänker sig indivi-der eller grupper. Även här behöver man ett bättreunderlag om dagens ungdomar och dagens ris-ker.

Ungdomsstyrelsen efterlyste också mer kun-skaper om mötesplatserna och metoderna. Detframgick i föregående kapitel Utan samverkaningen verkan att det skiljer sig mycket hur självamötesplatsen ser ut idag – föreningen, fritids-gården, ungdomens hus – jämfört med för 25år sedan. Men det finns för lite samlad och sys-tematiserad kunskap om hur det förebyggandeoch främjande fritidsarbetet faktiskt ser ut, vadsom fungerar, och vilka framgångsfaktorer somfinns idag.

”Alla är friska och kan ta ett ansvar”Vi ska nu lyssna på några kommunpolitikersom reflekterar över hur det är att styra fritids-verksamheter. Det handlar mycket om hur manser på ungdomarna och på samverkan medandra parter.

– När vi planerar öppna fritidsverksamhetermåste vi ha ett främjandeperspektiv som går utpå att alla är friska och kan ta ett ansvar, sägerLars Berglund (m), ordförande i fritidsnämn-den i Nacka och fortsätter: Gör man det kanalla bli behövda och bekräftade och få stöd ochcoachning, om man behöver det. Man spelarju inte basket för att man har sociala problemutan för att det är kul, och då måste vi utgå fråndet i vår planering.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM32

33

Han menar att det är viktigt att kommunentar det övergripande ansvaret för den öppna fri-tidsverksamheten, med krav på verksam-heternas innehåll, mål och kvalitet – men intenödvändigtvis ansvarar för själva driften av ex-empelvis ungdomsgården eller biblioteket.Kommunen ska inte ge sig in i detaljerna.

Sven-Erik Lindestam (s), ordförande i barn-och utbildningsnämnden i Söderhamn, in-stämmer:

– Här råder inga stora politiska meningsskilj-aktigheter numer. Vår stora ungdomsgård i Sö-derhamn sköts av en förening idag.

I många kommuner finns problem med atthitta verksamheter som lockar unga redan ef-ter 13-14-årsåldern, då många slutar idrotta. Detfinns verksamheter som lockar deltagare överåldersgränser, men Sven-Erik Lindestam me-nar att det också finns behov av mötesplatserdär unga får verka och aktivera sig själva, ”haett eget liv, fria från vuxensamhället”.

Han tycker det är viktigt att kommunerna för-delar tider jämnt mellan flickor och pojkar närdet gäller tillgång till attraktiv utrustning närde sätter upp sina mål för den fritidsverksam-het de driver och stödjer. Annars blir det lätt såatt det är pojkarna som fyller alla datorplatser iungdoms-gårdens IT-kafé – eller pingisbordenoch bowlingbanorna.

– Som ett led i att stärka tjejerna har vi enutbildning i kickboxning som både förbättrarderas självförtroende och gör att de vågar varaute sena kvällar.

Efterlyser större samarbetemed de privata företagen

Sven-Erik Lindestam tycker att samverkan medföreningar fungerar hyfsat, men påpekar att detär de välutbildade och välartade medelklass-föräldrarna som är föreningsaktiva, man får

inte kontakt den vägen med de marginaliseradeungdomarna och deras föräldrar. Han efterly-ser mer samverkan med företagen:

– Det borde ju finnas en stor vinst för företa-gen att se till att alla unga blir produktiva. Detfinns också ett intresse, men det kunde varastörre.

Lars Berglund betonar, inte minst på grund avden finanskris som utbröt hösten 2008, att detgäller att ha ett långsiktigt perspektiv i samar-betet med företag. Sponsring kan snabbt drasin och det kan ställa till med bekymmer för desponsrade verksamheterna.

– I stadsdelen Fisksätra samarbetar vi medStena fastigheter som i samarbete med idrotts-föreningarna ställer upp med aktivitetslokaleroch personal till mötesplatser för unga. Därfinns det en långsiktighet.

Sven-Erik Lindestam ser problem med regel-verk och rutiner för kommunal ekonomi. Destora satsningar som behövs för att hindra atttio procent hamnar utanför skulle kräva attman kunde föra ihop medel från olika sekto-rer, som utbildning, socialtjänst och fritid, ochräkna dem som investeringar som på sikt mins-kar kostnaderna. Idag ser han ser tecken på enstörre förståelse för ett sådant synsätt på lokalnivå.

”Ungdomar vill skapa självabara de får en grund att stå på”

– De som utformar det politiska uppdragetmåste utgå från den stora förändringen avungdomskulturen, som går ut på att ungdomarfrån att mest vara konsumenter alltmer ocksåblir utövare, producenter, säger MadeleineSjöstedt (fp), kultur- och idrottsborgarråd iStockholm. Man talar om en övergång från enutbudskultur till en deltagarkultur, men bådaexisterar parallellt. Den stora förändringen som

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM33

34

har skett är att ungdomars mötesplatser allt-mer finns på nätet, där de unga är författare,konstnärer och fotografer och lägger ut det somde skapar, samtidigt som de umgås med varan-dra.

– Nätet är en stor tillgång, inte minst för allade som förr hade svårt att hitta någon hemhö-righet och kände sig utanför, säger hon. Detfinns stora risker med nätet – men även enormamöjligheter och en ökad frihet.

Madeleine Sjöstedt menar att den här meraktiva hållningen hos många unga får betydelseför hur politikerna kan och bör formulera upp-drag för den öppna ungdomsverksamheten.Hon påminde om att ungdomsgårdarna en gångstartades för hålla ungdomar borta från gatoroch torg, där de kunde tänkas ställa till medhyss. Men idag värjer sig ungdomar mot att ”bliaktiverade”, menade hon. De är allergiska motformuleringar om att vuxenvärlden ska skapanågot för dem. De vill skapa själva, om de barafår en grund att stå på.

– Istället för att organisera för de unga, bordevuxenvärlden stå bredvid och tacka ja till detsom unga tar initiativ till. En viktig roll för po-litikerna och kommunerna är att uppmuntraorganisationsväsendet, säger hon. Det är närmänniskor sluter sig samman och gör någon-ting tillsammans som de knyter relationer ochskapar förtroende för varann.

I det sammanhanget blir det viktigt att äventänka på de välanpassade, de som inte behöverkomma hemifrån och som inte tycks behövanågot stöd från samhället, underströk hon, fördet är de starka ungdomarna som bär upp för-eningarna som kan bli ett stöd även för de ung-domar som inte har det så bra.

”Det har aldrig varit så lätt attpåverka oss politiker som nu”

I Stockholm har stadens öppna ungdomsverk-samheter minskat jämfört med för 25 år sedan,men den största minskningen skedde underden stora krisen i början av 1990-talet, påpekarMadeleine Sjöstedt. Under de senaste tio årenhar antalet gårdar och stödet per individ ökatigen. Något som hon är stolt över är att stadenhar skapat ett nätverk för ungdomars träff-punkter, oavsett organisatorisk hemvist, ochsom alltså inkluderar även studieförbund ochandra ideella organisationer. Det handlar ocksåom mötesplatser där ungdomar inte bara fårtak över huvudet utan också organiserade akti-viteter inom alla typer av verksamheter. I nät-verket utbyter de erfarenheter och slussar del-tagare vidare, så att alla kan hitta någonting sompassar dem. Den stora och växande mångfal-den av mötesplatser är något som politikernamåste beakta när de formulerar uppdragen förungdomsverksamheterna, framhöll MadeleineSjöstedt. Här finns mycket kvar att göra.

– Ett exempel var när jag fick en barn- ochungdomsplan för kulturen i Stockholm och dennästan enbart hade kommunens egen verksam-het som utgångspunkt, säger hon. Men det är juhelt passé eftersom unga tar del av ett kulturut-bud och själva deltar i så många olika samman-hang utanför de kommunala verksamheterna.

– Det är oerhört viktigt att skapa en dialogmed ungdomarna. Och det har aldrig varit sålätt att påverka oss politiker, som idag har egnabloggar på nätet där medborgarna direkt kankommentera det som skrivs. Vi är bara i börjanpå att utnyttja nätets möjligheter, säger Made-leine Sjöstedt.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM34

35

Ungdomars inflytande ifokus för ungdomspolitiken

Anders Carlberg pläderar för att man i ung-domsverksamheter ”ger de slipslösa en chans– de som ingen tror på – men som har den kraftsom behövs för att förändra världen”. I det tidi-gare kapitlet Utan samverkan ingen verkan be-rättade företrädarna för mötesplatserna medsåväl kultur- som arbetslivsinriktning om hurungdomarna är med och både bestämmer ochgenomför olika satsningar. I Drömmarnas huslyssnar man och för vidare det som ungdomarberättar om som till exempel brister och pro-blem i samhällets strukturer, sådant som deolika deltagarna i partnerskapet ibland kan taitu med. På Urkraft talar de om att ”bejaka devilda idéerna” och ”att skapa möjligheter förmänniskor att vara med och bygga ett sam-hälle”. Sven-Erik Lindestam i Söderhamn för-klarar att ungdomars inflytande står i fokus förungdomspolitiken. Delaktigheten sker förstoch främst genom ett Ungdomsråd. Men hanefterlyser också fler unga i politiken, för att ung-domar ska kunna påverka kommunen även pådet sättet.

– Det går upp och ned i Ungdomsrådet, närnågra eldsjälar blir äldre och flyttar får vi oftabörja om. Genom ett Ungdomslyft gjorde vi enstörre satsning och med hjälp av ett antal storaså kallade framtidsverkstäder samlade vi in vadungdomarna ville ha. De som inte bor inne istaden lyfte fram att de måste få bussturer så attde kunde ta sig in och ut till de aktiviteter somfinns inne i Söderhamn – och det har kommu-nen lyssnat på och genomfört.

Han berättar att kommunen satte av en mil-jon för satsningar som de unga själva skulle fåbestämma över. Det som ungdomarna fastnadeför – på förslag från en tjej – var en paintbollhall,

något som inte hade kommit till stånd ommedelålders politiker skulle ha beslutat ompengarna.

– Det fanns vuxna som frågade om detta verk-ligen var något som kommunen skulle satsapengar på. Men vi hade ju sagt att ungdomarnasjälva skulle få bestämma, säger Sven-ErikLindestam. De fick också själva satsa tid på attvara med och inreda hallen med en hinder-bana.

– Om man som politiker säger att man villlyssna på ungdomar, måste man också vara be-redd att göra något av det som kommer fram,säger Lars Berglund i Nacka. Jag tror att det kom-mer att finnas mötesplatser som ungdoms-gårdar och bibliotek även i framtiden, men dekommer att se annorlunda ut därför att ungdo-mar vill ha dem på ett annat sätt. Vi måste varaöppna för deras önskningar så att alla kan hittanågonting, så att vi når alla.

I Nacka genomför de regelbundet fritidsvane-undersökningar i enkätform men nöjer sig intemed det utan satsar också på djupintervjuer ifokusgrupper för att få fram mer kunskap omvad ungdomarna faktiskt vill, berättar Lars Berg-lund. Han har själv varit ungdomsledare inomhockey och fotboll i tolv år och även nattvandratoch har den vägen sett och hört en del omungdomars liv och önskningar.

– Vi har satsat på biblioteken och byggt omdem så att de blir mer öppna center för infor-mation, media och kunskap, de blir samlings-punkter och mötesplatser för både unga ochgamla, och vi får ett bra utfall för integrations-arbetet.

Han menar att de varit duktiga på att nå ungai åldern mellan 15 och 18 år, med idrott ochungdomsgårdar och annat, men att det sen blirett glapp i åldern mellan18 och 25 år, innan deunga på allvar hunnit etablera sig som vuxna.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM35

36

Ett exempel på hur oväntade önskemål kankomma upp i den äldre gruppen var när detvisade sig att det i en stadsdel fanns en efterfrå-gan på möjligheter att använda fritidslokalermellan 22.00 och 01.00. Det var många ”äldreunga” som arbetade på kvällarna och ville göranågot när de blev lediga.

Dialogen måstevara ”på riktigt”

Kjell-Åke Eriksson, SKL, arbetar med det tre-åriga projektet om Ungdomsdialog.

– Det gäller att få in dialogen med ungdomari den löpande styrningen och dialogen måstevara ”på riktigt”, säger han. Politikerna har somuppdrag att prioritera och fatta bra beslut ochman ser ungdomarnas synpunkter, värderingaroch behov som en viktig del i underlaget för attfatta beslut och styra. Man får helt enkelt bättrebeslut om ungdomarnas synpunkter kommermed på ett tidigt stadium och blir en del ibeslutsunderlaget. Istället för att starta internaarbetsgrupper kan man genomföra ett samrådmed ungdomarna.

Ungdomsdialogen är ett av flera delprojektinom det större projektet Medborgardialog somSKL:s kongress beslutade om 2007. Inriktningenär att dialogen med ungdomar ska integreras isjälva beslutsprocessen och inte vara något sär-skilt. Det ska bli en vana i vardagen. I projektetarbetar man med att sprida kunskaper och er-farenheter från goda exempel, både inom lan-det och från andra länder som Kanada, Eng-land, Australien och Tyskland.

Det går att komma in med en dialog i olikaskeden, och dialogen får då olika karaktär, me-nar Kjell-Åke Eriksson, som betonar att det ärviktigt att vara klar över vilken form av delak-tighet det handlar om: information, konsulta-tion, dialog, inflytande eller deltagande.

En nyckelfråga för att det ska vara menings-fullt att delta är att återföringen blir systema-tisk och tydlig, att man kan visa hur man tartillvara vad de unga sagt. Detta är avgörande förtillit och förtroende. Misslyckas man blir slut-satsen bland dem som deltagit att det inte lönarsig att engagera sig, ”politikerna gör ändå somde tyckt och tänkt från början”.

I ett nätverk kring projektet om ungdoms-dialogen, som startade i september 2008, deltar60 kommuner. I projektet har de börjat samlain svenska utvecklingsidéer, där de utgår fråndet som finns i form av ungdomsråd, ungdoms-ting och ungdomsparlament och börjat ut-veckla detta till en integrerad del i den konti-nuerliga styrningen av kommunen. Det här ärnågra andra exempel på utvecklingsidéer:

• Politikerutfrågningar

• Ungdomsdialog om översiktsplaner

• Medborgarbudget med ungdomar somfår vara med och prioritera en del avinvesteringsbudgeten

• Utbildning eller spel om kommunensbudget för gymnasieelever där förslagengår vidare till politikerna

• Medborgarförslag för ungdomar

• Ny teknik för ungdomsdialog:sms, mötesplatser på nätet(som Luleås www.majbritt.nu,Kungsbackas www.barbrobetalar.se)

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM36

37

Framgångsfaktoreroch perspektivkrockar

Ungdomsstyrelsen har genom åren haft flerauppdrag att följa och utvärdera ungdomars del-aktighet i samhället och det senaste började islutet av 2007. Berit Israelsson berättar att de nustuderar framgångsfaktorer: Vad är det som fung-erar särskilt väl och vad är problematiskt för deolika aktörerna – ungdomar, tjänstemän ochpolitiker.

– Det finns perspektiv som krockar. Exempel-vis har de förtroendevalda en tradition att lyssnasom inte stämmer med vad de unga förväntarsig. De unga vill ha en reaktion direkt. Men poli-tikerna är ofta dåliga på att förklara att deras rolli det läget inte är att säga emot eller stå till svars.

Samtidigt menar hon att det är viktigt att politi-kerna tar på sig att förklara samband. Det finnsockså en risk för att man överdriver svårigheternamed att nå fram till ungdomar, så att man slårknut på sig själv för att knäcka någon slags kod.

”Ungdomsstrategiskt arbete”inte helt utan gnissel

Bettan Edberg, kulturkonsulent i Örnsköldsvik,berättar om kommunens satsning på ettungdomsstrategiskt arbete som pågår sedannågra år.

– Det här arbetet är förvaltningsövergripandeoch när man startar är det många förvaltningarsom inte fattar att de också har med unga attgöra, så efter två år har vi ännu inte fått med allaförvaltningar, vilket är ganska besvärande.

Hon berättar att en del kastar fram att manska bilda ett ungdomsråd, men utan att varaklar över vad kommunen ska fråga ett ungdoms-råd om. Och så finns det en del politiker somsäger att man inte kan fråga ungdomarna omvad de vill, för då blir det anarki. Hennes slut-sats är att alla berörda behöver utbilda sig kring

frågor om ungdomsdialog – och samtidigtkomma ihåg att unga också är medborgare, inteen annan ras.

Seth Selleck är ungdomssamordnare i Sim-rishamn och har arbetat mycket med ung-domars inflytande.

– Jag tror vi behöver många olika former förungdomsinflytande. Vi har sedan ett par år ettungdomskontaktråd, som väljs ute på skolornaoch som fyra gånger om året träffar politikeroch förvaltningschefer.

För politikerna betyder dialogen med ungdo-mar mycket och en viktig lärdom är att det blirbäst när man träffas i små grupper, tre till sexpersoner. Då får man ett fungerande samtal. PåUngdomens hus utvecklar de också formernaför inflytande.

I kommunen genomför de en gång om åreten ungdomsomröstning där man först ber omförslag på hur man vill använda 20 000 kronoroch sen röstar skoleleverna om dessa förslag,som ofta handlar om olika evenemang.

– På det här sättet fångar vi upp andra idéer änvad som annars skulle ha kommit fram, berättarSeth Selleck. Det gäller till exempel en Epatraktor-festival eller en Pizza night. Nästa steg blir att vigår ut och frågar vem som vill vara med ochorganisera exempelvis en Epatraktorfestival. Dåfångar vi upp andra ungdomar än de som deltari de strukturella formerna för ungdomsinflytande,som Ungdomskontaktrådet.

Bettan Edberg påpekar att delaktighetspro-cessen är en sak i det hela – en annan att manhar ett medborgarperspektiv, inklusive ettungdomsperspektiv, i hela beslutsgången.

– Bägge sakerna är viktiga. Epatraktorfestivalenär viktig i sig för ungdomarnas delaktighet. Mensen gäller det att exempelvis plan- och miljö-nämnden har ett ungdomsperspektiv och tän-ker på att det behövs en bra plats för ungdomaratt ställa upp sina Epatraktorer på. Det gäller att

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM37

38

alla nämnder och tjänstemän har med barn-konventionen och ungdomspolitiken i sinavanliga beslutärenden. Inom kultur- och fritids-förvaltningen har vi utformat en enkel check-lista och för en dialog med handläggarna omhur den ska användas.

Ungdomarna vet inte alltid vem som avgörvad i kommunen och hon anser att man börutbilda och ställa krav på kommunens hand-läggare så att de i sitt arbete kan ta ett ansvar föratt informera om det när de kommer i kontaktmed ungdomar. I sina mål och visioner tyckerhon att kommunen är bra på att tala om nyttanmed ungdomars delaktighet, men i vardagenser det ofta annorlunda ut.

Seth Selleck lyfter fram betydelsen av att manverkligen prioriterar att det finns tid avsatt förde möten som behövs, varje månad eller varjeår, för ett fungerande ungdomsinflytande.

– Hos oss på Ungdomens hus har vi varje veckaett möte som är öppet för alla, där personal ochungdomar diskuterar hur vi ska utveckla meto-der och verksamheten. Vi har också ett projektmed demokratiutveckling, där vi går ut i varjeklass och talar om hur det fungerar med demo-kratin i kommunen.

– Ytterst är det här en fråga om tid, säger SethSelleck. Satsar man tid och ser till att de härmötena äger rum, så blir alla positiva och för-står att det är viktigt och att det hjälper till ibeslutsprocessen. Men det måste vara systema-tiskt: när, hur ofta, vem?

”Det finns en massa vuxnasom inte är beredda attarbeta med delaktighet”

– Jag blir alldeles kallsvettig av tanken på att detfinns en massa vuxna där ute som inte har enaning om vad de vill ha mer av hos unga män-niskor, och att de inte är beredda att arbeta meddelaktighet.

Det säger Jim Broström som är projektledareför Ungdomsprojektet i KommunförbundetNorrbotten och har arbetat med ungdomsfrå-gor i ett par decennier, främst i Piteå kommun.På 1980-talet började han med vanligt fritids-gårdsjobb och engagerade sig i handikappadesfritid. Han har även jobbat inom gymnasiesko-lan i tio år. En av Jim Broströms grundtankar äratt man måste förändra synen på ungdomar såatt man ser dem som aktiva subjekt istället försom konsumenter av kommunala åtgärder.

Tillsammans med kolleger i fritidsförvalt-ningen i Piteå utvecklade han ett system för fi-nansiering som man kallar Påse pengar-projek-tet, Påpp, där ungdomar kan söka bidrag för attförverkliga idéer på hemorten, i förhandling medkommunens tjänstemän. Pengarna är alltså intefrån början budgeterade och öronmärkta för vissaändamål utan är ”lösa pengar”. Tidigare hadekommunen enbart gjort riktade insatser medtydlig budget, till exempel utrett, budgeterat ochbyggt en bana för BMX-cykling.

– En grundtanke bakom Påpp är att vi vuxnakan gå bakom eller bredvid, men aldrig före. Vibygger inte bara en skateboardramp, utan vi frå-gar vidare och vi kräver ganska mycket ansvar avde unga. Genom Påpp fick vi mångfald genomatt jobba med ungdomarnas egna initiativ. Peng-arna skulle ses som ett gödsel. Vi skulle inte geför mycket, utan processa med ungdomarna uti-från deras egna idéer, säger Jim Broström.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM38

39

Jim Broström gjorde för ett par år sedan enintervjustudie bland ett 40-tal vuxna som arbe-tade med ungdomar i några kommuner i Norr-botten. Det kunde handla om vaktmästare el-ler biblioteksanställda, men den övervägandedelen jobbade på fritidsgårdar eller i öppen fri-tidsverksamhet. Några frågor handlade omfrämjande kontra förebyggande. Han hade lättatt få svar på hur man arbetade förebyggande,bland annat mot droger, man gjorde ganskamycket med för att ”få stopp på eländet”. Menpå frågan om vad de gjorde för att främja svajadede ganska ordentligt. Detta gjorde honom bryddoch han jämförde med idrotten där ledarna villatt fotbollsspelarna ska springa fortare och görafler mål – motsvarande gällde inte i fritidssfären:

– Vi vill att de inte ska knarka, inte användadroger, inte bli kriminella, inte ha psykiskohälsa. Vi vet däremot inte vad vi vill ha mer av.Sug på den karamellen.

Han såg motsvarande tendenser när han ta-lade med rektorer i skolorna. De sade sig viljaatt ungdomarna engagerar sig i elevråd och iskolans miljö, men var mer motvilliga till attverkligen ge ungdomarna inflytande. Delaktig-hetens idé är inte tillräckligt rotad hos de vuxna,menar Jim Broström.

Jim Broström har erfarenheter från små kom-muner där ungdomar ibland samlas på ett spon-tant sätt i lokaler som inte är tänkta som enfritidsgård eller en samlingsplats. Han berättarom byn Hortlax utanför Piteå som har en sport-och simhall med solarium. Det är ett ställe ditbyns och närområdets alla människor kommer,både pensionärer och småbarnsföräldrar. Hanupptäckte att det fanns ett gäng ungdomar däroch började fundera över hur det kom sig att devar där – och varför det fanns ett biljardbordoch en tv där.

– Jag såg att ungdomarna inte var aktiva i sport-hallen eller simhallen. Och kom fram till attde är här och hänger för att alla andra är här.

I sporthallen fanns det vuxen personal somkunde hantera den här gruppen.

– Utan några fritidsgårdspengar, utan någraanställda fritidsledare. De här människorna varändå väldigt bra på att jobba med ungdomar.

När Piteå började med Påpp samlades idéeroch resurser i Hortlax kring sport- och sim-hallen.

– När vi frågade ungdomarna hur de tyckte attvi skulle lösa lokalfrågan så föreslog de att dekunde gå över till sporthallen och prata meddem som jobbade där. Det här var enormt spän-nande. Man hade ett ställe som lockade likamycket ungdomar som den kommunala fritids-gården – och det var ungdomar som inte varaktiva, ”föreningslös ungdom”.

Liknande erfarenheter gjorde man i Pajala,där kommunen av ekonomiska skäl bestämdeatt fritidsgården, simhallen och sporthallenskulle dela på personal och lokaler.

– På det här sättet har man mer än fördubblatantalet besökare i Pajala. Man har ingen ålders-skillnad. Där finns små barn och ungdomar.Man har mer än fördubblat antalet ungdomaroch tredubblat intäkterna. Det betyder 100 000kronor extra. I en liten kommun är det jätte-mycket pengar, som man kan göra fantastiskasaker med.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM39

40

”Ungdomar är vandrandechanser till utveckling”

Jim Broström menar att ungdomar själva intekräver att det ska öppnas en fritidsgård, de reso-nerar utifrån vad de vill göra och var de vill göradet.

– De vill vara på ställen där det känns rätt, därde känner sig likvärdiga. De väljer ofta miljöersom drivs av privata entreprenörer. En av demer innovativa idéerna var när ungdomarnaville hålla till i en bilhall. ”Får vi ha disko här?”

– Jag säger inte att man borde lägga nerfritidsgårdarna. Däremot är jag otroligt kritisktill att se dem som den enda lösningen. Jag haringet problem med fritidsgårdar som sådana.Det jag har problem med är att ungdomar inteär välkomna på andra ställen.

Ungdomar gillar att vara där andra männis-kor är, menar han. Och det kan råka bli ett bib-liotek, ett köpcentrum eller en sporthall. På enort ställde Stadshotellet upp och ordnade ut-rymmen för 16-åringarna. Vuxenvärlden kandock vara skeptisk eller rent av fientlig.

– Ett citat från en kommun löd: ”Vi måsteskaffa ett Ungdomens Hus, så att inte ungdo-marna är ute och dräller i våra kommunala verk-samheter.” Sug på den! Eller som i en storNorrbottenskommun där ungdomar höll till ideras stora, nybyggda bibliotek. De vuxna und-rade vad de gjorde där. ”De lånar ju inte böckeri alla fall!”

Jim Broström har också hört ungdomar somsäger att de tycker att det måste finnas fritids-gårdar, men som själva inte vill gå dit. Och vuxnasom hyllar fritidsgården men som inte har enaning om vilken verksamhet som bedrivs däroch inte heller hör av sig dit med viktiga förslageller frågor.

Slutsatsen som han drar är att skolor och an-dra gemensamt ägda lokaler måste bli mer väl-komnande och tillgängliga – och nyckeln till

detta är människosynen och utbildningen hosde anställda. Vaktmästaren kan vara en stopp-kloss som bara värnar om sina lokaler och somhänvisar till någon annan instans om ungdo-mar ber om tillträde – eller vara en god vuxensom hjälper ungdomarna tillrätta. Det finnsmetoder för att utveckla bemötandet, som ”Mot-iverande samtalsteknik” och ”Aktivt lyssnande”.När de som finns långt ut i organisationen ärtränade och är med på en gemensam bild upp-står inte bromsklossproblemet.

När Jim Broström arbetade i Piteå försöktehan träffa rektorer, lärare och annan personalute i verksamheten för att beskriva mervärdenamed att släppa in aktiva ungdomar.

– Vi ville jämna ut marken lite grann innanungdomarna själva ringde runt. Det var inte heltkrattat, men såpass att de sedan kunde ta sig överpucklarna. Vår erfarenhet från Piteå är att dethänder bra saker när vi öppnar för möten därunga människor är likvärdiga med oss andra.

– Det lönar sig i längden att stärka ungdomarsegna initiativ, exempelvis med Påpp, för omman tränar ungdomar att ta ansvar får man flerin i föreningslivet, och fler som utnyttjar loka-lerna, säger Jim Broström.

– När väl de vuxna har knäckt tanken att ung-domarna inte är vandrande problem, utan vand-rande chanser till utveckling, finns det enormamöjligheter.

”Hellre eget anbud änuppäten och avpolletterad”

– Vi har barn och ungdomar med oss, det är detmest positiva. Vi försöker följa vad de vill ha.

Den som säger detta är inte någon kommu-nal fritidsledare, utan företagaren Bengt Bra-esch-Andersen – i den än så länge begränsadefritidsgårdsbranschen. Han understryker atthan vill ta fasta på ungdomarnas viljor, låta demstyra och värdera verksamheten.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM40

41

Vällingby Fritid AB startades 1994 och haridag ett 30-tal anställda som driver fem beman-nade parklekar, sex fritidsgårdar (varav en förfunktionshindrade) och tre friluftsbad. På går-darna finns bland annat mellanstadieklubbar,replokaler för rockband, inspelningsstudio,innebandy, biljardbord och datorer.

Det finns inte så många fritidsgårdar i landetsom drivs i bolagsform och Vällingby Fritid ABhar haft problem att få synas i telefonkatalogen– företagssidorna har ingen rubrik för fritids-gårdar.

När Stockholms kommun ville lägga ut verk-samhet på anbud delades området i tre delar,varav en gick till kommunal intraprenad, entredjedel gick till en privat aktör. Bengt Braesch-Andersen och kollegan Joakim Hammarstedtnappade på att lägga anbud på Vällingby delen.

– Hellre än att sitta och vänta på att bli uppä-ten eller bli avpolletterade så lade vi ett egetanbud.

Det första anbudet var relativt lätt att få till,egentligen kunde man utgå ifrån de senastekommunala budgetarna. Men det var i anbuds-tidens ungdom, säger han, köparens krav harökat med varje anbudsgivning. Ju mer bolagethar jobbat, desto längre har kravlistan blivit ochanbudshandlingarna har blivit allt mer detal-jerade beskrivningar av verksamheten, av per-sonaltäthet, miljötänkande, fackliga kontak-ter, jämställdhetsplaner och annat. Kvaliteten iverksamheten följer stadsdelsförvaltningen uppmed hjälp av enkäter bland besökare och sam-arbetspartners. Företaget får lägga anbud på tvåårs verksamhet, sedan kan avtalet förlängas ettpar gånger med ett år i taget. I anbuden måsteföretaget räkna på öppettider och kostnader, ochsamtidigt ge ett konkurrenskraftigt pris för attinte bli utslagna av en medtävlare.

Han tycker att själva anbudsformulerandet harblivit betungande.

– Man ska helst vara akademiker för att kunnasitta och skriva det här.

Krav på exakta öppettider för olika verksam-heter gav en stelhet i systemet:

– Med tiden lärde vi oss att i anbudet skriva enliten paragraf om att tillfälliga förändringar iverksamheten kan göras utifrån brukarnas be-hov. Vi kan stänga en kväll, satsa stort på enhelg istället. Annars blir vi väldigt låsta.

– Det har blivit mer och mer verksamhet förmindre och mindre pengar, procentuellt sett.

De övriga två aktörerna försvann efter någraår. Bengts bild av saken är att den privata aktö-ren ville suga ut maximal vinst ur verksamhe-ten och att den därför slutade fungera. Idag drivshela verksamheten av Vällingby Fritid AB. Debåda kollegerna som tidigare arbetat med ung-domarna fick ge sig ut och söka banklån för attkunna ta över verksamheten.

– Vi valde aktiebolagsformen för att slippa gåi personlig konkurs om det skulle hända någotoförutsett.

Företaget försöker enligt Bengt följa löne-avtalen, så mycket mer blir det inte. Aktie-utdelningen har varit minimal.

Det har förekommit konflikter med kundenunder årens lopp, som när kommunen lade ombetalningen från förskott till efterskott. Då fickpersonalen gå utan lön en månad under väx-lingen. De tog hjälp av en jurist för att klaraförhandlingarna med beställaren.

Bengt Braesch-Andersen berättar att han job-bar eftermiddagar och ibland kvällar på fritids-gården, att han får ta fram sopborsten och skur-borsten efter behov.

– Men vi ska också kunna sitta och skriva an-bud, kunna beskriva hur bra verksamheten skabli. Vi måste kunna allt idag. Men vi är trots allt

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM41

42

verksamhetsmänniskor och vi vill själva verkapå fritidsgårdarna, vill att tonåringarna skakänna till oss. Vi tar emot barnen som kom-mer hem från skolan och inte får ta någon mathemma i kylskåpet. Av en cateringfirma får viöverbliven mat gratis. Vi har barnen som rym-mer hemifrån och inte har någonstans att gå.Vi har barnen som skolkar mycket, som vi för-söker få tillbaka till skolan, barn som vi försö-ker hjälpa med skolarbetet så att de åtminstoneklarar det nödtorftiga. Vi har också barnen somhar höga betyg i allt.

Trots de stundtals tuffa utmaningarna väljerBengt Braesch-Andersen ändå hellre bolags-formen än att återgå till att vara anställd.

– Vi kan behålla pengarna år från år, vi kanbygga upp ett överskott och satsa på något större.Kommunen ska stå för underhållet men vi kanvälja att rusta upp vissa verksamheter själva, ochvi kan göra egna arrangemang.

Många skiftandebehov och bilder

Vad är en bra fritidsledare och ungdoms-arbetare? Hur ser kunskapskraven ut? Svaret ärinte lika självklart som under de traditionella,kommunala fritidsgårdarnas storhetstid för 30-40 år sen. ”Vi måste kunna allt idag”, säger denprivata fritidsgårdens anbudsskrivande fritids-ledare och direktör. Många som har hand omungas fritid har helt andra yrken, som JimBroström pekade på: från simhallsvaktmästaretill bibliotekarier. I föregående kapitels berät-telser om kulturmötesplatser och arbetslivs-mötesplatser framgick också att det är mångaolika saker som de ska kunna klara. Ett nyckel-ord är samspel. Mycket handlar om att kunnasvara på ungdomars önskemål, snabbt noginnan de har tappat geisten. Det gäller att kunnase möjligheterna även hos dem som verkar

uppgivna och utan energi. Det krävs samspelmed andra yrkesutövare med annan hemhö-righet.

Susanne Liljeholm Hansson vid FoU i Väst,en forskningsorganisation vid ett regionaltkommunförbund i Göteborgsområdet, säger:

– Att möta mångfacetterade behov krävermångfacetterad kompetens. Fritidsledarensprofession är att kunna bemöta många olikaunga i samma miljö.

Hon har tillsammans med forskaren TorbjörnForkby utvärderat Ungdomsstyrelsens projektinom förebyggande och främjande i regionenoch skrivit rapporten Främjande pedagogik, somdiskuterar fritidsledarrollen och ungdomarsläroprocesser i sådana verksamheter. De kon-staterar där att de ungdomar som kommer tillfritidsgården har många och skiftande behovoch bilder. Vissa unga ärverksamhetens ”fan-klubb”. Andra vill ”vara osynliga”. De flesta fri-tidsledare kan jobba med den första gruppen.Men hur närmar man sig en ung tjej som fräser”stick och brinn!”? Vilken sorts relationsarbetekrävs för att nå henne? Det är några av forskar-nas frågor.

Politiska mål och den egnatonårstiden är med och styr

Samtidigt som de unga är olika, präglas ävenfritidsledarna av skiftande erfarenheter ochpersonliga behov.

– Vi styrs av utbildningar och av politiska mål,men också av våra livserfarenheter och vår egentonårstid, menar Susanne Liljeholm Hanssonoch tillägger att våra grundantaganden har storbetydelse när vi formar vår yrkesroll.

– Vilka ska jag jobba med? Vad behöver ungapå fritiden? Vilken kompetens behöver jag?

Det är inte konstigt att både yrkesroll och pro-fession spretar.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM42

43

Torbjörn Forkby gör en historisk resumé frånAristoteles idé om att fritiden skulle användasför att odla själen och bilda sig, via 1800-taletsromantiska idé om att ungdomar skulle leva utoch pröva nya saker. Därefter kom en tid präg-lad av plikt och ordning då det handlade om attinte slösa bort sin fritid. Den senaste epokenkallar han ”chocken från Örebro” och syftarpå den forskning som kommit fram till attfritidsgården i vissa fall kan ha en negativ ef-fekt. Som kommentar till denna slutsats me-nar han att olika fritidsgårdar fyller olika be-hov:

– Vissa har alltför små resurser för att kunnaerbjuda en trygg och utvecklande fritidsmiljö.Men det finns inget som talar för att en fritids-gård med goda strukturer skulle förstärka ungasproblembeteende, särskilt inte om strukturer-na kompletteras med reflekterande personalmed goda insikter i hur lärande går till.

Fyra grundperspektiv hos fritidsledarnaEnligt Torbjörn Forkby och Susanne LiljeholmHansson kan fritidsledares olika perspektiv de-las in i fyra grundperspektiv:

• Det skyddande perspektivet bygger på anta-gandet att unga har svårt att värja sig mot faror,de är sköra och deras tillvaro är en farofylldtransportsträcka mot vuxenlivet. Fritids-ledarens uppgift är att skydda från faror och er-bjuda trygghet.

• Det socialiserande perspektivet utgår frånatt problemen i första hand beror på individenoch familjen. Avvikande busungar ska passasin för att kunna bidra positivt. Fritidsledarensuppgift är att sätta gränser och peka på konse-kvenser. I rollen ingår inte att passa upp ellerföreslå aktiviteter. Fritidsledaren är en god le-dare med stark pondus och ”lever som hon lär”.

• Det möjliggörande perspektivet bygger påatt ungas problem beror på deras livsvillkor. Iett samhälle med mångkulturella förändringaroch många livsval har du bara dig själv att skylla.Detta sätter i sin tur press på de unga och kangöra dem utbrända och destruktiva. Fritids-ledaren erbjuder vila och återhämtning. Honlyssnar in de ungas egna idéer, utvecklarförmågor, uppmuntrar och bekräftar. Fritids-ledaren är lyhörd, lyfter initiativ, bekräftar ochhar ”is i magen”.

• Det rättviseorienterade perspektivet har ensamhällsanalys som förklaringsmodell. Fokusligger på de missgynnade: invandrare, tjejer ochfattiga. Fritidsledaren axlar samhällets ansvaroch vågar ta ställning. Hennes egenskaper präg-las av kunskap, stort mod och hög moral.

Man skulle kunna tillfoga ett femte perspek-tiv, ett lönsamhetsperspektiv, för forskning vi-sar att det lönar sig med ett förebyggande ar-bete. Enligt rapporten Utanförskapets prislapp(2008) kan en insats betala sig 20 till 30 gångerom.

– Det betyder att verksamheten lönar sig, omvi bara lyckas rädda några få procent, konstate-rar Torbjörn Forkby.

Svensk utbildning äralldeles för hemmablind

Hans-Erik Olson och Hans Ekbrand är två an-dra forskare som ägnar sin tid åt att studerafritidssektorn och fritidsledarnas villkor på upp-drag av Fritidsledarskolorna och Ungdoms-styrelsen. Båda konstaterar att en brytpunkt ärskillnaden mellan ungdomsledare och fritidsle-dare. En annan är skillnaden mellan utbild-ningar vid universitet och utbildningar vid yrkes-högskolor.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM43

44

Hans-Erik Olson är fil. dr. i statskunskap ochen nestor i sammanhanget, med närmare 40års erfarenhet av fritidssektorn. För att ringa införutsättningarna för en mer professionellfritidssektor, har han kartlagt fritidsledarens rolli Danmark, England, Finland och Tyskland ochjämfört ländernas olika fritidsledarutbild-ningar. Han berättar att i början av 1970-taletbreddades fritidsledaryrket i Sverige till att

omfatta allas fritid. Tidigare hade det bara om-fattat arbete med unga. Några år senare – i mit-ten av 1970-talet – flyttades i stort sett all högreutbildning till högskolor och universitet. Un-dantaget var fritidsledarutbildningen som blevkvar på folkhögskolorna.

– Folkhögskolorna ville ha det så och de hadesäkert goda skäl. Men i efterhand ser vi att fri-tidsledaryrket samtidigt tappade något av sin

DanmarkDanmarks första enhetliga pedagogutbildning startade1992 och lades åtta år senare under Center for Videre-gående Uddannelse (CVU). År 2008 är utbildningen3,5 år och nyligen flyttad från CVU till åtta yrkeshög-skolor (professionshøjskolor).

Den danska utbildningen har tre inriktningar: sund-het (kropp o själ), uttryck (drama och musik) ochverkstad (natur och teknik). Studenterna kan ocksåvälja att fokusera på: barn och unga, människor medfunktionsnedsättning eller människor med sociala pro-blem. Hösten 2008 finns pedagogutbildningen vid tvåhögskolor: Handelshögskolan i Köpenhamn (upple-velseekonomi) och Högskolan i Nykøbing (turism ochsport)

EnglandDen engelska utbildningen är inriktad på att få män-niskor fysiskt aktiva – från 1970-talets fritidsledarskap(Recreation Management) till dagens idrottsledarskap(Sport Management). Skiljelinjerna gäller i första handgrannskapsarbete (Community work) kontra ung-domsarbete (Youth work) – och utbildning (Education)kontra informellt lärande utanför skolan (Inclusion).

År 1975 bildades forskarorganisationen Fritids-studieförbundet (Leisure Studies Associations) varskurser snabbt blev mycket populära. Trots dettakollapsade organisationen i början av 2000-talet ochutbildningen är nu knuten till Sport Studies och SportManagement. År 2010 byggs den två-åriga utbildningenpå med ett tredje år.

FinlandI Finland är utbildningen uppdelad i en kulturprodu-centutbildning och en utbildning i idrott- och hälso-främjande. Det finns också två parallella utbildnings-system: ett på finska och ett på svenska.

På 1970-talet började flera folkhögskolor att utbildaungdoms- och fritidsinstruktör. En utbildning som på1990-talet fördes över till yrkeshögskolor. År 2003 star-tade folkhögskolor i bland annat Åbo, Helsingfors ochS:t Michel utbildning i medborgaraktivitet och ung-domsarbete med yrkesbenämningen samhällspedagog.

År 1963 startade en ungdomssekreterarutbildning vidTammerfors universitet. År 1985 kom en lag som sa attalla som arbetade som ungdomsledare skulle ha gåttutbildningen vid Tammerfors universitet. År 2008 re-kryteras yrkesverksamma ungdomsledare till en master-utbildning i ungdomsarbete vid samma universitet.

TysklandI Tyskland startade de första utbildningarna i fritids-pedagogik på 1920-talet. Syftet var i första hand attutbilda människor som skulle arbeta med arbetarklass-barn. Efter krigsslutet 1945 uppstod ungdomsgårdarvars främsta uppgift var att avnazifiera före detta med-lemmar i Hitlerjugend. På 1970-talet fick fritidspeda-gogiken ett uppsving och ämnena socialpedagogik ochsocialarbete gick att studera vid såväl universitet somfackhögskolor.

Ungdomsarbetet i Tyskland har ett allmänt, politiskt,socialt, hälsoinriktat, kulturellt, miljöinriktat eller tek-niskt innehåll. Det omfattar också idrott, lek och so-cial samvaro och internationellt ungdomsarbete, ung-domsrådgivning och ungdomsföreningar.

På 1990-talet flyttades fritidspedagogiken från uni-versiteten till några fackhögskolor. Detta fick till följdatt utbildningen knöts närmare idrott och turism.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM44

45

professionalitet. Medan en duktig yrkesman vetvad han eller hon ska göra, vet den som är pro-fessionell varför, säger Hans-Erik Olson.

En av hans slutsatser av studien om utbild-ningens utveckling och status i Danmark, Eng-land, Finland och Tyskland är att den svenskautbildningen saknar internationellt perspektivoch är alltför hemmablind. Han förklarar attde har kommit längst i England och Tysklandmed det professionella ”varför perspektivet”,alltså det teoretiska inslaget.

– Om vi vill öka professionalismen är det därvi har mest att hämta. Tyvärr är det mesta skri-vet på tyska vilket försvårar utbytet.

Han konstaterar också att ämnets genomslagi den akademiska världen hittills har varitobefintligt.

– Det finns inte en enda doktorsavhandlingoch inga professorer i ungdomsarbete vare sig iDanmark, Finland eller England. I Tysklandfanns ett tiotal professorer i Freizeitspedagogikpå 1970- och 1980-talet, men såvitt jag vet fickingen av dem något genombrott i den tyskafritidspolitiken.

Hans-Erik Olsons konstaterar också att de fyrastuderade länderna på senare tid har snävat infritidsbegreppet - från fritid till sport. Varför harhan ännu inget svar på, men vill gärna ta redapå det.

”Hitta nya nycklar tillen ökad professionalisering”

Sociologen Hans Ekbrand har i en studie somsyftade till att ”hitta nya nycklar till en ökadprofessionalisering” arbetat med att systema-tiskt kartlägga fritidens roller, aktörer, organi-sationer och system för erkännande. Han hadeingen tidigare erfarenhet av området och kart-läggningen visade att fritidens fält var merkomplext än han hade trott – och det komplexa

menar han ger goda förutsättningar för en pro-fessionalisering av såväl fritidssektorn somfritidsledarens yrkesroll.

Hans Ekbrand har intervjuat företrädare försex kommuner och för universitet och högsko-lor i Lund/Malmö och Skellefteå/Luleå samtsakkunniga på Sveriges Kommuner och Lands-ting, SKL. Intervjuerna visar att kommunernahelst satsar på anläggningar, fritidsgårdar ochföreningsstöd. Fritidscheferna framhåller gärnaanläggningar för spontanidrott, ungas egnakulturarrangemang och boxning. Vad är en brafritidsverksamhet? Några kommuner svarar attdet är när ungdomar initierar och tar ansvar fören aktivitet. Andra svarar att det är när föräldrarhjälper till och när verksamheter som startarmed stöd av kommunen drivs vidare av egenkraft. Några svarar att en verksamhet är bra omkillar och tjejer och ungdomar med olika et-nisk bakgrund deltar samtidigt och om före dettastökiga killar deltar – och dessutom sköter sittskolarbete.

Så här uttalar sig några av de intervjuade:

”Fritiden är en del i livet, men också enframgångsfaktor. Fritiden är betydelsefullför en ung människas identitet och bekräf-telse. Fritiden kan vara en arena för ettblivande yrkesval, och folkhälsa. För ungasom finns i sammanhang med riskfaktorerkan fritiden vara en frisk- och skydds-faktor.”

”Föreningsbidraget bidrar till att ungdo-mar ska få vara med och lära sig infly-tande och påverka och organisera. Det ären del av en demokratisk fostran. Egen-aktivitet gör det möjligt att få pröva, hållapå och hitta sitt intresse. Fritidsgårdarnafinns för att ungdomar som inte är med i

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM45

46

föreningar också ska ha en plats att varapå. Vår verksamhet ska ge ungdomar enmöjlighet att växa upp i en drogfri miljö.”

”Vår kommun är en starkt borgerlig kom-mun med moderat styre. Den politiska ni-vån har slagit fast att det ska finnas braverksamhet och bra lokaler för ungdomar.Väldigt mycket utgår utifrån ett förebyg-gande perspektiv.”

Fritidsledarens uppdrag delas ofta in i före-byggande och främjande av långsiktiga skydds-faktorer. Samtidigt präglas verksamheten ocksåofta av ett rättighetstänkande, det vill säga somnågot alla har rätt till. Hans Ekbrand frågar:

– Är unga objekt för långsiktiga friskfaktorer– eller är de subjekt för rättigheter? Kan vissafritidsverksamheter vara värda att utöva för sinegen skull, även om de saknar långsiktiga kon-sekvenser?

Han konstaterar att en del av de professorer,lärare och verksamhetschefer som han harintervjuat anser att alltför många fritidsledarepräglas av ett ”hjälpperspektiv” – eller det somTorbjörn Forkby kallar det skyddande perspek-tivet.

Enligt Hans Ekbrand är längre utbildning entänkbar strategi för ökad professionalisering. Enannan är att knyta an till den forskning sompågår vid universitet och högskolor.

En fritidsledarutbildning blir idag ”erkänd”genom att studerande väljer den och arbetsgi-vare prioriterar sökande därifrån. Andra bevispå erkännande är när Ungdomsstyrelsen ochandra utbildningsanordnare väljer en viss skolaför olika specialutbildningar. Hittills har detvarit kommunerna som drivit på utbildningen,medan intresset från universiteten har varitganska svalt, enligt Hans Ekbrand. Han menar

att man för att stärka fritidsledarens professionockså måste ge erkännanden, som kan ske iform av symboliska och ekonomiska belö-ningar: priser, positiva omnämnande interntoch externt, verksamhetsbidrag, projektanslag,donationer och sponsring. Andra belöningarär att visa upp verksamheten vid studiebesök,nominera personal till externa ledarskapspri-ser och högre lön.

Den som vill få en bra verksamhet måste följaupp kvaliteten. De som Hans Ekbrand inter-vjuar talar om både problem och möjligheter isamband med uppföljning och utvärdering.Några exempel:

”Det är svårt. Vi har brukarenkäter påfritidsgårdarna och dialogträffar med för-eningarna. Men generellt följer vi upp ochutvärderar för dåligt.”

”Vi har en summa pengar som vi omsätterutifrån de politiska målen. Man försökerju att koppla ekonomin, men vi har ingenbra metod för att ta reda på om vi får utdet vi vill.”

”Vi jobbar med statistik och utvärderarfritidsgårdarna varje år – och då främstmed kvalitetsenkäter till regelbundna besö-kare: Får de planera? Får de inflytandeöver verksamheten? När det gäller fören-ingarna mäts antal aktiviteter per medlem.”

Resultat måste ju mätas i förhållande till vadman har som mål. Men Hans Ekbrands studievisar att Sveriges Kommuner och Landsting pe-kar på bristen på fritidspolitiska målsättningaroch får medhåll av kvalitetsutvecklare och fors-kare, som även efterlyser uttalade ambitioner idet förebyggande arbetet.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM46

47

Kvalitetsarbete ärkvalificerat sunt förnuft

Kvalitetsarbete handlar i grund och botten omkvalificerat sunt förnuft och någonting som folkkan göra själva, inte bara överlåta till experterpå någon utvecklingsavdelning. Det är etthuvudbudskap från Jan von Heland, som haröver 20 års erfarenhet av att styra och leda verk-samhet. Han var i början av 1990-talet biträ-dande stadsdirektör i Stockholm och arbetadedå bland annat med stadens styr- och kvalitets-system. Som konsult har han medverkat medett kapitel i Ungdomsstyrelsens skrift Systema-tiskt kvalitetsarbete i öppen ungdomsverksamhet(Ungdomsstyrelsens skrifter 2007:10). Han för-klarar att den enkla grunden i kvalitetsarbete äratt bestämma vad man ska göra och hur, ge-nomföra det, följa upp – och förbättra hur mangör det. Mycket av detta kan människor självagöra direkt i verksamheterna, något man upp-täckte och genomförde i den japanska bilindu-strin och som ligger bakom dess stora fram-gång.

– Det är mer komplicerat i kommuner för därfinns det många mål och det är politikerna sombestämmer målen. Politikerna är amatörer påverksamheter och kan inte gå in i detaljer.Målen måste därför bestämmas i dialog mel-lan människorna i verksamheterna och politi-kerna.

Det är klart att de som arbetar i verksamhete-rna ska läsa in sig på de politiska målen. Menofta är det ganska självklara saker. Det svåra äratt översätta de allmänna målen till varje verk-samhet, menade han. Verksamhetens folkmåste vara beredda att ta egna initiativ, som degjorde i Höganäs och Jönköping – men de måsteockså anpassa sina mål till såväl politikerna sombrukarna, så det blir ”en förfärlig massa anpass-ningar”. Hans budskap till de verksamma är:

– Det är ert eget ansvar och ingens annans. Niska inte vänta på svar. Men ni kan lära av varan-dra och av forskningen.

Fler mål är inte bättre utan sämre. Han minnshur de inom äldreomsorgen kom fram till attde hade 106 mål – och inget mål var särskiltprioriterat över de andra. Detta fungerar intesärskilt bra om man ska följa upp resultat ochkvalitet. Det gäller att bestämma sig för vilkamål som är viktiga.

– Låt oss säga att man sätter upp målet bättrebemötande. Då måste man bestämma vad detinnebär. Handlar det om att det är trevligare attmöta personalen, eller att det känns tryggareför att anhöriga vet att det är professionell per-sonal, eller är det särskilda ungdomsgruppersom ska stärkas? Det måste de som arbetar i enverksamhet bestämma sig för, det kan ingenannan göra.

– När man bygger styrsystem för en hel kom-mun måste man fånga upp de lokala målen,verksamhetens mål, och inte bara ha sådanamål som gäller för alla verksamheter.

Det man följer upp måste också ha att göramed det man tänker göra:

– Jobbar vi med att skapa trygghet, ska vi juinte ställa frågor om trivsel.

Man kan inte heller ha en enda enkät en gångom året, för tryggheten kan skilja sig från dagtill dag, till och med mellan olika arbetspasssom har olika personalgrupper. Det gäller attha enkla vardagliga mätningar som de som ar-betar själva tar fram. En undersökning som görsen gång om året är oftast helt praktiskt oan-vändbar för verksamheten, även om den är sta-tistiskt säkerställd.

För kommunens styrning behövs vissa årligauppföljningar i samband med det årliga upp-draget och budgeten. Men för verksamhetensdagliga arbete och utveckling behöver männis-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM47

48

korna i verksamheten en ständigt pågåendeverksamhetsuppföljning, där man strukturerardet dagliga informationsflödet.

– Det behövs inga vetenskapliga belägg ochdet måste inte ens alltid vara mätbart - men detmåste vara märkbart och användbart. Och manmåste kunna förklara varför man drar den slut-sats som man drar, säger Jan von Heland.

”Personalens uppfattningär den bästa källan”

Det gäller att tänka sig för när man mäter kvali-tet, så att man sprider mätningarna på olikasaker som man kan se, hävdar Jan von Heland.Kvalitet kan bli synlig på många sätt, exempel-vis i de resurser som finns i form av de anställ-das kompetens, utrustningen eller lokalerna.Kvaliteten kan man också se i själva arbetet (pro-cessen), i metoderna och i sättet att arbeta i verk-samheten och med utvecklingsfrågor.

Kvaliteten kan man fånga genom att fråga hurbrukarna upplever och bedömer den - eller såkan den vara objektivt mätbar. Men det är fåverksamheter som har objektivt mätbarakvalitetsmått. Det innebär inte att man inte vetvad som är bra och dåligt, bara att det är svårt attmäta, enligt Jan von Heland som varnade föratt inte låta ambitionen att mäta gå för långt.Man kan falla för frestelsen att mäta enkla sa-ker, som egentligen inte säger någonting. Omdet är rätt frågor man ställer ger även subjektivabedömningar en bild av kvaliteten.

– Man ska inte heller vara rädd för att frågaefter personalens uppfattning. Det är en utom-ordentlig källa för material till en diskussion,faktiskt den bästa. Låt också andra bedöma kva-liteten. Även om det är subjektivt kan man sättaupp vissa kriterier och all återkoppling av in-formation är bra.

– Gör inte arbetet med att följa upp resultatoch kvalitet till ett pappersarbete som tar bortlusten, manade Jan von Heland. Tvärtom, sedet som ett kompetensarbete, ett sätt att skapamotivation och öka engagemanget. Då får mankvalitet. Det finns ingenting förutom motiva-tion och kompetens som skapar kvalitet. Det ärbara det man har att laborera med.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM48

49

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM49

50

KAPITEL 4

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM50

51

De flesta av oss med intresse för ungdomskultur och fritidspolitik har säkertflertalet gånger reflekterat över hur mötesplatser för unga skildras i medierna.Kanske har det funnits en känsla av att journalisters och tidningars egenagenda överskuggat nyhetsrapporteringen, att den varit ensidig och problem-fokuserad eller kanske värst av allt – inte ens synlig?

Men hur ser diskussionen, talandet om ungas mötesplatser eller diskursenegentligen ut? Hur stor är den faktiska rapporteringen och vad väljer man attfokusera på? Simon Lindgren och Ragnar Lundström, sociologer vid Umeåuniversitet, har analyserat femtontusen artiklar i svensk dagspress från 1995till 2008 och trots det mycket digra materialet visar de i denna artikel upp enmycket tydlig bild av hur mötesplatser för unga presenteras i medierna.

Lindgren och Lundström inte bara redovisar resultaten av studien utan draräven viktiga slutsatser ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Talet ellerdebatten återspeglar och bidrar till att forma ungdomsmiljöernas realitet ochmediediskursen har i slutänden stora demokratiska effekter!

Mediernas bilderav ungas mötesplatserEn analys av rapporteringen i svensk dagspress 1995–2008

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM51

52

I denna studie analyseras hur fritidsgårdaroch andra mötesplatser för unga har skildrats isvensk dagspress från 1995 och framåt. För attstudera samtalet eller samhällsdebatten om ettgivet fenomen är mediematerial en mycket vällämpad källa till information. I dag har medi-erna en central roll för människors orienteringi olika samhällsfrågor (Beck 1992, Giddens2001), vidare har de stor betydelse för gemenemans möjligheter att dels bilda sig egna upp-fattningar i olika frågor, dels ta del av expert-bedömningar och få kunskap om skilda poli-tiska ståndpunkter (Sjölander 2004). Journalis-tiken och medielogiken påverkar det politiskaarbetet (Berglez & Amnå 1999) och det är svårtatt föreställa sig genomgripande samhälls-förändringar utan (mass-)kommunikation.Därför är massmedierna som arena och aktörviktiga att undersöka (Asp 1986). Mediedis-kursen har social betydelse (Fairclough 1995)och i slutänden demokratiska effekter.

Studien anlägger ett socialkonstruktionistisktperspektiv på medierna (se t.ex. Burr 2003). Detinnebär att massmedierna tillhandahåller ensymbolmiljö där den sociala världen konstru-eras enligt vissa mönster, diskurser. Vi utgår frånett så kallat diskursanalytiskt perspektiv, vilketinnebär ett antagande om att det sätt som mantalar och tänker omkring ungas mötesplatserinte bara är språk eller neutral kommunika-tion. Snarare är samhällsdebatten om fritids-gårdar och liknande platser en betydande del iden konkreta verkligheten. Talet eller debattenåterspeglar och bidrar till att forma ung-domsmiljöernas realitet. En mer utvecklad dis-kussion av ett sådant synsätt tillämpat på ung-domsfrågor återfinns i avhandlingen Moder-nitetens markörer (Lindgren 2002).

Diskurser är centrala för hur människor görtolkningar och handlar i relation till olika fö-reteelser. Inom diskursanalysen växlar manmellan att analysera enskilda texter och att iden-tifiera överordnade strukturerande mönstersom påverkar de enskilda texternas utformning(Fairclough 2001, s.124).

Urval och frågeställningarStudiens syfte är att öka kännedomen om hurfritidsgårdar och andra mötesplatser för ungaskildras i svensk dagspress. Tidsmässigt, ochäven i viss mån för valet av specifika tidningar,sätts gränsen för materialet av olika tidningarstillgänglighet i fulltextdatabaserna Presstext ochMediearkivet. Startdatum för studien är den 1januari 1995, trots att tre av de utvalda tidning-arna inte är tillgängliga förrän senare. De tid-ningar som ingår i studien är:

• Aftonbladet(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1995-01-01)

• Dagens Nyheter(tillgänglig i Presstextfrån och med 1995-01-01)

• Expressen(tillgänglig i Presstextfrån och med 1995-01-01)

• Göteborgs-Posten(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1995-01-01)

• Nerikes Allehanda(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1997-01-03)

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM52

53

• Svenska Dagbladet(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1995-01-01)

• Sydsvenskan(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 2000-01-01)

• Västerbottens-Kuriren(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1995-01-01)

• Östersunds-Posten(tillgänglig i Mediearkivetfrån och med 1998-01-10)

Urvalet är spritt över morgon- och kvällstid-ningar, samt fördelat över hela landet mellanstorstads- och landsortspress. Slutdatum för dekvantitativa analyserna är 2007-12-31, medande kvalitativa analyserna baseras på materialsom samlats in fram till 2008-09-01. De fråge-ställningar som fått styra studiens upplägg gäl-ler för det första i vilken omfattning fritids-gårdar och andra mötesplatser för unga har be-handlats i dagspressen och hur detta har för-ändrats över tid. För det andra har studien för-sökt besvara frågor om i vilka sammanhangfritidsgårdar och andra mötesplatser för ungaaktualiserats i dagspressen.

Analysen ledde i relation till den ovanståendefrågan om aktualisering fram till insikten attdet främst är inom tre typer av nyhetstexter somdiskursanalytiskt intressant material relaterattill fritidsgårdar och andra mötesplatser för ungaförekommer. Dessa är för det första politiskdebatt och bevakning, för det andra kulturjour-nalistiska artiklar och för det tredje verksam-hetsreportage.

Analysen av materialet har huvudsakligen ut-gått från följande frågeställningar:

a. AktörerVilka är det som kommer till tals i frågan?

b. MålgruppVilka beskrivs som mötesplatsernasmålgrupp?

c. UppdragVilka problem eller utmaningarförväntas mötesplatserna lösa eller möta?

d. VerksamhetFinns det några särskilda aktiviteteroch verksamheter som lyfts fram?

e. AttitydFramställs mötesplatserna positivteller negativt?

Frågorna a, b och c har aktualiserats främst ianalysen av politisk debatt och bevakning, frå-gorna b, c och d i anslutning till kulturjourna-listiska texter. Analysen av verksamhetsrepor-tage fokuserar på a, c och d. Frågan e – om hu-ruvida mötesplatserna framställs på ett posi-tivt eller negativt sätt – hanteras genomgående.

Material och metodMed tanke på urvalet av tidningar – nio styckenunder en tolvårsperiod – är det ett relativt stortempiriskt materialet som studien baseras på.Datainsamlingen, kodningen, bearbetningenoch analysen av detta har därför varit ett omfat-tande arbete. Som illustreras i tabell 1 handlardet om närmare femtontusen artiklar. De sam-lades in från de ovan nämnda databaserna medhjälp av en söksträng baserad på följande sök-termer: fritidsgård, mötesplats för unga, ung-domens hus, träffpunkt för ungdomar, ung-domsgård, öppen fritidsverksamhet och öppenungdomsverksamhet.1 Tydligare definitioner av

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM53

54

de här begreppen finns i en text som publice-rats av Ungdomsstyrelsen tidigare (Ungdoms-styrelsen 2008, s.10).

Materialet har analyserats genom en kombi-nation av olika metoder. Den första är en såkallad innehållsanalys av det totala textinne-hållet. Den innehållsanalytiska metoden är vällämpad – inte minst med det datorunderstödsom den har haft i denna studie – för systema-tiska genomgångar av stora textmängder(Berelson 1952, Bergström & Boréus 2005,Holsti 1969, Krippendorff 1980). Den går ut påatt, via någon specifik fråga (i detta fall fråganom hur fritidsgårdar och mötesplatser för ungakonstrueras), registrera ”the cultural temperatureof society”, eller som statsvetarna Bergström ochBoréus formulerar det: ”att följa den sociala vä-derleken”. Innehållsanalysen kan alltså använ-das för att mäta det kulturella klimatet i en gi-ven fråga – det vill säga för att kartlägga dis-kursen om mötesplatser för unga i allmännatermer. Innehållsanalysen har gjorts med hjälpav textanalysprogrammet Bibexcel. Med hjälpav nätverksanalys av samförekomster av begrepphar programvaran Pajek använts för att skapa

Tabell 1. Antal artiklar i olika tidningar som identifierats, 1995–2007

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Aftonbladet 58 56 39 86 103 77 119 67 35 38 30 43 96Expressen 76 62 56 61 104 60 62 37 42 31 31 21 30Svenska Dagbladet 121 76 71 55 56 52 45 37 33 42 41 47 76Dagens Nyheter 96 72 81 78 94 95 96 95 66 99 92 60 86Göteborgs-Posten 317 323 266 298 338 372 297 290 214 217 195 235 238Sydsvenskan 335 319 308 308 275 288 300 295Nerikes Allehanda 123 225 295 346 409 380 365 439 304 392 257Västerbottens-Kuriren 84 81 84 70 9 129 70 32 37 51 61 48 52Östersunds-Posten 40 127 48 84 72 76 108 81 71 93

Totalt 752 670 720 913 1126 1514 1501 1318 1176 1300 1123 1217 1223 14 553

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

schematiska översiktsbilder över mediedis-kursen om fritidsgårdar och andra mötesplat-ser för unga.

Den översiktsbild som blev resultatet avinnehållsanalysen har gett kunskap om möns-ter, typiseringar och förhållningssätt som medfördel kunnat analyseras vidare kvalitativt. Härarbetade vi med analysprogrammet NVivo. Föratt få en bild av hur fritidsgårdar och liknandemötesplatser framställdes, vilka betydelser ochkonnotationer som förknippas med dem, koda-des utvalda delar av materialet med utgångs-punkt i den induktivt orienterade ”constantcomparative technique” (Wimmer & Dominick2003, s. 86). Vi gick igenom de kvalitativa de-larna av empirin stycke för stycke, samtidigtsom vi knöt bärande och/eller återkommandeteman till så kallade fria noder i NVivo. De ären form av preliminära koder, utan teoretisktdefinierade relationer till varandra, som ska-pas löpande under kodningsarbetets gång. Somett nästa steg fördes de samman i så kalladeträdnoder som representerar grupper av koderordnade i en struktur bestående av huvud- ochunderkategorier. Det här innebar en rörelse från

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM54

55

de provisoriska kategorierna, i vilken fria noderständigt jämförs med trädnodernas etablerade”grenar”, som resulterar i att den begreppsligastrukturen gradvis omförhandlas och förfinas.Den här processen handlar med andra ord intebara om att städa upp i empirin, utan är en ana-lys i sig själv – allteftersom de fria nodernakategoriseras utvecklas forskarens förståelse förmaterialet samtidigt som tongivande mönsteri data tonar fram.

Mötesplatsernasutrymme i pressen

Den första frågeställningen handlar om i vil-ken omfattning fritidsgårdar och andra mötes-platser för unga har behandlats i dagspressenoch hur mönster har förändrats över tid,skiftningarna kommer att diskuteras i relationtill olika typer av tidningar. Vi kommer ocksåatt illustrera hur antalet artiklar om mötesplat-ser för unga som publiceras vid en given tid-punkt kan värderas i relation till intensitetensom andra fenomen uppmärksammas av pres-sen.

I och med att det här avsnittet ensidigt fokuse-rar på hur mycket som skrivits om mötes-platserna, snarare än på vad presstexterna fak-tiskt handlar om, är det den tidigare nämnda

Figur 1. Artikelfrekvenser i rikstäckande press.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM55

56

innehållsanalytiska metoden som varit centralhär. Innehållsanalys är per definition en kvan-titativ metod. Den går ut på att identifiera ochräkna specifika inslag i texter, och att utifråndetta även säga något om textens innehåll. Detär viktigt att betona att det inte bara handlarom frekvenser. En innehållsanalys uppmärk-sammar inte nödvändigtvis bara hur ofta någotförekommer utan kan också i viss mån kart-lägga den vidare inramningen. Det kan till ex-empel göras genom registrering av positiva och/eller negativa värdeomdömen, något som vidiskuterar mer i avsnittet om verksamhets-reportage. Gränserna mellan själva innehålls-analysen och de kvalitativa metoder som denkombineras med i studien är därför sällan helt

skarpa. Det i huvudsak kvantitativa angrepps-sättet är därför inte på något sätt ett argumentför att förkasta innehållsanalys som metod föratt studera mening och betydelser. Däremotunderstryker det vikten av att sätta resultatet avsina beräkningar i relation till andra metoderoch teorier som vidare problematiserar densociala och kulturella betydelsen av det somräknats. Genom att fokusera på enskilda ele-ment identifierar man å ena sidan de tongi-vande elementen i en text, men å andra sidanbortser man från den fulla komplexiteten i sät-tet på vilket betydelser uppstår.

Låt oss först titta på hur ofta artiklar om fritids-gårdar och andra mötesplatser för unga före-kommer i rikstäckande press, det vill säga i Af-

Figur 2. Artikelfrekvenser fördelade på morgon- och kvällspress.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM56

57

tonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Da-gens Nyheter. Figur 1 illustrerar detta.

Presenterade på detta övergripande sätt ärfrekvenserna relativt svårtolkade, men vi kanändå notera en viss regelbundenhet. Det möns-ter som framträder innebär att antalet publice-rade artiklar om mötesplatser för unga kan sä-gas ligga förhållandevis konstant från 1995 till2007, trots vissa tendenser till spretighet i figu-ren. Vi kan också konstatera att tidningarnastendens att uppmärksamma temat i viss månär likformig, det vill säga att ökad uppmärk-samhet i en tidning tycks hänga samman meden liknande, fast något svagare, tendens i eneller flera andra. Figur 2 illustrerar utvecklingenunder samma tidsperiod, men uppdelad påkvällstidningar respektive morgontidningar.

En uppdelning av det här slaget är intressantatt studera eftersom morgontidningar traditio-nellt sett anses representera en mer seriös, ba-lanserad och saklig nyhetsrapportering, medankvällstidningar ofta anses ge uttryck för en mersensationspräglad journalistik. Även om manibland talar om en tabloidisering av pressen (set.ex. Malovic & Vilovic 2004) tycks denna åt-skillnad leva kvar, delvis som en faktisk skill-nad i journalistiska strategier och delvis i läsar-nas medvetande.

Mötesplatsernas utrymmei medierna är konstant över tid

Kvällstidningarna förefaller vara något mer va-rierade i sin bevakning av frågor om mötesplat-ser för unga (figur 2) medan morgontidninga-rna är mer stabila. Vid den kvalitativa genom-gången av materialet visade sig den något för-höjda nivån av rapportering under 1995 hängasamman med rapporteringen om ett par vålds-brott som ägt rum i, eller i anslutning till, fritids-

gårdar. Ett av dessa var kopplat till samhälls-frågan ”skinnskallar mot invandrare” som varaktuell i medierna vid den tidpunkten. Kvälls-tidningarnas något mer omfattande rapporte-ring under 1999 tycks delvis hänga sammanmed en relativt slumpmässig fluktuation, därfrågor relaterade till fritidsgårdar helt enkelttycks aktualiseras oftare än andra år. Ett försöktill förklaring är att det inträffade ett antal vålds-dåd i fritidsgårdsmiljöer även detta år, blandannat i Skogås och Tumba. Dessutom skeddeen relativt uppmärksammad minibussolyckasom involverade barn och en ledare från Ram-bodals fritidsgård i Norrköping, i februari dettaår. Under 2001 är det Aftonbladets artikelserie”Veckans förort” – där man genomgående gerinformation om den aktuella förorten har fri-tidsgård eller inte – som står för huvuddelen avökningen.

Det är alltså uteslutande faktorer av mer ellermindre slumpmässig karaktär som döljer sigbakom vad som i en renodlat kvantitativ analysav materialet framstår som ökningar ellerminskningar av uppmärksamhet riktad motfritidsgårdar och andra mötesplatser för unga.Det utslag som inslagen av den ovan exempli-fierade karaktären har illustrerar också hur småskiftningar det faktiskt rör sig om. Den upp-märksamhet som pressen ägnar åt ungas mö-tesplatser tycks med andra ord sammantagenvara konstant. Det intrycket består också närman inkluderar övriga tidningar i analysen.

En närmare granskning av de mer regions-orienterade tidningarna, samt landsorts- ellerlokaltidningarna, visar att det utrymme somägnas åt fritidsgårds- och mötesplatsrelateradefrågor i dessa tidningar också är relativt oförän-derligt över tid.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM57

58

Vilket utrymme fårmötesplatserna i pressen?

När vi nu har kunnat konstatera att utrymmetsom fritidsgårdar och andra mötesplatser förunga får i pressen är förhållandevis konstantöver tid, och relativt oberoende av huruvida detrör sig om morgontidningar eller kvällstid-ningar – eller om rikstäckande, region- ellerlokalpress – så är det på sin plats med en illus-tration av hur stort utrymmet egentligen är. Medhjälp av två av tidningarna i materialet, SvenskaDagbladet och Aftonbladet, och med utgångs-punkt i tre andra nyhetsämnen har vi skapat enjämförande illustration i figur 3. Den svartaheldragna linjen illustrerar förekomsten av ar-tiklar om fritidsgårdar och liknande mötesplat-

ser för unga under den studerade tidsperioden.Linjen märkt med trianglar illustrerararbetslöshetsfrågans utrymme i pressen undersamma period. Vidare anger den linje sommärkts med fyrkanter frekvensen för rapporte-ring om bidragsfusk, och den linje som är mar-kerad med cirklar illustrerar mediernas upp-märksamhet i relation till orten Knutby. Po-ängen med denna figur är att sätta in nivån pårapporteringen om fritidsgårdar och mötesplat-ser för unga i ett vidare sammanhang. För attgöra detta har vi valt tre referensämnen sommånga nyhetskonsumenter kan tänkas ha enspontan känsla för ungefär hur ofta, och huromfångsrikt, de behandlas i medierna.

Figur 3. Ämnesjämförelse (SvD, Ab).

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM58

59

Vad figur 3 visar är i klartext att fritidsgårdaroch liknande förekommer i medierna oftareän vad rapportering, i största allmänhet, omorten Knutby gör. Däremot har mediesamtaletom fritidsgårdar och liknande aldrig legat ens inärheten av den nivå som nåddes av Knutbyunder 2004 – året för det uppmärksammademordet och mordförsöket. Fritidsgårdar ochmötesplatser för unga har aldrig uppnått en så-dan uppmärksamhet i det offentliga samtalet.Det är kanske inte speciellt överraskande, menger ändå en tydlig indikation på hur topparna ifritidsgårdsrapporteringen ska tolkas, det villsäga inte som särskilt dramatiska.

På samma sätt är det utrymme som ägnas åtvälfärdspolitisk debatt i relation till uppmärk-sammade teman som arbetslöshet eller bidrags-fusk genomgående större, eller mycket större,än det som ägnas åt vårt studieobjekt. Det ärviktigt att notera att vi inte lägger någon värde-ring i detta, eller att vi anser att proportionernanödvändigtvis borde se annorlunda ut. Mendenna analys ger en vink om i vilket vidare sam-manhang fritidsgårdsfrågans genomslag kanskattas. Efter denna genomgång av den kvanti-tativa förekomsten av rapportering i relationtill mötesplatser för unga går vi vidare mot ana-lyser som tydligare klargör vad rapporteringenfaktiskt innehåller i de följande avsnitten.

Var och hur beskrivs mötesplatserna?En central fråga handlar om i vilka samman-hang fritidsgårdar och andra mötesplatser förunga aktualiseras som ämne. Det är av intresseatt studera i vilken mån mötesplatserna upptarplats i det offentliga samtalet i form av exem-pelvis en politisk fråga, ett objekt för kultur-eller nöjesrapportering eller som inslag i lokal-respektive riksnyheter. De databaser som vi hararbetat med innehåller förvisso en form avgenrekategorisering. Men eftersom den varie-rar från databas till databas, och från tidningtill tidning, så kräver den analys vi behöver görahär ett material som är möjligt att koda ochbearbeta kvalitativt. Därför har vi gjort ett min-dre urval, som i någon mån är representativtför materialet som helhet. I stället för att gå ige-nom närmare 15 000 texter manuellt, vilketvore orimligt, har vi läst och kodat omkring350 artiklar fördelade över hela tidsperiodenoch över huvuddelen av tidningarna. Insam-lingen av materialet skedde genom en sökning,med samma söksträng som tidigare och för föl-jande perioder och tidningar:

980301-980531 VK+ÖP+SvD+Ab 46 artiklar990601-991031 DN+Ex+GP+SyS 69 artiklar020701-021231 VK+ÖP+SvD+Ab 97 artiklar070101-070331 DN+Ex+GP+SyS 140 artiklar

Totalt 352 artiklar

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM59

60

Den här uppsättningen med artiklar har se-dan kodats med avseende på vilken nyhetsgenrede tillhör. Vår kodning följer inte helt och hål-let den uttryckliga eller explicita genre-tillhörigheten, även om överensstämmelsen avnaturliga skäl är förhållandevis hög. Figur 4 vi-sar hur rapportering eller annan användningav begrepp som anspelar på fritidsgårdar ochandra mötesplatser för unga fördelar sig pro-centuellt över olika genrer.

Den genre där flest omnämningar finns äralltså lokala nyheter, det vill säga den form avrapportering som huvudsakligen aktualiserardet lokala rummet. Här finner vi rapporteringav den typ som exemplifieras på följande sidor:

Pojkar akut sjuka av GHB. […] Tre yng-lingar i 14–15-årsåldern från Mörrum miss-tänks ha berusat sig på den nya och livsfar-liga drogen GHB. Alla tre pojkarna fördestill sjukhus sedan personal på den fritidsgårddär de vistades under kvällen slagit larm,skriver Sydöstran (Dagens Nyheter, 1999-10-19).

Medan 64,6 procent av artiklarna om fritids-gårdar och andra mötesplatser för unga utspe-lar sig i olika lokala miljöer runt om landet, ärdet alltså bara 7,1 procent av artiklarna som ärav riksnyhetskaraktär.

Figur 4. Aktualisering av mötesplatser för unga, per genre. Procent.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM60

61

Barnen i fokus i s-manifestet. [...] För storadagisgrupper, stängda fritidsgårdar, förfallnafotbollsplaner, bostadslösa ungdomar och enungdomskultur med våld, knark, sprit ochdygnet-runtöppna krogar, är det framtiden?Socialdemokraterna sätter barnens och ung-domarnas villkor i centrum i sitt valmani-fest som presenteras i dag (Aftonbladet, 2002-08-19).

Ovanstående utdrag handlar om nationensom helhet. Något uppseendeväckande är attdessa endast marginellt är fler än de som kansägas vara av utrikeskaraktär och som alltså be-handlar saker som utspelas i andra länder (4,6procent). Den stora delen av dessa artiklar ärhämtade ur Sydsvenskan och handlar om Dan-mark. Enligt ett sätt att se på saken skulle alltsåen stor del av vad som vi kategoriserat somutrikesnyheter lika väl kunna hänföras tilllokalnyhetskategorin.

Fjorton gripna vid husockupation.[…]Fjorton ungdomar greps sedan de på mån-dagseftermiddagen trängt sig in i en kom-munal fastighet i Köpenhamn. Det var ettled i protesterna mot rivningen av Ungdo-mens hus (Dagens Nyheter, 2007-03-13).

Som en första slutsats kan man alltså slå fastatt frågan om fritidsgårdar och andra mötes-platser för unga, så som den framträder i svenskpress från 1995 och framåt, i alla betydandeavseenden är konstruerad som en lokal fråga.Närmare två tredjedelar av rapporteringen haren sådan prägel. Samtidigt är ämnets närvaro inyheter på riksnivå försvinnande liten.

Vidare kan vi konstatera att texterna bara i 6,2procent av fallen kan hänföras till kategorindebatt. Då har vi också – vid sidan av debatt-

artiklar – tagit hänsyn till ledare, krönikor ochandra artiklar som ger uttryck för tydliga poli-tiska utspel och som ställer krav på förändringareller andra åtgärder inom det politiska fält somomger mötesplats-/fritidsgårdsfrågan. Även ominnehållet är mycket diversifierat skulle kate-gorin insändare (2,5 procent) också kunna kny-tas till den mer politiska sidan av medie-samtalet om frågan.

Graffiti är inte klotter. [...] Klotter och kri-minalitet ska bekämpas. Men graffiti är godungdomskultur och bör ges särskild plats isamhället. Ungdomar måste få forma sinaegna liv, skriver Lena Hallengren i sin förstadebattartikel som ungdomsminister(Svenska Dagbladet, 2002-12-13).

De här mönstren kan tolkas som att diskursenom fritidsgårdar och andra mötesplatser förunga är, om inte avpolitiserad så i alla fall ned-prioriterad som nationell politisk angelägen-het. Platserna, så som de konstrueras symbo-liskt i pressens texter, aktualiseras oftast inomramen för ordinär nyhetsrapportering av främstlokal karaktär. De är följaktligen inte, på dennasymboliska nivå, något som man i första handknyter politiska aspirationer eller agendor till.Däremot kan förstås en del av den lokala rap-porteringen också sägas vara av politisk karak-tär i någon mån, men mer om det senare.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM61

62

Mötesplatserna ett nedprioriterat ämneKort sagt finns det en tendens att framställa plat-serna som relativt neutrala fysiska rum, sna-rare än som de ungdoms- eller socialpolitiskarum som de onekligen också kan betraktas som.Ytterligare ett uttryck för den här tendensenfinns inom kategorin nöje/familj (15,1 pro-cent). Den är dels uppbyggd av sådant tidnings-innehåll där fritidsgårdar och liknande nämnsi en form av rapportering som närmast kanbeskrivas som evenemangstips, dels handlar detom sammanhang där orden i den tillämpadesöksträngen återfinns inom ramen för döds-runor, intervjuer med jubilarer, vardagshjältaroch liknande.

Grovt skulle man alltså kunna säga att om-kring 15 procent (dvs. riksnyheter, insändare

och debatt i figur 4) av diskursen om mötes-platser för unga är av uppenbart politisk karak-tär. Mer rättframt kan man säga att intrycket äratt mötesplatserna oftare ingår som en del imiljöbeskrivningar i presstexter som egentli-gen har andra huvudteman, än som ett huvud-tema. Men att på detta sätt hävda att debatt, in-sändare och riksnyheter är av politisk karaktär,medan texterna om mötesplatser för unga inomandra nyhetsgenrer skulle vara mer neutraltrapporterande är förstås inte oproblematiskt.Vi har därför gått vidare med den kvalitativaanalysen längs en annan dimension där vi pånytt kodat materialet som hänförts till de olikagenrerna i figur 4. Den här gången var målet attkaraktärisera olika nyckelteman i mediebildenav fritidsgårdar och andra mötesplatser som

Figur 5. Genomgående nyckelteman i mediebilden av fritidsgårdar och andramötesplatser för unga.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM62

63

skär tvärs igenom den ovan introducerade genre-strukturen. Resultatet av den här analysenåskådliggörs i figur 5.

I en betydande del av de artiklar som tagitsfram med hjälp av den tillämpade söksträngeni databaserna förekommer alltså fritidsgårdaroch andra mötesplatser för unga bara som del imiljöbeskrivningar. I sådana fall handlar alltsåartiklarna inte huvudsakligen om mötes-platserna utan om andra ämnen och fritids-gårdar nämns i relation till dessa.

Hos Alf är det rena hönsgården– ”Hur hönor är? Ja du, de är rätt dumma.Dem kan man inte lära något.” […] Alf bor iTjuvkil och vi har åkt dit för att prata höns.[…] Nu börjar de yngre komma i gång ochvärpa också, de som är sex månader, förkla-rar Alf och pekar på en liten ’ungdomsgård’vid sidan av hönshuset (Göteborgs-Posten,2007-11-13).

Det är förstås i artiklar av ett annat slag som vifinner sådant innehåll som är analytiskt intres-sant för denna studies vidkommande. Detta ärmed andra ord artiklar där fritidsgårdar, andramötesplatser samt fenomen eller frågor relate-rade till dessa är huvudämnet. Sådana texterfinns inom alla de ovan diskuterade genrernautom nöje/familj (jämför med figur 5). Detanalytiskt intressanta innehållet fördelar sigdessutom på tre olika teman, varav minst ettåterfinns inom ramen för varje genre. Dessatre teman har vi kallat för kulturjournalistik,verksamhetsreportage och politisk debatt/be-vakning. Som framgår av figur 5 utgör det sist-nämnda temat huvuddelen av det material somvi kommer att studera närmare. Detta tema,

som alltså är orienterat mot politik och debatt,har exemplifierats med textutdrag när debatt-genren introducerades tidigare i detta avsnitt.Det näst största temat, vilket återfinns inom treav de fem genrerna, har vi kallat för kultur-journalistik. Här ingår mötesplatsernas före-komst i texter som behandlar kulturella uttryckoch fenomen mer seriöst eller i alla fall utför-ligt och ingående. Det handlar med andra ordhuvudsakligen om artiklar från de studeradetidningarnas kultursidor eller kulturbilagor.

Vännerna minns Afzelius i ny film. Nukommer dokumentären om Björn Afzelius.Vännernas minnen blandas med intervjuerfrån tiden med Hoola Bandoola Band ochautentiska filmsekvenser från popdebuten påLorensborgs fritidsgård (Expressen, 1999-08-05).

Det tredje och sista temat består av artiklarmed reportage om verksamheter och aktivite-ter som äger rum på fritidsgårdar och liknandeplatser.

Jesper Wikström, John Wigg, Simon Bryneoch Johan Sterner deltar i ett LAN (local areanetwork) i Gamla Tingshuset i helgen. Cirka40 ungdomar har tagit med sig dator, matoch andra förnödenheter för att spela data-spel mot varandra. Helgens LAN arrangerasav fyra killar, bland andra Jesper Wikströmoch Johan Sterner, som ett projektarbete. Degår sista året på teknikprogrammet Wargen-tinsskolan (Östersunds-Posten 2008-03-29).

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM63

64

Mötesplatser som temai politisk debatt och bevakning

I det här avsnittet presenterar vi analysen avtemat som vi benämnt politisk debatt/bevak-ning. Artiklar som rör temat finns alltså (jäm-för med figur 5) inom en rad olika genrer: lokal-nyheter, utrikesnyheter, riksnyheter, insändareoch debatt. Artiklarna har en tydlig kopplingtill ett vidare sammanhang och deras innehållär klart relaterat till sociala och ungdoms-politiska frågor av olika slag. Som angivits tidi-gare är det i huvudsak frågor om aktörer, upp-drag och målgrupp som blir aktuella att ställa idenna del av analysen.

Särskild textanalys kanblottlägga mediediskursen

Innan vi går vidare är det på sin plats med enkort redogörelse för en typ av textanalysmetodsom tillämpats i detta och de efterföljande av-snitten. Grundtankarna bakom metoden åter-finns hos teoretikerna Laclau och Mouffe(1985) som menar att kopplingar mellan bety-delsefulla inslag i en given diskurs kan blottläg-gas genom att man analyserar och visar på hurrelationer mellan olika begrepp ser ut samt hurolika teman grupperas och relaterar till andraformationer. Vi har använt en kombination avbibliometrisk analys (se t.ex. Murray 2003) och

Figur 6. Begreppskarta över den politiska delen av mediediskursen om mötesplat-ser för unga (fokus på aktörer och uppdrag).

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM64

65

nätverksanalys (se t.ex. Nooy, Mrvar & Batagelj2005) för att göra en kvantitativ analys av sam-förekomster av olika begrepp, i och mellan ar-tiklar, som kan presenteras grafiskt på ett sättsom påminner om hur Laclau och Mouffe tän-ker sig diskurser.

Det är viktigt att betona att de begrepp somanges i figurerna (se t.ex. figur 6) inte fångatsgenom enkla ordsökningar. Cirkeln för exem-pelvis kriminalitet representerar således interena förekomster av just det ordet, utan i ställeten serie söktermer som kombinerats för att påbästa sätt fånga in kriminalitet som ämne ipresstexterna. I de figurer som baserats pånätverksanalys2 ska cirklarnas storlek tolkassom indikator på ett ämnes relativa vikt i dis-kursen, det vill säga hur ofta det behandlas. Vi-dare visar tjockleken på de linjer som förbin-der cirklarna på hur ofta ämnen förekommertillsammans, det vill säga hur starka relatio-nerna mellan ämnena är. Slutligen ger sättet påvilket cirklarna är grupperade ytterligare infor-mation om förhållandet mellan ämnen i ter-mer av närhet och distans.3 Det bör också un-derstrykas att vi i detta och det närmast påföl-jande avsnittet genomgående talar med utgångs-punkt i hela studiens datamaterial, och inte barautifrån det urval av artiklar som låg till grundför den tematisering som presenterades i före-gående avsnitt. Analysen av de kulturjournalisti-ska texterna baseras endast på de kulturjourna-listiska delarna av materialet.

Tydliga bilder framträderFigur 6 illustrerar hur begrepp knutna till forsk-ningsfrågorna om aktörer och uppdrag fram-träder i materialet. Med utgångspunkt i dennafigur drar vi fyra slutsatser:

1.De praktiker som faktiskt arbetar med ungdo-mar på fritidsgårdar och inom liknande verk-samheter – i figuren benämnda fritidspedago-ger – upptar en förhållandevis liten plats i dis-kursen om mötesplatser för unga. De är svagtknutna till frågan i största allmänhet (linjenstjocklek) och deras position i mediesamtalet ärrelativ perifer. Det framstår som en rimlig tolk-ning av detta att konkreta verksamheter somsådana inte har någon central plats i diskursen.Detta bekräftas ju också av mönstren som re-dovisats i figur 5.

2.Vårt intryck är alltså att fritidsgårdar och andramötesplatser för unga inte i första hand fram-träder i medierna som platser för konkreta verk-samheter. Snarare – och detta är särskilt tydligtinom den politiska delen av rapporteringen –framträder mötesplatserna som exempel ellerargument i olika delar av den politiska debat-ten. Inte sällan framhålls de som patent-lösningar på en rad olika svårigheter ellerdilemman inom ungdoms- eller socialpolitik(jämför med kategorierna kriminalitet, miss-bruk och problem i figur 6). Ett särskilt intres-sant mönster här är att diskussionen om så-dana problem faktiskt är tydligare kopplad tillmediesamtalet om fritidsgårdar än till tematungdomar mer allmänt. Av självklara skäl finns,som framgår av figur 6, en stark diskursiv rela-tion mellan diskussionen om unga och den omfritidsgårdar. Det är slående att frågor om ex-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM65

66

empelvis kriminalitet och missbruk har ennärmare relation, på mediesamtalets symbo-liska plan, till gårdarna än till dess brukare.Denna starka koppling föranleds dels av attmötesplatserna för unga tenderar att aktualise-ras som en del i diskussionen av lösningar närvissa ungdomsproblem diskuteras, dels av attde nedläggningar och nedskärningar som drab-bat många mötesplatser ofta framhålls när or-saker till samma problem omtalas.

Vad får vissa tonåringar att hota och slåss?Killarna sitter lite nedhasat i stålstolarna påparkeringsplatsen utanför Willys. Moppe-hjälmarna ligger på asfalten vid deras fötter.De ser ut ungefär som alla andra 15-åringar iRödeby med luvtröjor, jeans och slitna skor.[...] – Om man är bra i skolan så blir manmobbad för det. Det är den hårda stilen somgäller. Men så är det väl överallt? [...] Rödebyhar ingen fritidsgård. Det finns inte såmycket att göra förutom att åka moppe. Äveni Stockholms innerstad kan det vara svårt atthitta på något att göra om kvällarna. Ryktenom privata fester sprids snabbt och mångadrar dit (Svenska Dagbladet, 2007-10-14).

Figur 7. Begreppskarta över den politiska delen av mediediskursen om mötesplat-ser för unga (fokus på målgrupper).

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM66

67

3.Det är slående att ingen aktör (skola, föräldrar,kommun, politiker eller polis) kommer till talsi pressen mer än någon av de övriga i frågor omfritidsgårdar och liknande mötesplatser. Derasrelativa utrymme, och deras positioner och re-lationer, i diskursen är av mycket likartat slag.

4.Relationen mellan aktören regering och riks-dag och temat unga förstärker intrycket attfritidsgårdsfrågan i huvudsak är konstrueradsom en lokal (politisk) fråga.

Fyra olika mönster av intresseMedan figur 6 i första hand synliggör mönstersom är relevanta i relation till frågorna om ak-törer och uppdrag, visar figur 7 hur relationernamellan olika potentiella målgrupper ser ut imediediskursen om mötesplatser för unga.Analysen av nyckelbegrepp i diskursen omkringmötesplatsernas målgrupper uppvisar fyramönster av intresse:

1.Uttryckssätt och resonemang som kopplar sam-man fritidsgårdar och liknande mötesplatsermed landsortsmiljöer förekommer mer sällanän de som sätter dem i samband med storstads-miljöer eller ännu tydligare, förortsmiljöer.Mönstret är något förvånande i relation till in-sikten om att frågan om mötesplatser för ungagenerellt har en tydligt lokal prägel. Det hela ärdock mindre förvånande i relation till den ny-ligen påvisade kopplingen i pressen mellanämnet fritidsgårdar och frågor rörande krimi-nalitet, missbruk och andra sociala problem.En förklaring skulle med andra ord kunna varaatt diskursens problemprägel är starkare än desslokalprägel.

2.I rapportering som på ett eller annat sättindikerar vilka som är, eller borde vara, mål-gruppen för fritidsgårdar är grupperna pojkaroch flickor i princip lika stora (pojkar nämns i3 490 artiklar och flickor i 3 350). Rent statis-tiskt är detta förstås ett förväntat resultat, mengivet vetskapen om att pojkars kultur tenderaratt tilldelas större utrymme i det offentliga sam-talet än flickors är resultatet ändå något frappe-rande. Intrycket bekräftas också av den kvalita-tiva genomgången av delar av materialet, där”tjejaktiviteter” utgör en tydligt urskiljbar te-matik i texterna.

Tjejernas tur att inta scenen. [...] I Sten-ungsund med omnejd vimlar det av killband.Men i morgon är det tjejernas tur att intamusik- och dansscenen. Då får alla tjejer somfunderar på att starta ett band eller börjabreakdansa en prova-på-dag på Hassel-backens fritidsgård.– Tanken är att få en bättre fördelning mel-lan killar och tjejer som utövar dans ochmusik. Tjejerna ska i lugn och ro få prova påinstrumenten eller att dansa. De får samti-digt chans att träffa andra tjejer som är innepå samma sak, säger kultursamordnare An-nika Forsberg på Stenungsunds kommun(Göteborgs-Posten, 2007-11-17).

3.I relation till den historiska debatten om fritids-gårdar ska uppfattas som ett medel för att inför-liva marginaliserade och socialt utsatta ungdo-mar i samhället, eller som platser som skagynna positiv individuell utveckling oavsettdeltagarnas bakgrund (Ungdomsstyrelsen 2008,s.8), är resultatet intressant. Det visar sig näm-ligen att explicita omnämningar av ungdoms-

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM67

68

grupper som på ett eller annat sätt kan hänfö-ras till marginaliserade eller potentielltexkluderade kategorier faktiskt är få (figur 7).

Det är huvudsakligen i termer av mainstream-kategorierna pojkar och flickor som mål-grupper diskuteras.

4.Den tematiska triaden mellan kategorierna in-vandrare, förort och fritidsgårdar måste dockses som det mest intressanta resultatet avmålgruppsanalysen. Ett tongivande mönster idiskursen är onekligen att frågor kopplade tillinvandrarungdomar som grupp, och till för-orten som kontext, på olika sätt tas upp i sam-band med mötesplatsfrågor. En närmare ana-lys av de artiklar som berör begreppen invand-rare, förort och fritidsgård ger intrycket att samt-liga texter är problemorienterade. Situationeni förorter, eller bland invandrarungdomar, be-skrivs ofta som speciellt problematisk. Ofta ver-kar artiklarna ha uppstått i anslutning till reak-tioner kring ökad kriminalitet bland unga, el-ler ungdomsvåld. Inte sällan sägs bristen påfritidsgårdar, eller resurser inom de befintligaverksamheterna, vara en bakomliggande orsaktill den påstådda ökningen av problem inomdessa områden. Dessutom förekommer emel-lertid texter där fritidsgården – också här pågrund av nedskärningar – faktiskt transforme-rats till en i sig problematisk miljö, som kan-ske snarare erbjuder en grogrund för våld ochkriminalitet – och därför bör undvikas (se detandra citatet).

UNGDOMSVÅLDET. Era fega jävlar! [...] Iförorterna måste det finnas skolor som ärbra, som kan stimulera, utveckla och upp-muntra alla sina elever, som kan ge dem detsjälvförtroende de behöver för att själva gåvidare. Det måste finnas fungerande fritids-gårdar, med utbildad och bra personal, somvet hur man hanterar problem när de upp-kommer (Expressen, 1999-10-14).

På gränsen till brott [...] På fritidsgården ärdet glasklart vad som fattas: personal. De fåsom jobbar kvar har inte tid att snacka medungdomarna längre. De låser upp, ställer sigi fiket och säljer smågodis och chips. Resur-serna att bry sig om finns inte, trots att desom kommer dit oftast är de som behövernågon som tar tag i dem. [...] Jamal i åttangår bara till gården på vardagarna om hanvill spela pingis eller fotboll. På diskokvällaroch helger - nej tack.

– Det är ingen framtid. Man lär sig baradåliga grejer. Man blir bjuden på cigarretter,kanske hasch, fortsätter Yusuf och Jamal fyl-ler på:

– Till slut är man med på någonting ...– Lånar pengar och blir skyldig. Som i

Bromma ... Jessica går inte heller till gårdeni den förort där hon bor. Johanna, 14, gör detbara ”ytterst sällan”.

– När jag var tretton fick jag en kniv upp-tryckt under hakan när jag var på väg hem(Dagens Nyheter, 2001-02-21).

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM68

69

Kulturjournalistikenromantiserar och politiserar

I det här avsnittet presenterar vi analysen avtemat kulturjournalistik. Artiklar som ger ut-tryck för detta finns (figur 5) inom genrernalokalnyheter, riksnyheter och debatt och är tillstörsta delen hämtade från tidningarnas kultur-sidor eller kulturbilagor. Det rör sig om textersom behandlar fritidsgårdar och andra mötes-platser inom ramen för mer seriös eller i allafall utförlig rapportering. Som vi nämnde i in-ledningen är det främst frågor om aktörer, upp-drag och verksamhet som aktualiseras i det häravsnittet.

Det som redovisas i figur 8 är en schematiskbild av den kulturjournalistiska diskursen omfritidsgårdar och andra mötesplatser för unga.Med utgångspunkt i figuren kan fyra huvudsak-liga slutsatser dras:

1.Den mest framträdande verksamheten i denkulturjournalistiska diskursen om mötesplat-ser för unga är musik i allmänhet och företeel-sen att spela i band i synnerhet. Begrepp somanspelar på musikaliska genrebenämningaroch på bandmusicerandets praktik tar den sam-mantagna huvuddelen av utrymmet i besitt-

Figur 8. Begreppskarta över den kulturjournalistiska delen av mediediskursen ommötesplatser för unga.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM69

70

ning. De övriga verksamheterna är uppenbartsekundära i förhållande till detta.

Rockig premiär på nya Centralen. Storglädje i Lomma när efterlängtad fritids-gård slog upp dörrarna. Med ett snärtigtklipp kapade fritidsnämndens ordförandeLinda Wahlquist (m) det blågula bandet ochinvigningsfesten för Lommas stolthet och ef-terlängtade fritidsgården Centralen startade.Invigningsfesten pågick till midnatt meddundrande musik av lokala rockband, somnu också fått både scen och kanske replokal(Sydsvenskan, 2007-08-25).

2.Punken förefaller vara den mest signifikantagenre eller musikrörelse som kommer till ut-tryck i materialet, den har kvantitativt ettmycket stort försprång före exempelvis hård-rock och progg, vilka ändå också upptar ett visstutrymme i pressen. När man går igenom mate-rialet kvalitativt får man känslan av att mångaav de artister som har rötter i punkrörelsen kän-ner sig nödgade och/eller stolta över att nämnafritidsgården när de själva talar om sitt musika-liska ursprung, eller när deras historia skrivs avandra. Inte sällan sker detta i mycket positivaordalag.

Thåström gör musikal - för Dramaten”Det här kan bli lite farligt” Från Rågsvedsungdomsgård till finkulturens högborg.Nästa år gör punklegenden Joakim Thåströmmusikaldebut på Kungliga Dramaten i Stock-holm (Aftonbladet, 1997-04-03).

3.Vidare är det intressant att notera de tydligakopplingarna mellan dessa verksamheter ochså pass ideologiskt färgade och tunga begreppsom socialdemokrati, socialism och folkhem-met. Medan övriga ideologibegrepp (konserva-tism och liberalism) placerar sig på det väntadestället – det vill säga i anslutning till temat poli-tik i figurens högra del – ligger alltså socialismi betydligt närmare anslutning till mötesplats-frågorna. Detta förklaras delvis av att de punk-och proggartister som kommer till tals inomramen för den studerade kulturrapporteringenligger till vänster politiskt sett. Men det kan iviss mån också tolkas som att fritidsgården ikulturpolitiska sammanhang ibland får agerasymbol för Välfärdssveriges glansdagar.

Åtta Göteborgstorg i ny bok. Merpartenav våra moderna förorter byggdes efter an-dra världskriget fram till i mitten av 1970-talet. Varje förort hade alltid minst ett torg.De var tänkta litet som ett vardagsrum förinvånarna, en plats att samlas på. […] Härfanns butiker, restauranger, post, hemhjälps-central, hyreskontor, park och samlingslo-kaler för hobby, slöjd, gymnastik och sam-varo på torget. […] Sociala argument fick gevika för en utveckling om hur många män-niskor som krävs för att utgöra kundunder-lag för kommersiella intressen. […] Förfat-tarna undrar över torgens sociala betydelse idag. De har intervjuat boende och personal ibutiker, bibliotek, kyrkor, fritidsgårdar, polisoch andra verksamheter […] (Göteborgs-Posten, 2004-06-13).

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM70

71

4.Oavsett hur man förklarar mönstret som iden-tifierats i den föregående punkten, så blir enmer övergripande slutsats att fritidsgårds-verksamheten – så som den framställs inomkulturjournalistiken – är politiskt och ideolo-giskt färgad. Vid en närmare genomgång avdessa delar av materialet har vi kunnat konsta-tera att detta sker på två huvudsakliga sätt:

För det första blir fritidsgården diskursivt sam-mankopplad med värderingar som i mångasammanhang idag framställs som en del av enförgången tid eller tidsanda. Det är därmedlångt ifrån självklart att kopplingarna tillvälfärdsdebatten gör att nödvändigheten av lik-artad ungdomsverksamhet idag uppfattas somlika självklar. Snarare kan det i vissa delar avdebatten verka i motsatt riktning, genom attfritidsgårdsverksamhet stämplas som mossig,det vill säga som något som inte förmår tala tillunga i dagens ofta påstått föränderliga samhälle.Ibland görs själva fritidsgårdsbegreppet i dis-kursen till symbol för något gammalt, risigt ochnedgånget.

För det andra, sker en koppling till verksam-heter som inte nödvändigtvis uppfattas somnyttiga för samhället i en bred bemärkelse. I ensamhällsdebatt som präglas av ett allt påtagli-gare tal om bristande resurser och krav pååtstramningar är det förstås inte helt glasklartatt ytterligare resurser, till exempelvis replokalerför rockband, framstår som det allra mest rim-liga att satsa på. Eventuellt kan man tänka sigatt den starka betoningen på verksamheten attspela i band i kulturrapporteringen kan bidratill att fritidsgårdsverksamhet oförtjänt fram-står som ensidig och smal.

Dublin, blott i Dublin... […] Vi traskar uppför den slitna trappan på The Factory ochpasserar gamla rockfoton med Eric Clapton,Neil Young och en fyllefräsande ShaneMacGowan. Längst upp sitter två svartvitalivebilder från U2:s nyårskonsert med BBKing på Point Depot Theatre 1989. […] Res-ten av The Factory påminner mest om ensunkig fritidsgård med trasiga dricka-automater och svampigt plastgolv. Det luk-tar mögel i hörnen och vid toaletten hängeren riktigt ful plansch på Yngwie Malmsteen(Göteborgs-Posten, 2005-07-29).

Sammanfattningsvis skulle man därför kunnasäga att kulturjournalistiken utmärks såväl aven form av romantisering som av en politise-ring av fritidsgårdar och liknande mötesplatserför unga. Vissa andra mönster i materialet pe-kar dock mot att dessa två tendenser i viss månskulle kunna verka negativt genom att de ävenkopplar samman fritidsgårdar med politiskavärderingar som kan anses vara förlegade ochen möjligen alltför smal ungdomsverksamhet.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM71

72

Reportage om aktiviteteroch verksamheter

I det här avsnittet analyseras temat verksamhets-reportage. Sådana reportage förekommer (figur5) inom ramen för såväl lokal- och riks- somutrikesnyheter. Som benämningen anger hand-lar det om artiklar med beskrivningar av aktivi-teter och verksamheter som äger rum i och ianslutning till mötesplatser för unga. Som sagtstidigare är det frågor om målgrupp, uppdrag och– förstås – verksamheter som hanteras i dettaavsnitt. Denna typ av nyhetstexter intar en sär-skild roll vid sidan av den politiska debattenoch den kulturjournalistik som diskuterats i detvå föregående avsnitten. Verksamhetsreportagenär onekligen de som är minst uppenbart poli-tiska, och som jämförelsevis mest handlar omordinär nyhetsrapportering.

Man skulle kunna använda en typologi somutvecklats av journalistikforskarna JanEkecrantz och Tom Olsson (1994, s.72) för attkaraktärisera denna skillnad. Medan den poli-tiska delen av fritidsgårdsdiskursen präglas avartiklar av utspelstyp, och den kulturjournalisti-ska främst av narrativa och lägesbeskrivandetyp, är verksamhetsreportagen tydliga fall-beskrivningar. Lägesbeskrivningar handlar om”givna lägen”. Journalistisk möda läggs ner påatt presentera en situation som konkret och fak-tisk. Lägesbeskrivningen inriktar sig på en si-tuation här och nu, och det är den stora värl-dens begränsade ”tidrum” som är primärt. Ettutspel är, till skillnad från en lägesbeskrivning,inte ett konstaterande av en situation utan sna-rare ett slags inlägg som inleder en längre de-batt eller följetong i medierna. Narrativen byg-ger också på närhet och utmärks av sittdramaturgiska drag. Att allt kommer i rätt ochrimlig ordning ger trovärdighet. Den är tids-

orienterad och har ett kronologiskt förlopp somliknar den traditionella berättelsen. Fall-beskrivningen bygger på närhet och en fotogra-fisk realism i språket. Den förmedlar något somnågon (journalisten) själv har upplevt, och somdärför inte ifrågasätts. Den avbildar rumsligaförhållanden. Ett konkret och begränsat tidrum(den lilla världen) står i centrum.

Figur 9 ger en illustration av mönstren inomverksamhetsrapporteringen. Observera att vinu återigen baserar analysen på det insamladepressmaterialet som helhet.

Vi kan iaktta tre intressanta mönster :

1.Två typer av verksamheter framträder som såpass dominerande att man får intrycket av attde har ett egenvärde som nyheter. Den första avdessa är musik, vilket ju är föga överraskande irelation till vad som konstaterades i det föregå-ende avsnittet angående musikens centrala rollockså inom kulturjournalistiken. Den andraframträdande verksamheten är datorspelandeoch LAN.4

2.Det är iögonfallande att LAN – som de factoutgör en betydande del av kategorin datorspel/LAN i figuren – är ett så pass tongivande tema,givet att det ändå måste betraktas som en rela-tivt ny typ av verksamhet. Samtidigt måste manförstås ta i beaktande att dess egenskap av nytyp av aktivitet också ger den ett högre nyhets-värde. Sammantaget kan det konstateras att rap-porteringen omkring LAN-träffar är iögonfal-lande positiva. Det är i stort sett uteslutandevälvilliga blickar som riktas mot dessa typer avevenemang. Trots att det handlar om saker somdatorspel, fildelning, Coca-cola och godis som

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM72

73

ibland fördöms av vuxensamhället förefaller detsnarare vara en respektfull och uppmuntrandeinställning som präglar bevakningen. Det manockså kan konstatera är att det också i diskursenverkar finnas en viss motsättning mellan tradi-tionell fritidsgårdsverksamhet (sådan som ib-land riskerar att stämplas som mossig) ochnätverksspelande. Det senare beskrivs iblandsom något som fritidsgårdar borde syssla mermed, för att bättre kunna locka dagens unga till

sig. Inte desto mindre finns också bilden av hurdatorspelande, när det kontrolleras av kommer-siella intressen, kan inverka negativt på ungassjälvkänsla och ekonomi (se det andra citatet).Men talet om sådana risker finns inte alls när-varande i de reportage där nätverksspelandet ärinordnat i offentlighetens ramverk.

Figur 9. Begreppskarta över reportage om aktiviteter och verksamheter på, och ianslutning till, mötesplatser för unga.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM73

74

Gnäll inte, morsan! – Danemo & Persson:Intressera er för barnens spelande, föräldrar– då kommer era ungdomar att må bättre.[...] Föräldrar är alldeles för negativt inställdatill barnens tv- och datorspelande. [...] Detär dags att vi lär av historien och i stället en-gagerar oss i barnens spelande [...].[O]nlinespel som World of Warcraft [har]blivit ett nytt sätt att umgås för många unga.Tv- och datorspel har blivit en av de vanli-gaste fritidsaktiviteterna bland barn och ung-domar i Sverige. Men föräldrars inställningtill spel innebär ofta ointresse och oförstå-else. [...] Föräldrar borde förstå värdet av attengagera sig även när barnens fritidsintresseär spel. Vi på Goodgame tänker genomföraett projekt för att kompetensutveckla perso-nalen på fritidsgårdar, och hoppas få kon-takt med så många gårdar som möjligt (Af-tonbladet, 2007-07-04).

Heron city Del 2: Heron city – himmel ochhelvete. [...] Å ena sidan älskar de neonljusenoch det konstanta larmet. Å andra sidan ha-tar de stället som får dem att bränna hundra-lappar utan att tänka. [...]

– ALLTSÅ, KOLLA, Heron city, det är ett rån.Först blir man beroende, sen tröttnar man.Men man vill ändå dit, fattar du? ChristerBojazidis, 15, lutar sig framåt där han sitter ihalvmörkret på kaféet i Segeltorps fritids-gård. Runt omkring honom fingras det påmobiler och dragkedjor, en känsla av rast-löshet hänger på trekvart i luften. Det är fre-dagskväll. De som har råd kommer att dratill Heron lite senare. Så är det för det mesta– och särskilt på lördagar då gården är stängd(Dagens Nyheter, 2003-01-27).

3.Tre teman – litteratur, resor samt biljard, pil-kastning och kortspel – är tematiskt lös-kopplade från övriga samtidigt som de också ärrelativt små. Det kan tolkas som att de här akti-viteterna mycket sällan diskuteras som en re-guljär del av verksamheten, utan snarare fram-träder som specifika moment i vissa enskildaartiklar. Den lilla kategorin biljard, pilkastningoch kortspel är lite intressant i och med att denförekommer som en delvis negativt laddad ste-reotyp föreställning om vad unga gör på en fri-tidsgård.

Nya ”Lavor” i Stockholm - Nu vill kultur-förvaltningen satsa på fler samlingsplatserför unga [...] ”Vi har ingen lokal” är snart ettminne blott. Med Lava och Ung08 som före-bild lägger kulturförvaltningen fram ett för-slag som innebär 132 nya träffpunkter förungdomar. [...] Namnet träffpunkt användsför att markera en skillnad mot gamla tidersfritidsgårdar där fokus ofta låg på biljard ochkaffe, även om just fritid och kultur fortfa-rande är det centrala (Svenska Dagbladet2005-06-07).

Med tanke på att texterna inom kategorinverksamhetsreportage är förhållandevis neu-tralt formulerade handlar analysen här främstom att kartlägga vilka aktiviteter som synlig-görs, och i vilken omfattning jämfört med an-dra aktiviteter (figur 10).

En mer analytisk reflektion är att det på dendiskursiva nivån uppenbart finns en klyfta mel-lan texterna inom kategorin politisk debatt ochbevakning (där beskrivningar av faktisk verk-samhet lyser med sin frånvaro) och texter därfaktisk verksamhet beskrivs (i vilka den poli-tiska dimensionen tenderar att saknas). Att den

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM74

75

konkreta verksamheten inte synliggörs samti-digt som ”det politiska instrumentet” fritids-gården gör möjligen att det blir svårt att se hurde konkreta verksamheterna faktiskt är poli-tiskt och socialt relevanta. Fritidsgårdsverk-samhetens vardag riskerar då att reduceras tillförströelse och ungdomskulturell kuriosa, närden inte explicit formuleras som en del av ettbredare socialpolitiskt relevant arbete.

Figur 10. Utrymme i pressen för olika aktiviteter och verksamheter.

Källa: Ungdomsstyrelsen och SKL, Plats att landa 2009.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM75

76

SlutsatserUtifrån den analys som genomförts i studienkan vissa generella mönster urskiljas. De ny-hetsartiklar som har mötesplatser för unga somsitt huvudämne hittas i störst utsträckning inompolitisk debatt och bevakning, men förekom-mer också inom kulturjournalistik och i verk-samhetsreportage. Inom den politiska dis-kursen används fritidsgårdar och liknandemötesplatser dels som patentlösningar på vissasociala problem, dels som orsak för ned-skärningar inom fritidssektorn och som del iorsaksanalyser rörande samma typ av problem.Detta är särskilt tydligt när det handlar ominvandrar- och förortsungdomar. Inom kultur-diskursen sker en slags romantisering av ettsvunnet Fritidsgårdssverige, som delvis kanverka positivt men som också leder till en riskför att fritidsgårdar stämplas som mossiga ellerpassé. Inom verksamhetsdiskursen framträdermusik och musicerande som en tongivande tra-ditionell ungdomsverksamhet, medan dator-spelande – särskilt LAN-träffar och nätverks-spelande – i positiva termer utmålas som ex-empel på framtidens ungdomsverksamhet. Dehuvudsakliga slutsatserna kan sammanfattasenligt följande:

I vilken omfattning har fritidsgårdar och an-dra mötesplatser för unga behandlats i dags-pressen och hur detta har förändrats över tid?

• Antalet publicerade artiklar per år ommötesplatser för unga är förhållandeviskonstant i de studerade tidningarna underden kartlagda perioden 1995-2007.

• I den mån det finns skillnader i antaletpublicerade artiklar följer majoriteten avtidningarna till stor del varandra.

• Den uppmärksamhet som kvällstidningarnaägnar åt fritidsgårdar och andra mötesplatserför unga tycks variera något mer underperioden än motsvarande uppmärksamhet imorgontidningarna. Det kan dock förklarasav att fritidsgårdar aktualiserats i relation tillolyckor och våldsbrott och att det är dessahändelser, snarare än gårdarna som sådana,som intresserat kvällspressen.

• En jämförelse med ett strategiskt urval avandra typer av nyheter visar att mötesplatserför unga är av lågt till medelhögt nyhetsvärde.

I vilka sammanhang har fritidsgårdar ochandra mötesplatser för unga synliggjorts idagspressen?

• Huvuddelen, 65 procent, avomnämningarna av mötesplatser förunga sker inom genren lokalnyheter.

• Generellt är frågan om fritidsgårdar ochliknande mötesplatser konstruerad som enlokal fråga. I medierna framstår frågan somnedprioriterad på riksnivå.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM76

77

• Omkring 15 procent av mediesamtalet ommötesplatser för unga har en tydlig politiskkaraktär, men fritidsgårdar och liknande in-går i större utsträckning som del i miljöbeskrivningar i nyhetstexter som har andrahuvudteman.

• Två tredjedelar av de artiklar som faktiskthandlar om mötesplatser för unga hörhemma inom politisk debatt och bevakning,en fjärdedel inom kulturjournalistik och entiondel inom verksamhetsreportage.

I den fortsatta kvantitativa och kvalitativaanalysen har vi kunnat konstatera att:

• I de politiskt orienterade texterna återfinnsytterst sällan beskrivningar av konkreta verk-samheter, utan fritidsgårdar förekommersnarare som exempel eller argument.Antingen framställs de som patentlösningarpå problem eller så anförs deras nedmon-tering som orsak till samma problem.

• I materialet saknas huvudsakligen fram-ställningar av fritidsgården som en i sigbetydelsefull och formerande arena förkulturella verksamheter i en bredarebemärkelse. Det förefaller snarare som attfritidsgårdar betraktas som passiva rum somvissa specifika kulturyttringar ibland tar ibesittning. Detta är anmärkningsvärt, inteminst mot bakgrund av den tydlighet medvilken vissa etablerade, såväl som nyare,kulturformer framställs som mycketcentrala dimensioner av fritidsgårdarnasverksamhet. För att närmare analyseraoch värdera detta förhållande krävs dockytterligare forskningsinsatser.

• Ingen aktör tycks ha företräde framför någonannan när det gäller utrymme i mediedebatten.

• I de sammanhang då fritidsgårdar och andramötesplatser för unga görs till en politiskfråga så sker det oftast i relation till storstads-och förortsmiljöer. Särskilt diskuteras”invandrarfrågan”, och då genom attsituationen bland förortsungdomar generellt– och invandrarungdomar specifikt– är särskilt problematisk. Även härframställs nedskärningar i relation tillfritidsgårdar som en betydande orsak.

• I mediebilden av fritidsgårdar och andramötesplatser för unga finns en klyfta mellandebatterande texter (i vilka beskrivningar avfaktisk verksamhet lyser med sin frånvaro)och sådana texter där faktisk verksamhet be-skrivs (i vilka den politiska dimensionentenderar att saknas).

• Bortsett från detta sätts mötesplatsfråganförvånande sällan i samband medpotentiellt svaga grupper av unga.

• Mediebilden av mötesplatsernas brukareinnehåller lika delar pojkar och flickor.

• Inom kulturjournalistiken – där tematmusik (i första hand punk) är särskiltcentralt i de sammanhang som fritidsgårdaroch liknande mötesplatser behandlas – finnstendenser till en romantisering.

• I kulturjournalistiska beskrivningar sättsfritidsgårdar ofta i samband medsocialdemokratin och folkhemstanken.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM77

78

• Den romantisering och politisering sompåtalats i de två föregående punkterna kaneventuellt leda till att fritidsgårdsverksamhetstämplas som mossig eller ensidig.

• Särskilt påtagligt i de artiklar somrapporterar om konkreta verksamheter är,vid sidan av det förväntade musiktemat,temat LAN (stora sammankomster där ungakopplar ihop sina datorer i nätverk).Den här rapporteringen är påfallandepositiv och respektfull, och nätverksspelandefår i pressen ofta agera symbol för,eller exempel på, framtidens ungdoms-verksamhet.

Avslutningsvis kan vi konstatera att komplet-terande forskning vore önskvärd. Framför alltbehövs en närmare granskning av hur de olikadiskurser som vi identifierat i denna studie ut-vecklats över tid. Det vore också intressant attstudera förändringar i hur olika aktörer kom-mer till tals under olika tidsperioder och vilkaeventuella konsekvenser det får för hur fritids-gårdarnas begränsningar och möjligheter defi-nieras. Vidare behövs mer detaljerad kunskapom hur mötesplatsernas målgrupper och verk-samhetsområden identifierats i medierna övertid. För det första gäller det relationen mellanfritidsgårdar och förortsmiljöer med unga somhar invandrarbakgrund, för det andra hur nyakulturformer, som exempelvis LAN, positione-ras i förhållande till den etablerade verksam-heten.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM78

79

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM79

80

PROGRAM

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM80

81

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM81

82

10.00 Välkommen!Per Nilsson, som är generaldirektör på Ungdomsstyrelsen och Håkan Sörman som ärvd på Sveriges Kommuner och Landsting, hälsar deltagarna välkomna.

10.30 Samtalspanel: Ungdomars mötesplatserAnders Carlberg, vd för Fryshuset, Sven-Erik Lindestam, socialdemokrat frånSöderhamns kommun och Lars Berglund, moderat från Nacka diskuterar hurmötesplatserna vi har i dag kan förnyas och vilka utmaningar som kommunerna stårinför.Samtalsledare: Gabriella Ahlström.

11.15 Mediebilden av fritidsgårdarRagnar Lundström från Umeå universitet presenterar en ny rapport frånUngdomsstyrelsen som har granskat mediebilden av fritidsgårdar.

12.00 Lunch

13.00 Seminariepass 1Välj ett seminarium 1A–1D. (Seminarierna pågår parallellt)

14.30 Kaffe

15.00–16.30 Seminariepass 2Välj ett seminarium 2A–2C. (Seminarierna pågår parallellt)

18.30 Buffé och happening på DebaserIngår i deltagaravgiften.

Torsdag 23 oktober

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM82

83

09.00 Summering och reflektion

09.10 Det politiska uppdragetMadeleine Sjöstedt, folkpartiet, kultur- och idrottsborgarråd, Stockholms stad.

09.30 Meningen med måletJan von Heland har jobbat med kvalitetsstyrning i olika kommuner. Han har ocksåskrivit i rapporten Systematiskt kvalitetsarbete i öppen verksamhet. Här berättar han ombehov av kvalitetsarbete, mål och uppföljning.

10.15 Paus

10.30 Ungas inflytande – medborgardialoger och ITKjell-Åke Eriksson, Sveriges Kommuner och Landsting, och Berit Israelsson frånUngdomsstyrelsen presenterar olika nätverksmodeller som kan användas för attungdomar ska kunna vara med och påverka. Bettan Edberg, Örnsköldsvik och SethSelleck, Simrishamn presenterar exempel på ungdomsinflytande.

11.30–12.00 Peter Wahlbecks mötesplatserAv och med Peter Wahlbeck.

Fredag 24 oktober

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM83

84

1A Medborgarplatsen på Södermalm – en scen för unga!• På klubben Debaser i Stockholm dansar popfolket hela veckan. En representant frånDebaser om konsert- och evenemangsverksamheten.• Britt-Marie Ingdén-Ringselle från PUNKT Medis ungdomsbibliotek om biblioteketsom en mötesplats för unga vuxna.• Kajsa Viktorin från Studieförbundet Sensus informerar om deras kreativa verksamhet.De driver bland annat musik- och teaterverksamhet för ungdomar med funktionshinderoch olika tjejprojekt.• Björns Trädgård och torget Medis – Anna Olsson som är fältassistent om sinaupplevelser av två informella mötesplatser där många ungdomar träffas.

Samtalsledare: Johan Kellokumpu.

1B Från glada amatörer till utbildade proffs?Ett seminarium om professionalisering av mötesplatsarenan för ungdomar.Statsvetaren Hans-Erik Olson presenterar en kartläggning av vilken utbildning olikayrkesgrupper som jobbar på mötesplatser i England, Tyskland, Danmark och Finlandhar. Han ställer också frågan om professionalisering i relation till de olika ländernasfritids- och ungdomspolitik.

Sociologen Hans Ekbrand analyserar professionaliseringen av fritidsgårdsområdet iSverige. Studien är inspirerad av Pierre Bourdieu.

De båda forskarna är knutna till Fritidsledarskolorna som genomfört studierna medstöd av Ungdomsstyrelsen.

1C Har kommunala fritidsgårdar spelat ut sin roll?I Vällingby i Stockholm drivs fritidsgården genom ett företag. Vällingby fritid AB delarmed sig av besvikelser och framgångar i arbetet.

Jim Broström berättar om ungdomsarbetet i Piteå där kommunen valt att satsa på heltnya former av mötesplatser.

1D Workshop: Vilken forskning behövs om fritidsgårdar?Tillsammans med Lisa Ingestad från Fritidsforum och Diana Petterson Svenneke frånKunskapscentrum Skarpnäcks Folkhögskola inbjuds deltagarna att inventera behovet avforskning kring ungdomars mötesplatser.

Seminariepass 1 (1A–1D)

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM84

85

2A Samtalspanel: Mötesplatser med kultur i centrumDatorspel, musik, film och mode står högt i kurs för många ungdomar och fleramötesplatser är knutpunkter för skapande verksamhet.• Lars Löfgren, Eric Ruuth, Kulturhuset, Höganäs• Maria Modig, KulturATOM, Gunnared• Mats Ohlander och Helena Höijer KFUM:s ungdomenshus Kraftverket, Jönköping

Samtalsledare: Calle Nathanson, Sveriges Kommuner och Landsting.

2B Samtalspanel: Utbildning, jobbcoachning och mötesplatsOfta diskuteras fritidsverksamhet i termer av göra och vara. I mötet med ungdomarutvecklas verksamheten och nya uppdrag formuleras. För att nå ungdomar i riskzonenmåste flera delar av samhället samarbeta. Kan mötesplatser också innehålla verksamhetför utbildning och arbetsmarknad och kan verksamhet för utbildning ocharbetsmarknad erbjuda mötesplatser för unga?• Lone Lindström, Drömmarnas Hus, Malmö• Angelica Emmoth, Navigatorcenter, Västerås kommun• Stig-Arne Bäckman, Urkraft, Skellefteå

Samtalsledare: Fredrik Gunnarsson, Sveriges Kommuner och Landsting.

2C Workshop: Om fritidsledarrollenFoU Väst/G är ett nav för forskning och praktik som har gjort en utvärdering av projekti Göteborgsregionen som fått pengar av Ungdomsstyrelsen.

I rapporten Att främja ungdomars kraft diskuteras fritidsledarrollen, olika teorier ochungdomars lärprocesser i främjande och förebyggande verksamhet. Seminariet byggerpå att deltagarna medverkar och kommer också att innehålla en presentation av deviktigaste resultaten i studien.

Samtalsledare: Torbjörn Forkby, forskare, FoU i Väst/GR och Susanne LiljeholmHansson, projektassistent, FoU i Väst/GR.

Seminariepass 2 (2A–2C)

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM85

86

ReferenserAsp, K. (1986). Mäktiga massmedier:Studier i politisk opinionsbildning.Stockholm: Akademilitteratur.

Beck, U. (1992). Risk society:Towards a new modernity. London:Sage.

Berelson, B. (1952). Content analysisin communication research. NewYork: Hafner.

Berglez, P. & Amnå, E. (1999).Politikens medialisering, Demo-krati-utredningens forskarvolym,99-2988188-3; 3. Stockholm:Fakta info direkt. Hämtad 1september 2008 från http://www.demokratitorget.gov.se/pdf/demfo03sou1999_126.pdf.

Bergström, G. & Boréus, K.(2005). Textens mening och makt:Metodbok i samhällsvetenskapligtext- och diskursanalys. Lund:Studentlitteratur.

Burr, V. (2003). Social Construc-tionism. London: Routledge.

Ekecrantz, J. & Olsson, T. (1994).Det redigerade samhället: Omjournalistikens, beskrivningsmaktensoch det informerade förnuftetshistoria. Stockholm: Carlsson.

Fairclough, N. (1995). Mediadiscourse. London: EdwardArnold.

Fairclough, N. (2001). Criticaldiscourse analysis as a method insocial scientific research. I M.Meyer & R. Wodak (Reds.),Methods of Critical DiscourseAnalysis (ss. 121–138). London:Sage.

REFERENSEROCH NOTER

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM86

87

Giddens, A. (2001). Modernitetensföljder. Lund: Studentlitteratur.

Holsti, O. R. (1969). Contentanalysis for the social sciences andhumanities. Reading, Mass.:Addison-wesley.

Jordan T. och Andersson P. (2007).Fritidsgården – en plats för samhälls-byggande? Göteborg: Tryggare ochmänskligare Göteborg.

Krippendorff, K. (1980). Contentanalysis: An introduction to itsmethodology. London: Sage.

Laclau, E. & Mouffe, C. (1985).Hegemony & socialist strategy.London: Verso.

Lindgren, S. (2002). Modernitetensmarkörer: Ungdomsbilder i tid ochrum, Akademiska avhandlingarvid Sociologiska institutionen,Umeå universitet, 28. Umeå:Umeå universitet.

Malovic, S. & Vilovic, G. (2004).Tabloidization Conquers QualityPress. In O. Spassov (Ed.), QualityPress in Southeast Europe. Sofia:SOEMZ, European University’Viadrina’ (Frankfurt - Oder) andSofia University ’St. KlimentOhridski’.

Murray, C. A. (2003). Humanaccomplishment: The pursuit ofexcellence in the arts and sciences,800 BC to 1950. New York:HarperCollins.

Nooy, W. D., Mrvar, A. & Batagelj,V. (2005). Exploratory social networkanalysis with Pajek. New York:Cambridge University Press.

Sjölander, A. (2004). Kärnproblem:opinionsbildning i kärnavfallsdis-kursen i Malå. Umeå: Institutionenför kultur och medier.

1 Den tillämpade söksträngen kom,i tekniska termer, att bli: fritidsgård*OR, mötesplats för ung*” OR, ung-domens hus OR, träffpunkt för ung*OR, ungdomsgård* OR, öpp* fri-tidsverksamhet* OR, öpp* ungdoms-verksamhet*.

2 De har skapats med hjälp av pro-gramvaran Pajek, se not 3.

3 Mer detaljerat går metoden ut påatt samtliga analyserade artiklar be-arbetas i programvaran Bibexcel föratt få fram en lista över alla ord somförekommer i dem. I nästa steg används samma programvara för att tabort alla duplikat (ord som förekom-

Noter mer mer än en gång i en given arti-kel) i materialet, för att underlätta den fortsatta analysen. Därefter harordfrekvenser i materialet som hel-het beräknats. Efter detta steg har enkvalitativ analysfas tagit vid, i vilkende begrepp som förekommer i deslutliga schematiska bildernaoperationaliserats med hjälp av deolika ord som förekommer i mate-rialet. Ord som pojke, pojkar, poj-karna, ynglingar, ynglingen, ungamän, ung man etc. har här hän-förts till begreppet pojkar. Därefterhar Bibexcel använts för att skapaen lista av samförekomster mellansådana överordnade begrepp, ochdet är denna är med hjälp av infor-mation från denna lista somprogramvaran Pajek har instrueratsatt skapa visualiseringar av analys-resultaten.

SKL (2006). Fritidsanläggningar iSverige, Rapport om anläggnings-utveckling 1990–2006, pdf, SKL.

Trondman, M. (2003). Kloka möten– om den praktiska konsten att bemötabarn och ungdomar. Stockholm:Studentlitteratur.

Ungdomsstyrelsen (2008).Mötesplatser för unga: Aktörerna,vägvalen och politiken, Ungdoms-styrelsens skrifter 2008:2. Stock-holm: Ungdomsstyrelsen.

Ungdomsstyrelsen (2008). Insatserför unga i riskmiljöer, Ungdoms-styrelsens skrifter 2008:8. Stock-holm: Ungdomsstyrelsen.

Wimmer, R. D. & Dominick, J. R.(2003). Mass media research: Anintroduction. Belmont: Wadsworth.

4 Begreppet LAN, eller LAN-party, åsyftar sammankomster där dator-användare träffas och kopplar sam-man datorerna i ett Local AreaNetwork (lokalt nätverk). Detta hu-vudsakligen för att spela datorspelmot varandra eller fildela. Fenome-net LAN har också till stor del upp-märksammast som en följd av sinasociala aspekter. Detta är events därungdomar umgås, deltar i olikakringarrangemang, visar upp sinaestetiskt modifierade datorer etc.Rekordet för världens största LAN(10 455 datorer) innehas av svenskaDreamHack som årligen äger rum iJönköping.

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM87

88

Inlaga.pmd 10/1/2009, 8:19 AM88

PLATS ATT LANDA

PLATS ATT LANDA– om ungas mötesplatser

Hösten 2008 genomförde Sveriges Kommuner och Landsting ochUngdomsstyrelsen en konferens för att stärka utvecklingen och förnyelsen iarbetet med mötesplatser för unga.Genom erfarenhetsutbyte, debatt och presentation av nya forskningsrön

skapades ett forum där förtroendevalda, tjänstemän och forskare kunde mötasoch lära av varandra. Plats att landa presenterar innehållet från denna konferens.Det är vår förhoppning att boken ska stimulera till fortsatt analys och diskussion

kring ungas mötesplatser.

Trycksaker från Sveriges Kommuner och Landsting beställs på www.skl.se eller påtfn 020-31 32 30, fax 020-31 32 40.Rapporten kan också laddas ner från www.skl.seISBN 978-91-7164-453-4

Ett möte sker just nu

PLA

TS A

TT LAN

DA

– o

m u

ngas m

ötesp

latser

– om ungas mötesplatser

118 82 stockholm, Besök hornsgatan 20tfn 08-452 70 00, fax 08-452 70 50info@skl.se, www.skl.se

Omslag.pmd 10/1/2009, 8:19 AM1