Bok 2

Sanna föräldrars födelse

Alltsedan de första mänskliga förfädernas Adam och Evas syndafall ville Gud slutföra frälsningens försyn. Han ville avsluta det genom Jesus, som han sände som Messias, men Israels folk och judendomen underlät att uppfylla sin skyldighet att ta emot honom. Därför Gud sänt Gud igen en Frälsare för mänskligheten, denna gång ur det koreanska folket. Sanna föräldrar har kommit med denna mission.

Eftersom Sanna föräldrar kom för att ta tag i Guds frälsnings-försyn, var deras födelser händelser av stor betydelse. Därför har många tecken åtföljt deras födsel. Till exempel, fanns det ett gammalt träd som framför Sanne fars födelseplats. Strax innan han föddes flög en gyllene fågeln upp i trädet, sjöng vackert och flög sedan vidare. Även före födelsen av Sanna mor, tog Hong snart-ae, Sanna mors mor, emot ett meddelande i en dröm, "Om du får en son, han kommer bli universums konung; om du får en dotter, blir hon universums drottning".

Den 17 april 1935, vid 16 års ålder (koreansk räkning, 15 västerländsk), bad Sanne far tårfyllt på en bergssluttning när Jesus uppmanade honom att slutföra uppdraget som Messias. Efter det gick han igenom en förberedelse-period: 3 år i sin hemstad, 3 års studier i Seoul, och 3 års studier i Japan. Särskilt under tiden i Seoul, när han levde ensam i en inackordering, var hans liv strikt självdisciplin och

självutveckling när han drev sig själv i sina studier och utvecklíngen av hans tro. Samtidigt som han studerade i Japan, utökat han sina erfarenheter inom olika områden. Förutom hans akademiska arbete, involverade han sig själv i verksamheter för att stödja befrielsen av Korea från japanskt herravälde och hängav sig åt att upptäcka sanningen i Principerna.

Sanna mor tillbringade mycket av sin barndom hemma hos hennes mormor, Jo Won-mo, liksom hennes mamma, Hong Soon-ae. Både hennes mamma och mormor hade engagerat sig för ett liv av tro för att välkomna Herren vid hans andra ankomst. Efter att ha kommit till södra Korea från norr, började Sanna mor studera på Hyochang elementarskola i Seoul. Hon flyttade till Daegu, Seogwipo på Jeju Island och Chuncheon i Gangwon Province, allt medan hennes skolgång fortsatte. Sanna mor träffade Sanne far 1956, när hon var 13 år, strax efter examen från elementarskolan. Far kommenterade sitt första möte med Mor, "Jag stängde mina ögon, talade med Gud i en viskning, ´Gud, tack för att du sänder en sådan extraordinär kvinna till denna nation Korea´". Under lång tid, hade Gud gjort förberedelser för att sända Återkomstens herre och Himmelsk brud. Därefter genom Lammets bröllop, uppstod Sanna far och Sanna Mor som mänsklighetens Sanna föräldrar.

Kapitel 1

Sanna fars födelse

Avsnitt 1. Bakgrund

Allmän bakgrund

Det land där Gud sände Sanna far som den återvändande Herren har lidit av naturkatastrofer som orsakade hungersnöd i hela landet under åren strax före hans födelse. Även internationellt, var hela världen mitt i stort kaos, som tecken på de yttersta dagarna. Världen var på väg att delas upp i två läger. Anledningen till detta kaos, både inom landet och internationellt, berodde på Guds försyn att upprätta nationella och internationella fundament av gottgörelse för födelsen av Herren vid hans andra ankomst, Sanne far föddes i Korea ett år efter självständighetsrörelsen den 1 mars, på sjätte dagen i första månaden av den månkalendern (25 Februari) år 1920 på 2221 Sangsa by i Deokeon distriktet Jeongju, norra Pyeongan provinsen. Hans fader var Moon Kyung-yu. som sanna fader senare gav titeln Chungbunim, vilket betyder "Fader av lojalitet:" Hans moder var Kim Kyung-gye som sanna fader senare gav titeln Chungmonim, betyder "Moder av lojalitet: Sanna far var andra son bland 6 söner och 7 döttrar.

1 Ursprungligen menade Gud att om Adam och Eva inte hade fallit skulle de ha blivit mänsklighetens Sanna föräldrar. Som sanna

föräldrar skulle de ha förstått guds hjärta och önskan och fullständigt utfört Guds hopp och mål. Men på grund av syndafallet krossades detta ideal. För att återvinna det som var förlorat, krävdes åter-skapelsens försyn. Adam återskapades och återetablerades i position av mänsklighetens Sanne far när Gud placerade sina händer på Sanne fars huvud och välsignade honom med orden "Du är Adam som jag skapat för skapelsens ideal! Du är min Son, som kan förstå min situation och mitt hjärta!" Återkomstens Herre är den person som kom till jorden med detta ansvar. Man kan säga att syftet med 6000 år av människans historia var att etablera en person som Gud har sökt — den fulländade förfadern till människan.

2 Jesus dog utan att fullständig ha kunnat förverkliga Guds vilja. Han upprättade på jorden en relation med Gud endast som adopterad son. Därför lovade Gud lovat att sända honom till jorden igen. Gud ledde försynen baserat på kristendomen i 2000 år för att bryta väg för HERREN att återvända och skapa en relation av Guds direkta släktlinje. Därför behöver kristna över hela världen inympa sig direkt i Guds älskade sanne Son. Med vilka kvalifikationer kommer Herren i de yttersta dagarna? Han kommer med kvalifikationen att bli Sann

förälder. Även om han kommer tillbaka som Messias, kan han inte komma som Härlighetens Herre. Detta därför då Jesus kom till jorden, kunde han inte ge upphov till positionen som den Sanne föräldern och kunde därmed inte i hans livstid upprätta fundamentet att trösta Gud genom att tjäna och behandla Honom i härlighet som representant för alla folk i världen. Messias måste vid återkomsten ärva Viljan som Jesus inte kunde uppfylla på jorden och uppfylla den. Efter att ha slutfört detta ansvar som en vördnadsfull Son, kommer han att kunna trösta Gud. Efter att ha slutfört Jesus mission, kan han väljas som Guds hjälte att underkuva även satan. När han har gjort det, kommer han att ha byggt grunden för att ge ära åt Gud. På detta sätt kommer han att förvärva kvalifikationer för att inviga Sanna föräldrar. Detta är den allmänna översikten av återupprättelsens försyn som Gud har lett fram till denna dag

3 Den era av krig och kaos som började med första världskriget fortsätter ännu till denna dag. Denna historia utvecklar sig inte slumpmässigt; det har varit en väg att betala gottgörelse för den mänskliga historien. Intellektuella överallt i världen säger att vi nu lever i en värld av radikal förändring. Allmänheten anser att dessa plötsliga förändringar är farliga och kan ge oss en värld i förtvivlan. Antalet människor som tror att vi kommer att komma fram till en hoppfull värld är ytterst liten. Vissa hävdar att den västerländska civilisationen, som har banat väg för den moderna världen, går inte bara bakåt utan har redan gått in i en värld av mörker. De hävdar att det inte bara kristendomen, den västerländska civilisationens andliga ankare, går nedåt,

utan även familjer, samhällen och nationer som baseras på kristendomen är på tillbakagång som aldrig förr. Världens ungdomar som är oroade för framtiden kan inte undvika att våndas över världens dystra situation. Det är en mörkrets och hopplöshetens era vi lever i. Ändå existerar Gud, och han kommer inte att låta dem springa mot ett slut i fullständig förtvivlan. Snarare, tacklar Han de problem som plågar oss och arbetar för att ansluta världen till en ny dimension, en hoppfull plats.

4 Perioden av 60 till 70 år efter det första världskriget har varit en epok av globalt kaos. I denna historiska period var världen avsedd att gå igenom en väg av stora lidanden som var oundviklig. Jag föddes under denna tid och har ställts inför svåra prövningar fram till denna dag. I Guds försyn i detta ögonblick i mänsklighetens historia, vad är syftet med denna avgörande period, en epok fylld av lidande och oro? Igenom hela historia, när vi människor var i mitt stora vedermödor, var vi tvungna att göra ett val: kommer vi att förgås eller leva? Under denna period måste vi göra ett historiskt beslut mellan dessa två alternativ. I denna situation, kommer vår himmelske Far inte lämna mänskligheten att gå en väg mot destruktion. Oavsett medel och metoder, kommer Han att frälsa oss. Denna period är det viktiga tid då Gud försöker sända till jorden den särskilda person som blir standard-bärare för Hans arbete. Därför, trots alla sorters vedermödor har Gud dragit och knuffat historien framåt för att nå denna punkt. Samtidigt är det helt klart att bakom kulisserna har han lagt grunden för Hans nya providens att avancera och blomstra.

5 I Mellanöstern, uppstod Japan, att ärva den providentiella rollen som ökultur från Storbritannien. Samtidigt länkades Korea providentiellt till den kontinentala civilisation som började med Rom, ett imperium baserat i Medelhavet som skulle ha tagit emot Jesus som Messias. Eftersom Återkomstens Herre var avsedd att komma till Adam-nationen Korea, var Korea tvingat att uthärda en period av gottgörelse innan jag föddes. Det är därför det kom under japansk herravälde i 40 år. Året jag föddes, 1920, var inom denna gottgörelseperiod. På grund av att min klan var tvingad att utföra Viljan att avsluta alla de historiska villkoren för den providentiella historien. Som en följd var medlemmar i min klan tvungna att gå igenom en nödvändig period av gottgörelse.

6 År 1920 när jag föddes var året efter 1 mars upproret för koreanskt oberoende som hade ägt rum år 1919. Innan min födelse, drabbades Korea av tre års svält. 1 mars-rörelsen förde nationen in i en tid av turbulens. Samtidigt var det lidande genom en mycket svår period på grund av naturkatastrofer. Under den japanska kolonialismen, drogs Korea i satans riktning; därför bröt den 1 mars-revolutionen ut för att påbörja en ny riktning. De personer som ledde upproret var människor av tro, främst kristna och anhängare av Cheondogyo. De presenterade en ny riktning som skiftade från japansk imperialism mot USA med dess kristna kultur. På detta sätt, spreds kristendomen brett och trängde djupt in kulturen hos den koreanska nationen och folket. Detta var möjligt eftersom det koreanska folket, som irriterades under det kejsarliga Japan, lutade sig mer mot kristna kultursfären, som var influerad av USA.

Detta är ett häpnadsväckande faktum. Med början från det historiska upproret mot Japan. Kristendomen i Korea utvecklas snabbt.

7 Många koreaner offrade sina liv med krav på självständighet från Japan genom att utföra Mansei demonstrationer som började den 1 mars st , 1919. Varför ägde en sådan tragedi rum vid den tidpunkten? Det var därför jag var menad att bli befruktad och födas under en period av patriotisk glöd.

Jag föddes i första månaden av 1920, enligt mån-kalendern under året efter 1 mars proteströrelsen startade. Varför var detta viktigt? Den återvändande Herren måste vara född i en nation som Gud kan göra anspråk på, om än bara villkorligt. Om han hade varit född och kommit till ett folk som inte hade upprättat ett sådant villkor skulle det vara som om han var svävande i luften, utan fast mark att stå på. Det är därför Gud ledde den 1 mars- proteströrelsen. Så mycket blod utgjöts för bara en person - mig - att komma till jorden. Det är därför det koreanska folket led så mycket under 1919, både från svält på grund av en dålig skörd och förlusten av liv genom denna heroiska men dramatiska proteströrelse. Det är baserat på sådana gottgörelse-villkor som Guds försyn har avancerat.

8 Patriot och martyr Yu Gwan-soon snart för sitt land vid 17 års ålder (västerländsk räkning) på grund av sitt engagemang i 1:a marsrörelsen. Hon var i position av ofallen Eva; hon var som Eva i Adams nation. Japan i position av satan halshögg henne och skar hennes kropp i 6 bitar. Siffran 6 representerar Satan. Genom att hänge sig för självständighetsrörelsen, demonstrerade Yu

Gwan-soon hennes absoluta lojalitet till hennes folk, även till priset att offra sitt liv. 1919, när självständighetsrörelsen spred sig som en löpeld, var jag fortfarande i min moders livmoder. Den återvändande Herren är inte tänkt att födas i en nation under satans suveränitet; därför ägde denna kamp mot Japan ägde rum strax innan min födelse. Tio månader hade gått från 1:a , mars-rörelsen bröt ut till när jag föddes. Det var den första månaden av året 1920.

Sanne fars hemstad på den koreanska halvön är providentiell mark. Med rollen som bro mellan civilisationerna i öst och väst. Det är där förberedelser gjordes för födelsen av Herrens återkomst. Enligt sanna fader, är Jeongju fars födelseplats, där Guds kärlek kom till jorden, den plats som Gud hade planerat att bli startpunkten för en ny framtid för mänskligheten. Också namnet "Sangsa-ri", byn där Sanne far föddes, betecknar ett land vars folk längtar efter och vördar Gud. Representerande jorden, kommer det att bli en helig mark för världen.

9 Den koreanska halvön, ligger i nordöstra Asien, geografiskt placerad för att ansluta civilisationerna på asiatiska kontinenten till Japan, som anammat den moderna civilisationen i väst. Att ansluta till en kontinent, en civilisation kommer ofta att gå igenom en halvö snarare än att gå direkt till kontinenten. Därför främja alltid halvöar kulturellt utbyte. I denna bemärkelse, har den koreanska halvön rollen av en bro mellan östra och västra civilisationer tillsammans och bära deras frukt. Då förstår man att Gud kommer att leda hans frälsning för världen centrerat på den koreanska halvön. Av denna anledning, måste det

koreanska folket vara utrustad att kunna omfatta båda civilisationerna och smälta dem. Till sist, vad som gör att en civilisation kan bära frukt är dess religion.

10 Till vilken nation kommer Messias? Med tanke på principen om återupprättelse, bör han inte komma till en självständig nation. Detta eftersom ursprungligen Israel och judendomen med dess inflytande på nationen Israel, borde ha välkomnat Messias och bli hans fundament. När de inte kunde göra det, gick själva grunden förlorad för nationen och judendomen, och som en följd av det skulle det judiska folket senare förlora sin nation och spridas över hela världen. Från Jesu synpunkt, försvann nationen och den religion som skulle ha stött honom; då fick Jesus börja sin förkunnelse från ett läge där han hade ingen relation till varken nation eller templet. Genom 2 000 år av historia sedan Jesu död, har Gud arbetat för att förbereda en nation med liknande omständigheter som nationen Israel och sedan ansluta den nationen till försynen av förberedelse för Återkomstens Herre. Eftersom Israels folk började en historia full av misär och separation, i syfte att ta itu med detta problem var Gud tvungen att hitta en nation med liknande lidande. Från perspektivet av historia, nationen i den positionen var Korea. Det koreanska folket har många slående likheter med det judiska folket i termer av där de är belägna i regionen och deras historia.

11 Från historisk synvinkel, vilket land har ett folk med en brinnande tro? Trots att det koreanska folket inte var bekant med det kristna begreppet "Gud", och trots att de inte fick profetior från bibliska profeter, konstigt

nog under hela deras 5000 år av historia, vördad det koreanska folket alltid djupt himlen även utan att veta varför. Att ett sådant nagel-litet land i östra halvklotet överlevde era efter era fram till denna dag, upprätthålla sig självt genom 5000 år av historia är ingenting annat än ett mirakel. Om ni studerar om Sydkorea historia, ser ni den genomgick talrika prövningar, inklusive att invaderas många gånger av grann-länderna. Men det koreanska folket kunde övervinna sådana hinder på grund av något djupt inom — sin nationella anda. Med den andan såg de alltid fram emot en hoppfull morgondag. Eftersom de hade denna anda, eftersom denna nationella anda kunde ta tag och blivit den förhärskande andan på den koreanska halvön i Fjärran östern, kunde de komma ut på topp genom alla sina strider. Borde inte Messias kommer till ett folk som har uthärdat, alltid gått framåt med denna typ av anda? Även på emotionell nivå, är inget folk i denna region mer passionerat än det koreanska folket.

Korea har också kallats österlandet av anständighet. Buddism, Konfucianism och Kristendomen gör var och en anspråk på att vara en religion av tro och rättfärdighet, men de har nu nått sin gräns. Men precis som det koreanska folket har försvarat denna anda för sin nation, är de den typen av människor som kan eldas upp med sanningen för världens skull. När detta händer, kommer deras inneboende passion för sanningen att brista ut från djupt inuti deras hjärtan.

12 Korea har gjort många uppoffringar under sin 5000-åriga historia. Koreanerna har haft ett stort inflytande på Kina. Med platsen öster om Kina, fann det koreanska folket

inget nöje i att invadera andra nationer. De var ett fredsälskande folk. Därför har en del kineser lämnat sitt fastlandet och flyttat till den koreanska halvön. Även Konfucius prisade dessa människor. Han sade att ett heligt folk bott där och uttryckte sin önskan att gå och besöka dem. Om ni studerar den koreanska historien, kommer ni att se att det koreanska folket inte invaderat andra länder. Trots att de var invaderat åtskilliga gånger, har det aldrig invaderat ett land. Men när de attackerades orättfärdigt var de som eld; ingen kunde besegra dem. De är ett folk som bokstavligen brinner av rättfärdighet. Om en koreansk råkar dö under resa i sådana regioner som Manchuriet och Sibirien, hittas ingenting på hans kropp, annat än en tobakspipa och en flint. Människor från andra länder bar svärd eller andra typer av vapen, men koreaner har inte haft något liknande. Det är därför om en korean reser i Ryssland eller Kina knackar på dörren på natten, skulle ryssarna och kineserna välkomna honom. Korea är verkligen ett land som förtjänar att vara den plats där jag kunde uppstå.

13 Min hemstad är Jeongju i norra Pyeongan provinsen, dagens Nordkorea. Jag har många historier att berätta om det stället, och många anekdoter från min barndom. I framtiden kommer människorna i världen att vörda min hemstad på samma sätt som muslimer gör med Mecka och kristna med Jerusalem. Därför uppmanar jag er att besöka min hemstad under er livstid. Om ni inte gör det, kommer människorna i andliga världen att anklaga er, när ni går dit och peka finger mot er och säger: "Vad i hela världen gjorde du medan du var på jorden?"

14 Och ni borde kunna svara: "Jag deltog med Sanna föräldrar från början till slut." Hur kan ni annars bli medborgare i Guds rike och bygga upp den kungliga familjen i det himmelska kungadömet? Det är därför du måste återvända till den plats där Sanna föräldrar föddes. Ursprungligen skulle Edens lustgård vara ert hem; Eden är där Sanna föräldrar föddes. På grund av syndafallet, så förlorade mänskligheten landet av det ursprungliga hemmet. Men nu när Sanna föräldrar har blivit ägare till Edens lustgård, har den plats där Sanna föräldrar föddes blivit mänsklighetens hemort. Därför är den plats där Sanna föräldrar föddes är också din hemort.

Födelse-tecken och namnMärkliga tecken uppträdde runt Sanne fars födelse. 1919, före den 1 mars rörelsen startade, flög en gyllene fågel upp i ett träd framför Sanne fars hus och sjöng. Efter en dröm där han såg ett par drakar stiga upp till himlen, gav hans farfarsfar Moon Jeong-heul honom namnet Yong Myung;yong i betydelsen drake och myung som betyder ljus. Men omedelbart efter Koreas frigörelse från Japan 1945, när Sanne far inledde sin offentliga förkunnelse för försynen, gav himlen honom ett nytt namn, så han ändrade sitt namn till Sun Myung, i enlighet med syftet med hans providentiella uppdrag.

15 När Mor var gravid med mig och hennes förlossning närmade sig, reste hon till sin hemby Daesandong. Alldeles bredvid min mors hemby finns ett stort berg som kallas Jeseok-berget. Det är ett mytomspunnet berg, och det kan ses från alla sidor. En gång, medan min mor väntade på min

födelse hade hon en dröm. Vädret hade blivit fruktansvärt våldsamt. En tung storm blåste och mörka moln täckte hennes by. Sedan kom ur molnen en strimma av ljus. Från toppen av berget Jeseok visade sig en gyllene drake. Det inringade midjan i berget och flög sedan uppåt. Min mor följde draken i hennes vision till bergets topp, sedan satt där uppe och njöt av synen av den som den flög omkring. Plötsligt förvandlades bergstoppen till ett hav. I det havet visades två gyllene drakar, vindlande och glidande om varandra och stänkte med stjärtarna i vattnet. Sedan med orden "Farväl, min älskade världen" for de upp till himlen. Min mor behöll dessa saker nära hennes hjärta. När jag var åtta år berättade hon historien och sa, "det spelar ingen roll hur mycket jag tänker på det, jag kan bara konstatera att det handlar om det uppdrag som du måste utföra: När ni kan förstå Viljan, så kan ni förstå Guds löften som avslöjas i sådana symboliska drömmar. Min mor tog emot många uppenbarelser. När något speciellt skulle ske eller en svårighet uppstod, visste hon det i förväg och hängivna offer för att förbereda för det. Detta är på detta sätt jag vet att genom att förena himmel och jord kan vi tillsammans lösa alla problem.

16 Jag kan aldrig glömma vad min mor berättade för mig en dag. Hon berättade att min farfarsfar, farfar, och även en av mina svägerskor hade haft samma typ av dröm, med drakar i dom. Jag kan inte glömma de ord som min mor uttalade, oavsett hur jag tänker på dem, vet jag att alla dessa drömmar är om dig, den påtagliga gamla draken. I en av hennes egna visioner, sänkte sig två gyllene rakar ned från toppen av berget Jeseok och stod framför hennes hus.

Var och en höll en magisk pärla när dom for upp till himlen. Hon sade att hon faktiskt såg dem med sina egna ögon. Trots att regnet öste ner den dagen, när hon tittade på berget kunde hon se allt som skedde.

17 Det kinesiska tecknet för sol i mitt namn är kombinationen av två tecken, symbolen för en fisk och ett får. De kan också betyda hav och land, eller vattnet och jorden. Tecknet sun betyder också ljus och glad. När morgonsolen skiner strålande efter en natt av regn, som vi säger på koreanska, sunmyung-hada , vilket betyder "det är ljust och klart".

Tecknet myung är en kombination av solen och månen. Att placera de två tecknen sol och måne tillsammans betyder därför att skärpa och ljus kommer att prägla både himmel och jord. Himlen representerar människan och jorden representerar kvinnan, så när de blir som en, kommer alla att vara ljusa, strålande och glada.

Tecknet Moon mitt efternamn, syftar på sanningen. Jag utför det arbete som hela mitt namn står för. Det är därför igenom hela mitt liv, när jag ser på mitt namn tänker jag, "Jag måste agera och leva därefter. Jag måste verkligen."

Avsnitt 2. Sanna fäders härstamning.

Förfäders traditioner Grundande förfäder till Nampyeong, Moon klanen. Moon Da-seong gavs titeln hertig Museong. Han föddes i februari 472 AD, på en plats där dagens adress är byn Punglim i Nampyeong stadsdelen i staden Naju ligger i södra Jeolla provinsen. Det sägs att han placerades i en vagga ovanpå ett stort berg i stadsdelen Jangjayeon. I den klipp-vaggan var det kinesiska tecknet moon inskrivet i

rött. Vi läser i släktforskningen av Nampyeong Moon klanen att Kung Jabi av Shilla-dynastin fick i en dröm, "Ett speciellt barn har fötts i denna nation; gå och hitta detta barn" Hans folk sökte efter barnet och fann honom gråtande på den klippan. Detta är enligt urkunderna, ursprunget till namnet Moon. Moon Da-seong växte upp till att bli en hög statlig tjänsteman och fick också ansvaret att plocka ut unga män av gott och starkt utseende och gjöra dem till ledare av Hwarang (elit.ungdomstrupper). Han lärde dem att utöva barns vördnad, lojalitet och rättfärdighet. Sanne far sa, "medlemmar av Nampyeong Moon klanen upprätthåller en tradition av att vara samvetsgranna, lojala, kompromisslösa mot orättfärdigheter, och våldsam envishet."

1 Världens folk måste undra om banden i min släktlinje. Min släktlinje är ansluten till fundamentet av uppoffringar som gjorts av alla förfäder i Korea under många generationer. Att vara ett offer innebär att erbjuda er för andra. Ett levande frö växer bra om det planteras i röta i jorden. Historiskt sett, om en nation har lidit stora vedermödor och smärta, kommer dess folk att välkomna levande frön och låta dem växa väl. En region som uthärdar sådana vedermödor kan producera en stort helgon. Det är där en rättfärdig person, rättfärdig ledare, ett rättfärdigt folk, och undervisningen om rättfärdighet måste uppstå.

2 Jag är från Nampyeong Moon-klanen. Nampyeong betyder bokstavligen ett platt land i söder. Enligt Orientaliskt begrepp, representerar söder ett ideal. Därmed betyder Nampyeong ett naturligt, öppett land, en

platt mark där allt är i balans, ett sydligt land som väntar på att folk samlas.

Tecknetmoon: en bit av skrift. När du skriver tecknet moon placerar ni en prick över toppen av tecknet wu som betyder "igen". Då slutar det med ett tecken, moon , som ser ut som ett offerbord med föda placerat överst. Detta betyder att Moon-folket måste ta ansvar för översteprästen. De måste bli herrar över religiösa riter, jeju. Genom att upprepade gånger offra åt Gud, måste de bli mästare i religiösa ceremonier för att förlösa Guds djupa sorg. Det är vad jag tror att mitt namn betyder, och det är hur jag lever.

3 Om ni bland era förfäder har en nationell patriot, ett helgon eller en gudomlig son eller dotter som framförde uppmärksammad tjänst, måste ni tjäna den personen som förfader till era förfäder.

Under Goryeo dynastin, var en förfader i min släktlinje Moon Geuk-gyeom. Han dog under resan fram och tillbaka för att söka försoning mellan officerare och civila tjänstemän. Den tradition han etablerade byggde en bro som Goryeo dynastin kunde fortsätta sin historia under 500 år. Jag är också den 23:e generationens ättling till Moon lk-jeom som riskerade sitt liv för att smuggla bomullsfrön ut ur Kina att göra kläder för fattiga människor.

4 Min familj började vistas i Jeongju när min farfarsfar flyttade dit. Vi hade ett familjemotto, "Låt oss älska hela landet Korea och ser fram emot att få besökare från alla delar av landet. När de finner sin väg till våra hem, låt oss betjäna dem med hela våra hjärtan. Om en gäst råkar stanna vid vårt hem, kommer vi att betjäna honom med våra

största uppriktighet. Då kommer välsignelser från alla delar av Korea att komma till vår klan".

Det är därför jag säger till er: var inte nonchalant till vem som besöker er. Ni vet inte vilken härstamning varje besökare eller gäst har. Om ni erbjuder besökare er allra mest uppriktiga gästfrihet innan ni tar avsked av dem, kommer ni att ge välsignelser till era ättlingar. Eftersom dessa välsignelser komma från hela landet Korea, kan välsignelser som kommer på grund av er uppriktighet transporteras tillbaka till landet Korea. När ni sedan expanderar detta fundament till världen utanför Korea, kommer ni att bli överösta med välsignelser som ni kan dela med resten av världen. Det är så ni borde tänka.

5 En sak jag är tacksam för är att min mor och far, baserat på vårt familjemotto, lärde mig att aldrig skicka iväg någon som kom till vårt hem utan att först ge dem mat. De lärde mig att aldrig ge någon ett kallt mottagande, inte ens en tiggare.

Det är vad min farfar hade utövat som vår familjetradition. Även om vi var i mitten av vår måltid, om en tiggare kom till vårt hus och krävde mat, så lämnade min farmor eller min mor omedelbart rummet för att ge honom mat. Särskilt under vintern, om hon inte tillagade det tillräckligt snabbt, så brukade min farfar ta sin egen måltid på hans bärbara bord och ställ det framför tiggaren. När han tänkte på tiggaren hungrig och kall, kunde han bara inte fortsätta äta. Han skulle ge tiggaren hans egen mat, och han visste inte om han skulle själv få. Baserat på denna familjetraditionen, jag har gjort samma sak för världens folk.

Människor från hela Korea, från Honam regionen till Yongnam regionen, reste till Kina genom norra Korea. De letade efter den stora landsvägen, som passerade nära vårt hus. Om dessa resenärer råkade komma till vårt grannskap och ville ha någonstans att övernatta, så skulle våra grannar berätta för dem, "Om du går över där borta, så finner ni Moons hus. Ni kan sova där." Det är därför under alla fyra årstiderna så var aldrig gästrummet i vårt hus tomt. Min mamma lagade mat till dem, och jag vet att det orsakade henne att lida enormt hela hennes liv. Jag berättar för er ett hushåll som har utfodrat folket i Koreas åtta provinser kommer aldrig att gå under. Ett sådant hem skulle se födelsen av en släkting som skulle välkomnas i alla Koreas provinser.

6 Det fanns alltid många människor som besökte vårt hus. En natt när jag var åtta år gammal, vaknade jag upp ur sömnen, fann jag en grupp främlingar i gästrummet och min familj gav dem ett gästabud. Jag frågade vad samlingen var, och blev informerad i en viskning, "frihetskämpar har kommit:" På den tiden hörde jag ofta historier om dem - att de sov i tält, promenerade på hustak, och kunde hoppa över en mur med bara en hand. Min mamma serverade dem måltid på nudelsoppa mitt i natten. Hon fångade en kyckling och gjorde nudelsoppa med; det skulle föda fler människor och det var snabbare än att koka ris. Min familjs motto var att mata hungriga besökare, även om det innebar att det fanns ingen mat kvar för min familj och vi skulle gå hungriga. Så var den undervisning fick jag.

7 Sanna föräldrars hushåll var nödvändig för att upprätthålla den historiska traditionen av

patrioter och lojala undersåtar. En ovanlig sak om medlemmar av min familj var att när någon rökt eller druckit alkohol bröt nässelfeber eller utslag ut. För detta anledning kunde de inte dricka sprit eller röka. En annan typisk sak om min familje-tradition var att ingen hade bihustrur. Min farfar utövade högsta möjliga liv av tro baserat på konfucianska läror. Min äldre farbror var en kristen pastor och kunde förstå alla böcker om profetior. Min mor och andra i min familj hade en gåva att de kunde veta framtiden om de bad om det.

Sanna faders familj Nampyeong Moon klanen, som kom från Jeolla provinsen, började sätta ner sina rötter i regionerna Pyeongan och Hamgyeong från tiden Moon Jung-shil som var känd med titeln hertig Uian. Han var den tredje av de 5 söner Chungseon Duke (Moon Ik-jeom). Moon Dal, Duke Uians 5:et-generationens ättling, var först med att bosätta sig i vad som nu är staden Jeongju. Sanna fars farfarsfar Moon Seong-hak var 19:e generation efter Duke Ulan; han hade 3 söner: Jeong-ho Jeong-gi, och Jeong-heul. Hans yngste son Moon Jeong-heul var Sanne fars farfars-far. Han var den förste som bor i byn Sangsa-ri.

Moone Jeong-heul hade 3 söner: Chi-gook, Shin-gook och Yoon-gook. Den äldste, Moon Chi-gook var Sanne fars farfar. Han sade om Sanne far, "han kommer att bli en stor man i framtiden; stöd honom vad än han vill göra:" Moon Chi-gook hade 3 söner: Kyung-yu (som levde från och med den elfte dagen i sjunde månaden 1893 till och med den elfte dagen den tionde månaden 1954 enligt mån-kalendern), Kyung-bok och

Kyung-gu, och även två döttrar. Kyung-yu, som efter död gavs titeln Chungbunim, var Sanne fars fader. Han gifte sig med Sanne fars mor Kim Kyung-gye (som levde från och med den femtonde dagen i den tionde månaden 1888 för sjunde dagen i första månaden 1968 enligt mån-kalendern), som efter döden gavs titeln Chungmonim. Hon kom från Yeo-nan Kim-klanen, och hennes tidigare namn var Kim Ju-gwan.

Chungmonim var från en framstående familj i Jeongju. Hon föddes som första dottern av hennes fader Kim Bark-hung. Hennes mor, som var från Indong Jang klanen födde honom 5 barn, 3 söner och 2 döttrar. Hennes far stödde självständighetsaktiviteter och bidrog till att bygga upp Osan-skolan i Jeongju, som producerade många patrioter för frihetskampen.

Hennes familj, Kim, kom från Kim-klanen som producerade många prominenta personer under Joseon-dynastin som klarat nationella prov för att bli statstjänstemän. Hennes familj uppfostrade henne väl, med renhet och värdighet. Hon var lång, och hennes personlighet var aktiv och engagerad. Hon levde ett uppoffrande liv för Sanne far och lade därmed grunden för perfekt samarbete mor-son för hans väg som Återkomstens Herre.

8 Min familj välsignades av Gud under min farfarsfars tid men betalade gottgörelse under min farfars tid. Det är en absolut princip att efter välsignelser följer gottgörelse. Betrakta Israels historia: efter att ha fått en välsignelse, följer gottgörelse utan undantag. Om ni får så många som tio välsignelser, så måste ni betala skadeersättning motsvarande detta belopp.

Av den anledningen gick min familj igenom avsevärd upprördhet innan Gud kallade mig. Familjeförmögenheten förslösades och familjemedlemmar dog. Inte bara det, människor som var nära mig fick också många problem. Det var så när min familj fick en särskild välsignelse från Gud, han lämnade vår familj i händerna på satan tills vi hittade bottenpunkten. Under denna tid angrep satan min familj och vi fick lida en följd av gottgörelser genom tre generationer.

9 För många år sedan, för att försöka eliminera mig, överöste satan mina familjemedlemmar med alla sorter av obegripliga andliga fenomen. Jag föddes i en miljö full av sådana problem, och jag var tvungen att ta itu med var och en av dem själv. Naturligtvis hade jag mina föräldrar och också många släktingar som var villiga att hjälpa mig. Bland dem var min farfars yngre bror, som var en välkänd pastor. Han var expert på kinesiska klassiker och kinesisk historia. Han hade tagit examen från Pyeongyang teologiska seminarium, och han talade bra engelska. Han var kunnig om västerländsk kultur och blev en pionjär inom självständighetsrörelsen. Fastän jag hade sådant familjestöd, löste jag alla problem på egen hand. Även om jag hade frågat dem, hade ingen av dem kunnat förstå vad jag måste göra. Ingen av dem, inte ens mina föräldrar, visste vägen jag skulle gå i framtiden. Men på grund av de andliga fenomenen bakom kulisserna, uppstod alla slags problem för hela min klan, från mina föräldrar till mina släktingar. Många incidenter inträffade verkligen. Satan visste mycket väl vem jag var och vad jag var, och han fick mången ondska att vederfaras dem.

10 Jag föddes i en familj som gjort ett stort bidrag till mars-rörelsen 1919 och kampen för självständighet. Min familj som ledde detta var min äldre-farbror Moon Yoon-gook. När jag växte upp var han brukade säga till mig, "Du, kusin, måste bli större än mig". Min äldre-farbror älskade mig heligt. Han var bakom skapandet av Osanskolan.

11 Min fader var den typ av person som inte behövde lag. När min pappa lånade pengar av någon anledning, kände han stark önskan att betala tillbaka pengarna, inklusive ränta, senast på förfallodagen. Han höll sitt ord oavsett vad som hände. Han var en förebild i att hålla löften.

12 Min mor födde 13 barn. Jag har 3 äldre systrar och jag är andre son. Fem av barnen dog, medan 6 döttrar och 2 söner överlevde. Det var förödande för min mor att allt eftersom hon uppfostrade sina söner och döttrar, gick den ena efter den andra från denna värld. När en yngre broder eller syster dog, tog min fader ansvar för deras begravningar. Han gjorde en enkel brädkista, bar den på axeln till en begravningsplats och begravde själv barnet. Min äldre bror var alltför ung för att ens hjälpa honom. När min mamma var i tårar på grund av att vara tvungen att sända sitt barn till andliga världen, återvände min far hem, efter att ha begravt kistan ensam. Men han ville inte tvätta bort begravningsplatsens smuts från sina händer. Bara efter tre dagar hade gått tvättade han sina händer och började äta. Min pappa måste ha tänkt: "Hur kan jag tvätta mina händer och äta direkt efter att ha begravt mitt barn?" När jag observerade en sådan sak, visste jag att han var en hedersman som naturligtvis gick utöver

kraven i lagen. Hans allvar om döendets önskningar från hans förfäder överträffade hans respekt för mänskliga lagar.

13 Min mor var en rättskaffens person. Hon hade en mycket stark personlighet, som en man, men hon var en bra svärdotter. När hennes svärfader sade att han skulle vara på väg någonstans tidigt på morgonen, hade hon förberett hans frukost och tjänade honom oavsett hur tidigt det var. Hon levde hela sitt liv på det sättet, utan att någonsin klaga. Jag tog efter min mor på många sätt.

14 Jag liknar min mor på många sätt. Jag likna min moders revolutionerande disposition. Min far var, å andra sidan, mer som en akademiker. När han hörde något glömde han det aldrig, som dagens datorer. Han hade ett fotografiskt minne. Jag ärvt min kreativitet från min mor. Min morfar var också sådan; han var påhittig. I hans by, var han inblandad i ocean-relaterat arbete, och han var mycket kreativ i det. Så när jag var 6, 7 och 8 år gammal brukade jag besöka honom i hans hem och följa honom runt att fånga fisk. Ni har ingen aning om hur upphetsad jag var och hur angelägen jag väntade på ett tillfälle att gå och träffa honom.

15 Min mor födde många barn, 13 sammanlagt. Jag kommer fortfarande ihåg vad min mor sa, "även om det finns alla typer av roliga saker att göra i denna värld, ger ingenting mig mer glädje än att amma de barn jag födde och uppfostra dem. Nu när jag är för gammal för att föda, tycker jag att ingenting är ens nära lika roligt som det". Jag tittade på min moders ansikte, utmärglat av hårt arbete. Hennes ansikte visade att i hennes liv som hon hade gått igenom alla

tänkbara svårigheter, men till mig såg hon vacker ut när hon arbetade hårt för att fostra sina älskade barn. Hennes kärlek åtföljdes av svårigheter och uppoffringar, men hon glömde hennes uppoffringar för de hon älskade. Ja, att offra förvandlas till den kompost som göder marken, gör det att ge liv, kött och ben, vilket är glädje och lycka. Det blir kärlek.

16 Min äldre bror stödde absolut mig, hans yngre bror, även om han var äldre än mig. På detta sätt skapade han naturligtvis en bas för att gottgöra Kains position. Min äldre brors trosliv var djupt till kärnan. Han visste när Koreakriget skulle avslutas och den dag då Koreas självständighet från Japan skulle komma. Hans nivå av tro var sådan att han kunde lösa alla problem med vägledning från andliga världen. Han insåg att vår relation inte var som många andra äldre-yngre broder relationer genom historien. Jag var inte en vanlig bror, utan en person av historisk betydelse. Därför hade han absolut tro på mig och skulle göra vad jag än bad om. En gång när jag var i Pyeongyang, hände något providentiellt betydande och jag gav honom några anvisningar att utföra. Jag bad honom att göra saker som skulle vara obegripliga för vanligt förnuft hos vanliga människor. Men eftersom det var för mig, hjälpte han mig, hans yngre bror, genom att göra detta och detta. Det spelade ingen roll om uppgifter var svåra, min äldre bror stöttade mig på alla möjliga sätt utan att tveka.

17 Min äldre bror kunde kommunicera med andliga världen, så han visste att jag inte var en vanlig yngre broder. Han tyckte alltid att "alla familjer har syskon, och inom en klan finns det vertikala och horisontella

relationer. Men bland bröder, är min yngre bror den bästa i hela historien:" Andliga världen lärde honom detta. Därför gjorde min äldre bror allt jag bad honom att göra. Om jag bad honom att sälja huset, skulle han sälja det; om jag bad honom att sälja en ko, skulle han sälja den. När jag inte hade pengar för min undervisning, var han redo att sälja även hans eget land att hjälpa mig att betala den. Han gick aldrig emot mig en enda gång. Det är så han kunde återställa Kain-Abel relationen.

Kapitel 2

Sanna Mors födelse

Avsnitt 1. Bakgrund

Den religiösa bakgrundenFör att Gud skulle kunna sända den Återvändande Herren, sin enfödde Son, till jorden, genomförde Han en särskild providens. Han gjorde på samma sätt för att kunna sända Himlens brud att vara Hans enfödda dotter och förkroppsligande av den helige Ande. Himlen förberedde många andligt-ledda kyrkor för att skicka Sanna Mor som ny Eva. Ungefär samtidigt som sanna mors födelse, uppstod många andliga kyrkor på den koreanska halvön. Med hennes familj involverade i dem, var deras syfte att förbereda för Sanna mor. Sanna mor föddes den 10 februari 1943 (sjätte dagen i första månaden av mån-kalendern) vid hennes mormors hem nummer 26, byn Shineui i nära staden Anju, Södra Pyeongan provinsen. Hon var den enda dottern till hennes fader, Han Seung-oon, och hennes mor, Hong Soon-ae, som senare fick titeln Daenionim.

1 När vi ser på de centrala figurerna i provindentiell historia kan vi förstå hur viktigt moderns roll är. Abraham, Moses, Jesus och andra blomstrade och skapade en ny historia utifrån den roll som deras hustru eller mor hade. Men deras inre personliga historier var fylld med bitter sorg, elände och lidande. Där jag står idag, kan jag konstatera att ingenting av det som har hänt fram till

min födelse var en slump. Pastor Lee Ho-bin, som var välkänd redan före befrielsen av Korea, fått en uppenbarelse som ledde honom att ordna mina föräldrars äktenskap.

2 Spädbarn brukar ropa "Ahhh!" så snart de är födda, men man berättade att jag sjöng "la la la!" istället. Så, Jo Won-mo, min mormor, sa "Det verkar som om hon blir en sångerska när hon växer upp". Efter att ha ätit den första soppan sjögräs efter min förlossning, somnade Daemonim med mig i sin famn och hon hade en dröm. I denna dröm, visade sig en mörk satan med horn på huvudet inför henne. Han sade, "på grund av födelsen av detta barn, måste jag dö. och sedan försökte han döda mig. Min mor skrek, "försvinn satan! Hon är en sådan dyrbar dotter till mig, hur vågar du försöka döda henne!" Min mor skrek så högt att min mormor sade, "Du måste vara trött efter förlossningen". Daemonim svarade, "Nej, det är inte så. Jag skrek högt eftersom satan försökte döda barnet:" Min mormor sade, "Det är så konstigt." Men Daemonim tänkte för sig själv, "eftersom satan försökt döda henne så snart hon föddes måste jag uppfostra detta barn med min yttersta uppriktiga tillgivenhet. Jag kommer att fostra henne ren, vacker och orörd av synd, och sedan erbjuda henne till Herren:"

3 Min mor, Daemonim, berättade att hon hade en mystisk dröm precis efter att hon

födde mig. Vid denna tid var Korea Japans herravälde, och kriget i Stilla Havet var på sin höjdpunkt. Människor som sändes ut av japanska general-guvernörens kontor i Korea plundrade varje hus och tog all spannmål och alla metallföremål som de kunde hitta, för att kunna förse soldaterna för krig med livsmedel och vapen. I hennes dröm, hade alla de saker de hade beslagtagit från Korea staplats på hög i Japan. Då plötsligt , återvände allt som hade beslagtagits, till Korea i ett fartyg över Korea-sundet, och det staplades allt hög, säck på säck, i trädgården utanför vårt hus. Vid denna tidpunkt, vaknade Daemonim. När jag nu tänker på det visade drömmen symboliskt Sanna mors väg mot vår Himmelska förälder, som skulle försona och förena Kain och Abel.

4 I Korea fanns många speciella andligt ledda kyrkor. Dessa skiljde sig från vanliga kristna kyrkor, vars medlemmar nöjde sig med formell gudstjänst och med blind och enkel tro, att bara genom att tro på Jesus och Bibeln, skulle de kunna gå till himmelriket. Dessa kyrkor tog emot många uppenbarelser från Gud att göra förberedelser för att välkomna Herren vid hans Återkomst och finna Herrens brud. Sådan var tros-landskapet i Korea efter andra världskriget. Jag föddes i en familj som var andligt förberedd, i vars förberedelser ingick deltagande i dessa andligt vägledda kyrkor. När jag idag reflekterar över förhållanden vid den tiden, dränks jag i sorg. Det är därför att jag återkallar minnen av obeskrivligt lidande som genomleds av de kyrkor som min mor, Daemonim, tillhörde. Medlemmarna i dessa kyrkor levde helt enligt de gudomliga uppenbarelser de tagit emot. Dessa uppenbarelser vägledde dem att

gå en väg av gottgörelse för att förbereda en enklare väg för Herren. Det var en otrolig väg fylld av svårigheter och umbäranden. Några av dessa medlemmar dog i fängelse. Efter att ha kallats av Gud att förbereda för Messias, övervann de sina svårigheter genom att bära med sig hoppet att någon dag skulle de kunna träffa honom. Så med hängivenhet och tjänande, utförde de omfattande förberedelser för att välkomna den Återvändande herren. Bland de saker som gjorde var förbereda allt för honom, från skedar för honom att äta med till kläder för honom att bära. Uppenbarelserna han fick var så detaljerade att de till och med visste storleken på hans kläder. Men medan de uthärdade obeskrivligt lidande för att utföra dessa uppgifter, dog de tyvärr, en efter en, utan att möta Herren. Deras mission gick vidare genom tre generationer, och jag föddes vid kulmen av deras uppenbarelser.

Profetian Himlens brudProfetian om Sanna mors födelse var betydelsefull eftersom det var frukten av Guds providentiella historia. Hennes födelse var mycket större än födelsen av en individ; det var frukten av 2 000 år av kristen historia, och den var knuten till andligt-vägledda kyrkor som uppstod i Korea för att välkomna Herren vid hans Återkomst. Dessa kyrkor producerade denna frukt genom tre generationer: hennes mormor, Jo Won-mo; hennes mor, Hong Soon-ae (Daemonim), och slutligen Sanna mor själv. Speciellt, strax efter födelsen av Sanna mor, dog pastor Kim Seong från Heliga Herrens kyrka, i fängelse från den tortyr hon fick ta emot. Därefter gick uppdraget gick vidare till "Inuti livmodern kyrkan" ledd av Rev. Heo

Ho-bin. Eftersom även pastor Heo var fängslas, tog hennes mor, hennes plats, vittnade om Sanne mor, som var sex år gammal. Hon välsignat henne, du kommer att vara Himlens brud:" Redan innan födseln av Sanna mor fanns profetior om henne, "han blir universums drottning. Genom denna process, överlämnades grunden för dessa kyrkors hängivna offer att ta emot Herren vid hans Återkomst, vidare ner till Sanna mor.

5 Min fader, Han Seung-oon, föddes i Anju; han arbetade som lärare under hela sitt liv. Trots att han var en stark och robust man med en stor ram, han hade ett öga för detaljer och han var alltid beredd att tjäna andra. Framförallt var han en from kristen; han arbetade också som en ledare i Nya Jesus-kyrkan ledd av pastor Yi Yong-do. Som en troende och lärare, var hans liv alltid intensivt. När min mor flyttade till Anju med min farmor, deltog de i Nya Jesus-kyrkan i Anju för att fortsätta sina liv i tro. Det var där min mamma och pappa träffades och kom att lära känna varandra, och som så småningom slutade med giftermål. En dag under den tid de levde ett hängivet troende kristet liv, fick Daemonim en uppenbarelse, "dotter till Hong Yu-il, jubla! Om du föder en son, han kommer att bli universums konung, och om en dotter, blir hon drottningen av universum". Efter att hon fått detta budskap, gifte sig mina föräldrar. Min far var 26 år gammal, och min mor var 21 år gammal. Efter detta gjorde Daemonim kontinuerliga och ihärdiga ansträngningar att finna Återkomstens Herre. Hon gick slutligen med i den Helige Herrens kyrka i Cheolsan, som krävde att hon reste fram och tillbaka mellan Anju och Cheolsan. Jag

föddes nio år efter mina föräldrars äktenskap, som dess frukt av deras uppriktiga hängivenhet och fromma liv i tro.

6 När jag föddes, gav Gud uppenbarelser om hans plan att Återkomstens Herre skulle födas på jorden. Dessa avslöjanden gavs till en kvinna som heter pastor Heo Ho-bin. När jag var sex år, mötte pastor Heos mamma mig och profeterade, "Du kommer säkerligen att bli Himlens brud:" Hon hade tagit emot denna uppenbarelse om mig även om jag var fortfarande bara en ung flicka. Vid denna tid fanns i Nordkorea fanns några andligt-ledda kyrkor som hade förberetts och kallats av Gud. Den kristna tron var så stark i Pyeongyang att staden faktiskt kallades "Österns Jerusalem":

7 I Nordkorea, allteftersom det kommunistiska partiet växte sig starkare, blev förföljelsen av religion mycket svår. I augusti 1946 togs pastor Heo Ho-bin till Daedong fängelset i Pyeongyang. I fängelse fick hon en uppenbarelse att hon skulle möta den återvändande Herren. Ungefär samtidigt arresterades Sanne far medan han evangeliserade i Pyeongyang och togs till samma fängelse. I fängelse, lyckades Sanne far skicka ett meddelande till pastor Heo genom hennes huvudlärjunge. Men meddelandet upptäcktes av fängelsevakter och Sanne far torterades så allvarligt att hans tänder gick sönder. Det var under denna tid, innan jag kom ned till Sydkorea, som Rev. Heos mamma kallade mig för att gå och träffa henne efter att ha fått en uppenbarelse om mig. Jag var då 6 år gammal. Pator Heos kyrka uppfyllde missionen att vara Bruden till Återkomstens Herre, och pastor Heos mamma gav mig en välsignelse som jag

skulle ta position av den bruden. Hon sade i sin bön att jag skulle uppfylla en stor mission. Jag kommer fortfarande levande ihåg det: en äldre kvinna i en vit koreansk dress sa att hon hade fått en uppenbarelse från himlen och kallade mig ensam i sitt rum för att ge mig den välsignelsen.

8 Pator Kim Seong-do:s kyrka låg på västkusten i Nordkorea. Efter att hon dog, blev pastor Heo Ho-bin dess ledare. Daemonim var en hängiven medlem av den kyrkan. Daemonim tog Sanna mor till den kyrkan när hon var fyra år gammal, och pastor Heos mamma gav henne välsignelse till Sanna mor när Sanna mor var sex år. Att välsigna symboliserade tetamenterande till Sanna mor, arvet av uppdraget att delta med Återkomstens Herre. När jag först mötte mor, kände jag redan till detta arv till Sanna mor. Allt som Gud hade berett genomfördes 1960, det är så Sanna föräldrar kunde komma i dag. Baserat på detta, det blev möjligt att skänka äktenskaps-välsignelse till kyrkan medlemmar så att de blev Guds barn.

Sanna mors namnStrax efter Sanna mor var född, gav hennes pappa, Han Seung-oon, henne namnet Hak Ja Hak, enligt en dröm där han såg två tranor. Hak betyder "trana" och ja betyder "son" som ofta används för att betyda "barn" i kvinnans namn. Sanna Fadern tolkade hennes namn, "hon kommer att bli som en partner till Gud, genom att bli den största lärde, en annan innebörd för "hakja " är Guds bittra sorg." Han sade vidare att "det sista tecknet i hennes namn, ja symboliserar att hon är avsett att förenas med Guds prins".

9 Jag fick jag veta att då jag föddes, hade min far en dröm-liknande vision där han såg

den vackra, ljusa solen skina ner på en tät skog av pinjeträd. I skogen, dansade två tranor i harmoni. Så han gav mig namnet Hak Ja.

10 Sanna mors namn är Hak Ja. Dessa tecken betyder "trana" och "son": Tranor flyger över Himalaya och landar sedan på slätterna där de kläcker äggen. Detta symboliserar missionen som Eva måste uppfylla. Tecknet ja , betyder "son" symboliserar att hon är kvinna som längtar efter Guds Son. Sanna mors uppdrag är att klättra över Himalaya och föda söner och döttrar i en värld av fred. Tranor äter inte vad som helst; de äter bara ren föda. De äter saker som är näringsrik men lätt. När en trana börjar flyga ändrar den knappast riktning när den flyger högt på himlen. Av denna anledning, värderade folk i Mellanöstern tranan som en gynnsam fågel och vårdade den ömt.

Sektion 2. Sanna mors familj

Guds förberedelserSanna mors far, Han Seung-oon, föddes den 20 januari 1909. Hans far var Han Byung-geon, hans mor var Choi Ki-byung, och han var förste son bland fem syskon. I maj 1946, samtidigt som han arbetade som skollärare, flydde han till söder. Efter det undervisade han som lärare i grundskolor i Seoul och i provinsen Gyeonggi till februari 1974. Han ägnade 41 år av sitt liv till att vara en lärare, både i norr och söder.

Hong Soon-ae (Daemonim) föddes den 22:a dagen i den 2:a månad 1914 enligt mån-

kalendern till en hängiven kristen familj. Hennes far var Hong Yu-il. Hennes mor, Jo Won-mo (som levde från 7:e dagen i den 11:e månaden 1889 till den 3:e dagen av den 9:e månaden 1962, enligt mån-kalendern), födde honom en son och en dotter. Daemonim var deras första barn. Jo Won-mo, Sanna mors mormor, var en flitig och aktiv kvinna som likt många samtida kvinnor. Det är känt att en av hennes förfäder, Jo Han-joon, byggde en betydande stenbro över floden Dallae på Jeongju i norra Pyeongan provinsen, och investerade hela sin förmögenhet för att bygga den.

1 Jag föddes i gryningen den 6:e dagen 1:a månaden 1943 enligt mån-kalendern, i Anju, södra Pyeongan provinsen. Det var inte en avlägsen by, men det fanns en kulle och en vattenström precis bakom mitt hus. Den omgivande byn hade en varm och mysig känsla, som en höna omfamnande sina kycklingar. Bakom huset fanns ett korn-fält som min familj skördade för livsmedel. Jag minns hur stora dessa majskolvar var. Sanna faders hemstad Jeongju och min hemstad Anju separerades av en flod.

2 Min hemby, Anju är ett strategiskt militärt och politiskt läge. Det är en av de två viktiga städer som Pyeongan provinsen uppkallades för. Tecknet pyeong är det första tecknet i staden Pyeongyang och karaktär an är det första tecknet i Anju. Anju ligger i en naturlig miljö i vidsträckta slätter som är bra för jordbruket. Historiker säger att staden fanns i tid före eran som kallas Gojoseon ("gamla Joseon:" 7:e - 1:a århundradet e.Kr.). Floden Cheongcheon som rinner genom området separerar Pyeongans norra provins från södra Pyeongan provinsen.

Anju är cirka 60 kilometer från sanna fars hemstad Jeongju och 75 kilometers från staden Pyeongyang. Under tiden offrade Daemonim villkor av hängivelse varje dag och för att leta efter nya ord av sanning, skulle hon resa till den heliga Herrens kyrka i Cheolsan, vilket var ungefär 120 kilometer.

3 Sanna mors mormor Jo Won-mo var en direkt ättling till Jo Han-joon. Tecknet Jo i hennes efternamn betyder nation. Det betyder att Daemonim's mor var i position av en mor för nationen. Det är så generationerna av hennes familjetradition anslöt genom historien. Här är en sann historia: När ingen hade reparerats eller underhållits Dallae-bron i Jeongju under många decennier, började den förfalla. Så småningom nådde det den punkt att människor inte kunde korsa bron och vägen blockerades. Resterna av den trasiga bron skapade hinder som orsakade att floden svämmade över sina bräddar, och den begravdes under flodens sand och lera.

Det fanns också en profetia: Om en sten som liknade en totempåle som stod bredvid bron blev begravd, då skulle nationen Korea gå under, men om att klippan var tydligt synlig för folket, skulle en ny himmel och jord utvecklas i Korea.

4 För kinesiska sändebud skulle kunna resa till Koreas regering var de tvungna att passera floden Dallae på Jeongju. Men det fanns ingen bro för dem att passera, och regeringen inte har pengar för att bygga en. Så regeringen skrev en bulletin, som sökte någon som kunde bygga en bro. Det är då Jo Han-joon, min mors mormors förfader, byggde en bro med sin personliga

förmögenhet. Han gjorde det som en stor stenbro som båtar kan passera.

När Jo Han-joon byggt bron, hade han bara tre mynt kvar. Han använde dessa tre mynt att köpa halmsandaler till invignings-ceremonin följande dag. Efteråt gick han för att sova och den kvällen hade han en dröm. En gammal människa klädd i vit uppträdde och sade: "Han-joon, du erbjöd värdefull service till din nation, och som belöning jag ville sända Himlens Son till din familj. Men när du använde dessa tre mynt för dig själv, uppfyllde du inte helt Himlens krav, så jag sänder dig Himlens Prinsessa istället!" Han vaknade upp ur drömmen och sprang till floden Dallae. Där på en kulle ovanför floden fann han att en stenstaty av Maitreya Buddha hade dykt upp.

5 När folket, enligt legenden såg stenen av Maitreya stående på kullen, trodde de att den hade uppstått ur marken. De byggde en öppen helgedom för statyn så att den inte skulle vara utsatt för väder och vind. Därefter började Maitreya-statyn växa. Den växte sig större och större tills den gick genom hålet i taket på helgedomen, som var tvungen att byggas om. Därefter, egendomligt nog, började statyns mage bukta ut, och när den gjorde det, så gjorde alla döttrars magar i Jo-klanen. Detta orsakade ett stort missförstånd bland byborna, som trodde att ogifta flickor hade blivit gravida utanför äktenskapet.

Jo familjen skar av stenstatyns mage för att platta ut den, men då började den blöda från sin mage. Den mystiska blödande statyn skrämde dem, så Jo-familjen täckte den snabbt med gips för att blockera blödningen. En annan lokal förklaring är att när någon

passerade förbi statyn på en häst, om ryttaren inte klev av och bugade inför statyn, skulle hästarnas hovar fastna i marken och den kunde inte röra sig framåt. Genom sådana mirakel, fostrade himlen den trogna Jo-klanen och skickade min mors mor-mor, Jo Won-mo. Gud började förbereda andliga miljön med min förfader Jo Won-mo och förenade sedan det fundamentet med mig.

6 Sanna mors mormors efternamn är Jo. Hennes familj bodde i en rik by, en by med kakelförsedda hustak där många tjänstemän bodde. Sanna mors mormor, den tredje generationen av hennes släktlinje, var en direkt ättling till Jo Han-joon. Ur en sådan meriterande familjetradition, älskade både hennes mormor och Daemonim mycket Sanna mor och fostrade henne med särskild hängivenhet. Eftersom Daemonim ofta reste över hela nationen i sökandet efter Herren, var det mormor Jo som uppfostrade Sanna mor. Denna familj ville mer än någon annan förstå alla hemligheter om andliga världen.

7 Hong Yu-il, min mora morfar, var lång och snygg. När jag först träffade Sanne fader, liknade han mycket min morfar att han kändes bekant för mig. Vid den tiden var min morfar så öppen för moderna trender som han till och med köpte högklackade skor för hans svärdotter. Jo Won-mo, min mors mormor var petite och vacker. Hon var flitig och aktiv. Trots att hon inte var välutbildad, var hon en mycket modern kvinna. Hon till och med drev hennes eget företag att sälja och reparera symaskiner.

Kulturell förberedelseSanna mors släktgården ligger i Nordkorea, i Cheongju, norra Chungcheong provinsen. Enligt fars förklaring. Chungcheong betyder

"ett rent hjärta och klart sinne" och Cheongju betyder "en by som är klar och ren:" När du flod eller havsvattnet är klart, kan vi se fisk och annat djupt ner i vattnet. Likaså betecknar Cheongju en by med människor vars hjärtan är rena och sinnen är klara, som strävar efter att bli människor som går Vägen. Sanna mors efternamn Han, kommer från Cheongju Han-klanen, och det representerar Korea, Han nationen, Hanguk. Dessutom representerar det universum, eftersom han också betecknar hana, i betydelsen den första, eller nummer ett. Det är därför Gud förberett Himlens brud med namnet Han från Cheongju Han-klanen.

8 Korea har 4 300 år av historia. Denna historia inkluderar eran av Gojoseon. Det koreanska folket kallades Dongyi-folket, ett folk i Östern som studerade astronomi och tolkade stjärnorna för att utröna Himmelsk lycka. I varje epok i dess historia har Korea upprätthållit en nationell religion. I epokerna Shilla och Goryeo och var det Buddhismen, och i eran av Joseon, var det Konfucianismen. När vi går tillbaka till Koreas tidigaste historia, finner vi en notering att Han-klanen föregick även Gojoseon-eran. Där kan vi hitta ursprunget till det koreanska folket, från en tid ännu tidigare än Gojoseon-epoken.

9 Koreanska historiker hävdar att innan Gojoseon eran fanns en nation som styrdes av kejsar Hwan-ung. Det var han som födde Dangun, den första anfadern av Korea.

Ordet Hwan är ett gammalt uttal av ord som i efterföljande koreansk historia kom att skrivas Han. Det är därför människor hänvisar ofta till Hwan-ung med namnet Han-ung. Naturligtvis kan vissa personer

nedvärdera denna del av koreanska historia som bara mytologi. Men gömt i myten om Dangun är Guds vilja att välja Han-människor som människorna av himlens härstamning. Artefakter och relaterade data associerade med den eran upptäcks och de bevisar att mytologin har en grund i verkligheten. Inte många känner till ursprunget till ordet Han i frasen, Han-människor, eller i det officiella namnet Korea, Daehan Minguk. Men faktum är ursprunget av ordet kan hittas i namnet "Han-klanen Joseon:" För tusentals år sedan styrdes ett stort område som sträckte sig från nordöstra delen av Kina till den koreanska halvön, av medlemmar från Han-släkten; därför kallades nationen Han-klanen Joseon. Att vi koreaner ofta kallas Han-människor och våra folks namn är Daehan Minguk härstammar från Han-klanen Joseon folket för länge sedan. Vad detta ytterst betyder är att vår nation grundades av forntida förfäder av Han-folket.

10 När vi söker roten av frasen "Han-folket:" finner vi att det härstammar från "Han". Detta ord betecknar det unika namn som vårt folk kallades från långt tillbaka. Det innebär de första människorna och ett stort folk. Man hänvisar också till folket med Himlens härstamning som kommer att uppfylla Guds vilja och förena världen. Därför är Han-klanen känt för att vara kunglig och prestigefyllda härstamning med en lång och varaktig historia. Det var därför Gud sökte från denna släktlinje en kvinna att vara Sanna mor.

11 Han är också ordet för den ende, Gud, och enigheten av allt i universum. Dessutom betyder det enormt, vilket innebär att

omfamna allt i universum, fullständigt och rikligt. Det betyder också gudomlig, nummer ett i världen, och ursprunget eller alltings början. Alltså, är vi Han-människor de personer som kommer att utföra rollen som uppfyller Guds vilja på jorden genom att leda mänsklighetens historia och vägleda mänskligheten in i sanningen.

12 Det koreanska folket kallas Baedal-folket, vit-klädda människorna. Baedal betyder "det ljusa landet" och "landet som dyrkar himlen:" Dangun kallas också konungen av Baedal, ett uråldrigt konungarike av det koreanska folket för tusentals år sedan. I Bibeln kan vi läsa att Gud valde Noa och Abraham, och arbetade med dem som centralpersoner att förbereda israeliterna som det utvalda folket som han så småningom skulle sända Jesus till. Likaså valde himlen Han-människor som människor av himlens härstamning och upphöjde dem som hans folk med undervisningen av Hongik Ingan - principen av stor nytta för mänskligheten - som gavs av Dangun. Därmed har Gud förberett dem att leda providensen när han skickar Herren åter till dem. Därför måste vi ha i åtanke att han har valts av Gud att stå framför och leda vägen för att upprätta riket av fred i Era efter ankomsten av himlen.

13 Det koreanska alfabetet uppenbarades under konung Sejongs regeringstid, som gjorde det officiellt Hunmin Jeongeum , som betyder "undervisning i rätt ljud för folket:" Namnet kan tolkas som att de som undervisar och lär dig vad som är rätt kommer att kunna fortsätta, även om landet faller i spillror. Jag kom att förstå att Dongyi människor (ett annat namn för det koreanska folket) har en sådan historia och karaktär.

Det anses allmänt att koreansk historia sträcker sig ca 4000 år tillbaka, med början i Gojoseon epoken. Men Han-människor fanns redan 3 000 år före Gojoseon eran, och deras ursprungsort på koreanska halvön var Cheongju. Jag arbetar nu för att systematiskt ordna allt det material som jag har sammanställt och publicera en bok om Koreas gamla historia, som inte behandlar Korea separat, utan visar dess förbindelser till historien av andra Fjärran Östern-nationer.

Avsnitt 3. Av anden vägledda kyrkor

Försynen med ande-ledda kyrkor Med början omkring 1900, medan Gud förberedde försynen att åter sända Messias till jorden till landet Korea, började ande-ledda kyrkor växa fram. Dessa leddes av hängivna kristna som hade avancerad kunskap om Guds plan. Arbetet i dessa kyrkor började med Nya Jesus-kyrkan ledd av pastor Yi Yong-do, som överfördes till Den Helige Herren-kyrkan med pastor Kim Seong-do, och kulminerade med Inuti livmodern-kyrkan med pastor Heo Ho-bin. Allteftersom dessa kyrkor sökte efter den återvändande Herren, lade de också grunden för Guds försyn att välkomna Himlens brud.

1 I landet Korea, har Gud utfört andligt arbete fokuserat på kristendomen. Med fokus på vissa andliga kristna kyrkor förberedde Gud ett fundament på 1930-talet och 1940-talet innan Koreas befrielse från Japan. De kristna kyrkorna måste förstå Guds inre förhållanden och delta i Hans inre Vilja att förbereda för att ta emot återvändande

Herren. Gud ledde detta arbete genom talrika familjer och pionjärer. I Cheolsan, Pyeongyang och Wonsan gjorde de allt de kunde för att förbereda en god miljö för tiden för Herrens återkomst. Eftersom Kristendomen kallades att uppfylla Viljan att ta emot Herren lät Gud dessa hängivna troende förbereda en andlig miljö att ta emot honom.

2 Bland människor som utförde detta andliga arbete fanns pastor Kim Seong-do, som levde i Cheolsan. En annan andlig ledare vid denna tid var pastor Baek Nam-ju från Hamheung, som beviljats tillstånd av den japanska guvernörens generalhögkvarter i Korea att leda den Helige Herrens kyrka. Detta var endast möjligt på grund av vägledning från andliga världen. Den andliga världen gav ett meddelande till pastor Baek att vandra barfota från Hamheung till Cheolsan och träffa pastor Kim. Trots att avståndet var cirka 240 till 280 km, vandrade han barfota och mötte pastor Kim. På detta sätt, förenades öst och väst.

Gud förberedde detta fundament av enighet, så att den återvändande Herren inte skulle förföljas när han anlände. Det är hur den Heliga Herren- (Seongju)kyrkan bildades. Dess namn seong , betyder "helig", från Kim Seong-do, och ju , betyder "Herren" från Baek Nam-ju. Men ett problem uppstod: Kim Seong- ansåg sin ställning högre än Baek Nam-Jura och andras. Kim Seong-sa, "Eftersom jag är den ende som himlen undervisade om Evas mission, är jag den som skall vara med vid Herrens återkomst?"

3 När Rev. Kim Seong-do och hennes familj underlät att fullgöra sitt ansvar för hennes uppdrag överfördes det till en kvinna som

troget deltog med henne, pastor Heo Ho-bin. Pastor Heos hela liv var fokuserat på att Återkomstens Herre. Himlen lärde henne hur synd kunde tas bort, hur man lever ett dagligt livet att tjäna Herren, och hur barn bör fostras efter Herrens ankomst. Pastor Heo uppfyllde alla nödvändiga traditioner av levande uppslutning till den återvändande Herren. Pastor Heo var tvungen att göra dessa förberedelser före Koreas befrielse från Japan 1945. Principen om återupprättelse är sådan att hon behövde göra detta arbete under 7 år före frigörelsen. Då skulle Guds plan för den återvändande Herren kunna ha uppfyllts vid tidpunkten för frigörelse. Messias skulle ha ärvt fundamentet hon hade byggt och inlett en ny historia. Pastor Heo stod en lägre nivå än den återvändande Herren. Hon stod inte i samma position som Herren; hon stod i positionen av att symboliskt föda honom. Genom henne, kunde Herren födas symboliskt; detta är enligt principen om återupprättelse. Då symboliserade hennes uppdrag Marias.

4 Två tusen år sedan i Israel, gjorde Gud många förberedelser före Jesu födelse. Han förberedde Israels folk i god tid att välkomna Jesus. Han förberedde så att Jesus skulle ha sin himmelska familj förena nationen och därefter ge världen frälsning. Men försynens centralpersoner på den tiden var mer måna om sitt dagliga liv än om Guds omständigheter eller hans djupa Vilja. Som en följd av att de inte erkände och tog emot Jesus ordentligt blev Jesus korsfäst. Under 2 000 år sedan Jesu uppståndelse, har Gud arbetat genom kristna kulturen för att väcka och förbereda människor som brudar att delta med den återkommande Herren. Han

kallade Korea att vara hans utvalda folk. Även om Korea bara har en kort historia med kristendom, ledde Gud Koreas folk att etablera kyrkor att göra interna förberedelser för att välkomna den nya återvändande Herren både före och efter landets frigörelse. Gud vägledde direkt pastor Heo Ho-bin och hennes make, som etablerade Inuti livmoder-kyrkan, att göra interna förberedelser att delta med den återvändande Herren. Detta innebar att göra kläder som skulle passa honom för varje år av hans liv, från födseln till 33 år. Detta var för att mildra den bittra sorgen hos Jesus, vars liv i 33 år var så miserabelt.

För att stödja Sanna mor sa Sanne far, "den Heliga Herrens kyrka leddes av pastor Kim Seong-do och Inuti livmoder kyrkan leddes av pastor Heo Ho-bin var förenade till Sanna mor genom Daemonim." I hela hennes liv, gjorde Hong Soon-ae (Daemonim) många villkor av hängivenhet för att möta den återvändande Herren. Också när hon gick med i den Heliga Herrens kyrka och Inuti livmoderns kyrka, hängav hon sig till dessa kyrkor. Under denna tid, gav pastor Heos mor välsignelsen till Sanna mor, "Du kommer att bli Himlens brud:" Detta betydde att hela fundamentet av hängivenhet som alla dessa ande-ledda kyrkor skapat överlämnades till Sanna mor genom Daemonim.

5 Eftersom det inte vara finnas några träd utan rötter, måste vi förstå de människor i det förflutna som utgjorde grunden för Sanne fader och Sanna mor innan de invigdes som Sanna föräldrar. Det är viktigt att de skapade och upprätthöll en god miljö, bra familj och bra släktlinje till slutet av deras liv. Min mor

Daemonim föddes den 22:a dagen i den 2:a månad 1914 enligt mån-kalendern, i Jeongju, norra Pyeongan provinsen. Hon ägnade sitt liv fullständigt för att hitta de återvändande Herren och levde därefter hela sitt liv att tjäna honom. Kristna fram till den tiden levde med hopp om att välkomna Herren, men min moders väg var annorlunda. För att möta Herren sökte hon aktivt efter honom, snarare än att bara hoppas och vänta på honom.

6 Tusentals år innan Jesus kom, gjorde Gud många förberedelser för Israel att ta emot honom som förblir okända fram till denna dag. Även i Korea, före befrielsen förberedde Han många grupper att ta emot Herren vid hans återkomst. De grupperna utförde internt arbete för återupprättelsens lyckade historia av återupprättelse. Min mormor och min mamma letade överallt efter dessa grupper. De levde sina liv bara för att förbereda sig för den dag då de skulle möta Herren. Till sist ledde deras uppriktiga och fromma liv mig till där jag är idag. Genom att leva ett rättskaffens och rent liv, separerade de sig från allt orent eller ont. Jag lärde mig detta liv, främst från min mor, men min mormor påverkade mig också starkt.

7 Mormor Jo Won-mo föddes i en kristen familj. Hon hade djup tro och kärlek till sitt land, och var engagerad i allt hon gjorde. Med den explosiva starten av 1:a mars rörelsen 1919, deltog hon med min mamma, som då var fem, på hennes rygg. Jag minns jag sett en bild av henne på demonstrationen. Mormor Jo verkligen var en märklig kvinna, med en brinnande tro som påverkat min mor. De deltog i en presbyteriansk kyrka tills min mor var 19 år gammal. Senare, deltog de vid

den Helige Herrens kyrka grundad av pastor Kim Seong-do, även genom att göra den långa resan till Cheolsan att delta i en kyrka där eftersom den var mycket aktiv. Min mormor och min mor gick med i den kyrkan och fortsatte deras liv i tro.

8 År 1944, ett år efter jag föddes, gick min mamma och mormor Jo Won-mo med i Inuti livmodern kyrkan, där förberedelser hade gjorts för att tjäna den återvändande Herren. Pastor Heo Ho-bin berättade för medlemmarna, "varje kvinna i kyrkan bör göra minst en uppsättning av kläder för Herren. Annars, får ni skämmas när han kommer." En eftermiddag, runt kl. 1:00, bad pastor Heo min mor att göra uppsättning kläder för Herren och slutföra dem innan mörkrets inbrott. Det skulle vara möjligt att göra kläder för en vanlig person på några timmar. Men att göra kläder för Herren kräver extra försiktighet. Fortfarande, lydde min mor och gjorde sitt bästa. Med darrande händer, hon gjorde kläder med ett hjärta av tacksamhet. Min mamma ville vara som pastor Heo, som levde ett andligt liv att tjäna den återvändande Herren dag och natt. En dag tänkte hon, "Om jag bara kunde träffa Herren en enda gång, även i drömmen, kunde jag dö utan att beklaga mig:" Den kvällen hade hon en dröm. I hennes dröm, var hon klädd i en vit koreansk dress. Hon var i ett rent 3-rums hus med ett halmtak. Efter att ha förberett frukost, var hon på väg ut ur köket, och torkade av händerna på hennes förkläde, när mormor Jo sa, "inte bara vem som helst får komma in i detta rum". Ändå öppnade hon dörren, och utan att säga något, gick hon tyst in i rummet och satte sig ned. Där såg hon en man, fysiskt välbyggd och med ett svettband, satt vid

bordet mot öster och studerade. Plötsligt vände han sig och tittade på henne och sa, "jag har studerat hårt för att finna dig:" Min mamma sa senare att hans kommentar berörde henne djupt och hon var överväldigad med tacksamhet, men samtidigt kände hon sig otillräcklig och kunde endast gråta, oförmögen att säga ett ord. Hon grät medan hon höll hans hand. Då vaknade hon. Efter att ha vaknat, tänkte hon "Vilken en ovanlig dröm! Han måste vara den återvändande Herren. Det är så min mamma hade sitt första möte med Sanne far, i en dröm.

9 En dag, berättade pastor Heo Ho-bin för min mamma om en uppenbarelse som hon hade fått, "Jag fick veta att du borde gå till Anju och köpa nya skor till den återvändande Herren och hans Brud, och också en traditionell koreansk hatt för honom" Min mor gick så snart som hörde detta. Hon gick till en välkänd hantverkare som tillverkade dem och bad honom uppriktigt, "gör dem med din yttersta hängivenhet.

Jag betalar så mycket pengar som du vill. Bara gör dem efter bästa förmåga". Hon gav honom storlekarna och gick. En vecka senare, gick min mor för att plocka upp föremålen. Hon var nöjd med skorna, men inte med hatten. Så snart som hantverkaren lämnade henne hatten, kände hon hennes armar börjar få kramp och såg himlen bli gul. Hela hennes kropp var förlamad, hon kunde inte röra sig alls, och hennes fötter hade fastnat i golvet. När hon sade till hantverkaren, "Du måste göra om den igen:" återvände hennes kropp steg för steg till sitt normala tillstånd. Min mor var mycket

upprörd, och hon skällde på honom för att han inte gjort den ordentligt. Han var skakad, och han lovade att försöka sitt bästa för att rätta till det. En vecka senare gick hon tillbaka till hantverkaren. Den här gången var hon mycket nöjd med hatten. Hon var mycket lättad av detta, och efter att ha betalat för skor och hatt, förde hon dem tillbaka till kyrkan i Pyeongyang. När hon senare delade hennes upplevelser om detta, skrattade pastor Heo med glädje. Efter ungefär en månad, hade min mamma en annan dröm. Hon har mycket livfulla drömmar. I denna dröm dök samma man som hon hade sett i hennes dröm förra månaden upp igen och sa: "Jag måste gå till norr och studera mer. Så förbered din bästa sovkudde och filt; också en uppsättning av kläder. Lägg dem i min rygg-säck så jag kan bära med mig" Hon svarade att hon skulle göra det, och återvände hem. Fortfarande i drömmen, gick hon in i hennes hus och otroligt, en ren filt och sovmadrass var redan beredd och väntade på henne. Det fanns även en uppsättning av kläder; det var i ljus färg och tyget var av utmärkt kvalitet. Hon tänkte, "Så fantastiskt! Hur kan jag någonsin tacka tillräckligt?" Hon packat dem i en rygg-säck med helhjärtad hängivelse och erbjöd det till mannen. När han satte det på ryggen, sa han till henne, "jag kommer tillbaka om tre år. Under denna tid, ändra inte ditt hjärta. Bara vänta på mig!" Han visslade en sång när dom skiljdes, och han gick på sin ensliga resa. När hon såg hans rygg avlägsna sig, grät och grät min mor. Han såg så ensam ut när han gick mot norr för att studera. Hon tänkte för sig själv, "naturligtvis, mitt hjärta kommer inte att förändras. Trots att jag är en helt vanlig kvinna, bad denna framstående man

uppriktigt att jag inte ändrar mitt hjärta på tre år". Hon var så överväldigad av hans kärleksfulla hjärta mot henne att hon inte kunde sluta gråta. Därefter vaknade hon. På detta sätt mötte min mor, Daemonim, den återvändande Herren i förväg, i hennes drömmar.

10 I augusti 1946, hoppade en av iInuti livmodern kyrkans medlemmar av till de kommunistiska myndigheterna. Pastor Heo Ho-bin och andra Inuti livmodern ledare arresterades av polisen och fängslades på Daedong fängelset. Under förhör, varje gång de frågade pastor Heo, "När kommer Jesus-barnet födas?" upprepade hon, "om ett par dagar." Det var budskapet himlen hade berättat för henne att säga. Hon hade berättat för medlemmarna i hennes kyrka att Återkomstens Herre skulle släppas fri från fängelset. Så varje dag väntade omkring 20 till 30 medlemmar av hennes kyrka klädda i vita kläder på Herren utanför fängelset. Under tiden, beslagtog säkerhetspersonal alla kläder som hade gjorts för den Återvändande Herren under många år. Därmed gav himlen ett meddelande till kyrkans medlemmar att de måste tillverka dem alla igen. Det tog dem ett helt år att göra kläderna, men även då hade pastor Heo ännu inte frisläppts.

11 Någon gång i juni 1946, lämnade far Seoul och gick mot Pyeongyang i norr. Han evangeliserade där och hittade ett mötesrum i Gyeongchang-ri där han kunde träffa sina anhängare. Omkring den tiden började de kommunistiska myndigheterna förfölja religiösa grupper, pastor Heo Ho-bin och hennes huvud-ledare var fängslade på Daedong fängelset, anklagade att driva en

pseudo-religion. Far var fängslad på samma anläggning. Han var anklagad på två punkter: att leda en pseudo-religion, liknande anklagelse som mot pastor Heo och för att vara en spion för sydkoreas president Syngman Mee.

Inuti livmoder kyrkan var förberedd i position som providentiell Brud, men den misslyckades att komma till Sanne far, som var Brudgummen. Inifrån fängelset sände Far två gånger sändebud till pastor Heo för att låta henne veta vem han var, men hon avvisade dessa meddelanden. Ändå även i fängelset fortsatte Gud att arbeta för att föra henne till Far. Far fängslades 100 dagar med början den 11 augusti. Under denna tid försökta han kontakta pastor Heo Ho-bin flera gånger, men hon förstod aldrig vem Far var, inte ens i slutet av sitt liv. Hon förkastade Guds providentiella ansträngningar att närma sig henne och hans kärleksfulla hjärta att skona hennes liv; och hon slutade med vägen mot otro och död.

21 november, slängdes Far ut från fängelset, på gränsen till död på grund av den svåra tortyr han hade genomgått i fängelset, och han överlevde endast tack vare Guds nåd. De andra ledarna av Inuti livmoder kyrkan blev också torterade. Alla av dem avrättades senare, en tid efter Koreakriget startade. Detta är en levande lektion från historien: hur allvarliga och tragiska död att katastrofer drabbar de som är kallade till providentiella uppdrag, om de underlåter att fullgöra sitt ansvar som himlen har välsignat dem med och duschat dem med nåd.

12 Min mor, Daemonim, och min mormor, Jo Won-mo, levde hela sina liv med tro för att kunna ta emot Återkomstens Herre. De

kompromissade aldrig; de hade aldrig bekvämt familjeliv. Istället hängav de sig att tjäna Gud med deras yttersta hängivenhet. Eftersom min mor gick en väg av svåra prövningar för att ta emot Återkomstens Herre, deltog jag naturligtvis i detta tillsammans med henne. Min mormor, mor och jag var beredda offra allt för Guds Vilja. Det är därför Gud ständigt var med vår familj.

13 Som vi ser från min mors liv, skulle Hong Soon-ae, bör vi leva ett liv som vi kan vara stolta över. Av de fyra personer som är föräldrar till sanna föräldrar, är min mor den enda som tjänade Sanne far ända till slutet. Därför förlänade Sanne far henne titeln Daemonim. Innan hon fick denna titel, offrade hon ändlösa böner, och blodiga tårar. Hennes innerliga hängivenhet var en hängivenhet som bara himlen ensam kunde förstå. Innan hon träffade Sanne far, bad hon att Gud skulle vägleda henne att möta Återkomstens Herre. Efter att hon träffade Sanne far, bad hon ännu djupare för hela Sanna familjen, eftersom hon var väl medveten om hur hårt satan försökte andligt invadera Sanna Familjen. Hon kämpade med satan för att skydda den sanna familjen; hon till och med bad för dem under de tio år då hon var led av sviktande hälsa.

14 Från och med nu bör ingen av er samla välstånd för er själva. Det är bra att vara sparsamma, men jag föreslår att ni är återhållsamma så att ni kan göra ett större erbjudande för Guds Vilja. Ni bör kunna investera alla era besparingar för er klan, för er nation, och för en återförening av Korea. Tänk inte bara på er egen familj. Det enda ni behöver är ett hjärta med brinnande kärlek

för Gud. Som Daemonim borde ni leva 24 timmar om dygnet och bara tänka på hur ni kan uppfylla Guds och Sanna föräldrars vilja. Hon hade ingenting i hennes hjärta än detta; hon tänkte inte på något annat. På grund av detta förtjänar hon vår respekt. Det är därför jag skänkte henne titeln Daemo , "Stora moder:"

15 Efter sanna föräldrars heliga bröllop, Daemonim och sanna mor var tvungen att arbeta hårt för att åtgärda kritik från alla typer av kvinnor, från hustru till arbetaren till en dam från raden av den kungliga familjen. Mamma kunde inte uthärda allt detta själv, tre generationer - mormor Jo vann-mo, Daemonim och sanna mor - inför det tillsammans. Vet Daemonim hade uppfyllt sitt ansvar i detta, jag gav henne titeln Daemo, vilket betyder "Bra mamma".

Kärleken som alla kvinnor har att vandra har höga murar för att övervinna. Om True mamma kunde ta dessa väggar, kvinnor skulle komma att klandra henne. Daemonim vädjade till Gud, ropade att hon kunde ta alla sanna mors bördor på henne, och hon faktiskt gjorde så. Hon bad även ivrigt att hon kunde lösa alla bekymmer, sorg och vånda i Sanna familjen.

Nu efter att ha passerat genom den smärtsamma vägen av uppoffringar har vi kommit till eran när vi kan gå över till nationell nivå och till och med på global nivå och fortsätta mot världen av enighet och frigörelse. Hong Soon-ae uppfyllde verkligen alla hennes ansvar, och därför förtjänar hon att vara vördad av alla. Det är därför jag gav henne namnet Daemonim.

Som ett exempel för era familjer och släktingar, borde ni alla ärva Daemonims hjärta av enkelspårig lojalitet och etablera en lämplig tradition att tjäna Gud. Mormor levde bara för att tjäna Gud. När ni tjänar Gud i era familjer ska ni uppfylla vägen av ett lojalt hjärta med en målmedvetenhet ännu större än hennes. Idag (7 november 1989), för att hedra Daemonim, har jag skapat en kalligrafisk hyllning till henne, Chungshim Bongshin, som betyder "med ett lojalt hjärta hängav hon sig själv" till Gud och Sanna föräldrar. Någon, som hon, som går till andliga världen efter att ha varit ett levande offer, med en sådan enda sinne och hjärta, öppnar grinden för att få välsignelser från Gud, fri från alla anklagelser.

16 Daemonim hela liv i tro och hängivenhet hade bara ett mål. Vi måste framför allt komma ihåg att från början var hon en del av det nya providentiella arbete vars uppgift var att förkunna att den återvändande Herren skulle födas på jorden som människa. Hon deltog i de nya kyrkorna som Gud skapade för det syftet. Pastor Kim Seong-do, grundare av den helige Herrens kyrka, var den första generationen; en annan linje företräddes av pastor Heo Ho-bin Inuti livmoder kyrkan. Deras arbete lade grunden som efterlämnades till Sanna mor. De bildade huvud-historien från vilken Daemonim ärvde traditionen av tro; men hon var den första av dessa föregångare som faktiskt tjänade den återvändande Herren.

Genom att föda Sanna mor, avslutade hon arbetet med dessa kvinnor som hade kämpat igenom tre generationer att utföra rollen av Eva. Hon förberedde diskret, visste att det skulle bära frukt i Sanna mors generation.

Ord kan inte beskriva alla vedermödor hon fått utstå. De många prövningar hon fick bära genom hela hennes liv är bortom beskrivning. Ingen, inte hennes syskon, hennes släktingar eller vänner, kunde någonsin förstå henne. När hon gick sin ensamma väg av tro, levde hon även på råa tallbarr. Men hennes tro förändrades eller vacklade aldrig som hon etablerade grunden för Sanna mor att möta mig.

Kapitel 3

Sanna Fars barndom och ungdom

Avsnitt 1. Kärlek till naturen

Lärdomar från naturenSanne far tillbringade ca 18 år av sitt liv inom ca 10 km på sin födelsestad. Detta var det skede av sitt liv tills han tog examen från skolan. Detta var en viktig tid i hans liv, när han lärde sig om naturen och hade många idéer genom att observera och uppleva den. Han studerade naturen, han visade ovanligt intresse, nyfikenhet och passion för lärande. Många upplevelser med naturens värld och hans lantliga omgivningar gynnade hans känslomässiga känslighet och djup. När han observerade fåglars och insekters kärlek för deras unga, bekräftade han principerna om mänskliga kärlek. Allt i naturen blev hans vänner, och de blev också hans läroböcker i hjärta och kärlek.

1 Allteftersom vi växer upp, ger vår hemort oss tillräckligt med rikliga möjligheter till lärande och emotionell tillväxt. Genom att bara titta på bergen, inser vi att de är omringade av en enormt nät av hjärta - det är oförglömligt. Det är samma för en bäck med en mängd olika fiskar och insekter som lever där. Vi kan växa när vi utnyttjar hela skapelsen som grundläggande läroböcker,

från vilka vi kan lära och få kunskap som vi aldrig glömmer. Vi kan lära av alla djur och växter i bergen och faktiskt varje enskild sak i naturen. Vad vi finner i vår hemstad ger oss rikligt material att hjälpa oss lära och växa i vårt inre hjärta och känsla. Det är därför vi saknar berg, fält och floder i vår hemstad.

2 När jag var ung gick jag överallt i min by, de närliggande byarna, bergen och över bergen, med planen att gå och se allt i hela landet. Det är så att jag var i min barndom: Jag gick till en sjö och fångade olika typer av fisk som levde där, och fångade alla slags fåglar. Jag fångade alla typer av insekter. Det var inget jag gjorde inte fångade där. Det var så jag blev kunnig om saker runt omkring mig. Jag visste var krabborna levde, var olika arter av fisk levde, vad djur levde och så vidare. Efter att ha upptäckt och undersökt alla deras hållor och reden, visste jag mycket väl var varje varelser levde på varje plats. Det är därför jag visste de bästa fiskeplatserna.

3 Jag tillbringade mycket tid på ängarna. Varje dag strövade jag omkring i bergen. I fjällen finns alla sorter av blommor, alla typer av fåglar och alla slags vilda djur. Allt fanns där; det är som ett naturens museum. Människan har lärt sig att göra många saker genom att efterlikna naturen. Vi måste älska

naturen. På natten vid fullmåne, ville jag inte stanna hemma och sova. Det är något mystiskt med en natt med fullmåne. Under sådana kvällar kunde jag gå in i tallskogen djupt uppe på berget och sova där vargar och tigrar levde. Jag brukade ligga på en bädd av tallbarr under en stor tall, där ogräs inte växer och där du inte blir blöt när det regnar. Ni kan inte föreställa er vilken underbar känsla det var att sova där.

4 Jag älskar verkligen naturen. Jag brukade gå till bergen och bara njuta av naturen och samtidigt sitta i gräset. Ibland somnade jag medan jag lutade mig mot ett stort träd med naturen runt omkring. Jag plockade vilda grönsaker och åt dem. Dessa är oförglömliga upplevelser. Jag tror att naturen försåg mig med grundläggande material som underlättade min känslomässiga tillväxt. När jag observerade träd i bergen och bäckar, men de var alla träd, ändå såg två aldrig ut på samma sätt. Det gjorde ett djupt intryck på mig. Naturen är ett museum som innehåller alla typer av material som var och en av oss kan finna minnesvärd.

5 Jag kände till alla flyttfåglar som kom till min by. En gång såg jag en flock flyttfåglar som jag aldrig hade sett förut. De var så färgglada och vackra. Jag undrade var dessa fåglar skulle kläcka deras ägg, eftersom de hade flygit iväg och återvände efter deras ungar fötts. Jag undrade också varför de kom till mina hemtrakter. Jag trodde att kunde vara en av två skäl, antingen för vatten eller för att häcka. Fåglar dricker vatten, men de vill ha bra vatten. Så jag sökte efter en bra källa vatten och fann en källa. Jag tänkte för mig själv att de skulle komma dit för vattnet. Så jag gick till att källan varje

dag och väntade på fåglarna. Jag väntade i cirka två veckor. Då kom de, verkligen! Fåglar är verkligen fascinerande varelser.

6 Det var en bäck i min hemstad. Jag fångade många typer av sötvattensfisk som bodde där, inklusive lerfisk och ål. Jag tänkte att om jag hade en stor damm vid mitt hus kunde jag ta hem dem och lägga dem i den. Dessa dagar är det relativt lätt för folk att få en damm hemma och odla fisk. Hur underbart det skulle ha varit om jag kunde ha gjort det! Vi kunde helt enkelt inte göra det då. Men, fortfarande ung och utan att förstå bättre, grävde jag bara en vattenkanal och la i några små fiskar. Jag trodde att fisk kan leva i vilket slags vatten som helst. Men efter att hållit dem där över natten, upptäckte jag nästa morgon att de hade dött. Utan att känna att de behövs vissa villkor för att leva, sa jag tyvärr, "Jag satsade all min uppriktiga vilja så ni skulle kunna leva, varför dog ni?" Titta på dessa döda fiskar, sa jag, "Åh, er mamma kommer att gråta över er död. Jag gråter för er också:" Där ensam, grät jag över fisken. Från detta kan ni se att jag är en omtänksam person.

7 Jag var en mästare på att fånga ål. Havet var cirka 8 km från mitt hem och jag kunde åka dit och tillbaka fortare än de flesta människor. När jag var ung, var mitt smeknamn "små ögon." Rykten spreds, "små ögon fångar dussintals ål varje dag och ångkokar dem; sedan livnär han både grisar och kor med dem". Bybor som hört rykten kom till mitt hus och pratade om ålar. Därefter, efter att de bett min mor att laga ålar, gick jag ut för att fånga dem. Vid tid för måltid var jag tillbaka med ålar jag hade fångat och min mor brukade servera dem till

besökarna antingen kokta eller ångade, vadhelst de föredrog. De kunde äta så mycket som deras hjärta önskade, njuta av ål.

8 Hela skapelsen skapades för människor. När vi därför väl besitter kompetens att vara dess ägare, med förmågan att verkligen älska även den minsta levande varelse, kommer vi inte att skämmas utan stå med värdighet att ta emot Guds kärlek. Därför vill valpar alltid ta emot kärlek från oss; även sparvar och spindlar vill samma sak. Alla varelser vill ta emot kärlek från människor. Förr i tiden var jag en mästare på att fånga fåglar. Det fanns ingen typ av fågel i mitt område som jag inte fångade. När flyttfåglarna kom in i mitt område. Fångade jag även dem; jag gick inte att sova förrän jag hade fångat dem. Detta är hur jag var när jag var en liten pojke. När jag blev äldre, grävde jag ett fågel-bad för fåglar och lämnade mat för dem. Efter att jag hade investerat mitt kärleksfulla hjärta i att gräva fågel-badet, kom de och drack. Jag försedde dem med föda som jag spred på marken; då flög de inte iväg när de såg mig komma. När fåglarna kommer att förstå att ni inte kommer att skada dem, kommer de säkert att gilla er. Det är därför människor är deras herrar.

9 När våren kommer så går alla djur och söker efter sin partner. Fåglar gör det, och insekter. När årstiden övergår i sommaren försök att lyssna till ljuden av insekter. Det är exakt två typer. Den ena är ljudet av gråt från svält. Den andra är ljudet av sjungande, sökande efter en partner. Signalerna är enkla. Det ena signalerar till sina vänner, "jag är hungrig, låt oss gå tillsammans och äta." Den andra signalen, "Kom med mig, jag är en bra

partner för dig." Detta är de två typerna av signaler. På landsbygden, fanns många insekter för mig att fånga. Dessutom fick jag många olika slags djur: ex. tvättbjörnar och kaniner. Det var kul och mycket spännande. Jag trodde att de levde ensamma, men i själva verket var och en hade sin egen partner. Alla var i par. Det är samma med insekter och fåglar.

10 Jag älskar det koreanska vita tallen eftersom den bär frukt - tall-nötter - som vi kan äta. Men dessa nötter kan inte lätt skalas. Ni måste använda en sten för att krossa skalet. Även om ni vet vad ni ska göra, måste ert syfte vara exakt, annars öppnas inte skalet. Det är därför jag säger att inte vem som helst kan skala dom. En annan sak om den vita tallen: när du plantera den, den gror bara när marken är genomfrusen. Därför är dess planteringstid motsatsen till andra växters. Eftersom det måste frysa, skall ni n inte plantera den på våren, utan på hösten.

Ingenting kan ändra egenskaperna hos en koreansk vit tall. Den påverkas inte av dess omgivning; tvärtom, den bär en egenskap som gör att den spricker ut, även om det befinner sig i svåraste möjliga miljöer. Sedan när våren kommer, kommer dess frön att spira och växa till koreanska vita tallar. Det är egenskaperna hos koreansk vit tall. Trädet har fem barr i varje kluster: en som representerar centrum och de andra representerar öster, väster, norr och syd. Det är därför jag älskar den koreanska vita tallen. Det här trädet växer dessutom mycket väl. Den växer rakt upp. Den sänder sin rot rakt ned och dess stam växer rakt upp.

Utbildning i självförsörjning I hans barndom, upplevde sanna far alla

uppgifter inom jordbruk, inklusive plöjning av risfält, plöjning, så ris och ogräsrensning. Han lärde sig genom erfarenhet hemligheterna att framgångsrikt odla ris, bönor, korn, sötpotatis och andra grödor. Han hade inget emot att sprida gödsel och kratta löv. Han deltog ivrigt i varje typ av arbete och lärde sig att göra det bästa jobb han kunde i vad han än gjorde. Han har också lärt sig hur man lagar sina kläder och stickar egna sockar, mössor och handskar. På detta sätt, tränade han sig själv att leva ensam, utan att behöva vara beroende av andra.

11 Så snart jag kom tillbaka från skolan, tog jag av mig min skoltröja och hoppade in i jordbruksarbete. Jag var alltid på arbetet före mina syskon, även min äldre bror och äldre systrar. Jag tänkte att "om jag inte förtjänar titeln av mästar-jordbrukaren, så kan jag inte bli ledare för böndernas värld:" Så jag lärde mig hur man blir den bästa bonden. Jag blev en expert på var man planterar vanliga bönor och var man planterar röda bönor. Jag lärde mig att avgöra vad som skulle vara bäst för marken genom att studera marken. Utan tvekan skulle jag säga, "sötpotatis ska blomstra här. Varför har ni planterat något annat?" Andra svarade, "Hur vet du det?" Jag lärde mig allt genom erfarenhet. När jag därför går till landsbygden, är jag jordbrukarens jordbrukare. Det är detsamma när jag går till en fiskeby. Jag uppfunnit en osänkbar båt, och jag utvecklade ett unikt och effektivt system för att fånga tonfisk.

12 Jag stickade mina egna strumpor och sydde mina egna kläder. När vädret blev kallt gjorde jag en hatt och bar den. Jag lärde stickning till mina äldre systrar. För att

kunna uppfylla er mission för Guds Vilja, måste ni träna er i att bli självförsörjande. När jag behövde underkläder, fick jag en rulle tyg, kapade den till ett mönster och gjorde några. När jag satte på dem, passade de perfekt. Jag gjorde till och med koreanska sockor till min mor. Hon sade, "Jag trodde du skulle göra dem på skämt, men de passar mig perfekt!" Ni bör kunna göra alla dessa saker baserat på era egna studier. Ni måste veta hur ni tillverkar era egna kläder, strumpor och mössor. Om ni kan göra det, även om ni lever ensamma kommer ni att kunna utföra ert ansvar för Guds Vilja.

13 I dessa dagar, är det en sorts mat som jag saknar. Jag har prövat alla berömda rätter i världen. Finns det någon rätt som jag inte har smakat? Ändå saknar jag den här enda maten. I svunna tider på landsbygden, var jordbrukare tvungna att gå igenom en period som kallas "min potatisutmaning: " efter att ha använt allt vårt majs under vintern, hade vi under maj månad bara potatis att äta. Sedan slutligen anlände vårkorn skörden, efter det hade vi hade korn att laga och äta. Korn som jag talar om är inte det pärlkorn som ni köper i affären, utan okrossat korn. Kornen måste vara indränkt i vatten under en viss tid innan ni kokar dem. När vi lägger dem i våra skålar, om vi tryckte ned dem ordentligt med en sked, kunde enskilda korn bryta sig loss och hoppa ur skålen. Jag kommer ihåg att vi åt det blandat med koreansk het pepparpasta. Detta är den rätt som jag nu saknar. Det är inte gott om ni blandar detmed något annat, det måste vara stark paprikapasta. Närhelst jag satte en sked den rödaktiga kornet i min mun, kom kornen ständigt ut genom mina tänder. Jag slöt mina

läppar tätt för att kunna äta det. Jag var tvungen att ta tid på mig eftersom det var så svårt att tugga. Jag saknar den gamla tiden .

14 Genom att bo på landet kan ni ha mycket roligt och många underbara upplevelser. Det var där jag lärde mig alla saker jag behövde och samlade all information som är nödvändig för att förbereda mig för att bygga det monumentala Guds huset för Guds Vilja i framtiden. Många upplevelser jag haft genom att göra saker i naturen var hur jag lärde mig att vara expert på vad jag gjorde. När jag går till landsbygden kan jag bli jordbrukare, och när jag åker till havet kan jag bli en fiskare. När jag gick ut och nätfiskade, gick jag hemifrån tidigt på morgonen och investerade mig totalt med övertygelsen att jag skulle sätta ett nytt rekord. Jag gick ut när tuppen gol i ottan och återvände inte hem från mitt arbete förrän stjärnorna visade sig. I hela mitt liv, har mitt personliga motto alltid varit att göra mitt allra bästa för att skapa nytt världsrekord. Därför vart jag går, vad jag än gör, känner jag att jag aldrig kommer att besegras av någon. Och faktiskt, jag besegras aldrig. Jag håller även denna standard när det gäller att skapa villkoren av hängivenhet.

Hjärtats träning I sin barndom, utgjöt Sanne far många tårar. Han var en pojke med oerhört djupt hjärta och medkänsla. När han odlade fåglar eller fisk hemma, om någon av dem dog grät han för dem, tänkte på deras mor som sörjde sina unga. Han försvarade sina vänner när de blev mobbade av starkare pojkar. När han hörde att någon gick hungrig eller svältande brukade han ta ris från ris risförrådet hemma och ta med det till honom eller henne, utan

att berätta för hans föräldrar. När han mötte en mor som just hade fött men inte hade någon mat att äta, gav han henne ris och sjögräs för att göra den soppa som koreanska kvinnor äter efter att ha fått en baby. När hans vänners föräldrar inte hade råd att köpa dem nya kläder som vanligen förbereddes för barn på traditionella helgdagar, gav han dem sina egna nya kläder. Dessa är några av de sätt han uttryckte sitt djupa hjärta för vem helst som behövde.

15 Jag blev tillräckligt mogen för att känna medlidande eller andra strax efter att jag fyllt 7, den ålder då jag började gå i byns skola. Jag brukade lista ut när gravida kvinnor i byn skulle föda sina barn genom att titta på deras magar. En dag fick jag veta att en av de kvinnor som var gravid hade inget ris hemma. Så, en månad innan hon födde barnet gav jag henne ris och sjögräs för den soppa av sjögräs som alla mammor äter efter att ha fött. Det är därför de fattiga människorna i min by förtröstade på mig alla deras hemligheter. Jag kände mig ansvarig för att ta hand om människor som hade svårigheter, oavsett situation. Varje år på hösten plockade jag kastanjer till dem. Jag brukade spara en del av majslagret i vårt hus och ge det till dem i deras hem. Det är det enda sättet jag kunde känna frid. Det är från den här typen av bakgrund jag har en grund att ens föreställa mig hur ge mat till alla världens folk.

16 När jag var ung, hade min familj ganska bra ekonomi När mina vänner som var fattiga kom till skolan med kokt hirs eller korn i deras lunchboxar, bytte jag min lunchbox med dem. Jag kunde inte bara äta min egen vällagade mat med ris medan jag

såg dem äta så fattig föda. Om min väns mor eller far var sjuk men hade inga pengar att se en läkare skulle jag gå till min mamma och pappa och bad dem tårfyllt om pengar, och förklarade min väns situation. När jag var ungefär 11 år gammal, sa jag till min pappa att jag skulle sälja en viss mängd ris för att hjälpa någon. Men innan han ännu godkänt det, tog jag så mycket ris som jag kunde och håvade i en påse. Jag hade så bråttom att jag inte ens knöt till överst på säcken. Jag bar den över min axel och vandrade omkring 8 km till marknaden för att sälja den. Jag borde ha bundit ihop påsen med ett snöre. Men eftersom jag inte gjorde det var jag tvungen att hålla hårt så att riset inte rann ut. Jag gick så fort jag kunde, fruktande att min far skulle komma efter mig. Ni har ingen aning om hur mycket mitt hjärta bankade och hur hårt jag kippade efter luft. Jag kan inte glömma det till denna dag; jag tror inte att jag kommer glömma det för resten av mitt liv. Alla dessa upplevelser fick mig stå i positionen att gå vägen för Guds vilja .

17 Min karaktär är sådan att när jag såg en frusen tiggare som passerade vårt hus under vintern, kunde jag inte äta eller sova. Så jag brukade be min mor och far att välkomna tiggare in vårt stora rum och ge honom ordentligt med mat innan vi sände honom vidare. Tror ni inte att detta är en grund för att älskas av himlen? När jag hörde ryktet att någon i vår by svalt, kunde jag inte somna på natten, utan undrade hur jag kunde hjälpa tips. Jag skopade upp ris ur min familjs ris-kruka och gav det till hungriga person utan att låta mina föräldrar veta.

18 Jag gillar riskakor, så jag brukade jag be min mor, "ge mig några riskakor". Men hon

var alltid alltför upptagen jordbruk, vävning eller att tillverka kläder som förberedelse för äktenskap för hennes barn. Min mamma hade faktiskt ingen tid att vila. Men jag fortsatte be henne göra mig riskakor och slutligen gjorde hon några enkla, som röda riskakor av bönor eller ångkokta riskakor. Hon gjorde dem i en stor ångkokare av keramik. Men de räckte inte ens tre dagar eftersom jag delade ut dem. Det var så jag var. När jag hade en viss oro för byn, kunde jag inte somna. Jag inser att himlen har varit vägledande för mig sedan barndomen, att ha en sådan omtänksamt hjärta. Det är därför varje gång jag såg någon i min by som var fattig, ville jag hjälpa den personen på alla sätt jag kunde. När det var ett problem i byn, gjorde jag allt för att lösa det. Jag trodde att detta var min uppgift, inte någon annans.

Utan denna grundläggande karaktär inom mig, kunde jag inte vara som jag är idag. Det måste vara min medfödda natur. Det finns en koreanskt uttryck, "vatten på ytan måste vara klart för att botten skall synas". "Toppvattnet" är ledaren som sätter standard. Människor är andliga. Så när vi har den kvalitet av rent vatten, vill andra leva tillsammans med oss. De kommer att luta sig mot oss för stöd.

19 När jag var ung hade vi ett bigård med hundratals bikupor fulla av bin. När ni odlar bin måste ni tillverka ramar; då skapar bina sina hem där och när de producerar sin honung sparar de det där. Honungsramar var dyra. Normalt var ramarna med sina tomma honungsceller staplade i ett förråd, men jag fann dem och tryckte ihop vaxet för att göra ljus. Många människor i landet hade inget ljus på kvällen eftersom de inte skulle ha råd

att köpa fotogen. Så jag gav dem stearinljus som jag gjort, och tänkte att eftersom jag inte kunde ge dem fotogen, skulle jag åtminstone ge dem ljus. Jag var tvungen att göra det eftersom jag kände mig så illa till mods; jag kunde inte stå ut att göra ingenting för dem. Det är därför jag mosade all bivax för att göra ljus och gav till varje hus. På den tiden var jag bara ett barn, jag hade ingen aning om hur dyra de var! Efter att ha upptäckt vad jag gjort, skällde min far ut mig hårt. Men jag erkände aldrig att jag hade gjort något fel, hur kan det vara fel att hjälpa dem i nöd? Så efter att ha grälat på mig en tid, gav min far bara upp och stoppade.

20 Ett funktionshindrat par bodde i min by. Mannen var blind, och hans hustru var lam. Även detta par var betraktades i byn som en föredömligt par. Om hustrun haltade medan hon lutade mot hennes krycka, så vägledde hon alltid hennes man överallt han behövde gå. Hennes mun var sned och hon hade alla typer av fysiska problem, men hennes man älskade henne mycket mer än han skulle älska en skönhetsdrottning. De hade ingen plats att leva, så när vintern kom fick de bo i min familjs kvarn. De hade endast en halmmatta, jag skulle ge dem min kudde och mitt täcke. För detta gillade de mig mycket. En dag hörde jag att de dött. Jag var så ledsen; jag minns hur jag grät över deras död.

21 Precis som ni, hade jag en livlig ungdom full av hopp. Men redan innan jag kände till Guds Vilja, hade jag tänkt att bli en vän till dem i smärta och lidande. Jag blev mycket intresserad av människor som inte mår bra. Jag ville inte försöka bli nära barn till framgångsrika och inflytelserika familjer. De

flesta gjorde det, men jag gjorde tvärtom. Om jag visste att det fanns en fattig person i byn som inte hade något att äta, kunde jag inte sova. Jag var tvungen att göra allt jag kunde för att lösa situationen. På detta sätt ville jag gå en väg att bli vänner, även nära vänner med alla.

Andens gåvor Från barndomen, var Sanne fars personlighet sådan att när han tog en vägen, skulle han följa den till slutet. Hans ihärdiga anda hjälpte honom att lyckas i vad han gjorde. När han bestämde sig för att något var rätt sak att göra, agerade han omedelbart. Under hans barndom odlade han därför de förmågor och karaktärsegenskaper som han skulle behöva för att uppfylla Guds frälsningsförsyn som Sanna föräldrar. Dessutom, även som barn förvånade han folk runt omkring honom med hans förutsägelser rörande människors sjukdomar eller problem som skulle uppstå i framtiden. Detta var en speciell förmåga han hade.

22 Min mor, min far och alla i byn räknade med mig. Jag var känd som förskräckligt skarp och den smarta i Moon-klanen. Jag kunde göra vad som helst. Brottning, boxning eller någon annan sport - jag briljerade i dem alla. Jag var alltid en av de tre bästa eleverna i min klass i skolan. Så fort jag bestämt att bli den bästa studenten och inte bara en av de tre bästa, Jag lyckades med det. Varför? Jag brukade studera dubbelt så mycket, även tre gånger hårdare än en student. Det är den typ av person jag är. Det är därför, när jag sonderade de grundläggande frågor om liv och religion, kunde jag utröna vad som varit okänt och avslöja det för hela världen. Min

personlighet är sådan att när jag satte mig för att göra något, glömmer jag att äta eller sova tills jag är klar. Det är den mest nödvändiga kvaliteten för återupprättelse genom gottgörelse.

23 Som barn när jag började gråta av någon anledning kunde jag inte stoppa även efter en timme; jag grät hela dagen. Därför har jag fått smeknamnet "hela-dagen gråtaren." Inte bara det, jag grät inte i tysthet; jag skrek det starkaste mina lungor kunde så att hela byn hörde mig skrika. Jag ville att alla äldre i byn skulle komma och se vad som händer. Jag skrek så högt att jag väckte människor från deras sömn. Jag grät och grät som om något fruktansvärt hade gått fel. Till sist brukade min strupe svälla upp och jag kunde inte få ut något mer ljud. Dessutom, när jag grät satt jag inte still. Jag hoppade upp och ner och stötte till saker, så att jag skar mig här och där och vara täckt med blod. Detta borde vara tillräckligt för att ni skall förstå min personlighet. Med tanke på detta, är verkligen Gud klok. Han gjorde mig så att när jag startar något, kommer jag aldrig att släppa det.

24 Jag var en stark och hälsosam ungdom med en aktiv och engagerad personlighet. Omfattningen av mina aktiviteter var tre gånger större än för vanliga människor. När det snöat sov jag inte, utan istället gick jag ut på natten på jakt efter vesslor. Genom att följa deras spår i snön kunde jag gå och gå, även glömma att jag blev hungrig. Jag gav min mamma en sådan hård tid. Jag var definitivt en ovanlig pojke med okuvlig målmedvetenhet. När jag var i mina tonår hade jag redan min far och mor under min kontroll. Med ett enda fel hamnade min far

och mor i kläm, då hade de inget annat val än att ge upp till mig. Jag gör vad jag gör idag eftersom jag var kapabel till sådana saker från en tidig ålder. Mina föräldrar skällde ibland på mig, men jag gav aldrig upp, oavsett vad. Alla de bad mig var att erkänna att jag gjorde fel, men jag vägrade. Eftersom jag verkligen inte trodde att jag hade gjort något fel, varför skulle jag erkänna?

25 Ingen i världen kan matcha ihärdigheten i min personlighet. I min barndom kämpade jag mot en pojke som var starkare än mig, och han slog mig. Från det ögonblicket i 3 till 4 månader, jag kunde inte sova i frid tills äntligen jag vann över honom. Det är hur ihärdig jag är. Folk kan säga att jag är en person som måste fruktas, eftersom jag absolut föraktar att förlora. Jag låter aldrig något besegra mig. När jag gör något strävar jag efter seger; att bli besegrad finns inte i mitt sinne. Jag vet redan hur man vinner eller förlorar, när jag startar något som jag kommer att hålla på att sträva efter tills jag uppnår seger; annars kommer jag att dö. Det är den typ av person jag är.

26 Jag har en personlighet med mycket snabbt temperament. Jag kan inte ignorera ens en enda svordom riktad mot mig. Om någon slår mig även en enda gång så kan jag inte vara passiv. Jag avskyr att förlora mot någon. Jag har alla dessa extrema aspekter i min personlighet. Men eftersom jag sådana egenskaper är jag bäst på många saker. Jag bestämmer mig att segra i vilken sport jag än deltar i. Min hjärna är inte dålig heller. Tänk er då hur jag, med den här typen av personlighet, var tvungen att utstå och svälja saker som var helt outhärdliga. Många

gånger, även hundratals gånger, jag var tvungen att acceptera situationer som inte kunde ha varit mer förödmjukande. Men jag besegrade dem alla. Det är därför Gud tog en liknande väg. Gud måste också ha samma sorts eldiga karaktär, utöver att han är kapabel att utplåna hela världen. Men denna värld finns fortfarande kvar eftersom Gud håller tillbaka sin ilska och tål alla slags svårigheter.

27 När jag var ung, förlorade jag aldrig en brottningsmatch mot någon annan i min åldersgrupp. Men jag förlorade en gång en brottning med en pojke i min by tre år äldre än mig. Så jag sökte efter ett sätt att besegra honom. Våren anlände. Den som har levt på landet vet att om våren när akacia-träden absorberat massor av fukt, så kan deras bark skrapas av som vita tallens bark. Så jag gick till ett akaciaträd och böjda dess stam fram och tillbaka tills jag barken började spricka, och drog av den hela vägen ner. Dess bark är tuff. Sedan brottades jag ständigt med det nakna akacia-trädets stam. Jag brottades medan jag sa till mig själv: "Jag kommer aldrig att vila förrän jag slår dig!" Sex månader efter det att han slog mig, vann jag äntligen över pojken; jag satt ovanpå honom på marken. Jag fokuserade på ingenting annat, glömde att äta och sova, tills jag kunde åstadkomma detta.

28 Ända sedan jag var åtta år gammal, kunde jag matcha folk genom att titta på deras bilder. Jag matchade många par från hela byn, inklusive min egen äldre syster och några av mina mer avlägsna släktingar. Jag kunde se in i framtiden. När jag sade, "Det kommer att regna" skulle det regna utan undantag. När jag sade att en viss person här

i staden skulle dö inom en vecka, hända det. Det fanns många exempel. Så att folk kom till mig med en bild av en person som de övervägde för äktenskap. De bad mig "titta på den här bilden. Tror du att denna person blir ett bra eller dåligt par?" Jag kunde svara med en blick. Om jag sade "dåligt", men de gick vidare med det, visade det sig vara dåligt. Om jag sa "bra": visade det sig bli ett bra äktenskap. Jag var så exakt, även om jag inte ser på bilden mer än en kort stund. Det är sådan person jag är.

29 I min by var jag känd som den småögda pojken från huset Osan. Alla kände mig genom det smeknamnet eftersom mina ögon var så små. Jag fick veta att efter att min mor födde mig undersökte hon mitt ansikte under en lång tid, tänkte jag kanske saknar mina ögon. Bara när jag blinkade blev hon lugn. Jag behövde sådana ögon. Det är därför jag föddes med ögon som kan se objekt långt i fjärran att jag kom till en fullständig förståelse av inte bara här i världen, men även Guds hjärta och situation. Hela världen kommer att följa efter mig när de upptäcker det sanna värdet av detta. Om de radat upp sig över hela världen, kommer folk som vill komma och se mig sträcka sig över Korea-sundet, hela vägen till mitt ute i Stilla havet.

30 Jag hade också ett gott öga för kor. Jag kunde med en snabb blick säga, huruvida eller inte en ko var värd att köpa. När jag sa "Den kon inte är en bra ko att köpa:" då köpte min far inte den. Bra kor har en stilig nacklinje, framfötter och bakben och en bra midjeomfång. En bra ko måste uppfylla dessa fyra villkor. I min ungdom, när jag gick till kohandel med min far, inspekterade jag kor för honom. När jag berättade för min

pappa saker om kor som han inte var så kunnig om, frågade han mig, "Hur vet du detta?" Jag föddes faktiskt med denna kunskap. Därför kan jag idag göra saker som ingen annan i världen klarar av att göra.

31 Jag har alltid varit en bra bedömare av personligheter. När jag tittade på någon på gatan och fick en känsla att, "han måste vara sådan och sådan person:" Jag kunde följa honom runt för att se om min intuition var riktig. Jag bad om tips, "Du gjorde så och så, eller hur?" Det var inte något som andliga världen lärde mig, jag bara kände att det i mitt hjärta. Så jag konfronterade honom, "Du gjorde så och så, eller hur?" Han skulle bli förvånad och säga, "Hur visste du?" Min läsning av den personen var noggrann. Även sittande i mitt rum och kunde jag genast berätta vem som var i rummet intill, om den personen gjorde något bra eller dåligt, och om han levde som en bra person eller en dålig person.

Avsnitt 2. Gud kallar Familje-gottgörelseInnan Sanne far kallades av Gud, var hans familj och släktingar tvungna att betala svår gottgörelse. Tills han uppnått en ålder av 16, var de attackerade med alla typer av prövningar och lidanden. Uppoffringar för Guds vilja var deras oundvikliga parti. De slutliga offer-villkoren för att rensa bort satans anklagelse för att säkerställa det fullständiga seger-fundamentet på Himlens sida. Under tre generationer dog barn borta från hemmet, deras vistelseort okänd. Särskilt ur sanna faders 12 syskon,5 bröder och systrar som han brydde sig

mest dog vid mycket ung ålder. På detta sätt separerade himlen honom från relationer som han kunde lita på och från människor han mest älskade. Det var så han inte längre skulle vara ansluten till världsliga saker. Även efter hans kallelse, var Sanna far tvungen att leva varje dag i hans liv utan alla relationer med människor som han kunde finna skydd, eller till som han ville ägna särskild uppmärksamhet. Detta är hur han levde, var han var i världen.

1 Enighetskyrkan går vägen av Guds Vilja. För att ärva denna Vilja måste alla medlemmar gå igenom en kurs av gottgörelse. Jag började denna väg jag var 16 år gammal. Vid den tiden, hade 5 av mina föräldrars 13 barn dött och bara 8 var kvar i livet. Inte bara människor dör, utan även friska hundar, kor och hästar. Onda andar upprörde sig. Ni kanske inte är förtrogna med sådana fenomen. Sannerligen, många konstiga fenomen som var svåra att förstå inträffade. De var utan tvekan den listiga planen av djävulen för att förstöra min familj. Men jag säger er att de verkligen har inträffat.

Innan jag stiger fram triumfatoriskt som representant för alla nationer i världen, måste jag skapa ett villkor som satan kan anklaga. Under min kamp mot satan, attackerade han min familj. Det var det pris vi fick betala. Likaså måste jag också att presentera ett villkor som jag kan stå stolt på inför historien, genom att hävda rätten till seger över satan som företrädare för alla folk och nationer i världen. Samma villkor gäller för Enighetskyrkans medlemmar; samma villkor krävs för att finna en enad nation.

2 Andliga fenomen sker inte bara i den osynliga världen. De yttrar sig i olika former och sätt i den synliga världen. Satan mobiliserade alla medel för att föra min familj till undergång. En sak han gjorde var att driva min äldre bror och äldre syster till vansinne, och detta orsakade mycket oreda. När jag var ung bevittnade jag sådana andliga fenomen och problem som uppstod på grund av den andliga världen agerarde bakom kulisserna. En dag såg jag att min äldre bror, som jag trodde hade blivit galen, tala. Han verkade mumla för sig själv, men när jag försiktigt lyssnade till honom, upptäckte jag att hans ord var kloka. Även det sätt han talade ändrades beroende på situationen. Tydligen kom ett antal andar och pratade med honom hela dagen. Jag kan omedelbart se att detta hände.

3 Alla mina vänner som var närmast och kärast för mig, de som mest förtjänade himlens välsignelse, togs bort. Alla som jag kunde lita på och räkna med var helt borta ur mitt liv. Några av dem var från norra Pyeongan provinsen och vissa var från Hwanghae provinsen. De var mina bästa vänner, men de togs alla bort. Därefter togs min yngre syster, närmast i ålder till mig och som jag älskade mest, bort. Mina föräldrar hade många döttrar, medan min mosters familj inte hade någon. På uppriktig begäran av min faster, skickades min syster till min mosters hem och bodde där. Så jag bad alltid mycket för henne. Hon lydde absolut mig, hennes närmaste äldre bror. Jag tänkte att jag skulle göra allt för att göra henne glad, men även den önskan blev grymt krossad. Inte bara fåniga lillasyster, utan också min älskade lillebror togs bort. Vi kan lära oss av detta att det finns ingen nåd under

gottgörelseperioden. Jag var tvungen att gå igenom denna väg.

4 Mina närmaste vänner togs alla bort av andliga världen. Kommer att tänka på det nu, anledningen andliga världen tog dem alla var för att förhindra mig från att dela min situation med dem och utveckla personliga relationer med dem. Om jag hade gjort det, skulle det ha hindrat mitt arbete att utföra Guds vilja. Därför tog Gud tog bort alla de människor som jag brydde mig om i världen. Eftersom jag förstod detta mycket väl, kunde jag inte gå någon annan väg. Jag gör inte vad jag gör för att jag är en dåre. Skulle jag inte ha tänkt igenom detta?

Guds uppmaning genom JesusUngefär samtidigt som Sanne far gick med i den presbyterianska kyrkan, och medan han fick en modern utbildning, växte sig hans tänkande bredare och djupare. Han började fråga allvarliga frågor om den nuvarande och den framtida verkligheten. Även när han mötte många obegripliga svårigheter inom sin egen familj och klan. Han bevittnade de oräkneliga tragedierna hos hans folk under japanskt herravälde, och upplevde personligen Koreas smärta och sorg som en svag nation. Samtidigt kämpade Far för att hitta lösningen på de grundläggande frågorna om människans liv. Far blev 16 (koreanska räkning) strax efter att han överförs till Jeongju grundskola. Därefter på morgonen den 17 april 1935, medan han var i tårfylld bön i bergen, mötte han Jesus, som delade med honom många djupa och fantastiska sanningar. De två hade flera diskussioner under de följande dagarna. Efter Sanne far accepterat hans uppmaning från Gud, fortsatte han att studera i sin

hemstad i Seoul, och utomlands i Tokyo. Under denna tid gick han igenom en period av förberedelser för att fördjupa sin tro och odla sin känsla för mission och hans framtida roll som providentiell person.

5 Mitt möte med Jesus det år jag blev 16 år var en djup andlig upplevelse. Det var den första av många uppenbarelser. Efter detta speciella möta, har jag fortsatt kommunicera med den levande Gud och med Jesus ända fram till idag. Jag hade också samtal med helgonen och heliga i andliga världen. Jag kan inte beskriva i ord alla de saker vi delade. Gud har utvalt mig i enlighet med hans providentiella tidsplan.

6 Jag var 16 år gammal när jag hade min första erfarenhet av att faktiskt känna Gud. Innan dess var jag bara i en ödmjuk sökare av sanningen. Ända sedan jag blev en ungdom hade jag funderat på de grundläggande frågorna om människans liv: Vem är jag? Var jag kommer ifrån? Vad är syftet med livet? Kommer våra liv att fortsätta efter att vi dör? Existerar verkligen Gud? Är Gud allsmäktig eller är han maktlös? Om Gud verkligen är allsmäktig, varför han inte lösa mänsklighetens problem? Varför finns det så mycket lidande på denna jord? Nio år efter att första upplevelsen, bodde jag tillsammans med allsmäktige Gud och med Jesus. Jag besökte andliga världen vid flera tillfällen. Steg för steg, uppenbarade Gud fantastiska sanningar till mig. Det kändes som om morgonsolen steg efter en lång natt av mörker. I denna sanning kunde jag se gryningens ljus för en ny ärorik kultur. Dessa särskilda uppenbarelser, baserade på Nya testamentet, är högre än några tidigare religiösa läror. Jag

kände att de hade makten och förmågan att omfatta alla religioner och förena dem. De avslöjanden som jag fått är kärnan i vad som nu kallas Principerna. Gud har befallt mig att sprida denna princip till jordens ändar.

7 Jag kan inte beskriva den allvarliga situation där jag stod i när jag var 16 år gammal. Det var den svåraste tiden för Gud, för Jesus och för kyrkorna som Gud hade särskilt förberedda för Återkomsten. Korea var under Japans herravälde, och dessa kyrkor drevs in i ett hörn med ingenstans att gå. I det ögonblicket förenades Gud, himmel och jord, de fem grundarna av världens stora religioner och religiösa sfärer alla runt en enda punkt: positionen av Återkomstens Herre. De kallade mig att ta ansvaret för denna position, och jag antog uppmaningen. När jag accepterade den positionen, placerades även min familj och mitt hemland Korea i en allvarlig situation. Därför kunde jag inte sova på natten. Jag försökte äta, men jag kunde inte svälja. Jag kunde se allt tydligt. Himlen och jorden var på väg att kollapsa, och ansvaret för att rädda dem var på mina axlar. Föreställ er hur allvarlig jag måste vara!

8 Den nya uppenbarelsen som jag fått förklarade Guds Vilja mycket tydligt. Den Viljan syftar till att frälsa denna världen. Enighetskyrkan är inte bara ett nytt samfund. Enighetskyrkan leder rörelsen för att världens frälsning. De som ansluter sig till denna rörelse studerar Guds ord, genom vilket de förstår begreppet Guds-centrerad individ, en Guds-centrerad familj, en Guds-centrerad nation och en Guds-centrerad värld.

9 Adam och Eva föll när de var 16 år gamla. Gud var bara kunnat fostra dem till 16 års ålder, genom ett band med deras inre hjärta och ursprungliga natur. I mitt fall, valde Gud mig vid en ålder av 16 år och fostrade mig speciellt så att jag skulle kunna börja förena andliga världen och den fysiska världen som hade varit separerade som en följd av syndafallet. Sedan 16 års ålder har jag vuxit upp ansluten till Guds ursprungliga hjärta. det är därför Satan och hans värld måste följa mig. Satan, som har härskat över människor från positioner som äldre son, far och farfar, styr även nationers position som styr över sfären av religioner. Sådan är satans suveränitet. I dagens mänskliga historia har det aldrig funnits en tid då detta kunde vändas om. Nationer har alltid varit i främst, och styrt religioner. Med andra ord nationer har släpat runt religioner. Men jag omvänder nu denna ordning. Jag har arbetat för detta ända sedan jag var 16 år gammal, när jag började att upptäcka hemligheterna av himlen, satan och människans historia.

10 Gång på gång jag kom upp mot mörka hinder. När det hände, minns jag Guds röst när han sa till mig, "jag lever". Ni kan inte veta att hans röst kvar i min benmärg till denna dag. Jag har inte glömt guds bedrövade situation, som han delade med mig när han uppmanade mig. Jag kan inte glömma guds uppmaning till mig, "Du behöver bara fokusera på din relation med mig; du får inte överge mig:" Ibland känner jag mig ledsen för min egen situation, men då kommer jag ihåg att Guds situation är mer bedrövad än min. Så även om ni känner indignation över historien, måste ni uppleva ännu mer sorg i hjärtat över vår Fader, som har uthärdat outhärdlig smärta. Tror ni inte

att du behöver göra det? Ni måste, och då kan ni faktiskt bli hans vördnadsfulla söner och döttrar. Efteråt bör ni stå upp och frimodigt predika, "Far, eftersom jag förstått ditt hjärta, har jag blivit en bättre son eller dotter än någon vördnadsfull son eller dotter i världen". Jag har kämpat för detta, och jag kommer fortsätta göra så. Jag uppmanar er att göra detsamma. Från och med nu, gör det inget om den eller den religiösa organisationen motsätter sig Enighetskyrkan och gör falska anklagelser mot mig. Oavsett hur mycket de försöker undertrycka mig och kyrkan med all sin makt och myndighet, kommer de inte att kunna förstöra den grund vi har etablerat.

Avsnitt 3. Skoltid

Grundskolan Från åldern 7 till 13 studerade Sanna far vid byns skola. Där lärde han sig kinesiska tecken och läste konfucianistiska klassiker. Hans minne var utmärkt, och hans kalligrafi var så fantastiskt bra att hans lärare använde de tecken han skrev som modeller för andra studenter att kopiera. På den tiden, var hans dröm att kunna ta minst tre doktorsexamina, och för att uppnå detta visste han att han behövde en bredare utbildning. Så han anmälde sig till Won-bong förberedande skola för att förbereda antagningsprov för en Primary school med en modern kursplan. 1934 deltog han i tredje årskursen på Osans Primary school . I april 1935 överfördes han till den 4:e årskursen på Jeongju Public Primary School, främst för att studera japanska. Den 25 mars 1938, vid examens-ceremonin för skolans 29 klass, erbjöd han sig att tala på podiet. Även om ceremonin

började närma sig sitt slut, gav han ett långt tal för att uttrycka sina åsikter framför alla människor som samlats där. En efter en pekade han på de oförrätter japansk kolonial utbildningspolitik och som hyckleri. Han påpekade också problemen med varje enskild lärare. På grund av denna händelse, satte den japanska polisen hans namn på deras lista som en person som skulle bevakas.

1 Jag är också duktig på att rita, jag är riktigt bra på det. I byns skola undervisade dom i kinesiska tecken, klassiker och kalligrafi, det fanns många åldersgrupper - från 9 och 10-åringar till vuxna i tjugo- och trettioårsåldern. För att förbättra vår förmåga att rita praktiserade vi att skriva kinesiska tecken varje dag. Läraren använde tecken jag skrev som modeller för andra studenter att följa och kopiera. Detta var innan jag ens var 12 år. De andra studenterna ville öva genom att kopiera mina tecken om, och om igen, hundratals gånger.

När de hade gjort det så många gånger att det blev en vana, kunde jag se att de uppnått en ny nivå. Jag kunde se genom att ögna på tecknet se vilken riktning jag skulle flytta min kalligrafiborste - vart överst placera första penseldraget och var sluta med det sista. Det spelade ingen roll hur lång frasen var; jag skrev den med lätthet. Min skicklighet var på en annan nivå än andras.

Efter studier vid byns skola, gick jag i en liten privatskola som specialiserade på undervisning inom konst. Det för första gången i mitt liv som jag lärde mig att rita och måla tavlor. De vuxna fick rita på ett särskilt ritningspapper. När jag stod framför det papperet, tänkte jag på villka blommor

jag tänkte rita. Genom att se på storleken av papper, kunde jag bedöma deras storlekar och placeringar i mitt sinne. Med denna plan i sinnet gjorde jag en grov skiss av blommor, bilder som från enkla linjer jag drog. Därefter la jag på färg och där var min första tavla. De hängde tavlan på skolans vägg.

2 Byskolan där jag gick som ung krävde att vi gjorde klart en sida per dag från den bok som vi studerade. Men det tog inte mig mer än 30 minuter att göra det. När jag fokuserade kunde jag memorera hela dess innehåll på 30 minuter. Därefter kunde jag berätta den ur minnet framför min lärare. Så efter att ha avslutat dagens lektion, brukade jag åka upp till berget medan läraren tog eftermiddagens tupplur. Eftersom undervisningen var krävande vid hans ålder, tog han ofta eftermiddagstupplur. På berget studerade jag var grodorna fanns, var fågeln häckade var vargarna höll till, var svampen växte, och så vidare. Jag ville utforska överallt. Inte undra på att min mamma aldrig kunde hitta mig.

3 Efter att jag fyllt 10, skickades jag till en skola i min by som kallades geulbang , som betyder "ett rum för att lära kinesiska tecken:". Detta berodde på att varje medlem av Moon-klanen som studerade i en avlägsen plats slutade genom att dö långt hemifrån. Även från ett providentiellt perspektiv kan vi förstå att för Guds viljas skull, andra sonen står inför stora svårigheter i sitt liv. Det var därför som ett begrepp cirkulerade i Moon-klanen att varje andra son som skickas till skola hemifrån kommer att dö borta från hemmet. Det är därför jag inte fick gå till en offentlig skolan utan i stället var tvungen att delta i en lokal byskola.

Hela mitt liv har handlat om nyskapande och förändring, och det är där det började. Medan jag gick i byskolan, kallade Gud mig och jag kom att lära känna Hans Vilja. Så jag började tänka på den väg jag var dömd att vandra, insåg jag att jag inte borde vara instängd i en byskola. Jag förstod att jag levde i en tidsålder när en ny vetenskaplig civilisation utvecklade sig. Flygplan flög på himlen, tåg gick på land och jag var tänkt att förbereda mig för att leda mänskligheten in i en ny framtid. Jag tänkte för mig själv, "Jag kan inte bara stanna i en byskola:" Det var vid denna tidpunkt en förvandling startade i mitt liv. Så jag gick till en förberedande skola och sedan Primary school. Då, hette skolan Osan Primary school. Jag gjorde ett test och fick börja tredje årskursen. Jag studerade där i ett år. Under denna tid, koncentrerade jag på att studera hårt.

4 Osan Primary school tillät inte studenterna att tala japanska. Som ni kanske vet var det den skolan som grundades av Lee Seung-hoon, en framträdande person i koreanska samhället som kämpade hårt mot det japanska och som de betraktade som fiende. Han var också en av de 33 personer som ledde Mansei demonstrationerna för koreanskt oberoende. Pga. den bakgrunden, var traditionen i Osan-skolan att studenterna inte var tillåtna att tala japanska. Men jag ansåg att vi måste förstå våra fiender. Jag trodde inte att vi kunde utforma en lämplig strategi för att besegra våra fiender om vi inte i detalj känner till om dem. Därför jag tog ett annat test och överfördes till Jeongju Primary school som en fjärde-klassare. Vid tiden för examen, hade jag lärt mig tala flytande japanska. Hela tiden grubblade jag djupt över svåra frågor i mitt liv av tro och andra grundläggande frågor om livet.

5 När jag överfördes till Jeongju Primary school, lärde jag mig japanska. Det känns som om det var igår som jag studerade katakana och hiragana , japanska stavelser. Jag memorerat dem alla på bara en natt. Jag var tvungen eftersom i den skolan 3:e, 4:e och 5:e -klasserna alla samtalade på japanska. Trots att jag var mycket längre än de flesta av eleverna som inträtt i skolan vid en äldre ålder, kunde jag inte tala ett enda ord på japanska.

Jag skämdes, som om jag var bara åskådare i deras mitt, såg dem ha roligt, dansa och sjunga, men utan att veta hur göra för att bli en del av deras grupp. Ni kan inte förstå hur generad och obekväm jag kände mig, om ni inte har upplevt det själva. Så på 15 dagar memorerade jag alla böcker som eleverna i

1:1 , 2:a 3:e och 4:e klasser studerade. Sedan öppnades mina öron, och jag kunde åtminstone förstå vad de pratade om.

6 Jag är född med en ganska bra hjärna. Jag är övertygad om att jag kunde ha blivit en välkänd akademiker i vilket område jag valt att fortsätta. Men jag började på allvar ifrågasätta: hur bra är det att studera hårt och bli en världsberömd akademiker? Om jag blir en berömd akademiker, så kommer mitt liv oundvikligen att ta en förutsägbar kurs: Jag kommer att studera och lära mina studenter framför en griffeltavla, andas in kritdamm och hålla en kritstump i min hand tills mina ben knarrar av ålderdom och jag så småningom dör. Att leva den sortens liv, kommer jag att lösa de högsta problemen i världen? Absolut inte. Jag frågade mig "Vad är den allra svåraste väg en människa kan välja?" Jag ville gå den svåraste vägen möjlig, eller den alla tycker är svårast. Jag ville åstadkomma något som ingen i historien - dåtid, nutid eller framtid - har kunnat åstadkomma.

7 När jag studerade, studerade jag som en blixt. På nolltid gjorde jag färdigt material som skulle ta flera år för en vanlig person. Min hemby är ett liten jordbruks-by 8 km nordost om Jeongju. Det verkar som igår när jag studerade där på natten under en fotogenlampa. När jag var uppe på natten och studerade till klockan två eller tre på morgonen, kunde min mamma och pappa berätta för mig, "Gå till sängs, eller du förlorar din styrka!" Detta hände hela tiden hemma. Jag blev vän med insekter som kom fram på natten. Särskilt på sommaren fick jag många sådana vänner som jag satt kvar och studerade till två eller tre på morgonen.

Nattetid på landet är mycket lugnt. Ljuden av insekter på sådana månbelysta nätter är helt enkelt fascinerande.

Studier i SeoulEfter examen från Jeongju Public Primary School, reste Sanna far till Seoul. Från 12 April 1938 till den 8 mars 1941 deltog han i Gyeongseong-skolan för handel och industri, som ligger i Heukseok-dong. Han såg till att han alltid var den första att anlända till skolan på morgonen och han tog ofta på sig ansvaret att rengöra hans klassrum själv. Eftersom han var så exemplariskt, kunde hans klasskamrater inte behandla honom lätt, utan gav honom respekt. Han skyddade de svaga och tvekade inte att ta itu med arroganta och starka mobbare i syfte att lära dem rätt från fel.

Även om han hade en aktiv personlighet, talade Far sällan , var allvarlig och uppriktig. För att hitta vägen till himlen och odla sin karaktär, han var tyst mycket av tiden. Hans närvarokort visar att han var "glad, aktiv, uppriktig och allvarlig, stark, friskt-sinnad, villig att frivilligt göra saker, och hårt arbetande". Det sa vidare, "Han är vältränad och stark, har en bra närvaro, och gillar fotboll.

8 De som är ödmjuka upphöjs. I skolan finns det studenter som bara använder sina nävar mobba andra utan att var var de står eller hur deras situationer är. Men det finns också ödmjuka studenter som, även om de är överlägsna på alla sätt, inte är arroganta. När ni ser på sådana människor känner ni er små, utan att förstå varför. De har en utstrålning av myndighet och värdighet, och även om ni

känner att ni vill närma er dem, känner ni en viss vördnad av något skäl. Ni kanske har känt sådana människor bland era vänner. Jag talade knappt under mina studentår. Jag hade aldrig vardagliga konversationer med andra studenter. Det fanns dagar jag inte sa ett ord. Det är därför min klasskamrater behandlade mig med respekt. För dem, var jag svårare att närma än lärarna. Jag menar inte att jag hotade dem eller använde våld av något slag. Ändå relaterade de inte vardagligt till mig. Även när de hade personliga problem som de kom till mig och diskuterade dem med mig.

9 Mina skolkompisar såg på mig med en viss vördnad. Närhelst mina klasskamrater samlades gjorde de alla sorter av saker för att ha roligt med varandra, men de kunde inte göra det med mig. Jag utövade aldrig deras dumheter, men många gånger hjälpte jag diskret klasskamrater som var i svåra situationer. Jag var vältränad. Jag var bra på brottning och fotboll. Jag var också bra på pull-ups. Min kropp var stor men jag var mycket smidig. När jag flyttade till Heukseok-dong, inom en vecka träffade jag alla omgivningens gängledare och upptäckte vem som var boss. Men min tanke var att jag skulle vara en lära dem vad det innebär att vara en riktig boss.

10 När jag var på väg till högstadiet, brukade jag städa skolan själv. Jag ville bli nummer ett i kärlek till min skola; och med hjärtat att representera alla studenter städade jag skolan. När jag först började städa hjälpte mina vänner mig, men jag tyckte inte om deras hjälp, jag ville göra det ensam. Jag ville göra skolan verkligen ren, så jag hamnade ofta att rengöra igen platserna mina

vänner redan hade rengjorts. Efter att detta hände ett par gånger, gav mina vänner mig med hela uppgiften. Så det slutade med att jag gjorde det ensam.

11 När jag börjar göra något, kan jag aldrig sluta. Jag var att även sådan när jag var yngre. Jag har aldrig trott på något förrän jag kontrollerade det själv oavsett om i byn eller i skolan. När en lärare lärde mig en matematisk formel, stressade jag honom genom att säga, "Varför är formel så?" Jag undersökte det, granskade och grävde i det igen och om igen. Att göra något bara till hälften är inte mitt sätt. Halvmesyrer fungerar aldrig.

12 Under min studietid hade jag ett sätt att veta i förväg vilka frågor som skulle ställas på provet. När läraren föreläste studerade jag noga hur allvarligt han eller hon betonade saker. Jag identifierat lärarens favoritstudent genom det sätt han eller hon såg studenten rakt i ögonen där han/hon satt i hörnet av klassrummet. Då jag uppmärksammat vilken student läraren tittade på, märkte jag ämnena enligt koder, "A," "B", "C" osv., beroende på hur mycket läraren betonade ämnet och hur intensivt han tittade på den bra studenten medan han talade. Så länge som jag studerade innehållet som jag hade märkt med koder, misslyckades jag aldrig med provet. Jag kunde förutse ungefär 30 till 40 procent av frågorna i provet, och när jag studerade dem mer än andra kunde jag klara det eftersom jag var väldigt uppmärksam på lärarna i mina klasser.

Livsstil och bön Under de nästan tre år som han gick i skolan

i Seoul, utövade Far rigorös självdisciplin. Han levde ensam och inackorderad där måltider serverades. För att utveckla sin tro bedrev han nästan konstant bot och diverse andra aktiviteter, medan han studerade vid skolan. I början och under en tid pendlade han till sin skola från Noryangjin i Dongjak distriktet. För det mesta levde i Heukseok-dong, första självständigt och sedan en tid inackorderad. Hans familj skickade honom tillräckligt med pengar för hans undervisning och uppehälle, men han sov i ett kallt, ouppvärmt rum. I den bittra vinterkylan lagade han sin mat med iskallt vatten som han drog upp ur en brunn. Det var så kallt att ibland frös tunnans kedja fast på hans händer. Han levde frivilligt på detta sätt, eftersom han personligen ville uppleva situationen för dem som lever i umbäranden. Från denna stund, fastade Far under lunch varje dag, morgon och kväll var hans mat alltid densamma, en måltid bestående av en skål med ris och en sidorätt. Han gick villigt hungrig eftersom då kunde han känna sig närmare Guds hjärta. Dessutom bad han mer än 12 timmar per dag. Hans långa och ivriga böner gav honom valkar på hans knän och armbågar. Framför allt hade han allvarliga, desperata konfrontations-böner i tallskogen nära skolan, på en klippa vid sidan av berget Seodal bakom en kyrka eller vid foten av berget på Dongjak distriktets sida. Genom dessa böner, upplevde han Guds hjärta och förenade sig med honom i hjärtat.

13 När jag bodde ensam och studerade vid skolan i Seoul, var en vinter särskilt kall. Den genomsnittliga temperaturen var runt minus 17 till 21 grader Celsius. Det var så kallt. Under december och januari den kalla vintern, bodde jag i ett kallt rum och lagade

mat åt mig med iskallt vatten. Jag hade en upplevelse som jag aldrig glömmer: Jag brukade hämta upp verkligen rent och välsmakande vatten ur en brunn på en bergås. Den källan var mer än tio meter djup; den hade en hink fäst vid en kedja, inte ett rep som lätt kunde kapas. Det var så kallt att när jag greppade om kedjan med mina händer fastnade dom vid den, och jag var tvungen att blåsa på mina händer för att värma dem tillräckligt för att få dem fria. Det känns som igår. Detta var mina omständigheter när jag började leva självständigt från min familj.

14 Jag ville göra allt som krävs för att leva ensam utan att vara beroende av kvinnor. Eftersom jag hade gjort uppfyllandet av Guds Vilja till min livstids uppgift, var jag fast besluten att göra det, även om jag var tvungen att leva som ensam människa. Därför lärde jag mig att ta hand om mig själv. Det är därför jag nu kan göra allt själv. Jag kan hantera vad jag behöver för mitt liv utan skuld till andra. Det är därför jag kan koka ris på ett trä- eller koleld. När det gäller matlagning, kan jag snabbt berätta om folk är amatörer genom att iaktta deras färdigheter med kniven. Jag kan också berätta om de är bra på att laga mat genom att observera hur de förbereder rätterna. Det är därför under de mer än 7 år som jag levde ett liv som ensam, förberedde jag min egen mat och allt annat som jag behövde.

Jag behöver inte äta många rätter. När jag besöker lokala kyrkor, gör de stora förberedelser och serverar många sidorätter på bordet. Men jag gillar inte det. För mig, är en huvudrätt nog om det är något jag gillar. Av naturen är jag den typen av person som

gillar att avsluta allt vad jag startat. Det är detsamma när det gäller mat. Även om det kan finnas många rätter på bordet, äter jag vanligen som passar min smak och avslutar det helt, även om jag också smakar de andra.

15 Om någon i framtiden, vill veta historien om Enighetskyrkan måste de besöka Heukseok-dong, den plats där jag bodde som ung man. En dag kommer Heukseok-dong, vilket betyder svartstens grannskapet, att omvandlas tillBaek-seok-dong , vitstens grannskapet. Den kolsvarta dalen där jag bodde för länge sedan, måste bli basen för en tradition som glänser som solljus för alla människor i världen. Nodeul-parken bredvid floden brukade vara det också, men jag kan inte hitta några spår av det nu. Även om jag i dag inte kan möta de människor som jag kände när jag bodde i Heukseok-dong, måste de ha producerat många ättlingar som fortfarande bor där. Jag skulle bli så överväldigad att möta dessa människor, vars föräldrar eller mor- och farföräldrar kände mig på den tiden! Jag föreställer mig hur det skulle vara om det som hände; vi skulle återuppliva den tidens historia. Vi skulle tala om den historien och återkalla tidigare relationer och de skulle blomstra på nytt i denna tid.

16 När jag bodde i Heukseok-dong hade jag en upplevelse som jag fortfarande inte kan glömma. På vägen till Sangdo-dong fanns ett hus i japansk stil med blommor växer intill en skog av tallar. Bakom det huset fanns ett risfält, och efter det låg en by. I den byn fanns ett hem som jag brukade besöka när jag utförde pionjär-vittnande. En dag såg jag en sjuk främling liggande på vägen. Jag hade aldrig träffat honom tidigare. Det måste ha

varit runt slutet av mars då den nya terminen just hade börjat, och jag hade med mig pengar för min skolundervisning och andra utgifter. Denna patetiska mannen hade ingen son, men han sa att han hade en dotter som bodde i Cheonan. Så jag gav honom alla mina pengar så att han kunde resa till henne och få medicinsk behandling. Han måste ha haft goda förfäder, eftersom det ögonblick jag såg honom kunde jag inte bara fortsätta min väg och lämna honom. Därför gav jag honom alla pengarna i min plånbok, inklusive pengar för mina skolböcker och hyrespengar för mitt inackorderingshus. Dessutom, bar jag honom på min rygg ca 3 km. Jag kommer fortfarande levande ihåg detta; som om det hände i förrgår.

När himlen leder er att möta någon, skulle ni älska den personen mer än himlen väntar er att göra. Ni kommer aldrig att lida skada. Till exempel, om himlen uppmanar er att ge 10 men istället ger ni 100, så kommer 90 ert offer för allmänna ändamål inför himlen. Å andra sidan bör ni aldrig ge 5 när himlen förväntar att ni kommer att ge 10. När himlen hoppas ni ger 10, borde ni ge mer än 10. Om du ger mindre än himlen hoppas på, kommer Guds nåd till er väg att blockeras. Detta är lagen. Det är en formel enligt Principerna.

17 På den tiden gick jag hungrig varje dag. Det var inte brist på pengar. I början av april sände mina föräldrar pengar till mig för min undervisning, men i maj var de slut. Jag brukade ge alla människor som var fattiga och nödlidande. Jag har många skildringar om detta. Hur kunde jag då betala min undervisning? Jag delade ut dagstidningar, sålde saker och gjorde diverse udda jobb. Jag

behövde gå vägen av gottgörelse. När jag först kom till Seoul från min hemBY i Pyeongan, var jag inte van vid deras språk och seder. Jag saknade min hemby så mycket, särskilt under mitt första skollov. Ni kan inte föreställa er hur mycket min mor älskade mig. Men efter att jag kom att lära känna Guds Vilja, var jag tvungen att skiljas från henne. Jag var också tvungen att distansera mig från mina systrar som älskade mig dyrt.

Jag var tvungen att ta motsatt väg från vad min mor och far förväntade mig att göra, ur deras synvinkel. Det är därför på den första dagen på ledigheten, när mitt grannskap och skolan stressade med livliga studenter som förbereder sig på att återvända till sina hem, stängde jag dörren och låste in mig i mitt rum. Jag tillbringade den första dagen av min ledighet att tänka på att jag har många saker att göra innan mina vänner kommer tillbaka.

18 Alla människor vill ha herraväldet över universum, men de kan inte ens ha herravälde över sig själva. Det är därför jag säger, "Innan ni önskar råda över universum, måste ni först få råda över er själva" Självkontroll börjar med hunger efter föda. Ni kan kontrollera önskan att äta genom fastande. En veckas fasta bör inte vara något problem. Ni måste gå genom träning som skulle föra en vanlig person till randen av döden. Ni måste övervinna hunger. När jag levde oberoende som en student, var Korea under den japanska ockupationen, och ris var svårt att finna. Mina vänner kämpade om vem som skulle ta den största delen av ris från kastrullen, men inte jag. Den person som lägger ned sin sked först är mästare

över dem som lägger ner den senare. Det är en regel och en princip. Mitt liv förnyas varje dag. Morgondagen måste vara bättre än idag. Jag tror att himlen önskar något nytt från mig, och det är vad jag förverkligade. Eftersom jag gjorde det, kunde jag nå den globala nivån, något ingen någonsin kunnat göra.

19 Under de år jag växte upp i Seoul, åt jag aldrig lunch. Jag tänkte, "så länge vi inte har en självständig nation, hur kan jag vara äta måltider på bönor varje dag?" Jag hoppade över måltider många gånger i mitt liv, men jag saknade mitt folk mer än maten. Det här är vägen jag valde. Jag lovade ständigt , "Jag älskar mitt folk och mitt land mer än mat." Så efter att jag lämnade min hemby och flyttade till Seoul åt jag ingen lunch. Så var livet jag levde. Det var inte för att jag inte hade råd att köpa lunch. Det var på grund av att när jag hade pengar gav jag det till de fattiga.

20 Jag sover inte mer än fyra timmar per dag. Jag tränade mig själv tills det blev min vana. När jag är upptagen, kan klara mig med bara en timmes sömn dagligen. Jag tror att jag är den person som har sovit minst tid av någon i historien. Jag har levt hela mitt liv på det sättet. Det är ingen som har hungrat mer än jag. Jag hade mat att äta, men jag kunde höra skriken av hungriga människor ville äta. Det är därför jag inte kunde äta 3 måltider per dag. Tills jag blev 30 år gammal har jag utövat en disciplin med bara 2 måltider per dag, och hoppat över lunch. Jag tillbringade min ungdom med att äta mindre än 2 skålar en dag, trots att jag var frisk och tillräckligt stor för att kunna smälta 5 skålar per dag. Jag tränade mig att älska människor

mer än jag älskade mat, och jag strävade att göra mitt liv ett torn av kärlek till Gud och att älska min nation.

21 Vart jag var, bad jag alltid i tårar. Människor som råkade se mig i tårar kände sympati för mig utan att förstå varför. Vart jag än gick, behandlade många människor mig som ni gör. Exempelvis min hyresvärdinna kunde föra till mig lite mat som hon hade förberett för hennes make eller en semesterfest, mat hon hade förberett hela natten utan sömn. Hon kunde inte gå in i hennes rum annars. Hon berättade att när hon gick in i hennes rum utan att först ge mig mat, förvandlades plötsligt allt till mörker och hon kunde inte se någonting. Hon visste inte varför detta hände.

När kvinnor tillagar mat med hängivenhet, ville Gud ge mig det och påverkade deras hjärtan att göra så. Många liknande andliga händelser ägde rum. Det är därför jag aldrig kan glömma Guds kärlek för mig, inte ens för ett ögonblick. Jag kan aldrig glömma Guds kärlek, även om min kropp krossas i bitar och mina ben förvandlas till pulver tusentals och åter tusentals gånger. I hela mitt liv har Gud varit med mig var jag var, och han arbetade hårt så hårt för mig.

22 När ni ber, måste ni be till den grad att ryggen blir böjda och huden av knäna får valkar. Mina knän har fortfarande valkar från mina böner i svunna tider. Ni borde be på ett trägolv. Och ni måste gråta när ni ber. Jag upplevde flera gånger när jag bad så tårfyllt och under så lång tid att golvet blev indränkt med tårar och hade fortfarande inte torkat nästa gång jag bad. Jag är inte en människa som bara glider undan.

23 Vägen av återupprättelse är aldrig lätt. Tror ni att jag någonsin skulle känna lätthet om jag åt och sov som ni gör? Principerna är i sig är så allvarliga. Mina knän är har valkar från otaliga böner. Jag vet inte hur många tårar jag utgjutit. Jag visste att människor dog varje dag med de grundläggande problemen i deras liv olösta. Därför,var alltid mina ögon svullna och röda med tårar när jag försökt hitta lösningar för dem. Ibland har jag utgjutit så många tårar i bön när jag öppnade ögonen kunde jag inte se solljuset. Men detta var vad jag hade att söka för vägen.

24 Ni borde be varje dag. Även din bön skulle vara tionde. Det betyder att ni bör be 2 timmar och 24 minuter varje dag - en tiondel av varje dag. När mitt böneliv var på sin topp, bad jag 17 till 18 timmar per dag. Jag bad oftast 12 timmar i sträck och böjde ner på mina händer och knän. Jag åt aldrig lunch. I mina böner grät jag bitterligen. Utan sådana böner, kunde jag inte leva. Varje riktning var blockerad, och det fanns inget hål att fly genom. Bara när jag bad kunde jag se ett litet ljus. Genom att Passerar dessa prövningarupptäckte jag Principerna. Har ni någonsin gråtit medan ni hållit i boken Principerna? Har du någonsin varit så allvarliga? Er livstid är dyrbar. När ert liv är borta, kommer det aldrig tillbaka. Vanligtvis gifter sig människor och föder barn; sedan avslutar de sina liv och kämpar med alla typer av bördor. Det är ett allvarligt problem. Om detta mönster fortsätter, så kan vi aldrig åstadkomma en värld av godhet.

Myeongsudae-kyrkan Under tiden Sanna far bodde i Heukseok-

dong, Seoul, stod han stod emot självgoda kyrkor som administrerades av japanska herraväldet. Han opponerade sig mot deras doktrin-baserade tro. Istället kontaktade han frikyrkan som ledde rörelsen genom den helige Ande i Korea. Efter att ha närvarit kyrkan i Seobinggo, spelade han en central roll i grundandet av Myeongsudae Nya Jesus kyrkan i Heukseok-dong hösten 1939.

Pastor Lee Ho-bin och pastor Pak Jae-bong från Pyeongyang Nya Jesuskyrkan besökta ofta Nya Jesuskyrkan i Heukseok-dong och höll väckelsemöten och bibelstudier. Varje gång de besökte, tjänade Sanne far dem och fördjupade sitt förhållande med dem. Sanna far undervisade studenter vid söndagsskolan, och gav dem sin speciella kärlek. Vidare, varje gång han reste till Pyeongyang under sommarlovet, talade han till söndagsskolans studenter vid Pyeongyangs Nya Jesuskyrka.

25 Medan i skolan, undervisade jag studenter som gick till Myeongsudae-kyrkan i Heukseok-dong; jag gjorde även samma sak på Seobinggo kyrka. På den tiden var det mycket kallt, och på natten som vi korsade den frysta Han-floden kunde vi höra plattor i isen knaka. Det var en skrämmande ljud att höra när jag var på floden alldeles ensam. Jag skulle korsa Han-floden för att undervisa söndagsskole-studenter av Seobinggo kyrkan. Jag undervisade dem om Bibeln med mycket rörelser, så att det skulle vara intressant. Jag fällde till och med tårar. Jag tänkte eleverna kanske inte ville se mig gråta, och att de skulle be mig sluta undervisa dem. Men de ville inte jag skulle sluta, utan att de följt mig runt och tiggde mig att lära dem mer.

26 När jag var student, startade tre av mina vänner och jag Myeongsudae Nya Jesus-kyrkan i Heukseok-dong. Jag investerat varenda öre av mina skolavgifts-pengar. Det finns fortfarande spår av att kyrkan nu. Jag minns min evangeliserings-verksamhet att föra många människor till den kyrkan, innan en ny kyrka invigdes i Seobinggo. Mitt i vintern var hela Han-floden fryst och knarrandet i isen var högt och skrämmande. Jag har många minnen om vad jag gjorde under denna perioden av koreansk historia, fylld med bittra kval.

27 Jag är en person som även bugat inför även mycket små barn. Jag har varit tillsammans med tre år gamla barn med största uppriktighet, som om de vore furstar och prinsessor i himlen. Jag talar till er nu bara efter att ha skapat internt och externt segerrikt fundament som kommer att bekräftas genom hela historien. En del av fundamentet var att vinna barnens hjärtan. Jag var tvungen att vinna över folk från tre generationer, som representerar det förflutna, nuet och framtiden. Jag var tvungen att upprätta denna tradition. Jag undervisade söndagsskole-studenter som kom till Myeongsudae Nya Jesus kyrka, och älskade dem hjärtligt och betrakta dem som mitt livs hopp. Några av dem ville hoppa över skolan och följa mig runt, eftersom mitt uppdrag var att vara den förste att genomföra arbetet att älska Kain.

28 ledarna på den nya Jesus kyrka i Pyeongyang var pastor Lee Ho-fack, pastor Pak Jae-bong och pastor Han Joon-myung. Den kyrkan hade stort antal medlemmar inklusive flera tusen studenter. Det var en vacker byggnad och den var välkänd. När

jag kom upp till Pyeongyang och besökte den kyrkan, var jag alltid välkommen att ta ansvar för att lära studenter där. Jag ansågs vara en bra söndagskollärare. Jag kände alla pastorer och var populär bland studenterna, så alla ville bjuda in mig till deras hem.

29 Jag är väl medveten om hemligheterna hos pastor Lee Ho-fack, pastor Han Joon-myung och pastor Pak Jae-bong Nya Jesus kyrkan i Pyeongyang. När jag tillrättavisade dem om deras mål och deras ansvar för Guds Vilja, kunde de inte svara mig. Jag rekommenderade dem att inte göra vissa saker som de var inblandade i. Därför fruktade de mig mer än någon annan. Jag kände till alla dolda sanningar hos Gamla och Nya Testamentena redan som högstadieelev. Genom mina besök i kyrkan blev jag så berömd studentledare att dess tusentals söndags-skoleelever bad mig att ge predikningar. De fascinerades av mina ord. När jag lämnade kyrkan, blev det en sådan folkmassa vid tågstation att pastorerna kom och bildade en korridor för att skydda mig. Därför lyssnat de tre pastorerna alltid på mitt råd.

Avsnitt 4. Studier i Japan

Första dagarna i Japan För att bredda och fördjupa sig i förberedelserna för Guds Vilja, åkte Sanne far för att studera i Japan. Den 31 mars 1941 lämnade han stationen i Seoul och tog Hikari tåget till Pusan. Den 1 april inledde han Shokeimant, en båtlinje mellan den japanska hamnen Shimonoseki och Pusan. I början av april, blev far inskriven i Waseda tekniska gymnasium, en skola som är ansluten till

Waseda universitet, började han studera elektroteknik.

1 Från barndomen höll jag tanken, om mitt land (Korea) var starkare än Japan, skulle dess öde ha varit annorlunda. Detta var dess problem. Jag kände djupt att mitt lands svaghet, särskilt de svaga yttre fundamenten, var anledningen till att det inte kunde undvika en eländig tillvaro. Genom att studera världens länder förstod jag att det mäktigaste landet i världen vid den tiden var USA. Som ett barn visste jag det redan. Jag tänkte dessutom, "USA är en mycket större och mer kraftfullt land än Japan, men det är samma där. Försöker inte även det att utnyttja svaga nationer för egen skull? Finns det något rättfärdigt land någonstans som representant världens nationer, skyddar och lyfter upp de svaga länderna? Om det fanns ett sådant land, hur skulle det se ut?" Som barn tyckte jag att vad som hade varit historiskt omöjligt för människor är möjligt för Skaparen. Jag tänkte att om han verkligen fanns, kunde Han göra det. Därför beslutade jag, "Om skaparen, den Absolute varelsen, existerar, vill jag bli partner med honom att utföra arbetet för att rädda mitt land och befria dess förtryckta folk." Men först behövde jag ett svar angående förekomsten av Gud. För detta genomsökte jag religioner. Jag tänkte att om Gud verkligen existerar, då måste jag hitta ett sätt att möta honom. Så jag gick igenom min tonår och närmade min tjugoårs-ålder, plågad av många frågor på min resa i tro. Jag tänkte, "Jag måste åka till Japan och sedan till Förenta staterna. Jag måste få uppleva sorg och förföljelse som företrädare för ett folk vars makt är mindre och svagare."

2 När jag började min resa till Japan och korsade bron över Han-floden, grät jag många tårar. Jag kände det som om jag lämnade det koreanska folket bakom mig, som föräldralösa. Det verkar som om det bara var i förrgår när de tårarna strömmade ner för mitt ansikte. På tåget till Pusan grät jag bittert hela vägen med mitt huvud övertäckt med mina kläder. En japansk kvinna såg mig gråta och sa, "unge man, har din far eller mor dött? Alla går igenom den typen av sorg" Hon försökte trösta mig, men min sorg var något som växte från ett hjärta helt fyllt med kärlek för mitt land. Jag säger er, människor som inte kan älska sitt land kan inte ordentligt älska himlen.

3 På min väg till Japan reste jag från Seoul till Pusan på Hikari tåglinjen. Medan jag åkte det tåget frågade jag mig själv, "Vad är det jag ska lära i Japan?" Då bestämde jag, "Jag kommer att befria mitt land, och jag kommer att bana väg för nästa generation att ha hopp att leva i en självständig nation:" Jag minns fortfarande hur jag grät när jag höll en ledstång medan jag passerade Han-floden. I det ögonblicket bestämde jag, "när jag kommer tillbaka, kommer jag inte längre att gråta tårar."

4 I Pusan bordade jag fartyget mot Japan. Jag kommer fortfarande tydligt ihåg hur jag kontinuerligt fällde tårar på vägen. Eftersom Korea var under japansk herravälde, tänkte jag, "vem kommer att befria detta fattiga folk från sina bojor"? Jag kände förundran inför natthimlens storslagenhet hela natten och längtade efter dagen för mitt land och mitt folks befrielse. Jag bad tårfyllt till Gud, "Nu lämnar jag mitt land. O Gud! Skydda mitt land tills jag återvänder. "Den tiden är

fortfarande färsk i minnet som om det hände igår.

5 Jag gick på kvällskurser på tekniska skolan vid Waseda University så att jag under dagtid kunde fungera som en arbetare för att hjälpa andra koreanska studenter betala deras undervisning. Ni känner inte till alla de problem som jag gick igenom i Japan. Japanska människor som nu lever måste vädja under tårar för deras nation att bli förlåten. Annars kan inte Japan bestå. Japanska människor behöver be om ursäkt för det skamliga sätt de behandlade Korea och andra länder i Asien.

6 Jag hade många japanska vänner när jag bodde i Japan. Jag behandlade dem med respekt. När de var i svåra situationer, kom de för att träffa mig för att diskutera sina problem. Ibland bad de av oro, "Hur går det för Korea?" Jag ville inte vara sämre av någon av mina japanska vänner. Så när de sa ett ord, sa jag två ord. Jag talar i allmänhet mycket snabbt, men när jag talade med japanska människor talade jag ännu snabbare. Jag studerade hur man talar snabbt och tränade mig att göra så. Jag beslutade att jag en dag skulle leda japanska ungdomar och mobilisera dem för världen. Så jag tränade mig i att diskutera frågor bättre än japanska folket kunde, genom djupare och bredare kunskap inom alla områden.

7 I min barndom brukade jag tala långsamt. Men efter att ha kommit till Japan, allt eftersom jag lärde mig att tala bättre japanska varje dag, tävlade jag med japanska människor för att se vem som kunde säga mer på en minut. Om jag någonsin besegrades kunde jag inte somna, så jag tränade mig att tala ännu snabbare. Om jag

på 30 minuter kunde säga 1000 ord genom att tala normalt, så kunde jag genom att tala snabbare säga mer än 2000 ord. När ni lär er ett språk är det viktigt att ni tränar er genom praktisera.

Disciplin sinne-kroppUnder tiden han studerade i Japan, gick Sanna far helt upp i uppgiften att forska och systematisera Principerna. Han läste upprepade gånger Bibeln och jämförde den med Principerna som han hade nyligen uppenbarat, i syfte att verifiera det med Skriften. Biblar på koreanska, japanska och engelska var alltid på hans skrivbord på inackorederingsrummet. Speciellt de koreanska och japanska biblarna, var så fulla av understrykningar i olika färger så man kunde knappt läsa orden på sidorna. Processen av att finna och att systematisera den stora och grundläggande sanningen var en ensam väg; det fanns ingen som vägledde honom genom det.

Utöver sina akademiska studier, kämpade Sanna far hårt för att ha många olika livserfarenheter - bland arbetarklassen, medelklassen och överklassen. För att förbereda sig för sin revolutionära mission, försökte han bryta igenom varje begränsning och ackumulera förmåga att handskas med varje problem som skulle kunna uppstå på hans väg mot slutdestinationen. När han fått pengar hemifrån för sin skola och sitt uppehälle, använde han dem för att hjälpa de behövande, därefter gick han och tog jobb som arbetare. Bland många andra saker, bar han en A-ram (bärsele) på sin rygg och drog en vagn. Genom att offra blod och svett, blev han en vän och bror till sina kollegor arbetarna, delande deras smärta och glädje.

Genom att träna sig själv på detta sätt, han har personligen upplevt sanningen i undervisningen, "Den som vill bli en strålande konung måste segra över alla typer av smärta".

8 Jag ville inte avslöja mina tankar om mitt uppdrag till andra. Inte ens mina vänner visste. Jag studerade Bibeln och läste böckerna om religion och filosofi, som vanligt folk oftast inte gjorde. En av mina vänner studerade politik och ekonomi vid Waseda universitet. Han studerade kommunism, och detta ledde till en häftig debatt emellan oss. Jag gav en gång ett högljutt, eldiga tal vid sidan av vägen. Jag gjorde detta på en plats där många människor hade samlats för att se körsbärsträden blomma. Jag talade starkt om frågorna i den tiden och uppmanade ungdomar att agera på ett visst sätt för framtidens sakens skull. Förutsägelserna jag gjorde då förverkligas nu. Några av mina vänner råkade vara med bland publiken, de var ganska förvånade när de såg att det var jag som gav talet.

9 Jag började Waseda tekniska gymnasium med en rekommendation från min skola i Seoul. Men jag studerade mer om religion än om skol-relaterade ämnen. Jag studerade Bibeln noggrant för att avslöja dess dolda sanningar. Det var i synnerhet en Bibel-sida jag inte ens kunde förstå efter att ha kämpat med den under fem år. Den enda sidan innehöll problemets rot i den mänskliga historien. Jag var tvungen att helt lösa de mest svåra och komplicerade frågor i Bibeln. Det är så Principerna kom att uppstå i världen. Sedan tillsammans med himmel,

avslöjade jag sanningen, himlen kan inte ignorera detta. Himlen vet allt om det.

10 Innan jag blev 20 år, gick jag en väg av blodtyngda tårar. Jag visste att jag inte kunde komma in Guds rike hjärta om jag inte hade hjärta att vara vänner med tiggare och älska dem som om de vore mina egna äldre bröder eller min egen mor. Så jag levde med hjärtat att älska alla. Jag utbildade mig på samma sätt i Japan, men den här gången med ett hjärta att gå bortom nationen. Jag hjälpte mina vänner att betala deras undervisning genom pengarna jag tjänade som en arbetare på en byggarbetsplats. Även ni borde gå en sådan väg. Varför gjorde jag det? Jag erbjöd mig att gå den svåraste vägen eftersom jag visste att Guds väg har varit ännu svårare.

11 Dagar när det snöat eller när tyfonens vindar rasade, gick jag till arbetet på en byggarbetsplats snarare än att gå till skolan. Det kändes bra att utmana sådant hårt väder. Tyfonens regn tvättade smuts och sot från mina händer. Mitt i stormen arbetade jag hårt och svettades kopiöst. Jag kände mig så uppfriskad av den. När jag såg en person uppför sig illa, skällde jag på honom. Ibland har jag haft att göra med människor som var större än mig, men jag besegrade dem. När en förman utnyttjade arbetare genom att ta 30 procent av deras lön, protesterade jag. De flesta människor fruktade mannen, men jag var inte undergiven; jag uppmana honom att sluta. Till sis gav han upp inför mig.

12 När jag var i Tokyo arbetade jag genom att dra en leverans-kärra, och utförde leveranser i 27 olika distrikt. Jag bestämde mig för att göra jobbet, inte för att jag behövde pengarna, utan eftersom jag ville ha träningen. Om ni arbetar i ett

transportföretag, borde ni bli mer kunniga om arbetet än företagets veteraner. Om inte, hur kan du få dem att ta er på allvar? Under sommaren jag transporteras telefonstolpar på en vagn. En gång inträffade en incident: Då kom jag till en vägkorsning, försköts en stock åt sidan, vilket fick min vagn för att snurra runt. När de upplevde faran, sprang alla förbipasserande, män och kvinnor. Jag kan fortfarande se bilden i mitt inre. Jag har ett annat oförglömligt minne, om när jag bodde i slummen. Jag täckte mig själv med ett sliten filt, och mina kläder blev angripna av löss. Jag är Guds Son, men jag anmälde sig för att bli en soldat i främsta ledet, en gerillasoldat, i syfte att erövra satans värld.

13 De gånger i Japan när jag arbetade på en byggarbetsplats och drog en vagn i Ginza förblir ett levande minne. Jag gjorde inte detta arbete bara att överleva. Jag gjorde det för att visa ett exempel på hur ungdomar bör gå igenom svårigheter. Jag hade vänner som hade slutat gå till skolan. Jag ville hjälpa dem ta examen, så jag slutade gå i skolan flera månader och tog på mig rollen som deras föräldrar. Jag hade inte tid att sova på natten. Jag vaknade så tidigt som klockan två på morgonen och gick ut för att arbeta för att tjäna pengar för deras undervisning. Varför gjorde jag det? Det var inte för att jag inte var lika smart som dem. Det var att tjäna dem. Jag gjorde alla slags arbeten, inklusive arbetade för ett företag som säljer min kalligrafi och arbeta som förman.

14 Jag är mycket kunnig om världen. När jag var ung jag reste till varje hörn av Korea. Jag besökte många platser i Japan när jag studerade där. Jag gjorde också alla slags arbeten. Jag var spring-pojke för ett stort

företag. Oavsett hur jag blev misshandlad, ville jag inte klaga. Människor betraktade mig som inget annat än en student från utlandet, men de visste inte vad jag hade i mina tankar. Jag kunde till och med acceptera att leva i en slum. Till sist måste vi träna oss att ha verklig möjlighet att åtgärda situationen och få goda resultat i allt vi gör. Vägen av sann kärlek under hans tid i Japan, utövade Sanne far med sitt eget motto, "Innan du önskar ha herravälde över universum, ha herravälde över dig själv." Han tränade sig vid upprepade tillfällen för att kunna kontrollera sina fem sinnen. Bland annat tränade han sig att inte bli frestad och behöva titta bort från frestelse. För att leva i himlens hjärta snarare än att följa ett själviskt mänskligt hjärta, påminde han ständigt sig själv, "Jag älskar den japanska befolkningen mer än jag älskar mitt eget folk". Han utbildade sig att uppriktigt älska människor av vad som då var ett fiendefolk som om de vore hans egna föräldrar eller hans egen äldre bror.

15 När jag var ung och förberedde min mission, gick jag inte ens nära en biograf. Inte förrän jag kunde åstadkomma total självkontroll, gick jag aldrig framför en bar. Om vi inte uppnår total kontroll över oss själva, är vi dömda att misslyckas i allt vi gör. Vad är det svåraste hindret för att uppnå självkontroll? Det är sömn. Svält är nästa. Därefter är det sexuell lusta. Dessa är de tre fienderna. Som en träning sov jag därför inte, åt inte, och levde ett liv i (sexuell) renhet. Tills vi har herravälde över oss själva, kan vi inte råda över universum. Först efter vi styr oss själva kan vi styra universum. Vi har inte rätt att kalla på Gud för hjälp eller hoppas att komma in i Guds

direkta herravälde, såvida vi inte först uppnå mästerskap över våra sinnen. Detta är Principernas ståndpunkt. Adam föll därför han inte hade själv-kontroll.

16 När jag var i det krigstida Japan, gick jag runt i gränder i sex-distrikten av Shinjuku, Tokyo. Jag observerade personer och lyssnade på dem var jag gick för att få något bra för mitt uppdrag. Om vi är beredda att ta itu med de mest onda platserna,kan vi smälta allt. Detta är min filosofi. Jag är inte den sortens person som går runt letar efter enkel eller bekväm miljö. Idén är att för att odla sinnet ni måste gå till djupa bergen eller till en lugn och magnifik plats är ingen mening för mig. Att bara studera på fridfulla platser fungerar inte för mig. Jag kunde studera bra även i bullriga fabriker där motorer med hög effekt och motorer var igång. Jag tränade mig på många olika sätt. En gång, när en grupp starka män trakasserar en svagare, kämpade jag och besegrade dem ensam. Jag gjorde inte det för att bli erkänd. Det var min filosofi, av vad som är nödvändigt i livet.

17 Min förhoppning är större än er; den är lika hög som ett stort berg. Men eftersom jag visste att den tiden skulle komma när jag måste få många människor att resa i väg på tjänarens väg, tog jag själv först rollen som en tjänare. Om jag inte själv levt livet av en tjänare, vore jag inte kvalificerad att be andra att göra det. Om jag ville få andra att leva som en tjänare, måste jag först leva som en tjänare. Jag måste bliv en tjänare för mitt land Korea. Det är därför jag en gång blev en tjänare till tre år gamla barn och tjänade dem troget morgon och kväll. Jag tjänade dessa barn som om de var och en vore Gud. När

jag studerade i Japan, bodde jag även i en slum full av löss. Jag bar massor av kol- och salt. Jag välkomnade alla slags upplevelser som andra skulle fly från.

Detta är min personliga berättelse och en viss bitter sorg finns kvar. Ni borde lindra min bittra sorg. Vad borde då vara er startpunkt? Vad är det som ni måste gripa tag i som grund för er egna känslomässiga beslutsamhet? Det bör vara att representera mig. När ni går till dessa platser, borde ni gå i mitt ställe. Även om ni möter förföljelse, när du fäller tårar för människorna där, känner ni mitt blod bultande i era ådror.

18 Jag har studerat frågan om vad folk inte kommer göra. Till exempel människor vill inte hoppa över måltider. Så jag funderade, "Kan jag uthärda att inte äta?" Och jag sade till mig, "Ja, det kan jag"! Så jag började träna mig att inte äta. Jag var så hungrig att om någon serverade mig en måltid som kunde jag snabbt ha slukat 3 eller 4 skålar av ris. En dag tänkte jag för mig själv, "Låt mig se hur mycket jag kan äta." Eftersom det var mitt i ett krig, fick vi ransoneringskuponger. Med alla mina ransoneringskuponger, tog jag mina vänner till en restaurang och sade: "Låt oss försöka äta så mycket vi kan och se vad som är vår gräns." Vi kastade i oss mer och mer. Jag åt 7 portioner av ris med stekt ägg och kyckling. Efter 7 portioner jag var så full att jag inte ens kunde vrida min hals. Det var mer smärtsamt än att svälta.

Jag gav mig själv den erfarenheten. Men ni har allvarligt fel om ni tror att jag gjorde det hela tiden. I själva verket var jag alltid hungrig. Varför tror ni att jag gjorde mig gå hungrig? Om jag bara brydde mig om att hålla min mage full, hur kunde jag få folk

med mig och få Gud med mig? Så även om jag var hungrig och ville äta, så jag beslutade att jag älskar mitt folk och Gud mer än maten. Detta var sanningen för mig och det var mitt motto.

19 När jag var student i Tokyo, på regniga dagar och fortfarande med min studentuniform på brukade jag målmedvetet blanda mig med arbetare som stank från sina smutsiga, blöta kläder. Jag åkte till platser som luktade värst. Stående bredvid dem, tänkte jag, "vad händer om dessa människor vore min äldre bror eller min far? Om de uthärdade dessa miserabla förhållanden för mig, vad ska jag göra för dem?" När jag åkte på vagnen till skolan, brukade jag titta runt på studenterna alla väl klädda i sina uniformer och jämföra dem med dessa arbetare. Och jag tänkte, "Du är i den bästa tiden av ditt liv, alla leenden och skratt, men med tiden kommer de alla att försvinna. Medan mitt sätt att tänka leder till ett liv som kommer att gry likt solen mot en hoppfull framtid. Min framtid är mer eller mindre säkrad, medan er framtid är osäker."

Ni måste förstå att upprätthålla och leva upp till namnet Sanna föräldrar under hela min livstid har varit extremt svårt. Jag var tvungen att odla sådana kvaliteter i mig så att människor i varje status, hög eller låg, kan relatera till mig som deras subjekt partner.

20 Under min studietid i Japan, besökte jag ibland mitt hem i Jeongju. Jag brukade inte sända telegram till mina föräldrar för att berätta för dem när jag var på väg. Mitt hem låg ca 8 km från tågstationen, och jag ville gå hem. Jag gillade att gå på kalla, blåsiga, snöiga eller regniga dagar. När jag bad gående på vägen insåg jag ännu mer vilken

magnifik värld vi lever i och jag kunde inte hjälpa utan att häpna hos Skaparen som skapade det. Jag har oförglömliga minnen av nätter när jag vandrade hem efter solnedgången, eller nätter när vit snö föll. Med små presenter till mina föräldrar i båda händerna, gladdes jag åt att tänka på de uttryck de skulle ha på deras ansikten. När jag tänker på det, blir jag nostalgisk. Jag inser hur välsignad jag var på den tiden i mitt liv.

Examen och återvändande på grund av ändrade förhållanden i Japan på grund av kriget, förkortades Sanne Fars studeir i Japan med en termin. Därför tog han examen tidigare än förväntat, den 30 september 1943 i gymnasieskolans 25:e avgångsklass av Waseda tekniska skola. Efter examen köpte Sanne far en biljett till en avresa den 4 oktober på fartyget från Shimonoseki till Pusan och sände ett telegram till sin familj med datum och tid för hans ankomst i Pusan. På avresedagen, när han kom till tågstationen i Tokyo med hans vänner som tagit avsked av honom, kände han sig plötsligt illa till mods. Han visste inte varför, men det var som om hans fötter tngdes ner och han kunde knappast dra sig själv på tåget. Så han bestämde sig för att skjuta upp sin hemresa. Fartyget som gick den dagen, det som Sanne far hade köpt biljett till, hette Gonnonmaru, Den 5 oktober kl. 1:15 på morgonen, omkring tio nautiska mil nordost om Okinoshima sänktes skeppet av en amerikansk torped. Sanne fars familj var i total chock när de hörde nyheten om förlisningen. De hade inte hört att Far hade ändrat sitt avresedatum. När Sanne far var på väg hem i mitten av oktober, gav han ett heligt löfte: Den här gången kommer jag

hem utan att ha kunnat lösa upp den bittra sorgen hos mitt folk. Men inom en snar framtid kommer den tid , då jag skall kunna undervisa japanska ungdom och vägleda dem att utföra Guds vilja. Då möts vi igen.

21 När jag tog examen från min skola i Japan, var det i mitten av andra världskriget. Av militära skäl gav de min klass examen i september, sex månader tidigare än normalt. Jag skickade ett telegram till min hemstad för att informera min familj om min ankomsttid på fartyget från Shimonoseki till Pusan. Men mitt i kriget sänktes skeppet. Tillbaka i min hemstad, kontrollerade min familj passagerarlistan på att det sjunkna skeppet, men de kunde inte hitta mitt namn. Alla trodde att jag hade dött, vilket orsakade en stor uppståndelse i min by.

22 Sänkningen av Gonnonmaru skedde 1943. Jag hade planerat att gå ombord fartyget för att återvända till mitt land från Japan. Min examen hade flyttats fram med sex månader, och jag köpte en biljett från Tokyo till Seoul där resan ingick på fartyget från Shimonoseki. Men så fort jag kom in i Tokyo tågstation för att ta tåget till Shimonoseki, kände jag obehag. Så trots att jag redan hade köpt biljetten, tog jag inte tåget. Strax efter inköp av min tågbiljett, skickade jag ett telegram till min familj med planerat datum och tid för min ankomst. Baserat på den planeringen väntade min familj i min hemstad att jag skulle komma hem på en viss dag och tid. Men när jag hade mina onda aningar lämnade jag Tokyo station och gick istället med mina vänner som hade kommit för att ta avsked av mig. Jag tror att vi gick till ett ställe som heter

Atami. Som konsekvens gick jag aldrig ombord på fartyget som sänktes.

Under tiden, eftersom jag inte kom hem, trodde min familj i min hemstad, som jag hade skickat telegram, att jag hade dött. Min mor blev nästan galen. Hon släppte allt och reste brådstörtat till Pusan för att finna mig. Från Jeongju till Seoul är det 230 km; resan tog tio timmar med tåg. Sedan tog hon ett annat tåg från Seoul till Pusan. Ni kan knappast föreställa er hennes mentala och

emotionella tillstånd under den resan. Hon tog inte ens på en klänning, utan hon sprang ut ur huset bara i hennes hemmadress som liknar pyjamas. Hennes skor lossnade när hon sprang till närmsta tågstationen Jeongju, men hon inte märkte hon inte ens att en sticka från akacia trädet hade trängt in i hennes fot. Huden växte över det, och jag hörde att hon drog inte ut det förrän efter att jag återvänt hem. Jag insåg, "Åh, detta är hur stor en förälders kärlek är!"

Kapitel 4

Sanna mors barndom och ungdom

Avsnitt 1. En atmosfär av tro

Hängivelse, tro och välsignelser. Sanna mor tillbringade det mesta av hennes barndom i hennes mormors hus, Jo Woo, eftersom hennes mor, Hong Soon-to (Daemonim), ledde ett liv av tro som ägnas åt att ta emot Återkomstens Herre. Både hennes mor och hennes mormor tog uppfostrade henne att ärva kärnan i detta liv i tro. Daemonim strävade att uppfostra mor bra. Medan de levde i norr, hade Daemonim ofta drömmar där hon såg Satan försöka skada hennes dotter. Dessa drömmar fortsatte tills mor var sex år gammal. I en annan dröm, visade sig pastor Kim Seong-do för henne och uppmanade henne att fostra Sanna mor eftersom hon inte var hennes eget barn utan Guds. Därför hängav sig Daemonim att fostra henne på bästa sätt hon kunde i position som hennes dagmamma. Eftersom Daemonim vandrade en sådan väg av prövningar, var Sanna mor också tvungen

att gå den vägen tillsammans med henne tills hon kunde stå som Himlens brud.

1 Cirka en månad efter min födelse, hade min mamma en dröm. Pastor Kim Seong-do från Nya Jesuskyrkan uppenbarade sig inför henne i vita kläder på en vit sky, och sa, "Soon-ae, du måste ha bekymrat dig mycket om barnet. Men oroa dig inte. Hon är Herrens dotter, och du är som hennes barnskötare. Se att fostra henne och uppfostra henne bra." Min mor graverade in på dessa ord djupt i hennes hjärta. När jag växte upp var jag väldigt annorlunda från andra barn. Jag kunde tala och g innan jag var ett år gammal. När jag talade var mitt uttal mycket tydlig. Det är därför min mormor sa, "Detta barn är annorlunda". Jag hade ett gott sinne, och jag var aldrig minsta bit ovårdad.

2 Under hela mitt liv levde mormor och min mor sina liv i tro för att förbereda för att ta

emot den Återvändande Herren. De ville inte kompromissa med världen. De var helt hängivna himlen 24 timmar om dagen. De erbjöd sitt yttersta hängivenhet för att skapa förberedelserna för att ta emot Herren. Deras liv i tro var inte som den vanliga tron hos dem som bor bekvämt i sina hem. Eftersom min mors investeringar i hennes liv av tro orsakade henne att sällan vara hemma, levde jag mestadels med min mormor. Så jag ärvde min tro naturligt från min mormor.

3 Min mormor kände Guds vilja för mig, så hon tog hand om mig med uppriktighet. Hon uppfostrade mig i renhet, obefläckad av världen, så att jag kunde bli den dyrbara dotter som himlen kunde använda. Min farmor sa alltid till mig, "Din fader är himmelske Far." Så när vi pratade om min far så tänkte jag alltid på himmelske Far snarare än min fysiska far. När jag någonsin tänkte på Gud fick jag alltid en varm känsla. Alla såg på min familj från ett yttre perspektiv skulle ha funnit det obegripligt. Men när jag växte upp i det, kände jag aldrig att något saknades, inte heller har jag något att klaga på. Jag levde med en känsla av att något eller någon omfamnade mig, och jag kände mig fri i mitt hjärta. Jag frågade aldrig min mor eller mormor om min fysiska fader, som varför min mor och far bodde som de gjorde. Hela mitt liv har jag aldrig haft några hårda känslor eller klagomål alls om mina fysiska föräldrar.

4 Tills jag var sex år, bodde jag i Anju, södra Pyeongan provinsen. Under dessa år visade sig satan i min mammas drömmar och försökte döda mig. Sex långa år var hon tvungen att kämpa mot satan. Men min mamma har ännu inte förstått den djupa

innebörden i detta. Hon bara undrade, "Varför försöker satan ständigt döda mitt barn?"

5 Min mamma följde först Nya Jesus-kyrkan, sedan den Heliga Herrens kyrka och slutligen Inuti livmodern kyrkan. I den kyrkan bad hon ivrigt med längtan efter Herren att återvända. När jag var ungefär fyra år gammal började jag lägga villkor av hängivelse tillsammans med henne, genom att offra bugningar vid hennes sida. I kyrkan var det officiella tider för att erbjuda bugningar, vilket var två gånger per dag, på morgonen och kvällen. Vissa människor offrade också bugningar på andra tider, t.ex. i mitten av meditation. Denna livsstil förändrades inte förrän jag var sex år gammal när vi flyttade ner till södra Korea.

6 Jag anser att min barndom var en tid för mig att hållas åtskild från det onda i världen, så jag skulle kunna bli Herrens brud. Min ursprungliga personlighet var inte extrovert; jag var benägen att njuta av min inre värld, borta från den sekulära världen.

Sanna fader sa en gång att min mormor och min mor offrade allt för att kunna ge himlens hjärta till mig. De brydde sig inte ens om deras kroppar slets sönder eller deras ben blev brutna, de fortsatte att gå vägen av absolut lydnad med oförändrade lojala hjärtan. Far sa också att jag skulle inte vara i kontakt med omständigheter som är fulla av värdsliga frestelser, Gud ledde mig till ett liv som var avskiljt från världen.

Koreakriget 1948När sanna mors mormor, Jo Won-mo, hennes mor, Hong Soon-ae (Daemonim), och sanna mor själv deltog i Inuti livmodern

kyrkan i norr, kom kyrkan under religiösa förföljelse av de kommunistiska myndigheterna. Det skedde en incident där Jo Won-mo och Daemonim greps och fängslades 11 dagar. Eftersom förföljelsen blev strängare, föreslog mormor Jo att de skulle gå söderut. Vid den tiden, gav himlen Daemonim en uppenbarelse att de ska flytta söderut. Södra Korea var främmande för tre av dem, men eftersom de hörde att första sonen till pastor Kim Seong-do från Heliga Herrens kyrka i Cheolsan redan hade gått söderut, beslutade de sig för att förena sig med honom där. Dessutom Daemonim ville se hennes yngre bror, Hong Soon-jeong. Han hade återvänt till Korea i mitten av hans studier i Japan på grund av krigssituationen, anslutit sig till Sydkoreas armé, studerat farmakologi på den koreanska militärhögskolan och hade då rangen av första löjtnant. Så de gick mitt i natten och reste till Sydkorea med risk för sina liv. Efter att övervunnit många svårigheter, kom de säkert fram till södern.

7 När jag levde i Anju, så var min mor var sällan hemma, eftersom hon hängav sig i ett helhjärtat liv av tro. Med tanke på denna situation, växte jag upp under vården av min mors familj. Min far var också en troende kristen. År 1946, var han den första i min familj att flytta ner till Sydkorea för att undvika hotet från de kommunistiska myndigheterna. Jag minns vagt att min far besökte min mor och mig i vårt hem och bad oss att lämna tillsammans med honom.

8 Det var mycket svårt att leva ett liv i tro under den kommunistiska regeringen. Så min mormor, min mor och jag vandrade söderut. Vi förenade oss med Hong Soon-

jeong, min morbror som bodde där. Vi gick mot söder, alltmedan vi tre kvinnor i tre generationer fortsatte vår bugningsoffer till den återvändande Herren. Min morfar, Hong Yu-il, hade fått en uppenbarelse att Pyeongyang var Edens lustgård, så han ville stanna i Pyeongyang för att skydda staden. Vi såg aldrig honom igen.

9 Resan till Sydkorea var inte lätt. Vi var tvungna att gå på ojämn mark av plöjda risfält med fåror, och leran fastnade på våra fötter. Vi skakade av kyla i det kalla vädret allteftersom vi fortsatte vandringen söderut. När vi äntligen anlände till 38:e breddgraden, fångades vi av soldater från den nordkoreanska folkarmén, som hårt bevakade området. De låste in oss upp i en tom ladugård tillsammans med andra som de hade arresterat. Soldaterna var hårda mot männen men behandlade kvinnor och barn bättre. Vuxna sa till mig att ge mat till soldaterna som var tvungna att skydda oss trots det kalla vädret. Jag var nervös och rädd, men höll masken när jag förde mat till soldaterna med ett leende. Efter att jag gjort det några gånger, mjuknade soldaternas hjärtan. En natt släppte de oss och bad oss återvända hem. Kärlekens makt förde oss från randen av döden till liv.

10 Min mormor var med mig hela tiden. Närhelst vi promenerade på gatan, behandlade folk mig tillgivet, och sa att jag var mycket söt. Så i en tid när människor inte är fria att resa som de önskade, kunde jag fritt gå omkring och göra ärendena för andra. Jag var mycket uppskattad och älskad. Det var likadant när vi vandrade söderut. Eftersom jag en liten flicka, följde med kvinnorna, var de nordkoreanska soldaterna

som fångade oss var mer överseende med oss. De släppte oss på vägen, och därför kunde vi säkert fortsätta vår resa och korsa 38:e breddgraden.

Det var när vi just hade passerat den 38:e breddgraden som vi sprang in i svårigheter. Ljudet vi skapade när vi vandrade uppmärksammades av sydkoreanska soldater. De riktade sina vapen mot oss, men i det ögonblicket började jag sjunga en sång. Vid ljudet av min sång la de ned sina vapen. Då hälsade oss varmt och sa: "Ni måste ha haft en hård tid reser med en sådan vacker dotter." och lät oss gå söderut.

11 Medan min mor tjänade Inuti livmodern kyrkan, återvände hennes bror, min farbror Hong Soon-jeong, hem från studier utomlands i Japan. Han gick sedan till Sydkorea och gick med i armén där. Min morbror var en värdig och charmig person. I dessa dagar gillar många intelligenta människor ideologin kommunism, och även han trodde att kommunismen var bra. Men han var missnöjd med det kommunistiska systemet, eftersom dess verklighet var olika från sin undervisning. Därför gick han till Sydkorea och anslöt sig till det militära, i stället för att återvända till Nordkorea, där hans föräldrar var. Han insåg att verklighetens kommunism motsade sin teori. Min mormor saknade mycket hennes son när han var i det militära. En av anledningarna att min mormor, min mor och jag kom till södra Korea var för att träffa honom. Vi åkte till Seoul och bosatte oss där. När vi först kom till Seoul bodde vi på Hyochang-dong, och det är där jag gick lågstadiet. Jag var omtyckt vart jag gick och växte upp med mycket kärlek från många människor runt

omkring mig. Därför trodde jag senare, "Om jag inte hade gift sig med unga, kunde jag ha gått förlorad i den sekulära världen. Kanske är detta anledningen till att Gud förde mig till det Heliga bröllopet tidigt i livet och tog mig i sin famn".

12 Himlen ledde och skyddade oss även i Seoul när vi sökte efter min morbror. Vi led oerhört för att korsa 38:e bredddgraden och komma till södern, men vi hade ingen aning om hur vi skulle hitta min morbror när vi anlände till Seoul. Min mormor och mamma frågade efter honom utan att veta hur de skulle hitta honom. Det var inte en lätt uppgift. Men mirakulöst nog, träffade vi en vän till honom. Det var ju på grund av himlens hjälp och vägledning. På den tiden bodde min morbror i ett armétält nära Seoul, och han var mycket glad att se oss när vi besökte honom. Han sa att han var glad över att vi kom, eftersom han hade oroat sig för hans familj hemma. Min morbror hittade snabbt ett hus där vi alla tre kunde leva. Senare upptäckte jag att vårt hus var mycket nära vår kyrkas högkvarter i Cheongpa-dong.

13 Jag var åtta år gammal, när de Koreakriget bröt ut. Vi bodde i Seoul så vi var tvungna att fly därifrån , och min morbror hjälpte oss väldigt mycket. Som en medicinsk officer i armén, visste han i förväg att bron över floden Han skulle sprängas. Han hade ett pass för att kunna passera bron och han körde min mormor och mig över det i en militär bil så vi kunde fly längre söderut. Daemonim kom inte med oss; hon tänkte bara på att möta Herren, för vilken hon fortsatte att erbjuda hennes uppriktiga hängivenhet. Så snart vi passerat

bron, bad min morbror oss att komma ur bilen och ta skydd. Vi gjorde som han sa. I det ögonblicket sprängdes bron, och många soldater som också passerade på bron föll i floden och förlorade sina liv.

Även om vi var säkra på grund av min morbror, även nu när jag korsar Han-bron känner jag stor smärta från minnet av denna händelse. De flesta koreaner i min ålder led svårigheter från kriget; men jag skyddades alltid genom Guds nåd. Jag kommer ihåg den tiden när jag blev förkyld medan vi flydde söderut och min mor satte en bit kola i min mun för att hindra mig från att hosta. Jag minns också när hon placerade en blandning av ris och kaktus på mina sår för att läka.

14 Efter att Han-bron sprängdes kl.3:00 på morgonen den 28 juni, 1950 fortsatte min familj att fly söderut för att undkomma de framryckande nordkoreanska trupper. Vi bodde i ett flyktingläger för militära familjer i Jeolla provinsen. Vi återvände till Seoul 28 september efter att det togs tillbaka och flyttade in i ett tomt hus där en japansk familj hade levt. Sedan Kina gick in i kriget och Seoul föll igen, denna gång i händerna på den kinesiska armén. Därmed blev vi återigen tvungna att lämna vårt hem och fly 4 januari, 1951, som Sydkoreas armé retirerade från Seoul. Vi kunde gå ombord på ett tåg för militära familjer som lämnat Seoul före den civila befolkningen; vi reste ner till Daegu. Den koreanska arméns högkvarter flyttade också till Daegu, och vi bodde nära min morbrors hem. Jag har alltid förstått hur Gud var med oss, även mitt i våra kaotiska resa som flyktingar. På samma sätt som Gud hade skyddat oss när vi

lämnade norr för att resa söderut, var han också varit med oss när vi flydde från striderna i Koreakriget.

Avsnitt 2. Utbildning och möte med Far

Himlens vägledning Efter ankomsten till söder, gick Sanna mor i Hyochang Elementarskola i Seoul. Efter att hon lämnat Seoul fortsatte hon sin skolgång, trots att hon flyttat flera gånger till Daegu, Seoguipo på Jeju Island och Chuncheon i Gangwon provinsen. Hennes skol-kort från Bongeui Elementarskola i Chuncheon noterar att hon var "mycket ren, vänlig och artig, visar en ädel hållning, den mest feminina bland studenterna i klassen." När hon tog sin examen från skolan, fick hon en utmärkelse som en hedersstudent.

Sanna mor gick därefter i Seong-jeong flickskola från april 1956 till mars 1959. Den här skolan köptes av Sanna föräldrar i april 1987 då det bytte namn till Seonjeong mellanskola. I mars 1959, började Sanna mor Saint Joseph's sköterskeskola i Seoul. Det är det tidigare namnet på vad som idag är det katolska universitetet sköterskeskola.

1 Efter att ha kommit till södra Korea, hyrde vi ett rum i Hyochang-dong i Seoul, och jag började i Hyochang elementarskola. Jag fortsatte att gå i skolan när vi flyttade till Daegu och sedan till Jeju Island. Min mor flyttade oss till ön Jeju 1954 med avsikt att fostra mig i en ren miljö. Där deltog jag Shinhyo elemntarskola i Seogu-ipo, som är Hyodon elemntarskola idag. Jag överfördes till femte klass. Därefter fick vi ett brev från min morbror. Han hade överförts till Chuncheon och placerades som chef för

depån där. Han bad oss att flytta till Chuncheon och vi gjorde det.

Vi hyrde ett rum i Yaksa-dong intill min morbrors hus i Hyoja-dong, och jag överfördes till Bongeui elementarskola i Chuncheon. Jag blev snart sjätte-klassare, och jag tog examen följande år 2 mars, 1956, i skolans 1:a klass.

Efteråt, med hjälp av min morbror, den 10 april 1956 började jag i Seongjeong flickskola, beläget i Sajik-dong, Jongno-gu, Seoul. Jag tog examen som medlem i skolans tredje klass, den 25 mars 1959. Under den tiden bodde jag med min morbrors familj i Donam-dong och Shindang-dong och pendlade till skolan i Sajik-dong.

2 I högstadiet, var jag chef för studentaktivitetsrådet. Jag kommer ihåg när jag var tvungen att stå på scenen och förklara rådets beslut till alla skolans studenter. Jag hörde senare att efter mitt tal, sa min lärare i koreanska och andra lärare, "Wow! Hak Ja, du var fantastisk!" Folk kring mig alltid haft intrycket att jag var lugn och väluppfostrad student, någon som det var svårt att vara nära. Jag gissar att de var förvånade över att en person som jag kunde ge ett offentligt tal, även om det bara var en enkel presentation. Detta var min första erfarenhet att tala inför många människor.

3 Nyligen besökte en av mina gamla vänner mig. Hon och jag bodde en gång i samma stad och gick i samma mellanstadieskola. Hennes pappa älskade mig väldigt mycket. En annan av mina vänner var min chef med ett år. Hon brydde sig mycket för mig och brukade säga, "Du är en värdig och vacker".

Hon flyttade senare till Kanada och sände mig ofta brev. När hon hade möjlighet att besöka Korea, skulle vi möta varandra. En dag besökte jag min gamla skola och fann att lärare i min koreanska klass var kvar. Jag kan fortfarande minnas hans ansikte. Jag minns att min matematiklärare brys för mig mycket.

4 Koreakriget avslutades omkring den tid jag började gymnasiet. Alla gator var fyllda med skadade människor från kriget. Barn som blivit föräldralösa på grund av kriget, och även barn med föräldrar, drabbades hårt av svält och sjukdomar. Människor kunde få någon behandling när de blev sjuka. Jag kände mig så ledsen för dem. Jag ville bota deras smärta, och därför valde jag att studera på en vårdskola. Jag ville hitta ett sätt att hjälpa dem.

5 Mina lärare älskade och skyddade mig på varje skola jag gick i. Jag är inte säker på om det var för att jag gav dem en känsla av att jag var tillförlitlig och anspråkslös, men av någon anledning har mina lärare brytt sig om mig. Vissa lärare sa, "Du är inte som de flesta barn är numera. Gå ut och engagera dig." Det var inte så att jag hade mycket bekymmer i mitt sinne. Jag bara gillade att sitta still och vara tyst. Även under tonåren när jag växte mot att bli vuxen var jag aldrig orolig över mitt liv eftersom min mormor och mor, som alltid tjänade himlen, lärde mig att leva i tro.

Under min moders stränga undervisning, tillbringade jag min tid nedsjunken i att läsa böcker av olika slag. För en tid trodde jag att jag ville leva ett liv på landet med ett par av mina nära vänner och odla fruktträd. Mina vänner sade, "även om du är mycket

präktiga, du kommer faktiskt att vara den första som gifter sig" Jag tänkte inte mycket om min studietid, efter det Heliga bröllopet, så jag minns inte mycket om den tiden. Dessutom, har jag faktiskt inte haft tid att tänka tillbaka. Nyligen besökte några gamla vänner mig och tog mig tillbaka till en del av dessa gamla minnen.

6 Jag var känd som en student som gillade att läsa och musik i en behaglig och lugn atmosfär. Dessutom hade folk intrycket att jag var ganska intellektuell. Jag var inte väldigt känslomässig eller spänningsfylld. När jag tänker på det, gav jag kanske ett första intryck av att vara lite kall. I sovsalen levde jag som en nunna. Mitt liv var skyddad från sekulär miljö, t.ex. som en blomma som blommar i ett växthus. Först senare fick insåg jag att mitt liv var på det sättet för att skilja mig från den fallna världen. Det var Himlens förberedelse, och att jag en dag skulle kunna möta Återkomstens herre och bli hans brud.

7 Fram till 1960, bodde jag mestadels i enskildhet, som om jag skulle begravas i mina kläder. Gud ledde mig att leva ett enkelt liv som inte kräver av mig att kompromissa med den sekulära världen. Gud satte upp omständigheter som ordentligt skyddade mig, som om han inte ens ville ha mig att andas luft av satans värld. I en sådan omgivning, avlägsnade jag mina egna tankar och ledde bara mitt liv genom att låta Gud vägleda mig. Jag brukade skriva en dagbok. Otroligt nog, även om jag inte skrev med mycket eftertanke, det var något liknande "Urie sowoneun tongil": som betyder, "vårt stora hopp för Nord- och Sydkorea att förenas." När jag senare hörde fars ord, kom

jag ihåg vad jag hade skrivit i min dagbok och fann det mycket meningsfullt.

8 Mor är så naturlig på scen. Första gången hon sjöng en sång framför en publik var på hennes andra år i högstadiet. Hon var känd för hennes sång. Oavsett vilken målgrupp, stod hon rak på scen som en mästare.

9 För mig, är mor felfri. Jag ser ingenting men godhet i henne. Detta skedde inte bara över natten. Så fort hon möter människor, om de är män, jämför hon med mig och tänker, "den här mannen har en kvalitet precis som sanna far:" Genom att tänka på det sättet, kan hon vara öppenhjärtig mot dem. Det är så vackert. Titta på hennes ögon och händer. De visar hur uppmärksam och känslig hon är. När hon hör mig säga en mening, analyserar hon dess struktur och vad som är subjekt, vad är objekt, vilken sats det är, och så vidare. Vad menar är att hon är smart och analyserar saker väl. I hennes tonåringar, sa hennes vänner att hon var en imponerande och oförglömlig flicka, och jag tror att det är på grund av hennes krafter att iaktta. När hon gick nånstans, var hon försiktig om vägen hon valde. Hon resa endast på sträckor hon kände sig bekväm med.

Möte med Far Pastor Kim Seong-do, grundare av den helige Herrens kyrka, gav dessa sista ord till hennes första son, Jeong Seok-cheon, "Om jag inte kan uppfylla det uppdrag som Gud gav mig, kommer det att uppfyllas genom någon annan. Den representanten för Gud kommer också att missuppfattas som jag. Den kyrka han leder kommer att missförstås och förföljas som otuktens kyrka, och han kommer att lida i fängelse. Om ni hittar en

sådan kyrka, vet att det är en sann kyrka och gå till den kyrkan. "

Herr Jeong gick till söder med sin äldre syster Jeong Seok-on. De bar med sig tron att Guds vilja som inte blev uppfylld i deras mors generation skulle definitivt uppfyllas i nästa generation eller en framtida generation. De fortsatte sina andakter i sina egna hem och sökte efter var det var genomfört.

En dag, läste de en tidningsartikel om en incident vid Ewha universitet där många studenter utestängdes från skolan. Det är hur Jeong Seok-on och hennes dotter kom för att besöka Enighetskyrkan, i tron att det kanske var kyrkan deras moder Rev. Kim Seong-do, hade talat om. På den tiden låg det i Jangchung-dong i Seoul. Den 4 oktober, 1955 släpptes Sanna fader från fängelset Seodaemun med domen att han var oskyldig till alla anklagelser. Efter Sannr far hörde vad Rev. Kim berättat för Jeong Seok-cheon fader besökte Far Jeongs hem på Dongseong gata i Daegu. Jeong Seok-cheon skrev då ett brev till Hong Soon-ae om hans möte med Sanne far och uppmuntrade henne att träffa honom. Det är så Sanna mor och hennes mamma Hong Soon-ae kom att möta Sanne far.

10 Efter Sanne far släpptes från fängelset Seodaemun han reste till Daegu, där han höll väckelsemöten för att inspirera medlemmar. Vid den tiden fick min mamma, som då var bosatt i Chuncheon, ett brev från Jeong Seok-cheon. Hans brev sa: "Jag hittade en kyrka som är just som den Helige Herrens kyrka. Grundaren av den kyrkan förkunnar här i Daegu. Kom så snart du kan och lyssna på honom." Men min moders omständigheter var sådana att vi inte direkt

kunde gå till Daegu. En månad senare, i december, åkte hon och besökte Jeong Sook-cheon.

Han sa till henne, "äntligen hittade vi den vi letat efter, Återkomstens Herren. Han kom till Daegu, och jag hörde honom tala". Han berättade för henne att Far hade återvänt till Seoul. Han sa också att Fars undervisning var densamma som undervisningen i Inuti livmodern kyrkan. Min mamma var nöjd med tanken att när hon åkte till Seoul skulle hon äntligen få träffa den person som hade hon längtat så länge för att se. Ändå av någon anledning kände hon sig också ovärdig att se honom. Det är därför hon ansträngde sig för att förbereda sitt hjärta. Därefter hade hon en dröm den kvällen. I drömmen, såg hon ett par gyllene drakar; de var nerböjda medan de såg den riktning mot Seoul. Mamma tänkte, "När jag var på väg att komma hit till Daegu, hade jag en dröm där jag såg en vit drake. Nu när jag är på väg att lämna Daegu, ser jag i min dröm, ett par gyllene drakar. Hur konstig!"

Omedelbart startade hon mot Seoul. Där besökte hon f.d. huvudkyrkan, som var placerad i Cheongpa-dong, där hon träffade Far för första gången och visade hennes respekt. Hon blev förvånad, för han var just den människa som hon hade sett i två drömmar hon haft medan hon var i Inuti livmodern kyrkan. Där var han, HERREN som hon hade längtat efter att möta och som hon hade drömt om. Min mor berättade för mig att hon var så överväldigad att hon inte visste hur man beter sig i hans närvaro.

11 Jag mötte inte Sanne far i Nordkorea. Första gången jag träffade honom var i Seoul, efter att jag kom ner till Sydkorea. På

den tiden var jag 13 år och hade nyligen tagit examen från elementarskolan. Mötet skedde strax efter min mamma och jag gått med i kyrkan. Då levde jag i Chuncheon, långt från där Sanne far levde i Seoul. Min mamma höll mig i handen och förde mig till Cheongpa-dong-kyrkan i mars 1956. Det var där jag träffade Sanne far för första gången. Efter det första mötet i kyrkan, fortsatte min mor och jag att närvara i kyrkan på söndagarna. Under denna tid tog jag examen från mellanstadiet och började på högstadiet.

12 Jag kan fortfarande levande minnas ögonblicket då Sanne far såg mig i min studentuniform och slöt ögonen i tacksamhet till Gud för att vägleda mig till honom. Jag har alltid haft en känsla av att Gud förbereder allt som han bedömer vara nödvändigt, särskilt när jag tänker på hur han formade min karaktär och vägledde mitt liv. När Isak gick upp på berget med Abraham för att offra till Gud, frågade han sin far var offret var. Abraham svarade bara att Gud skulle erbjuda. Men trots att Isak bara var en ung pojke, hade han redan förstått situationen.

På samma sätt från min barndom kände jag intuitivt att jag måste uppfylla något viktigt i framtiden. Jag skulle säga att undermedvetet förstod jag att jag var beredd att bli brud till Återkomstens Herre. Min väg var redan beslutad, och jag föddes med målet att gå den vägen. Andra kvinnor kunde inte ha burit vikten av min position, men jag kunde det på grund av allt jag mött och övervunnit tidigare.

13 Jag gissar att ni är nyfikna på en konversation som Sanne far och jag hade vid vårt första möte efter att han beslutat att

acceptera mig som sin brud. Vid den tiden i vår kyrka älskade medlemmar Far, men var också rädda för honom. Men jag hade ingen fruktan för honom. Jag kände att Sanne far var precis som min morfar och skulle inte bli upprörd av något jag sagt. Jag antar att vissa människor runt mig skulle ha tänkt, "För en sådan ung ålder, är hon otroligt modig:" Men i det ögonblicket kände jag som om Sanne far var min farfar, far, brudgum, broder, och även min son.

14 Adam och Eva föll när de gick mot Guds ord. Ändå tänkte jag på det här sättet: Även om Gud inte hade varnat dem, borde de ha haft tanken, att på grundval av deras ursprungliga sinnen, följa Guds ord, eftersom de levde i en tid när de direkt kunde samtala med Gud. Jag växte upp med att redan tänka på Guds providentiella historia. Så när jag träffade Sanne far vid 17 års ålder hade jag redan tagit detta beslut, "Jag kommer att avsluta inom min livstid, historien av återupprättelse genom gottgörelse som Gud har vandrat i lidande; jag gör det själv". Jag tänkte inte på det här sättet därför någon lärt mig; jag tog detta beslut på egen hand. Anledningen till att jag skulle kunna göra så var för eftersom jag kände Gud.

15 När jag träffade Sanne far, förstod jag redan providentiell historia. Jag hade inte studerat Principerna, men jag kände till historien om försynen av återupprättelse genom gottgörelse. Därför tänkte jag för mig själv, "För att Sanne far skall kunna proklamera att han har genomförda och avslutade sitt uppdrag som Messias, måste jag ge honom min insats genom stöd. Jag kan inte flytta ansvaret till någon annan

person. Själv. kommer jag att utföra denna uppgift. Jag kommer att driva på Viljan så länge jag lever och låta det ske. Utan tvekan kommer jag besegra satan". För detta ändamål har jag ägnat mitt sinne och kropp och offrat hela mitt liv.

Ett liv i troSanna mor kom ner till söder med hennes mormor, Jo Won-mo, och hennes mor, Hong Soon-ae, 1948. De flyttades flera gånger från Seoul till Daegu, sedan till ön Jeju och sedan till Chuncheon, där de fortsatte sina liv i tro. När de bodde tillfälligt hemma hos vännen till hennes mamma, i Daegu, direkt efter ankomsten i söder, beskrev en främling som såg Sanna mor henne, "Hon är den mest gudomliga ung dam i himlen och på jorden." Det var så här överallt Sanna mor gick: Hon fångats folks uppmärksamhet, och folk fick andliga budskap som bekräftade henne.

16 Pastor Kim Se-do, grundaren av den Helige Herrens kyrka, avled efter att hon släpptes ur fängelset. Även om de kvarvarande medlemmarna, fortsatte i kyrkan, flyttades uppdraget att förbereda för den återvändande Herren till Inuti livmodern kyrkan ledd av pastor Heo Ho-bin Den Helige Herrens kyrka kunde inte slå rot under den kommunistiska regimen i Nordkorea. Pastor Kims första son Jeong Seok-cheon, gick till södern och blev involverad i en gruvdrift. Senare köpte han ett hus på Dongseong gatan i Daegu och startade ett företag som sålde ris och bränsle.

Under Koreakriget, när vi flyttade till Degu. Vi hade en återträff med Jeong Seok-cheon. Vi samlades med hans familj i hans hus och tala om det ena och det andra, när de sa, när

vi var i norr och tjönade Heliga Herrens kyrka, fick vi mycket nåd från den Nya Herren (Kim Seong-do). Vi har också upplevt stora gärningar genom Anden när vi deltog i pastor Heos Inuti livmodern kyrkan. De förberedde för Återkomstens Herre att komma till Korea. ”Låt oss be ständigt och ihärdigt att min mormor skall hitta honom." Herr Jeong Seok-on bad sin äldre syster komma upp från Pusan. Hon gick också med i deras familjesammankomster, som var fyllda med intensiva berättelseböner. På detta sätt fortsatte vi våra liv i tro.

17 När jag var mycket ung och min mor var en liten butik i Daegu, kom en dag en upplyst Buddhist förbi bärande en bamboo-hatt och såg mig. Han gav ett fantastiskt vittnesbörd, "Denna dotter är så värdefull att inte ens tio söner kan jämföras med henne. Uppfostra henne väl. När hon fyller 17, kommer hon att gifta sig med en man som är äldre än henne. Hon kommer att leva i rikedom, med välsignelser från land. hav och himmel". Min mor var förbluffad över hans vittnesbörd och frågade honom vad det innebar. Han svarade att jag föddes med öde. Min mor blev ännu starkare beslutsam att leva ett flitigt liv av tro allteftersom hon sökte efter sanningen. Därutöver beslutade hon att fostra mig i renhet tills vi kunde träffa den återvändande Herren.

Det är därför hon tog mig till ön Jeju. Där odlade hon sitt andliga liv och utsatte sig själv för svåra påfrestningar, inklusive bara ära råa livsmedel. När hon senare träffade Sanne far, tänkte hon på hur hon skulle kunna fostra mig att bli en viktig medarbetare i Enighetskyrkan. Sådana är de extrema och tårfulla berättelserna gömda i

försynen innan jag fördes till Gud som ett rent offer för Guds vilja.

18 Min mormor Jo Won-mo ledde oss dagligen i smakfulla andakter. Hon gjorde en ansträngning att hålla sig borta från onda influenser i sitt dagliga liv. Hon berättade många bibelskildringar för mig. Hon läste Bibeln på allvar och ledde ett uppriktigt liv i tro med hennes yttersta hängivenhet, och höll alltid Bibeln inom henne. Naturligtvis läste jag Bibeln med henne och levde ett liv i tro väglett av vår himmelska förälder. Vi fortsatte detta livet medan vi levde som flyktingar i Daegu, när jag överfördes till skolan på ön Jeju, och senare i Chuncheon efter Koreakriget. När jag deltog i söndagsskolan i en kyrka i Daegu, sjöng jag ofta för församlingen som en representant för studenter vid söndagsskolan.

19 Medan vi levde i Daegu som flyktingar under Koreakriget, träffade min mor Seok-cheon första son till grundaren av den Helige Herren kyrka, pastor Kim Seong-do. Efter att ha talat med honom, kom hon att tro att den Nya Herren skulle komma till Sydkorea. Hon bad hårt att att möta den Återvändande Herren, medan hon höll en asketisk diet av råa tallbarr. Jag var en grundskolestudent vid den tiden. Jag var en bra student och var mycket populär bland andra studenter.

Men min mamma ville inte jag skulle bli en samlingspunkt, eftersom det fanns avslöjanden om mig att jag skulle bli Herrens brud, Herren dotter, och andra liknande vittnesmål. Som ett resultat, flyttade min mor och jag 1954 till ön Jeju. Hon ville skydda mig för dagen när hon hoppades vi skulle möta Återkomstens

Herre. Jag minns att jag led av sjösjuka under resan till ön Jeju.

20 Eftersom jag hade fått välsignelsen att vara Himlens brud, var Doemonims främsta bekymmer att fostra mig ren och ofördärvad av världen. Så när Koreakriget avslutades, när Korea var i kaos, flydde min mor och jag från det koreanska fastlandet och åkte för att leva på ön Jeju. Vi bodde där ca nio månader. Jeon Pyeong-hwa, andra son till pastor Kim Seong-do, grundare av den Helige Herrens kyrka hade en så innerlig tro att han ville uppleva smärtan hos Jesus. Han upprepade korsfästelsen och bar en krona av törnen. Daemonim förenades med honom och levde ett mer mödosamt liv i tro än någonsin.Varje dag arbetade hon på fälten, utan att äta annat än rå föda, och varje kväll hängav hon sitt yttersta i bön.

Avsnitt 3. Vald av himlen

Tre generationer av förberedelse Enligt Sanna fars ord, måste lämpliga providentiella villkor uppfyllas för att en kvinna som representerar hela grunden för Bruden skall kunna väljas att bli mänsklighetens Sanna mor.

Först måste hon ha ett inre band av härstamning som kan övervinna den satanska världens anklagelser. Kvinnan valt att representera alla en kvinnor och vara upphöjt till positionen av Sann mor måste komma från en familj som hade förberetts bakom kulisserna under tre generationer med endast en dotter i varje generation. Sanna mors härstamning uppfyllde detta krav

genom sin mormor, Jo Won-mo, hennes mor, Daemonim och Hak Ja Han själv.

Dessa kvinnor var deras familjers enda döttrar, och de avskildes från världen så att de kunde vara på Guds sida. Deras familjer var inte stora, och de hade inte många släktingar. Därmed kunde de leva ett enkelt liv och skapa förutsättningar för att rena sig i syfte att förbereda grunden för Himlens brud.

1 Inte vem som helst kunde bli Sann mor. Villkoren för att avancera försynen för att uppfostra en kvinna att bli Sann mor var ansluten till förutbestämda relationer i försynen som fokuserade på arbetet att återupprätta Eva. Det krävdes tre kvinnor att möta interna och externa förhållanden. Efter att alla villkor var uppfyllda, kunde Sanna mor framträda inför Herren och förenas med honom i äktenskapet.

Dessa tre kvinnor i tre generationer, som representerar utformning, tillväxt och fullkomningsstadiet. Enigheten mellan mormor, mor och dotter var som att förbinda Gamla testamentets tidsålder, Nya Testamentets tidsålder och Fullbordade Testamentets tidsålder. På grundval av detta var det möjligt för himlen att inviga eran av upprättande av Sanna föräldrar. Bland dessa kvinnor, är Sanna mor centrum. Den person som representerar utformningssteget är inte centrum; inte heller är den person som representerar tillväxtsteget. I historiens tidsåldrar, måste alla passera tre stadier. I den horisontella tidsåldern, kan alla stå på den nivå av fullkomlighet endast genom fullbordandet av det tredje steget - fullkomlighetssteget.

2 Sanna mor representerar alla kvinnor i världen. Bara en kvinna som representerar alla mänsklighetens kvinnor kunde väljas för positionen som Sanna mor. Tre generationer måste förenas bakom kulisserna för att förbereda Sanna mor.

Det är ett ursprungligt krav att Sanna mor måste vara enda dotter. Adam var den ursprungliga enda Sonen; Jesus var den ende Sonen. Återkomstens Herre är också den enda Sonen från perspektiv på Guds vilja. Eftersom den man genom vilken Gud åstadkommer Sin Vilja är hans enda Son, måste kvinnan vara Hans enda Dotter. Från synpunkten av återupprättelsens försyn, måste den mannen och kvinnan förenas som ett par och bli ett. Då måste de vinna över satans värld och inviga det himmelska konungadömet.

3 För att Sanna mor skall kunna födas in i denna världen, måste det finnas tre generationer kvinnor som enda dotter i sina familjer, och de var tvungna att bygga ett förtjänstfullt fundament för Återkomstens Herre.

När ni ser på Mors familjeträd, var hennes mormor, Jo Won-mo, hennes mor, Hong Soon-ae, och Mor själv enda döttrar i deras familjer. Dessutom var fru Hong utbildad som ledare i Inuti livmodern kyrkan, en av ande-ledda kyrkor som hade uppdraget att förbereda för att ta emot Återkomstens Herre. Det är därför vid tiden de flydde från Nord-Korea och gick söderut kyrkans ledares mor, pastor Heo Ho-bin, välsignade Mor att bli Himlens Brud. Mor fick denna välsignelse eftersom himlen hade förberett henne för det.

4 Tre generationer av sanna mors familj deltog i de ande-ledda kyrkor som förberedde att ta emot Återvändande Herren. Hennes historia sträcker sig långt tillbaka. Vet ni hur mycket dessa kyrkor var emot protestantiska och katolska kyrkan?Vet ni hur mycket pastor Yi Yong-do förföljdes för bildandet av Nya Jesus kyrkan? Allt detta ledde till att Mor tar emot välsignelsen på grund av sin koppling till alla de andliga verk och att kärnan i det koreanska folket. Det var också viktigt att hon inte kommer från en klan som består av mer än 12 personer.

5 Inuti livmodern kyrkan ansåg att den Återvändande Herren skulle komma i köttet, och att han skulle välja sin brud och 12 lärjungar. Därför tränade de sina medlemmar i hur närvara vid Herren. Sanna mor tränades i den speciella andliga gruppen. Mamman till grundaren av den kyrkan kallade på Mor när hon var sex är och gav henne en särskild välsignelse. När jag mötte Mor, insåg jag att hon redan hade fått alla de välsignelser som krävdes för att bli Brud. Dessutom passade det att inga män var inblandade i hennes andliga förberedelse och att i hennes familj var hon den enda dottern.

6 Pastor Yi Yong-do var en företrädare för kristendomen som hade förberetts att välkomna den Återvändande Herren. När de befintliga kristna kyrkor stötte ut honom, grundade han Nya Jesus-kyrkan. Han anslöt sig till pastor Kim Seong-do i Cheolsan när pastor Bark Nam-ju anslöt till andliga kyrkor på den östra och västra kusten av Korea. Det är hur i Daemonims familj, hennes make deltog i Nya Jesus kyrkan grundad av en

man, medan Daemonim deltog Inuti livmodern kyrkan grundad av en kvinna. Daemonim var en ledande person i kyrkan. Medan Daemonim deltog i Inuti livmodern kyrkan, lämnade hon till och med sitt hem för att söka överallt efter Herren. Hon tog emot välsignelser från pastorerna i Nya Jesus kyrkan och även från Inuti livmodern kyrkan. Detta är vad jag upptäckte när jag studerade Sanna mors familj. Det skulle vara på det sättet.

Förberedelse som Himlens brud Gud, som sände den Återvändande Herren som sin enfödde Son, förberedde även Hak Ja Han att bli Himlens Brud och hans enfödde Dotter. Även när hon var mycket ung, fanns det tillfällen då människor vittnade om henne, att hon skulle bli Himlens brud. När dagen för Lammets Bröllopsmåltid närmade sig, fick ett antal av kyrkomedlemmar drömmar att Hak Ja Han skulle bli Himlens brud.

Hennes mor, Daemonim, hade också en sådan dröm. I hennes dröm trädde hon in i Sanne fars rum och hon tittade bakåt och såg kvinnor i vita heliga kläder med buketter av rosa blommor. Sedan tänkte Daemonim "Alltsedan Gud förlorade Eva, har Han i 6000 år letat efter en kvinna".

Sanna far satt, därefter såg hon sin dotter vandra mot honom. När hon närmade sig honom, var det brak av åska, och blixtar lyste upp himlen som om för att tillkännage deras lustfyllda förening. Hon såg många människor som såg på med beundran men också med avund. Daemonim förstod inte riktigt innebörden av hennes dröm. Fortfarande, allteftersom hon uppfostrade sin

dotter, fortsatte hon att offra villkor av hängivenhet för en lång tid så att denna dröm kunde gå i uppfyllelse.

7 Daemonim vandrade en historisk väg av lidande för att ta emot den återvändande Herren. Under denna tid tog även Sanna mor, som hennes dotter, emot sådan träning.

Jag behövde en kvinna som skulle, som en hustru, följ med hela hennes hjärta och sinne en make som var helt hängiven Guds Vilja. Jag behövde också att hon var från en förberedd familj och släktlinje. Genom att tänka på detta sätt valde jag Sanna mor.

8 Daemonim hade gått en väg där hon deltog i tre förföljda kyrkor. Hon deltog i den Nya Jesus-kyrkan, sedan den Heliga Herren kyrkan och Inuti livmodern kyrkan, innan hon slutligen kom fram till Enighetskyrkan. Hennes historia av att vara med i dessa tre kyrkor innan hon fann mig kvalificerade hennes härstamning vara den härstamning som Sanna mor kunde komma från.

Innan Daemonim födde Sanna mor, baserade hon sitt liv på de order som hon hade fått från himlen. Det fanns sådana andliga verk som pågick i bakgrunden. Jag kunde inte välja vem som helst att vara i position av Sanna mor.

9 För att producera Sanna mor, måste en familj med tre generationer erbjuda sig som representerar för de tre tidsåldrarna: Gamla testamentet, Nya Testamentet och Fullbordade Testamentets tidsålder. Familjen måste ha en följd av endast döttrar. Efter sanna mor var skapad, startade Daemonim på vägen genom henne själv. Alla dessa tre tidsåldrar hade sökt efter den rena brudgummen. Dessa tre kvinnor

representerar de tre tidsåldrarna var tvungna att uppfostra den rena Bruden genom att övervinna många berg. Inte bara vem som helst kan väljas som Sanna mor.

Till Sanna mor, stod jag, Sanne far, som hennes farfar och far liksom hennes make, och även som hennes äldre bror. Så när hon relaterade till mig, betraktade hon mig som hennes äldre bror, som hennes far, som hennes farfar och även hennes konung. Genom att förstå detta, var jag tvungen att ta uppfostra henne från en position som yngre syster. Jag var tvungen att fostra henne till min fästmö, sedan till min hustru, och sedan till mamma och mormor, hela vägen upp till drottning.

10 Alla kan inte låta bli att respektera Sanna mor. Hon framträdde efter att ha passerat genom tre andliga kyrkor. Om och om igen, hörde hon från sin mor att Herren kommer i framtiden, och att när hon träffar honom, måste hon delta med honom på så och så sätt. Daemonim lärde henne lärde henne så många gånger att hennes undervisning gick in i hennes benmärg. Detta är hur hon blev utbildad för att bli Sanna mor.

Denna dotter, som var 17 år gammal när hon välsignades med mig, måste bli drottningen. Hon måste avancera till drottningen av det himmelska konungadömet. Efter vårt heliga bröllop var hon därför tvungen att gå igenom de tre positionerna som maka, mor och mormor, och stiga upp till drottning.

När jag tänker på henne som Sanna mor, eftersom hon är Modern som representerar den himmelska nationen. När jag säger att hon är min hustru, betyder det att hon

representerar konungen och därför måste behandlas som likt konungen.

Avsnitt 4. Prövningar och seger

Tyst lidandeSanna mor vandrade vägen till seger genom att övervinna alla slags svårigheter, både före och efter det Heliga bröllopet där hon blev Himlens brud. Hon var den absoluta objekt partnern inför Gud, den absoluta subjekt partnern. Hon gick en modell-väg av absolut tro, absolut kärlek och absolut lydnad. För försynen skull visade hon en stark anda som tillät henne att bryta igenom alla hinder. Hon minns, "vägen jag gick var en följd av prövningar, var och en så svår att det är smärtsamt att ens tänka på".

1 Eftersom ni förstår vem Fadern är, kanske ni alla tänker jag är mycket lycklig. Ni kanske tycker jag är fullkomlig i alla avseenden. Ni kanske tror att "eftersom Gud skapade er, och eftersom ni från början föddes perfekta, valdes ni för positionen som Sanna mor utan att behöva göra någon egen insats." Er allmänna uppfattning av mig kanske är att eftersom jag är gift med Far och Sanna mor för hela kosmos, måste jag ha en lycklig familj och njuta av mitt liv.

Detta är långt från verkligheten. Far gick korsets väg och led oerhört för att kunna stå i hans position. Därför måste även jag av egen kraft bära ett tungt kors. Ingen kan i själva verket förstå min väg och det outhärdliga lidande det innebar. Jag var inte en fullkomlig person från början, utan jag var tvungen att gå en väg mot fullkomlighet. Standarden jag var tvungen att uppnå var mycket hög. Ibland har jag även tyckte det

var omöjligt att fortsätta på min väg och nå målet. Jag fick lida mycket svåra prövningar och upprätthålla absolut tro för att slutföra mitt uppdrag och uppfylla Guds förväntningar. Sådan var min ståndpunkt.

När jag ser tillbaka och tänker på min förhållandena på den tiden och vägen jag vandrade, kan jag inte hålla tillbaka mina tårar. Mina tårar blir okontrollerbara. Att tala om mitt tidigare liv är mycket smärtsamt eftersom minnena av mina prövningar och svårigheter blir levande igen.

2 Det är outhärdligt att ens tänka på den väg jag vandrade. Det var en följd av prövningar vars lidande var svår att uthärda. Precis som Gud testade Far när han valde honom, Gud gjorde samma sak för mig, om och om igen. Och precis som Satan testade Far och Jesus, testat han också mig. Kvinnor kan vara svaga i förhållande till män, ändå var jag tvungen att passera genom allvarliga och intensiva prövningar, jämförbara med vad Messias fick gå igenom.

Ibland kände jag mig som en liten båt som kastades runt på den rasande oceanen. Men det fanns även tider när Gud kom för att besöka mig och jag kände djupt Hans nåd . Det var när jag var i mitt lidande som Gud själv kom till mig och gav mig uppenbarelser och vägledning. När han inte gav mig direkt vägledning, vägledde han mig ständigt genom människor runt mig som älskade mig och strävade för att skydda mig. Så även i sådana tider jag fick uthärda de tuffaste lidanden och bittraste prövningar, var det verkligen den vackraste tiden helt fyllda med Guds nåd, tider när jag verkligen kunde känna att Gud var med mig.

Nu har jag äntligen kommit fram till den standard som Gud önskar. Jag har avslutat min tid i tillväxtsteget, en tid fylld med ständig kamp som jag ledde till fullkomlighet. När jag nu ser tillbaka, på alla minnen från den tiden, så fyllda med lidande, ändras de till glädje.

Sedan dess har jag alltid möjlighet att samtala djupt med Far. Far och jag har konversationer på oändlig mängd ämnen. Förståelsen mellan oss är enorm, och våra samtal svämmar över med obegränsat förtroende. Även när Far och jag inte kan växla ett enda ord, kan vi verkligen förstå varandras situationer. Orsaken är vad jag gick igenom liknar så omständigheterna Far mötte och den väg han vandrat. Det är ett mysterium hur min och Fars vägar är så lika.

Både Far och jag förstår djupt det gemensamma mål och syfte som vi delar. På grund av att jag uthärdat allt mitt lidande och kämpade genom det med tro för att slutligen anlända till fullkomlighet. Nu känner jag mig segrande, eftersom jag har klättrat upp till den standard där satan inte längre kan invadera mig. När Far och jag utbyter blickar som baseras på denna seger som vi ömsesidigt känner och delar, kan jag känna obegränsad lättnad och frid.

3 Genom många upplevelser med Gud, kom jag att lära mycket om hur Han åstadkommer Viljan. I mitt liv har jag verkligen rest till både himmel och helvete. Jag kom att inse att båda typer av upplevelser, inte bara det ena eller det andra, var nödvändiga för att helt mogna min karaktär och göra mig den person som Gud förväntar mig. Om jag bara haft glädjeämnen i himlen, skulle jag inte kunna djupt uppskatta smaken av livet i

himmelriket, och jag skulle därför inte vara tacksam för det.

Jag var tvungen att resa även allra längst ned i helvetet och uppleva dess bittra smak. Otaliga gånger sa jag, "Jag har inte styrkan att fortsätta på denna svåra väg. Jag kan absolut inte ta ett steg till. Det är omöjligt. Gud! Varför ber du mig att gå denna väg?" Jag var tvungen att ha uthållighet och beslutsamhet. Jag behövde verkligen orubblig tro som aldrig skulle nötas ut. Dessa kvaliteter, tror jag, är vad som gjorde mig till vem jag är idag.

Jag säger er, att när ni är på väg till himmelriket, bör ni inte förvänta er att uppleva endast himlens aspekter. I själva verket måste ni förvänta att erfara helvetets aspekter. Ni måste absolut ana att ni också reser till botten av helvetet, till helvetets grottor. Men jag kan försäkra er att dessa erfarenheter är verkligen de mest värdefulla, för de kommer att vägleda er att känna Guds nåd.

När ni går igenom en sådan väg kommer ni att kunna stå på ett mer bestämt sätt och vara en mer mogen person. Er karaktär och er andlighet blir väl-rundad. Och ni kommer att känna himmelriket djupt ner i er benmärg. Sådana personliga erfarenheter är alltid er stolthet. Er seger och uthållighet i dessa situationer kommer att bli er stolthet.

Sanna Mors segerSanna mor är en kärleksfull och omtänksam kvinna. Ibland gråter hon med hennes moderliga hjärta, och tänker på andra människors lidande, och ibland njuter hon av världen med ett rent leende av en ung flicka.

När hon har något allvarligt att säga, dras folk att lyssna.

Sanna far sa att det var bara genom Sanna mors seger han kunde genomföra, avsluta och proklamera återupprättelsens försyn. Han betonade också att "hennes försakelse verkligen var nyckeln till segern.

Sanna far gav en utmärkelse till Sanna mor den 14 juni 1999. Texten till utmärkelsen som gratulerar Sanna föräldrar och utropa deras kosmiska seger, slår fast att Sanna mor kom med uppdraget att vara "Guds ursprungliga dottern och mänsklighetens Sanna mor." Hon kom till jorden enligt Guds kommando, med frukten av lyckad återupprättelse-historia". Dessutom har hon "uppfyllt sitt uppdrag att vara en sann dotter inför Himlen, en sann hustru till hennes make, och den Sanna föräldern till hela mänskligheten som hennes barn." Sanna mors svåra väg av återupprättelse genom gottgörelse är något som Gud allena verkligen förstår och kommer ihåg. Men hon vann seger och etablerade därmed den eviga tradition som en Sann förälder.

4 Som den rättmätige Sanna mor, är mor mamma till hennes familj, kyrkans mor och mor till kosmos. Som sådan, bär hon ett större ansvar än någon kvinna i historien har någonsin gjort. Med tanke på hennes tunga börda, hade Mor särskilda styrkor och förmågor, jämfört med andra människor. För det första var hon född med skarp andlig intuition. Hon är mycket insiktsfull och observant av människor och saker, och hennes omdöme är mycket exakt och tydligt. Så vad som kommer till hennes sinne är alltid sant.

För det andra, är Mors hjärta absolut lojala mot mig, Sanne far. Oavsett vad andra säger, är hon fast besluten att göra allt jag behöver för Guds Viljas skull. Detta är Mors tro; det är också Mors övertygelse. Med den här typen av tro och övertygelse, även under de mest krävande tidpunkter visar hon anmärkningsvärd uthållighet för att uppfylla målet. Och med det vann hon seger.

5 Som Sanne far, är jag djupt tacksam att Mor besitter en speciell disposition för Guds Vilja. Hon är aldrig egoistisk. Hon vill alltid ge någonting inte bara till hennes egna barn utan även medlemmar av hennes kyrkas familj. Vad än dyrbart hon har, finner hon glädje i att ge dem till andra.

Många människor i världen kanske tror att Sanna mor gillar att ha många kläder och smycken, men detta är faktiskt helt osant. Vadhelst bra saker hon har vill hon ge till andra, för att göra dem lyckliga.

Det fanns även tillfällen då hon inte kunde hitta passande kläder i hennes garderob, eftersom hon hade gett bort så många av dem till andra. En dag när vädret plötsligt hade ändrats, ville jag att hon skulle gå ut med mig, men hon kunde inte hitta lämpliga kläder för vädret. Naturligtvis skulle hon inte kunna följa min tradition om hon levde på det sättet. Men jag säger dig, Mor lever ännu mer sparsamt än jag gör.

6 Mor kämpade under 7 år i strävan mot fullkomlighet. Den 7-åriga perioden var fylld med alla sorter av anklagelser, förtal, falska rykten och missförstånd som virvlade runt henne, attackerade hennes position i Sanna Familjen. Allt hon utstått under denna tid orsakade hennes hjärta att blöda. Men

faktum är att allt var nödvändigt. Frågan var om hon kunde övervinna allt och segra.

Mor gick segrande över allt. Hon var tvungen att tiga och tålmodigt uthärda. uthärda. Bland dessa omständigheter bara väntade Mor att dessa dagar skulle passera. Oavsett vad som hände, höll Mor tyst och uthärdade med tro. Genom att uthärda, skapade hon själv ett offer av okuvlig tro, en tro som hon upprätthåller intill denna dag. Så småningom vände omständigheterna, och istället för att kritisera henne, böjde alla medlemmar sina huvuden inför Mor, och tänkte, hon är verkligen kosmos Moder." På detta sätt kom de att visa henne respekt.

7 Några otroliga saker som hände då. I slutet, föll de människor som hade anklagat Mor, bort en efter en. Men när dessa situationer inträffade, var jag väl medveten om hur man handskas med dem, eftersom jag förstod Principen. Jag visste hur jag skulle uppfylla min mission som ledare för Enighetskyrkan för att vinna den slutgiltiga seger. Om Mor inte förstått Principen, skulle hon ha varit förvirrad, och inte vetat vad hon borde göra.

Slutligen, är kärlek frågan. Kärlek är centrum för allt, och allt är relaterat till problemet med kärlek. Men frågan om kärlek kan få människor att gå i fel riktning och även gå till ytterligheter. Jag kom för att underkuva fallen kärlek och rätta till den. Detta innebär också att återställa människors hjärtan till Gud.

Även för Mor, har det varit kärlekens kors. Trots ihållande allehanda prövningar till följd av användningen av kärlek, yttrade Mor inte ett enda ord av ursäkt. Mor förstod

av sig själv betydelsen av dessa utmaningar, och härdade ut. Det är därför hon till sist kunde segra.

8 Jag kan vittna om Mor; jag kan vittna om att hon verkligen vann seger genom tro. Hon har absolut tro på mig. Även hennes mor, Daemonim uppnådde seger; båda är segerrika.

Efter denna seger uppnådd på den kosmiska nivån, har jag som Sann far beslutat att ge Mor den heder som var hennes. Vidare, har även hennes mor rätt att erhålla respekt och ära motsvarande hennes meriter för resten av hennes liv. Om hon dör, utan att mottaga det, kommer hennes meriter att gå vidare till hennes ättlingar.

Det faktum att jag nu relaterar till Mor annorlunda från tidigare är i enlighet med Principen. Processen av återupprättelse som hon fullbordade var så svårt, och hennes seger var spektakulär. Så var Daemonims seger. Ni har ingen aning om hur svårt det var. Mor och Daemonim valdes för den största äran och i position av det största ansvaret. Ändå blev de medlemmar av Enighetskyrkan i lägsta position och började på deras väg från den lägsta platsen.

Från detta kan vi lära oss en läxa: Vi får inte förvänta oss att få Guds välsignelser i den mest lysande och upphöjda platsen; vi får dem bara efter vi övervinner den lägsta och mest ömkansvärda situationer som människan någonsin kan uppleva. Endast då kan Hans välsignelser för evigt stanna hos oss och expandera till att omfatta hela mänskligheten.