Tidningen & är utgiven av

Lundby församling 2013 nr 3

Växa

- Farmor, titta, moroten har växt ner jättemycket!

Barnets konsekventa logik uppenbarar sanningar. Fröet vi påtade ner i jorden syns ovan jord, men det verkligt viktiga växer neråt. Utan själva moroten hade jag knappast brytt mig om att odla blast hur ståtligt den än sträcker på sig. Så snygg är den inte. Det är moroten jag vill åt.

I trädgårdslandet är det enkelt att veta om odlingen är lyckad.

Men i livet. Vad är morot och vad är blast?

Och vem är trädgårdsmästaren som bedömer skörden?

Det fanns en tid ganska nyss när man föddes och växte upp för att bli vuxen och fylla en roll i samhället och livet. Mycket var givet. Tydligare.

Det är skönt att det förändras. Tack gode Gud att jag inte måste nöja mig med att vara fru eller piga! Jag är glad åt alla frågorna, även om det blir mer komplicerat: Åt vilket håll ska man växa nu? Upp? Växa i? Kanske växa ner som en morot? Eller rent av växa ur eller växa ifrån gamla sätt att se på livet. Till sist inse att människans liv inte längre är förankrat i myllan, att jorden vi ärvde odlas av några få medan vi andra gör nåt annat och köper maten på ICA.

Ansvarig utgivare: Pontus Bäckström

Redaktions grupp: Pontus Bäckström Malin Lingnert Clement McKay Susanne Rikner Håkan Stenow

Illustration sid 2 & 8: Clement McKay

Bilden på framsidan: Felix Baumgartner, Mexico City, 2006, www2.felixbaumgartner.com Foto: Red Bull Media House, www.redbullmediahouse.com

Någonting djupt inom mig längtar efter myllan, men jag vet inte vägen tillbaka och jag vill inte ens gå den. Vad återstår då annat än att kasta sig ut?

Som Felix Baumgartner på framsidan. Det är han som flyger genom luften för att landa mitt i trafiken i Mexico City. Han är bra på det, den första människan som också hoppade fallskärm nästan från rymden och föll genom ljudvallen.

Kanske ingen lämplig sysselsättning för en farmor, ändå har jag faktiskt hoppat. Fallskärm alltså. Fast inte genom ljudvallen och inte ensam. Säkert fastspänd på tandemhopparens mage föll jag ända till marken. Jag litade på någon annan så mycket att jag tog steget ut genom flygplansdörren.

Då borde jag kunna lite på Gud när det krävs av livet. Att jag tar ett steg. Ut i det okända. Och hoppar.

Herren är min tandempilot,

ingenting ska fattas mig.

Du bär mig i din starka sele,

och låter mig vila mellan

himmel och jord.

Du visar mig hela din skapelse

och lyfter mig genom vinden

som du har gjort.

Och om jag än faller fritt i tusen meter,

fruktar jag inget ont,

ty du är med mig

dina säkra rep och ditt starka tyg

gör mig trygg.

Du låter mig segra över dem

som trodde att jag inte vågade,

och fyller mig med jubel .

Din godhet och nåd ska följa mig

varje dag i mitt liv,

och jag ska stå stadigt på jorden

så länge jag lever.

SR

Michaela passerar affischen på anslagstavlan på väg til och från spåvagnen. Varje gång är det något med den där affischen som stör henne. Det står ”Evangelium för Gudlösa” och bjuder in till en samtalsgrupp i Brämaregårdens kyrka. Michaela har aldrig varit där, knappt aldrig satt sin fot i någon kyrka faktiskt. Nu ringer hon lite irriterat och undrar ”Vad är det här, vad sysslar ni med?”

Psykologutan ord

Jag blir tipsad om att träffa Michaela Matsdotter apropå att växa. Hon berättar en annorlunda historia om hur det kom sig att hon som vuxen valde att konfirmera sig. Det började med det där telefonsamtalet till Joakim Thoresson, som då höll i samtalsgruppen med det kryptiska namnet ”Evangelium för gudlösa”. Med stor tvekan gick Michaela till samtalsgruppen, efter Joakims råd att komma och prova ”är det inte för dig så behöver du inte stanna”.

Du tar chansen och går till samtalsgruppen, hur var det?

Jag var nervös när jag gick dit, men det blev en väldigt spännande kväll och jag blev fint bemött. Till min stora förvåning upptäckte jag att jag saknade ord för att prata om andliga upplevelser och tro. Jag var då nästan färdigutbildad psykolog så det var helt oväntat, och jag gillade det inte. Jag ville vara med i samtalet, men kände att jag hade ett stort kunskapsglapp som gjorde att jag inte riktigt kunde delta.

Minns du varför ringde du just den där dagen? Du kunde lika gärna fortsatt småstöra dig på lappen, men låtit det vara...

Jag har funderat på det, men jag kan inte minnas att det var något särskilt som hade hänt. På något plan måste jag ju haft en ordlös längtan, men någon riktning fanns inte. Där jag befinner mig nu, tänker jag att jag var inte ensam i det beslutet. Med mina förutfattade meningar om kyrkan som trist och sträng, så var det egentligen ingen fördel att det var just på Svenska kyrkans anslagstavla jag läste. När jag var fjorton var konfirmation helt uteslutet. Nu fick jag erbjudandet igen efter att ha vädrat min frustration. Jag tvekade, men till slut sa jag Ok, skriv upp mig! För mig var det en utbildning i kristendom jag tackade ja till – jag ville åt orden och referenserna.

Du börjar i konfirmationsgruppen för att utbilda dig, inte med en önskan om att bli troende. Hur blev det ändå så?

Det smög sig på. Både genom att jag kände en trygghet och säkerhet när jag rent fysiskt var i kyrkan, och en gemenskap. Jag minns också ett tillfälle när jag satt i kyrkan och solen sken in genom det färgade fönsterglaset och landade rakt på prästen Susannes huvud. Hennes hår liksom sprakade och det sken och jag tänkte

”Gud finns här.” Jag blev tagen över att jag formulerade den tanken och det var en väldigt stark upplevelse.

Hur reagerade din familj och vänner när du började gå till kyrkan?

Med förvåning och skepsis. Min pappa trodde nog först att jag gick dit i provokation och undrade om det var en försenad tonårsrevolt..! Från andra håll upplever jag att religion och tro är tabubelagt, på samma sätt som att man inte diskuterar vad man röstar på eller hur mycket man tjänar. En vanlig fördom är att man som kristen har ”valt den enkla vägen, att man inte tänker själv”. Det är en beskrivning som jag verkligen vänder mig emot – Jag har aldrig tänkt så mycket som i kyrkan och dessutom fått stå till svars! Jag vet ingen annan plats där så många skilda åsikter möts och diskuteras. Även inom utbildningen till psykolog fanns en sådan inställning till religion – att ”kyrkan kan vara bra för de som inte kan få hjälp på annat sätt...” Människor fastnar ofta i att det går inte att vetenskapligt bevisa att Gud finns, en polarisering av vetenskap och tro, istället för att öppna för möjligheten att det ena inte utesluter det andra.

Nu är det ungefär ett år sedan du ringde det där samtalet. Kan du se någon skillnad i hur ditt liv ser ut idag jämfört med då?

Jag har en större tilltro till att saker ordnar sig till det bästa. Inte alltid och inte fullt ut, men jämfört med tidigare är jag bättre på att ta vara på den stund som är just nu och inte oroa mig för vad som kommer. I mitt jobb som psykolog möter jag oerhört mycket smärta och förtvivlan. Nu har jag en plats dit jag kan gå för att landa och lyfta, tillsammans med andra eller för mig själv, beroende på dagsform. På Mässa på andra våningen börjar vi alltid med en sång som vi sjunger om och om igen, som jag gillar: Livet börjar nu, i denna stund, här och nu.

Psykologutan ord

Vänskap & hopp

Tina Tornsvala står med en nyplockad zuccini i handen. Runt omkring henne växer blommor i alla färger och grönsaker av alla sorter. Höghusen sträcker upp sig mot himlen, som en slags kontrast till den lilla odlingslotten bakom torget i Södra Biskopsgården.

Strax bredvid ligger en liten röd stuga. Det är Turkiska föreningens lokaler och det är därifrån man hämtar vatten till odlingslotterna. Tinas efternamn är en direktöversättning av det indiska namn som hon bar när hon, som femtonåring kom till Sverige första gången. Nu, tjugo år senare, berättar hon med stort engagemang om en idé som blev verklighet. Hur några människor kom samman för att odla, inte bara växter och grönsaker, utan också för att odla vänskap och hopp.

– Jag jobbade på språkkaféet med träning i svenska och kom då i kontakt med Torbjörn, en av diakonerna i Svenska kyrkan. Någonstans där föddes tanken på en odlingslott och en odlarförening. Just då var det också lite ”inne” med stadsnära odling och vi var bland de första att söka ekonomiskt stöd.

Idag består odlingslotten av en gemensam del, en del för förskolorna i närheten och tolv små delar, där enskilda personer odlar efter egna önskemål och behov. Målet med odlarföreningen var också att skapa en mötesplats för människor i området.

Tina berättar att i början höll sig många för sig själva, lite avvaktande. Med tiden har det blivit lättare att prata och komma närmare varandra. På det sättet har odlarföreningen blivit den öppna mötesplats man hoppats på och arbetat för – en väg in i det svenska samhället och en plats för språkträning.

– Bland odlarna finns alla möjliga, med olika bakgrund och religiös tillhörighet, säger Tina och ler. Vi har blivit väldigt bra vänner och träffades på Picnic-festivalen i våras. Vi har också varit på retreat på Åh Stiftsgård. Projektet är ett samarbete där många bidragit – och jag tror det är en viktig del i att det funkar så bra. Vi saknar pengar för att utveckla nu, men vi har fortfarande många idéer och fler står på kö för att få vara med, så det känns hoppfullt inför framtiden.

Biskopsgården odlar

Lundby församling

Församlingsexpedition Hisingsgatan 26

Buss 17, spårvagn 5, 6, 10 &13 Hållplats: Vågmästareplatsen

Toleredskyrkan Vinlandsgatan 2

Buss 25, 31 & 33Hållplats: Toleredsgatan

Lundby gamla kyrka Gamla Lundbygatan 35

Buss 16 Hållplats: Lundby gamla kyrka

Lundby nya kyrka Lundbygatan 2

Buss 16Hållplats: Säterigatan eller

Danaplatsen

Brämaregårdens kyrkaHisingsgatan 26

Buss 17, spårvagn 5, 6 &10 Hållplats: Vågmästareplatsen

Länsmansgårdens kyrka Klimatgatan 1

Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan

Biskopsgårdens kyrka Vårvädersgatan 8

Spårvagn 5, 6 &10Hållplats Vårväderstorget

Förskolan BåtenKlimatgatan 1

Spårvagn 5 & 6 Hållplats: Temperaturgatan

Lundby församling är miljödiplomerad genom Göteborgs stad

Odlarföreningen startades 2011. Ett viktigt mål för föreningen är att främja vänskap i den mångfald som stadsdelen har, genom att vara en mötesplats över alla gränser. Våren 2012 invigdes odlingslotterna.

Odlarföreningen i Biskopsgården

Biskopsgården odlar

Mer information om Lundby församling finns på www.svenskakyrkan.se/lundby

Anmälan om inträde

Adress

Telefonnummer

E-post

Fyll i och skicka in anmälningsblanketten till Lundby församling, Hisingsgatan 26, 417 03 Göteborg. När vi fått in Din intresseanmälan skickar vi hem en inträdesblankett. Du kan även ringa oss på tel. 731 68 00 eller skicka epost till lundby.forsamling@svenskakyrkan.se. Varmt välkommen!

Jag är intresserad av att bli medlem i Svenska kyrkan.

Förnamn

Personnummer

Efternamn

Ort/Datum

För att kunna flyga måste skalet klyvas och den ömtåliga kroppen blottas.

För att kunna flyga måste man längst ut på strået även om det böjer sig och svindeln kommer.

För att kunna flyga måste modet vara något större än rädslan och en gynnsam vind råda.

Margareta Ekström

Instruktion för

skalbaggar