Den kubistiska organisationens intåg?

When Worlds Collide II

Uppföljaren…

En del av er träffade jag igår… för er andra, en kort presentation:

Carina Meurlinger, konsult på Agero

(projektledare, scrummaster, beställarstöd, produktägare, kaffekokare, mamma, fru, dotter, osv.)

Vad handlar det om nu?

Det finns förespråkare för en kombinationsmetod, där uppgifter fördelas mellan en projektledare av klassiskt snitt, en scrummaster och en produktägare.

Förena roller från två världar

Hur funkar det då?

En kantig nödlösning?

Hur ser man till att få ortogonala ansvarsområden i en sådan organisation?

Dvs. hur undviker man att trampa varann på tån eller att tappa bort uppgifter?

Kan man platta ut kuben sedan, när organisationen är mogen för det?

Saknas helheten i det agila?

Och är det för det man tror sig behöva den där projektledaren?

Agile är inte slumpstyrt,planeras bara på ett annat sätt.

Andra möjliga orsaker till motstånd

Projektledare -> scrummaster = prestigeförlust? Vilket förmodligen knyter tillbaka till gårdagens ämne

kring problematiken med belöningssystem

Oro över förlorad möjlighet till kontroll Även om detaljerade långsiktiga planer är, och har alltid

varit, en falsk trygghet 

Better the ”devil” you know…

Vill vi ha scrummastern som representant för den goda fritänkande sidan och projektledaren som den ”elake” kontrollanten?

Och var hamnar produktägaren i detta?

En energikrävande struktur

Är troligen inte främjande för samarbete, kreativitet eller effektivitet

Minns ni den här?

Resistance is futile?

Om naturen själv får välja…

Fast elakingarna kunde visst de med…

Tack för mig!