CARINA & ALMATEXTER & BILDER

2014

Solen leker gåtlekargenom regnprismoroch vattenspeglar- Vilken årstid är det nu?

Majdag,mörkret är tätareän ljusetMinsta lilla glipaoch allt läcker utJag går oberördi lövsprickningenMinsta lilla glipaoch svärtan slår genast ut

Det snöar så långsamt,jag borde känna igenvarje snöflingasom hade den ett namn,ett ansikte jag sett förutSå långsamt,och försvinneri det vintergamla snötäcketöver landskapet

Bläckfisken har valtensamheten,kalejdoskophuden,ingenting som fästerArmarna böljar,håller havets mörkerBläckfiskenhar valt ensamhetenKan intesluta sitt gigantiska ögaVi kommer alla ur ett stort mörker,på tusen meters djupblir jag självlysande

Vattenspegel,ibland speglar den månenIkväll speglar denmin desperationVattrar seji våglängderjag inte kan höra,det hjälper inte vem jag ringerför att förståDet är jag som är ytan,det är jag som är stum

Du seglar,jag går till bottenmed alltsom skuggar oss

Jag är en röd havsanemon,ett väntande rovdjurPumpar havsdjupgenom kammare och förmak,lägger armarnaom vem som helst

Det finns en ösom heter SorgDen syns intepå dina sjökort,men vi hör svallen slåmot den öns stränder

Vi reste hemifrånutan rädsla,vi lämnade fullmånen tändi björken vid lekstuganoch vissteatt vi alltid skulle hitta tillbaka

Nödanrop på alla kanaler,jag ramlar på platsoch förändrasRamlar på platsoch försvinneri ett hett knastermellan två stationer

Texter av Carina KarlssonTolkade av Alma Karlsson i ett examensarbete vid Ålands Yrkesgymnasium

2014